Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20
1870-02-19 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1870:20, Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20
Dokumentets text
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20.
1
!
\:o 30.
Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1870, kl. 1 e. m.
Kong1, Majds nådiga Proposition till Riksdagen, i fråga om
kronohemman samt åtskilliga andra kronolägenheters
upplåtande under s kattemannar ätt utan särskild köpeskillings
erläggande; Gifven Stockholms Slott den
14 Januari 1870.
Uti det underdåniga utlåtande, som Kong!. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium
den 8 Januari nästlidna år på nådig befallning afgifvit i anledning af
Riksdagens den 15 Maj 1868 till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse angående den
s. k. administrativa domsrättens upphörande och förvaltningens förenkling i
vissa hänseenden, har Kollegium, bland annat, återupptagit och Kongl. Maj:ts
pröfning underställt det förslag, som de för behandling af frågan om beskattningsväsendets
samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling utsedde komité
rade i sitt underdåniga betänkande den 30 April 1847 framställt derom, att
kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman äfvensom andra sådana under åborätt
upplåtna kronohemman och lägenheter, hvilkas åboar af Kongl. Maj:ts Be
fallningshafvande antagas och som enligt gällande stadgande!!, emot afgift till
Staten, kunna till skatte köpas, — således icke de hemman, som af särskilda
verk och inrättningar eller fromma stiftelser på ett eller annat sätt disponeras,
— skulle utan lösen erhålla skattenatur;
Och har Kollegium dervid erinrat, hurusom komiterade till stöd för
omförmälde förslag andragit, utom andra skäl, äfven följande: att. då kronoBih.
till Riksd. Brok 1870. 1 Samt. 1 Afä 8 Bäft. 1
2
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
naturen icke medförde någon högre skattskyldighet, än om hemmanet eller lägenheten
vore skatte. Staten åt sin jordeganderätt icke hemtade annan fördel,
än den att åtnjuta lösen, derest åboen ville förvärfva skatterätt; att, enär innehafvande
af kronojorden svårligen kunde åläggas lösa densamma till skatte,
denna lösen blott efter hand ingöte och således endast kunde beräknas såsom
en årlig inkomst; att denna inkomst för åren 1837—1846 i medeltal icke uppgått
till mer än 8,765 Kull* 26 öre, hvaruti likväl inbegrepes lösen för de under
samma år till skatte försålda andelar af rekognitionsskogar och kronoallmänningar,
så att skattelösen för äldre kronohemman vida understigit nämnda
belopp; att besagde inkomst förminskades och slutligen upphörde, i den mån hemmanen
blefvo till skatte losta; att, om endast sakens ekonomiska nytta betraktades,
i sådant hänseende förekomma, att, derest kronohemmanen genast erhölle
skattenatur, Staten också tidigare kunde påräkna åtskilliga inkomster af
charta sigillata, enär ^handlingar om öfverlåtelse af åborätt karterades endast
till hälften emot köpebref, samt fastebref och inteckningar icke för kronohemman
ifrågakomma likasom deras värde ej kunde i bouppteckningar beräknas,
hvarigenom deremot svarande kartering icke vore af nöden; att, ehuru
någon beräkning öfver den sålunda genom förändring i hemmanets natur uppkommande
tillökning i charta-sigillata-inkomsterna icke vore verkställbar, det
dock syntes skäligen kunna antagas, att den i det närmaste och måhända till
fullo motsvarade den förlorade skattelösen, samt att således, om än skatterätten
medgåfves utan dylik lösen, någon egentlig förlust för Staten derigenom
icke uppkomme; att bibehållande af Statens jordeganderätt till kronohemmanen
deremot medförde flera ganska väsendtliga olägenheter och äfven uppoffringar å
Statens sida, i så måtto som dels kronobetjeningen nödgades icke blott hvart
tredje år, utan äfven vid hvarje åbo-ombvte anställa syn å dessa hemman, i förra
fallet utan all ersättning, hvithet för nämnda, i allmänhet svagt aflönade tjensteman
utgjorde ett tungt onus, dels vid tvister, som rörde dylik egendom, särskilda
kronoombud måste förordnas, hvithet ej sällan orsakade utgifter för Staten,
och dels alla frågor om åbo-ombyten skulle af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
handläggas och ofta drogos under Kammar-kollegii och Kongl. Maj:ts
pröfning; att emellertid det enligt komiterades åsigt vore en icke ringa fördel,
om alla dessa bestyr och den betydliga mängd göromål, som utan något gagn
för det allmänna derigenom tillskyndades tjensteman och auktoriteter, kunde
upphöra; samt att, då fråga vore om tillvägabringande af möjligaste enkelhet i
förvaltningen, donna förändring skulle mycket dertill bidraga, hvadan dess vidtagande
endast ur donna synpunkt hade störa skäl för sig, äfven om sådant
vore med någon uppoffring förenad!.
Efter en af bemälde komiterade uppgjord beräkning antogos de under
stadgad åbo- och besittningsrätt upplåtna hemman år 1844 uppgå till 2,176 hela
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
mantal. I ändamål att, för såvidt utan allt för stor omgång och tidsutdrägt
möjligt vore, få utrönt antalet af de hemman, som ännu bibehålla denna sin
natur af krono, hafva de till följd af Kongl. Kungörelsen den 15 December
1848 i länen upprättade och till Kammar-kollegium för granskning insända uträkningar
öfver beloppet af skatteköpeskillingen för hvarje med särskild åbo
försedd så beskaffad kronoegendom blifvit i Kollega tre provinskontor jemförda
med de till Kollegium inkomna anmälande» om beviljade skatteköp, och resultatet
af denna jemförelse har blifvit, att 442 hela mantal äfvensom 4,291 lägenheter
ännu icke skulle blifvit till skatte losta. Att dessa siffror angåfvo
förhållandet alldeles sådant det i närvarande stund befunnes, finge dock icke
antagas. Tid efter annan inkomna anmälanden om längesedan verkställda, i
jordeböckerna icke antecknade skatteköp, äfvensom den nu pågående jordeboksgranskningen
hade haft till följd, att ett ej obetydligt antal hemman och lägenheter
blifvit från krono till skatte öfverfördt, och dessutom hade utan allt
tvifvel åtskilliga skatteköp egt ruin. äfven efter den tid de sednast afgifna,
vanligen årsvis insända uppgifter derom till Kollegium inkommo. De vid förenämnda
jemförelse funna talen af hemman och lägenheter, för hvilka rättigheten
till skatteköp icke blifvit begagnad, voro följaktligen högre, och kanske
ej oansenligt högre, än de i sjelfva verket borde vara. Alla de skäl, komi
terade
anfört till stöd för det af dem gjorda förslag, egde, enligt Kammarkollegii
åsigt, ännu sin fulla giltighet, utan annan förändring, än att, i den
mån skatteköp försiggått, de med tillsynen och vården af kronohemmanen förenade
göromål och bestyr aftagit i mängd. Deremot förekomme, att Statens
uppoffring genom att bortskänka skatterätten, — så framt eljest eu sådan
skänk innebure en uppoffring, — nu skulle blifva vida mindre, än vid den tid
denna åtgärd af komiterade blef ifrågasatt. Under de mellanliggande 22 åren
hade nemligen, såsom redan är nämndt, kronohemmanens antal förminskats
till 442 hela mantal, hvarjemte 1,779 lägenheter blifvit skattesålda, och i samma
mån som skatteköp egt rum, hade naturligtvis de belopp, som i köpeskilling
vidare kunde påräknas, nedgått, så att de numera, enligt i Kollegium uppgjorda
beräkningar, endast skulle vara för hemmanen 53,885 Riksdaler 90 öre
och för lägenheter 23,549 Riksdaler 76 öre. Dessa summor borde dock minskas
med de belopp, som funnos uppförda för de hemman och lägenheter, h vil k a
dels med orätt upptagits såsom krono och dels under sednaste tiden blifvit
skattesålda. Hvad ändock återstode, torda visserligen utgöra ett temligen betydligt
belopp, men det Unge ingalunda antagas, att detta skulle oafkortad!
inflyta.
Kollegium har vidare anmärkt, hurusom det icke kunde annat än fästa
uppmärksamhet, att försäljning af lägenheterna hittills skeft i den låga proportion
emot hemmanen, att, under det nära %-delar af de sednare föryttrats, icke
4
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Va-del af de förra funnit afnämare. Eu af anledningarne till detta förhållande
ansåge Kollegium utan allt tvifvel vara den, att vid hållna jordransakningar
flera bland dessa lägenheter icke kunnat å marken utvisas samt blifvit, då vid
anställd vederbörlig undersökning de ej heller kunnat igenfinnas, ur jordeboken
afbörda, utan att Kollegium nu vore i tillfälle uppgifva antalet på dessa lägenheter.
För många andra, hvilka numera lika litet vore till belägenhet och
gränser hända, både det oaktadt och ehuru någon åbo icke på långliga tider
derå antagits, skatterna likväl i behörig ordning blifvit redovisade, till följd
hvaraf berörda lägenheter ännu i jordeboken qvarstodo. Huru det lyckats indrifva
alla de särskilda skattebeloppen, eller om icke uppbördsmännen af egna
medel inbetalt ett eller annat deribland, kunde Kollegium icke uppgifva, men
ansåge det vara otvifvelaktigt, att i många fall, då någon sägen vant gängse
derom, att lägenheten blifvit inlagd inom ett eller annat hemmans område,
hemmansegaren heldre, än att vidkännas det besvär och de understundom icke
obetydliga utgifter, som skulle föranledas af en närmare undersökning om förhållandet,
underkastat sig att årligen betala äfven lägenhetens vanligtvis ringa
skatt. Att en i förenämnda belägenhet stadd hemmansegare, i saknad som
han vore af hvarje slags åtkomsthandling, skulle anse medan värdi att till
skatteköp sig anmäla eller vilja vidkännas omgången och kostnaden derför,
finge ingalunda förutsättas. Och trodde sig Kollegium sålunda hafva gifvit
fullgiltiga skål för sitt här ofvan gjorda antagande, att de köpeskillingsbelopp,
som blifvit beräknade, icke, åtminstone hvad lägenheterna beträffade, skulle
fullständigt inflyta, och lika säkert vore, att hvad för dem, likasom för hemmanen
inginge, kom me att endast småningom inflyta och med belopp, som med
åren förminskades.
Rörande beloppet af Statens inkomst genom dessa köpeskillingar hade
Kollegium sökt upplysning uti Kammarrätten, som årligen finge deröfver emottaga
uppgift och redovisning. Och hade Kollegium dervid inhemta att under
de tre sednare år, för hvilka länsräkenskaperna inkommit, ifrågavarande inkomst
uppgått:
år 1865
„ 1866
och 1867
till R:dr 4,936: 08.
„ 3,414: 75.
„ 2,958: 47.
Denna inträd, hvilken för 1869 icke torde kunna beräknas till ens
2,000 Riksdaler, måste, enligt Kol legd åsigt, vara allt för ringa, för att icke
den skulle kunna af Statsverket eftergifvas, så framt genom en sådan eftergift
någon fördel i annat hänseende stode att vinna. Innan Kollegium likväl lemnade
den finansiela sidan af saken, ansåg sig Kollegium höra fästa uppmärksamheten
derpå, att den genom Kong!. Kungörelsen den 30 December 1863
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition No 20.
5
nämndemän tillerkända rätt till godtgörelse, bland annat, för biträde vid syner
å kronohemman, måste, så framt eljest lagens stadgande om anställande af
sådan syn hvart tredje år behörigen iakttaga, komma att för Kronan medföra
eu årlig utgift, hvilken skatteförenklings-komitéen icke kunnat i sina beräkningar
inrymma.
Sedan Kollegium sålunda sökt ådagalägga, att Statsverket utan allsköns
saknad kunde medgifva, att de hemman och lägenheter, som vore under ständig
besittning upplåtna, blefve utan någon löseskilling för skatte förklarade,
ansåge sig Kollegium jemväl höra omförmäla en eller annan bland de fördelar,
som af ett så beskaffadt medgifvande skulle uppkomma. I sådant afseende
erinrade Kollegium, att de Kronan tillhöriga hemman, hvarå ständig besittning
egde rum, vore af flera slag, nemligen, utom de i största mängd förekommande,
så kallade allmänna kronohemmanen, äfven stubbe- och röjselrättshemman,
sämje- och stadgehemman, krön obergsman shemman, kronorusthåll och lotshemman,
för att icke nämna de så kallade besittningsrättshemmanen, hvilka numera
kunde anses hafva uppgått i klassen af allmänna kronohemman. Emellan alla
dessa egendomar egde den likhet ruin, att besittningen öfverginge ifrån föräldrar
till barn, men deremot skiljde de sig åt i flera andra hänseenden. Att
här redogöra för alla dessa skiljaktigheter faun Kollegium dock icke vara af
nöden utan ansåg för det nuvarande ändamålet det vara tillräckligt erinra, att
till vissa bland dessa hemman son egde företräde framför dotter, och den äldre
framför den yngre, under det att till andra alla barnen både lika rätt; att till
ett slag bland dessa hemman (lotshemmanen) successionen egde ruin endast i
rätt nedstigande led, då de andra slagen, efter särskilda bestämmelser, öfverginge
jemväl till fjermare arfvingar; att de förmåner, som med åboskapet voro
förenade, icke i allo blifvit på enahanda sätt bestämda; att tvister om företräde
till åborätt i olika ordning handlades, i det en del (angående kronobergsmanshemman)
upptogos af de allmänna domstolarne, hvaremot i öfrigt alla
tvister derom, med undantag för stubbe- och röjselrättshemmanen, hvilka i vissa
fall gingo till domstol och i vissa till administrativ myndighet, afgjordes af
sistnämnda myndighet antingen alla instanserna igenom eller ock endast i de
två lägre, men i den sista af Högsta Domstolen. Sådant vore det osammanhang
och den brist på enhet, som rådde i lagstiftningen rörande kronohemmanen,
och om detta icke herde förefalla oväntadt, då författningarne blifvit
framkallade af behofvet att ordna särskilda rättsförhållanden och meddelats i
från hvarandra till en del vidt aflägsna tider, under hvilka olika åsigter och
rättsbegrepp velat gorå sig gällande, så kunde det väl åtminstone icke nu vara
för tidigt, att större öfverensstämmelse och enkelhet blefve åstadkommen. Några
från hvarandra afvikande stadgande!! i afseende på successionen till, rättigheterna
vid eller sättet för behandlingen af tvister rörande de särskilda slagen
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
af kronohemman voro, enligt Kollega åsigt, ingalunda behöfliga eller af någon
ännu bestånd egande omständighet påkallade, hvilket till öfverflöd bevisades
deraf, att, vid inträffande skattelösen, skiljaktigheterna i förenämnda hänseenden
folio undan och försvunno. Men ehuru förmånerna af skatteköpen voro störa
och köpeskillingen obetydlig, — för Vg-dels mantal utgjorde den i medeltal
omkring 15 Riksdaler, — och fastän förteckningar öfver de under åborätt upplåtna
kronohemman och lägenheter, jemte uppgift på skatteköpeskillingsbeloppen
derför blifvit uti socknekyrkorna upplästa och der förvarades, så ansåge
Kollegium det dock komma att ännu länge dröja, innan, medelst sådana köp,
alla de särskilda slagen af kronohemman komme att sammansmälta till likhet
med hvarandra och på detta sätt de olägenheter undanrödja^, som af den nuvarande
lagstiftningen i flera hänseenden tillskapades. En ibland de omständigheter,
hvilka fördröjde skatteköpen, funne sig Kollegium nu desto mindre
höra förbigå, som densamma äfven i öfrigt visat sig medföra beklagansvärda
och för enskilde förlustbringande verkningar, de der icke vidare skulle uppstå,
derest det förevarande förslaget blefve antaget. Denna skatteköpen fördröjande
omständighet vore, att ett ej ringa antal kronoåboar trodde sig med full eganderätt
redan innehafva de hemman och lägenheter, som de brukade och besutto.
Donna deras öfvertygelse kunde i viss mån vara ursäktlig. Den grundade sig
på kännedomen deraf, att lagfart på kronojord icke Ange af domstol beviljas,
och tillförsigten derpå, att de uppbud och fastebref, som för dem och deras
fångesman ofta i flora led blifvit af domstolar meddelade, innefattade om jor
dens rätta natur ett fullständigt bevis, vida säkrare och tillförlitligare än det,
som skulle kunna erhållas af Kronans jordeböcker, hvilka, såsom tillförene al
drig underkastade en allvarlig och genomförd granskning, kunde i detta hänseende
vara och vid närmare undersökning ej sällan befunnits oriktiga. Följder
af dylika misstag om jordnaturen både varit, att rättegångar uppstått och genom
instanserna fullföljts derom, huruvida köpslut om hemman, å hvilka, såsom
skatte, säljaren erhållit oklandrad lagfart, skulle, efter det egendomens
råtta natur af krono blifvit uppdagad, vara för köparen förbindande eller icke,
äfvensom att fordringsägare, hvilka, då fastebref blifvit uppvisadt, ansett sig
trygga i afseende å hemmanets skattenatur och derför icke tvekat att antaga
deruti erbjuden inteckning såsom full säkerhet för lemnad försträckning, sedermera,
när misstaget blifvit upplyst, funnit inteckningen utan allt värde.
I öfrigt komma, enligt Kollega åsigt, genom förenämnda kronoegendomars
samtidiga förvandling till skatte att vinnas den fördel, att dessa egendomar
i de nu för hela riket under arbete varande jordeböcker kunde under
sin nya titel omföras, och de förändringar i dessa handlingar, som eljest genom
partiela skatteköp klafve nödvändiga och hvilka i sin mån skulle medverka
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kong<1. M''aj:ts Nåd. Proposition No 20. ?
till ett tidigare inträdande behof af dessa jordeböckers ersättande med nya,
undvelces.
Vid framställande af det förslag, hvilket Kollegium nu åter upptagit,
både skatteförenklings-komitéen uttryckligen förklarat sin åsigt vara, att en
om fö ring till skatte icke borde ske i afseende på de hemman och lägenheter,
som af särskilda verk och inrättningar eller fromma stiftelser, på ett eller annat
sätt, disponerades, och antagligen hade förslaget af komitéen icke heller
funnits höra tillämpas på de nybyggen i norra provinserna, hvartill åboarne,
efter fullbordade odlingar och frihetsår, erhölle skatterätt. Äfven härutinnan
vore Kollegium af alldeles enahanda åsigt med komitéen och hölle fördenskull
före, att undantag beträffande nu omförmälda hemman och lägenheter borde
ega rum, hvarjemte Kollegium icke funnit tillräckliga skäl tala för eftergift af
den Kronan förbehållna rätt att uppbära skattelösen för lägenheter å Elfsborgs,
till staden Göteborg numera upplåtna kungsladugård.
På grund af hvad sålunda blifvit i ämnet anfördt, har Kollegium nu i
underdånighet hemställt, att Kong!. Maj:t täcktes genom nådig Proposition till
Riksdagen föreslå, att, med nyss upptagna undantag, alla Kronan tillhöriga
hemman och lägenheter, hvilka under stadgad åborätt innehades och enligt
gällande författningar Unge till skatte lösas, skulle utan lösen erhålla skattenatur,
under iakttagande, såsom komitéen äfven tillstyrkt, deraf, att skattemannarätten
för hvarje egendom tillfölle den person, som vid förändringens
vidtagande innehade lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvades vara dertill
berättigad.
I händelse alla dessa Kronans hemman och lägenheter vore med åbo
vederbörligen försedda, skulle öfverföringen deraf till skatte kunna verkställas
omedelbarligen, efter det ett beslut af ofvanberörda beskaffenhet blifvit af Kong!.
Maj:t och Riksdagen fattadt, men enär, såsom redan anförts, förhållandet vore
långt ifrån sådant, måste, innan öfverföringen skedde, rörande hvarje hemman
och lägenhet tillses, hvilken åborätten tillkomme och först efter det frågan
derom funnits ostridig eller blifvit i laga ordning utredd skattemannarätten
inträda.
Utom erläggande af den stadgade köpeskillingen ålåge det enligt nu
gällande författningar den, hvilken ville verkställa skatteköp af det hemman
eller den lägenhet, hvarpå han vunnit åborätt, att, såframt jorden ej vore berustad,
till Wadstena krigsmanshuskassa erlägga sex procent af köpeskillingen.
I afseende härå funne Kollegium, att, genom efterskänkande af den förra afgiften,
all skyldighet- att utgöra den sednare äfven förfölle, så att särskilt
stadgande derom icke erfordrades.
Hvad slutligen anginge sättet för hemmanens och lägenheternas omförande
till skatte, ansåge Kollegium, i likhet med förenämnde komiterade, att
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
dermed lämpligast kunde tillgå på enahanda sätt, som redan funnes föreskrifvet
beträffande nybyggen i de norra provinserna, eller så att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
när innehafvarens åborätt finnes ostridig eller blifvit lagligen
befästad, förordnar om egendomens omförande till skatte i jordeboken, derom
anmälan göres hos Kammar kollegium och resolution, mot den för sådana vanlig
lösen, utfärdas för att sedermera utgöra den laga handling, hvarigenom
skattemannarätten bestyrkes.
Kongl. Maj :t har tagit detta ärende i öfvervägande och vill, med afseende
å hvad Kammarkollegium sålunda upplyst och anfört, samt då Kongl.
Maj;t äfven anser att någon förändring icke nu bör ega rum i hvad stadgadt
är i fråga huruvida och under nvilka vilkor skattemannarätt må vinnas till
hemman och lägenheter, som af särskilda verk och inrättningar samt fromma
stiftelser disponeras eller till de af Kollegium omförmälda nybyggen i de norra
provinserna och ej heller till de i Kongl. Brefvet den 1 Februari 1867 nämnda
lägenheter å Elfsborgs till staden Göteborg numera upplåtna kungsladugård,
härmed i nåder föreslå, det Riksdagen må för sin del bifalla, att, med upphäfvande
af Kongl. Kungörelsen angående förändring uti hittills gällande stadganden
i afseende på ordningen och sättet för vinnande åt skattemannarätt
till hemman och lägenheter af krononatur den 15 December 1848, må förordnas:
Do att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll, säterier och
bergsmanshemman, utan ock till andra sådana under åborätt upplåtna, Kronan
tillhöriga hemman och lägenheter, livilhas åboar af Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande
antagas och som enligt hittills gällande föreskrifter, emot till Statsverket
ingående afgift, kunna till skatte köpas, skall, utan erläggande af särskild
köpeskilling eller annan afgift, tillkomma den person, som derå vid den
tid, då donna förändring vidtager, innehar lagligen befästad, med skatteköpsrätt
förenad besittning eller pröfvas vara dertill berättigad; samt
2:o att, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt
och när densamma funnits vara ostridig och af beskaffenhet att, enligt hittills
gällande stadgande!!, skatteköpsrätt dermed varit förenad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
har att förordna om ofvannämnda hemmans och lägenheters o lutering
i jordeboken ifrån krono till skatte och derom hos Kammarkollegium
gorå anmälan; kommande Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes resolution i ämnet,
hvilken skrifves på stämpladt papper och belägges med lösen såsom för
resolutioner i allmänhet är stadgadt, att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätten
bestyrkes.
Handlingarne i detta mål skola tillställas det Utskott, till hvilket frå
gan
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
gan varder af Riksdagen öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL.
Gust. af Ugglas.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj-.t Konungen i
Stats-Rådet åStockholms Slott den 11 Februari 1870.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve Wachtmeister
samt
Statsråden: Friherre af Ugglas,
Bredberg,
Carlson,
von Ehrenheim,
Abelin,
Berg,
Adlercreutz och
Friherre Leijonhufvud.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering särskilda, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande--.
den 14 nästlidne Januari--fattade beslut, uppsätta förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga Propositioner till Riksdagen i nedanstående ämnen, nemligen:
l:o i fråga om kronohemman samt åtskilliga andra kronolägenheters
upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande; och
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt StatsRådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla
berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll
bilagda, och befallde, att, i enlighet dermed, nådiga
Propositioner skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
_ Mildhog Lundgren.
Bih. till Riksd. Prof. 1870. 1 Samt. 1 Afd 8 Höft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.