Sök i Ratio Lex

Om antagande af en författning angående sparbanker

1871-01-30 · 44 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1871:3, Om antagande af en författning angående sparbanker

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

5

X:o 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 30 Jan. 1871, kl. 1 e. m.

Kongl. Mops nådiga Proposition till Riksdagen, om antagande af en författning

angående sparbanker; Gifven Stockholms Slott den 23 December

1870.

Utvecklingen af sparbanksväsendet bär i landet tiar under senare tider

onekligen gjort ej obetydliga framsteg; dock är förhållandet i detta afseende här

vida mindre fördelaktigt än i flera andra länder, särskild! de oss närmast liggande

Norge och Danmark. Sedan till följd häraf hos Kongl. Maj:t kommit i öfvervägande,

huruvida icke, för befrämjande af det med sparbankerna afsedda ändamål,

en lagstiftning i ämnet vore af behofvet påkallad, samt förslag till förordning angående

sparbanker blifvit af utsedde komiterade upprättad t och i Högsta Domstolen

granskadt, har Kongl. Maj:t förehaft frågan till hufvudsaklig pröfning samt dervid

dels ansett det vara af vigt att icke genom stränga reglementariska föreskrifter må

undertryckas och qväfvas det allmänna medborgerliga intresse, som kallat till lif

samt på ett i allmänhet synnerligen förtjenstfull! sätt skott och förkofra! jde

många i vårt land nu befintliga sparbanksinrättningarne, dels å andra sidan funnit

bestämmelser erforderliga angående ansvarigheten för dem, hvilka handhafva sparbankernas

förvaltning, samt i fråga om rättigheten att disponera öfver deras vinstmedel,

äfvensom vissa stadganden höra meddelas för att betrygga insättares rätt

och säkerhet samt till bestämmande af den domstol, under hvilken sparbank skall

lyda; Och vill Kong]. Maj:t alltså, med öfverlemnande af Stats-Rådets och Högsta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N;o 3.

Domstolens i frågan hållna protokoll, härmed, enligt 87'' § Regeringsformen, till

Riksdagens antagande framställa följande förslag till

''”Förordning angående sparbanker

§ i.

De, som vilja stifta sparbank i ändamål att mottaga smärre penni ngebelopp

samt desamma för insättarnes rakning förränta och genom räntans läggande

till hufvudstolen ytterligare förkofra, skola, innan sparbanken träder i verksamhet,

till Kong). Maj:ts Befallningshafvande i länet- inlemna ett exemplar af det för sparbanken

antagna reglemente samt uppgifva den ort, der sparbankens styrelse k o lummer

att hafva sitt säte.

Hvad sålunda stadgadt är skall för redan stiftad sparbank fullgöras före

slutet af innevarande år.

Om fastställelse å sparbanks reglemente, der sådan äskas, är särskild!

förord nåd t.

§ 2.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall ock årligen å tid, som Kong!.

Majrts Befallningshafvande för hvarje sparbank, med afseende å innehållet af dess

reglemente, bestämmer, afl emu as förteckning å de personer, hvilka, såsom hufvudmän

eller styrelseledamöter, bankens förvaltning handhafva.

§ 3.

All vinst, som å sp a rb an k sr öre! se uppkommer, skall ingå i en reservfond

till bestridande af nödiga omkostnader och betäckande af möjligen inträffande förluster;

dock må, när reservfonden öfverstiger tio procent af insätta medel med-derå

upplupen ränta, öfverskottet kunna, der ej reglementet annorlunda stadgar, användas

för allmännyttigt eller välgörande ändamål.

§ 4-

Finnas sparbanks tillgångar hafva genom olyckshändelse eller förlust å rörelsen

så nedgått, att de, efter afdrag för annan skuld, motsvara endast nittio procent

af insätta medel med derå upplupen ränta, skall sparbankens verksamhet genast

afbrytas och sparbanken ställas under utredning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kong!» Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

§ 5.

Underlåtes hvad i § 3 eller 4 är föreskrifvet, vare hufvudman och styrelseledamöter,

hvilka i sådant afseende felaktigt förhållande finnes ligga till last, en

för alla och alla för en, insättande ansvar ige för deras fordringars falla gäldande.

I (ifrigt vare förvaltare af sparbank för de densamma anförtrodda medel underkastade

ansvarighet endast efter do grunder, som för syssloman i allmänhet gälla,

så vidt de icke till ytterligare ansvarighet sig särskild! ut fä st.

§ 6-

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande ege rättighet att sjelf eller genom ombud

taga kännedom af sparbanks räkenskaper, jemte protokoll samt låne-, säkerhets-

och öfråga handlingar, äfvensom att, derest grundad anledning förekommer till

befarande af det i § 4 omförmälda missförhållande mellan tillgångar och insätta

medel, förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet samt förordna om densammas

ställande under utredning, till deltagande hvaruti då jemväl ett ombud af

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande utses.

Enahanda rätt att af sparbanks räkenskaper, protokoll och handlingar taga

kännedom tillkommer ock af landstinget samt i städer, som ej tillhöra landsting,

af stadsfullmäktige'' årligen utsedt ombud, h vil ket, derest tillgångafne finnas hafva

nedgått så, som i § 4 sägs, bör derom hos Kong). Maj:ts Befallningshafvande göra

anmälan.

§ 7.

Öfver Kong!. Maj:Is Befallningshafvande,-, beslut i fall, hvarom nästföregående

§ handlar, kan klagan föras hos Kong], Maj:t i Dess Finans-departement,

men beslutet går ändock i verkställighet, såvida ej Kong!. Maj:t annorlunda förordnar.

§ 8.

Sparbank vare uti mål, för h vil ka ej annorlunda i lag stadgas, lydande under

allmän underrätt i den ort, der bankens styrelse, enligt den hos Kong], Maj:ts

Befallningshafvande gjorda anmälan, har sitt säte.

§ 9- ''

När sparbank varder upplöst, skall, i händelse, efter fullgörande af sparbankens

alla förbindelser, någon behållning uppstår, denna användas till befrämjande

af ny sparbanks uppkomst och för sådant ändamål öfverlemnas till vederbörande

landsting, men, hvad angår de städer, hvilka ej i landsting deltaga, till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:u 3.

stadsfullmäktige, derest ej Kongl. Maj:t finner godt att annorlunda, på hemställan

af sparbankens hufvudmän, härom förordna.

Med sparbank afses i donna förordning icke sådan inrättning för penningars

mottagande eller upplåning, hvarest rätt till vinstutdelning blifvit stiftarne eller

deras rättsinnehafvare förbehållen, utan vare i fråga om sådan inrättning och delegarnes

ansvarighet för der insätta medel tillämpligt hvad om bankinrättning i allmänhet

enligt lag galler. Drifves rörelsen under benämning sparbank, skola dock

de här ofvan i §§ I, 2, 4 och 6 gifna bestämmelser i afseende å densamma till efterrättelse

lända.»

Kong]. Maj: t fö rbl ifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

§ 10.

ÖAR!

Axel Adlercreutz.

Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt. 1871.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. äng. Förorctn. för Sparbanker.

i

Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Stats-Pädet å Stockholms

Slott den 17 September 1869.

Närvar an d e:

Hans Excellens Herr Justitic-statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve JVachtweisier,

Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Carlson,

von Elirenheim,

Berg,

Adlercreutä.

Slutligen föredrog Departementschefen, Statsrådet Friherre af Ugglas,

efter beredning gemensamt med Hans Excellens Herr Justitie-statsministern :

10:o

Ett af Landssekreteraren II. Abelin, Grosshandlanden J. G. Swartz och

Sekreteraren F. Ilichter, — hvilka under den 29 November 1867 erhållit nådigt

uppdrag att afgifva förslag till föreskrifter för befrämjande af Svenska spark anltsväsendets

tidsenliga utveckling och ordnande, — i denna fråga den 19 December

1868 afgifvet underdånigt utlåtande jemte ett af bemälda komité upprätta dt förslag

till författning angående sparbanker.

Sedan föredragande Departementschefen tillkännagifvit, att han deltagit i

komiténs arbeten och för sin del ansåg vigtig! att eu lagstiftning i ämnet kom me

till stånd, hemställde Statsrådet, som ansåg förevarande lagstiftningsfråga höra behandlas

i den ordning som 87 § Regeringsformen för stiftande af civillag stadgade,

att Kongl. Maj:t i säd ant afseende täcktes deröfver inhemta Sin Högsta

Domstols underdåniga utlåtande och förklara Sig vilja, sedan detta utlåtande inkommit,

företaga ärendet till nådig pröfning uppå föredragning af Justitie-departementet.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla och bifalla

hvad Statsrådet i förestående mål yttrat och hemställt.

Ex protocollo

Mildhog Lundgren.

Bill. till Rihd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afl.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. För or än. för Sparbanker.

2

Stormäktigste, Allomådigste Korning!

Sedan Eders Kong!. Maj:t den 29 November sistlidna år i nåder uppdragit

åt undertecknade att, efter samråd med och under ledning af Chefen för Eders

Kongl. Maj:ts Finans-departement, afgifva förslag till föreskrifter för befrämjande

af Svenska sparkanksväsendets utveckling och tidsenliga ordnande, få vi, efter

att hafva i föreskrifven ordning egnat den oss förelagda fråga all den uppmärksamhet,

ämnets vigt påkallat, nu deruti afgifva underdånigt utlåtande.

Till en början torde komiterade få anföra några uppgifter rörande de i

landet befintliga sparbankers antal och verksamhet.

Af den officiera redogörelsen angående Sveriges sparbanker, som genom

Statistiska Centralbyrån blifvit offentliggjord, inhemtas, att antalet af dylika inrättningar,

uppgående år 1830 till 25 och år 1840 ökadt till 00, under den tid,

som derefter förflutit, varit i jemn! fortgående tillväxt, så att vid slutet af år 1806

farinös 195 sparbanker, hvilka både att förvalta ett samma.nlagdt belopp af 41,134,595

R:dr. Sednare genom Kongl. Finans-departementet infordrade uppgifter angifva

förhållandet den 30 sistliden Juni till 208 sparbanker med ett kapital af 43,030,369

R:dr 79 öre.

Ju mera man vill göra praktiskt gällande den sanningen, att ett helt folks

lycka, oberoende och sjelfständighet till väsendtlig del beror på, att hvarje samhällsmedlem

sträfva!’ att genom arbetsamhet, sparsamhet och omtanka för framtiden

förskaffa sig och de sina en relativt oberoende och sjelfständig ställning,

ju mera måste man lägga vigt derpå, — och detta särdeles om man har anledning

antaga att folkets lynne afgjordt lutar åt motsatt håll, — att ett allmänt

inrättande af sådana anstalter, som kunna tjena till befrämjande häraf, uppmuntras

och understödjes samt att de anstalter i sådan riktning, som redan finnas, val

vårdas och betryggas,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker.

Ur sådan allmän synpunkt betraktadt utgör sparbanks väsen dels ordnande

inom landet ett af Statens vigtigare åligganden. Sparbankerna, i sin början blott

välgörenhetsinrättningar, intaga numera ett framstående ruin bland hvarje civiliserad!

tolks behof, ty på dem och deras mer eller mindre mäktiga inflytande på

vanorna beror till ej ringa del ett folies lycka och trefnad. Det är nemligen just

uti individens bristande vana och håg att sträcka omsorgen för sin utkomst utöfver

stundens mer eller mindre trängande behof och att för framtiden lita på

sig sjelf, som man finner ursprunget till den väsendtligaste delen af det lättsinne,

den ohämmade njutningslystnad och det moraliska förderf, hvars följder alltför

tydligt uppenbara sig i fattigvårdstungän, denna tunga, som af samhället krafvel''

snart nog outhärdliga offer af omsorger, tid och penningar.

Sparbankernas välgörande inflytande ukas ju allmännare de inom landet

åro till finnandes, ju lättare de äro tillgängliga för allmänheten, ju orubldigare

förtroendet är till den säkerhet de erbjuda.

Inom komitén har afhaudlats den frågan, huruvida icke eu allmännare och

hastigare uppkomst af sparbanker, jemte dem som redan finnas eller på enahanda

grunder som dessa kunna komma att bildas, skulle kraftigt befordras genom berättigande

för kommun, att under särskild lag inrätta sparbank, utan att behöfva

taga omedelbar befattning med de insätta modlons förvaltning. Donna skulle

deremot besörjas af ett under Statens garanti i hufvudstaden bildad! centralkontor,

till livilket de af kommunalsparbankerna uppsamlade medel skulle insändas

och hvarifrån efter skodd uppsägning utbetalningar till kommunalsparbanken skulle

verkställas. Inrättare skulle blott hafva att hålla sig till kommunalsparbanken

och centralkontoret å sin sida endast behöfva att med banken föra räkning. Kapital

och ränta skulle af Staten garanteras och räntans belopp af Riksdagen bestämmas.

De invändningar, som emot detta förslag blifvit inom komitén framställda,

hafva hufvudsakligen gatt ut derpå, att Staten genom den ifrågasätta garantien för

s p ar b an k s m o dl o n s återbetalande kunde blottställas för uppoffringar; att till

men för orterna, der medlen blifvit .uppsamlade, utlåningen af desamma skulle

koncentreras på ett ställe, eller i hufvudstaden; samt att, då för närvarande förenklingar

i förvaltningens särskilda grönår påyrkades, förslaget i motsatt riktning

skulle nödvändiggöra inrättande af en särskild styrelse för det ifrågaställa centralkontoret;

och bär på grund af dessa invändningar berörda förslag måst förfalla.

Kom it erade hafva derefter bort tillse huruvida icke det spark ankssy stom,

som inom landet sjelfmant uppstått, torde i sig innebära eu grund, hvarpå sparbanks

väsendets vidare utveckling må kunna byggas.

Ehuru detta system hvilar på enskilda personers frivilliga åtagande af mödan

och ansvaret vill förvaltningen af de åt sparbankerna anförtrodda medel, har,

såsom af bär ofvan meddelade uppgifter visar-sig, detsamma redan erhållit så stor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bil. till Kongl. May.ts nåd. Trop. ang. Förorda, för Sparbanker.

utbredning, att med temlig visshet torde kunna antagas, att äfven för framtiden

sparbanksväsendet skall, med stöd af samma krafter, som hittills för ändamålet

varit verksamma, ega bestånd och sparbankernas antal kunna, om också endast

småningom, vinna den ytterligare tillökning, som folkmängd och lokala förhållanden

gorå behöflig och önskvärd. Hvad som i synnerhet berättigar till ett sådant

antagande är den omständighet att vid de flesta sparbanker finnas i förhållande

till insättarnes kapital timligen betydliga reservfonder. Om dessa fonders tillvaro

och tillväxt genom lag betryggas, skola de nu ofta mötande svårigheterna att finna

personer, villiga att underkasta sig besväret med förvaltningen, blifva allt mindre,

då dervid någon penningeförlust för dem icke torde behöfva äfventyra^ hvarjemte,

i den mån reservfonderna tillväxa, de höra blifva ett kraftigt stöd för sparbanksväsendets

ytterligare utveckling.

Ehuru sparbankernas angelägenheter sålunda skulle hädanefter som hittills

komma att besörjas af sjelfständiga och lokala förvaltningar, torde det dock tillkomma

Staten att ingripa i förvaltningen i den mån? som kan finnas erforderligt

för att så ordna densamma, att dels insättares rätt och säkerhet i högsta möjliga

måtto tillgodoses och befrämjas, dels systemet vinner den ytterligare utveckling,

som på grund af för handen varande förhållanden kan åstadkommas.

I det hänseendet förekomma tvenne frågor af den vigt, att de höra utgöra

föremål för synnerlig uppmärksamhet från lagstiftningens sida, nemligen frågorna

om kontrollen öfver förvaltningen, om de säkerheter, emot hvilka insätta medel

utlånas, samt om reservfonderna och deras användning.

De föreskrifter, som i dessa ämnen gälla för de nuvarande sparbankerna äro

dels olika för särskilda banker, dels i många fall otillfredsställande.

För ett icke obetydligt antal af dessa banker äro reglementen visserligen

fastställda af Eders Kongl. Maj:t eller Dess Befallningshafvande, men många förvaltas

efter stadgar, gillra af stiftare, principaler, delegare eller sockenstämma

med flera, och någon annan kontroll öfver förvaltningen finnes i allmänhet icke

än den som möjligen utöfvas af stiftarne sjelfve. Men desses befattning i berörda

afseende grundar sig på frivilligt åtagande för obestämd tid, hvilket kan af dem

när som helst frånträdas, och i följd af stiftelsernas natur lärer deras ansvarighet

dessutom icke kunna anses vara annat än inskränkt.

Behofvet af en ständig, fortgående kontroll visar sig redan af det anförda,

och donna kontroll torde lämpligast anordnas efter för samtliga sparbanker gemensamma

grunder.

I sådant afseende synes i första rummet höra genom lag bestämmas, att

sparbanks stadgar skola af viss offentlig myndighet — och i det fallet torde

Konungens Befallningshafvande vara den lämpligaste — granskas och fastställas.

Vidare bör icke blott såsom en nödvändig förutsättning för hvarje sparbanks bildande

utan ock såsom ett oeftergiflig! vilkor för dess fortsätta tillvaro finnas ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Vrop. ang. Förordn. för Sparbanker.

visst, i stadgarne bestämdt antal principaler eller hufvudmän, Indika skola hafva

bestämda åligganden och deribland skyldigheten att utöfva tillsyn öfver den styrelse,

som närmast vårdar sparbankens angelägenheter, med ansvarighet för förvaltningens

besörjande i enlighet med lag och sparbankens stadgar. För att bevaka

insättares rätt bör dessutom af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande för

hvarje sparbank årligen utses ett ombud med rättighet att deltaga uti revisionen

och i eldigt under aret öfvervälla förvaltningen. Då härtill lägges föreskrift om

årliga berättelser angående förvaltningen och revisionen samt dessa berättelsers

offentliggörande genom ortens tidningar, torde uti organisationen vara inlagd all

den kontroll, som må finnas nödig och kan vara möjlig att åstadkomma.

Angående beskaffenheten af de säkerheter, som för utgifna lån af sparbankerna

innchafvas, lemna de uppgifter, som genom Finans-departementet blifvit infordrade

och af Indika ett härhos bilagdt sammandrag*) blifvit upprättadt, den upplysning

om förhållandet, sådant det befanns den 30 sistliden? Juni, att nemligen

sparbankerna nämnde dag hade utlånade mot inteckning i fast egendom 25,717,415

R:dr 97 öre, mot hypotek af obligationer, aktier, varor in. in. 2,468,377 R.dr 7

öre, mot borgen eller annan namnsäkerhet 14,140,079 R.dr 5 öre samt till kommuner

och korporationer 1,304,497 R:dr 70 öre.

Den utsträckning, i hvilken utlåningen mot borgen eller endast namnsäkerhet

befinnes ega ruin, är ett förhållande, som icke kan undgå att ådraga sig synnerlig

uppmärksamhet. Att så beskaffade anstalter som sparbanksinrättningar icke

utsättas för de förluster, som genom eu dylik utlåning kunna äfventyras, måste

vara särdeles angeläget och derföre torde, så framt sparkanksväsendet skall

kunna gå en tryggad framtid till mötes, hela donna utlåningsrörclse, hvilken svårligen

lärer kunna efter någon allmän grund regleras, höra icke blott inskränkas

utan helt och hållet upphöra, helst för öfvigt åsigterna om borgenssystemets lämplighet

i allmänhet såsom kreditbruk numera torde hafva undergått en betydlig

förändring. Men försigtigheten bjuder äfven att fastighetsbelåningen inskränka

inom de gränser, som af andra inrättningar, hvilka för särskilda ändamål hafva

medel att förvalta, vid utlåning i allmänhet icke öfverskridas, eller egendomarnes

halfva taxerings- eller brandförsäkringsvärde. Härigenom skulle mindre behöfva

befaras inträffa, hvad redan, ehuru i enstaka fall, egt rum, att nemligen sparbanker

för att gorå sig betäckta för innehafvande inteckningar nödgades å exekutiva

auktioner inköpa fastigheter för att dem åter försälja, och hvarigenom de korume

att blottställas för mer och mindre betydliga förluster eller inledas i spekulationer,

som för sparbankernas ändamål böra vara främmande. Mot de ifrågasätta

åtgärderna torde visserligen kunna framställas det inkast att sparbankerna derigenom

tillskyndas svårighet att utlåna insalta medel och följaktligen att kunna

*) Åtföljer icke denna bilaga till Kongl. Maj:ts Proposition,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bil. till Kongl. Maj ds nåd. Trop. ang. För or än. för Sparbanker.

godtgöra insättare utfäst ränta å deras inneståpnde behållningar. Detta inkast

lärer dock icke förtjena synnerligt afseende, när i betraktande tages, att betydliga

belopp räntebärande obligationer, såväl stats- som hypotheksbanks- och

hypothelcsföreningars, äfvensom ändra med Eders Kongl. Maj:ts tillåtelse utgifna,

med förenämnda i afseende på säkerheten jemngod a obligationer numera finnas

bland allmänheten spridda och hvilka såsom hypothek för lån ofta erbjudas samt

företrädesvis också torde vid utlåning af sparbanksmedel höra såsom säkerhet antagas.

Den utväg må för öfrig! stå sparbankerna öppen att, när omständigheterna

dertill föranleda, sjelfva inköpa dylika värdepapper, ehuru med afseende å möjliga

kursfluktuationer en begränsning af beloppet till högst eu femtedel af insättares

fond torde höra bestämmas.

Att föreskrifter, sådana som de bär ifrågasätta, af en och annan bland de

nuvarande sparbankerna skola anses till sin beskaffenhet alltför restriktiva och

följaktligen icke med benägenhet af dem emottagas, torde vara att förutse, och

billigheten fordrar också att dessa föreskrifter icke omedelbart på nu befintliga

sparbanker tillämpas, utan att dem lemnas ett visst rådrum af t. ex. tio år,

inom hvilken tid de böra efter hand hafva i enlighet med berörda föreskrifter

ordnat sin lånerörelse.

Nuvarande sparbanker, med högst få undantag, hafva, såsom redan är

nämndt, till större eller mindre belopp samlat reservfonder, Indika, enligt redogörelsen

för år 1866, uppgå till sammanlagdt 3,375,996 It:dr, motsvarande i det närmaste

nio procent af iusättarnes fonder. Bildandet af reservfonder utgör också

ett grundvilkor för sparkanksväsendets konsoliderande och bör derföre genom lag

föreskrifvas. Det saknas emellertid icke exempel på att reservfonden i en och

annan sparbank understundom blifvit anlitad för ändamål, som med sparbanken

icke egt någon gemenskap, och till förekommande af dylika förfoganden torde

höra uttryckligen stadgas, att reservfond icke må till annat än omkostnaders bestridande

och betäckande af inträffande förluster användas förr än den öfverskjuter

tio procent af insättares fond, — en proportion, som för hvarje sparbank bör

vara eftersträfvansvärd.

Först sedan ett sådant förhållande inträda må det stå hufvudmännen fritt

att besluta om öfverskottets användande på annat sätt, och med afseende på fondens

ursprung torde icke finnas någon lämpligare eller mera berättigad användning

än för sådana ändamål, som afse att befrämja sparsamhet samt väcka och

underhålla omtanken för ekonomiskt oberoende, såsom sparbanks väsendets samt

rånte- och kapitalförsäkringsanstaltcrs eller dermed jemförlig» inrättningars utveckling.

Men på det att beslutet om en sådan användning icke må hafva tillkommit

utan moget öfvervägande, bör detsamma vara fattadt vid två efter hvarandra

följande årssammankomster och derefter hafva blifvit af Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande gilladt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!. Maj.-ts nåd. Trop. ang. Bororån. för Sparbanker.

Då med reservfonderna i främsta rummet afses att under tider af kritisk

penningeställning kunna med trygghet mota möjligen inträffande förluster, torde

dessa fonder icke höra ingå i sparbankernas utlåningsrörelse, utan synas böra nedläggas

i sådana obligationer, som, enligt hvad bär ofvan blifvit föreslaget, skulle

såsom hypothek för lån kunna antagas. Härigenom ernås i förening med största

säkerhet, som är möjlig att åstadkomma, tillika den fördel, att reservfonderna

kunna i mån af förefallande behof realiseras utan att störande låneuppsägningar

behöfva ifrågakomma.

I öfverensstämmelse med dessa åsigtcr hafva komiterade upprättat ett förslag

till författning angående sparbanker, hvilkct bårhus i underdånighet öfverlemnas.

Det återstår att i korthet lemna en redogörelse för några detalj bestämmelser

i berörda förslag, Indika icke af sin egen beskaffenhet kunna anses tillräckligt

motiverade.

På det rättsförhållande, som egen rum mellan insättare och sparbank, utgör

för den färre den erhållna motboken det materiela beviset, och följaktligen bör

det vara angeläget att i en allmän författning om sparbanker lemnas noggranna

bestämmelser såväl angående sparbanksbokens nyssnämnda egenskap samt huru

den i (ifrigt bör vara beskaffad, som ock angående de uppgifter, som vid densammas

erhållande höra i afseende å insättare meddelas, äfvensom om sättet och ordningen

för insättningars och uttagningars verkställande. De föreskrifter förslaget

i detta afseende upptager äro sådana, som erfarenheten visat vara för insättare

och sparbanken ömsesidigt mest betryggande (§§ 10, 11, 13).

Då sparbankernas uppgift är icke att för insättares räkning på förmånligaste

sätt förränta redan bildad! kapital, utan att förvara och förkofra efter hand

gjorda smärre besparingar intilldess dessa besparingar hunnit så tillväxa, att de

med fördel kunna söka annan, fastare placering eller användas i yrken och industriela

företag, eller, med ett ord, då sparbankerna för den enskilde bör tjena

icke till mål för sträfvande! efter den högsta möjliga inkomst, utan till medel för

underlättande af sjelfverksamhet, följer häraf, att beloppet för såväl årlig insättning,

som innestående kapital bör vara begränsad!, och torde donna gräns med

afseende a existerande förhallanden kunna anses vara lämpligen funnen, om

maximum bestämmes i förra fälle! till 300 Rall- och i det sednare till 2,000 Rall'',

med öppen rätt för hvarje sparbank att sjelf bestämma mindre belopp än de nu

nämnda (§ 12).

Till underlättande af statistiska öfversigter af sparbankernas verksamhet

och ställning upptager förslaget den föreskrift, att sparbanks räkenskaper skola omfatta

kalenderår (§ 17) samt att sparbanksstyrelserna skola vara pligt!ge att meddela

de uppgifter, som i berörda afseende kunna af Eders Kongl. Maj:t i nåder

anbefallas (§ 19).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bil. till KongI. Majds nåd. Prop. äng. Körordn. för Sparbanker.

På hufvudmänuen torde få ankomma att sjelfva besluta om upplösning af sparbank,

som de anse icke längre kunna eller böra fortsätta sin verksamhet; men

ett beslut af donna vigt bör likväl icke blifva gällande så framt icke minst 1:delar

af hufvudmänuen vid två på hvarandra följande ordinarie sammankomster varit

derom ense. Inträffar åter det förhållande att hufvudmännens antal icke kan

hållas uppe vid det i stadgandena bestämda, då synes deltagandet för sparbankens

angelägenheter vara så förminskad! och eu af kontrollerna öfver förvaltningen

så försvagad, att upplösning ovilkorligen bör ega ruin. Upplösning torde för

öfrig! äfven höra ske när sådana omständigheter eljest förekomma, att Eders

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande efter verkställd undersökning finner sparbankens

verksamhet ej vidare höra fortgå (§ 20).

Genom en allmän författning rörande vilkoren för sparbankers inrättande

och grunder för deras verksamhet torde visserligen icke uttryckligt förbud kunna

meddelas för inrättande och bedrifvande af sparb anksrörelse i annan ordning än

samma författning föreskrifver. Ett sådan! förbud skulle nemligen icke vara förenligt

med den enhvar tillkommande rätt att till förräntande emottaga annans

penningar på de vilkor, hvarom aftal dem emellan kunna träffas. Men enär en

sparb anksrörelse, som b e drif ve s utan iakttagande af de kontroller, h vilka till betryggande

af insättares rätt funnits vara nödiga att genom allmän författning

stadga, måste anses utgöra ett enskild! företag, så lärer deraf äfven följa, att den

eller de, som, efter det att ifrågavarande författning trä dt i gällande kraft, inrätta

och bedrifva en dylik enskild, okontrollerad sparb anksrörelse, höra såsom för egen

skuld ansvara för återbetalningen af de insätta medlen, hvilken påföljd jemväl synes

höra bestämmas för hufvudman och styrelseledamöter i redan befintliga banker,

hvilka icke inom någon viss tid, i förslaget ''utsatt till två år efter författningens

utfärdande, sökt och vunnit stadfästelse å stadgar, upprättade i öfverensstämmelse

med den nya författningen (§ 22).

Med djupaste vördnad framhärda

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kong!. Maj ds

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

H. ABELIN. JOH. GUSP. SWARTZ. F. RICHTER.

Stockholm den 19 December 1868.

Axel Ädelgren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. Förorda för Sparbanker.

9

Förslag till författning angående sparbanker.

§ i
Enskilde

personer eller korporationer, som vilja stifta sparbank i ändamål

att emottaga smärre penningebelopp och dem för insättares räkning förkofra genom

beräkning af ränta och dennas årliga läggande till kapitalet, skola hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i länet derom gorå anmälan och dervid inlemna de för

sparbanken antagna stadgar. Befinnas dessa öfverensstämmande med denna författning

samt lag och författningar i (ifrigt, skall fastställelse derå af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande meddelas.

§ 2.

Föi hvarje sparbank skall finnas ett visst, efter sparbankens omfattning,

ortförhållanden och i (ifrigt sig företeende omständigheter lämpadt antal principaler

eller hufvudmän, dock ej under femton.

Desse hufvudmän åligger :

att tillsätta en styrelse för sparbankens förvaltning;

att utse revisorer;

att, efter inhemtad kännedom af revisorernes berättelse, meddela styrelsen

decharge eller, der anmärkning förekommit, som ej blifvit af styrelsen nöjaktigt

förklarad, vidtaga den åtgärd, hvartill omständigheterna kunna föranleda;

att besluta öfver de framställningar och förslag, som af styrelsen eller revisorerne

kunna göras;

att behandla de ärende!’ i (ifrigt, hvilka, enligt de för sparbanken fastställda

stadgar, kunna förekomma;

att tillse det stadgande af styrelsen behörigen iakttagas.

§ 3.

I sparbanken skall finnas en liggare, deri hufvudmännen sina namn egenhändigt

inskrift.

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. Förordn. för Sparbanker.

§ 4.

Hufvudmännen sammanträda till ordinarie sammankomst hvarje år inom Maj

månads utgång.

Rösträtt vid sammankomst utöfvas personligen.

§ 5.

Hufvudman skall i denna egenskap qvarstå minst ett år, och må icke frånträda

sitt uppdrag förr än efter afslutad ordinarie sammankomst; hörande dock

afsägelse hafva skett tre månader dessförinnan.

§ 6.

Efter hvarje ordinarie sammankomst skall förteckning på hufvudmän och

styrelseledamöter för följande tjenstgöring^ inlemnas till domstol i den ort, der

sparbankens hufvudkontor finnes, för att i domstolens protokoll intagas.

Dylik förteckning bör jemväl finnas i sparbankens lokal anslagen.

§ 7-

Stadgarne skola innefatta bestämmelser i följande hufvudsakliga ämnen:

a) om området för sparbankens verksamhet;

b) om hufvudmännens antal, liggarens justerande vid hvarje ordinarie sammankomst

och sättet att fylla uppkomna ledigheter;

c) om antalet af styrelsens ledamöter, deras tjenstgöring^!»! samt, derest

underafdelningar af sparbanken finnas, om sättet för dessas förvaltning;

d) om antalet af revisorer och tiden för revisionen, som bör årligen förrättas

;

e) om insättning och uttagning af penningar, huru förlorad motbok må ersättas

af ny och inlöst motbok makuleras samt om tiden för uppsägning af insätta

penningar;

{) om den ränta, som å insätta penningar betalas, samt huru och inom hvilken

tid skall tillkännagifvas, när räntan höjes eller sänkes;

g) om utlåning af sparbankens medel och beskaffenheten af de säkerheter,

som för lån erfordras ;

h) hvarest och huru kassa och säkerhetshandlingar skola förvaras;

i) om bildande af reservfond samt dennas förvaltning och användande; samt

k) om sättet för vinnande af ändring i stadgarne.

§ 8.

Sparbank må ej omfatta större område än ett län.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Pr ap. ang. Förordn. för Sparbanker.

11

§ 9.

Underafdelning af sparbank bär att inom det för avdelningen anvisade distrikt

emottaga insättningar och ombesörja utbetalning af insalta medel, enligt de

föreskrifter, som af hufvudmännen eller sparbankens styrelse meddelas, men egen

icke att med insalta medels förräntande eller förvaltning i öfrig! taga befattning.

§ 10.

En hvar, som första gången i sparbanken gör insättning, skall uppgifva sill

namn, födelseår och dag jemte lefnadsyrke samt, på laude!, äfven hemvist, eller

om insättningen sker för annan person, med eller utan förbehåll i afseende på

uttagningen, meddela enahanda uppgift angående denne, samt erhåller dervid en

med nummer försedd motbok, hvari de för sparbanken gällande stadgar finnas

tryckte. I sparbanken skola af tvänne vid bankens förvaltning anställda personer

samtidig! föras tvänne dagböcker, uti hvilka, i insättarens eller hans ombuds närvaro,

genast antecknas, vid första insättningen, den i förenämnda afseende lemnade

uppgift, tillika med motbokens nummer och insättningsbeloppet, men, vid

efterföljande insättning äfvensom vid uttagning, endast nummer på motboken samt

den insätta eller uttagna postens belopp; hvarjemte den ene af de tvänne tjenstgörande

i motboken införer beloppet, som insättes eller uttages, och den andre

dervid sätter sitt namn eller dess initialer. Innan sammanträdet för dagen upplöses,

skola dagböckerna kollationeras och till riktigheten bestyrkas af de tjenstgörande

genom deras namns undersättande.

§ 11.

Ingen må för egen rakning gorå insättning på mer än en motbok.

§ 12.

Årliga insättningsbeloppet får icke på någon motbok öfverstiga 300 Riksdaler.

Insaltare må icke hafva innestående större kapital än 2,000 Riksdaler;

hvarje bank dock obetaget att bestämma mindre belopp än de nu nämnda.

§ 13.

Vid uppsägning skall insaltare styrka sin egenskap af insättare på den förevita

motboken genom uppgift om namn, födelseår och dag jemte lefnadsyrke.

Denna uppgift jemföres med den i dagboken vid första insättningen gjorda

anteckningen. Öfverensstämma de, antecknas uppsägningen; hvarom icke hänskjuta

till styrelsen att afgöra, huruvida den, som uppsägningen gjort, må anses såsom

rätter egare till motboken.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker.

§ U.

Insättares fond utlånas mot säkerhet af:

obligationer utfärdade af Svenska staten, allmänna hypoteksbanken, Svenska

hypoteksförening^ emellan jordegare å landet eller ock andra med förenämnde

i afseende på säkerheten jemngoda obligationer, som blifvit med Kongl. Maj:ts

nådiga tillåtelse utgifna;

skuldebref, intecknade, i jordegendom å landet inom hälften af sednast fastställda

taxeringsvärde, eller uti fastighet i stad inom hälften antingen af brandförsäkringsvärdet

eller af sednast fastställda taxeringsvärde; hörande likväl alltid

byggnad i stad, för att inteckning deri må kunna såsom säkerhet antagas, vara

försäkrad i Städernas Allmänna Brandstodsbolag eller i annan med vederbörlig

stadfästelse försedd inländsk försäkringsinrättning, der försäkring är i afseende

på sitt bestånd samt inteckningshafvares rätt och säkerhet lika betryggande som

hos nämnde bolag; eller

kontrollerad! guld och silfver; hvarförutan lån må beviljas till kommuner,

menigheter och korporationer, såvida säkerheten af styrelsens samtliga ledamöter

godkännes.

Af insättares fond må högst en femtedel kunna användas till inköp af obligationer

af ofvannämnda beskaffenhet.

Medel, som ej genast kunna på förmånligare sätt förräntas, göras fruktbärande

genom insättning i Sveriges Riksbank, dess lånekontor eller bankinrättning,

för hvilken reglemente är af Kongl. Maj:t faststäldt.

§ 15.

Vid hvarje sparbank skall af dess ränta vinst och andra sparbanken tillfallna

medel bildas en reservfond. Af donna fond bestridas omkostnader och möjligen

uppkommande förluster. När reservfonden öfverstiger tio procent af insättares

fond, må öfverskottet af hufvudmännen användas för sådana ändamål, som afse

att befrämja sparsamhet samt väcka och underhålla omtanken för ekonomiskt oberoende,

såsom sparbanksväsenclets samt Rånte- och Kapitalförsäkringsanstalters

eller dermed jemförliga inrättningars utveckling; dock skall beslutet härom vara

fattadt vid två efter hvarandra följande ordinarie sammankomster och deruppå

hafva blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gilladt.

Reservfonden skall bestå af sådana obligationer, som i nästföregående §

omförmälas.

§ 16.

Obligationer må ej bokföras till högre värde än deras inköpspris.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker.

13

§ 17.

Sparbanks-räkenskaper skola omfatta kalenderår.

§ 18.

Af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall för hvarje sparbank årligen utses

ett ombud, som eger att i revisionen deltaga och att för öfrigt under året tillse,

att förvaltningen besörjes i enlighet med denna författning och de för sparbanken

fastställda stadgar.

§ 19.

Styrelsen, som har närmaste vården om sparbankens angelägenheter, åligger:

att ansvara för förvaltningen af insaltare och sparbanken tillhöriga medel

enligt lag och de för sparbanken fastställda stadgar;

att hålla sparbankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för såväl

hufvudmännen, som det ombud, hvilket enligt § 18 af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

utses;

att öfver hvarje års förvaltning afgifva berättelse, som till revisorerne aflemnas,

åtföljd af uppgift å insättares antal och fond, sparbankens reservfond samt

de säkerheter, som af sparbanken innehafvas;

att, efter verkställd revision, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända

styrelsens och revisorernas berättelser tillika med den i föregående punkt omnämnda

uppgift, äfvensom att låta införa dessa berättelser i någon af ortens

mest spridda tidningar; samt

att angående sparbankens verksamhet och ställning meddela de uppgifter,

hvilka af Kongl. Maj:t kunna i nåder anbefallas.

§ 20.

Sparbank må upplösas när minst tvåtredjedelar af hufvudmännen derom

äro ense och sådant be slutit vid två näst på hvarandra följande ordinarie sammankomster.

Upplösning skall ske, när hufvudmännens antal efter vid ordinarie sammankomst

verkställd justering af liggaren, befinnes icke uppgå till det i stadgarne

bestämda, och uppkomna ledigheter vid följande ordinarie sammankomst icke blifva

fyllda; äfvensom när sådana omständigheter eljest förekomma, att Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande efter verkställd undersökning finner sparbankens verksamhet

ej vidare höra fortgå.

Vid sparbanks upplösning förordnar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande om

utredning och utser ombud att deruti deltaga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bil. till Kongl. Maj:ls nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker.

§ 21.

Upplöst sparbanks reservfond skall, tillika med derå upplupen ränta, användas

till befrämjande af nya sparbankers uppkomst och för sådant ändamål öfverlemnas,

der den upplösta sparbanken omfattat ett helt län, till landstinget, men

der den omfattat mindre område, till den eller de kommuner, för hvilka den varit

inrättad; och skall fördelningen kommunerna emellan ske i män af den in sättare

från hvarje kommun tillhörande fond, beräknadt efter förhållandet året näst

före det, då upplösning beslöts.

Har kommun icke inom två år efter medlens emottagande bildat ny sparbank,

skola de ifrågavarande medlen jemte derå upplupen ränta öfvertagas af

landstinget, för att på föreskrifvet sätt användas.

§ 22.

Den, som i annan ordning än denna författning bestämmer, hädanefter inrättar

sparbank, skall anses bedrifva bankens rörelse för enskild räkning och sålunda

för återbetalningen af insätta medel såsom för egen skuld ansvara.

Öfvergående stadgande.

Nuvarande sparbanker" äro pligtige att ställa sig donna författning till efterrättelse,

dock att för dessa sparbanker härigenom bestämmes en tid af tio år, inom

hvilken dels innehafvande säkerheter af annan beskaffenhet än § 14 föreskrifver,

skola efter hand emot sådana, som finnas enligt samma § antagliga, omsättas i

den man redan bestämda lånevilkor tilläfventyrs icke lägga hinder derför i vägen,

dels deras reservfonder höra vara enligt § 15 i obligationer förvandlade, dels ock

hvad af insättares innestående behållning öfverstiger 2,000 B,:dr bör af sparbanken

uppsägas.

Derest någon af nuvarande sparbanker icke inom två år härefter sökt och

vunnit fastställelse å stadgar, upprättade i öfverensstämmelse med donna författning,

skall hufvudmännen och styrelseledamöter''^ i sådan sparbank åligga enahanda

ansvarighet för återbetalningen af de efter nämnda tid i sparbanken insätta

penningar, som i § 22 blifvit stadgad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. Förordn. för Sparbanker.

15

Transsumt af Protokollet öfver ett Lagärende, hållet

uti Kongl. Maf.ts Högsta Domstol Fredagen

den 11 December 1869.

Andra Rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Alexander son,

Qvensel,

So der gr en,

Friherre Leuhusen,

Bolin,

Olivecrona,

Lagerstråle.

Tillförordnade Byråchefen, Revisions-sekreteraren Lindhagen fortsatte och

afslutade föredragningen af det utaf särskilda komiterade uppgjorda, genom note

ur Statsråds-protokollet öfver Finans-ärenden för den 17 sistlidne September till

Högsta Domstolens underdåniga utlåtande öfverlemnade förslag till författning angående

sparbanker; varande berörde förslag af följande lydelse:

Förslag till författning angående sparbanker.

8 1.

Justitierådet Qvensel yttrade:

“Hvarje lagstiftningsförsök uti detta maktpåliggande ämne måste fästa vigt

vid två omständigheter, den ena att erbjuda fördelar för den, som vill ställa sig

lagen till efterrättelse, och den andra att betrygga allmänhetens rätt till återfående

af insätta medel. I afseende på den förra omständigheten synes förslaget

vilja för styrelsen af oktroj erad sparbank medgifva någon lindrigare ansvarighet,

men skilnaden torde vid närmare granskning befinnas vara af föga betydenhet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. (mg. Förordn. för Sparbanker.

Jag kan åtminstone icke föreställa mig att för någon sparbank, oktroj erad eller

icke, ansvarighet kan rättvisligen åläggas direktionsledamot eller hufvudman i

annan ordning, än såsom ersättning för skada, som han verkligen vållat. Blefve

nu hela skilnaden, att i fråga om skadestånd styrelseledamot i sparbank, hvars

stadgar blifvit fastställda, anses som syssloman, befarar jag, att häruti ej ligger

tillräcklig lockelse för sparbanksstiftare att underkasta sig de föreslagna inskränkningarna

i förvaltningsfriheten och kontrollerna. Dessa inskränkningar och kontroller,

med hvilka förslaget afser att åstadkomma säkerhet för insättarne, äro

jemväl sådana, att tvifvelaktigt förekommer, huruvida allmänheten finner dem så

betryggande, att den ej fastmera kan fatta större förtroende för de fria sparbankerna,

i afseende på hvilka lagen förespeglar vidsträcktare ansvarighet hos

styrelsen.

Den för insättarne mest betryggande utväg vore visserligen att här, liksom

i en del andra länder, Staten öfvertog förvaltningen af sparkanksmedel; men häremot

möter flera betänkligheter: såsom att samma medel, hvilka uppgå till högre

belopp än den vanliga sedelstocken, komme att dragas från orterna, der de äro

samlade, hvaraf åter tätare uttagningar, än eljest vore nödigt, kunde föranledas;

att sparbanksräntan sannolikt måste sättas lägre än eljest; och att nya tjensters

inrättande möjligen blefve en följd af anordningen.

fanken på allmän garanti behöfver dock derför ej öfvergifvas. Sådan

garanti kunde nemligen, på sätt jemväl i vissa främmande länder eger rum, inskränkas

till menigheten inom det för sparbanken bestämda område. Till garantiens

åtagande skulle uppmuntras derigenom att åt garanterande menighet lemnades

oinskränkt frihet att efter godtfinnande ordna detaljerna af sparbanksväsendet.

För icke garanterad sparbank kunde deremot stadgas inskränkningar, hvilka väl ej

fingo göras så stärka som i en lag, hvars efterlefnad vore af fri vilja beroende,

men ändock ej behöfde vara kraftlösa och i synnerhet innefattade en slags uppmaning

att genom garanti frånkomma dem. Med andra ord, förhållandet skulle

blifva omvändt mot det föreslagna. Åt de af lagstiftaren önskade sparbanksinstitutionerna

förlänades den högsta frihet, medan de andra i deras verksamhet

bundos så mycket som möjligt.

Lagens föremål vore då att:

ko) bestämma begreppet sparbank, så att dermed ej förvexlades hankön

er bankirrörelse eller andra på grund af aftal uppkomna penningetransaktioner;

2:o) stadga, huru menigheterna skulle åtaga sig garanti, så att den blef

bindande; och

3:o) utstaka inskränkningar för icke garanterad sparbank; och i detta hänseende

kunde väl ej betänklighet mota att genom civillag föreskrifva:

a) att de för sådan sparbank uppgjorda stadgar, jemte tillkommande ändringar

deruti, skulle insändas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bl1'' til1 Kon(Jl- Maj:ts nåd. Trop. ang. Förorda för Sparbanker.

b) att Kong!. Maj:ts Befallningshafvande förordnar allmänt ombud att öfvervälla

förvaltningen och att förty ega tillgång till protokoller, räkenskaper

och oinga till upplysning ledande handlingar;

c) den ansvarighet, som vederbörande må åligga; och

d) i hvilka händelser och huru verkställande makten må ingripa för att

hämma befinna missbruk, förbjuda mottagning af ytterligare insättningar

förordna om liqvid af redan gjorda, och befordra de felande till näpst.

v , „det.nU auf°rda f1'' en följd’ att eJ kan tillstyrka antagandet af före
lggande

förslag; men, i händelse detsamma kommer att läggas till grund för

nacig Proposition, ar jag beredd att med Högsta Domstolens öfrige ledamöter

deltaga i granskning af förslagets detaljbestämmelser.li

Justitierådet Södergren anförde:

• , "^Saligen skulle någon tvekan kunna uppstå om erkännande af den störa

vigten för hela samhallet, så i materiel! som i moraliskt hänseende, af det ändamål

man sekt att bereda med ifrågavarande lagförslag, att på en gång befrämja tillkomsten

af spatbanksinrattningar, för allmänheten i hvarje ort lätt tillgängliga, och gifva

dessa inrättningar den trygghet, att deras förbindelser ständigt skola uppfyllas,

astheldre skulle jag stalla detta ändamål så högt i dess vigt för statsinrättningen

att, derest detsamma icke skulle kunna genom anlitande af den enskilda

verksamheten i det kommunala lifvet nöjaktigt vinnas, sjelfva Staten heldre

borde taga donna störa angelägenhet under sin egen förvaltning, än låta densamma

ligga neder. Jag nekar således icke mitt falla erkännande åt förslagets

hufvud gran der, i hvad de afse syftemålet, att genom eu lag bestämma de nödiga

vilkor en i organisationen af de sparbanksinrättningar, åt h vilka Staten genom sin

myndighet skall bereda allmänt förtroende medelst fastställelse å deras grundre

glor och fortgående kontroll öfver dessas tillämpning: - att genom bestämmande

af en efter billigheten lampad, icke utöfver nödvändigheten sträck! ansva
f°5

de. Personer, hvilka icke för någon egen vinning, utan blott af ädelt

mt för de ■ mindre lyckligt lottades välgång åtaga sig grundande! och den fortgående

ledningen af dessa inrättningar, undanrödja eller åtminstone väsendtligt minska

vad eljest ett sådan! åtagande kunde innebära afskräckande för donna oegenny

tiga verksamhet: — att för sparkanksinrättningarnes penningförvaltning ställa

sadana regler, som, der de noggrant tillämpas, skola afvärja faran af förluster i den

tor penningmrattnmgarnes ändamål nödvändiga penningutlåningen, eller af fondens

förskingring medelst vanvård eller uppsåtlig» tillgrepp: - att, i full enstämmighet

med dessa inrättningars bestämda syftemål, att vara till nytta för de penningmsattande,

icke till enskild vinst för grundläggare eller vårdarne af sparbankerna,

bland vildren för dessa inrättningars stadfästelse och den officiela kontrollen öfver

förvaltningen inlägges äfven det, att i sådana fall af fortgående vanvård, som

täln. till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. Förordn. för Sparbanker.

icke alla kunna i fullt bestämda regler vara i förvåg uttänkta och uppräknade,

den kontrollerande embetsmyndigheten, då den finner sig icke kunna tillvägabringa

betryggande rättelse, skall ega makt att upplösa den vanvårdade inrättningen och

öfverlemna dess behållna vinstmedel till användande för inrättningar inom kommunaldistriktet

af enahanda syftning, men bättre vård och, i följd deraf, större

allmän nytta.

Men, oaktadt detta gillande af de allmänna hufvudgrunderna i förslaget,

nödgas jag förklara, att jag icke anser deras tillämpning vara i allo tillfredsställande.

Jag har häruti att framställa anmärkningar.

Förslaget synes lemna öppet, måhända ock vara uttryck af en önskan, att inom

ett län (den i 8 § bestämda största vidden af en sparbanks område) sparbanker

inrättas i flera kommuner, möjligen i hvarje särskild. Om — hvilket svårligen lärer

kunna betvifvas — dermed vinues den största beqvämlighet för insättare, måste

dock dermed äfventyras något, som är af än högre vigt, än insättares beqvämlighet:

säkerheten i de insatta medlens förvaltning. Skulle jag ock icke ega att

till grund för mitt omdöme häruti lägga annat, än min i domarevärfven, särdeles

i handläggningen åt nyligen fullföljda frågor om de till riksdagsmannaval hörande

förhandlingar af landtkommuner, vanna erfarenhet om hvad man i allmänhet inom

trängre kommunalkretsar kan hafva att påräkna i förmåga att väl handhafva

allmänna angelägenheter, vore det dock nog för mitt tvifvel derom, att, i allmänhet

sagdt, i mindre kommunalkrets på landet, inom en socken, skall vara att

vänta en sådan, enligt förslaget, för hvarje sparbanksinrättning erforderlig personal,

som minst femton hufvudmän, nödigt antal styrelseledamöter och ett länsstyrelsens

ombud, dessa alla med de egenskaper, som fordras för noggrant

fullgörande af deras värf, eller att i hvarje sådan kommun skall, utan det obehag

och svårigheter, som snart måste afkyla det medborgerliga nitet och göra administrationsbefattningen

ambulatorisk, kunna ske ett noggrant iakttagande t. ex. af förslagets

14 § om uppköp af statsobligationer och annat sådant för sparbankens medel.

Derjemte, i följd af den synnerliga vigt i en sådan institution jag måste tillerkänna

länsstyrelsens makt enligt 20 §, att skrida till det slutliga steget af sparbankens

upplösning med den hastighet, som nödvändigt fordras för att i nödens

stund rädda en med förskingring hotad sparbanksfond, synes det mig särdeles

betänkligt, att sparbankens säte är förlagd t långt ifrån länsstyrelsens. 1 landsbygden,

sannolikt på de flesta ställen, komme den samfäldt ansvariga styrelsepersonalen

att, i saknad af tjenligt säkert förvaringsrum för bankens värdepapper

och penningar, de der icke utan för stark frestelse för inbrottstjufvar kunna i

något allmänt, icke ständigt bebodt förvaringsrum på landsbygden förvaras, nödgas

låta dessa tillgångar enskildt förvaras af någon bland styrelsens ledamöter. Och

denne, huru troget han än må vilja fonden förvara, kan mången gång, vid resor

eller annat aflägsnande från hemmet, finna sig nödsakad att förtro fonden åt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bil. till Kongl. Maj.is nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker.

någon annans enskilda vård, derest han icke föredrager att bära dessa löpande

statsobligationer och andra redbarheter i sin ficka under färden på marknader

samt eljest på vägar och stigar. Anskaffandet af så kalladt brandfritt och dyrkfri.

med olika lås försedt kassaskåp för en ambulatorisk kassaförvaring på

landsbygden vore visserligen en möjlig utväg, hvilken i sådant fall herde i

sjelfva hufvudvilkoren för fastställelse af stadgande för en sådan landtkommuns

sparbanksinrättning vara uttryckligen påbjuden; men jag måste betvifla,

att en sådan utväg i allmänhet blefve begagnad. — Ett sådant anspråk, som det

här oundgängliga, om säkerhet i sparbanks fondens administration och förvaring,

kan icke tillfredsställas med den lösa allmänna förhoppningen, att genom lyckans

skickelse allt skall gå väl. För de fastställda reglernas tillämpning och den stadgade

kontrollens möjlighet får icke redan i de vid sj elfva institutionens tillvägabringande

klart framstående yttre förhållanden af ständig art visa sig sannolika

hinder. Institutionen vore i sådant fall förlagd på orätt plats eller gjord i olämplig

tid. Det synes mig således ligga i sakens natur, att sparbanksinrättningarne inom

ett län icke höra vara flera spridda, utan deremot koncentreras och förläggas på

så litet afstånd från länsstyrelsen, som möjligt, men med förgreningar af agenturer

inom kommunerna, att i all möjlig måtto bereda de enskilda insättarne den

beqvämlighet, som sj elfva inrättningens förläggande i orten skolat dem gifva; hvilken

agenturverksamhet kunde ske utan att dermed någonsin sj elfva sparbanksfonden

vore äfventyrad, endast med sådan fara för tillfälligt insalta mindre belopp, som

val icke kunde alldeles undvikas. Det vore den mindre faran i stället för den

större. Jag anser det vara nödvändigt, att, i sammanställning med föreskriften i

8 § om sparbanksdistrikts största utsträckning, tillika inlägges en begränsning i

motsatt riktning.

I allmänhet får jag emot det vid mina anmärkningar förväntade inkast, att

sparbanksinrättningarne nu, i saknad af ledning i Statens lagstiftning, lida af de

olägenheter och brister i afseende på rättssäkerheten, jag mot förslaget framställer,

gorå den erinran, att om ändamålet med detta ingripande af Statens lagstiftning i

den enskilda verksamheten icke vinnes, må donna lagstiftning heldre uteblifva

eller åtminstone heldre fördröjas intilldess att råtta vägen vore funnen, än att,

om de i anmärkningarne befarade skador inträffa, skulden derför må, i stället för

att ensamt träffa den enskilda verksamhetens misstag och ofrivilliga brister, hvälfva

på Statens lagstiftning, såsom oduglig eller felaktig. Om Staten skall genom

lagstiftning ingripa i den enskilda verksamheten för sparbank sinrättningar, måste

det främsta ändamålet vara tillvägabringande af rättssäkerheten. Med väsendtligt

förfelande af detta mål skulle Staten medelst auktoriteten af sitt reglementerande locka

den enskilde in i en fara af förluster, dem han måhända skulle undgå, derest han

af sparbanksinstitutionens oblandade egenskap af blott enskild anstalt varit uppfordrad

att använda den tveksamma besinning, som i sådana fall städse t ages i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bil. till Kongl. Maj ds nåd. Prop. ang. För ovän. för Sparbanker.

nödvändigt anspråk. Just i detta afseende synes mig förevarande lagstiftningsärende

vara af ytterst grannlaga natur, fordrande den största varsamhet.

Förslagets bestämningar angående sparbanksinrättningens huvudman afse,

att, till förekommande af den farhåga, som skulle väcka obenägenhet för eftertagande

af deras bestyr, i allo freda dem från ansvarighet för sparbankens förvaltning.

Något dunkelt är förslaget i detta afseende. Väl förekomma i 19 § sådana

uttryck (“förvaltningen af de insättare tillhöriga medel11), som, i jemförelse

med ordalagen i 1 § och slutmeningen i “öfvergående stadgandet11, äfvensom vid

betraktande af sjelfva grundtanken i hela inrättningen, att dess tillgångar i vinstmedel

icke äro de uti denna inrättning deltagande personer tillhöriga, utan, vid

bankens upplösning, skola kommunen tillfalla, utmärka, att hufvudmannens befattning

är ett ombud smanna skap) för vård af annans angelägenhet, — sådan befattning,

som, enligt min tanke, vore att hänföras under 25 kap. Strafflagen och 18 kap.

Handels-Balken. Men af 19 och 22 §§ synes framgå, att hufvudmännens befattning

icke skall vara behäftad med annan ansvarighet, än det moraliska tillräknandet.

Sparbankens styrelse, som, enligt 19 §, “har närmaste vården om sparbankens

angelägenheter11, är det underordnade organet för förvaltningen, tillsatt af

hufvudmännen, hvilka sålunda medelbarligen verkställa förvaltningen; men donna

styrelse skall ensam bära ansvaret för hvad som i förvaltningen sker, utom naturligtvis

i en viss händelse, der all ansvarighet till insättarne skulle komma att

saknas, nemligen för sådant, som, uppå åtal af de enskilde insättarne för underlätet

uppfyllande af sparbankens rättsförbindelser till dem, finnes vara lagstridigt

handladt, men skeft just till följd af hufvudmännens föreskrift i begagnandet af

deras makt enligt 2 §, att “besluta öfver de framställningar och förslag, som af

styrelsen kunna göras11, hvilket beslut naturligtvis kan innefatta bestämmande af

annat förfarande, än det af styrelsen föreslagna, och angå sådant, som väsendtligt

inverkar på sparbankens möjlighet att fullgöra sina rättsförbindelser.

Att en sådan hufvudmännens maktfullkomlighet och ansvarsfrihet skall i

hög grad befordra ändamålet att gorå donna hufvudmansbefattning mindre ogerna

emottagen af kommunens medlemmar, lider icke något tvifvel. Att dock en sådan

ansvarsfrihet och en sådan den underordnade förvaltarens uteslutande ansvarighet

starkt afviker från lagstiftningens allmänna grunder, är ock lika säkert. Oneklig!

är likväl att hufvudmännens ansvarsfrihet kan, der sakförhållanden fordra det,

stadgas af lagstiftningen för sådana fall, hvilka, såsom bär är förhållandet, i allo

hafva kontraktsegenskapens frihet i beting af vilkor för verksamheten, så att ingen

kunde ställa sig i rättsförhållande till sparbanken utan erkännande af donna institutions

hufvudgrund, att hufvudmännen skola vara ansvarsfria och endast sty.

relseledamöterna kunna dragas för rätta. Men frågan är nu, om icke donna

hufvudmännens mera inskränkta skyldighet till vårdnad om sparkanksinstitutionen

och deras ansvarsfrihet komme att stadgas på alltför stor bekostnad af det huf
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bil. Ull Kongl. Maj:ts nåd. Ft ap. ang. Förordn. för Sparbanker.

vudändamål Staten, såsom jag förut anmärkt, nödvändigt måste söka med sin lagstiftnings

inblandning i den enskilda företagsamheten: rättssäkerheten. Då man,

vid betraktande af den föreslagna institutionen, afskilja den garanti, som är blott

af moralisk art (god och ädel i sin grund, utan tvifvel, men icke af hufvudsaklig

betydenhet i lagstiftningens misstrogna vårdnad af den juridiska säkerheten),

framstå inrättningens hufvuddrag sålunda:

en styrelsepersonal af t. ex. 7 eller 5 eller 3 män, vald af en icke ansvarig

pluraliteten inom eu korporation af minst 15 kommunens män, förvalta de i sparbanken

insätta penningar;

en gång hvarje år visar denna styrelse inför några revisorer, att den har i

handom sparbankens tillgångar i penningar till en mindre del och för öfrig! i löpande,

när som helst säljbara eller pantsättningsbara värdepapper;

hela den öfriga delen af året, utöfver revisionsdagen eller de två eller tre

revisionsdagarne, är den lilla styrelsepersonalen i besittning af dessa tillgångar,

alla stundligen användbara såsom penningar.

Jag kan nemligen icke, till fortsättning såsom en kedja af ansvariga

vårdare af sparbankens tillgångar, framställa en ytterligare länk i den person, som,

enligt 18 § i förslaget, skall af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnas till dess

ombud för vakande öfver sparbankens förvaltning. För denne inspektör är visserligen

ingen ansvarsfrihet förkunnad i förslaget; han lärer således vara att hänföra

under 25 kap. Strafflagen; men i hans icke af några tidsbestämningar eller

andra anvisningar, utöfver hvad som angår den årliga revisionsförrättningen, reglerade

verksamhet lärer det blifva svårt att, sedan någon oordning af farligare art

inträffat, såsom sparbanksfondens förskingring, uppleta sådana grunder och stödjepunkter

för en ansvarstalan, att denna kunde vinna framgång och leda till ett

antagande, att inspektören vanvårdat sin pligt just i en sådan stund, då skadan

ännu kunnat förhindras. Vid hans sista inspektion, ej så långt före olyckan, var

sparbanksfonden i godt skick; sedermera har ej någon särskild yttre anledning

till misstroende förekommit: — och inspektören blir fri från all ansvarstalan.

Och i allt fall lärer, i fråga om så störa fonder, som sparbanksinrättningarnes

förväntas blifva, icke synnerlig trygghet kunna beredas af rätt till talan mot

denne ende utom styrelsen ansvarige. Jag kan icke egentligen räkna hans ansvarighet

till annat, än de moraliska garantierna; och jag hyser farhåga, att, under

inflytelsen af den fördom, som ofta visat sig mot en angifvares kall, förbiseende

mången gång det aktningsvärda i den moraliska känsla, som utgör angifvelsens

bevekelsegrund, hela denna moraliska garanti kan blifva af ringa betydenhet.

I den erinran man härvid kunde vilja gorå, att donna svaghet i sparbanksinrättningens

juridiska garantier af de förvaltandes och de kontrollerandes ansvarighet

kunde anses stå i jemnadt förhållande till den mindre penningförvaltning,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker.

sparbankerna, särdeles vid deras spridning till särskilda för de många mindre

kommunerna, skulle ega i jemförelse med Statens och enskilda korporationers

vanliga förvaltande inrättningar, finner jag icke någon tillfredsställande grund för

den störa afvikelsen från allmänna lagstiftningsprinciper i afseende på ansvarighet

för förvaltning af annans egendom. Sparbankerna emottaga väl af hvar

och en små summor; men de emottaga många sådana; och dessa så kallade små

summor komma från de fattige, för hvilka den från en tungt förvärfvad arbetslön,

med försakelse af lifvande förströelser, aflagda, till nödhjelp i bekymrets stunder

afsedda tioriksdalerssedeln kan betyda vida mera, än för den lyckligt lottade

en femhundrariksdalerssedel.

Det ligger utom gränsen för min erfarenhet af samhällslifvets förhållanden

i landsorterna, att kunna med någon tillförlitlighet bedöma, om nitet för så i hög

grad välgörande inrättningar, som sparbankerna, verkligen måste, för att med

säkerhet kunna påräknas, vara framkalladt genom sådan begränsning af hufvudmännens

verksamhet och sådan ansvarsfrihet för sparbankernas förvaltning, som i

förslaget afses. Om beklagligen förhållandet måste anses vara sådant, — hvithet

jag förmodar icke vara så osannolikt, derest inom hvarje kommun skulle finnas

sparbanks inrättning, för hvilken i det lilla distriktet skulle, utöfver styrelseledamöterna,

utses eu öfverstyrelse af minst femton personer, — blefve frågan den,

om, med denna insigt att inrättningarne blefvo ytterst svaga i juridiska garantier

och att, såsom jag här ofvan tagit mig friheten att erinra, Staten med auktoriteten

af sin inblandning i de enskilda anstalterna komme att gifva dessa ett förtroende

hos den enfaldige och af egen pröfning icke mäktige, som de i verkligheten

föga kunde motsvara, Staten ändock borde vidtaga detta steg, för att bereda

åtminstone någon sannolikhet dertill, att sparbankernas fonder skola i allmänhet

förvaltas enligt de nödvändiga regler, som äro framställda i förslaget.

Äfven häruti är jag i saknad af tillräcklig erfarenhet om nuvarande förhållanden

i redan befintliga sparbanks-inrättningar, för att kunna derå grunda ett omdöme,

som i min egen föreställning blefve något mera, än en lös gissning. Det är den

osäkerhet om de på lagstiftningen inverkande förhållanden, som för juristens

granskning af lagförslag vanligen ligger i vägen, då ämnen, som i sin natur tillhöra

lagstiftningen i rikets allmänna hushållning, den så kallade administrativa

lagstiftningen, skola behandlas i allmän civillag och bestämma lämpligheten af.

dennas rättsbud, de der eljest bero af fastare och varaktigare principer, än den

närvarande dagens ekonomiska ställningar och förhållanden, eller framtidens än

mera ovissa.

Jag tror mig härvid höra påkalla uppmärksamhet derå, att lagar, som icke

äro i enlighet med allmänna och ständiga lagstiftningsgrunder gjorda, utan tillkommit

hufvudsakligen såsom eftergifter åt den närvarande dagens tillfälliga kraf

i sådana förhållanden, hvilka åter ombildas och i sitt nya skick ej vidare skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. För ovän. för Sparbanker. 23

lägga hinder för rationel lagstiftning, svårligen kunna emot nya utbytas utan att

i fortfarande eller långvariga följder förete verkningar af deras tillvarelse. Sparbanker,

inrättade efter nu ifrågavarande — jag måste så såga — lösliga principer

i afseende på nödiga garantier för rättssäkerheten, kunna icke, sedan de måhända

i stor mängd tillkommit inom landet och trädt i verksamhet, när som helst undanrödjas

för att gifva rum åt andra, inrättade efter de grunder, det tulla anspråket

på sådan rättssäkerhet kräfver. Dessa grunder måste gripa djupare och

vidsträcktare in i sjelfva inrättningens väsende.

Många mörka drag i den sednare tidens offentliga händelser torde

berättiga det allmänna misstroende, som uttalas i de af mig nu gjorda anmärkningar

om bristande garantier för rättssäkerhet i de kreditanstalter, man med

närvarande förslag vill bilda. I sådana ämnen bör aldrig lagstiftningen vara det

blinda förtroendets verk; men ännu mindre bör en sådan ovarsamhet gorå sig i

lagstiftningen gällande i en period, som framställer en lång följd af exempel,

huru allmänt och enskild! förtroende besvikes, huru det ekonomiska obeståndet

länge förhemligas under välståndets lånade yttre skimmer, huru det brottsliga

sveket ofta förstår att länge undandölja spåren af sin framfart, och hvilken djerfhet

i svekfulla företag alstras af de lättade utvägarne att fly undan till främmande

verldsdel^.

Efter dessa betraktelser öfver förslagets hufvudgrunder är jag beredd att

med Högsta Domstolens öfluga ledamöter ingå i närmare granskning af förslagets

särskilda bestämningar.“

Justitierådet Olivecrona utlät sig:

“Sedan mer än 200 sparbanker inom landet uppstått, hvilka förvalta summor,

uppgående till mer än 40 millioner Riksdaler, är säkerligen hos oss tidpunkten

inne att genom lagstiftningen närmare bestämma dessa gagnelig anstalters verksamhet

och att, genom offentlig kontroll deröfver, söka bereda större trygghet åt

alla dem, hvilka vilja åt sparbanker anförtro förräntandet af sina besparade medel,

än hittills varit fallet. Totalbeloppet af de i sparbankerna uppsamlade kapital

utgör en beaktansvärd gradmätare af det allmänna välståndet i landet, särdeles

de arbetande klassernas ekonomiska ställning. Att fördenskull gifva åt sparbankernas

verksamhet en god riktning under nödig kontroll och att derigenom stärka

allmänhetens förtroende till sparbankernas förmåga att kunna fullgöra sina åtagna

förbindelser, bör utan tvifvel vara en skyldighet från den lagstiftande maktens sida.

En lagstiftning rörande sparbanker måste, efter mitt omdöme, innehålla

följande väsentliga bestämmelser, nemligen:

I) Om sådana bankers stiftande :

H) Om deras organisation;

III) Om deras förvaltning och verksamhet;

IV) Om kontrollen deröfver;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd, Trop. ang. Förordn. för Sparbanker.

V) Om rättsförhållandet mellan dem, som i sparbank insätta penningar, å ena

sidan, och sådan bank, dess styrelse eller principaler å den andra;

Yl) Om eganderätten till och dispositionsrätten öfver sparbanks samlade fonder;

samt

VII) Om sparbanks upplösning och de rättsförhållanden, som dermed stå i sammanhang.

Men då största delen af stadgandena i dessa hänseenden äro reglementariska

eller af ekonomisk art och sålunda hemfalla till den administrativa

rättens område, der Lönnligen, enligt vår grundlag, egen att allena lagstifta,

och blott en jemförelsevis ringa del kan anses beröra civilrätten, vill det synas

mig hafva varit i flera afseende önskvärdt, att, med hänsyn till detta förhållande,

lagstiftningen i ämnet hade kunnat i tvänne särskilda författningar fördelas, i

stället att, på sätt det remitterade förslaget visar, i en och samma författning

sammanföra bestämmelser, än hörande under Konungens uteslutande lagstiftningsrätt,

än under Konungens och Riksdagens gemensamma. Olägenheterna af ett

sådant sammanförande skola, enligt min öfvertygelse, snart visa sig, då den fortgående

utvecklingen af sparkanksväsendet torde komma att ofta påkalla förändringar

i sparbankernas verksamhet, eller i kontrollen deröfver, och i sammanhang

dermed äfven förändringar i sparbanks-lagstiftningen. Det herde likväl icke hafva

mott rätt synnerligen störa svårigheter, då första gången lag skall stiftas för ifrågavarande

slag af penningeanstalter, att särskild! för sig äfven hafva anordnat de

lagbestämmelser, som tydligen äro af ekonomisk beskaffenhet, och de, som deremot

kunna med skäl hänföras till civilrätten.

Om jag betraktar det remitterade förslaget hufvudsakligen från civilrättens

synpunkt, så är onekligen rättsförhållandet emellan insaltare af penningar i sparbank,

å ena sidan, samt sparbanken, dess styrelse eller hufvudmän, å den andra,

den vigtigaste eller sjelfva kärnpunkten, enär af de lagbestämmelser, som härom

gifvas, beror den säkerhet, hvilken skall tillerkännas vederbörande insaltare för

de af dem åt sparbank anförtrodda medel. Enligt förslagets 1 och 22 §§, jeinförda

med det så kallade öfvergångsstadgandet, skulle bär i landet kunna komma

att bestå bredvid hvarandra tre särskilda slag af sparbanker med olika ansvarighet,

nemligen:

I) Sådana sparbanker, för hvilka Konungens Befallningshafvande fastställt stadgar;

II) Sådana nya sparbanker, hvilka, efter författningens promulgerande, stiftas,

men som, utan att deras stadgar blifvit fastställda, ändock bedrifva loflig

sparbanksrörelse; samt

III) Sådana redan befintliga sparbanker, hvilka icke inom två år efter sparbankslagens

utfärdande sökt och vunnit fastställelse på stadgar, upprättade i

öfverensstämmelse med samma lag, men det oaktadt fortsätta sin förra

sparbanksverksamhet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bil. till Kong!.. Maj:ts nåd. Trop. ang. Förorda för Sparbanker.

För sparbanker af förstnämnda slag, hvilka förutsättas skola företrädesvis

komma att i landet förefinnas, skola, enligt § 2, ett visst antal s. k. principaler

eller hufvudman, jemte eu af dem vald styrelse stå i spetsen. För hufvudmännen

är i detta fall ej något ansvar stadgadt, utan allena för styrelsens ledamöter, hvilka

skola, jemlik! § 19, ansvara för förvaltningen af sparbankens och de af in sättare

åt sparbanken anförtrodda medel, enligt lag och de för sparbanken särskild! fastställda

stadgar; och det ansvar efter lag, hvarom säges, torde icke kunna betyda

annat, än att styrelseledamöterna skola, på sätt 18 kap. Handels-Balken innehåller,

såsom syssloman stånda ansvar för hvad som kan läggas dem till last. För

det andra slaget sparbanker åter, hvilka hädanefter kunna stiftas, men som utan

faststäldt reglemente bedrifva sparbanksrörelse, har förslaget i 22 § stadga!, att

den, som inrättar, det är stiftar, sådan sparbank, skall för återbetalningen af de

insalta medlen ansvara såsom för egen skuld. I detta fall finnes icke något ansvar

stadgadt för styrelsen, utan allena för de första principalerna vid bankens stiftande,

hvilka för återbetalningen af insalta medel skola ansvara såsom för egen skuld,

ehuru afsigten naturligtvis måste vara den, att sådan! ansvar äfven skall för framtiden

hvila på alla dem, som kunna styrkas vara bankens hufvudman, vid den

tidpunkt, då anledning att af dem utkräfva ansvar uppstår. Slutligen för det tredje

slaget af sparbanker, eller redan existerande sparbanker, hvilka efter två år, sedan

sparbankslagen träd! i verksamhet, icke sökt och vunnit stadfästelse på sina stadgar,

men ändock fortsätta sin verksamhet, är i det s. k. öfvergångsstadgandet föreslaget,

att det skall åligga hufvudmännen och styrelseledamöterna i sådana sparbanker

enahanda ansvarighet för återbetalningen af de efter nämnde tid i sparbanken

insalta penningar, som i 22 § blifvit föreskrifven, d. ä. återbetalningsskyldighet

såsom för egen skuld.

Det torde dock vara betänklig! och ingalunda ledande till den trygghet för

allmänheten och den konseqvens i lagstiftningen, som höra eftersträfvas, att på

detta sätt tillåta existensen af flere slag af sparbanker bredvid hvarandra, med

olika, i; viss mån sväfvande, eller mindre strängt bestämd ansvarighet helst som

det af § 12 vill synas, att endast den förstnämnde af de nyss angifna kategorierna

af sparbanker, men icke de öfrige tvänne, skulle komma att bedrifva sparbanksverksamhet

under offentlig kontroll. Det rätta och med afseende på sparbanksväsendets

ändamålsenliga utveckling önskvärda synes mig vara, att lagen blott tillåter

ett enda slag af sparbanker. För dessa sparbanker, hvilka i första hand måste anses ansvara

för emottagna penningar med alla sparbankens innehafvande tillgångar, höra

gälla stadgar, som Konungens Befallningshafvande, efter pröfning, godkänt. Dessa

sparbankers verksamhet bör ock deri vara reglerad i enlighet med eu af Konungen,

på grund af dess lagstiftningsmakt i ämnen, som röra den allmänna hushållningen,

utfärdad lag, hvari äfven den offentliga kontroll, hvilken sparbankerna

höra vara underkastade, är närmare bestämd. Af ledamöterna i styrelse för såBih.

till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bil. till Kongl. Maj ds nåd. Trop. ang. Förorän. för Sparbanker.

dana banker bör deremot, enligt min uppfattning'', icke utkräfvas strängare ansvarighet

än den allmänna lagen stadgar för syssloman, enär ett vidsträcktare ansvar

sannolikt skall komma att afskräcka redbare och duglige män att oegennyttigt

uppoffra tid och krafter åt eu verksamhet för ett allmännyttigt ändamål, sådant

som sparbankernas.

Tager jag i öfvervägande den ekonomiska sidan af sparkankslagstiftningen

torde de närvarande förhållandena icke gorå rådligt att belasta vare sig Staten

eller kommunen med någon garanti för sparbanksfonders förvaltande. Deremot

torde det vara fullt riktigt att lägga den egentliga kontrollen öfver sparbankernas

skötsel i händerna på kommunalmyndigheterna— landstingen och stadsfullmäktige

i städer, der dessa myndigheter motsvara landsting. Den kontroll, som det

remitterade förslaget har åsyftat att uppdraga åt ett för hvarje år af Konungens

Befallningshafvande utse dt ombud, torde icke blifva af någon synnerlig betydelse,

helst då Konungens Befallningshafvande saknar disponibla medel att godtgöra ett

sådant ombud för den tidsspillan och besvär, som med den nödiga kontrollens

fullgörande vore förenade. Landstingen och nämnde stadsfullmäktige deremot,

hvillca kunna bestämma om skäligt arfvode åt kontrollerande ombud, höra derföre

också kunna finna män, villige att åtaga sig ett besvär, som bör skäligen remunereras.

Sparbankerna höra ock, enligt min tanka, ändamålsenligast kunna anordnas

länsvis, med kufvudkontor i residensstaden och med filialafdelningar eller

agenturer inom de mindre kommunerna — häradsvis eller socknevis i länets mindre

städer —, derest ej Kongl. Maj:t skulle,[på ansökning, pröfva skäligt, att eljest

tillåta sparbank utöfva sjelfständig verksamhet inom stad eller ett mindre område

på landsbygden. Undantag borde dock alltid göras för de städer, der stadsfullmäktige

utöfva landstings rättigheter. Anordnas sparbanker på sådant sätt, torde

det allena blifva möjligt att finna tillräckligt antal duglige och villige personel''

att såsom hufvudman och styrelseledamöter vid sparbank fungera för någon längre

tid, så att icke alltför ofta ombyte af personal och dermed måhända äfven ombyte

af åsigter angående förvaltningen skall komma att ega rum. Ett annat vigtig

ändamål kunde då äfven vinnas, nemligen större säkerhet vid förvarandet af

sparbankers säker hetshandling ar. Dessa kunde nemligen i så fall i något särskilt

för ändamålet inrättadt, brandfritt kassahvalf bevaras; men på landsbygden,

der kassaförvaltarebefattningen ofta lärer förblifva ambulatorisk, torde svårigheter

mota för dylika anstalters anordnande, så vida icke större kostnader skola användas

för beredande af trygghet både emot brandskada och rofgiriga våldsverkare

händer. Den nämnde tryggheten får ock en större betydelse, om, såsom

det remitterade förslaget innehåller, reservfonden, och äfven någon del af insättares

fond, alltid skall utgöras af räntebärande, lätt säljbara obligationer, hvilka

äro att anse nära i likhet med reda penningar. Skulle, såsom jag angifvit, sparbankerna

komma att anordnas länsvis, och landstinget derjemte tilläggas rättighet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. För ovän. för Sparbanker. 27

att, till sparbanksväsendets befrämjande inom orten, disponera öfver blifvande

öfverskott på sparbanks reservfond, utöfver det i sparbankslagen stadgade förhållandet

mellan reservfonden och insättares fond, torde ock landstinget finnas

benäget att anslå nödiga medel för den erforderliga kontrollen öfver sparbanken

inom länet och dess filial-afdelningar.

Det ovilkorliga stadgandet att reservfonden alltid skall bestå af räntebärande

obligationer och att insättares fond likaledes skall utlånas mot säkerhet af dylika

obligationer, inteckning i fast egendom inom halfva taxeringsvärdet, samt af pant

af guld eller silfver eller, i vissa fall, mot förbindelser af menigheter eller korporationer,

torde visserligen hafva många skål för sig; men det är att befara, att

stadgandet, såsom det blifvit föreslaget, skall komma att vålla många svårigheter vid

tillämpningen, hvarföre någon modifikation i nämnda bestämningar torde blifva nödig.

Ehuru jag med anledning af dessa anmärkningar mot sjelfva grunderna för

det remitterade förslaget finner mig, för min del, förhindrad att detsamma antagande

tillstyrka, är jag dock beredd att med Högsta Domstolens öfrige ledamöter

deltaga i granskningen af förslagets detaljer."

Högsta Domstolens flesta ledamöter, som funno de i förslaget förekommande

frågor, hvilka äro af financiel beskaffenhet, icke i allmänhet utgöra föremål för

Högsta Domstolens utlåtande, ansågo sin granskning höra hufvudsakligen omfatta

de bestämmelser, som angå rättsförhållanden eller ega gemenskap med allmän lag.

Tvekan kunde visserligen uppstå, huruvida det skulle fördelaktigt inverka på utvecklingen

af vårt hitintills, utan särskild lagstiftning, ordnade sparbanlcsväsende,

om man söker fora detsamma under de mera tryckande bunden af en speciel lag;

men önskvärdheten af en sådan lag syntes dock öfvervägande, ej mindre vid betraktande

af nu rådande ovisshet, i hvad mån personlig ansvarighet, i händelse

af behof, skulle enligt lag kunna utkräfvas af dem, som med sparbankernas förvaltning,

vare sig såsom stiftare, principaler eller styrelseledamöter, ega befattning,

än ock, med afseende å den nu i allmänhet saknade, men genom lagförslaget,

om det antoges, beredda trygghet, som bör vara att förvänta genom offentlig

myndighets särskilda kontroll och den för öfrig! föreskrifna offentlighet i fråga

om sparbankernas förvaltning och deras revision.

I anledning häraf yttrade Justitierådet Södergren, att, enär förslaget,

hvaruti de till lagstiftningen angående rikets allmänna hushållning hänförliga delar

äro upptagna såsom alla utgörande vilkor för stadfästelse af sparkanksstadgar

och i afseende derå gjorda bestämningar af ansvarigheten för sparbankernas förbindelser,

är vordet af Kongl. Maj.-t utan någon inskränkning förklarad! komma

att behandlas i den ordning 87 § Regeringsformen bestämmer, ansåg, vid betraktande

jemväl af hvad slutmeningen i 89 § samma grundlag förmår, Justitierådet

icke någon del af förslagets innehåll ligga utom gränsen för det utlåtande Hög
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bil. till Kongl. Majds nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker.

sta Domstolen nu hade att afgifva. Med denna bestämning af den konstitutionela

vidden af Högsta Domstolens åliggande i förevarande ärende villo dock Justitierådet

ingalunda hafva uttala! någon tro på sin förmåga att genomskåda och bedöma

de frågor af financiel beskaffenhet, som herde till detta lagstiftningsämne;

frågor, hvilkas fösning genom den föreslagna lagen kunde starkt beröra skiljaktiga,

möjligen med hvarandra alldeles oförenliga intressen i allmänna penningsrörelsen.

Val syntes det framstå obestridligt, att, då den hitintills bedrifna fria

lånerörelsen med sparbanksfonder, hvilkas- sammanräknade belopp öfverstiger fyratio

millioner Riksdaler skulle genom lagens allmänna tillämpning tvärt omgestaltas

och ställas under det stränga regeltvånget enligt förslagets 14 och 15 §§,

måste deraf uppkomma svår brytning och långvariga följder i allmänna penningrörelsen,

de der otvifvelaktigt förtjena att i lagstiftningen tagas i det noggrannaste

betraktande, för ett rättvist och tillika statsnyttigt afvägande, att icke, bland de i

samhällslifvet nödvändigt verkande intressen, det ena oskäligt förtryckes, till vinst

för det andra. Men Justitierådet tilltrodde sig icke tillräcklig erfarenhet och insigt

i sådana ämnen, att våga ett närmare utlåtande i donna del af ärende! För

öfrig! komme Justitierådet att vid den särskilda granskningen af förslagets 22 §

och “öfvergående stadgande!" yttra sig öfver förslagets hufvudsyftning i hvad angår

de sparbanksinrättningar, som icke ordnas efter reglorna i den föreslagna lagen.

Under genomgående af förslagets särskilda delar ansågs anledning förekomma

till följande erinringar, nemligen:

§ I
Emedan

anstalter för besparingars emottagande och förräntande, vare sig

under namne! sparbank eller annan benämning, endast vilkoren ej strida mot

allmän lag, icke kunde eller herde göras beroende af den lagstiftning, som nu

blifvit föreslagen, utan meningen måste vara att befrämja en god förvaltning genom

att tillerkänna viss förmån och trygghet åt de sparbanksstiftare och hufvadmän,

som ställa anstalten under offentlig kontroll, med skyldighet att iakttaga

donna särskilda lagstiftnings vilkor; syntes berörda mening höra närmare framhållas.

För öfrig! och enär, rörande en mängd vigtiga frågor, förslaget endast fordrar,

att hvarje sparbankstadga bör om dem innehålla bestämmelser, utan att föreskrifva

bestämmelsernas beskaffenhet, men det icke kan vara likgiltigt, hvad sparfa

ankstadganderna komma att i dessa ämnen innefatta, så att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

skulle vara skyldig att deråt, utan afseende på beskaffenheten, gifva

sanktion; torda Kongl. Maj:ts B efallningsh åfvan de s pröfning ej höra inskränkas

till undersökning, om sparbankstadga befinnes öfverensstämma med den särskilda

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bil. till Kongl. Majds nåd. Prof. ang. Förordn. för Sparbanker.

författningen samt lag och författningar i (ifrigt, utan jemväl höra afse lämpligheten

af stadgans bestämmelser i de delar, der lag och författningar lemna sådan

pröfning öppen. På grund häraf hemställdes om den förändring af § 1, att, efter

orden “till kapitalet" lydelsen blefve följande: samt åstunda att försäkra sig om

tillgodonjutande af de förmåner, som §§ ... (angående årsstämning och viss ansvarsfrihet

för hufvudman) omförmäla, skola hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

orten söka fastställelse af sparbankens stadga, och vid ansökningen bifoga förslag

dertill. Pröfvas förslaget öfverensstämma med donna förordning samt i öfrigt

lagligt och ändamålsenligt, egen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att den sökta

fastställelse!! meddela.

Justitieråden Quensel och Södergren yttrade, att ehuru de ej hade något

emot, att upplöst sparbanks styrelse berättigades söka årsstämning, ansågo de dock

ej detta höra framhållas såsom eu särskild förmån för den oktrojerade sparbanken.

De skål, som talade för årsstämningen, voro säkerligen tillämpliga äfven på

de andra sparbankerna, och, om framdeles för dem årsstämningsrätt beviljades,

förfölls ju omförmälda särskilda förmån.

Vid § 2,

som af Högsta Domstolens fleste ledamöter lemnades utan anmärkning, yttrade

Justitieråden Bolin och Lagerstråle, att, för oförändradt vidblifvande af det der

afsedda förhållande emellan hufvudman och styrelseledamöter, syntes erforderligt

ett tillägg i syftning att, om hufvudman ingår i styrelsen, lian under tiden icke

må anses såsom hufvudman.

§ 4.

Föi undvikande af tvetydighet torde kunna sägas: före Maj månads slut,

efter hvad stadgan närmare härom bestämmer.

§ 5-

Föreskriften vers alltför ovilkorlig, enär förhinder kunde afbryta befattningen.

Sannolikt vore afsigten ingen annan, än som kunde vinnas, om bär påbjödcs,

att hufvudman ej må utan laga skäl, såsom sjukdom, bortflyttning från orten

eller annan giltig orsak, frånträda etc.

§ 6.

I stället för inlemnande!: till domstol syntes mera lämplig! föreskrifva, att

förteckningen på hufvudmän och styrelseledamöter skulle tillställas Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, som hade att utfärda kungörelse i ämnet; — och torde detta

tillställande höra ega rum inom viss tid, t. ex. inom en månad efter hvarje ordinarie

sammankomst.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bil. till Konrjl. Maj:ts nåd. Trop. ang. Förordn. för Sparbanker.

§ 7.

Ibland bestämm.elser, som stadgan borde innehålla, syntes äfven vara den

angående sättet för hufvudmännens inkallande till extraordinarie sammankomst,

hvarom ett tillägg här kunde göras. Det vore ej osannolikt, att omständigheter

stundom inträffa, som gjorde sådan sammankomst behöflig; och i slikt fall skulle

saknad af föreskrift om sättet för kallelsen kunna förorsaka tvekan och förlägenhet.

§ 10.

Enär saknad af säker upplysning om år och dag, då eu person är född,

icke borde blifva o vilkorligt hinder för sparbankens begagnande, och då föröfrigt

redaktionen syntes påkalla någon jemkning, hemställdes, om icke åt början af

donna § må gifvas den lydelse: att då på sparbanksbok göres insättning första

gången, insättare skall uppgifva sitt namn etc. till och med “enahanda uppgift

angående denne"; samt vidare att, derest upplysning saknas om år och dag, då

den ifrågavarande personen är född, värde detta anmärkt och i stället personens

ungefärliga ålder an gifven; och att insättare erhåller en med nummer etc.

Justitierådet Quensel deltog ej i donna anmärkning.

§ 13.

Hvad här föreskrifves om uppsägning torde med ej mindre skäl kunna göras

till vilkor för medlens uttagning; och för sådant ändamål skulle åt paragrafen

kunna gifvas följande lydelse: För uppsägning af insätta medel skall den, som

uppvisar motboken, vara skyldig att, derest så fordras, sin egenskap af rätter innehafvare

styrka genom uppgift om namn, födelseår och dag, jemte lefnadsyrke.

Denna uppgift jemföres med de i dagboken vid första insättningen gjorda anteckningar.

Öfverensstämma de, antecknas uppsägningen; hvarom icke hänskjutes

frågan till styrelsens afgörande. Lag samma vare angående rätt till uttagning af

de insätta medlen.

Justitieråden Quensel och Söder gr en yttrade, att då den här föreskrift^

uppgift och dess jemförande med i sparbanken befintliga anteckningar lärer på

sina ställen vara mindre praktisk i anseende till mängden af tillströmmande uppsägningar,

och ändamålet vinnes både säkrare och tillräckligt, om uppgiften sker

vid uttagningen, sedan, med ledning af den föregångna uppsägningen, anteckningarne

blifvit undersökta och uppgiftens enlighet dermed genast kan kontrolleras,

hemställde bemälde ledamöter, att §:n i öfverensstämmelse härmed ändras.

§ 14.

Föreskriften derom, att lån må beviljas till kommuner, menigheter och kor
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. Förordn. för Sparbanker.

porationer, så vida säkerheten af styrelsens samtliga ledamöter godkännes, syntes

tvåtydig. Om, såsom sannolikt är, meningen vore att fordra, det säkerheten

skall af fulltalig styrelse utan skiljaktighet godkännas11, efter hvilken sistnämnda

redaktion suppleantledamot kunde ersätta den ordinarie, torde nämnda uttryck

kunna begagnas.

§ 15.

Det här förekommande stadgande derom, af hvilka säkerheter reservfonden

skall bestå, syntes vara altför o vilkorligt.

§ 18.

Härvid hemställdes, om icke i slutet kunde göras det tillägg: samt när

som helst, derest skål till anmärkning förekommer, gorå anmälan härom hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande.

§ 19.

För närmare bestämmande af styrelsens ansvar ansågs bär höra tilläggas

ett stadgande, som förpligta!'' styrelsens medlemmar till enahanda ansvarighet, som

den, hvilken efter allmän lag åligger syssloman.

Dessutom eiinrades, att, när revisionsberättelse införes i tidningarne, torde

den höra åtföljas af hufvudmännens i anledning deraf fattade beslut.

§ 20.

Emot sista punkten anmärktes, att den icke utvisade vidden af det utsedda

ombudets befogenhet till deltagande; hvarföre, och enär härtill komme, att ansvaret

för de till utredningen hörande åtgärder måste stadna på styrelse och hufvudmän,

orden “deruti deltaga11 torde höra utbytas mot orden: utredningen öfvervaka.

Justitierådet Södergren ansåg att slutmeningen i donna § icke utgjorde tillräcklig

regel på eu gång för länsstyrelsens nödvändigt olikartade åtgärder i två

så långt skiljaktiga fall, som det ena, då sparbankens principaler sjelfva beslutat

dess upplösning, och det andra, då, emot sparbanksförvaltarnes vilja, länsstyrelsen,

såsom en preventiv åtgärd vid uppkommen farhåga i afseende på vården af

spaibankens fond, funne sig nödsakad att upplösa banken och förbjuda rörelsens

fortsättning; i hvithet sednare fall, jemlikt 21 §, annan än den, som tillsatt bankens

styrelse, inträdde i rätt till fonden, i den man donna gåfve behållning utöfver

fullgörandet af sparbankens förbindelser. För det förra fallet syntes bestämningen

i slutmeningen af 20 § vara tillräcklig, men deremot icke för det sednare

fallet, deruti länsstyrelsen nödvändigt måste ega att, vid förkunnandet af bankens

upplösning, genast skilja bankstyrelsen från förvaltningen af bankens fond

och ställa denna i behörig säkerhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Brop. ang. För or (In. för Sparbanker.

§ 21.

Det påmintes, dels att sparbankens reservfond icke borde aflemnas förr,

än all gäld är betald, dels ock att, till förekommande af svårlösta tvistigheter om

fondens fördelning emellan särskilda kommuner eller andra delar af sparbankens

område, de ifrågavarande medlen alltid borde lemnas till vederbörande landsting,

men, hvad angår de städer, hvilka ej i landsting deltogo, till stadsfullmäktige,

derest ej Kongl. Näjd finner godt att annorlunda, på hemställan af sparbankens

hufvudmän, härom förordna.

För öfrig! gjordes, i anledning af förslaget, följande framställningar, nemligen:

att rättighet till klagan hos Kongl. Näjd öfver Kongl. Maj ds Befallningshafvandes

beslut syntes höra medgifvas; — att författningen herde innehålla föreskrift

om rätter domstol och att, enär domstolen lärer höra blifva allmän underrätt

i orten, der styrelsen har sitt säte, men godtyckligt ombyte af sammanträdesorten

icke herde inverka på förenämnde fråga, ett tillägg på tjenlig! ställe, t. ex.

i § 7, kunde inflyta derom, att stadgan skulle innefatta uppgift angående den ort, der

sparbankens styrelse har sitt säte; -— att vid upplösning af sådan sparbank, som

bar behörigen fastställd stadga, års stämning å borgenärer må få sökas; att enär,

derest sparbankens hufvudmän skulle öfverträda stadgans bestämda föreskrifter,

hufvudmännen icke lära undgå att ersätta den möjligen genom sådan öfverträdelse

uppkommande skada, ett stadgande härom borde införas; — att, i stället för § 22,

såsom mindre omfattande, andra bestämmelser borde meddelas, byggda på sådana

grunder, dels att, när sparbanksstadgan icke öfverträdes af hufvudmännen, desse

äro frie från ansvar för sparbankens skuld, såvidt de icke till sådan ansvarighet

sig särskild! åthäst, dels ock att, om sparbank träder i verksamhet utan att hafva

erhållit stadfästelse å stadgan, äfvensom derest af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

upplöst sparbank fortsätter annan rörelse, än som hörer till bankens utledning,

en hvar, som å bankens vägnar ingår förbindelse, ansvarar för densamma

efter lag.

I öfverensstämmelse med dessa asigter- skulle, efter § 21, inför as sex nya

§§ af ungefärligen följande innehåll:

§ 22.

Öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i de fall, hvarom denna

förordning handlar, kan klagan föras hos Kongl. Maj:t i Dess Finans-Departement,

men beslutet går ändock i verkställighet, såvida ej Kongl. Näjd annorledes

förordnar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bil, till Kongl. May.ts nåd. Vrop. ang. Förordn. för Sparbanker.

33

§ 23.

Sparbanken vare uti mål, för k vilka ej annorlunda i lag stadgas, lydande

under allmän underrätt i orten, der bankens styrelse, enligt den fastställda stadgan,

bär sitt säte.

§ 24.

Upplöses spaibank, som är af den beskaffenhet, hvarom ofvan förmäles,

må årsstämning å borgenärerne sökas, på sätt för sådan stämning i lag stadgadt

är.

§ 25.

Skulle sparbankens hufvudman öfverträda bestämd föreskrift i den fastställda

stadgan, vare de skyldige ersätta den möjligen genom sådan öfverträdelse

uppkommande skada.

§ 26.

Utom i det fall, hvarom i nästföregående § sägs, skola hufvudmännen ej

vara förbundne till ansvar för sparbankens skuld, derest de icke till sådan ansvarighet

sig särskild! utfäst.

§ 27.

Träder sparbank i verksamhet utan erhållen behörig stadfästelse å stadgan,

stånde en hvar, som emellertid å bankens vägnar förbindelse ingår, derför i personlig

ansvarighet till fordringsegare efter allmän lag. Skulle, sedan Kongl. Majrts

Befallningshafvande förklarat sparbank böra upplösas, den likväl fortsätta annan

rörelse, än som hörer till bankens utredning, vare lag samma.

Justitieråden Qvensel och Södergren förklarade, att, enligt deras ofvan

yttrade mening, komme den föreslagna nya 24 § att utgå.

Särskild! förmälde Justitieråd et Södergren, sedan Justitieråd»;! Olivecrona

åberopa! sitt förut gjorda anförande, att han, i afseende på hvad Högsta Domstolens

fleste ledamöter under 25 och 26 §§ föreslagit i fråga om hufvudmäns

ansvarighet, åberopade sitt förut yttrade tvifvel om lämpligheten eller nödvändigheten

att så ordna sparbanks inre förvaltning och kontrollen öfver vården af dess

tillgångar, att hufvudmän skulle i allmänhet vara så fria från ansvarighet, som

det remitterade förslaget afsåge, eller deras ansvarighet blefve så begränsad, som

Högsta Domstolens flesta ledamöter nu antagit; och yttrade sig Justitierådet beträffande

det remitterade förslagets 22 § och "öfvergående stadgande!" som följer:

“Skilnaden emellan sparbank, som i enlighet med den föreslagna författningen

inrättas med ett på grund deraf faststäldt reglemente, och sparbank, hvars

Vill. till Riksd. Prot. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. För or (In. för Sparbanker.

inrättning icke sålunda ordnas, skulle, såsom mig synes, i donna författning bestämmas

i den väsendtlig omständigheten, att, i sparbanker af den förra arten,

den personal, som kallas hufvudman, skulle vara befriade från ansvarighet, men

deremot i sparbanksinrättningar af sednare slaget, de män, som, vare sig under

donna benämning af hufvudman eller någon annan men i hufvudsakligen likartad

verksamhetsställning inom bankinrättningen med den i förslaget för hufvudman

utstakade, fora sparbankens öfverstyrelse och i sådan egenskap i sjelfva

förvaltningen mer eller mindre ingripa, icke skulle vara befriade från den ansvarighet

allmänna lagen ålägger den, som annans angelägenheter förvaltar. Men

förslaget bär i 22 § och i “öfvergångsstadgandet“ gatt längre, än till denna skilnad,

företagit eu ombildning af det på sparbankernas organisationsgrunder och

kungjorda verksamhetsvilkor af kontraktse genskap beroende lagliga rättsförhållandet

mellan sparbanken såsom gäldenär och insättande såsom fordringsegare, och

gjort sparbankens skulder till insättarne att vara hufvudmännens och styrelseledamöternas

egna skulder. Jag inser icke befogenheten af en sådan utsträckning

af hvad den föreslagna författningen principenligt skulle uttrycka. Det är

nemligen en stor skilnad i de begge begreppen att ansvara för sin förvaltning

af en inrättning och att ansvara för hvad denna inrättnings tillgångar icke förslå

till dess skulder. Den personal af hufvudmän och styrelseledamöter i eu sparbanksinrättning,

Indika t. ex. tio år härefter utväljas och tillträda befattningarne,

skulle kunna alldeles oklanderligt, till och med på ett berömvärdt sätt, förvalta

den bankinrättning med då varande tillgångar och skulder, de togo i sin vård,

men ändock, enligt förslagets bestämningar, dömas att personligen, med egna tillgångar,

fylla den brist, som i följd af en föregående förvaltnings felsteg uppkommit,

t. ex. derigenom, att de fordna administratörerna lågt bankens tillgångar i

osäkra papper, hvillca den efterföljande förvaltningspersonalen omöjligen kunnat

lyckas att förbyta mot bättre. Grunden till ett sådant stadgande skulle vara antagandet,

att det vore ett fel, förtjent att med en sort civil straffpåföljd beläggas,

att låna sin verksamhet åt en befintlig sparbanksinrättning, som ej både fastställda

stadgar; att den oegennyttiga verksamhet för allmänt väl, som nu är eu

berömvärd förtjenst, borde näpsas såsom obehörig, om den fortsättes efter tillkomsten

af eu författning, som dock måste låta sådana ej privilegierade inrättningar

kunna qvarstå och verka i det allmänna. — Skulle meningen verkligen nu

vara, att med eu så kraftig lagstiftning gorå slut med alla andra sparbanksinrättningar,

än dem, som foga sig efter den föreslagna författningen? Förslagets 22

§ är visserligen icke så ställd, ty den uttrycker egentligen icke annat,

än att den stränga ansvarigheten skall åligga blott sparbankens stiftare, så att,

efter orden uttydt, den nya personal, som i framtiden förvaltar den stiftade banken,

både endast den i allmän lag stadgade ansvarigheten för ombudsmannabestyr;

men så litet villo man väl icke i detta ämne stadga. Ofvan anförda strängare

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bil. till Korigl. Maj:ts nåd. Trop. ang. För ovän. för Sparbanker. 35

mening torde bär vara afsedd, att för framtiden gälla för nu redan stiftade och

för blifvande nya sparbanker, som icke efter den föreslagna författningens regler

äro inrättade. Det stränga äfventyret för sparbankernas ledare och förvaltare skulle

dock afse blott de insättningar, som emottagas efter författningens tillkomst, icke de

förut gjorda; det skulle vara ett förbud mot enviss artkontr akter för framtiden, dock

så stäldt, att man later kontraktsrörelsen offentligen bedrifvas ostörd, intilldess att

det slutligen, i en tidpunkt af obestånd för den ena kontrahenten, gäller laglig tillämpning

af kontraktet, då icke dettas vilkor, utan en allmän lag, skall reglera

rättsförhållandet. Utan att förneka, att lagstiftningen kan så djupt ingripa i den

enskilda verksamheten och binda den frihet i aftal, som bestämmer den enskildes

godtfinnande att gorå eller icke gorå penninginsättningar i en viss bank och

ställa sig i beroende af kontraktsvilkoren i dennas kungjorda organisationsgrunder

och noga begränsade utfästelser, tvekar jag dock att bär tillstyrka ett sådant

steg af lagstiftningen, innan jag blifvit förvissad derom att — hvad jag i mitt

föregående allmänna yttrande öfver förslagets hufvudgrunder tillkännagifvit mig

betvifla — Staten med donna lagstiftning lyckas att vinna det nödvändiga och

främsta ändamålet: betryggande af rättssäkerheten för den störa mängd, som anlitar

våra genom den enskilda företagsamheten tillkomna sparbanker, — och

för öfrigt innan jag vågar anse mig förvissad, att icke de flerfaldiga tvångsreglorna

i den föreslagna författningen, särdeles i afseende på sättet att gorå sparbauksfond

fruktbärande, skola förlama det allmänna nitet för dessa välgörande

inrättningar och åstadkomma stark inskränkning i den sparbanksrörelse, som hitintills,

lemnad i sin fria utveckling såsom det medborgerliga nitets verk, tagit

stor och glädjande utsträckning. Om möjligen — och donna fråga kräfver det

mest omsorgsfulla öfvervägande, såsom beroende på förhållanden, de der ej i

förvåg kunna med full visshet utrönas, t. ex. inflytelsen af eu allmännare obenägenhet

mot borttagandet af möjligheten inom kommunerna att med deras spårbanksmedel

bispringa de många tillfälligt lånbehöfvande, som ej hafva de i förslagets

14 och 15 §§ föreskrifna värdepapper att såsom pant erbjuda, —• om

möjligen den ifrågaställa författningen kommer i allmänhet att på en gång verka

obenägenhet för redan befintliga sparbankers ombildande enligt författningens regler

och för dessa sparbankers fortsättande under den stadgade strängare personliga

ansvarigheten, så blifver lagstiftningens ingripande i detta ämne till sin följd

motsatsen af hvad den åsyftat: sparkanksväsendets befrämjande.

Emot redaktionen af “öfvergångsstadgandets" första punkt bör jag erinra,

att, efter hvad mig synes, så befallande ord, som de, att “nuvarande sparbanker

äro pligtige att ställa sig denna författning till efterrättelse11, icke väl foga sig till

det förhållande, att i samma stadgandes slutmening måste antagas, att fullgörandet

af en sådan pligt icke kan uttvinga^ utan deremot underlåtenhet deraf

måste fördragas. Eller måhända utgöra de anmärkta orden en erforderlig be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker.

kräftelse å här ofvan gjorda tydning af den strängare syftning i stadgandet om

ansvarigheten, som kunde leda till utrotande af de icke stadfästade sparbankerna."

I afseende på öfvergångsstadgandets sednare moment hemställdes af Högsta

Domstolens flesta ledamöter, om icke efter orden “denna författning" borde tilläggas

orden: men rörelsen ändock fortsätter; — och att, om den näst ofvan föreslagna

§ 27 varder antagen, hänvisning dit sker; — samt att orden “för återbetalningen

af de efter nämnda tid insätta penningar" Unge utgå.

Slutligen tilläde Justitierådet Olivecrona: “Det remitterade förslaget förekommer

mig icke ega önskvärd fullständighet i sina bestämmelser angående egandeoch

dispositionsrätten öfver sparbanks tillgångar. I §§ 14, 15 och 21 omförmälas

visserligen uinsättares fond“ och sparbanks “reservfond". Men sparbanker gifvas,

om jag icke misstager mig, hvilka äfven ega andra fonder, tillkomna genom donationer

under en eller annan form vid sparbanks stiftande eller vid andra tillfällen.

Huru med sådana donerade medel skall förfaras, i händelse af sparbanks upplösning,

nämner icke förslaget. Den i 21 § föreslagna användning af upplöst sparbanks

reservfond, kan endast hafva afseende på antingen nya sparbanker, hvilka

kunna få sina stadgar af Konungens Befallningshafvande godkända, eller ock på

förut upprättade sparbanker, som, inom två år från sparbankslagens utfärdande, sökt

och erhållit vederbörlig fastställelse på sina stadgar. Men om återigen redan existerande

sparbanker fortsätta sin verksamhet, utan att inom nämnde tid hafva

sökt oktroj, eller ock nya sparbanker stiftas, utan att hufvudmännen vilja söka

fastställelse på sitt sparbanksreglemente, lära hufvudmännen ensamme komma att,

såsom hittills, anses hafva rätt att, vid sådan sparbanks upplösning, sedan all gäld

blifvit gulden, fritt förfoga öfver hela den befintlig a reservfonden. Föreskrift saknas

ock huruvida sparbank må ega att köpa fast egendom eller icke; men då det

icke kan vara ändamålsenligt att sparbank besitter fastighet, undantagandes måhända

det fall att köp skott för erhållande af nådig banklokal, bör bestämdt förbud

deremot i lag intagas. Det torde icke heller vara ur vägen att stadga, att,

i den händelse sparbanks styrelse någon gång kunde nödgas att, till skydd emot

förlust vid fordran, som vore intecknad i fast egendom, sådan egendom inköpa,

styrelsen skulle vara pligtig att, så fort sådant lämpligen kunde ske, dylik egendom

återigen försälja.

In fidem

G. V. Österdahl.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bil. till JLongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker.

37

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements-Ärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet

å Stockholms Slott Fredagen den 23 December

1870,

i närvaro af:

Hans Excellens Justitie-statsministern Herr Aller er eutz,

Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena Herr Grefve TVachtmeister,

Statsråden: Bredberg,

Abelin,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Justitieråden: Söder gr en,

Strandberg.

Statsrådet Berg anmäldes vara af sjukdomsförfall förhindrad att donna dag

i Statsrådet uppkomma.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde i underdånighet:

att, sedan Kongl. Maj:t, uppå Finans-departementets föredragning, den 17

September 1869 infordrat Högsta Domstolens utlåtande öfver ett af utsedde komiterade

upprättadt förslag .till författning angående sparbanker samt tillika förklarat

Sig vilja, sedan detta utlåtande inkommit, företaga ärendet till nådig pröfning,

uppå föredragning af Justitie-departementet, så hade Högsta Domstolen, på sätt

dess den 17 December 1869 hållna protokoll närmare utvisar, sistnämnda dag

underdånigt yttrande i frågan afgifvit.

Sedan Hans Excellens häruppå redogjort för innehållet af såväl berörde

förslag, hvithet finnes detta protokoll bilagdt, , som ock Högsta Domstolens yttrande,

anförde Hans Excellens:

“För min del kan jag icke annat än finna det särdeles betänkligt att i afseende

å sparbankernas förvaltning meddela sådana stränga reglementariska

bestämmelser, som de, hvilka i fors1 aget finnas upptagna. Derigenom synes lätteligen

kunna inträffa, att det allmänna medborgerliga intresse, som kallat till lif

samt på ett i allmänhet synnerligen förtjenstfull! sätt skott och förkofra! de många sparbanksinrättningar,

som nu finnas i vårt land, skall, vid känslan af det pålagda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. Förordn. för Sparbanker.

tvånget, afmattas och försvinna till men för den göda sak man just haft för afsigt

att befrämja. En verkan i enahanda riktning motser jag äfven af den beroende

ställning till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sparbankerna enligt

förslaget skulle intaga; hvarförutan den olägenhet af hvad förslaget i omförmälda

hänseenden innehåller synes vara att befara, att det moraliska ansvaret för sparbankernas

ändamålsenliga förvaltning och de insätta medlens återgäldande komme

att i allmänna föreställningssättet så godt som uteslutande hvila på de offentliga

myndigheterna, samt att, derest i framtiden en eller annan af sparbankerna, oaktadt

de noggranna, men måhända ändock ej till fullo betryggande föreskrifterna

för sparbankernas förvaltning, blefve urståndsätta att fullgöra sina förbindelser,

skulden derför, såsom jemväl inom Högsta Domstolen blifvit anmärkt, i stället

för att träffa den enskilda verksamhetens misstag eller ofrivilliga brister, skulle

hvälfvas på Statens lagstiftning, såsom oduglig och felaktig.

Med det nu anförda vill jag dock ej hafva uttalat den åsigt, att icke alls

någon lagstiftning för sparbankerna vore nyttig och behöflig. Fastheldre tror

jag en sådan vara i flera hänseenden af behofvet påkallad. Sålunda kräfves en

närmare bestämning ''dels af ansvarigheten för dem, hvilka handhafva en sparbanks

förvaltning, dels af rättigheten till disposition öfver de vinstmedel, som på

rörelsen uppstått och ej för betryggande af sparbankens ställning behöfva påräknas.

Vidare kunna och höra vissa stadganden gifva? till betryggande åt insättar

es rätt, utan att derigenom förvaltningen betages vederbörlig frihet och

sjelfständighet; hvartill ytterligare kommer, att säker grund för närvarande saknas

för bestämmande af forum för sparbank, hvilken brist torde höra afhjelpas.

I donna syftning och med ledning af de i Högsta Domstolen mot komiterades

förslag gjorda anmärkningar har inom Justitie-Departementet ett nytt sådant

blifvit utarbetadt, i afseende hvarå ytterligare må erinras, det jag anser

sparbanks väsendet utgöra ett värdigt och synnerligen lämpligt föremål för landstingen

och i städer, som ej i landsting deltaga, stadsfullmäktiges omvårdnad,

hvarför ock dem blifvit genom förslaget beredt tillfälle att med sin uppmärksamhet

följa de inom deras områden verkande sparbankers förvaltning, men att dock

tillika en sådan rätt blifvit tillerkänd Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

länen, genom hvilken myndighet äfven årliga uppgifter på de särskilda sparbankernas

förvaltare böra blifva för allmänheten tillgängliga."

Hans Excellens redogjorde härefter för innehållet af följande

Förslag till förordning angående sparbanker.

§ 1.

De, som vilja stifta sparbank i ändamål att mottaga smärre penningebelopp

samt desamma för insättarnes räkning förränta och genom räntans läggande till

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj.is nåd. Prop. ang. Förordn. för Sparbanker. 39

lmfvudstden ytterligare förkofra, skola, innan sparbanken träder i verksamhet,

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet inlemna ett exemplar af det för sparbanken

antagna reglemente samt uppgifva den ort, der sparbankens styrelse kommer

att hafva sitt sate.

Hvad sålunda stadgadt är skall för redan stiftad sparbank fullgöras före

slutet af innevarande år.

Om fastställelse å sparbanks reglemente, der sådan äskas, är särskild! förordnadt.

§ 2.

Till Kongl. M.aj:ts Befallningshafvande skall ock årligen å tid, som Kongl.

Majrts Befallningshafvande för hvarje sparbank, med afseende å innehållet af dess

reglemente, bestämmer, aflemnas förteckning å de personer, Indika, såsom hufvudman

eller styrelseledamöter, bankens förvaltning handhafva.

§ 3.

All vinst, som å sparbanks rörelse uppkommer, skall ingå i eu reservfond

till bestridande af nödiga omkostnader och betäckande af möjligen inträffande

förluster; dock må, när reservfonden öfverstiger tio procent af insätta medel med

derå upplupen ränta, öfverskottet kunna, der ej reglementet annorlunda stadgar,

användas för allmännyttigt eller välgörande ändamål.

§ 4.

Finnas sparbanks tillgångar hafva genom olyckshändelse eller förlust å rörelsen

så nedgått, att de, efter afdrag för annan skuld, motsvara endast nittio

procent af insätta medel med derå upplupen ränta, skall sparbankens verksamhet

genast afbrytas och sparbanken ställas under utredning.

§ 5.

Underlåtes hvad i § 3 eller 4 är föreskrifvet, vare hufvudmän och styrelseledamöter,

Indika i sådant afseende felaktigt förhållande finnes ligga till last, en

för alla och alla för eu, insättande ansvarige för deras fordringars fulla gäldande.

I öflig! vare förvaltare af sparbank för de densamma anförtrodda medel underkastade

ansvarighet endast efter de grunder, som för syssloman i allmänhet gälla,

så vidt de icke till ytterligare ansvarighet sig särskild! utfäst.

§ 6.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ege rättighet att sjelf eller genom ombud

taga kännedom af sparbanks räkenskaper, jemte protokoll samt låne-, säkerhets-

och öfriga handlingar, äfvensom att, derest grundad anledning förekommer

till befarande af det i § 4 omförmälda missförhållande mellan tillgångar och insatta

medel, förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet samt förordna om

densammas ställande under utredning, till deltagande hvaruti då jemväl ett ombud

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utses.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bil. till Kong1 May.ts nåd. Trop. ang. Förordn. för Sparbanker.

Enahanda rätt att af sparbanks räkenskaper, protokoll och handlingar taga

kännedom, tillkommer ock af landstinget, samt i städer, som ej tillhöra landsting,

af stadsfullmäktige årligen ntsedt ombud, hvilket, derest till g ån g ar ne finnas hafva

nedgått så, som i § 4 sägs, bör derom hos Rongl. Maj:ts Befallningshafvande gorå

anmälan.

§ 7.

Öfver Rongl. Maj:ts Befallningshafvande beslut i fall, hvarom nästföregående Z

handlar, kan klagan föras hos Rongl. Maj:t i Dess Finans-Departement, men beslutet

går ändock i verkställighet, så vida ej Rongl. Maj:t annorlunda förordnar.

§ 8.

Sparbank vare uti mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lydande under

allmän underrätt i den ort, der bankens styrelse, enligt den hos Rongl. Maj:ts

Befallningshafvande gjorda anmälan, har sitt säte.

§ 9.

När sparbank varder upplöst, skall, i händelse, efter fullgörande af sparbankens

alla förbindelser, någon behållning uppstår, denna användas till befrämjande

af ny sparbanks uppkomst och för sådant ändamål öfverlemnas till vederbörande

landsting, men, hvad angår de städer, hvilka ej i landsting deltaga, till

stadsfullmäktige, derest ej Rongl. Maj:t finner godt att annorlunda, på hemställan

af sparbankens hufvudmän, härom förordna.

§ io.

Med sparbank afses i donna förordning icke sådan inrättning för penningars

mottagande eller upplåning, hvarest rätt till vinstutdelning blifvit stiftar ne

eller deras rättsinnehafvare förbehållen, utan vare i fråga om sådan inrättning och

delegarnes ansvarighet för der insätta medel tillämpligt hvad om bankinrättning

i allmänhet enligt lag galler. Drifves rörelsen under benämning af sparbank, skola

dock de bär ofvan i §§ 1, 2, 4 och 6 glida bestämmelser i afseende å densamma

till efterrättelse .lända.

Och hemställde Hans Excellens att Rongl. Maj:t täcktes besluta nådig Proposition

till Riksdagen i öfverensstämmelse med detta förslag.

Uppå tillstyrkan af Statsrådets ofri ge ledamöter täcktes Hans Maj:t

Ronungen bifalla donna hemställan; i följd hvaraf nådig Proposition,

sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle till Riksdagen aflatas.

Ex protocollo

G. J. Björkman.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.