Angående beviljande af medel till undsättning för de i följd af 1868 års missväxt nödlidande delar af riket
1869-01-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1869:17, Angående beviljande af medel till undsättning för de i följd af 1868 års missväxt nödlidande delar af riket
Dokumentets text
Kongl. Ma]ds Nåd. Proposition No 11.
1
N:o 17.
Ant. till Riksd. Kansli d. 27 Jan. 1869, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj.ls Proposition till Riksdagen, angående beviljande af medel till
undsättning för de i följd af 1868 års missväxt nödlidande delar
af riket; Gifven Stockholms Slott den 22 Januari 1869.
Sedan, i anseende till den svåra missväxt som under år 1867 hemsökte Norroch
Westerbottcns, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs, Kopparbergs och Wermlands
län, understöd af allmänna medel måst till förekommande af hungersnöd i nämnda
län meddelas i sådan utsträckning, att dertill åtgått ej allenast samtliga då disponibla
medel af undsättningsfonden, utan äfven ett å mindre kreditivet lyftadt belopp af
1,030,000 Riksdaler, så finner Sig Kongl. Maj:t nu föranlåten att påkalla Riksdagens
uppmärksamhet för den missväxt, som jemväl under nästlidna år inträffat, men då
hemsökt andra trakter af riket, dervid Kongl. Maj:t till en början vill bär nedan redogöra
för det hufvudsakliga innehållet af de underdåniga framställningar i ämnet, som
från vederbörande länsstyrelser till Kongl. Maj:t inkommit.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län har i skrifvelse den 3
nästlidne Oktober anfört, hurusom af uppgifter, infordrade ifrån länets fögderier, inhemtats:
att årets afkastning af såväl råg, som isynnerhet, vårsäd och jordfrukter,
betydligt understigit hvad i medelgoda år deraf erhållits och på långt när ej försloge
till brödföda åt kommunernas befolkning jemte utsäde påföljande vår, i följd hvaraf
ansenliga qvantiteter af spannmål och potatis måst genom upphandling från andra orter
anskaffas; att höfångsten varit så ringa, att omkring en tredjedel och inom flera kommuner
hälften af befintliga kreatur måste nedslag tas eller föryttras, samt att endast
några få kommuner tilltrott sig sjelfva kunna anskaffa hvad som, utöfver för hunden
varande tillgångar, uti spannmål och potatis oundgängligen erfordrades till föda åt den
fattigare befolkningen under den närmast förestående liden, hvaremot det öfvervägande
flertalet af kommuner förklarat sig ur stånd att i detta afseende någon åtgärd
vidtaga, derest de ej kommo i åtnjutande af understöd utaf allmänna medel, för hvars
Bill. till Riksd. Prof. 1869. 1 Sami. 1 Afd. 7 Iluft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
erhållande de ock begärt länsstyrelsens medverkan; Och hade länets landsting, som
efter erhållen del af omförmälda uppgifter, beräknat värdet å de qvantiteter spanmål
och rotfrukter, Indika måste genom upphandling från andra orter anskaffas, till minst
Två millioner Riksdaler, deraf endast någon del kunde genom de särskilda kommunerna
sjelfva åstadkommas, beslutat genom upplåning anskaffa eu summa af högst
125,000 Riksdaler, att användas till låneunderstöd åt de kommuner, som till erhållande
deraf sig anmälde och af så beskaffad! understöd funnos vara i största behof
samt tillika begärt, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte hos Kongl. Maj:t gorå
underdånig framställning om beviljande af undsättningsanslag till belopp af 500,000
Riksdaler att dels såsom lån och dels utan återbetalningsskyldighet till länets nödlidande
innevånare utlemnas. För egen del har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med vitsordande af den svåra och allmänna missväxt, som hemsökt länet, och att
länets särskilda kommuner, hvilkas medlemmar till betydlig del utgjordes af obemedlade
jordbrukare, icke voro i stånd att af egna tillgångar anskaffa ''de ansenliga qvantiteter
spanmål, som, utöfver befintliga förråd, oundgängligen erfordrades, vidare anfört,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på grund af dessa förhållanden funne sig pligtig
att för länets innevånare begära undsättning af allmänna medel, hvilken undsättning
Kongl. Majds Befallningshafvande likväl af åtskilliga uppgifna skal ansåge kunna till
beloppet inskränkas till dels 200,000 Riksdaler att utlemnas till kommunerna såsom
lån och dels 10,000 Riksdaler att utan återbetalningsskyldighet tilldelas sådana nödlidande,
som icke kunde medlen återgälda eller derför ställa antaglig säkerhet.
Sedan vid föredragning af denna underdåniga framställning den 13 nästlidne
November Kongl. Näjd, enär det begärda understödet icke kunde meddelas utan att
dertill anlita det mindre kreditiv^, men vid det förhållande att de från kommunerna
till länsstyrelsen inkomna framställningar blifvit afgifna innan en allmännare uttröskning
af säden ännu egt ruin, det icke kunde anses vara genom de ingiiha handlingarne
ådagalagdt, att sådana förhållanden voro för handen, som påkallade ett anlitande
af nämnda kreditiv, på dessa och i öfrig! anförda skäl funnit Sig för det då närvarande
ej kunna bifalla länsstyrelsens hemställan, har bemälda länsstyrelse uti en
den 14 innevarande månad till Kongl. Maj:t inkommen förnyad framställning rörande
förevarande ämne anfört, att under den tid, som efter ofvanberörda framställnings
afgifvande förflutit, erfarenheten nogsamt ådagalagt, att deruti uttalade farhåga för
spanmålsbrist och nöd bland länets fattigare befolkning varit ingenting mindre än
ogrundad. Visserligen hade skörden af potatis i åskilliga traktör af länet utfallit fördelaktigare,
än man vid början af hösten vågade hoppas, men afkastning^ deraf vore
dock icke tillräcklig för befolkningens behof af donna rotfrukt, än mindre att ersätta
bristen på spanmål, af hvilken sistnämnda förnödenhet den ringa tillgång, som förefunnits,
redan vore inom de flesta kommuner helt och hållet medtagen, så att betydliga
qvantiteter deraf måste från andra orter uppköpas. Flera af länets kommuner
hade ock gått i författning om sådan! uppköp, men i anseende till den allmänt rådande
penningebristen, hade det endast undantagsvis inom en eller annan kommun varit
möjligt verkställa så betydlig upphandling af spanmål, som motsvarade behofven, utan
Kongl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 17.
3
hade inom öfriga kommuner uppköpen antingen inskränkts till det nödtorftiga för en
kort tid eller ock alldeles uteblifvit, hvilket haft till följd, att flerestädes de fattiga
nödgats för sitt lifsuppehälle använda agnar eller andra nödbrödsämnen af föga närande
och helsosam beskaffenhet. För (ifrigt ökades tyngden af den nöd, som i följd
af den felslagna skörden vore för handen, i ej ringa man deraf, att flertalet af länets
fastighetsegare och hemmansbrukare, som alla lidit af missväxten och af hvilka ganska
många, om ej de flesta, förut voro betydligt skuldsatte, funnit sig föranlåtne afskeda
större delen af sitt tjenstefel!; och sina arbetare, så att desse i saknad af tillfällen
till arbetsförtjenst antingen slöto sig till det redan förut alltför störa antalet
af tiggare eller ock i stor mängd öfvergåfvo fädernejorden för att-i främmande land
söka sin utkomst, dervid medtagande alla de penningar och redbara tillgångar, det
kunde lyckas dem att på ett eller annat sätt hopsamla, men qvarlemnande i djupt armod
hustrur och barn, hvilka sålunda folio kommunernas fattigvård till last. Under sådana
omständigheter ansåge länsstyrelsen det vara af största vigt, att tillfälle till arbetsförtjenst
bereddes genom befordrande till skyndsam verkställighet af sådana allmänt gagneliga
företag, för hvilka planer och kostnadsförslag redan funnos uppgjorda, samt hade i
sådant afseende ock gjort underdåniga framställningar om anvisande af allmänna medel
till understöd för åtskilliga uppgiga väganläggnings- och andra dylika allmänna arbeten.
Länsstyrelsen ansåge sig dock böra fästa uppmärksamhet på, att eu sådan åtgärd,
ehuru den skulle i väsendtlig mån bidraga till upphjelpande af den bekymmersamma
ställningen i länet, likväl icke ensam blefve för det afsedda ändamålet tillfyllestgörande,
enär dels den redan för hand varande nöden lcräfde skyndsam hjelp, hvaremot
någon tid måste åtgå, innan de ifrågaställda arbetena kunde sättas i verket, dels
fördelarne af dessa arbeten hufvudsakligen, om ej uteslutande, skulle komma de kommuner
till godo, inom hvilkas områden de utfördes, hvaremot det öfriga länet deraf
skulle hafva jemförelsevis ringa gagn, samt dels den nödställda befolkningen till
betydlig del utgjordes af ålderstigna och sjukliga personel- eller qvinno!- och barn,
hvilka antingen voro till arbete alldeles oförmögna eller kunde verkställa sådant
endast i inskränktare mån; Och hade länsstyrelsen, med afseende härå, funnit sig
nödsakad på det sätt förnya sin redan förut gjorda framställning om understöd
för Kronobergs län, att styrelsen nu hemställde, det måtte till de nödlidandes undsättning
anvisas dels en summa af 150,000 Riksdaler att utlemnas till kommuner såsom
räntefria lån och dels 10,000 Riksdaler såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län har uti underdånigt memorial
den 23 nästlidne December anmält, hurusom från kommunerna i länet infordrade
underrättelse!- om skördens resultat bekräftat, att, jemte det höskörden i allmänhet
vant vida under medelmåttan, äfven skörden af säd utfallit ofördelaktigt, samt att i
vissa delar af länet blifvit fullkomlig missväxt, synnerligast på vårsäd eller det allmännaste
sädet inom dessa orter; och uppginge den uppgifna bristen till så betydligt
belopp, att man med full visshet kunde inse omöjligheten för kommunerna att utan
särskildt understöd fylla denna brist; ställningen vore således högst bekymmersam,
helst till missväxten på säd jemväl kom brist på såväl hö som halm, hvarigenom de
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
flesta jordbrukare nödgats nedsätta ladugårdarne och sälja sina kreatur till låga pris.
Svårast och allmännast både missväxten drabbat Östra, Östbo och Westbo härader,
men sträckt sig i mer eller mindre grad jemväl till öfriga härader. Landstinget
både ock för sin del funnit ställningen så betänklig, att tinget ej allenast beslutat
upptagande af ett lån å 150,000 Riksdaler för att utlemnas till kommunerna mot
ränta och amortering under fem år, utan ock begärt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
bemedling för beredande af understöd utaf statsmedel dels såsom räntefritt lån
till belopp af 300,000 Riksdaler och dels såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
så vidt tillgångar^ medgåfvo. Af länets kommuner både dessutom icke mindre än
40, uti till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingifna underdåniga ansökningar, begärt
understöd af allmänna medel, 10 utan att uppgifva något belopp och de öfriga till
sammaulagdt belopp af omkring 230,000 Riksdaler, dels såsom lån och dels utan
återbetalningsskyldighet. Af de sökande kommunerna både emellertid 26 medelst begagnande
af den låneutväg landstinget beredd erhållit 124,500 Riksdaler, hvarigenom
deras behof af låneunderstöd kunde anses tills vidare afhulpet. Beträffande åter de
öfriga, hvilka icke begagnat denna utväg, skulle donna underlåtenhet skäligen kunna
antagas utmärka, att bchofven der icke varit så störa och oafvisliga, om icke motsatsen,
hvad flertalet anginge, vore af kronobetjeningen intygad. Emellertid och då
det syntes mindre billigt, att dessa skulle genom räntefriheten komma i åtnjutande
af en fördel, som de förra måste sakna, kunde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillsvidare icke förorda deras ansökningar. I fråga åter om anslag utan återbetalningsskyldighet
i ändamål att bereda arbetsförtjenst åt den fattigare befolkningen, så
voro alla ifrågavarande kommuner deraf i stort behof, som icke kunde anses vara
afhjelpt genom de anslag af medel till vägarbeten inom ofvannämnda tre härader,
hvillta Kongl. Maj:t redan anvisat, enär fördelarne deraf hufvudsakligen komma de
kommuner till godo, der arbetena utfördes, hvaremot de aflägsnare kommunerna deraf
både ringa gagn. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåg sig derföre höra underdånigst
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes, i den mån disponibla tillgångar det medgåfvo,
bevilja anslag utan återbetalningsskyldighet till understöd i synnerhet för 7
uppgiga socknar i Östra härad, 1 socken i Södra Wedbo samt 2 socknar i Westbo
härad; Tilläggande Kongl. Majrts Befallningshafvande, att, sedan vederbörande kronofogdar
erhållit förständigande att allt framgent hafva uppmärksamheten fästad på
tillståndet hos befolkningen inom fögderierna samt, i händelse inom någon kommun
skulle uppstå fara för hungersnöd, sådant ofördröjligen inberätta, så både kronofogden
i Östra härad redan anmält, att verklig hungersnöd inom åtta kommuner af nämnda
härad, om än nu icke i allmänhet för hand, likväl med allt skäl framdeles vore att
befara, derest ej nöden genom allmänt understöd och enskild välgörenhet undanröjdes.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län har uti underdånig skrifvelse
den 28 nästlidne November, med öfverlemnande af undsättningsansökningar från 12
kommuner i Ölands Norra Mot, 10 i Södra Motet af samma ö, 6 i Aspelands och
Handbörds häraders fögderi, 4 i Södra Möre, 1 i Norra Möre och 1 i Tunaläns
härad eller från tillhopa 34 kommuner, deraf 22 tillhöra Öland, som i sin helhet
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
5
omfattar endast 33 socknar, tillika anfört, att 1867 års sädesskörd i Calmar län, om
än i qvantitativt hänseende någorlunda tillräcklig, deremot, hvad qvaliteten angick,
ingenstädes varit ganska dålig, i följd af det ihållande regnväder, som gjorde mognaden
ojemn och i hög grad försvårade inbergningen. Det utsäde, som togs af
denna ° skörd, var derföre i flera trakter icke fullt tjenlig!. Den myckna nederbörden
på hösten hindrade också jordens ändamålsenliga tillredning och vållade för
mången jordbrukare ett alltför långt uppskof med rågutsädet, hvithet sålunda icke
hann att före vinterns inbrott vinna erforderlig tillväxt och styrka. I de traktör af
länet, der dessa förhallanden cgde ruin, skulle 1868 års skörd, äfven under eu gynnsam
väderlek, svårligen kunnat blifva fullt nöjaktig, och ännu mer måste den slå fel
under inflytande af den ovanligt stärka och brännande torka, som på våren och sommaren
nämnda år rådde mer eller mindre oafbrutet. Isynnerhet både donna torka
gjort skada på Ökänd, och der företrädesvis i de sä kallade Alfvarbyarne eller på
jord, belägen å den störa platå, som, bildad af vestra landborgen, sänker sig i sakta
sluttning emot öns östra strand. Jordlagret vore der mycket tunn! och hvilade omedelbart
på kalkberget. Den i allmänhet djupare jorden å öns vestra sida nedanom
landborgen både bättre kunnat motstå torkan. Af socknarne på fasta landet hade
de lidit mest, hvilkas åkrar hufvudsakligast bestodo af sandjord eller hade ett högt
och torrt läge. I länets två nordligaste fögderier, omfattande Norra och Södra Djusts
samt Sefvedes och Tunaläns härad, ansåges, med undantag för Tima socken i sistnämnda
härad, skörden hafva utfallit bättre. Den missväxt, som inträffat, vore så
mycket mer bedröflig, som flen omfatta! ej blott säd, utan äfven potatis och foderväxter.
Hvad potatisen anginge, klagades allmänt öfver dels klen skörd och dels
missväxt. Att denna klagan icke saknade grund bevisades bäst deraf, att potatisen
redan under hösten och, i trots af eu temligen allmän penningebrist i orten, liölle
sig i ett ganska högt försäljningspris, 6 å 7 Riksdaler tunnan, och att laster af potatis
blifvit från Stockholm affärda till hamnar i Calmar län, hvilket förut aldrig inträffa!.
Skörden åt naturligt och artificiel! hö både varit mycket klen nästan öfverallt och
mångenstädes ej uppgått till mer än tredjedelen eller hälften af vanlig äring. Den
häraf uppkomna förlägenheten för kreaturens framfödande både väl i någon mån minskats
genom möjligheten att längre än vanligt hålla kreaturen ute på bete. Men
foderförradena voro i allt fall alldeles otillräckliga för underhållande af lika störa
ladugårdar som förut. Den forcerade försäljningen af boskap hade nedbragt priset
till en under många år oerhörd grad, hvaraf stor skada vållats allmogen i flera kommuner,
der uppfödande och afyttrande af slagtboskap utgjorde ett af de förnämsta
näringsmedlen. Hårdast hade missväxten onekligen drabba! Öland, der Krets gröda
^ hufvudsädet, vårsäd, på flera ställen varit så gles och kort på strået, att den
svårligen kunna! afmejas med lia, utan måst genom axplockning inbergas. Då Öland
derjemte lede nästan total brist på skog och med tvånget att från fasta landet köpa
ved och byggnadsvirke förenades saknaden af de mångfaldiga arbetstillfällen, som
skogshandteringen erbjöde, samt kronoutskylderna å donna ö, utgående nästan uteslutande
i kontanta penningar, medförde för allmogen derstädes mera kännbara utgifter
6
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 17.
än på andra sidan sundet, måste behofvet af hjelp anses i förhållande till hemmantal
och folkmängd vara större här än i kommuner på fasta landet. Af de 34 kommuner
i hela länet, hvilka ingifvit ansökningar om understöd, hade, med undantag
af en eller annan, som icke uppgifvit bestämda belopp, de öfriga begärt tillsammans
283,000 Riksdaler såsom lån, samt 42,170 Riksdaler utan återbetalningsskyldighet.
Deremot hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för samtliga de sökande kommunerna
till beviljande föreslagit 176,000 Riksdaler såsom lån och 25,000 Riksdaler utan återbetalningsskyldighet
med tillägg, i fråga om lånesumman, att den vore af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande nedsatt så mycket, som inhemtade upplysningar om behofvet kunnat
medgifva, och att, om ytterligare nedsättning deraf komme att ske, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande förutsåge eu till sina följder högst betänklig nöd, helst liera kommuner
ansågos sakna egen spanmål för längre tid än till början af 1869.
Uti eu sednare, den 16 December 1868 afgifven underdånig skrifvelse har
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län yttrat, att dåmera från flera trakter
af länet ingått underrättelser, som gåfvo skälig anledning till fruktan, att ställningen
i allmänhet vore mera hotande, än Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förut antagit,
och att den störa del af befolkningen, hvilken, i saknad af eget jordbruk, vanligen
nödgades för sitt uppehälle arbeta hos andra, redan börjat hemsökas af en nöd, som,
om icke hjelp mellankomme, måste blifva mer och mer betänklig. Olofliga tillgrepp
af säd och potatis förspordes nästan öfverallt, och på några ställen hade hos den
lösa arbetarebefolkningen förmärkts rörelser, som befarades förebåda uppsåt att med
våld förskaffa sig saknade medel till lifsuppehälle. Det vore egentligen på aldra senaste
tiden och efter vinterns inbrott, som donna nöd börjat framträda på ett så
oroande sätt. Under hösten funnes dock arbetsförtjenst att tillgå, om än i mindre
mån än i vanliga år, men sedan frosten hämmat eller inskränkt de flesta jordbruksarbeten,
samt mängden af jordinnehafvare börjat, i följd af den dåliga skörden, undvika
allt sådant arbete, som ej kunde förrättas af dem sjelfva och deras tjenstfolk,
hvilket vid sednare flyttning blifvit till antalet ansenligt förminskadt, så vore lätt
förklarligt, att eu stor förlägenhet måste råda hos den efter tjenstepersonalens minskning
ökade massan af backstugusittare, inhyseshjon och andra fösa arbetare. Donna
förlägenhet måste än ytterligare försvåras af de höga sädespriserna, i hvilket afseende
vore anmärkningsvärd!, att en tunna eller 63 kannor råg, som i Stockholm kunde
köpas för 20 Riksdaler, deremot i Calmar, oaktadt alltjemt fortgående import af
utländsk spanmål, gällde 23 å 24 Riksdaler och i de inre socknarne omkring 25
Riksdaler. Under sådana förhållanden och då, med undantag af en landsvägsanläggning
i Tima socken och ett vattenaftappningsföretag i Hantorps socken, Indika arbeten
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande redan i underdånighet förorda! till understödjande
med allmänna medel, det icke inom länet funnes några dylika allmänna arbeten,
som antagligen kunde efter nödiga förberedelser komma till utförande före nästa
skörd, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter granskning af sitt förra förslag, i
hvad detsamma rörde anvisande af gåfvomedel, funnit sig höra tillstyrka, att de 19
mest behöfvande kommunerna, för hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sådan!
7
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
afseende förut föreslagit ett belopp af 15,600 Riksdaler, i stället måtte erhålla 23,600
Riksdaler, hvilket i allt fall icke motsvarade mer än 2 å 3, högst 4 Riksdaler för
hvar person af den befolkning, som deraf skulle få fördel. Det föreslagna afså-m således
icke att fylla denna befolkningens hela behof för någon längre tid och ännu
mindre anda till nästa skörd. Men genom det förordade understödets erhållande och
kunna hiafdande--ra,k0kt h°PpadeS likväl Koi)gL Maj:ts Befallningshafvande det
antadiEen hlefvp°J g- i J" ^ Sväraste tiden eIler inti11 våren, då arbetsbristen
hungersnöd ^7 & "T’ ^da ifrågavarande talrika befolkning från egentlig
hångel snöd. I sammanhang härmed och sedan Kona! ~
Maj:ts Befallningshafvande
oreslagit åtskilliga bestämmelser i afseende på sättet för användande af de medel
som möjligen kunde varda beviljade, både Kong], Maj:ts Befallningshafvande ansett sig
Korn,) Mflht? R f ,, a f/T annan k0mmun’ som begärt undsättningslån, låtit hos
Ivon 1 Majds Befallningshafvande tillkännagifva, att för dem snar hjelp oundvikligen
Caw\nfkhd§ Mafs Befallmnf hafvande för sådana kommuner hos Styrelsen för
ai enskilda bank utverkat löfte om erhållande af lämpligt penningelån mot kom
—
l"™ r7''ig,het °Ch På Sädan betalningstid, att bankLet, när und
be^Sw
i ff’ °ve ?e™ed k,mna återgäldas. I den mån denna låneutväg
bhfvntt M WllkeVanThkt -k°mme att inträffa »ed flera socknar, skulle alltså uteblifvande
af begardt undsättningslån blifva dubbelt kännbart och tryckande.
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands län har till Kongl. Makt insändt
länets''3t°dsanS0knmgar från. 11 af Missväxt mer eller mindre hemsökta församlingar i
för eL ,/,!! f derjemte uti underdånig skrifvelse den 28 nästlidna November
,f mmo-if,,, f?014, a t for,trenne af berörda församlingar understöd från Statens sida
se,w!Pn- ‘ k1 ansages lcke hora ifrågakomma, att deremot bland de öfriga, Dreng
Ounnarp
och Nässling,, framför allt sistnämnda tomling,
“ r f Tf 1 miSSVaxt’ befunno sig 1 sådant trångmål, att, derest
tde tS -eri ; 611 hÖgSt betänklig nöd förestode inom den sammanhän
förhålÄ
1 gJ°feS f d6SSa jemte Fagereds> Ullareds och Kjellsjö socknar; att
to it 1! Sf a tre församlingar’ vid jemförelse med de öfriga, visserJLäTma
, ”f, beklagansvärd!, men att Fagereds och Kjellsjös understödjande af
samhnT 7 V°7 ^ högSta behof påkalladt samt att, om än Ullareds för
i
nSnn 7 '' alTäl,het någorlunda välbergad befolkning, sjelf borde, åtminstone
skulle till n ?7 afVfja der befara(t nöd, ett låneunderstöd till denna församling
nå in t i i ’ 7 °rten mÖjliggöra fortsättande af den nu till följd af brist
tilWänsande 7 , ^°pa"d° afbrutna väfnadstillverkning, som i donna och
ninfsh fv ö o‘iaV e7St UtgJOrde en vigtig binäring; Och har Kongl. Maj:ts Befallmåtte
M i7-Pa grU7 7äraf ™derdånigst hemställt, att nämnda åtta församlingar
och 5(W) 7.a7i me b6redaS understöd till belopp af 19,000 Riksdaler såsom lån
och 5,000 Riksdaler utan återbetalningsskyldighet.
nästlidnfanndpfÖf1iDge‘em7tei \ Elfshorgs län bär uti underdånig skrifvelse den 31
understöd i 7 ^7 Tf öfverlemnande af ansökningar från 19 socknar i länet om
idel stod , anseende till missväxt under nästlidna år äfvensom af åtskilliga dylika
8
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 17.
ansökningar af enskilde personel'', hvilka blifvit lidande genom en i Augusti månad
inträffad hagelskada, tillika för egen del vitsordat, att den missväxt som öfvergått
orten varit af svåraste beskaffenhet och på grund deraf hemställt, att Kongl. Maj:t
måtte till understöd för berörda socknar af allmänna medel anvisa 80,000 Riksdaler
att utgå såsom räntefria lån och derjemte bevilja ett anslag att utan återbetalningsskyldighet
utlemnas till sådana behöfvande, hvilka hårdast drabbats af hagelskadan
eller eljest icke voro i tillfälle att undsättningslån återgälda.
Vidare har från Blehinge inkommit eu den 9 nästlidne Oktober atiåten underdånig
framställning, deruti länets landsting uttalat sina bekymmer för den närmaste
framtiden med afseende på den nöd, som inom en stor del af länet vore rådande
till följd af årets svaga skörd, hvarjemte landstinget, utan att vilja framställa ansökning
om understöd till något visst belopp, innan ännu de särskilda orternas behof
vore fullständigt utredt, till Kongl. Maj:ts behjertande anbefallt de ansökningar, som i
sådant afseende otvifvelaktigt komme att under vinterns lopp från länet ingifvas; och
slutligen hafva äfven såväl från Upsala som från Gotlands län efter inbergningen af
nästlidna års skörd inkommit af länsstyrelserna afgifna eller förordade framställningar
om understöd i anseende till dervid utrönt mer eller mindre vidsträckt missväxt.
Af alla dessa underdåniga framställningar framgår uppenbart, att under nästliden
år inträffat eu missväxt, som hårdast hemsökt de 3 Småländska länen, men
äfven sträckt sig till andra orter i riket, samt att den nöd, som i följd deraf uppstått,
är så svår och omfattande, att den med nödvändighet påkallar det allmännas
mellankomst; och som, efter de högst betydliga utbetalningar, hvilka till undsättningar
för de genom 1867 års missväxt nödlidande länen, på sätt redan är nämndt, egt rum,
ingå andra medel för närvarande stå till Kongl. Maj:ts disposition att för ändamålet
använda än ett jemförelsevis obetydligt belopp af något öfver 4,000 Riksdaler, som i
afbetalning å äldre, från undsättningsfonden utgifna lån under sednare delen af nästlidna
år influtit, så Annor Sig Kongl. Maj:t nödsakad att påkalla Riksdagens medverkan
för vidtagande af erforderliga åtgärder till den nu rådande nödens lindrande.
Beträffande beloppet af de medel, som i sådant afseende torde böra ifrågasättas att
af Riksdagen beviljas, så uppgå val de till summan uppgifna undsättningsanslag, om
hvilkas anvisande vederbörande länsstyrelser gjort bär ofvan omförmälda framställningar,
till omkring 480,000 Riksdaler, hvartill komma ej mindre de anslag af gåfvomedel,
som från Jönköpings och Elfsborgs län blifvit utan uppgifvet belopp begärda,
än äfven hvad som kan finnas höra anvisas i anledning af de ytterligare framställningar,
som otvifvelaktigt under tiden till nästa skörd äro att införvän ta. Då emellertid
Kongl. Maj:t jemväl i dag till Riksdagen aflåter nådig Proposition om anslag
af tillsammans 33,000 Riksdaler, att under innevarande år utgå till understödjande af
3 särskilda vägomläggningsarbeten inom de af missväxten hårdast hemsökta länen,
genom hvars beviljande nöden i några traktör af dessa län måste anses blifva till
någon del afhjelpt; då vidare antagligt är, att från sådana län, der missväxt under
nästlidna år icke inträffat, undsättningsmedel skola, i afbetalning å äldre lån, under
den närmare framtiden inflyta, och då slutligen det icke lärer höra betviflas, att den
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
9
enskilda välgörenheten, som, i fråga om de af 1867 års missväxt hemsökta orter af
landet, så kraftigt och storartadt bidrog till nödens lindrande, skall visa sig icke
mindre verksam, då det galler att bispringa de län, som nu af enahanda anledning
kommit i behof af hjelp, så finner Kongl. Näjd, i betraktande derjemte af de tillgångar,
som för Riksdagen finnas att till ändamålet använda, ifrågavarande anslag
skäligen höra bestämmas till en summa af 340,000 Riksdaler.
Kongl. Näjd föreslår alltså:
1. att Riksdagen måtte till Kongl. Majds disposition för undsättande af de genom
1868 års missväxt nödlidande länen, å Riksgäldskontoret anvisa ett belopp af
340,000 Riksdaler, att under innevarande år utbetalas;
2. att dessa medel må af Kongl. Näjd användas dels till beredande af arbetsförtjenst
medelst allmännyttiga företag, der sådana hinna ordnas, dels till rån tefria låneunderstöd
med bestämda återbetalningsterminer och mot vederbörande större
eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Näjd
godkänd säkerhet och dels till undsättning utan återbetalningsskyldighet, der
sådant pröfvas vara oundgängligen nödigt, dock med iakttagande att så beskaffadt
understöd företrädesvis må tillkomma de kommuner, som tillförbinda
sig att för dithörande fattiga och arbetslösa personer bereda sysselsättning och
möjlighet att genom eget arbete förtjena sitt uppehälle; samt
3. att de medel, som i afbetalningar å lån, utgrina från ifrågavarande anslag, inflyta,
skola, utan sammanblandning med andra inflytande undsättningsmedel, särskild!
bokföras och från vederbörande länsstyrelse insändas omedelbart till Riksgäldskontoret.
Och anser Sig Kongl. Näjd slutligen höra fästa Riksdagens synnerliga uppmärksamhet
å det önskvärda deruti, att förevarande till Riksdagen öfverlemnade framställning
må, så fort som möjligt, till pröfning och afgörande företagas.
De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott
tillhandahållas; Och Kongl. Näjd förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.
CA EL.
Gast. af Ugglas.
Bih. till Riksd. Prof. 1869. 1 Sami. 1 Afd. 7 Raft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Eådet å Stockholms Slott den
22 Januari 1869.
Närv arande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Wachtmeister, samt
Statsråden: Friherre af Ugglas,
JBredberg,
Thulstrup,
Carlson,
von Fhrenheim,
Abelin,
Berg och
Adlercreutss. .
Slutligen uppläste Departementschefen till justering ett, i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, den 5 innevarande månad fattade
beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående
beviljande af medel till undsättning för de, i följd af 1868 års missväxt, nödlidande
delar af riket.
Hans Näjd Konungen täcktes i nåder gilla berörda
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, och
befallde, att nådig Proposition skulle, i enlighet dermed,
till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI, 1869.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.