Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32

1868-03-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1868:32, Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.

ken till medicinskt bruk; hemställande Departements-chefen, efter lemnad redogörelse

för innehållet så väl af bemäld» Kollega underdåniga framställning i

ämnet som af Vetenskaps-akademiens och Landtmäteri-styrelsens deröfver meddelade

utlåtanden, att Kongl. Maj:t täcktes besluta aflåtande af nådig Proposition

till Riksdagen i öfverensstämmelse med ett i sådant afseende uppsatt, nu uppläst

förslag;

och behagade Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan af

Stats-Rådets öfrige ledamöter, gilla berörd» förslag, samt

förordna att, i enlighet dermed, nådig Proposition angående

det Franska mått- och vigtsystemets införande i Sverige fö,r

medicinskt bruk skulle, sådan den finnes detta protokoll

bilagd,Intill Riksdagen afgå.

Ex protocollo

W. Th. Strokirk.

iV© »2.

Ank. till Riksd. Kansli d. 22 Mars 1868, kl. 1 e. m.

Kongl. Moj:ts nådiga Proposition till Biksdagen, angående förändrade

bestämmelser i fråga om utmyntning af guldmynt;

Gifven Stockholms Slott den il Mars 1868.

Genom en den 23 December 1865 afslutad konvention har emellan Frankrike,

Belgien, Italien och Schweiz aftal träffats om gemensamma bestämmelser i

afseende å vigt, halt, remedia, storlek och oinloppsgränser för de inom nämnda

stater präglade myntsorter, såväl af silfver som af guld. Dervid har i fråga

om guldmynten öfverenskommits, att sådana skulle präglas till värden af 100,

50, 20, 10 och 5 francs till diameter af 35, 28, 21, 19 och 17 millemétres,

alla af samma legering, innehållande 900 delar fint guld på 1,000 delar af

myntens vigt med xinro remedium så öfver som under råtta halten, samt till vigt af

3,22580 grammes för 10 francs stycket och i förhållande derefter för de andra

myntslagen, med remedium af TtjW för 100 och 50 francs, xtnnr för 20 och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.

10 francs samt för 5 francs, så öfver som under råtta vigten, äfvensom

att dessa mynt skulle emottagas i alla offentliga kassör inom de kontraherande

länderna, så länge de icke genom nötning förlorat \ procent i vigt under lägsta

remedium och prägeln icke utplånats; och har Kejserl. Franska Regeringen, i

betraktande af de ovädersägliga fördelarne af ett i alla länderna gällande enahanda

myntsystem, inbjudit Kongl. Maj:t likasom Regeringarne i öfriga civiliserade

länder att ansluta sig till omförmälda konvention.

Sedan derefter likaledes på inbjudning af Kejserl. Franska Regeringen,

under nästlidna års sommar i Paris hållits eu konferens af representanter för

20 särskilda stater för öfverläggning rörande de till förevarande ämne hörande

frågor, i hvilken konferens Bankdirektören A. O. Wallenberg, enligt Kongl. Maj:ts

nådiga förordnande, deltagit såsom ombud för Sverige, har bemälde ombud till

Kongl. Maj:t afgifvit berättelse om förhandlingarne vid konferensen och tillika

uti ett vid berättelsen fogadt underdånigt betänkande förordat Sveriges anslutande

till en allmän konvention, grundad på antagande af guldet såsom myntfot

och hvarigenom de civiliserade nationerna skulle förbinda sig dels att utmynta

och dels att i liqvid emottaga myntstycken af en halt, bestående till nio tiondedelar

af fint guld och till en tiondedel af koppar samt i värde motsvarande 10,

20 och 25 francs, hvarjemte ombudet föreslagit, att till en början den Svenska

dukaten måtte förändras till fullkomlig öfverensstämmelse med Franska 10-francsstycket,

så till halt och vigt som till dimensioner, äfvensom att, så snart Frankrike

beslutat prägling af 25-francs-stycken i guld, likadana myntstycken måtte i

Sverige präglas.

Statskontoret, som erhållit nådig befallning att yttra sig såväl öfver Bankdirektören

Wallenbergs berörda betänkande som öfver den Kongl. Maj:t tillhandakomna

inbjudning att biträda 1805 års ofvan omförmälda myntkonvention, har

till följd häraf den 2 innevarande månad inkommit med ett underdånigt utlåtande,

deruti Statskontoret anfört, bland annat, hurusom af handlingarne inhemtades

att alla till deltagande i 1865 års myntkonvention inbjudna stater

erkänt fördelarne -af ett internationelt, öfverallt gällande och emottaglig! mynt,

ehuru hittills endast Grekland och Kyrkostaten anslutit sig till konventionen

samt obetingadt antagit alla dess bestämmelser; att tjugo sjelfständig staters

ombud vid myntkonferensen i Paris år 1867 enhälligt ansett guld allena vara

tjenlig! till gemensam värdemätare och till allmänt gällande mynt, hvaremot ett

myntsystem med dubbel värdemätare, sådan! som det nyssberörda konvention

antagit, ansetts icke kunna såsom allmänt gällande försvaras, ehuru ett sådan!

system funnits för de länder, som nu hade silfver till värdemätare, blifva nödvändigt

under den tid, som erfordrades för öfvergången från silfver- till guldmyntet

; att de i konferensen deltagande ombud vidare ansett silfret lämplig!

endast att fungera såsom skiljemynt inom det lands gränser, som låtit prägla

detsamma, samt böra till beskaffenheten af hvar stat för sig bestämmas; att kon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong1. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.

ferensen derjemte uttryckt den tanke, att det af ofvanberörda konvention, hvilken

omfattade 70 millioner menniskor, antagna myntsystem, såvidt detsamma rörde

guldmyntet, vore det enda, som med hopp om framgång numera kunde ifrågasättas

att blifva såsom allmänt gällande och internationelt antaget, samt slutligen

att inom konferensen den åsigt gjort sig gällande, att utom de i myntkonventionen

redan bestämda myntstyckena om 5, 10 och 20 francs, äfven 25-

francs-stycken, såsom varande den för Nord-Amerikanska Förenta Staternas och

Englands anslutande till en allmän myntkonvention bäst passande myntsort,

borde till internationelt mynt antagas och präglas.

Ehuru de framställningar, som af ombuden vid myntkonferensen blifvit

gjorda, och de beslut, som donna konferens för sin del fattat, icke vore för de

respektive staterna bindande, syntes det dock enligt Statskontorets förmenande

vara högst sannolikt, att Österrike och Förenta Staterna ganska snart komme

att antaga konventionen med de modifikationer, som vunno bifall af alla i konferensen

deltagande staters ombud, konventionsstaterna eller Frankrike, Belgien,

Schweiz och Italien ej undantagna. Sedan Förenta Staterna inträdt i konventionen,

ett steg som det angränsande Canada utan allt tvifvel genast komme

att följa, kunde icke heller England länge dröja att, om ock motvilligt, ansluta

sig till densamma, då det annars äfventyrade att genom utströmmandet af Engelska

guldmyntet och införseln af de nya Amerikanska 5-dollars- eller 2 5-från csstyckena

lida en flerdubbelt större förlust, än som genom nedsmältning och ommyntning

af det gamla sovereigns-myntet kunde uppstå; och hade en gång

Österrike, Nord-Amerikanska Förenta Staterna och England anslutit sig till den

emellan Frankrike, Belgien, Schweiz och Italien redan bestående myntkonventionen,

hvari Kyrkostaten och Grekland äfven inträdt, så vore segern afgjord

för det nya och allmänna myntsystemet, och det kunde sedermera enligt Statskontorets

åsigt ej dreja länge, innan de öfriga Europeiska Staterna funno sig af

omständigheterna föranlåtna att följa de förstnämndas exempel.

Sedan Statskontoret härefter beträffande särskilt Sverige visat, att en

så genomgripande förändring i landets mynt- och penningeräkning, som den hvilken

öfvergången från silfver till guld såsom värdemätare och från riksdaler]

till franken såsom myntenhet skulle innebära, måste medföra störa och länge

fortfarande olägenheter, men tillika erinrat att dessa olägenheter voro öfvergående

och skulle upphöra, så snart förändringen blifvit till fullo verkställd och allmänheten

hunnit vänja sig vid det nya förhållandet, samt att ett fasthållande vid

det gamla riksdalersmyntet i silfver, sedan de flesta andra nationer, såsom enligt

Statskontorets åsigt snart vore att förvänta, förenat sig om ett gemensamt

och internationelt gällande guldmynt, måste medföra oupphörliga förluster och

svårigheter i all samfärdsel med utlandet och omsider blifva omöjligt att längre

iakttaga, har Statskontoret vidare anfört, att, likasom i flera andra länder, så

präglas i Sverige sedan ett par sekler tillbaka ett slags guldmynt, kall a dt du
kater,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.

kater, innehållande 80 delar rent guld och 2 delar koppar samt vägande per

stycke 82 korn, så att 125 stycken innehålla jemnt ett skålpund rent guld.

Dukaterna hade tillförene kunnat anses såsom ett slags allmänt gällande eller

internationelt guldmynt, men de i olika länder slagna dukaterna voro dock icke

af fullkomligt lika, vare sig vigt, halt eller storlek. De Svenska dukaterna

voro de minst värdefulla samt nära 1,5 procent underlägsna de Ungerska, hvilka

voro de bästa. Såsom mynt hade dukaterna nästan försvunnit ur Europeiska

handelsrörelsen, derifrån utträngda af Engelska och Franska guldmynten; och

hos oss kunde de ej till mynt begagnas, emedan Riksbanken icke allenast efter

omständigheterna bestämde deras pris, utan ock utlemnade dem till ett pris,

öfverstigande det hvartill de af Banken invexlades, för närvarande med 15 öre

per stycke; ett förhållande som med ett gangbart mynt vore alldeles oförenligt,

hvarföre ock ifrågavarande guldmynt endast begagnades såsom hedersskänker och

prisbelöningar samt för öfrigt nedsmältes af guldsmederna, hvilka dock deraf ej

tillverka mer än en enda artikel, nemligen trolofnings- och vigselringar för de

bemedlade folkklasserna. Dukatcrnas höga guldhalt gjorde skedning nödvändig

för att vid myntning bringa guld i dukatform samt tvingade den, som innehade

i utlandet gångbart guldmynt och önskade få detsamma i Svenskt mynt förvandladt

att erlägga både myntskatt och skedningsafgift. Dukat myn t ningen kunde

fördenskull anses snarare hindra än befordra handelsrörelsen med utlandet och

hade alldeles icke något inflytande på den inländska marknaden. Något större

förråd af dukater funnes ej inom landet. Riksbanken innehade för närvarande

endast omkring 10,000 stycken och hos enskilde voro de ganska sällsynta. Om

derföre någon ommyntning af dukater skulle komma i fråga, så behöfde å

kostnaden derför ej fästas det ringaste afseende.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts tvekade Statskontoret icke

att i underdånighet tillstyrka, det Kong]. Maj:t måtte, i samråd med Riksdagen,

besluta, att hädanefter, så snart sig gorå läte och med Rikets fördel kunde

finnas förenligt, guld skulle förklaras i Sverige vara ensam värdemätare; att

utmyntning af dukater må upphöra och i deras ställe ett guldmynt af alldeles

samma beskaffenhet som Franska 10-francs-stycket präglas och antagas till i

Sverige gångbart mynt, samt att underhandlingar med Kejserliga Franska Regeiingen

matte öppnas för att under de vilkor och kontroller, som kunde finnas

lämpliga, betrygga detta Svenska guldmynts emottagande i de länders offentliga

kassör, som deltagit i myntkonventionen af år 1865 ; tilläggande Statskontoret,

bland annat, att detsamma lika med Bankdirektören IFallenberg ansåge 5-francsstycken

hafva för ringa värde för att såsom allmänt verldsmynt antagas och af

de i öfrigt föreslagna guldmynten om 20 och 25 francs gåfve företrädet åt 25- francs-styckena, dels emedan sådana troligen kom me att präglas af Förenta Staterna,

England och Österrike, såsom bäst passande till dessa länders nuvarande

Bih. till Riksd. Prot. 1868. 1 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.

mynt och dels emedan man vid betalning af större summor än 20 francs alltid

kunde på en skilnad af högt 5 francs med de begge typerna 10 och 25 francs

liqvidera hvad belopp som helst; hvaremot Statskontoret ansåge, att flera än

tvänne guldmynt icke för närvarande behöfde tagas i betraktande.

Kongl. Maj:t, som fullt uppskattar fördelarne af ett för alla civiliserade

nationer gemensamt myntsystem, finner likväl frågan om att i Sverige införa ett

härstädes alldeles nytt sådant system, grundad! på antagande af guldet såsom

ensam värdemätare, vara af så allvarlig och i bestående förhållanden djupt ingripande

beskaffenhet, att densamma, för att göras till föremål för någon Kongl.

Maj:ts framställning till Riksdagen, erfordrar en pröfning, som den för nu församlade

Riksdag redan långt framskridna tiden icke medgifver.

Men då Kongl. Maj:t således för närvarande låter berörda vigtiga fråga

tills vidare anstå, anser Kongl. Maj:t deremot hinder icke mota för att redan nu

afgöra och antaga det särskilda förslaget om upphörande af dulcatutmyntningen

och att i stället skulle härstädes präglas guldmynt af samma beskaffenhet som

det Franska 10-francs-stycket och som 25-francs-stycket, så snart en gång Frankrike

beslutat sig för att utgifva dylikt mynt.

Fn sådan förändring skulle icke innebära något annat, än att Sverige i

stället för ett mynt, som icke eger något faststäldt, af sjelfva myntmetallens

värdevexlingar oberoende värde, i förhållande vare sig till landets egna öfriga

mynt eller till främmande länders, för framtiden låter hos sig förfärdiga mynt,

som till halt och vigt samt följaktligen äfven till värde öfverensstämma med

myntsorter, hvilka redan ega gångbarhet i en betydlig del af Europa. Dessa

nya Svenska guldmynt skulle val på den inländska marknaden utöfva lika ringa

inflytande som nu dukaterna, men deremot i internationell hänseende ega en

användbarhet, som de sistnämnda mynten alldeles sakna. Till denna fördel

kommer äfven den, att, i händelse Sverige framdeles finnes höra omfatta ett

myntsystem på de af nästlidna års konferens godkända grunder, ett nu fattadt

beslut om prägling af 10-francs- och 25-francs-stycken i guld skulle för öfvergången

till ett sådant system utgöra ett förberedande steg, som bör underlätta

dess genomförande, bland annat genom den bekantskap med det Franska myntvärdet,

som medelst de nya guldmynten skulle bär i landet beredas, under det

på samma gång ett dylikt beslut icke kan i någon mån försvåra bibehållandet

af det nuvarande myntsystemet, derest sådant pröfvas vara för oss ändamålsenligast.

För att med all erforderlig noggrannhet angifva 10- och 25-francs-styckenas

Svenska vigt pågå för närvarande hos Vetenskaps-akademien jemförelsevägningar,

hvilkas afsilande kan med säkerhet påräknas att ske under innevarande månad,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.

emellan Svenska skålpundet och Franska kilogrammen. Enligt nu tillgängliga

sannolikhetsberäkningar skulle 10-francs-stycket väga yrnnfinrö" skålpund eller

75,89 korn och 25-francs-stycket röTHr&jnr skålpund eller 189,73 korn.

Då på här ofvan anförda skäl den föreslagna förändringen af guldutmyntningen

i Riket synes icke kunna blifva annat än gagnande, och då, i fall

densamma antages samt följaktligen myntguldet bestämmes till en halt af endast

skedning, enligt hvad vederbörande upplyst, icke lärer behöfvas för annat

till förmyntning inlemnadt guld än sådant, som är osmidigt, vill Kong!. Maj:t

härmed i nåder föreslå Riksdagen, att, med upphäfvande af hvad Kongl. Förordningen

den 9 Maj 1835 angående myntfoten innehåller om utmyntning af

guld, må i detta hänseende stadgas:

l:o) att af guld utmyntas följande myntstycken, nemligen:

ett af det guldvärde och den vigt, som vid ofvanberörda jemförelsevägningar

befinnas noggrann! motsvara det genom myntkonventionen den 23 December

1865 af Belgien, Frankrike, Italien och Schweiz antagna tio-francsstyeket,

samt

ett af det guldvärde och den vigt, som, med tillämpning af samma konventions

bestämmelser, noggrann! motsvarar tjugufem francs ;

hörande de utrönta Svenska vigtbestämningarne införas i den författning,

som kan blifva i ämnet utfärdad ;

2:o) att dessa guldmynt skola innehålla nio delar rent guld mot en del

koppar eller hafva en halt af hvilken blandning kallas myntguld.

3:o) att remedium i halt får utgöra på hvarje skålpund myntguld två etttusendedels

skålpund, vare sig öfver eller under den bestämda halten, samt remedium

i vigt för hvardera slaget af guldmynt likaledes två ett-tusendedelar, öfver

eller under, på hvarje skålpund;

4:o) att å guld, som till utmyntningen inlemnas, skall myntskatt afräknas

med det belopp, Kong]. Maj:t må ega bestämma, dock icke öfver tre tiondedel

procent, hvarjemte skedarelön bör enligt gällande föreskrift erläggas för guld,

som är osmidigt.

De handlingar, som tillhöra detta ärende, skola tillhandahållas det Utskott,

till hvars behandling detsamma varder af Riksdagen öfverlemnadt, och Kongl.

Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL.

Gast. af Ugglas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kovgl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.

Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den il

Mars 1868.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,

Stats-Råden: Herr Grefve von Plåten,

Friherre af Ugglas,

Lagerstråle,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,

von Ehrenheim och

Abelin.

Efter verkställd justering af protokollet öfver finansärenden för den 6

innevarande månad uppläste D epartements-chefen, Statsrådet Friherre af Ugglas

äfvenledes till justering ett, i öfverensstämmelse med Kong!. Maj:ts, på StatsRådets

enhälliga tillstyrkande, nämnde dag fattade beslut, uppsatt förslag till

nådig Proposition till Riksdagen angående förändrade bestämmelser i fråga om

utmyntning af guldmynt.

Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,

i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådant det

finnes detta protokoll bilagdt, samt förordna att i öfverensstämmelse

dermed nådig Proposition skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo

Ossian Bceckman.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1868.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.