Sök i Ratio Lex

Kongl. Mnjls A ad. Proposition AT:o 20

1869-03-01 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1869:20, Kongl. Mnjls A ad. Proposition AT:o 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mnjls A ad. Proposition AT:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 1 Mars 1869, kl. 6 e. m.

Kongl. Maj ds nådiga Proposition till Piksdagen, angående förändring

i sättet för räntans och lcronotiondens utgörande; Gifven

Stockholms Slott den 19 Februari 1869.

T, , £ti. underdånig skrifvelse den 7 Oktober 1.863 anhöllo Rikets Ständer, att

Jlongl. Maj.t täcktes i nåder förordna en komité af sakkunnige män för utredande:

a) icke allenast af sjelfva grundsatsen, huruvida jordens frigörande från

grundskatt genom kapitalisering eller på annat sätt kunde vara för Staten och den

enskilde fördelaktigare än nuvarande sätt att utgöra denna skatt,

b) utan äfven om, och under förutsättning att så vore, utförandet deraf

kunde anses vara förkmppadt med så olösliga svårigheter eller på ett så oroväckande

sätt ingripa i nu bestående förhållanden, att endast derföre tanken på

jordens befriande från grundskatt borde öfvergifvas. 1

Den till följd af Rikets Ständers berörda anhållan tillsätta komité har i

sitt under den 18 Juni 1866 afgifna och till Riksdagens ledamöter i tryck utdelade

betänkande, till hvilket Kong! Maj:t nu anser sig endast böra hänvisa, hufvudsakligen

föreslagit,

1CKr a\ att “räntan“, hvarmed, jemlik! § 9 i Kongl. Kungörelsen den 11 Mai

iööo angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkla’

atses den förra jordeboks- och hemmantalsräntan, men icke kronotionde!!

borde sättas uti penningar efter beräkning af medelvärdet emellan 1834—1853 årens

medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris,

b) att egare af hemman eller skattlagd lägenhet, med vissa uppgifna undantag,

skulle vara berättigad att, under iakttaganden, som närmare bestämdes, af

hemmanets eller lägenhetens ränta aflösa det belopp, hvarmed räntan, i förenino“Cd,

^sOllotionden, öfverstege en half procent af det hemmanet eller lägenheter

tor ar lobJ åsätta taxeringsvärde'', och

i m,lcltil rilntor och tiondeanslag skulle, med uppgifna undantag, in
dragas

till Statsverket emot ersättning till räntetagare medelst statsanslag, hvilka,

Bill. till Riksd. Prof. 1869. 1 Samt. 1 Afl. 10 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kong!. Maj tfs Nåd. Proposition N:o 20.

intilldess annorlunda kunde klifva ordnadt, borde motsvara indclningarnes värden

efter ärligt modelmarkegångspris.

Sedan härefter Kammar-kollegium och Statskontoret erhållit befallning att

öfver komiterades nyssborörda betänkande sig yttra, hafva dessa Kollegier i afgifvet

underdånigt utlåtande, hvilket jemväl blifvit tryckt och till Riksdagens ledamöter

utlemnadt, val instämt med komitorade derutinnan, att “räntan-1 herde till

fix penningeskatt förvandlas, men derjemte ansett att enahanda åtgärd herde med

k ronotionden vidtagas, och beträffande grunden för persedelräntans och kronotiondespanmålens

förvandling till penningar hemställt, att medelpriset för åren 184/ 1866

dervid herde följas. ...

Rörande frågan om grundskatternas kapitaliscring och aflösning hafva Kollegierna,

oinlörmält de störa betänkligheter och svårigheter, som skulle möta en

sådan åtgärd, men tillika förklarat, att, om aflösning af grundskatterna pröfvades

ändamålsenlig, eu fullständig aflösning af ränta och kronotionde vore att föredraga

framför en partiel aflösning af endast räntan.

Att det för Staten måste betraktas såsom en betydande förmån att i grundskatten

c ga eu till beloppet oföränderlig, lätt beräknelig inkomst af det mest sältra

kapital inom nationalförmögenheten lärer icke kunna bestridas, och en sådan förmån

torde icke heller höra utan de vigtigaste skål uppoffras.

Om åliggandet att betala grundskatt i sjelf va verket kunde anses innefatta

någon jordägare!! tillfogad orättvisa, då borde donna skatt efterskänkas, men lika

med komitorade och Kollegierna anser Kongl. Maj:t förhållandena här i landet icke

gifva stöd åt ett sådant påstående. “Om man11, yttra korn!terade, “utan afseende

på det bestående, både att skapa ett nytt skattesystem för en stat, är sannolikt att

3 n ati ej komvne att beskatta ett slag af kapital—-jordkapitalet — mera eller mindre än

ett ann åt, och följaktligen icke läde fäst skatt på jordegendomen. Men då man

har att i betraktande taga alla de omständigheter, som i ett gammalt samhälle förekomma

och under århundraden utvecklat sig, ställer sig frågan annorlunda. Då

nuvarande skatter här i landet åsattes, utgjorde de onekligen skatter i egentlig

mening, hvilka efter behof höjdes eller minskades, men sedan de under långa tider

blifvit oförändrade och slutligen medelst gifna författningar vunnit egenskap af

orubblighet, hafva do förlorat råtta naturen af skatter och antagit den af vissa

jordkapitalet belastande räntor, hvilka med sina bestämda belopp fästat sig vid

kapitalet och åvägabringa en minskning i dess värde, som afses vid hvarje öfverlåtelse

af detsamma från en till annan egare. Det är då icke längre egaren af

jorden, som drabbas af skatten, utan det är jorden sjelf, som vidkännes den genom

minskad t värde. Den som förvärfva!- jorden skyddar sig genom det pris lian derföre

betingar.11

Eu efterskänkning af grundskatten kan sålunda icke anses vara påkallad åt

något rättvisans kraf, utan skulle fastmera åt de samhällsmedlemmar, som derigenom

drabbades af ökade skatter, gifva skål till befogad klagan. Om vidare genom

grundskattens kapitaliscring och aflösning en stor och väsendtlig fördel skulle kunna

tillskyndas jordbruksnäringen och dess idkare, då vore visserligen en sådan åtgärd

förtjent af den aldra största uppmärksamhet, och de betänkligheter och svårigheter,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. MajiU Nåd. Proposition N:o 20. 3

som dervid möta, bordo icke då utgöra något hinder för åtgärdens genomförande»

Men då eu, vare sig fullständig eller partiel, aflösning icke, efter Kongl. Maj:ta

åsigt, bör ega rum på andra vilkor till sådana, som bereda Staten en inkomst, motsvarande

flen, som genom skatternas upphörande förloras, kan eu aflösning icke för

jordbrukaren medföra någon egentlig fördel, utan snarare tvärtom. Då räntan i

sin helhet och kronotionde!! för närvarande uppgå till omkring 6,500,000 It:dr -om

året, erfordras, efter eu räntefot af 5 procent, till grundskatternas fullständiga aflösning

ett kapital af 130,000,000 It:dr. Ett sådant kapital i enskildes händer, an vänd! till

jordbrukets förkofran genom odlingar, afdikningar, öppnande af lättade kommunikationer

in., in., skulle derigenom otvifvelaktigt blifva vida mera fruktbärande än

genom att användas till aflösning af grundskatterna. Det har visserligen blifvit

ifrågasatt, att eu sådan aflösning, om den mcdgåfvcs, icke herde göras obligatorisk,

utan åt jordegumma eget skön öfverlemnas, huruvida do derutaf villo sig begagna

eller icke; men om, såsom sannolikt är, endast ett fåtal skulle finna det med sitt

intresse förenligt att aflösa grundskatten på sin jord med ett nuvarande ränta fullt

motsvarande kapital, klafve följden att denna skatt för det störa flertalet af fastigheter

qvarstodc oförändrad, och en ytterligare olikhet i beskattningsförhållanden

kommu då endast att uppstå.

Då Kongl. Maj:t sålunda anser eu framställning om grundskatternas aflösning

ej nu höra göras till föremål för Riksdagens pröfning, anser Kongl. Maj:t

deremot det af komiterade framställda samt af Kollegierna med utsträckning jemväl

till kronotionde!! förordade förslag, att den del af räntan, som för närvarande är

satt i persedlar, att lösas efter markcgångspris, måtte förvandlas till bestämd ränta

i penningar, vara i hög grad förtjent af uppmärksamhet, i den utsträckning som

ofvannämuda embetsverk förordat. De många på rättvisa och billighet grundado

skäl, som tala för eu sådan förändring, hafva såväl uti komiterades och Kollegiernas

ofvan omförmälda yttranden, som ock redan derförinnan uti det af utsedde

komiterade för förenklande af boskattningsväsendet in. in. den 30 April 1817 affinna

betänkande blifvit utförligt utvecklade, och vill Kongl. Maj:t, jemte åberopande

af hvad sålunda förut blifvit anfördt, endast ytterligare erinra derom, att först genom

förvandling till den allmänna värdemätaren -— penningen — erhålla grundskatterna

den oföränderlighet, som hvarje på ett visst slag af kapital hvilande skatt, så vidt

möjligt, bör hafva, som i afseende på dessa skatter redan länge kan anses hafva

varit i grundsats erkänd genom den försäkran de skattdragande erhållit att de å

hemmanen gjorda, i laga ordning fastställda, skattläggningar och tiondesättningar

aldrig skola ändras eller rubbas, och som är ett nödvändigt vilkor för att skatten

vid köp och andra öfverlåtelse!’ skall kunna tillförlitligt beräknas. Visserligen förändras

under en längre tid äfven penningens värde, men då erfarenheten visat, att

det alltid haft benägenhet att falla i förhållande till andra varuvärden, verkar eu

sådan förändring till de skattdragandes fördel, och då den förlust, som Statsverket

kan komma att få vidkännas, endast småningom intrader, och derföre icke bör

blifva särdeles betungande, torde af donna omständighet icke hora hemtas anledning

att undanskjuta eu af billighet och rättvisa i (ifrigt högt påkallad åtgärd.

Genom minskade kostnader för uppbörd och redogörelse kan dessutom Statens

förlust i någon män ersättas. Då kronotionde!! i åtskilliga orter icke blifvit för

alltid fastställd, torde det vara lämpligast att, på sätt komiterade och Kollegierna

föreslagit, vid uträkning af beloppet i penningar, upptaga densamma till det mått

och i de sädesslag, hvarmed flen sednast utgått; men då såväl tiondegifvare som

tiondetagare för närvarande ega rättighet att begära ständig tiondesättning, lärer

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

donna rätt böra för dom i så måtto bevaras, att viss tid, som Kongl. Maj:t föreslår

till 1870 års slut, stadgas för dess begagnande.

Vid bestämmande af grunden för ifrågavarande förvandling synes Kongl.

Maj:t rättast att följa medelpriset för åren 1848—67. Ett tjuguårigt medelpris följdes

vid den förenkling af de i räntan ingående persedlar, som år 1855 genomfördes,

och medelpriset för eu kortare tidrymd skulle, om under densamma antingen missväxt

eller ymnig skörd öfvervägande inträffat, framkalla ett mindre tillförlitligt resultat

samt jemväl på ett obilligt sätt verka olika inom olika delar af riket. Det

gista året, 1868, bär Kongl. Maj:t ansett höra från beräkningen uteslutas, emedan

årspriset på spanmål under detta år, i följd af 1867 års knappa skörd, såväl bär

som i åtskilliga andra delar af Europa, uppgick till en ovanlig höjd och äfven ett

tjuguårigt medelpris följaktligen, om detta årspris inräknades, skulle komma att

blifva alltför högt för att skäligen kunna läggas till grund för en reglering, som

afser en längre framtid. De beräkningar Kong!. Magt låtit uppgöra, och som, ehuru

icke alla invexlande omständigheter kunnat iakttagas, likväl torde vara tillräckliga

för bedömande af frågan i sin helhet, utvisa, att väntan, sedan boställs- och rustliållsräntor,

universitetens räntor af egna hemman samt gästgifvares och klereciets

friheter blifvit frånrälcnade, utgör jemte kronotionde^

efter 1848—67 års medelpris .............. 4,897,036: 20.

„ 1849—68 „ „ 5,047,103: 30.

„ 1868 „ „ 5,137,492: 47.

eller efter det af Kongl. Maj:t föreslagna pris 150,067 11:dr 10 öre mindre än efter

1849—68 års medelpris samt 240,456 B:dr 27 öre mindre än efter det pris, hvarefter

räntan och kronotionde!! innevarande år utgå.

I sammanhang med ofvanstående, af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärd anser

Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad komiterade och Kollegierna jemväl tillstyrkt,

sig höra hemställa, att indelta räntor och tiondeanslag, med undantag af

boställsräntor och dem, som äro påförda hemman och lägenheter, af Indika något

besvär i stället utgöres, må indragas till Statsverket emot ersättning till indelningshafvare

medelst statsanslag. En sådan åtgärd har vid flera föregående tillfälle!! af

Kongl. Maj:t och Rikets Ständer pröfvats vara af särdeles nytta, och den är för genomförandet

af grundskatternas förvandling i penningar ett nästan oundgängligt

vilkor. Dessa till indragning ifrågasätta rånte- och tionde-anslag, som enligt 1869

års Rik s-stat uppgå till 2,824,214 R:dr 58 öre, kunna hänföras till fyra hufvudafdclningar:

Lo) Löno-anslag;

2:o) Anslag till allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser;

3:o) Anslag till enskilda verk och personer; samt

4:o) Sådana räntor, som utgå i följd af vissa hemman åtföljande besvär.

Då räntans och ltronotiondens förvandling till visst belopp i penningar kan komma

att medföra en minskning uti ofvan omförmälda rånte- och tionde-anslags värde

och sålunda inverka på indclningshafvares rätt, kunna följaktligen iunchafvarne af de

under N:is 3 och 4 upptagna anslag icke anses pligtige att åtnöjas med en sådan

reglering, utan måste Staten tråda i räntegifvarens ställe och lemna ersättning efter

de för dessa anslags utgående nu stadgade grunder. Enahanda är förhållandet med

de indelta löner, h vilkas innehafvare hafva ovilkorliga fullm agio r å sina tjenstår, äfvensom

med största delen af de anslag, som under N:o 2 omförm ålas, och då, hvad

öfriga indelta löner och anslag till allmänna inrättningar angår, ej heller med billighetens

Jordringar låter sig förena att, utan pröfning i hvarje särskild!: fall och dervid tagen

hänsyn till aflöningens belopp i dess helhet eller till inrättningens behof och till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20.

5

gånga i’, i sammanhang med nu ifrågavarande åtgärd, som har ett helt annat ändamål

än att reglera nämnda förhållanden, ålägga dessa indelningshafvare att ovilkorligen

underkasta sig den minskning i hittillsvarande inkomster, som genom den

föreslagna förändringen i sättet för de dem tilldelade anslags utgörande kan blifva

en följd, synes, till afvärjande af en sådan förlust, äfven i detta fall en mellankomst

från statens sida erfordras. På grund häraf och ehuru Statsverket derigenom kommer

att vidkännas eu uppoffring de år den nu föreslagna penningeräntan understiger

medelmarkegångsprison, hvilken uppoffring förutsätter nödvändigheten att ett

särskild t förslagsanslag för detta ändamål ställes till Kongl. Majits förfogande, anser

lvongl. Maj:t det såsom ett oundgängligt vilkor för hela åtgärdens genomförande

böra stadgas, att tillsvidare och intilldess annorlunda blifver förordnadt, samtlige

innehafvare af rånte- och tionde-anslag förklaras berättigade att af Statsverket uppbära

ersättning efter det årliga medelmarkcgångspris, som i alla fall för andra ändamål

fortfarande måsto bestämmas, men att deremot vid hvarje framdeles skeende

i egid mg Iföl tillses att donna ersättningsskyldighet utbytes emot fast anslag, der

sådant möjligen kan ega ruin.

Ett mindre antal tjensteman finnas ännu, som icke äro skyldiga att underkasta

sig 1855 års reglering och icke heller derpå frivilligt ingått, utan fortfarande

ega att, i öfverensstämmelse med förut gällande föreskrifter, af räntegifvare efter

uppsägning uttaga sina anslag in natura, och då dessa räntegifvare ej skäligen

böra gå i mistning af de förmåner, som med den nu ifrågasätta åtgärden afses, hemställer

Kong!. Maj:t, att Statsverket äfven må öfvertaga donna deras i allt fall snart

öfvergående förbindelse. Rånte- och tiondetagare, som vilja afstå från ersättning

efter ine del mark cgång och i stället erhålla sådan ersättning efter nu föreslagna pris,

törel o emellertid böra- dertill förklaras berättigade.

. Med afseende på den tid, då uppbörden af Kronans räntor försiggår och de

dervid inflytande medel till landtränterierna ingå, torde såsom allmän regel höra

stadgas, att godtgörelse för indragna räntor och tiondeanslag, med undantag af sådana,

som åtnjutas i och för fullgörande af något besvär eller äro anordnade till

prästerskapets aflöning eller till kyrkors underhåll, och hvilka lämpligen kunna utbetalas

vid uppbördsstämma!! i den ort, der hemmanet, hvithet besväret åligger,

är beläget, lönen utgår eller kyrkomedlem uppbäras, skola inom den 15 Maj hvarje

åi utanonlnas från vederbörande landtränteri, men då, hvad angår löntagare, och

bland sådana företrädesvis dem som tillhöra militie-staten, förekommer, att dessa

hittills uppburit eu del af den aflöning, som består af rånte- och kronotiondeanslag,

redan i februari månad, anser Kongl. Maj:t dem böra tillerkännas rätt att inom

den lo i sistnämnda månad från landtränteri utfå hälften af dem såsom lön anvisad

ränta och kronotionde.

Någon annan förändring i gällande föreskrifter om hvad som vid framdeles

skeende skattläggningar skall iakttagas, än ett tillägg att persedelränta och kronotionde

skall omsättas i penningar efter 1848—07 årens medelmarkegångspris, torde

icke höra stadgas och lärer lika litet nu som tillförene kunna ifrågakomma att utsträcka

eu åtgärd af ifrågavarande slag till do räntor och den kronotionde, som innehatves

under enskild egandejätt.

1 å grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

att, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående sättet för

giundräntors och krön otiondes åtgörande, följande må blifva stadgadt:

ko Ränta af hemman och lägenheter, som nu är bestämd i vissa persedlar,

afl lösas efter markegångspris, så ock den kronotiondespanmål, hvilken nu likale
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition Nxi SO.

des efter sådant pris bör lösas, skall, vare sig att nitmnda ränta och tionde är Kronan

behållen eller för särskilda ändamål indolt och anordnad, omsättas i penningar

efter medelmarkegångspriset för do tjugu åren 1848—18(37 och med detta värde

framgent utgöras, hvarvid kronotionde!!, der den icke linnés vara för alltid fastställd,

skalf beräknas till det mått och i de sädesslag, med Indika den sednast utgått, dock

med rättighet för tiondetagare eller tiondegifvare, som härmed icke åtnöjes, att inom

1870 års slut begära tiondesättning i laga ordning.

Vid donna omsättning i penningar af ränta och kronotionde iakttagos, att,

med undvikande af brutna öretal, hvad som öfvers tiger ett hälft öre uppföres till

ett öre och det som är under eller till och med ett hälft öre uteslutes.

2:o Indelta och anordnade räntor och tiondeanslag, med undantag af militie-,

civil- och ecklesiastik-boställeus räntor samt af sådana, som äro påförda hemman

och lägenheter, af Indika något besvär i stället utgöres, indragas till Statsverket

emot ersättning medelst statsanslag i penningar, som, intilldess annorlunda bill ver

förordnadt eller innehafvare af rånte- och tiondeanslag förklarar sig nöjd med

go diger el so efter det i första punkten om förmälda tjuguåriga medelpris, utgå till

belopp, motsvarande de indelta och anordnade räntornas och tiondeanslagens värden

efter ärligt in c de 1 in a r k cgån gsp ris. Embets- och tjensteman. Indika, enligt fullmagter

eller konstitutorial, tillträdt indelt lön utan skyldighet att ingå på den

genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 vidtagna förändring i sättet för

grundräntors och lcronotiondes utgörande, samt icke sedermera velat densamma

sig underkasta, skola, om icke de sjelfva, derom hörde, annat medgifva, af Statsverket

tillhandahållas deras indelta löner på lika sätt och vilkor, som de nu oga

att desamma af rånte- och tiondegifvare bekomma.

3:o Godtgörelse för sådana indragna räntor och tiondeanslag, som åtnjutas

i och för fullgörande af något besvär, eller äro anordnade till presterskap»^ aflöning

eller till kyrkors underhåll, skall utbetalas vid uppbördsstämma»! i den ort,

der hemmanet, hvilket besväret åligger, är beläget, lönen utgår eller kyrkomedel»

uppbäras.

Ersättning för andra indragna räntor och tiondeanslag utan ordnas från

landtränteriet i det län, inom hvilket räntan eller tionde!» utgöres, till löntagare

med ena hälften inom den 15 Februari och med andra hälften inom den 15 Maj,

och till öfriqa innehafvare af dylika anslag inom sistnämnda dag hvarje år.

4:o Innehafvare af rånte- och tiondeanslasr bibehålla vid hittills åtnjuten

ersättning af Statsverket för upphörandet af rättigheten så väl att utfordra nämnda

anslag in natura, som att af rånte- och tiondogifvarec uppbära forsellön, då lösen

med penningar egt ruin; och skall följaktligen sådan forsellönsersättning, beräknad

till 8 öre Riksmynt kubikfoten för råg eller korn och 6 öre samma mynt kubikfoten

för hafre, årligen från landtränteriet i länet utanordna?, för att rånte- och

tiondetagare tillhandahållas i sammanhang med »lön godtgörelse, som, till följd af

rånte- och tiondeanslagens indragning till Statsverket, dem tillkommer.

5:o Ber enskilt verks "privilegier hindra genomförandet af ifrågavarande

omsättning i penningar samt indragning till Statsverket af indelt och anordnad ränta

eller kronotionde, skall, i don män förändringen ej »kan ega rum, tillsvidare och intilldess

hindret varder lagligen undanröjdt, förblifva vid de stadgande!», som i afseende

på sådant verks rätt gälla.

(ko Vid skattläggningar, sou» ske efter år 1870,_ skola, jemte iakttagande

af föreskriften i Kammar-kollegii kungörelse den 1 Juni 1855. den åsätta persedel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

räntan och kronotionde!! omsättas i penningar efter det ofvanföro bestämda meddolmarkegångspris

för åren 1848—1867.

7:o Hvad som nu är vordet stadgadt kommer att tillämpas vid utgörandet

af 1871 års kronoräntor och tionde samt derefter framgent, och skall jemväl i allt

vara gällande för presternas i jordcholcen upptagna utlagor.

8:o Denna författning inverkar icke på beskaffenheten eller utgörandet af de

räntor, som med frälserätt egas, eller af sådan tionde, som åtföljer patronsrättighet

i vissa församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafvas.

De till denna fråga hörande handlingar och deribland de uti den nådiga

Propositionen åberopade uträkningar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas;

Och Kongl. Maj:t förhlifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

CARL.

Gust. af Ugglas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Siats-Bådet å Stockholms Slott den 19 Februari

1869.

N ärvarande:

Hans Excellens. Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer.

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Wachtrneister, samt

Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,

von Ehrenheim,

Abelin,

Berg och

Adlercreutz.

Departements-chefen uppläste till justering följande i öfverensstämmelse med

Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, nedannämnda dagar fattade

nådiga beslut uppsätta förslag till Propositioner, nemligen:

der 12 innevarande månad, angående förändring i sättet för räntans och krono tiondens

utgörande.

Hans Maj:t Konungen behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga

tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas

detta protokoll hilagda; och befallde Hans Maj:t att i enlighet

dermed nådiga Propositioner skulle till nu församlade

Riksdag aflåtas.

Ex protocollo

Axel Ädelgren.

Stockholm, tryckt hos C. Wilh, Hagman, 1869,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.