Sök i Ratio Lex

Angående åtskilliga frågor rörande postväsendet

1870-04-04 · 236 sidor, varav 133 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 133 av 236 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1870:32, Angående åtskilliga frågor rörande postväsendet

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

N:o 32.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 April 1870, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående åtskilliga

frågor rörande postväsendet; Gifven Stockholms Slott

den 31 Mars i 870.

Sedan, med afseende å det länge kända behofvet af att de rörande postväsendet

tid efter annan utkomna särskilda författningar blefvo på ett ställe

sammanförda och ordnade, Ivongl. Maj:t den 6 April 1866 uppdragit åt nuvarande

General-postdirektören A. W. Koos att utarbeta ett förslag till fullständig

författning rörande postväsendet i allmänhet, har till följd häraf

General-poststyrelsen under nästlidet år till Kongl. Näjd inkommit med ett

af utförliga motiver åtföljd t förslag till ”Allmän Poststadga”, afsedd att fullständigt

reglera förhållandena mellan Postverket och allmänheten, och hvaruti

General-poststyrelsen ej inskränkt sin åtgärd allenast till sammanförande

och ordnande af redan i ämnet gällande föreskrifter, utan äfven sökt tillgodose

behofvet af de förändringar i eller tillägg till dessa föreskrifter, som af postinrättningens

vanna utveckling och i öfrig! förändrade förhållanden funnits

vara påkallade. Detta förslag har med tillhörande motiver blifvit till trycket

befordrad! och kommer att bland Riksdagens ledamöter utdelas, hvarföre

någon närmare redogörelse för dess innehåll bär ej synes vara behöflig.

Bland de uti berörda förslag af General-poststyrelsen upptagna nya

eller förändrade bestämmelser finnas emellertid några, som angå frågor af

sådan beskaffenhet, att Kongl. Maj:t ansett sig ej höra deruti lagstifta utan

medverkan af Riksdagen; och vill Kongl. Näjd fördenskull, efter att för egen

del hafva i nyssberörda frågor fatta! sitt beslut, härigenom, innan omförmälda

förslag i öfrig! till handläggning företages, underställa samma frågor

jemväl Riksdagens pröfning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 7

Den första bland dessa frågor är den om införande af olika beforringsafgifter

för bref, hvilka vid afsändande! frankeras, och för sådana, Indika

ofrankerade till posten aflemnas och följaktligen höra betalas af adressaten.

Denna fråga förutsätter åter den om upphäfvande af det nuvarande frankeringstvanget

och medgifvande af frankeringsfrihet eller rättigheten att få bref

med posten befordrade utan att betalning derför af afsändare!! erlägges En

sådan frihet som, med undantag till någon del för Ryssland samt Spanien

och .Portugal, eger ruin 1 alla Europeiska stater, är icke heller i Sverige alldeles

oförsökt utan gäller äfven här för nästan all korrespondens med utlandet

och har 1 afseende på vissa till inrikes orter adresserade bref, som nedläggas

1 ångbåts- eller dihgensbreflådor varit tillämpad från 1835 och till

dess, efter medelportots och frimärkenas införande, Kongl. Brefvet den 17

Februari 1860 äfven för lådbref återställde det före 1835 gällande allmänna

frankeringstvånget, hufvudsakligen för att derigenom vinna eu beqvämare

kontroll a portoafgifternas behöriga redovisande. Då emellertid, på sätt General-poststyrelsen

nu ådagalagt, de lärer för underslef af posttjenstemän,

som fiankel mgsfrihet antagits 1 vissa hänseenden skola medföra, kunna genom

lampliga anordningar förebyggas och berörda frihet deremot i andra hänseenden

just ar egnad att förekomma underslef och försnillning af bref, som

1 postbefordran aflemnats; då vidare ifrågavarande frihets införande skulle

borttaga ett ingalunda behöflig! band på korrespondensen, hvilket nu hindrar

dess utveckling och möjligen i sin mån bidragit till, att brefantalet i Sverige

efter fränhet vangets återställande 1860 icke ökats i samma förhållande som

de närmast föregående åren och ännu är jemförelsevis mycket mindre än i

andra länder, der ett sådan! tvång icke finnes, samt då slutligen den omstänaig-net

att oaktadt frankeringstvånget nu varit påbjudet i 10 år, bref ändock

dagligen förekomma, hvilka i anseende till bristande eller ofullständig frankermg

måste leninas utan befordran, 1866 och 1867 tillsammans omkring

11,000 stycken, bast visar, med hvilka verkliga olägenheter för allmänheten

berm da tvangs upprätthållande är förenad!, så finner, på dessa och öfriga af

General-poststyrelsen anförda skäl, Kongl. Maj it i öfverensstämmelse med de

asigter, som uttalats i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 25 Oktober

1854 att det nu gällande frankeringstvånget bör upphöra. Men som de

ofrankerade brefvens behandling upptager mera tid för postpersonalen än de

rankerades hvartill kommer, att, medan postkassan har inkomst af alla frankerade

bref, detta deremot icke blir fälle! meddela af de ofrankerade trefven

som af en eller annan anledning icke utlösas, samt det följaktligen i allmänhet

maste anses fördelaktigt, att så många bref som möjligt vid afsändandet

frankeras, anser Kongl. Maj:t vidare frankeringstvångets upphörande

endast hora ske med vilkor, att här, likasom i de bestå andra länder, befordringsafgiften

för ofrankerade bref (porto) sättes till högre belopp än den för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

frankerade bref (franco); Och föreslår Kongl. Härunder åberopande för

öfrig! af hvad General-poststyrelsen i donna del af ämnet anfört, att me

bibehållande af nuvarande frankeringsafgifter och iakttagande åt nedannämnda

grunder för afgifternas fördubbling och tredubbling, det porto, som

bör erläggas vid emottagande af ofrankerade bref, må bestämmas: för enkel

bref till 25 öre, för dubbelt bref till 35 öre och för tredubbelt bref till

Med afseende å de fördelar, som icke allenast för den brefvexlande

allmänheten utan äfven för posttjeustgöringen skulle uppkomma, derest de

nuvarande elfva olika portosatserna för inrikes bref, hvilkas vigt ej oiverstiger

50 ort blefvo till ett mindre antal inskränkta, föreslår lvongl. Maj:t:

att i ’ nära öfverensstämmelse med hvad under de sednaste åren äfven

annorstädes blifvit vedertaget, deri enkla brefvigten, som för närvarande är

bestämd till ej fullt 4 ort, måtte till jemn! 4 ort fastställa;

att till bref af dubbel vigt, för hvilka såväl franco som porto komme

att utgöras med två gånger hvad som belöper för enkelt bref, måtte hänföras

alla bref, hvilkas vigt öfverstiger 4 men ej 25 ort;

samt att tredubbelt franco eller porto måtte beraknas för bref af mer

än 25 och högst 50 ort, hvaremot tyngre försändelser komma att till pake
Beträffande

dernäst sådana försändelser med eller utan angifvet värde,

för hvilka, om de förkomma, ersättning skall af Postverket utbetalas, sa lida

de i afseende härå för närvarande i Sverige gällande bestämmelser hufvudsakligen

af tvänne brister, nemligen: dels att, då Postverket icke atager sig

ersätta andra i bref inneslutna värdeföremål än kontanta penningar, opatecknadt

stämpelpapper samt sådana obligationer, assignation^ och bevis, som i

Kongl. Förordningen den 16 Februari 1849 beslmfvas, eller att ersatta forkomna

paketpostförsändelser med högre belopp än 450 Riksdaler, den korresponderande

allmänheten är betagen all utväg att, utan äfventyr af förlust

till Postverket för befordran öfverlemna vare sig bref innehållande andra’slags

värdepapper än de nämnda, hvaribland på viss man stallda fordringsbevis

icke förekomma, eller paket, hvars innehåll i värde öfverstiger

450 Riksdaler, samt dels att Postverket för bortkommet bref, som afsända

under s k. sluten rekommendation, icke utbetalar någon ersättning förr an

uppgiften om brefvets innehåll blifvit inför domstol beedigad, hvilken omgång

för ersättningens utbekommande jemte den kostnad, som med inställelse

vid domstol kan vara förenad, otvifvelaktigt är orsaken till, att orekommenderade

penningebref fortfarande till icke obetydligt antal förekomma.

För att nu afhjelpa dessa brister och tillika bringa lagstiftningen rörande

förevarande ämne i öfverensstämmelse'' med de grundsatser, som i de fresta

andra länder blifvit under en lång följd af år med fördel tillämpade och till

en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 32.

en del redan gälla för Sveriges korrespondens med utlandet, föreslår Kongl.

Maj:t, i enlighet med hvad General-poststyrelsen tillstyrkt:

att för hvarje utan angifvande åt värde rekommenderadt bref, som förkommer,

ma, utan afseende å brefvets innehåll, såsom ersättning'' utbetalas ett

en gång för alla bestämdt belopp af 50 Riksdaler;

att för förkommet paket som utan angifvet värde till posten aflemnats,

må såsom ersättning betalas 1 Riksdaler för hvarje skålpund af paketets vigt’

dock sa att, till förenkling af lättare paketers behandling, ersättningen för

paket, som i vigt icke öfverstiger 2 skålpund, alltid må utgå med 2 Riksdaler

och för paket, som väger mer än 2 skålpund men icke mer än 4

skålpund, med 4 Riksdaler; samt

att för förkommet bref eller paket med augit vet värde må såsom ersättning

utbetalas ett mot berörda angifva värde svarande belopp, så vidt

ej visas kan, att detta värde öfverstiger det verkliga, i hvilket fall ersättningen

bör utgå i enlighet med det sednare.

I sammanhang härmed föreslår Kongl. Näjd, likaledes i öfverensstämmelse

med hvad General-poststyrelsen tillstyrkt,

att den rekommendationsafgift, som vid inlemnande af {utan angifvet

värde) rekommenderadt bref bör jemte belöpande franco erläggas, och "hvilken

nu utgör 24 öre, må nedsättas till samma belopp, hvartill ifrågavarande

afgift för bref, som vexlas mellan Svenska och Tyska orter, är bestämd

eller till 18 öre, hvilket belopp ändock öfverstiger hvad i samma hänseende

i Danmark och Norge betalas; samt

att för försändelsen med angifvet värde erlägges, dels en befordringsafgift,

som utgår, i fråga om bref, med enkelt franco eller 12 öre utan afseende

derå om brefvets vigt är enkel, dubbel eller tredubbel, men för paketer

enligt den för dessa försändelser i allmänhet gällande taxa, dels ock

en assuransafgift, utgörande 50 öre för ett angifvet värde af högst 500 Riksdaler,

hvilken afgift höjes med 5 öre för hvarje belopp af högst 100 Riksdaler,

hvarmed det angifna värdet öfverstiger 500 Riksdaler, och med 2 öre

för hvarje enahanda belopp, hvarmed värdet öfverstiger 1,000 Riksdaler;

Utvisande eu a pag. 50 af General-poststyrelsens förevarande underdåniga

betänkande införd jämförelsetabell, att beloppet af den sålunda föreslagna

nya assuransafgiften är för värden af högst 800 Riksdaler något lägre och

tor högre värden något högre än motsvarande afgift enligt nu gällande bestämmelser

; en förhöjning, hvilken dock i de flesta fall måste anses mer än

uppvagas af den bär ofvan föreslagna nedsätta ingen i befordringsafgift för

tyngre bref med angifvet värde.

Den hufvudsakliga anledningen, hvarföre bär i landet paketpostutvexlingen

vunnit en jemförelsevis med brefkorrespondensen endast ganska ringa

utveckling, torde vara att söka deri, att en sådan nedsättning'' i befordringsB-ih.

till Riksd, Prof. 1870. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

afgift och förenkling af taxeringsföreskrifterna, som genom medelportots införande

kommit brefvexlingen till del, icke hittills kunnat beredas jemväl för

paketpostutvexlingen; Och ehuru Kongl. Maj:t, med afseende å de långa alstånden

inom Sverige, det ofta inträffande behofvet af ökadt anspann för

posterna vid de fall, då ett större antal tyngre paketpostförsändelser förekommer

och den betydliga, årligen växande legan för den skjuts, som härtill

måste anlitas, finner det åtminstone för närvarande ej kunna ifrågakomma

att här i landet införa eu af alståndet oberoende uniform taxering al paketpostförsändelser

i allmänhet, så anser dock Kongl. Maj.t en sådan åtgärd

utan olägenhet för Postverket och med synnerlig fördel för allmänheten kunna

vidtagas i afseende på en ganska betydlig del af ifrågavarande slags försändelser,

nemligen för alla sådana paketer, som i vigt icke öfverstiga 2 skålpund.

Naturligtvis måste då portot för dylika småpaketer emellan mycket närbelägna

orter blifva något högre än fallet är nu, da detta porto inom afstånd

af högst o, 6 och 10 mil utgör respektive 25, 35 och 45 öre; men då medelportot

enligt General-poststyrelsens åsigt icke behöfver sättas högre än

till 50 öre för paketer, h vilkas vigt ej öfver stiger 1 skålpund och 7 5 öre för

paketer, som våga mer än 1 skålpund men icke mer än 2 skålpund, så torde en

sådan förhöjning, i betraktande af de väsendtliga fördelar, som i andra hänseenden

skulle genom den ifrågasätta åtgärden vinnas, icke kunna anses förtjena

synnerligt afseende, helst, till följd af de förändrade vigtsatserna för

bref eu icke ringa del af de försändelser, som hittills blifvit behandiaoe som

paketer, torda komma att, mot en lika så billig, om icke lägre afgift, befoidras

såsom bref; Kongl. Maj:t föreslår alltså att för småpaketer, hvarmed

förstås sådana, som våga högst 2 skålpund, befordringsafgiften må, utan afseende

på afståndet mellan afgångs- och adressorterra, få utgöra, då paketets

vigt icke öfverstiger 1 skålpund, 50 öre och då vigten öfverstiger 1 men

icke 2 skålpund 75 öre.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

CARL.

Gnet. af Ugglas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

11

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rädet d Stockholms

Slott den 51 Mars 1870.

Närvaran de:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve

Wachtmeister, samt

Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Carlson,

von Ehrenheim,

Abelin,

Berg,

Adlercreutz och

Friherre L e i jon h ufvu d,.

Föredragande Departements-chefen, Statsrådet Friherre af Ugglas anhöll

i underdånighet att få till nådig pröfning anmäla några uti ett af Generalpoststyrelsen

afgifvet förslag till allmän Poststadga väckta frågor, hvilka syntes

vara af beskaffenhet att höra föranleda aflåtande af nådig Proposition till

nu församlade Riksdag; Och anförde Departements-chefen i sådant afseende:

Härefter uppläste föredragande Departements-chefen ett af honom, under

förutsättning af nådigt bifall till hvad sålunda blifvit hemstäldt, på förhand

uppsatt förslag till nådig Proposition i ämnet.

Stats-Rådets öfriga ledamöter instämde uti hvad föredragande

Departements-chefen, på sätt här ofvan omförmäles,

hemställt och föreslagit; Och behagade Hans

Maj:t Konungen dertill lemna sitt bifall, hvarjemte Hans

Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, befallde,

att nådig Proposition i öfverensstämmelse med det

af Departements-chefen upplästa och detta protokoll biagda

förslag skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Mildthog Lundgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

GENERALPOSTSTYRELSENS

UNDERDÅNIGA SKRIFVELSE

DEN 25 AUGUSTI 1869.

MED ÖFVERLEMNANDE AF

FÖRSLAG

TILL

ALLMÄN POSTSTADGA.

NsL

SM

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS JOH. BECKMAN,

1869.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STORMAST TOSTE, ALLERN ÅDIGSTE KONUNG!

Sedan år 1707, då, den 16 februari, af Kanslikollegium utfärdades

instruktioner för såväl postmästare i gemen som postinspektor,

samt, i sammanhang dermed, åt dåvarande Öfverpostdirektören

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Johan Schmedeman offentliggjordes en samling »Kongelige och andra

vederbörandes förordningar angående postväsendet», har icke utgått

någon allmän författning, hvarigenom blifvit i någon fullständigare

mon ordnade förhållandena emellan Postverket och allmänheten eller

blifvit sammanförda de särskilda föreskrifter rörande posttj enstens bestridande,

som undef derpå följande 162 år blifvit dels af Kong!.

Näjd, dels af Kanslikollegium och Postverkets Styrelse tid efter

annan meddelade. Dessa föreskrifter, omfattande hvarje gren af postförvaltningen,

hafva mångfaldigats i samma mon som, under de sednare

åren, dels faltet för postinrättningens verksamhet utvidgats derigenom,

att för postutvexlingen inrättats nya slag af speditionskontor,

att med postbefordringen blifvit förenad! äfven fortskaffande af paketer

och resande, att de förutvarande särskilda slagen af postförsändelser

blifvit ökade med lokalbref, korsband, varuprofver och

mönster, att för penningeförsändningen blifvit infördt bruket af postanvisningar

och postförskott in. in., dels ock sättet och vilkoren för

posternas fortskaffande blifvit å flera linier i väsentligaste mon förändrade

såväl genom posthemmansskjutsens utbytande mot betingad

skjuts samt i vissa fall mot gästgifveri-, håll- eller reservskjuts

som äfven genom anläggningen af jern vägar samt inrättandet ä en del

af dessa utaf s. k. ambulanta postbyråer, genom anlitande för postlin

ngen af enskildes ångfartyg, in. in.

Behofvet deraf att de mångfaldiga olika författningar rörande

postinrättningen, Indika tid efter annan utfärdats, blefve sammanförda

och ordnade, har länge varit enhändt och blifvit uttalad! såväl genom

nedsättandet af den, särskilda »Beredning till Postverkets reglering»,

som omförmäles i kong!, brefvet den 18 november 1790, och det

någon tid derefter, den 15 oktober 1806, Kanslirätten lemnade nådiga

uppdrag att utarbeta en dylik allmän postförfattning, som äfven genom

Rikets Ständers i underdånig skrifvelse den 30 mars 1810

gjorda framställning, att »ett sammandrag af alla gällande postförfattningar

till eu enda förordning må författas och allmänheten kungöras»;

med anledning hvaraf Kanslirätten genom kong!, brefvet den 19 februari

1812 erinrades om fullgörande af förenämnda densamma lemnade

nådiga uppdrag.

Derefter både genom nådigt bref den 22 februari 1834 blifvit

åt dåvarande sekreteraren hos Öfverpostdirektörsembetet uppdraget, att

uppgöra underdånigt förslag såväl till instruktioner för Postverkets

Styrelse och de densamma underlydande tjensteman som ock till »eu

allmän postordning, innehållande icke allenast sättet och vilkoren för

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

brefpostinrättningens begagnande, utan ock de till posternas säkerhet

och skydd nödiga åtgerder».

Om de författningsförslag, hvilka med anledning af förenämnde,

i nåder meddelade föreskrifter kunna hafva blifvit utarbetade, lemna

de i Generalpoststyrelsens vård förvarade handlingar icke någon upplysning.

Sedan emedlertid den del af det nådiga uppdraget, som

omfattade uppgörande af underdånigt förslag till instruktion för Generalpoststyrelsen,

blifvit fullgjordt samt författning i ämnet af Eders

Kong!. Maj:t i nåder utfärdad den 6 november 1863, behagade

Eders Kong]. Maj:t den 6 april 1866 åt undertecknad Generalpostdirektör

nådigst uppdraga utarbetandet af förslag till eu fullständig

författning om postväsendet i allmänhet.

Ett dylikt förslag kunde icke antagas böra innefatta ensamt ett

sammanförande och ordnande af förut meddelade föreskrifter; utan

har vid dess uppgörande ansetts jemväl höra tillgodoses behofvet af

sådane förändringar i och tillägg till nu gällande bestämmelser, som

af postinrättningens vunna utveckling och i öfrig! förändrade förhållanden

kunna påkallas.

I)å nu Generalpoststyrelsen går att i underdånighet underställa

Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om ordnande genom en

ny allmän författning af förhållandena mellan Postverket och allmänheten,

anhåller Styrelsen få i förvåg och i ett sammanhang yttra sig

rörande tvänne omständigheter, på hvilkas afgörande beror, hvilken

lydelse skall gifvas åt en stor del af de föreskrifter, som höra i poststadgan

inrymmas.

Den ena af dessa omständigheter är upphörandet till väsentligaste

delen af all sportelaflöning för postförvaltare. Den andra är

införandet af frankeringsfrihet äfven för försändelser mellan inrikes

orter.

''Generalpoststyrelsen har förut, i underdånig skrifvelse den 16

februari 1865, hatt tillfälle uttala sig rörande de orsaker, hvilka påkalla

en genomgripande förändring i det nuvarande sättet för postförvaltarnes

aflönande. Sedan frimärkesfrankeringens införande gjort

det för ett stort antal korrespondenter, äfven med en betydligare rörelse,

möjligt att bespara de förut nära nog oundvikliga utgifterna för

räkningshållande med postanstalt, samt de ökade tillfällen till brefs

aflemnande, som erbjudas af poststationer och de å diligenserna anbragta

breflådor, verkat derhän att, särdeles å vissa orter, bruket af

lösväskor betydligt aftagit, hafva, tillföljd häraf likasom med anledning

af den år 1863 beslutade nedsättningen i postförvaltarearvodet

Sportelväsendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

för tidningar, sportelinkomsterna för de flesta postförvaltare under de

sednare åren minskats till den grad, att genom nådiga bref den 21

april 1865, den 6 april 1866, den 20 april 1867, den 24 april

nästlidet år och den 7 sistlidna maj Eders Kong!. Maj:t funnit nödigt

å interimsstat i nåder anvisa särskilda anslag — uppgående för

innevarande år till 40,240 rdr — för att åt de postförvaltare, hvilkas

sammanlagda aflöning å stat och i sportler nedgått under vissa

faststälda minimibelopp, bereda en inkomst, tillräcklig till bestridande

af de för deras uppehälle oundgängliga utgifter.

Ett dylikt aflöningssätt —- grundande sig på löntagarnes uppgifter

om sportelinkomster, hvilkas belopp icke kan med någon säkerhet

kontrolleras — är emedlertid icke af beskaffenhet att höra annat

än under en öfvergångstid vinna tillämpning. Och då, om sportelväsendet

oförändradt bibehölles, utan tvifvel äfven fortfarande hvart

år skulle framträda behofvet af ersättning till särskilda postförvaltare

för uppkommen minskning i denna inkomst, synes ensamt af denna

anledning i hög grad ensidigt, att det nuvarande sättet för postförvaltares

aflönande utbytes mot ett sådant, hvarigenom, utan afseende

å tillfälliga förändringar i postutvexlingen, dessa tjensteman tillförsäkras

en årlig inkomst å stat, svarande mot mängden och ansvaret af

de dem åliggande göromål.

Och det är likväl icke ensamt eller ens i främsta rummet denna

omständighet, som talar för att här, såsom numera i nästan alla andra

länder, posttjenstemännens löneinkomst göres i väsentlig mon oberoende

af sportler. Det bör nämligen icke bestridas, att eu del af

dessa sportler kan verka derhän att korrespondenter, Indika icke finnas

villiga att särskild! ersätta dem af postpersonalen under tj enstens utöfning

lemnadt biträde, varda mindre beredvilligt och måhända äfven

mindre väl betj enade, än hvad ensidigt och billigt kunde anses.

Klagomål öfver ett dylikt förhållande äro icke sällsynta. En annan

olägenhet af ett aflöningssätt, sådant som det nuvarande, är att, på

bekostnad af andra delar utaf tjenstgöringen, uppmärksamheten företrädesvis

egnas åt sådane göromål, med hvilka särskild sportelinkomst

är förenad.

Isynnerhet gäller hvad här blifvit i underdånighet anfördt sådane

sportler som den särskilda afgiften för utsändande lösa med posterna

af ankomna bref till personer på landet, Indika icke hålla lösväska,

afgiften för s. k. afläggning, för brefs emottagande efter den i allmänhet

faststälda tiden, för meddelande af underrättelse om ankomsten

af rekommenderad! bref, paket m. m.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

T mindre mon drabba de anmärkningar, som blifvit mot sportelväsendet

i allmänhet framstälda, den afgift, hvilken utgår för lösväskor.

Då likväl Generalpoststyrelsen i underdånighet föreslagit indragning

till postkassan af äfven donna sportel, har sådant skott med

särskild! afseende derå, att jern vägsanläggningar och nya postanstalters

inrättande ofta inom kort tid verka eu större rubbning i postförvaltarnes

inkomst af lösväskor, än hvad fallet är med någon annan sportel;

såsom exempel hvarpå kan anföras att, medan år 1863 antalet lösväskor

utgjorde:

vid postkontoret i Södertelje 85, detsamma år 1867 nedgått till 25

))

))

Ystad

78

))

))

»

24

))

))

Skara

87

»

»

»

43

»

))

Lund

59

»

»

))

16

»

))

Hörby

47

»

))

))

13

))

))

Nyköping

97

))

))

))

64

))

))

Örebro

52

))

))

))

22

))

))

Mariestad

63

»

»

))

34

»

))

Ödeshög

29

»

))

))

6

))

))

Wexiö

88

))

))

»

65

))

»

Åmål

56

))

))

))

37

»

))

Kristianstad

64

))

))

»

46

))

))

Arboga

32

))

))

))

14

))

»

Enköping

61

»

))

))

45

))

))

Gagnef

36

»

))

))

20

o. s. v., hvaremot å en del andra orter någon, ehuru mindre tillökning

i antalet lösväskor egt rum.

En aflöningsstat, vid hvars bestämmande en dylik tillfällig extra

inkomst toges i beräkning, kunde fördenskull svårligen undgå röna

behofvet åt jemkningar och förändringar, oftare återkommande än hvad

ensidigt vore och hvad sannolikt under andra förhållanden blefve fallet.

Enahanda är förhållandet med sportelinkomsten af s. k. lösbref.

I afseende å denna sportel tillkommer olägenheten deraf att, sålänge

lösbrefsafgiften tillfaller postförvaltarne, densamma i allmänhet icke

kan med frimärken utgöras. Ensam den omständigheten, att sålunda

för donna brefvexling gå förlorade fördelarne af frimärkesfrankeringen,

lärer kunna anses innefatta tillräcklig anledning till ifrågavarande

sportel indragning.

Deremot är, oaktadt hvad af Riksdagen blifvit i dess skrifvelse

den 13 maj nästlidet år uttalad!, Generalpoststyrelsen fortfarande af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Frankerings

tvånget.

den åsigt, att någon anledning icke förekommer till postkassan indraga

den provision, som f. n. till posttjenstemännen utgår icke allenast af

uppbörden i allmänhet och för försäljningen af frimärken, utan äfven

af influtna diligenspassagerareafgifter, helst i allmänhet donna inkomst,

såsom beroende på rörelsens till- eller aftagande, bereder tj enstemännen

eu lämplig ersättning för ökade göromål, samt hvad särskilda

beträffar provisionen för försålda postdiligensbiljetter, densamma, på

sätt närmare finnes utveckladt i Styrelsens underdåniga skrifvelse den

7 januari nästlidet år, kan anses i någon mon bidraga dertill, att

diligensplatserna varda af resande upptagna. Äfvenså lärer arvodet

för uppförande i kontrabok af postafgifter, som skola af korrespondent

utgöras, icke befinnas vara af beskaffenhet att höra postkassan

tillfalla.

I den berättelse, som den 20 december 1865 blifvit af Generalpoststyrelsen

i underdånighet afgifven rörande Postverkets förvaltning

från tiden för dess inrättande, finnes redo gjordt för de stadgande!!,

som angående frankeringstvång och frankeringsfrihet blifvit vid olika

tider meddelade. Deraf framgår att införandet af frankotvång för de

inrikes brefven i väsentligaste mon föranledts af den omständigheten,

att i sjuttonde och, till någon del, ännu i adertonde århundradet det

för brefbefordringen belöpande porto tillgodokom den postförvaltare,

som detsamma uppburit, då — för att icke åt tillfälligheten skulle

inrymmas ett alltför stort inflytande på bestämmandet af särskilda

postförvaltares lönebelopp för olika år — ansågs nödigt meddela ett

allmänt stadgande, till hvilkendera postförvaltare!!, den å afgångseller

ankomstorten, brefbefordringsafgiften borde utgöras. Vid en

tidpunkt, då i regeln alla bref, hvilka skulle postbefordras, af afsändare

eller dessas bud å postanstalterna inlemnades, kunde också

svårligen någon synnerlig olägenhet härflyta af föreskriften derom, att

alltid postportot skulle vid brefvens aflemnande utgöras.

Väsentligen olika har förhållandet blifvit, sedan tillfälle beredts

att med postlägenhet afsända bref, underkastad! vanligt porto, utan

att brefvet å postanstalt inlemnas. Dessa tillfällen hafva under sednare

åren mångfaldigats derigenom, att breflådor åtfölja icke allenast

alla Postverkets diligenser, utan äfven alla sådane vanliga poster, som

beledsagas af postiljon; hvarförutan dylika lådor äro för allmänheten

tillgängliga å de flesta ångfartyg, vid gator och andra allmänna platser

i städerna samt äfven å några ställen invid allmänna postvägarne.

Vid krets nedläggande i dessa lådor kan något befordringsafgiftens

utgörande med kontanta penningar icke ega ruin. Såvida nämligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

icke, som i vissa fall befunnits oundvikligt, brefafsändaren anlitar utvägen

att i särskild! kuvert till postanstalten innesluta kontanta penningar

till befordringsafgiftens utgörande —- eu utväg, som dock minst

af alla kan anses innebära något skydd mot portots förskingrande

genom postbetjeningen, utom att densamma i sj elfva verket redan

förutsätter frankeringsfrihet för försändelsen till postanstalten — kunna

för frankerande af bref, som i postlåda nedläggas, endast frimärken

användas. Finnes icke tillgång dertill, blir — i händelse af frankotvång

— det omöjligt att få brefvet fortskaffadt i Postverkets breflåda.

Det återstår då för den, som skulle besörja afsändande!, intet

annat än att antingen låta brefvet ligga obefordradt, Indika olägenheter

än .kunna deraf härflyta, eller ock, med förbigående af Postverket,

söka få detsamma på annat sätt fortskaffadt, möjligen icke

utan att gorå sig skyldig till öfverträdelse af det i nådiga kungörelsen

den 26 oktober 1860, §§ 5 och 6, stadgade förbud mot brefs

försändande genom befälhafvare eller besättning å ångfartyg, jernvägsbetjening

in. fl.

Det kan derföre icke med skål förnekas, att ett stadgande det

alla bref, som till postbefordran aflemnas, skola ovilkorligen af afsändaren

frankeras, måste i väsentlig mon minska det gagn brefvexlingen

under andra förhållanden kunde hemta af de nämnda postlådorna,

likasom det är i hög grad egnadt verka derhän att korrespondensen

söker sig andra, äfven i lag förbjudna utvägar.

Också är det ibland de länder, der förut frankeringsfrihet varit

medgifven — och hit höra alla europeiska riken med undantag till

någon del för Ryssland och Iberiska Halföns stater — utom Sverige

icke mer än ett enda land, England, der, sedan bruket af breflådor

blifvit införd!, veterligen förslag varit å bane att ånyo påbjuda frankotvång.

Stadgandet härom blef dock endast under mycket kort tid

tillämpad!. Och ingenting ger anledning antaga annat än att, då

engelska myndigheterna snart åter upphäfde det nya stadgande! om

ovilkorlig frankering af bref till inrikes orter, de härvid varit lodda

af insigten deraf, att ett dylik! tvång måste verka hämmande på

korrespondensens utveckling.

I Sverige, hvarest, såsom ofvanför blifvit i underdånighet anmärkt,

frankotvång blifvit redan tidigt påbjudet, hade, i sammanhang

med inrättandet af lådbrefsbefordran å ångfartygen, blifvit genom

kongl. kungörelsen den 7 mars 1835 införd frankeringsfrihet för alla

lådbref, och detta oaktadt för personer, hvilka kunde önska vid af
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

sändandet betala brefbefordringsafgiften, fanns den tiden beredd tillfälle

att till fartygsbefålhafvaren erlägga denna afgift.

Då år 1854 handlades frågan om införande af medelporto och

frimärkesfrankering, blef, med anledning af eu utaf Generalpoststyrelsen

i underdånighet gjord hemställan, till Dikets Ständer afbiten nådig

framställning derom, att ovilkorlig frankotvång måtte påbjudas för alla

sådane försändelser, som nedlades i breflåda anbragt vid postanstalt,

jernvägsstation eller allmän postväg, men att deremot frankeringsfrihet

skulle fortfarande tillkomma bref nedlagda i ångbåts- eller diligenslåda,

likväl endast mot vilkor att »brefemottagaren måste betala

ej allenast fullt porto, utan ock derutöfver särskild lösen, motsvarande

ett helt porto».

Till svar härå blef af Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den

25 oktober 1854 meddeladt, det Rikets Ständer ansåge att anlitandet

af breflådorna skulle i väsentlig mon försvåras genom att ovilkorligen

påbjuda portots erläggande medelst frimärken, då icke blott bristande

tillgång på sådane, utan äfven ovisshet om brefvens verkliga vigt ej

sällan torde inträffa; att deremot den dittills för bref, som afsändas

med diligenser och ångfartyg, under eu lång följd af år medgifna

frankeringsfrihet betydligt underlättat brefvexlingen, utan att, såvidt

Rikets Ständer erfarit, någon klagan öfver missbruk af denna frihet

försports; att icke heller något giltigt skål förefunnes befara sådant,

om donna frankeringsfrihet utsträcktes äfven till öfrige, utom postanstalterna

anordnade brefemottagningsställen, men att deremot genom

en dylik åtgerd brefvexlingen skulle beredas ganska väsentlig lättnad;

hvarjemte Rikets Ständer förklarade sig icke anse med Postverkets

fördel öfverensstämmande, att för ofrankerade bref uppbures högre

lösen än som erlades för brefs frankerande vid afsändande!.

Härefter fortfor, under loppet af något''mer än fem år sedan

medelportots och frimärkenas införande, stadgandet om frankeringsfrihet

att tillämpas på bref, som nedlades i ångbåts- eller diligensbreflåda,

likväl med den inskränkning att dessa bref borde vara

adresserade till ort, dit diligensen eller ångfartyget framgick, tilldess

att, för vinnande af en beqvämare kontroll å portoafgifternas behöriga

redovisande, blef genom nådiga brefvet den 17 februari 1860 föreskrifvet,

att alla bref till inrikes orter borde, för vinnande af befordran

med posterna, vid afsändande! frankeras.

De underslef i afseende å portouppbörd, till hvilka bristande

ärlighet hos posttjenstemän kunna gifva anledning, i händelse utan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

några särskilda kontrollör mot missbruk, frankeringsfriheten blefve

mer eller mindre fullständigt återstäld, äro

dels uteslutande ur redovisningen, till förfång för postkassan, af

uppburet porto för ankommet ofrankeradt bref, livilket, såsom upphemtadt

ur breflåda, icke finnes å annan postanstalts karta upptaget,

dels ock tillgrepp af frankeringsafgift, som blifvit med kontanta

penningar för inlemnadt bref erlagd, tillföljd hvaraf brefvet kunde

komma att antingen alldeles icke afsändas eller ock afgå såsom ofrankeradt.

Hvad det förstnämnda fallet beträffar, bör i främsta rummet anmärkas,

att äfventyret af en portoförsnillning hädanefter icke rimligtvis

kunde blifva större än hvad det varit intill utgången af år 1860,

under hvilken tid frankeringsfrihet tillkommit just det slag af bref

-—- sådane som, adresserade till närmaste ort med postanstalt, blifvit

i ångbåts- eller diligensbreflåda nedlagda, efter det att posten passerat

sednaste postanstalt -— hvilkas upptagande å karta icke kan af ett

annat postkontor eller postexpedition - besörjas. Och det har dock

aldrig förekommit någon anledning antaga, att under den ifrågavarande

tiden, då dessa samma bref åtnjöto frankeringsfrihet, något underslef

eller missbruk härvid egt ruin.

Men icke nog dermed att hädanefter faran för portoförsnillning

icke bör vara större än tillförne. Den blefve i flera fall mindre,

helst den ; omständigheten, att sedan 1861 års ingång blifvit i 28

städer anstälda kontorsskrifvare, samt vid 53 landsortspostanstalter—- och bland dem de flesta kontor, som hafva ångbåtspost — brefbäringen

numera besörjes af särskilda, utaf Postverket aflönade brefbärare,

måste göra ett tillgrepp af porto för ankomna ofrankerade

bref svårare och förenadt med vida större fara för upptäckt och laga

ansvar, än hvad derförinnan kunde vara fallet, då vid landsortspostkontoren,

med undantag blott för 4, såväl kontorsbiträden som

brefbärare voro af postförvaltarne antagna och i deras enskilda tjenst

anstälda personer.

Och skulle, allt detta oaktadt, något äfventyr för porto försnillning

numera visa sig härflyta af, att ånyo å ifrågavarande korrespondens

tillämpades den nyligen under ett fjerdedels sekel åtnjutna frankeringsfrihet,

så möter ingalunda något oöfvervinneligt hinder att mot

missbruk i denna del skydda Postverket, genom införandet af ett

särskild!: slag af frimärken, hvarmed hvart ankommet ofrankeradt

bref borde af postförvaltare förses, innan detsamma mot lösen till

adressaten utlemnades. Dylika s. k. »chiffres-taxes» användas i Frank
2
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

rike för ofrankerade bref, som icke blifvit vid mer än en postanstalt

behandlade. Då emedlertid både omgång och kostnad äro från eu

dylik anordning oskiljaktiga, har Generalpoststyrelsen funnit sig icke

höra för närvarande härom framställa något underdånigt förslag, helst

Styrelsen anser vådan för missbruk af frankeringsfriheten i donna del

vara ganska ringa och vida understiga den fara för försnillning, som

onekligen uppkommer derigenom, att diligenskusk medgifves under

vägen emottaga betalning för fortskaffande af passagerare, hvilken

lemnar diligensen, innan donna hinner nästa postanstalt. Och likväl

— ehuru ofullständiga de kontrollör äro, som till förekommande af

missbruk i sistnämnda fall kunna föreskrifvas -— lärer dock icke

ens böra ifrågasättas påbjudandet af en sådan ordning, att hvar och

en, som icke vid postanstalt försett sig med behörig passagerarebiljett,

skulle vara ovilkorligen förhindrad att under vägen, mot erläggande

af belöpande afgift, intaga en ledig plats i postdiligens. Så förmonligt

ett sådant stadgande, betraktadt uteslutande från revisionssynpunkt,

måste förekomma, kunde nämligen detsamma icke annat än verka

derhän att postkassans inkomst af passageraretrafiken minskades, på

samma gång som i väsentlig mon inskränktes den fördel, hvilken i

annat fall allmänheten kunde hemta af postdiligensinrättningen. Och

likartad!: är förhållandet med stadgandet derom, att i de öfverallt

tillgängliga breflådorna icke skall kunna till befordran nedläggas bref,

derför att afsändare!! försummat att från postanstalt, som måhända är

flera mil aflägsen, förse sig med dertill erforderligt frimärke.

Då, utan att vålla hinder och dröjsmål, hvilka blefve för postutvexlingen

i högsta grad menliga, det icke lam åläggas postförvaltare

att utgifva qvitto å kontant erlagda befordringsafgifter för orekommenderadt

bref, kan afsändare af dylikt bref, hvilken icke begagnar

sig af kontrabok, också ej beredas annan än eu moralisk

säkerhet derför, att det erlagda beloppet varder till bestridande af

befordringsafgiften för den ifrågavarande försändelsen använda Det

bör dock väl märkas att, om — der frankeringsfrihet gäller och afsändare

försummat förse bref, derför franko blifvit kontant utgjord!,

med anteckning derom — ett tillgrepp af ifrågavarande slag kan

föranleda dertill, att den eu gång af afsändare!! erlagda befordringsafgiften

varder ånyo adressaten affordra»!,

så kan väl svårligen olägenheten för korrespondenterna deraf

att, i händelse af tillgrepp, der frankotvång eger rum, brefvet alldeles

icke varder fortskaffa»!!:, anses mindre än den att dubbel afgift

derför utkräfves. Och faran för upptäckt samt sannolikheten af att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

bindande bevisning om brottet skall kunna åvägabringas, äro, der

bref sålunda blifvit undanhållet, säkert icke större än hvad fallet

kunde vara om kontant betaladt bref blifvit vid afsändande! behandlad!

såsom ofrankeradt.

I anseende till den föronämnda svårigheten, att —- ehvad frankeringsfrihet

eger rum eller icke — åstadkomma eu fullständig kontroll

mot tillgrepp af kontant erlagda postbefordringsafgifter, har

emedlertid i flera andra länder upphört allt emottagande i postluckan

eller inne å postanstalt af kontant betalning för vanliga till inrikes

orter adresserade bref; hvaraf också något behof icke Tean förefinnas,

då vid alla postanstalter frimärken mot betalning tillhandahållas personer,

som dertill anmäla sig. På samma gång som — i enlighet

med hvad i poststadgans 7 §, inom. 10, blifvit underdånigt föreslaget

— en dylik föreskrift meddelas till efterrättelse för de svenska

postanstalterna, har äfven den enda invändning, som med något skål

kunna! göras mot frankotvångets upphäfvande, förlora! all betydelse,

och är äfven undanröjd en af de anledningar, som hittills kunna!

verka derhän att frankeradt bref icke kommit adressaten tillhanda.

Men icke blott kunna utan olägenhet vidtagas sådane anordningar

att, genom införande af frankeringsfrihet för äfven inrikes

bref, någon fara icke uppstår, vare sig för Postverket att detsamma

skall beröfvas någon del af den portoinkomst, som Verke! tillkommer,

eller för korrespondenterna, att för en gång betalad försändelse ytterligare

lösen skulle kunna strafflöst utkräfvas,

utan frankeringsfriheten måste äfven anses vara i hög grad egnad

att, i många fall, förekomma underslef och förskingring af bref,

som till postbefordran aflemnats.

Då omständigheterna icke medgifva att i hvarje vid postväg

belägen by, hvarifrån oftare bref afsändas, inrättas särskild postanstalt,

samt bland afsändare af dessa bref gemenligen är ett stort

antal, hvilkas korrespondens icke befordras i lösväska, eller hvilka

ens torde ega tillgång till bestridande af de med lösväskas hållande

förenade utgifter,

måste det anses innefatta en synnerligen stor fördel att icke

allenast diligenserna, utan, i enlighet med en nyligen af Generalpoststyrelsen

träffad anordning, äfven alla andra poster, som beledsagas

af postiljon, förses med breflåda, hvilken kan när som helst under

vägen, men isynnerhet vid skjutsombytesställena anlitas. Förmonen

häraf kunde emedlertid, på sätt här ofvan blifvit i underdånighet

anmärkt, icke annat än i väsentligaste mon minskas, om begagnandet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

af breflådorna skulle göras beroende deraf att brefafsändare för tillfallet

egde tillgång till frimärke af det värde, som för hvart särskild!

brefs frankerande erfordrades. Det lärer nämligen icke vara behöflig!

fästa uppmärksamheten å den svårighet som mången gång måste mota,

att i bygder, hvilka äro från postanstalt långt aflägsna, vid tillfälle

af behof, anskaffa frimärken äfven mot högre ersättning än det pris,

hvartill märkena af Postverket tillhandahållas.

Under sådane förhållanden kan det icke annat än mycket ofta

inträffa, att bref varda, åtföljda af kontant betalning, aflemnade till

postiljonen för att af honom å närmaste postanstalt ingifvas. Men

lika litet som det bör anses vara med Postverkets fördel förenligt

att, der sådant kan undvikas, sålunda betjeningen utsättes för frestelsen

att tillgodogöra sig uppburna befordringsafgifter, vare sig att —

om brefven äro adresserade till ort, dit den post framgår, som af

postiljonen åtföljes — desamma, med förbigående af postanstalten på

platsen, varda af postiljonen till adressaterna utdelade, eller ock, der

sådant icke sker, brefven af postiljonen lemnas obefordrade,

lika litet är ett dylikt bref befordringssätt egnadt att tillfredsställa

korrespondenternas billiga anspråk på vinnandet af den lättnad och

säkerhet för brefafsändningen, som utan oskälig uppoffring för Postverket

kunna åstadkommas.

Såväl äfventyret för Postverket att gå miste om det Verket tillkommande

porto, jemte det postbetjeningen dagligen utsättes för den

nämnda frestelsen till underslef, som äfven osäkerheten för korrespondenterna,

huruvida alla ifrågavarande bref erhålla den postbehandling,

som varit afsedd, upphöra på samma gång som, genom införande af

frankeringsfrihet, tillfälle beredes att i breflåda!! nedlägga de bref,

som nu till postiljonen aflemnas.

Men det är icke ensamt i det fall att befordringsafgiften vid

afsändande! kontant utgöres, som ■ oärlighet och vinstbegär kunna verka

derhän att frankerade bref gä förlorade, innan de till adressaterna

framkomma.

Den både här och i andra länder vunna erfarenhet vittnar derom

att bref, å hvilka frimärkena ännu ej blifvit makulerade, tillgripits

äfven för det värde frimärkena ega, sedan de blifvit brefven

frånskilda. .

Härtill kommer den inom alla Postverk erkända större säkerheten

derför att i allmänhet bref, hvilka äro ofrankerade, icke varda

förhållna eller till obehörig person aflemnade. Då nödvändigt är att

i allmänhet bref, som icke är rekommenderad! eller assurera dt, skall,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

på sätt äfven i 1707 års postmästareinstruktion, § 12, monn 9, förutsattes,

kunna från postanstalt utlemnas till hvem helst som anmäler

sig till dess utbekommande och i afseende å hvilken icke förekommer

någon särskild anledning till misstanke derom att han ej är till brefvets

uttagande berättigad, likasom äfven dylika bref genom brefbärarne

utdelas utan att å emottagande!: meddelas något qvitto, kan

någon fullt säker kontroll icke erhållas derå att försändelser af detta

slag alltid komma rätte adressaterna tillhanda. Klagomål deröfver

att så icke sker, förekomma mycket ofta. Det lärer icke behöfva i

* underdånighet anmärkas, hurusom äfventyret att orekommenderadt bref

komme obehörig person tillhanda eller blefve af brefbärare förhållet,

måste i högst betydlig moll förminskas, derest lösen vore att för ett

sådant bref uppbära och redovisa.

Hvad i (ifrigt kan mot införandet af frankeringsfrihet för den

inrikes brefvexlingen anföras:

att densamma icke låter sig med fördel använda för bref till

personer som, boende aflägset från postanstalt, icke hålla lösväska

och postbok eller på annat sätt fogat anstalt derom att med lösen

belagda bref kunna varda dem tillstälda,

samt det skål vore antaga att posterna skulle komma att belastas

med ett stort antal

adressaterna utlösta,

är icke af beskaffenhet att förtjena något synnerligt afseende.

Den omständigheten att för en mindre del af de inrikes brefven

frankeringsfriheten icke medförde något gagn, lärer icke skäligen böra

utgöra något hinder för beredande åt hela den öfriga korrespondensen

af afl den lättnad och utveckling, som genom frankotvångets upphäfvande

kunna åstadkommas.

Hvad åter vidkommer farhågan för det missbruk af frankeringsfriheten,

som skulle yttra sig i afsändande!: af eu stor mängd ofrankerade

bref, Indika adressaterna icke funno med sin fördel förenligt

att utlösa, hem tar eu dylik farhåga i allmänhet icke något stöd af

erfarenheten, vare sig inom Sverige under den följd afår som tillfälle

förefunnits till försändning med posterna af ofrankerade bref, eller i

andra länder der frankeringsfriheten fortfarande tillämpas. Det kan

också icke med skål förutsättas att, annat än helt och hållet undantagsvis,

personer skulle finna någon fördel vid att till postbefordran

aflemna bref, om Indika de icke hade anledning antaga att desamma

skulle komma att af adressaterna utlösas. För att åter dessa icke

må sakna ledning, för bedömmandet af frågan, huruvida ett ofranke
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

radt bref bör emottagas eller icke, lärer i de flesta fall icke erfordras

annat än att afsändare!! å brefvets omslag tecknar sitt namn,

antingen fullständigt eller i förkortning, någonting som redan mycket

ofta iakttages i afseende å bref från handelshus, fabrikanter m. fl.,

Indika bref, ehuru frankerade, vanligen förses med eu särskild namnstämpel.

Utan tvifvel skulle erfarenheten af de fördelar iakttagandet

häraf medförde, inom kort verka derhän att åtminstone å flertalet

ofrankerade bref uppgift om afsändare!! blefve meddelad. Och det

förekommer då icke något skål antaga, att antalet ofrankerade bref,

för Indika adressaterna vägrade utgifva lösen, blefve i Sverige mycket*

större än hvad det är i andra länder der frankeringsfrihet finnes

införd, såsom inom Tyska Postföreningens område, der antalet dylika

bref befunnits uppgå till omkring 0,09 procent af samtlige de befordrade

brefvens antal, i Danmark, der detsamma i medeltal beräknas

till omkring 1] pr mi lie, eller i Frankrike, der antalet af dessa

bref uppgifvits i det närmaste motsvara det för Danmark upptagna.

Verkliga olägenheter af frankeringsfriheten äro den tillökning i

göromål för postanstalterna som behandlingen af ankomna ofrankerade

bref medför, samt den vidlyftigare och besvärligare bokföring och revision,

som uppkommer derigenom att antalet brefpostförsändelser,

hvilka skola redovisas, ökas med ytterligare ett eller flera särskilda

slag, derför befordringsafgifterna upptagas i annan ordning än hvad

för alla öfriga försändelser eger ruin.

Dessa olägenheter äro emedlertid icke af den betydenhet att

de höra utgöra ett ovilkorlig! hinder för genomförandet af eu förändring,

hvilken i andra afseende!! medför fördelar för såväl Postverket

som den brefvexlande allmänheten.

Bland dessa fördelar hafva redan blifvit i underdånighet omförmälda

de af ökad trygghet mot portoförsnillning af postbetj eningen

samt större säkerhet derför att försändelser, som blifvit till postbefordran

aflemnade, riktigt komma vederbörande adressater tillhanda.

Eu annan och den hufvudsakligaste fördelen af frankeringsfriheten

är att med densammas införande borttages ett ingalunda behöflig!

band på korrespondensen, hvilket verkar hämmande på dennas

utveckling.

Likasom nämligen det för den enskilde måste vara eu fördel

att, äfven vid tillfälle då frimärke ej finnes att tillgå, kunna fa med posten

fortskaffa!! eu försändelse, hvilken adressaten icke skall vägra utlösa,

så kan det ej heller annat än ligga i Postverkets välförstådda

intresse M antalet bref, som till postbefordran aflemnas, och för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

livilka således porto tillfaller postkassan, så litet som möjligt inskränkes,

helst, äfven om det nuvarande brefantalet fördubblades, näppeligen

en sådan omständighet skulle föranleda dertill att å någon enda

linie erfordrades en tillökning i det antal dragare, som för närvarande

till postens fortskaffande användes.''

Och att frankeringstvånget verkar till minskning i antalet postbefordrade

bref, lider intet tvifvel.

Före införandet af frankotvång för alla lådbref utgjordes,

enligt hvad anfördt blifvit i Generalpoststyrelsens underdåniga memorial

den 15 januari 1860, de bref som i diligens- och ångbåtslådor

anträffades, till eu tredjedel af ofrankerade försändelser, och

detta ehuru frankeringsfrihet dåmera icke tillkom andra bland dessa

bref än sådane som voro adresserade till ort med postanstalt, dit

diligensen eller ångfartyget framgick.

Och oaktadt hvarje å ångbåt in. in. anbragt breflåda förses med

tryckt anslag, som tydligt tillkännager att alla bref till inrikes orter,

som i lådan nedläggas, skola, för att vinna befordran, vara med frimärke

försedda, anträffas i dessa breflådor, ännu nio år efter det

ovilkorlig! frankotvång blifvit påbjudet, nära nog dagligen ofrankerade

bref, hvaraf ensamt för de två åren 1866 och 1867 antalet uppgått

till omkring 5,000, medan under samma tid ur breflådorna upphemtats

något öfver 6,000 bref, hvilka väl varit försedda med frimärken,

men ej till det belopp somz erfordrats för att brefven kunnat

vinna vidare befordran.

Det bör i afseende å de sannolika verkningarne af frankotvånget

icke heller lemnas alldeles oanmärkt att, medan under de fem åren

1855—1859 brefantalet ökades med 35 %, tillökningen för de derpå

följande fem åren 1860—1864 icke uppgått till mer än 30 %. Ty

om äfven tillbörligt afseende fästas å den inverkan som införande!

af medelporto och frimärken måste utöfva på korrespondensens tillväxt

under de förstnämnda fem åren, synes dock som, utan någon

sådan inskränkning i rättigheten till krets afsändande med posterna

som blef under loppet af år 1860 påbjuden, tillökningen i brefan tal

icke bort vara i väsentlig mon mindre de fem åren 1860—1864,

under hvilken tid postutvexlingen blifvit mera underlättad samt postgångarnes

och postanstalternas antal mera förökad! än hvad förut under

mångdubbelt längre tidrymd egt rum.

Äfven förtj enär härvid den omständigheten något afseende, att i

Sverige brefantalet är jemförelsevis så mycket mindre än i andra länder,

der till befordran emottagas såväl frankerade som ofrankerade bref.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Medan nämligen under de sista åren i Sverige på hvar innevånare

belöpt sig i medeltal 2,50 bref, utgjorde detta antal

i Norge ................................................................................................ 2,75

» Italien................................................................................................ 3,33

» Danmark............................................................................................ 5,oo

inom Tyska Postföreningens område, der, intill utgången af år

• 1867, en på zonsystemet fotad, jemförelsevis ganska hög brefposttaxa

ansetts verka hämmande på korrespondensens utveckling

..................................................................;...................... 5,50

i Nederländerna ................................................................................. 6,oo

» Frankrike.......................................................................................... 9,oo

» Schweiz............................................................................................. 14,oo

» Storbritannien och Irland.............................................................. 25,oo.

Och om äfven donna lifligare brefvexling är att till största delen

tillskrifva de mer utgrenade postförbindelserna och de oftare återkommande

tillfällen till brefförsändning, som af de nämnda framilande

länderna erbjudas, så blir dock, å andra sidan, missförhållandet

mellan antalet bref, som i Sverige aflemnas till postbefordran, och de

hvilka af andra länders Postverk fortskaffas, så mycket större, om i

betraktande tages dels att, genom de under sednaste årtionden vidtagna

åtgerder till folkundervisningens höjande, skrifkunnigheten torde

kunna anses i Sverige mera allmänt utbredd än hvad fallet är i de

hosta andra länder, dels ock att, i förhållande till landets vidd, brefbefordringsafgiften

är här lägre än den som af något annat Postverk

intill sednaste tiden uppburits. .

Det saknas då icke all anledning antaga att, derest i Sverige brefvexlingen

befrias från band, hvilka den i allmänhet annorstädes icke

är underkastad, densamma skall efterhand utveckla sig äfven mer än

hvad hittills varit fallet, och brefantalet småningom komma att närma

sig till hvad det utgör i andra länder, med Indika en sammanlikning

i sådant afseende kan ifrågakomma.

En dylik korrespondensens tillväxt är äfven i hög grad ensidig

och behöflig om, utan anlitande af andra än Postverkets egna medel,

postförbindelserna skola kunna i en nära framtid vinna en sådan

ytterligare utvidgning som, inom hora olika delar af riket, af omständigheterna

påkallas.

Också har redan i underdåniga skrifvelsen den 16 februari 1865

blifvit af Generalpoststyrelsen föreslaget, att brefvexlingen mellan inrikes

orter skulle beredas enahanda förmon af frankeringsfrihet som

redan förut tillkommer korrespondensen till och från utlandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Då emedlertid, mot hvad förut beräknadt blifvit, Postverkets inkomster

för samma år lemnade mer än tillräcklig tillgång till bestridande

af årets utgifter, samt sålunda vidtagandet redan då åt en förändring,

sådan som den ifrågavarande, icke påkallades af nödig omtanke

att bereda Postverket en ökad portointrad,

behagade, den 6 april 1866, Eders Kong!. Maj:t i nåder förklara,

att frågorna såväl om eu utvidgad frankeringsfrihet som om

förändrade vilkor för tidningars postbefordran, borde till pröfning

förekomma törst i sammanhang med fastställandet af en förnyad allmän

författning rörande Postverket.

1 åberopade underdåniga skrifvelsen den 16 februari 1865 hade

jemväl blifvit af Generalpoststyrelsen hemstäldt att, jemte det afgiften

för bref som betalas af afsändande (franko), bibehölles vid nuvarande

belopp, 12 öre, skulle vid frankotvångets upphäfvande den lösen som

herde af emottagare utgöras för ofrankeradt bref (porto), bestämmas

till 18 öre.

Då det i allmänhet måste anses som eu fördel för postbehandlingen,

att så stor del som möjligt af de postbefordrade brefven frankeras

vid afsändande! — hvilken omständighet likväl, på sätt härofvan

blifvit i underdånighet anmärkt, ingalunda innebär, det med

Postverkets välförstådda intresse vore förenligt att frånsåga sig befordringen

af alla de bref) för Indika afgiften först af emottagare!! kan

komma att utgöras — samt utan gensägelse behandlingen af de

ofrankerade brefven upptar mer af postpersonalens tid än hvad fallet

är med de frankerade, hvartill kommer att, medan af alla bref utaf

sistnämnda slag eu inkomst beredes postkassan, ehvad dessa försändelser

kunna varda adressaterna tillstälda eller icke, så är någon ersättning

icke att påräkna för postbefordringen af alla de ofrankerade

bref, hvilka af eu eller annan anledning icke komme adressaterna

tillhanda eller som dessa möjligen vägra utlösa,

har i de flesta länder portot blifvit bestämdt till något högre

belopp än det, hvartill franko uppgår.

Så utgör

i Norge franko 4 skilling, men porto 5 skilling, innefattande

således eu förhöjning

i afgiften för ofrankerade

bref af......... 25 %

» Danmark » 4 skilling » » 6 skilling » » » 50 %

» Frankrike » 20 centimes » » 30 centimes» '' » » 50 %

» Schweiz » 10 centimes » » 15 centimes» » » 50 %

3

Olika franko

och portosatser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

i Italien franko 20 centesimi, men porto 30 centesimi, innefattande

således en förhöjning

i afgiften för ofran
%

kerade bref af......... 50 %

» England » 1 penny » 2 pence » » » 100 %.

Inom de Tyska Staterna hade intill utgången

af nästlidet år franko och porto

utgått med lika belopp. Då, genom en i

slutet af år 1867 inom Nordtyska Förbundet

uthärdad ny postförfattning och samtidigt

dermed afskräde fördrag med de

Sydtyska Staterna samt med Österrike och

Luxemburg, infördes en mycket betydlig

nedsättning i afgiften för frankerade bref,

Indika utvexla^ såväl inom Nordtyskland

som med nämnde statur, stadgades att för

ofrankerad korrespondens portot borde utgå

med ett i viss mon förhöj dt belopp. Donna

förhöjning utgör, utan afseende å brefvigten,

1 silbergroschen; så att, då för enkelt bref

franko är 1 sgr., belöpfer sig portot till 2 sgr., innefattande en

förhöjning i afgiften

för ofrankerade bref

af.............................. 100 %,

hvaremot för dubbel brefvigt, med 2 silber
groschens

franko och 3 silbergroschens porto, skilnaden utgör 50 %.

Nära nog enahanda är förhållandet i

Belgien, utom att inom nämnda land, der

breftaxeringen ännu sker på grund af zonindelning,

förhöjningen i portoafgift alltid

motsvarar frankeringsafgiften (10 centimes)

för enkelt bref inom kortaste afstånd (30 kilométres).

Sålunda, medan för alla enkla bref

på längre afstånd franko utgör, 20 centimes,

belöper sig portot till 30 centimes, innefattande en förhöjning i

afgiften för ofrankerade

bref af............ 50 %,

hvaremot, om brefvets vigt uppgår till mer

än 10 grammer och detsamma skall befordras

eu våglängd, öfverstigande 30 ki
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

lométres, franko blir 40 och porto 50 centimes, innefattande en

förhöjning i afgiften

för ofrankerade bref

af.............................. 25 jk.

Inom Nederländerna, hvarest samma afståndsberäkning egen rum

som i Belgien, samt i Finland, der äfven ett rayonporto uppbäres,

utgå franko och porto med enahanda belopp (i Nederländerna 5 resp.

10 cents, i Finland 20 resp. 40 penni). I sistnämnda land hade

först för något mer än 6 år sedan frankotvånget blifvit upphäfvet,

och äfven då endast på försök och »tillsvidare». Enligt de af Chefen

för dervarande Postverk meddelade upplysningar har emedlertid

den erfarenhet, som derefter vunnits, icke gifvit någon anledning att

påyrka frankeringsfrihetens upphörande.

Enär den omgång vid postbehandlingen, som befordringsafgiftens

uttagande hos adressaten medför, icke ökas i samma mon som, på

grund af försändelsens större tyngd, derför uppbäres ett högre porto,

anser Generalpoststyrelsen icke fullt lämplig bestämmelsen derom, att

portot alltid skall utgå med vissa — i de dosta länder femtio —

procent utöfver belöpande franko. Mera öfverensstämmande med

billigheten synes då att, såsom inom Belgien och Nordtyska Förbundet

är vedertaget, fastställa en viss, af brefvigten oberoende tillökning

i afgift för alla försändelser, hvilka afsändas ofrankerade.

Då emedlertid äfven ensidigt är att dessa portosatser, hvilka

alltid höra kontant utgöras, komma att utgå med belopp, slutande sig

på tio- eller femtal, hafva, med särskild! afseende jemväl å det önskliga

deruti att för bref af enkel vigt kunde, vid utvexlingen mellan

inrikes orter, icke blott franko, utan äfven porto bibehållas vid samme

belopp som för korrespondensen med Norge och Danmark blifvit

faststälda genom Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 11 sistlidna

juni och postfördraget den ''Vin april innevarande år, i det underdåniga

författningsförslaget, § 22, portosatserna blifvit upptagna

för enkelt bref, der franko utgör 12 öre, till öre 25

» dubbelt » » »24 » » »35

och » tredubbelt » » » 36 » » » 45.

I § 1 upptagas bland försändelser som böra kunna utvexla^

mellan alla de orter der postanstalt finnes inrättad, äfven s. k.

»småpaketer».

Sedan den diligensförbindelse, som år 1830 inrättades mellan

Stockholm och södra delarne af riket, fyra år derefter blifvit ånyo

indragen, förordnades genom nådiga brefvet den 28 augusti 1834,

Utvexling

mellan alla

postanstalter

af s. k. småpaketer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

det borde tillfälle beredas att fortfarande mellan dessa orter med

posten försända paketer och mindre fraktgods, för hvilket ändamål

särskilda s. k. paketposter upprättades å de linjer, der nämnde diligenser

framgått. Dylika paketposter blefvo kort derefter sutta i gång

äfven å eu del af de andra hufvudpostlinierna.

Sednare och efter det ånyo, i vida större utsträckning än tillförne,

postföring»;!! begynt delvis besörjas med diligens samt å andra

linier blifvit beredd tillfälle till j ernvägsbefordran, har paketpostförsändningen

blifvit mera utvidgad, så att, då ännu vid 1860 års utgång

antalet paketpostanstalter icke utgjorde mer än 48, det för närvarande

uppgår till 141.

Likväl återstå ännu — poststationerna inberäknade — 326 postanstalter,

från och till hvilka paketer icke kunna med post bortskaffas.

Donna omständighet innebär icke allenast en stor olägenhet för

paketutvexlingen i allmänhet, utan den verkar äfven derhän att postiljoner

och postförare mer än eljest utsättas för frestelsen att, mot ofta

upprepade förbud, åtaga sig bortskaffandet af paketer, för Indika en

laglig befordran med posterna icke kan beredas.

Det måste derföre anses i hög grad ensidigt att tillfället till

paketförsändning med posterna kunde ytterligare och i väsentlig mon

utsträckas.

.Tondikt § 7 i nådiga instruktionen den 6 november 1863 må

emedlertid för fortskaffande af paketgods icke anlitas de poster som

befordras med posthemmansskjuts, hvarförutan, enligt föreskrifterna i

nådiga brefvet den 19 november 1858, då för paketpostbefordran användes

gästgifveri-, håll- eller reservskjuts, legan derför skall utgå

med 12 öre utöfver hvad eljest belöper.

Om det ökade hästantal som ofta kan komma att erfordras för

tyngre paketgods’ fortskaffande, gör det billigt att de posthemrnansskjutsskyldige

icke med dylik postföring varda betungade, likasom

äfven att, då derför anlitas gästgifveri-, håll- eller reservskjuts, legan

utgår med ett i någon mon förhöj dt belopp,

lärer dock häraf ingalunda följa att ju ej tillfälle borde kunna

beredas att med nämnde och samtlige öfriga brefposter fortskaffa sådane

mindre paketer, hvilkas inneslutande i postväskan, i allmänhet,

icke kunde öka försändelsernas sammanlagda vigt derhän att författningsenligt

påkallades användande af liera dragare än hvad eljest

erfordrades.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Och om fortfarande måste inskränkas antalet af de orter, från

och till hvilka tyngre paketer kunna postbefordras, så skulle utan

tvifvel den allmänna rörelsen beredas eu stor och välbehöflig lättnad,

om här, såsom i andra länder, der Postverken besörja pakettransporten,

tillfälle blefve beredt att mellan samtlige postanstalter utvexla

åtminstone mindre paketer, likasom äfven härigenom skulle i väsentlig

moll för postbetj eningen minskas frestelsen till underslef.

Vigten af dessa s. k. småpaketer skulle, jemlik t § 26 af poststadgan,

icke få i något fall öfverstiga 2 85

Under afvaktan åt Eders Kong!. Maj:ts nådiga beslut med anledning

af Riksdagens i skrifvelse den 13 maj nästlidet år gjorda

framställning om samtlige posthemmans indragning, har Generalpoststyrelsen

ansett sig tillsvidare icke höra ur § 2 af poststadgan (om

sättet och vilkoren för posternas fortskaffande) utesluta föreskriften

om anlitande derför i vissa fall äfven af posthemmansskjuts.

I afseende å fortfarandet åt rättigheten för Postverket att för de

poster, med hvilka icke är förenad befordran af resande, anlita gästgifveri-,

håll- och reservskjuts, åberopar Styrelsen i underdånighet

sin den 15 nästlidna april gjorda anmälan om de åtgärder, som blifvit

af Styrelsen vidtagna för utredande af frågan huruvida, i enlighet

med Riksdagens hemställan, utan olägenhet eller alltför störa uppoffringar

all postföring skulle kunna ställas på beting. Under afvaktan

af donna frågas fösning hafva ur förevarande författningsförslag icke

bort uteslutas stadgande^ om de vilkor, på hvilka för postbefordringen

må anlitas gästgifveri-, håll- och reservskjuts. Genom nådiga

brefvet den 21 juni 1861 och § 3 i den för Generalpoststyrelsen

gällande instruktion är stadgadt, att dylikt skjutsbiträde må af Postverket

påkallas, der aftal icke kunnat träffas om postforslingens öfvertagande

på beting af enskilde eller bolag, mot eu ersättning, som pr

mil icke öfverstiger:

för förenad bref- och paketpost................................................ rdr 1,35

der skjutsen utgöres från stad,

men................................................................................................... » Ris

då densamma utgår från gästgifveri på landet,

samt för ordinarie brefposter, hvilka icke fortskaffas med posthemmansskjuts,

den skjutslega, som stadgas i nådiga kungörelsen den

11 december 1857.

Efter det att emedlertid sedermera genom nådiga kungörelsen

den 14 december 1866 skjutslega^ belopp gjorts i vissa fall beroende

af de anbud å skjutsningsbestyrets öfvertagande på entreprenad,

Sättet och

vilkoren för

posternas fortskaffande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

som kunna komma att afgifvas, så att denna afgift lian varda förhöjd

till 1 rdr 50 öre i stad och 1 rdr 20 öre på landet, torde de förenämnda,

den 21 juni 1861 i nåder meddelade bestämmelserna i,fråga

om vilkoren för gästgifveriskjutsens anlitande till posternas fortskaffande

lämpligen höra utbytas mot ett stadgande derom, att gästgifveri-,

håll- eller reservskjuts skall tillhandahållas så ofta aftal icke

kunnat träffas om postföringens bestridande på beting mot en afgift,

som icke öfverstiger

för poster, med hvilka icke tyngre paketer fortskaffas: den i

orten gällande skjutslega,

men för de poster, som äro afsedda att jemväl befordra tyngre

paketgods: ett belopp, motsvarande såväl gällande skjutslega som

den förhöjning deri af 12 öre milen, som blifvit genom nådiga brefvet

den 19 november 1858 påbjuden.

Den i mom. 2 af samma § Postverket förbehållna rätt, att äfven

för extra poster anlita gästgifveri-, håll- och reservskjuts, grundar sig

på medgifvande i nådiga brefvet den 21 juni 1861, likasom bestämmelserna

i 3 mom. om den lega, som bör för postbefordran med

gästgifveri-, håll- och reservskjuts utgöras, äro affattande i öfverensstämmelse

med hithörande föreskrifter i nyssberörde tv änne nådiga

bref, af den 19 november 1858 och den 21 juni 1861.

Det i mom. 3 omfönnälda användandet undantagsvis af gästgifveri-,

håll- eller reservskjuts äfven för postdiligensernas fortskaffande,

ehuru endast mot eri afgift, som med 50 % öfverstiger eljest

belöpande skjutslega, har förut blifvit den 23 september 1864 i nåder

medgifvet. Rättigheten till ett dylikt skjutsbiträde är ock för

Postverket nödvändig, derest icke försummelse af en postskjutsentreprenör

eller någon annan tillfällig omständighet skall kunna vålla

ett för allmänheten högst menligt afbrott i postutvexlingen. Och att

ett dylikt åliggande i allmänhet icke kan anses såsom någon anmärkningsvärd

tunga för de skjutsskyldige, lärer framgå ensamt deraf att

rinder den tid af nära fem år, som hittills förflutit sedan denna

rättighet blek Postverket tillerkänd, densamma icke behof! någon enda

gång anlitas.

Postbefordran Föreskrifterna i poststadgans §§ 3—6 rörande vilkoren för postförsändning

å enskilde tillhöriga jernvägar, ångfartyg och diligenser

gens och äng- äro hufvudsakligen öfverensstämmande med de bestämmelser, som

fartyg. Parom finnas meddelade i nådiga kungörelsen den 26 oktober 1860.

Med undantag för postförsändningen i särskild, med lås försedd

afdelning å jernvägsvagn, för hvilken transport, jemlik! nådiga brefvet

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

den 20 december 1862, betalas pr kubikfot till statens jernvägar 1

öre milen, under det godtgörelsen till de enskilda jernvägsbolagen

endast belöper sig till 4 öre för hvar mil,

blefvo, genom den förändring, som den 18 maj 1866 vidtogs i

i de förut härom genom nådige brefven den 16 september 1859,

den 17 februari 1860 och den 20 december 1862 meddelade föreskrifter,

i allmänhet faststälda enahanda utgifter för postbefordringen

å statens jernvägar och å de enskilda bolag tillhörande jernbanor,

för hvilkas byggande bidrag af statsmedel blifvit beviljade.

Sedermera har genom nådiga brefvet den 26 april 1867 Eders

Kong!. Maj:t täckts meddela det förklarande att, om och när för postbefordringen

å statens stambanor icke erfordras postkupé med större

utrymme än hälften af en jern vägs vagn, så att öfriga delen deraf

blir för annat ändamål disponibel, afgiften derför skall nedsättas från

1 rdr till 50 öre milen.

Och då, på sätt anfördt blifvit i särskild underdånig skrifvelse

den 15 oktober 1867, det visat sig i hög grad ensidigt att, äfven å

åtskilliga enskilde tillhöriga jernbanor kunde varda inrättad fullständig

postkupébefordran, men hvarken mängden af försändelser är så

stor, att för ändamålet erfordras användande af hel postvagn, eller

fördelen för Postverket af en dylik anordning kunde anses motsvaras

af utgifterna derför, i händelse betalningen för postkupén skulle

utgå med det i nådiga kungörelsen den 26 oktober 1860 för postkupés

fortskaffande i allmänhet stadgade "belopp af 1 rdr milen,

bär åt 3 § i poststadgan gifvits en lydelse, hvarigenom godtgörelsen

pr mil för postkupébefordran å de enskilde tillhörande jern-8

vägar, för hvilkas trafik taxa af Eders Kong], Näjd i nåder utfärdas,

blefve densamma som numera utgår för dylik transport å statens

jernvägar.

Det i 8 § af nådiga kungörelsen den 26 oktober 1860 stadgade

ansvar för uraktlåtenhet att underrätta vederbörande postanstalt

om ändring i turerna för ångfartyg, med hvithet postföring eger rum,

bär ansetts kunna ur poststadgan uteslutas, då all försändning med

ångfartyg af karterad post verkställes på grund af särskilda mellan

Generalpoststyrelsen och vederbörande rederier afslutade kontrakt, i

bvilka lämpligast synas kunna inrymmas de bestämmelser rörande

viten och skadeersättning, som för åstadkommande af ordning och

säkerhet i postförsändningen med ångfartyg kunna anses erforderliga.

Bestämmelserna i poststadgans § 7, mom. 2, om de tider, då Tiden för postpostkontoren

i allmänhet höra hållas öppna, äro affattade i öfverens- öppethållande

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Sättet för försändelsernas

aflemnande till

postbefordran.

Särskilda

iakttaganden

i afseende å

adressen på

postförsändelser.

stämmelse med föreskriften härom i 15 § af den för Generalpoststyrelsen

gällande instruktion.

Den tid af sex timmar, som för postexpeditionerna blifvit föreslagen,

är den, hvarunder dessa postanstalter hittills vanligen varit

tillgängliga för allmänheten.

Uti den ordning, som hittills gemenligen blifvit följd i afseende

å sättet för inlemnande af försändelser, de der skola med post befordras,

är för öfrigt uti § 7 af poststation vidtagen den förändring,

att alla till inrikes orter adresserade s. k. vanliga bref eller sådane,

Indika icke åtnjuta fribrefsrätt, som icke arv rekommenderade eller

assurerade, och å Indika ej finnes tecknadt postförskott, böra då de

icke åtföljas af kontrabok, i stället för att direkt inlemmas å postanstalt,

nedläggas i den vid postanstalten anbragta breflåda.

Rörande de omständigheter, Indika påkalla eu sådan förändring

i sättet för en del försändelsers aflemnande till postbefordran, har

Generalpoststyrelsen haft tillfälle härofvan uttala sig i sammanhang

med frågan om frankotvångets upphäfvande.

Stadgandet uti inom. 12 af åberopade § 7, att i allmänhet ofrankerade

bref höra i den vid postanstalt anbragta breflåda nedläggas

sednast en timme före afgången af den post, med hvilken de skola

befordras, har sin grund i den omständigheten att, till förekommande

af portoförsnillning, alla dylika bref böra å karta uppföras.

Den i § 8 stadgade inskränkning till fullständiga postanstalter

af direkt utvexling utaf postanvisningar och postförskott föranledes

deraf, att åt poststationsföreståndare, Indika icke affordras någon uppbördsborgen,

också icke hittills ansetts höra anförtros förvaltningen

af medel till det belopp, som för besörjande af en dylik rörelse

blefve erforderligt.

I § 9 har blifvit intaget, ett från de belgiska och franska postförfattningarne

hemtadt stadgande rörande förbud mot adressats betecknande

med endast ett för tillfället antaget namn, men medgifvande

i vissa fall att för sådant ändamål begagna sig ensamt af

initialbokstäfver. Ett förbud af förenämnda beskaffenhet år nödvändigt

försåvida icke, till försvar för hvart obehörigt utfordrande af

annor mans bref, skall kunna åberopas antagandet att med den ä

brefvet tecknade adressen undantagsvis betecknats en annan person

än den, hvilken möjligen benämningen eljest tillkommer. Genom

medgift andel åter att i vissa fall ensamt med initialbokstäfver utmärka

brefadressaten, ökas icke i någon mon faran för att ufrige

försändelser skola af obehöriga personer utbekommas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

1 8 8, mom. 2, samt 88 10—19 innehållas, bland annat, stad- Försändelser

ganden rörande värdeförsändelser och rekommenderade bref. värde och

Ehuru, jemlik! nådiga kungörelsen den 16 februari 1849, något 1j0:jl''"j''il.d|l

hinder icke meter för försändning under rekommendation af äfven

bref Indika icke innehålla penningar eller saker af penningevärde,

åtager sig emedlertid, för den händelse ett rekommenderadt inrikes

bref gått förloradt, Postverket icke att utgifva någon ersättning annat

än för deri inneslutna kontanta medel, o påtecknad! stämplad! papper

eller sådane assignat!oner och anvisningar »som i hvar mans hand

gälla såsom peningar» samt, i fråga om s k. slutet rekommenderade

bref, endast sedan inför domstol uppgiften om brefvets innehåll blifva

af afsändare!! beedigad.

Olägenheten af sistnämnda stadgande gör sig företrädesvis känbar

i fråga om mindre penningebelopp, hvilka understundom icke

ens äro tillräckliga till betäckande af de utgifter som, isynnerhet för

korrespondenter, bosätta å landet, kunna vara förenade med inställelse

inför rätta för beedigande af uppgiften om brefvets innehåll.

Och utan tvifvel bör i den omgång och de kostnader som sålunda

äro förenade med utbekommande af ersättning för de i slutet rekommenderade

bref innelyckt!! medel, i icke ringa mon sökas orsaken

dertill att — oaktadt den genom nådiga kungörelse!! den 18

maj 1866 medgifna betydliga nedsättningen i afgiften för sluten rekommendation

— fortfarande, utan rekommendation, med posterna

försändes ett icke obetydligt antal bref, innehållande penningar.

Eu annan icke mindre olägenhet härflyter af det underdånigst

åberopade stadgande! i 1 § af nådiga kungörelse!! den 16 februari

1849, att ersättning af postmedlen icke medgifves för andra försändelser

än kontanta medel och värdepapper, gällande i hvar mans

hand. Härigenom blir det omöjligt att, utan äfventyr för förlust, med

posterna försända eu stor del värdepapper, och särskild! alla på viss

person eller order stälda skuldförbindelser. Och då dertill, jemlik!

27 mom. i paketposttaxan af den 17 januari 1861, förkommen paketpostförsändelse

icke ersättes med högre belopp än 450 rdr, möter

äfven mången gång. för afsändare af guld- och silfverpjeser m. in.

stor svårighet att skydda sig mot förlust, vid de tillfälle!! då försändelserna

varda till befordran med de allmänna posterna aflemnade.

Här åberopade stadgande!! hafva icke något motsvarande i andra

länders postförfattningar.

Bref för Indika — såsom fälle! här är med de under s. k.

sluten rekommendation afsända — något visst värde icke blifvit af

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

afsändare!! angifvet, men som, mot erläggande af särskild afgift, å

karta upptagas och icke annat än mot vederbörligt qvitto utlemnas,

klifva i allmänhet, oberoende af deras innehåll, ersätta med ett förut

bestämdt belopp: i Norge'' med 5 speciedaler, i Danmark med lOrigsdaler,

i Tyskland med 14 Huller, i Frankrike och Belgien med 50

francs, o. s. v.

Äfven i afseende å ersättningsbelopp som af Svenska Postverket

utbetalas för bref, utvexlane med andra länder, tillämpas enahanda

grundsats. Sålunda utgår för rekommenderadt bref som inom svenska

postområdet gatt förloradt under befordran *

till eller från Danmark. 37 rdr (postfördraget den %0 april

1869, art. VII),

till eller från Tyskland eller Nederländerna, 37 rdr 50 öre

(postfördragen den M/23 februari 1869, art. VIII, och den 11 januari

1868, art. VIII),

samt till eller från Frankrike likasom till eller från Ryssland

med Finland 35 rdr (postfördragen den 31 oktober 1867, art. XII,

och den 6 maj 1868, art. VII).

Försändelser med angifvet värde ersättas deremot i de flesta

länder med ett det iippgifna värdet motsvarande belopp, utan att

dock i allmänhet derför fordras något sådant uppvisande af försändelsernas

innehåll som, i afseende å behandlingen inom Sverige af

s. k. Öppet rekommenderade bref, är föreskrifvet. Mot missbruket

att uppgifva värdet högre än hvad detta verkligen utgör, anses i de

flesta tall tillräckligt skydd beredas derigenom att assuransafgiften

utgår med ett efter det angifna värdet lämpadt belopp.

Då, på sätt i underdånighet blifvit anmärkt, väsentliga brister

vidlåda det hittills inom Sverige begagnade sättet för befordran af

värdeförsändelser in. m., har Generalpoststyrelsen ansett sig icke höra

tveka i underdånighet tillstyrka antagandet af ungefärligen enahanda

stadgande!! som, under en lång följd af år, blifvit i de flesta

andra länder med fördel tillämpade,

dels i afseende å bref hvilka, ehvad de innehålla penningar

eller icke, afsändare önska, mot erläggande af eu särskild afgift,

bereda deri större trygghet som måste blifva följden deraf att, i

händelse desamma skulle gå förlorade, eu särskild skadeersättning

åligger Postverket resp. posttjenstemännen,

dels ock i afseende å värdeförsändelser, vare sig att dessa utgöras

af bref eller paketer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Ehuru i allmänhet ett företeende å postanstalterna af innehållet

utaf eu försändelse med angifvet värde icke kan anses i Sverige mera

af behof påkalladt än hvad annorstädes är fallet, samt erfarenheten

ådagalagt att, äfven med nu gällande bestämmelser, mången gång

större sedelremisser från och till bankafdelningar in. in. icke, utan

åsidosättande af andra, mera trängande göromål, kunna af postexpedienterna

genomgås, utan mycket ofta qvitto å inlemnade Öppet rekommenderade

bref blifvit meddeladt endast på grund af eu känd

och pålitlig afsändares uppgift om innehållet,

lärer dock, på sätt underdånigst föreslaget blifvit i poststadgans

§ 11, inom. 1, böra åt vederbörande posttjenstomän förbehållas rättigheten

att, der anledning förekommer, påkalla att innehållet af eu

försändelse med angifvet värde skall å postanstalten till granskning

företes; likasom ock, då åsättande å försändelse af ett högre värde

än det verkliga — ett förfarande hvilket äfven exempelvis i de

belgiska postförfattningarne uttryckligen förbjudes — måste anses

som ett försök att genom falsk uppgift bereda sig större ersättningsbelopp

än som vederbör, Generalpoststyrelsen antagit att eu dylik

förseelse borde hemfalla under det ansvar som stadgas i 22 kap., 1

och 2 §§ Strafflagen.

Då särskilda omständigheter understundom kunna gorå det för

afsändare ensidigt att erhålla intyg derom att, uti ett afsändt assureradt

bref, verkligen funnits inneslutet ett belopp, motsvarande det

angifna värdet, har Generalpoststyrelsen ansett tillfälle härtill höra

beredas, mot erläggande af särskild afgift och under vilkor att dylik

försändelse inlemnas så tidigt att bestyret med penningarnes uppräknande

icke hindrar personalen i handläggningen af öfrige expeditionsgöromål

(poststadgans § 12).

Inom nedannämnde länder, hvilkas Postverk besörja befordringen

af penningar och andra försändelser med angifvet värde, utgår assuransafgiften

med följande belopp:

i Norge

för belopp af högst 25 speciedaler .................................... 4 skilling,

» » öfver 25 intill 50 » 8 »

» » » 50 » 100 » .................................. 16 »

» » » 100 » 150 » 24

0. 8. V.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

i Danmark

för belopp af högst 100 riksdaler......................................... 8 skilling,

för Överskjutande belopp pr 100 rigsdaler........................ 4 »

i Finland

för belopp af till och med 4,000 mark................................. V5 %.

utöfver 4,000, men ej öfverstigande 6,400 mark ............... 8 mark,

utöfver 6,400 mark .................................................................. % S,

inom Nordiska Förbandets stater

för belopp af högst 50 thaler,

inom afstånd af 15 tyska mil................................. V2 silbergroschen,

inom afstånd af mer än 15, men högst 50 mil... 1 »

» » » 50 mil.............................. 2 »

för belopp af mer än 50, men högst 100 thaler,

likasom för hvart Överskjutande belopp af högst

100 thaler, då derigenom icke totalsumman kom
-

mer att öfvergå 1,000 thaler,

inom afstånd af 15 mil................................................ 1

» » mer än 15, men högst 50 mil............ 2

» » » » 50 mil....................................... 3

För hvad den assurerade summan öfverstiger 1,000 thaler, utgår

assuransafgiften pr 100 thaler med hälften af de härofvan angifna

belopp (V2, 1 resp. 1V2 silbergroschen);

i Schiveiz

för hvar våglängd af högst 5 liens,

om beloppet icke öfverstiger 1,000 francs: 2 centimes pr 100 francs,

för hvad som öfverstiger 1,000 francs: 1 centim?, pr 100 francs,

hvartill kommer en af afstånd och värdebelopp oberoende särskild

afgift af 10 centimes;

allt detta dock med iakttagande deraf att vid befordran inom

afstånd af

högst 5 liens afgiften i sin helhet aldrig understiger...... 15 centimes,

mer än 5 och högst 10 liens » » » 20 »

» » 10 » » 25 » » » » 30 »

» » 25 » « 40 » » » » 45 »

» » 40 » » » 60 »

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

i Nederländerna

utgör assuransafgiften l‘/2 pr milis, dock så att icke i något fall beloppet

understiger 25 cents;

i Frankrike

betalas:

för assurans af penningemedel 10 centimes för belopp af högst

100 francs, hvartill kommer en, af summans storlek oberoende, särskild

rekommendationsafgift af 40 centimes för enkelt bref, 60 centimes

för dubbelt bref o. s. v.,

för assurans af andra värdesaker 1 % af det beräknade värdet

jemte en stämpelafgift af 20 centimes;

i Italien

utgör assuransafgiften 10 centesimi för belopp af högst 100 lire;

i Spanien

erlägges som assuransafgift 3 % af det uppgillra värdet.

Sålunda utgöra afgifterna för värdeförsändelsers assurerande:

inom Nordtyska Förbundets stater vid afstånd af 15—50 geografiska

mil, eller de afstånd inom hvilka största antalet af bref från

och till svenska postanstalter utvexlas, för 50 thaler: 1 silbergroschen,

motsvarande ...................................................................................... ''/u %

i Danmark för 100 rigsdaler: 8 skilling, motsvarande...... %2 »

i Italien .................................................................................... Vin »

i Norge för 100 speciedaler: 16 skilling, motsvarande...... 2/ls »

i Nederländerna 1V2 pr milis .................. » V20 »

i Schweiz, för ett medelafstånd af 40 lieus,

pr 500 francs: 90 centimes, rekommendations
afgiften

deri inberäknad....................................... » %0 »

i Frankrike,

i fråga om penningar:

för 500 francs, rekommendationsafgiften

inberäknad, om brefvets vigt ej uppgår till mer

än 10 gramm er: 90 centimes, också ............... » n/50 ,,

men för andra värdeförsändelser än penningar.................. 1 »

i Finland.................................................................................... V5 »

och i Spanien.................................................................................. 3

))

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Om då den nuvarande afgiften för försändning inom Sverige af

öppet rekommenderade bref, 50 öre, antagen såsom föreslaget blifvit

i poststadgans § 15, mom. 3, utgöra eu lämplig assuransafgift för belopp

af högst 500 rdr, för hvilken sistnämnda summa emedlertid,

enligt nu gällande författning, sammanlagde rekommendations- och

assuransafgifterna uppgå till 60 öre, skulle afgiften för assurerande

af värdeförsändelser inom lägsta värdeklassen komma att utgöra Vio

% af det belopp hvarmed, i händelse af förlust, försändelserna kunde

komma att ersättas, samt således donna assuransafgift öfverstiga endast

de minimiafgifter som för närvarande inom Danmark och Nordtyska

Förbundets postområde illgöras för assurerande af försändelser

med angifvet värde.

Bestämmes vidare, utan beräknande af någon särskild rekommendationsafgift

för assurerande försändelser, sjelfva assuransafgiften

för belopp mellan 500 och 1,000 rdr till 5 öre för hvart belopp

af högst 100 rdr, och för hvad som öfverskjuter 1,000 rdr till 2

öre pr 100 rdr, så utfaller en jemförelse mellan hithörande utgifter

enligt kongl. kungörelsen den 16 februari 1849 och enligt nu underdånigst

föreslagna allmänna poststadga sålunda:

enligt 1849 enligt §15

för

assurerande

af belopp

uppgå-

års författ- ning.

i allmänna

poststadgan.

ende till högst..

rdr

500

0,60

0,50

»

))

))

))

))

))

600

0,62

0,55

))

»

»

))

»

))

700

0,64

0,60

))

»

))

,)

))

))

800

0,66

0,65

»

))

))

»

))

»

900

0,68

0,70

))

»

»

))

»

))

1,000

0,70

0,75

))

,)

))

»

))

»

1.500

0,80

0,85

))

»

))

»

))

»

2,000

0,90

0,95

))

))

»

))

))

))

3,000

1,10

1,15

))

»

))

»

»

))

10,000

2,50

2,55

»

))

))

))

»

» 100,000

20,50

20,55

0. 8. V.

Bägges härtill att, enligt § 15, inom. 3, frankeringsafgiften för

assurerande bref skulle, i öfverensstämmelse med hvad inom flera

andra länder är vedertaget, utgå såsom för enkelt bref eller med 12

öre, äfven för den händelse att försändelsens vigt uppgår till mer än

enkel brefvigt, så visar sig att i de flesta fall de nu underdånigst

föreslagna bestämmelser rörande assurerande brefs behandling skulle,

äfven i afseende å de utgifter som för postbefordringen af dylika

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

försändelser borde utgöras, bereda korrespondenterna större fördelar

än de nu härför gällande föreskrifter.

Då ersättningen för förkommet rekommenderadt bref (försändelse

utan angifvet värde) icke lämpligen torde böra fastställas till högre

belopp än 50 rdr, har Generalpoststyrelsen också ansett rekommendationsafgiften,

som för närvarande, jemnlikt nådiga kungörelsen den

18 maj 1866, utgör 24 öre, höra nedsättas till 18 öre, hvarigenom,

med tillägg af breffranko 12 öre, befordringsafgiften för ett enkelt

i (.kommenderadt bref körnare att uppgå till 30 öre, ett belopp för

hvilket äfven finnes särskild! frimärke. Eu rekommendationsafgift

öfverstigande 18 öre torde nämligen icke böra för brefvexlingen

mellan inrikes orter ifrågasättas, sedan, jemlik! postfördraget den 2V23

februari innevarande år, högre afgift icke uppbäres för rekommenderade

bref som utvexla^ mellan svenska och tyska orter. Inom Norge

utgör denna afgift 4 skilling, motsvarande 13 Vz öre, inom Danmark 8

skilling, motsvarande 16''2/3 öre.

De häi. ofvan underdånigst föreslagna förändrade vilkor för postbefordringen

af såväl rekommenderade bref som värdeförsändelser

betinga de förändringar i föreskrifterna rörande dessa försändelsers

behandling som, i öfverensstämmelse med hvad i flera andra länder

iakttages, blifvit införda i inom. 2—5 af 10 § samt i 16 och 17

§§ af allmänna poststadgan.

Förbuden i mom. 6—10 af § 10 mot försändning med posterna

af eldfarliga ämnen samt mot bress inneslutande i postpaket hafva

influtit i de flera paketposttaxor som, tid efter annan och sednast

den 17 januari 1861, blifvit af Postverkets Styrelse utfärdade. I

sistnämnda taxa finnas, likasom i flora föregående, för öfverträdelse

af förbudet mot brefs inneslutande i postpaket stadgade böter

af 20 rdr, hvithet stadgande dock icke, såvidt Generalpoststyrelsen har

sig bekant, grundar sig på något Eders Kong!. Maj:ts nådiga beslut i

ämnet. Styrelsen har trött ansvaret såväl för dylik förseelse som

föi inneslutande i bref till posttjensteman af förseglade skrivelser till

andra personer, hvaremot förbud finnes af Postverkets Styrelse meddelad!

genom kungörelse den 16 september 1705 och cirkulär den

7 juni 1835, höra lämpligen utgöras af böter, minst 10 och högst

oO rdr, och således understigande de böter som, genom nådiga kungörelsen

den 26 oktober 1860, finnas stadgade för jern vägskonduktör,

ångbåtsbefälhafvare eller forman, hvilken medverkar dertill att med

postlägenhet bref varda befordrade utan utgörande af någon särskild

afgift till Postverket.

inskränkning

i rättigheten

till postförsändning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Då å posttjensteman som, genom utlemnande till adressat af

bref eller paket hvilket funnits inneslutet uti annat, till posttjenstemannen

adresseradt bref eller paket, gjort sig skyldig till delaktighet

uti den derigenom uppkomna portoförsnillning, icke torde böra

tillämpas stadgandet uti 25 kap., 10 § Strafflagen, har Generalpoststyrelsen

trött (§ 10, mom. 10) dylik förseelse höra umgällas med

böter, ehuru till högre belopp, 20—150 rdr, än som dels finnes

stadgadt i åberopade Öfverpostdirektörsembetets cirkulär den 7 juni

1835, dels kornme att drabba afsändare af bref eller paket af nu

ifrågavarande beskaffenhet.

Meddelande Genom 14 § är afsändare af rekommenderade och assurerade

ningsbevis. försändelser, postanvisningar och paketer beredt tillfälle att, mot särskild

afgifts utgörande, erhålla intyg derom att försändelsen verkligen

kommit adressaten tillhanda. Hithörande föreskrifter äro aflattade i

nära öfverensstämmelse med de stadgande!! som härom finnas meddelade

i liera andra länders postförfattningar och som, på grund af

särskilda postfördrag, tillämpas äfven i afseende å postutvexling mellan

svenska och utrikes orter.

Ersättning för Ersättningen för förkommet paket utan angifvet värde har (§ 16,

fke^te™''m m. mom. 8) ansetts höra utgå med ett belopp af 1 rdr pr T, motsvarande

hvad ungefärligen i enahanda afseende utbetalas i Danmark (Va rigsdaler

pr T), dock så att för paketer af högst 2 tt ersättningen alltid komnie

att utgöra 2 rdr, och för paketer af mer än 2 men högst 4 u:s vigt

förlusten godtgjordes med 4 rdr; ett stadgande som afser att, så

mycket som möjligt, förenkla behandlingen af lättare paketpostförsändelser.

Stadgandet i § 18 jatt Postverket icke ikläder sig någon ansvarighet

för förlust som, tillföljd af försändelses uteblifvande eller fördröjda

framkomst, medelbart kan drabba afsändare eller adressat,

vare sig renteförlust, försutna fatalier eller annat, motsvaras till någon

del af föreskrifterna i § 8 af nådiga förordningen den 16 februari

1849. I (ifrigt har den uppfattning af Postverkets ersättningskyldighet

som ligger till grund för nämnda §, och som nära öfverensstämmer

såväl med stadgandet i § 3 af nådiga reglementet för elektriska

telegrafbefordringen den 6 november 1868, som med de i

detta afseende inom andra länder gällande författningar, alltid vunnit

tillämpning vid bestämmandet hittills af den vederbörande korrespondenter

tillkommande ersättning för förkomna rekommenderade bref.

Mgot sådant undantag från nämnda allmänna stadgande som i

tz 8 af åberopade 1849 års nådiga förordning göres i afseende å

opaginerad Kontrollera mot PDF

förkomma rentebärande obligationer, kan icke vidare påkallas, sedan

afsändare af dylika värdepapper beredts tillfälle att bestämma den

summa hvarå assurans tages, till belopp motsvarande icke allenast

kapitalet utan äfven den å obligationerna upplupna renta.

Sedan lång tid tillbaka hafva tidt och ofta förekommit klagomål''

deröfver att till postbefordran afiemnade orekommenderade bref icke

kommit vederbörande adressater tillhanda. Ofta har utan tvifvel

orsaken härtill varit att söka dels i ofullständiga eller otydliga adresser,

dels i försummad frankering, som vållat att brefven icke blifvit

befordrade, dels slutligen ock i bristande ordentlighet och pålitlighet

hos de personer som å adressaternas vägnar mottagit brefven. Men

att äfven genom försumlighet och oärlighet å postbetjening''^? sida

bref gatt förlorade, har, oaktadt svårigheten i allmänhet att i dylika

fall åstadkomma någon fullständig bevisning, genom anstälda undersökningar

mer än en gång blifvit ådagalagd!

Sedan Generalpoststyrelsen vid utgången af år 1867 förordna!

att vid hvar postanstalt skola föras särskilda reklamationslängder, i

hvilka antecknas alla gjorda anmälande!! om uteblifna bref in. in.,

har Generalpoststyrelsen haft tillfälle af dessa reklamationslängder

inhemta, bland annat, hurusom eu mycket stor del af de saknade

försändelserna utgjorts af bref i Indika funnits inneslutna större eller

mindre penningebelopp.

Det allmänt kända förhållandet att nära nog dagligen i o rekommenderade

bref försända? penningar, kan också icke annat än

för oärliga postbetjente medföra eu stark frestelse till tillgrepp.

Derför har också, sedan längre tid tillbaka, inom de flesta

Postverk varit förbjuden all penningeförsändning i orekommenderade

bref, och öfverträdelse!! af detta förbud belagd med ansvar, antingen,

såsom i Frankrike, böter (50—500 francs) eller, såsom i Danmark,

förlust af det i brefvet inneslutna penningebeloppet.

Ett dylikt stadgande anser sig dock icke Generalpoststyrelsen

böra i underdånighet föreslå.

Då emedlertid det är af högsta vigt att tjenliga medel vidtagas

för att, så mycket som möjligt, minska antalet af de bref som, innehållande

penningar, varda från eu till annan postanstalt samt af

postanstalterna till brefbärare eller enskilda bud afiemnade, utan

vidtagande af sådane försigtighetsmått som iakttagas i afseende å

rekommenderade bref,

rvångsrekom
mendation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Afskrift af

inlemnade

försändelser.

Vigt moderation

för bref.

tiar Generalpoststyrelsen trött sig Lura i det underdåniga förslaget

till allmän poststadga, § 19, intaga ett från Engelska Postverket

lånad! stadgande rörande behandlingen af dylika bref.

Sedan några år tillbaka blifva i England alla, till postbefordran

aflemnade bref Indika skäligen kunna antagas innehålla penningar,

af vederbörande posttjensteman rekommenderade, och dubbel rekommendationsafgift

påförd adressaterna, derest icke, vid brefvens öppnande

å vederbörande postanstalt, visar sig att någon grund icke

förefunnits för antagandet att desamma innehållit penningar.

Enligt hvad Storbritanniska Generalpoststyrelsen meddelat, har

stadgandet härom medfört störa och väsentliga fördelar.

För att sätta afsändare i tillfälle att bereda sig ett, understundom

i hög grad ensidigt, intyg derom att till uppgifven person afgått

skrifvelse eller blifvit öfversänd handling af visst, angifvet innehåll,

har i § 20 blifvit infördt stadgande om hvad härvid ansetts höra

iakttagas. Afgiften för meddelande af intyg rörande innehållet af

eu sålunda till postbefordran inlemnad skrift har Generalpoststyrelsen

ansett höra fastställas till enahanda belopp, 25 öre för hvart ark,

som, jemlik! nådiga förordningen angående expeditionslösen af den

30 november 1855, § 3, för vidimation utgår till tjensteman, hörande

till den första af deri omförmälda afdelningar.

Under skrift v exlingen rörande afsättande, af ett postfördrag med

Nordtyska Förbundet har blifvit i underdånighet omförmäldt hurusom,

under eu sednare tid, blifvit i några länder medgifven en betydlig

moderation i afseende å vigtsatserna för de postbefordrade brefven.

Detta gäller hufvudsakligen Danmark och Tyskland.

Inom förstnämnda rike blot för tre år sedan den förutvarande

beräkningen af en portosats för hvart lod af en brefförsändelses vigt

utbytt mot ett stadgande derom att

såsom enkelt bref skall anses och taxeras hvart bref som ej

väger öfver 3 qvint (eller 15 grammer);

» dubbelt: bref som i vigt öfverstiger 3, men ej 25 qvint;

» tredubbelt» » » » » 25 » » 50 »

Kort förut hade i Preussen vigtsatserna blifvit inskränkta till

endast tvänne, nämligen:

den enkla, omfattande försändelser som i vigt uppgå till högst 1 lod;

den dubbla » » » » » uppgå till mer

än 1 lod, men högst......................................................... ^ T,

Indika bestämmelser, på grund af särskilda, i slutet af år 1867,

mellan Nordtyska Förbundet samt de Sydtyska Staterna, < Isterrike och

opaginerad Kontrollera mot PDF

35 ,

Luxemburg afslutade postfördrag, numera tillämpas äfven på all

korrespondens mellan förenämnde länder. Och för kort tid sedan,

har äfven i Danmark mot denna vigtberäkning blifvit utbytt den

förenämnda, för få år sedan derstädes antagna.

Som motiv för en dylik förändring har, såväl i Danmark som

i Tyskland, blifvit anfördt att tyngre bref i allmänhet icke undergå

annan postbehandling eller vid utlemnande! förorsaka mycket större

olägenhet än hvad fallet är med de lättare brefven; hvadan skilnaden

i afgift endast borde afse sjelfva transporten mellan postanstalterna.

Men från sådan synpunkt kunde uppkrälande! åt ett

särskild! porto för hvar enkel brefvigt ingalunda anses vara med

billighet öfverensstämmande.

I Sverige har, redan från lång tid tillbaka och, såvidt Generalpoststyrelsen

liar sig bekant, tidigare än i andra länder, en moderation

i vigten för tyngre försändelser varit medgifven.

Genom kong!, brefvet den 31 maj 1693 stadgades att, då vigten

af bref öfverstege 5 lod, borde för de närmast följande 5 loden

porto utgå med endast halfva beloppet, och för hvad vigten öfverstege

10 lod endast med en fjerdedel af hvad eljest utgjordes.

Genom kongl. brefvet den 13 oktober 1785 inskränktes emedlertid

förmonen af portomoderation till bref som vägde 8 lod eller

derutöfver, och faststäldes ungefärligen enahanda vigtberäkning som

för närvarande, på grund åt nådiga kungörelsen den 12 juli 1860.

tillämpas''; enligt hvilken

för bref som i vigt ej uppgår till fullt 4 ort, erlägges enkelt porto,

för bref från och med 4 ort intill 7 ort beräknas 2 portosatser,

7

»

»

10

))

))

3

))

10

))

13

»

))

4

))

13

»

))

16

))

))

5

»

16

))

»

19

))

))

6

))

19

))

))

22

))

»

7

))

22

))

))

26

))

))

8

))

26

))

»

31

))

))

9

»

31

))

))

41

))

»

10

))

41

))

»

51

))

»

11

))

51

))

))

61

»

»

12

»

61

))

»

71

))

))

13

))

71

))

))

81

))

))

14

))

81

»

»

91

))

))

15

))

91

»

»

1 « 1

))

»

16

))

opaginerad Kontrollera mot PDF

ior bref från och med 1$ 1 ort intill In 26 ort beräknas 17 portosatser,

" ; " In 26 » » In 51 » » 18 »

hvaremot för hvar (Överskjutande vigt af 3 ort betalas fullt porto

såsom för enkelt bref.

Den om förmälda omständigheten, att någon anmärkningsvärd

portomoderation ej vidtager förrän efter det bref uppnått en vigt

åt 31 ort, måste emedlertid verka derhän att endast undantagsvis

och mycket sällan förmenen deraf tillgodokommer korrespondenterna.

1 )ch da den i utlandet vanna erfarenhet vittnar derom att förändringen

icke medfört någon alltför stor tillökning i antalet tyngre brefpostförsändelser,

samt det för postbehandlingen och för'' räkenskaperna

medför eu stor lättnad, att icke ett alltför stort antal olika portosatser

hell öfver för de särskilda inrikes brefpostförsändelserna tillämpas, har

Generalpoststyrelsen ansett sig höra i underdånighet underställa Eders

Kong!. Majrts nådiga pröfning frågan, huruvida icke äfven korrespondensen

i Sverige herde beredas ungefärligen enahanda förmoner som i omformälda

afseende kommit brefvexlingen i Danmark och Tyskland tillgodo.

I öfverensstämmelse härmed hafva i poststadgans § 22 blifvit

förslagsvis upptagna endast tre vigtsatser,

den första för bref h vilkas vigt ej öfvers tiger.................. 4 ort.

den andra för bref hvilkas vigt öfverstiger 4, men ej 25 »

den tredje » » » » » 25 » » 50 »

Den enda anmärkningsvärda olägenhet som af ett dylikt stadgande

kunde befaras härflyta, vore att, för besparande af porto, liera

bref till olika adressater koimne att under ett omslag försändas. Den

annorstädes vunna erfarenhet gifter icke synnerlig anledning antaga

det sådant koimne att i någon väsentlig moll inträffa. Anmärkas

bör likväl att. då i allmänhet inom Danmark och Tyskland beforringsafgiften

för bref som skola från en till annan ort fortskaffas

icke uppgår till mer än dubbla beloppet af lokalbrefportot, men i

Sverige lokalportot utgör endast f af afgiften för vanliga bref, skål icke

saknas för det antagande att, här iller än annorstädes, kunde komma att

anlitas utvägen att i ett bref af dubbel eller tredubbel vigt innesluta liera

andra, lättare försändelser, hvar af dem försedd med lokalmärke, för

att efter framkomsten, genom dens försorg till hvilken omslagsbrefvet

ar adresserad!, nedläggas i närmaste breflåda. För den händelse att.

med afseende å de fördelar eu förenkling af nu ifrågavarande slag

onekligen komme att medföra, Eders Kong!. Näjd skulle finna vigtsatserna

för postbefordrade bref höra till ett mindre antal än det

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

nuvarande förändras, torde — derest vid tillämpningen af stadgandet

derom skulle uppstå någon olägenhet af omförmälda beskaffenhet —

det i nåder tillåtas Generalpoststyrelsen inkomma med särskild!

underdånigt förslag till de föreskrifter som med anledning deraf

må anses påkallas.

De i § 23 rörande lokalbref intagna bestämmelser äro desamma Lokalbr°fsom

för närvarande, på grund af nådige brefven den 23 februari

1858 och den 9 november 1861 samt nådiga kungörelsen den 12

juli 1860, tillämpas.

I eu äldre tid, då i allmänhet afstånden mellan postanstalterna Hittills .4 vivere

betydligt större än hvad numera är fallet, utgjordes en mycket ae

stor del af de postbefordrade brefven utaf s. k. lösbref, för Indika

befordringsafgiften, faststäld genom kong!, brefvet den 19 februari

1812 till 1 skilling banko och genom nådiga brefvet den 23 februari

1858 till 3 öre, tillfaller postförvaltare!!. Efter det att i en sednare

tid postanstalternas antal blifvit på några få år mer än fördubblad!,

har år från år lösbrefvens antal betydligt nedgått och beräknas för

nästlidet år föga hafva öfverstigit en half million.

Den för korrespondenterna kännbara olägenheten att, då inkomsten

af dessa bref är postförvaltare förbehållen, icke kunna utgöra

befordringsafgiften med frimärken, har redan tillförne föranledt till

förslag om indragning af donna afgift till postkassan, ehuru, vid pröfningen

af detta ärende den 9 november 1861, Eders Kong!. Maj:t funnit

eu sådan'' förändring icke lämpligen kunna genomföras förrän i sammanhang

med fastställande af andra grunder för postförvaltarnes aflönande.

Hvad beträffar alla sådan»- bref som, utan anlitande af lösväska,

till postanstalt inkomma eller derifrån utsändas, möter också ingen

svårighet att behandla dem såsom alla andra, tillförne s. k. portobref,

då de förra kunna och höra nedläggas i den posten åtföljande

breflåda och, allteftersom de äro frimärkta eller icke frimärkta,

afgiftsfritt eller mot lösen till adressaterna utlemnas, samt de sednare

genom postförvaltaren tillställas postiljon eller postförare, för att af

denne till adressaterna eller dessas bud utlemnas; dervid likväl iakttagos

att, innan brefven af postförvaltaren tillställas postiljon eller

postförare, de böra hafva blifvit med frimärken försedda, hvadan ock

för dessa bref undantagsvis frankotvång blifvit i § 21 af poststadgan

underdånigst föreslaget.

Begagnandet af breflåda för emottagande af försändelser som

skola med post fortskaffas, medför nödvändigheten att efter samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

grund taxeras alla deri nedlagda försändelser, då, vid breflådans

öppnande, omöjligt är bedömma, Indika bland de deri förekommande

försändelser kunna hafva blifvit nedlagda efter det posten passerat

närmast belägna postanstalt, och Indika som vid postens afgång

derifrån kunna hafva funnits i breflåda!! inneslutna.

Icke heller kan billigheten anses tala emot ett sådant taxeringssätt,

då i allmänhet för postpersonalen omgången och besväret med

de till en postanstalt i breflåda från kringliggande ort inkomna

försändelser icke äro mindre än hvad fallet är med de bref som

ankomma affärdade på samma sätt från närmast belägna postanstalt,

under det att de bref Indika skola under vägen lösa aflemnas, åstadkomma

för Postverket vida större olägenhet och tidsförlust än hvad

fallet är med ett mångdubbelt större antal bref, direkt utvexlane

mellan tvänne postanstalter.

En väsentlig lättnad komme dessutom att beredas en mycket

stor del af de hittills s. k. lösbrefven, derest Eders Kong!. Näjd

finner skäl i nåder gilla och bifalla hvad i § 66 af poststadgan är,

i fråga om vilkoren för lösväskbefordringen, underdånigst föreslaget.

Utom de nu omförmälda, för närvarande s. k. lösbref, eller de

Indika, i eller utom lösväska, befordras från postanstalt till korrespondent

på landet eller från denne till postanstalt, kunna förekomma

och hafva utan tvifvel förekommit äfven andra, nämligen sådane

hvilkas såväl afsändare som mottagare bo invid eller nära till vägen

mellan tvänne postanstalter, men på det sätt att brefven aldrig

komma att passera någon postanstalt. Någon rätt till befordran med

de allmänna posterna har visserligen icke blifvit försändelser af detta

slag tillerkänd, men att, på grund af häfd, posterna blifvit för deras

fortskaffande å åtskilliga orter anlitade, har sig Generalpoststyrelsen

bekant; och torde i de flesta fall arvodet derför, beräknadt efter

taxan för vanliga lösbref, hafva tillgodokommit postiljon eller, der

sådan icke posten åtföljt, postförare!!.

För att förekomma det postiljoner och postförare åtaga sig att,

för egen rakning, fortskaffa bref, hvarigenom postkassan gånge miste

om afgifterna för dessa krets befordran, är emedlertid ingenting nödvändigare

än att, i enlighet med hvad föreslaget finnes i § 157 af

poststadgan, postiljoner och postförare må kunna ovilkorligen och

utan inskränkning förbjudas hvarje mottagande ur enskilda personers

händer af lösa bref eller paketer.

Öfvertygelse!! härom har också i Danmark verkat till införande

af särskilda väskor för befordran af den korrespondens hvilken icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

passerar någon postanstalt. I ungefärlig öfverensstämmelse härmed är

jemväl i inom. 5 och 6 af poststadgans §- 66 föreslaget, att samma

befordringssätt må kunna användas för det i allmänhet inom Sverige

icke synnerligen störa antalet af dylika bref.

Tillfälle att mellan inrikes orter få, mot nedsatt afgift, befordrade Försändelser

under band trycksaker, varuprofver och mönster, bereddes först under undev band

loppet af år 1864.

Afgiften derför, som till en början utgjorde en fjerdedel af det

för samma vigt belöpande brefporto, ehuru med iakttagande deraf

att äfven för lättare försändelser afgiften icke Unge i något fall

understiga portot för enkelt bref,

blef, sedan i 1865 års postfördrag med Danmark och de samma

år nådigst meddelade förändrade bestämmelserna rörande postförhållandena

mellan Sverige, och Norge, korsbandsportot blifvit för 40

grammers vigt faststäldt till 6 öre, genom nådiga brefvet den 22

september 1865 nedsatt till sistnämnda belopp.

Någon förändring i dessa bestämmelser anser Generalpoststyrelsen,

åtminstone för närvarande, icke böra ifrågakomma.

De i (ifrigt uti poststadgans § 24 innehållna föreskrifter rörande

försändelsernas beskaffenhet och behandling äro väsentligen desamma

som blifvit faststälda genom Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 23

februari 1866, endast med tillägg

dels af medgifvandet att å trycksaker i korthet skriftligen antyda

att det öfversända utgör en gåfva till adressaten; en rättighet

som mer än en gång blifvit påyrkad vid försändning af böcker och

broschyrer och hvilken jemväl är af de schweiziska, belgiska och

franska postförfattningarne medgifven,

dels af den äfven inom Belgiska och Franska Postverken gällande

föreskriften, att omslaget till en försändelse under band icke får

betäcka mer än en tredjedel af försändelsens yta; en föreskrift som

är nödvändig om posttjensteman skall kunna, som sig bör, vaka deröfver

att ifrågavarande billigare postförsändningssätt icke användes

för fortskaffande af andra föremål än sådane för hvilka detsamma är

medgifvet,

dels ock af den jemväl i Nordtyska Förbundets postförfattningar

intagna bestämmelsen att under samma omslag ej må inläggas försändelser

till flera olika adressater,

dels slutligen af stadgandet derom att ofullständigt frankerad

försändelse under band bör lösas med dubbla beloppet af felande

franko.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Paketpost
försändelser.

Sedan erfarenheten ådagalagt att föreskriften, det dylika försändelser

höra taxeras såsom bref, i de allra dosta fall ledt derhän att

försändelserna alldeles icke blifvit utlösta, har i sednast afslutade

postfördrag med Nederländerna den 11 nästlidna januari, art. XII,

och med Ryssland den 30 påföljda april, art. IX, blifvit infördt

stadgande derom att lösen bör utgå med två gånger det belopp

hvarmed värdet af de åsätta frimärkena understiger befordringsafgiften

Samma stadgande, hvilket äfven finnes infördt i de italienska

och nordamerikanska postförfattningarne, synes med skål också höra

göras gällande för dylika försändelsers utvexling mellan inrikes orter.

I Frankrike uppbäres i dylika fall lösen med ett belopp motsvarande

tre gånger bristen i frankeringsafgift.

De i § 25 intagna bestämmelser, som i allmänhet öfverensstämma

med de inom andra länder i detta afseende gällande stadgande!!,

hafva ansetts nödvändiga till förekommande af, hittills icke sällan öfverklagade,

missbruk vid aflemnande till postbefordran af försändelser

under band.

Ilärofvan har blifvit i korthet underdånigst omförmäld den

jemförelsevis mindre utveckling som paketpostutvexlingen i Sverige

hittills vunnit.

Orsakerna dertill kunna, utom frankeringstvånget, anses vara

dels att, oaktadt den åren 1861—1869 vidtagna mycket betydliga

utvidgningen af paketpostförbindelserna, ännu ej tillfälle blifvit

beredt till paketförsändning genom fullt eu tredjedel af samtlige postanstalter,

dels, och måhända hufvudsakligen, de höga befordringsafgifterna

och nödvändigheten att äfven för mindre paketer tillämpa afståndstaxan.

Om med skål medelportots införande ansetts verka en betydlig

tillväxt i brefvexlingen, icke ensamt på grund af den portonedsättning

som i flera fall derigenom åvägabragts, utan äfven med anledning

af den derigenom åstadkomna lätthet för afsändare att i förvåg

beräkna befordringsafgiftens belopp,

så gäller — om också ej i samma, dock i ganska väsentlig

mon — detta äfven om hvarje åtgerd som .är egnad att, på en gång,

minska afgifterna för paketbefordringen och förenkla föreskrifterna för

taxeringen af hithörande försändelser.

Insigten häraf har också verkat att, sedan år 1865, blifvit i

Danmark infördt ett medelporto för alla paketpostförsändelser hvilkas

vigt ej öfverstiger 4 T, hvilket porto utgöres med

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

8 skilling då vigten ej öfvergår 1 «;

12 skilling då densamma öfvers tiger 1, men ej 2 ■$;

16» » » 2 » 4 »

Den under sednare tid högst betydliga tillväxten i antalet inom

Danmark postbefordrade småpaketer har också burit vittnesbörd om

riktigheten och ändamålsenligheten åt den nämnda åtgerden.

De jemförelsevis mycket större utstånden inom Sverige, i förening

med nödvändigheten att i de flesta fall för postbefordringen här anlita

betingad skjuts, för hvilken kostnaden år efter annat förhöj es,

äro omständigheter, Indika utan tvifvel kunna anses tala emot införandet

här, af ett för hela riket gällande, medelporto för någon del

af paketpostförsändelserna.

Skulle de åberopade omständigheterna anses utgöra ett oöfvervinneligt

hinder för ett paketmedelportos antagande, vore ensidigt

att, i stället för den vanliga beräkningen af antalet mil å kortaste

afståndet mellan afgångs- och adressort, finna en grund för de mindre

paketernas taxering, hvilken, såvidt görligt vore, erbjöde ungefärligen

enahanda fördelar som det danska medelportot af billighet och enkelhet

vid tillämpningen, utan att dock föranleda dertill, antingen att inkomsten

i paketporto befunnes alltför otillräcklig till bestridande af

de med paketbefordringen förenade utgifter, eller ock att, till betäckande

af de sednare, portot måste fastställas till belopp som för

kortare afstånd blefve alltför betungande.

En sådan grund kunde måhända lämpligast sökas i landets historiskt-geografiska

indelning.

Under det nämligen, i flertalet fall, måste för afsändare mota

svårighet att med säkerhet beräkna befordringsafgiften, derest donna

utgår efter kortaste afståndet från afgångs- till adressort, skulle antagligen

mindre ofta en sådan svårighet uppkomma, om pakettaxeringen

grundade sig på en sådan indelning i zoner att, exempelvis,

en omfattade Skåne och Blekinge,

eu öfrige delar af Götarike,

eu Svearike,

en Norrland söder om Ångermanelfven

samt eu Norrland norr om nämnda eif.

För småpaketer, Indika utvexla des mellan orter belägna i samma

zon eller inom tvänne närbelägna zoner, kunde i sådant fall befor
-

dringsafgiften blifva densamma, exempelvis

der paketets vigt ej öfverginge 1 T ................................. 30 öre;

der vigten öfverstege 1, men icke 2 $ .......................... 50 öre,

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

hvaremot, då för dylikt paket befordran egde rum genom eu eller

flera mellanliggande zoner, för hvar sådan zon borde utgöras ytterligare

enahanda afgift, 30 resp. 50 öre, som skulle belöpa för transport

inom eu zon eller mellan tvenne närliggande zoner.

Varder emedlertid, genom bifall till hvad i § 22 blifvit underdånigst

föreslaget, eu utväg beredd att, mot eu afgift af endast 24 ä

36 öre, få postbefordrade försändelser af 25 resp. 50 orts vigt, samt

sålunda tillfälle beredes att mot ett billigt brefporto försända handlingar

in. in. för Indika, till minskning i befordringsafgift, möjligen i

vissa fall paketpost nu anlitas,

så synes icke någon synnerlig tvekan höra mota, att till 50 öre

fastställa minimiafgiften för paketbefordran, hvarigenom en förhöjning

skulle inträda i taxan endast för försändelser inom 10 mil äf högst

2.) <tt:s vigt och inom 6 mil af högst Öl s. Derigenom vunnes ock,

hvad i allmänhet anses som eu fördel, att icke i vissa fall paketportot

blefve lägre än det för brefpostförsändelser.

Men med ett minimiporto af 50 öre kan, utan olägenhet, öfvergifvas

all zonberäkning för paketer hvilkas vigt icke öfverstiger 2

och fullständig likformighet införas i taxeringen af alla dylika inrikes

försändelser, utan afseende å den större eller mindre våglängd desamma

befordras.

Och i enlighet härmed hafva äfven blifvit affattade bestämmelserna

i § 26, dervid antagits att utgifter! för s. k. småpaketer skulle

utgöra:

der vigten ej öfverstiger 1 $ ............................................ 50 öre,

men der densamma uppgår till mer än 1 och högst 2 T 75 »

Det ofta inträffande hehofvet af förstärkt anspann för posterna,

vid de fall då ett större antal tyngre paketpostförsändelser förekomma,

gör det nödvändigt att fortfarande, här som annorstädes och särskild!:

äfven i Danmark, taxeringen af dessa försändelser grundas på afståndet

mellan afgångs- och adressort.

Paketportot, som, vid första inrättandet i Sverige af forvagnar,

bestämdes pr <ee till 2 skilling banko för hvart afstånd af 3 mil, med

tillgodoberäknande likväl af vigtmoderation för tyngre försändelser,

blot, ehuru med vissa förändringar i zonberäkningen, sedermera för
-

höjdt:

genom kongl. brefvet den 8 juni 1833 med omkring... 33!, %

samt genom nådigt bref den 21 maj 1858 ytterligare

för lägsta vigtklassen med................................................. 100 %

samt för försändelser hörande till öfrige klasser med 30 ä 33!, %

opaginerad Kontrollera mot PDF

Enligt den taxa som, på grund af sistberörda nådiga bref blifva

utfärdad, betalas för närvarande:

S8 !

I'' ! »I- O: ! ° O:

7 *Ä
!V

ft"

E:.° | g
£

g ! g

tv *

o

Ko-! O O:

Q i 5^

O I ? w

eo*- ^ - i tv r

Eo

tv

o5 3

E-°

för

eu

väglängd

af till

med 3

och

mil

rdr.

ö.

rdr.

ö.

rdr.

ö.

rdr.

Ö.

rdr.

Ö.

rdr.

ö.

rdr.

..

0.

rdr.

Ö.

rdr.

Ö.

25

35

70

1

05

i

40

1

75

2

10

2

45

2

80

»

öfve

• 3 till och med 6

))

—

35

—

45

—

90

1

35

i

80

2

25

2

70

3

15

3

60

»

>>

6

10

))

—

45

—

60

i

20

1

80

2

40

3

00

3

60

4

20

4

80

»

>,

10

15

))

—

60

—

80

i

60

2

40

3

20

4

00

4

80

5

60

6

40

„

,,

15

20

))

—

75

—

90

i

80

2

70

3

60

4

50

5

40

6

30

7

20

„

„

20

30

>,

—

90

1

10

2

20

3

30

4

40

5

50

6

60

7

70

8

80

„

u

30

40

u

l|oo

1

25

2

50

3

75

5

00

6

25

7

50

8

75

10 oo

U

»

40

50

»

1 20

1

40

2

80

4

20

5

60

7

00

8

40

9

80

11 20

„

„

50

60

u

Iso

1

55

3

10

4

65

6

20

7

75

9

30

10

85

12 40

U

>.

60 mil.....

l|40

1

70

3(40

5

10

6

80

8

50

DO

20

1 1 [90

13 60

&

C:.

£3

99

C:

° O:

&<- <v £B

" o

4^

-vN§-

?

!?

Indika afgifter emedlertid sedermera, på grund af nådiga blefven

den 27 september 1860 och den 28 mars 1862, blifvit med en

femtedel nedsätta för paketer, innehållande böcker och musikalier.

Inom Danmark utgöres numera befordringsafgiften för paketer

hvilka våga mer än 4 »:

inom afstånd af 5 mil med k skilling pr U,

» » » 5—10 » » 1 » » »

» » »10—20 » » 2 » » »

» » »20—30 » » 3 » » »

o. s. v., med en skilling mer pr B för hvar Överskjutande våglängd

af högst 10 mil; dock sålunda att icke i något fall beloppet för

hvart särskild! paket understiger 16 skilling.

I de till Nordtyska Förbundet hörande statur utgöres paketportot

pr B:

inom afstånd af högst 30 geografiska mil med 2 pfennige för

hvar 5te mil,

inom afstånd af mer än 30, men högst 100 mil med 2 pfennige

för hvar lOde mil,

vid längre afstånd med 2 pfennige för hvar 20de mil;

dock så att ej i något fall afgiften utgår med mindre än

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

2 silbergroschen för afstånd, af högst 5 mil,

B » » » 5—15 »

4 » » » 15—25 »

5 » » » 25—50 »

6 » » »mer än 50 »

Med förvandling till svenskt mått och mynt utgör således för

ifrågavarande slag af paketer, i allmänhet och med undantag för

större afstånd, befordringsafgiften pr 5 mil:

i Danmark för hvart T omkring tf öre,

i Tyskland » » » » 2^ »

Om, som i allmänhet varit vanligt, antages att, utan fara för

posternas oskäliga fördröjande, kunna, postiljonens tyngd oberäknad,

efter eu häst befordras 2 centner, skulle, då i medeltal legal! för

paketposts fortskaffande upptages till 1 rdr 20 öre pr mil, kostnaden

för ett pakets befordran 5 mil uppgå för hvart T till 3 öre.

Anmärkas kan att, vid de flesta tillfällen då ett större antal tyngre

paketer påkallar användande af flera hästar än eljest för postbefordringen

skulle begagnas, tillökningen i vigt icke är så betydlig att

inkomsten deraf kan betacka den ökade skjutskostnaden. Betydelsen

af detta förhållande förminskas dock i väsentlig mon deraf att, vid

ännu flera tillfällen, ett icke så ringa antal paketer kan med posterna

fortskaffas, dels utan all tillökning i den lega som, äfven om ej dessa

paketer medföljde, måste för brefpostens befordran utgifvas, dels mot

en jemförelsevis endast ringa förhöjning i gästgifveriskjutslegan. Då

härtill kommer att ett för paketbefordringen förökadt hästantal endast

undantagsvis kan påkalla användande af flera postiljoner än eljest,

vid hvilket förhållande efter en häst kunna fortskaffas paketer till

ungefär dubbelt så stor vigt som bär ofvanför blifvit beräknad,

anser Generalpoststyrelsen ingen tvekan böra mota, att till endast

öre pr <£ bestämma den afgift som för nu ifrågavarande slags

paketers postbefordran borde, för hvart afstånd af högst 5 mil, utgöras;

med iakttagande likväl deraf att icke i något fall afgiften bör

understiga portot, 50 öre, för »småpaketer» af högst 1 T:s vigt.

Under det att sålunda i allmänhet för hvar tionde mil befordringsafgiften

komme att ökas med 5 öre pr <$, torde emedlertid förhöjningen

i afgift för paketer som fortskaffas mer än 50 mil, kunna

och höra inskränkas derhän att för hvar tjugofemte mil tilläggas 5

öre, också pr

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Härför talar icke ensamt det önskliga deruti att för mera aflägsna

orter paketportot icke måtte alltför mycket fördyras, utan äfven

dels den omständigheten, att under eu stor del af året paketer,

som skola å längre sträckor befordras, vanligen kunna till större eller

mindre del af vägen vinna befordran med ångbåtslägenhet, derför

kostnaden alltid blir betydligt billigare än för lands vägspost,

dels ock att, enligt nu gällande taxa, för paketer som skola

postbefordras mer än sextio mil, ingen skilnad i afgift ifrågakommer,

antingen det Överskjutande milantalet är större eller mindre; en föreskrift

som väl egentligen bär sin grund deruti att, vid taxans fastställande,

tillfälle icke fanns beredt till postbefordran mellan orter

som vore mycket mer än sextio mil från hvarandra aflägsna.

I det förslag till paketposttaxa som nu underdånigst framlägges,

hafva alla paketer Indika befordras mer än etthundra mil, ansetts

kunna och höra beläggas med enahanda afståndsporto.

Nedanstående tabell innefattar en jemförelse mellan de utgifter

för paketpostbefordringen som belöpa enligt nu gällande taxa, och de

Indika, i händelse af nådigt bifall till hvad härofvan blifvit underdånigst

föreslaget, framdeles komine att utgöras; eu jemförelse, hvilken

emedlertid i någon mon försvåras genom olikheten i den afståndsberäkning

och de vigtsatser som blifvit lagda till grund för de särskilda

taxorna.

För

förs

and

e 1 s e

af högst 10

&s vigt.

af mer än lOjaf mer än 20

af mer än 30

af mer än 40

af mer än 50

och högst 20

och högst 30

och högst 40

och högst 50

och högst 60

Ns vigt.

As vigt.

vigt.

As vigt.

As vigt.

Inom afstånd af högst

5 mil utgör afgiften:

Rdr.

Rdr.

Rdr.

Rdr.

Rdr.

Rdr.

enligt 1858 års taxa

0,25, 0,35,

0,45, 0,70

å 0,90

1,05, 1,35,

1,40 a 1,80

1,75 å 2,25

2,10 å 2,70

2,45 å 3,15

2,80 å 3,60

enligt poststadgan

inom afstånd af mer än

5, men ej öfver 10 mil:

0,5 0

0,50

0,52—0,7 5

0,77—1,00

1,02 — 1,25

1,27—1,50

enligt 1858 års taxa

0,35, 0,45,

0,60, 0,90

å 1,20

1,35, 1,80 å

2,40

2,25 ii 3,00

2,70 å 3,60

3,15 i

4,20

3,60 il 4,80

enligt poststadgan ...

0,50

0,55 — 1,00

1,05—1,50

1,5 5—2,00

2,0 5-

-2,50

2,5 5—3,00

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

:

För

för

sänd

e 1 s e

af högst 10

fts vigt.

af mer än 10

af Iller än 20 af mer än 301af mer än 40: af mer än 50

och högst 20

och högst 30

och högst 40

och högst 50

och högst 60

inom afstånd af mer än

Ä>8 vigt.

Hs vigt.

Äs vigt.

Äs vigt.

fbs vigt.

10, men ej öfver 20 mil:

enligt 1858 års taxa

0,60, 0,75,

2,40, 2,70,

4,00 å 4,50

4,80 å 5,40

5,60 å 6,30

6,40 å 7.so

enligt poststadgan ...

0,80, 0,90,

1,60 ä 1,80

0,50 — 1.00

3,so å 3,60

1,10 — 2,00

2,10—3,00

3,10—4,0 0

4,1 0—5,0 0

5 10—6,0 0

inom afstånd af mer än

20, men ej öfver 30mil:

enligt 1858 års taxa

0,90, 1,10 å

3,so å 4,40

5,50

6,60

7,70

8,80

enligt poststadgan ...

2,so

0,50 —1,50

1,6 5 — 3,00

3,1 5—4,50

4,05—6,00

6,1 5—7,50

7,65—9,00

inom afstånd af mer än

30, men ej öfver 40 mil:

enligt 1858 års taxa

1,00, 1,25 å

3,75 ä 5,00

6,25

7,50

8,75

10,oo

enligt poststadgan ...

2,50

0,50—2,00

2,20—1,00

4,20—6,00

6,20—8,0 0

8,20—10,00

10,20-12,00

inom afstånd af mer än

40, men ej öfver 50 mil:

enligt 1858 års taxa

1,20, 1,40 å

4,20 å 5,60

7,oo

8,40

9,80

11,20

enligt poststadgan ...

2,80

0,50—2,50

2,7 5—5,00

5,2 5 —7,50

7,75—10,00

10,25-12,50

12,7 5-15,00

inom afstånd af mer än

50, men ej öfver 75 mil:

enligt 1858 års taxa

1,30, 1,40,

4,65, 5,10

7,75 å 8,50

9,30 ii 10,so

10,85 å 11,90

12,40 ä 13,60

enligt poststadgan ...

1,55, 1,70,

3,10 å 3,40

0,60—3,00

6,20 å 6,80

3,30—6,00

6,30—9,00

9,30—12,00

12,30-15,00

15,30-18,00

inom afstånd af mer än

75, men ej öfver 100 mil:

enligt 1858 års taxa

1,40, 1,70 å

5,10 a 6,80

8,50

10,so

11,90

13,60

enligt poststadgan ...

3,40

0,70 - 3,50

V

3,85—7,00

7,35 — 10,5 0

10,85-14,00

14,35-17,50

17,85-21,01)

inom afstånd af mer än

100 mil:

enligt 1858 års taxa

1,40, 1,70 å

5,10 å 6,80

8,50

10,so

11,90

13,60

enligt poststadgan ...

3,40

0,80—4,00

4,40—8,00

8,40—12,00

12,40-16,00

16,40-20,00

20, i 0-24,6 0

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Under det att de underdånigst föreslagna förändrade taxebestämmelserna

komma att bereda eu ansenlig ocli af förhållandena niedgifven

lättnad i paketntvexlingen mellan mera närbelägna orter, från

och till Indika också den betydligaste paket,utvexling är att påräkna,

visar, oaktadt utvidgningen af zonerna för paketer som å längre väg

fortskaffas, jemförelse!! en ej obetydlig tillökning i afgifterna för sistnämnda

slag af paketer. Utom att, der verkligen hela eller största

delen af vägen landsvägspost blifvit för paketernas befordran anlitad,

eu dylik portoförhöjning är nödvändig till betäckande af Postverkets

utgifter för pakettransporten, bör emedlertid härvid anmärkas att,

derest i nåder godkännes det i poststadgans § 27, inom. 1, intagna

stadgandet derom att hvarje mil, derå jern vägsbefordran linnés att

tillgå, skall vid pakettaxeringen räknas endast som eu half mil, afgifterna

äfven för paketer, utvexlade mellan mera aflägsna orter,

måste komma att i de flesta fall understiga det nuvarande paketportot,

då för befordring^ af det ojemförligt största antalet af dessa

försändelser jern vägslägenhet alltid finnes att för större eller mindre

del af vägen anlita.

Icke, heller bör, vid en jemförelse mellan- de bägge taxeringssätten

lemnas oanmärkt att, om å ena sidan föreskriften, att till grund

för taxeringen skall läggas det absolut kortaste afståndet mellan afgångs-

och adressort, utbytts mot stadgandet derom att, afgiften skall

beräknas efter den kortaste väg, hvarå paketerna kunna med post

mellan dessa orter befordras, så mer än uppväges donna förändring

af bestämmelsen derom, att icke i något fall porto skall utgöras

för mer än det antal A försändelsen innehåller; under det att,

enligt 1858 års taxa, hvart paket som i vigt öfverstiger 5{ <&, skall

taxeras lika som om detsamma uppgänga till 104 paket som väger

21 y, drager samma afgift, som de hvilkas vigt uppgår till 30 y,

o. s. v.

Efter den i allmänhet betydliga nedsättning i paketportot som

blefve följden af antagandet utaf de härofvan underdånigst föreslagna

taxcbestämmelser, lärer något sådant undantagsstadgande för försändning

af böcker och musikalier som, under andra förhållande!!, blifvit

genom högstberörde nådiga blefven den 27 september 1860 och den

28 mars 1862 meddelade, icke vidare anses af behof påkallade, helst

i de flesta fall, genom att hänföras under rubriken »småpaketer», eu

bok äfven af större arkantal, likasom flera musikhäften, kunna mellan

orter som äro från hvarandra långt aflägsna, vinna befordran med

posterna mot eu afgift, vida understigande den som, äfven med till
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Knipning af förenämnde nndantagsstadganden, hittills skolat derför utgöras.

Hvad åter vidkommer de större bokkollis som vanligen försändas

till och från bokhandlare, och för hvilkas fortskaffande icke

sällan måst användas ett ökadt hästantal, kan icke, utan uppoffring

för Postverket, transporten af dessa verkställas mot lägre afgift än

den härofvan. för andra tyngre försändelser underdånigst föreslagna.

Den inom andra Postverk utdömda grundsatsen att, vid taxeringen

af paketpostförsändelser, afse icke allenast vigten utan i vissa

fall äfven kubikinnehållet, torde, oaktadt de fördelar för postkassan

som i vissa hänseenden ett dylikt taxeringssätt kan medföra, höra

öfvergifvas, ensamt med afseende å den störa svårigheten för postanstalterna,

att med säkerhet beräkna kubikinnehållet af de ofta till formen

mycket oregelbundna paketförsändelserna.

Hittills har i allmänhet icke egt ruin någon utvexling af paketer

genom poststationerna.

En af orsakerna härtill har varit den omständigheten, att för

paketer befordringsafgiften alltid skolat kontant utgöras, men någon

egentlig uppbörd icke ansetts höra anförtros poststationsföreståndare,

hvilka hvarken derför ställa borgen eller åtnjuta en aflöning, sådan

som med skål kan påräknas af tjensteman åt hvilken uppbörd af

allmänna medel anförtros.

Eu annan orsak har varit den störa vidlyftighet som måst gifvas

åt paketposttaxan, derest densamma skolat upptaga afstånden icke

allenast, såsom nu, mellan alla fullständiga postanstalter, utan äfven

mellan hvar sådan och hvarje poststation samt emellan stationerna

inbördes, äfvensom de ständigt återkommande förändringar i och

tillägg till donna taxa som häraf måste blifva följden.

Den förstnämnda svårigheten liäfves med lätthet derigenom att,

för paketportots utgörande, i stället för kontanta medel användas

frimärken.

För att förekomma olägenheterna af samtlige poststationers upptagande

i paketposttaxan, såsom de fullständiga postanstalterna, är i

27 §, 2 och 3 inom., underdånigst föreslaget att, der så händer att

paketpostförsändelse, hvilken är underkastad afståndsporto, afgår från

poststation för att från postkontor eller postexpedition med hvilken

stationen står i direkt postutvexling, vidare befordras till annan postanstalt,

eller att dylik försändelse afgår till poststation, utan att vara

inlemnad å postanstalt med hvilken stationen direkt utvexla!'' post,

befordringsafgiften bör beräknas ensamt efter afståndet mellan det

postkontor eller den postexpedition med hvilken den direkta post
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

ntv exil ngen till och från stationen eget rum, samt vederbörande

adress- resp. afgångsort;

men att deremot, då paket med post befordras endast mellan

poststation och postkontor eller postexpedition, hvarmed samma station

direkt utvexla!’ post, eller ock paket fortskaffa^ mellan tv änne

poststationer, utan att under vägen passera annan, fullständig postanstalt,

till grund för taxeringen skall läggas hela afståndet mellan

afgångs- och ankomstorten.

1 de förut nådigst meddelade föreskrifterna rörande frimärkenas

färg har, uti poststadgans § 37, blifvit föreslagen den förändring, att

valören å 12 öre, den utan all jemförelse allmännast förekommande,

blefve gul i stället för blå, hvilken '' sistnämnda färg visat sig vara

den för frimärkenas afstämpling mest ogynsamma och derför hellre

torde höra användas för de mera sällan förekommande 24 öres frimärkena.

Genom användande vid de nya märkenas förfärdigande af

stämpla!’ hvilkas form helt och hållet skiljer sig från de hittills för 12

och 24 öres frimärken begagnade, böra också kunna förekommas de

olägenheter hvartill eljest eu dylik förändring kunde gifva anledning.

Sedan, genom sednast afslutade svensk-danska postfördrag, frankeringsafgiften

för enkelt bref till Danmark blifvit nedsatt till 12

från 17 öre, kan också utan olägenhet upphöra det, genom nådiga

brefvet den 16 september 1865, påbjudna utfärdandet af frimärken

utaf sistnämnda värde; hvaremot och med afseende å det störa antal

försändelser under band till inrikes orter samt till Norge och Danmark,

Indika draga en franko af 6 öre, ansetts höra utgifvas frimärken

äfven af sistomförmälda valör.

Det ofta öfverklagade förhållandet att, synnerligast i salubodar,

för frimärken fordrats högre betalning än vederbör, anser Generalpoststyrelsen

kunna och höra förekommas genom stadgande, derför af

enahanda ansvar som för prisstegring vid försäljning af almanackor

finnes föreskrifvet i Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 2 juni

1858. Eu dylik, i poststadgans § 37, inom. 4, intagen föreskrift

synes med så mycket större skål kunna göras gällande äfven i afseende

å enskilde försäljningsmän, som desamma finnes tillerkänd

särskild provision vid hvart inköp af minst tre ark frimärken; ett

stadgande, hvari Generalpoststyrelsen för närvarande icke anser sig

höra i underdånighet föreslå någon förändring, om också i allmänhet

eu dylik försäljning af frimärken genom enskilda — antagligen åtminstone

tillsvidare behöflig till minskande af de med frankerings
7
-

Frimärken

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

tvånget förenade »lägenheter — måste anses i väsentlig moll underlätta

spridningen af falska frimärken, om och när dylika komma att

förfärdigas, likasom af redan begagnade frimärken, från Indika makuleringssvärtan

blifvit utplånad; hvarför också, såvidt Generalpoststyrelsen

har sig bekant, annorstädes försäljningen af frimärken besörjes

ensamt af postanstalterna och deras betjening eller af personer,

Indika särskild! blifvit till försäljningsman antagna, och hvilkas verksamhet

såsom sådan» öfvervakas, på sätt i Frankrike är förhållandet

med idkarne af tobakshandeln in. in.

i niemnad post- Under det att, rörande förfaringssättet vid de tillfällen då peråtertagande

S01ler anmäla sig till återbekommande åt sådane å postanstalt in
e!.

!er !ief<''r‘lra" lemnade försändelser som ännu icke blifvit postbefordrade, saknas

etter torandrad qi r. n. , . « 7

adress, alla andra töreskritter an den i Grcncralpoststyrelsens cirkulär den 26

mars 1850 meddelade, att vid rekommenderad! krets återtagande bör

aflemnas det för samma bref utfärdade rekommendationsbevis, hade,

genom nådiga brefvet den 30 december 1857, blifvit förordna»!! att,

om afsändare önskar att bref eller paket skall till afgångsorten

återsändas eller »efter annan adress aflqmnas», afsändarens identitet

skall vara af det afsändande postkontor»! bestyrkt. Ofullständigheten

i omförmälde stadgande!! har föranled! intagande i §§ 38—41 af

ungefärligen enahanda bestämmelser som finnas i sådan! afseende

meddelade i de belgiska och de franska postförfattningarne.

Från äldre tid tillbaka har, ehuru icke, Generalpoststyrelsen

veterlig!, på grund af något särskild! derom utfärdad! stadgande,

utan endast i öfverensstämmelse med hvad inom andra länder finnes

föreskrifvet, äfven inom svenska postförvaltningen vant medgifven

afgiftsfri befordran för s. k. returnera»!» bref, vare sig att detta

returnera!!»!» innefatta! ett verkligt återsändande till afgångsorten

eller eu befordran till annan adressort än den först angifna; i hvilket

afseende eu inskränkning blifvit, genom högstberörda nådiga brefvet

den 30 december 1857, gjord endast i fråga om sådan» bref som

till afgångsorten återsändas. Då emedlertid icke någon anledning

förekommer, hvarför dylik försändelse skulle beläggas med högre

afgift än den som skall till förändrad adressort i allmänhet förtskaffas,

har, uti poststadgans § 41, inom. 3, och § 62, inom. 2, förmonen

af afgiftsfri vidarebefordran ansetts böra tillgodokomma samtlig^

bref, försändelser under band och tidningar som, vare sig på

afsändarens eller adressatens begäran, antingen i egentlig mening

returneras eller försändas till eu annan adressort än den ursprungligen

uppgillra.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

De i §§ 42—45 innehållna föreskrifter rörande postanvisnings- P°stanvisrörelsen

äro affattade i'' hufvudsaklig öfverensstämmelse med de be- postförskott,

stämmelser som, enligt sednast träffade aftal, gälla för postutvexlingen

.med Norge, Danmark och Tyskland samt, genom nådiga brefvet den

11 nästlidna juni, blifvit faststälda för rörelsen mellan inrikes orter.

Endast har, i § 44, ansetts höra intagas ett stadgande om begagnande

jemväl af telegraf för fortskaffande af order om postanvisningsbelopps

utbetalande; ett stadgande som redan förut annorstädes blifvit med

fördel tillämpadt.

Äfven de i §§ 46—48 intagna bestämmelserna rörande meddelande

af postförskott öfverensstämma i allt väsentligt med hvad

hittills i allmänhet iakttagits i afseende å hithörande försändelsers

utvexling, med endast den förändring att, på grund af sistberörda

nådiga bref, postförskott hädanefter komma att meddelas äfven å

paketer, för Indika ett dylikt liqvidationssätt vida oftare än för bref

påkallas. I 48 § hafva blifvit upptagna sådane föreskrifter rörande

ersättande i vissa fall af postförskottsbeloppet som med nödvändighet

följa af Postverkets åtagande att, endast emot viss lösen, utlemna eu

till befordran aflemnad försändelse. Då emedlertid, för den händelse

att exempelvis mottagaren af eu till postbefordran aflemnad vara

genom postförskottet affordras endast någon återstående del af varans

inköpspris, afsändare!! af densamma, i händelse af paketets förlust,

icke rimligtvis kan eller bör åtnöja? med en ersättning, motsvarande

endast postförskottsbeloppet, men icke heller, sedan varans falla värde

blifvit honom ersatt, eger rättmätigt anspråk på någon ytterligare

godtgörelse, har postförskottsbeloppets ersättande blifvit inskränkt till

de fall då afsändare icke, för att trygga sig mot dylik förlust,

funnit nödigt att å försändelsen angifva värdet.

88 49—68 innehålla föreskrifter rörande ankomna post! örsän-Aukomiiapos1~

t ^ 1 försändelsers

delsers utlemnande in. in. utlemnande.

I de flesta andra länder har, under de sednare åren, afskaffats

allt upptagande af särskild afgift för ankommen postförsändelses

fortskaffande från postan,stal ten till adressatens bostad. För eu dylik

åtgerds vidtagande talar ock i hög grad den omständigheten att,

genom uppbärande på en gång i dess helhet af afgiften för eu försändelses

fortskaffande, icke allenast från postanstalt till postanstalt,

utan äfven från ankomstortens postanstalt till adressaten, beredes såväl

Postverket som korrespondenterna mindre olägenhet än genom

denna afgifts fördelande i tvänne, af hvilka den ena kan och i de

flesta fall kommer att erläggas af afsändare!!, men den andra bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

adressaten affordra!*. Äfven visar erfarenheten att, der icke vid utdelningen

af ankomna postförsändelser någon dylik liqvid tiehöfver

försiggå, brefbäringen alltid blir vida hastigare besörjd än hvad

fallet kan vara der, för ett stort antal af försändelserna, särskild

brefbärareafgift skall uttagas.

Å andra sidan kan emot brefbärareafgiftens indragande anföras

att densamma, om också icke i samma mon som frankeringsfriheten,

dock af enahanda anledning, bereder en ökad trygghet för postförsändelsernas

behöriga aflemnande. Detta oaktadt skulle emedlertid

Generalpoststyrelsen icke tveka att, i öfverensstämmelse med de. i

underdåniga skrifvelser den 7 februari och den 10 september 1867

uttalade åsigter, hemställa om upphörande af denna särskilda afgift,

derest icke en sådan åtgärd vore med en nödig omtanke om Postverkets

ekonomi oförenlig.

Då nämligen icke ens bör ifrågasättas att, genom sammanslagning

af nuvarande postbefordringsafgift, 12 öre, och brcfbärareafgiften,

3 öre. franko för enkelt bref skulle i sin helhet fastställas till

15 öre, helst derigenom en icke obetydlig förhöjning i afgift till

Postverket körnare att tillskyndas, icke endast dem som sjelfva eller

med egna bud från postanstalterna afhemta ankomna postförsändelser,

utan äfven alla lösväskegare, likasom äfven, om ock i ringare morr,

de korrespondenter som nu, för ett vanligen förekommande större

antal ankomna postförsändelsers hembärande, på grund af särskild!

aftal, erlägga en afgift för år eller qvartal som understiger hvad

ä 3 öre för hvar särskild försändelse belöper,

skulle en dylik åtgerd — som gjorde det nödvändigt för Postverket

att till samtlige brefbärare, af Indika nu en del från postkassan

uppbär 100, andra 150 och 250 rdr, utgifva en aflöning,

tillräcklig till bestridande af de för deras uppehälle oundgängliga

kostnader — medföra eu årlig tillökning i Postverkets utgifter af

50 ä 60,000 rdr.

Men härtill lära, åtminstone under de närmast följande åren,

Postverkets inkomster icke komma att lemna tillgång, helst en sådan

indragning af de flesta bland postförvaltarnes sportler som nu underdånigst

föreslås, icke kan genomföras utan betydliga uppoffringar

för postkassan.

Till hvad härofvan blifvit i underdånighet anfördt, kan tilläggas

att, säl ange icke omständigheterna medgifva anställande i hvarje

mindre stad och köping af särskilda, utaf Postverket aflönade brefbärare,

skulle för allmänheten en olägenhet, vida större än den att

opaginerad Kontrollera mot PDF

för hemburen postförsändelse nödgas erlägga eu ringa afgäld, uppstå

derest, genom fullständigt indragande af all brefbärareafgift, måste

upphöra hvarje sådan anordning för ankomna postförsändelsers hembärande

till adressaterna som hittills af postförvaltare på flera

orter träffats och, jemlik* stadgandet i 49 §, 8 inom., af förevarande

underdåniga .förslag till allmän poststadga, fortfarande kunde

träffas.

Med afseende å hvad sålunda förekommer, anser sig Generalpoststyrelsen

höra i underdånighet tillstyrka bibehållandet tillsvidare

af stadgandet om åtgörande af särskild brefbärareafgift, i hvars belopp

också icke någon förändring anses höra föreslås.

På sätt jemväl annorstädes eger ruin, har ansetts höra genom

Postverkets brefbärare adressaterna tillställas äfven rekommenderade

bref, sedan ersättningsbeloppet för dessa blifvit till 50 rdr inskränkt,

samt småpaketer utan angifvet värde, likasom, i en del större städer

der utstånden äro betydligare och olägenheter kunna motses af ett

stort tillopp utaf personer hvilka nödgas infinna sig å postkontoren

för penningeförsändelsers afhemtande, anstalt ansetts kunna och höra

träffas om hemsändande jemväl af bref och småpaketer med angifvet

värde, då detta sednare icke öfverstiger 500 rdr.

Då, med ett förenkladt karteringssätt, hinder icke bör mota att

mycket snart efter posts ankomst utdela och till adressaterna hemsända

s. k. vanliga bref, försändelser under band och tidningar, hvaremot

eu omständligare behandling är nödvändig för rekommenderade

bref, postanvisningar och postförskottsförsändelser, paketer och försändelser

i allmänhet med angifvet värde, har, i 4 inom. af 39 §,

utdelningen af de förstnämnda slagen postförsändelser icke ansetts

höra uppskjutas tilldess de sednare kunna varda behörigen genomgångna

och med åtföljande kartor och förteckningar jemförda.

De i § 50, inom. 1—3, meddelade bestämmelser rörande behandlingen

af försändelser med angifvet värde, hvilka utvexlas genom

poststation, äro affattade i närmaste öfverensstämmelse med de föreskrifter

som innehållas i Eders Kong! Maj:ts nådiga bref den 29

september 1865, endast med det tillägg att, der adressat i behörig

ordning afsagt sig allt anspråk på ersättning af postmedlen för den

händelse att försändelse — innehållande större belopp än som i allmänhet

genom poststation, hvilken ej är vid jernväg belägen, korrespondenter

tillhandahålles — skulle efter ankomsten till poststationen

gå förlorad, dylik försändelse må stationen till utlemnande tillsändas,

och Postverket, för förlust eller skada under befordran till stationen,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Fackafläggning.

iklädas samma ersättningsskyldighet som för andra i Postverkets vård

anförtrodda försändelser.

Enahanda ersättningsskyldighet har, i 51 §, Postverket äfven

ansetts kunna åläggas för med post ankomna penningeförsändelser

som åt postanstalt, under vissa uppgillra vilkor, utsändas i lösväska,

men bevisligen tillföljd af rån, stöld eller vanvård under postföringen

gått antingen helt och hållet eller till någon del förlorade. Någon

annan och mera omfattande åtgerd anser sig Styrelsen icke för närvarande

kunna i underdånighet föreslå med anledning af Rikets

Ständers, i härhos nnderdånigst bifogade skrifvelse den 18 februari

1863, gjorda framställning om beredande af större säkerhet för de

i lösväskor befordrade försändelser; hvilken framställning skolat, jemlik!

Eders Kong!. Maj:ts nådiga beslut den 1 november 1867, tagas

under öfvervägande i sammanhang med underdånigt förslag till allmän

poststadga.

Eu sådan utsändning med posterna af bref in. m. till personer

Indika ej hålla lösväska, som omförmäles i 1 inom. af 51 §, har

sedan längre tid tillbaka egt ruin, ehuru hittills endast mot särskild

godtgörelse till postförvaltaren. Penna sportel, hvilken, i anseende

till omöjligheten att kontrollera uppbörden deraf, icke är af beskaffenhet

att höra till Postverket indragas, upphör sedan besörjande! af

alla dylika brefs vidare fortkomst blir en postförvaltare!! åliggande

tjenstpligt.

De i § 53 underdånigst föreslagna bestämmelser om tiden, inom

hvilken ankomna postförsändelser höra å postanstalterna tillhandahållas,

äro desamma som i allmänhet sedan längre tid tillämpats, endast

med det undantag att, der ej särskilda förhållanden annat påkalla,

s. k. vanliga bref, försändelser under band och tidningar ansetts kunna

och höra utlemnas en timme tidigare än hvad hittills i gemen funnits

föreskrifvet.

Ursprungligen i Stockholm och sedermera äfven i Göteborg och

några få andra städer har, under eu sednare tid, blifvit af postförvaltare

upptagen eu särskild afgift för s. k. brefafläggning.

På, enligt Generalpoststyrelsens kungörelse den 17 november

1862, postförvaltare åligger hafva ankomna bref så sorterade att, när

bref i postluckan efterfrågas, svar och nödiga upplysningar må kunna

med lätthet och utan tidsutdrägt meddelas,

och då det icke kan eller får förmenas flera korrespondenter att

låta, på en gång och genom samma bud, afhemta de till dem adresserade

postförsändelser,

opaginerad Kontrollera mot PDF

kan den omständigheten, att de bref och tidningar som sålunda

gemenligen af samma bild afhemtas, varda, till lättnad vid brefutlemningcn,

sammanförda och gemensamt aflagda, icke berättiga postförvaltare

till utkräfvande åt någon särskild afläggningsafgift; hvarför

också, genom cirkulär den 12 februari 1866, Generalpoststyrelsen

erinrat derom att, endast då korrespondent anhållit att de till honom

ankomna försändelser skola särskild! förvaras, derför må uppbäras

den ersättning hvarom med honom kunnat öfverenskommas.

Och anledning kan, särdeles för personel- med stor brefvexling,

verkligen någon gång förefinnas önska att, äfven mot särskild vedergällning

derför, de till dem ankomna postförsändelser undantagsvis

varda underkastade en annan behandling än som kan komma orekommenderade

och oassurerade postförsändelser i allmänhet till del.

I sammanhang med frågan om frankeri ngstvångets upphäfvande

har härut van blifvit i underdånighet anmärkt, hurusom nödvändigt

är att, här såsom annorstädes, bref som icke är rekommenderad! eller

assureradt, skall kunna från postanstalt utlemnas till hvem helst som

anmäler sig till dess utbekommande, och i afseende å hvilken icke

förekommer någon särskild anledning till misstanke derom att lian ej

år till brefvets uttagande berättigad. Vid sådan! förhållande måste

det i vissa fall anses som en afsevärd fördel för eu korrespondent,

att de till honom ankommande bref in. m. icke varda sammanförda

med öfrige försändelser som i allmänhet vid efterfrågan utlemnas, utan

blifva aflagda i särskild! fack, för att tillhandahållas endast den eller

de personer som, enligt postkontoret meddelad uppgift, erhållit särskild

t bemyndigande att samme bref uttaga. Så länge ännu eu

mycket stor del af de ankomna försändelserna, i ställe! för att utdelas

genom brefbärare, blifva af adressaterna eller dessas bud å postanstalterna

afhemtade, kan eu dylik fördel icke beredas alla korrespondenter;

hvarför nödigt är att, genom eu afgift för särskild! facks

upplåtande, i någon moll begränsa antalet af de korrespondenter som

kunna anmäla sig till erhållande deraf. Om och när åter omständigheterna

. medgifva upphäfvande här, såsom annorstädes, af all brefbärareafgift,

hvarefter utan tvifvel komme att i väsentligaste mon inskränkas

antalet af försändelser som å postanstalterna afhemtas, torde

möjligtvis också kunna med mindre olägenhet upphöra all särskild

fackafgift. 1''illsvidare anser deremot Generalpoststyrelsen eu sådan

böra uppbäras, men till postkassan redovisas, helst endast derigenom

förekommes hvarje strid mellan postförvaltare^ intresse af att. så

mycket som möjligt, öka antalet afläggningsfack, och pligten att åt

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

utdelningen af öfrige försändelser bereda all den lättnad och den trygghet

som kunna, i de flesta fall, gorå det för korrespondent obehöflig!

att betinga sig brefvens afläggande i särskild! fack.

Afgiften för särskild! facks upplåtande, som utgör i Schweiz

och i Belgien 2 francs per månad, i England 1 pound sterling och i

Spanien 200 resp. 240 realer för året, har, i 54 § åt det underdåniga

förslaget till poststadga, ansetts höra fastställas

för år till 15 rdr,

» hälft år till 8 rdr och

» fjerdedels år till 5 rdr.

För de i § 58 omförmälda skriftliga tillkännagifvänden om ankomna

värdeförsändelser erlägges för närvarande till postförvaltare eu

afgift af 3 öre. Denna afgift, som icke är af beskaffenhet att lämpligen

kunna till postkassan indragas, har ansetts höra helt och hållet

upphöra.

Behandlingen Börande postbefordrade bref hvilka icke kunna! adressaterna tillmSeheTaställas,

hade, genom kong!, blefven den 5 mars 1831, den 29 augusti

mamuLM '' itzZ2, den 14 september 1833 och den 10 mars 1845 blifvit meddelade

föreskrifter, enligt Indika, sådane desamma blifvit sammanförda

i 24 § af nådiga instruktionen den 6 november 1863, bref åt ifrågavarande

slag, efter att hafva fem år å adressorten qvarlegat, höra i

vittnens närvaro öppnas, hvarefter de bref som innehålla penningar

eller andra värdesaker, insändas till Generalpoststyrelsen, som genom

utfärdande kungörelse om förhållandet underrättar korrespondenterna,

med förständigande för vederbörande att inom natt och år anmäla sig

till brefvens utbekommande.

Erfarenheten har emedlertid ådagalagt, att bref som ej under de

första veckorna efter dess ankomst kunna! adressaten tillställas, också

ytterst sällan och endast undantagsvis sednare blifvit å adressorten

uttaget. Vida förmonligare än att dylik! bref eu längre tid å ankomstortens

postanstalt qvarligger, måste det anses vara för korrespondenterna

att eu försändelse, hvilken å den uppgillra orten icke kan adressaten

tillställas, varder — i enlighet med hvad inom de flesta andra Postverk

är vedertaget och som, på grund af gällande fördrag, iakttages

äfven i afseende å Sveriges brefvexling med utlandet — återsänd! till

afgängsorten för att, om möjligt, till afsändare!! återställas, då, först

sedan alla försök härtill visat sig ändamålslösa, brefvets öppnande bör

ifrågakomma; en åtgerd hvilken dock ej lärer höra fem år uppskjutas,

utan som med skål synes kunna och höra vidtagas efter utgången af året

näst efter det, under hvithet försändelsen från adressorten återkommit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

57

Hvad angår paketer, k vilkas återsändande till afgångsorten icke

bör ifrågakomma med mindre än att kostnaden derför varder Postverket

ersatt, synes lämpligast att, såsom äfven annorstädes iakttaga,

afsändaren genom skrifvelse från vederbörande posttjensteman sättes

i tillfälle meddela föreskrift om paketets behandling.

Endast i något af de fall, att afsändare tillkännagifvit det lian

icke önskan att paket, som ej kunnat adressat tillställas, varder till

afgångsorten återsända till annan ort befordradt eller till annan person

ntlemnadt, eller att afsändaren icke anträffas eller slutligen att denne

undandrager sig i ämnet meddela nödig föreskrift,

synes genom Postverkets försorg höra ega rum ett öppnande af

paket som blifvit till postbefordran aflemnadt. Detta öppnande såväl

af paketer som af bref lärer dock lämpligast böra för alla postanstalter

verkställas af personer som utaf Generalpoststyrelsen dertill

förordnas, i stället för att hittills särskild breföppning försiggått å

hvar postanstalt der öfverliggande bref förekommit.

I öfverensstämmelse härmed äro äfven affattade föreskrifterna i

§§ 59—61 af poststadgan.

Ofrankerade bref, för Indika någon befordringsafgift icke tillgodokommit

Postverket, äfvensom försändelser under band, varuprofver och

minister, som draga ett lägre porto, och hvilkas återbekommande,

sedan desamma ej kunnat adressaten tillställas, i allmänhet ej kan

antagas vara af synnerlig vigt för afsändare!!, hafva icke ansetts höra

här, mer än annorstädes, utan särskild derom af afsändare!! gjord

framställning till afgångsorten återsändas.

Något särskilt stadgande har hittills icke blifvit meddeladt ro- löpsedlar,

rande behandlingen af löpsedlar mellan inrikes orter, ehuru sådane dock

både i äldre och sednare lider förekommit. De i § 63 intagna föreskrifter

härom öfverensstämma i allt väsentligt med de bestämmelser

som, på grund af fördrag, gälla för svensk brefvexling med utlandet.

De i § 65, inom. 1 och 2, meddelade stadgande!! rörande be- Paketntverhandlingen

åt paketgods som från Norge eller från utlandet till riket ‘utlandet

inkommer, öfverensstämma med hvad förut, sednast genom den af

Generalpoststyrelsen den 17 februari 1861 utfärdade paketposttaxa,

blifvit härom föreskrifvet. För paketutvexlingen moll fremmande, orter

innefatta dessa stadgande!! störa och känbara olägenheter, men Indika

för det närvarande icke lära kunna afhjelpas.

För meddelandet till adressat af underrättelse derom att paket

anlända om hvars tullbehandling å annan ort denne egen foga anstalt,

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Lösväskor.

har förut, jemlikt ofvanåberopade taxa, vederbörande postanstalt

tillkommit en särskild godtgörelse af 25 öre, hvilken, jemte porto för

samma bref, bil hvit paketemottagaren påförd. Genom 20 § i det

mellan Svenska och Nordtyska Postverken den k2 nästlidna mars

öfverenskomna expeditionsreglemente är emedlertid upphäfven all afgift

för dylikt meddelande, i hvad det angår paketer som utvexlats med

sistnämnda Postverk. Enahanda stadgande synes då med skäl höra

tillämpas äfven på paketer som från andra länder än Tyskland till

Sverige inkommit.

1 orter, aflägset belägna från någon postanstalt, har sedan uråldriga

lider varit bruklig! att i särskilda, s. k. lösväskor innesluta

de försändelser som, genom postförarne, böra å närmaste postkontor

aflemnas eller derifrån afhemtas. Rörande ersättningen till postförvaltare

för besväret med brefvens upphemtande utur och nedläggande

i lösväskan egen, jemlik! kongl. brefvet den 18 september 1688,

korrespondenten att med postförvaltare!! öfverenskomma. Der dylik

öfverenskommelse icke kunna! åvägabringas, bör, på grund af eu

genom kongl. brefvet den 29 oktober 1823 meddelad föreskrift, ersättningen,

som vid nämnda tid vanligen utgick med 2—6 rdr banko

eller \—1 tunna spannmål, bestämmas af Postverkets Styrelse, dock sfi

att, enligt ett sednare, den 25 februari 1832 i nåder meddelad!

stadgande, beloppet, beroende hufvudsakligen på mer eller mindre

liflig brefvexling, icke må i något fall understiga 4 eller öfverskjuta

12 rdr banko om året.

1 enlighet härmed har äfven skola! förfaras med bestämmandet

af godtgörelsen för postväskans forslande, hvilken det emedlertid, jemlik!

högstberörda nådiga brefvet den 29, oktober 1823, icke åligger

väskegare tilldela annan än den honom närmast boende postförare!!,

och som utgår med belopp, vexlande mellan 50 öre och 3 rdr riksmynt

om året.

Slutligen har, genom nådiga brefvet den 2 oktober 1857, blifvit

meddelad den förklaring, att det skall vara äfven flera korrespondenter

eller eu hel socken obetaget att om eu enda lösväska sig förena, mot

erläggande till vederbörande postförvaltare och postförare åt förut

stadgade arvoden, likväl alltid med vilkor att eu bland korrespondenterna

blir för väskan ansvarig och, vid uppgörandet af nödig

öfverenskommelse med postförvaltare!!, till denne aflemna!'' förteckning

å de personer hvilkas bref höra i samma väska befordras.

Generalpoststyrelsen har redan härofvan haft tillfälle i underdånighet

uttala sig om lämpligheten af indragning till postkassan af

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

äfven afgifterna för lösväskors fortskaffande. Med frågan härom sammanhänger

på det närmaste den om afgiften för lösbref; befordran.

Af de bref som för närvarande upptagas under benämningen

»lösbref», kunna i allmänhet särskiljas två olika slag, nämligen:

sådane som af postanstalt, vid postens affärdande, fösa aflemnas

till den densamma åtföljande postiljon eller postförare, för att, innan

postens ankomst till närmaste postanstalt, vederbörande adressater

eller dessas ombud under vägen tillställas, eller som af enskilde korrespondenter

och deras bud under postforslingen aflemnas till postiljon

eller postförare, för att tillställas den postanstalt dit posten först ankommer,

och genom densamma utdelas eller vederbörande tillhandahållas,

samt sådane som från postanstalt till korrespondenter eller ifrån

dessa till postanstalt försändas i lösväskor;

hvartill kan läggas ett, äfven liärofvan tillförne underdånigst

omförmäldt, tredje slag af lösbref, hvilkas fortskaffande med posterna

visserligen icke någonsin blifvit i författningsenlig ordning medgifvet,

men dock, om också icke i synnerligen stor utsträckning, på grund

af häfd, egt rum. Denna tredje klass lösbref utgöres af försändelser,

Indika under postforslingen till postiljon eller postförare aflemnas, för

att adressaterna tillställas innan ännu posten uppnått någon postanstalt.

För dessa bref, • Indika sålunda aldrig passera någon postanstalt,

torde i de flesta fall befordringsafgifterna tillgodokommit

postiljon eller postförare.

I sammanhang med frågan om frankcringstvångets upphörande

hafva förut blifvit i underdånighet omförmälda olägenheterna af att

lusa bref varda af korrespondent till postiljon eller postförare aflemnade,

och de flerahanda anledningar till underslef som deraf lätteligen

framkallas. Efter frankeringsfrihetens återställande och sedan befordringsafgifterna

för dylika försändelser icke vidare, såsom tillfallande

postförvaltaren, böra kontant utgöras, meter naturligtvis icke vidare

något hinder derför att alla de lösbref, som här ofvan blifvit först

omförmälda, varda i en posten åtföljande breflåda nedlagda; eu anordning,

helt och hållet öfverensstämmande med den grundsats

som inom flera andra europeiska Postverk gjort sig gällande, att

postiljon eller postförare icke under några vilkor må af enskilde mottaga

bref till fortskaffande. Härigenom upphör hela den första klassen

af hittills s. k. lösbref. Och om äfven, till följd häraf, dessa försändelser

hädanefter komma att draga en högre befordringsafgift än

tillförne, eller den som för vanliga bref belöper, så dels blir sådant

en nödvändig följd af omöjligheten att å ankomstortens postanstalt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

särskilja bref som bl Hvit, före postens affärdande från sednast passerade

postanstalt, i breflåda!! nedlagda, och de som sedermera under

färden tillkommit, dels rättfärdigas tillfullo, såsom äfven förut blifvit

i underdånighet anmärkt, en sådan taxering af det besvär och den

tidspillan som behandlingen af dessa bref föranleder.

Medan, å ena sidan, indragning till postkassan af afgifterna för

den andra klassen lösbref, eller sådane som i lösväska inneslutas, påkallas

såväl af de skål som i allmänhet tala för sportelaflöningens

upphörande, som ock särskild! af den olägenhet som tillskyndas

korrespondenterna, derigenom att en del af befordringsafgifterna, såsom

tillfallande postförvaltare, måste, i olikhet med de öfriga, kontant

utgöras, så mota, å andra sidan, nära nog oöfvervinneliga svårigheter

för åstadkommande af en äfven ganska ofullständig kontroll å

uppbörden af befordringsafgifterna för hvar särskild af de sålunda

fortskaffa»^ försändelserna, då desamma icke i något fall komma att

passera mer än en postanstalt. Vid sådant förhållande har Generalpoststyrelsen

trött lämpligast vara att, utan afseende ä det större eller

mindre antal lösa försändelser som, vid olika tillfällen, i olika lösväskor

inneslutas, afgiften för desammas befordran beräknas till ett

rundt belopp och ingår i den afgift som erlägges för sjelfva lösväskans

fortskaffande.

Enahanda synes äfven förhållandet höra blifva med den tredje

klassen s. k. lösbref, hvilka — på sätt här ofvan, i sammanhang

med frågan om de i §§ 22 och 23 innehållna bestämmelser rörande

brefs taxering, i underdånighet blifvit omförmäldt — ansetts böra i

ett särskild! slag af lösväskor fortskaffa.

Om äfven utan tvifvel kan anses med billighet öfverensstämmande

att, vid fastställandet af afgift för lösväskas fortskaffande, hänsyn

tages, såväl till antalet korrespondenter hvilka begagna sig af densamma,

som äfven till de flora eller färre gånger i veckan densamma

skall med post befordras, så förekommer å andra sidan

dels att ett sådant taxeringssätt i icke ringa mon försvårar kontrollen

öfver afgifternas behöriga redovisande till Postverket,

dels att det större antal korrespondenter som begagna sig af

samma lösväska, måste antagas verka derhän att, genom samma väska,

äfven postanstalterna tillföres ett i ungefär motsvarande mon större

antal jemväl af de bref hvilka draga afgift till Postverket,

dels slutligen ock att, då å flera hiller antalet landposter icke

är detsamma under olika årstider, åtskilliga olägenheter skulle uppkomma

vid beräknandet och redovisandet af afgifterna för lösväskor

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

som å dylika luder befordras, derest till grund för taxeringen skulle

läggas antalet gånger i veckan som lösväskan med post fortskaffas.

Vid sådant förhållande anser Generalpoststyrelsen lämpligast att

afgiften för lösväska bestämmes till ett visst belopp, utan afseende

vare sig å mängden af korrespondenter som af densamma begagna

sig, eller å antalet gånger i veckan väskan fram- och återbefordras.

Då i flera fall donna afgift hittills icke utgjort mer än 8, 10 ä

12 rdr, någon gång äfven uppgått till mindre belopp, torde — äfven

oaktadt fördelen af fri befordran för deri inneslutna lokala försändelser

och upphörande af åliggandet att till postiljon eller postförare

utgifva särskild ersättning — afgiften för lösväska, som med postanstalt

utvexla^ icke höra fastställas högre än till de i mom. 4 af 66

§ upptagna belopp: 18 rdr för helt år och 5 rdr för qvartal eller

någon del deraf.

För lösväska, hvilken af postiljon eller postförare, under vägen

mellan tvänne postanstalter, både mottages och aflemnas, har, i 6 mom.

af åberopade §, afgiften blifvit upptagen till ett mot hälften af förestående

utgifter svarande belopp.

För att så mycket som möjligt betrygga fortskaffande! af lösväskor,

har till deras inrymmande blifvit å postdiligenserna inredd eu

särskild afdelning. Begagnandet deraf omöjliggöres emedlertid icke

sällan af de olika dimensionerna å särskilda lösväskor. Med afseende

härå, och då icke heller fall saknats att postförare öfvcrklagat tyngden

af de till fortskaffande med posterna aflemnade lösväskor, måste det

anses i hög grad ensidigt att samtlige dessa väskor erhölle en ungefär

liknande form och beskaffenhet. Redan donna omständighet gör

det lämpligt att dessa väskor af Postverket anskaffas och mot betalning

tillhandahållas de personer som af desamma önska begagna sig.

Eu dylik anordning påkallas ännu mer af den ansvarighet som, jemlik!

51 §, Postverket skulle i vissa fall ikläda sig för de i lösväskorna

inneslutna försändelser.

I öfverensstämmelse härmed äro affattade föreskrifterna i 1 och

2 mom. af 66 §, hvaremot något hinder icke ansetts mota att fortfarande

af vederbörande korrespondenter anskaffas de i § 67 omförmälda

lös väskor, liv lika ej med posterna fortskaffas och för hvilkas

innehåll också icke i något fall Postverket åtager sig någon ersättningsskyldighet.

Med afseende å den, genom nådiga brefvet den 29 oktober 1823,

postförare tillerkända rättighet till en skålig ersättning för de lösväskor

som af dem fortskaffas, har Generalpoststyrelsen ansett inne
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

häfvare af posthemman, sålänge desammas biträde för postföringen

påkallas, böra tillkomma en andel af den afgift som för lösväskor

körnare att ingå till postkassan, och hvilken andel i inom. 7 af 66

§ upptagits till 3 rdr om året, motsvarande den högsta ersättning

som hittills korrespondenter ålegat i sådant afseende utgifva.

I stället för att, genom högstberörda nådiga brefvet den 29 oktober

1823, ansvaret för postförare, som uraktlåter aflemna eller afhemta

postväska, blifvit, ehvad dylik försummelse hårrör af tredska

eller vårdslöshet, faststäldt till 3 rdr 16 skilling banko, hafva i 8

och 9 inom. af 66 § böterna blifvit upptagna till

10 rdr för den händelse postförare eller postiljon vägrar till

befordran mottaga eller aflemna lösväska,

men till 2 rdr för försummelse hvartill postförare eller postiljon

gör sig skyldig i sådant afseende.

Då, för den händelse postförvaltare skulle, hvad måhända någon

gång inträffat, tillåta att med den postanstalt som af honom förestås,

lösväska utvexla^ af korrespondent, boende bortom annan postanstalt,

Postverket olagligen beröfvas befordringsafgifterna för de i dylik lösväska

inneslutna försändelser, har, i 11 inom. af 66 §, eu dylik förseelse

ansetts höra umgällas med böter af 100 rdr.

Hufvudsakligen till åstadkommande af nödig kontroll å uppbörden

af de Postverket tillkommande lösväskafgifter, är i § 68 föreslaget,

att i hvar postanstalts förstuga skall finnas anslagen uppgift å

de personer eller bolag hvilkas post till och från postanstalten befordras

i lösväska; en anordning som bör blifva af nytta äfven för

de korrespondenter på platsen som med samme väskegare underhålla

brefvexling.

Postafgifternas Sedan genom kong!, brefvet den 11 februari 1800 blifvit postbokforande.

Pontoren ålagd t att »ej allenast med magasins- och brännerikontoren

öfver dessas postporto fora qvartalsräkning, utan ock i eu motbok

införa lodtalet på de afgående brefven och den derför belöpande betalningen,

hvilken vid hvarje tre månaders förlopp komme att erläggas

och af postkontoren i motboken qvittens»; för hvilket bestyr

postförvaltare i läneresidensstad egde uppbära ett arvode af 1 riksdaler,

men öfrige postkontorsföreståndare 32 skilling banko, allt för qvartal

räknadt,

blef genom nådiga brefvet den 25 februari 1832 och Ofverpostdirektörsembetets

derpå grundade cirkulär den 11 maj samma år

stadgadt att,

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

dä postförvaltare på eget ansvar lemnar enskild korrespondent

kredit å portoavgifter, erhåller den förre i ärligt arvode för räkningshållande:
procent

af banko,

uppbörden. rdr.

när portobeloppet för året ej öfverstiger 50 rdr...... 16$

för belopp af mer än 50 och högst 75 rdr i ett för allt — 10

» » 75 » 100 » » — 12

» » 100 » 150 ), » — 15

» » 150 » 200 » » - 20

» » 200 » 300 » » — 25

samt, i de fall då portobeloppet för år uppgår till

mer än 300 rdr, utöfver förenämnda arvode ...... 5

af det Överskjutande beloppet;

hvaremot, då korrespondent förskottsvis hos postförvaltare]! nedsatt

erforderliga medel till portoafgifternas bestridande, postförvaltarearvodet

för räkningshållande endast beräknas till hälften af hvad

förestående tariff upptager.

I förestående bestämmelser har sedan icke vidtagits annan ändring

än att, jemlikt nådiga brefvet den 1 juni 1838, postförvaltarearvodet

för räknings hållande med Tullverket, äfven utan föregående

deposition, utgår med samma belopp som utgöres af enskild korrespondent,

hvilken i förvåg nedsatt medel till postafgifternas bestridande.

För Postverkets skyddande mot möjlig förlust, måste visserligen

det anses som en fördel derest helt och hållet kunde upphöra det

hittills ganska mycket utbredda bruket att korrespondenter, först efter

eu viss tid och på eu gång, erlägga de utgifter som för särskilda

försändelser höra af dem utgöras till postkassan. Om också en dylik

förändring antoges i icke så ringa mon underlättas af det numera

mycket allmänna begagnandet af frimärken, så lider det dock intet

tvifvel att derigenom affärskorrespondensen, af hvilken Postverket hemtar

så betydliga inkomster, och särdeles den del deraf som befordras i

lösväska, skulle tillskyndas olägenheter, alltför störa och känbara för

att uppväga den förenämnda fördelen för postkassan, hvilken också

icke, såvidt Generalpoststyrelsen har sig bekant, under många tiotal

af år någon enda gång tillskyndats förlust till följd deraf att korrespondenter

medgifvits först efter qvartalets utgång erlägga belöpande

postafgifter. Icke heller kan det anses synnerligen lämpligt att, till

beredande af ensidig säkerhet för Postverket, gorå postafgifternas bok
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

förande beroende deraf att i förväg blifvit hos postförvaltare nedsätta

kontanta medel eller rentebärande obligationer, helst en alltför stor

utsträckning af bruket att sålunda hos en redogörare deponera tillgångar,

hvilkas behöriga förvarande egaren ej är i ''tillfälle öfvervaka,

någon gång kunde leda till missbruk af den betänkligaste beskaffenhet.

Under det att, med afseende å hvad sålunda förekommer, Generalpoststyrelsen

anser att fortfarande bör, här som i de flesta andra länder,

beredas tillfälle för de korrespondenter hvilkas brefvexling sådant påkallar,

att få -- efter omständigheterna, med eller utan föregående deposition

— sina postafgifter bokförda, för att desamma på en gång utgöra,

torde ensam den omständigheten att, enligt nuvarande taxa,

afgifterna för räkningshållande skola beräknas för helt år, oaktadt

liqviden af postumgälderna bör ega rum qvartalsvis, påkalla en förändring

af de förenämnda, genom nådiga brefvet den 25 februari

1832, i detta ämne meddelade bestämmelser.

I det underdåniga förslag härtill som innehålles i 69 och 70 §§ af

poststadgan, hafva i allmänhet afgifterna blifvit upptagna till belopp

som i någon mon understiga de nu gällande, särdeles för de fall då en

större korrespondens verkar till en högre slutsumma af afgifterna till

Postverket. Enligt detta underdåniga förslag skulle, då deposition

icke egt ruin, afgiften för räkningshållande,

der beloppet af

postafgifterna uppgår

till.........rdr 10, komma

att utgöra 1

rdr 60 öre, under det att

enligt nu gäl-

laude

taxa

densamma

uppgår

till... Ii

•dr 66§ öre

))

))

))

25

))

))

3

))--

)) )) »

» 4

» 16§ »

))

))

))

50

»

))

5

)) -

)) )) ))

» 8

» 33j »

))

))

))

75

))

»

6

)) -

)) » ))

» 12

» 50 »

))

))

))

100

))

))

7

)) -

)) » ))

» 15

» — »

))

»

))

125

))

))

7

» 50

)) )) ))

» 18

» — »

o. s. v.

I Schweiz utgör nämnda afgift, deri äfven ingår den för sär
-

skildt facks upplåtande, för hvar månad:

om postafgifterna uppgå till högst 25 francs............ 50 centimes;

om desamma öfverstiga 25, men ej 100 francs...... 1 franc,

samt för Överskjutande belopp ................................. 2 francs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

65

Inom Nordtyska Förbundet, der äfven ersättningen utbetalas

månadsvis, utgör densamma,

om beloppet uppgår till högst 50 thaler: för

hvar thaler ..................................................................... 1 silbergroschen,

dock icke i något fall understigande 5 silbergroschen,

samt om beloppet öfverskjuter 50 thaler:

för hvar och eu af de första femtio tilldöma... 1 »

men för hvar thaler derutöfver........................... | »

Då frågan, i hvilka fall kredit å postportoafgifterna kan enskilde

korrespondenter beviljas, alltid måste ankomma på pröfning af vederbörande

postförvaltare, hvilken äfven har att för uppbörden ställa

borgen, samt icke i något fall eu dylik kredit bör af Postverket beviljas

enskilde, lärer också icke någon indragning till postkassan af nu

omhandlade sportel böra ifrågakomma.

Skulle i framtiden finnas nödigt ålägga postförvaltare att, i

stället för de nu qvartalsvis afgifvande redovisningarne, för hvar

månad aflemna särskild räkenskap, borde naturligtvis äfven här, såsom

fallet är i Schweiz, i Belgien och inom Nordtyska Förbundet,

kredit af postafgifterna på grund af kontrabok icke medgifvas korrespondenter

för längre tid än en månad.

På sätt omförmäldt blifvit i Generalpoststyrelsens underdåniga Tidningar och

memorial den 11 augusti 1862 med förslag till ny fribrefsförfattning, tldskuftelvar

det egentligen först år 1820 som Postverket öfvertog spridningen,

i någon vidsträcktare mon, till landets särskilda delar af utkommande

dagblad, då genom kong!, brefvet den 15 december nämnda

år stadgades att alla slag af tidningar skulle genom posterna befordras,

mot en afgift af en åttondedel af brefportot, med tillgodonjutande

af vanlig portomoderation. Utom det att, särdeles i den

mon tidningsbladen tilltogo i omfång, donna afgift blot ganska tryckande,

voro emedlertid med detta betalningssätt ännu förenade alla

olägenheterna af såväl hvar särskild tidningsbundts vågning som

äfven olika taxering af tidningar Indika skulle till mer eller mindre

aflägsna orter fortskaffas.

Till häfvande af alla dessa olägenheter besluta, jemlik! underdånig

skrifvelse den 18 november 1823, Rikets Ständer att, emot

tidningarnes förseende med eu särskild dertill inrättad karta-sigillatastämpel,

bevilja allmän portofrihet för dem, utan annan ytterligare

afgift än det postförvaltare tillkommande arvode.

Sedermera har, genom kongl. kungörelsen den 23 januari 1830,

donna förmon af afgiftsfri postbefordran, mot åsättande af bevillnings
9
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

stämpel, blifvit utsträckt äfven till periodiska skrifter och s. k. broschyrer,

hvilken sistnämnda beteckning skall i förevarande fall, enligt nu

gällande författningar, omfatta hvarje »tryckt afhandling, fulländad i

ett häfte, och som ej öfverstiger tillhopa 1,200 qvadratdecimaltums yta».

Jemlikt Eders Kong!. Maj ds nådiga kungörelse den 30 november

1860 är för hvart särskildt exemplar af inländsk såväl tidning

som periodisk skrift och broschyr — dessa sistnämnda, der, på särskild

framställning, deras försändning med posterna blifvit af Generalpoststyrelsen

medgifven — bevillningsstämpelafgiften bestämd att utgöra

Tk öre, då papperets ena yta icke öfverskjuter 200 decimaltum,

men hvilken afgift förhöjes med Tk öre för hvarje tillökning i papperets

yta af högst 200 qvadratdecimaltum.

Det förenämnda postförvaltarearvodet utgör, jemlikt bestämmelserna

i Eders Kongl. Majds nådiga bref den 27 mars 1863, för år

räknadt:

för tidning som utkommer sex eller flera gånger i veckan, rdr 3,oo

» » » fem gånger i veckan.................. » 2,50

» » » fyra » » » 2,oo

» » » tre » » » 1,50

» » » två » » » 1,00

samt för tidning eller tidskrift som utgifves en gång i veckan

eller mindre ofta ..................................................................... » O,so

hvilka avgifter, vid prenumeration för kortare tid, minskas i förhållande

dertill.

Då stämpelafgiften, såsom af sättet för dess tillkomst visar sig,

utgör eu ersättning för det porto som eljest skolat för postbefordrade

tidningar och tidskrifter m. m. erläggas,'' ligger en oegentlighet deruti

att densamma drabbar äfven alla de exemplar af tidningar m. in.

för hvilka någon postbefordran icke påkallas. En annan är den

att icke inkomsten deraf ingår till postkassan.

Den för Postverket af sistomförmälda omständighet härflytande

olägenheten att, då icke för hvarje tillökning i postgods jemväl kan

påräknas en ungefärligen motsvarande förhöjning i portoinkomst, omöjligt

blir att i förvåg bedömma, i hvad mon en ökad postförsändning

må tillåta äfven en betydligare utvidgning af postutvexlingen, kunde

visserligen afhjelpas ensamt derigenom att de nu till Riksgäldskontoret

inflytande medel för tidningars, periodiska skrifters och broschyrers

stämpling Ange hädanefter tillgodokomma postkassan, som drabbas

af utgifterna för det ökade hästantal som erfordras för postbefordringen

af dessa tidningar in. in., hvilkas antal med hvart år betydligt

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

tillväxer. Det torde dock i mer än ett hänseende befinnas lämpligare

att donna postbefordringsafgift utgår på annat sätt än som nu sker

genom åsättande af s. k. bcvillningsstämpel.

Utom det att, som nyss blifvit i underdånighet anmärkt, donna

stämpelafgift — för vinnande af nödig kontroll å dess behöriga utgörande

— drabbar äfven exemplar af tidningar och tidskrifter m. in.

för Indika något porto icke borde erläggas, medtages en stor del

af inkomsten ensamt för vinnande af förenämnda kontroll. För de

tidningar in. m. till Indika papperet stämplas i landsorten, ega vederbörande

landskontor, magistrat eller särskild! tillförordnad stämpelförrättare

tillgodoberäkna sig en ersättning af ^ öre för hvar åsatt

stämpel; hvadan för alla de, utom hufvudstaden utkommande tidningar,

hvilka draga en stämpelafgift af endast ^ öre, afgå, ensamt för

sjelfva stämplingsförrättningen, 50 % af all den inkomst staten skulle

hafva att påräkna såsom bidrag till bestridande af utgifterna för dessa

tidningars postbefordran.

Det är ett uppbördssätt af den beskaffenhet, att för dess afskaffande

icke lärer erfordras mer än att uppmärksamheten blifvit fästad

derå.

I åberopade underdåniga memorialet den 11 augusti 1862 hade

blifvit af Generalpoststyrelsen föreslaget att, i sammanhang med bevillningsstämplingens

upphörande, afgifterna för befordran af tidningar

och tidskrifter som förskrifvas genom Postverket, måtte beräknas

efter tidningarnes och tidskrifternas prenumerationspris. Enär emedlertid

då icke ansågs höra föreslås utbytande af den postförvaltarne

tillkommande sportelinkomst mot en fast aflöning, kunde också icke

då fråga uppstå om upphörande af det särskilda postförvaltarearvodet

för tidningar och tidskrifter. Derest åter af Eders Kong!. Maj:t i

nåder bifalles den af Generalpoststyrelsen nu gjorda, af Riksdagen i

skrifvelse den 13 maj nästlidet år äfven understödda framställning

om eu fullständigare indragning af postförvaltarnes sportelaflöning,

förekommer ingen anledning hvarför ersättningen för tidningars och

tidskrifters postbefordran skulle utgå under den dubbla förmon af

särskild! expeditionsarvode och särskild afgift för sj elfva postbefordringen,

motsvarande den fordna stämpelafgiften.

Såväl uppbörden som redovisningen af afgifterna för tidningar

in. in. som förskrifvas genom Postverket, anser fortfarande Generalpoststyrelsen

i möjligaste måtto underlättas och förenklas derigenom

att dessa afgifter fastställas till belopp, motsvarande eu viss andel af

prenumerationsafgifterna. Denna andel har i 72 § af poststadgan

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

upptagits till 20 % för alla tidningar in. in. som utkomma minst eu

gång i veckan, hvaremot för tidskrifter m. m. hvilka mera sällan

utgifvas, postafgiften, i nära öfverensstämmelse med hvad äfven annorstädes

eger ruin, ansetts höra till hälften nedsättas, helst naturligtvis

postpersonalens tid vida mindre tages i anspråk för expeditionen af

dessa försändelser, än hvad fallet är med tidningar hvilka oftare utkomma.

Då såväl här i riket som annorstädes blifvit utgifna och utgifvas

tidningar för hvilka någon prenmnorationsafgift icke upptages af

allmänheten, har, för bestämmande af posfbefordringspriset för dylika

blad, blifvit i underdånighet föreslaget det stadgande, att icke i något

fall postbefordringsafgiften må pr qvartal eller någon del deraf

understiga:

för tidning eller tidskrift som utkommer eu gång i veckan

eller oftare ................................................................................ 30 öre,

men för annan tidning eller tidskrift.......................................... 15 öre;

motsvarande i hvardera fallet ett årligt prenumerationspris af 6 rdr.

Uti eu härjemte underdånigst bifogad uträkning finnas angifna

såväl de utgifter som nu — dels i stämpelafgäld, dels i postförvaltarearvode

— utgå för postbefordran af samtlige för närvarande inom

riket utkommande tidningar och tidskrifter å hvilka prenumeration

verkställes genom Postverket, som äfven de belopp med hvilka postbefordringsafgifterna

komme att för samma tidningar och tidskrifter

utgöras, derest de nu af Generalpoststyrelsen i sådant afseende underdånigst

föreslagna bestämmelser komme att tillämpas. Och om äfven

— medan för flertalet tidningar afgifterna komme att under nuvarande

belopp nedsättas — desamma för andra tidningar, hvad beträffar

de exemplar som till postbefordran aflemnas, blefve i någon

mon förhöjda, torde dock donna förhöjning mer än motsvaras af befrielsen

från stämpelafgifts utgörande för alla de exemplar af samme

tidningar, som antingen alldeles icke eller också endast i lösväska

med posterna fortskaffas.

Också har, uti en till Generalpoststyrelsen ingifven härhos underdånigst

bifogad skrift, blifvit af ombud för ett nyligen i Göteborg

hållet publicistmöte, ledamöterna af Riksdagens Andra Kammare L.

J. Hierta och 8. A. Hedlund samt litteratören Axel Krook, gjord

framställning rörande tidningsstämplingens och det nuvarande postförvaltarearvodets

utbytande mot en afgift för tidningarnes postbefordran,

som grundade sig ensamt på tidningarnes format, antalet af deras

utgifningsdagar och deras prenumerationspris; dervid blifvit uttalad

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

den åsigt att en dylik anordning skulle komma att medföra åtskilliga

fördelar äfven för tidningarnes utgifvare.

I Norge utgör afgiften för tidningars postbefordran:

af de första 5 speciedaler, hvartill prenumerationspriset uppgår l

af derpåföljande tern speciedaler.................................................... V

af ytterligare följande fem speciedaler............................................ TV

samt af hvad priset kan öfverstiga 15 speciedaler........................ T''g.

I Danmark betalas, om utgifvaren sjelf besörjer tidningarnes

fördelning till de orter dit de skola försändas, samt uppbärandet af

prenumerationsafgifterna, för sjelfva postbefordringen endast llf %,

men i annat fall 20 % af prenumerationspriset.

Inom Nordtyska Förbundet utgör provisionen för postbefordrade

tidningar och tidskrifter:

i allmänhet 25 A åt inköpspriset,

men för dem som utkomma mindre ofta än fyra gånger i

månaden, 121 %.

I Schweiz betalas för tidning som skall med post fortskatfas:

dels £ centime pr exemplar af högst 30 grammers vigt samt

för tyngre försändelser i förhållande dertill,

dels eu af vigten oberoende, fast afgift af 20 centimes.

I Frankrike, hvarest, med undantag endast för vissa officiela meddelanden,

tillfälle icke är bercdt att genom postanstalterna förskrifva

tidningar och tidskrifter, kunna i enskild väg reqvirerade tidningar

m. in. vinna befordran med posterna mot eu afgift som

för tidningar af politiskt eller national-ekonomiskt innehåll utgör 4

centimes pr 40 grammer, och 1 centime för hvar öfverskjutande

vigt af högst 10 grammer;

för tidningar utan politiskt eller national-ekonomiskt innehåll 2

centimes pr 20 grammer, och 1 centime för hvar Överskjutande

vigt af högst 10 grammer.

I England, der äfven tidningarnes reqvisition och uppgörandet

af liqvidan derför är öfverlåtet åt enskilde, erlägges för tidningarnes

postbefordran en stämpelafgift, utgörande

1 nennv för tidning af två ark, som beräknas motsvara eu yta af

2,295 tum;

H penny för tidning af 3 ark, som beräknas motsvara eu yta af

3,443 tum, samt

2 pence för tidning af högst 4,590 tums yta.

I Italien betalas för tidning som med post befordras:

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

1 centesimo pr exemplar af tidning'' hvars vigt ej öfvers tiger 40

grammer,

2 oentesimi pr exemplar af mer än 40, mey ej öfver 80 grammers

vigt o. s. v.,

hvarjemte, då abonnement hesörjes af Postverket, derför utgöres

en afgift af 50 oentesimi pr exemplar.

Inom Nordamerikas Förenta Stater utgör afgiften pr qvartal för

tidning eller tidskrift som befordras genom Postverket:

om tidningen utkommer dagligen ..................................... 35 cents,

» » » 6 gången i veckan............ 30 »

» » » högst 3 » » ............ 15 »

» » » » 2 » » ........... 10 »

» » » » 1 gång i veckan............... 5 »

om tidningen eller tidskriften utkommer 2 gånger i månaden:

der vigten ej öfverstiger 4 uns ......................................... 6 »

» » öfverstiger 4, men ej 8 uns 12 »

>> » » 8 » 12 » ............................ 18 »

om tidningen eller tidskriften utkommer 1 gång i månaden:

der vigten ej öfverstiger 4 uns.......................................... 3 »

» » öfverstiger 4, men ej 8 uns 6 »

» » » 8 » 12 » 9 »

om tidningen eller tidskriften utkommer 1 gång i qvartalet:

der vigten ej öfverstiger 4 uns.......................................... 1 »

» » öfverstiger 4, men ej 8 uns 2 »

» « » 8 » 12 » 3 »

Hvad slutligen beträtfar den portofrihet vid försändning från

tryckningsorten, som för närvarande Generalpoststyrelsen är bemyndigad

att, på särskild framställning och då »en slik afsändning icke

anses föranleda till uppehåll i brefpostens ordentliga gång», bevilja

för broschyr, hvilken blifvit med bevillningsstämpel försedd och hvars

yta icke öfverstiger 1,200 qvadratdecimaltum,

så lärer ett dylikt, i allmänhet icke annorstädes förekommande

undantagsstadgan.de

ken kunna anses erforderligt eller lämpligt, sedan icke allenast, i

händelse af nådigt bifall till hvad hårdvall blifvit i fråga om vilkoren

för paketutvexlingen underdånigst föreslaget, komme att i väsentlig

mon nedsättas afgifterna för befordran med posterna af alla mindre

paketer, utan äfven under eu sednare tid tillfälle blifvit beredd att,

mot en billig afgift, med posterna under band försända alla slag af

trycksaker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Om i afseende å postförfattningarne i allmänhet galler att icke

allenast enhet saknas i de tid efter annan i hithörande ämnen meddelade

föreskrifter, utan äfven någon gång tvekan måste uppstå rörande

tillämpningen af åtskilliga föreskrifter, såsom de af Postverkets

Styrelse i eu äldre tid, så vi dt känd! är, utan särskilt nådigt bemyndigande

utfärdade stadgande!! rörande böter för vissa fel och

förseelser i bernsten, bestämmelsen i paketposttaxan om 20 rdrs vite

för inneslutande af förseglade bref i paketer som till postbefordran

aflemnas m. m.,

så lemna, hvad tydlighet och bestämdhet angår, de särskild!

rörande fribrefsrättens utöfning utfärdade föreskrifter ingalunda mindre

öfrig! att önska.

Då i den författning, hvarigenom sednast vilkoren för fribrefsrättens

utöfning blifvit faststälda — Kongl. Majrts förnyade nådiga

förordning om fribref af den 27 april 1756 — icke särskild! och

fullständigt blifvit angifna de embetsverk och myndigheter Indika en

dylik rättighet tillkommer, utan endast omförmälas »Hot- och Öfverrätter,

Kollegier, Kongl. Maj ds Befallningshafvande, Konsistorier, Regementschefer

samt jiera som postfrihet åtnjuta», så måste till grund

för bedömmandet af frågan, i hvad utsträckning fribrefsrätt må utöfvas,

läggas icke mindre Kanslikollegii specifikation af den 6 maj 1719

på dem som, jemlik! fribrefsstaten af den 16 december 1697 och

kongl. fribrefsförordningen den 8 juni 1704 samt derefter meddelade

nådiga beslut, böra uti embetsärende!! njuta fribref, än äfven samtlige

de under derpå följande 113 år utfärdade, esomoftast endast uti de

för särskilda kårer och inrättningar faststälda reglemente!! och instruktioner

intagna föreskrifter om fribrefsrättens utsträckande till

myndigheter och föreningar som deraf förut icke varit i åtnjutande,

om dess upphörande i vissa fall, om förändrade vilkor för densammas

tillgodonjutande in. in.

Huru ofullständig, äfven hos dem hvilka frågan närmast rört,

kännedomen varit om hvad i omförmälde afseende!! skola! iakttagas,

framgår ensamt deraf att, sedan, af förekomne anledningar, blifvit

genom nådigt beslut den 9 mars 1855 och den 7 december 1859

meddelad den förklaring, att fribrefsrätt icke tillkomme häradsskrifvare,

dem ock, Generalpoststyrelsen veterlig!, aldrig derförut en sådan

förmon blifvit tillagd, befanns vid den undersökning af hithörande

förhållande!! som framkallades af förarbetena till 1862 års fribrefsförfattningsförslag,

att å de flesta orter i riket häradsskrifvarnes bref

i tjensteärenden sedan lång tid tillbaka blifvit såsom fribref behand
-

Fribref.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

lacle; hvarefter, och sedan genom cirkulär den 29 oktober 1863

Generalpoststyrelsen erinrat vederbörande postförvaltare derom att,

enligt gällande författningar, porto borde för ifrågavarande brefvexling

utgöras, Eders Kong!. Maj:t, med anledning af de härutaf framkallade

olägenheter, behagade genom nådigt bref den 29 januari 1864 förklara

att, tillsvidare och intilldess Eders Kong!. Näjd meddelat beslut

uti den på nådig pröfning beroende frågan om ny reglering af fribrefsrätten

i allmänhet, finge, i likhet med hvad dittills i sjelfva

verket egt ruin, portofrihet åtnjutas äfven för häradsskrifvares postförsändelser

i tjensteärenden.

Andra i fribrefsförfattningarne förekommande föreskrifter, om

hvilkas fortfarande giltighet någon anledning till tvifvel. icke förekommer,

torde i Hora fall, på grund åt vedertaget bruk, upphört att

tillämpas. Detta galler om det med kongl. resolutionerna på städernas

besvär den 12 december 1734 och den 3 februari 1748 öfverensstämmande

stadgandet i 8 § af 1756 års fribrefsförordning rörande

portos utgörande i vissa fall för remiss eller kommunikation af enskildes

ansökningar — ett stadgande som, enligt hvad i Göta Hofrätts

bref den 8 februari 1773 anmärkes, blifvit redan då tidt och

ofta åsidosatt. — Icke mindre gäller det om bestämmelserna i 2 §

af högstberörda nådiga förordning, dels rörande utseende vid fribrefsberättigade

embetsverk af en särskild tjensteman, hvilken har fribrefsboken

under sin vård, ensam deri inför alla de bref som skola

portofritt befordras och uppgifterna derom bestyrker, dels ock derom

att tid efter annan koncepterna till utgående expeditioner hora med

anteckningarne i fribrefsboken jemnföras, m. in.

I Generalpoststyrelsens ofvanåberopade, på föredragning inför

Eders Kongl. Näjd beroende underdåniga memorial i fråga om en

ny fribrefsförordnings utfärdande har, i den moll de för Styrelsen

tillgängliga handlingar gjort det möjligt, eu redogörelse blifvit lemnad

för de under olika lider i nåder meddelade föreskrifter rörande såväl

de embetsmyndiglieter, allmänna verk och inrättningar Indika fribrefsrätt

för närvarande anses tillkomma, som ock beträffande sättet och

vilkoren för portofrihetens tillgodonjutande i särskilda fall.

I samma underdåniga memorial af den 11 augusti 1862 hafva

äfven blifvit anförda de skäl som, enligt Generalpoststyrelsens åsigt,

tala för ett fullständigt upphäfvande af rättigheten till afgiftsfri försändning

med posterna.

Tanken på eu dylik, mera genomgripande förändring i sättet och

vilkoren för postbefordi ingen af bref i tjensteärenden är ingalunda ny.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Redan vid 1747 års riksdag påyrkades fribrefsrättens indragning,

till följd hvaraf också, genom kong!, brefvet den 17 mars samma år,

förordnades att »de embetsman och chefer hvilka allena för sina

göromål äro ansvariga», kunde, derest sådant af dem åstundades, mot

upphörande af den dem tillkommande fribrefsrätt, erhålla ett emot

deras förutvarande brefvexling ungefär svarande ärligt anslag till

postpenningar''!^ gäldande. Af donna rättighet synes dock endast ett

ganska ringa antal hafva betjena! sig. Sedermera blefvo, uti ett

Sekreta Utskottets underdåniga betänkande den 25 januari 1770,

hvithet af Kong!. Näjd till hufvudsakliga delar gillades den 13

påföljda mars, ånyo framhållna fördelame deraf att åt Kollegier och

embetsman ansloges någon viss årlig summa till postportos betalande,

jemte det att portofriheten indroges; hvarom Utskottet anhöll att nådig

framställning måtte göras till dernäst sammanträdande Ständer.

I anseende till de svårigheter som ansågos vara förenade med

anslående af något visst årligt belopp till postporto för Kollegier och

embetsman, förklarade emedlertid Kongl. Näjd, den 27 november

1772, frågan om fribrefsrättens indragande böra förfalla, men att

antalet af fribrefsböcker skulle så mycket som möjligt inskränkas och

»för en orygglig grundsats antagas, att alla allmänna verk och embetsman

som hafva egen fond att tillgå, borde ifrån allt åtnjutande

af portofrihet undantagas».

Knappt synas också vid donna tid hafva förekommit sådane omständigheter

som kunde hafva inneburit någon kraftigare uppmaning

för staten att frånsåga sig förmonen af portofri postbefordran, isynnerhet

om några svårigheter ansågos mota för beredande på lämpligt

sätt åt samtlige vederbörande af tillgångar till portoafgifternas bestridande.

Brefantalet var i allmänhet ännu ganska ringa; hvarför också

under postinrättningens törsta tider icke uppbars något högre porto

för tyngre än för fattare försändelser, helst detta porto förnämligast

betraktades såsom en ersättning för postförvaltares besvär med brefvets

fortskaffande. Och, om äfven dessa förhållanden omkring år 1770

undergått någon förändring, så var dock föga mer än ett hälft århundrade

förflutet sedan den tid, då ännu porto uppbörden vid postkontor

bortförlänades till enskilde. Och det torde kunna antagas att

den uppfattning af postinrättningens väsende och ändamål, som uttalade

sig i det sätt hvarpå densamma först framträdde, ännu icke

helt och hållet upphört att gorå sig gällande, då det af Sekreta Utskottet

framstälda förslaget om fribrefsrättens upphörande leinnades

" utan afseende.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Då dessutom ännu vid denna tid all postbefordran ombesörjdes

af posthemman, Indika, för fullgörande af detta åliggande, staten

fri kallat från åtskilliga andra gärder och besvär, samt för embetsbrefvens

fortskaffande ingenstädes erfordrades något ökadt hästantal,

synes också icke helt och hållet hafva saknats skal för den åsigten,

att någon särskild afgift icke herde utgå för brefvexling^! i statens

angelägenheter. Önskan att förekomma de redan då öfverklagade

missbruken vid fribrefsrättens utöfning, torde fördenskull kunna antagas

hafva i väsentlig mon bidragit till den framställning om portofrihetens

upphörande, hvilken, enligt hvad i underdånighet blifvit omförmäldt,

gjordes i eu tid, då eljest ännu postinrättningen synes hafva

af flertalet blifvit betraktad förnämligast såsom eu beskattningsanstalt.

Sedandess hafva alla hithörande förhållanden undergått väsentliga

förändringar, och frågan om fribrefsrättens bibehållande eller

upphäfvande måste från helt andra synpunkter skärskådas i eu tid

som till fullo uppskattar vigten och fördelarne af kommunikationsväsendets

fortgående utveckling, och som, särdeles för de nya afdelningarne

deraf, jernvägarne och telegraferna, gjort och gör så betydande

uppoffringar.

Om någonsin, med någon grad af säkerhet, skall kunna bedömmas

i hvad mon eu ökad rörelse och korrespondens må tillåta eu

betydligare utvidgning af postutvexlingcn — vare sig genom ökadt

antal turer eller genom användande för hvar särskild post af större

hästantal än förut — är, på sätt anmärkt blifvit i fråga] om tidningarnes

postbefordran, nödvändigt att för de härmed förenade,

ökade utgifter, Postverket äfven skall kunna påräkna eu ungefär

motsvarande förhöjning i portoinkomst. Något sådant är emedlertid

icke möjligt sålänge en stor del af det ökade postgodset kan utgöras

åt sådant för hvilket icke något porto erlägges. Den växande tyngden

af fribrefsförsändelserna, hvilkas befordran icke får uppskjutas,

hvad utgifter än må tillskyndas Postverket för deras fortskaffande,

gör det emedlertid redan nu mången gång nödigt att för posternas

befordran använda och betala flera dragare, än som erfordrades för

den del af postgodset som är porto underkastad; hvarförutan, i

samma mon som brefutvexlingen i allmänhet underlättas genom anlitande

äfven af andra befordiingsanstalter — jernvägar, enskilda

diligenser och ångfartyg — Postverket understundom ådrages särskilda

kontanta utgifter för fortskaffandet med dessa af embetsverkens försändelser,

jemte det att Postverket, efter att hafva afgiftsfritt genom

landet forslat fribrefven, får — om dessa skola utom riket befordras —

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

äfven vidkännas utbetalningen af det porto som kartor tillko minor

utländska postinrättningar.

Det kan då icke förefinnas något tvifvel derom, att för Postverkets

förvaltning och för dess framtida utveckling sannerliga fördelar

skulle ernås, derest hädanefter afgift till postkassan komme att

utgöras för alla försändelser som genom posterna fortskaffas; i öfverensstämmelse

med hvad redan nu sker i fråga om alla de försändelser

som befordras med statens telegrafer och å dess jernvägar.

Den tillökning i inkomst, som derigenom kunde beredas postkassan

torde också, särdeles under de första åren, blifva i det närmaste

erforderlig, derest, samtidigt med den ifrågastälda förändringen,

komme att genomföras ett sådant postföringsbesvärets skiljande ifrån

jordbruket som, i skrifvelse den 13 maj nästlidet år, Riksdagen

ansett böra ega ruin. Och lämpligare än att, för sistomförmälda

anordnings genomförande, anvisa särskilda anslag af statsmedel,

hvilkas belopp svårligen kan i förvåg bestämmas, torde det i liera

afseende!! få anses att Postverket, genom detsamma tillerkänd rätt

till ersättning för det biträde som af inrättningen i hvart särskilda

fall lemnas, sättes i tillfälle att ensamt bestrida utgifterna för postföringens

besörjande. Skulle sedermera erfarenheten ådagalägga att.

de inkomster som, genom fribrefsrättens upphäfvande, bereddes postkassan,

blofve betydligt större än de utgifter som skola af densamma

bestridas, torde tidpunkten vara inne att taga under öfvervägande,

huruvida icke frankeringsafgiften för enkelt bref borde, i enlighet

med det vid flera riksdagar framstapla yrkande, från 12 till 10 öre

nedsättas. I hvart fall skulle, jemlik! stadgandena i Eders Kong!.

Maj:ts nådiga bref den 24 juli sistlidet år, Statsverket tillgodokomma

de öfverskott i postkassan, som kunde blifva eu följd af befordringsafgiffcs

utgörande för de försändelser som nu afgiftsfritt fortskaffas.

Icke heller böra, då fråga är om eu förändring af ifrågavarande

slag, lemnas utan afseende de missbruk som i alla lider varit förenade

med fribrefsrättens utöfning och till hvilka densamma så lätt

gifven anledning. Ty, om äfven någon gång svårighet skulle mota

att med säkerhet kontrollera riktigheten af en uppgift derom, att eu

skrifvelse för hvars afsändande yrkas portoersättning af statsmedel,

verkligen affärdats i tjensteman den, så måste dock alltid donna

svårighet för en öfverordnad myndighet att bedömma i hvilka fall

en underordnad tjensteman kunnat hafva nödigt i tjensten afsända

ett skriftligt meddelande, blifva ringa i jemförelse med de hinder

som mota för donna kontrolls utöfvande af postanstalterna. Oaktadt

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

i 9 § af 1756 års fribrefsförorclning stadgas att, »då postförvaltare,

af eu eller annan omständighet, för skälig misstanke att fribrefsboken

missbrukas till underslef, så bör lian, vid förlust af sin tjenst», vidtaga

nödiga åtgerder för befordrande till laga ansvar åt den som

till dylik förseelse gjort sig skyldig,

är det också i allmänhet endast sällan som, åtminstone under

de sednare åren, postförvaltare kommit i tillfälle anmäla ett af honom,

under den dagliga expeditionen upptäckt fribrefsmissbruk, i andra

fall än då en tjensteman, hvars rättighet till afgiftsfri korrespondens

är uttryckligen inskränkt till försändelser, stälda till vissa adressater,

såsom fribref till befordran aflemnat äfven skrivelser Indika skolat

andra än dessa personer tillställas. Att, på sätt i underdånighet

blifvit anmärkt, synnerligen störa svårigheter mota för postpersonalen

att upptäcka fribrefsmissbruk, hvilkas tillvaro emedlertid ådagalägges

såväl af tillfälliga upptäckter som vid det årligen försiggående öppnandet

å postanstalterna af qvarliggande bref, torde också anses

tillräckligt förklarad! derigenom,

dels att i en sednare tid, under det att den vanliga korrespondensen

från år till år förökats, för postförvaltare tillkommit så

många nya bestyr, med utvidgad paketförsändning, med postanvisningar

och postförskott, försändelser under band äfven mellan inrikes

orter samt flerstädes äfven personbefordran och den vidlyftiga afråkningen

med poststationerna, att, med särskild! afseende å den

fåtaliga personalen vid de flesta postkontor, åt fribrefven, Indika ofta

till postanstalterna aflemnas strax innan posten skall expedieras,

icke utan försummande af den korrespondens för hvilken porto utgöres,

lian egnas den uppmärksamhet som måste anses som ett af

vilkoren för åstadkommande af en verklig kontroll å fribrefsrättens

utöfning,

dels ock att ett annat vilkor härför — fullständig kännedom

af alla hithörande författningar samt den erfarenhet och det omdöme

som erfordras för deras behöriga tillämpande i särskilda fall —

svårligen kan förutsättas hos flertalet åt de personer som vid postanstalterna

användas till krets emottagande. Detta gäller icke endast

om många af de biträden som anlitas å postanstalterna, utan äfven

om en stor del postkontorsföreståndare, Indika icke före sin anställning

såsom sådane tjenstgjort inom Postverket. Och allraminst

kunna de egenskaper som för eu dylik pröfning erfordras, förutsättas

hos de personer — oftast folkskolelärare, jernvägstjenstemän, gästgifvare,

bruksbokhållare in. fl. samt äfven qvinnor— som gemenligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

antagas till poststationsföreståndare. Och likväl blir en stor del af

fribrefven expedierad genom poststationer.

Och om äfven dessa olägenheter ansågos kunna i någon mon

förminskas derigenom att, på sätt sednast i fråga om kronolänsmäns

brefvexling i tjensteärenden blifvit genom Eders Kong! Haj:ts nådiga

bref den 13 december 1867 föreskrifvet, till vederbörande

öfverordnade myndigheter öfverflyttades en del af kontrollen å utöfningen

af den underlydande tjenstemän tillkommande fribrefsrätt,

lärer dock icke vara behöflig! i underdånighet särskild! fästa Eders

Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å det strängare nagelfarande

af hithörande uppgifter, som med skål kan påräknas der fråga är

om ersättning af statsmedel för en bestridd utgift, i ställe! för endast

pröfningen af den fråga, huruvida rättigheten till portofri postförsändning

blifvit under eu förfluten tid på behörigt sätt begagnad

eller icke.

Hvad som under en föregående tid, då fråga varit om fribrefsrättens

upphäfvande, hufvudsakligen torde hafva ansetts tala emot

vidtagandet af eu sådan åtgerd, är utan tvifvel den omgång med

öfversändande till samtlig» nu fribrefsberättigade myndigheter och tjenstemän

af de till postportos gäldande erforderliga medel, som antagits

blifva eu nödvändig följd af eu dylik förändring. Långt ifrån att,

genom ett dylik! postportots uppbärande å flera särskilda orter och

medlens insändande från hvar och eu af dessa till postkassan, skulle

beredas Postverket någon fördel, måste det anses i alla afseende!!

mest oneklig! att, sedan från hvar särskild postanstalt, qvartalsvis,

haltårsvis eller efter hvart års utgång, till Generalpoststyrelsen inkommit

de vid postanstalterna med vederbörande embets- och tjenstemän

förda, af dessa behörigen verificerade motböcker öfver de för

postbefordrad korrespondens belöpande umgälder, ersättningen härför

kunde, efter granskning af motböclcernas slutsummor, varda på eu

gång till postkassan utanordna»!; hvarefter nämnde böcker torde böra

till vederbörande myndigheter öfverlemnas, för den närmare pröfning

af de uti desamma förekommande uppgifter, som kunde af omständigheterna

påkallas.

I eu del andra länder hafva blifvit för den officiela korrespondensen

införda särskilda slag af frimärken, Indika tillhandahållas

myndigheterna till lägre pris än de för den öfrigg brefvexling»!! afsedda

märkena. Derest eu sådan anordning äfven här vidtoges,

blefve dock alltid nödigt å särskilda motböcker eller förteckningar

upptaga de försändelser för Indika dylika frimärken kommo till an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

vändning, helst derförutom förändringen kunde gifva anledning till

missbruk af icke mindre betänklig art än de hvilka af fribrefsrätten

lätteligen framkallas. Ändamålet med de s. k. »frimärkena för officiel

korrespondens», dels att underlätta postbehandlingen af dessa försändelser,

dels ock att, för åstadkommande af någon kontroll å märkenas

användande, göra för mottagaren bekant att för den ifrågavarande

försändelsen af afsändare!! äskas portoersättning af statsmedel, kan

också i det närmaste lika så fullständigt ernås derigenom att hvarje

dylik försändelse af afsändare!! förses med eu anteckning, ungefärligen

motsvarande den nuvarande af »fribref», och, vid ansvar såsom för

tjensteförseelse, postförvaltare ålägges att icke. under några vilkor till

postbefordran emottaga försändelse som, utan att vara med dylik anteckning

försedd, linnés införd i den motbok hvilken skall läggas till

grund för godtgörandet af det Postverket tillkommande porto för försändelser,

utvexlade af embetsverk, myndighet eller tjensteman,

hvilkas brefvexling i tjensteärenden bekostas af statsmedel. Icke heller

kan införandet af särskilda frimärken för brefvexling^! i tjensteärenden

anses utgöra något vilkor för uppbärandet af ett i någon mon

nedsatt porto för försändelser i tjensteärenden, derest, med afseende

å det betydliga brefantalet, en dylik nedsättning ansåges böra ega

ruin för donna del af brefvexling!;!!.

I händelse, med afseende å hvad här ofvan och i åberopade

memorialet den 11 augusti 1862 blifvit underdånigst anfördt och i

öfrig! förekommer, Eders Kong!. Näjd skulle täckas i nåder förordna

att — från och med den tid, då eu ny poststadga kommer att tilllämpas,

samt för Postverket upphör all rätt icke allenast att af posthemmanen

påkalla biträde till postbefordringens besörjande mot eu

ersättning som i de flesta fall understiger hälften af vanlig skjutslega,

utan äfven att för posternas fortskaffande anlita gästgifveri-, håll- eller

reservskjuts vid andra än sådane undantagstillfällen som i nådiga

brefvet den 28 september 1864 och 2 §, 3 inom., i det underdåniga

förslaget till poststadga omförmälas, äfvensom för extra posters fortskaffande

•—- skola för postbefordran af alla sådane försändelser hvilka

hittills åtnjutit fribrefsrätt, afgifterna utgöras till Postverket, antingen

tillfullo eller till ett exempelvis med eu sjettedel nedsatt belopp, så

att för denna korrespondens gjordes början till användande af ett

tioöres porto,

torde, i sammanhang dermed, höra i § 70 af det underdåniga

förslaget till poststadga vidtagas den förändring att postförvaltare ålades,

utan rättighet till särskild ersättning derför, med alla embetsmyndig
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

heter och tjensteman hålla motbok å de för dessas brefvexling i

tjensteärenden belöpande postumgälder. Härigenom komme alla statens

embetsverk och de dem underlydande tjensteman att underkastas

enahanda vilkor i afseende å deras brefvexling, under det att för

närvarande dels åtskilliga statens verk och allmänna inrättningar,

såsom Tullverket, .T ernv ägs fö r valtn i ngen, Telegrafinrättningen, Lotsverket,

Riksbanken med dess afdelningskontor, Riksgäldskontor^, Stamholländerierna,

Veterinärinrättning» >n, Landtbruksinstituten in. fl., varda

i afseende å postutvexlingen behandlade såsom enskilda korrespondenter,

dels äfven bland de tjensteman dem fribrefsrätt blifvit medgifven,

flera äro i afseende å densammas utöfning underkastade åtskilliga

inskränkningar, så att exempelvis portofriheten icke må anlitas

af häradshöfdingar för andra skrivelser än sädane som röra

brottmål och i ärenden Indika angå allmogen; af kompanibefälhafvare

i allmänhet för bref, vägande mer än 8 lod eller stälda till andra än

chefs- eller majorsexpeditionen vid regementet; af regementsskrifvare

i andra fall än då de icke åtnjuta hemmansrentor eller expenser; af

löningsdirektionerna vid de indelta regementena för annat än försändning

af kontanta löningsmedel till de löntagare som vistas inom regementets

stånd eller äro i regementets tjenst bortkommenderade; af

landtmätare för andra skrivelser än de till (lenerallandtmäterikontoret,

Länsstyrelserna och andra embetsverk; af kontraktsprostarne för

bref till andra än Länsstyrelserna, Konsistorierna och Statistiska Centralbyrån;

af vaccindepötföreståndare för andra försändelser än de af

vaccinämne, o. s. v. Eu utsträckning åter af fribrefsrätten till all

den brefvexling i tjensteärenden, hvilken nu ej åtnjuter eu sådan förmon,

kunde icke annat än verka derhän att, jemte det ännu mer

ökades anledningarne till missbruk, Postverkets inkomster skulle nedgå

till eu grad som, äfven utan någon förändring i vilkoren för postföringens

besörjande, sannolikt gjorde det omöjligt att utan särskild!

statsanslag bestrida de från postförvaltningen oskiljaktiga utgifter.

De utgifter som år 1867 belöpt för samtlige med post befordrade

försändelser hvilka åtnjutit fribrefsrätt, utgjorde:

franko........................................................................ rdr 520,339,28.

rekommendationsafgifter ................................................... » 29,964,34.

assuransafgifter................................................................. » 4,741,70.

tillsamman rdr 555.045,38.

Härifrån höra dock i främsta rummet dragas

såväl afgifterna för brefvexlingen i Postverkets egna

Transport rdr 555,045,38.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Transport rdr 555,045,38.

ärenden, för hvilken någon ersättning icke kunde

ifrågakomma, som äfven hvad som belöper för den

portofria korrespondens hvilken icke rör statstjensten;

tillsamman förslagsvis beräknade till.............................. » 75,045,38

då återstoden blefve......................................................... rdr 480,000,oo.

Men äfven detta belopp komme att ytterligare

nedgå, icke allenast med ................................................ » 80,000,oo

eller till.............................................................................. rdr 400,000,00

derest för brefvexlingen i tjensteärenden franko komme att beräknas

till 10 i stället för till 12 öre pr enkel vigtsats, utan ännu mer dels

till följd af den i § 22 af poststadgan underdånigst föreslagna, förändrade

vigtberäkning, hvilken i synnerlig mon blefve fördelaktig för

de i allmänhet tunga fribrefven, dels ock derigenom att, sedan i

hvart fall befordringsafgift skulle för ifrågavarande försändelser utgöras,

antagligen en stor del deraf komme att fortskaffas med andra

och billigare lägenheter, under det att nu fribrefsberättigade embetsverk

och tjensteman anse sig höra till postbefordran aflemna äfven

alla sådane, i en sednare tid allt oftare förekommande tyngre försändelser

af tryckta årsberättelser, blanketter m. in., som utan olägenhet

kunde exempelvis med ångfartyg fortskaffas, men hvilkas afsändande

icke får, under afvaktan af en dylik lägenhet, af Postverket

uppskjutas, äfven om tillföljd af deras postbefordran staten skulle,

för användande af ett ökadt hästantal, ådragas en mångdubbelt större

utgift än den för transporten å ångfartyg eller med annan enskild

lägenhet.

Om något tvifvel icke förefinnes derom, att upphäfvande! af det

nu gällande stadgandet om afgiftsfri befordran för en del embetsverks,

myndigheters, tjenstemäns och allmänna inrättningars försändelser

med posterna vore för Postverkets tidsenliga utveckling lika

så önskligt som det vore egnadt att underlätta genomförandet, utan

särskild! statsanslag, af den länge påyrkade förändringen i sättet och

vilkoren för posternas fortskaffande,

så lärer också för en dylik anordnings vidtagande näppeligen

finnas en lämpligare tidpunkt än den närvarande, då frågan om postföringens

skiljande från jordbruket sannolikt bär att motse en snar

lösning och i öfrig! förestår eu omreglering af postinrättningen i dess

helhet; dervid i vilkoren för postutvexlingen torde höra införas förändringar

som, på samma gång de, genom sportelväsendets afskaffande

eller inskränkning, bereda korrespondenterna väsentliga fördelar

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

och lättnader, äfven göra det för Postverket nödvändigt att, till deraf

härflytande utgifters bestridande, påräkna någon tillökning i hittills

åtnjutna inkomster.

Och för åstadkommande häraf torde väl ingen åtgärd kunna anses

riktigare och tjenligen än att,

på samma gång Postverket — hvilket redan nu icke allenast,

jemlikt nådiga kungörelsen den 30 december 1863 och Eders Kongl.

Maj:ts nådiga bref den 22 juli 1864, betalar allt det biträde af

kronobetjeningen, som påkallas för infordrande af anbud å postskjutsens

öfvertagande m. in., utan äfven kontant ersätter postbefordringen å

statens jern vägar — förpligtades att, likasom eu enskild inrättning,

draga försorg om postföringens besörjande utan rättighet att i allmänhet

härför påfordra något sådant biträde som endast af staten kan

de enskilde åläggas,

Postverket äfven tillerkändes den för en dylik inrättning behöfliga

ersättning för all den handräckning som af densamma lemnas såväl

staten som den enskilde;

en anordning, hvarigenom i (ifrigt skulle i så väsentlig mon

underlättas öfversigten öfver äfven de financiela resultaten af postförvaltningen

och sålunda eu fullständig ledning vinnas för bedömmande

af frågan, i hvad mon verkningarne af de efterhand skeende utvidgningarne

af postförbindelserna inom olika delar af riket samt öfrige

anordningar till postutvexlingens underlättande, i afseende å det ena

eller andra slaget försändelser, varit sådane, att de böra föranleda

till vidtagande af ytterligare åtgerder i enahanda eller förändrad

syftning.

För den händelse emedlertid, att Eders Kongl. Näjd icke skulle

i nåder godkänna Generalpoststyrelsens åsigt om riktigheten och lämpligheten

af eu dylik anordnings vidtagande vid nu förevarande tillfälle,

har Generalpoststyrelsen ansett sig icke höra underlåta att i det underdåniga

förslaget till allmän poststadga, §§ 77—99, inrymma äfven

stadgande)! om sättet och vilkoren för fribrefsrättens utöfning, affattade

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förenämnda, den 11 augusti

1862 i underdånighet afgifna författningsförslag.

Oberäknade de tillägg till och förändringar i omförmälda förslag

som påkallas af Eders Kongl. Maj ds, efter detsamma afgifvande,

meddelade särskilda nådiga beslut, den 29 januari 1864 rörande fribrefsrätt

för häradsskrifvare; den 18 mars samma år i fråga om försändning

med posterna af kungörelser och kallelsebref i konkursmål;

den 6 der påfölj da augusti i fråga om landtmätares fribrefsrätt, intaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

i den samma dag utfärdade förnyade nådiga landtmäteriinstruktion;

den 4 oktober, äfven år 1864, angående vilkoren för försändning

med paketpost af statistiska redogörelser, Indika utvexlas mellan härvarande

Statistiska Centralbyrå och utlandet; den 10 mars 1865 dels

i fråga om vaccinämnes postbefordran, dels ock om läkemedels försändning

med posterna afgiftsfritt eller mot nedsatt afgift vid tillfällen

af allmän farsot eller stor sjuklighet; den 13 december 1867 angående

utvidgning af den kronolänsmän tillkommande fribrefsrätt, och

den 28 februari nästlidet år angående afgiftsfri postbefordran undantagsvis

äfven för sådane försändelser i tjensteärenden, som i allmänhet

fribrefsrätt ej tillkommer, der eu sådan anordning linnés erforderlig,

för att kunna indraga kronobref bäringen å linie hvarest jern vägslägenhet

linnés att tillgå,

förekomma i §§ 77—99 af det förslag till allmän poststadga,

som nu i underdånighet afgifves, hufvudsakligen följande afvikelse!"

från Generalpoststyrelsens underdåniga förslag till fribrefsförfa Ilning

af den 11 augusti 1862.

I § 78 hafva såsom fribrefsberättigade embetsverk blifvit upptagna

äfven Konsistorierna för Universiteten i Upsala och Lund, på

grund af nådiga brefvet den 25 januari 1826, samt Skogsstyrelsen.

Utan stöd af någon särskild nådig författning hafva hittills sistnämnda

myndighets bref i embetsärende!! blifvit portofritt med posten fortskaffade.

Och någon ändring häri lärer nu icke höra ifrågakomma, derest

Eders Kong!. Maj:t skulle finna skäligt i nåder förordna att den fribrefsrätt

som, likväl endast tillsvidare, blifvit de Skogsstyrelsen underlydande

distrikts- och revierförvaltare tillerkänd genom nådiga

brefvet den 10 oktober 1844, skall äfven fortfarande dem tillkomma;

för hvilken händelse också blifvit bland de i § 79 omfönnälda civila

och militära tjensteman, Indika rättighet skulle tillkomma att, med begagnande

af fribrefsförteckning, afgiftsfritt afsända bref i tjensteärenden,

upptagna jemväl distrikts- och revierförvaltare inom skogsstaten.

1 öfrigt hafva bland de, på grund af 79 §, fribrefsberättigade

tjensteman in. in. blifvit uppförda nedanstående ur 1862 års fribrefsförfa

ttningsförslag uteslutna, nämligen: befälhafvare för särskilda

kommendering!!!", Indika en dylik förmon blifvit tillerkänd genom kong],

resolutionen den 3 augusti 1727, och kompanibefälhafvare, i de fall

som i nådiga brefvet den 23 februari 1858 omförmälas; poliskamrarne

i Stockholm och Göteborg, för Indika hittills särskilda fribrefsböcker

utfärdats; justerare, Indika fribrefsrätt blifvit tillagd genom 17

§ af nådiga stadgan om matt och vigt den 10 november 1865, samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

distriktsläkare, Indika, i skrifvelse den 14 september nästlidet år,

Sundhetskollegium förklarat, i afseende å skyldigheten att till Kollegium

ingifva rapportör, årsberättelser och (Kriga handlingar, vara i

allo likstälda med provincialläkare, dem fribrefsrätt för meddelanden

till Sundhetskollegium och Länsstyrelse blifvit tillagd genom nådiga

instruktionen den 13 juni 1822.

Jemlik! de redan i 7 §, 1 inom., af poststadgan intagna föreskrifter,

borde då fribref icke i lösväska insändas, desamma omedelbart å

postanstalt inlemmas. Det är ett stadgande, hvars nödvändighet framgår

ensamt af omöjligheten, vare sig att afgöra, huruvida försändelse

som ur breflåda upphemtats, kan hafva blifvit af fribrefsberättigad

myndighet, embets- eller tjensteman afsänd, under iakttagande af de

föreskrifter som till missbruks förekommande ansetts erforderliga, eller

att — äfven om postiljon eller postförare tillätos mottaga dylika bref

_ åt dem uppdraga pröfningen af frågan, i hvad mon dessa försändelser

kunde vara berättigade till afgiftsfri postbefordran. 1 § 81

har, i öfverensstämmelse med den i underdåniga memorialet den 11

augusti 1862 uttalade åsigt, fnbrefsrätten blifvit i allmänhet inskränkt

till försändelser som från postanstalt till annan inrikes ort med post

fortskaffas. Det undantag härifrån till förmon för en del rekommenderade

bref till personer inom postanstaltens område, som innehålles

i 2 inom. af siståberopade §, grundar sig på föreskrifterna i nådiga

brefven den 19 oktober och 9 november 1850. Att i (ifrigt, på

sätt förklarad!: blifvit i 3 inom. af 81 §, fribrefsrätt icke tillkommer

lokalbrefvexlingen, framgår af Eders Kong!. Maj ris nådiga bref den

24 januari 1862.

För att förekomma de olägenheter som eljest möjligen kunde af

frankeringsfrihetens införande härflyta för brefvexlingen med embetsverken,

har i 82 §, monn 2, blifvit underdånigst föreslaget att, då

ett till embetsverk eller myndighet ankommet ofrankeradt bref, efter

öppnandet, befinnes icke vara af den beskaffenhet att lösen derför

bör af allmänna medel utgå, skall, mot försändelsens återställande till

den postanstalt som densamma utlemna!:, det derför uppburna porto

återgäldas.

Då, för öfvervakandet af fribrefsrättighetens behöriga utöfvande,

ingenting är mera angeläget ån ett noggrann!: iakttagande af föiesktliten

i 84 § af poststadgan derom, att hvarje skrifvelse för hvars postbefordran

påyrkas portofrihet, är aflaten af den myndighet, embetseller

tjensteman med hvars fribrefspost densamma försändes;

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

då genom den förändrade vigtmoderationen i så betydlig mon

minskas postafgifterna för de i allmänhet tyngre embetsbrefven,

och då slutligen, genom den i 97 § medgifna frankeringsfrihet

i vissa fall utan förhöjning i porto, beredes en utväg att mot eu

billigare afgift, som utgöres af emottagaren, insända begärda uppgifter

-— en utväg som också nyligen, på grund af särskild öfverenskommelse

och Generalpoststyrelsens cirkulär den 4 nästlidna mars,

anlitats för meddelanden emellan pastorsembetena och Statistiska

Centralbyrån,

har Generalpoststyrelsen ansett kunna och höra upphöra den

presterskap^ likasom fattigvårdsstyrelserna, genom kongl. cirkulären

den 16 juni 1813 och den 27 september 1834 samt kongl. kungörelsen

den 19 september 1848, medgifna rättighet att få med

kronobetjeningens fribrefspost fortskaffa»^ sina skrifvelser till Länsstyrelsen;

eu rättighet, hvars värde och betydelse i hvart fall blir i

väsentlig mon beroende af afståndet mellan brefafsändarens och vederbörande

kronobetjents bostäder, utom det att det verkliga behofvet

åt ett dylikt undanta gsstad gall do förminskas genom det med hvart år

växande antalet postanstalter.

Bland försändelser för hvilkas postbefordran fribrefsrätt icke

må anlitas, hafva i 86 §, mom. 2, äfven blidt upptagna landskontorens

räkenskaper, helst, sedan tillfälle blifvit beredt" till paketbefordran

mellan Östersund och Stockholm, något sådant undantagsstadgande

som blidt genom nådiga brefvet den 3 juni 1845 mecldeladt

till förmon för Jemtlands läns kronoräkenskaper, icke vidare

synes vara af något mera trängande behof påkalladt.

De i §§ 87 och 88 innehållna stadgande!!, om högsta vigten i

allmänhet för fribref och om de fall, då undantagsvis höra till befordran

såsom fribref mottagas äfven tyngre försändelser och sådane

som ej kunna inrymmas i postväska eller särskild! å postdiligens

eller annat poståkdon anbragt förvaringsrum, grunda sig dels på

kongl. brefvet den 26 juni 1799, kungsord! af Kanslikollegium den

20 juli samma år, dels på Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 28

mars 1862.

I stället för det i 14 och 15 §§ af 1862 års fribrefsförfattningsförslag

förekommande stadgande, att böterna för fribrefsmissbruk borde

odelade tillfalla den eller de som fribrefsmissbruket upptäckt och till

laga beifran anmält, har i § 94, inom. 3, af nu föreliggande underdåniga

förslag intagits eu med stadgandet i 11 inom. af 1756 års

fribrefsförordning öfverensstämmande föreskrift derom, att böterna höra

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

till hälften delas mellan postkassan och angifvare!!, endast med iakttagande

deraf att, i det fall då, för fribrefsmissbrukets upptäckande,

afsändande postanstalt hatt nödigt att om biträde anlita postanstalten

å adressorten, angifvareanparten af böterna mellan bägge dessa postanstalter

fördelas.

Då i vissa fall icke blott göromålen kunna underlättas derigenom,

att för olika afdelningar åt embetsverk eller myndighet utfärdas

särskilda fribrefsböcker, utan äfven derigenom kan i viss moll

befrämjas uppsigten öfver fribrefsbokens behöriga användande, likasom

en dylik anordning någon gång påkallas deraf att vederbörande

chef för ett embetsverk är, af allmänna gör omåls handläggning,

under någon tid hindrad uppehålla sig å den vanliga tjenstgöringsorten,

har i § 96, inom. 2, intagits föreskrift derom att, på sätt

också hittills varit vanligt, äfven flera än eu fribrefsbok må kunna

för samma embetsverk eller myndighet utfärdas.

Genom samma inom. har jemväl blifvit i underdånighet föreslaget,

att Generalpoststyrelsen skulle tillhöra till behandling upptaga

och afgöra de någon gång förekommande frågorna om beviljande, af

tillfällig anledning och för kortare tid, af fribrefsrätt för skrivelser

hvilka afse allmänna ärendens handläggning; ett stadgande, som icke

allenast nära öfverensstämmer med de förut underdånigst åberopade

föreskrifterna i nådiga brefven deri 10 mars 1865 i fråga om läkemedels

försändande med posterna och den 28 februari 1868 angående

fribrefsrätt i vissa fall äfven för sådane tjenstemeddelanden

som eu dylik förmon icke eljest tillkommer, utan äfven tillförne

någon gång tillämpats, såsom då, genom cirkulär den 14 juni 1816,

Öfverpostdirektörsembetet medgifvit portofrihet för regementskommissariers

brefvexling under mötestiden med passevolanskommissariaten.

Och ett härmed öfverensstämmande förfaringssätt tinnes äfven inom

andra länders Postverk vidtaget.

Då införandet af en allmän frankeringsfrihet mot ett i väsentlig

moll förhöjdt porto icke torde höra verka till någon förändring i de

vilkor, på hvilka det medgifvits Direktionen öfver Allmänna Barnhusinrättningen

i Stockholm, genom nådigt bref den 23 mars 1855, och

sparbankerna i riket, genom nådiga skrifvelsen den 22 januari 1864,

att få sig ofrankerade bref tillstälda, har uti 97 § af allmänna

poststadgan blifvit i underdånighet hemstäldt att, om och när af

embetsverk eller allmän inrättning göres hos Generalpoststyrelsen

anmälan derom att alla eller vissa, särskild! angifna, bref som till

embetsverk^ eller inrättningen ofrankerade anlända, ovilkorligen komma

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

att vid mottagandet utlösas, portot för dessa försändelser må, under

iakttagande af de föreskrifter som, till missbruks förekommande, Generalpoststyrelsen

finner nödigt föreskrifva, nedsättas till hvad i franko

skolat utgöras, derest befordringsafgiften blifvit erlagd vid afsändande!.

Slutligen liar Generalpoststyrelsen ansett höra i 98 § inflyta ett

stadgande derom att, i det fall posttjensteman gör sig skyldig till

fribrefsmissbruk, skola de för dylik förseelse stadgade böter utgå

med dubbelt belopp.

Efter det Generalpoststyrelsen, den 11 augusti 1862, afgifvit

åberopade underdåniga förslaget till ny fribrefsförfattning, har, genom

Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 30 oktober sistlidet år, fribrefsrätt

blifvit tillagd äfven direktionen för Stockholms läns nya lasarett

i Östhammar.

Då emedlertid donna förmon blifvit beviljad endast tillsvidare

och under afvaktan af en allmän revision utaf fribrefsförfattningarne,

och då, äfven om fribrefsrätten ej komme att helt och hållet

upphöra, densamma dock, på de i åberopade 1862 års underdåniga

memorial anförda skäl, icke i andra än sådane undantagsfall som i

§§95 och 96 af allmänna poststadgan omförmälas, lärer höra utsträckas

till annan brefvexling än den som rör den egentliga statstjänstens

bestridande, men deremot de allmännyttiga inrättningar,

lärda stiftelser in. in. Indika hittills varit med eu dylik förmon

hugnade, böra, i den mon sådant befinnes lämpligt och behöflig!;, på

annat sätt af det allmänna understödjas,

har Generalpoststyrelsen ansett böra, med den nya poststadgans

tillämpning, upphöra icke allenast förbemälda, lasarettsdirektionen i

Östhammar hittills tillkommande fribrefsrätt, utan äfven den frihet

från postafgifters utgörande som blifvit lasarettsdirektionerna i allmänhet,

och särskild! dem i Lund, Piteå och Haparanda, tillagd

genom nådiga brefven den 29 november 1844, den 24 november

1857, den 14 januari 1859 och den 5 oktober 1862.

I den händelse Eders Kong!. Maj:t skulle finna skäligt fästa

nådigt afseende å den af Generalpoststyrelsen härofvan i underdånighet

gjorda framställning angående fribrefsrättens upphörande, torde

det förslag till allmän poststadga, som nu i underdånighet afgifves,

nådigst varda till Generalpoststyrelsen återförvisad!, för vidtagande

deri af de flera förändringar som af ett dylik! beslut skulle påkallas.

Hvad beträffar den portofrihet som skola! tillgodonjutas af

Svensk författningssamling, på grund af nådiga skritvelserna

den 22 december 1824 och den 14 september 1838;

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Krigsvetenskapsakademiens tidskrift och handlingar, för fortskaffande

till subskribentema derå, äfvensom, vid försändning jemte

samme handlingar, af »Norskt Militär-Tidsskrift» och »Dansk Tidsskrift

för Krigsvaesen», jemlikt nådiga brefven den 4 maj 1827, den 19

januari 1838 och den 13 april 1858;

Länsstyrelsernas tryckta kungörelser, på grund af nådiga brefven

den 1 mars 1861 och den 10 mars 1865, samt

Riksdagsprotokollerna med dertill hörande bihang, jemlikt nådiga

brefvet den 14 juli nästlidet år, mot erläggande af ett postförvaltarearvode,

" uppgående till 1 rdr för hvar samling,

synas, med iakttagande af den moderation i afgift som, enligt

§ 72, skulle tillkomma alla sådan»; tidskrifter som mindre ofta än

en gång i veckan utkomma, och som i samma § särskilt bl hvit förbehållen

Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, Svensk

författningssamling, Länsstyrelsernas tryckta kungörelser, då desamma

till enskilda subskribent^ öfversändas och följaktligen icke kunna,

på grund af 84 § i allmänna poststadgan, med fribrefspost befordras,

samt Riksdagsprotokollerna. med dertill hörande bihang; af Indika

författningar och offentliga handlingar åtminstone de tre sistomförmälda

på obestämda tider utgifvas,

vilkorcn för fortskaffande med posterna af ifrågavarande försändelser

blifva så billiga, att något särskild! undantagsstadgande till

förmon för desammas spridning icke kan anses påkallas.

Hvad särskild! angår de tvänne norska och danska militära,

tidskrifterna, af Indika den förra torde motsvaras af den nu varande

»Officiel Militär-Tidende» och den sednare icke återfinnes i den för

innevarande år från Danmark erhållna uppgift å der utkommande

tidningar och tidskrifter, torde, för den händelse någon särskild

lindring i vilkoren för postbefordran af den ena eller andra norska

eller danska militärtidskriften ansåges höra fortfarande ifrågakomma,

stadgandet derom dock icke höra i den allmänna poststadgan inflyta,

utan, jemlik! § 64, särskild! i nåder meddelas; antagligen först om

och när öfverenskommelse kunna! träffas om eu motsvarande förmon

lör spridningen inom Norge och Danmark af Krigsvetenskapsakademiens

handlingar och tidskrift.

För den norska »Officiel Militär-Tidende» uppgår emedlertid

redan nu, vid förskrifning genom svensk postanstalt, årliga prenumerationspriset

i dess helhet icke till mer än 1 rdr 70 öre.

Äfvenså torde särskild nådig föreskrift meddelas huruvida, jemväl

efter den allmänna poststadgans utfärdande, bör af Vetenskaps
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

akademien fortfarande tillgodonjutas den rättighet till afgiftsfritt införskrifvande

genom Postverket af utländska journaler, hvilken hittills

tillkommit Akademien på grund af nådiga trefven den 14 november

1810, den 20 juni 1821 och den 28 maj 1859; en förmon, hvilken

emedlertid icke kan Akademien beredas utan fortsatt uppoffring af

postkassan, som nödgas bestrida utgifterna för samme journalers

transitobefordran genom främmande länder.

Extra poster. Enligt nådiga reskript?!, den 3 september 1817 och Kanslistyrelsens

derpå grundade cirkulärbref den 30 samma månad och är.

tillkommer rättigheten till extra posters begagnande:

Stats-, Hofkansler.?- och Generaladjutantsexpeditionerna,

Statsministern för Utrikes Ärendena,

Kollegierna och Postverkets Styrelse,

Länsstyrelserna,

Generalbefälhafvare, Regementschefer, Kommendanter och Befälhafvare

för detacherade kårer och stationerade trupper; -de sednare

likväl endast vid tillfällen af krig eller när rikets lugn eller ett

hastigt anbefaldt uppbrott eller påskyndad handräckning sådant fordrar,

i hvilket fall enahanda frihet jemväl tillkommer Chefer och

Befälhafvare på utkommenderade eskadrar och äfven å mindre antal

samt enkla, bevärade fartyg;

Generalintendenter, Öfverkrigskommissarier och sådane Verk, som

vid tillfällen af krigsrustningar i nåder förordnas att krigsekonomidetaljen

bestrida.

De ökade tillfällen till postförsändning med ordinarie lägenhet,

som af jernvägar och utvidgade postförbindelser erbjudas, hafva, i

förening med inrättandet af de elektriska telegraferna, verkat derhän

att i sednare tider extra poster högst sällan anlitats annat än vid de

tillfällen, då anslutningen mellan olika poster förfelats. Med afseende

härå har också rättigheten att påkalla extra postbefordran

ansetts lämpligen kunna, i § 100 af det underdåniga förslaget till

allmän poststadga, inskränkas derhän att, utom på Eders Kong!. Maj ds

nådiga befallning eller då extra post påkallas för afhjelpande af de

olägenheter som härflyta af inträffande afbrott, oregelbundenhet eller

oordning i postutvexlingen, affärdande! af extra poster skulle i allmänhet

förbehållas ensamt Cheferna för Statsdepartement?!!, Eders

Kong!. Maj ds Befallningshafvande, Generalbefälhafvare, Regementschefer

och Kommendanter å fästningarne, men vid tillfälle af krig

eller när ett hastigt anbefaldt uppbrott eller brådskande handräckning

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

sådant, påkalla, extra post tillhandahållas äfven på reqvisition af befäl

för detacherad kår, utkommenderad eskader eller beväradt fartyg,

samt Generalintendenter, Öfverkrigskommissarier och andra, Indika

bestridandet af krigsekonomidetaljen blifvit i nåder anförtrodt.

§§ 101—118 af det underdåniga förslaget till allmän post- Personbeforstadga

innehålla föreskrifter rörande personbefordringen med Post- ‘[,3kdon!

verkets åkdon.

De i § 101 upptagna afgifter äro desamma som

för resa med ordinarie lägenhet blifvit faststälda genom Eders

Kong!. Maj:ts nådiga bref den 23 oktober 1863, samt

för färd med bi vagn eller extra post blifvit af Generalpoststyrelsen

föreslagna i underdånig skrifvelse den 9 innevarande månad.

1 stället för att, enligt nu gällande stadgande!!, öfvervigt å

passageraregods betalas enligt paketposttaxan — eu bestämmelse,

hvilken icke är egnad att befrämja ett allmännare begagnande af

postdiligenslägenhet — har i § 104 denna afgift blifvit upptagen till

5 öre per mil för hvar vigt af högst 10 U. För bestämmandet af

donna afgift ligger till grund samma beräkning som blifvit följd vid

uppgörandet af förslag till paketporto; endast med iakttagande deraf

att, medan detta sednare ansetts böra utgå med visst belopp för

hvart W. som fortskaffa^ eu våglängd af högst 10 resp. 25 mil, har

taxeringen af passageraregodset, hvithet gemenligen endast befordras

på kortare afstånd, antagits. böra grundas på det. antal mil som i

hvart särskild! fall gödsel blifvit fortskaffa!!!; hvarvid, i motsats till

hvad vid pakettaxeringen skulle ega rum, vigten beräknas efter s. k.

rater af 10 W.

Ofrige bestämmelser äro i allt väsentligt öfverensstämmande med

de föreskrifter för resandes fortskaffande med postdiligens som, af

Generalpoststyrelsen tillsvidare meddelade i paketposttaxan den 17

januari 1861 samt i cirkulär den 21 oktober samma år, den 23

oktober och 27 november 1862, den 12 juli 1864 och den 30 april

1866, hittills tillämpats och i allmänhet befunnits ändamålsenlig!!.

Efter det att, vid inrättandet af särskilda paketposter, tillfälle Förbudssedlan

blifvit berådt att få med desamma fortskaffade äfven förbudsscdlar In^f“1jd9™“na

för resande, förordnades, genom nådiga brefvet den 24 juli 1841, att

enahanda anordning herde träffas äfven i afseende å brefposterna;

hvarjemte i nåder stadgades att för hvar särskild förbudssedel, som

å postanstalt eller till postiljon aflemnas, herde erläggas en afgift af 3

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

skilling banko, som, der förbudssedel!! fortskaffades med paketpost»

skulle tillfalla postkassan, men i annat fall vederbörande postiljon.

Omöjligheten, i de flesta fall, att kontrollera uppbörden af eu

dylik afgift, hvaraf också icke under en lång följd af år någon

inkomst tillflutit postkassan, gör det olämpligt att med en afgift,

som skall till Postverket redovisas, belägga de förbudssedlar som

med posterna fortskaffa^. Den ersättning som härför må höra utgöras

och som, till beloppets jemnande, blifvit i § 119 af allmänna poststadgan

upptagen till 10 öre, torde fördenskull få odelad tillfalla

postiljonerna.

Då de poster Indika ännu fortskaffas med posthemmansskjuts,

i allmänhet icke gorå något uppehåll vid gästgifverierna, Indika de

ofta endast på afstånd passera, bör också icke någon befordran af

förbudssedlar med dessa poster ifrågakomma.

Böterna för försummelse med förbudssedel aflemnande, som, i

eu af Öfverpostdirektörsembetet den 18 maj 1831 utfärdad instruktion

för paketpost åtföljande postiljoner, bestämdes till eu half månads

aflöning, hafva sedermera, genom samma Diabetes cirkulär den 22

oktober 1841, blifvit faststälda till 5 rdr och torde äfven höra

dervid bibehållas.

Anslag om De i § 120 intagna föreskrifter rörande anslag om posternas

''Torn™-''och" ankomst- och afgångstider, postförsändelsernas utlemnande in. in.

afg&ngstider. motsvaras till någon del åt stadgandena i 12 §, 6 inom., åt postmästareinstruktionen

den 16 februari 1707, ehuru dessa sednare afse

endast de större postkontoren och hittills visserligen icke heller alltid

vid andra postanstalter vunnit tillämpning.

Expeditions- I §§ 122—141 innehållas de föreskrifter som ansetts höra i

kartering mm’den allmänna poststadgan inflyta rörande sj elfva expeditionssättet,

postförsändelsernas stämpling, kartering och dekartering, rörande

protokollsföring, posternas dirigering och inpackning samt postens

åtföljande af s. k. postpass in. in.

Dessa föreskrifter innefatta endast de hufvudsakligaste och vigtigaste

bestämmelserna, hvaremot de mera detaljerade föreskrifterna

rörande sådane delar af posttjenstgöringen, som mera ofta äro förändring

underkastade, antagits höra inrymmas i särskilda tjenstgöringsreglementen,

som, jemlik! 164 §, komme att af Generalpoststyrelsen

utfärdas.

Utan tvifvel skall nödigt befinnas att. i en icke aflägsen framtid,

vidtaga flerahanda förändringar äfven i de föreskrifter rörande post
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

91

tjenstgöringen som, med anledning af nu i underdånighet framställa

förslag, kunna komma att i den allmänna poststadgan inrymmas.

Sådant klofve emedlertid sannolikt förhållandet äfven om ännu mer

inskränktes omfånget af de i den allmänna författningen intagna bestämmelser

rörande sjelfva sättet för postutvexlingens besörjande.

Och annorlunda kan icke gerna inträffa med eu inrättning, sådan

som Postverket, hvilken, för att rätt uppfylla sin bestämmelse, måste,

i den moll omständigheterna det medgifva, tillgodose hvarje nytt behof

af ökadt tillfälle till postutvexling, på det sätt som af olika tiders

olika förhållanden påkallas, utom det att en inrättning af donna beskaffenhet

icke kan eller bör undgå inflytandet af den erfarenhet

som i andra länder vinnes. Någon anledning förekommer derför

också icke att, till undvikande af nödvändigheten att framdeles nödgas

i författningen vidtaga eu och annan förändring, ur nu i underdånighet

afgifvande förslag till allmän poststadga utesluta föreskrifterna

rörande hvad hufvudsakligen och vid alla postanstalter iakttagas

bör vid postens afsändande och mottagande, helst det väsentligaste

härvid, försändelsernas kartering, likasom äfven protokolleringen,

förut utgjort föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, samt på bestämmelserna

rörande sättet för posttjenstgöringens bestridande, i icke

ringa mon, beror den större eller mindre tryggheten för eu stor del

postförsändelsers riktiga fortkomst; hvarför också i de flesta andra

länder hithörande föreskrifter finnas vara af Kegeringsmagten faststälda.

Under det att i äldre lider för hvart särskild!, äfven orekommenderadt

bref adressatens namn skolat uppföras såväl i protokoll

som å karta — hvilken sistnämnda anordning, i eu tid då knappt

någon brefbäring besörjdes af Postverket, väl till icke ringa del afsåg

att genom postkartorna, som i postförstugorna uthängdes, meddela

allmänheten underrättelse om Indika bref som voro att å postanstalterne

afhemta — blef, genom nådiga brefvet den 23 februari 1849,

till eu början endast för det återstående af samma år och på försök,

medgifvet att för bref, som hvarken skulle rekommenderas eller registreras,

adressaternas namn Unge ur protokollen uteslutas och endast

brefvens stycketal angifvas; ett stadgande som emedlertid kort tid

derefter genom nådiga brefvet den 19 november nämnda år, förklarades

böra äfven allt framgent tillämpas. Sednare och i sammanhang

med medelportots införande förordnades, genom nådigt bref den

9 mars 1855, att äfven å kartan alla orekommenderade och oregistrerade

bref borde endast till stycketalet uppföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

92

Hufvudsakliga anledningen till förenämnde förändringar var omöjligheten

att, utan en betydlig tillökning af postpersonalen, kunna fortfarande

namnförteckna alla dessa bref, hvilkas antal med hvart år

tillväxte. .

Då, på sätt förut blifvit i underdånighet anmärkt, i allmänhet

s. k. vanligt bref utan qvitto utlenmas och måste utlemnas till hvem

helst som anmäler sig till dess utbekommande, är det också tydligt

att fördelen af att genom kartan kunna fa bestyrkt, det ett

bref verkligen blifvit till postbefordran aflemnadt, måste i betydlig

mon förminskas genom svårigheten för deri verklige adressaten att

kontrollera vederbörande posttjenstemans uppgift att detsamma blifvit

af annan person utfordradt.

Af sådan anledning har ock Generalpoststyrelsen ansett höra helt

och hållet upphöra den namnkartering eller s. k. registrering af vissa

bref, som hittills varit medgifven mot särskild ersättning till vederbörande

posttjensteman, helst skilnaden emellan denna afgift, 12 öre,

och den af 18 öre som, jemlik! § 15 i allmänna poststadgan, skulle

komma att utgå för brefs rekommenderande, måste antagas vida mer

än uppvägas af den större trygghet för försändelsens behöriga framkomst

som dess rekommenderande medför, och den dermed följande

rättighet till ersättning för möjligen inträffande förlust.

Äfven i fråga om kartering af försändelser med angifvet värde

och rekommenderade bref har en förändring blifvit i underdånighet

föreslagen.

Nu gällande föreskrift, att för värdeförsändelser bör å kartan

angifva!, adressatens namn, innefattar, åtminstone hvad de slutet rekommenderade

brefven angår, icke någon fullständig säkerhet derför,

ätt i hvart fall ersättningssumman kommer att utgå med det belopp

som vederbör, då vid de icke sällan inträffande fall, att med samma

post till samma adressat expedieras flera rekommenderade bref, mången

gång omöjligt blir att, i händelse ett af dessa bref gått förloradt,

kontrollera mottagarens uppgift om hvilken af försändelserna som

saknats och således bör af postmedlen ersättas. I någon mon komma

visserligen olägenheten häraf att minskas derest, på sätt i poststadgans

§ 16 blifvit underdånigst föreslaget, hädanefter för alla i egentlig

mening rekommenderade bref ersättningen komma att utgå med

enahanda belopp. Så angeläget är det emedlertid att, i händelse af

förlust, alltid få med säkerhet utrönt, hvilken försändelse som saknas,

att Generalpoststyrelsen ansett hvart särskild! rekommenderad! eller

assureradt bref böra förses med en för postanstalten fortlöpande in
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

lemningsnumnier och äfven denna nummer höra å kartan angifvas;

eu anordning, hvilken derjemte vid omkartering underlättar behandlingen

åt dylika försändelser, på samma gång den lemnar en ökad

ledning vid efterspanande af bref som kunna hafva blifvit felsända.

Denna inlemningsnummer måste också gorå angifvande å kartan

af adressaternas namn för rekommenderade bref obehöflig!

För ofrankerade eller ofullständigt frankerade försändelser samt

för postförskott bör, med afseende å den ankomstortens postanstalt

åliggande redovisning, utöfver stycketalet äfven porto- resp. förskottsbeloppet

angifvas.

För alla sådane paketpostförsändelser, Indika icke blifvit assuréradc,

och för Indika således, i händelse af förlust, ersättningen

ltomme att, jemlikt § 16, mom 8, utgå efter vigt, har också icke antagits

höra å kartan uppföras annat än stycketalet och vigten.

Då den omständigheten, att ett fribref blifvit till postbefordran

aflemnadt, kan till fullo styrkas åt det utaf vederbörande posttjensteman

i fribrefsbok eller å fribrefsförteckning meddelade qvitto, synes

också icke vidare anledning förekomma att äfven å kartan specificera

ifrågavarande bref; ett åliggande som, synnerligast i Stockholm och

i läneresidensstäderna, uti icke ringa mon försvårar postens expedierande

inom föreskrifven tid. Redan för någon tid sedan har också

i Norge upphört namnkarteringen af fribref, utan att deraf försports

någon olägenhet.

Det nuvarande sättet, att å karta upptaga stycketalet äfven af

s. k. vanliga bref och försändelser under band, kan icke annat än

verka till ett - ofta mycket menligt dröjsmål vid utlemnandet af ankomna

postförsändelser, helst sålunda i ett sammanhang måste försiggå

granskningen af såväl den orekommenderade som den rekommenderade

posten, af Indika den sednare måste följas med synnerlig uppmärksamhet.

Dertill kommer att utskrifvandet af särskild karta för

hvarje äfven sådan post, som icke innehåller värdeförsändelser, blir,

med korrespondensens tillväxt, en omöjlighet utan att i väsentlig mon

öka postpersonalen. Det kan då icke annat än anses såsom högst

ensidigt att här, såsom annorstädes, må upphöra all kartering af vanliga

bref, som äro fullt frankerade, likasom af försändelser under

band, varuprofver och mönster.

Och för vidtagandet af eu sådan anordning synes icke höra mota

någon betänklighet.

Att en till postbefordran aflemnad bref blindt åtföljes af en karta,

å hvilken angifves antalet i b lind ten inneslutna försändelser, innefat
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

tar nämligen icke någon ökad säkerhet för försändelsernas riktiga

fortkomst, då, i händelse brefbundten går förlorad, icke heller kartan

kommer adresspostanstalten tillhanda. Hvad åter angår den kontroll

mottagande postanstalten kan behöfva utöfva derå, att samtligen försändelser

verkligen finnas i den ankomna bundten, kan donna kontroll

lika så lätt, som genom särskild kartas utfärdande, vinnas derigenom

att å bref bundten uppgift å antalet försändelser tecknas af den

postanstalt som densamma expedierar, samt endast i den händelse, att

till samma postanstalt flera än eu brefbundt expedieras, derom göres

anteckning å postkarta.

Sedan erfarenheten ådagalagt otillräckligheten och otillförlitligheten

af de tid efter annan vidtagna försök, att bereda afsändande

postanstalt någon kontroll derå att försändelser, som blifvit af densamma

expedierade, alltid kommit vederbörande adresspostanstalter

tillhanda,

förordnade, genom cirkulär den 12 mars 1868, Generalpoststyrelsen

att, så ofta post, medförande rekommenderad försändelse, expedieras

till postanstalt, dit icke i regel karta affärdas med hvarje

dertill afsedd lägenhet, bör posten åtföljas af en duplettkarta som,

angifvande att värdeförsändelser i postpaketet finnas inneslutna, i

öifrigt endast upptager nummer å den karta, hvartill densamma utgör

duplett, samt afgångsort och dag, de sistnämnda angifna med postanstaltens

stämpel; hvarefter, om vid postens ankomst densamma befinnes

innehålla samtlige de å hufvudkartan upptagna försändelser,

med nästa post återsändes duplettkartan, försedd med adresspostanstaltens

stämpel, men, der olikhet förefinnes emellan hufvudkartan

och de posten åtföljande försändelser, derom göres anmälan till den

postanstalt hvarifrån posten utgått.

De sålunda af Generalpoststyrelsen meddelade, under något mer

än ett år tillämpade, föreskrifter hafva hittills befunnits ändamålsenliga,

och det införda besvaringssättet blifvit af flera postanstalter

användt äfven vid postförsändning till ort, dit post regelbundet med

hvar lägenhet afgår, och följaktligen postanstalterna icke ålegat bifoga

duplettkarta; hvadan någon tvekan icke torde höra mota att

utsträcka ifrågavarande stadgande till alla de poster Indika innehålla

värdeförsändelser.

I öfverensstämmelse med de härofvan underdånigst framstådda

grundsatser hafva blifvit affattade föreskrifterna i §§ 124, 136. 137

och 138 rörande postförsändelsers kartering och dekatering m. in.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Åt de i §§ 11 och 12 af 1707 års postmästareinstruktion förekommande

stadgande!! rörande protokollering, posternas dirigering,

försändelsernas inneslutande i försegladej påsar eller paketer och dessas

upptagande å postpass, postens befordran efter behörigen faststäld

tidtabell, kollationeringen af ankommen post och de åtgärder, som

med anledning af dervid förekomne omständigheter höra vidtagas

m. in., har i poststadgans §§ 125—135 samt 139 och 140 gifvits

den förändrade lydelse, som af förändrade förhållanden påkallas.

Då postkartorna utgöra eu vigtig och oumbärlig grundval för

granskningen af postanstalternas redovisning, men det nuvarande bruket

af deras uthängande i postförstugorna icke sällan leder dertill att

särskilda kartor antingen skadas eller helt och hållet förkomma, har

stadgandet i 12 §, 4 inom., af 1707 års postmästareinstruktion om

kartornas anslående blifvit, i § 141 af allmänna poststadgan, utbytt

mot eu föreskrift derom, att kartorna endast böra å postanstalterna

tillhandahållas personer som anmäla sig att af desamma erhålla del.

Antalet korrespondenter, som af postkartorna söka upplysning om

ankomna postförsändelser, har också icke kunnat annat än i väsentlig

mon aftaga, dels till följd af den år 1855 vidtagna högst betydliga

inskränkning i namnkarteringen, dels ock med anledning af den

mycket utvidgade brefbäringen och de särskilda anslag om qvarliggande

bref, som sedan några år tillbaka hvarje vecka anbringas i

postförstugorna, och om Indika handlas i § 58 af det underdåniga

förslaget till allmän poststadga.

De i §§ 142—144 rörande postutvexlingen genom poststation

innehållna föreskrifter äro sådane som, förut af Generalpoststyrelsen

meddelade i de för särskilda slag af poststationer den 4 oktober

1860 och den 26 januari 1863 utfärdade instruktioner, redan under

loppet af liera år varit tillämpade.

Stadgandet i 5 inom. af 152 §, att det ansvar och den deraf

följande skyldighet att, i mon af tillgång, ersätta förkomna eller

skadade postförsändelser, som, på grund af föreskrifterna i samma §,

åligga postförvaltare, poststationsföreständare, postiljon, postförare, jernväg^

ensteman, ångfartygsbefälhafvare eller forman, icke skola ega

ruin der, oaktadt alla erforderliga försigtighetsmått blifvit vidtagna,

postförsändelse gått förlorad eller blifvit'' skadad till följd af olycksfall,

öfvervåld, tillgrepp eller annan händelse, hvilken ej kunnat förekomma

s af den som det tillhört att om posten taga vård,

Postförsii ndel •

sernas protokolleri

ngm. m.

Postutvexlingen

genom

poststation.

Ansvar för

förlust af eller

skada å postgods.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Ansvarsbestämmelser

för

fel och förseelser

i postlin

sten in. m.

grundar sig på den förklaring som, i fråga om ångbåtspost,

blifvit af Eders Kongl. Maj:t meddelad i nådigt bref den 26 april

1861.

Sjelfva beskaffenheten af posttjenstgöringen — hvilken endast

sällan och undantagsvis tillåter tjenstemannen att, ostörd af förfrågningar

utaf allmänheten och meddelanden med densamma, under

den brådska, hvarmed gemenligen postgöromålen måste handläggas,

egna hela sin uppmärksamhet åt det vigtiga bestyret med karteringen,

protokolleringen och dirigeringen af afgående samt kollationeringen

och fördelningen af ankomna poster m. in. — gör det svårt för postpersonalen

att alltid kunna undvika fel och misstag vid expeditionen,

livilka emedlertid icke städse äro af den art, att för dem bör åläggas det

ansvar som stadgas i 38 § af nådiga instruktionen den 6 november

1863, men som dock icke heller höra lemnäs utan all ansvarspåföljd.

Redan från äldre lider tillbaka har också, på sätt härifrån linnés i

underdånighet anmärkt, blifvit, ehuru utan särskild! nådigt bemyndigande,

af Postverkets Styrelse stadgadt bötesansvär för flera dylika

expeditionsfel. Och i det förslag till allmän poststadga, som nu i

underdånighet afgifves, äro jemväl bötesbestämmelser upptagna för dylika

förseelser, der icke en tydlig afsigt att, genom åsidosättande af

författningarnes föreskrift, inkräkta på Postverkets eller allmänhetens

rätt, påkallar tillämpning af de i allmänhet strängare bestämmelserna

i Strafflagen.

Under det att för försummad eller felaktig stämpling af postförsändelse

blifvit genom Ofverpostdirektörsembetets cirkulär den 14

mars 1835 och Generalpoststyrelsens cirkulär den 24 maj 1855

stadgade böter af 1 rdr 32 skilling banko, livilka böter sedermera

blifvit genom Styrelsens cirkulär den 8 oktober 1863 till 1 rdr

riksmynt nedsalta;

för påses eller pakets uteslutande från postkartan bötesbeloppet

blifvit bestämdt genom Ofverpostdirektörsembetets. cirkulär den 30

mars 1825 till 6 rdr 32 skilling banko, genom Generalpoststyrelsens

cirkulär den 29 december 1859 till 1 rdr 50 öre och genom cirkuläret

den 8 oktober 1863 till 1 rdr riksmynt;

försummad anteckning å postpass om liden för postens ankomst

och afgång in. in. skola!, jemlik! 8 § i postmästareinstruktionen den

16 februari 1707, af postförvaltare umgällas: första gången med

böter, svarande mot eu månads aflöning, andra gången med fördubblade

böter och tredje gången med tjenstens förlust,

opaginerad Kontrollera mot PDF

97

samt postiljon eller postförare, som förstör eller borttappar sitt

medhafda postpass, skall, enligt nådiga brefvet den 21 oktober 1830,

bota 3 rdr 16 skilling banko, men den som förgäter, antingen att

postpasset från sig lemna eller att detsamma den som posten framfart

affordra, straffas med böter af 1 rdr 32 skilling,

kafva, i §§ 123, 124 och 146 af allmänna poststadgan, böterna

för såväl försummad eller felaktig stämpling som för postpåses eller

pakets uteslutande från postkartan ansetts höra bibehållas vid sednast

uppgillra beloppet, 1 rdr;

ansvaret för försummad anteckning å postpass, vid affattande!

af § 131, antagits höra utgöras af böter, uppgående till 5 rdr, men

förseelsen att å passet angifva oriktig tid, hvilken, då densamma

sker uppsåtlig!, förutsätter att posten blifvit obehörigen uppehållen,

höra umgällas enligt bestämmelserna i 25 kap., 16 § Strafflagen,

samt, i § 132, den hvilken försumma! den honom åliggande

vård om postpasset, antagits höra i hvart fall derför straffas med

böter af 5 rdr.

Enahanda ansvarspåföljd har, i § 129, äfven blifvit upptagen för

försummelse att å postpass eller dertill hörande förteckningijuppföra

de posten åtföljande försändelser.

Vid taxeringen synnerligen af försändelser till och från utlandet

— af hvit ka de förra ofta kunna å flera olika vägar, med olika frankeringssatser,

olika frankeringsgräns och afvikande vigtbestämmelser,

fortskaffa^, under det att för de sednare porto! skall uppbäras i enlighet

med de af vederbörande utländska postanstalter å försändelserna,

i fremmande myntsort och mången gång otydligt, verkstälda debiteringar

— kunna så lätt begås misstag, att icke rimligtvis synes kunna

för eu dylik förseelse ens påyrkas det straff, som för uppsåtlig! åläggande

eller uttagande af högre utskyld än vederbör, finnes stadgadt

i 25 kap., 9 § Strafflagen.

Derför bör dock icke lemnas utan afl ansvarspåföljd eu förseelse,

hvilken måhända i sådan! fall kunde mera ofta återkomma. Såsom

eu lämplig bot för portos påförande med högre belopp än som vederbör,

i de fall då sådan! kan anses härröra af bristande insigt i

hithörande författningar, har, i 145 § af allmänna poststadgan, antagits

dubbla beloppet af skilnaden mellan den afgift som blifvit debiterad

och den som rätteligen skola! utgöras.

Icke sällan har hittills inträffat att post, äfven innehållande

värdesaker, blifvit af misstag försänd till annan postanstalt än vederbör.

För uraktlåtande att sålunda mottagen post till råtta adressorten

13

\

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

öfversända, har, i § 148, ansvaret ansetts höra vara detsamma som i

22 kap., 19 § Strafflagen stadgas för underlåtenhet i afseende å

hittegods’ uppläsande.

Utom det att, i öfverensstämmelse med allmän författning, posttjensteman,

som till dylik felsändning gjort sig skyldig, åligger ersätta

den derigenom uppkommande skada, hafva, i § 149, derför blifvit i

underdånighet föreslagna böter, uppgående i de fall, då försändelsen

utgöres af bref eller paket med angifvet värde eller af rekommenderad!

bref, till 10 rdr, men i annat fall till 2 rdr.

Hvad härofvan blifvit i underdånighet anfördt om den brådska,

hvarmed i allmänhet posttjensten måste bestridas, och de många olikartade

göromål som derunder åligga postpersonalen, påkallar ock för

vissa fall en mildring i det ansvar som, med tillämpning af 25 kap.,

10 och 12 §§ af Strafflagen, skulle drabba posttjensteman eller

postiljon, hvilken

antingen från karta utesluter ofrankerad eller ofullständigt frankerad

försändelse, hvarigenom ankomstortens postanstalt sättes i tillfälle,

vare sig att utan lösen utlemna porto underkastad försändelse, eller,

der sådan uppburits, densamma ur redovisningen utelemna,

eller, der vid afsändande! befordringsafgiften blifvit kontant utgjord,

underlåter, vare sig att förse densamma med frimärke till

deremot svarande värde eller ock att det mottagna beloppet å kartan

redovisa,

eller ock uraktlåter i behörig ordning redovisa porto, som för

ankommen ofrankerad eller ofullständigt frankerad försändelse uppburits,

likasom afgift, hvilken blifvit erlagd för resandes befordran

med Postverkets åkdon.

Der sådane omständigheter förekomma, som gorå det antaglig!

att dylik förseelse tillkommit ensamt genom ovårdsamhet, har, i § 153,

densamma ansetts höra umgällas med böter af 5 rdr. -

Då för göromålens oafbrutna gång och redovisningsarbetets afslutande

å behöriga tider det är af mycken vigt, att till Generalpoststyrelsen

och dess underlydande afdelningar inom faststälda terminer

inkomma föreskrifna räkenskaper, uppbördsförslag in. in., hafva för

försummelse vid deras insändande blifvit, i § 155 af allmänna poststadgan,

upptagna böter af 5 rdr.

Försummad leverering af postuppbördsmedel hafva hittills Postverkets

redogörare umgält i enlighet med bestämmelserna i 1673 års

postordning och 15 §, 5 inom., af postmästareinstruktionen den 16

februari 1707; enligt hvilka författningar dylik försummelse bestraffas:

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

första gången redogörare dertill gör sig skyldig, med 12 % af

de medel som kora inlevereras;

andra gången med 24 % deraf,

och tredje gången med tjenstens förlust.

Till förekommande af levereringsbrist anser Generalpoststyrelsen

icke någon föreskrift vara verksammare än den om ofta återkommande

inbetalning af medel, hvilka icke äro för löpande utgifter i tj ensten

erforderliga.

Under det att, på grund åt föreskrifterna i 1707 års postmästareinstruktion,

fortfarande qvartalsvis afgifves räkenskapen för postuppbörden

i allmänhet — ett stadgande som emedlertid, på sätt härofvan

blifvit, i fråga om bokförande af postafgifter, underdånigst anfördt,

framdeles möjligen kan böra förändras derhän att, i stället för

qvartal-, införas månadsredovisningar — samt enahanda uppbördssätt

till en början tillämpats äfven i fråga om postanvisnings- och postförskottsmedel,

fann, med afseende å den större utvidgning som, i en sednare

tid, synnerligen postanvisningsrörelsen vunnit, Generalpoststyrelsen nödigt

att, i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad inom Engelska

Postverket är vedertaget, den 24 november nästlidet år förordna att,

efter det mottagandet af bref för dagen upphört, skall, vid alla

postanstalter, hvar lördag göras ett öfverslag öfver de under veckans

lopp uppburna och utbetalade postanvisnings- och postförskottsbelopp,

samt att, om dervid beiinnes att den å postanstalten innestående

behållningen af dylika medel med mer än en fjerdedel öfverstiger

det belopp, som antingen postanstalten erhållit Styrelsens bemyndigande

att för dylika liqvider innehålla, eller hvarå kreditiv å bankinrättning

i orten blifvit postanstalten medgifvet, i hvithet sistnämnda

fall bör såsom behållning upptagas äfven de möjligen å kreditivet

disponibla medel,

skall, med först derefter afgående post, till Postverkets liufvudkassa

insändas hela det belopp, hvarmed behållningen öfverskjuter

de till bestridande af postanvisnings- och postförskottsliqvider åt postanstalten

anvisade medel.

Riktigare ooh ändamålsenligare än att tj enstens förlust skulle

vara eu oundviklig följd deraf att, med eu så ofta återkommande

redovisningsskyldighet, en postförvaltare under en lång följd af år

tre gånger gjorde sig skyldig till ett måhända högst obetydligt dröjsmål

med redovisningens insändande,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

anser Generalpoststyrelsen att en dylik strängare ansvarsbestämmelse

tillämpas äfven första gången postförvaltare beträdes med försumlighet

i insändande af uppbördsmedel, men derjemte, oaktadt i

embetsväg erhållet särskildt förständigande, icke inom eu vecka efter

det Generalpoststyrelsens skrifvelse i ämnet kommit honom tillhanda,

till postkassan insändt det bristande beloppet;

hvaremot, i alla öfriga fall. dröjsmål med levererings fullgörande

synes kunna umgällas med böter, motsvarande 10 % af det belopp

som skolat inbetalas.

I öfverensstämmelse härmed äro äfven affattade föreskrifterna i

§ 156 af det underdåniga förslaget till allmän poststadga.

Postiljon eller postförare, hvilken bereder tillfälle till befordran

med posten af bref, paketgods eller resande, utan erläggande derför

till Postverket" af den afgift som vederbör, har, i § 157, ansetts höra

drabbas af det ansvar, hvarom handlas i 25 kap., 10 § Strafflagen.

Bestämmelserna i §§ 158—160 af allmänna poststadgan, angående

oloflig brefförsändning med jernväg, ångfartyg eller enskild

tillhörig diligens, äro affattade i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hithörande stadgande!! i Eders Kong!. Maj:ts nådiga kungörelse den

26 oktober 1860.

Det mycket ofta öfverklagade missbruket med beredande af

portofri befordran för eu stor mängd bref, synnerligen till fartygsredare

och aflastare, under uppgift att desamma »för resan äro af

nöden» —- eu uppgift, hvilken under nuvarande förhållande!! omöjligen

kan kontrolleras — har föranled! upptagandet i § 158 af eu

bestämmelse derom, att bref, för hvithet på ofvan angifna grund påyrkas

frihet från postbehandling, alltid skall vara oförsegladt.

1 afseende å ansvaret för obehörig brefbefordran har icke ansetts

höra göras någon sådan åtskilnad på de fall, då såsom biträde

härtill lånar sig befälhafvare å ångfartyg eller annan, till besättningen

eller uppassningen hörande person, konduktör eller annan jernvägstjensteman,

som gjort sig gällande vid affattande! af föreskrifterna

i 5 och 6 §§ af åberopade, 1860 års nådiga förordning.

För att tillförsäkra Postverket de inkomster som för dess tidsenliga

utveckling, till allmänhetens fördel, äro erforderliga, är det

nödigt söka, så mycket som möjligt, inskränka det förenämnda, särdeles

i en del sjöstäder med ångbåtskommunikation på utlandet

mycket ofta förekommande missbruket att, med Postverkets förbigående,

försända bref med lägenheter, hvilkas disponenter af Postverket

uppbära betalning för dylika försändelsers fortskaffande såsom post
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

gods. Derför liar också Generalpoststyrelsen ansett önskligt och behöfligt

att i § 159 af allmänna poststadgan meddelas en förklaring

derom att den, hvilken uppsåtligen förleder eller förleda söker postiljon

eller postförare, tjensteman eller betjening vid jernväg, befälhafvare

eller besättning å ångfartyg eller forman å enskild diligens

till olofligt fortskaffande af bref, skall derför stånda det ansvar som

stadgas i 3 kap., 1 § Strafflagen.

Deremot har Generalpoststyrelsen ansett att postregalet, som i

Hägra andra länder med mera stränghet öfverhålles, icke, såsom hittills,

enligt åberopade 1860 års nådiga kungörelse, skolat ske, bör

göras gällande i fråga om brefbefordran med sådan ångbåtslägenhet,

som icke af Postverket anlitas, och hvars begagnande till brefvexlingens

underlättande sålunda, genom iakttagande af ett dylikt förbud,

skulle helt och hållet omöjliggöras.

Under det att tillämpningen af de i poststadgan innehållna föreskrifter

i allmänhet torde kunna och höra vidtaga vid ingången af

året nästefter det, under hvithet författningen blifvit i nåder utfärdad,

synes stadgandena i 66 §, 1 och 6 inom., om lösväskors tillhandahållande

genom Postverket icke höra tråda i verkställighet förrän

två ä tre år sednare, eller vid eu tid då åtminstone någon del af de

väskor, som nu begagnas, kunna vara förslitna.

Ofrige stadgande!! i det nu underdånigst afgifvande förslag till

allmän poststadga, för hvilka icke bär ofvan blifvit särskild! redogjord!,

äro sådane som antingen stå i samband med de i flera afseende

förändrade vilkor för postutvexlingens besörjande, som blifvit här

ofvan i underdånighet föreslagna, eller öfverensstämma med den praxis

som sedan längre tid tillbaka utbilda! sig inom Postverket, eller slutligen

under en längre tid blifvit med fördel inom andra länders

Postverk tillämpade.

I några andra länder har under sednare tiden postinrättningens

verksamhet blifvit ytterligare utvidgad genom åtskilliga anordningar,

Jivilkas införande i Sverige Generalpoststyrelsen dock icke nu ansett

sig böra i underdånighet föreslå, f lit hör anställandet af s. k. landtbrefbärare,

en inrättning hvilken dock svårligen kunde med fördel

införas annat än möjligen i den sydligaste och tätast befolkade delen

af riket. Vidare: expressbefordran af enskildes bref; eu inrättning

som likväl, åtminstone hvad landsbygden beträffar, i de flesta fall

komme att mycket försvåras och fördyras genom de i allmänhet störa

utstånden. Härtill komma ytterligare: lokalpostanvisningar; postan
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

visningar, betalbara å flera olika orter; rekommenderande af försändelser

under band, varuprofver och mönster, in. m.

Ehuru såväl om eu del af dessa som om åtskilliga andra sednare

tiders anordningar till postutvexlingens ytterligare utvidgande

och underlättande samt särskild! om beredandet af tillfälle att i lösväska

försända rekommenderade och assurerade bref, Indika blifvit

inlemmade å den postanstalt, med hvilken lösväskan utvexla^ gäller

att de utan tvifvel kunna och efterhand höra äfven i Sverige införas,

har dock Generalpoststyrelsen ansett att, vid eu tidpunkt då, i

händelse af nådigt bifall till det nu i underdånighet framstälda förslag

till allmänna poststadgan, eu så genomgripande förändring i sättet

och v ilkoren för postutvexlingens besörjande vidtages, de svårigheter

som till en början torde uppstå vid eu dylik förändrings genomförande,

icke bort ökas genom ytterligare utvidgningar i postinrättningens

verksamhet, Indika synas kunna utan olägenhet uppskjutas, tilldess

någon erfarenhet vunnits om verkningarne af de nya stadgande!!

hvilka, med anledning af förevarande underdåniga framställning-, kunna

varda i nåder utfärdade.

De föreslagna Om erkännas bör, att störa och afsevärda fördelar skulle beredas

ntfinveTan allmänheten genom postutvexlingens ordnande i ungefärlig öfverenspa

Postverkets stämmelse med det förslag till allmän poststadga, som nu i undertinanemJustoU-

afgifves; så att derefter, bland annat-,

sammanhan bref, hvilka i vigt uppginge ända till 25 ort, komme

med^portef- att befordras mot eu frankoafgift, utgörande endast fjerde
väsendetsupp-

delen af hvad nu för försändelser af samma vigt erlägges;

hörande. v

tillfälle bereddes till brefs försändande med hvarje

lägenhet, utan afseende derå om vid affärdande! tillgång

till frimärken förefunnes eller icke;

en förenklad behandling af försändelser med angifvet

värde infördes, på samma gång som med en fjerdedel nedsattes

utgifter! för brefs rekommenderande;

utväg bereddes att, mot eu i väsentlig morr nedsatt

afgift, utvexla paketpostförsändelser mellan samtlige postanstalter

i riket;

frihet från särskild afgifts utgörande medgåfves för

försändelser i lösväska;

en billigare och rättvisare taxering infördes för tidningar

och tidskrifter, som förskrifvas genom Postverket,

opaginerad Kontrollera mot PDF

103

samt allmänheten frikallacies från utgifvande af sådan

särskild ersättning till postpersonalen, som nu i derå fall

utgår för Inträde som lemnas i tjensteväg,

jemte det att sålunda, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den af Riksdagen, i underdånig skrifvelse den 13 maj

nästlidet år, uttalade åsigt, komme att i väsentligaste mon

upphöra den för posttjenstens behöriga bestridande, i mer

än ett afseende, menliga sportelaflöningen för postpersonalen,

återstår att undersöka, i hvad mon Postverkets tillgångar kunna

antagas medgifva den tillökning i årliga utgifter, som blefve följden

hufvudsakligen af sportelväsendets utbytande mot en fast aflöning till

belopp, som för postpersonalens utkomst är oundgängligt.

Jemlikt de af Generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den

16 februari 1865 föreslagna, af Eders Kongl. Näjd den 21 derpåföljda

april i nåder godkända grunder för en omreglering af postpersonalens

löningsvilkor, skulle,

förutom anslagen till aflönande af skrifvarebiträde samt till kontorshyra

och expenser, äfvensom provisionerna för bref- och paketpostuppbörd

— deruti äfven inbegripen den för passagerarebiljetters

försäljning — och för frimärkens afyttrande, hvilket sistnämnda arvode

icke ansetts vara af beskaffenhet att höra till postkassan indragas,

dels såsom lön, dels såsom tjenstgöringsarvode tillerkännas:

postdirektörer i Stockholm och Göteborg.............................. rdr 5,000

postförvaltare af första klassen:

i allmänhet .............................................................. » 4,000

i Wisby, Hernösand, Umeå, Luleå, Östersund och

Haparanda ............................................................ » 3,000

postförvaltare af andra klassen.............................................. » 2,800

bland postförvaltare af tredje klassen:

en del........................................................................ » 1,800

eu annan de!............................................... » 1,500

postexpeditörer.......................................................................... » 900

samt postkontrollörer i Stockholm och Göteborg.................. » 3,500.

Med tillämpning af dessa grunder skulle, sedan Eders Kongl.

Näjd behagat, den 11 nästlidna juni, i nåder bifalla Generalpoststyrelsens

underdåniga hemställan att, såväl i Stockholm som Göteborg,

hädanefter må, i stället för tvänne, anställas endast en postkontorsföreståndare,

tillökningen i utgift å stat till följd af sportelväsendets

indragning blifva:

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

genom anställande i Stockholm och Göteborg af en postkontorsföreständare

med 5,000 rdrs aflöning, i stället för nuvarande tvänne

postdirektörer, hvardera med lön af 1,800 rdr ...... rdr 2,800

genom förhöjning i aflöningen från 1,200 till 3,000 rdr

för postinspektorerna i Wisby,

Hernösand, Umeå, Luleå

och Östersund samt för postkommissarien

i Haparanda » 10,800

» » » » från 1,200 till 4,000 rdr

för öfrige tjugo postförvaltare

af första klassen ...... » 56,000

» , » ii från 1,000 till 2,800 rdr

för de tjugotvå postförval
tarne

af andra klassen...... » 39,600

» » » » från 800 till 1,800 rdr för

de fyratiofem postförvaltare

af tredje klassen, hvilka nu

en dylik inkomst är tillförsäkrad

å interimsstat......... » 45,000

)> » « » från 800 till 1,500 rdr för

de tjugotre postförvaltare

af samma klass, h vilka å

interimsstat icke blifvit tillerkändt

mer än sistnämnda

belopp ..................... » 16,100

)) H » » från 800 till 1,500 rdr för

de sju postexpeditioner, Eslöf,

Halsberg, Ilerrljunga,

Hessleholm, Katrineholm,

Sunne och Töreboda, hvilkas

innehafvare ansetts böra tillkomma

samma aflöning som

postkontorsföreståndare ...... » 4,900

» » ii » från 600 till 900 rdr för

öfrige sjutiotvå postexpedi
törer

................................... » 21,600

« » ''i >> från 2,600 till 3,500 rdr

för hvardera af två kon
Transport

» 196,800

opaginerad Kontrollera mot PDF

105

Transport rdr 196,800

trollörer vid postkontoret i

Stockholm ........................... » 1,800

samt genom förhöjning i aflöningen från 2,400 till 3,500

rdr för kontrollören vid postkontoret

i Göteborg............ » 1,100

tillsamman rdr 199,700.

Efter fastställandet af förenämnde löneregleringsgrunder hafva,

isynnerhet genom det kort tid derefter införda bruket af postanvisningar

och postförskott, för största delen af postpersonalen, jemte ansvaret,

göromålen så betydligt ökats, att endast sällan och undantagsvis

tillfälle kan förefinnas att med postförvaltaretjenst förena någon

annan befattning; hvarför också bland de förenämnda lönebeloppen

icke alla numera kunna anses bereda tjensteinnehafvaren den säkerhet

att af arbetet hemta en inkomst, tillräcklig till hans eget och

hans husfolks tarfliga uppehälle, som synnerligast för en uppbördsman,

hvars redovisning är så svår att öfvervälta, måste anses så högst

nödvändig. Ilufvudsakligast gäller detta postexpeditionernas föreståndare

och innehafvarne utaf postkontor af tredje löneklassen. Äfven

der, såsom under sednare tiden i medeltal varit fallet, provisionen af

uppbörd och frimärkesförsälj ning uppgår för postexpeditörer till 94

rdr och för postmästare med lägsta lönegraden till 82 rdr, kan, med

tillämpning af förenämnde löningsgrunder, sammanlagda inkomsten af

posttj ensten icke beräknas komma att uppgå:

för postexpeditör i allmänhet till mer än omkring 1,000 rdr,

samt för postmästare af tredje klassens sednare afdelning till

högre belopp än omkring 1,600 rdr; helst i allmänhet å orter med

postanstalter af omförmälde slag sällan är att påräkna någon inkomst

af postafgifternas bokförande och, der eu sådan förekommer, densamma

vanligen är högst obetydlig.

Men om också en årlig inkomst af endast 1,000 ä 1,050 rdr kan

anses tillräcklig att, under de första åren efter vunnen ordinarie anställning,

bereda eu nödtorftig bergning åt en tjensteman, hvars anspråk

med skål icke få vara alltför störa, så blir dock förhållandet i

väsentlig mon annorlunda med en tjensteman, hvilken vid mera framskriden

ålder, med nämnda jemförelsevis ringa inkomst eller äfven

. med den af omkring 1,600 rdr, skall underhålla hustru och någon

gång flera barn. Icke heller kan den nämnda aflöningen anses synnerligen

egnad att till Postverkets tjenst draga dugliga och pålitliga personer,

om dessa icke ega anledning påräkna att, efter någon längre

14

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

tids tjenstgöring i lägre grad, medan ännu någon arbetsförmåga står

dem åter, i morr af skicklighet och förtjenst, vinna befordran till en

befattning, som mera är af beskaffenhet att mot nöd och tryckande

näringsbekymmer skydda deras återstående dagar.

Den ringa afgång som i allmänhet egen rum bland posttjenstemännen,

af Indika endast mycket sällan och undantagsvis någon enda

afgår till följd af begärdt och erhållet afsked ur tjensten, och de ofta

inträffande fall att, då någon gång genom dödsfall en ledighet yppar

sig, densamma fylles med person, som förut icke tjenstgjort inom

Postverket, har icke kunnat annat än verka derhän att inom Postverket,

under de sednaste årtiondena, befordring^ gått långsammare,

än hvad sannolikt varit fallet inom någon enda annan, större

allmän inrättning.

Detta förhållande har icke allenast verkat menligt på den ekonomiska

ställningen för många bland postförvaltarne, Indika dock alla

äro uppbördsman och, efter postanvisningsrörelsens införande, i olikhet

med hvad fallet är med andra redogörare, ega en utväg att, på

konstlad! sätt, under loppet af en eller några få dagar, uppbringa

sin uppbörd till mångdubbelt hvad densamma skolat utgöra. Det

måste äfven utöfva ett förlamande inflytande på sjelfva sättet för

posttjenstgöringens bestridande. Och ännu större blir faran härför

efter det förändrade löningssättets införande. Om nämligen till försvar

för sportelväsendet något skål kunde anföras, vore detta utan

tvifvel att sportel!! utgör för postförvaltare!! en sporre att till korrespondenternas

belåtenhet fullgöra åtminstone den del af tj ensten, för

hvilken sålunda eu särskild ersättning kan erhållas. Om och när

emedlertid, på andra här ofvan underdånigst anförde, vida mer talande

skäl, sportelväsendet afskaffa^, är det så mycket angelägnare att eu

ny och vida verksammare sporre till nit och ansträngningar i tj ensten

erhålles genom eu säkrare utsigt till befordran för de tjensteman

som deraf gjort sig förtjena.

Till bestyrkande af de härofvan lemnade uppgifter om den

ringa utsigt till befordran, som de sednaste årtiondena erbjudit tjenstemännen

inom Postverket, torde endast anses behöflig! i underdånighet

fästa uppmärksamheten derå, att

bland de sjutiotvå postexpeditörerna med 600 rdrs lön äro,

oberäknade de som ega att å indragningsstat uppbära någon tillök-_

ning i inkomst, för närvarande tjugotvå, hvilka uppnått en ålder af

50 år eller derutöfver, och af dessa tre vid en ålder af 58, tre vid

59, eu vid 60 och eu vid 80 års ålder,

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

och bland de tjugotre postmästare i lägsta löneklassen, med en

tillförsäkrad årlig inkomst åt 1,500 rdr, äro endast sju, Indika icke

uppnått eu ålder af 50 år, under det att för elfva åldern uppgår

till 60 år eller derutöfver, för fyra åldern öfverstiger 70 år, o. s. v.

Hvad åter angår de bäst aflönade platserna, visar sig — om

från räkningen undantagas Stockholm och Göteborg, till föreståndare

för hvilka postkontor hittills oftast befordrats tjensteman inom Postverket,

men icke af kontorspersonalen, utan af dem som varit anställa

hos Postverkets Styrelse — att af de 24 postkontor, hvilkas föreståndare

kunna i lön och sportler påräkna en inkomst af 4,000 rdr eller

derutöfver, vid nästlidet qvartals utgång 18 innehades af personer

som, före, vinnandet af donna anställning, icke tjenstgjort inom Postverket.

Och bland de sex postkontorsföreståndare, hvilkas föregående

tjenstgöring inom Verket beredt dem befordran till platser med förenämnde

förmonligare löningsvilkor, äro endast tre som under de sednast

förflutna tjugo åren — en år 1855, en 1856 och en år 1863

— kommit i åtnjutande åt en dylik förmon, medan under samma tid

postkontorsföreståndareplatser med aflöningsförmoner, uppgående till

mer än 4,000 rdr och i några fall öfverstigande 6,000, 7,000 och

9,000 rdr, tillfallit fjorton utom Postverket stående personer, deraf

fem under åren 1849—1858 och nio under sednast förflutna årtionde.

Till häfvande af olägenheten deraf att, efter sportelväsendets afskaffande,

postpersonalen skulle, mer än hvad förut kan å några orter hafva

varit fallet, eftersätta något af sina åligganden mot allmänheten, anser

Generalpoststyrelsen att, förutom utsigten till befordran, icke förefinnes

något verksammare medel än att, på sätt i afseende å Telegrafverkets

och Jernvägstrafikens tjensteman iakttages och i enlighet med hvad

annorstädes gäller äfven om postpersonalen, all anställning af posttjenstemän,

såsom ifrågastäldt blifvit i Styrelsens underdåniga skrifvelse

den 3 mars nästlidet år, komme att ske endast på grund af

konstitutorial eller förordnande att tjensterna bestrida. En dylik anordning

måste anses så mycket mer af verkligt behof påkallad, som

i allmänhet de fel och försummelser i tj ensten — inlemmade krets

afsändande och ankomna försändelsers utlemnande sednare än vederbort,

felaktig dirigering af postförsändelser, in. in. — hvilkas upprepande

gör eu tjensteman olämplig till posttjenstens besörjande, icke

alltid äro af beskaffenhet att kunna verka till hans aflägsnande från

platsen till följd af domstols derom meddelade beslut. Och någon

anledning förefinnes icke betvifla att ensamt medvetandet, det ådagalagd

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

försumlighet och liknöjdhet i tj ensten möjligen Tcunde verka till skiljande

från densamma eller förflyttning från en till annan befattning,

skulle hos posttjenstemännen medföra samma verkan, som den utöfvat

i afseende å personalen vid Telegrafverket och statens jern vägar.

Med en sådan förändring i sättet och vilkoren för anställning

i Postverkets tjenst och med en aflöning som, på samma gång den

betryggade tjenstemännens bergning, äfven innebure en kraftig uppmaning

till ansträngningar för vinnande eller bibehållande åt en dylik

befattning,

synes med skål kunna påräknas att postinrättningen, ordnad i

öfverensstämmelse med en nyare tids behof och fordringar, komme

att betjena allmänheten fullständigare och bättre än hvad alltid hittills

varit fallet, och dymedelst undvikas anledning till många af de

klagomål öfver oordningar i postutvexlingen samt bristande uppmärksamhet

och påpasslighet hos postpersonalen, som icke sällan låta förspörja

sig, och till hvilka fog icke alltid saknas.

Och icke ensamt i fråga om brefvexlingen i tj ensteangelägenheter

och affärskorrespondensen, utan äfven hvad angår utbytet af en

stor mängd andra meddelanden mellan enskilde, är tryggheten derför,

att en till postbefordran aflemna,! försändelse alltid riktigt och på tid

som vederbör kommer adressaten tillhanda, af så stor vigt att för

ernåendet af detta mål, försåvidt detsamma är möjligt, val torde

höra göras äfven större uppoffringar än de som härvid ifrågakomma.

Hvad vidkommer beloppet af de löner som vid omregleringen

borde de fullständiga postanstalternas föreståndare tillerkännas, synes

visserligen, med afseende å de ansträngande göromålen och det uppbördsmannaansvar

som åligger samtlige dessa tjensteman, anledning

icke saknas att i underdånighet föreslå en icke så obetydlig förhöjning,

om icke i alla, så åtminstone i de flesta förenämnde, år 1865

faststälda belopp, hvilka i allmänhet väsentligt understiga de löningsvilkor

som blifvit för Tullverkets personal föreslagna i Eders Kongl.

Maj ds nådiga proposition den 12 februari innevarande år.

Då emedlertid genomförandet af den nu ifrågastälda löneregleringen,

äfven der sådant komme att sire på enahanda grunder, som år

1865 blifvit underdånigst föreslagna och i nåder godkända, måste

medföra eu betydlig tillökning i Postverkets utgifter på stat, har

GeneralpostStyrelsen antagit att, innan någon erfarenhet vunnits rörande

de financiel resultaten af de förändringar i vilkoren för postutvexlingens

besörjande, som blifva följden af en ny poststadgas fastställande,

icke nu bör i underdånighet föreslås någon annan förhöjning

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

i de lönebelopp som blifvit genom nådiga brefvet den 21 april 1865

godkända, än att, med afseende å hvad här ofvan blifvit underdånigst

anfördt, lönen för postexpeditörer i allmänhet upptages till 1,000 i

stället för 900 rdr.

Det länge hända behofvet af en löneförbättring för ifrågavarande

tjensteman hade, vid afgifvandet af propositionen till Postverkets

statur för nästinstundande år, vunnit nådigt godkännande genom uppförande

för postexpeditörerna af ett särskild! anslag till skrifvarebiträde.

Frågan om förbättrade lönevilkor för mcranämnde tjensteman

ansågs emedlertid af Riksdagen böra uppskjutas tilldess, efter

den allmänna poststadgans utfärdande, förslaget till normalstat för

Postverket blefve Riksdagens pröfning understäldt.

Nämnda förhöjning i aflöningen till postexpeditörerna hornlim

att medföra en tillökning i utgift å stat af 7,200 rdr.

I olikhet med hvad vid andra postanstalter är fallet, tillkommer

vid Stockholms postkontor sportelaflöning i egentlig mening äfven en

stor del af de biträdande tjenstemännen. Inkomsten häraf har, upp
-

bördsprovisionen oberäknad, för år 1867 uppgått till omkring

.................................................,........................................ rdr 22,300.

Då nu, med undantag för en förhöjning från 2,600

till 3,500 rdr i aflöningen för hvardera af de tvänne

kontrollörerna, utgörande tillsamman................................... » 1,800

icke hårdvall blifvit, för de öfriga biträdande tjenste
-

männen vid Stockholms postkontor, tagen i beräkning

någon tillökning i aflöning å stat, men nuvarande inkomsten

af lön och tjcnstgöringsarvode jemte uppbördsprovision

och sportler ingalunda kan anses större än hvad till

tjenstemännens utkomst erfordras, skulle, vid sportelaflöningens

upphörande, kräfvas ett emot nämnde extra inkomster

svarande tillägg i löningsförmonerna för kontorsbiträdena

vid Stockholms postkontor af.............................. » 20,500.

Stockholms postkontor, för hvithet särskild instruktion blifvit i

nåder utfärdad den 19 augusti 1704, blef, på grund af nådiga brefvet

den 4 maj 1825, fördeladt i tvänne afdelningar, en för afgående och

en för ankommande poster, hvar med sin föreståndare; hvartill sedermera

kommit ett särskildt paketpostkontor och en brefbärareexpedition,

hvilka bägge sednare inrättningar hittills icke varit stähla under

öfverinseende af någon bland de bägge postkontorsafdelningsföreståndarne

eller af dem mottagit några föreskrifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Generalpoststyrelsen liar redan förut haft tillfälle, i underdåniga

skrifvelsen den 27 sistlidna maj, omförmäla de olägenheter som härflutit

deraf, att uppsigten öfver hvardera af postkontoren i Stockholm

och Göteborg varit åt tvänne personer uppdragen. Icke mindre oförmonlig

för göromålens behandling har under sednare tider visat sig

den för kontoret gällande fördelning af tjenstgöringsskyldigheten.

Enligt denna utgör utdelningen för afgående poster, i allt hvad angår

mottagandet af rekommendera de bref. postanvisnings- och postförskottsförsändelser

samt posternas kartering, protokollering och inneslutande

i paketer, sju särskilda postanstalter, af Indika hvar expedierar

post till olika orter, men dervid icke ens alla slag af ifrågakommande

försändelser; enär af det särskilda paketpostkontoret utfärdas

alla paketförsändelser, och expeditionen af de genom Postverket

från Stockholm förskrifna tidningar och tidskrifter besörjes af tolf

särskilda tjensteman, af Indika eu tillhörande utdelningen för ankommande

poster. Och härvid har en s. k. pulpet, eller underafdelning

åt postkontoret för afgående poster, icke alltid att taga befattning

med reqvisitionen af tidningar för samma orter, dit i (ifrigt post af

densamma expedieras; likasom de tidningar som genom en tjensteman

reqvirera^, och hvilkas afsändande till orterna bör af honom besörjas,

ofta för expeditionen från Stockholm skola på flera olika pulpeter

fördelas; hvilket isynnerhet vållar mycken olägenhet, om någon gång

till eu poststation tidningar^, för vinnande af en snabbare befordran,

böra olika dagar försändas öfver olika postkontor eller postexpeditioner,

hvilkas post från Stockholm icke utvexlas genom samma underafdelning

af dervarande postkontor för afgående poster.

Det är eu arbetsfördelning som — utan att medföra några sådane

fördelar för allmänheten, som annorstädes bl i tv it beredda genom

inrättande i större städer af flera olika brefaflemnings- och brefutdelningsställen,

och hvarmed först innevarande år i Stockholm gjorts

början genom öppnandet af ett tilialpostkontor å Norrmalm — endast

gör det nödvändigt att för göromålens behöriga bestridande använda

en något större personal, än som eljest kunde erfordras; hvarför också,

om på antalet utfärdade poster eller särskilda brefkartor fördelas utgifterna

för postanstalternas underhåll, deruti äfven inbegripna de med

tjensterna förenade sportler, visar sig att år 1867 för hvarje från

Stockholm utfärdad brefkarta belöpt ................................... 182,94 öre,

under det att kostnaden för hvar karta

från Göteborg utgjort.................................................... 102,75 »

» Sundsvall » ...................................................... 64,54 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

111

från Malmö utgjort............................................................ 48,89 öre,

* Geile » ............................................................ 48,04 »

» Kalmar » 42^80 »

» Norrköping» ............................................................ 38,19 »

och » Örebro » 34,19 »

Lämpligare än den omförmälda anordningen anser Generalpoststyrelsen

vara att, såsom i andra större utländska städer eger ruin,

särskilda byråer erhålla uppdraget att till befordran mottaga värdeförsändelser

och tidningar till alla orter, dit post affärdas, samt att

sjelfva expeditionen af såväl dessa som öfrige försändelser besörjes

åt en enda afdelning, utan afseende derå, till Indika orter försändelserna

afgå.

Om och när en dylik lämpligare fördelning af göromålen vid

Stockholms postkontor kan införas, bör — oaktadt, utöfver förenämnda

20,500 rdr, kontorsbiträdena hittills årligen af de bägge afdelningarnes

föreståndare tillgodonjutit äfven icke obetydliga andelar af de

sistnämnde tjensteman lagligen tillkommande sportler — ersättningen

för sportelinkomstens upphörande kunna nedsättas till omkring

16,000 rdr.

För nämnda förändrings genomförande blir dock nödigt att på

indragningsstat, med åtnjutande, utom lön, af skålig ersättning för

sportelinkomsten, kunna öfverflyttas fyra af de vid Stockholms postkontor

ans tålda kontorsskrifvare, h vilka icke, enligt de för dem utfärdade

fullmagter, äro skyldiga underkasta sig förflyttning från en

till annan befattning eller numera, vid uppnådd högre ålder, kunna

anses lämpliga att öfvertaga någon annan tjenst inom Postverket.

Bland dessa kontorsskrifvare uppnår, innevarande år:

en, med sportelinkomst nästlidet år af 1,977 rdr 7 öre ......... 66 år,

en » » » » 1,718 » — » 70 »

en » » » » 2,058 » — » 73 »

en » » » » 1,902 » 7 » 75 »

Da såväl särskild! vid Göteborgs som ock vid åtskilliga andra

postkontor, bland de göromål, för hvilka sportler utgå, icke alla kunna

handläggas af postkontorsföreståndarne, hvilka sportelinkomsten tillgodokommer,

blir, på sätt om Stockholms postkontor härofvan linnés

anmärkt, af kontorsföreståndarne till andra, vid kontoren anstälda

ordinarie eller extra ordinarie tjenstemän, Indika härvid biträda, utbetalad

större eller mindre del af nämnda extra inkomst. Ett dylikt

bidrag till bestridande af kostnaden för handläggning af göromål, för

Indika icke vidare någon särskild ersättning utgår till postkontors
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

föreståndaren, kan efter löneregleringens genomförande icke ifrågasättas.

I Göteborg, der, efter de bägge postdirektörsbefattningarnes

förenande till en enda, de biträdande tjensteman, som stå kontorsföreståndaren

närmast, till följd af nämnda förändring, erhålla flera

och mera magtpåliggande göromål än tillförne, samt dessutom eu

särskild sportelinkomst, af omkring 600 rdr årligen, hittills tillgodokommit

den tjensteman, som har sig uppdraget besörja paketpostförsändelsernas

utvexling, torde någon förhöjning höra ega rum i aflöningen

för en del af kontorspersonalen. Vid öfrige postkontor, der

hittills någon andel åt sportelinkomsten mast åt kontorsföreståndaren

utbetalas för bestridande af göromål, hvilkas handläggning icke vidare

komme att bereda tjenstemannen någon särskild inkomst, och der

dessa göromål äro af för stor omfattning, för att kunna af den ordinarie

kontorspersonalen besörjas, torde olägenheterna häraf lämpligast

förekomma^ genom anställande af extra biträden.

Men icke blott sjelfva handläggningen af de göromål hvilka förut

betalats med sportler, måste efter löneregleringens genomförande bekostas

af Postverket. Detsamma galler äfven om de dermed förenade

utgifter för papper, lack m. m., hvarigenom utan tvifvel kommer att

påkallas någon förhöjning i flora af de nu utgående expensmedelsanslag.

Beloppet häraf, äfvensom af den ökade kostnaden för extra

biträdens ersättande, låter sig svårligen ens approximativt i förvåg

beräknas. Förslagsvis torde emedlertid sammanlagde utgifterna härför,

deruti äfven inbegripen den löneförhöjning, som må höra tillerkännas

flera eller färre af de biträdande tjenstemannen vid Göteborgs och

måhända ännu ett eller annat af öfrige större postkontor, kunna upptagas

till omkring 50,000 rdr.

Om nu den här ofvan till.......................................... rdr 199,700

beräknade tillökning i utgift, som blefve följden deraf, att

lönerna för postförvaltarne samt kontrollörer vid postkontoren

i Stockholm och Göteborg faststäldes till de

genom Eders Kongl. Maj ds nådiga bref den 21 april

1865 godkända belopp,

varder, på sätt lämpligt och billigt synes, för de

postförvaltare som derjemte ega förmonen af kostnadsfri

bostad i Postverkets hus, minskad, hvad angår föreståndaren

för postkontorets i Stockholm afdelning för afgående

poster med 1,000 rdr, postkontorsföreståndarne i

hopsala, Jönköping, Helsingborg, och Ystad med 500

Transport rdr 199,700

opaginerad Kontrollera mot PDF

113

Transport rclr 199,700

rdr hvardera, samt postförvaltare i Haparanda, Grisle
hamn

och Stora Rör med 300 rdr hvardera; tillsamman » 3,900

eller till ................................................................................. » 195,800

med befrielse för förenämnde tjensteman från den en

del af dem förut åliggande skyldighet att, annorlunda

än i den ordning som för boställsinnehafvare i allmänhet

galler, deltaga i kostnaden för posthusens underhåll,

skulle, med tillägg af utgifterna för förhöjning från

förut beräknade 900 till 1,000 rdr af aflöningen för

postexpeditörer i alllmänhet................................................ » 7,200

tillökningen å stat i utgifter för postkontoret i Stockholm.

......................................................................................... » 16,000

och förenämnda tillökning i anslag för extra biträdens

användande och ökade expensutgifters bestridande

in. m., som, till erhållande af en jemn slutsumma, här

upptages till.......................................................................... » 51,000

sammanlagda förhöjningen i utgift ä Rostverk» ds

aflönings- och omkostnadsstater, till följd af den nu un
-

derdånigst ifrågastälda lönereglering, komma att uppgå till rdr 270,000

hvilken summa emedlertid, till en början och sålänge icke tillfälle

förefunnes till sammanslående af de bägge postdirektörsbefattningarne

i Stockholm och Göteborg, kornrne att ytterligare ökas med 10,000

rdr; hvaremot någon nedsättning i densamma vore att motse om och

när, i öfverensstämmelse med den af Riksdagen i skrifvelse den 13

maj nästlidet år uttalade åsigt, framdeles, i mon af nuvarande tjensteinnehafvares

afgång, några andra postkontor kunde komma att förändras

till postexpeditioner, likasom eu eller annan postanstalt af

sistnämnda slag att utbytas mot poststation.

Till bestridande af förenämnde, med löneregleringen förenade

utgifter skulle utan tvifvel mer än tillräcklig tillgång komma att förefinnas,

derest Eders Kong!. Maj:t funne skäligt i nåder bifalla Generalpoststyrelsens

härofvan underdånigst gjorda hemställan om fribrefsrättens

upphörande.

Men, äfven derest Eders Kongl. Maj:t icke skulle anse tiden

vara inne för vidtagandet af en dylik, mera genomgripande förändring,

torde medel icke komma att saknas till ifrågavarande utgifters bestridande.

I främsta rummet blefve att i sådant afseende påräkna inkomsten

15

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

af de afgifter som nu, såsom sportler, uppbäras af postförvaltare,

men hädanefter komme att inflyta till postkassan.

Dessa utgöras hufvudsakligen af afgifterna för lösväskor, likasom

för tidningars postbefordran, ehuru eu del af dessa sednare afgifter

hittills icke tillgodokommit vare sig postkassan eller Postverkets tjensteman.

Lösväskornas antal uppgår för närvarande till omkring fyratusen.

Antages nu att en fjerdedel af dessa utgöres af sådane som icke

med post fortskaffas, och för Indika derför, jemlik t § 67 i allmänna

poststadgan, afgiften skulle utgå med endast 9 rdr om året,

komme ersättningen för dessa väskor att utgöra...... rdr 9,000

under det att Postverkets inkomst af återstående

tretusen väskor, ä 18 rdr för hvar, skulle uppgå till... » 54,000

tillsamman rdr 63,000

hvilken summa emedlertid borde minskas med den

ersättning som, jemlik! § 66, mom. 7, skulle utgå till

vissa posthemmansinnehafvare, förslagsvis beräknad till... » 3,000

så att Postverkets inkomst af lösväskorna kunde

antagas komma att i sin helhet uppgå till ....................

Prenumerationsafgifterna för inrikes tidningar och tidskrifter,

som blifvit genom Postverket förskrifna, utgjorde,

enligt sednast afgifna årsberättelse, för år 1867 omkring

459,500 rdr.

En afgift af 20 % utaf prenumerationspriset, för

dessa tidningars postbefordran, skulle således bereda

postkassan eu intägt af..................................... rdr 91,900.

Donna summa bör emedlertid minskas

dels med hvad som belöper för de

tidningar och tidskrifter, Indika från utgifningsorterna

utsändas i lösväska,

dels ock till hälften för de tidningar

och tidskrifter, Indika utkomma mindre ofta

än en gång i hvar vecka.

Beräknas nu, såsom skäligt synes,

donna minskning till....................................... » 16,900

så skulle Postverkets inkomst å ifrågavarande

titel blifva......................................... rdr 75,000

Transport rdr 135,000.

» 60,000.

» 75,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

115

Transport rdr 135,000.

Uppbörden af öfrige af gifter som förut icke till

postkassan influtit, såsom för särskild! breffacks upplåtande,

jemlikt § 54 i allmänna poststadgan, och för sådant

uppräknande af de i försändelse med angifvet

värde inneslutna medel, som i § 12 omförmäles m. in.,

torde förslagsvis icke böra upptagas till mer än............ » 10,000.

Lägges nu härtill det belopp af omkring............... » 40,000

som för närvarande årligen utgår å interimsstat till

ersättande af minskad sportelinkomst; en utgift som

hädanefter komme att upphöra,

så uppkommer en tillgång af.................................... rdr 185,000.

Skilnaden mellan utgifterna för löneregleringens genomförande,

här ofvan beräknade till..................................................... rdr 270,000

och de nya tillgångar som genom förändringen skulle

beredas postkassan .............................................................. » 185,000

komme således att utgöra .......................................... rdr 85,000.

Redan i Riksdagens förut underdånigst åberopade

skrifvelse, den 13 maj nästlidet år, har framställning

blifvit gjord derom, att Eders Kong!. Maj: t täcktes taga

i nådigt öfvervägande, huruvida icke, sedan grunderna

för posttjenstemännens pensionering blifvit af Eders

Kong!. Maj:t och Riksdagen fastställa, Postverkets pensions-

och indragningsstater höra till Riksstatens nionde

hufvudtitel öfverflyttas, så att nämnda Verk för framtiden

från utbetalning af dylika medel befrias.

Icke ensamt förmonen i allmänhet af en så mycket

som möjligt likformig behandling af dylika ärenden

synes tala för vidtagandet af en dylik åtgerd. Den

torde befinnas så mycket mer äfven af billigheten påkallad,

som flora af de personer Indika nu uppbära

pension å Postverkets stat, icke ensamt på grund af sin

tjenstgöring inom Postverket blifvit till en dylik förmon

berättigade. Och för vidtagandet af en sådan anordning

synes så mycket mindre höra mota någon tvekan,

som numera, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref

den 24 juli 1868, de efter verkstäldt bokslut för hvart

år uppkommande öfverskott och besparingar å post
Transport

rdr 85,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

116

Transport rdr 85,000.

medlen böra, med afdrag endast af erforderlig kassabehållning

och för särskilda ändamål afsätta medel, till

Statskontoret öfverlemnas.

1 händelse af nådigt bifall till Riksdagens ofvanberörda

framställning skulle Postverkets nuvarande ntgiftsstat

komma att minskas med omkring 40,000 rdr.

I sammanhang härmed torde höra anmärkas att, i

följd af den underdånigst föreslagna löneregleringen,

komme att med tillsamman omkring 5,000 rdr minskas

de anslag som för närvarande å Postverkets indragningsstat

utgå till åtskilliga tjenstemän, så länge de vid nu

innehafvande befattningar med oförändrad aflöning

qvarstå; hvaremot pensions- och indragningsstaterna

komme att ökas

dels med de pensioner som, på grund af hvad här ofvan

blifvit underdånigst anfördt, kunde komma att tillerkännas

fyra af nuvarande kontörsskrifvarne vid Stockholms

postkontors afdelning för afgående poster,

dels ock med den ersättning som kan anses lagligen

tillkomma eu del postförvaltare för minskad sportelinkomst,

hvilken icke genom förhöjningen i lön blifvit

tillfullo ersatt.

Sedan, genom nådigt bref den 17 mars 1857,

Eders Kongl. Näjd behagat förordna, att i alla derefter

för postförvaltare utfärdande fulhnagter borde intagas

föreskrift derom, att de som till tjensterna utnämnas,

äro skyldiga underkasta sig den reglering af tjenstår

åtföljande Inne- och öfriga inkomster, som framdeles

kunde komma att fastställas,

skulle, efter löneregleringens genomförande på de

grunder som blifvit här ofvan underdånigst föreslagna,

icke återstå flora postkontorsföreståndare, hvilka kunde

vara lagligen berättigade till någon sportelersättning å

indragningsstat, än nuvarande

postdirektören vid Stockholms postkontors afdelning

för afgående poster, för hvilken genom den ifrågavarande

förändringen minskningen i inkomst komme att

uppgå till årligen omkring ................................. rdr 150

Transport rdr 150; rdr 85,000.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Transport reta 150; rdr 85,000.

postdirektören vid Göteborgs postkontors afdelning

för afgående poster, för hvilken,

genom den ifrågavarande

förändringen, minskningen

i inkomst komme att uppgå

till årligen omkring... » 420

postinspektor»!!! i Karlstad » » >> » » » 1,325

postmästaren i Sundsvall » » » » » » 210

» i Uddevalla » » » » » » 25

rdr 2,130

af hvilka tjensteman postdirektören vid Göteborgs postkontors

afdelning för afgående poster och postmästaren

i Uddevalla innevarande

år uppnått

eller uppnå

eu al-

der af .........

........... 72

år,

postdirektören vid 8tock hokus

postkontors afdelning för af-

gående poster och postlin-

spektoren i Karlstad............ » » »

» » 78

))

och postmästaren i Sundsvall » » »

» >> 7 9

))

Efter afdrag af förenämnde, för närv

anande å Post-

verkets indragnings- och pensionsstater utgående............ » 40,000

skulle det tillskott af Postverkets årliga inkomstmedel,

som för löneregleringens genomförande erfordrades,

komma att inskränka sig till ............................................ » 45,000

hvartill likväl, för den tid som nödigt blefve att

både i Stockholm och i Göteborg aflöna särskilda föreståndare

för postkontorens bägge afdelningar, komme

ytterligare .............................................................................. » 10,000

så att den af nu ifrågavarande lönereglering beroende

tillökning i utgift, som under nämnda tid borde

betäckas af postmedlen, skulle belöpa sig till................. » 55,000.

Härtill komma slutligen utgifterna för de anordningar som kunna

anses höra vidtagas i ändamål, dels att i orterna öfvervälla postutvexlingens

besörjande i enlighet med meddelade föreskrifter, dels ock

att träffa anstalt om postbefordringens verkställande på sätt som, i

hvart särskild! fall, kan anses vara för såväl Postverket som korrespondenterna

mest förmonligt.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Dessa åligganden hafva tillförne hufvudsakligen tillhört postinspektorerna,

hvilka, jemnlikt instruktionen den 16 februari 1707, ega

»dels med samtlige postmästare i distriktet såväl som de nästgränsande

flitigt korrespondera om hvad som till postföringens riktighet

och eljest, postväsendet angående, der förefalla kan», dels ock eu gång

hvart år verkställa en inspektionsresa inom distriktet, dervid skjuts

skall dem af posthemmanens innehafvare kostnadsfritt tillhandahållas.

Så länge ännu all postföring eller åtminstone största delen deraf

besörjdes af posthemmanens innehafvare, var det också ensamt genom

postinspektor^! i länet, som postlegan till vederbörande utbetalades.

Den förändrade riktning som, dels till följd af jernvägsanläggningar,

dels ock af annan anledning, rörelsen i flera delar åt" riket

under de sednare åren erhållit, har emedlertid bland annat verkat

derhän att, för öfvervakandet af postutvexliugens besörjande inom ett

visst, något större område, icke vidare samtlige läneresidensstäderna

kunna anses som de mest tjenliga orterna, utom det att icke alltid

föreståndarne för postkontoren i nämnde städer torde, med afseende

å ålder och kännedom af posttjenstgöringens olika delar, befinnas fullt

lämpliga att deltaga i ordnandet af postbefordringen inom länet samt

öfvervaka det sätt, hvarpå göromålen af de öfriga postanstalternas föreståndare

handhafvas. Också verkställes numera ingalunda ensamt af

postinspektorerna liqviden af legal! för posternas fortskaffande, vare sig

att härför användes betingad, gästgifveri-, håll- eller reservskjuts. < )ch

efter det att posthemmanen blifvit till största delen indragna, hafva

också, till följd häraf, å flera orter upphört de inspektionsresor som

i en föregående tid regelbundet företagits af föreståndarne för läneresidensstädernas

postkontor.

Om redan tillförne blifvit både känd! och erkändt behofvet

deraf att, till förekommande af omgång och tidsutdrägt vid brådskande

ärendens behandling, en del frågor rörande sättet för besörjande

af postutvexlingen mellan särskilda postanstalter, i stället för

att hvar gång hänskjutas till Generalpoststyrelsens pröfning, må

kunna — i öfverensstämmelse med hvad inom nästan alla andra

länder med mera utbildadt postväsen egen ruin — handläggas och

illgöras af vissa bland posttjenstemännen i orterna, Indika i sådant

afseende utöfva ett förmanskap för öfrige inom kretsen anstälda postförvaltare,

så lärer eu dylik anordning väl få anses ännu mera ensidig

och behöflig, sedan icke allenast för största delen af posterna bör

anskaffas betingad skjuts — för träffandet af Indika aftal biträde

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

skall, jemlik! nådiga brefvet den 22 juli 1864, företrädesvis påkallas

af postpersonalen — utan äfven till de fullständiga postanstalterna,

livilka direkt redovisa inför Generalpoststyrelsen, kommit ett så stort

antal postanstalter —- poststationerna -— livilkas verksamhet och redovisning

skall af postpersonalen i orterna öfvervakas.

Lämpligare än att, på sätt inom Tullverket, Telegrafinrättningen

och Jernvägsförvaltningen eger ruin, för ändamålet anställa särskilda

distriktsohefer eller intendenter, anser dock Generalpoststyrelsen att, i

ungefärlig öfverensstämmelse med hvad af ålder varit'' inom Postverket

vedertaget, uppsigten öfver postbefordringen och postutvexlingens

besörjande inom vissa distrikt uppdrages åt en af postkontorsföreståndarne

inom samma område; dock sålunda att detta uppdrag,

utan att vara fästadt vid visst postkontor, må kunna för längre

eller kortare tid anförtros åt hvilken som helst af ifrågavarande

tjensteman, som dertill belinnes mest lämplig. För att kunna, något

så när oförhindrad af postkontorsgöromålen, egna sig åt det ifrågavarande

uppdraget, borde postförvaltare, hvilken sålunda anförtros det

närmaste öfverinseendet öfver postbefordringen inom visst distrikt, för

så lång tid detta uppdrag fortfar, ega att, utöfver arvodet för ifrågavarande

befattning, hvithet ej torde höra bestämmas högre än till 1,500

rdr, påräkna anställande vid postkontoret af ett särskild! extra biträde.

Äfven torde de nuvarande tjugofyra postinspektorsdistrikten

lämpligen kunna och böra, åtminstone till hälften, eller möjligen till

nio distrikt inskränkas; dervid exempelvis

ett kunde omfatta Skåne och Blekinge;

ett Halland samt den del af Småland, Westergötland och Bohuslän,

som i öster och norr begränsas af jernvägslinien Elmhult—Jönköping—Falköping—Herrljunga—Wencrsborg—Uddevalla;
ett

Gotland och Öland samt de delar af Småland och Östergötland,

som inneslutas i vester af jernvägslinien Elmhult—Jönköping

och Wettern, i norr af kanallinie!! Motala—Söderköping, postvägen

Söderköping—Norrköping och sjön Bråviken;

ett de delar af Westergötland, Östergötland, Nerike och Södermanland,

som begränsas af jernvägslinien Jönköping—Falköping—

Herrljunga—Wencrsborg, Wenern, en från nämnda sjö i rak ostlig

riktning dragen linie till Laxå, jernvägslinien Laxå—Katrineholm—

Norrköping, postvägen Norrköping—Söderköping, kanallinie!! Söderköping—Motala

och Wettern;

ett Dalsland och Wermland samt den del af Bohuslän som är

belägen norr om Uddcvallaj ernv ägen;

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

ett den del af Nerike, som ligger norr om Westra Stambanan,

Westmanland samt Dalarne och Gestrikland söder om Westra Dalelfven

och jernvägslinien Falun—Gefle;

ett Uppland och Södermanland, med undantag endast för de

delar af sistnämnda landskap som ligga vester eller söder om Ostra

eller Westra Stambanan;

ett landskapen mellan Westra Dalelfven och Falun—Geflejernvägen,

å ena, samt Angermannaelfveu, å andra sidan;

ett orterna norr om sistnämnda eif;

i hvithet förslag till distriktsindelning förändringar likväl kunna

komma att påkallas af möjligen snart förestående nya jernvägsanläggningar.

I händelse distrikten komme att, i öfverensstämmelse med käromål!

underdånigst framstälda förslag, till nio inskränkas, skulle den

tillökning i utgift å stat. som blefve följden af eu dylik, utaf omständigheterna

högt påkallad, förändrad anordning af den lokala postinspektionen,

uppgå till årligen 13,500 rdr.

Då emedlertid en anordning af ifrågavarande beskaffenhet icke

står i ovilkorlig! samband med frågan om sportelväsendets upphörande,

hafva de dermed förenade utgifter också icke ansetts höra upptagas

bland dem som äro från löneregleringens genomförande oskiljaktiga,

helst i hvart fall på aflöningsstatens slutsumma måste komma att

inverka den förändring i åtskilliga postanstalters klassindelning, som,

jemlik! hvad anförd! blifvit i Generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse!-

den 2 oktober 1865, den 29 mars 1866, den 31 oktober

1867 och den 3 mars nästlidet år, synes höra vidtagas i sammanhang

med fastställandet af en normalstat för Postverket.

Och tilldess förslaget om en dylik normalstat kan komma att af

Eders Kong!. Näjd och Riksdagen pröfvas, torde äfven höra uppskjutas

det slutliga afgörande! af frågan, hvilken anordning må höra

träffas för att ersätta den postinspektorernas verksamhet såsom distriktschefer,

hvilken under de sednare åren nästan helt och hållet

upphört, och som, under nu varande förhållanden, hvarken kan eller

bör återställas till hvad den under eu föregående tid varit.

Oaktadt det i allmänhet mycket vanskliga deruti, att någon

längre tid förut uppgöra budgeten för ett Verk, hvars inkomster i så

väsentlig mon bero af rörelsens till- eller aftagande, under det att på

utgiftssumman så betydlig! inverkar beskaffenheten af de aftal som

vid olika lider kunna träffas rörande posternas fortskaffande, synes

dock icke någon anledning förefinnas betvifla att, der icke helt och

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

hållet oförutsedda händelse!* mellankomma, Postverkets årliga inkomster

skola lemna tillgång till bestridande åt samtlig^ förenämnda, för

Verkets utveckling och postförvaltningens ordnande i öfverensstämmelse

med eu sednare tids fordringar, oundgängliga utgifter.

Af sednast afskräde hufvudbok visar sig att år 1867 Postverkets

inkomster öfverstigit utgifterna med 128,210 rdr.

Nämnda år ingick visserligen bland inkomsterna äfven det särskilda

statsanslag af 70,000 rdr för postdiligensernas fortskaffande

utan de skjutsskyldiges betungande, som, i nådig proposition angående

Statsverkets tillstånd och behof den 10 januari nästlid et år, Eders

Kong!. Maj:t ansett höra besparas, sålänge icke detsamma^ utgående

påkallas för åstadkommande af nödig jemnvigt mellan Postverkets

inkomster och utgifter.

Deremot förekomma emedlertid bland utgifterna

dels 9,000 rdr för sjöpostföringen på England; eu utgift som

numera upphört, sedan Eders Kong!. Maj:t behagat den 24 april

näst! i det år i nåder bifalla Generalpoststyrelsens rörande ordnandet

af donna sjöpostförbindelsc i underdånighet gjorda framställning,

dels ock för sjöpostföringen mellan Sverige och biord tyskland

något mer än 82,000 rdr; hvilken utgift, till följd af sednast med

Nordtyska Förbundet afskräde postfördrag och, derest äfven för liden

efter nästinstundande års utgång ungefär liknande öfverenskommelse

kan träffas rörande vilkoren för besörjande!: af donna sjöpostföring,

antagligen kommer att nedsättas med ungefär tre fjcrdedelar af förutvarande

beloppet, utan att, såvidt slutas kan af hvad erfarenheten

hittills ådagalagt, till följd af inskränkningen i reseturernas antal är

att motse någon synnerligen stor minskning i inkomsten af passagerare-

och godstrafiken å den ifrågavarande limon.

Och att, äfven efter det sista år, 1867, hvars räkenskaper hittills

kunnat afslutas, i financielt afseende resultatet af postförvaltningen

icke varit mindre gynsamt, torde kunna anses framgå deraf,

dels att, efter det att för ett år sedan blifvit till Riksgäldskontor^

öfverlemnade Postverket tillhörande rentebärande obligationer till

ett nominel!: värde af 380,950 rdr, för närvarande Postverkets disponibla

tillgångar med omkring 200,000 rdr öfverstiga det belopp af

300,000 rdr, som, jemlik! Eders Kong!. Majrts nådiga bref den 24

juli sistlidet år, skolat för särskilda ändamål afsätta^,

dels ock att under nyss tilländagångna qvartal, det andra af

innevarande år, Postverkets inkomster, efter approximativ beräkning,

16

opaginerad Kontrollera mot PDF

med omkring 20,000 rdr öfverstigit intägterna under andra qvartalet

af sistlidet år.

Och om äfven förutsättas måste att, med tillämpning af de i

flera afseende!! förändrade föreskrifter rörande postförsändelsers taxering,

som blifvit i det underdåniga förslaget till allmän poststadga

upptagna, någon minskning i inkomst skall uppkomma, till följd hufvudsakligen

af den betydliga utvidgningen af brefvigten, medgifvandet

att för brefpostförsändelse med angifvet värde icke i något fall utgifva

mera än enkelt banko samt nedsättningen i rekommendationsafgiffc

och paketpostporto,

så saknas, ä andra sidan, icke skål för det antagande

dels att de väsentliga lättnaderna i postutvexlingen skola verka

eu betydlig tillväxt i antalet såväl bref, af hvilka åtminstone eu

del, de ofrankerade, konnne att inbringa Postverket mera än hittills,

som isynnerhet paket försändelser.

dels ock att, hvad särskilt rekommendations utgifter! angår, nedsättningen

i densamma skall hafva till följd ett allt mera allmänt rekommenderande

af försändelser, om hvilkas riktiga fortkomst afsändare!!

önskar förvissa sig, helst samtidigt med nedsättningen i rekommendationsafgiften

komrne att upphöra all s. k. registrering,

samt att, till följd häraf, Postverkets inkomst af franko och

porto samt af afgifterna för värdeförsändelser, äfven under de första

åren af den nya poststadgans tillämpning, åtminstone icke i någon

anmärkningsvärd moll skola understiga hvad nu i sådant afseende

inflyter i postkassan.

På för eu sådan reglering af postpersonalens aflöning, som är

från sportelväsendets upphörande oskiljaktig, nödigt är att afgifterna

för tidningars och tidskrifters postbefordran oafkortad»? tillgodokomma

Postverket,

och då frankerings frihetens utsträckande äfven till den inrikes

brefvexling»?!! icke bör ifrågakomma med mindre att, i enlighet med

hvad i afseende å all korrespondens till och från utlandet iakttages,

porto varder bestämdt till belopp, som i någon moll öfverstiger franko,

hemställer Generalpoststyrelsen i underdånighet, huruvida icke,

innan nu i underdånighet afgifna förslag till allmän poststadga varder

till slutlig nådig pröfning företaget, Eders Kongl. Näjd skulle täckas

till Riksdagen gorå nådig framställning

dels derom att, med upphäfvande af de föreskrifter rörande tidningars

och tidskrifters samt broschyrers förseende med bevillningsstämpel,

som innehållas i nådiga kungörelse!! den 30 november 1860,

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

vilkoren för tidningars och tidskrifters förskrifvande genom Postverket

måtte fastställas i öfverensstämmelse med §§ 72. 73 och 74 i allmänna

poststadgan,

dels om antagande af de porto- och vigtsatser för brefvexlingen

mellan inrikes orter, som blifvit i allmänna poststadgans § 22 underdånigst

föreslagna,

dels ock slutligen, i sammanhang härmed, om antagande af sådane

grunder för taxeringen af såväl rekommenderade bref som försändelser

med angifvet värde, som blifvit intagna i § 15 af det underdåniga

föreslaget till poststadga.

Slutligen anhåller Generalpoststyrelsen i underdånighet, det

täcktes Eders Kongl. Maj:t för Sin del i nåder gilla och bifalla Riksdagens

i åberopade skrifvelsen den 13 maj 1868 gjorda framställning

derom att, sedan grunderna för posttj enstemännens pensionering

blifvit af Eders Kong], Näjd och Riksdagen faststälda, Postverkets

pensions- och indragningsstater måtte till Riksstadens nionde hufvudtitel

öfverflyttas.

Utdrag af protokollet, upptagande den från Styrelsens beslut

afvikande mening, som blifvit af eu dess ledamot uttalad i fråga om

frankeringstvångets upphörande äfven för den inrikes brefvexlingen,

bifogas i underdånighet; och Generalpoststyrelsen framhärdar, med

djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts t

undevdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter:

WILHELM BOOS.

P. F. T. W1NROTI1.

L. 1IUBNER.

Stockholm den 25 augusti 1869.

Frans Broberg.

Till Kongl. Maj-.t underdånigst, med förslag till allmän poststadga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Sid. 54.)

127

STORMÄGTIGSTE, ALLERNADIGSTE KONUNG!

Med anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning, att Postverket

herde åläggas ansvara för enskilde eller kommuner tillhöriga s. k. löspostväskor,

sålänge dessa befunnes under de i Postverkets tjenst antagna

postiljoners eller posttjenstemäns uppsigt och vård; så att, i händelse dylik

väska förkomme, ersättning till visst belopp skulle dess egare .af Postverket

tilläggas, få Rikets Ständer, som ej funnit lämpligt att för Eders Kong!.

Magt framlägga något särskild! förslag till vinnande af det med berörda

framställning afsedda ändamål, härmed endast i underdånighet anhålla, det

Eders Kong!. Magt täcktes i nåder anbefalla vederbörande att tillse, det

åtgärder, ledande till större säkerhet för de i lösväskor befordrade postförsändningar,

än den som för närvarande kommer dessa till del, måtte, der

ske kan, varda vidtagna.

Rikets Ständer framhärda, med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste och tropligtigate

tjenare och undersåter:

På Bidderskapets

och Adelns vägnar:

G. Lagerbjelke,

ii. v. landtmarskalk.

På Presteståndets

vägnar:

IT. Reuterdahl,

talman.

På Borgareståndets

vägnar:

J. G. Sexman,

talman.

På Bondeståndets

vägnar:

Mls Larsson,

tal man.

Stockholm den 18 februari 1863.

Till Kongl. Maj.t underdånigst, angående åtgerders vidtagande till större säkerhet för de

lösväskor befordrade postförsändningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

(Sid. 68.)

Sammanstäl Ining

af de »flitter för tidningars och tidskrifters postbefordran, som utgå enligt n

gällande författningar, och de belopp, hvartill eu postbefordringsafgift af 20

resp. 10 procent af prenumerationspriset skulle komma att uppgå *).

Anm. De med * betecknade tidningar och tidskrifter äro utan stämpel.

SJ-

r F

gi =- § g |

Tidningarnes namn.

Utgifningsort.

Antal n:r.

Bl

§ Z

5"

''n

2. o. 5?

||r.|

51

2 ''

ir ? I

Rdr.

öre.

Rdr

öre.

Aftonbladet .......................................

Stockholm

6 i veck.

20

00

4

50

Alingsås veckoblad......................................

Alingsås

1 i veck.

4

00

0

66

Allmogebladet..............................................

Stockholm

1 i män.

0

50

0

52

Arbetare-bladet... ........................................

Gefle

2 i man.

1

00

0

57

Arbetaren......................................................

Göteborg

1 i veck.

3

00

0

60

Arboga nya tidning......................................

Afboga

2 i veck.

6

00

1

21

Aros...........................................................

Westerås

2 i veck.

7

00

I

31

Asker sunds tidning.......................................

Askersund

I i veck.

4

50

0

66

Barnens tidning...........................................

Stockholm

1 i män.

I

50

0

54i

Barnens vän................................................

Stockholm

1 i mån.

1

00

0

52

Bibel-vännen...............................................

Göteborg

1 i män.

I

00

0

54

Bikupan.......................................................

Malmö

1 i veck.

3

00

0

66

*Blekinge läns allmänna kungörelser..........

Karlskrona

I i veck.

1

50

0

50

Bohusläns tidning........................................

Uddevalla

2 i veck.

6

50

I

31

Borås tidning..............................................

Borås

2 i veck.

6

00

1

31;

Botaniska notiser.......................................

Upsala

10 n:r åri.

2

50

0

54

Budbäraren...................................................

Stockholm

1 i män.

1

50

0

54i

Carlshamns allehanda..................................

Karlshamn

2 i veck.

5

00

1

31

Carlskrona veckoblad...................................

Karlskrona

2 i veck.

6

00

1

31

Carlstads stifts-tidningar...........................

Karlstad

1 i män.

1

75

0

52

Cecilia ........................................................

Landskrona

1 i män.

2

00

0

56

musikbilagan särskild!,....................

..................

1

00

0

52

Rdr. öre.

i oo

0 80

0 60

I 20

I 40

0 90

60

1 30

1 20

I 00

1 20

Rdr. ör

0 0

0 I

0 I

0 I

0 1

0 I

0 2

0 1

OM

0

0

*) Härvid är icke tagen i beräkning den förhöjning i afgift, som i vissa fall skulle komma att inträda genom tillä

ning af stadgandet i § 72, mom. 1, af förslaget till allmän poststadga.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

hristinehamns allehanda...........................

Kristinehamn

i

i veck.

5

00

0

66

I

00

agens krönika.............................................

Kalmar

i b

. i man.

5

00

0

57

—

0

50

agens nyheter...........................................

Stockholm

6

i veck.

-10

00

3

90

2

00

alpilen........................................................

Falun

i

i veck.

5

00

0

71

1

00

—

Elfsborgs läns allmänna kungörelser.........

Wenersborg

i

i veck.

2

50

0

50

—

0

25

ngelholms tidning.......................................

Engelholm

2

i veck.

5

00

1

26

1

00

—

nköpings veckoblad.....................................

Enköping

1

i veck.

4

50

0

66

0

90

—

skilstuna allehanda..................................

Eskilstuna

2

i veck.

5

00

1

31

1

00

—

skilstuna tidning........................................

Eskilstuna

2

i veck.

6

00

1

31

I

20

—

—

vangelisten ............................................

Stockholm

1

i man.

-I

00

0

54

—

0

10

armaceutisk tidskrift................................

Stockholm

1

i man.

3

00

0

54

—

0

30

ilipstads stads och bergslags tidning........

Filipstad

I

i veck.

4

50

0

66

0

90

—

—

olkets tidning ..........................................

Lund

2

i veck.

G

00

1

31

I

20

—

—

örposten...................................................

Göteborg

2

i veck.

6

00

I

31

1

20

—

arnla fäderneslandet...................................

Stockholm

o

i veck.

9

00

1

42

I

80

—

—

efleborgs läns allmänna kungörelser ......

Gefle

i

i veck.

2

00

0

50

0

20

otlands läns allmänna kungörelser.........

Wisby

i

i veck.

-1

00

0

50

—

—

0

10

otlands läns nyaste tidning.....................

Wisby

i

i veck.

4

00

0

66

0

80

—

—

otlands missions-tidning............................

Wisby

i

i mån.

o

75

0

52

—

0

08

otlands tidning.......................................

Wisby

i

i veck.

4

00

0

66

0

80

—

rrnna tidning.........................................

Grenna

i

i veck.

4

00

0

66

0

80

—

—

öteborgs handels- och sjöfarts-tidning......

Göteborg

i;

i veck.

-18

00

4

50

3

60

ötéborgs och Bohus läns allm, kungörelser

Göteborg

Öb

estämdt

3

00

0

50

_

—

0

30

Öteborgs 0.13ohus lÖUS Hush.-sällskaps qvartal8skrift

Göteborg

4

h. årl.

2

00

0

53

—

—

0

20

ötéborgs-posten......................................

Göteborg

0

i veck.

15

00

4

20

3

00

—

—

öteborgs stifts-tidning..............................

Göteborg

2

i man.

3

00

0

55

—

0

30

allands läns allmänna kungörelser.......

Halmstad

2

i veck.

2

00

1

00

—

0

20

allands-posten...........................................

Halmstad

o

i veck.

4

50

1

31

0

90

—

—

almstads-bladet ........................................

Halmstad

2

i veck.

4

50

1

31

0

90

—

—

andlingar rörande landtbruket etc..........

Stockholm

2

h. årl.

2

00

0

52

—

0

20

demora tidning......................................

Hedemora

I i

veck.

4

50

0

66

0

90

—

—

Isingborgs tidning.................................

Helsingborg

3

i veck.

6

00

1

97

1

20

—-

—

mösands stifts-tidning ........................

Hernösand

2

i mån.

2

00

0

55

—

-—

0

20

''o veckotidning.......................................

Hjo

1

i veck.

4

00

0

66

0

80

—

diksvalls-posten.......................................

Hudiksvall

I

i veck.

4

50

0

66

0

90

—

ad nytt?.................................................

Eksjö

3

i veck.

5

00

! 1

81

1

00

—

—

iea .........................................................

Stockholm

I

i män.

10

00

! o

58

— -

1

00

n , ......................................................

Stockholm

1

i veck.

8

00

0

71

1

60

—

—

17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ingeniör s-föreningens förhandlingar.:...........

Stockholm

4 å 6 h. årl.

-10

00

0

55

*Jemtlands läns allmänna kungörelser....

Östersund

Obestämdt

2

75

0

50

Jemtlancls nya tidning ............................

Östersund

! 1 i veck. i

4

50

0

66

Jönköping sbladet....................-.................

Jönköping

s i veck. II

6

50

I

97

* Jönköpings läns allmänna kungörelser ....

Jönköping

2 i veck.

2

50

I

00

Jönköpings läns Hushålln.-sällskaps tidning

Jönköping

1 i man.

2

00

0

54

JÖl ihop ings-p osten......................................

Jönköping

2 i veck. j

5

00

1

3 I

Jönköpings tidning ...................................

Jönköping

2 ! veck. |j

5

00

1

3 1

Kalmar......................................................

Kalmar

2 i veck. j

6

50

1

31

* Kalmar läns allmänna kungörelser.........

Kalmar

Obestämdt

3

00

0

50

Kalmar stifts-tidningar............................

Kalmar

1 i man. j

I

2 5

0

52

''"Kongl. Krigs-vetensk. (diadem, handlingar

Stockholm

1 i man. 1!

6

00

0

50

Kongl. Landtbruks-akademiens tidskrift.....

Stockholm

6 h. al-l. Ij

4

00

0

55

* Kopparbergs läns allmänna kungörelser...

Falun

1 i veck. |j

2

00

0

50

Korrespondenten från Landskrona.........

Landskrona

2 i veck.

6

00

1

31

*Kristianstads läns allmänna kungörelser

Kristianstad

2 i veck.

3

00

1

00

* Kronobergs läns allmänna kungörelser ....

Wexiö

1 i veck.

2

00

0

50

Köpings tidning..........................

Köping

1 i veck. Ij

4

50

0

66

Lidköpings nya tidning.............................

Lidköping

2 i veck. ii

6

00

I

3 1

Lilla barntidningen.............................

Stockholm

1 i man. !

I

00

0

54

Lilla sändebudet.........................

Göteborg

1 i mån. i

1

50

0

51

Linköpings stifts-tidningar.........................

Linköping

J i man. |i

1

50

0

52

med Bihang.........................

2

50

0

56

Linnea..............................

Linköping

1 i man. II

2

50

0

54 j

Lunds missions-tidning.....

Lund

1 i män.

1

00

0

5 4

Lunds stifts tidning..........

Lund

2 i man. ii

1

50

0

55 i

Lunds veckoblad...................

Lund

3 ! veck.i

6

00

1

97

*Läsning för folket ...........

Stockholm

4 h. årl. ij

1 lott

0

50

Malmö handels- och sjöfart-s-tfilning..........

Malmö

2 i veck.

5 00

1

31

* Malmöhus läns allmänna kungörelser......

Malmö

1 :V2 i veck. 1

2

00,

I

00

Malmö nya allehanda.....

Malmö

2 i veck.

5 DO

I

31

Mariefreds tidning.......

Mariefred

1 i veck.

4

00,

0

66

Mariestads veckoblad......

Mariostad

2 i veck.

5

2 5

I

31

Mis s i o ns-t i (In in q.....

0

|

0 Oj

o

5J-

Monitör e,n...........

Kalmar

, . mån

1 |

00

0

52

Motala tidning.......

Sken inge

it

OOj

1

31

Nerikes allehanda.......

Örebro

2 i veck. j!

7

00,

1

42

Kora städs och bergstags tidning.........

Nora 1

1 i veck.

4 !

)()

0

66

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Nordisk tidskrift för politik och, ekonomi ■■

Norra Hallands tidning..............................

orrbottens-Jmriren..................................

orrbo t, ta is-posten...................................

orrköpings tidningar................................

orrland och dess framtid..........................

orrtelje-bladet.............................................

ya barometern i Kalmar.......................

ya carlshamns-posten ...........................

ya cimbrishamnsbladet..............................

ya dagligt allehanda..............................

dagliga upplagan.......................

halfveckoupplagan......................

ya gefle-posten..........................................

ya helsingen..............................................

ya Landskrona tidning .. .......................

ya läse-biblioteket....................................

ya mai''strands-post eu, ...........................

ya norrländska korrespondenten..............

ya oscarshamnsposten ............................

yare kristianstadsbladet .........................

yare Skeninge tidning...............................

yttre öresunds-posten............................

yaste bleking s-posten.................................

yaste liernösands-posten...........................

yaste Wadstena läns tidning...............

ya Södertelge tidning..............................

ya mer in lan ds-posten.............................

ya wermlands-tidningen.......................

ya wexiö-bladet .....................................

y illustrerad tidning...............................■■

är och, fjerran ....................................

livebladet................................................

ietisten..................................................

ost- och inrikes tidningar .......................

cedagogislc tidskrift....................................

iksdagsförhandlii igar...............................

Första Kammarens protokoller..............

Lund

i

i mån. j

7

50

0

60

—

— 0

75

Warberg

i 2

i veck. j

6

00

I

31

I

20! —

Luleå

i

i veck. j1

4

00

0

66

0

80 —

—

Piteå

i

i veck. ;

3

50

0

66

0

70! —

—

Norrköping

3

i veck.

9

00

2

I2!

1

80 —

—

Sundsvall

I

i män. jj

2

00

0

54

0

20

Norrtelje

: I

i veck. ||

4

00

0

66

0

so: —

—

Kalmar

Ä

i veck.

6

50

''

3 1

1

30 -

—

Karlshamn

i 2

i veck. i

5

00

1

3 1

1

00 —

—

Oimbrishamn

! 2

i veck. j

5

00

I

3 1

I

00 —

Stockholm

....

0

i veck. j

20

00

4

50

4

00 —

—

2

i veck. j

7

00

I

52

I

40 —

Getle

3

i veck. 1"

6

00

I

97

1

20 —

—

Söderhamn

1

i veck. 1

4

00

0

66

0

80; —

—

Landskrona

2

i veck. |j

6

00

I

3 1

I

20 —

—

Stockholm

i ii

i veck.

10

00

0

92:

2

00: —

—

Marstrand

i 2

i veck.

5

00

I

31

1

00 —

—

Sundsvall

2

i veck. ||

6

00

I

31

I

20h —

—

Oskarshamn

i

i veck.

5

00

0

66

I

00 —

—

Kristianstad

'' 3

i veck.

6

50

1

97

1

30 —

—

Skeninge

2

i veck. ii

5

00

I

31

I

00 —

—1

Helsingborg

4

i veck. |S

7

00

2

62

1

I

o

—

Karlskrona

! 2

i veck. Ij

6

00

1

31

1

20 —

—

Ilernösand

2

i veck.

0

00

1

3 1

I

20 —

—

Wadstena

! 2

i veck, i|

6

00

1

31

I

20 —

—

Södertelje

i

i veck. i|

4

00

0

66

0

80 —

—

Karlstad

2

i veck. |!

7

00

1

31

1

40 —

—

Karlstad

i 2

i veck.!

7

00

1

31

I

40 —

We.xiö

2

i veck. i

6

00

1

31

1

20 —

Stockholm

i

i veck. 1

I 1

50

0

7 1

2

3 01! —

—

Stockholm

i ii

i män. 1

6

00

0

61

—

— t)

60

Stockholm

6

u :r årl.

0

50

0

52

—

—1 o

0 5

Stockholm

\

h. årl. j

1

50

0

5 1

—

-1 o

15

Stockholm

(i

veck. |

12

00

4

20

2

40 j —

—

Stockholm

ti

h. årl. ;

4

00

0

54

—

— 0

40

Stockholm

Obestämdt

—

! —

—i!

—

—n —

—

3

00

I

O

o

—

—1 0

30

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Andra Kammarens protokoller...........

3,00

I

00

j--

—

0

30

Bihang till båda protokollssamlingarne

6

,00

I

00

I -

I

0

60

Sala tidning................................................

Sala

I i veck.

4

00

0

66

0

80

: -

Samlingar till Skånes historia .................

Lund

Obestämdt!

3

jOO

0

56

j -

—

0

30

Sjette norrlands-posten................................

G efta

3 i veck.|

7

00

2

12

1

40

1 „

—

*Skaraborgs läns allmänna kungörelser......

Mariestad

1 i veck.

2

00

0

50

—

—

0

20

Skaraborgs läns Hushälln.-sällskaps tutning

Mariestad

1 i män.

1

00

! 0

5 4

! —

—

0

1 0

Skara tidning.............................................

Skara

2 ! veck.

5

00

1

31

i

00

1 .—

—

Skara stifts-tidning......................................

Skara

2 i man. |

1

50

; 0

55

—

—

0

1 0

Skellefteå nya tidning................................

Skellefteå

: 1 i veck.

3

00

! 0

66

0

60

i —

—

Skohännen....................................................

Göteborg

2 i man. |

2

00

0

55

! —

—

0

20

Skånska posten...........................................

Kristianstad

2 i veck.

5

50

1

3 1

i

10

—

—

Skånska telegrafen,.......................................

Ystad

2 i veck.j

6

00

I

31

i

20

—

—

SJcöfde tidning...............................................

Sköfde

2 i veck.

5

00

1

3-1

i

''oo

—

—

Smålands missionstidning...........................

Eksjö

8 n:r årl.lj

I

50

0

52

1 —-

0

15

Smålands-posten..........................................

XVexiö

2 i veck.j

6

00

I

31

i

20

■—

Snäll-posten.................................................

Malmö

3 i veck.

8

00

L

28

i

60

—

Stads-missionären........................................

Stockholm

1 i veck.

3

00

0

60

0

60

—

Statistisk tidskrift .......................................

Stockholm

Obestämdt!!

I

20

0

52

—

0

12

Stockholms dagblad..................................

Stockholm

6 i veck.

hufvudstadsupplagan.....................

18

00

4

50

3

60

—

landsortsup plngan.........................

8

00

3

90

1

60

—

—

*Stockholms läns allmänna kungörelser.....

Stockholm

Obestämdt

3

00

0

50

—

0

30

Stockholms-posten........................................

Stockholm

3 i veck.

8

50

2

12

1

70

—

-—

Strengnäs stifts-tidningar...........................

Strengnäs

1 i män.

1

25

0

52

—

—

0

13

Strengnäs tidning........................................

Strengnäs

1 i veck. !

3

75

0

66

o

75

—

—

Strengnäs veckoblad.................................

Strengnäs

1 i veck.

i

00

0

66

0

80

—

Strömstads tidning......................................

Strömstad

2 i veck. !.

5

00

I

3I,

1

00

—

Sundsvalls-posten........................................

Sundsvall

2 i veck.

7

00

I

31!

I

40

—

Svenska familj-journalen...........................

Halmstad

1 h. i män.

8

50

0

63

—

0

85

Svenska Jägarförbundets nya tidskrift.......

Stockholm

4 h. ärl.

4

00

0

53

—

0

40

Svenska Missions-sällskapets tidning.........

Stockholm j

I i män.

I

00

0

54

—

0

10

Svenska veckobladet...................................

Stockholm j

1 i veck.

2

50

0

66

0

I

50

—

Svensk bokhandels-tidning..........................

Stockholm I

1 i veck.

2

50

0 j

60

0

50;

—

—

Svensk ecklesiastik-tidning...........................i

Stockholm j

1 i män. |i

3

00

0 j

54

0

30

* Svensk författningssamling......................;

Stockholm j

Obestämdt {

5

I

00

I

00

0

50

Svensk författning s-tidning.........................1

Engelholm j

1 i män. .

''l|

00

0|

54

— I

0

10

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

vensk handeln- och industri-tidning..........

Stockholm

1

i veck.

6

00

0

7 1

I

20

vensk liter atur-tidskrift..............................

Stockholm

8

h. årl.

6

50

0

56

—

—

0

65

ver ges tidning.............................................

Stockholm

3

i veck.

8

50

2

12

I

70

—

—

veriges kommunikationer............................

Stockholm

1

i veck.

3

00

0

72

0

60

—

—

öderköpings nya, tidning-.........................

Söderköping

1

i veck.

i

00

0

66

0

80

—

—

Södermanlands läns allmänna kungörelser

Nyköping

1

i veck.

2

00

0

50

—

—

0

20

2

6

oo

1

3 |

1

20

ölvesborgs-posten........................................

Sölvesborg

o

i veck-

5

00

I

31

I

00

—

—

öndags-nisse................................................

Stockholm

i

i veck.

4

75

0

60

0

95

—

—

7teologisk tidskrift.......................................

Upsala

6

h. årl.

4

00

0

53

0

40

Wisbv

1

- mpin

I

oo

0

52

o

10

VWf VO t VVJ \y 9 V -M-JL.K/f 11/w • •

idning från Falköpings stad och Falbygden

Falköping

2

i veck.

5

50

I

31

I

10

lärling för Fåla län och stad..................

F alun

i

i veck.

5

00

0

71

1

00

—

idning för folkskolan.................................

Linköping

i

i män.

I

50

0

5 4

0

15

idning för hästvänner...............................

Jönköping

i

i man.

4

00

0

54

—

—

0

40

idning för trädgårdsodlare........................

Stockholm

i

i mån.

I

50

0

54

—

0

15

idning för Wenersborgs stad och län......

Wenersborg

•>,

i veck.

6

00

I

31

1

20

—

—

idskrift för byggnadskonst etc...................

Stockholm

o

h. årl.

18

00

0

55

—

1

80

idskrift för hemmet....................................

Stockholm

t;

h. årl.

3

50

0

54

—

0

35

idskrift för lagstiftning ............................

Stockholm

i

i man.

8

50

0

58

—

0

85

idskrift för Landsstatens tjensteman........

Stockholm

4

Ii. årl.

3

00

0

52

—

—

0

30

idskrift för landtbrukare...........................

Upsala

i

h. årl.

2

00

0

53

0

20

idskrift för landthushållning.....................

Malmö

4 li. åri.

3

00

0

53

0

30

idskrift för matematik och fysik...............

Upsala

i;

h. årl.

3

50

0

54

—

0

35

idskrift i sjöväsendet...............................

Karlskrona

i

i mån.

2

00

0

58

—

—

0

20

élléborgs tidning.......................................

Trelleborg

2

i veck.

5

00

I

31

1

00

—

—

mebladet....................................................

Umeå

i

i veck.

4

00

0

66

0

80

—

—

sala.........................................................

Upsala

2

i veck.

7

50

1

31

I

50

—

—

sedel erkestifts tidningar.......................

Upsala

2

i mån.

2

50

0

55

—

0

25

sala Läkareförenings förhandlingar.......

Upsala

8 å

II) Karl.

7

50

0

56

—

0

75

psala läns allmänna kungörelser............

Upsala

Obestämdt

3

00

0

50

—

0

30

sala-posten.................'' ............................

Upsala

u-

i veck.

8

00

4

42

1

60

—

—

eko-posten..................................................

Stockholm

i

i veck.

3

00

0

66

0

60

—

—

eritas” .....................................................

Stockholm

2

i mån.

3

00

0

60

0

30

ener slör gs-poslen......................................

Wenersborg

2

i veck.

5

00

1

3 1

I

00

—

—

ermlands läns allmänna kungörelser......|

Karlstad

Obestämdt

I

75

0

50

—

0

18

esterbottens läns allmänna kungörelsen

Umeå j

i

i veck.

2 00

0

50!

—

—

0

20

esterbottens läns K.Hush.-säMskaps kandi.]

Umeå - ''

4

h årl.

1

00

0

55

—

0

10

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

* Westernorrlands läns allmänna kungörelserj

Westervifcs veckoblad................................j

Wester ds stift s-tidniv,gar........................I

* Westmanlands läns allmänna kungörelser\

Westmanlands läns Hush.-sällskaps tidningj

Westmanlands läns tidning......................!

Wc.) jo stift s-tidning ar.................................I

Wimmerby veckotidnk ig..............................

Wisby-posten..............................................

Wäktaren..................................................

Ystads tidning..............................................

Zion...........................................................

Åmåls veckoblad.........................................

Öfversigt af K. Vet.-akadem. förhandlingar

Ölands-bladet...............................................

* Örebro läns allmänna kungörelser..........''

* Östergötlands läns allmänna kungörelser...

Östgötha cor respondent eu............................

Heruösand

i

i veck.

3

00

0

50

—

—

Western k

i

i veck.

i

00

0

66

0

80

Westerås

i

i mån.

i

loo

• 0

52

—

—

Westerås

1 å

2 i veck.

3

00

1

00

—

—

Westerås

I

i mån

1

00

0

60

—

— 1

Westerås

2

i veck.

7

00

1

3 1

I

401

Wexiö

1

i mån.

I

75

0

52

—

—

Wimmerby

I

i veck.

4

00

0

66

0

80

Wisby

1

i veck.

4

00

0

66

0

80

Stockholm

1

i veck.

5

00

0

71

1

00

Ystad

2

i veck.

6

00

I

31

l

20

Stockholm

I

i mån.

3

00

0

52

—

—

Åmål

1

i veck.

4

00

0

66

0

so!

Stockholm

10

h. årl.

6

00

0

59

—

_1

Borgholm

I

i veck.

3

o

o

0

66

0

60

Örebro

1

i veck.

3

00

0

50

—

—

Linköping

I

i veck.

3

50

0

60

—

Linköping

2

i veck.

8

o"

o

1

31

I

60

s. 135 Kontrollera mot PDF

(Sid. 68.)

135

Till Kong/. Generalpoststyrelsen.

Med kännedom om Eder nitälskan för allt, som kan befrämja lättnad

i spridande till allmänheten äfven af pressens alster, samt då man tror sig

veta att detta ämne redan utgjort föremål för Eder uppmärksamhet, bär

det Andra Svenska Publicistmötet, deri upptagande ett redan af ett föregående

möte fattadt beslut, velat hos Eder hemställa det Ni måtte, hvad

på Eder ankommer, verka derhän att den nuvarande stämplingen af tidningar

och andra periodiska skrifter måtte upphäfvas, likasom ock det postförvaltarearvode,

som nu utgör eu sportelinkomst för vissa posttjenstemän,

utan att direkt komma Postverket tillgodo, för att ersättas af en till Postverket

ingående portoafgift för hvarje tidning, som genom posten befordras;

hvilken afgift torde höra beräknas med hänsyn till de 3ne momen terna:

tidningens format, antalet af dess utgifningsdagar samt prenumerationspris"

Om denna afgift rätt beräknas, skall, enligt Mötets antagande, Postverket

genom den föreslagna förändringen icke gorå någon förlust, utan snarare

en vinst, på samma gång tidningarnes utgifvare befriades från allt det trassel

och besvär jemte betydliga risker, hvarmed stämplingen nu är förenad, äfvensom

den obilligheten blefve upphäfd, att eu afgift, som egen karakteren

af postporto, utgår äfven för tidningsexemplar, som icke påkalla någon befordran

genom posten. Göteborg den 13 juni 1869.

Ä Andra Publicistmötets vägnar,

L. J. Hiertii.

S. A. Hedlund.

Axel Krook.

s. 136 Kontrollera mot PDF

(Sid. 123.)

136

Utdrag af protokollet, hållet hus Konyl.

Generalpost,styrelsen i Stockholm den

25 augusti 1869.

S. cl Upplästes till justering Generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse

med förslag till allmän poststadga; dervid, i fråga om utsträckande

till inrikes brefvexlingen af den frankeringsfrihet som numera i allmänhet

kommer korrespondensen med utlandet tillgodo, blef af herr kameraldepartementschefen

och riddaren P. F. T. Winroth anfördt följande:

»I afseende å behofvet, fördelande och olägenheterna af frankotvångets

upphäfvande för bref inrikes orter emellan och inrymmande åt afsändare af

dylika bref af rättighet att få dem afgiftsfritt med posterna befordrade, mot

skyldighet för adressaterna, om de blefven emottaga, att för dem erlägga

lösen, motsvarande eller öfverstigande beloppet af vanlig brefbefordringsafgift,

har jag haft tillfälle att till Generalpoststyrelsens protokoll den 16 februari

1865, då fråga härom sednast hos Styrelsen förevar, uttala mina åsigter,

hvilka jag då uttryckte på följande sätt:

»Frihet att få till inrikes orter adresserade bref med posterna befordrade,

utan att afsändarne derför behöfva erlägga porto, är visserligen i

de flesta europeiska länder åt de korresponderande medgifven; men sådan

s. k. frankeringsfrihet var redan i dessa länder införd, innan det RowlandHillska

systemet för inrikes portos bestämmande och erläggande, nämligen

ett lika porto för bref af samma vigt inom alla afstånd och portots representerande

genom s. k. frimärken, först i England samt sedan i de flesta andra

länder, med mer och mindre afvikelse!* derifrån, blef antaget och verkligt or dt.

Före detta systems införande, då ännu olika afståndsporton voro gällande

och porto! skulle vid postanstalt kontant erläggas, var frankeringsfrihet

för inrikes brefvexlingen både behöflig och skulle ganska väsendtligt

underlätta och befrämja densamma, enär, med begagnande af denna frihet,

brefafsändare ej behöfde gorå sig förtroliga med portotaxor och dessas

olika satser, eller förspilla tid och besvär med att betala portot. Af förstnämnda

orsak kan ock frankeringsfrihet uti de länder, der, såsom i Tyskland,

med införande af frimärken såsom portorepresentant, ej ännu ett lika

medelporto gäller, utan s. k. rayonporton äro faststälda i förhållande

till afståndet emellan brefvens afsändnings- och adressorter, fortfarande

anses vara behöflig och ändamålsenlig.

Äfven för utrikes brefvexling, för hvilken, i förhållande till de olika

länder dit den är adresserad, och de olika vägar hvarå den skall vinna

befordran, olika porto och vigtbestämmelser skola ega tillämpning, är frankeringsfrihet

önskvärd att ega och är för Postverk och korrespondenter

fördelaktig och underlättande. I de länder åter, der, såsom förhållandet är

i England och här i Sverige, det Etniska systemet i all sin utsträckning

och grundtanke blifvit såsom det råtta antaget och genomfördt, och sålunda

endast ett medelporto är gällande för alla inrikes bref af samma vigt, samt

detta porto kan medelst brefven åsätta frimärken af afsändarne betalas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

137

utan att dessa för brefvens aflemnande behöfva kommunicera sig med

postpersonalen, torde frankeringsfrihet för dessa bref kunna anses vara

alldeles obehöflig och med afseende å de olägenheter, hvaraf densamma vid

begagnandet åtföljes, höra undvikas. Man försökte ock af dessa skid för

några år tillbaka i England att borttaga frankeringsfriheten för inrikes bref;

och att förändringen lins allmänheten väckte en missbelåtenhet, som hade

till följd en återgång till den forna frankeringsfriheten, torde ega sin förklaringsgrund

mindre i en mogen insigt af det fortfarande behofvet och

fördelame af denna frihet, än i den naturliga obenägenheten att afstå från

förut medgifven rätt, vare sig att donna rätt efter inträdda förändrade

förhållanden begagnades eller ej. Hvad emedlertid med ländig visshet

torde kunna antagas, är att, om i några af de länder, der Etniska systemet

ld hvit i sin helhet antaget, frankotvång för den inrikes brefvexla! gen derförinnan

varit gällande, detta tvång icke blifvit efter det nya systemets

införande häfd!, utan fått oklandradt qvarstå.

Att bär i landet — der enskildes bref till inrikes orter i allmänhet

varit och numera utan undantag äro underkastade frankotvång (sedan

den för i ångfartygs- och diligenspostlådor nedlagda bref från medlet af

år 1835 till samma tid 1860 inrymda frihet, att få obetalda vinna befordran,

genom kongl. brefvet den 17 februari 1860 i nåder blifvit, uppå Generalpoststyrelsens

derom gjorda underdåniga hemställan, förklarad höra upphöra)

— för den inrikes brefvexlingen nu införa eu fullständig frankeringsfrihet

med dess oundvikliga olägenheter, då mot frankotvånget någon klagan

från de korresponderandes sida ej försports eller någon röst offentligt höjt

sig för tvångets häfvande, samt sedan den korresponderande allmänheten

hunnit invänja sig att frimärka alla lådbref, så att undantag derifrån numera

högst sällan förekomma, vore en åtgerd, som, enligt min åsigt,

ej blefve öfverensstämmande med flertalets af korrespondenters önskan och

fördel och, såsom utväg för beredande åt Postverket af nya tillgångar, ej

heller kan vara såsom ändamålsenlig att förorda.

Gerna medgifver jag att frankeringsfrihet, vid verkligt behof använd

och tillämpad samt ej missbrukad, kan för vissa fall vara nyttig. Dessa

fall äro dock, efter Etniska systemets införande och med begagnande af de

lättnader detsamma erbjuder, ganska få och ej, enligt mitt förmenande, af

beskaffenhet att för dem frankeringsfrihet kan sägas vara behöflig att införa.

Om nämligen för bref, afsedt att i breflåda nedläggas, afsändare!! för tillfället

saknar tillgång till frimärke eller flan ej kan beräkna brefvets verkliga

vigt, eller om i breflåda blifvit nedlagdt bref som afsändare glömt att

frimärka, kan det visserligen för sådane brefs afsändare vara nyttigt, om

deras bref blifva ofrankerade befordrade, likasom ock frankeringsfriheten

kan hafva sin fördel vid försändning af bref, som aflåtas till svar å förfrågningar

i ämnen som endast röra den frågande; — men då hvar och en,

som har behof af att skrifva bref, lika väl bör kunna förse sig med frimärke

som med skrifmaterialier för brefvet; då, till skydd för olägenhet af

möjliga misstag i afseende å uti breflåda nedlagdt brefs råtta vigt och

deraf beroende frimärkning, blifvit i kong], kungörelsen den 9 mars 1855

nådigst förordaadt att, om det genom frimärken erlagda portot understiger

hvad som rätteligen belöper med endast ett enkelt porto, brefvet skall befordras

och adressaten tillställas, mot erläggande såsom lösen af det felande

18

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

beloppet, om lian vill brefvet emottaga; då för en eller annan korrespondents

glömska att iakttaga gifna föreskrifter, skål ej finnes vara att rubba en

gällande god ordning, samt då vid förfrågans eller begärans framställande

till person, som brefskrifvaren ej vill besvära med portokostnaden för svaret,

denne bär sig öppen den utväg, som ock mycket allmänt begagnas, att i

brefvet innesluta ett frimärke för svaret, torde intet af berörde fall kunna

anföras såsom bevis på ett allmänt behof af den ifrågasätta frankeringsfriheten.

Huruvida af sådan frihet må såsom åtföljande fördel kunna beräknas,

att de ofrankerade blefven skola med mera säkerhet komma sina egare

tillhanda än de frankerade, vill jag lemna obestridd men jag tillåter mig

dock i detta afseende fästa uppmärksamhet derå att, då orekommenderade

bref endast till stycketalet och efter sin olika vigt å kartorna uppföras, men

utan angifning af adressaternas namn, af kartorna ej stål’ att hemta anledning

att å postanstalt efterfråga annan persons bref och detsamma uttaga, samt

att om obehörig person kan för sig påräkna fördel af att från postanstalt utsöka

eller, om han deraf är eller blifver i besittning, behålla annan persons

bref, han icke lärer tveka att af sådan anledning äfven betala den å brefvet

hvilande lösen.

Att en obegränsad frankeringsfrihet för inrikes bref snart nog skall

komma att öfver bäfvan utsträckas och ofta blifva missbrukad, måste förutsättas

och kan icke förebyggas. Ett korrektiv deremot bör visserligen

vinnas genom bestämmelse, att de ofrankerade blefven skola draga högre

porto än de frankerade. Huruvida emedlertid detta korrektiv kan blifva

tillräckligt kraftigt till förekommande af missbruken och jemväl må anses

billigt, lemnas derhän; då olägenheten af missbruket och frånkeringsfrihetens

onödiga begagnande icke drabbar den dertill skyldige, utan brefadressaten

om han brefvet emottager.

Utom nämnda olägenhet för korrespondenter af frankeringsfrihet, skulle

införandet deraf blifva för dem menligt i följande afseende!!:

att eu större tidsutdrägt skulle komma att erfordras för ankomna

postens utlemnande;

att mycken omgång och stor svårighet skulle mota för de ofrankerade

brefvens öfverlemnande ej allenast åt å landsbygden aflägset från postanstalt

boende korrespondenter, utan ock åt adressater i städerna, enär postförvaltarne,

Indika ansvaret för uppbörden af ankomna obetalda bref måste åläggas,

skulle, för att freda sig för förluster, på ett eller annat sätt gorå sig

försäkrade om lösen för blefven, innan desamma utlemnades;

att många komme att blifva besvärade med och förledda att lösa ofrankerade

bref, som för dem vore af värdelöst innehåll;

att, till följd af deraf uppstående obenägenhet att lösa ofrankerade

bref, mången torde underlåta att emottaga bref, innehållande för honom

vigtiga meddelanden, samt

att, då å postanstalt af korrespondent inlemnadt eller dit genom bud

eller i lösväska inskickadt bref, hvars befordran kontant betalas, lätt kan,

ofrivilligt eller af vinstbegär, gifvas egenskap af och sammanblandas med

ofrankerade bref och blifva såsom sådant behandladt, porto för ett dylikt

bref kan komma att upptagas både af afsändare och adressat eller ock,

om brefvet af den sednare icke löses, blifva, till men för dem bägge, out
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

taget, utan att någon full bevisning, om hvilken som felet eller undcrslefvet

begått, kan åstadkommas.

Då vid ett föregående tillfälle fråga om borttagande af frankotvånget

för den inrikes brefvexlingen väcktes, nämligen år 1846 genom dåvarande

herr Ofverpostdirektören baron Hamilton, blefvo, sedan Ofverpostdirektörsembetet

erhållit nådig befallning att till Kong!. Maj:t inkomma med underdånigt

yttrande i frågan, åtskilliga postförvaltare, och genom dem korrespondenter

med vidsträcktare brefvexling, deröfver börda. Enligt hvad af handlingarne

kan inhemtas, rönte förslaget icke några sympatier, utan visade

de börda korrespondenterna bestämd obenägenhet mot dess verkställighet

och förklarade sig mera belåtna med att, såsom förut, alla inrikes bref af

afsändare betalades; och då ett sådant förhållande framstod vid donna tid,

då ännu portot för inrikes bref skulle kontant betalas och utgå efter de

olika utstånden mellan a 1''sändnings- och adressorterna, samt frankeringsfrihets

införande för dessa bref tydligen skulle för de korresponderande

hafva medfört många fördelar och bidragit till korrespondensens underlättande,

huru mycket mera skäl är ej att antaga att nu, sedan, genom ett

medelportos och frimärkens införande, de olägenheter som vidlåda frankotvånget

blifvit undanröjda, postförvaltare, handelsföreningar och enskilde

korrespondenter, om de i frågan blefvo börda, skulle komma att allmänt

afstyrka den ifrågasätta frankeringsfrihetens införande.

Betraktas frågan från synpunkten af Postverkets bästa, och tages under

öfvervägande hvilken fördel i ekonomiskt hänseende kan af inrikes frankeringsfrihet

vinnas, så är, efter mitt förmenande, mycket problematiskt huruvida

någon behållen inkomst af denna frihets införande kan åt Postverket

beredas. Väl skulle friheten framkalla en mängd bref, hvilkas aflåtande

frankotvånget nu hindrar, och om för de ofrankerade brefven komme att

bestämmas en förhöjning i portot af 50 % utöfver det för inrikes bref af

Rikets Ständer nu faststälda belopp, borde deraf en förhöjd portointrad

visserligen vara att förvänta. Men om å andra sidan tages i betraktande,

att eu mängd bref skulle komma att blifva outlösta, vare sig af skål att

de icke emottogos eller de ej kunde beställas; att portot för många bref,

Indika efter nu gällande ordning skulle hafva lemna! inträd, komme att för

Postverket gå förloradt, genom att brefven afsända» ofrankerade; att då

utvägen af, att få bref med posterna befordrade genombrefvens nedläggande

i breflådor, anbragta å jernvägspostkupéer, ångbåtar och diligenser samt

vid alla postanstalter, å lämpliga ställen inom städerna och vid vägar derå

post framgår, numera i den vidsträcktaste mon anlitas, men mycken svårighet

— ja, omöjlighet skulle mota, att i händelse af medgifven frankeringsfrihet

kontrollera, om lösen för alla de af desse bref, som varit ofrankerade,

blifvit till uppbörd i posträkenskapen intagen, postpersonalen, med vetskap

härom, kan inledas i frestelse att för sig upptaga och behålla lösen för en

del och Postverket komma att få vidkännas ett ej ringa afbräck i portointrad,

samt att förändringen skulle komma att leda till ej obetydligt ökad

administrationskostnad, genom behofvet af tillökning i personal såväl för

kontroll och revision som expedition vid redan inrättade postänstalter, äfvensom

med öppnande af nya tätare intill hvarandra belägna sådane anstalter,

torde den ökade inkomst, som af förändringen kan uppkomma, blifva ganska

ringa och åtminstone ej af den betydenhet, att för vinnande af densamma

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

kali vara skäl uppoffra den störa fördel som, efter medelportots och frimärkens

införande, af frankotvångct för inrikes brefvexling vinnes, att Postverket

har full garanti att fä uppbära porto för alla enskildes bref, som

med posterna befordras.

l)å således, enligt min åsigt, frankeringsfrihets införande för inrikes

brefvexling hvarken kan anses vara för donna brefvexlings underlättande

och befrämjande af allmänt behof påkallad, och ej heller skulle för korrespondenter

och Postverket medföra sådane fördelar att ej olägenheterna

voro betydligt öfvervägande, finner jag mig ej kunna biträda Styrelsens nu

fattade beslut, att hos Kong!. Maj:t underdånigst gorå hemställan om en

sådan frihets införande.

Till stöd för den anförda åsigten torde jag äfven få åberopa Kongl.

Styrelsens i underdånigt utlåtande den 19 februari 1855, rörande Rikets

Ständers vid 1854 års riksdag väckta förslag om i brefiådor inlagda bref!

frankeringsfria befordran, framstälda uppfattning af de med eu allmän

lrankeringsfrihet för inrikes bref förbundna olägenheter^.

Dessa mina år 1865 uttalade åsigter hafva sedandess af vunnen erfarenhet

och inträdda förändrade förhållanden icke blifvit till fördel för den

ifrågavarande frihetens införande rubbade. Tvärtom — sedan, genom en

mängd nya postanstalters öppnande här och hvar inom landet, vid Indika,

förutom hos enskilde försäljare, postfrimärken finnas tillgängliga att köpa,

utvägar och tillfällen att erhålla dylika märken för dem, som för sin korrespondens

deraf kunna vara i behof, icke saknas; och sedan, genom från Generalpoststyrelsen

den 30 november 1865 utgånget cirkulär, stadgadt blifvit att

alla betalade bref, äfven sådane som afsändarne sjelfva ej åsatt frimärken,

skola af postförvaltarnc frimärkas, hvarigenom Postverket blifvit beredd

garanti, att till dess kassa inflyter belöpande befordringsafgift för alla

enskilda bref, som med posterna afgå, anser jag frankeringsfrihet för

inrikes bref bär i landet ej endast icke nu mer än 1865 vara af något

allmännare behof påkallad eller till fördel vare sig för allmänheten eller

Postverket ländande, utan dessutom vara egnad att menligt inverka på

redan vunnen säkerhet för befordringsalgiftens behöriga ingående till Postverket

samt, såsom sålunda på en gång obehöflig och med olägenheter och

väder förenad, höra undvikas.

.lag finner mig derföre, under åberopande af do . skäl jag för sådan

åsigt utvecklat i mitt ofvan citerade anförande till Styrelsens protokoll den

16 februari 1865, icke kunna dela Styrelsens nu fattade beslut, att uti

underdånigt förslag till poststadga, under dess 21 §, intaga bestämmelse

derom, att befordringsafgiften för vanliga orekommenderade s. k. portobref

inrikes orter emellan kan få betalas vid adressorterna, och att således ett

dylikt bref för vinnande af befordran med posterna ej behöfver af afsändare!

betalas.

Väl medgifver jag, att i de flesta af Europas länder eu dylik frihet

länge varit och fortfarande är åt dess korrespondenter medgifven samt att

deraf den slutsats kan dragas, att en ofullkomlighet i detta hänseende måste

vidlåda den svenska postinrättningen. Jag tillåter mig dock att härvid

erinra, att exemplet af utländska förhållanden icke alltid i Sverige med dess

egendomligheter kan vara efterföljansvärdt och att för öfrig!, om frankeringsfrihet

inom ett land kunnat vara behöflig och nyttig sålänge flera eller

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

färre afståndsporton voro för brefbefordringen gällande, betydelsen af donna

frihet dock till största delen upphört efter antagandet af ett och samma

porto för alla afstånd inom hvarje land efter det Rowland-Hillska systemet

med tillfälle att betala portot med frimärken. Och likasom min tro är att,

om i de länder der Hillska systemet blifvit, såsom här i Sverige år 1855

var fallet, i sin helhet antaget och inför dt, frankotvång för den inrikes

brefvexling^ derförinnan varit gällande, detta tvång icke blifvit efter det

nya systemets införande habit, utan fatt oklandradt qvarstå, lika viss är

min öfvertygelse att, då den svenska allmänheten af ålder varit van att,

beträffande inrikes bref, betala dem som aflåtas och afgiftsfritt få emottaga

dem som ankomma, frankeringsfrihets införande för dessa bref hvarken af

den större allmänheten här i landet kan vara önskad eller för den blifva

välkommen.

Att man jemväl i utlandet funnit olägenheterna af den ifrågavarande

friheten och bemödar sig inskränka dess begagnande, visar sig af den numera

mycket allmänt införda utvägen att höja afgiften för ett ofrankeradt

mot den för ett af afsändare!! betaladt bref faststälda.

Ett dylikt korrektiv mot frankera! gsfrihetens missbruk har visserligen

blifvit i 22 § af poststadgeförslaget intaget; men då olägenheterna af missbruket

icke drabbar den dertill skyldige, utan brefadressaten, om lian brefvet

emott tiger, eller i annat fall Postverket, som ej erhåller sin befordringsafgift,

torde detta korrektiv hvarken vara tillräckligt eller billigt.

I betraktande deraf, och för deri händelse att Kongl. Maj:t skulle finna

skål i nåder bifalla Generalpoststyrelsens af mig ej biträdda underdåniga

förslag om inrymmande åt den korresponderande allmänheten af frankeringsfrihet

för inrikes bref, torde ock, enligt mitt förmenande, såsom vilkor för

donna frihets begagnande, i poststadgan höra intagas följande bestämmelser,

nämligen:

att afsändare af ofrankeradt inrikes bref skall, för att brefvet må vinna

befordran med posterna, förse brefvet på adressidan med sin namnstämpel

eller sitt namn och adress, så att brefadressaten må vinna ledning, om han

bär skål brefvet emottaga;

att om adressat förvägra!'' lösa brefvet eller detsamma befinnes obeställbart,

afsändare skall vara skyldig, då brefvet till honom genom Postverket

återställes, erlägga den för brefvet belöpande portoafgiften, samt

att alla ofrankerade inrikes bref skola vid framkomsten till adressorterna,

genom vederbörande postförvaltare, förses med särskilda slags frimärken

å valör, motsvarande nämnda afgift, för vinnande af nödig kontroll

derå att densamma kommer postkassan behörigen tillgodo». Som ofvan.

Enligt protokollet,

C. F. Kolmodin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

143

UNDERDÅNIGT FÖRSLAG

TILL

ALLMÄN POSTSTADGA.

opaginerad Kontrollera mot PDF

145

§ i
Mom.

1. Postinrättningen ;ifser i främsta rummet beredandet af

till regelbunden, säker och i möjligaste mon skyndsam befordran af

bref och småpaketer med eller utan angifvet värde, försändelser

under band och tidningar mellan alla de orter, till Indika postförbindelserna

bil flit utsträckta; likasom emellan samtlig? de orter,

hvarest finnas fullständiga postanstalter, utvexlingen af penningeförsändelser

skall underlättas genom tillfälle till användande af pustanvisningar

och postförskott.

Mom. 2. I den mon sättet för postförbindelsernas underhållande

sådant medgifver. skall derjemte beredas tillfälle till befordran med

posterna äfven af resande samt af tyngre paketgods.

Posibtfordi-ingen.

§ 2-

Mom. 1. Förutom den Postverket tillkommande rättighet att,

för vissa posters fortskaffande, mot stadgade vilkor, anlita de dertill

af ålder anslagna posthemman, eger Postverket att för alla sådane

poster, med Indika personbefordran icke är förenad, påkalla gästgifveri-,

håll- eller reservskjuts, der icke aftal kunnat träffas om postföringens

bestridande på entreprenad mot en afgift, som icke öfverstiger

för poster, med Indika icke tyngre paketer fortskaffa-;, den i

orten gällande skjutslega,

men för de poster, som äro afsmida att jemväl befordra tyngre

paketgods, ett belopp, motsvarande gällande skjutslega, förhöjd med

12 öre för milen.

Mom. 2. Äfven för extra poster af den beskaffenhet, som i

§§ 100, 130 och 133 omförmäles. skall gästgifveri-, håll- eller reser

vskj uts tillhandahållas.

19

1’ostbe fordring:

nitid

gäatgifve risk)

lits;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mom, 3. För post,er, med Indika är förenad personbefordran,

må gästgifveri-, håll- eller reservskjuts påkallas endast i det fall, att

entreprenör försummar i behörig tid inställa betingade hästar eller

annat tillfälligt hinder möter för postens fortskaffande på det sätt,

som i allmänhet eger ruin.

I dylika fall bör likväl afgiften för skjutsbiträdet utgå med

femtio procent utöfver den för stationen gällande skjutslega.

3.

På nuvarande eller framdeles blifvande, enskilde tillhöriga jernväg^

af sådan beskaffenhet, att taxa för transporter derå af Kongl.

Näjd i nåder utfärdas, skall post befordras under de vilkor och mot

den ersättning, som här nedan bestämmes:

«) För befordran af post jemte posttjensteman eller postiljon, eu

eller flera, i särskild kupé, som bör af vederbörande jernvägsbolag

anskaffas, inredas och underhållas, betalas per mil, utan afseende å

postförsändelsernas tyngd, om kupén utgöres af hel jernvägsvagn,

1 rdr, men derest af Generalpoststyrelsen icke påkallas, större utrymme,

än som motsvarar eu halt jernvägsvagn, 50 öre.

b) Verkställes postbefordringen i särskild!, med läs försedt fack

eller afdelning i de vanliga vagnarne, erlägges, utan afseende a

postens tyngd, ett hälft öre milen för hvarje kubikfot, som sålunda

för postbefordringen upptages.

c) Vid brefbefordring endast i breflåda betalas för donna tre

öre milen; men sker tillika annan postförsändning, utgår ej någon

särskild ersättning för forslingen af breflåda.

d) För allt annat med jernväg befordrad! postgods utgår frakten

enligt den för jernvägen i allmänhet fastställa taxa, med beräkning

efter sammanlagda vigten.

c) Skulle, sedan emellan Generalpoststyrelsen och jernvägsstyrelse

öfverenskommelse blifvit träffad om tid för postbantågens afgång,

sistnämnda styrelse finna nödigt ändra donna tid, vare jernvägsstyrelsen

pligtig att om dylik förändring meddela Generalpoststyrelsen

underrättelse fjorton dagar innan ändringen går i verkställighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

147

Försummas sådant, bote den, som dertill varit vållande, från och

med 20 till och med 150 rdr.

§ 4-

Mom. 1. Å ångfartyg, hvithet gör regelbundna turer mellan med ångfartyg;

orter, der postanstalter finnas inrättade, skall beredas tillfälle till

befordran af breflåda.

Mom. 2. För breflådans befordran betalas af Postverket

mellan inrikes orter: 3 öre per mil landväg emellan yttersta

ändpunkterna, för hela resan, öfver de platser med postanstalter,

som anlöpas,

från och till utlandet: 2 öre för hvar sjömil mellan den yttersta

svenska anlöpningsorten med postanstalt och vederbörande utländsk

hamnort.

Mom. 3. Der ej af Postverket besörjes breflådans transport

mellan ångfartyget och postanstalten, skall för aflemnande å postanstalten

af breflåda eller afdelning deraf samt för densammas återförande

till ångfartyget, sedan de försändelser blifvit uttagna, som

böra å postanstalten behandlas, rederiet ega uppbära tillsamman 25

öre, hvar gång sådan transport verkställes.

Mom. 4. Försummar i dylikt fall ångfartygsbefälhafvare draga

försorg derom, att breflåda varder utan dröjsmål till postanstalt aflemnad

och derifrån återhemtad, bote från och med 20 till och med

150 rdr.

§ 5.

Mom. 1. Äfven med enskildes diligenser, Indika gorå regel- med enskildes

bundna reseturer mellan orter, der postanstalter finnas inrättade, skall ,hllguiser''

tillfälle beredas till befordran af postförsändelser i breflåda.

Mom. 2. För breflådans befordran betalas af Postverket 6 öre

milen.

6.

Mom. 1. Förenämnde breflådor anskaffas och bekostas för jern- Breflådor.

bantågen af vederbörande jern vägsförvaltning, för diligenserna af dessas

egare, men för ångfartygen af Postverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

Mom. 2. Lådorna bura vara försedda med lås, hvartill nycklar

tillställas vederbörande posttjenstemän, samt i öfrig! så inrättade, att

utan lådans öppnande bref kunna deri nedläggas, men ej uttagas.

Mom. 3. Breflåda skall å jernbantåg, diligens eller ångbåt så

anbringas, att den är synlig och tillgänglig för personer, som önska

deri nedlägga försändelser.

Posta (cex!ingen.

§ 7-

Hvad iakttagas Mom. 1. Af föremål, Indika skola med post befordras, böra, då

bär ad för- . , 1

sändeisermts desamma icke i lösväska inkomma, omedelbart å postanstalt atiemnas:

menmance. fribref, rekommenderade bref, försändelser med anadfvet värde

Direkt . °

aflemning, och sådaue å Indika finnes tecknadt postförskott, postanvisningar,

försändelser under band samt varuprofver och mönster, paketer samt

tidningar och tidskrifter in. in. som förskrifvas genom Postverket.

Tiden, då post- Mom. 2. För sådant ändamål, likasom för ankomna postförsän
håiias

öppna, delsers utlemnande in. in., skola alla söcknedagar postkontoren hållas

öppna minst 9 och postexpeditionerna i det minsta 6 timmar å tider,

som af Generalpoststyrelsen bestämmas och finnas i postanstalternas

förstugor genom anslag ängdun; dervid likväl på Generalpoststyrelsen

ankomme att, i moll af behof, inskränka den tid, hvarunder postanvisningsmedel

mottagas och utbetalas.

På samma sätt fastställas och kungöras de lider, då postanstalterna

å sön- och helgdagar höra hållas öppna. På emedlertid sådant

icke bör ega ruin under de timmar offentlig gudstjenst i orten

pågår, varder liden, under hvilken postanstalt skall hållas öppen sönoch

helgcdagar, i ungefärligen motsvarande moll minskad.

iniemningstid. Monn. 3. Samtlige försändelser af förenämnde slag skola, der

icke med tillämpning af de i § 121 här nedan meddelade stadganden,

eu annan lägenhet anses höra användas eller, hvad beträffar paketer

af mer än 2 fix vigt, postens tyngd gör det nödvändigt att uppskjuta

afsändande!, tilldess för eu större mängd paketgods kan beredas särskild

lägenhet, med först afgående post expedieras, då de, under den tid postanstalt

bör hållas öppen, bl Hvit på postkontor eller postexpedition inlemnade:

opaginerad Kontrollera mot PDF

149

paketer och fribref eu och en half timme före den tid, då

posten bör derifrån affärda», men

rekommenderade bref, bref med angifvet värde eller med postförskott,

postanvisningar, försändelser under band, varuprofver och

mönster samt tidningar och tidskrifter en timme före postens afgång.

Mom. 4. Förekomma vid ett eller annat postkontor särskilda

omständigheter, som, enligt Generalpoststyrelsens bepröfvande, gorå

det nödvändigt att undantagsvis bestämma eu tidigare inlemningstid

för postförsändelser än den härofvan i allmänhet stadgadt1, skall

underrättelse derom finnas i postanstaltens förstuga anslagen.

Mom. 5. Hvad beträffar postförsändelsers inlemnande ä poststation,

belägen vid jernväg, ankomme på . General poststyrelse m att,

efter antalet bantåg, med Indika post dagligen fortskaffa», och sättet,

hvarpå postbefordringen besörjes, meddela föreskrift om de tider, a

Indika försändelserna böra vid de särskilda stationerna emottaga».

Mom. 6. \ öfrige poststationer, hvarest föreståndaren eller

annan lämplig person, som dennes ställe företräder, bör å tjenlig tid

på dagen anträffas under loppet af två timmar före posts afgång och

två timmar efter posts ankomst, skola, med det undantag som här

nedanför i § 8 omfönnäles, till befordran med först afgående post,

intill eu timme före postens affärdande, mottagas alla de slag af

postförsändelser, Indika höra direkt a postanstalt inlemna».

Der emedlertid, enligt Generalpoststyrelsens bepröfvande, Hora

posters sammanträffande gör det nödigt, att undantagsvis meddela härifrån

afvikande bestämmelser rörande tiden för postförsändelsers mottagande

å poststation, skall särskild underrättelse derom finnas a

stationen anslagen.

Mom. 7. Vanligen s. k. lokal bref eller bref, som utvexla» torsäudeUrs

mellan personer, Indika vistas i samma stad, köping eller landsby, fSdt

nedläggas i postanstaltens breflåda eller, i fråga om stad. aflemna» i

breflåda, som kan finnas anbragt å annan offentlig plats i staden.

Mom. H. Bref till utrikes orter och så änne lösväskbref, som

skola behandla» i öfverensstämmelse med föreskrifterna i nedanstående

§ 66, inom. 12. kunna antingen direkt å postanstalt aflemna»

opaginerad Kontrollera mot PDF

eller nedläggas i postanstaltens eller annan inom dess område befintlig

breflåda.

Mom. 9. Alla andra bref än de härofvan omförmälda eller

alla till inrikes orter skrida s. k. »vanliga bref» böra, der desamma

icke i lösväska till postanstalten inkomma, i allmänhet, under iakttagande

af de liärnedan i § 29, inom. 1, meddelade föreskrifter,

nedläggas i de breflådor som finnas anbragta vid postanstalterna, å

andra allmänna platser i städerna och vid eu del postvägar, eller

åtfölja ångfartyg, bantåg, diligenser eller ö frige poster.

Mom. 10. Endast i det fall. att belöpande befordring''^ m. fl.

afgifter bokföras på sätt, liärnedan i §§ 69 och 70 omförmäles, må

direkt å postanstalt inlemnas äfven sådane bref, som i nästföregående

7 och 9 inom. omnämnas.

Mom. 11. Postförvaltare och öfrige å postanstalt tjenstgörande

åligger emedlertid att kostnadsfritt tillhandagå allmänheten icke mindre

med vågning af bref, som skola frankeras, än äfven med alla nödiga

upplysningar rörande befordringsafgifter och vilkor i öfrig! för postförsändelser

till såväl inrikes som utrikes orter.

Mom. 12. Utom hvad för behörigt expedierande af lokalkorrespondensen

eller af annan anledning kan påkallas, och hvarom föreskrifter

af Generalpoststyrelsen meddelas, skola alltid de vid postanstalterna

anbragta breflådor tömmas dels eu timme före posts afgång,

hörande alla deri dä anträffade bref och försändelser under

band varda med samma post vidare befordrade, dels ock \ timme

innan posten atiärdas. Af de till inrikes orter adresserade försändelser,

som vid sednare tillfället upphemtas, varda i allmänhet, och

der icke postbok>rdringel! verkställes med jernvägskupé, endast de

frankerade med först afgående post fortskaffade.

Inskränkning

i afseende ti

försändelser,

som inlemnas

ä poststation.

§ y
Mom.

1. Å poststation utfärdas icke postanvisning eller mottages

till befordran försändelse, hvarå finnes tecknad! postförskott.

Mom. 2. Icke heller må a poststation, hvilken ej är vid statens

jernväg belägen, till befordran inlemnas försändelse med angifvet värde

af mer än 2,000 rdr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mom. 1. Vid inlemnandet a postkontor af tidningar eller tid-Särskilda före

skrifter i af
-

pa

skrifter, som blindt genom Postverket, förskrifna, iakttages endast att seende

antalet exemplar, som aflemnas, motsvarar antalet genom Postverket s£7eiJ, Torn

reqvirerade. Fördelningen af dessa exemplar på olika adressorter in,emna9- och särskilda prenumeranter verkställes genom vederbörande postanstalter.

Mom. 2. A alla öfriga, till postbefordran inlemnade försändelser

skola finnas anbragta fullständiga och tydliga adresser, upptagande

namn och vistelseort för den, till hvilken försändelse bör aflemnas.

Mom, 3. För paket angifves, på sätt här nedan i § 10, inom. 4.

stadgas, emottagarens namn och vistelseort å särskild! s. k. adressbref.

Mom. 4. Endast å bref, hvilka icke äro rekommenderade eller

assurerade, och it hvilka ej finnes tecknad! postförskott, må, då desamma

bära påskriften »afhemtas», »posto restante» eller dylikt, mottagaren

kunna betecknas ensamt med initialbokstäfver.

Mom. 5. Försändelser, å hvilka adressaten finnes angifven med

ett för tillfället antaget namn, olikt hans verkliga, utlemnas icke. På

grund af ett dylikt antagande må, vid det i 22 kap., 10 tz Strafflagen

stadgade ansvar, försändelse icke från postanstalt utfordras.

§ 10.

Mom. 1. Då å postanstalt till befordran inlemmas fribref, skall Särskilda töreföretes

antingen behörig fribrefsbok, i hvilken brefvets adress finnes s^VviL

införd, eller i visso fall, om Indika här nedan stadgas, fribrefsförteck-s,la,K af försi*1.,,T

ning, upptagande icke allenast adressen, utan äfven en kortfattad postbefordran

uppgift å brefvets innehåll. 1",c""''aa''

Mom. 2. Bref, som å postanstalt inlemnas, för att under rekommendation

afgå, bör vara inslaget i s. k. korskuvert. Dylikt bref

skall vara åtecknadt ordet .»rekommenderas», hvarjemte detsamma bör

vara försedt med tern aftryck i lack af afsändarens eller annat af

denne begagnad! sigill, af Indika ett anbringas i midten och de fyra

öfriga å hvar sin sida derom, så att de fästa kuvertets öfva flikar.

Mom. 3. Med kuvert åt enahanda slag förses assureradt bref

endast med iakttagande deraf att, der vid afsändande! blifvit af

opaginerad Kontrollera mot PDF

postförvaltare meddeladt sådant intyg om brefvets innehåll, som i

§ 12, inom. 1, omförmäles, böra bland de fem sigillen allenast det

i inbiten och tvänne af de öfriga, livilka äro så anbragta att de fästa

hvar sin af kuvertets (ifra flikar, utgöra aftryck af afsändare^ eller

annat af denne begagnadt signet, hvaremot blefven förses med tvänne

aftryck i lack äfven af postanstaltens sigill.

Mom. Paketpostflirsändelse, hvilken bör vara omsorgsfullt

och vid inlagd, så att densamma tål vid att packas, skall vid inlemnande!

åtföljas af s. k. adressbref, hvari uppgifves adressatens namn

och vistelseort samt det paketet åsätta märke. År å paketpostförsändelse

värdet angifvet, skall omslaget å densamma vara sådant, att

någon möjlighet icke förefinnes från försändelsen frånskilja någon del

af innehållet, utan att antingen ett eller flora åt de derå anbragta

sigill skadas eller och omslaget bär andra och tydliga spår af att

hafva blifvit öppnadt. I afseende å paketets förseende med sigill

skall, der bevis öfver innehållet blifvit meddeladt, i tillämpliga, delar

iakttagas hvad häraf van blifvit i nästföregående inom. föreskrifvet.

Mom. 5. Skall värdet å bref eller paketpostförsändelse angifvas,

åteckna» detsamma af afsändare!! före inlemnande!, dervid beloppet

utsättes såväl med siffror som med bokstafvera.

Mom. 6. I paket, som skall med post befordras, må icke finnas

eldfängd.!! ämnen, såsom krut, fosfor, vitriolsyra, fotogen, olja, skedvatten,

terpentin eller i allmänhet sådane varor, Indika kunna tillfoga

öfrige försändelser någon skada.

Mani. 7. diar paket, innehållande dylika ämnen, blifvit till

postbefordran aflemnadt, ersätte afsändare!! all den skada som möjligen

derigenom uppkommit.

Mom. 8. I bref, som, adresserad! till posttjensteman, från

eu till annan postanstalt försändes, ellerei paket, som skall med

post befordras, må icke inneslutas ett eller flera andra förseglade

bref eller paketer. Sker sådant,, bete afsändare!! från

och med It) till och med 50 rdr, och erlägga derförutan till

postkassan belöpande porto för hvart sålunda inneslutet bref eller

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Mom. 9. År anledning till den förmodan, att i paket, hvilket

till postbefordran inlemna*, innehållas sådane ämnen, som i föregående

inom. ti omförmälas, eller att i bref af den beskaffenhet, som i

inom. 8 säges, eller i postpaket finnas inneslutna andra förseglade

bref eller paketer, förfares dermed i enlighet med hvad härnedan,

i § 93, rörande fribrefsmissbruk finnes föreskrifvet, dock med iakttagande

deraf att öppnandet af paket, hvilket förmodas innehålla

eldfarliga eller eljest skadliga ämnen, äfvensom af bref eller paket,

adresseradt till posttjensteman, alltid bör försiggå å afgångsorten.

Mom. 10. Posttjensteman, hvilken emottaga t och till adressat

utlemnat eller vidare befordrat bref eller paket, som, i strid med

stadgandet i föregående mom. 8. funnits inneslutet i bref eller paket,

som varit till honom adresseradt, bete derför 20 till och med 150 rdr.

Mom. 11. A postanstalt mottages icke till befordran o frankerad

försändelse, å hvars yttre omslag finnas sådane, icke till adressen

hörande anteckningar, som skäligen måste antagas afse att meddela

adressaten vissa underrättelser, utan nödvändighet för denne att försändelsen

utfösa. Varder af destinationsortens postanstalt dylik försändelse

i breflåda anträffad, må densamma adressaten till utlösande

hembjudas, dock utan att denne förut lenmats tillfälle att taga närmare

kännedom om försändelsen.

Mom. 12. Försändelse, å hvars omslag förekomma anständigheten

sårande eller för adressaten tydligen förnärmande uttryck,

värde icke till postbefordran (-mottagen eller, om densamma ur breflåda

upphemtats, till adressat utlemnad.

8 ii
Mom.

1. Förekommer anledning misstänka, att afsändare uppger Särskilda förevärdet

af de i bref eller paket inneslutna penningar eller andra seende''»'' förföremål

högre än det verkligen utgör, skall, på vederbörande post-a„^steV“deed

tjensteman yrkande, försändelsen, innan den till befordran emottages, som tiU Postöppnas

å postanstalten. iniemnas.

Mom. 2. Befinnes dervid penningebeloppet understiga det å

försändelsen angifna, eller kan värdet af andra i försändelsen inne
20
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

Qvitto å inlemuade

försändelser.

154

slutna artiklar tydligen icke beräknas motsvara det. för liv i! ket försäkran

begäres, eget posttjensteman förvägra till befordran emottaga

försändelsen med det derå angifna värde, och stån de afsändare ansvar

enligt 22 kap., 1 § Strafflagen.

Mom. 3. Åt afsändare, som sådant öskar, skall afgiftsfritt meddelas

intyg deröfver, att posttjensteman förvägrat till nppgifvet värde

emottaga försändelse.

tz 12.

Mom. 1. Åstunda!- afsändare af bref eller paket med angifvet

värde intyg öfver beloppet af de i försändelsen inneslutna kontanta

penningemedel eller obligationer, bör en skriftlig specifikation ä desamma

företes, hvarefter medlen, i afsåndarens närvaro, åt posttjenstemannen

uppräknas och intyg härom tecknas å försändelsen samt i

assuransbeviset intages uppgift å sammanlagda beloppet af kontanta

penningar och. der obligationer finnas i försändelsen inneslutna, specifikationen

å dem med postanstaltens sigill vidhäftas assuransbeviset.

Mom. 2. Härför erlägges af afsändare!!, utöfver de i öfrig!, belöpande

afgifterna, 10 öre.

Mom. 3. Försändelse, hvars kontanta innehåll skall på förenämnda

sätt uppräknas, bör i allmänhet å postanstalt inlemnas eu

timme före den tid, som är stadgad för emottagande! af öfrige försändelser

med angifvet värde; ankommande emedlertid på Generalpoststyrelsen

att, i särskilda fall, för försändelser af ifrågavarande slag

fastställa eu tidigare, inlemningstimme, der sådan! bo linnés, för posito

enstens behöriga bestridande i öfrig!, af oundgängligt behof påkallad!.

§ 13.

Mom. 1. A alla rekommenderade bref, bref med angifvet värde

och paketer utfärdas på tryckta blanketter qvitto, som afgiftsfritt tillställas

afsändare.

Mom. 2. 1 sådan! qvitto skall för försändelse med angifvet

värde detta sistnämnda upptagas, men för alla öfrig» paketer vigten

finnas angifven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

155

§ 14.

Mom. 1. Önskar afsändare af rekomrnenderadt bref, försändelse Mottaguingsmed

angifvet värde, posta» visning eller paket att honom må tillställas

eu afskrift af det qvitto, som vid försändelsens utlemnande till adressaten

erhålles. teek ne å försändelsen eller, i fråga om paket, å det

dertill hörande adresskort »emottagningsbevis begärdt», och erlägga eu

afgift af 12 öre.

Mom. 2. Åt det qvitto, som vid inlemnande! tillstädes afsändare»,

skall jemväl af vederbörande postexpedient göras anteckning

derom, att emottagningsbevis blifvit begärdt.

Mom. 3. Postanstalten å bestämmelseorten tillhör sedermera att,

såsnart försändelsen blifvit adressaten mot qvitto tillstäld, af detta

sistnämnda qvitto till den postanstalt, der försändelsen inlemnats, öfsäuda

eu af vederbörande posttjensteman bestyrkt afskrift, hvilken afgiftsfritt

tillställes afsändare».

§ 15.

Mom. 1. Rekommenderade bref, likasom försändelser med an- iMommemhg

i tv et värde och med postförskott samt postanvisningar, skola alltid vid surånsåfgifter.

afsändandet frankeras.

Mom. 2. För rekomrnenderadt bref erlägges, utöfver belöpande

franko, jemväl vid inlemnande!, en rekommendationsafgift af 18 öre.

Mom. 3. För bref med angifvet värde betalas af afsändare», utan afseende

å brefvets vigt, enkelt franko och derutöfver eu assuransafgift, som,

för belopp af högst 500 rdr utgör ....................................50 öre;

hvaremot, då det angå fila värdet ii fverstiger 500, men ej

1,000 rdr, skall, utöfver förenämnde 50 öre, erläggas............ 5 »

för hvart öfversko utande belopp af högst 100 rdr,

och, då det angå fila värdet uppgår till mer än 1,000 rdr, betalas,

utöfver den för sistnämnda summa belöpande asssurans
a

igift af 75 öre .............................................................................. 2 »

för hvart belopp af högst 100 rdr.

Mom. 4. För paketer med angifvet värde erlägga afsändare»,

utöfver belöpande paketbefordringsafgift, enahanda assuransafgift som

för bref med angifvet värde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

156

16.

Ersättning för Mom. 1. Går rekommencleradt bref förloradt, utbetalas af postdeförsändeher.

medlen, mot rekommeiidationsbevisets återställande, till afsändare!! eu

ersättning af 50 rdr.

Mom. 2. Förkommet bref eller paket med angifvet värde ersättes.

då assuransbeviset till Postverket återställa, med ett det augifna

värdet motsvarande belopp, såvida icke bevisning förebringas derom,

att det augifna värdet öfverstigit det verkliga, i hvilket fall ersättningen

utgår i enlighet med det sednare.

Mom. 3. Tiar å postanstalt blifvit af behörig person uttaget

eller denne genom brefbärare tillstäldt rekommenderad! bref eller

försändelse med angifvet värde, utan att mot förseglingen eller i allmänhet

det skick, hvari försändelsen befunnits vid utlemnande!, blifvit

gjord någon anmärkning, må icke yrkande på ersättning framställas

på den grund att möjligen, vid brefvets eller paketets öppnande,

något, af innehållet skulle hafva saknats.

Mom. 4. Anmärkes vid utlemnande af rekommenderad! bref

eller försändelse med angifvet värde, att förseglingen är i väsentlig

mon rubbad eller omslaget så skadad!, att någon del af försändelsens

innehåll kunna! derur uttagas efter inlemnande! å afgångsorten, bör,

sedan brefvets eller paketets vigt blifvit utrönt, detsamma, i adressatens

närvaro, å postanstalten öppnas på sådan! sätt, att äfven derefter

skönjes i hvad mon försegling eller omslag varit vid framkomsten

skadade; hvarefter, med angifvande af försändelsens vigt. innehållet af

densamma upptages å förteckning, som underskrifves af vederbörande

posttjensteman och adressaten.

Mom. 5. Finnas deri icke några värdesaker, eller utgöras dessa

ensamt af kontanta penningar, åtnjute afsändare!! ersättning af postmedlen.

i förra fälle! till samma belopp som derest försändelsen skulle

hafva gått helt och hållet förlorad, mön i sednare händelsen med skilnaden

emellan sistnämnda belopp och det som försändelsen vid utlemnande!

befunnits innehålla.

Mom. 6. Innehåller dylik försändelse andra värdesaker än kontanta

penningemedel. värde genom gode män bestämdt, till hvad be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

157

lopp afdrag derför skall ega ruin vid försäkringssummans utbetalande

af postmedlen.

Bland dessa gode män väljes eu af Postverket och eu af afsändaren,

hvarefter de sålunda valda utse eu tredje.

Mom. 7. < Inskar emottagare af försändelse med angifvet värde

att, för erhållande af intyg om innehållet, försändelsen skall öppnas

å deri postanstalt, hvarigenom densamma utlemnas, fortares härmed

i öfverensstämmelse med föreskrifterna i nästföregående inom. 4.

Saknas dervid större eller mindre del af penniugebelopp som, jemlik!

särskild!, i § 12 omförmäld t intyg, skola! i försändelsen innehållas,

värde af postmedlen skilnaden godtgjord afsändaren.

Mom. 8. Har paket utan angifvet värde gått förloradt, skall,

då vigten deraf uppgår till högst 2 «, detsamma ersättas med 2 rdr;

då vigten utgör mer än 2, men icke öfverstiger 4 -a, ersättningen

utgå med 4 rdr,

samt för Överskjutande vigt af hvart A eller del deraf ersättas 1 rdr.

Mom. 9. Har paketpostförsändelse utan angifvet värde under

transporten blifvit skadad, samt sådan! icke skäligen kärr anses härröra

deraf, att försändelsen icke varit så omsorgsfullt inpackad som

vederbort, åtujute afsändaren dörr för förkorn niet paket i föregående

mom. stadgade ersättning af postmedlen; hvaremot försändelsen tillfaller

Postverket, som låter densamma på offentlig auktion försälja.

Mom. 10. Anspråk på ersättning af postmedlcrr för rekommenderad!

bref, bref med angifvet värde eller paket, som icke till adressaten

framkommit, skall hos Generalpoststyrelsen eller å dörr postanstalt,

derifrån försändelsen skola! afgå, skriftligen anmälas inom natt

och år efter det försändelsen blifvit till befordran aflemnad; dervid

skall bifogas såväl bestyrkt afskrift af inlemningsbeviset som äfven

adressatens skriftligen afgifna förklaring, att försändelsen icke kommit

honom tillhanda.

Moni. 11. Har rekommenderad! bref, bref med angifvet värde

eller paket i skadad! skick adressaten tillhandakomma, skall anspråk

på ersättning derför af postmedlen, inom en månad derefter, anmälas

hos Generalpoststyrelsen eller å deri postanstalt, genom hvilken för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

sändelsen utlemnats: dervid bifogas behörigt intyg öfver det skick,

hvari försändelsen vid emottagande* befunnits.

Mom. 12. Göres ej inom föreskrifven tid sådan anmälan sum i

nästföregående inom. 10 och 11 omförmäles, gånge rättigheten till ersättning

af postinedlen förlorad.

Mom. 13. Äfven efter utgången af donna preskriptionstid vare

emedlertid såväl afsändare som adressat oförhindrade att, om anledning

dertill förekommer, vid vederbörlig domstol gorå sin talan gällande

mot den eller de posttjenstemän, postbetjente eller postförare,

som kunna hafva varit vållande dertill att postförsändelse antingen

alldeles icke eller i skadadt skick till bestämmelseorten framkommit.

§ 17.

Mom. 1. Aterbekommes postförsändelse, för hvilken, på grund

af nästföregående §, ersättning blifvit af postmedlen utbetalad, skall,

om densamma i orubbadt skick inom eu månad efter det den till befordran

aflemnats, hembjudes afsändare», det åligga denne att, mot

försändelsens bekommande, till postkassan återgälda den derifrån uppburna

ersättning, med afdrag af hvad i franko-, rekommendations?

och assunmsafgifter kan hafva blifvit för försändelsen erlagdt.

Mom. 2. Finnes icke tillgång härtill hos afsändare», eller kan

denne icke anträffas, blir försändelsen Postverkets tillhörighet, likasom

äfven i alla de fall då icke, jemlik! föreskrifterna i förestående mom.,

afsändare kan åläggas att på deri stadgade vilkor återtaga försändelse,

för hvilken ersättning utgått af postmedlen eller, äfven efter föreskri

fint tidens utgång, dertill sjelf förklarar sig villig. ,

Mom. 3. Försändelser, Indika sålunda blifvit Postverkets egendom,

skola, med undantag för de deri innehållna skrifvelse!’ och kontanta

penningemedel, å offentlig auktion försäljas.

§ 18.

För den förlust som. till följd af försändelses uteblifvande eller

fördröjda framkomst, medelbart kan drabba afsändare eller adressat,

vare sig renteförlust, försötma fatalier eller annat, åligger icke Postverket

någon ersättningsskyldighet.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Mo-m. 1. Förekommer skalig anledning antaga, att ett till postbefordran

aflemnadt bref. h vilket hvarken är rekommenderadt eller

Tvångsvekom
mendatiou.

assureradt, innehåller kontanta penningar, skall af den postanstalt, d(>r

förhållandet bli tv i t anmärkt, brefvet rekommenderas; dervid för detsammas

förseende med det ökade antal sigill, som i § 10 omförmäles,

begagnas postanstaltens i stället för afsändarens signet.

Mom. 2. För utbekommande af dylikt bref åligger adressaten att,

utöfver det porto med hvithet brefvet kan vara belagdt, utgifva dubbel

rekommendationsafgift eller 36 öre, såvida ej, vid brefvets öppnande

å postanstalten, visar sig att grund saknats för det antagande,

att i brefvet innehållits kontanta penningar, i hvithet fall någon rekommendationsafgift

icke må adressaten affordras.

afsändes, skall afskrift eller transsumt deraf å postanstalten företes;

hvarefter och sedan vederbörande postexpedient lemnats tillfälle att

förvissa sig om åfskriftens eller utdragets öfverensstämmelse med den

handling, som blifvit till postbefordran emottagen, intyg derom af postexpedienten

tecknas å den företedda afskriften eller transsumtet, hvithet

intyg jemväl bör innehålla uppgift å afsändarens och adressatens

namn, försändelsens bestämmelseort och dagen, då den å postanstalten

inlemnats.

Mom. 2. För meddelandet af dylikt intyg erlägga afsändare!!

25 öre för hvart ark, som afskriften eller utdraget upptager, hvilken

afgift tillfaller vederbörande postexpedient.

Mom. 3. Försändelse af ifrågavarande slag skall å postanstalt

inlemnas tolf timmar före affärdande!! af den post. med hvilken densamma

bör befordras.

Med undantag, på sätt förut finnes stadgadt, för rekommende- Frankeringsfri
-

§ 20.

Mom. 1. Äskas intyg öfver innehållet af skrifvelse eller hand- Afskrift af in
J

. lemnade post
som

uti rekommenderadt bref eller i assureradt bref eller paket försändelser.

Hide bref och försändelser med augit vet värde eller med postförskott

het och frånkotvång.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

och för postanvisning, likasom äfven för lokalbref och för sådane bref

som från den postanstalt, der de inlemnats eller nr hvars breflåda de

npphemtats, skola med post befordras för att, innan postens framkomst

till nästa postanstalt, af postiljon eller postförare till vederbörande

adressater aflemnas, kan för alla ö kriga postförsändelser befordringsafgiften

betalas antingen vid afsändande! (franko) eller vid emottagande!

(porto).

§ 22.

»anko och Mom. 1. För bref, hvithet skall, utan användande af lösväska,

för vanlig»‘bref; från postanstal! försändas, eller som nedlägges i postlåda, hvilken är

anbragt vid allmän postväg eller åtföljer diligens, vanlig post, jernbantåg

eller ångfartyg, utgör, då befordringsafgiften erlägges vid af
-

sändande!, donna afgift:

om brefvets vigt uppgår till högst 4 ort........................ 12 öre,

om vigt-en utgör mer än 4, men högst 25 ort ............ 24 »

samt om vigten öfverstiger 25, men icke 50 ort......... 36 »

Mom. 2. blår bref af nu ifrågavarande slag, hvithet icke åtnjuter

portofrihet, blifvi! afsändt ofrankeradt, skall vid emottagande!

detsamma lösas,

om vigten deraf uppgår till högst 4 ort, med ............ 25 öre,

om vigten öfverstiger 4 ort, men uppgår till högst 25

ort, med .......................................................................................... 35 >>

om vigten, Överskjutande 25 ort, utgör högst 50 ort, med 45 »

Mom. 3. Försändelse, hvars vigt uppgår till mer än 50 ort,

behandlas och taxeras såsom paket.

§ 23.

Vur lokalbref. Mom. 1. För lokal bref utgöres franko med 3 öre.

Mom. 2. Dylikt bref får i vigt ej öfverstiga 12 ort.

§ 24.

Försändelser Mom. 1. Trycksaker af alla slag samt varnprofver och mön
undei

and. }ivppa afsändande! frankeras och äro inslagna under band,

hvithet dock ej må betacka mer än en tredjedel af försändelsens yta.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

eller på annat sätt så inlagda, att någon svårighet ej möter förvissa

sig om försändelsernas beskaffenhet, varda, då vigten af desamma icke

öfverstiger 50 ort och under de i .ifrigt härnedan stadgade vilkor,

med post befordrade mot eu afgift af

6 öre för hvar vigt af 8 ort eller Överskjutande del deraf.

Mom. 2. Å försändelse, innehållande trycksaker, till Indika äfven

hänföras litografier, fotografier in. in., men icke sådane skrifter

som åstadkommits genom kopieringsmaskin eller kalkering, må, förutom

ett kortfattadt tillkännagifvande att försändelsen öfverlemnas såsom

gåfva, ej finnas annat handskrift än adress, afsändare^ namn,

afsändningsort och datum; hvartill, i fråga om priskurant^-, komma

sjelfva prisbestämmelserna samt, vid försändning af korrekturark, rättelserna

å desamma, äfvensom det till korrekturet hörande manuskript.

Mom. 3. Försändelser med varuprofver och mönster må ej innehålla

annat handskrift än adress, ett fabriks- eller handelsmärke.

nummer, pris och afsändare^ firma.

Mom. 4. Är försändelse af ifrågavarande slag ofullständigt frankerad,

skall vid utlemnande!: densamma beläggas med ett porto, motsvarande

dubbla beloppet af bristande franko.

Mom. 5. Äro i öfrig! icke iakttagna härofvan meddelade föreskrifter,

eller finnas under samma omslag inlagda försändelser till flera

olika adressater, varda, med det härnedan i § 25, mom. 3, stadgade

undantag, försändelserna behandlade och taxerade såsom bref.

§ 25.

Mom. 1. Der så länder att i försändelse under band eller i

annorledes inlagd försändelse med varuprof eller minister, för hvilken

vid inlemnande! påyrkats den i nästföregående § föreskri fila nedsättning

i befordringsafgift, finnes inneslutet bref eller annat skriftlig!

meddelande än som för vissa fall medgift® genom inom. 2 & 3 af

åberopade §, skall afsändare!!, då nödig upplysning om denne kan

erhållas, derför stånda enahanda ansvar, som härnedan i H 94 stadgas

för fribrefsmissbruk.

Mom. 2. Enahanda påföljd vare i det fall att å sj elfva försändelsen

eller å dess omslag annat skriftlig! meddelande än som, genom

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Paketer.

nästföregående §, för hvart särskild! fall medgifves, finnes infördt på

eif sätt som är egna dt att undandraga detsamma veder! Yrande postexpedients

uppmärksamhet.

Mom. 3. Försändelse af den beskaffenhet, som i föregående

tvänne inom. omförmäles, vare, efter det upptäckt biffvit, att densamma

innehåller annat skriftligt meddelande än som vederbör, icke

vidare med post befordrad eller till adressat utlemnad.

§ 26.

Mom. 1. I afseende å behandlingen af paketpost,försändelser

särskiljas

paketer, hvilkas vigt uppgår till högst 2 T, och Indika i öfrig!

till form och omfång äro så beskaffade att de utan olägenhet kunna

i postväska försända»,

samt sådane, Indika» vigt öfverstiger 2 T eller hvilka, äfven vid

mindre vigt, icke äro till form och omfång så beskaffade att de egna

sig till befordran i postväska.

Mom. 2. För befordran från en till annan postanstalt af försändelse

utaf förstomförmälda slag utgör, utan afseende å alståndet,

af giften till Postverket:

om paketets vigt icke öfverstiger 1 <$ ........................... 50 öre.

om densamma uppgår till mer än 1 ■$, men icke öfverstiger

2 A ....................................................................................... 75 »

§ 27.

Mom. 1. För alla de paketpostförsändelser hvilka ej, på grund åt

föreskrifterna i nästföregående §, kunna hänföras till s. k. småpaketer,

skall till grund för taxeringen läggas det antal mil som försändelse,

utan omväg, bör befordras för att nå bestämmelseorten; dervid

för den de! af vägen, som jernvägsbefordran kan finnas att tillgå,

milantalet nedsättes till hälften.

Befordringsafgiften utgöres efter nedanstående tariff.

För hvart <£ eller Överskjutande, del af ett s erlägges:

vid befordran inom afstånd af 5 mil ..........................................2f öre,

» » » » » mer än 5, men ej öfver 10 mil 5 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

163

vid befordran inom afstånd af mer än 10, men ej öfver 20 mil 10 öre,

»

»

))

»

»

))

20

))

'') »

30

)J

1.5

))

))

»

»

))

))

»

30

»

))

40

»

20

»

))

»

))

»

))

))

40

))

)) »

50

))

25

»

»

))

))

))

))

))

50

))

» ))

75

))

30

))

))

))

»

»

))

))

75

))

» »

100

))

35

))

»

»

n

»

»

))

100

mil ...

40

))

dock

med

iakttagande

derå

tf att

icke

i något fall afgiften

för

eu

för-

sändelse, för hvars taxering tillämpas förestående tariff, understiger

50 öre.

Mom. 2. Der emedlertid så händer att paketpostförsändelse af

nu ifrågavarande slag afgår från poststation, för att från postkontor

eller postexpedition, med hvilken stationen står i direkt postutvexling,

vidare befordras till annan postanstalt, eller att dylik försändelse afgår

till poststation utan att vara inlemnad å postanstalt, med hvilken

stationen direkt utvexlar post, skall befordringsafgiften beräknas ensamt

efter afståndet mellan det postkontor eller den postexpedition,

med hvilken den direkta postutvexlingen till och från stationen cger

rum, och vederbörande adress- resp. afgångsort.

Mom. 3. Varder deremot paket med post befordrad t endast

mellan poststation och postkontor eller postexpedition, med hvilket

samma station direkt utvexlar post, eller fortskaffas paket mellan

tvänne poststationer, utan att under vägen posten passerar annan, fullständig

postanstalt, skall till grund för taxeringen läggas hela afståndet

mellan afgångs- och ankomstorten.

Mom. 4. Der så händer att en paketpostförsändelse, som i vigt

understiger 2 A, kan, på grund af förestående bestämmelser, vinna

befordran mot lägre afgift än som skulle belöpa derest densamma

blefve behandlad i öfverensstämmelse med de för småpaketer gällande

föreskrifter, skall alltid å försändelsen tillämpas förenämnda billigare

taxeringsgrund.

Mom. 5. Hvad beträffar paketbefordringen till och från Gotland,

med hvilken ö sjöpostförbindelsen för närvarande underhålles å

olika luder, sommar och vinter, skall under loppet af hela året til
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

164

lampas samma paketposttaxa, och till grund för densamma läggas den

kortaste våglängden.

Mom. 6. Vid de tillfällen då till och från andra orter paketer

varda, genom Postverkets försorg, befordrade med ångbåtslägenhet,

utgår paketportot med samma belopp som vid befordran landvägen.

Mani. 7. Till befordran med posterna emottaga,s i allmänhet ej

paketer, hvilkas vigt öfverstiger 60 U.

Mom. 8. A hiller, der för postbefordringen gemenligen endast

eu dragare användes, fortskatfas icke paketer af högre vigt än 20

§ 28.

M°m. 1. För det adressbref, hvithet, jemlikt § 10, monn 4.

bör åtfölja paket, erlägges icke någon särskild befordringsafgift.

Mom. 2. Vigten af detta bref får icke öfverstiga 4 ort. Dock

inberäknas deruti icke vigten af en till låst paketpostförsändelse hörande

nyckel, hvilken finnes adressbrefvet på sådant sätt bifogad, att

brefvet kan särskildt vägas.

§ 29.

Postafgifteruas

utgörande kontant

eller med

frimärken.

M°m. 1. Befordringsafgifterna för s. k. vanligt bref, der de af

afsändare!! erläggas, likasom för lokalbref, försändelser under band,

vai uprotver och mönster, skola, då desamma icke bokföras, på sätt

härnedan i §§ 69 och 70 säges, utgöras medelst ett eller flera frimärken.

Mom. 2. För öfrige bref, likasom för paketer, kunna vid inlemnande!

å postanstalt såväl franko som belöpande rekommendationsoch

assuransafgifter äfvensom umgälderna för postanvisnings och postförskotts

meddelande erläggas antingen med kontanta penningar eller med

försändelserna åsätta frimärken.

Mom. 3. För att förenämnde utgifter skola anses vara med frimärke

behörigen gnidna, bör emedlertid detsamma vara åsatt försändelsernas

adressida samt, i fråga om paket, det dertill hörande

adressbref.

Mom. 4. Kontant betalad försändelse bör alltid af afsändare!!

åteckna^ ordet »betalad» eller »franko». Och varv det afsändare obe
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

taget göra enahanda anteckning äfven å försändelse för hvilken befordringsafgiften

blifvit erlagd med frimärke.

§ 30.

Mom. 1. Önskan afsändare frankera försändelse, som å postan- Fullständig el
A

ler delvis tran
stalt

direkt inlemms, skall alltid den stadgade frankeringsafgiften der- keving

vid till fulla beloppet utgöras.

Mom. 2. Finnes deremot i breflåda nedlagd försändelse af det

slag, som i § 22 omförmäles, hvilken är försedd med frimärke, men

icke till värde motsvarande belöpande franko, skall befordringsafgilten

beräknas till det belopp som linnés stadgadt för ofrankeradt bref,

dock så att, vid portots uppbärande, tillgodoföres mottagaren värde!

af de å försändelsen anbragta frimärken.

§ 31.

Mom. 1. Postförsändelse af den beskaffenhet att densamma må Franko åteckdirekt

å postanstalt inlemnas, varder, om å densamma finnes tock-nad^Jrndtlcke

nadt »betalad» eller »franko», icke till befordran emottagen med mindre

än att antingen densamma åtföljes af kontanta penningar till

gäldande af belöpande postafgifter eller derå finnes anbragt frimärke,

i värde motsvarande nämnde afgifters belopp, eller slutligen blifvit

träffad sådan öfverenskommelse om samma afgifters bokförande som

i 69 och 70 omförmäles.

Mom. 2. Finnes å bref, som ur postlåda upphemtats, tecknad!

»betaladt» eller »franko», men brefvet antingen alldeles icke är försedt

med frimärke eller värde! deraf icke motsvarar befordringsafgiftens

belopp, skall den posttjensteman, till hvilken de ur postlådan

uppliemtade blefven först aflemnas, å brefvet gorå anteckning derom,

att detsamma, oaktadt den af afsändare!! derå anbragta påskrift, hvilken

öfverkorsas, är ofrankeradt eller ofullständigt frankeradt och följaktligen

bör vid utlemnande!, beläggas med porto.

Mom. 3. Dylik påskrift skall förses med namnteckning af den

posttjensteman, som densamma verkställer.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

För högt tran

kemi försändelse.

Anbragt frimärke

borttaget.

Användande af

förut begag)iadt

frimärke.

Mom. 4. Ofra,nkerad försändelse, å hvars yttre omslag finnes

annat skriftligt meddelande än som skäligen kan anses hafva afseende

å försändelsens behöriga fortskaffande, emottages icke å postanstalt,

och varder, der densamma ur breflåda upphemtats, icke vidare

befordrad eller till adressat utlemnad.

§ 32.

Mom. 1. Försändelse, a hvilken påskriften »betalad» eller

»franko» finnes öfverstruken, eller hvilken bär spår deraf att eu dylik

anteckning blifvit utplånad, emottages icke till befordran å postanstalt.

Mom. 2. Varder försändelse af dylik beskaffenhet ur breflåda

upphemtad. må den med post befordras, sedan densamma blifvit försedd

med sådan anteckning, som i nästföregående §, mom. 2 och 3, omförmäles.

§ 33.

Har å försändelse, som till postbefordran inlemnats, blifvit anbragt

frimärke af högre värde än som erfordran för utgörande af de

postagifter, hvilka för samma försändelse kunna belöpa, vare dock

icke på grund häraf brefegare berättigad att af Postverket fordra

återgäldande af någon del utaf det med frimärke utgjorda beloppet.

§ 34.

Mom. 1. Försändelse, hvilken bär spår deraf att frimärke varit

å densamma anbragt, men blifvit derifrån sedermera borttaget,

emottages icke å postanstalt.

Mom. 2. Finnes dylik försändelse nedlagd i breflåda, förfares

dermed i enlighet med föreskrifterna i § 31, inom. 2, 3.

§ 35.

Försändelse, å hvilken finnes anbragt förut begagnadt frimärke.

värde icke med post befordrad, ehvad densamma a postanstalt inlemna*

eller ur breflåda upphemtas.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

§ 36.

Bär frimärke, som finnes åsatt postförsändelse, spår deraf att Användande af

„ .> , förfalskadt fri
försök

blifvit gjordt till utplånande åt den derå förut anor ägta ma- märke,

kuleringsstämpel, skall, likasom om falskt frimärke finnes använda

försändelsen till Generalpoststyrelsen öfverlemnas för vidtagande af

nödiga åtgärder till den brottsliges efterspanande och befordrande

till laga ansvar.

§ 37.

Mom. 1. Frimärken utfärdas tillsvidare å: Frimärkenas

3 öre af ljus olivbrun färg,

5 » » grön »

6 » » violett »

12 » » gul »

20 » » ljus cinoberröd»

24 » » blå »

30 » » brun »

50 » » röd »

Mom. 2. Samtlige förenämnda och framdeles möjligen införande

nya slag af frimärken, likasom de s. k. frankokuverter, om

hvilkas förfärdigande och tillhandahållande åt allmänheten särskild

föreskrift kan komma att i nåder meddelas, skola å hvar postanstalt

mot betalning tillhandahållas allmänheten under alla de tider, då

postanstalten bör hållas öppen.

Mom. 3. Vid försäljning genom posttjensteman af minst tre

ark frimärken, hvart ark innehållande 100 märken, lemnas köparen

rabatt af 1§ procent utaf märkenas värde.

Mom. 4. Om vid försäljning å postanstalt, genom postiljon,

befälhafvare eller manskap å ångfartyg eller i öppen salubod för

frimärke fordras mer än det belopp hvarå frimärke lyder, bote den,

som till slik prisstegring gör sig skyldig, hvarje gång 50 rdr, och

stånde derjemte posttjensteman eller postbetjent ansvar såsom för fel

i tjensten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

168

Mom. 5. Enahanda påföljd vare om å postanstalt i betalning

för frankokuvert fordras mer än hvad föreskrifvet är.

§ 38.

Förändrande af Mom. 1. Göres å postanstalt anhållan derom att före afsända!!-

adress å för- 1

sändeise som det ma törandras adressen a försändelse, som förut blifvit på postanstalten

afunda!,, inlomnad eller i breflåda nedlagd, må, derest försändelsen icke blifvit

redan expedierad, sådant verkställas, dock endast under vilkor att

till postanstalten aflemna skriftlig förklaring af den, hvilken uppöfver

sig såsom afsändare, att försändelsen bör efter den förändrade

adressen befordras,

samt å postanstalten företes såväl det signet, som kan hafva

• blifvit begagnadt vid försändelsens förseglande, som äfven eu fullstän
dig

afskrift af adressen, utfärd med samma handstil som den å försändelsen

anbragta adressen.

Mom. 2. Förändrandet af adressen bör ske å postanstalten,

utan att försändelsen derifrån afhemtas, och, om möjligt, verkställas

af samma person, som tecknat den ursprungliga adressen.

§ 39.

inlemna! för- Mom. 1. Åstundan någon helt och hållet återtaga en till befor
Sa"trana!.

tel" dran aflemnad försändelse, skola icke allenast företes de i nästföregående

§ omförmälda signet och afskrift af adressen, utan bör derjemte

l:o aflemnas skriftlig förklaring af den, hvilken nppgifver sig såsom

afsändare, att han påyrkat inställandet af försändelsens postbefordran

samt följaktligen ensam bär ansvaret derför att densamma icke

till adressaten framkommer på sätt eljest skolat ske;

2:o den, hvilken återfordra!'' försändelsen, vara å postanstalten

känd eller i annat fall åtföljd af eu eller två hända personer, hvilka

styrka hans identitet;

3:o sedan den, hvilken anmäler sig såsom afsändare, uppgifvit

försändelsens innehåll samt, i händelse deribland finnes handskrifvet

bref och detsamma är undertecknadt, företett ett prof på samma namnteckning,

försändelsen af vederbörande posttjensteman öppnas i före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

nämnde personers närvaro, samt sålunda visshet erhållas derom, att

uppgifterna rörande försändelsens innehåll och namnteckningens beskaffenhet

äro med verkliga förhållandet öfverensstämmande, samt

4:o der fråga är om rekommenderadt bref, bref med angifvet

värde eller paket, till postanstalten återställas det vid försändelsens

inlemnande mottagna rekommendations- eller assuransbevis eller qvitto

å paketpostförsändelse.

Mom. 2. Utgöres försändelsen af postanvisning, skola, mot återställande

till postanstalten af derå utfärdadt qvitto, till afsändare]! jemväl

återgäldas de i omförmälda afseende nedsätta medel.

Mom. 3. Deremot eger icke något återbärande rum af de utgifter,

som blifvit erlagda för försändelses befordran, rekommenderande

eller assurerande, för postan visning eller för postförskott.

§ 40.

Mom. 1. År försändelse, om hvars befordran efter förändrad Förändrande af

adress eller om hvars återbekommande göres framställning, redan från in- ifndene'' som

lemningsorten med post afgången, eller medgifver icke tiden att före redaM »kM.

’ eller dylik fflr
postens

affärdande, försändelsen frånskilj es ötrige post försändelser, må, sändeiréa 8terdå

eljest på fullt nöjaktigt sätt den, som om vidtagande af dylik åtgerd

anhåller, kan styrka sin egenskap af afsändare, med post. der

så ske kan, eller med telegraf, der sådant kommunikationsmedel linnes

att anlita, meddelas post,anstalten å ankomstorten eller vederbörande

omkarteringskontor föreskrift om försändelsens befordrande efter

förändrad adress eller återsändande till afgångsorten.

Mom. 2. Dylik föreskrift, för hvars befordran med telegraf

portot utgöres af den, som om dess meddelande anhållit, utfärdas af

postanstalten å afgångsorten och skall innehålla bestämd uppgift derom

att afsändare^ identitet blifvit behörigen styrkt.

Mom. 3. Den postanstalt, till hvilken dylikt meddelande ankommer,

tillhör det emedlertid att pröfva och afgöra, huruvida de i

skrifvelsen eller telegrammet innehållna uppgifter om försändelsens

beskaffenhet lemna tillräcklig ledning för att med säkerhet bedömma,

till hvilken försändelse föreskriften är att hänföra; och må, så snart

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Postanvisning.

någon grund, till tvekan härom förefinnes, någon åtgerd icke med anledning

af den erhållna föreskriften vidtagas.

Mom. 4. Icke i något fall må af postanstalt utfärdas föreskrift

af nu ifrågavarande slag med mindre till densamma aflemnats sådan

skriftlig förklaring, som i föregående §§ 38 och 39 omförmäles; likasom

när. med anledning deraf, till postanstalt försändelse återkommer,

densamma icke må till den uppgifne afsändaren utlemnas utan iakttagande

af samtlige de i siståberopade i) meddelade föreskrifter.

tz 41.

Mom. 1. Har, på grund af de i föregående § meddelade stadgande^

paketpostförsändelse blifvit efter förändrad adress fortskaffad,

skall af mottagaren utgöras porto för befordringen från den postanstalt,

genom hvars försorg försändelsen blifvit med annan adress

försedd.

Mom. 2. På enahanda sätt utgöres porto för paket, som till

afgängsorteii återsändes.

Mom. 3. För befordran efter förändrad adress eller för återsändande

till afgångsorten af bref, försändelse under band, varuprof

eller mönster utgår deremot icke någon särskild afgift; utan varder

försändelse af ifrågavarande slag till vederbörandeutlem nåd utan erläggande

derför af annat porto än det som kan belöpa med anledning

deraf att, vid försändelsens inlemnande å den ursprungliga afgångsorten,

densamma varit antingen alldeles icke eller endast ofullständigt

frankerad.

tz 42.

Mom. 1. Medelst begagnande af postanvisning kunna genom

hvart postkontor och hvar postexpedition afsändas penningar till belopp

af 100 rdr.

Mom. 2. Afsändare, hvilken å postanstalt afgiftsfritt tillhandahålles

blankett till postanvisning, införe derå mottagarens namn och

adressort, äfvensom det belopp som bör till mottagaren utbetalas och

hvithet skall af afsändaren å postanstalten kontant nedsättas.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Mom. 3. Afsändare, hvilken qvitto å det sålunda deponerade

beloppet genast, utan särskild lösen derför, tillställes, vare obetaget

att å den del af postanvisningsblanketten, som må af mottagaren behållas,

införa de skriftliga meddelanden i öfrigt, som lian kan anse

ensidigt gorå.

§ 43.

Afgiften för postanvisning, hvilken alltid bör vid inlemmandet

erläggas, utgör:

25 öre om beloppet icke öfverstiger 50 rdr,

33 öre för belopp af mer än 50 och högst 100 rdr.

$ 44.

Åstundan deri som för penningeförsändning vill använda postanvisning,

att, till vinnande af hastigare fortkomst, utbetalningsordern

skall, hela vägen eller någon del deraf, med telegraf, der sådan finnes

att tillgå, i stället för med post befordras, erlägge utöfver den i

nästföregående § stadgade afgift, belöpande telegramporto; hvarefter

genom postanstalten å inlemningsorten och i dess namn affärdas telegram

om beloppets utbetalande.

§ 45.

Mom. 1. Vid uttagande af penningebelopp, hvarå postanvisning

erhållits, skall, då sådant icke sker samtidigt med utbekommandet af

dertill hörande blankett, utan denna förut blifvit adressaten tillstå!»!,

till postanstalten återställas den del af blanketten, hvarå adressatens

namn och vistelseort samt postanvisningsbeloppet finnas ängdun.

Mom. 2. Likaså skall, vid beloppets uttagande, till vederbörande

postanstalt återställas det telegram, hvarigenom, i enlighet med

föreskrifterna i nästföregående §, order meddelats om den deponerade

summans utbetalande.

Mom. 3. Penningebeloppet utbetalas mot qvitto, under iakttagande

af hvad rörande utlemnandet af försändelser med angifvet värde

linnés härnedan i § 55 föreskrifvet.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Postförskott.

Moln. 4. Varder penningebelopp, derå postan visning utfärdats,

icke uttaget inom 14 dagar efter det att dithörande blankett eller

telegram till adressortens postanstalt framkommit, skall derom affärdas

skriftligt tillkännagifvande till postanstalten å afgångsorten; hvarvid

jemväl återsändes dert.illhörande blankett eller telegram, derest icke

förut detsamma blifvit till adressaten utlemnadt.

Mom. 5. Efter nämnda tids förlopp utbetalas icke till adressaten

postan visningsbeloppet.

Mom. 6. Detta kommer deremot att, mot qvitto, tillställas afsändaren

genom den postanstalt, å hvilken detsamma ursprungligen

blifvit inbetal adb

§ 46.

Mom. 1. Önskar afsändare af bref eller paket, som å postkontor

eller postexpedition inlemnas, att detsamma genom postkontor eller

postexpedition å bestämmelseorten må adressaten tillställas endast under

vilkor att af denne erlägges ett •»visst penningebelopp, h vilket derefter

genom den post,anstalt, derå försändelsen till befordran inlemnats,

tillhandahålles afsändaren, bör öfverst å brefvets adressida eller, hvad

beträffar paketpostförsändelse, å det dertillhörande adressbref tecknas:

»postförskott å . . . . (med bokstäfver) rdr . . . öre», hvarefter införes afsändarens

namn.

Mom. 2. Öfver inlemnandet af dylik försändelse skall bevis

meddelas, utan erläggande derför af någon lösen.

Mom. 3. För begagnandet af postförskott, hvilket icke må lyda

å högre belopp än 100 rdr, skall, utöfver belöpande franko, utgöras:

för belopp af högst 50 rdr ................................................ 25 öre,

för postförskott, som öfverstiger 50 rdr.............................. 33 »

§ 47.

Mom. 1. Så snart af adressat blifvit utlöst försändelse, derå

hvila! postförskott, skall det densamma åtföljande reversal, som af afgångsortens

postanstalt blifvit utfärdadt, genom vederbörande posttjenstemans

försorg till samma postanstalt återsändas; hvarefter derstädes,

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

mot qvitto och återbekommande af det i föregående H. monn 2, omförmälda

bevis, postförskottets belopp utbetalas till afsändare!!.

Mom. 2. Vägrar adressat utlösa försändelsen, eller kan af eu

eller annan orsak densamma honom icke tillställas, skall den, fjorton

dagar efter ankomsten, till afgångsorten återsändas, dervid i reversalet

angifves orsaken dertill att försändelsen icke utlemnats.

Mom. 3. Försändelsen återställes derefter, mot återbekommande

af förenämnda mottagningsbevis, till afsändare!!, hvilken, der försändelsen

utgjorts af bref, icke har att utgöra någon särskild afgift för

detsammas återsändande till afgångsorten, hvaremot för oinlöst pakets

befordran åter till inlemningsorten betalas den derför belöpande afgift.

§ 48.

Mom. 1. Går försändelse utan angifvet värde, å hvilken postföl

skott finnes tecknadt, förlorad sedan den till postbefordran aflemnats,

eger afsändare!! att, i stället för den i § 16, inom. 8, för vissa

slag af hithörande försändelser stadgade godtgörelse, af postmedlen

njuta ersättning till enahanda belopp, som skolat af adressaten vid

emottagandet erläggas.

Mom. 2. Var deremot å dylik försändelse värdet angifvet, ersättes

detta enligt 16 §, 2 inom., men ege i sådant fall afsändare

icke rätt till någon särskild ersättning för det åtecknade postförskottsbeloppet.

Mom. 3. Varder sedermera försändelsen återfunnen, skall, jemväl

i afseende ä den för postförskottet utbetalade ersättningen, förfaras

i enlighet med föreskrifterna i § 17.

Mom. i. klar försändelse, derå postförskott finnes begärdt, blifva

till adressat utlemnad utan att derför bl Hvit erlagd den åtecknade

summan, bör af postmedlen afsändare!! hållas skadeslös för hvad deraf

icke sedermera kan af adressaten utbekominas.

Ankomna postförsåndelsers behandling.

tz 49.

Mani. 1. De med post ankomna försändelser som i allmän- utdelningen

het, uti städer och större köpingar, i livilka finnas austälda särskilda p°2^n''

s. 174 Kontrollera mot PDF

genom brefbärare

;

174

af Postverket aflönade brefbärare, genom dessa tillställas adressaterna.

am bref och smit paket,er utan angifvet värde, försändelser under band.

varuprofver och mönster, blanketter, a hyll ka linnés tecknad postanvisning,

samt tidningar.

Mom. 2. I de större städer, om Indika sådant särskild! varder

föreskrifvet, komma äfven bref och smapaketei med ang ihot

värde af högst 500 rdr att genom brefbärare utdelas.

Mom. B. Förenämnde försändelser skola, derest icke a dem

linnés teeknadt »afhemtas», »posto restante» eller dylikt, eller adressaterna

tillkännagifvit sig vilja besörja deras uttagande, genom kostverkets

brefbärare, tillställas de inom postanstaltens område vistande

adressater, kräkas bostad blifvit it försändelsen uppgifven eller eljest

kan vara känd ä postanstalten.

Mom. L Kringbärandet af bref, liv lika icke äro rekommenderade,

assurerade eller belagda med postförskott, försändelser under

band. varuprofver och minister samt, tidningar skall verkställas sä

snart möjligen ske kan efter postens ankomst, hvarefter med utdelandet

af rekommenderade bref, postanvisningar, försändelser med

postförskott och smapaketer i allmänhet äfvensom försändelser med

angifvet värde, der kriughäriug af sådane eger rum, må anstå tilldess

detsamma kan försiggå utan hinder för den ofri ga bref bäringen,

dock så att äfven sistnämnde försändelser alltid, dä post anländt före

klockan k eftermiddagen, varda samma dag från postanstalten utsända,

samt då de ankommit sednare och hinder möter för deras utsändande

samma, dag, nämnde försändelser tidigt följande morgon kringbäras.

Mom. 5. Rekommenderade bref och försändelser med angifvet

värde, blankett, derå linnés tecknad postanvisning, äfvensom småpaketer

i allmänhet aflemnas åt brefbärare endast till adressat eller behörigt

ombud för densamme samt, utom hvad heta affär postanv isning.

icke annat än mot erhållande åt qvitto.

Mom. 6. För kringbärandet af ankommen postförsändelse erlägges

af emottagare!! eu afgift af o öre, såvida icke särskild! aftal

blifvit träffadt om ersättningens utgörande med visst belopp för helt,

hälft eller fjerdedels är.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mom. 7. För lo kal bref må brefbärareafgiften kunna, genom frimärkes

åsättande, äfven af afsändare!! i förväg utgöras.

Mom. S. A ort, der icke finnes anstäld särskild, af Postverket

Monad brefbärare, ankoinme på postförvaltare att med enskild

person, hvars ålder ej bör understiga aderton år. träffa aftal om

kringbärande af ankomna vanliga bref, försändelser under band, varuprofver

och mönster samt tidningar till korrespondenter som önska

att på sådant sätt fä sig försändelserna tillstälda; och ege sålunda

antaget bud rättighet att, der icke annorlunda blifvit öfverenskommet,

uppbära enahanda arvode som, jemlik! inom. 6. utgår för försändelse

hvilken af Postverkets brefbärare bortskaffas.

§ 50.

Mom. /. Försändelse med angifvet värde af mer än 2,000 rdr, genom ,„ma

dresserad till person, hvars postförsändelser i allmänhet honom ge- statl0ll;

nom poststation tillhandahållas, tillsändes ej poststation, hvilken ej är

vid statens, jernväg belägen, i annan händelse än då till postkontor

eller postexpedition, hvilken besörjer postutvexlingen med samma station,

korrespondent aflemna! skriftlig, behörigen bevittnad afsägelse af

allt anspråk på ersättning af postmedlen för dylik försändelse, som,

•Åter det den till poststationen ankommit, der möjligen gatt förlorad.

Mom. 2. För förlust eller skada å försändelse af ifrågavarande

slag under befordran till poststation^! njuto deremot vederbörande

samma ersättning som för andra i Postverkets vard anförtrodda försändelser.

Mom. 3. klar icke sådan afsägelse skott, bör. då dylik försändelse

till postkontor eller postexpedition ankommit eller blifvit der

inlemnad för att tillställas poststation, med hvilken postkontoret eller

postexpeditionen står i direkt postutvexling, vederbörande postförvaltare

tillsända stationen eu skriftlig underrättelse derom, hvilken skall

adressaten tillhandahållas.

Mom. 4. klar till postkontor eller postexpedition ankommit

postanvisning, adresserad till person, hvars post i allmänhet utvexlas

genom poststation, bör blanketten, derå postanvisningen finnes tock
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

genom utsändande

med po
-

176

nåd. stationen tillsändas; hvaremot beloppet lyftas a vederbörande

postkontor eller postexpedition.

Mom. 5. Om ankomsten till postkontor eller postexpedition af

försändelse med postförskott underrättas adressat, hvars postutvexling

besörjes af poststation, genom skriftligt tillkännagifvande från vederbörande

postförvaltare. Och bör, sedan postförskottets belopp blifvit

till postkontoret eller postexpeditionen inbetaladt, försändelsen, der

adressaten anmält sig sådant önska, denne genom poststationen tillhandahållas.

§ 51.

Mom. I. Är ankommen post försändelse adresserad till person,

boende utom postanstaltens område, men till hvilken densamma kan,

utan att passera annan postanstalt, med post befordras, samt vederbörande

adressat derom anhållit, skola med först afgående post på

nämnda sätt adressat, tillsändas fullt frankerade bref Indika ieke äro

rekommenderade eller assurerade, och a Indika ej linnés teeknadt

postförskott, fullt frankerade försändelser under band, varuprofver

och mönster, blanketter, ä Indika linnés tecknad postanvisning, äfvensom

tidningar.

Mom. 2. Till korrespondent, hvilken håller lösväska och med

postförvaltare!! träffat aftal om räknings hållande, utsändas på samma

sätt äfven (»frankerade och ofullständigt frankerade bref. åt den beskaffenhet,

som i föregående mom. omförmäles, samt med lösen belagda

försändelser under band. varuprofver och mönster, adresserade

till väskegaren eller personer, h v Ukas postförsändelser denne å postanstalten

anmält höra på nämnda sätt befordras.

Mom. 3. Endast i det fall att korrespondent till postanstalt aflemna!

skriftlig, behörigen bevittnad afsägelse af allt anspråk på ersättning

af postmedlen för rekommenderade bref samt bref med angifvet

värde, Indika till postanstalten ankommit, men. till följd af

medgifvandet- att dem i lösväska vidare befordra, möjligen kunna helt

och hållet eller till någon del gå förlorade utan att sådant skett till

följd af rån. stöld eller vanvård under postföring»''!», må försändelser

s. 177 Kontrollera mot PDF

y 177

af ifrågavarande slag, äfven utan att qvitto å dem i förvåg erhållits,

i lösväska adressaten tillsändas.

Mom. 4. 1 enlighet härmed förfares äfven i fråga om utsän
dande

i lösväska af penningebelopp, hvilket på grund af postanvisning

bör utbetalas.

Mom. 5. Hafva försändelser af ifrågavarande slag blifvit från

postanstalt i lösväska afsända med post, som af postiljon åtföljes, men

bevisligen till följd af rån, stöld eller vanvård under positoidngen

gått antingen helt och hållet eller till någon del förlorade, njute vederbörande

derför af postmedlen samma ersättning som för andra i

Postverkets vård anförtrodda försändelser.

§ 52,

Mom, 1. Hafva af korrespondent, hvars post befordras i lösväska,

blifvit, till bokförda postafgifters gäldande, å postanstalt nedsatte

kontanta medel eller rentebärande obligationer, på sätt härnedan

i § 69 säges, må, der dessa medel lemna tillgång till betäckande

äfven af postförskott å ankommen försändelse, dylik försändelse, då

korrespondent sådant önskar, denne i lösväska tillsändas.

Mom. 2. 1 slikt fall må dock icke det i § 47, inom. 1, om
förmälda

reversal till afgångsorten öfversändas förrän sig visat, huruvida

inom härnedan stadgad tid blifvit i orubbadt skick till postanstalten

återstäld den försändelse, ä hvilken postförskott hvila!

Mom. 3. Befinnes förseglingen eller omslaget å försändelsen

rubbadt, eller återkommer den till den postanstalt, från hvilken densamma

blifvit i lösväska utsänd, sednare än eu vecka efter det densamma

derifrån affärdats, värde försändelsen icke vidare af postanstalten

återtagen, utan åligger adressaten vidkännas utgiften för postförskottets

infriande.

§ 53.

Mom. 1. Alla öfrig-, postförsändelser skola, med de undantag

som, i fråga om utvexling genom poststation, finnas härofvan i § 50

omförmälda, å de lider då, jemnlikt § 7. postanstalt bör hållas öppen,

tillhandahållas vederbörande,

23

genom tillhåll

dahållande ä

adressortens

postanstalt;

I

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

med rätt för

adressaten till

särskild! breffack
-

Särskilda iakttaga

liden vid

utlem nandet

a) bref, hvilka icke ävo rekommenderade eller assurerade och

Indika ej finnes åtecknadt postförskott, försändelser under band, varuprofver

och mönster samt tidningar:

å postkontor eller postexpedition eu timme, men å poststation eu

half timme efter postens framkomst, såvida icke, enligt Generalpoststyrelsens

bepröfvande, särskilda omständigheter gorå det nödvändigt

att för någon ort undantagsvis fastställa en sednare ntlemningstid,

hvarom i sådant fall särskild! anslag skall anbringas;

b) alla öfriga försändelser:

å postkontor eller postexpedition sednast tvä timmar efter postens

ankomst,

å poststation eu timme efter det posten anländt.

Mom. 2. Derför;;! böra samtlig**, post,försändelser vara så ordnade

att, ehvad försändelser till en eller flera adressater af en och

samme person efterfrågas, nödiga upplysningar må kunna med lätthet

meddelas och de ankomna försändelserna skyndsam! utlemnas.

§ 54.

Korrespondent, hvilken önskar att till honom ankomna postförsändelser,

af hvad slag de vara må, icke skola utlemnas till annan

än särskild! afl honom uppgifven person eller personel'', må, i den

mon utrymme! å. postkontor pri;fras sådan! medgifva, beredas förmanen

af ett särskild! fack för de postförsändelser som till honom, hans

husfolk, betjente in. fl. ankomma, och erlägga härfla- till Postverket

förskottsvis eu afgift som för år beräknas till 15 rdr, för hälft år till

8 och för ett qvartal eller del deraf till 5 rdr.

tz 55.

Mom. 1. Paket äfven utan angifvet värde, bref, derå finnes

tecknad! postförskott, äfvensom postanvisning utlemnas endast till kända

personer eller sådane, som behörigen styrka sin identitet.

Mom. 2. Rekommenderade bref och försändelser med angifvet

värde utlemnas icke till andra än vederbörande adressater eller personer,

som äro af dessa behörigen befullmägtigade att försändelserna uttaga.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Mom. 3. Såväl rekommenderade bref som bref med angifvet

värde och paketer af alla slag skola vid uttagandet qvitteras.

§ 56.

Mom. 1. Försändelse, hvilken antingen alldeles icke eller endast

till någon del är frankerad, och hvilken icke åtnjuter portofrihet,

utlemnas hvarken å postanstalt eller genom brefbärare annat än mot

erläggande af belöpande portoagifter, såvida icke med vederbörande

postförvaltare blifvit träffadt aftal om dessa afgifters bokförande, på

sätt härnedan i §§ 69 och 70 stadgas.

Mom. 2. Beloppet af den lösen, som bör för ankommen postförsändelse

utgöras, skall alltid före utlemnande! å försändelsen angifvas

af postkontor eller postexpedition på bestämmelseorten, der icke,

på grund af särskild föreskrift, anteckning derom finnes gjord af vederbörande

afsändning''^ eller omkarteringspostanstalt.

Mom. 3. På adressat ankomma, huruvida lian önskar o frankerad

eller ofullständigt frankerad försändelse emottaga eller icke.

Mom. 4. Har emedlertid försändelse blifvit öppnad af den,

hvilken densamma till utlösande hembjudes, skall belöpande portoafgift

derför erläggas, såvida icke af omständigheterna tydligen framgår

att försändelsen bör tillställas annan person med samma för- och

tillnamn som den till hvilken densamma först utlemnats.

§ 57.

Försändelse, å hvilken finnes tecknadt postförskott, utlemnas, med

undantag för det i § 52 stadgade fall, icke förrän beloppet deraf

blifvit till postanstalten eller till brefbärare!! inbetaladt.

§ 58.

Mom. 1. Om ankomsten till postanstalt af sådane försändelser, a visering af

hvilka icke genom brefbärare eller genom vidare försändning med po- "‘"öråänddser.1

sterna tillställas adressaterna, och Indika icke af dessa med egna bud

regelbundet afhemtas, underrättas adressaterna på det sätt att

dels i städer och köpingar, hvarest finnas anstälda särskilda bref
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Obeställbara

försändelsers

behandling.

bärare, blifva af dessa aflcinnade skriftliga tillkännagifvande^, rörande

ankomna försändelser med angifvet värde och paketer i allmänhet af

mer än 2 <$:s vigt,

dels dylika skriftliga tillkännagifvanden rörande såväl nyssnämnde

slag af försändelser som äfven beträffande rekommenderade

bref, bref med postförskott samt småpaketer varda till personer, boende

utom postanstaltens område, utsända på sätt om bref in. in. finnes

i § 51 föreskrifvet,

dels slutligen i postanstalternas förstugor anslås hvar tisdagsmorgon

eu i alfabetisk ordning upprättad förteckning å alla de under

förutgångna veckans lopp ankomna öfriga bref, hvilka icke kunnat

adressaterna tillställas.

Mom. 2. Dessa anslag böra, derest icke alla å dem upptagna

försändelser af vederbörande uttagits, blifva qvarsittande tilldess eu

månad efter deras anbringande förflutit.

Mom. 3. För utfärdandet af förenämnde skriftliga tillkännagifvanden

erlägges icke af emottagare någon afgift; hvaremot för desammas

aflemnande genom brefbärare utgöres den i 49 §, 6 och 8

mom., stadgade afgäld.

§ 59.

Mom. 1. Kan, efter vidtagandet af de i nästföregående § föreskrifna

åtgärder, ankommen postförsändelse dock icke adressaten tillställas,

skola till afgångsorten återsändas alla de bref, för hvilka franko

blifvit antingen helt och hållet eller till någon de! utgjord!.

Mom. 2. Detta återsändande egen i allmänhet rum efter utgången

af månaden näst efter den, under hvilken brefvet anländt, men

först efter slutet af nästföljande qvartal för alla sådane bref å hvilka

finnes tecknadt »afhemtas», »posto restante» eller annat likbetydande.

Mom. 3. Har paketpostförsändelse icke tre månader efter framkomsten

kunnat adressat tillställas, skall i tjensteväg underrättelse

derom meddelas afgångsortens postanstalt, hvilken har att tillspörja

afsändare!! huruvida, vid sådant förhållande, han önskan att paketet

må till afgångsorten returneras, till annan ort försändas eller till

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

annan person å. adressorten utlemnas; hvarefter, också i tjensteväg,

nödigt besked härom meddelas postanstalten å adressorten, som går i

författning om paketets behandling i enlighet med sålunda erhållen

föreskrift.

Mom. 4. Vårder af afsändare tillkännagifvet, att lian icke önskar

paketets återsändande, befordran till annan ort eller utlemnande

till annan person, eller kan afsändare!! icke anträffas, eller undandrager

lian sig att i ämnet meddela nödig föreskrift,

värde, sedan paketet ett år å adressorten qvarlegat, detsamma

till Generalpoststyrelsen insända

Mom. 5. Helt och hållet ofrankerade bref, hvilkas adressater

icke kunnat anträffas eller för Indika dessa vägrat utgifva lösen, skola

jemväl efter utgången af qvartalet näst efter det, under hvithet de till

adressorten ankommit, till Generalpoststyrelsen insändas för att behandlas

i öfverensstämmelse med föreskrifterna härnedan i § 61,

inom. 2.

Mom. 6. Försändelser under band, varuprofver och mönster,

hvilka icke kunnat adressaterna tillställas, må, sedan de ett år å

adressorten qvarlegat, förstöras.

§ 60.

Mom,. 1. År å bref, hvithet, med anledning af föreskriften i

nästföregående §, inom. 1 och 2, till postanstalt återkommit, anbragt

afsändarens namnstämpel, eller kan af sigill eller annan omständighet

upplysning om afsändare!! erhållas, skall brefvet till denne återställas,

dock under iakttagande deraf att för bref, som endast till någon del

är frankera dt, erlägges belöpande restporto, hvaremot för återsändandet

icke utgöres någon särskild afgift.

MomJ 2. Varder åter, på grund af föreskrifterna i 59 §, 3

inom., paket returneradt till afgångsorten, skall befordringsafg-ift enligt

taxan illgöras såväl för återsändandet som, i händelse paketet afgått

ofrankeradt, för fortskaffande! från inlemningsorten.

Mom. 3 I afseende å paketer, hvilka, sedan de icke å adressorten

kunnat vederbörande tillställas, varda till annan ort än den,

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

derifrån de afgått, försända, fortares i enlighet med stadgandet i 41

§, 1 inom.

Mom. i. Alla de bref, Indika icke, på sätt i inom. 1 sagd! är,

kunna till afsändare återställas, skola, med angifvande af bestämmelseort

och adressats namn, upptagas å en förteckning, hvilken hålles

för allmänheten tillgänglig på enahanda sätt, som i fråga om ankomna

postförsändelsers kungörande är i § 58 stadgadt.

Mom. 5. Anmäler sig derefter någon till återbekommande af eu

eller flera af ifrågavarande postförsändelser, styrka sin befogenhet

dertill på sätt i § 39 sagdt är, och iakttages i (ifrigt hvad i samma

§ är om rekommendations- och assuransbevis’ återställande in. in. ftireskrifvet.

§ 61-

Mom. 1. Bref, Indika, efter utgången af året näst efter det,

under hvilket de från adressorten återkommit, å afgångsortens postanstalt

qvarligga, samt sådane paketer som blifvit behandlade i enlighet

med föreskrifterna i 59 §, 3 inom., utan att dock, ett år efter det

föreskrift erhållits om sättet för deras vidare fortskaffande, kunna behörig

person tillställas, varda till Generalpoststyrelsen insända.

Mom. 2. Såväl de i nästföregående inom. omförmälda försändelser

som de paketer och ofrankerade bref, om Indika handlas i 59

§, 4 och 5 inom., skola af personer, som dertill af Generalpoststyrelsen

förordnas, i vittnens närvaro öppnas; hvarefter, under iakttagande af

de i föregående § stadgade vilkor, försändelser hvilkas afsändare, med

ledning af de genom öppnandet vunna upplysningar, kunna anträffas,

till afsändare återställas; hvaremot bland öfrige försändelser de Indika

innehålla saker af värde, handlingar och dylikt, blifva i allmänna tidningar

kungjorda och till afsändare eller adressat, som sig i sådant

afseende anmäler, genom Styrelsens försorg, utlemnade mot erläggande

af de befordringsafgifter, som kunna vara oguldna.

Mom. 3. Skulle på en gång både afsändare och adressat anmäla

sig till utbekommande af dylik försändelse, hänvisas de att sin

talan om företrädesrätt dertill vid laga domstol anhängiggöra och utföra.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Mom. 4. Hav inom tio år efter kungörandet icke hos Generalpoststyrelsen

skett anmälan om utbekommande af dylik postförsändelse,

må, om densamma innehåller andra effekter af värde än gångbart

mynt, dessa å offentlig auktion försäljas samt de härför inflytande medel,

likasom i dylika bref inneslutna kontanta penningar, ingå i postkassan.

Mom. 3. Försändelse, hvilken vid sådant öppnande som härofvan

i 2 inom. föreskrifves, icke befinnes innehålla saker af värde,

handlingar eller dylikt, värde ofördröjligen förstörd.

§ 62.

Mom. 1. Önskar korrespondent, att postförsändelser, som, adresserade

till honom, till någon viss postanstalt kunna anlända, eller tidning

eller tidskrift, som genom postanstalten blifvit för hans räkning

från annan ort förskrifven, må under någon viss tid till annan ort,

men samme mottagare, med posten försändas, aflemne skriftligt tillkännagifvande

härom till den postanstalt, derifrån postförsändelserna

höra efter förändrad adress expedieras.

Mom. 2. För sålunda begärd befordran efter förändrad adress

af bref, försändelse under band, varuprof, mönster eller å postanstalt

förskrifna tidningar erlägges icke någon särskild afgift med undantag

ensamt för lösväsk- och lokalbref, för Indika vid mottagandet utgöres

det i § 22 stadgade porto, med afdrag, hvad lokalbrefven beträffar,

af hvad i franko blifvit för dem erlagdt.

Mom. 3. För paketer, Indika, på grund af dylikt tillkännagifvande,

till annan ort försändas, utgöres enahanda afgift som finnes

stadgad i § 41, inom. 1.

Mom. 4. Äfven ankommet bref, som redan blifvit från postanstalt

uttaget eller af brefbärare aflemnadt, må, då förseglingen derå

ej rubbats, kunna till samma postanstalt återinlemnas för att till åtecknad,

annan adressort befordras, utan erläggande derför af någon särskild

afgift i annan händelse än då den, hvilken lirefvet inlemna!-,

önskar vid afsändande! frankera i lösväska ankommet bref eller för

lokalbref utgöra skilnaden emellan det i § 22 stadgade franko och

den befordringsafgift, som blifvit för dylikt bref erlagd.

S. k. eftersa lidande

af bref

in. in.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Reklamation.

Mom. 5. Har skilnaden i bcfordringsafgift icke blifvit vid inlemnande!

ersatt, förfares dermed som i föregående inom. 2 finnes

stadgadt.

Mom. 6. Paketer, försändelser under band, varupröfver och

minister, som till postanstalt återlemnas för att efter förändrad adress

fortskaffas, behandlas och taxeras såsom försändelser. Indika förut icke

blifvit postbefordrade.

§ 63.

Mom. I. Höres å postanstalt anmälan derom att adressat antingen

alldeles icke eller sednare än vederbort fått emottaga försändelse,

hvilken blifvit å samma postanstalt inlemmad eller i någon af postanstaltens

bredddor nedlagd eller ock skolat till samma postanstalt

ankomma, skall, der sådant påyrkas af den, som anmälan gör, af postanstalten

utfärdas löpsedel, för hvars befordran med posten frankeringsafgiften

utgöres med 12 öre.

Mom. 2. 1 denna löpsedel upptages fullständig adress å för
sändelsen,

afgångsdag samt hvad mera till samma försändelses särskiljande

från andra dylika kan anses leda.

Mom. 3. Å donna löpsedel, hvilken skall delgifvas de postanstalter,

som den ifrågavarande försändelsen skolat passera, skall af

hvar och en bland dessa antecknas hvad rörande samma försändelses

befordran kan vara att meddela; hvarefter löpsedeln återsändes

till den postanstalt, derifrån densamma utgått, för att delgifvas den,

som om dess utfärdande anhållit.

Mom. 4. Framgår af de uti löpsedeln meddelade upplysningar,

antingen att den försändelse, som deri omhandlas, gått förlorad eller

att dess aflemnande till adressaten blifvit obehörigen fördröj dt, och

visar sig att orsaken härtill varit bristande ordning vid postbefordringen

eller annan omständighet, hvilken det tillhört posttjensteman att

förekomma, skall den för löpsedeln erlagda frankeringsafgift, mot

qvitto, till vederbörande återgäldas, hvarefter beloppet bör postkassan

ersättas af den, som till den öfverklagade oordningen varit vållande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mom. 1. I afseende å postutvexlingen med Norge och med ut- Postutvexiinrikes

orter iakttages i öfrigt hvad genom särskilda nådiga bestämmel- o“hmntinndete

ser samt gällande postfördrag finnes derom stadgadt.

Mom. 2. Taxa för donna postutvexling, med alla nödiga upplysningar

rörande postförsändelsernas behandling, skall å hvar postanstalt

hållas för allmänheten tillgänglig.

§ 65.

Mom. 1. Är från Norge eller från utlandet ankommen paketpostförsändelse

adresserad till ort, hvarest densamma icke kan undergå

den tullbehandling, som före utlemnande! till adressaten bör ega ruin,

skall af vederbörande gränsepostanstalt paketet försändas till den stapelstad,

från hvilken detsamma lämpligast kan hinna bestämmelseorten.

Mom■ 2. Postkontoret i stapelstad åligger derefter att genom

skrifvelse till adressortens postanstalt ofördröjligen om paketets ankomst

underrätta adressaten.

Mom. 3. För dylikt meddelande, hvithet åtnjuter portofri befordran,

erlägges icke någon afgift.

§ 66.

Mom. 1. Korrespondent, hvilken önskar att för befordran med Postutvexling

post till och från postanstalt begagna lösväska, göre derom å postan- Pväska."1

stalten skriftlig anmälan; hvarefter honom tillstädes eu eller — der

sådant af de för postens fram- och återgående faststälda tider påkallas

— flera väskor, mot erläggande för hvar särskild sådan väska af

den utaf Generalpoststyrelsen stadgade afgift, hvilken skall motsvara

Postverkets utgift för väskans anskaffande.

Mom. 2. Derest, till följd af dylik lösväskas slitning, derå uppkommen

skada eller beskaffenheten af det väskan åsätta lås, nödig

säkerhet icke vidare anses beredas de i lösväskan inneslutna försändelser,

och — oaktadt postanstalts erinran härom — åtgerder icke

varda af väskegare vidtagna för väskans återställande i det skick som

vederbör eller anskaffande af fullgod! lås dertill, må tillsvidare in
24
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ISO

ställas befordran med posterna af dylik lösväska, utan rättighet för

väskegare att, med anledning häraf, återbekomma någon del af de för

väskans fortskaffande erlagda utgifter.

Mom. 3. Hafva flera korrespondenter förenat sig om en enda

lösväska, skall densamma dock icke, utom postanstalten, afl) em tas eller

aflemna? å mer än en ort, hvilken uppgåfves af den person, som, å

(»frige väskegares vägnar, till postanstalten inbetalar de belöpande afgifterna

och hvilken det jemväl tillhör att dit aflemna uppgift å alla

de personer, Indika? post bör i väskan fortskaffa?.

Mom. 4. För lösväska? befordran med posten skall, ehvad densamma

flera eller färre gånger i verkan fram- och återgår, samt

utan afseende derå om en eller — på sätt härofvan i inom. 1 Läge?

— flera särskilda väskor af samma korrespondent eller bolag för

postutvexl ingen med samma posta lista] t begagnas, förskottsvis till Postverket

utgöras för hvart fjerdedels år eller någon del deraf 5 rdr;

hvilken afgift emedlertid, då densamma på eu gång för helt år erlägges.

nedsättes till 18 rdr för året.

Mom. o. Önskar korrespondent få med allmänna posterna förtskaffad

lösväska, hvilken, utan att passera postanstalt, aflemna? och

mottages å platser, belägna invid vägen mellan tvenne post,anstalter,

ankomme på Generalpoststyrelsen att meddela de till förekommande

af missbruk dervid erforderliga föreskrifter.

Mom. 0. För befordran af dylik lösväska, i afseende å hvars

anskaffande gälla enahanda föreskrifter som för vanlig lösväska, utgår

afgiften med hälften af det i föregående inom. 4 stadgade belopp.

Mom. 7. Der postbefordringen verkställes med posthemmansskjufs,

åtnjute af postmedlen postförare eu årlig ersättning af 3 rdr för hvar

lösväska, som å postgård aflemna? eller afhemta? eller under vägen

af postföraren aflemna?.

Mom. 8. Vägrar postförare eller postiljon att till befordran

emottaga lösväska, som bör med posten fortskaffa?, eller att sådan å

behörig ort aflemna, bete 10 rdr.

Mom. 9. Försummar postförare eller, der posten af postiljon åtföljes.

den sistnämnde att a postgård eller gästgifvaregård som veder
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

bör aflemna lösväska eller att & ort invid allmänna postvägen, der

väskan bör aflemnas eller afliemtas, gifva tecken med posthornet, bote

för hvarje gång 2 rdr.

Mom. 10. För lösväskas aflemnande eller afhemtande må posten

icke uppehållas eller från allmänna postvägen afvika; utan tillhör

det väskegare, hvars lösväska icke å skjutsombytesstation utvexlas,

draga försorg derom att, så snart postiljon eller postförare, efter

ankomsten till den plats å vägen, der väskutvexlingen skall försiggå,

gifvit tecken med posthornet, pålitlig person inställer sig för att lösväskan

afhemta eller aflemna.

Mom. 11. Lösväska må icke utvexlas med postanstalt så belägen

att, under fortskaffande!: mellan densamma och den plats, der

väskan till egares bud aflemnas eller af detsamma afliemtas, posten

passerar annan postanstalt. Sker sådant, böte föreståndaren för den

postanstalt, med hvilken lösväskan utvexlas, 100 rdr.

Mom. 12. För befordran i lösväska utgår icke någon särskild

afgift, vare sig att försändelsen i lösväska fortskaffas till eller från

person, som vistas inom den postanstalts område, med hvilken lösväskan

utvexlas, eller densamma finnes innesluten i sådan lösväska, som

i förestående inom. 5 och 6 omförmäles.

Mom. 13. Skall emedlertid försändelse af förstomförinälda slag,

efter ankomsten till vederbörande postanstalt, genom brefbärare tillställas

adressaten, behandlas och taxeras försändelsen såsom lokalbref.

i enlighet med föreskrifterna- i § 23.

Mom. 11. Då, för att med lösväska till prenumerant å- landet

fortskaffas, a postanstalt inlemnas tidning eller tidskrift, utkommande

å den ort, der postanstalten är belägen, skall icke heller derför utgöras

någon provision till Postverket.

§ 07.

Mom. 1. Åstunda!- korrespondent att försändelser, som, utan de

allmänna posternas anlitande, af hans bud ä postanstalt till befordran

aflemnas eller derifrån afliemtas, må, till vinnande af större säkerhet,

i läst väska in- och utsändas, göre derom hos vederbörande postförvaltare

enahanda anmälan, som i § 66 säges.

opaginerad Kontrollera mot PDF

188

Postafgi flere

bokförande^

Mom. 2. För dylik utvexling af lösväska vare afgiften hälften

af den i nästföregående §, inom. 4, stadgade.

Mom. 3. Den för postutvexling af nu ifrågavarande slag erforderliga

-väska anskaffas af den, hvars post skall med densamma fortskaffa^
Mom.

i. I afseende å de uti dylik väska inneslutna försändelser

till och från personer inom postanstaltens område samt en del

tidningar och tidskrifter förfares i enlighet med föreskrifterna i nästföregående

§, inom. 12—14.

§ 68.

Mom. 1. I postanstalts förstuga skall finnas anslagen uppgift å

alla de personer, Indika, antingen ensamma eller i bolag med andra,

för utvexlingen med samma postanstalt underhålla lösväska.

Mom. 2. Hålles lösväska af hel socken, värde endast namnet

å densamma angifvet.

§ 69.

Mom. 1. (Inskar korrespondent — i stället för att för hvar

särskild försändelse utgifva belöpande franko-, porto-, rekommendations-

och assuransafgifter in. in. — att qvartalsvis och på grund af

kontrabok med postkontor eller postexpedition uppgöra liqviden derför,

skall tillfälle dertill beredas försåvidt af korrespondenten ä

postanstalten deponeras medel, motsvarande i hvart särskildt fall de

belöpande postafgifterna.

Mom. 2. I stället för kontanta medel må äfven kunna deponeras

rentebärande obligationer, utfärdade af Riksgäldskontoret, Allmänna

Hypoteksbanken, hypoteksföreningar eller kommuner, hvilkas

lånerörelse blifvit ordnad genom särskildt, af Kongl. Näjd i nåder

faststäldt reglemente.

Mom. 3. För räkningshållandet eger, i de fall då dylik deposition

egt ruin, postförvaltaren att af korrespondent åtnjuta:

då för qvartal de bokförda afgifternas belopp uppgått till högst

10 rdr............................................................................................... 8 %,

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

dä för qvartal summan utgör

mer än 10, men icke öfver 25 rdr................................................ 6 %.

» » 25 » v « 50 » 5 u

” » 50 >i » /i 75 » 4 „

" » 75 » ii ii 100 » Zj „

samt då för qvartal summan öfverstiger 100 rdr .............. 3 »

åt de bokförda postafgifternas sammanlagda belopp.

Mom. i. Förenämnda arvode utgår dock icke i något fall med

mindre belopp än 75 öre för qvartal eller någon de! deraf.

§ 70.

Mom. 1. De statens embetsverk med deras underlydande kontor

och afdelningar, hvilka önska att, på förenämnda sätt, fä sina

postafgifter bokförda, skola, äfven utan föregående deposition, komma

i åtnjutande åt eu dylik förmon mot erläggande af de i nästföregående

§ stadgade afgifter.

Mom. 2. Tiar, på eget äfventyr, postförvaltare eller poststationsföroståndare,

hvilken för sin uppbörd stält borgen som bli hvit af Generalpoststyrelsen

godkänd, medgifvit att postafgifter som böra af enskild

korrespondent eller bolag utgöras, må, utan att deposition egt

rum, bokföras för att vid qvartalets utgång gäldas, skall ersättningen

för räkningshållandet utgå med dubbla beloppet af de i § 69 stadgade

afgifter.

§ 71.

Mom. 1. Ehvad, till säkerhet för postafgifternas godtgörande

bbfvit nedsätta kontanta medel eller alldeles icke någon deposition

egt rum, skall, med undantag för de fall som i nästföregående §,

mom. 1, omförmälas, postförvaltare, likasom poststationsföreståndare,

blifva Postverket ansvarig derför att de bokförda postafgifterna likasom

de postförskottsbelopp, om Indika handlas i $ 52, på fäststäld

tid i postkassan inflyta.

Monn. 2. Äro i sådant afseende å postkontor eller postexpedition

deponerade rentebärande obligationer, eu eller flora, af den beskaflen
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Förskrifning r

tidningar in. n

het. söm i § 69 omfönnäles, varp emedlertid, mot obligationernas aflemnande

till postkassan, och derest värdet af desamma, beräknadt till

fyra femtedelar af den summa, hvarå obligationerna lyda, icke understiger

de bokförda postafgifternas belopp, postförvaltare frikallad

från ersättningsansvar för de belopp, Indika möjligen icke kunna hus

korrespondenten uttagas.

S 72.

f Mvm. 1 Då någon önskar att genom postanstalt förskrifva tidning

eller tidskrift, hvilken utkommer å annan ort i riket än deri.

hvarest postanstalten är belägen, bör. utöfver det pris. hvartill tidningen

eller tidskriften af utgifvare]! tillhandahålles, erläggas eu afgift.

som motsvarar:

för tidning eller tidskrift, hvilken utkommer eu gång i veckan

eller oftare, eu femtedel af nämnda pris,

men för öfrige tidningar och tidskrifter eu tiondedel af prenumerationspriset;
dock

så att icke i något fall afgå tf eu pr qvartal eller någon del

deraf understiger:

för tidning eller tidskrift, som utkommer eu gång i veckan eller

oftare...................................i............................................................ 30 öre.

men för annan tidning eller tidskrift................................; 15 »

Mom. 2. 1 enlighet härmed förfares äfven vid prenumeration å

utkommande samlingar af författningar, å handlingar, utgrina af sällskapa-

och föreningar in. fl., bland Indika Svensk författningssamling, Riksdagsprotokoll

erna med dertill hörande bihang, Länsstyrelsernas tryckta

kungörelser samt Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift

alltid, och utan afseende a det antal nummer deraf som i veckan utgifva*,

skola hänföras till sådant; trycksaker för Indika postbefordringsafgiften

utgår med endast eu tiondedel af prenumerationspriset.

Mom. 3. Skulle tidning eller tidskrift upphöra innan deri tid

tilländagått, som prenumeration omfattar, skall för hvart helt qvartal,

som tidningens eller tidskriftens utgifvande varit instäldt, till prenumeranten,

på anfordran, återbetalas deri för samma tidrymd belöpande

provision.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Mom. 4. För den förlust, som i (Ifrigt drabbar prenumerant

genom upphörandet af tidning eller tidskrift, som genom posta osta It

förskrifvits, ikläder sig icke Postverket någon ansvarighet; men af

Postverkets tjensteman bör bannas allt det biträde, som skäligen kan

ifrågakomma, för att prenumeranterna må tillgodokomma den ersättning,

som i dylikt fall kan erhållas.

$ 73.

Planscher och andra biläger till tidning eller tidskrift, för hvilkas

utbekommande prenumerant å tidningen eller tidskriften icke har

att erlägga någon särskild betalning, varda också, då de tidningen

eller tidskriften åtfölja, och tillkännagifvande derom linnés i densamma

infördt, med posterna afgiftsfritt befordrade.

§ 74.

Mom. I. Åstund as regelbunden postbefordran för tidning, tidskrift,

samling af utkommande författningar eller handlingar, utgifva

al sällskaper, föreningar in. in., för Indika någon prenumerationsafgift

ick(> är att af emottagarne utgöra, skall antingen af afsändare)! eller

af emottagare!! i postbefordringsafgift erläggas den i 72 §, 1 inom.,

stadgade andel af det pris, hvartill ifrågavarande, handlingar tillhandahållas

prenumeranter i allmänhet eller, der alldeles icke någon

prenumeration derå eger ruin, af det pris. hvartill samma handlingar

afyttras genom bokhandel!!.

Mom. 2. Icke i något fall må emedlertid postbok irdringsatgiften

understiga det i åberopade 72 §. 1 inom., stadgade minsta belopp

af 30 resp. 15 öre för qvartal eller någon del deraf.

§ 75.

Mom. 1. Varder icke inom den tid. då posten skall expedieras,

'' å postkontor inlemna!! tidning eller tidskrift, som af kontoret reqvirerats

och genom detsamma bör till andra postanstalter försändas, skall

skriftligt tillkännagifvande derom till hvar och eu af dessa öfversändas.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Fribrefsrätt

Mom. 2. Detta tillkännagifvande anslås i förstugan till de

postanstalter, genom Indika tidningen eller tidskriften skolat utdelas.

Mom. 3. Befinnes vid postens ankomst att ett eller flera exemplar

af de genom postanstalten från andra inrikes orter förskrifna

tidningar eller tidskrifter uteblifvit, göres derom genast anmälan till

postanstalten a ntgifningsorten, hvilken, i hvad å densamma ankommer,

söker verka derhän, att de felande exemplaren må kunna med

först afgående post vederbörande tillställas.

8 76.

I afseende å vilkoren för postbefordran af tidningar och tidskrifter,

Indika till svenska orter införskrifvas från utlandet eller härifrån

till andra länder försändas, iakttagas de särskilda föreskrifter

som, i öfverensstämmelse med gällande postfördrag, blifvit meddelade

eller hädanefter kunna komma att meddelas.

8 "7.

Den rättighet att afgiftsfritt med posterna försända meddelanden

i tjensteväg, hvilken tillkommer en del embetsverk, myndigheter, embets-

och tjensteman, skall utöfvas

antingen på det sätt att trefven, med angifvande af adressort

och emottagarens namn, införas i särskilda fribrefsböcker, Indika af

Generalpoststyrelsen utfärdas och vederbörande tillhandahållas,

eller ock genom försändelsernas uppförande å s. k. fribrefsförteckningar,

i Indika, utom adressatens namn och vistelseort, äfven

angifves det ärende, hvarom afsändt fribref handlar.

8 78.

Särskilda fribrefsböcker skola utfärdas för;

Statsrådets Ledamöter,

Statsdepartementens Ex]»editioner,

Riksmarskalksembetet,

H offörvaltningarne,

Konungens Justitiekansler.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Riksdagens Justitieombudsman,

Hofrätterna,

Fångvårdsstyrelsen,

Arméförvaltningens särskilda Departementer,

Inspektören för Militärläroverken,

Cheferna vid Krigshögskolan och Krigsskolan,

Generalfälttygmästareembetet,

Chefen för Lifgardesbrigaden,

Generalbefälhafvarne i Militärdistrikten,

Kavalleriinspektören,

Generalmönsterherrar,

Chefen för Topografiska Kåren,

Regements- och Kårchefer samt Cheferna för Hallands Infanteribataljon

och Westemorrlands Beväringsbataljon,

Chefen för Fortifikationen,

Militärbefälhafvaren på Gotland,

Öfverkommendanter,

Kommendanter,

Förvaltningen af Sjöärendena,

Cheferna för Kong!. Maj:ts Flotta och för Skärgårdsartilleriet,

Chefen för Sjökrigsskolan,

Komm erskollegium,

Generallandtmäterikontoret,

Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader,

Karantänskommissionen,

Stuteriöfverstyrelsen,

Statistiska Centralbyrån,

Öfverståthållareembetet i Stockholm,

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtlige län,

Kammarkollegium,

Statskontoret, *

Kammarrätten,

Skogsstyrelsen,

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Öfverintendentsem betet,

Riksarkivet,

Kong!. Biblioteket,

Sundhetskollegium,

Serafimerordensgillet,

Kanslersembetena och Konsistorierna för Universiteten i Upsala

och Lund, samt

Domkapitlen.

§ 79.

Frihet från frankeringsafgifts utgörande, förmedelst brefvens uppförande

å särskilda fribrefsförteckningar, medgifves nedanstående tjenstemän

m. m., ehuru några af dem endast för försändelser i vissa

fall eller till särskild! uppgillra myndigheter, nämligen:

Häradshöfdingar, för bref som röra brottmål,

Lands- och Stadsfiskaler,

Justitiestatsministerns Ombud i orterna, för försändelser till

Justitiestatsexpeditionen,

Bataljonschefen vid Kronoarbetskåren å Karlsborg,

Tjenstgörande förste Majorer vid regementena,

Befälhafvare för särskilda kommenderingar,

Kompanibefälhafvare, för bref till chefs- och majorsexpeditionen,

då, enligt vederbörande regementschefs hos Generalpoststyrelsen

gjorda anmälan, kompanibefälhafvare icke utan

olägenhet kan begagna den vanliga inom regementet ordnade

brefbäringen,

F ortifikationsbef älhafvare,

Tygmästare,

Regementsskrifvare,

Landtrentmästare,

Poliskamrarne i Stockholm och Göteborg,

Kronofogdar,

Häradsskrifvare,

Kronolänsmän, för bref till embetsverk och myndigheter samt

embets- och tjensteman eller betjente,

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Bergmästare och Bergshauptman,

Landtmätare, för bref till offentliga myndigheter, embets- eller

tjensteman, äfvensom för insändande till Landtmäteristyrelsen

eller förste landtmätaren i länet af konceptkartor, handlingar

och renovationer, vikna och väl omslagna, då utväg

saknas för deras fortskaffande på annat sätt.

Justerare,

Distrikts- och Revierförvaltare inom Skogsstaten,

Kontraktsprostar, för bref till Läns- och Stiftsstyrelse och till

Statistiska Centralbyrån,

Provincial- och Distriktsläkare, för meddelanden till Sundhetskollegium

och Kong], Majrts Befallningshafvande i länet.

§ 80.

För bref, hvithet njuter afgiftsfri postbefordran, betalas också

icke någon särskild afgift om detsamma rekommenderas eller värdet

derå angifvas.

§ 81.

Mom. 1. Den samtlige förenämnda myndigheter samt embetsed)

tjenstemän tillkommande fribrefsrätt gäller i allmänhet endast

sådane bref, som från postanstalt skola till annan inrikes ort med

post fortskaffas.

Mom. 2. Med fribrefsrätt försedda myndigheter, embets- och

tjenstemän, Indika icke äro bosätta, i stad, i köping eller by, hvarest

linnés postanstalt, ega likväl rättighet att, der behofvet sådant klufven,

å den postanstalt, från hvilken deras fribref eljest fortskaffas,

med tillgodonjutande af afgiftsfrihet, inlemna jemväl sådane rekommenderade

bref i tjensteärenden som skola från samma postanstalt

direkt uttagas.

Mom. 3. Lokalbref tillgodonjuta icke fribrefsrätt.

§ 82.

Mom. 1. För bref till utlandet, å hvithet finnes tecknadt

»franko», skall, utan afseende derå att detsamma afgått från myndig
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

het, erabets- eller tjensteman, hvilken fribrefsrätt eljest tillkommer,

erläggas belöpande befordringsafgift, likasom för utbekommande af

ofrankerad försändelse, hvilken från in- eller utrikes ort afgått utan

att vara såsom fribref behandlad, äfven fribrefsberättigad myndighet,

embets- eller tjensteman har att utgifva det derför i taxan upptagna

porto.

Mom.. 2. Betin nes emedlertid, efter öppnandet af sålunda till

embetsverk eller myndighet ankommen postförsändelse, densamma icke

vara af den beskaffenhet att lösen derför bör af allmänna medel

utgå, skall, mot försändelsens återställande till den postanstalt som

densamma utlenmat, det derför uppburna porto återgäldas.

§ 83.

Vid utvexling genom Statistiska Centralbyrån af statistiska redogörelser,

Indika afsändas till eller ankomma från utlandet och behandlas

såsom paketgods, skall afskrifning ega rum af de befordringsafgifter,

som för dessa försändelser skolat tillgodokomma svenska

postkassan.

§ 84.

Mom. 1. Portofrihet tillkommer endast sådanc skrifvelser, tryckta

cirkulärer och kungörelser som angå tjenst eu samt för densammas

behöriga bestridande äro erforderliga.

Mom. 2. Dessa skrifvelser höra vara aflåtna af den myndighet,

embets- eller tjensteman, med hvars fribrefspost de försändas,

eller och vara på dess befallning utfärdade, vare sig såsom bref,

protokollsutdrag, kommunikationsresolution eller annorledes.

Mom. 3. Till följd häraf är ingen medgifvet att, med begagnande

af annan myndighets, embets- eller tjenstemans fribrefsrätt,

bereda sig portofrihet för skrifvelse som med posten försändes, ehvad

denna skrifvelse rör embetsärenden eller icke.

Mom, 4. I fribref må också icke någonsin inneslutas skrifvelse

till annan myndighet eller person än den, hvars namn finnes utanpå

omslaget angifvet.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

§ 85.

Kungörelser om offentlig stämning och kallelsebrcf till borgenärer

i konkursmål åtnjuta icke fribrefsrätt.

§ 86.

Mom. 1. Bilaga som åtföljer embetsskrifvelse och i densamma

omförmäles, njute enahanda portofrihet som skrifvelse]! tillkommer,

under iakttagande likväl af hvad härnedan stadgas om fribrefsförsändelsers

tyngd.

Mom. 2. Fribrefsrätten må dock ej anlitas för försändning af

stämpelpapper,

blanketter till rapportör, redovisningar in. in.,

landskontorens räkenskaper,

tryckta redogörelser och böcker, Indika ej af särskilda embetsskrifvelser

åtföljas.

§ 87.

Hvarje fribrefsförsändelse skall vara af den form och beskaffenhet,

att densamma kan inrymmas i postväska eller uti särskild! å

postdiligens eller annat poståkdon befintligt förvaringsrum.

§ 88.

Mom. 1. Fribref^ vigt får ej öfverstiga 300 ort.

Mom. 2. Dock må å de luder, der fullständig paketpostbefordring

icke linnés att anlita, tillsvidare såsom fribref fortskaffa^ äfven

försändelser af större tyngd, äfvensom paket, i afseende å hvithet

icke linnés iakttaget hvad i förestående § 87 stadgas om försändelsers

form, såvida å försändelsens omslag blifvit åt afsändare!! tecknadt

intyg derom, att'' densamma innehåller en akt som icke lämpligen

kunnat delas.

§ 89.

Mom. i. Inom hvart fribrefsberättigadt embetsverk skall utses

eu tjensteman, hvilken ansvarar för fribrefsbokens vård och dess behöriga

användande.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Mom. 2. Denne tjensteman skall i fribrefsboken egenhändigt

införa sitt namn, äfvensom deri bör göras anteckning om för någon

tid ifrågavarande uppdrag varder åt annan person öfverlåtet.

§ 90.

Mom. 1. Utom det att fribref alltid bör såsom sådant utmärkas

genom åtecknande af ordet »fribref» eller »frbr.» samt bör vara

försedt med den myndighets, embets- eller tjenstemans sigill, med

hvars fribrefspost det affärdas, skall, före afsändandet, den embetseller

tjensteman, hvars fribrefsrätt begagnas, eller, i fråga om embetsverk,

den tjensteman, hvilken jemlik! nästföregående § vården om

fribrefsboken tillkommer, medelst sin namnteckning utanpå brefvet,

under ordet »fribref», hafva intygat riktigheten af donna uppgift.

Mom. 2. Posttjensteman, hvilken till befordran såsom fribref

emottager försändelse, i afseende å hvilken ej blifvit iakttagna de i

denna § meddelade föreskrifter om namnteckning å kuvertet eller

som icke tinnes i behörig fribrefsbok eller fribrefsförteckning införd,

bote, för hvar gång lian med sådan förseelse beträdes, till postkassan

fem riksdaler.

§ 91.

Efter utgången af det år, för hvilket fribrefsbok galler, skall

densamma, mot utbekommande af ny fribrefsbok, återställas till den

postanstalt, vid hvilken den skolat begagnas; hvarefter, genom postanstaltens

försorg, fribrefsboken öfversändes till Generalpoststyrelsen.

§ 92.

Mom. 1. Sedan af vederbörande postförvaltare fribrefsförteckning

blifvit attestera!!, hvarvid densamma bör förses med anteckning

derom, huruvida afsändande! såsom fribref af en eller annan bland

de deri upptagna skrivelser föranledt till anmärkning, skall förteckningen

af den tjensteman, hvars brefvexling den upptager, inom utgången

af februari månad påföljande är, för undergående af behörig

granskning, insändas till vederbörande öfverordnad myndighet, nämligen:

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

häradshöfdings till Hofrätt; lands- och stadsfiskals till Justitiekanslersembetet;

.Tustitiestatsministerns ombuds i orterna till .Tustitiestatsexpeditionen;

bataljonschefens vid kronoarbetskåren å Karlsborg till Fångvårdsstyrelsen;

tjenstgörande förste majors, befälhafvares för särskild kommendering,

kompanibefälhafvares, fortifikationsbefälhafvares, tygmästare

och regementsskrifvares till Arméförvaltningen; landtrentmästares, kronofogdes,

häradsskrifvares och kronolänsmans till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande;

poliskammarens i Stockholm till Öfverståthålläroembete!,

och poliskammarens i Göteborg till Iiongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet; bergmästares och bergshanptmans till Kommerskollegium; landtmätare

och justerares till Generallandtinäterikontoret; distrikts- och

rev jerf örvaltares till Skogsstyrelsen: kontraktsprosts till Domkapitel,

samt provincial- och distriktsläkares till Sundhetskollegium.

Mom. 2. Skulle, vid den granskning af dessa fribrefsförteckningar,

om hvars förrättande vederbörande myndigheter ega att föranstalta,

anledning förekomma till det antagande att fribrefsrätten

blifvit åt någon tjensteman anlitad i vidsträcktare mon, än hvad författningarne

medgifva, tillhör det samma myndighet förordna om anställande

åt behörigt åtal, med yrkande af det ansvar för fribrefsmissbruk

som härnedan stadgas.

Mom. 3. Sedan fribrefsförteckningarne undergått behörig granskning,

insändas de af vederbörande myndigheter till Generalpoststyrelsen,

hvarvid bör göras anmälan, om granskningen föranledt till anställande

af åtal för fribrefsmissbruk; likasom, sedan dylikt mål blifvit

drägt till slutligt afgörande, samma Styrelse bör underrättas om

de böter och den portoersättning, som möjligen af sådan anledning

blifvit ådömda.

§ 93.

Mom. 1. Har, redan innan fribref till adressaten utlemna!»,

anledning förekommit till det antagande, att missbruk af fribrefsrätten

egen ruin, tillhör det posttjensteman, vare sig å afgångs- eller

ankomstorten, att åska det brefvet skall, i afsändare^ eller adressatens

och två tillkallade vittnens närvaro, öppnas å postanstalten, för att

utröna beskaffenheten af försändelsens innehåll.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Mom. 2. Infinner sig icke för sådant ändamål, på andra gången

erhållen kallelse, afsändare eller adressat eller ombud för någon

af dessa, må utan afseende härå brefvet öppnas i vittnens närvaro.

Mom. 3. Möter å afgångsorten hinder för brefvets undersökande

på förenämnda sätt, eller kan sådant icke verkställas utan att

brefvets försändande till adressorten varder fördröj dt, må afsändande

postanstalten, genom anteckning å brefvet, uppdraga åt postförvaltaren

å ankomstorten att föranstalta om att brefvets innehåll underkastas

behörig granskning.

§ ''''4.

Mom, 1. klar å postanstalt blifvit till befordran såsom fribref

inlemnad försändelse, hvilken portofrihet icke tillkommer, bete den,

som med sitt namns tecknande å brefvet iklådt sig ansvaret för detsanunas

innehåll, 50 rdr samt ersatte dessutom Postverket don sålunda

försnillade franker i ngsafgifh nr.

Mom. 2. Befinncs fribref innehålla ensamt meddelande af enskild

beskaffenhet, utan allt samband med tjenstens bestridande, stånde

vederbörande derjemte ansvar såsom för tjenstefel seelse.

Mom. 3. De på grund af denna § utgående böter skola, ehvad

upptäckten af missbruket för anle rits åt den i § 02 föreslå hira gi ansk

ning eller af en sådan vederbörande posttjenstemans åtgärd, hvarom

handlas i 93 §, delas till hälften emellan postkassan och angifvaren;

dock med iakttagande deraf att, i det fall som i 3 mom. åt sistberörda

§ omförnräles, angifvareanparten af böterna fördelas till hälften

emellan postförvaltare!! å ankomstorten och deri posttjensteman a

afgångsorten, hvilken å brefvet gjord anmärkning och hvilken det

äfven tillhör att den upptäckta förseelsen i laga ordning beifra.

§ 95.

Hvarken för vaccinämnes insändande från vaccinatör till vaccindepot

eller provincialläkare eller för detsammas öfverbringande till

dem, Indika utöfva skyddskoppympning''^ erlägges någon afgift till

Postverket, då försändelserna å postanstalterna aflemnas i öppna konvoluter,

Indika derstädes förseglas innan de vidare fortskaffas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

201

§ 96.

Mom. 1. Om, för att kunna indraga kronobrefbäring å linie

der jernväg,''olägenhet finnes att tillgå, anses nödigt att medgifva afgiftsfri

befordran med posten af äfven andra skrivelser i tjensteärenden

än sådane som fribrefsrätt i allmänhet åtnjuta, tillhör det

Generalpostyrel sen att meddela nödiga föreskrifter såväl angående de

särskilda slag af skrivelser, Indika en dylik förmon bör tillerkännas,

som ock i fråga om hvad till förekommande af missbruk härvid skall

iakttagas.

Mom. 2. Då, för göromålens behöriga gång, nödigt anses att i

särskilda fribrefsböcker kunna införas de bref som affärdas från olika

afdelningar af de embetsverk som i § 78 omförmälas, ankomme på

Generalpoststyrelsens pröfning, huruvida för samma embetsverk eller

myndighet flera än m idb rots bok må utfärdas; likasom då, af någon

tillfällig anledning och för kortare tid, portofrihet sökes för meddelanden

Indika afse allmänna ärendens handläggning, dylika frågor

må af Generalpoststyrelsen upptagas och afgöras.

Mom. 3. Vid inträffande allmän farsot eller stor sjuklighet

ankomma på Generalpoststyrelsen att, efter omständigheterna, bevilja

eftergift af eller lindring i befordringsafgifts erläggande för läkemedel,

som med posterna fortskaffas, samt att bestämma de vilkor,

på Indika en dylik förmon må tillgodonjutas.

§ 97.

Göres af embetsverk eller allmän inrättning hos Generalpoststyrelsen

anmälan derom att alla eller vissa, särskild! angifna bref

som till ämbetsverket eller inrättningen ofrankerade anlända, ovilkorligen

komma att vid emottagande! utlösas, må, under iakttagande

af de föreskrifter som till missbruks förekommande Generalpoststyrelsen

finner nödigt föreskrifva, porto! för dessa försändelser nedsättas

till hvad i franko skola! utgöras derest befordringsafgiften blifv

it erlagd vid afsändande!.

§ 98.

Mom. 1. Alla meddelanden från Postverkets embets- och tjensteman,

Indika afse posttjenstens behöriga bestridande, befordras af
26
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

202

giftsfritt, under iakttagande i tillämpliga delar af hvad härofvan

blifvit rörande beskaffenheten af fribref i allmänhet och deras behandling

föreskrifvet.

Mani. 2. Gör sig posttjensteman skyldig till fribrefsmissbruk,

skola de för dylik förseelse i § 94 stadgade böter utgå med dubbelt

belopp.

§ 99.

I afseende å skriftvexlingen mellan svenska och norska myndigheter

samt vissa med utländska postverk utvexlade försändelser

iakttages hvad genom särskilda nådiga förordningar och gällande

postfördrag linnés stadgadt,

§ 100.

Extra posters Mom. 1. Är det ärende, i hvithet embetsskrifvelse bör aflåta s.

begagnande. a£ qen vjgt och deri brådskande beskaffenhet, att ordinarie postlägenhet

icke utan men kan afvaktas, och linnés telegraf icke att tillgå,

eller kan för ändamålet densamma icke lämpligen anlitas, må för

skrifvelsens fortskaffande extra post anlitas.

Mom. 2. Utom på Kong!. Maj:ts nådiga befallning eller då

extra post påkallas för afhjelpande af de olägenheter, som härflyta af

inträffande afbrott, oregelbundenhet eller oordning i postntvexlingen,

affärdas dock icke extra post annat än på skriftlig reqvisition af

Chef för något af Stats departementen, Kong!. Maj:ts Befallningshafvande,

Generalbefälhafvare, Regementschef eller Kommendant ft fästning

samt, vid tillfälle af krig eller när ett hastigt anbefaldt uppbrott

eller brådskande handräckning sådant påkalla, äfven af befäl

för detacherad kår, utkommenderad eskader eller bevändt fartyg

samt Generalintendenter, Öfverkrigskom missari er och andra Indika bestridandet

af krigsekonomidetalj eu blifvit i nåder anförtrodt.

Mom. 3. Kostnaden för dylik extra posts fortskaffande för sk jutes

af postmedlen. Efter hvart års utgång tillhör emedlertid Generalpoststyrelsen

att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, Indika

extra poster under krets lopp blifvit på reqvisition af annan myndig
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

het än Postverkets Styrelse eller densamma underlydande tjensteman

utfärda de, samt de utgifter som med anledning deraf drabba! postkassan;

hvarefter Kongl. Näjd vill i nåder förordna om den ersättning,

som med anledning deraf må höra postkassan tillkomma.

tz 101.

Mani. 1. Vid resa i Postverkets åkdon skall, då ordinarie

lägenhet begagnas, betalas:

för hel täckt, plats..................................................... 1 rdr 20 öre.

» halftäckt d:o ..................................................... 1 » — »

» öppen d:o .....................................................— » 80 »

allt för mil räknadt, samt för hvar öfverskjutande full fjerdedels mil

fjerdedelen af förenämnde afgifter.

Mom. 2. k linie, der bivagnar kunna komma att tillhandahållas

de resande, skall för begagnandet af dylik lägenhet afgiften

utgå:

för ]ilats inuti vagnen, hel eller halftäckt, med. .. 2 rdr,

samt för öppen plats med.......................................... 1 rdr 50 öre,

allt för mil räknadt, samt för hvar öfverskjutande full fjerdedels mil

med fjerdedelen af förestående belopp.

Mom. 3. Uppgår den våglängd, för hvilken plats i poståkdon

begagnas, icke till fullt eu mil, skall dock af giften utgå med det

för eu mil stadgade belopp.

§ 102.

Medgifva resande att, utöfver det antal, för hvilket i allmänhet

plats skall finnas att i postvagn tillgå, må deri inrymmas ett barn

af högst sex års ålder, erlägges för sådan plats hälften af de i nästföregående

§ stadgadt» afgifter.

§ 103.

Mom. 1. Der så händer att resa, för hvilken poståkdon begagnas,

begynner eller slutar vid annan plats än postanstalt eller

skjutsombytesstation, skall dock i allmänhet erläggas full afgift för

Pcrsonbefordving

med

postvagnarna.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

färd emellan deri postanstalt eller skjutsstation, hvilken posten sednast

passerat innan deri resande, utom station, erhöll plats å postvagnen,

och till deri postanstalt eller skjutsstation, hvilken posten först

hinner sedan deri resande, jemväl utom station, leinnat postvagnen.

Mom. 2. På Generalpoststyrelsen ankomme emedlertid att för

resa från och till platser, Indika, belägna utom postanstalts eller skjutsstations

område, oftare åt resande besökas, fastställa särskild taxa i

enlighet med grunderna i § 101.

§ 104.

Mom. 1. Kesande med ordinarie lägenhet egen att afgiftsfritt

medföra gods till eu vigt af

60 skålpund för heltäckt,

50 d:o för halftäckt och

40 d:o för öppen plats.

För resande med bivagn beräknas vigten af det gods. för hvars

fortskaffande icke särskild afgift utgöres, till

75 skålpund för hel- eller halftäckt plats,

60 d:o för öppen plats.

Mom. 2. I förenämnde, för hel- och halftäckt plats fastställa

belopp inberäknas icke vigten af de mindre rese effekter, som lämpligen

kunna inuti vagnen inrymmas.

Mom. 3. Uppgår vigten af det gods, som af resande medföres.

till högre belopp än bär ofvan blifvit för särskilda fall upptaget,

skall för <»Iverskottet frakten per mil utgöras med 5 öre för hvar

vigt af högst 10 skålpund.

§ 105.

Begagnandet af sådan plats, som i 102 oinförmäles, medför

icke någon rättighet till afgiftsfri godsbefordran.

§ 106.

Mom. 1. (fiskus plats i poståkdon med ordinarie lägenhet,

skall, för resa från ort, hvarest finnes postkontor eller postexpedition,

derstädes göras anmälan om erhållande af passagerarebiljett.

Mom. 2. för resa, hvilken begynner utom postkontors eller

postexpeditions område, kan, då passagerarebiljett till densamma icke

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

förut blifvit inlöst å den postanstalt, hvilken af posten sednast passerats,

dylik biljett åt den posten medföljande postiljon»! erhållas.

Mom. 3. Ehvad biljett uttages å postanstalt eller hos postiljon,

skall samtidigt dermed erläggas den derför belöpande afgift.

§ 107.

Mom,. /. För resa med ordinarie lägenhet å linie, der diligensbefordringen

är daglig, försäljes icke plats längre än till närmaste

postkontor eller postexpedition, såvida icke platsen blifvit ä dylik

postanstalt betingad innan posten föregående dag derifrån affärdades,

i hvilket fall löpsedel derom bör af postanstalten utfärdas.

Mom. 2. Der diligensbefordringen icdco är daglig, utlemnas

deremot, utan sådan föregående anmälan, som i inom. 1 omförmäles,

å postkontor eller postexpedition diligensbiljett, gällande för resa till

liniens slutpunkt.

Mom. 3. Biljett, hvilken jemlik! nästföregående §. inom. 2, utlemnas

af postiljon, må icke i något fall omfatta längre resa än till

närmaste postkontor eller postexpedition.

§ 108.

Mom. 1. Önskar någon försäkra sig om diligensplats med ordinarie

lägenhet från mellanliggande station — hvarmed afses postkontor

eller postexpedition, som vid diligenslinie, men icke vid någondera

af dennas ändpunkter är belägen — och derom i behörig

tid å postanstalten gör anmälan, åligger föreståndaren för densamma

att derom genast utfärda löpsedel, hvilken med första lägenhet afsändes

till liniens ändpunkt, i eu riktning motsatt den, för hvilken

plats blifvit bestäld. De postanstalter, till Indika löpsedeln ankommer,

ega derefter icke att, för ifrågavarande resa, försälja biljett till

den sålunda bestälda platsen, utöfver den postanstalt, från hvilken

löpsedeln utfärdats; hvilken postanstalt äfven bör med första lägenhet

från samtlig»; de postanstalter, Indika löpsedeln passerat, erhålla skriftlig

underrättelse, huruvida den bestälda platsen finnes att tillgå eller

icke. Donna underrättelse skall derefter den person, som platsen

bestält, tillhandahållas.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Mom. 2. Detta stadgande gäller utan afseende derå om å luden

diligensbefordringen är daglig eller inskränkt endast till ett visst antal

gången i verkan.

§ 109.

Mom. 1. Göres å postkontor eller postexpedition anhållan om

beredande af tillfälle till resa med ordinarie postlägenhet utöfver diligensliniens

område, skall af postanstalten oförtöfvadt utfärdas löpsedel

till den eller de postanstalter, vid hvilka, till följd häraf, endast

ett i motsvarande mon minskadt antal passagerareplatser höra försäljas.

Mom. 2. Anmäler å postanstalt resande, som för en del af vägen

begagnar sig af jernväg, ångfartyg eller annan lägenhet, sin önskan

att från någon viss punkt fortsätta resan med poståkdon, tillhör

det vederbörande postförvaltare att utan tidsutdrägt derom underrätta

det postkontor eller den postexpedition, hvarifrån diligensbefordringen

skall vidtaga.

Mom. 3. diar beställningen af diligensplats, i de fall som i

donna § omförmälas, skott så tidigt, att ett svar, huruvida plats finnes

att tillgå eller icke, kan antagas hinna biljettsökanden före afresan

från den ort, der anmälan gjorts om platsens erhållande, skall

vederbörande postförvaltare åligga att med första lägenhet afsända dylikt

svar, hvithet derefter bör, så snart ske kan, tillställas den, som

om diligensplatsen anhållit.

§ no.

Mom. 1. Önskar den, som plats beställer, att, till vinnande af

större hastighet, telegraf skall begagnas, vare sig för att till vederbörande

postanstalter fortskaffa tillkännagifvandet derom, att beställningen

egt ruin, eller för att från dessa befordra underrättelsen, huruvida

platsen blifvit förut upptagen, bör telegrammet aflåtas af vederbörande

postanstalt, men kostnaden derför bestridas af den som

platsen bes tält.

opaginerad Kontrollera mot PDF

207

Mom. 2. De bref deremot ocli löpsedlar, Indika rörande beställning

af diligensplatser afiärdas af postanstalterna, njuta portofrihet

; och må icke under någon förevändning eu särskild afgift påföras

vederbörande för det vid beställningen lemnade biträde.

111.

Mom. 1. Beställning af plats i poståkdon skall, för att vara

bindande, göras skriftligen eller med telegraf, med angifvande af den

beställandes namn, yrke eller befattning och ort der han har sitt

hemvist.

Mom. 2. klar sådant skott och med anledning deraf antingen

utfärdats löpsedel, aflåtits sådan skrifvelse, som i § 109 omförmäles,

eller blifvit uppbådad särskild skjuts, skall betalning för platsen utgöras,

ehvad densamma blifvit begagnad eller icke, endast med iakttagande

deraf att om från eu eller annan station, i anseende dertill

att platsen icke upptagits af den, som densamma bestält, annan person

medgifvits att af ifrågavarande plats sig begagna, den afgift, som

derför belöper, bör från dragas det belopp, som skall utgöras af den.

för hvars räkning platsen blifvit bestäld.

Mom. 3. Upplåtes sålunda ledigblifven plats åt annan resande

än den, för hvilken densamma blifvit bestäld, bör dock sådant alltid

ske under uttryckligt förbehåll, att den resande åligger vid anfordran

afstå platsen åt den, som densamma betingat, eller åt dennes rättsinnehafvare;

hvarom äfven anteckning skall göras å biljetten.

§ 112.

Mom. 1. tiar diligensplats blifvit bestäld, utan att derom utfärdats

löpsedel, aflåtits sådan skrifvelse, som i § 109 omförmäles,

eller särskild skjuts blifvit uppbådad, må återkallelse af beställningen

medgifvas, såvida icke, efter densammas emottagande, plats blifvit, enligt

de å postanstalten förda anteckningar, förvägrad annan person,

som till erhållande deraf sig anmält.

Mom. 2. Varder, på grund af förestående bestämmelser, återkallad

beställning å diligensplats, må också icke; någon provision till

opaginerad Kontrollera mot PDF

208

godoberäknas och uppbäras för den bestrida platsen, vare sig att afgiften

derför blifvit i förvåg erlagd och således bör vid återkallandet

rest!tueras. eller att platsen icke blifvit betalad.

§ 113.

Mom. 1. Anmäla sig till erhållande af plats i postdiligens flera

personer, än som dermed kunna fortskaffa^ tillkommer företräde dem,

Indika derom först gjort framställning.

Mom. 2. Oöres af flora personer samtidigt sådan anmälan, skall

företräde loma as den. eller dom, Indika önska lösa biljett för längsta

resa.

§ 114.

Mom. i. A diligens, hvilken, med afseende å det antal dragare,

som till dess fortskaffande användes, icke är af sedd att medföra flora

passagerare, än som finna plats inuti vagnen, må icke öppen plats

försäljas förrän strax före afresa!! och sedan sig visat att alla platserna

inuti vagnen icke blifvit upptagna.

Mom. 2. Biljett å sådan plats utfärdas också i dylikt fall icke

för längre resa än till närmaste postkontor eller post-expedition.

Mom . 3. Till bi vagn försäljes icke öppen plats förrän i det

minsta eu af platserna inuti vagnen blifvit för samma eller längre

våglängd upptagen.

§ no.

Mom. 1. Der extra post eller bivagn finnes att tillgå, skall beställning

derå verkställas före affärdande! af ordinarie postvagn.

Mom. 2. Dervid skall angifvas den tid, då den, för hvars räkning

posten beställes, önskar att densamma må afgå; hvilken tid icke

må bestämmas tidigare än två timmar efter ordinarie postvagnens

afgång.

§ 116.

Mom. 1. Resandes gods, som aflemnas i postiljonens vård, skall

vara åtecknadt egarens namn och den ort, dit resan med poståkdon

verkställes.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Mom. 2. Går sådant gods förloradt eller varder detsamma städadt,

åtnjute egaren ersättning derför i enlighet med hvad i § 16

stadgadt är rörande paketpostförsändelser utan angifvet värde.

§ 117.

Passagerarebiljett, som af postiljon utlemnas, skall, före ankomsten

till bestämmelseorten, af den resande nedläggas i den å postvagnen

anbragta breflåda.

§ 118.

På Generalpoststyrelsen ankomma att, genom särskildt utfärdande

föreskrifter, närmare bestämma hvad, till åstadkommande af ordning

och säkerhet vid personbefordringen med Postverkets åkdon, bör

iakttagas.

§ U9.

Mom. 1. Å linie, der postbefordringen icke verkställes med

posfhemmansskjuts, skall postiljon äfven tillhandagå med aflemnande af

förbudssedlar till de gästgifvaregårdar posten passerar.

Mom. 2. Dessa förbudssedlar kunna antingen inlemnas eller i

bref öfversändas till den postanstalt, hvarifrån utgår den post, med

hvilken förbudssedlarne höra fortskaffas, eller ock tillställas postiljonen

vid skjutsombytesstation eller å plats, der lösväska aflemnas eller

afhemtas.

Mom. 3. Postiljon tillhör att i dagboken å gästgifvaregård anteckna

eller anteckna låta, för hvilken eller Indika personer förbudssedlar

blifvit af honom der aflemnade,

Mom. 4. För hvar förbudssedel, som af postiljon aflemnas, åtnjute

denne en ersättning af 10 öre, som af afsändare!), vid förbudssedlarnes

öfverlemnande, vederbörande postanstalt eller postiljon^)

tillställes.

Mom. .5. Försummar postiljon att, i behörig tid och å ort

som vederbör, aflemna förbudssedel, som af honom till befordran emottag!

ts, bete fem riksdaler, målsegandens ensak, och ersätte eller återgälde

derförntan den för sedelns fortskaffande uppburna betalning.

27

För budssedlars

befordran med

posterna.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Anslag om tiden

för posternas

afgång och

ankomst.

Befordrings
väg.

Stämpling.

§ 120.

Mom. /. 1 hvar postanstalts förstuga skall finnas anslagen un
derrättelse

om den tid. då posten derifrån till särskilda orter algår

och då posten är att dit förvänta.

Mom. 2. Varder postanstalten genom telegraf eller annorledes

delgifven underrättelse derom att post eller någon del deraf icke kan

i vanlig tid inträffa, meddelas sådant ofördröjligen allmänheten genom

anslag i postförstugan.

Mom. 3. Uteblifver utan sådant tillkännagifvande post efter den

tid. då densamma bort anlända, anbringas derom enahanda anslag.

Mom. 4. Så snart post, hvars ankomst blifvit fördröjd, till postanstalt

anlända, skall äfven derom i postförstugan göras anslag, med

underrättelse för allmänheten, vid hvad tid, till följd häraf, postförsändelserna

komma att, med tillämpning af föreskrifterna i § 53, vederbörande

tillhandahållas.

§ 121.

Mom. 1. Hvarje försändelse skall, der icke genom anteckning

å densamma blifvit annorlunda föreskrifvet, fortskaffa^ med den lägenhet.

hvilken skäligen kan antagas snarast bringa försändelsen till

dess bestämmelseort.

Mom. 2. klar deremot viss speditionsväg blifvit å försändelse

angifven, skall densamma väljas, forsa,vida eljest, utan oskäligt och

alltför stort dröjsmål, tillfälle förefinnes till postförsändning med deri

lägenhet som angifvits.

Afgående pusten behandling.

$ 122.

Mom. 1. Med undantag för tidningar och tidskrifter som förskri

fras genom Postverket; de i § 7, inom. 12, omförmälda försändelser

hvilka, npphemtade vid sista breflådtömningen, kunna med först

afgående post befordras, samt försändelser Indika å postanstalt ingifyas

för att ensamt med lösväska adressaterna tillsändas, skola alla de

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

försändelser som till postkontor eller postexpedition inlemnats eller dit

i breflåda eller lösväska inkommit och hvilka höra med post vidare

fortskaffas, förses med en tydlig stämpel, angifvande postanstaltens

namn samt dagen då de inlemnats.

Mom. 2. Finnes icke inom 24 timmar efter det dylik försändelse

å postanstalt mottagits, tillfälle att densamma med post fortskaffa,

skall vid afsändande! densamma förses med ny stämpel, utvisande

dagen för dess expedierande.

Mom. 3. På enahanda sätt skola äfven försändelser hvilka vid

postanstalt omkarteras, förses med särskild stämpel, utvisande den dag

då de bl Hvit från omkarteringskontoret afsända.

Mom. i. Med enahanda stämpel som i inom. 1 omförmäles,

varda äfven, bland försändelser hvilka icke skola med post fortskaffas,

försedda de i breflåda till postanstalt inkomna eller dit omedelbart

inlemnade försändelser som böra på stället afhemtas eller genom enskilda

bud adressaterna tillställas; hvaremot de bland förenämnde försändelser

som genom Postverkets brefbärare adressaterna tillställas,

stämplas på sätt härnedan i § 146 linnés stadgadt.

Mom. 5. Förenämnde stämplar anbringas på det sätt att med

desamma makuleras de frimärken som kunna finnas försändelserna

åsätta.

Mom. (). De i H 7, inom. 12. och 1 inom. af förevarande §

omförmälda försändelser Indika, upphemtade vid sista breflådtömningen,

kunna med först afgående post fortskaffas, varda ostämplade aflemnade

till jernvägskupén, hvilken har att besörja deras postbehandling, eller

nedlagda i den posten åtföljande breflåda.

§ 123.

Mom. 1. Varder icke, i enlighet med härofvan meddelade föreskrifter,

å försändelse anbragt stämpel som tydligen angifver afgångs-

resp. ankomstort och dag, eller har icke med dylik stämpel

blifvit behörigen makulerad! hvart särskild!, å försändelsen anbragt

frimärke, bete för hvar gång sådan! försummats, den som dertill gjort

sig skyldig, 1 rdr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

212

Mom. 2. Enahanda ansvar vare om af ovårdsamhet blifvit å

försändelse anhragt annan stämpel än som vederbort.

Mom. 3. Sker sådant uppsåtligen, förfares dermed i enlighet

med 25 kap., 16 § Strafflagen.

§ 124.

Kartering. Moln. 1. Vid postens expedierande å postkontor eller postex
pedition

skola,

A) då försändelserna inneslutas i särskild påse eller paket,

adresseradt till det postkontor eller den postexpedition, genom

hvilken försändelserna höra utdelas, vederbörande tillhandahållas

eller poststation tillsändas (direkt kartering), å karta

uppföras,

a) med utsättande af såväl adressats namn, åtecknadt värde

och försändelses vigt som inlemningsnummer:

försändelser med angifvet värde;

b) med angifvande ensamt af inlemningsnummer:

rekommenderade bref;

hörande å hvar särskild försändelse af förenämnde tvänne

slag derjemte, vid affärdandet, inlemningsnummern angifvas.

1 afseende å öfrige försändelser iakttages att å kartan

c) stycketal och porto resp. förskott utsattes för:

ofrankerade eller ofullständigt frankerade försändelser samt

försändelser med postförskott;

d) uppgift såväl å stycketalet som å den bland de i § 27 omförmälda

vigtklasser, till hvilken försändelse är att hänföra,

meddelas för:

paketpostförsändelser;

e) endast stycketalet upplages för:

fribref som hvarken äro assurerade eller rekommenderade,

postanvisningar och

bundtar af vanliga frankerade bref, då posten utgöres af

flera än en blindt dylika försändelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B) Då försändelserna inneslutas i påse eller paket, adresseradt

till postkontor eller postexpedition genom hvars försorg försändelserna

höra, på grund af särskilda, utaf Generalpoststyrelsen

meddelade föreskrifter, till vederbörande andra postanstalter

omkar teras, upptagas å kartan:

med utsättande aj Mentning snummer:

försändelser, med angifvet värde,

rekommenderade bref och

försändelser med postförskott;

hvaremot för alla öfriga försändelser som höra å karta uppföras,

endast stycketalet på lämpligt sätt angifves.

Mom. 2. Vid omkarteringen upptagas försändelserna i enlighet

med de härofvan under B meddelade föreskrifter, men med angifvande

för de försändelser, hvilkas inlemningsnummer utsättas, äfven

af namnet å den postanstalt, der de först till befordran aflemnats.

Mom, 3. (Ifrige försändelser karteras icke särskild!, utan blifva

allenast sammanbundtade och försedda med adress till vederbörande

postanstalt.

Mom. i. Å de bundtar, hvilka innehålla bref och försändelser

under band, varuprofver och mönster, antecknas sammanlagda antalet

i desamma inneslutna försändelser.

Mom, 5. Alla sådane påsar och paketer, som från andra postkontor

eller postexpeditioner anländt och som antingen äro adresserade

till postanstalt, dit post direkt a (färdas, eller höra genom densamma vidare

befordras, likasom påsar och paketer af sistnämnda slag, hvilka

utgått från den postanstalt som utfärdar kartan, skola, då de innehålla

värdeförsändelser och lämpligen kunna inneslutas i påse eller paket

till postanstalt, dit post expedieras, äfven å kartan upptagas, med angifvande

af afgångs- och adressort, vid vite af 1 rdr för hvar sålunda

afsänd påse eller paket, som icke linnés å kartan behörigen införd.

Mom. 6. Till hvart postkontor och postexpedition, dit någon af

de i föregående mom. 1 och 5 omförmälda försändelser direkt affardas,

vare sig för att genom samma postanstalt utdelas, tillsändas vederbörande

poststationer eller till andra postkontor eller postexpedi
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Prof ok olle ring

Dirigering.

Inpackning.

tioner omkarteras. skall särskild karta utskrifvas, upptagande dagen,

då posten afgått.

Mom. 7. Förekommer å karta försändelse med angifvet värde,

skall densamma åtföljas af en duplettkarta, hvari upptages såväl dagen

för expedierande af post utaf omförmälda beskaffenhet som åtgångs-

och adressort, och hvilken duplettkarta bör till afgångsorten

återsändas i den ordning som i § 136, inom. 1, föreskrifves.

§ 125.

Mom. 1. De å karta upptagna försändelser skola derjemte införas

i den afsändande postanstaltens protokoll eller dertill hörande

bilagor, på sätt och i den ordning, som af Generalpoststyrelsen föreskrifvas.

Mom. 2. I samma protokoll antecknas jemväl stycketalet af

samtlige öfriga försändelser vid postanstalten, som undergått den i §

122, inom. 4 och 5, föreskrifna stämpling.

§ 126.

Mom. 1. Vid postens expedierande skall synnerlig vinn läggas

derom att försändelser till orter, belägna bortom nästföljande postanstalt,

varda inneslutna i påsar eller paketer till de postkontor eller

pustexpeditioner, genom hvilka desamma kunna snarast hinna bestämmelseorten.

Mom. 2. För sådant ändamål tillhör det postförvaltare att, med

ledning af de för posternas gång och för jern vägstågen utfärdade tidtabeller

samt af tillgängliga uppgifter å de postförande fartygens turer,

uppgöra och i postanstalten anslå fullständig expeditionstabell för

postförsändningen & olika dagar till inrikes postanstalter samt till

Norge och till utlandet.

§ 127.

Försändelserna höra på sådant sätt sammanslås och inpackas att,

vid postens framkomst till bestämmelseorten, de okarterade försända!-

opaginerad Kontrollera mot PDF

215

serna må kunna, så snart som möjligt, utdelas, utan afvaktande af att

postens öfriga innehåll blifvit med kartan jemfördt.

§ 128.

Mom. 1. De påsar och paketer, i Indika försändelserna hlifvit

inneslutna, skola val och omsorgsfullt med postanstaltens sigill förseglas,

der påsarne icke äro försedda med läs som gör särskild försegling

öfverflödig. Isynnerhet iakttages sådant med påse eller paket,

som innesluter rekommenderad! bref eller försändelse med angifvet

värde.

Mom. 2. Dessa påsar och paketer höra såsom sådane särskild!

utmärkas.

§ 129.

Mom,. 1. Sedan förenämnde påsar och paketer blifvit, i den utfärdandet af

mon lämpligen kunna! ske. inneslutna i postväskor eller säckar, Indika 1,<Ktpa 6- efter omständigheterna tillåsas eller förseglas eller ock förses med både

läs och sigill, samt derå blifvit anbragta erforderliga adresser, skola

såväl postväskor som säckar uppföras å postpass; och böra derå eller

å särskild, postpasset åtföljande förteckning jemväl upptagas de från

postanstalten utgångna eller från andra postanstalter anlända postpåsar

och paketer samt kollis med paketgods in. in., Indika antingen

i särskild! å poståkdon anbragt förvaringsrum instufvas eller lösa posten

åtfölja.

Mom. 2. Försummas sådan!, bete för hvar från postpasset eller

förteckningen utesluten försändelse postförvaltare 5 rdr.

Mom. 3. Lösväskor, Indika aflemnas till postiljon eller, der sådan

icke posten åtföljer, till postförare för att af denne vårdas, upptagas

icke å postpass eller förteckning.

§ 130.

Mom. 1. Post, hvilken befordras med posthemmans-, betingad, Postens affärgästgifveri-,

håll- eller reservskjuts, skall från den postanstalt, der dan<k''

opaginerad Kontrollera mot PDF

216

Anteckningar

å postpasset.

samma postgång begynner, affärd as å den tid, som finnes faststäld i

tidtabell som af Generalpoststyrelsen utfärdas.

Mom. 2. I enlighet härmed fortares äfven vid öfrige postanstalter

som af posten passeras. Anländer emedlertid till mellanliggande

postanstalt dylik post efter den i tabell upptagna tid, må —- då sådant, för postens behöriga expedierande är oundgängligen nödigt

- postens vidare befordran derifrån i samma mon uppskjutas.

Mom. 3. Om till postkontor eller postexpedition post, af hvars

försändelser eu del skolat med annan post derifrån vidare befordras,

så sent anländer, att försändelserna icke kunna på sådant sätt fortskaffas,

skall på postförvaltares bepröfvande ankomma, huruvida, med

afseende å tiden, inom hvilken annan ordinarie lägenhet erbjuder sig,

må för ifrågavarande försändelsers befordran anlitas extra post.

Mom. 4. Med dylik extra post må dock icke försändas paketer

eller gods i vidsträcktare mon än som ske kan utan att derför ökadt

hästantal behöfver användas.

Mom. 5. Har afsändande! af extra post föranledts deraf att å

postanstalt posten blifvit obehörigen fördröjd, skall af den, som dertill

varit vållande, ersättas kostnaden för extra postens afsändande.

§ 131.

Mom. 1. Å postpass. som utfärdas af den postanstalt, från hvilken

posten ursprungligen utgått, och förses med anteckning om tiden,

då densamma blifvit afsänd, skall derefter af hvar följande postanstalt

tecknas tiden, då posten dit ankommit och derifrån afgått.

Mom. 2. Försummas sådant, bete den, som posten expedierat,

5 rdr.

Mom. 3. Varder eu annan tid än den, dä post ankommit eller

affärdats, å passet angifven, stånds den, som postpasset med dylik

anteckning försett, ansvar enligt 25 kap., 16 § Strafflagen.

Mom. 4. Äfvenså skall å postpass göras anteckning, om anledning

förekommit till anmärkning mot postiljon eller postförare, om orsaken

till posts fördröjda ankomst in. in.; hvarefter de i postpasset

införda uppgifter undertecknas af den som posten expedierat.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

§ 132.

Mom. /. Går postpass förloradt, skall å det postkontor eller Postpassets

den postexpedition, dit posten först anländer, utfärdas nytt postpass,

upptagande samtliga de försändelser som, vid postens affärdande derifrån,

densamma åtfölja.

Mom. 2. Åtföljes posten af postiljon, skall denne ansvara för

passets behöriga vård. I annat fall åligger ansvaret derför postföraren.

Mom. 3. Den, hvilken det sålunda tillhör taga vård om pustpass.

höte, der lian sådant försummat, 5 rdr.

Ankomma/u/e posters behandling.

8 133.

Mom. 1. Efter posts ankomst undersökas först, huruvida den- Försändeiaersamma

åtfölja alla de å passet eller särskild förteckning upptagna

''försändelser, Indika ej finnas inlagda uti låst förvaringsrum, dertill

nyckeln förseglad medföljer, samt om försändelserna befinnas i oskadad!

skick.

Mom. 2. Saknas försändelse, och förekommer icke anledning till Hvad iakttagas

•let- antagande, att densamma under postforslingen från sednaste pustanstalt

gått förlorad, skall genast, med telegraf, der sådan finnes att sak"a8- tillgå, men eljest, och såvida icke inom dygnet finnes ordinarie lägenhet.

med extra post afsändas underrättelse om förhållandet till den

postanstalt, hvarifrån posten sednast afgått, och hvilken det tillhör

vidtaga alla nödiga åtgerder för försändelsernas tillrättaskaffande och

befordran till bestämmelseorten.

Mom. 3. Framgår af det förhör, som af postförvaltare!! å ankomstorten

anställes med postförare och postiljon eller, i fråga om

sjöpostbefordran, med fartygsbefälhafvare och besättning, att försändelse,

genom olyckshändelse, tillgrepp eller annorledes, gått förlorad

under vägen från sednast lemnade postanstalt, tillhör postanstalten

å ankomstorten att träffa erforderliga anstalter för de förlorade försändelsernas

återfinnande.

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Om försändelse

är skadad.

Mom. 4. Äfven i sådan händelse bör med först afgående post

den postanstalt, hvarifrån posten sednast ankommit, underrättas om förhållandet,

likasom anmälan skall, så snart ske kan, göras hos Generalpoststyrelsen,

i hvardera af de uti föregående mom. 2 och 3 omförmälda

fall, samt hos kronobetjening å landet eller polismyndighet

i stad så snart icke någon anledning förekommer till den förmodan

att försändelsen å annan postanstalt qvarligger.

§ 134-

Mom. 1. Befinnes vid den undersökning af ankommen post,

som i nästföregående §, mom. 1, föreskrifves, att påse, paket, säck eller

väska, hvari finnas inneslutna försändelser, som skola med post vidare

befordras, är skadad så att densamma icke bereder nödig säkerhet

för deri förvarade försändelser, eller att förseglingen derå blifvit rubbad,

skall, om tiden sådant medgifver, i postiljon eller postförares

samt ytterligare ett vittnes närvaro, posten öppnas, innehållet deraf

med den åtföljande kartan jern föras och protokoll öfver hvad dervid

förekommit upprättas, hvithet protokoll af vederbörande postförvaltare

och vittne, som närvarit, undertecknas; hvarefter detsamma bifogas

kartan och samtlige försändelserna förses med nytt omslag, som med

postanstaltens sigill förseglas.

Mom, 2. Tillåter icke tiden en dylik undersökning, skall försändelsen

i det skick, hvari densamma befinnes. inneslutas i annan

påse, säck eller dylikt, som på törenämnda sätt förseglas; hvarjemte

anteckning derom göres i postpasset.

§ 135.

Mom. 1. Den granskning af postpass och dertill hörande förteckning

som i § 133 omförmäles, skall å postanstalt, der flera än

en tjensteman äro anställa, alltid försiggå i närvaro af tv änne bland

de personer, som å postanstalten tjenstgöra.

Mom. 2. Äfvenså skola å förenämnde postanstalter tvänne personer

närvara såväl vid postens öppnande och uttagandet af de till

postanstulten adresserade försändelser som vid kartans jemförande med

innehållet af de uti § 12M, mom. 2. uniformälda påsar och paketer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

219

§ 136.

Mom. 1. Befmnes vid postens öppnande densamma innehålla Försäudeisersamtlige

de å karta uppförda försändelser, skall, der sådan duplett- "med*pojkår*

karta medföljer, som i § 124. inom. 7, omförmäles, donna med omgående

post qvittcrad återsändas till den postanstalt, som kartan

utfärdat.

Mom. 2. Saknas deremot någon af de å kartan upptagna försändelser,

skall derom ofördröjligen göras anmälan till postanstalten

å afgångsorten, dervid, i fråga om försändelser till omkarteringskontor,

uppgifves den saknade försändelsens inlemningsmunmer, men för försändelse,

som från omkarteringskontor skolat afgå, såväl nummer som

inlemningsort; hvaremot, der direkt postutvexling egen ruin mellan

afgångs- och adressorterna, iakttages följande: *

saknas försändelse med angifvet värde eller rekommenderad! bref,

uppgifvas i förra fallet såväl vigt och adressatnamn som inlemningsnuminer,

i sednare fallet endast inlemningsmunmer å den uteblifna

försändelsen;

saknas försändelse med postförskott, paketpostförsändelse, fribref

eller postanvisning, skall fullständig uppgift meddelas å samtlig»; de

till samma klass hörande försändelser, som riktigt kommit postanstalten

tillhanda, dervid icke allenast för hvar och en af försändelserna

angifves adressatens namn, utan äfven särskild! upptages: för postförskottsförsändelser

och postanvisningar de belopp, hvarå desamma

lyda, samt för paketer den vigtklass, till hvilken desamma hänföras;

utgöres den saknade försändelsen af ofrankerad eller ofullständigt

frankerad försändelse af annat slag än härofvan omförmäles,

uppgifves antalet ankomna försändelser samt det för dem belöpande porto.

Mom. 3. 1 öfverensstämmelse härmed fortares äfven om, genom

oriktigt angifvande af vigtsatserna för ofrankerade försändelser, felaktigt

beräknande af restporto för ofullständigt trunkerade försändelser

eller annorledes, postanstalt blifvit påförd! porto till annat belopp än

som vederbör.

Mom.. 4. Bref, hvari dylik anmälan göres, skall åtföljas af

(luplettkarta, hvilken ofördröjligen qvittera»! återsändes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

220

Behandlingen

å mellanliggande

postanstalt

af okarterade

bref.

Försändelsernas

journalisering.

Mom. 5. Har ej med omgående post blifvit gjord anmärkning

mot ankommen karta, anses dermed riktigheten af densamma vara

behörigen erkänd.

§ 137.

Mom. 1. Hårrör den bristande öfverensstämmelsen mellan innehållet

åt afskild post och den karta, som densamma åtföljt, af något

vid kartans ncdskrifvande begånget fel, må ny karta utskrifvas och

vederbörande postanstalt tillsändas.

Mom. 2. Befinnes deremot, att vid postens expedierande icke

bl hvit afsända alla de bref och pakter in. in., som skolat kartan åtfölja,

höra af den postanstalt, som kartan utfärdat, vidtagas alla nödiga

åtgärder lör att de felande försändelserna må komma vederbörande

tillhanda, samt de upplysningar, som med anledning häraf kunnat

vinnas, meddelas den postanstalt, till hvilken kartan utfärdats.

§ 138.

Befinnes vid öppnandet af ankommen post antalet af de i § 124.

mom. 3, omförmälda försändelser icke motsvara den derom meddelade

uppgift, göres i enlighet med stadgandet i § 136 derom anmälan hos

postanstalten å afgångsorten, hvilken har att vidtaga de åtgerder, som

deraf påkallas.

§ 139.

Om, vid öppnandet å mellanliggande postkontor eller postexpedition

af den posten åtföljande breflåda, deruti anträffas försändelser,

hvilka äro adresserade till eller böra befordras öfver någon af de

postanstalter, dem posten vidare har att passera, skola, i den mon

tiden sådant möjligen medgifver, försändelserna, och särdeles bland

dessa sådane som ej äro frankerade, ur breflåda!! upphemtas och till

vederbörande aclresspostanstalter karteras.

§ 140.

De ankomna posterna varda uti särskild journal införda, under

iakttagande af de föreskrifter, som af Generalpoststyrelsen meddelas.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

§ 141.

Till ankommen post hörande karta skall, innan densamma till Kartornas till

Generalpoststyrelsen insändes, it postkontor eller post.*expedition till-åt allmänheten,

handahållas personer, som anmäla sig att af densamma erhålla del.

§ 142,

Mom. 1. Postutvexlingen mellan poststation och postkontor eller Postutvexiinpostexpedition

i allmänhet verkställes icke medelst eu sådan försän- poststation,

delsernas kartering och inneslutande i särskild!, paket eller påse till

hvar olika adressort eller omkarteringskontor, som, i fråga om postförsändningen

mellan fullständiga postanstalter, lilltå it härut van föreskrifven;

utan skola försändelser från poststation, behörigen förtecknade,

öfversändas till det närliggande postkontor eller postexpedition,

genom hvilken de med största fördel kunna befordras till sina bestämmelseorter,

såsom vore de ä samma postanstalt inlemna»!,'': likasom

försändelser, Indika äro adresserade till poststation, af öfrig»- postanstalter

karteras på och öfversändas till det postkontor eller den postexpedition,

som, stående i direkt postutvexling med stationen, kan

bereda försändelserna den snabbaste befordran till bestämmelseort,m,

hvarefter genom samma postkontor eller postexpedition försändelserna,

behörigen förtecknade, stationen tillsändas eller på annat sätt adressaterna,

tillhandahållas.

Mom. 2. Nödiga bestämmelser rörande hvad i öfrig! iakttagas

bör, såväl vid postutvexlingen mellan poststation och fullständig postanstalt

som emellan tv änne poststationer, meddelas af General poststyrelsen.

§ 143.

Mom. I. Till de postkontor eller postexpeditioner, med Indika

poststation står i direkt postutvexling, skall vid hvart års utgång af

stationsföreståndaren aflemnas förteckning å alla sådan»'' byar, gårdar

och ställen, till hvilka postförsändelser lämpligast kunna genom stationen

fortskaffa*.

opaginerad Kontrollera mot PDF

222

Lösens debiterande.

Mom. 2. Denna förteckning bör derefter af vederbörande postförvaltare

granskas och deri vidtagas de förändringar och rättelser,

som af omständigheterna kunna påkallas, dock så att icke derigenom

betages någon korrespondent rättigheten att, såsom honom bäst synes,

få ankomna postförsändelser sig tillstälda antingen genom poststation

eller med lösväska, der begagnandet af detta sednare postutvexlingssätt

icke botinnes strida mot föreskrifterna i 66 §, 11 monn

Mom. 3. Med ledning af donna, sålunda uppgjorda förteckning,

och utan afseende derå om stationens namn finnes i ankommen postförsändelses

adress intaget eller icke, skola till poststation försändas

alla de bref, tidningar och paketer in. in., Indika äro adresserade till

personer, boende inom poststationens område, och Indika försändelser

icke, på grund af föreskrifterna i § 50, böra på ånnat sätt adressatiurna

tillhandahållas.

§ Hd.

Den härofvan i § 56, inom. 2, omförmälda anteckning om lösen

å försändelse, för hvilken vid inlemnande! belöpande postafgift antingen

alldeles icke eller också ej till lulla beloppet blifvit utgjord, skall

för försändelse som utvexlas mellan poststation och fullständig postanstalt,

af denna sednare verkställas.

§ 145.

Mom. 1. klar lösen blifvit påförd med annat belopp än som

vederbort, och äro omständigheterna dervid sädane. att hos posttjenstemaimen

någon tvekan kan antagas hafva förekommit om den grund,

hvarefter lösen borde beräknas, bote den tjensteman, som försändelsen

med dylik anteckning försett eller förse låtit, dubbla beloppet af skilliaden

emellan den afgift, som blifvit påförd och deri, som rätteligen

belöper.

Mom. 2. År, utan att sådane omständigheter förekomma, försändelse

påförd högre lösen än som rätteligen belöper, eller har för

utlemnande af postförsändelse blifvit fordrad högre ersättning än den

derå tecknade lösen, fortares i enlighet med 25 kap., 9 § Strafflagen.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

§ 14(1

Mom. 1. Bland de försändelser, hvilka genom Postverkets brefbärare

adressaterna tillställas, skola, med undantag för tidningar och

tidskrifter in. in. som förskrifvits genom Postverket, alla de Indika

icke undergått den i § 122 omförmälda stämpling, förses med eu

stämpel, utvisande dagen då de till brefbärare utlemnats.

Mom. 2. Denna stämpel anbringas så att dermed makuleras

hvart och ett å försändelsen anbragt frimärke.

Mom. 3. I de större städer der, på grund åt" särskild, utaf

Generalpoststyrelsen vidtagen anordning, för nu ifrågavarande ändamål

användes stämpel som jemväl angifver timmen för brefvens m. in.

utlemnande till brefbärare, skola, utan afseende å den stämpling

som, på grund af föreskrifterna i H 122. försiggått, dessa stämplar

anbringas på alla försändelser som genom brefbärare utdelas, med

undantag ensamt för de tidningar och tidskrifter in. in., som blifvit

genom Postverket förskrift] a.

Mom. 4. Försummas sådan stämpling som i denna föreskrift

ves, eller varder annan stämpel åsatt än som vederbör, vare enahanda

påföljd, som i § 123 säges.

§ 147.

Mom. 1. Anträffas vid posts öppnande försändelse, hvilken,

enligt derå tecknad adress, bort annan postanstalt tillställas, skall med

första lägenhet densamma dit öfversändas.

Mom. 2. Var dylik försändelse ä karta upptagen, eller är den

af beskaffenhet att hafva bort å karta upptagas, skall postanstalten ä

afgångsorten om förhållandet underrättas.

Mom. 3. 1 öfverensstämmelse härmed för fa res äfven om bland

de postpåsar och paketer, som posten åtfölja, en eller flera befinnas

vara adresserade till postanstalt, hvilken posten redan passerat eller

till hvilken densamma icke lämpligen kan med samma post fortskaffa!;.

Mom. 4. Äfvenså skall försändelse, som i den posten åtföljande

breflåda anträffas, adresserad till postanstalt, dit den icke med fördel

kan befordras från de postanstalter, dem posten vidare har att

Brefbärares

t ampel.

Felsända bref

m. m.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Postens emottagande

å postanstalt.

passera, uttagas och med första tjenlig^ lägenhet till adressorten öfversändas.

§ 148.

Mom. 1. Postförvaltare eller poststationsföreståndare, hvilken

underlåter att, utan dröjsmål, på föreskrifna sätt tillställa vederbörande

postanstalt sådan försändelse, som i nästföregående §, inom. 1,

omförmäles, stånde derför ansvar i enlighet med 22 kap., 19 §

Strafflagen.

Mom. 2. Samma påföljd vare om postförvaltare eller poststationsföreståndare

frånskilt ankommen post sådan försändelse, som i

åberopade §, inom. 3, namnes, utan att densamma till vederbörande

postanstalt öfversända.

§ 149.

Posttjensteman, hvilken, på sätt i § 147 omförmäles, expedierat

försändelse till annan postanstalt än som vederbort, bote. om försändelsen

utgjorts af bref eller paket med angifvet värde eller af rekommenderad!

bref, 10 rdr, men i annat fall 2 rdr. och ersätte Postverket

all den förlust, som derigenom kan detsamma tillskyndas.

$ 150.

Mom. I. A hvarje tid af dygnet, äfven den då icke, jemlik!

§ 7, inom. 2, postanstalt behöfver hållas öppen för allmänheten, skall

derstädes i behörig ordning emottagas ankommen post, vare sig att

densamma befordras land- eller sjövägen, och antingen den ntgöres

af karterad eller lådbrefspost.

Mom. 2. De bland anlända försändelser, Indika böra med annan

post vidare befordras, skola derefter, så utan afl tidsutdrägt undergå

erforderlig postbehandling, att de må kunna fortskaffas med

första tjenlig^ lägenhet, såvida icke å desamma linnés gjord anteckning

derom att de skola med annan lägenhet befordras.

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

tz 151.

Mom. 1. De å postanstalt ur lösväska npphemtade försändelser,

hvilka böra med post vidare befordras, likasom de från andra postanstalter

eller i breflåda ankomna försändelser, Indika böra adressaterna

genom lösväska tillställas, skola, der sådant möjligen ske kan, med

strykande post expedieras.

Mom. 2. Dock må icke af sådan anledning postens affärdande

varda utöfver den derför bestämda tid uppskjutet.

§ 152.

Mom. 1. För postförsändelsernas behöriga vård ansvara postförvaltare

eller poststationsföreståndare från det försändelserna till

postanstalten ankommit och intilldess att de derifrån blifyit i behörig

ordning utlemnade eller afsända.

Mom. 2. För post, som af postiljon åtföljes, ansvara denne under

hela den tid, som posten är åt hans vård anförtrodd. Sker under

vägen ombyte åt postiljon, skall den, som posten emottaga!'', noggiannt

tillse, att till honom varda i oskadad! skick aflemnade alla de

å postpasset upptagna försändelser, och bära, der posten utan anmärkning

emottaga, ansvaret derför om sednare eu eller annan postförsändelse

skulle saknas eller befinnas skadad.

Mom. 3. För post, som, utan att af postiljon åtföljas, befordras

med posthemmans-, betingad, gästgifveri-, håll- eller reservskjuts, ansvara

postförare från det posten emottaga tilldess att densamma

blifvit till annan postförare i behörig ordning aflenmad.

Mom. 4. För post, som befordras å jernväg eller ångfartyg,

utan att af posttjenkeman eller postiljon åtföljas, eller som med enskild

tillhörig diligens fortskaffas, ansvara vederbörande jernvägstjensteman,

ångfarty^befälhafvare eller forman.

Mom. 5. Det ansvar och den deraf följande skyldighet att, i

mon af tillgång, ersätta förkomma eller skadade postförsändelser, som,

på grund af föreskrifterna i donna §, åligga postförvaltare, poststationsföreståndare,

postiljon, postförare, jernvägstjensteman, ånfartygsbefälhafvare

eller forman, skola emedlertid icke ega ruin der, oak
29
-

Lös väskornas

expedierande.

Ansvaret för

postens värd.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

facit alla erforderliga försigtighetsmått blindt vidtagna, postförsändelse

gått förlorad eller blifvit skadad till följd af olycksfall, öfvervåld, tillgrepp

eller annan händelse, hvilken ej kunnat förekommas af den, som

det tillhört att om posten taga vård.

§ 153.

Underlåtenhet Mom. 1. tiar försändelse, hvilken antingen alldeles icke eller

fvankttiicr. endast till någon del frankera!,s, blifvit från karta utesluten, eller förport0-

salvelse, för hvilken frankeringsafgift kontant utgjorts, icke blifvit

behörigen försedd med frimärke till deremot svarande belopp, utan

att, der sådant uraktlåtits, blifvit å kartan uppföre!! det för försändelsen

uppburna frankeringsbeloppet, må, der sådane omständigheter

förekomma, som gorå det antaglig!, att felet tillkommit ensamt af

ovårdsamhet, förseelsen umgäldas med 5 rdr böter och ersättande åt

de befordringsafgifter, hvilka möjligen gatt för postkassan förlorade.

Mom. 2. Förekomma icke sådane omständigheter, som liärofvan

omförmälas, skall den posttjensteman, hvilken varit vållande dertill

att försändelse på förenämnda sätt från karta uteslutits, derför

straffas i enlighet med 25 kap., 10 § Strafflagen, men posttjensteman,

hvilken uppburit frankeringsafgift utan att låta densamma komma

vederbörande försändelse tillgodo, umgälla sitt brott enligt 12 § i

åberopade kap. af Strafflagen.

Mom. 3. 1 enlighet med sist anförda lagrum straffas äfven postförvaltare,

poststationsföreståndare eller postbetjent, hvilken icke i behörig

ordning redovisa! porto, som för ofrankerad eller ofullständigt

frankerad försändelse uppburits, eller afgift, som för resandes befordran

med Postverkets åkdon blifvit erlagd.

§ 154.

Ansvarigheten Mom, 1. Hvad härofvan linnés stadgadt om postförvaltare

tor fel ! ti"»- älioo-ande ansvar för fel eller försumlighet i tjenstår, galle i samma

mon kontrollör, kontorsskrifvare eller med särskild! arvode af postmedlen

anstäldt extra biträde äfvensom resepostexpeditör i fråga om

de göromål, som af dem bestridas.

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Mom. 2. Här genom enskild! biträdes förvållande blifvit försummadt

något af hvad vid posttjenstens bestridande skolat iakttagas,

vare deremot postförvaltare derför ansvarig.

§ 155.

Mom. 1. Underlåter postförvaltare att inom föreskrifven tid Ansvar för för
n

Till z. ,, summelse med

till Generalpoststyrelsen eller Styrelsen underlydande atdelnmg eller handlingars inkontor

insända uppgift, räkenskap, uppbördsförslag, postkarta, post- 8,md''mlk''

pass, protokoll, journal eller annan handling, som årligen bör å vissa

lider ingifvas, bote derför 5 rdr.

Mom. 2. Gör sig postförvaltare skyldig till fortsatt försummelse

med sådan handlings insändande, ankomme på Generalpoststyrelsen

att, i enlighet med 39 § i nådiga instruktionen den 6 november

1863, fastställa lämplig! vite för uraktlåtenhet att inom utsatt viss

tid ställa sig dithörande föreskrifter till efterrättelse.

§ 156.

Mom. 1. Försummar postförvaltare att inom faststäld tid till Försummad

i i n i n leverering.

Postverkets lmfvudkassa insända öfvergkottspostmedel eller verkställa

föreskrifven leverering af postanvisnings- och postförskottsmedel till

belopp som vederbör, bete 10 % af det felande beloppet.

Mom. 2. Har postförvaltare, hvilken genom embetsskrifvelse

erinrats om slik försummelse, uraktlåtit att, inom eu vecka efter det

skrifvelse!! kommit honom tillhanda, till postkassan insända det bristande

beloppet, värde afsatt.

§ 157.

Mom. 1. Postiljon eller postförare må, utom de försändelser, oloflig Morse»!

af vederbörande postanstalter aflemnas, icke till befordran utom anst™na.P°''

lösväska emottaga annan försändelse än förbudssedel.

Mom. 2. Bryter häremot postiljon eller postförare, stålide derför

ansvar i enlighet med 25 kap., 10 § Strafflagen.

Mom. 3. Samma påföljd vare om postiljon åt resande upplåtit

plats i eller på poståkdon utan att afgift derför blifvit erlagd och

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Postregalet.

biljett utlemnad, eller om resan fortsatts längre väg än den, för hvilken

betalning utgjorts till Postverket.

§ 158.

Mom. 1. Med jernväg, ångfartyg eller enskild diligens må,

utan att postbehandlas och utan afgift till postkassan, kunna befordras

sådane oförseglade bref från eller till jernvägstjensteman, fartygsredare

eller aflastare eller diligensdisponent, som för resan äro af

nöden.

Mom. 2. Tjensteman eller betjening vid jernväg, befälhafvare

eller besättning å ångfartyg, hvilket, jemlik! 4 §, 1 inom., bör vara

försedt med breflåda, eller forman ä enskild diligens, hvilken eljest

till befordran emottager bref, som i vigt ej öfverstiger 25 ort, utan

att detsamma ofördröjligen i Postverkets breflåda nedlägga, bete för

hvar gång lian dermed beträdes, från och med 20 till och med 150

rdr samt erlägge dessutom till Postverket belöpande porto för hvart

bref, som sålunda blifvit obehörigen befordrad!

Mom. 3. Enahanda ansvar vare för det fall att till befordran

å jernväg, ångfartyg eller enskild diligens mottagits paket, påse eller

dylikt, hvaruti veterligen förseglade bref funnits inneslutna.

§ 159.

Mom. 1. Den, hvilken uppsåtligen förleder eller förleda söker

postiljon eller postförare, tjensteman eller betjening vid jernväg, befälhafvare

eller besättning å ångfartyg eller forman å enskild diligens

till dylik förseelse, som i §§ 157 och 158 omförmäles, stånde derför

ansvar i enlighet med 3 kap., 1 § Strafflagen.

Mom. 2. tiar i paket, som aflemnats till befordran med jernväg,

ångfartyg eller diligens, blifvit inneslutet förseglad! bref, stöld!

till annan person än den till hvilken paketet är adresserad!, hvilket

bref i vigt ej öfverstiger 25 ort, böte afsändare!! från och med 20

till och med 50 rdr.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

§ 160.

Mom. 1. Böter, hvilka ådömas på grund af §§ 157—159, tillfalla

angifvaren.

Mom.. 2. Öfriga böter, hvilka utgå på grund af denna nådiga

författning, skola, der ej särskild! finnes annorlunda fö reskript, tillfalla

postkassan.

§ 161.

Mom. 7. För hvad af postmedlen blifvit till ersättande af förkomna

eller skadade postförsändelser eller resandes gods utbetalad!

och derför icke, på grund af § 17, inom. 2, godtgörelse erhållits, söko

Postverket sin ersättning hos den eller dem, som till förlusten eller

skadan på ett eller annat sätt varit vållande.

Mom. 2. tiar förlusten inträffa! eller skadan uppkommit till

följd af olyckshändelse, utan någons förvållande, eller kan icke någon

till ansvar derför bindas, må det från postkassan i sådan! afseende

utbetalade belopp afskrifvas.

§ 162.

Postförvaltare, likasom öfrige vid postanstalt anstå!da tjensteman,

tillhör det att beredvilligt och på ett förekommande sätt tillhandagå

allmänheten med alla sådane upplysningar rörande postförsändelser

och deras behandling in. in., som skäligen kunna äskas och af posttjensteman

kunna meddelas.

§ 163.

Mom. 7. Afliden postförvaltare, eller varder genom plötsligen

iråkad svår sjukdom eller af annan orsak postförvaltare urståndsatt

att sin tjenst förrätta, och finnes vid postanstalten icke å stat anstäld

annan tjensteman, skall i stad magistrat, men å landet Kong!. Majrts

Befallningshafvande eller kronofogden i orten förordna lämplig person

att postgöromålen bestrida tilldess, på anmälan om förhållande!, Generalpoststyrelsen

om tjenstens förrättande förordnar.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Mom. 2. "Varder föreståndare för poststation, hvilken icke är

vid jernväg belägen, hindrad att postutvexlingen derstädes besörja,

förordnas på samma sätt dertill lämplig person af föreståndaren för

det postkontor eller den postexpedition, under hvilken stationen lyder.

§ 164.

På Generalpoststyrelsen ankomme att, genom särskilda tjenstgöringsreglementen,

förordna om hvad i (ifrigt till vinnande åt ordning

och säkerhet vid postutvexlingen bör iakttagas.

§ 165.

Af donna nådiga författning skall ett exemplar finnas anslaget

i hvar postanstalts förstuga, likasom densamma eller utdrag deraf,

innehållande §§ 158—160 och 165 af poststadgan, skall, vid 5

riksdalers vite, finnas anbragt å alla tullkammare, i väntningsrum, å

jernvägsstation äfvensom i ångfartygssalong och å diligensinrättningskontor,

der med ångfartyget eller diligensen post befordras.

Tillämpningen af poststadgan vidtager den 1 januari 187 .

utom hvad angår föreskriften i 66 §, 1 inom., rörande vissa lösväskors

tillhandahållande genom Postverket, hvithet stadgande icke blifva!*

gällande förrän med ingången af år 187 .

opaginerad Kontrollera mot PDF

231

Innehållsförteckning till ALLMÄNNA POSTSTADGAN,

med hänvisning till den sida i Generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse,

der särskild redogörelse för §§nas innehåll och motiverna

derför meddelas.

8 I
-

» 2.

» 3.

» 4.

« 5.

» G.

i.

» 8.

» 9.

» 10.

Postverkets ändamål.

1: A alla Hiller befordras bref, korsband, tidningar, sinåpaketer.........

Till och från alla fullständiga postanstalter: postanvisningar och

postförskott.

2: 1 den rnon ske kan, befordras äfven tyngre paketer och resande.

Sid.

19—21.

Postbeford ringen.

Vilkoren för postbefordran med gästgifveriskjuts ....

» » » » enskildes jernvägar

» » » » » ångfartyg

o » » » » diligenser.

Breflådornas anskaffande och deras beskaffenhet ....

21, 22.

L2, 23.

Posta t vex 1 i ngen.

Hvad iakttagas bör vid försändelsers inlemnande.

1: Hvilka försändelser skola direkt inlemnas.

2: Tiden då, för sådant ändamål, postanstalterna skola hållas öppna

3—6: » inom hvilken de olika slagen af försändelser höra aflemnas

7—10: Hvilka försändelser som kunna och höra i breflåda nedläggas

11: Om det biträde som bör allmänheten lemnas med postförsändelsernas

vågning in. m..........................................................

12: Tiden för breflådornas tömning.

Inskränkning i antalet försändelser som å poststation kunna inlemnas

Hvad iakttagas bör i afseende å försändelsers förseende med adress...

Hvad särskild! iakttagas bör

1: i afseende å fribref;

2: » » rekommenderad! bref;

3: » » assurera»!! bref;

''23, 24.

opaginerad Kontrollera mot PDF

232

4: i afseende ä paket;

5: » « värdes angifvande;

6—12: » » vissa försändelsers uteslutande från postbefordran

11. Huru förfaras bör då för högt värde angifves ....................................

12. » » » da afsändare begär intyg öfver försändelses kontanta

innehåll ....................................................................................

13. Qvitto meddelas å rekommenderad! och assurera dt bref samt å paketer.

14. Mottagningsbevis .................................................................................

15. Bekommenderade och assurerade försändelser: afgrena derför

16—18. Ersättning för förkomna eller skadade försändelser ...............

19. Tvångsrekommendation..................................................................

20. Afskrift af inlemnade postförsändelser.......................................

21. Frankeringsfrihet och frankotvång .............................................

Franko och porto:

» 22. för vanliga bref ...........................................................

» 23. » lokalbref.................................................................

» 24, 25. Försändelser under band, varuprofver och mönster

Paketpostförsändelser.

<17-19,

<34—37.

37.

39, 40.

» 26. Småpaketer.............................................

» 27. Paketer med afståndsporto......................

» 28. Adressbref ..............................................

Sättet för postafgifternas utgörande.

19—21,

40—49.

» 29. Kontant eller med frimärken.

» 30. Fullständig eller delvis frankering.

» 31. Franko åtecknadt, men ej utgjord!.

» 32. Franko åtecknadt, men sedermera utplånad!.

» 33. För högt franko utgjord!.

» 34. Anbragt frimärke borttaget.

» 35. Användande af förut begagnad! frimärke.

» 36. » af falskt frimärke.

» 37. Frimärkenas valörer och tillhandahållande.................................49^ 50.

» 38—41. Hvad iakttagas bör då afsändare önskar förändra adress å

inlemna,! försändelse eller densamma återtaga.....................50.

» 42—45. Postanvisning

» 46—48. Postförskott .

opaginerad Kontrollera mot PDF

238

§ 49.

» 50.

» Öl, 52.

» 53.

» 54.

» 55—57.

» 58.

» 59—61.

» 62.

« 63.

» 64, 65.

» 66—68.

» 69—71.

„ 72—76.

» 77—99.

,, 100.

» 101—118.

» 119.

» 120.

» 121.

-> 122, 123.

» 124.

» 125.

» 126.

.. 127, 128.

» 129.

u 130.

» 131.

>'' 132.

Hvad iakttagas bär i afseende å an k o unna postförsändelsers

behandling.

Försändelsernas utdelande:

genom brefbärare..........................................................................

genom poststation ......................................................................

genom utsändande med posterna...................................................

genom tillhandahållande å adressortens postanstalt.

med rätt för adressaten till särskild! breffack ..............................

Särskilda iakttagande!! vid försändelsernas utlemnande.

Sid

51—53.

53, 54.

54.

54—56.

Armring af ankomna postförsändelser.

Obeställbara försändelsers behandling....................................

S. k. eftersändande af ankomna bref m. m.

Reklamerande af uteblifva försändelser m. m...................

Postutvexlingen med Norge och utlandet.................

Postutvexlingen genom lösväska....................................

Po stafgiftemas bokförande .............................................

Förskrifning genom Postverket af tidningar m. m.

Fribref sförfattning ...........................................................

Extra posters begagnande

Personbefordringen med Postverkets åkdon...............

Förbudssedlars fortskaffande med posterna

Anslag om posternas åtgångs- cell ankomsttider ...............

Befordringsvägen för postförsändelser.

56, 57.

57.

57. 58.

58—62.

62—65.

(65—70,

j 128—134.

71—88.

88, 89.

89.

89.

90.

Postbehandlingen.

Afgående posters behandling.

Stämpling ......................

Kartering ....................

Protokoller ing ................

Dirigering.......................

Inpackning.......................

Utfärdandet af postpass ..

Postens affärdande...........

Anteckningar å postpasset

Postpassets vård..............

,90—95.

30

opaginerad Kontrollera mot PDF

234

§ 133- » 136- » 139.

» 140.

» 141.

„ 142- » 145.

» 146.

» 147- « 150.

» 151.

» 152.

» 153.

» 154.

» 155.

» 156.

» 157.

» 158- » 161.

» 162.

» 163.

» 164.

» 165.

135.

138.

144.

149.

Ankommande posters behandling:

Försändelsernas jemförande med postpasset....................................

» » » postkartan rn. rn.........................

Okarterade försändelsers behandling å mellanliggande postanstalt

Försändelsernas journalisering .....................................................

De ankomna kartornas tillhandahållande åt allmänheten ...............

Postutvexlingen genom poststatation ....................................

Lösens debiterande.

Brefbärarestämpel.

Felsända bref in. in.

Postens emottagande å postanstalt.

Lösväskornas expedierande.

Ansvarsbestämmelser in. in.

Sid.

,90—95.

95.

Ansvaret för postens vård ............................................................95.

Underlåtenhet att redovisa franko eller porto ........................

Ansvarigheten för fel i tjensten...............................................

Ansvar för försummelse med handlingars insändande..............

Försummad leverering ..........................................................

Oloflig befordran med posterna.

-160. Postregalet..........................................................................

Hvad iakttagas bör för att hålla Postverket skadeslöst

för utbetalade ersättningsbelopp.

Postpersonalens förhållande mot allmänheten.

Posttjenstens uppehållande vid tillfälligt förfall för postvaltare.

Utfärdande af tjenstgörings reglemente ..........................

Liden för poststadgans tillämpande................................

''96—98.

''98—100.

100, 101.

90.

101.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.