Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20

1870-02-19 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1870:20, Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20.

1

!

\:o 30.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1870, kl. 1 e. m.

Kong1, Majds nådiga Proposition till Riksdagen, i fråga om

kronohemman samt åtskilliga andra kronolägenheters

upplåtande under s kattemannar ätt utan särskild köpeskillings

erläggande; Gifven Stockholms Slott den

14 Januari 1870.

Uti det underdåniga utlåtande, som Kong!. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium

den 8 Januari nästlidna år på nådig befallning afgifvit i anledning af

Riksdagens den 15 Maj 1868 till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse angående den

s. k. administrativa domsrättens upphörande och förvaltningens förenkling i

vissa hänseenden, har Kollegium, bland annat, återupptagit och Kongl. Maj:ts

pröfning underställt det förslag, som de för behandling af frågan om beskattningsväsendets

samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling utsedde komité

rade i sitt underdåniga betänkande den 30 April 1847 framställt derom, att

kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman äfvensom andra sådana under åborätt

upplåtna kronohemman och lägenheter, hvilkas åboar af Kongl. Maj:ts Be

fallningshafvande antagas och som enligt gällande stadgande!!, emot afgift till

Staten, kunna till skatte köpas, — således icke de hemman, som af särskilda

verk och inrättningar eller fromma stiftelser på ett eller annat sätt disponeras,

— skulle utan lösen erhålla skattenatur;

Och har Kollegium dervid erinrat, hurusom komiterade till stöd för

omförmälde förslag andragit, utom andra skäl, äfven följande: att. då kronoBih.

till Riksd. Brok 1870. 1 Samt. 1 Afä 8 Bäft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

naturen icke medförde någon högre skattskyldighet, än om hemmanet eller lägenheten

vore skatte. Staten åt sin jordeganderätt icke hemtade annan fördel,

än den att åtnjuta lösen, derest åboen ville förvärfva skatterätt; att, enär innehafvande

af kronojorden svårligen kunde åläggas lösa densamma till skatte,

denna lösen blott efter hand ingöte och således endast kunde beräknas såsom

en årlig inkomst; att denna inkomst för åren 1837—1846 i medeltal icke uppgått

till mer än 8,765 Kull* 26 öre, hvaruti likväl inbegrepes lösen för de under

samma år till skatte försålda andelar af rekognitionsskogar och kronoallmänningar,

så att skattelösen för äldre kronohemman vida understigit nämnda

belopp; att besagde inkomst förminskades och slutligen upphörde, i den mån hemmanen

blefvo till skatte losta; att, om endast sakens ekonomiska nytta betraktades,

i sådant hänseende förekomma, att, derest kronohemmanen genast erhölle

skattenatur, Staten också tidigare kunde påräkna åtskilliga inkomster af

charta sigillata, enär ^handlingar om öfverlåtelse af åborätt karterades endast

till hälften emot köpebref, samt fastebref och inteckningar icke för kronohemman

ifrågakomma likasom deras värde ej kunde i bouppteckningar beräknas,

hvarigenom deremot svarande kartering icke vore af nöden; att, ehuru

någon beräkning öfver den sålunda genom förändring i hemmanets natur uppkommande

tillökning i charta-sigillata-inkomsterna icke vore verkställbar, det

dock syntes skäligen kunna antagas, att den i det närmaste och måhända till

fullo motsvarade den förlorade skattelösen, samt att således, om än skatterätten

medgåfves utan dylik lösen, någon egentlig förlust för Staten derigenom

icke uppkomme; att bibehållande af Statens jordeganderätt till kronohemmanen

deremot medförde flera ganska väsendtliga olägenheter och äfven uppoffringar å

Statens sida, i så måtto som dels kronobetjeningen nödgades icke blott hvart

tredje år, utan äfven vid hvarje åbo-ombvte anställa syn å dessa hemman, i förra

fallet utan all ersättning, hvithet för nämnda, i allmänhet svagt aflönade tjensteman

utgjorde ett tungt onus, dels vid tvister, som rörde dylik egendom, särskilda

kronoombud måste förordnas, hvithet ej sällan orsakade utgifter för Staten,

och dels alla frågor om åbo-ombyten skulle af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

handläggas och ofta drogos under Kammar-kollegii och Kongl. Maj:ts

pröfning; att emellertid det enligt komiterades åsigt vore en icke ringa fördel,

om alla dessa bestyr och den betydliga mängd göromål, som utan något gagn

för det allmänna derigenom tillskyndades tjensteman och auktoriteter, kunde

upphöra; samt att, då fråga vore om tillvägabringande af möjligaste enkelhet i

förvaltningen, donna förändring skulle mycket dertill bidraga, hvadan dess vidtagande

endast ur donna synpunkt hade störa skäl för sig, äfven om sådant

vore med någon uppoffring förenad!.

Efter en af bemälde komiterade uppgjord beräkning antogos de under

stadgad åbo- och besittningsrätt upplåtna hemman år 1844 uppgå till 2,176 hela

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

mantal. I ändamål att, för såvidt utan allt för stor omgång och tidsutdrägt

möjligt vore, få utrönt antalet af de hemman, som ännu bibehålla denna sin

natur af krono, hafva de till följd af Kongl. Kungörelsen den 15 December

1848 i länen upprättade och till Kammar-kollegium för granskning insända uträkningar

öfver beloppet af skatteköpeskillingen för hvarje med särskild åbo

försedd så beskaffad kronoegendom blifvit i Kollega tre provinskontor jemförda

med de till Kollegium inkomna anmälande» om beviljade skatteköp, och resultatet

af denna jemförelse har blifvit, att 442 hela mantal äfvensom 4,291 lägenheter

ännu icke skulle blifvit till skatte losta. Att dessa siffror angåfvo

förhållandet alldeles sådant det i närvarande stund befunnes, finge dock icke

antagas. Tid efter annan inkomna anmälanden om längesedan verkställda, i

jordeböckerna icke antecknade skatteköp, äfvensom den nu pågående jordeboksgranskningen

hade haft till följd, att ett ej obetydligt antal hemman och lägenheter

blifvit från krono till skatte öfverfördt, och dessutom hade utan allt

tvifvel åtskilliga skatteköp egt ruin. äfven efter den tid de sednast afgifna,

vanligen årsvis insända uppgifter derom till Kollegium inkommo. De vid förenämnda

jemförelse funna talen af hemman och lägenheter, för hvilka rättigheten

till skatteköp icke blifvit begagnad, voro följaktligen högre, och kanske

ej oansenligt högre, än de i sjelfva verket borde vara. Alla de skäl, komi
terade

anfört till stöd för det af dem gjorda förslag, egde, enligt Kammarkollegii

åsigt, ännu sin fulla giltighet, utan annan förändring, än att, i den

mån skatteköp försiggått, de med tillsynen och vården af kronohemmanen förenade

göromål och bestyr aftagit i mängd. Deremot förekomme, att Statens

uppoffring genom att bortskänka skatterätten, — så framt eljest eu sådan

skänk innebure en uppoffring, — nu skulle blifva vida mindre, än vid den tid

denna åtgärd af komiterade blef ifrågasatt. Under de mellanliggande 22 åren

hade nemligen, såsom redan är nämndt, kronohemmanens antal förminskats

till 442 hela mantal, hvarjemte 1,779 lägenheter blifvit skattesålda, och i samma

mån som skatteköp egt rum, hade naturligtvis de belopp, som i köpeskilling

vidare kunde påräknas, nedgått, så att de numera, enligt i Kollegium uppgjorda

beräkningar, endast skulle vara för hemmanen 53,885 Riksdaler 90 öre

och för lägenheter 23,549 Riksdaler 76 öre. Dessa summor borde dock minskas

med de belopp, som funnos uppförda för de hemman och lägenheter, h vil k a

dels med orätt upptagits såsom krono och dels under sednaste tiden blifvit

skattesålda. Hvad ändock återstode, torda visserligen utgöra ett temligen betydligt

belopp, men det Unge ingalunda antagas, att detta skulle oafkortad!

inflyta.

Kollegium har vidare anmärkt, hurusom det icke kunde annat än fästa

uppmärksamhet, att försäljning af lägenheterna hittills skeft i den låga proportion

emot hemmanen, att, under det nära %-delar af de sednare föryttrats, icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Va-del af de förra funnit afnämare. Eu af anledningarne till detta förhållande

ansåge Kollegium utan allt tvifvel vara den, att vid hållna jordransakningar

flera bland dessa lägenheter icke kunnat å marken utvisas samt blifvit, då vid

anställd vederbörlig undersökning de ej heller kunnat igenfinnas, ur jordeboken

afbörda, utan att Kollegium nu vore i tillfälle uppgifva antalet på dessa lägenheter.

För många andra, hvilka numera lika litet vore till belägenhet och

gränser hända, både det oaktadt och ehuru någon åbo icke på långliga tider

derå antagits, skatterna likväl i behörig ordning blifvit redovisade, till följd

hvaraf berörda lägenheter ännu i jordeboken qvarstodo. Huru det lyckats indrifva

alla de särskilda skattebeloppen, eller om icke uppbördsmännen af egna

medel inbetalt ett eller annat deribland, kunde Kollegium icke uppgifva, men

ansåge det vara otvifvelaktigt, att i många fall, då någon sägen vant gängse

derom, att lägenheten blifvit inlagd inom ett eller annat hemmans område,

hemmansegaren heldre, än att vidkännas det besvär och de understundom icke

obetydliga utgifter, som skulle föranledas af en närmare undersökning om förhållandet,

underkastat sig att årligen betala äfven lägenhetens vanligtvis ringa

skatt. Att en i förenämnda belägenhet stadd hemmansegare, i saknad som

han vore af hvarje slags åtkomsthandling, skulle anse medan värdi att till

skatteköp sig anmäla eller vilja vidkännas omgången och kostnaden derför,

finge ingalunda förutsättas. Och trodde sig Kollegium sålunda hafva gifvit

fullgiltiga skål för sitt här ofvan gjorda antagande, att de köpeskillingsbelopp,

som blifvit beräknade, icke, åtminstone hvad lägenheterna beträffade, skulle

fullständigt inflyta, och lika säkert vore, att hvad för dem, likasom för hemmanen

inginge, kom me att endast småningom inflyta och med belopp, som med

åren förminskades.

Rörande beloppet af Statens inkomst genom dessa köpeskillingar hade

Kollegium sökt upplysning uti Kammarrätten, som årligen finge deröfver emottaga

uppgift och redovisning. Och hade Kollegium dervid inhemta att under

de tre sednare år, för hvilka länsräkenskaperna inkommit, ifrågavarande inkomst

uppgått:

år 1865

„ 1866

och 1867

till R:dr 4,936: 08.

„ 3,414: 75.

„ 2,958: 47.

Denna inträd, hvilken för 1869 icke torde kunna beräknas till ens

2,000 Riksdaler, måste, enligt Kol legd åsigt, vara allt för ringa, för att icke

den skulle kunna af Statsverket eftergifvas, så framt genom en sådan eftergift

någon fördel i annat hänseende stode att vinna. Innan Kollegium likväl lemnade

den finansiela sidan af saken, ansåg sig Kollegium höra fästa uppmärksamheten

derpå, att den genom Kong!. Kungörelsen den 30 December 1863

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition No 20.

5

nämndemän tillerkända rätt till godtgörelse, bland annat, för biträde vid syner

å kronohemman, måste, så framt eljest lagens stadgande om anställande af

sådan syn hvart tredje år behörigen iakttaga, komma att för Kronan medföra

eu årlig utgift, hvilken skatteförenklings-komitéen icke kunnat i sina beräkningar

inrymma.

Sedan Kollegium sålunda sökt ådagalägga, att Statsverket utan allsköns

saknad kunde medgifva, att de hemman och lägenheter, som vore under ständig

besittning upplåtna, blefve utan någon löseskilling för skatte förklarade,

ansåge sig Kollegium jemväl höra omförmäla en eller annan bland de fördelar,

som af ett så beskaffadt medgifvande skulle uppkomma. I sådant afseende

erinrade Kollegium, att de Kronan tillhöriga hemman, hvarå ständig besittning

egde rum, vore af flera slag, nemligen, utom de i största mängd förekommande,

så kallade allmänna kronohemmanen, äfven stubbe- och röjselrättshemman,

sämje- och stadgehemman, krön obergsman shemman, kronorusthåll och lotshemman,

för att icke nämna de så kallade besittningsrättshemmanen, hvilka numera

kunde anses hafva uppgått i klassen af allmänna kronohemman. Emellan alla

dessa egendomar egde den likhet ruin, att besittningen öfverginge ifrån föräldrar

till barn, men deremot skiljde de sig åt i flera andra hänseenden. Att

här redogöra för alla dessa skiljaktigheter faun Kollegium dock icke vara af

nöden utan ansåg för det nuvarande ändamålet det vara tillräckligt erinra, att

till vissa bland dessa hemman son egde företräde framför dotter, och den äldre

framför den yngre, under det att till andra alla barnen både lika rätt; att till

ett slag bland dessa hemman (lotshemmanen) successionen egde ruin endast i

rätt nedstigande led, då de andra slagen, efter särskilda bestämmelser, öfverginge

jemväl till fjermare arfvingar; att de förmåner, som med åboskapet voro

förenade, icke i allo blifvit på enahanda sätt bestämda; att tvister om företräde

till åborätt i olika ordning handlades, i det en del (angående kronobergsmanshemman)

upptogos af de allmänna domstolarne, hvaremot i öfrigt alla

tvister derom, med undantag för stubbe- och röjselrättshemmanen, hvilka i vissa

fall gingo till domstol och i vissa till administrativ myndighet, afgjordes af

sistnämnda myndighet antingen alla instanserna igenom eller ock endast i de

två lägre, men i den sista af Högsta Domstolen. Sådant vore det osammanhang

och den brist på enhet, som rådde i lagstiftningen rörande kronohemmanen,

och om detta icke herde förefalla oväntadt, då författningarne blifvit

framkallade af behofvet att ordna särskilda rättsförhållanden och meddelats i

från hvarandra till en del vidt aflägsna tider, under hvilka olika åsigter och

rättsbegrepp velat gorå sig gällande, så kunde det väl åtminstone icke nu vara

för tidigt, att större öfverensstämmelse och enkelhet blefve åstadkommen. Några

från hvarandra afvikande stadgande!! i afseende på successionen till, rättigheterna

vid eller sättet för behandlingen af tvister rörande de särskilda slagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

af kronohemman voro, enligt Kollega åsigt, ingalunda behöfliga eller af någon

ännu bestånd egande omständighet påkallade, hvilket till öfverflöd bevisades

deraf, att, vid inträffande skattelösen, skiljaktigheterna i förenämnda hänseenden

folio undan och försvunno. Men ehuru förmånerna af skatteköpen voro störa

och köpeskillingen obetydlig, — för Vg-dels mantal utgjorde den i medeltal

omkring 15 Riksdaler, — och fastän förteckningar öfver de under åborätt upplåtna

kronohemman och lägenheter, jemte uppgift på skatteköpeskillingsbeloppen

derför blifvit uti socknekyrkorna upplästa och der förvarades, så ansåge

Kollegium det dock komma att ännu länge dröja, innan, medelst sådana köp,

alla de särskilda slagen af kronohemman komme att sammansmälta till likhet

med hvarandra och på detta sätt de olägenheter undanrödja^, som af den nuvarande

lagstiftningen i flera hänseenden tillskapades. En ibland de omständigheter,

hvilka fördröjde skatteköpen, funne sig Kollegium nu desto mindre

höra förbigå, som densamma äfven i öfrigt visat sig medföra beklagansvärda

och för enskilde förlustbringande verkningar, de der icke vidare skulle uppstå,

derest det förevarande förslaget blefve antaget. Denna skatteköpen fördröjande

omständighet vore, att ett ej ringa antal kronoåboar trodde sig med full eganderätt

redan innehafva de hemman och lägenheter, som de brukade och besutto.

Donna deras öfvertygelse kunde i viss mån vara ursäktlig. Den grundade sig

på kännedomen deraf, att lagfart på kronojord icke Ange af domstol beviljas,

och tillförsigten derpå, att de uppbud och fastebref, som för dem och deras

fångesman ofta i flora led blifvit af domstolar meddelade, innefattade om jor

dens rätta natur ett fullständigt bevis, vida säkrare och tillförlitligare än det,

som skulle kunna erhållas af Kronans jordeböcker, hvilka, såsom tillförene al

drig underkastade en allvarlig och genomförd granskning, kunde i detta hänseende

vara och vid närmare undersökning ej sällan befunnits oriktiga. Följder

af dylika misstag om jordnaturen både varit, att rättegångar uppstått och genom

instanserna fullföljts derom, huruvida köpslut om hemman, å hvilka, såsom

skatte, säljaren erhållit oklandrad lagfart, skulle, efter det egendomens

råtta natur af krono blifvit uppdagad, vara för köparen förbindande eller icke,

äfvensom att fordringsägare, hvilka, då fastebref blifvit uppvisadt, ansett sig

trygga i afseende å hemmanets skattenatur och derför icke tvekat att antaga

deruti erbjuden inteckning såsom full säkerhet för lemnad försträckning, sedermera,

när misstaget blifvit upplyst, funnit inteckningen utan allt värde.

I öfrigt komma, enligt Kollega åsigt, genom förenämnda kronoegendomars

samtidiga förvandling till skatte att vinnas den fördel, att dessa egendomar

i de nu för hela riket under arbete varande jordeböcker kunde under

sin nya titel omföras, och de förändringar i dessa handlingar, som eljest genom

partiela skatteköp klafve nödvändiga och hvilka i sin mån skulle medverka

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong<1. M''aj:ts Nåd. Proposition No 20. ?

till ett tidigare inträdande behof af dessa jordeböckers ersättande med nya,

undvelces.

Vid framställande af det förslag, hvilket Kollegium nu åter upptagit,

både skatteförenklings-komitéen uttryckligen förklarat sin åsigt vara, att en

om fö ring till skatte icke borde ske i afseende på de hemman och lägenheter,

som af särskilda verk och inrättningar eller fromma stiftelser, på ett eller annat

sätt, disponerades, och antagligen hade förslaget af komitéen icke heller

funnits höra tillämpas på de nybyggen i norra provinserna, hvartill åboarne,

efter fullbordade odlingar och frihetsår, erhölle skatterätt. Äfven härutinnan

vore Kollegium af alldeles enahanda åsigt med komitéen och hölle fördenskull

före, att undantag beträffande nu omförmälda hemman och lägenheter borde

ega rum, hvarjemte Kollegium icke funnit tillräckliga skäl tala för eftergift af

den Kronan förbehållna rätt att uppbära skattelösen för lägenheter å Elfsborgs,

till staden Göteborg numera upplåtna kungsladugård.

På grund af hvad sålunda blifvit i ämnet anfördt, har Kollegium nu i

underdånighet hemställt, att Kong!. Maj:t täcktes genom nådig Proposition till

Riksdagen föreslå, att, med nyss upptagna undantag, alla Kronan tillhöriga

hemman och lägenheter, hvilka under stadgad åborätt innehades och enligt

gällande författningar Unge till skatte lösas, skulle utan lösen erhålla skattenatur,

under iakttagande, såsom komitéen äfven tillstyrkt, deraf, att skattemannarätten

för hvarje egendom tillfölle den person, som vid förändringens

vidtagande innehade lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvades vara dertill

berättigad.

I händelse alla dessa Kronans hemman och lägenheter vore med åbo

vederbörligen försedda, skulle öfverföringen deraf till skatte kunna verkställas

omedelbarligen, efter det ett beslut af ofvanberörda beskaffenhet blifvit af Kong!.

Maj:t och Riksdagen fattadt, men enär, såsom redan anförts, förhållandet vore

långt ifrån sådant, måste, innan öfverföringen skedde, rörande hvarje hemman

och lägenhet tillses, hvilken åborätten tillkomme och först efter det frågan

derom funnits ostridig eller blifvit i laga ordning utredd skattemannarätten

inträda.

Utom erläggande af den stadgade köpeskillingen ålåge det enligt nu

gällande författningar den, hvilken ville verkställa skatteköp af det hemman

eller den lägenhet, hvarpå han vunnit åborätt, att, såframt jorden ej vore berustad,

till Wadstena krigsmanshuskassa erlägga sex procent af köpeskillingen.

I afseende härå funne Kollegium, att, genom efterskänkande af den förra afgiften,

all skyldighet- att utgöra den sednare äfven förfölle, så att särskilt

stadgande derom icke erfordrades.

Hvad slutligen anginge sättet för hemmanens och lägenheternas omförande

till skatte, ansåge Kollegium, i likhet med förenämnde komiterade, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

dermed lämpligast kunde tillgå på enahanda sätt, som redan funnes föreskrifvet

beträffande nybyggen i de norra provinserna, eller så att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

när innehafvarens åborätt finnes ostridig eller blifvit lagligen

befästad, förordnar om egendomens omförande till skatte i jordeboken, derom

anmälan göres hos Kammar kollegium och resolution, mot den för sådana vanlig

lösen, utfärdas för att sedermera utgöra den laga handling, hvarigenom

skattemannarätten bestyrkes.

Kongl. Maj :t har tagit detta ärende i öfvervägande och vill, med afseende

å hvad Kammarkollegium sålunda upplyst och anfört, samt då Kongl.

Maj;t äfven anser att någon förändring icke nu bör ega rum i hvad stadgadt

är i fråga huruvida och under nvilka vilkor skattemannarätt må vinnas till

hemman och lägenheter, som af särskilda verk och inrättningar samt fromma

stiftelser disponeras eller till de af Kollegium omförmälda nybyggen i de norra

provinserna och ej heller till de i Kongl. Brefvet den 1 Februari 1867 nämnda

lägenheter å Elfsborgs till staden Göteborg numera upplåtna kungsladugård,

härmed i nåder föreslå, det Riksdagen må för sin del bifalla, att, med upphäfvande

af Kongl. Kungörelsen angående förändring uti hittills gällande stadganden

i afseende på ordningen och sättet för vinnande åt skattemannarätt

till hemman och lägenheter af krononatur den 15 December 1848, må förordnas:

Do att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll, säterier och

bergsmanshemman, utan ock till andra sådana under åborätt upplåtna, Kronan

tillhöriga hemman och lägenheter, livilhas åboar af Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande

antagas och som enligt hittills gällande föreskrifter, emot till Statsverket

ingående afgift, kunna till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild

köpeskilling eller annan afgift, tillkomma den person, som derå vid den

tid, då donna förändring vidtager, innehar lagligen befästad, med skatteköpsrätt

förenad besittning eller pröfvas vara dertill berättigad; samt

2:o att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt

och när densamma funnits vara ostridig och af beskaffenhet att, enligt hittills

gällande stadgande!!, skatteköpsrätt dermed varit förenad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

har att förordna om ofvannämnda hemmans och lägenheters o lutering

i jordeboken ifrån krono till skatte och derom hos Kammarkollegium

gorå anmälan; kommande Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes resolution i ämnet,

hvilken skrifves på stämpladt papper och belägges med lösen såsom för

resolutioner i allmänhet är stadgadt, att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätten

bestyrkes.

Handlingarne i detta mål skola tillställas det Utskott, till hvilket frå
gan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

gan varder af Riksdagen öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL.

Gust. af Ugglas.

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj-.t Konungen i

Stats-Rådet åStockholms Slott den 11 Februari 1870.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister

samt

Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Carlson,

von Ehrenheim,

Abelin,

Berg,

Adlercreutz och

Friherre Leijonhufvud.

Slutligen uppläste Departements-chefen till justering särskilda, i öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande--.

den 14 nästlidne Januari--fattade beslut, uppsätta förslag till Kongl. Maj:ts

nådiga Propositioner till Riksdagen i nedanstående ämnen, nemligen:

l:o i fråga om kronohemman samt åtskilliga andra kronolägenheters

upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande; och

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt StatsRådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla

berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll

bilagda, och befallde, att, i enlighet dermed, nådiga

Propositioner skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

_ Mildhog Lundgren.

Bih. till Riksd. Prof. 1870. 1 Samt. 1 Afd 8 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.