Sök i Ratio Lex

Angående ett å staden Stettins vägnar framstäldt förlikning sanbud uti ett af samma stad mot Kongl. May.t och Kronan instämdt skuldfor äring smal

1871-04-13 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1871:32, Angående ett å staden Stettins vägnar framstäldt förlikning sanbud uti ett af samma stad mot Kongl. May.t och Kronan instämdt skuldfor äring smal

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

5

> :<» 3S.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1871, kl. 10 f. m.

Kongl. Majrts nådiga Proposition till Riksdagen, angående ett å

staden Stettins vägnar framstäldt förlikning sanbud uti ett

af samma stad mot Kongl. May.t och Kronan instämdt

skuldfor äring smal; Gifven Stockholms Slott den 31 ''''Mars

1871.

Sedan staden Stettin till Stockholms Rådstufvurätt instämt Kongl. Maj:t

och Kronan med yrkande om betalning för åtskilliga försträckningar, som

staden i medlet af 17:de århundradet lemnat Svenska Kronan, äfvensom om

ränta och ersättning för rättegångskostnaden, samt staden derefter låtit till

Kongl. Maj:t ingifva förslag till rättegångens biläggande genom förlikning

på vissa erbjudna vilkor, så har Kongl. Maj:t med anledning af berörda

förslag funnit Sig höra hos Riksdagen gorå nådig framställning i ämnet,

dervid Kongl. Magt till en början vill redogöra för det hufvudsakliga af

hvad handlingarne innehålla rörande ifrågavarande fordrans tillkomst och den

behandling densamma under derefter förflutna tvänne århundraden hos myndigheterna

vederfarits.

Efter uppdrag af Konung Carl X Gustaf har Presidenten i Pommerska

Kammaren Gerdt Antoni Rehnskiöld, enligt förskrifning den 4 Maj 1655,

öfverenskommit med rådet och borgerskapet i staden Alten-Stettin om en

försträckning af 30,000 Rall'', i gällande Riksmynt, som staden skulle lemna

Svenska Kronan till fortsättande af då pågående krig emot Polen, hälften i

penningar af dukater och riksdaler, och den andra hälften i varor, emot

återbetalning efter 1 års förlopp med 6 procent ränta, hvilken försträckning

ock blifvit fullgjord enligt såväl Fältmarskalken Grefve Arvid Wittenbergs,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Rikstygmästare!! Grefve Gustaf Otto Stenbocks och Kammarpresidenten Rehnskiölds

reqvisitioner samt qvittenser af vederbörande fälträntmästare och proviantmästare

in. fl., som ock Kammarpresidenten Rehnskiölds tvenne generalqvittenser,

eu för penningarne och en för varorna, utfärdade den 5 December

1656.

Vidare har pommerska regeringen enligt afhandling deri 29 Juli 1659

förmått staden Stettin att till dervarande garnisons behof leverera 100 bister

råg a 60 R:dr, hvilken leverering blifvit fullgjord enligt qvitto den 18 December

samma år.

Derefter har pommerska regeringen deri 8 Februari 1660 af staden

Stettin för garnisonens behof reqvirera! och vederbörande proviantmästare

den 23 påföljde Mars qvittera! 50 bister råg, hvilken post i pommerska

kammarens räkenskaper krediterats staden till betalning, 40 bister ä 65 R:dr

och 10 läster ä 64 R:dr, med tillsammans 3,240 R:dr.

Ytterligare har nämnda regering till iståndsättande af stadens fästningsverk

af borgerskap^ derstädes den 24 Mars 1660 betingat och vederbörande

räntmästare den 12 påföljde Juli enligt qvitto uppburit ett förskott af

2,000 R:dr, att vid nästföljande Michaelismessa med landsöfligt intresse återbetalas.

Slutligen har staden till garnisonens underhållande, enligt pommerska

regeringens bevis den 30 April och vederbörandes qvitto den 2 Juni 1661,

förskjutit 4,000 R:dr, att återbetalas med ränta.

Och har Kammarpresidenten Johan Sparrfeldt uti eu den 17 Oktober

1663 afgifven attest intygat att, med afdrag från förstnämnda 30,000 R:dr,

af staden Stettins icke erlagda kontingent till de af pommerska landtständerna

i Anclam för polska kriget beviljade subsidier 6,000 R:dr, samtliga

ofvanstående fordringsposter, utgörande med nyssberörda afdrag 39,240 R:dr,

befunnits riktiga och liqvida.

Genom nådigt Bref den 7 September 1660 har Kongl. Makt, då de

dittills lemna de förströckningarne icke kunnat återbetalas, dels erkänt, att

staden Stettin under polska kriget lemna! ofvanberörda förskott af 30,000

R:dr och sedermera till pommerska regeringen 11,250 (rätteligen 11,240)

R:dr, dels ock förklara! att dessa summor, jemte räntor, skulle inom en tid

af 6 år, räknade från och med det nästpåföljande, staden ersättas och pommerska

patrimonialgodsen Köstin och Zabelsdorfl, om dy inom samma tid

till Kronans disposition återfölle, derför häfta på det sätt, att af deras afkastning

staden skulle godtgöras först räntorna och derefter så mycket af

kapitalet som samma afkastning öfverstege räntornas belopp. Derefter har

Kongl. Maj:t den 20 Juli 1664 lofva! anbefalla Kammaren att låta förnöja

staden Stettin för de förskjutna 39,240 R:dr, som dittills ej kunna! betalas,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 7

helst Kong] Maj:t hyste den förhoppning, att de pommerska patrimonialgodsen

skulle kunna till staten indragas och staden deruti erhålla det hypothek,

som blifvit utlefvad!. En dylik försäkran förekommer ock i Kong!

Breivet till Kammaren den 10 April 1669, men ännu den 25 November

16/9 förklara.!- Kong!. Maj:t sig “med ledsnad hafva förnummit, att rikets

“tillstånd dittills icke velat, medgifva, det staden, enligt förut utgångna förordningar,

kunnat i någon mån blifva godtgjord för dess hos Kronan elände

“betydliga fordringar; Wiljandes dock Kong!. Maj:t genom ytterligare påbud

desamma förnya och låta staden på vissa af Kammaren bestämda terminer

“vederfaras snar och fullkomlig godtgörelse så långt rikets uttömda medel

“det någonsin medgåfvo; och vore Kong!. Maj:t tillfreds, att amtet Jasenitz

1 aitade för samma skuld, så snart Kong!, Maj:t komme i besittning deraf11

hvarom med Drottning Christina skulle underhandlas.

. Den 7 Juni 1681 ingick staden till den af Carl XI inrättade Liqvidations-kommissionen

med anhållan om liqvidation af ofvanberörda och andra

ordnngar. Sedan staden derefter hos Kong!. Maj:t genom deputerade framställt

samma anhållan, förständigades Kommissionen genom Kong!. Bref vet

den 12 Oktober 1697 att skyndsamt företaga frågan. Detta skedde den

\ Prl 1698, då ett af Kamererare!! Lager marek i ämnet afgifvet memo
11a

öi ekorn till behandling, och bl ef i anledning af Kommissionens då

rattade beslut, observationsräkning den 19 Maj samma år utfärdad, hvari

*nförda. fordringsposter till betalning godkändes, dock med följande

förbehåll och inskränkningar, nemligen:

a) att> om af det enligt förskrifningen den 4 Maj 1655 lemnade förskott

1 persedlar till ett värde af 15.000 R-dr några varor skulle i de derå

i-i, ''dåde qvittenserna och pommerska hufvudböckerna befinnas upptagna

till högre pris än markegången, hvarom underrättelse skulle inhemtas, staden

^ likväl icke finge åtnjuta ersättning till högre belopp än markegång^

b) att eu i samma förskott ingående post å 1,751 R:dr forsellön för

Konung Cad X:s bagage, hvarå formännens qvitto saknades, icke skulle godtgöra;?

annat än mot fullkomligt bevis, att donna post verkligen vore till formännen

utbetald, liv il k et bevis staden till räkningens ändtliga afsittande

herde anskaffa;

c) att för fordringsposten af den 8 Februari 1660 å 50 bister råg priset

nedsattes till 60 R:dr låsten i likhet med då gällande markegång och

således för hela partiel från 3,240 R:dr till 3,000 R:dr.

d) att, ehuru förskrifningen den 4 Maj 1655 var ställd på Specieriksdaler,

betalningen dock såväl för denna som för öfriga försträckningar

skulle erläggas i Riksdaler courant ä 6 mark eller 48 öre, i hvilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Koral, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

myntsort ock alla förströckningarne, så vidt räkenskaperna utvisade, blifvit

gjorda; samt ,

e) att intresset, som för dem alla beräknades till 6 procent, dock enligt

5:te punkten af Kongl. Resolutionen den 29 Oktober 1686 och Kong!. Brefvet

den 20 Juni 1689, icke finge sammanlagdt uppgå högre än till alterum

tantum, eller lika med kapitalet. _

Enligt denna observationsräkning uppgick således stadens fordran i kapital

till° 39,000 R:dr och i intresse till lika belopp eller tillsammans till

78,000 R:dr, men som derå enligt pommerska hufvudböckerna för år 1660

afbetala 108 R:dr, krediterades staden eu fordringssumma af 77,892 R:dr

courant, dock med reservation af Kronans rätt, dels så framt något framdeles

kunde finnas vara å denna fordran betaldt eller på hvarjehanda sätt

åtnjutet, hvarom kunskap vid räkningens upprättande saknades, och dels

med afseende å of vank er orda markegång och forsellön. Den uppgjorda observationsräkningen

blef enligt anteckning å det härstädes förvarade exemplaret

deraf samma dag, den 19 Maj 1698, tillställd stadens deputerade för

afgifvande af förklaring, men någon sådan har sedermera aldrig inkommit.

Lika litet synes något svar hafva blifvit meddeladt af pommerska regeringen

å det bref den 13 Maj 1698, hvari Liqvidations-kommissionen begärt uppgift

å 1655 års markegång för några i omförmälda persedelförskott upptagna

varor. . , . „

Sedan derefter genom fredstraktaten den 21 Januari 1/20 en del åt

Pommern och deribland Stettin blifvit afträdd till Preussen, afl ät Konung

Fredrik Wilhelm 1 i Preussen den 28 Juni 1721 ett bref till Konung Fredrik

T i Sverige, hvaruti preussiske Konungen anförde, att lian åtskilliga

gånoer påmint om betalning af staden Stettins fordran, att Konungen af

Sverige den 1 December året förut svarat, att han ville inhemta nödig underrättelse

i ämnet, och som sådant förmodligen då mera skett, hemställde

Konungen af Preussen, huruvida icke staden Stettin kunde blifva kontant erad

af hvad åtskilliga svenska undersåter hade att fordra i Preussen, hvarefter

Konungen af Sverige nog torde finna utväg att derefter åter ersätta sina

undersåter. Uti svar härå den 16 Oktober samma år anförde Konung Fredrik,

att, då staden Stettin hvarken enligt gudomlig eller verldslig lag kunde

vara tillåtet att i dess process indraga sådana partieuliera personer, hvilka

med dess fordringar icke hade den ringaste relation eller rapport och hvilkas

rätt blifvit grundad icke allenast på dem tillställda kontrakter och förskrifningar

utan ock i eu solenn traktat och fredsslut tillerkända, sa hyste Konung

Fredrik den tillförsigt, att Konungen af Preussen skulle hänvisa staden Stettin

att anmäla sina tilläfventyrs egande anspråk å ort och ställe, som vederborde,

samt sedan afvakta tiden, då det vore möjligt att henne förnöja, men

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

ICongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

icke medgifva, att oskylda personel’, som i deras händer cgdc sådana överenskommelser

och förskrifningar, som genom en högtidlig fredstraktat blifvit

stadfästande, skulle emot all rätt och billighet nödgas tillsläppa sina fordringar

till betalning af främmande och ännu icke eu gång utredda skulder.

Härpå följde den 10 Februari 1722 ett nytt bref från Konung Fredrik Wilhelm,

hvari, bland annat, yttras, att den ifrågavarande fordran icke torde behöfva

någon justification i hufvudpostcrna, enär desamma redan af Konung

Carl XI blifvit genom ofvan anförda Resolution deri 25 November 1679 erkända

för riktiga och considerabla samt derefter genom 1698 års liqvidationsräkuing

till liqvid uppförda och fastställda, att det oaktadt och ehuru

staden åtskilliga gånger, synnerligast år 1719, hos Drottningen af Sverige

gjort den mest bevekande ansökan, likväl å dess berörda fordran, utan tvifvel

i anseende till de mellankomma krigsoroligheterna, icke det ringaste

blifvit affördt och att, då Liqvidations-kommissionen ålagt staden bibringa

närmare bevis öfver en och annan post, staden vore beredd att sådant anskaffa

eller, om den vore oförmögen att nöjaktigt det gorå, låta sig decortera

hvad billigt vore.

Sistnämnda bref remitterades den 27 Februari 1722 till Kammarkollegium

och Statskontoret, med befallning att inkomma med utlåtande

om, på hvad sätt brefvet ansåges bäst kunna besvaras.

Uti det i anledning häraf den 21 April 1722 afgifna utlåtande, anförde

Kammar-kollegium och Statskontoret, att staden Stettins ifrågavarande

fordran redan 1698 varit under handläggning hos Liqvidations-kommissionen

och dermed så vida kommet, att en observationsräkning då blifvit till vederbörandes

förklaring utfärdad, som sig salderade med en fordring af 77,892

R:dr ä 48 öre Silfvermynt stycket, dock med åtskilliga reda reservationer

och förbehåll såsom l:o) att ingen säker underrättelse funnes om hvad som

kunde vara betaldt, särdeles emellan åren 1669 och 1674, för hviken tid

pommerska hufvudböckerna vid strandning^! utanför Bornholm gått förlorade;

2:o) att besked skulle inskaffas om markegången på ett staden kreditera^,

ansenligt persedelförskott, hvarannan Liqvidations-kommissionen resolverat,

att ingen betalning derpå följa kunde; och 3:o) att qvittens^- eller

annat fullkomligt bevis till en under samma salderade fordring begripen post

af 1,751 iLdr skulle ingifvas; och som öfver allt detta sedermera ingen förklaring

inkommit, än mindre något af de i så måtto till sakens ändtliga

afgörande desidererade bevis och underrättelser, och sådana staden Stettins

fordringar alltså emellertid ej annorlunda än för illiqvida kunde anses, utan

att vetas kunde hvad och huru mycket staden deraf för ständig fordran tillkomma

kunde, så hemställde Kollegium och Statskontoret, huruvida ej

svaret till Konungen af Preussen kunde i sådan syftning affattas.

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft. •>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majita Nåd. Proposition N:o 32.

Denna hemställan synes dock icke hafva blifvit Infallen, utan beslöts i

stället vid ärendets föredragning i Rådkammaren den 7 Maj 1722 att, “eftersom

det vore så gamla fordringar, skulle med saken anstå till Rikets Stän“ders

nästa sammankomst.“

Den 17 December samma år aflat Preussiske Ministern von Brandt

till Svenska Regeringen eu promemoria, deruti han, med bifogande af en förteckning

öfver preussiska undersåters fordringar hos Svenska Kronan, upptagande

främst staden Stettins fordran, anhöll om ofördröjlig pröfning af

dessa fordringar, hvarefter bemälde Minister uti en ny promemoria af den

3 Augusti 1723 hemställde, att frågan om berörda fordringar måtte öfverlemnas

till Rikets då församlade Ständer. Båda dessa promemorior remitterades

den 7 Januari och den 19 Augusti 1723 till Kammar-kollegium,

men synas der icke hafva föranledt annan åtgärd än att desamma öfverlemnades

till vederbörande kontor för utlåtandes afgifvande.

Uti skrifvelse den 6 April 1723 till Konung Fredrik I, beklagade sig

Konung Fredrik Wilhelm af Preussen deröfver, att hans dels egenhändiga,

dels genom Ministern von Brandt gjorda föreställningar om betalning af

preussiska undersåters fordringar allt dittills varit fruktlösa och förklarade,

att han vid sådant förhållande kunde finna sig föranlåten att låta betala

dem med hvad svenska undersåter både att fordra i Preussen.

Härpå svarade Konung Fredrik den 19 Augusti samma år, att han icke

förvägrat någon fordringsegare rättvisa, utan skulle de ifrågavarande fordringarne

betalas så fort omständigheterna det tilläto, men att, då staden

Stettin kunnat vänta i så många år, han hölle före, att med dess fordrans

godtgörande kunde anstå så lång tid som till återställande af rikets genom

kriget försvagade krafter vore nödigt. För öfrigt vore förhållandet med de

svenska och de preussiska fordringarne i det afseende alldeles icke enahanda,

att de förra allesammans grundade sig på hypotheker, hvaruti de genom

1720 års fredstraktat blifvit försäkrade att erhålla sin betalning; men skulle

Konungen af Preussen icke afstå från sin föresats att låta dem gå i qvittning

emot hvarandra, så funne Konung Fredrik nödigt att hos Kejsaren och

Riksförsamlingen i Regensburg gorå framställning, i fall fredstraktatens stipulation^

icke af Preussen fullgjordes. Detta svar öfversändes till Svenska

Ministern i Berlin Grefve Desse med tillkännagifvande, att fredsmediateurerna

Frankrikes och Englands bemedling skulle begäras för fredstraktatens

uppfyllande å Preussens sida.

Derefter har Svenska Ministern i Berlin Klinckowström, som genom den

för honom 1730 utfärdade instruktion erhållit uppdrag att hos preussiska

regeringen påyrka de svenska fordringarnes betalning enligt fredstraktat^,

uti underdånig skrifvelse den 18 Januari samma år inberätta!, att lian varit

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

kallad till konferens för att upplysa på hvad sätt Svenska Regeringen ämnade

godtgöra dem, som hade fordringar hos Kronan Sverige, emedan det ansågs

billigt att, då man hos preussiska regeringen påyrkade de svenska fordringarnes

betalning, man också i Sverige visade benägenhet att betala de preussiska,

samt att Klinckowström vid denna konferens protesterat emot sequiparerande

af båda slagens fordringar och särskild! beträffande Stettins fordran

till protokollet förklarat, att densamma vore att anse såsom prmscriberad och

att, då Svenska Kronan under sin mest blomstrande ställning vägrat betala

donna fordran, man nu förgäfves sökte åter upplifva densamma.

Den 19 Juli 1731 föredrogos i Rådkammaren Preussiske Ministern

Luderitz’ memorialer af den 16 förutgångna Mars angående de preussiska

undersåtarnes fordringar och af den 26 påföljde April angående särskild!

staden Stettins fordran hos Kronan, äfvensom nämnda städs Sekreterare

Schadelocks underdåniga supplik om betalning af samma in. fl. fordringar.

Alla dessa handlingar remitterades till Kansli- och Kammar-kollegierna att

deröfver afgifva underdånigt utlåtande, och har enligt Kansli-kollegii protokoll

målet derstädes förevarit den 28 Juli 1731, då det beslöts att Kanslirådet

Boneauschöld skulle taga handlingarne för att med Kammar-kollegium

rådgöra huru dessa saker bäst kunde företagas.

Den 12 Juni 1733 upplästes i Kansli-kollegium ett af Preussiske Ministern

Meinertzhagen afgifvet och till Kollegium remitterad! memorial angående

staden Stettins och dess innevånares fordringar här i Sverige, äfvensom

angående (de pommerska) archiverna in. m. Kansli-kollegium beslöt

att genom protokollsutdrag begära Kammar-kollegii upplysning, huru med

hemälda fordringar sig förhölle. Sedan i anledning häraf Kammar-kollegium

befallt Kamererare!! Sandelhjelm att skyndsam! afgifva utlåtande! i ämnet och

denne i memorial, som den 4 Juli föredrogs i Kammar-kollegium, anfört,

att dessa fordringar icke kunde liqvideras, emedan Sverige icke, enligt traktaten,

erhållit de pommerska räkenskaperna för den tid landet tillhörde

Sverige, beslöt Kollegium att detta besked skulle genom Kammarrådet

Wulfvenstjernå muntligen framföras till Kansli-kollegium. Detta verkställdes

samma dag, och innehåller dagens protokoll hos Kansli-kollegium, att

Kammarrådet Wulfvenstjerna inför Kollegium bland annat andraga! “åtskilliga

skal och omständigheter, hvarigenom lian förmenade, att en stor

“del af dessa fordringar skulle kunna rescontreras så emot den bekanta be“grafnings-

och kröningshjelpen som brudskatten". Häruppå afgaf Kanslikollegium

den 5 September det derifrån infordrade utlåtande, hvari beträffande

fordringarne, bland annat, anfördes, “att en del deraf härrörde från

“urgamla tider och ej blifvit här behörigen liqviderade, hvithet, efter hvad

“Kammar-kollegium yttra!, icke heller kunde ske, så länge pommerska ar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

“ chivets separation och delning icke försiggått och man deraf kunnat inhemta

slika fordringars riktighet och beskaffenhet, att deröfver en formlig

“liqvidation anställa, ehuruväl Kollegium hade orsak att tro, det vid undersökningen

af dessa fordringar sådana omständigheter torde sig yppa, att

“deras betalning, om icke in totum, dock in tantum, lärer komma det

“Preussiska Pommern till last"; och klöf detta utlåtande den 24 i samma

månad inför Rådet föredraget och bifallet.

1 anledning deraf, att Kaptenen von Kuhlman, som haft fordringar liypothiserade

i de till Preussen afträdda taffelgods^ Malchow och Zimmitz,

i underdånighet anmält, att han, emot fredstraktaten, ej kunnat af preussiska

regeringen erhålla någon betalning för dessa fordringar, och att å preussiska

sidan deremot invändes, att först de preussiska undersåtare herde förnöjas

för deras fordringar hos Svenska Kronan, på grund hvaraf Kapten v. Kuhlman

anhöll om regress i sådana fordringar, befallde Kong!. .Maja den 14

Mars 1737 dels Kammar-kollegium att väl fortfara med upprättande af liqvidationer

öfver preussiska fordringar, men dem tillsvidare icke utgifva, dels

ock Rikets Ständers kontor att intill vidare förordnande icke utbetala några

preussiska liqviderade fordringar, hvarjemte underrättelse härom på diplomatisk

väg meddelades preussiska regeringen. Sedan Kongl. Maj:t derefter

den 2 April 1739 meddelat Riksens Ständers Sekreta Utskott eu af Kapten

v. Kuhlman gjord förnyad ansökning att för ofvannämnda honom fråntagna

pantegods beviljas regress uti preussiska undersåters fordringar bär i Sverige

och att deremot innehafvande af dessa fordringar måtte hänvisas att erhålla

betalning ur v. Kuhlmans fordran hos preussiska Kronan, förklarade Sekreta

Utskottet uti underdånig skrifvelse den 10 i samma månad, att Utskottet

icke hade något att deremot påminna, hvarföre hemställdes, att Kammarkollegium

måtte anbefallas att direkte till Rikets Ständers kontor aflemna

de öfver preussiska fordringar hos Kollegium uppgjorda liqvidationer, för att

tagas in solutum för hvad Kontoret komme att betala till v. Kuhlman. Till

följd af nådig föreskrift den 8 Maj 1742 har deruppå bemälda Kontor till

Kuhlmanska sterbhuset icke allenast utbetalt innehållet af Generalen Crassows

löningsfordran, utan ock årligen intill 1745 års slut förskottsvis utassignerat

en sjettedel af återstoden, Indika utbetalningar tillsammans uppgingo

till 40,396 Daler 20 öre Silfvermynt, men som under liden ingen

enda liqvidation öfver någon preussisk fordran kommit Kontoret tillhanda

och således föga liknelse funnes för Svenska Kronan att genom indragande

af preussiska fordringar få ersatt den nog ansenliga summa, som bemälda

sterbhus redan blifvit avancerad, fann sig Kontoret föranlåtet att hos Kong].

Maj:t gorå underdånig förfrågan, huruvida det för 1746 och 1747, utan afseende

derå om några preussiska undersåters liqvidationer inkomme eller ej,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 32.

borde fortfara med utbetalningen till Kuhlmanska sterbhusct, eller dermed

tillsvidare innehålla. Med anledning häraf anbefallde Kongl. Maj:t den 12

Maj 1746 Kammar-kollegium att upplysa, indika liqvidationsmål af preussiska

undersåter bl hvit hos Kollegium anhängiggj orda och hvilka hinder

kunde ligga i vägen för deras afsilande. Häröfver infordrade Kollegium

sina båda afräkningskontors yttranden, hvarefter Kamereraren Clarén i första

afräkningskontoret den 30 September 1746 afgaf betänkande, deruti han,

efter omförm ätande af Preussiske Ministern von Brandts här ofvan nämnda

memorialer med dervid fogade förteckning öfver preussiska fordringar och

efter anförande, såsom skäl, hvarföre frågan om berörda fordringar ej

vunnit handläggning, att dessa fordringar dels voro af den beskaffenheten,

att de enligt Kongl. Förordningarne och den allmänna lagen voro prsescription

underkastade, emedan vederbörande efter många års förlopp om betalnings

erhållande sig ej anmält, och det derföre syntes vara troligt, att de

för slika gamla pretentioner blifvit på något sätt förnöjda, dels åter berodde

på de sökandes efter undfångna observationsräkningar återstående och ännu

ej inkomna förklaringar, vidare yttrat sig rörande förhållandet med en del

af de i von Brandts förteckning upptagna fordringar samt dervid beträffande

den Stettinska fordringen redogjort för innehållet af Kammar-kollegii och

Statskontorets ofvan omförmälda utlåtande den 21 April 1722, med tillägg,

att “som de till staden Stettins prsetentioner erforderliga bevis ännu ej

“blifvit anskaffade och okänd! vore, huru mycket på fordringen från 1669

“till 1674 kunde vara betaldt, hvarom ock, i anseende dertill, att räkenska“perna

för samma år förkommit, någon kunskap icke torde kunna erhållas,

“så syntes ifrågavarande fordran nu liksom tillförene höra för illiqvid anses

“och considereras“.

Den 22 påföljande November förekom hos Kammar-kollegium frågan

om de preussiska fordringarne hos Svenska Kronan, och innehåller protokollet,

att Kollegium ansåg det vara bäst nu icke röra vid donna saken,

utan heldre låta betala Crassowska fordringen, hvaraf Kapten von Kuhlman

vore innehafvare, hvilket Kammarrådet Drufva lofva de att i Rådet berätta

och föredraga. En förteckning öfver dessa fordringar blef emellertid uppgjord

och den 8 December 1746 uppsänd till Rådet.

Sedan derefter Svenske Ministern i Berlin Wulfvenstjernå anmält, att

staden Stettin vägrade utbetala en svenska familjen von Pfeiff tillhörig lif—

räntefordran förr än staden erhållit liqvid för sin egen fordran hos Svenska

Kronan, och Kammar-kollegium i anledning häraf den 21 September 1752

erhållit nådig befallning att angående omständigheterna af donna senare fordran

sig utlåta, har väl Kamereraren Arenarider, den 16 December samma

år, enligt Kollegii föreskrift, afgifvit yttrande, deruti han efter redogörelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

för hvad i frågan förekommit, för egen del anfört, bland annat, att “det

“syntes ankomma på Kongl. Maj:ts eget godtfinnande, huruvida någon likvidation

på den fordringssumma, som ändtligen kunde blifva för staden

“Stettin ständig, må få utgifvas förr än Riket fått sin förnöjelse för de

“till Kuhlmanska sterbhuset förskjutna medel", men detta yttrande har sedermera

icke blifvit i Kollegium föredraget, eller något beslut i anledning

deraf fattadt.

Emellertid både Riksens Ständers kontor den 13 Juni 1750 anmält,

att Kontoret i afräkning på Kuhlmanska arfvingarnes fordran indragit och

afskrifvit, utom den Crassowska, äfven en annan preussisk undersåtes vid

namn Spiring fordran, till belopp af 1,275 Daler Silfvermynt, hvarom enligt

nådigt beslut den 25 i samma månad preussiske Ministern Rhods skulle

underrättas.

Den 21 Maj 1753 föredrogs å Rådkammaren en note från bemälde

minister, deruti han meddelade, att preussiska regeringen samtyckte dertill,

att Kuhlmanska arfvingarnes fordran finge qvittas emot preussiska undersåters

fordringar hos Svenska Kronan. Denna note remitterades till Kammarkollegium,

men något utlåtande i anledning deraf synes ej hafva blifvit afgifvet.

Efter 1815 års fördrag, hvarigenom Svenska Pommern afträddes till

Preussen, väcktes jemväl fråga om liqvidation af staden Stettins fordran,

men på yrkande af svenska liqvidationskommissarien blef detta anspråk ur

reklamationslängderna affördt, såsom icke utgörande föremål för dåvarande

underhandlingar. Uti ett af preussiska Statsministern Grefve Bernstorff till

Magistraten i Stettin den 15 Februari 1824 utfärdadt bevis meddelas dock,

att berörda fordringsanspråk dermed ingalunda blifvit frånträda utan saken

endast lemnats i sitt förra skick.

Den 24 September 1832 inkom staden Stettin genom Syndicus J. E.

Ruth och Consuln C. L. Bergemann till Kammar-kollegium med en skrift,

deruti staden, under förmälan, att dåra era “ öfver ett hundra år förflutit, se“dan

stadens rättmätige, på försäkringar af tvänne Sveriges framfarna Konun“gar

hvilande, med de ojäfaktigaste bevis bestyrkta, tvänne gånger af vederbörande

auktoriteter pröfvade och senast år 1698 i laglig form godkända

“fordringar" genom Kongl. Maj:ts Remiss den 19 Juli 1731 “gjordes beroende

af Kansli- och Kammar-kollegiernas ompröfvande, utan att staden

“ännu kommit i åtnjutande af sin rätt", anhöll, att förevarande kronofordringsmål

skyndsamligen måtte varda af Kollegium till pröfning företaget och

med slut afhjelpt, förklarande staden sig villig till de afdrag å dess i 1698

års liqvidationsräkning upptagna tillgodohafvande, 77,892 R:dr, som kunde

visas höra ega rum, men hemställde derjemte, huruvida det ej vore med lag

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

och rättvisa öfverensstämmande, att ränta å stadens fordran blefve densamma

åtminstone till alterum tantum tillerkänd från den tid år 1722, då fordringen

ansåges sednast ostridigt hafva både bort och kunnat henne godtgöras.

Kollegium öfver]emnade den 9 November samma år denna ansökning till

Kong!. Maj:t med tillkännagifvande, att, då mer än hundra år framflutit

sedan, efter sökandernes uppgift, handlingarne i målet blifvit till Kanslioch

Kammar-kollegiernas utlåtande remitterade, Kollegium vid sådant förhållande

och enär frågan anginge en väl förr under Sverige, men numera

under utrikes makt lydande städs förmenta, för långliga lider sedan tillkomna

föreningsrätt hos Svenska Kronan, icke ansåge sig tillständig! att utan Kong!.

Maj:ts särskilda nådiga föreskrift någon handläggning vid detta mål vidtaga.

Sedan Kong!. Maj:t den 8 December 1832 anbefallt utrikes statsministern

att upplysa, huruvida icke staden Stettins ifrågavarande fordringsanspråk

borde anses förfallet i följd af den med Preussen sednast afslutade föreningstraktat

eller äldre diplomatiska handlingar, och utrikesministern Grefve Wetterstedt

i anledning deraf den 18 Oktober 1833 meddela! hvad, på sätt här

ofvan förmåles, vid 1816 års liqvidationsnegociationer derom förekommit och

Grefve Dcrnstorft år 1824 tillkännagifvit, befallde Kong!. Maj:t genom nådigt

Dref flen SO November 1833 Kammar-kollegium att, i öfverensstämmelse

med den redan år 1731 den 19 Juli dåvarande Kansli- och Kammarkollegier

meddelade föreskrift och efter granskning af de i förevarande mål

sedermera inkomna handlingar samt infordrade ytterligare upplysningar, afgifva

underdånigt utlåtande i ämnet.

Till följd häraf har genom Kammar-kollegii försorg en vidlyftig undersökning

blifvit anställd såväl i Kollegii handlingar och protokoller, som bland

handlingarne i Riksarkivet, Riksgälds-kontoret och Riddarhusarkivet, hufvudsakligen

för att få utrönt, om fordringen till större eller mindre del blifvit

betald; och hafva dervid val flera af ofvan omförmälda handlingar och upplysningar

i målet tillrättafunnits, men ingå vidare spår till skuldens betalning.

Sedan derjemte Advokatfiskals-einbetet den 18 Januari 1848 afgifvit

infordrad! memorial samt staden Stettin dels i tvä inne den 11 Maj 1852 och

den 31 Juli 1854 till Kammar-kollegium ingifna skrifter och dels uti ansökning

hos Kong!. Maj:t påmint om målets företagande till handläggning,

har Kollegium uti underdånigt utlåtande den 16 Januari 1856 hemställt, att,

då jemlik t 5 § 6 inom. i Kollegii Instruktion den 16 Februari 1838, jernjord!

med 7 § i Kollegii förra Instruktion den 11 Oktober 1734, mål af

förevarande beskaffenhet tillhörde Kollegii upptagande och pröfning samt

Kong!. Maj:t följaktligen icke torde vilja omedelbart dermed taga befattning,

målet matte öfverlemnas till Kollegium att dermed lag och författningar likmätigt

förfara och utslag deruti meddela.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Denna hemställan bifölls i nådigt Bref den 8 Augusti 1856, hvarefter

Kammar-advokatfiskals-embetct den 21 Maj 1861 på Kollegii befallning

afgaf nytt merirorial i målet. Advokatfiskals-embetet bär deruti, jemte åberopande

af dess redan i föregående memorialet uttalade åsigt, att på grund

af 3 § i Kongl. General-resolutionerna den 20 December 1680, Kongl. Kungörelsen

den 26 April 1756 och Kongl. Kungörelsen den 19 Augusti 1802

fordringsanspråk et genom preskription redan för längre tid tillbaka upphört

att ega gällande kraft, tillika, för den händelse att donna åsigt icke gillades,

anfört dels, att, då liqvidationsräkningen den 19 Maj 1698 samma dag blifvit

staden Stettins då i Stockholm varande deputerade tillställd för afgifvande

af förklaring, utan att staden med förklaring inkommit eller sedermera

käft något emot samma räkning, såvidt sjelfva hufvudsumman rörer, att

erinra, utan tvärtom medgifvit de å Kronans sida gjorda reservationer i afseende

på markegångspriset och forsellönen, i fall det förra kunde visas vara

annorlunda och den sednare ansågs behöfva ytterligare verificeras, Advokatfiskals-embetet

ansåge krafvets kapitalbelopp, sådana de i berörda räkning

såväl i debet som kredit utfördes, från staden Stettins sida nu icke vara

någon tvist underkastade äfvensom samma belopp höra å Kronans sida lemnas

utan vidare anmärkning än de i räkningen gjorda reservationer i afseende

på markegången å de persedlar, som inbegrepos under den med Kammarpresidenten

Rehnskiöld kontraherade försträckning i varor äfvensom i afseende

å forsellönen, hvilka reservationer Advokatfiskals-embetet till Kollegii

pröfning öfverlemnade, dels, beträffande räntan å det kapitalbelopp, som

kunde varda staden Stettin tillerkändt, att då enligt 36 punkten i Kongl.

General-resolutionen den 20 December 1680, 5:te punkten i Kongl. Resolutionen

den 29 Oktober 1686, samt Kongl. Blefven till Liqvidationskommissionen

den 17 December sistnämnda år, den 20 Juni 1689, den 13 Juni

] 690 och den 20 December 1692 allt vidare intresse å till Kronan gjorda

försträckningar skall upphöra, när det till alterum tantum eller till lika belopp

med kapitalet uppgått, Advokatfiskals-embetet, under åberopande derjemte

af Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium angående Enkefriberrinnan

Margaretha A diers arfvingars fordran bos Kronan den 27 Juni 1758, yrkade,

att föreskriften i ofvanberörda författningar äfven måtte i förevarande mål

tillämpas samt att alltså räntan, som enligt då gällande stadgande!! fått beräknas

till 6 procent och således redan efter 16Vz års förlopp eller långt

före upprättandet af 1698 års liqvidationsräkning uppgått till alterum tantum,

herde stadna och upphöra att vidare beräknas, så snart den hunnit till det

belopp, hvartill kapitalet komrne att till utgående fastställas; i följd hvaraf

Advokatfiskals-embetet, derest de i nämnda rakning utfärda gäl dposter blefve

godkända, hemställde, att de derå i samma rakning beräknade räntor äfven

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

måtte till samma belopp bestämmas; dock att, enär sammanlagda kapital
-

summorna enligt räkningen utgjorde.......R:dr 45,000: —

hvarifrån af dragits omför malda till Kronan icke erlagda

subsidier................. „ 6,000: —

så bolde från återstoden...........R;dr 39,000: —

enligt Advokatfiskals-embetets åsigt med lika skål som

subsidierna afräknas de............ „ 108: —

som af Stettinska Räntekammaren blifvit staden godtgjorda,

så att kapitalet rätteligen utgjorde endast......R:dr 38,892: —

innan beräkningen af räntan till alterum tantum finge börja,

hvadan räntan ock borde nedsättas till samma belopp eller „ 38,892: —

i följd hvaraf saldo i kapital och ränta staden Stettin till

godo skulle utgöra.............R:dr 77,784: —

Anseende deremot Advokatfiskal^ den å staden Stettins sida ifrågasätta

ytterligare ränta från och med år 1722 å hela det i liqvidationsräkningen

beräknade beloppet 77,892 R:dr, hvaraf 39,000 R:dr redan utgjorde den till

alterum tantum upplupna ränta, i hvarje händelse höra såsom stridande emot

9 Kap. 6 § Handelsbalken afslås.

I fråga slutligen om evalvationen af det fordringsbelopp i kapital och

ränta, som kunde staden Stettin tillerkännas, hvilket belopp i liqvidationsräkningen

utfördes i Riksdaler ä 48 öre silfvermynt stycket, har Advokatfiskalen

yrkat, dels under åberopande af Kongl. Förordningen om myntet

den 14 April 1653, hvilken var gällande vid den tid, då försträckningarne

gjordes, äfvensom af den tillämpning, som enligt Kongl. Brefvet den 27

Juni 1758 egde rum i afseende på de Adlerska arfvingarnes från samma

tid som förevarande härledda kronofordran, att den riksdalcrssort, som inbegrepes

i nu ifrågavarande kraf, ej måtte beräknas högre än för 6 mark

silfvermynt eller lVa daler eller 48 öre nyssnämnda mynt, som åter enligt

Kongl. Kungörelsen och Förordningen den 27 November 1776 motsvarade

12 skillingar Specie eller numera Banko, utgörande i nuvarande Riksmynt

37,50 öre, dels, för den händelse detta påstående ogillades, att på grund af

Kongl. Förordningen om myntet den 19 Mars 1681, hvilken var gällande

då liqvidationsräkningen uppgjordes, riks daler n måtte beräknas till 6 daler

kopparmynt eller 2 daler courant silfvermynt, motsvarande 16 skillingar

Banko eller 50 öre i nu gällande Riksmynt, dels ock, ifall icke heller denna

åsigt vunne godkännande, att på grund af Kongl. Kungörelsen och Förordningen

den 27 November 1776 och Kongl. Myntbestämningslagen den 1

Mars 1830, jemförd med Kongl. Kungörelsen den 10 September 1834 angående

Bankens öppnande för utvexling af silfver, det belopp i Riksdaler,

Bill. till Rihsd. Prof. 1871. 1 Samik 1 Afd. 15 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

som kunde staden Stettin tillerkännas, måtte utgå med Banko Riksdaler

eller motsvarande 1 R:dr 50 öre Riksmynt; dock att någon utbetalning af

beloppet i ingen händelse bolde ega rum, förr än originalförbindelserna återställdes.

Uti häremot den 15 Oktober 1861 afgifna påminnelser har staden

Stettin, beträffande preskriptionsfrågan, j anfört, bland annat, att då observationsräkningen

den 19 Maj 1698 blifvit upprättad och erkänd inom 20

år efter 1680, den i 3 § af General-resolutionen den 20 December sistnämnda

år meddelade föreskrift om krafs anställande hos Kronan inom

nyssberörda tidsperiod vore iakttagen, att, sedan stadens fordran genom omförmälda

rakning blifvit fastställd, något vidare bevis för dess rättmätighet

icke behöfdes, att vid sådant förhållande emot staden icke heller kunde åberopas

Kongl. Kungörelsen den 26 April 1756, hvilken endast gällde sådana

anspråk, som icke förut blifvit styrkta, att för öfrigt staden vid sistnämnda

tid i anseende till kriget emellan Sverige och Preussen icke kunnat efterkomma

bcmälda Kungörelses föreskrift att inom U/r år legitimera och styrka

sin fordran, och att ej heller Kongl. Kungörelsen den 19 Augusti 1802

kunde gälla ifrågavarande fordran, hvilken blifvit ånyo anhängiggjord 1721

och 1731, och hvari förhandlingarne blott de facto men icke de jure hvilade

sedan 1753. Vidare har staden anfört, att den val för tillfället vore urståndsätta

att meddela den äskade uppgiften å markegångsprisen för levererade

varor åren 1655—1660, men att då enligt Kammarpresidenten Rehnskiölds

bevis den 5 December 1656 den kontraherade levereringen af 30,000

Thaler, hälften kontant och hälften i varor, blifvit inför denne embetsman

i behörig form redovisad, då derjemte behöriga afslutandet af denne affär

blifvit ånyo erkändt genom Kammar-direktorn Sparrfelts attest den 17 Oktober

1663, och då bemälde svenska embetsman varit icke allenast förpligtade

utan ock i tillfälle att öfvertyga sig om riktigheten af de förhållanden

de intygat, hvarje anledning saknades att numera ifrågasätta riktigheten af

det beräknade beloppet. Att anskaffa de fordrade qvittenserna öfver forsellönen

1,751 Thaler vore icke heller för staden möjligt, helst dess handlingar

föranledde till antagandet, att berörda qvittens^ blifvit öfverlcmnade till

Svenska Regeringen och emottagna af dåvarande Kammardirektor, men då

utgiften af forselkostnaderna blifvit af Svenska Kommissarien på grund af

honom förelagda underrättelser erkänd, torde något tvifvel rörande denna

fordringsposts riktighet icke kunna ega rum. 1 afseende vidare å den af

Advokatfiskal väckta fråga, huruvida icke genom utbetalningen af den

Kuhlmanska fordringen någon del af staden Stettins fordran bolde anses

vara godtgjord, bestred staden, att någon sådan qvittning lagligen kunde ega

rum, då nemligen den Kuhlmanska fordran icke varit riktad emot staden

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Stettin utan emot Preussiska Kronan och de ifrågakomna båda skuldförhållandena

sålunda icke egt rum emellan samma personer. Vidkommande derefter

ränteberäkningen så erkändes val, att staden i kontraherad ränta icke

kunde gorå anspråk på mera än alterum tantum, hvaremot staden förmenade,

att den ränta, hvilken såsom skadeersättning i följd af skuldens fördröjda

betalning uppkomma (dröjsmålsränta), kunde fordras ända tills dröjsmålet

upphörde, och att i följd häraf staden, som genom observationsräkningens

godkännande och sedermera genom sin tystnad kunde antagas hafva medgift

anståndet, likväl vore berättigad att, sedan skulden under 1721 blifva

ånyo krafd, från och med den 1 Januari 1722 njuta 5 procent dylik

ränta å det genom alterum tantum af kontraherade räntor till ett belopp af

77,784 R:dr ökade kapitalet. 1 afseende slutligen å den myntberäkning,

hvarefter skuldens liqviderande herde ega ruin, har staden erinrat, att återbetalningen

herde ega samma penningevärde som förströckningarne egde i

Stettin år 1655 och närmast derpå följande år, i följd hvaraf och då försträckningarne

skott i 1 haler samt enligt Riksmyntordningen af år 1559,

hvilken enligt eu af Svenska Ståthållaren Grefve Wrangel i Wolgast den

10 Mars 1669 utfärdad förordning varit gällande äfven i Pommern, och

Riksafskedet i Augsburg år 1566 nio Thaler slogos af en fin mark, hvaremot

numera 14 Thaler erhöllos af nämnda silfverqvantitet, staden beräknade

att dess ifrågavarande fordran, 77,784 Thaler, skulle i nu gällande

Preussiskt mynt utgöra 120,997 Thaler 10 silbergroschen och i Svenskt

Specie, efter 1 Thaler 15 sgr för en Svensk Specie Riksdaler, 58,465Va

Specie Riksdaler jemte 5 procent ränta från den 1 Januari 1722; hemställande

dock, för den händelse donna beräkning emot förmodan icke bl ef ve

godkänd, staden, att densamma måtte af billighetsskäl få njuta till godo den

för staden gynnsammaste af de beräkningar advokatfiskal uppställt eller

den efter R:dr Banko, hvarjemte staden slutligen förklarade sig villig att

tillmötesgå yrkandet om originalförskrifningarnes återställande.

Sedan härefter Advokatfiskal afgifvit ännu ett memorial, meddelade

Kammar-kollegium utslag i målet den 16 Maj 1862, hvaruti Kollegium, efter

ogillande af ett å stadens vägnar framstå!dt yrkande, att målet herde

bedömas efter den vid fordringens tillkomst i Stettin gällande Romerska

Rätten, vidare yttrar som följer:

“I fråga om Kammar-advokatfiskals-einbetets påstående, att ifrågavarande

“fordran vore preescriberad, så att någon godtgörelse derföre numera icke

“bör ega rum, förekommer: att, enligt anteckning å den af Kongl. Liqvida“tions-Commissionen

den 19 Maj 1698 utfärdade observationsräkning, ett

“exemplar deraf blifvit samma dag stadens då i Stockholm vistande deputerade

tillstånd för afgifvande af förklaring; att en sådan förklaring sedel
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

“mera aldrig inkommit, utan är endast i bref till Konungen i Sverige från

“Konungen i Preussen af den 28 Juni 1721 och den 10 Februari 1722

“uppgifvet, att staden flera gånger och synnerligast år 1719 gjort ansökning

“om liqvid, men allt bevis härom saknas och handlingarne i (ifrigt gifva

“dertill icke ringaste anledning; att, sedan dels uti en den 22 December

“1722 af dåvarande Preussiske Ministern Christian von Brandt ingifven promemoria,

dels uti memorial den 26 April 1731 af då varande Preussiske

“Ministern Luderitz och uti supplik vid samma tid af Sekreteraren Schade“lock

och dels uti memorial deri 14 April och 1 December 1733 samt deri

“29 Juni 1734 af då varande Preussiske Residenten Meinertzhagen frågor

“om fordringen väckts, bär, oberäknad! hvad vid negotiationerna efter 1814

“års fredstraktat förekommit, icke någon framställning i ämnet blifvit gjord

“förr, än nu ifrågavarande ansökning deri 24 September 1832 ingafs; att

“Kongl. Förklaringen deri 10 December 1629 innehåller att, när någon icke

“i tid och rätteligen fordrar sin betalning för egande fordran, innan tjugu

“år förlöpa, gäldenären bör från godtgörclse af sin skuld vara befriad; att,

“jemte föreskrift det detta stadgande skulle genom trycke! publiceras, 51 §

“i Kongl. Resolutionen deri 29 November 1680 på Adelns besvär innehåller,

att Kongl. Maj:t agreera! Adelns ansökning, att alla skulder och privata

pretentioner, som varit i tjugo år förtegne och ej rätteligen derpå

“yrkade, måtte anses för sådanc, som alldeles ii ro abandonerade och genom

“preescription upphäfne; att, enligt 3 § i Kongl. General-Resolutionen den

“20 December 1680 och Kongl. Rescriptet den 11 Maj 1686, fordringar

“hos Kronan, hvarför betalning inom tjugo år icke krafdes, höra vara så“som

ogiltige att anse; att genom Kongl. Kungörelsen den 21 Juli 1752

“de Kronans fordringsegare, Indika redan undfått sina liqvidationer, men

“dem till anteckning eller klassifikation uti Riksgälds-kontoret då ännu icke

“anmält, förelagts att inom ett års tid från Kungörelsens datum sina liqvida“tioner

till anteckning inlemna; att härefter och då Kongl. Maj:t mast förnimma,

att Kollegierne enligt föreskrift i ofvannämnda Kungörelse, icke

“kunna! afsluta alla liqvidationer rörande Rikets återstående gäld, emedan

“en stor del Rikets borgenärer försumma! derstädes ingifva alla till bestyrkande

af deras rätt erforderliga bevis och handlingar, hvartill någon

“viss tid icke varit utsatt, Kongl. Maj:t uti Kungörelse den 26 April 1756

“förelagt Rikets samtlige borgenärer en ultima! termin af halftunna! år,

“inom hvilken de herde i vederbörande Kollegier sig, enligt förordningarne,

“legitimera och sina fordringar behörigen dokumentera, så framt de nå“gon

förnöjelse derför skulle kunna erhålla, dock att donna termin sträckte

“sig allena till sådane borgenärer, som redan i laga tid sig anmält; och

‘att Kongl. Kungörelsen den 19 Augusti 1802 förmår, att de fordringar,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

“som med anledning af kontrakter, särskilda beting, överenskommelser och

“förbindelser kunde dädanefter utkomma antingen för Kronan hos enskilda

“eller för enskilda hos Kronan, undantagande all upbördsmannabefattning och

“redogörelseansvar, borde, vid förlust af all rätt till betalning, kräfvas och å

“vederbörligt ställe till utbekommande anmälas inom tio år ifrån den dag,

“sjelfva fordringen kunnat eller bort göras gällande, men att för kraf och utsökande

utaf de fordringar, af enahanda uphof, som redan eller under den

“förflutna tiden tillkommit, prsescriptionstiden såväl för Kronan som för enskilde

vid lika äfventyr skulle beräknas till tjugu år ifrån kungörandet

“häraf, härifrån dock, så för den förflutna tiden som dädanefter, undantagne

“alla upbördsredogörelse- och bytesmål samt de ärende!-, för hvilka enligt

“särskilda författningar viss tid redan vore utsatt, såsom ock Riksgälds“koutoret,

hvilket hade att råtta sig efter detsamma meddelte föreskrifter."

“Nu emedan staden Alten Stettin underlåtit dels att, inom tjugo år

“efter emottagandet af observationsräkningen den 19 Maj 1698, med yttrande

i anledning deraf inkomma, eller sitt fordringsanspråk förnya, hvilket

“icke kan anses vara genom upgiften i Konungens i Preussen ofvan an“märkte

bref den 28 Juni 1721 och den 10 Februari 1722 bovist hafva

“egt rum; dels att inom ett år efter den 21 Juli 1752 sin erhållna liqvidation

till anteckning i Riksgälds-kontoret inlemna; dels att inom halftannat

“år efter Kong!. Kungörelsen den 26 April 1756 sig legitimera och sin fordran

behörigen dokumentera; och dels att inom tjugo år efter Kongl. Kungörelsen

den 19 Augusti 1802 sin fordran kräfva och å vederbörligt ställe

“till utbekommande anmäla; Ty och enär det förhållande att Ministern

“Brandts promemoria den 17 December 1722, Ministern Luderitz’ memorial

“och Schadelocks supplik af år 1731 samt Residenten Meinertzhagens sista

“memorialer den 1 December 1733 och den 29 Juni 1734 icke blifvit, så“vidt

numera kunnat utredas, af Kongl. Maj:t besvarade, utan ärendet således,

så framt talan deruti, å stadens vägnar, må hafva nämnde personel“lagligen

tillkommit, kan anses hafva under tiden intill år 1756 och sedermera

berott på auktoritets bedömande och afgörande, icke är af något inbytande,

helst ofvan åberopade författningar dertill icke gifva någon anledning,

utan tvärtom uttryckligen angå äfven sådane borgenärer, som sine

“fordringar förut anmält; altså, och med bifall till Kam in ar-a d vo k attisk a 1 s“embetets

påstående, pröfva!- Kongl. Kollegium rättvist förklara, det staden

“Alten Stettin långt för detta förlorat all rätt att sin ifrågavarande fordran

“utkräfva och följaktligen icke är berättigad att någon förnöjelse eller betalning

derför numera erhålla, i följd hvaraf den gjorda ansökningen lem“nas

utan afseende." ,

Från detta beslut voro dock tvänne Kollegii ledamöter skiljaktiga, af

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

hvilka den ene, som vant referent i målet rörande preskriptionsfrågan,

yttrade:

“De af Advokatfiskal från Kong!. Kungörelserna den 26 April 1756

“och den 19 Augusti 1802 hemtade grunder för preskription kan jag icke

“godkänna. Staden Stettin hade redan år 1721 anmält sin fordran, och åtminstone

sedan 1731 berodde målet på vederbörande embetsmyndigheters

“utlåtande, på sätt ock Kongl. Kollegium redan år 1832 hos Kong!. Maj:t

“erkänt. Men medan ett mål beror på pröfning, förlorar ingen sill talan

“genom preskription, ty omvårdnaden derom är då anförtrodd i offentlig

“myndighets händer, och den enskilde behöfver icke vidare bevaka sin rätt,

“utan har blott att derom afvakta utslag."

“Den invändning åter, att donna fordran skulle vara preskriberad ensligt

3 § i Kongl. General-resolutionerne den 20 December 1680, enär den

“icke blifvit kräfd inom 20 år från den 19 Maj 1698, då Kongl. Liqvida“tions-kommissionens

observationsräkning blifvit stadens deputerade tillstånd,

“synes väl bättre grundad; men i betraktande deraf, att donna föreskrift i

“general-resolutionerne egentligen blifvit utfärdad till efterrättelse för de statens

fordringsegare, hvilka hade att hos Liqvidations- kommissionen anmäla

“sina anspråk och i donna mening äfven blifvit behörigen iakttagen af sta“den

Stettin, som redan året efter dess utfärdande, 1681, anmälde sin fordran,

karl jag, sedan samma fordran blifvit i allt hufvudsak ligt af Liqvida“tions-kommissionen

genom den extraderade observationsräkningen erkänd,

“icke anse staden genom sin underlåtenhet att öfver donna läkning inom

“tjugu år afgifva förklaring hafva försutit något annat än rättigheten att

“klandra densamma i dess detaljer, så att räkningen derigenom måste anses

“af fordringsegarne erkänd. Man finner ock, att under målets hela förutgående

behandling frågan om preskription aldrig mer än en gång förr blif“vit

bragt å bane, nemligen af Svenska Ministern i Berlin, Baron Klickow“ström,

som år 1730 yttrade en förmodan derom, hvilket för en Diplomat,

“ballad till konferens i ett ämne, hvarpå han var föga beredd, föll sig helt

“naturligt att tillgripa, utan att på något sätt vara bindande. Men alla de

“gånger målet förekommit till något slags handläggning hos Kansli- och

“Kammar-kollegierna eller deras tjensteman, har man väl sökt flera skål att

“få fordringen förklarad för ”illiqvid , men aldrig det, att den vore pieskii“berad.

Således har man än åberopat saknaden af pommerska. hufvud“böckerna

för åren 1669 till och med 1674, om dessa möjligtvis kunde

“innehålla något angående skuldens betalning, än att dess belopp voie osäkert,

så länge ej markegångspriset för åtskilliga levererade persedlar vore

“styrkt; än att qvitto saknades å den i fordringen upptagna forsellön, 1, <51

“R:dr; än att deremot skulle kunna ”rescontreras” begrafnings- och krönings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

“hjelp samt brudskatt; än att pommerska archiven efter 1720 års fredstraktat

först herde åtskiljas emellan Sverige och Preussen; än att qvittning

“herde ega rum mot den af Svenska Kronan utbetalda Kuhlmanska fordrin“gen.

Hela den af Kongl. Kollegium förordnade undersökning i äldre handlingar

har ock haft till föremål att upptäcka om skulden till större eller

“mindre del blifvit betald. Det kan under sådana förhållanden val icke

“förundra, att Advokatfiskal, som har att i målet bevaka Kronans rätt och

“fördel, yrkar, att donna fordran, till hvars betalning något spår icke kunnat

“upptäckas, bör anses preskriberad; men Kongl. Kollegium, som hittills icke

“ifrågasatt något sådant, synes mig icke heller nu höra gorå det, och jag

“kan för min del åtminstone icke finna Advokatfiskal^ invändningar i

“detta hänseende vara grundade, utan ogillar dem på redan anförda skäl

“samt är alltså beredd att öfver fordringen i sjelfva saken mig utlåta.11

Emot Kainmar-kollegii utslag hafva besvär blifvit af staden Stettins

Magistrat anförda hos Kongl. Maj:t; Och har, sedan såväl Kammar-advokatfiskals-em

betet som Kollegium deröfver afgifvit underdåniga utlåtanden,

Kongl. Maj:t den 12 Juni 1863 i målet meddelat resolution samt dervid

funnit ifrågavarande fordran icke vara så klar och ostridig, att densamma

kunde i den ordning, fråga derom då blifvit väckt, till betalning godkännas;

staden dock Öppet lemuadt att, utan hinder af Kollega beslut, sin talan

efter befogenhet vid vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra och

utföra.

Med anledning häraf har Magistraten i Stettin låtit till Stockholms

Rådstufvurätt instämma Kongl. Maj:t och Kronan, med yrkande om deras

förpligtande att till staden Stettin utgifva det i ofvan omförmälda liqvidationsräkning

upptagna belopp 77,892 Riksdaler ä 48 öre Silfvermynt i Riksdaler

Banko efter 1830 års realisation jemte laga ränta å sj elfva det ursprungliga

kapitalet från den 19 Maj 1698 tills betalning skedde, äfvensom

ersättning för rättegångskostnaden; och har målet vid Rådstufvurätten förevarit

den 26 September och den 24 Oktober nästlidna år, dervid åtskilliga

preliminära invändningar emot den å stadens vägnar instämda talan blifvit

framställda af Kammar-advokatfiskalen, såsom t. f. ombud för Kronan, och

bemötta af stadens ombud.

Den 1 påföljande November har stadens ombud till Kongl. Maj:t ingifvit

ofvannämnda förslag till förlikning, deruti Magistraten i Stettin erbjudit

sig att, mot erhållande af det staden i 1698 års läkning tillgodoförda

belopp 77,892 R:dr i Bankomynt afstå från allt vidare anspråk; i sammanhang

hvarmed ombudet anhållit, att Kongl. Magt täcktes, jemte meddelande

af sitt nådiga beslut och yttrande deröfver, framlägga frågan till den nu

församlade Riksdagen för att'' der pröfvas, så att, derest ''Magistratens nämnda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

erbjudande af Riksdagen antogcs, den anställda rättegången, som emellertid

finge hvila, derefter kunde nedläggas.

Uti häröfver på nådig befallning afgifvet underdånigt utlåtande har

Justitiekanslers-embetet hufvudsakligen anfört, att, emedan på de af Kammarkollegium

andragna skål ifrågavarande fordring äfven, efter Justitiekanslersembetets

åsigt, måste anses längesedan preskriberad och vid sådant förhållande

vid bedömande af det nu framställda förlikningsförslaget jemväl

torde böra tagas i betraktande hvad å svenska Kronans sida vid föregående

tillfällen och i synnerhet vid de förhandlingar, som i förra seklet egt ruin,

biifvit anmärkt, dels derom att 1698 års af staden Stettin nu åberopade

läkning ingalunda innefattade något klart och o vilkorligt erkännande att

staden då egde att fordra det i räkningen upptagna belopp, enär detsamma

deri endast med åtskilliga reservationer förts staden till godo, dels ock derom

att, då de pommerska räkenskaperna ej kunnat utbekomma?,, det ej varit

möjligt att utreda hvad som kunde vara å skulden afbetaldt och att förevarande

fordran varit satt i förbindelse med fordringar, som svenska under8åter

egt i Preussen och Indika ej kunnat utbekomma^ med mera, ansåge

sig Justitiekanslers-embetet så mycket mindre kunna tillstyrka antagande

af det framställda förlikningsanbudet, som sådant utan tvifvel skulle komma

att betraktas såsom ett prejudikat i afseende å andra liknande fordringar,

af b vilka säkerligen funnes många, som i äldre tider uppkommit och hvilkas

tillvaro vid någon viss tidpunkt skulle kunna bevisas, utan att med afseende

å räkenskapernas ofullständighet för äldre tider numera kunde ådagaläggas,

att betalning egt rum; hemställandes förthy Justitiekanslers-embetet det

Kongl. Maj:t måtte, med förklaring det förlikningsanbudet funnes ej förtjena

vidare afseende, hänvisa staden Stettin och dess målsmän att de, der de

vidhöllo sina anspråk, egde att den redan afhängiggjorda tvisten i laga

ordning fullfölja.

Sedan, i anledning af detta utlåtande, staden Stettins ombud inkommit

med en ytterligare skrift har Kongl. Maj:t den väckta förlikningsfrågan till

nådig pröfning förehaft; och då ifrågavarande fordran ostridigt uppkommit

genom försträckningar, hvarmed staden Stettin under den tid hon lydde under

Sveriges Krona gått Konungen och riket tillhanda för underlättande af

kostnaderna vid dåvarande krig, utan att sedermera, såvidt utredas kunnat,

staden för densamma erhållit betalning; då frågan huruvida staden, efter

det hon på grund af General-resolutionen den 20 December 1680 och inom

der stadgade tid, för vederbörande embetsmyndighet sitt fordringsanspråk

anmält och observationsräkning i anledning deraf biifvit utfärdad och staden

delgifven, må, på sätt å Kongl. Maj:ts och Kronans sida biifvit invända

genom underlåtenhet att öfver samma läkning sig förklara och sitt kraf

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

förnya, anses hafva försutit rätt till betalnings erhållande, i afseende å hvilken

fråga vid ärendets föregående behandling hos Kammar-kollegium olika

meningar bland dess ledamöter sig yppat, icke synes vara af den ostridiga

beskaffenhet, att på grund deraf den af staden emot svenska Staten vid

domstol anhängiggjorda rättegång om fordringens utbekommande kan med

visshet antagas skola utfalla till den sistnämnda partens förmån; och då,

för den händelse omförmälda invändning af domstolarne underkännes och

stadens instämda käromål bifalles, statsverket kan komma att vidkännas

en utgift, mångdubbelt större än den nu i förlikningsväg föreslagna, har

Kongl. Maj:t, som vid sådant förhållande ansett Riksdagen höra lemuas tillfälle

att öfver förlikningsanbudet sig yttra, härigenom velat till Riksdagens

pröfning öfverlemna, huruvida den icke må finna skäligt medgifva, att förlikning

med staden Stettin afslutas på de å, stadens vägnar nu erbjudna

vilkor och under förbehåll, att de originalhandlingar, på Indika stadens ifrågavarande

fordran sig grundar, varda företedda och till Fullmäktige i Riksgäfdskontoret

återställda; lärande Riksdagen, i händelse förlikningsanbudet antages,

å Riksgälds-kontoret anvisa det belopp af 77,892 R:dr B:ko eller

116,838 R:dr Runt, som för förlikningens afsilande erfordras.

De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott,

till hvilket ärendet af Riksdagen öfverlemnas, och förblifver Kongl.

Maj:t Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

0 S C Å It ,

C. Fr. Wcern.

Bih. Ull Rihsd. Prof. 1871. 1 Samt. 1 Afd. 15 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Kong!.

Höghet Hertigen-Regenten i Statsrådet å Stockholms Slott

den 31 Mars 1871.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve

Waclitmeister,

Statsråden: Bredberg,

Abelin,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström och

F ri h erre A Is tv ömer.

Departementschefen uppläste härefter till justering ett i öfverensstämmelse

med Kong!. Maj:ts, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, den

17 innevarande månad fattade beslut uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga

Proposition till Riksdagen angående ett å staden Stettins vägnar frarnstäldt

förlikningsanbud uti ett af samma stad emot Kongl. Maj;t och Kronan

instämdt skuldfordringsmål.

Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Kongl.

Höghet Ilertigen-Regenten gilla berörda förslag, sådant

det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle i enlighet

med samma förslag nådig Proposition till Riksdagen

afl åtas.

Ex protocollo

Axel Adelgren.

Stockholm, hvar Haeggströms Boktryckeri, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.