Sök i Ratio Lex

Om antagande af en författning angående ändring i Konkurslagens stadganden om borgenärsed och ackord

1870-01-27 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1870:3, Om antagande af en författning angående ändring i Konkurslagens stadganden om borgenärsed och ackord

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

pet och Adeln vid innevarande års Adelsmöte dertill samtyckt, så har Högsta Domstolen

i sitt den 7 sistlidne Maj afgifna underdåniga utlåtande lemnat förslaget utan

annan anmärkning, än att, till undvikande af missförstånd, i förslaget syntes höra

tydligen utmärkas att jemväl de i 9 mom. af 2 § i 8 Kap. Rättegångs-balken omförmälda

brottmål rörande frälsemäns vederlikar hädanefter skulle tillhöra vederbörande

underdomstolar och efter allmänna rättegångsordningen behandlas.

I anledning häraf får jag i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till förenämnda

lagförslag med det tillägg Högsta Domstolen ansett nödigt, under hemställan

att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta nådig Proposition härom till Riksdagen

afgå.

På Stats-Rådets öfrige ledamöters tillstyrkande täcktes Kongl.

Maj:t gilla hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern

hemställt; och skulle i följd häraf Proposition i ämnet, sådan

den finnes detta protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

E. Adlerstråhle.

N:o 3.

Anis. till Riksd. Kansli d. 27 Jan. 1870, kl. 6 e. m.

Kongl. Majds nådiga Proposition till Riksdagen, om antagande af en

författning angående ändring i Konkurslagens stadganden om

borgenärsed och ackord; Gifven Stockholms Slott den 14 December

1869.

Sedan framställningar vid sistlidne riksdag blifvit gjorda, åsyftande ändring

i Konkurslagens stadganden om borgenärs skyldighet att, då yrkande derom framställes,

edfästa sin fordran samt angående vilkoren för ackords godkännande; samt

Riksdagen funnit dels att, till förekommande af anmärkta missbruk af rättigheten

att påkalla borgenärsed, det vore lämpligt, att den, som yrkandet framställer, åläg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

ges att derom underrätta vederbörande borgenär, i sammanhang hvarmed det synts

höra medgifvas borgenär rättighet att aflägga eden inför domaren på landet, dels

ock att såsom medel att motverka andra yppade missförhållanden det herde föreskrifvas,

att ackord ej må af Rätten fastställas, med mindre detsamma lemnar minst

tjugofem procent af fordringsbeloppen åt alla de borgenärer, som det angår och

som ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjda, så hade Riksdagen,

i underdånig skrifvelse den 14 Maj 1869, framställt förslag till en författning,

hvarigenom 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen af den 18 September

1862 skulle erhålla en förändrad lydelse. Efter det Högsta Domstolen häröfver

blifvit hord, faun Kongl. Maj:t i förslagets uppställning hinder mota för dess godkännande,

men då Kongl. Maj:t funnit de af Riksdagen anmärkta förhållanden påkalla

ändringar af Konkurslagen i den syftning sådana blifvit af Riksdagen för dess

del beslutade, har Kongl. Maj:t låtit upprätta ett nytt förslag i ämnet, dervid de

emot det förra förslaget framställda anmärkningar blifvit, såvidt Kongl. Maj:t funnit

dem giltiga, iakttagna.

Med öfverlemnande af Högsta Domstolens protokoll öfver granskningen af

det sednast upprättade förslaget, vill Kongl. Maj:t alltså, jemlik! 87 § Regeringsformen,

till Riksdagens antagande framställa följande förslag till:

“Förordning angående ändring i Konkurslagens stadganden om borgenärsed

och ackord.

Härigenom förordnas, att 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen af den

18 September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 86.

Yrkande, att anmäld fordran med ed fästas skall, göres skriftligen, i den

ordning och inom den tid, som för jäf emot fordringar förr stadgade är o. Ej må

sådant yrkande i bevakningsinlaga väckas. Rätten eller domaren förelägge flen,

emot hvilken yrkandet framställes, att, inom viss tid af högst en månad från det

han af föreläggandet erhållit del, edgången fullgöra och med bevis derom inkomma.

Föreläggandet bör borgenären tillställas så, som i lag om stämning stadgas;

åliggande dock borgenär, hvilken förmånen af sådant delgifningssätt sig tillförsäkra

vill, att i bevakningsinlagan uppgifva viss ort inom riket, der han eller ombud för

honom träffas kan. Har han det underlåtit; eger Rätten eller domaren förordna,

att föreläggandet uti allmänna tidningarne införas må; och anses i sådant fall

borgenären af föreläggandet undfå del den dag, detsamma sålunda kungöres.

Den, på grund af hvilkens yrkande föreläggandet blifvit meddeladt, vars

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

pligtig att delgifvandet deraf ombesörja och bevis derom till Rätten eller domaren

ingifva inom en månad från den för framställande af jäf mot fordringar bestämda

tid. Försummar han det och anmäler han ej hinder, som af Rätten godkännes;

värde edgångsyrkandet utan afseende lemnadt. Varder anmäldt förfall godkändt;

sätte Rätten ut ny tid, hvarinom bevis öfver delgifvandet inlem nas skall; dervid

Rätten, om borgenär eller ombud för honom ej kunnat anträffas å ort, som i bevakningsinlaga

uppgifvits, eger förordna, att föreläggandet, genom dess införande i

allmänna tidningarne, borgenär delgifvas må.

§ 87.

Då borgenär edgång fullgöra skall; göre det vid den Rätt, hvarunder konkurssaken

lyder, eller inför annan domstol eller på landet inför domaren. Vistas

borgenär utom riket; då ege han eden aflägga i landet, der han vistas, antingen

hos Svenska beskickningen eller inför den domstol eller den myndighet, hos hvilken,

enligt det landets lag, sådan edgång fullgöras må.

Borgenär stån de ock fritt att eden aflägga före inställelsedagen inför domstol

eller myndighet, som nyss nämnd är, så ock å inställelsedagen inför Ordföranden.

§ 88.

Kan borgenär ej inom föreskrifven tid fullgöra honom förelagd edgång och

derom till Rätten eller domaren ingifva bevis; anmäle han inom samma tid sitt

förfall för Rätten eller domaren, och pröfve Rätten, om längre tid honom föreläggas

må. Försummar borgenär att edgångsbevis inom föreskrifven tid ingifva;

värde hans bevakning utan afseende lemnad: företer han det sedan; anses bevakningen

då vara gjord.

§ 90.

Borgenär, som för sin fordran bär lös pant i handom eller inteckning i

gäldenärens fasta gods, njute, der han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt

till betalning ur annan konkursboets egendom än panten eller den intecknade fastigheten.

Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas, att, innan han betalning

ur panten eller fastigheten njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrift^

borgenärsed fästa. Äskas sådan ed; förelägge Rätten eller domaren, såsom i 86 §

sägs, borgenären viss tid, från det lian af föreläggandet erhållit det, att till Rätten

eller domaren ingifva bevis, att lian föreskrifven ed aflagt: utsatte ock viss tid

af högst eu månad, inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

ombesörja och med bevis derom inkomma, vid deri påföljd för underlåtenhet deraf,

som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets införande i tidning

såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångsbevis

inkomma eller laga förfall derför visa; då må egendomen, såsom annan konkursboets

tillhörighet, af göda männen eller sysslomannen om händer tagas, och utdelning

derutur ske till andra borgenärer, som sina fordringar lagligen bevakat:

fullgör han edgången innan sådan utdelning skeft; vare vid sin rätt till betalning

ur panten eller fastigheten bibehållen.

§ 104.

Ackord må ej, ändå att det ej bestämdt är, af Rätten fastställas: då beslutet

icke i laga ordning tillkommit: då gäldenär blifvit dömd för bedrägligt förhållande

mot sina borgenärer eller medan han under tilltal derför står: då anledning är,

att gäldenär hemligen gynnat någon borgenär vid ackordet, eller att annat svek

dervid egt rum: då ackordet ej gifven lika rätt och minst tjugufem för hundrade

af fordringsbeloppet åt alla de borgenärer, som det angår och som ej uttryckligen

förklarat sig ty förutan med ackordet nöjda: då det uppenbarligen länder till skada

för borgenärerne.

Bestrides ackordet på den grund att säkerhet ej finnes för dess fullgörande;

pröfva Rätten, efter omständigheterna, huruvida fastställelse på sådan grund vägras

må“.

Kongl. Näjd förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

CARL.

Louis De Geer.

Utdrag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:(s Nåd, Proposition N:o 3.

9

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departementsärenden,

hållet inför Hans Konungen

uti Ståts-Rådet å Stockholms Slott Thorsdagcn

den 21 Oktober 1869.

I närvaro af:

Haris Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Wachtmeister,

Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,

Ehrenheim,

Abelin,

Berg,

Adlercreutz.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern yttrade:

I enlighet med Stats-Rådets tillstyrkan har Eders Kongl. Maj:t den 5 innevarande

Oktober vägrat sanktion å de af sisthållne Riksdag för dess del beslutade

och uti underdånig skrifvelse den 14 nästlidne Maj anmälda ändringar i 86, 87, 88,

90 och 104 §§ i Konkurslagen af den 18 September 1862. Denna vägran grundades

derå att, på sätt vid den af Högsta Domstolen företagna granskning af Riksdagens

ändringsförslag blifvit anmärkt, åberopade 104 § i Konkurslagen, efter den lydelse

Riksdagen deråt föreslagit, icke skulle komma att innehålla det i densamma genom

Förordningen den 12 September 1868 gjorda tillägg, att fastställelse å ackord må

vägras på den grund, att säkerhet saknas för ackordets fullgörande, samt att det

förslag till författning, som Riksdagens ifrågavarande skrifvelse innefattade, icke

kunde annorlunda än i sin helhet godkännas.

Ehuru samma förslag således med anledning af de deremot i formelt hänseende

framställda anmärkningar ej kunnat oförändradt godkännas, bär jag emellertid

trött mig höra tillse, huruvida icke eu förändring i den föreslagna syftningen åt

Bih. till Riksd. Prof. 1870. 1 Sami. 1 Afd. 2 käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposif on ISf.o 3.

Konkurslagens ifrågavarande bestämmelser må, på de af Riksdagen uppgifva skäl,

vara af behofvet påkallad. Redan då förslaget till nu gällande Konkurslag till Eders

Kongl. Majrts godkännande framlades, både jag nåden fästa Eders Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet derpå att, vid antagandet af ett sådant nytt system i en omfattande

del af lagstiftningen, intet menskligt förutseende vore tillräckligt att pröfva alla detaljers

riktighet eller brister förr, än någon tids tillämpning af lagen gifvit ledning

för bedömande af systemets verkningar, och antydde jag, att eu revision af den nya

lagen sannolikt skulle någon tid efter dess utfärdande blifva erforderlig, Under de

få år donna lag nu varit i verksamhet, hafva också några af dess bestämmelser

visat sig icke fullt motsvara de dermed åsyftade ändamål, utan framkallat missbruk

och förvecklingar, hvilka ledt till förfång för enskilda och sålunda vackt ett icke

oberättigadt missnöje Ehuru den hittills vunna erfarenheten lärer vara alltför otillräcklig,

för att nu underkasta Konkurslagen en fullständig och mera genomgripande

omarbetning, torde man dock ej höra till tiden för en sådan fullständigare revision

uppskjuta af hjelpande af de brister, som redan kunna anses till fullo ådagalagda,

och visat sig mera allmänt föranleda skadliga följder. De anmärkningar, som oftast

och, såsom det mig synes, med mesta befogenhet blifvit emot Konkurslagen gjorda,

gälla företrädesvis de delar deraf, som i Riksdagens omförinälda skrifvelse vidröras.

Utgående från den förutsättning, att borgenärerne i en konkurs i allmänhet skulle

med uppmärksamhet följa konkursens gång och gorå sig underrättade om de invändningar,

som i anledning af deras bevakningar gjordes, ålägger Konkurslagen den

borgenär, emot hvilken yrkande om edgång framställes, att sjelfmant och utan någon

påminnelse, inom viss föreskrifven tid, sådan edgång fullgöra, vid påföljd att hans bevakning

eljest lemnas utan afseende. Då det emellertid visat sig för mången borgenär

mota störa, om ej oöfverstigliga hinder att sjelf vara tillstädes eller hafva

ombud å den ofta långt aflägsna ort, der konkursmålet handlägges, hafva till följd

häraf, såsom Riksdagen vitsordat, ej sällan påståenden om edgång blifvit framställda

endast under beräkning att en eller annan borgenär skulle, i okunnighet derom,

försumma edgången och sålunda gå miste om sin fordran; och, utom det att denna

beräkning i många fall slagit in, har genom ett sådant missbruk af edgångsyrkandet,

i strid emot Konkurslagens mening, enligt hvilken fordringens beedigande endast

undantagsvis och då några särskilda anledningar dertill förekommo, borde ega

rum, en mängd borgenärer onödigtvis och utan några giltiga skal blifvit med fullgörande

af sådan ed besvärade. Till förekommande häraf har Riksdagen föreslagit,

att flen, som edgångsyrkandet framställt, herde vara pligtig att låta detsamma delgifvas

den borgenär, emot hvilken det riktas.

Emot detta förslag har val, ur principal synpunkt, inom Högsta Domstolen

blifvit erinradt, att det syntes föga lämpligt, att, såsom förslaget i 86 § afsåga,

ålägga den. som framställt yrkandet om borgenärs-ed, att sjelf och på sin bekostnad

ombesörja delgifvandet deraf, då de med ett sådant delgifvande förenade besvär och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kong!. Maj.ls Nåd, Proposition N:o 3.

kostnader måste i många fall utgöra ett verkligt hinder för framställande af de mest

befogade edgångspåståenden; att donna anmärkning syntes till sin giltighet icke förringas

genom det jemväl föreslagna stadgandet, att borgenär, hvilken villo åtnjuta

förmånen af ett sådant delgifvande, herde, såsom vilkor derför, i bevakningsinlagan

uppgifva den ort inom riket, der han eller hans ombud kunde träffas, samt att af

en lagstiftning, sådan som den föreslagna, syntes komma att föranledas eu verkan

just motsatt den, som annars med nu gällande Konkurslags bestämmelser varit afsedd,

och som åsyftat konkursärendenas skyndsamma afsilande.

Dessa erinringar synas mig emellertid ej vara af den vigt, att jag, på grund

af dem och derest ej formela betänkligheter emot Riksdagens förslag tillika förefunnits,

skulle ansett mig höra afstyrka bifall till detsamma. Att de obetydliga

kostnader och besvär, hvartill kommunikationen af ett edgångsyrkande kunna föranleda,

skulle i någon väsentlig mån komma att utgöra hinder för dylika yrkandens framställande

i de fall, då skålig anledning dertill gifves, kan jag nemligen så mycket

mindre föreställa mig, som i sådana fall sannolikt flere borgenärer skola förena sig

i edgångsyrlcandet och gemensamt dela omkostnaderna för delgifningen deraf; och

om än någon gång ett sådant yrkande uteblefve, tror jag i allt fall olägenheterna

deraf vara vida mindre än de, som framkallas af det nu ofta förekommande missbruket

att likasom i klump väcka edgångsyrkanden, endast i förhoppning att derigenom

en eller annan frånvarande borgenär må bringas på förlust, och då någon

annan eller lämpligare utväg att städja ett sådant missbruk ej torde finnas än att

ålägga den, som framställer yrkandet, att ombesörja detsamma^ kommunikation,

hvarigenom ej heller någon nämnvärd tidsutdrägt synes vara att befara, har jagansett

den af Riksdagen i sådant syfte föreslagna lagförändringen ej höra helt och

hållet underkännas.

I sammanhang med nyssnämnda förslag bär Riksdagen derjemte hemställt

om sådan ändring i 104 § Konkurslagen, att så kalladt tvångsackord ej må af

Rätten fastställas, med mindre detsamma lemnar minst tjugufem procent af fordringsbeloppet

åt alla de borgenärer, som det angår och som ej uttryckligen förklarat

sig ty förutan med ackordet nöjde. Emot Riksdagens förslag i denna del

har någon anmärkning i sak ej inom Högsta Domstolen blifvit gjord; och ehuru

hvarje dylikt stadgande måste i viss mån blifva godtyckligt, hyser jag för min del

icke heller någon betänklighet emot, att eu så lag procent, som den föreslagna,

bestämmes såsom minimum af den andel af fordringsbeloppet, hvarmed en fordringsegare

må kunna genom ackord tvingas att låta sig nöja. Jag är likaledes öfvertygad,

att det af Riksdagen antagna förslag till ändring i 104 § Konkurslagen verksamt

skulle bidraga till förekommande af de öfverklagade missbruken, att cn på

obestånd kommen gäldenär dels underlåter att v rätt tid afträda sina tillgångar,

och dels hemligen gynnar några borgenärer, för att med deras biträde, till förfång

för de öfriga, genomdrifva ackord.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. May Is Nåd. Proposition N:o 3.

På grund häraf och då jag således hufvudsakligen delar de åsigter, som

ligga till grund för Riksdagens ofvan omförmälda förslag, har jag med ledning af

de emot detsamma framställda detaljanmärkningar låtit utarbeta ett nytt förslag i

ämnet af följande lydelse :

“Förslag till Förordning angående ändring i Konkurslagens stadgande:! om

borgenärs-ed och ackord.

Härigenom förordnas, att 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen af den

18 September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 86.

Yrkande, att anmäld fordran med ed fästas skall, göres skriftligen, i den

ordning och inom den tid, som för jäf emot fordringar förr stadgade äro. Ej må

sådant yrkande i bevakningsinlaga väckas. Rätten eller Domaren förelägge den,

emot hvilken yrkandet framställes, att, inom viss tid af högst en månad från det

han af föreläggandet erhållit del, edgången fullgöra och med bevis derom inkomma.

Föreläggandet bör borgenären tillställas så, som i lag om stämning stadgas;

åliggande dock borgenär, hvilken förmånen af sådant delgifningssätt sig tillförsäkra

vill, att i bevakningsinlagan uppgifva viss ort inom riket, der han eller ombud för

honom träffas kan. Har han det underlåtit; ege Rätten eller Domaren förordna,

att föreläggandet uti allmänna tidningarne införas må; och anses i sådant fall borgenären

af föreläggandet undfå del den dag, detsamma sålunda kungöres.

Den, på grund af hvilkens yrkande föreläggandet blifvit meddeladt, vare

pligtig att delgifvandet deraf ombesörja och bevis derom till Rätten eller Domaren

ingifva inom en månad från den för framställande af jäf emot fordringar bestämda

tid. Försummar han det och anmäler han ej hinder, som af Rätten godkännes;

värde edgångsyrkandet utan afseende lemnadt. Varder anmäldt förfall godkändt;

sätte Rätten ut ny tid, hvarinom bevis öfver delgifvandet inlemnas skall; dervid

Rätten, om borgenär eller ombud för honom ej kunnat anträffas å ort, som i bevakningsinlaga

uppgifvits, eger förordna, att föreläggandet, genom dess införande i

allmänna tidningarne, borgenär delgifvas må.

§ 87.

Då borgenär edgång fullgöra skall; göre det vid den Rätt, hvarunder konkurssaken

lyder, eller inför annan domstol eller på landet inför Domaren. »Vistas

borgenär utom riket; då eger han eden aflägga i landet, der han vistas, antingen

hos Svenska beskickningen eller inför den domstol eller den myndighet, hos hvilken,

enligt det landets lag, sådan edgång fullgöras må.

Borgenär stånds ock fritt att eden aflägga före inställelsedagen inför domstol

eller myndighet, som nyss nämnd är, så ock å inställelsedagen inför Ordföranden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong!.. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 5.

§ 88.

Kali borgenär ej inom föreskrifven tid fullgöra honom förelagd edgång och

derom till Rätten eller Domaren ingifva bevis; anmäle han inom samma tid sitt

förfall för Rätten eller Domaren, och pröfve Rätten, om längre tid honom föreläggas

må. Försummar borgenär att edgångsbevis inom föreskrifven tid ingifva; värde

hans bevakning utan afseende lemnad: företer han det sedan; anses bevakningen

då vara gjord.

§ 90.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning i

gäldenärens fasta gods, njute, der lian fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt

till betalning ur annan konkursboets egendom än panten eller den intecknade fastigheten.

Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas, att, innan han betalning ur

panten eller fastigheten njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrifna borgenärsed

fästa. Äskas sådan ed; förelägge Rätten eller Domaren, såsom i 86 § sägs,

borgenären viss tid, från det han af föreläggandet erhållit del, att till Rätten eller

Domaren ingifva bevis, att han föreskrifven ed Magt: utsatte ock viss tid af högst en

månad, inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja och

med bevis derom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet deraf, som i sistnämnde

§ stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets införande i tidning såsom delgifning

godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångsbevis inkomma

eller laga förfall derför visa; då må egendomen, såsom annan konkursboets

tillhörighet, af godo männen eller sysslomännen om händer tagas, och utdelning

derutur ske till andra borgenärer, som sina fordringar lagligen bevakat: fullgör han

edgången innan sådan utdelning skett; vare vid sin rätt till betalning ur panten

eller fastigheten bibehållen.

§ 104.

Ackord må ej, ändå att det ej bestridt är, af Rätten fastställas: då beslutet

icke i laga ordning tillkommit: då gäldenär blifvit dömd för bedrägligt förhållande

mot sina borgenärer eller medan han under tilltal derför står: då anledning är, att

gäldenär hemligen gynnat någon borgenär vid ackordet, eller att annat svek dervid

egt rum: då ackordet ej gifver lika rätt och minst tjugufem för hundrade af fordringsbeloppet

åt alla de borgenärer, som det angår och som ej uttryckligen förklarat

sig ty förutan med ackordet nöjde: då det uppenbarligen länder till skada

för borgenärerne.

Bestrides ackordet på den grund att säkerhet ej finnes för dess fullgörande;

pröfve Rätten, efter omständigheterna, huruvida fastställelse på sådan

grund vägras må

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd, Proposition N:o 5.

Och hemställde Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, att öfver detta

förslag Högsta Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål 87 § Regeringsformen

omförmäler, medelst Note ur protokollet infordras.

Denna, af Stats-Rådets öfrige ledamöter biträdda hemställan

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.

Ex protocollo

G. W. Westbery.

Transsumt af särskild t Protokoll ''öfver ||ett Justitieärende,

hållet uti Kongl Majds Högsta Domstol

Onsdagen den 17 November 1869.

Å 2\dra Rummet:

När varande:

Justitieråden: Quensel,

Friherre Leuhusen,

Naumann,

Bolin,

Rabe,

Dreijer,

Olivecrona,

Expeditionschefen Hernmarck föredrog i underdånighet ett inom ^Justitiedepartementet

utarbetadt förslag till Förordning angående ändring i konkurslagens

stadgande!! om borgenärsed och ackord; öfver hvilket förslag Högste Domstolens

utlåtande blifvit, för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, medelst Note

ur Statsråds-protokollet öfver Justitie-departements-ärenden för den 21 sistliden

Oktober infordradt; varande förslaget af följande lydelse: “Härigenom förordnas,

att 86, 87, 88, 90 och 104 §§ i Konkurslagen — —--— — —--

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 3.

Justitierådet Olivecrona yttrade:

“Då korniterades förslag till ny konkurslag, i anledning af enskild motionärs

derom gjorda framställning vid 1859—1860 årens riksdag, af Rikets Ständer med

få förändringar godkändes och sedermera af Kongl. Maj:t såsom lag sanktionerades

den 18 September 1862, var det att förutse, att man i donna lag, såsom hyllande

på grundsatser, i många hänseenden främmande för dom, hvilka förut gjort sig

gällande i vår lagstiftning, snart skulle påkalla hvarjehanda rättelser, ja måhända

en ny, fullständig omarbetning af hela lagen. Erfarenheten under de få år, hvarunder

donna lag varit tillämpad, har ådagalagt, att de väntade fördelarne af de

nya lagstiftningsgrundsatserna i många fall uteblifvit, eller åtminstone icke motsvarat

hvad man trött sig ega skål att af dem kunna påräkna. Vid hvarje års riksdag

hafva också ständigt återkommit en mängd motioner med förslag till ändringar i

1862 års konkurslag, alla vittnande om de brister, som man, under lagens tillämpande,

ansett sig hafva deri upptäckt, och som man, i anledning af kännbara, svåra

olägenheter, önskar att få afhulpna. Men dessa brister sammanhänga säkerligen

sä noga med vissa af hufvudgrunderna för hela den nu gällande konkurslagstiftningen,

att de svårligen kunna undanrödja genom några mindre jemkningar, utan

måste, enligt min öfvertygelse, förr eller sednare gorå eu mera djupt gående revision

nödvändig.

Genom de nu ifrågasätta ändringarne i 86, 87, 88 och 90 §§ konkurslagen

åsyftas visserligen att stälja det öfverklagade missbruk, som sedan 1864 uppstått

och i berörda riksdagsmotioner blifvit anmärkt, att nemligen i konkurs, utan giltig

anledning, edgång äskas af borgenärer, under beräkning att någon bland dem,

af okunnighet om sådant yrkande, skall försumma edgången och derigenom gå

miste om utdelning för sin fordran. Men mig synes, att de medel, som nu blifvit

föreslagna att bäfva detta missbruk, om de ock, med afseende på detta särskilda

ändamål, böra till sitt värde fulleligen uppskattas, dock äro af beskaffenhet att

framkalla ganska betänkliga olägenheter af flera slag, och i synnerhet att i hög grad

motverka den skyndsamhet i konkursbehandlingen och konkurssakers tidiga afslutande,

hvarpå 1862 års lagstiftare med fullt skål lågt en synnerlig vigt. Af donna

anledning finner jag flen vinst, som skulle erhållas genom den föreslagna lagförändringen,

icke blott tvifvelaktig, utan jag är fastmera af den öfvertygelse, att de

olägenheter, som med all säkerhet skola blifva en nödvändig följd af de nya stadgandena,

icke i någon man kunna uppvägas af de beräknade fördelarne.

Förslaget innehåller i 86 § att, om yrkande af edgång mot borgenär i

konkurs framställes, skola, bland annat, följande iakttagelser observeras, nemligen:

Do att viss tid af högst en månad skall honom föreläggas af Rätten eller

domaren att, från det att han af föreläggandet erhållit del, edgången fullgöra och

och med bevis derom inkomma;

2:o att, om borgenär i sin bevakningsinlaga uppgifvit adress inom riket för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong!. Mciy.ts Nåd. Proposition N:o 3.

sig eller sitt ombud, skall den, hvilken edgångsyrkandet framställt, vara pligtig att

föreläggandet tillställa honom eller ombudet så som i lag om stämning är stadgadt;

3:o att, om hinder för delgifvandet inom stadgad tid möter, hvithet Bätten,

efter gjord anmälan och pröfning, godkänner, skall ny tid utsättas för ingifvande!

af bevis öfver verkställd kommunikation; samt

4:o att, om borgenär eller dess ombud icke kunnat anträffas på uppgifven

ort inom riket, skall Bätten ega att förordna, att föreläggandet af edgång må delgifvas

borgenären genom kungörelse i de allmänna tiduingarne.

Det synes vara lätt att inse, hvilka omgångar, besvär och tidsutdrägt

genom den sålunda föreslagna proceduren skola uppstå, om de borgenärer, mot

hvilka borgenärsed blifvit påyrkad, råka att vara aflägse boende, eller eljest hinder

af laga orsak möter för kommunikationens verkställande. Då det, enligt förslaget,

icke är domaren, utan Bätten, som skall ega att pröfva giltigheten af anmäldt

hinder för delgifvande af gjordt föreläggande af edgång och den bevisning, som i

sådant afseende kan åstadkommas, är det klart att, på landsbygden, i synnerhet i

de orter, der de lagtima tingen först efter långa mellantider återkomma, skall tidsutdrägten,

för vinnandet af eu dylik pröfning, blifva ganska ansenlig och betydligt

försena konkursfrågornas afgörande och konkursens fullständiga afstötande. Detta

skulle i synnerhet blifva händelsen om ärendet, såsom lätt kan inträffa, af laga

orsak måste uppskjutas från ett ting till ett annat, innan Rätten kan meddela sitt

beslut och detta sedermera blefve öfverklagadt af den, hvars rätt deraf kunde vara

beroende. Att iakttagandet af den föreslagna nya proceduren icke kan aflöpa utan kostnader

för borgenärer eller gäldenär, som skulle vilja påyrka borgenärseds afläggande, är

tydligt deraf, att, om den borgenär, mot hvilken yrkandet framställes, är boende

på annan ort, blifva utgifter för brefsändningar, aflönande af kommissionär, som

ombesörjer kommunikationen, resekostnader in. m. nödvändiga följder af ett sådant

förhållande. Det är visserligen möjligt att någon borgenär skulle vilja underkasta

sig att bestrida ifrågavarande utgifter och påtaga sig allt det besvär, som oundvikligen

blifver förenad! med iakttagandet af de i den föreslagna texten till 86 §

stadgade föreskrifter, men antagligen måste nämnda kostnader alltid komma att

tvinga gäldenären, — äfven om lian kan ega de giltigaste grunder att påyrka

borgenärsed, — att dock, i anledning af de med kommunikationen ovilkorligen

förknippade utgifter, afstå från allt sådan! yrkande.

Jag kan således icke anse den föreslagna ändringen innefatta någon verklig

förbättring af konkurslagen, då den går i eu riktning, som synes hafva till mål,

att genom mängden af omgångar, tidspillan, besvär och kostnader afhålla borgenärer

från edgångsyrkande, på samma gång den gör den åt gäldenären med allt

skäl lemnade rättigheten att fordra borgenärsed helt och hållet illusorisk. Skall

borgenärsed i konkurslagen qvarstå, synes det vara det enda råtta, att flen göres

ovilkorlig

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kong/,. J/a;:/.''- Nåd. Proposition N:o 5.

ovilkorlig för alla borgenärer, med undantag af Kronan och publika verk, och att

den derjemte varder stadgad på så sätt, att borgenär förklaras förlustig rättigheten

att för sin fordran uppföras på utdelnings förslag i konkursen, derest han underlåtit

att derförut till vederbörande syssloman aflemna bevis öfver aflagd sådan ed, Om

borgenärsed blifver på ett sådant sätt föreskrifven, försvinner äfven den anledning

att söka åstadkomma chikan, som för närvarande ofta ligger till grund för ett

emot borgenär framstäldt yrkande om edgång.

I anledning af dessa anmärkningar, anser jag mig förhindrad tillstyrka bifall

till de föreslagna ändringarne i 86, 87, 88 och 90 §§ af konkurslagen.

Vidkommande åter det i förslaget upptagna tillägg till konkurslagens 104

§, hvilket åsyftar att tillöka antalet af de fall, i Indika Katten är pligtig att förvägra

sökt fastställelse på tvångsackord, ehuru ackordet icke blifvit bestridt, anser

jag detta tillägg innebära en verklig förbättring af lagen just med afseende på en

rättsinstitution, som, måhända mer än någon annan, varit föremål för grufva missbruk.

Det är ur denna synpunkt som jag tillstyrker förslagets godkännande i

denna del.

Justitieråden Dreijer och Kabe förenade sig om följande yttrande: Vis

granskning i Högsta Domstolen den 14 sistlidne Juli af Riksdagens den 14 förutgångne

Maj afgifna lagförslag i samma ämnen, hvarom handlas i nu ifrågavarande

Omslag, biel af Justitieråden jemte Högsta Domstolens fleste ofri ge i nämnda granskning

deltagande ledamöter, — beträffande det föreslå gna åläggandet för flen, som

i konkursmål vacker edgångsyrkande, att ombesörja delgifvande deraf, — anmärkt

dels att, då konkurslagen, fastän den såsom regel antager, att borgenär ej behöfver

edfästa sin fordran, dock lägger å sådan ed den vigt, att underlåtenhet att inom

viss tid styrka, det påyrkad edgång fullgjorts, verkar derhän, att bevakningen lem

nas utan afseende, syntes det föga lämpligt att ålägga flen, som yrkandet om

edgången väckt, att sjelf och på egen bekostnad ombesörja delgifvandet deraf, då

de med ett sådant delgifvande förenade besvär och kostnader måste i många fall

utgöra ett verkligt hinder för framställande af de mest befogade edgångspåståenden,

dels ock att ett dylikt stadgande torde komma att verka hinderligt för konkursens

skyndsamma afslutande. Dessa anmärkningar hade Justitieråden icke funnit skål

att frångå och Ange derföre äfven vid förevarande förslag framställa desamma. Men

skulle eu lagförändring i ofvan antydda syftning ske, så ansågo Justitieråden eljest

anledning icke före finnas till anmärkning vid de särskilda bestämmelser förslaget

i sådant afseende innehåller.

Mot den föreslagna ändringen af 104 § konkurslagen hade Justitieråden icke

något att erinra.

Justitierådet Bolin lemnade ifrågavarande förslag utan anmärkning.

Justitierådet Naumann anförde: “Från riksdag till annan hafva under flen

korta tid af sex år, som snart förflutit sedan vår nya konkurslagstiftning trädde i

Bill. till Riksd. Prof. 1870. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Håft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maf.ts Nåd Proposition N:o 5.

kraft, klagomål försports öfver denna lags demoraliserande verkningar, förnämligast

hvad angår tvångsackordet, sådant detsamma der finnes stadgadt. Man tiar gjort

förslag till ändring i dessa stadgande!!, för att (som det heter) i någon man förekomma

de missbruk, som nu ofta inträffa, i det att en på obestånd kommen gäldenär

dels underlåter att i rätt tid afträda sina tillgångar och dels gynnar några

borgenärer, för att med deras biträde genomdrifva tvångsackord till förfång för de

öfriga. Man har i hjerta färger skildrat dessa missbruk, såsom ledande derhän,

att Svenska handelskrediten i utlandet är på väg att förstöras, och Svenska namnet

löper fara att missaktas; — och dessa omdömen lära tyvärr icke kunna alldeles

jäfvas.

1 en konkurslagstiftning, sednare än vår, jag menar den finska af den 9

November 1868, har man byggt på de hufvudgrunder, på hvilka 1798 års stadga,

angående afträdes- och förmåns- samt boskilnads- och urarfva-mål, i sin tid hvilade.

Man har afhulpit bristerna i donna stadga och fullständigat dess föreskrifter

i flera afseende!!, men icke importerat den utländska apparaten af tvångsackord med

hvad dertill hörer, likasom man bibehållit borgenärseden såsom ovilkorlig. Man

har icke funnit principerna i den efter landets egna förhållanden lämpade lagstiftningen

i ämnet, af hvilkens verkningar man under mera än en mansålder haft erfarenhet,

numera vara förkastliga.

Jag har fästat uppmärksamheten härå, icke i akt och mening att förorda

ett hastigt återgående hos oss till de bepröfvade grundsatserna i donna del, men

för att påpeka ett nära liggande exempel af den varsamhet, hvarmed man i ett

annat land tillvägagått vid reformen af en lag, hvilken en gång äfven varit vår.

I den ställning, hvartill konkurslagstiftningen hos oss kommit, är det utan

tvifvel ett framsteg (eller måhända rättare sagdt en början att återgå till sundare

grundsatser), som af Riksdagen för dess del blifvit beslutadt och nu i något förändrad

form af Kongl. Maj:t i den till Högsta Domstolens utlåtande remitterade

nådiga Propositionen antaget, då tvångsackordet inskränkes till minimum af tjugofem

för Jiundradet af for äring sbeloppet. Jag tillstyrker alltså de ändringar, hvilka i

detta afseende äro å bane.

Äfven i fråga om förändrade stadgande!! angående påyrkad borgenärsed och

hvad dermed sammanhänger, hvilka stadgande!! endast röra lagens formela del,

villo jag helst lemna utan anmärkning den nådiga Propositionen, såsom närmast öfverensstämmande

med Riksdagens härom fattade beslut. Men, jemte det jag ej bör

undertrycka uttalandet af den tanke, att antingen borgenärsedens fullständiga afskaffande

eller ock dess bibehållande såsom ovilkorlig (hvilket sednare så väl Lagkomitéen

som Lagberedningen i sin tid påyrkade) torda vara att vida föredraga

för den konstiga och stundom med en viss art af chikan förenade vilkorlig!! metod,

som nuvarande konkurslag i detta ämne antagit, kan jag ej annat än hufvudsak
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

KongL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3. 19

ligen dela de farhågor, som af Justitierådet Olivecrona blifvit uttalade i fråga om

donna del af förslaget.

Slutligen, och med särskild! afseende på ingressen till den tillämnade nådiga

Propositionen, finner jag mig höra hemställa, om ej samma Proposition kunde erhålla

en sådan form, att, derest Riksdagen villo bifalla ändringen af konkurslagens

104 § särskild! för sig, men icke funne sig höra tillika antaga de föreslagna ändringarne

af 86, 87, 88 och SO §§ i samma lag, eller ock tvärtom, Riksdagen

dertill blefve oförhindrad, helst begge de ifrågavarande ämnena, af b vilka det ena,

såsom ofvan är antydt, rörer endast den formela delen af konkurslagen, ingalunda

stå med hvarandra i oskiljaktigt sammanhang. “

Justitieråden Friherre Leuhusen och Quensel lemnade förslaget utan anmärkning.

Ex protocollo

N. Becker.

Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti Stais-Rådet å Stockholms Slott

Tisdagen den 14 December 1869,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Wachtmeister,

Statsråden: Friherre af ZJgglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,

von Ehrenheim,

Äbelin,

Berg,

A dier er min,

Justitieråden: Friherre Leuhusen,

von Hofsten.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde i underdånighet:

Ett inom Justitiedepartementet utarbetad! förslag till förordning angående

ändring i konkurslagens stadgande!! om borgenärs-ed och ackord af följande lydelse:

“Härigenom — — — — — — — — — — — —-- --

vägras må.“

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

kong/. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

Sedan, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, Högsta Domstolens utlåtande

öfver förslaget blifvit, för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, infordradt,

har, vid föredragning häraf i Högsta Domstolen den 17 nästlid ne November,

Justitierådet Olivecrona afgifvit följande yttrande: “Då komiterades ___

—^ — — — — — — i donna del. “

Justitieråden Dreijer och Rabe hafva förenat sig om följande yttrande: “Vid

att erinra.”

Justitierådet Bolin har lernnat ifrågavarande förslag utan anmärkning.

Justitierådet Naumann har anfört: “Från riksdag —--—___ _

— — — — sammanhang. “

Justitieråden, Friherre Benhusen och Qvensel hafva lernnat förslaget utan

anmärkning.”

Hans Excellens Herr Justitiestatsministern anförde härefter: “Med anledning

af de emot ifrågavarande förslag inom Högsta Domstolen gjorda anmärkningar, tilllåter

jag mig, under åberopande för öfrigt af hvad jag vid förslagets remitterande

haft nåden anföra, endast erinra, dels att då de frågor, som kunna uppstå i anledning

af ett emot någon borgenär framstäldt edgångsyrkande, handläggas samtidigt

med de jäfsanmärkningar, som ske emot bevakade fordringar, något verkligt uppskof

i konkursens afsilande endast undantagsvis torde föranledas af den tidsutdrägt, som edgångsyrkandet

kan medföra, samt att, äfven i de fall sådant må inträffa, olägenheten

deraf icke blifver större, än att under tiden innehålles sä mycket af utdelningen,

som svarar emot det bevakade fordringsbelopp, som edgångsyrkaudet afser: dels ock

att då gäldenären, om han icke afträdt sina tillgångar till borgenärerna, ej egt att

af dem fordra edgång till fästande af deras krafs riktighet, mindre vigt torde behöfva

fästas dervid, att någon svårighet kunde uppstå för honom att utan biträde

af någon annan borgenär bringa en af borgenärerna på ed, hvilken svårighet likväl

i de flesta fall icke lärer vara oöfvervinnerlig, då befrielse från eu väsendtlig del

af rättegångskostnaden kan vinnas åt" den, som styrker sin fattigdom.

Hvad slutligen beträffar den af en ledamot i Högsta Domstolen gjorda hemställan,

om icke den tillämnade Kongl. Propositionen kunde erhålla en sådan form,

att Riksdagen blefve oförhindrad att bifalla ändringen af konkurslagens 104 § utan

att antaga de föreslagna ändringarne af andra §§ eller tvärtom; så biträder jag

visserligen den åsigten, att dessa förslagets delar icke stå med hvarandra i oskiljaktigt

sammanhang, men enär det synes lämpligt, att, derest förslaget i sin helhet

slitages, icke derom samtidigt utfärdas två författningar, samt de särskilda ämnena

jemväl blifvit sammanförda i en författning i det förslag af Riksdagen, som ligger

till grund för det nu framställda, finner jag desto mindre tillräcklig grund för en

sönderdelning, som det i alla fall står Riksdagen Öppet att, derest Propositionen

icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong!. May.ts Nåd. Proposition N:o 3.

icke i sin helhet finnes antaglig, för dess del besluta endast den ena af de föreslagna

förändringarna och derå begära Eders Kongl. Maj:ts sanktion.

För ruin del tillstyrker jag alltså i underdånighet att Eders Kongl. Maj:f

täcktes besluta nådig Proposition till Riksdagen i öfverensstämmelse med det remitterade

förslaget.

Hvad Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!! hemställt, täcktes,

uppå Stats-Rådets öfrige ledamöters tillstyrkande, Hans

Maj:t Konungen i nåder gilla; och skulle, i följd häraf, nådig

Proposition, sådan den finnes detta protokoll bilagd, till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo

E. Adlerstråhle.

Bih. till Rikad. ProU 1870. 1 Sami. 1 A/d. 2 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.