Sök i Ratio Lex

I anledning af en vid sistförflutna riksdag beslutad lagförändring

1871-01-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1871:6, I anledning af en vid sistförflutna riksdag beslutad lagförändring

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 6.

N:o 6.

Anis. till Riksd. Kansli d. 30 Jan. 1871, kl. 1 e. m.

Kongl. Majds nådiga Skrifvelse till Riksdagen, i anledning af en vid

sistförflutna riksdag beslutad lagförändring; Gifven Stockholms

Slott den 7 Januari 1871.

Då neclannämnda, af sednast församlade Riksdag beslutade lagförändring,

öfver hvilken Kongl. Maj:t ej kunnat fatta och meddela Sitt beslut innan Riksdagen

åtskiljdes, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Maj:t i nåder antagen, vill

Kongl. Maj:t nu, i öfverensstämmelse med 87 § Regeringsformen, underrätta Riksdagen

om de skäl, som derför utgjort hinder.

1 underdånig skrifvelse den 11 Maj 1870 har Riksdagen anfört: att gällande

föreskrifter om sättet för stämnings delgifvande i vissa fall icke voro tillfredsställande;

att, då lagen i 11 kapitlet 7 § Rättegångsbalken, såsom undantag från det

allmänna stadgandet att stämning skall ställas svaranden i händer, medgåfve

att den må fästas å hans husdörr, så vida han håller sig undan, förty att han

väntar stämningen och veterlig! är att han i häradet eller staden vistas, så förutsattes

här en bevisning om anledningen till svarandens bortovaro, som i de flesta

fall vore omöjlig att åstadkomma; och han kunde dessutom fria sig från stämningen

blott dermed att han begåfve sig öfver häradsgränsen eller ur staden, i hvithet

fall, likasom när han vore utrikes faren, omförmälda allmänna stadgande lände

till efterrättelse; att det dock icke vore möjligt att iakttaga detta stadgande näi

svarandens'' vistelseort vore okänd; och förhållandet blefve nästan detsamma, då han

rest in- landet, äfven om upplysning kunde erhållas om den ort, dit han begiivit

sig; att i dessa fall således vore genom gällande lag föga sörj dt för kärandens

rätt, och behofvet af eu förändring härutinnan både under sednare tider framträdt

såsom en nödvändighet, synnerligast med afseende å den betydliga emigrationen från

vårt land till Amerika; att, enär bruket att delgifva stämning genom dess kungörande

i tidningarne icke vore alldeles främmande för vår lagstiftning, samt någon

tjeniigare utväg att uti ifrågavarande händelser få stämning kungjord ej lärer gifvas,

syntes detta stäraningssätt här lämpligen kunna medgifvas; att till förekommande

af missbruk det dock herde ankomma på domstolen att i hvarje särskild!

s. 11 Kontrollera mot PDF

KongL Majds Nåd. Proposition N:o 6.

11

fall på förhand pröfva, huruvida sådana omständigheter vore för hand, som betingade

rättigheten att begagna nämnda utväg; att förmånen af detta stämningssätt

emellertid icke syntes lämpligen kunna käranden förunnas, i fall svaranden vistades

utrikes i Konungens eller rikets ärende; samt att i öfverensstämmelse härmed

Riksdagen för sin del beslutat ett tillägg till 11 kapitlet 7 § Rättegångsbalken af

följande innehåll:

“År det ej kunnigt, hvar han sig uppehåller, eller vistas han utrikes utan

att vara stadd i Konungens och rikets ärende och finnes ej för honom ombud,

som stämningen tillställas kan, då må rätten förordna, att stämningen genom allmänna

tidningarne honom kungöras skall, och läte käranden den kungörelse i tidningarne

införas tre gånger, minst fjorton dagar emellan hvarje gång och sista

gången minst sex månader före den tid, som i stämningen svaranden förelagd är“.

Emot detta förslag, hvaröfver Statsrådet och Högsta Domstolen blifvit börda,

har blifvit anmärkt : att genom förslaget, hvilket visserligen måste anses egnadt att

undanrödja de förnämsta af de svårigheter, som nu stundom mota en kärandepart

vid anställande af rättegång, svarandens rätt icke syntes i samma mån vara betryggad;

att sjelfva stämningssättet, kungörelse i tidningarne, ehuru för vissa undantagsfall

i gällande lag medgifvet, i allmänhet torde erbjuda eu ringare grad af

sannolikhet för stämningens bringande till svarandens kunskap, än om densamma

anslagits å hans husdörr, och i allt fall syntes vid den mer utsträckta tillämpning

deraf, som må vara af behofvet påkallad, mana till särskilda garantier för

betryggande af svarandens rätt; att några tillfyllestgörande sådana dock ej framställdes

i förslaget; att anvisning väl vore 1 emu ad en frånvarande person att för

sig ställa fullmäktig, men denna utväg blefve dock af ringa värde, då förslaget ej

tillika gåfve någon anvisning om sättet, huru förordnande af ombpd herde kungöras,

för att ett dylikt förordnande skulle anses vara allmänt bekant; att i brist

på uttryckligt stadgande härutinnan det följaktligen kunde inträffa, att svaranden

verkligen förordnat ombud för sig och till och med kungjort detta i de allmänna

tidningarne, - utan att han dock finge åtnjuta förmånen af att stämningen tillställdes

hans ombud, derest han ej kunde visa, att hans vederpart egde kännedom om

förhållandet; och förslaget medgåfve ej heller domstolen att förordna fullmäktig

för en uteblifven, om stämningen tilläfventyrs okunnig svarandepart; att större vigt

ej heller kunde tillerkännas föreslagna stadgandet att stämningens kungörande i

tidningarne skulle bero på förordnande af rätten: ty då den pröfning, hvarpå ett

dylikt förordnande skulle grundas, väl måste inskränkas till ett tillseende deraf att,

såsom i den underdåniga skrifvelsen jemväl yttras: “sådana omständigheter voro

för handen, som betingade rättigheten att begagna nämnda utväg", så innebure

ifrågavarande stadgande ingenting annat, än att den pröfning af stämningens lagliga

delgifvande, som eljest borde ega rum, då saken företoges till behandling vid

rätten, blefve flyttad till en föregående tidpunkt, då svaranden ej vore tillstädes,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 6.

hvilket förfogande åter kunde för svaranden medföra den olägenhet att, om han i

sista stunden erhölle kunskap om stämningen och infunne sig vid domstolen, han

likväl der ej egde att gorå invändning mot stämningens laglighet, enär donna fråga

redan vore af domstolen pröfvad; att i öfrigt mot förslaget framställde sig enahanda

betänkligheter, som blifvit framställda emot ett år 1860 af Rikets Ständer

afgifvet'' mindre omfattande förslag till förändrad lydelse af sista punkten uti ifrågavarande

paragraf, och hvit ka hufvudsakligen gällde dels saknaden af stadgande:! motsvarande

de i Lagberedningens förslag till Rättegångsbalk, förra delen, kapitlet 16

§§ 9 och 12 intagna föreskrifter angående doms kungörande för svarande, som ej

fått stämningen sig tillställd och ej heller sjelf eller genom fullmäktig i saken tillstädesvarit,

äfvensom angående tid för vads anmälande i berörda fall, dels ock den

inkonseqvens, som skulle uppstå i lagstiftningen, derest 11 kapitlet 7 § Rättegångsbalken

förändrades i angifna syfte, under det att 2 kapitlet 3 § Utsökningsbalken

lemnades oförändrad; samt att det vore mindre egentligt att med den af Riksdagen

ifrågasätta förändring bibehålla sista punkten af paragrafens nuvarande

innehåll orubbad.

Enär, på sätt berördt är, erforderliga garantier till betryggande af svarandens

rätt uti det ifrågavarande förslaget saknas; och då härtill jemväl kommer,

att den förmån, förslaget åsyftar att bereda kärandepart, utan tvifvel ofta skulle,

i fall der stämningen inom viss tid herde vid äfventyr af talans förlust svaranden

delgifvas, komma . att, synnerligen å de orter der ting mera sällan hållas, tillintetgöras

genom bestämmelsen derom att det ankomme på rätten att förordna om

stämningens delgifvande genom kungörelse i tidningarne, har Kongl. Maj:t funnit

Sig icke kunna bifalla Riksdagens ifrågavarande förslag.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

CARL.

Axel Adlercreutz.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 6.

13

Utdrag af protokollet öfver justitie-departemcntsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen uti

Statsrådet å Stockholms slott Lördagen den 7

Januari 1871,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Grefve Wachtmeister,

Statsråden: Bredberg,

Abelin,

Friherre Leijonhufvud,

Wennerberg.

Bergström,

Friherre Alströmcr.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern uppläste härefter till justering

förslag till skrifvelse till Riksdagen i anledning af en vid sistförfluten riksdag beslutad

lagförändring;

Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets tillstyrkande,

gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll

bilagdt, och förordnade att skrifvelse skulle i Öfverensstämmelse

dermed till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

G. V. Österdahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.