Sök i Ratio Lex

Om antagande af en författning rörande Lapparne i de förenade Konungarikena Sverige och Norge

1871-01-30 · 222 sidor, varav 203 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 203 av 222 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1871:8, Om antagande af en författning rörande Lapparne i de förenade Konungarikena Sverige och Norge

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8,

N:o 8-

An'';, till Riksd. Kansli, d. 30 Jan. 1871, kl. 1 v in.

Kong!. Majis nådiga Proposition till Riksdagen, om antagande af

en författning rörande Lapparne i de förenade Konungarikena

Sverige och Norge; Gifven Stockholms Slott den 14 Januari

1871.

Genom första codicillen till den emellan Svenska och Danska Regeringarne

den ijit Oktober 1751 afslutade Gränstraktat bekräftades den rättighet Lapparne i

Sverige och Norge från ålder åtnjutit att årligen med sina renar efter gammal

sedvänja flytta öfver gränsen från ena riket till det andra och der begagna

land och strand till underhåll för sina djur och sig sjelfva. Utöfvandet af donna

rättighet har redan för längre tider tillbaka emellan Lapparne och den jordbrokan

de befolkningen, synnerligen i de delar af Norge, som de förra plåga besöka,

framkallat tvistighet^, hvilka förnämligast halt sin grund dels i skiljaktig uppfattning

rörande beskaffenheten och vidsträcktheten af den Lapparne för deras renar

tillkommande betesrätt och dels i svårigheten för den bofasta befolkningen att på

laglig väg bereda sig ersättning för skada, som af renar förorsakats.

Frågan huru förhållandet emellan Lapparne och den befästa befolkningen

i förevarande hänseenden skulle kunna på ett med rättvisa och billighet öfverensstämmande

sätt ordnas, har länge utgjort föremål för Kongl. Majrts nådiga omtanka.

Redan 1843 förordnades eu komité af två Svenska och två Norska män

med uppdrag att taga i öfvervägande och ingifva förslag angående de ändringar i

omförmälda codicill och tillägg dertill, som kunde finnas nödiga. Donna komité

afgaf den 25 Juni 1844 underdånigt förslag till ny förordning i ämnet, hvilket

förslag dock sedermera icke blef öfverlemnadt till behandling af de förenade rikenas

Representationer. Uppå framställning af Norska Regeringen förordnade

Kongl. Maj:t emellertid den 29 Maj 1866 ytterligare en komité, hvilken, bestående

af tre män från hvartdera riket, sammanträdde i Tromsö samt efter det ledamöterna

besökt eu stor del af de traktör i grannskapet, der Lapparne för tillfället

be,funno sig, och hållit förhör med såväl dem som den jordbrukande befolkningen,

utarbetat ett af samtliga ledamöterne biträdt förslag till “förordning rörande Lapparne

i de förenade Konungarikena Sverige och Norge.“ Komitén, som uttryckte

den

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 8.

den åsigt, att enklaste sättet att slita tvisten emellan Lapparne och den jordbrukande

befolkningen vore att emellan deras särskilda betesmarker uppdraga eu

gräns, så att de, hvar för sig, erhöllo sitt bestämda område, har dock funnit, att

till följd af lokala och andra förhållanden en sådan gränsskilnad icke kunde utstakas,

hvadan komitén trött de ofta förekommande tvisterna höra på annat sätt

förebyggas samt i sådant afseende dels sökt noga bestämma såväl beskaffenheten

af den omtvistade rätten till land och strand, som ock Lapparnes rätt till begagnande

af skogen och de gamla s. k. renvägarne; dels ock föreslagit, att under

vissa förhållanden de Lappar, som uppehälle sig å samma område, skulle vara

underkastade gemensam ansvarighet för skada af renar i de fall, der den till skadan

vållande ej kunde uppdagas; hvarjemte komitén i förslaget intagit bestämmelser,

åsyftande att åt den som lidit skada bereda lättnad för utfående af honom

tillkommande godtgörelse.

Sedan Högsta Domstolen samt Norska Regeringen afgifvit infordrade yttranden

Öfver detta förslag samt detsamma i anledning af deremot framställda anmärkningar

blifvit i vissa delar omarbeta»!!, har Kongl. Maj:t i sammansatt Svenskt

och Norskt Stats-Råd den 23 sistlidne December beslutat föreslå Sveriges Riksdag

och Norges Storthing vid deras nästa sammanträden att antaga det sålunda omarbetade

förslaget.

Med öfverlemnande i tryckt exemplar af de i ämnet inom Stat-s-Rådet och

Högsta Domstolen förda protokoll samt af andra till frågan hörande handlingar

och hänvisande till dessa protokoll och handlingar i afseende å de närmare motiverna

för de föreslagna stadgandena, vill Kongl. Maj:t alltså härmed, jemlik!

87 § Regeringsformen, till Riksdagens antagande framställa följande förslag till

“Förordning rörande Lapparne i de förenade Konungarikena Sverige och Norge.

§ I
Lapp,

som vill, på sätt här nedan tillätes, med sina renar flytta fram och

tillbaka emellan Sverige och Norge, skall vara antingen Svensk eller Norsk undersåte.

§ 2.

Önskar Svensk Lapp att blifva Norsk eller Norsk Lapp att blifva Svensk

undersåte, skall, då i öfrig! laga hinder derför ej möter, utflyttningsattest på begäran

meddelas honom af vederbörande kronofogde och kyrkoherde; dock vare

han från skatter och andra allmänna förpligtelse!- i det rike, hvars undersåte han

förut varit, icke fri, förrän han, enligt de i andra riket gällande föreskrifter, blifvit

dettas undersåte och bevis derom hos förenämnde embetsmän företett.

Bih. till Rilisd. Prat. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 3 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

§ 3.

Lapparne äro berättigade att årligen med sina renar flytta från det ena

riket in i det andra och uppehålla sig å de traktör, Indika hvartdera rikets Lappar

efter gammal sedvana hitintills hafva besökt, samt att der, under iakttagande

af de i donna förordning meddelade föreskrifter, betjena sig af land och vatten

såväl till underhåll för sig och sina renar som till jagt och fiske. Utan vederbörande

jordegares eller brukares samtycke må dock ej Svenska Lappar med sina

renar uppehålla sig i Norge under annan del af året, än Maj, Juni, Juli, Augusti

och September månader, eller Norska Lappar under nämnde månader med sina

renar vistas i Sverige. Öfverträdelse af detta förbud straffas med böter, till belopp

första gången af högst 40 Riksdaler Svenskt Riksmynt eller 10 Speciedaler

Norskt mynt och annan gång af högst dubbelt.

§ 4.

Under sitt uppehåll inom de traktör, som i § 3 omförmälas, ega Lapparne att

i skog till eget behof begagna terra träd och vindfällen samt i Statens skog äfven

växande löfträd. Hvad de vidare behöfva af trädvirke får ej tagas utan egarens

tillstånd.

§ 5.

Genom rödjning eller uppodling af jord eller uppförande af hägnader må

Lapparne ej beröfvas sådana gamla renvägar, som fortfarande äro för dem behöfliga.

Hafva sådana vägar redan blifvit på omförmälda sätt stängda, skola de

genom Statens föranstaltande åter göras för Lapparne tillgängliga.

§ 6.

De landsträckor, der Lapparne söka bete för sina renar, må, der så för

vinnande af nödig uppsigt öfver Lapparne och deras djur finnes behöfligt, indelas

i särskilda uppsyningsdistrikt, inom hvilka de Lappar, som med sina renar der sig

uppehålla, skola i de fall och på det sätt här nedan närmare bestämmes, vara

underkastade gemensam ansvarighet för skada, som af renarne tillskyndas de jordbrukande

innevånarnes egendom.

För att en trakt, hvarest Lapparne ega att söka bete för sina renar, skall

kunna i distriktindelning ingå, måste till densamma finnas eller beredas sådana

renvägar, att vid deras begagnande Lapparne kunna, med iakttagande af tillbörlig

bevakning, afhålla renarne från angränsande egor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Majis Nåd. Proposition No 8.

Distrikten böra sålunda bestämmas, att de renar, som der söka bete, i

allmänhet och efter hvad erfarenheten om deras vanor gifver vid handen, kunna

antagas komma att under betestiden hvarken dela sig i ständigt från hvarandra

skilda flockar eller af egen drift öfvergå till annat distrikt.

I hvilka trakter distriktindelning skall ega rum, beror på förordnande af

Konungen. lian fastställer ock distriktets gränser.

§ 7.

Lapp, som vill med renar flytta till. annan socken i hemlandet än den,

hvarest han har sitt hemvist, eller öfver gränsen till det andra riket, åligger att

för länsmannen i hemorten uppgifva sitt eget och medföljande husfolks namn,

det uppsyningsdistrikt, eller, der distriktindelning ej eger ruin, den socken eller

annat liknande område, inom hvilket han ernar taga sitt tillhåll, äfvensom antalet

af de renar, han kommer att medföra och dessas egare. Verkställer någon flyttningen,

utan att hafva lemnat sådan uppgift, bete högst 40 Riksdaler Riksmynt

eller 10 Speciedaler. Lag samma vare, der det medförda renantalet med en tiondedel

eller mera öfverstiger det af honom uppgifva.

I hvardera riket skola de Lappar, hvilka anmält sig vilja taga tillhåll inom

ett och samma uppsyningsdistrikt, inom sig inför vederbörande länsman utvälja

en uppsyningsman. Sedan uppsyningsman!^ blifvit vald, har landshöfdingen eller

amtmannen att meddela honom förordnande å hans befattning, hvarjemte lian af

länsmannen erhåller förteckning å alla de Lappar, som komma att stå under

hans tillsyn, upptagande tillika de af dessa, enligt föregående moment, till länsmannen

afiemnade uppgifter. Af dessa förteckningar insände länsmannen dessutom

två exemplar till landshöfdingen eller amtmannen, som, i hvad angår de

Lappar, hvilka flytta till andra riket, försänder det ena exemplaret till amtmannen

eller- landshöfdingen derstädes, jemte uppgift å de utsedde uppsyningsmännen.

Skulle sistnämnde amtman eller landshöfding finna att större antal renar är uppgift

för något visst uppsyningsdistrikt, än detsamma val kan mottaga, har lian

att hänvisa det Överskjutande antalet till närmaste distrikt, der utrymme finnes,

och att derom underrätta landshöfdingen eller amtmannen i det rike, derifrån

flyttningen skall ske, så tidigt att Lappande kunna få kännedom om den vidtagna

åtgärden, innan flyttningen företages.

Tid och sätt för afgifvande af de i donna § föreskrifnä uppgifter äfvensom

för val af uppsyningsman bestämmas af landshöfdingen eller amtmannen,

hvilken jemväl för öfrigt, i händelse dessa bestämmelser skulle visa sig otillräcklig

för dermed afsmida ändamål, eger att gifva de ytterligare föreskrifter, som

kunna finnas nödiga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

§ 8.

Uppsyningsman är pligtig:

a) att infinna sig i sitt distrikt sednast å samma tid som dit först ankommande

Lappar och att förblifva der intilldess de under hans tillsyn stående

inflyttade Lapparne allmänt begifvit sig derifrån;

b) att inom åtta dagar efter ankomsten till nämnda distrikt för vederbörande

länsman uppvisa sitt förordnande jemte förteckningen öfver de Lappar, som

anmält sig ämna taga sitt tillhåll inom distriktet, samt tillika uppgifva det

ställe, der han vanligen träffas;

c) att förskaffa sig kännedom om de under hans tillsyn stående Lappars

uppehållsställen äfvensom angående dem, som flytta genom distriktet, samt,

i händelse det skulle visa sig, att Lappar, hvilka ej äro upptagna i förteckningen,

der uppehålla sig, derom hos länsmannen gorå anmälan;

d) att tillse, det Lapparne noga bevaka sina renar, samt i öfrig! befordra

god ordning och vid uppkommande tvister med den jordbrukande befolkningen

söka bilägga desamma;

e) att efter behörig kallelse inställa sig vid besigtningar samt syner och värderingar,

hvilka anställas i anledning af skada, som någon uppöfver hafva

blifvit honom af renar inom distriktet tillskyndad, samt att, när dervid

eller vid förekommande rättegångar fråga uppstår om skyldighet ■ för de

under uppsyningsmannens tillsyn stående Lappar att för uppkommen skada

gemensamt ansvara, fora dessas talan, hvarvid han, om skål dertill finnes,

egen att å nämnda Lappars vägnar ingå förlikning angående såväl skadeersättning

som syne- och rättegångskostnader;

f) att söka upptäcka genom hvilkens eller h vil kas renar angifven skada inom

distriktet blifvit förorsakad och att, efter undfången kallelse till besigtning,

syn eller värdering å skadan, till förrättningen inkalla den eller de skyldige,

om de för uppsyningsman^!! äro bekante.

Uppsyningsman!^ n väljas hvarje gång för ett år, De kunna för så lång

tid, som deras befattning sednast varit, undandraga sig att varda återvalda.

§ 9.

1. Lapparne åligger ej allenast att noga taga sig till vara att sjelfva tillfoga

landets innevånare någon skada å deras egendom, utan ock att omsorgsfullt

bevaka sina renar, så att skada ej af dem föröfvas.

2. Skada, som af renar göres å åker, äng, utängsslåtter, växande skog

eller hjortronland ersättes af den eller dem, genom hvilkas renar skadan blifvit förorsakad.

Sker sådan skada med uppsåt eller grof vårdslöshet vid renarnes be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

vakning, böte dessutom den skyldige för livar gång högst 40 Riksdaler eller 10

Speciedaler, Indika böter dock ej ifrågakomma, der förlikning träffas om skadans

ersättande. Lapp, af hvars ren vaktare sådan förseelse nu sagd är blifvit föröfvad,

vare ansvarig för gäldande af de böter, som kunna renvaktaren ådömas.

3. Sker skada å egor af ofvannämnda beskaffenhet inom sådant uppsyningsdistrikt,

hvarom i § 6 förmäles, och kan det ej utrönas, genom hvilkens

eller hvilkas renar den förorsakad blifvit, åligger ersättningsskyldigheten de Lappar

gemensamt, Indika hafva sitt tillhåll i distriktet, och värde ersättningsbeloppet

jemte syne- och rättegångskostnader dem emellan fördelad! i förhållande till

det antal renar, hvarmed en hvar tillhörer distriktet. Om vid den tid skadan

skedde renar, tillhörande andra Lappar, än dem, som anmält sig vilja i distriktet

taga sitt tillhåll, voro sladda på flyttning derigenom eller eljest der sig uppehålla;

skola äfven dessa främmande Lappar i förhållande till nämnde deras renar

i ersättningen deltaga. Inom trakter, der distriktindelning ej skett, egen sådan gemensam

ansvarighet, som i detta mom. stadgas, ej rum.

4. Skada å utmark, som ej ofvan är omnämnd, ersättes jemväl efter ofvan

stadgade grunder, dock endast i det fall, att jordens egare eller innehafvare

genom densamma kommit i saknad af erforderligt bete för sina hemdjur. Hvad

Tromsö amf särskild! angår eger ej ersättningsskyldighet ruin, om renar komma

in och beta å sådan utmark under tiden före den 8 Juli hvarje år, när denna

förmån ej af Lappande begagnas sålunda, att någon jordegare eller innehafvare

särskild! derigenom i väsendtlig mån betungas.

§ io.

Har under Lappars uppehåll i Norge skada genom deras renar någon derstädes

förorsakats såsom i 9 § sägs och vill flen, som skadan lidit, gorå sin rätt

till ersättning gällande, läte han, så fort ske kan, tillkalla två ojäfvige och kunnige

män, hvilka höra samtidig! infinna sig på ställe! samt, efter besigtning af

skadan och undersökning om densammas tillkomst, derom efter bästa förstånd och

under edlig förpligtelse afgifva utlåtande. För att vid denna förrättning närvara,

skall den skyldige, då han är känd, samt, om skadan skett inom uppsyningsdistrikt,

äfven vederbörande uppsyningsman för de Lappar, som der hafva sitt tillhåll,

och, om dessa tillhöra begge rikena, såväl den Svenska som Norska uppsyningsmannen

tillkallas. Möter hinder för sådan kallelses delgifvande inom 48 timmar

efter det skadan upptäcktes, tillkallas i stället en af de i närheten varande

Lappar, eller, der skadan skeft inom distrikt, der både Svenska och Norska Lappar

sig uppehålla, en af hvardera folket. Kan ej heller detta ske inom nyssnämnde

tid, eller uteblifver någon af de tillkallade, må förrättningen deraf ej

uppehållas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

§ 11-

Varder vid den i § 10 nämnda förrättning ersättningsfrågan ej i godo bila

gd, åligger ■ den, som skadan lidit, der han sitt ersättningsanspråk fullfölja vill,

att skyndsamligen hos länsmannen i orten begära ny syn på stället för skadans

värderande. Till donna syn, hvilken förrättas af länsmannen med biträde af två

lagrättsmän, dem lian utser inom den i Norska lagen den 28 Augusti 1854 § 18

föreskrifna nämnd, skall den skyldige, eller, der fråga är om sådan gemensam ansvarighet

som i § 9 3 mom. förmäles, vederbörande uppsyningsman instämmas medelst

kallelse, som bör delgifvas sednast dagen före förrättningen, om den, som

kallas skall, uppehåller sig inom två mil från förrättningsstället. Uppehåller han

sig på längre afstånd derifrån, värde kallelsetiden förlängd med 24 timmar för

hvarje falla två mil. Vid synen skall den, som lidit skadan, medhafva de män,

hvilka hållit den första besigtningen, eller, om sådant ej kan ske, framlägga deras

skriftliga intyg om förloppet dervid. Han bör ock, om så nödigt anses, förevisa

de handlingar, hvarpå hans egande- eller nyttjanderätt till den mark, der skadan

skett, sig grundar. Förrättningsmännen skola, så vidt möjligt är, söka åstadkomma

och i protokoll intaga noggrann utredning angående skadans uppkomst och vidsträckthet,

ställets belägenhet och beskaffenhet, om murken är inhägnad eller oinhägnad

m. in., äfvensom angående den eller de personer, hvilka ega de renar, som

gjort skadan, dessas antal och storleken af de hjordar, de tillhöra.

Alla, som äro tillstädes, der förrättningen hålles, äro förpligtade att på

länsmannens uppmaning tillkännagifva allt, som kan vara dem bekant och lända

till upplysning i saken, och står hvar och en för innehållet af sitt yttrande i samma

ansvar, som om det afgifvits inför domstol.

Vid skadans värderande skola synemännen noga taga hänsyn till såväl markens

beskaffenhet och fruktbarhet, dess större eller mindre uppodling, grödans godhet

och huruvida annan boskap än renar bidragit till skadan, som ock, der skada

å utmark skeft, de omständigheter, hvaraf enligt § 9 sista mom. ersättningsskyldighet

i detta fall är beroende, samt alla andra förhållanden, som ega inflytande

å skadeersättningens belopp. Länsmannen egen vid värderingen ej röst, men i händelse

af olika meningar mellan synemännen gäller den, hvilken länsmannen biträder.

För öfrig! böra synemännen till protokollet afgifva förklaring under edlig

förpligtelse, att värderingen är anställd efter öfvertygelse och bästa förstånd. Länsmannen

bör innan förrättningens början förehålla synemännen de pligter, hvilka

på grund af förestående bestämmelser åligga dem, derom anteckning till protokollet

skall ske. Innan förrättningens slut skall länsmannen söka åstadkomma förlikning

mellan parterna. Träffas förlikning, har den samma verkan, som om den

vore ingången inför förlikningskommission.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

Värdering, som omtalas i denna §, kan, i händelse af rättegång, förändras

af domstolen, om skäl dertill finnes.

För förrättande af de i denna § omnämnda syner och värderingar tillkommer

länsmannen och lagrättsmännen samma godtgörelse, som i lag är eller kan

varda dem tillerkänd för enahanda förrättningar i afseende å skada af hemdjur.

§ 12-

Kan ej heller vid den i föregående § om förmäld a förrättning saken genom

lagligen bindande förlikning afgöras, åligger länsmannen, om den, som skadan lidit,

sådant påyrkar, till vederbörande amtman insända afskrift af förrättningsprotokollet

med dertill hörande handlingar jemte eget yttrande angående de mäns

trovärdighet, hvilka förrättat den föregående besigtningen, hvarefter amtmannen

genast eller efter ytterligare undersökning, om sådan anses nödig, afgör, om skål

finnes till åtals anställande, i hvilket fall han föranstaltar om dylikt åtal enligt de

för offentliga politisakers behandling gällande förmer, mot den eller dem, hvilka,

antingen enligt åstadkomna upplysningar kunna anses öfvertygade om skadegörelsen

eller eljest till följd af 9 § äro för densamma ansvarige. Mål af förevarande beskaffenhet

må efter omständigheterna handläggas antingen vid extra rätt eller vid

tingen och står det den eller de tilltalade fritt att i dessa mål svara genom ombud.

Har skada af ifrågavarande beskaffenhet val skett, men är så ringa, att

den ej står i skäligt förhållande till de med dess åtalande förbundna kostnader,

föreskrifves ej allmänt åtal, .hvaremot det till amtmannen insända protokoll med

biläger tillställes den, som lidit skadan, med underrättelse det han egen att sjelf

anhängiggöra och utföra sin talan, om han dertill finner sig befogad, i hvilket fall

målets instämmande till förlikningskommission dock ej erfordras.

Frågor angående ersättning för skada af renar i de orter, der indelning i

uppsyningsdistrikter ej egen rum, behandlas i tillämpliga delar enligt hvad här är

stadgadt, dock att allmänt åtal i sådana fall ej anställes.

§ 13.

i §§ 10, 11 och 12 i afseende på behandlingen af de deri omförmäld a

ersättningsfrågor gifna föreskrifter ega ej tillämpning i dylika frågor, som uppkomma

i Sverige, utan förfares med dessa efter der gällande lag.

§ 14.

1. Talan emot Lappar om sådan gemensam ansvarighet, som i 9 § stadgas,

anhängiggöra emot den uppsyningsman, som var anställd i distriktet på den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kortyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

tid skadan skedde. Hade vid nämnde tid Lappar från begge rikena der sitt tillhåll,

skola såväl den Svenska som den Norska uppsyningsmannen instämmas. Uppsyningsmannen

stämmes å vederbörande Lappars vägnar att svara i målet och

emottaga dom angående åtgörande af skadeersättningen och samtliga omkostnader.

2. Tilltror uppsyningsman sig kunna visa genom hvilkens eller hvilkas

renar skada blifvit förorsakad eller att jemte de under hans tillsyn stående Lappar

äfven andra höra för skadan ansvara, ege han att den eller de skyldige eller i

sednare fallet dom, emot Indika anspråk om deltagande i ersättningen väckes, till

gemensamt svaromål i saken instämma låta.

3. Der i det fall, hvarom donna § handlar, hinder meter att stämma uppsyningsman,

skall stämningen delgifvas de Lappar, emot Indika talan föres; och

galle då för dem, hvad i föregående inom. om uppsyningsman är sagdt.

§ 15.

Lappar, Indika, efter ty här ofvan sägs, blifvit till gemensam ansvarighet

för inträffad skada dömde eller, efter det värdering af skadan enligt § 11 egt rum,

ingått förlikning om gemensamt erläggande af en ersättning icke öfverstigande den

genom värderingen bestämda med tillagd godtgörelse för häfda omkostnader, väte

oförhindrade att mot den eller dem, som'' skadan förorsakat, i händelse kännedom

derom sedermera erhålles, eller emot andra Lappar, hvilka, vid den tid skadan

skedde, haft renar inom distriktet och sålunda höra i skadeersättningen deltaga,

väcka talan om återgäldande af det ådömda eller genom förlikning bestämda

ersättningsbeloppet eller hvad deraf å öfrige Lappar belöper. Sådan talan nu sagd

är må dock sednast anhängiggöras inom två år efter det skadan skedde.

,§ I6-

Laglig stämningstid, när Lappar i sitt hemland skola stämmas till domstol

i andra riket, är i allmänhet tre månader, men endast sex veckor, när den, som

stämmes, uppehåller sig i län eller amt, som gränsar till amt eller län, hvari domstolen,

dit kallelse sker, linnés. Den, hvars vistelseort är okänd, njuter tre månaders

tid efter stämningens kungörande i Sverige eller i Norge, vid kyrkan i den

socken, der lian sednast haft sitt hemvist.

§ 17.

Den, som olofligen fäller eller misshandlar Lappa1’1163 renar, skall, utom

full ersättning för skadan, bota högst 40 Riksdaler Riksmynt eller 10 Speciedaler,

så framt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

så framt icke förseelsen efter allmän lag medför högre ansvar. Lag samma vare,

om någon med uppsåt eller af groft vållande förorsakar, att renarne, genom skrämskott,

hundar eller på annat otillbörligt sätt ofredas på deras rättmätiga uppehållsställen,

eller säker dem derifrån fördrifva.

När någon Lapp hos vederbörande länsman klagan öfver sådan förnärmelse,

som ofvan är nämnd, skall länsmannen, efter föregången undersökning, så vida

han ej kan åstadkomma förlikning, i livilket fall ansvar ej egen rum, om saken,

så fort ske kan, afgifva berättelse till landsliöfdingen eller amtmannen, som, derest

skäl förefinnes att ställa någon till ansvar, skall föranstalta om sakens utförande

genom allmän åklagare, hvad Norge angår, enligt de i § 12 bestämda grunder,

men i motsatt fall sänder berättelsen till den, som skadan lidit, med tillkännagifvande

att det öfverlemnas åt honom sjelf att anställa rättegång för att sin talan

utföra, i hvilken händelse saken ej behöfver till förlikningskommission hänskjuta^.

§ 18.

De i §g 3 och 7 omförmälda förseelser åtalas i Norge efter amtmannons

föranstaltande inför Politirätt, I Sverige skola förseelser mot dessa §§ äfven

vara underkastade allmänt åtal.

§ 19.

Dom, hvarigenom någon i det ena riket blifvit dömd till böter enligt donna

förordning eller till er sättning för skada af ren, kan i det andra riket bringas till

verkställighet, om den egen laga kraft, den dömde dermed förklarat sig nöjd, eller,

då domen är meddelad i Norge, vad emot domen icke blifvit inom stadgad tid

anmälJt (Appellationsfristen er udlöben) eller, i eu genom allmän åklagare utfärd

rättegång, domen blifvit den sakfälla kungjord, utan att lian påyrkat densammas

pröfning i högre rätt. Önskar någon doms verkställande i det andra riket, vände

sig till lands häfd ingen eller amtmannen i det län eller amf, der domen är gifven,

och teckne denne, derest sådant förhållande adagalägges, på grund hvaraf deri

sökta verkställigheten ma ega rum, bevis derom å domen samt sände handlingarne

till vederbörande amtman eller landshöfding i det andra riket, hvilken föranstaltar

om domens verkställande och de indrifna medlens öfversändande till förstnämnde

landshöfding eller amtman.

Hvad om domän nu sagd! är, galle ock om sådana i fråga om ersättning

för skada, som i denna förordning omförmäles, träffade förlikningar, Indika ega

kraft af dom; hörande landsliöfdingen eller amtmannen, då sådan förlikning, ingången

i det ena riket, för verkställighet öfversändes till det andra, tillika medPih.

till Piksd. Prot. 1871. 1 Sami 1 Afd. 3 Höft. .4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 8.

dela bevis, att förlikningen enligt förstnämnda lands lagar eger samma gällande

verkan, som laga kraft vunnen dom.

I afseende å böters förvandling vid bristande tillgång till deras gäldande,

förfares enligt det lands lagar, der böterna utsökas.

§ 20.

I Sverige skall kungörandet af Norsk dom, meddelad på grund af denna

lag, verkställas genom kronobetjent med vittne eller genom två nämndemän. Dervid

bör jemväl, om rättegången är genom allmän åklagare utförd, den sakf äilde

affordra förklaring, huruvida lian påyrkar domens pröfning i högre rätt. I mål,

som enligt § 14 blifvit mot uppsyningsman utfördt, skall domen kungöras denne,

som har att i nämnde hänseende sig förklara.

§ 21.

de mål der Svensk Lapp är part i Norge eller Norsk Lapp i Sverige

eger bruk af stämpladt papper ej rum.

§ 22.

I Öfrig! komma de i hvardera riket i allmänhet gällande lagar att tillämpas

å Lapparne under deras vistande derstädes,

§ 23.

När i denna förordning talas om Lapparnes renar förstås dermed icke

allenast deras egna utan ock ändras renar, hvilka äro under deras vård.

Bofaste renegare hafva, såvida de hålla sina renar under egen vård, i afseende

å dessa samma rättigheter och skyldigheter som Lapparne.

.§ 24.

Embets- och tjensteman, i synnerhet landshöfdingar och amtmän, skola

tillse, att de öfverflyttande Lapparne ej förnärmas i utöfvande af dem tillagda

rättigheter.

§ 25.

Der i ettdera af rikena å något visst område vid kusten eller inne i landet

renars underhåll pröfvas för den jordbrukande befolkningen vara i synnerlig

män betungande, kan Konungen förordna, att det området ej vidare må till sådant

ändamål begagnas mot det att erforderlig betesmark Lapparne anvisas på annan

landsträcka, som dertill finnes tjenlig.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

27

§ 26.

Visar det sig nödigt för det i föregående § omförmälda ändamål eller för

att åt Lapparne bereda nödiga vägar till deras betesmarker att använda jord, som

eges eller brukas af enskild man, vare i Norge egaren eller brukaren, när sådan t

af Staten påfordras, skyldig att afstå jorden mot ersättning, som, der godvillig öfverenskommelse

ej kan träffas, bestämmes genom värdering. I Sverige förfars s

härmed enligt gällande förordning angående jords afstående för allmänt behof.

§ 27.

De bestämmelser i donna förordning, hvilka ordna förhållandet emellan

Lapparne och den jordbrukande befolkningen, gälla icke inom Finnmarkens amf.

Skulle Svensk Lapp söka sommarbete i nämnde amt för sina renar, komma de

för amtets Norska Lappar särskilt gällande bestämmelser att å honom tillämpas.

§ 28.

Donna förordning träder i kraft under vilkor, att enahanda stadgande

meddelas i Norge, och då från den dag, Konungen för båda rikena bestämmer.

Från samma dag upphör första bihanget eller codicillen till Gränsetraktaten af

’/„ Oktober 1751 att vara gällande. Beslut om upphäfvande af eller förändring i

donna förordnings bestämmelser äro i hvardera riket, för så vidt angår andra

riket eller dess undersåter, först gällande, när motsvarande beslut är fattadt å den

andra sidan.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

CARL.

Axel Adlercrmtz.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:U nåd. Prof. om antagande af en Förorda, rör. Lappare i Sverige och Norge. 1

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Sedan redan för längre Lider tillbaka åtskilliga tvistigheter uppkommit

i anledning af den utaf Lappande i Sverige och Norge från ålder utöfvade

och genom särskild codicill till Gränsetraktaten den 7/18 Oktober 1751 bekräftade

rättighet, att årligen med sina renar efter gammal sedvänja flytta

öfver gränsen från ena riket till det andra och der begagna land och strand

till underhåll för sina djur och sig sjelfva, hade Eders Kongl. Maj:t den 7 December

1843 förordnat en komité aftvå Svenske och två Norske män, som borde

sammanträda i Piteå för att taga i öfvervägande och ingifva förslag angående

de ändringar i och tillägg till omförmälda codicill, som kunde finnas nödiga,

hvarefter donna komité, som hållit sammankomster från den 14 Februari

till den 24 Juni 1844 och der förutan så val vid besök i de Svenska lappmarkerna

hållit förhör med Lappar och andra om lappväsendet kunnige

personer, som ock genom infordrade upplysningar från kronobetjening''»;!! och

presterskap^ i de traktör, der Lappar uppehålla sig, sökt vinna kännedom

om de olika förhållandena å olika orter, omsider den 25 Juni sistnämnda år,

med förklaring, att den gamla codicillen ansetts hvarken kunna bibehållas

sådan den var eller beqvämligen ändras till hvad den herde vara, afgifvit

underdånigt förslag till ny förordning i förevarande ämne, under benämning af

»åtskilliga stadgande!) rörande Lapparne och Fjellfinnarne i de förenad»

rikena ''Sverige och Norge». Detta förslag, deröfver, i anledning af vackt

fråga om nådig Propositions aflåtande till Rikets Ständer, såväl Högste Domstolens

som Justitiekanslers-embetets underdåniga utlåtanden i de delar, som egde

sammanhang med allmän lag, infordrats, har dock sedan icke varit öfverlemnadt

till behandling hvarken af Rikets Ständer eller af Norska Stortinget,

dertill orsaken utan tvifvel varit åtminstone till någon del att söka i den

meningsskiljaktighet, som i vissa punktör visat sig mellan de båda ländernas

ombud, isynnerhet angående vidsträcktheten af den Lapparne tillkommande

och för dem nödiga betesrätt; hvaremot Norska Regeringen den 18 Juli

1862 afgifvit ett nytt förslag till författning i förevarande hänseende, hufvudsakligen

innefattande endast en bearbetning af det förra, med iakttagande af

åtskilliga deremot framställda anmärkningar; men då äfven häremot betänkBill.

till Rilcsd. Prof. 1871. 1 Barn1. 1 Afä. j

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bil. till Kong}. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda. rör, Lapparne i Sverige och Norge.

ligheter mött å Svensk sida, på sätt Justitie-statsministerns skrifvelse af den

22 December 1862 utvisar, och jemväl i Norge skiljaktiga meningar försports i

afseende å beskaffenheten af de åtgärder, som herde vidtagas, har Norska

Regeringen i skrifvelse!- af den 2 Mars och den 9 Maj 1866 väckt förslag

om förordnande nu ytterligare af eu komité, bestående af tre män från hvardera

riket, hvilken herde sammanträda i Tromsö i Norge, i hvars omgifningar

större delen af de Svenska Lappar, som flytta till Norge, bruka under

vistandet derstädes uppehålla sig, och hvarifrån de svåraste klagomålen å

ömse sidor afhörts, samt efter å stället inhemtad kännedom angående förhållandet

med Lapparne afgifva förslag till ordnande af detsamma.

Efter det donna hemställan är vorden af Eders Kong!. Maj:t den 29

Maj 1866 bifallen och undertecknade samma dag förordnats till Svenska

ledamöter i komitén, hafva dess samtliga ledamöter den 8 påföljande Juli

sammanträffat i Tromsö samt omedelbart börjat komiténs arbeten och dermed

fortfarit till den 31 Augusti, då komitén upplöstes, sedan under liden ledamöterna

besökt en stor del af de trakter i grannskapet, der Lapparne för

tillfället befunno sig, och hållit förhör med såväl dem som den jordbrukande

befolkningen samt slutligen företagit utarbetande af förslag till förordning i

ämnet, derom samtlig^ ledamöterne nu lyckats förena sig, allt på sätt underdånigst

bifogade sammanträdes- och förhörsprotokoller jemte förslag utvisa.

Hvad. angår den från föremålet för komiténs verksamhet oskiljaktiga

frågan om Lapparnes söder och bruk, om antalet af de Svenska Lappar, som

om somrar ne besöka Norge, om beskaffenheten af de trakter derstädes, hvarest

Lapparne uppehålla sig, har komitén föga annat att upplysa än hvad förra

komiténs den 30 Juni 1844 afgifna utlåtande innehåller; och får komitén i

dessa hänseenden, med förklaring att den i allo instämmer med hvad i berörda

utlåtande yttras angående nödvändigheten för Lapparnes existens att

bibehålla den dem från urminnes tider tillerkända rätt att till sitt eget och

sina djurs underhåll begagna båda rikenas land och vatten, i (ifrigt hänvisa

till merberörda underdåniga utlåtande.

Enklaste sättet att slita tvisten mellan Lapparne och den jordbrukande

befolkningen vore utan tvifvel att emellan deras särskilda betesmarker uppdraga

en gräns, så att de hvar för sig erhålla sitt bestämda område. En

sådan markens fördelning skulle dock nödvändigt grunda sig å Lapparnes

och de fastboendes hvar för sig egande rätt deri, och det är just denna rätt

eller andel i marken, som utgör tvisteämnet, i det Norrmännen vilja tillerkänna

Lapparne rätt till bete endast i sådana marker, som icke af den jordbrukande

befolkningen begagnas. Denna från Norsk sida medgifna rätt är,

genom de fortgående odlingarne och de ständigt allt längre och längre in

åt landet fortgående bosättningarne, föränderlig, enär murken allt mer och

mer intages och lägges under kultur, hvarigenom Lapparnes betesrätt in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 3

skränkes; och om äfven landets beskaffenhet i (ifrigt medgåfve en sådan

fördelning, skulle den i alla fall ej låta verkställa sig, enär sjelfva delningsgrunden

är föränderlig, obestämd och omtvistad. Inom nuvarande Tromsö

amt och större delen af Nordlandens består marken hufvudsakligen af höga

fjell, Indika mer eller mindre brant stupa ned i hafvet och äro skilj da från

hvarandra dels af djupt ingående halsvikar, dels af ehvar, dels af otaliga

större och mindre dalgångar. På de ställen der hafsstränderna äro mindre branta

äfvensom i dalgångarne är marken dels skogbeväxt och dels mera eller

mindre odlad och bebyggd, ehuru odlingarne i allmänhet inskränka sig till

små fläckar. Under de sednare åren hafva bosättningarne och odlingarne

gjort störa framsteg och många ställen, som läge öde för några år sedan,

äro nu inhägnade och tågna under bruk. Det har blifvit upplyst att i slutet

af terra århundradet bestod dalgången långs Målselfvens vattendrag endast

af öde skogar och nu är denna ekdal helt och hållet ända upp mot riksgränsen

intagen och bebyggd; och på andra ställen eger enahanda förhållande

ruin. Pjellen äro dels ständigt och dels till långt fram på sommaren betäckta

med snö, och den under vanna årstiden ständigt fortgående snösmältningen

orsakar, att alla dalgångar och alla jordbetäckta lägre delar invid

kusten under sommaren alstra ett rikligt och kraftigt gräsbete, hvilket, i

den man som snösmältningen fortgår, sträcker sig längre och längre upp

mot fjolleri. För det antal kreatur, som nu finnes och eges af den fastboende

befolkningen, är tillgången till bete mer än tillräcklig, särdeles fram

på sommaren, när gräset allmännare hunnit utveckla sig, och under donna

tid begagnas sällan de högst upp i fjolleri belägna betesdelarne af landets

innevånare, och det är på sådana ställen, som Lapparne kunna söka bete

för sina renar utan att förnärma landets innevånare. Sistnämnda traktör och

de markör, hvilka de fastboende ensamt begagna, ligga dock sammanblandade,

så att någon regulier och synlig gräns dem emellan ej kan å marken uppdragas,

än mindre med hägnad förses. Till följd häraf hafva komiterade,

som kommit till den åsigt, att någon bestämd gräns emellan Lapparnes och

de fästboendes betesmarker ej kan utstakas, sökt på annat sätt förebygga de

ofta förekommande tvisterna genom att så vidt ske kunnat bestämma såväl

liden som sättet för begagnandet af betesrätten in. in. I det nu upprättade

förslaget hafva komiterade i öfrig! i afseende å de ämnen, hvarom i detsamma

bort meddelas föreskrifter, hufvudsakligen kommit till samma åsigter som förra

gången gjorde sig gällande, nemligen att en stor del af de å ömse sidor

framställda klagomål haft sin grund till en början i den ovisshet, som förefunnits

angående beskaffenheten och vidsträcktheten af de Lapparne tillkommande

rättigheter, men vidare dels i svårigheten att å laglig väg vinna rättelse

i de missbruk, som ostridigt egt ruin, dels ock i sammanhang härmed i

saknaden af nödiga kontroller öfver Lapparnes antal, vistelseort och vandringar,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bil. till KongU Maj:fs nåd. Prof. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

hvarför och då koraiténs verksamhet förnämligast mast riktas å afhjelpande

af dessa missförhållanden den ansett sig kunna vid sitt arbete lägga det

förra enligt samma uppfattning uppgjorda förslaget till grund, endast med

de ändringar, som föranledts af nödvändigheten att i de förr omtvistade

punkterna komma till enighet, och af de i någon mån olika förhållanden,

som inträdt efter år 1844 eller eljest framställt sig vid de undersökningar,

som nu skott å orter, Indika förra komitén ej var i tillfälle att besöka.

De grunder, hvarå förslaget hvilar, äro således: att man, med bibehållande

af Lapparnes rättighet att årligen flytta öfver gränsen med sina djur, sökt

att så noga som möjligt bestämma såväl beskaffenheten af den omtvistade

rätten till land och strand, som ock deras rätt till begagnande af skogen och

de gamla renvägarne m. m.; att skyldighet för Lapparne är vorden stadgad,

att före flyttningen öfver gränsen derom gorå anmälan hos myndigheterna

och på samma gång uppgifva antalet af de renar, som skola medföras, och

den trakt, i hvilken Lapparne ernå uppehålla sig; att, såsom ett medel att

hålla närmare uppsigt, än hittills kunnat ske, öfver Lapparnes görande och

låtande i andra riket, förslag framställts om landets indelande, der så nödigt

pröfvas, i särskilda distrikter, med skyldighet för Lapparne att inom sig utse

uppsyningsman för hvarje sådant distrikt; att der skada genom renar föresats,

utan att egaren kunnat upptäckas, ersättningsskyldigheten är vorden

ålagd alla de Lappar gemensamt, hvilka uppehålla sig inom distriktet; att,

hvad Norge angår, särskilda enklare förmer blifvit föreslagna för behandlingen

af ersättningsfrågor; och att jemväl Lapparne å sin sida fått sig tillförsäkradt

särskilt skydd mot de förnärmelse.!-, hvilka hufvudsakligen varit föremål för

deras klagan, hvarjemte slutligen föreskrifter meddelats angående utsträckning

i vissa fall af allmän åklagares befogenhet att fora talan rörande förbrytelse

mellan Lapparne och de fastboende, om verkställighet af domar

från ena riket i det andra, om expropriation af mark för Lapparnes behof,

der sådan anses nödig, in. in., i afseende hvarå allt komitén i underdånighet

hänvisa!- till de särskilda motiver, som åtfölja detta utlåtande.

Ehuru det ej är att hoppas det alla klagomål skola upphöra och alla

tvister förekommas genom antagande och tillämpning af den nu föreslagna

förordningen, och detta så mycket mindre, som den jordbrukande

och den nomadiserande befolkningens anspråk, redan i följd af sin egen natur,

måste i många fall vara oförenliga, har man dock ansett sig kunna antaga,

att de öfverklagade olägenheterna derigenom skola i väsendtlig män förminskas

och åtminstone det nu ej ovanliga förhållande, att den, som förmenar sig

hafva blifvit förorättad, säker sjelf taga sig rätt, ej vidare bör ifrågakomma,

utan stridigheterna i stället på laglig väg afgöras. Det har dock synts

komiténs Svenska ledamöter vara tydligt, att Lapparnes rätt och bästa ej

eller i detta fall kan vara tillräckligen iakttagen endast genom förordningens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bil. till Konyl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 5

föreskrifter, enär det är att befara att Lapparne, såsom i alla hänseenden

den svagare parten, äfven i fråga om deras rätts bevakande vid syner och

värderingar och i rättegångar skola finna sig sina vederparter alltför underlägsne,

dervid särskild t måste tagas i betraktande ej allenast Lapparnes i

allmänhet vida lägre bildningsgrad, utan oek deras okunnighet i det språk,

som allmänt talas i de orter, der de uppehålla sig, och som uteslutande begagnas

vid alla offentliga förhandlingar, jemte svårigheten för dem, såsom

nomader, att uppehålla sig å de orter, der rättegångar ne skola föras, så länge

som sakens bevakande fordrar. 1 följd af dessa redan från ålder existerande

förhållanden hafva ock de Svenska Lapparne vid flera tillfällen, i sammanhang

med klagomål öfver oförrätter, som de förmenat sig hafva lidit i

Norge, framställt begäran att, då de ej sjelfva kunde der gorå sin rätt vid

domstolarne gällande, genom myndigheternas försorg erhålla pålitligt biträde

vid de rättegångar, som kunde i Norge förekomma. Komiténs Svenska

ledamöter hafva visserligen ej förbisett de störa svårigheter, som mota för

lösningen af donna fråga, men anse den dock ej kunna lemnas åsido, utan

att den föreslagna förordningens ändamål, hvad Lapparnes rätt angår, skulle

i väsendtlig män förfelas; och få derför dess ledamöter, som å ena sidan

funnit det ej kunna ifrågasättas, att Lapparne skulle fä sina rättegångar utförda

utan någon kostnad för dem sj elfva, men å andra sidan ej hyst någon

betänklighet mot att staten skulle komma att vidkännas någon mindre utgift

för bevakande af dess lappska undersåtares rätt under deras vistande utom

rikets gränser, i underdånighet framställa följande förslag till ordnande af

förevarande ärende:

att Konungens Befallningshafvande i de län, hvarifrån Lappar bruka

flytta till Norge, och der det eljest anses af omständigheterna påkalladt, berättigas

att i Norge antaga någon i landets lagstiftning förfaren och i

»Ligt lämplig person, till hvilken Lapparne skulle ega vånda sig för att

* erhålla råd och biträde vid de tvister och rättegångar, som kunna uppstå

mellan dem och den jordbrukande befolkningen i nämnda like;

att detta ombud, hvilken dock ej skulle ega att annorlunda än på

grund af behörig för hvarje särskild! fall af vederbörande uppsyningsman

eller annan Lapp utfärdad fullmakt fora Lapparnes talan, borde vara skyldig

att efter anmodan och erhållen fullmakt vid förekommande tvister uppträda

såsom Lapparnes biträde och sakförare samt bevaka deras rätt, fullfölja saken

till högre instansen, ombesörja domars verkställighet m, in.;

att ombudet, hvilken dock ej skulle vara förbunden att ovilkorligen

öfvertaga och utföra alla de rättegångar, derom Lapparne kunde väcka

fråga, utan i dessa fall skulle ega pröfningsrätt i afseende å hvad som borde

göras eller låtas, ålades att fora ordentligt diarium öfver alla ärenden, derå

hans biträde biff vit påkalladt, och angående de åtgärder, som i anledning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

deraf vidtagits, upptagande jemväl orsakerna, hvarför ifrågasatt rättegång ej är

vorden anställd, och hvithet diarium skulle inom viss tid efter hvarje års slut

insändas till Konungens Befallningshafvande för att af honom granskas;

att ombudet, som borde af Konungens Befallningshafvande antagas

för viss tid, t. ex. ett år i sender, skulle berättigas att dels af Svenska

statsverket uppbära visst ärligt arfvode och dels dessutom af Lapparne undfå

godtgörelse särskildt för hvarje förrättning efter taxa, som det kunde öfverlemnas

åt Konungens Befallningshafvande att fastställa; och slutligen

att Konungens Befallningshafvande borde, sedan ombud är vordet antaget,

genom allmän kungörelse eller på annat lämpligt sätt underrätta Lapparne

såväl derom, som angående den ort, der ombudet kan anträffas, och

om den fastställda taxan;

hvithet förslag såsom ett nödigt bihang till den föreslagna förordningen

härmed till Eders Kongl. Maj ds nådiga pröfning öfverlemnas.

Slutligen få komiténs Svenska ledamöter i underdånighet fästa Eders

Kongl. Maj ds nådiga uppmärksamhet å den reservation desse ledamöter sett

sig föranlåtae att vid förslagets underskrifvande till protokollet afgifva.

Om och nämnda förslag, — vid hvars upprättande hufvudsakligt afseende

måst fästas å nödvändigheten af att båda ländernas ombud blefvo derom

ense, enär skiljaktighet dem emellan i någon vigtigare punkt kunde gorå

hela arbetet i fiffigt ända målslöst, — såsom ofvan är nämndt och motiverna

gifva vid handen, i det hela synts komitén lämpadt att uppfylla dermed

afsedda ändamål och således afhjelpa de olägenheter, hvilkas öfverklagande

föranled t komiténs nedsättande, har man dock ej kunnat förbise, att denna

fråga i väsendtlig mån beror på den tillämpning de föreslagna stadgandena

erhålla. Det har legat i sakens natur såväl att föreskrifterna i vissa vigtiga

delar, såsom angående Lapparnes betesrätt, måst blifva af särdeles obestämd

beskaffenhet, att den myndighet, som lagts i händerna på den offentliga

åklagaremaktens utöfvare, blifvit stor och godtycklig och att många andra

förordningens bestämmelser affattats på ett sätt, som lemnar vidsträckt fält

för den mest olika tolkning, som och att tillämpningen af alla dessa föreskrifter

i de bestå fall måste tillkomma myndigheter, öfver hvilkas görande

och låtande någon kontroll ej kan från Svensk sida ega rum, samt att således

förordningen kan komma att medföra helt andra verkningar än dermed

af de Svenska komité-ledamöterne afsetts, utan att sådant, der samma

förordning klafve enligt sista §:ns innehåll definitivt antagen, skulle kunna af

Sveriges Regering och Riksdag afhjelpas. Det är på donna grund, som de

Svenska ledamöter ne, under åberopande af ofvannämnda reservation, anse

sig bära i underdånighet föreslå:

att förordningen, der den eljest vinner bifall, må antagas endast för någon

viss kortare tid, eller med ömsesidig uppsägningsrätt, så att första codicillen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong1. Majs!» nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rtir. Låpparne i Sverige och Norge. 7

till 1751 års traktat skulle komma, derest den bestämda tiden går till ända

eller uppsägning sker utan att ny öfverenskommelse träffats, att åter tråda

i kraft.

Komiterade framhärda med djupaste undersåtlig vårdnad, trohet

och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste, tropligtig^

tjenare och undersåter:

8. P. BERGMAN.

G. Leijonhufwud. A. F. Wallin.

Stockholm den 23 Mars 1867.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lappande i Sverige och Norge.

F ö r s 1 a 2:

till

Förordning rörande Lapparne i de förenade konungarikena Sverige och Norge.

§ I
Lapp

(Fjällfinne), som med renar flyttar emellan Sverige och Norge,

skall vara ettdera af dessa rikens undersåter. Hustru och barn tillhöra

det rike, hvars undersåte mannen eller fadren är, eller, om han är död,

sednast vant.

§ 2.

Önskar Svensk Lapp att blifva Norsk eller Norsk Lapp att blifva Svensk

undersåte, skall, då i öfrig t lagligt hinder derför ej möter, utflyttningsattest

på begäran meddelas honom åt vederbörande kronofogde och kyrkoherde.

Dock är han icke fri från skatter och andra allmänna förpligtelse!- i det

rike, hvars undersåte han förut vant, innan han med attest från motsvarande

embetsman i andra riket visar, att han anmält sig såsom undersåte derstädes.

§ 3.

Lapparne äro berättigade att årligen med sina renar flytta öfver gränsen

in i det andra riket och uppehålla sig der på de trakter, hvilka hvartdera

rikets Lappar efter gammal sedvana hitintills hafva besökt, samt att,

med iakttagande af de i donna Förordning meddelade föreskrifter, betjena sig

af land och vatten till underhåll för sig sjelfva och sina renar, äfven till

jagt och fiske. Dock må renar icke utan vederbörande jordegares eller

brukares samtycke hållas i Norge å annan tid af året än mellan den 1 Maj

och den 1 Oktober.

Öfverträdelser af sistnämnde förbud straffas med böter till belopp, forsta

gången af högst 40 Riksdaler Svenskt Riksmynt eller 10 Speciedaler Norsk

mynt, och annan gång af högst dubbelt.

§ 4.

Lapparne ega att i skog till eget behof begagna terra träd och vindfällen

samt i Statens skog äfven växande löfträd. Hvad de vidare behöfva

af trävirke får ej tagas utan ega rens tillstånd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil, till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör, Lapparne r Sverige och Norge, 9

§ 5.

Vid rödjning och uppodling af jord eller uppförande af hägnader skall

iakttagas, att Lapparne ej beröfvas sina gamla renvägar, så vidt dessa äro

för dem erforderliga.

§ 6.

För renbete på områden i det andra riket, hvilka ej uteslutande tillhöra

Staten, skola Lapparne hvarje år före flyttningen öfver gränsen till

länsmannen i hemorten erlägga 2 R:dr R:mt eller 60 sk. Norskt mynt

för hvar hundrade ren, deri dock ej inberäknade de kalfvar, som födas

samma år. Denna afgift öfversändes ofördröjligen från det rike, hvars undersåtare

Lapparne äro, genom landshöfdingen eller amtmannen till vederbörande

amtman eller landshöfding i andra riket och ställes till Konungens

förfogande, att användas till åtgärder för afvärjande af skada utaf renarne å

enskild egendom.

§ 7.

De landsträckor i båda rikena, der Lapparne söka bete för sina renar,

skola dels i och för utöfvande af nödig uppsigt öfver Lapparne och deras

djur, dels ock med afseende å den gemensamma ansvarighet för föröfvad

skada, derom här nedan stadgas, indelas i distrikter, hvilkas gränser bestämmas

af Konungen eller den han dertill bemyndigar. Vid donna indelning

bör afseende hufvudsakligen fästas derå, att de renar, som beta inom hvarje

sådant område, kunna antagas icke i allmänhet skola af sig sjelfva gå öfver

till andra distrikter.

Sådan indelning i distrikter behöfver dock ej ske, der den ej af omständigheterna

påkallas.

§ 8-

Lapp, som vill med .renar flytta till annan socken i hemlandet eller

öfver gränsen till andra riket, åligger att för länsmannen i hemorten uppgifva

sitt eget och medföljande husfolks namn, det uppsyningsdistrikt eller,

der distriktsindelning ej eger rum, den socken eller annat liknande område,

inom hvilket han ernar taga sitt tillhåll, äfvensom antalet af de renar han

kommer att medföra och dessas egare. Försummar någon att lemna sådan

uppgift eller uppgifver han renarnes antal så mycket som en tiondedel under

Bih. till Riksd. Prot. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bil. till Kongl. MnjUs nåd. Frop. om antagande af eu Flit oi dn. tfa-. Lapparne i Sverige och Norge.

verkliga förhållandet, bete från 4 till 40 R:dr R:mt eller från 1 till

10 Spd.

Lappar, som ämna uppehålla sig inom samma uppsyningsdistrikt, skola

inför länsmannen inom sig utvälja eu uppsyningsman, som bör erhålla förordnande

af landshöfdingen eller amtmannen och af länsmannen undfå förteckning

öfver alla de Lappar, hvilka komma att stå under hans tillsyn, och

hvilken förteckning tillika bör upptaga de af desse gjorda uppgifter. Af

samtliga dessa förteckningar insänder länsmannen två exemplar till landshöfdingen

eller amtmannen, som i hvad angår de Lappar, hvilka flytta till

andra riket, försänder det ena exemplaret till amtmannen eller landshöfdingen

derstädes, jemte uppgift öfver de utsedde uppsyningsmännen. Skulle

sistnämnde amtman eller landshöfding finna, att större antal renar är uppgifvet

för något visst uppsyningsdistrikt, än detsamma väl kan mottaga, har

lian att hänvisa det Överskjutande antalet till närmaste distrikt, der utrymme

finnes, och att derom underrätta landshöfdingen eller amtmannen i det rike,

derifrån flyttningen skall ske, så tidigt, att Lapparne kunna få kännedom om

den vidtagna åtgärden innan flyttningen företages.

Tid och sätt för afgifvande af de i denna paragraf föreskrifna uppgifter

äfvensom för val af uppsyningsman bestämmes af landshöfdingen eller

amtmannen, hvilken jemväl för öfrig!, i händelse dessa bestämmelser skulle

visa sig otillräckliga för dermed afsedda ändamål, eger att gifva de ytterligare

föreskrifter, som kunna finnas nödiga.

§ 9.

Hvar och en af uppsyningsman^!! är pligtig:

a) att åtfölja Lapparne under deras flyttning till det andra riket och der

uppehålla sig inom det honom anvista distrikt;

b) att inom åtta dagar efter ankomsten till nämnda distrikt för vederbörande

länsman uppvisa sitt förordnande jemte förteckningen öfver de Lappar

och renar, som tillhöra distriktet, samt tillika uppgifva det ställe, der

lian vanligen anträffas;

c) att förskaffa sig kännedom om de inom distriktet varande Lappars

uppehållsställen, äfvensom angående dem, som flytta genom distriktet, samt i

händelse det skulle visa sig, att Lappar, hvilka ej äro upptagna å förteckningen,

der uppehålla sig, för länsmannen anmäla sådant;

d) att tillse, det Lapparne noga bevaka sina renar samt i öfrig! befordra

god ordning och vid uppkommande tvister med den jordbrukande befolkningen

söka bilägga desamma;

e) att efter behörig kallelse inställa sig vid besigtningar samt syner och

värderingar, hvilka kunna komma att anställas i anledning af väckt fråga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majits nåd. Prop. om antagande af eu Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 11

om skadegörelse af renar samt att såväl dervid som vid förekommande rättegångar

i nämnde hänseenden fora talan för alla de Lappar, hvilka uppehålla

sig inom distriktet eller flyttat derigenom, hvarvid uppsyningsman^!! jemväl

eger att, om skäl dertill linnés, å Lapparnes vägnar ingå förlikning angående

ersättning för skada och deraf föranledda syne- och rättegångskostnader;

och

f) att söka upptäcka och till ansvar befordra den eller dem, hvilka genom

sina renar föröfva! angifven skada, och i följd deraf att efter undfången kallelse

till besigtning eller syn och värdering, eller stämning till domstol, dertill

inhålla den skyldige, om han är för uppsyningsman^!! bekant.

Uppsyningsmännen väljas hvarje gång för ett år. De kunna undandraga

sig att varda återvalda för så lång tid, som deras befattning sednast

varat.

§ 10.

Lapparne åligger ej allenast att noga akta sig att icke sjelfva tillfoga

landets innevånare någon skada å deras egendom, utan ock att omsorgsfullt

bevaka sina renar, så att skada ej åt dessa föröfvas.

När å åker, äng, utängsslotter, växande skog eller hjortronland skott

skada af renar, skall den, på sätt bär nedan är föreskrifvet, ersättas af den

eller dem, som genom sina djur samma skada föröfva!. Sker sådan skada

med uppsåt eller i följd af grof vårdslöshet vid renarnes bevakning, skall en

hvar Lapp, som sjelf eller genom sina renvaktare dertill gjort sig skyldig,

dessutom höta för hvar gång högst 40 R:dr R:mt eller 10 Spd., hvilka böter

dock ej ifrågakomma, der förlikning träffas om skadans ersättande.

Kan den eller de skyldige icke upptäckas, åligger ersättningsskyldigheten

samtlige de Lappar gemensamt, hvilka uppehålla sig i, och om skadan

skott under flyttning, jemväl den eller dem, som på den tid skadan egde

rum, flyttade genom det uppsyningsdistrikt, inom hvars, gränser den tima!.

Ersättningsbeloppet jemte ålagda, syne- och rättegångskostnader fördelas till

utgifvande å samtliga omnämnda Lappar i förhållande till det antal renar

en hvar eger inom distriktet eller vid flyttningen derigenom medförde. Der

indelning i uppsyningsdistrikter ej eger rum, kommer nu stadgade gemensamma

ansvarighet ej att tillämpas.

Sker skada å utmark, som ej ofvan är omnämnd, så att jordens egare

eller innehafvare derigenom kommer att sakna erforderligt bete för sina hemdjur,

ersättes skadan efter bär ofvan bestämda grunder. Dessutom skall,

hvad särskild! angår Tromsö amf i Norge, gälla, att ersättningsskyldighet

ej eger rum, om renar komma in och beta å sådan utmark under tiden före

den 8 Juli hvarje år, när donna förmån af Lapparne ej begagnas sålunda,

att någon jordägare eller innehafvare derigenom i väsendtlig mån betungas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bil. till Kongl. Maj-.ts nåd. Prop, om antagande af eu Förordn, rör. Lappande i Sverige och Norge.

§ 11.

Vill någon, elev skada, på sätt i 10 § omförmäles, skett genom renar,

gorå sin rätt till ersättning gällande, skall lian, så fort ske kan, låta anställa

besigtning och undersökning om skadans tillkomst genom två ojäfvige och

kunnige män, hvilka höra samtidigt infinna sig på stället och utföra sitt

uppdrag efter bästa förstånd under edlig förpligtelse. Vid denna förrättning

tillkallas vederbörande uppsyningsman, eller, om i distriktet, der skadan skott,

finnas både Svenska och Norska Lappar, en uppsyningsman af hvardera

folket. Är den eller de skyldige kände, höra de också tillkallas. Kan man

icke inom 48 timmar, efter det skadan är upptäckt, tillkalla hvarken uppsyningsmannen

eller någon af de veterligen skyldige, tillkallas en af de i närheten

varande Lappar, eller i nyssnämnde händelse en af hvardera folket.

Kan ej eller detta ske inom ofvannämnde tid, bör förrättningen ändock

verkställas af de tillkallade besigtningsmännen.

§ 12.

Kan vid ofvannämnde besigtning saken ej i godo uppgöras, bör den,

som skadan lidit, om lian vill fullfölja sitt ersättningsanspråk, så fort ske

kan, instämma den skyldige, om han är känd, men eljest vederbörande uppsyningsman

eller i förr omförmälde blandade distrikter vederbörande uppsyningsman,

att efter kallelse, delgifven dagen förut med tillägg af "24 timmar

för hvarje två mil de uppehålla sig från stället, hvarest skadan timat, der

inställa sig för att öfvervara syn och värdering, hvilken bör af länsmannen

föranstaltas och förrättas med biträde af två lagrättsmän, som han utser

inom den i Norska lagen af den 28 Augusti 1854 § 18 föreskrifna särskilda

nämnd. Vid förrättningen bör den, som lidit skadan, medhafva de män,

hvilka hållit den första besigtningen, eller, om sådant ej kan ske, framlägga

deras skriftliga intyg om förloppet dervid. Han bör ock, om nödigt är,

förevisa de handlingar, hvarå hans agande- eller nyttjanderätt grundar sig.

Förrättningsprotokollet skall, så vidt möjligt är, innehålla noggrann utredning

angående skadans uppkomst och vidsträckthet, ställets belägenhet och beskaffenhet,

om marken är inhägnad eller oinhägnad m. in. Länsmannen bär

jemväl söka vinna upplysning om den eller de personer, hvilka ega de renar,

som gjort skadan, desses antal och storleken af de hjordar de tillhöra.

Alla, som äro tillstädes, der förrättningen hålles, äro förpligtade att på

länsmannens uppmaning tillkännagifva allt som kan vara dem bekant och

lända till upplysning i saken, och står hvar och en för innehållet af sitt

yttrande i samma ansvar, som om det afgifvits inför domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lappande i Sverige och Norge, lo

Vid värderingen skola synemännen noga öfverväga såväl markens beskaffenhet

och fruktbarhet, dess större eller mindre uppodling, grödans godhet

och huruvida anyan boskap än renar bidragit till skadan, som ock de i 10 §

meddelade föreskrifter angående bete i utmark samt alla andra omständigheter,

som höra inverka å beloppet af skadeersättningen. Länsmannen eger

vid värderingen ej röst, men i händelse af olika meningar mellan synemännen

gäller den, hvilken länsmannen biträder. För (ifrigt höra synemännen

till protokollet afgifva förklaring under edlig förpligtelse, att värderingen är

anställd efter öfvertygelse och bästa förstånd. Länsmannen bör innan förrättningens

början förehålla synemännen de pligter, hvilka på grund af förestående

bestämmelser åligga dem, derom anteckning till protokollet skall ske.

Innan förrättningens slut skall länsmannen söka åstadkomma förlikning

emellan parterna. Träffas förlikning, har den samma verkan, som om den

vore ingången inför förlikningskommission.

Värdering, som omtalas i donna paragraf, kan, i händelse af rättegång,

förändras af domstolen, om skäl dertill finnes.

För förrättande af de i donna paragraf omnämnde syner och värderingar

tillkommer länsman och lagrättsmän samma godtgörelse, som är

eller kan varda dem tillerkänd för enahanda förrättningar i afseende å skada

af hemdjur.

§ 13.

Åfgöres ej saken genom lagligen bindande förlikning, bör länsmannen,

om den, som skadan lidit, sådant påyrkar, till vederbörande amtman insända

afskrift af förrättningsprotokollet med dertill hörande handlingar jemte eget

yttrande angående de mäns trovärdighet, Indika förrättat den föregående besigtningen,

hvarefter amtmannen genast eller efter ytterligare undersökning,

om sådan anses nödig, afgör, om skål tinnes till åtals anställande, i hvilket

fall han föranstaltar om dylikt åtal, enligt de för offentliga politisakers behandling

gällande förmer, mot den eller dem, Indika antingen enligt åstadkomna

upplysningar kunna anses öfvertygade om skadegörelsen eller eljest

till följd af 10 § äro för densamma ansvarige. Mål af förevarande beskaffenhet

skola handläggas vid de allmänna tingen, der icke särskilda omständigheter

påkalla skyndsammare behandling; och står det den eller de tilltalade

fritt att i dessa mål svara genom ombud.

Ilar skada af ifrågavarande beskaffenhet väl skett, men är så ringa,

att den ej står i skäligt förhållande till de med dess åtalande förbundna

kostnader, föreskrifves ej allmänt åtal, hvaremot det till amtmannen insända

protokoll med biläger tillstädes den, som lidit skadan, med underrättelse det

han eger att sjelf anhängiggöra och utföra sin talan, om han dertill finner

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Vrop. om antagande af eu Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

sig befogad, i hvilken fall målets instämmande till förlikningskommission dock

ej erfordras.

Frågor angående ersättning för skada af renar i de orter, der indelning

i uppsyningsdistrikter ej eger rum, behandlas i tillämpliga delar enligt

hvad här är stadgadt, dock att allmänt åtal i sådana fall ej anställes.

§ 14.

De i §§ 11, 12 och 13 gifna föreskrifter gälla endast i afseende å

behandlingen af de deri omförmälda ersättningsfrågor, som uppkomma i Norge.

I Sverige förfares med dylika frågor efter allmän lag.

§ 15.

När rättegång anställes mot Lappar, hvilka i följd af 10 § äro underkastade

gemensam ansvarighet, skall den utföras mot den uppsyningsman,

som var anställd i distriktet på den tid skadan skedde. Uppsyningsmannen

stämmes å vederbörande Lappars vägnar att svara i målet och emottaga dom

angående utgörande af skadeersättningen och samtliga omkostnader. Anses

ersättningsskyldigheten åligga såväl Svenska som Norska Lappar, skall en

uppsyningsman för hvardera folket instämmas. Möter hinder att stämma

uppsyningsmännen, skall stämningen delgifvas alla dem, mot Indika talan

vill göras gällande.

§ 16.

Laglig stämningstid, när Lappar i sitt hemland skola stämmas till domstol

i -andra riket, är i allmänhet tre månader, men endast sex veckor, när den,

som stämmes, uppehåller sig i län eller amt, som gränsar till amt eller län,

hvari domstolen, dit kallelse sker, finnes. Den, hvars vistelseort är okänd,

njuter tre månaders tid efter stämningens kungörande i, eller i Norge vid

kyrkan i den socken, der han sednast haft sitt hemvist.

§ 17.

Den, som olofligen fäller eller misshandlar Lapparnes renar, bör, utom

full ersättning för skadan, erlägga böter af högst 40 Rall’ R:mt eller 10 Spd,

så framt icke förbrytelsen efter allmän lag medför högre ansvar. Lag samma

vare, om någon med uppsåt eller af groft vållande förorsakar, att renarne

genom skrämskott, hundar eller på annat otillbörligt sätt ofredas på deras

rättmätiga uppehållsställen eller söker dem derifrån fördrifva.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil, titt Kong!. Majtta nåd. Prop. om antagande af en Berörd». rBr. Zapparne i Sverige och Norge.

När någon Lapp hos vederbörande länsman klagar öfver sådan förnärmelse,

som ofvan är nämnd, skall länsmannen efter föregången undersökning,

så fort ske kan, afgifva berättelse om saken till landshöfdingen eller

amtmannen, som, derest skäl förefinnes att ställa någon till ansvar, skall föranstalta

om sakens utförande genom allmän åklagare, hvad Norge angår,

enligt de i § 13 bestämda grunder.

8 18.

Ho i §§ o och 8 omförmäfda förseelser atalas i Norge efter amtrnannens

föranstaltande inför Politirätt. I Sverige skola förseelser mot 8 § äfven

vara underkastade allmänt åtal.

Samtliga de i denna förordning stadgade böter tillfalla fattigkassan i

den socken, der förseelsen är begången.

§ 19.

Domar, hvarigenom någon blifvit fälld till böter enligt denna förordning

eller ålagd att utgifva ersättning för skada af renar, kunna i det rike,

der den saktande anträffas, verkställas af vederbörande myndigheter derstädes.

När sådan dom, meddelad i det ena riket, skall verkställas i det andra,

egei vederbörande att vända sig till landshöfdingen eller amtmannen i det

län eller am t, der domen är fälld, för att genom dennes försorg- få handlingarne

öfversända, till amtmannen eller landshöfdingen i andra riket, som

föranstaltar om domens verkställande och de indrifna medlens öfversändande

till förstnämnde landshöfding eller amtman.

Lag samma vare i afseende å sådana förlikningar angående skadestånd

af förenämnda beskaffenhet, hvilka ega kraft af dom.

I afseende å böters förvandling vid bristande tillgång till deras gäldande

förfares enligt hvad lag stadgar i det rike, der böterna skola utsökas.

§ 20.

I de mål, der Svensk Lapp är part i Norge eller Norsk Lapp i Sverige,

eger bruk af stämpladt papper ej rum.

§ 21.

X öfrig! komma de i hvartdera riket i allmänhet gällande lagar att

tillämpas å Lapparne under deras vistande derstädes.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en FSrordn. rör. Pappa'',-ne i Sverige och Norge.

§ 22.

Nät i denna, förordning talas om Ijapparnes renar förstas deimed icke

allenast deras egna utan ock ändras renar, Indika äro under deras vård;

dock att det ena rikets undersåter ej betala den i § 6 bestämda afgift för

renar, som tillhöra det andra rikets undersåter.

Fastboende renegare hafva, såvida de hålla sina renar under egen vård,

i afseende å dessa samma rättigheter och skyldigheter som Lapparne.

§ 23.

Finhets- och tjensteman, isynnerhet landshöfdingar och amtman, skola

tillse, att de öfverflyttande Lapparne ej förnärmas i utöfvande af dem tillagda

rättigheter.

§ 24.

Konungen eger föreskrifva, att ö, halfö eller annat område vid kusten,

der renars underhåll medför alltför stor olägenhet för den jordbrukande befolkningen,

ej vidare må till sådant ändamål begagnas, mot det att erforderlig

betesmark åt Lapparne anvisas på landsträckor längre in i landet, hvilka

anses dertill tjenligen

§ 25.

Visar det sig nödigt, för det i föregående § omförmälda ändamål

eller för att åt Lapparne bereda nödiga vägar till deras betesmarker,

att använda jord, som eges eller brukas af enskild man, är egaren eller

brukaren, när sådan! af Staten påfordras, skyldig att afstå jorden mot ersättning

som der godvillig öfverenskommelse ej kan träffas, bestämmes genom

värdering.’ I Sverige förfares härmed enligt gällande förordning angående

jords afstående för allmänt behof.

§ 26.

De bestämmelser i donna förordning, hvilka ordna förhållandet mellan

Lapparne och den jordbrukande befolkningen, gälla icke inom Finmarkens

amf. Skulle Svensk Lapp söka sommarbete i nämnde amt för sina renar,

komma de för amtets Norska Lappar särskild! gällande bestämmelser att

å honom tillämpas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förord», rör. Zapparne i Sverige och Norge. 17

§ 27.

Denna förordning träder i kraft under vilkor, att enahanda stadganden

meddelas i Norge och då från den dag Lönnligen för båda rikena bestämmer.

Från samma dag upphör första tillägget eller codicillen till Gränsetraktaten

af den 7/18 Oktober 1751 att vara gällande. Beslut om upphäfvande

af eller förändring i denna förordnings bestämmelser är i hvardera

riket, försåvidt angår andra riket eller dess undersåter, först gällande, när

motsvarande beslut är fattadt å den andra sidan.

Tromsö den 31 Augusti 1866.

8. P. BERGMAN.

C. LeijonhufWUD.

A. F. WALLIN.

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Zapparne i Sverige och Norge.

Motiver

till flen föreslagna Förordningen rörande Lapparne i de förenade

Konungarikena Sverige och Norge.

Rubriken.

Det år 1844 upprättade förslaget kallades ”stadgande!! etc.”, men då

å Norsk sida, med afseende å den tekniska betydelse ordet ”Lov” der i landet

erhållit, ansetts nödigt att de nu föreslagna föreskrifterna skulle i Norge, i

händelse de godkännas, utfärdas under nyssberörde benämning, hvars motsvarande

ord ”lag” deremot ej funnits lämplig att i Sverige använda, så har

man å Svensk sida antagit den för författningar af förevarande beskaffenhet

mera vanliga benämningen af ”förordning”.

I öfrig! är härom att märka, att då det folkslag, hvarom nu är fråga,

och som i Sverige af ålder är känd! under namnet Lappar, deremot i Norge

kallas Finnar, och med afseende å dferas olika söder och lefnadssätt delas i

Sjöfinnar och Fjellfinnar, om hvilka sednare nu hufvudsakligen är fråga,

både man i det äldre förslaget öfverallt begagnat båda benämningarna

”Lappar eller Fjellfinnar”, men enär numera å Norsk sida ej vidare ansetts

nödigt, att i texten bibehålla den förr begagnade benämningen, hav man

förenat sig om att, med undantag af 1 §, der ordet ”Fjällfinne” finnes inom

parentes såsom nödig förklaring intaget, öfverallt använda endast den Svenska

benämningen, som åtminstone i de delar af Norge, der Lappar uppehålla

sig, är allmänt känd och ej kan gifva anledning till missförstånd, hvithet

ingalunda i Sverige är förhållandet i afseende å den Norska benämningen

”Finne”.

§ 1,

som gifver vid handen, att alla Lappar, som flytta mellan Sverige och

Norge (eller eljest uppehålla sig der), skola vara undersåtare i ettdera

af dessa länder och ej i båda, än mindre i intetdera, är bibehållen i öfverensstämmelse

med 1844 års förslag, endast med uteslutande, pa sätt Norska

Regeringen föreslagit, af hvad som rörde Ryska undersåter.

Sista momentet, som innehåller att hustru och barn skola tillhöra

samma rike som mannen eller fadren, kan synas öfverflödigt, men då dermed

ej afses att gorå någon inskränkning i den i 2 § stadgade utflyttningsrätt,

har man ej funnit någon betänklighet vid att luta äfven detta utan

anmärkning lemnade moment qvarstå.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop, om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och. Norge. 19

§ 2

handlar om utflyttning af Lappar från ena riket till det andra och är

bibehållen hufvudsakligen i likhet med förra förslaget, med iakttagande

dels deraf att, i följd af Kongl. Förordningen den 10 December 1846, föreskriften

angående afdrag af egendom är utelemnad, dels ock att i stället för

”vederbörande verldslig och andelig embetsmyndighet”, hvithet uttryck funnits

alltför obestämdt, införts ”vederbörande kronofogde och kyrkoherde”.

I Svenska ledamöternas af 1844 års komité motiver till donna §

säges ”att det ej varit meningen att befria Lapparne från den i (ifrigt gällande

förbindelsen att förskaffa sig Kongl. Maj:ts tillstånd för utflyttning till

Norge och en sådan afsigt ligger ej heller i §:n uttryckt.” I de saken rörande

Norska handlingar, om hviska komitén fatt kännedom, finnes ingen upplysning,

huru denna sak år 1844 af de Norska ledamöterna betraktades.

Om man emellertid öfverväger ordalydelsen i de nu föreslagna stadganden

och jemter dem med 8 och 9 §§ i 1751 års codicill, synes tillämpningen

höra blifva den, att Lapparne ej skulle, för att få öfvergå från undersåte i

ena riket till undersåte i det andra, behöfva vidtaga annan åtgärd, än den

som i donna § nu är föreskrifven, och onekligen lärer sådan öfverflyttning,

som ej kan medföra någon särdeles olägenhet, skola, om ej alldeles tillintetgöras,

åtminstone i högst väsendtlig mån försvåras, i händelse t. ex. en

Svensk Lapp, som villo blifva Norsk undersåte, skulle vara skyldig att först

utverka sig Kongl. Maj:ts resolution att sådant vore honom tillåtet och

att derefter hos Norska Stortinget förskaffa sig naturalisation på sätt Norska

grundlagen stadgar eller åtminstone eljest uppfylla de vilkor angående tre års

vistande i Norge m. m., som kunna vara der i landet genom särskilda författningar

stadgade för åtnjutande af Norsk medborgarerätt.

Då emellertid hvarken i förra komitén någon tvist förevarit angående

ifrågavarande stadgande^, och ej eller anmärkning eljest mot desamma framställts,

har komitén, hvars tid varit upptagen med utredande af de omtvistande

punkterna och hvad dermed står i sammanhang, ej fannit betänklighet

vid att bibehålla det förr föreslagna stadgandet, endast med här

ofvan omnämnda jemnkningar.

§ 3,

som svarar mot samma § i det äldre förslaget och mot 10 § i codicillen

af år 1751, bekräftar den från uråldriga lider af Lapparne utöfvade

rättighet att flytta öfver gränsen från det ena riket till det andra och der

till underhåll för sig sjelfve och sina renar begagna land och (strand eller)

vatten. Det är dock endast den allmänna grundsatsen, derom tvist ej varit

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lappctrne i Sverige och Norge.

som bär är uttryckt, och tillämpningen deraf tinnes vidare stadgad i 4 och 10

§§, der framställning återfinnes angående de omtvistade punkterna och det

sätt, hvarpå komitén sökt lösa svårigheterna.

De olikheter mot förra förslaget donna § erbjuder bestå deri:

l:o att då 1751 års codicill stadgade, att Lapparne skulle ega efter

gammal sedvana verkställa sina flyttningar häst och vår, hvithet förutsatte

att, på sätt af ålder varit brukligt, Lapparne skulle tillbringa vintrarne i

Sverige, på våren begifva sig till Norge och om hösten återvända till förstnämnda

rike, hvaremot 1844 års förslag, som äfven talade om flyttningar,

hvilka skulle ”hädanefter som hittills” ske årligen, dock innehöll att Lapparne

från ena riket skulle ega att vistas i det andra så lång tid af året,

som de för sig ansågo tjenligt, hvithet kunde leda dertill, att Lappar från

ena riket företogo sig att vistas i det andra vida längre tid, än som lät

förena sig med flyttningarnes verkställande vår och höst, — så har komitén

nu funnit lämpligt att bestämma en viss tid ej allenast för de Svenska Lapparnes

vistande i Norge med deras renar, nemligen de förn sommarmånaderna

från och med Maj till och med September, utan äfven för de Norska Lapparnes

rätt att der hålla sina renar.

Anledningen till detta stadgande har närmast varit de klagomål, som

af den jordbrukande befolkningen eller, som de vanligen benämnas, de fa stboende

blifvit torda deröfver, att åtskillig Lappar på sednare tider företagit

sig att qvarblifva i Norge hela vintern igenom, hvithet ofta föranledt

tvister med dertill hörande våldsamheter å ömse sidor. Utan tvifvel eger

det fullkomlig grund hvad förra komitén yttrade angående svårigheten, att ej

säga omöjligheten för Lapparne att finna bete eller underhåll för renarne i

Norge under vintern, dels i följd af den störa mängd snö, som der faller å

fjolleri, och dess härda sammanpackning genom hafsvindarne, dels på grund

af frånvaron af renmossa på de flesta ställen; men detta eger tillämpning

endast å de fjell bygder inne i landet, der Lapparne af ålder brukat om

somrarne uppehålla sig, hvaremot, efter hvad erfarenheten å sednare tider

visat, hinder'' af naturförhållandena ej mott för Lappar, att hela vintrarne

igenom med renarne vistas ute å de vid kusten liggande öarne, ehuru ej

utan att tillfoga de fastboende större eller mindre skada, och det är ett sådant

förhållande, som man genom det föreslagna stadgandet velat förekomma.

Hvad den bestämda tiden angår, så kan derigenom ingen förminskning i de

Svenska Lapparnes rätt att flytta till Norge anses hafva skott, enär de enligt

regeln aldrig kommit dit förrän efter den 1 Maj och alltid begifvit sig hem

(med undantag af dem, som qvarblifvit hela vintern,) före den 1 Oktober.

Och ehuru det kan synas mindre konseqvent att, på sätt som skott, inskränka

de Svenska Lapparnes rätt att vistas i Norge, men deremot ej gorå sådan

inskränkning för de Norskes vistande i Sverige, så torde deraf någon olä
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maivts nåd. Trop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 21

genhet ej kunna uppkomma, enär samma motiver, som drifva Svenskarne

om våren öfver gränsen, äfven gälla för de Norska Lappar, som om vintern

varit i Sverige. Skulle någon Norsk Lapp finna lämpligt, att, på sätt en

del Svenskar bruka, förblifva hela året öfver i Sverige, lär han ej underlåta

att blifva Svensk undersåte, och den talrika Norska befolkning, som

har fasta bostäder, men eger renar, som om vintrarne vaktas af Svenska

Lappar, kan ej ifrågasätta, att låta dessa hela året igenom vistas i Sverige,

då renarne derigenom ej skulle kunna vara af någon nytta för egarne;

2:o att då ej eller hvarken 1751 års codicill eller förra förslaget

innehöll någon bestämdt uttryckt inskränkning i afseende å de ställen, der

Lapparne från ena riket skulle få vistas i det andra, dessa nu blifvit hänviste

till de trakter, som de efter gammal sedvana hitintills hafva brukat

besöka, ett stadgande, hvarigenom man velat förekomma det isynnerhet från

Norsk sida öfverklagade förhållande, att, såsom ofvan är nämnd t, Lapparne

på sednare tider företagit sig att med renarne fara öfver till åtskilliga till

en del tätt befolkade Öar, der Lappar i äldre lider aldrig veterligen funnits

och der de ej kunna uppehålla sig utan att tillskynda de fastboende skada

och olägenhet, och har man ansett att genom donna föreskrift någon egentlig

inskränkning ej egt rum i Lapparnes rättigheter, då densamma hufvudsakligen

synes öfverensstämma med codicillens anda och mening och hvad deri

talas om ”gammal sedvana” och ”hvad tillförene skott”;

3:o att det uttryck, hvarmed man velat utmärka beskaffenheten af

Lapparnes rätt att begagna land och vatten, nemligen att de skulle dertill

ega samma rätt, som ”landets egna innebyggare,” nu blifvit utelemnadt, enär

det visat sig att betydelsen af,detta uttryck varit föremål för en så oförenlig

meningsskiljaktighet mellan de båda ländernas ombud, att dess bibehållande

äfven för framtiden måst föranleda tvister angående författningens

råtta tillämpning;

4:o att, i sammanhang med den i l:a punkten omförmäld a föreskrift

angående tiden för renarnas underhåll i Norge, blifvit bestämda böter för

öfverträdelse deraf, hvilka böter man med tillämpning af det nu vanliga

latitud-systemet ansett skäligen kunna bestämmas till högst 40 Riksdaler för

första gången och högst dubbelt vid iteration.

Angående Lapparnes rätt att till sina förnödenheter begagna skogen

å de traktör, der de uppehålla sig, och hvarom äfven fanns stadgadt i förra

förslagets 3 §, har man i

§ 4

meddelat de närmare föreskrifter, som ansetts lämpliga och hvarom man

kunnat sig förena. 1751 års codicill innehöll ingenting annat i detta hän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en För ovän rör. Lapparne i Sverige och Norge.

seende än hvad som möjligen kunde innefattas i den allmänna regeln i 10 §,

att Lapparne egde begagna land (och strand) till underhåll för sig och sina

djur, jemte förbudet för dem i 16 § att under sina flyttningar gorå landets

innevånare någon skada, bland annat, å skog. Då emellertid uppenbart var,

att Lapparne nödvändigt behöfde tillgång till virke för uppförande af sina

kåtor, tält och rengårdar, till bränsle och till många andra ändamål, har

man ej bestridt Lapparnes rätt att begagna skogen åtminstone å Kronans

mark, hvilken rätt, hvad Sverige angår, det af förra komitén åberopade 1831

års Bref synes i någon mån bekräfta, och lärer väl i äldre tider, då man

föga vårdade sig om skogen i förevarande traktör, den må hafva tillhört

Staten eller enskilda, någon annan föreskrift än den traktaten innehåller ej

varit af behofvet påkallad. På sednare lider deremot hafva tvister i detta

hänseende uppkommit isynnerhet i Norge, der klagomål af enskilda blifvit förda

öfver åverkan, som å deras skog skulle föröfvats af Lapparne och deras

renar, hvaremot Lapparne å sin sida åberopat sin uråldriga rätt att vistas

i trakten med sina renar, för hvilket ändamål skogens anlitande vore ett

nödvändigt vilkor. 1844 års komité har i detta hänseende velat bestämma

Lapparnes rättigheter derhän att de skulle ega att till egen förnödenhet begagna

skogen å Kronans eller Statens allmänn ingår, ett stadgande, som

Norska Regeringen i sin bearbetning af förslaget bibehållit (med tillägg af

det omtvistade uttrycket ”lika med landets egna innevånare”) och som innefattar

att Lapparne ej skulle, utan särskild! tillstånd, få begagna annan skog.

I Sverige, der Kronan å de traktör, som af Lapparne besökas, ännu eger

betydliga skogsmarker, hvilka säkerligen ej på lång tid kunna komma att

till enskild upplåtas eller för Kronans räkning användas till hvad kallas

rationel skogshushållning, skulle de föreslagna stadgandena utan tvifvel varit

tillfyllestgörande, men annorlunda hafva förhållandena visat sig i Norge, der,

efter hvad komitén inhemta!, å de orter, som af Lapparne hufvudsakligen

besökas, dels ej finnas några Statens allmänningar, såsom i Tromsö amt,

åtminstone ej af den beskaffenhet att Lapparnes rätt genom det föreslagna

stadgande! skulle bevaras, och dels befintliga Kronan tillhöriga skogsmarker

äro af ringa omfång och redan föreslagna att för Statens räkning tagas under

närmare vård och uppsigt på sätt, som ej låter förena sig med den åt Lapparne

föreslagna nyttjanderätt till Kronans skogsmarker. Då härtill kommer

att komiténs Svenska ledamöter i allmänhet ej kunna! medgifva, att den enligt

traktaten Lapparne tillerkända rätt till land (och strand) skulle vara

inskränkt endast till sådan mark, hvarpå ingen enskild hade något anspråk,

har man omsider förena! sig om de nu föreslagna stadgandena, hvarigenom

så väl Lapparnes som de fastboendes och de respektive staternas rätt synas

vara behörigen bevakad och enligt hvilka å ena sidan Lapparne tillförsäkrats,

att hvarhelst de lofligen uppehålla sig, och således äfven å enskildes ägor, få

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Frop. om antagande aj en Förordn. rör. Lapparne r Sverige och Norge. 23

till eget behof begagna torra träd och vindfällen, hvartill å de flesta ställen

riklig tillgång finnes, och å andra sidan deras rätt till den växande skogen

å Statens mark blifvit inskränkt till de i dessa orter af mindre värde varande

löfträden.

§ 5.

I 1751 års codicill linnés ej något stadgande angående Lapparnes

rätt att fortfarande använda de af dem från ålder begagnade vägar, ehuru

af dess stadgande!! i (ifrigt tydligen följer, att Lapparnes flyttningar öfver

gränsen ej skulle kunna förhindras derigenom att man förmenade dem att

färdas fram å de ställen, hvilka de nödvändigt måste passera för att komma

från det ena landet till sina vanliga betesmarker i det andra. I äldre tider

och ännu långt efter 1751, då landet å Norska sidan var vida mindre uppodladt

och bebygdt, än det sedan blifvit, har ej eller veterligen någon klagan

från Lapparnes sida afkorta öfver något intrång i detta hänseende,

men redan 1844, då förra komité!! behandlade förevarande ärende, hade tvister

angående renvägarne uppkommit, i det å ena Sådan Lapparne förde klagan

deröfver, att de fastboende sökte förhindra dem att framkomma å de

ställen, der de af ålder brukat färdas under sina flyttningar, och å andra

sådan de fastboende dels besvärade sig öfver att Lapparne skulle företagit

sig att fora sina renar fram öfver traktör, som de förr aldrig brukat för sådant

ändamål begagna, hvarvid skada föröfvades å åker och äng m. in.,

dels ock förmenade sig vara berättigade att verkställa odlingar och äfven

uppföra hägnader å sina egor hvar helst dem godt syntes, utan afseende

derå att Lapparne brukat färdas öfver murken under sina tåg från ena stället

till det andra. För ordnande af förhållandena i dessa hänseenden hade

1844 års komité i 6 § föreslagit ett stadgande af innehåll, bland annat, att

vid utställelse af rödjningssedlar eller upplåtelse af böxelland i Norge skulle

iakttagas, att Lapparnes gamla för dem och deras renar erforderliga vägar

ej stängdes, hvarjemte komiténs Svenska ledamöter särskild!: påyrkat föreskrift

derom, att der dessa vägar redan någorstädes vore genom markens upplåtelse

och uppodling i förening med den omgifvande nejdens otillgänglighet

afkimma, herde, der hufvudväg förr gatt, erforderlig mark dertill kunna afsättas

mot ersättning af Lapparne.

Alltifrån 1844 hafva klagomålen, hvad förhållandena i Norge angår,

fortfarit, och komité!!, hvars ledamöter besökt en del af de ställen, der renvägarne

uppgifvits hafva blifvit stängda, och jemväl hållit förhör såväl med de

fastboende som Lapparne, har derigenom kommit i tillfälle att inhemta ytterligare

upplysningar i förevarande hänseende. Det har härvid visat sig:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. om antagande af en FSrordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

att den trakt å ömse sidor om riksgränsen, som ligger emellan de

områden i båda länderna, der Lapparne bruka under de olika årstiderna uppehålla

sig, till större delen består af höga och otillgängliga fjell;

att det är endast utefter några jemförelsevis ganska få sträckningar,

som Lapparne kunna under sina flyttningar med renarne framkomma öfver dessa

fjell, helst Lapparne härvid äro beroende ej allenast å markens otillgänglighet,

utan ock å möjligheten att under färden, som nödvändigt måste medtaga flera

dagar, finna nödigt bete för renarne och kunna passera de många fjellströmmarne,

som vid tiden för Lapparnes flyttning om våren vanligen äro öfverfyllda

med vatten, samt att genast efter det fjolleri blifvit passerade framkomma

till sådana ställen, der renarne, som alltid blifva mer eller mindre

medtagna af färdens besvärligheter, kunna få hvila sig och återhemta sina

krafter in. m., dervid afseende jemväl måste fästas derå, att större delen af

Lapparne om våren ej lemna Sverige förr än renarnes kalfning försiggått,

hvilket sker i medio af Maj, och att de nyfödda kalfvarne, som måste under

färden öfver fjolleri medföras, äro vida mindre i stånd att uthärda dess besvärligheter

än de äldre djuren;

att Lapparne, hvilka liksom andra nomader aldrig bruka genom något

slags arbete å marken, genom broars anläggande eller dylikt, söka underlätta

sina färder från ena stället till det andra, deremot med mycken säkerhet

af ålder vetat urskilja de sträckningar, utefter hvilka deras tåg med afseende

å landets beskaffenhet m. m. kunnat med största fördel verkställas,

hvarigenom ock de s. k. renvägarne (eller hufvudvägarne) uppkommit;

att dessa vägar, af hvilka endast några fä finnas, men hvar och en

begagnas af ett ganska stort antal Lappar, öfverallt leda ned till kusten eller

de störa dalsträckningarne genom tränga pass, begränsade af otillgängliga

fjell, af djupa alfvar eller af hafvet; samt

att äfven längre ned utefter kusten finnas ställen af samma beskaffenhet,

der de Lappar, som bruka söka bete för sina renar längre åt vester

eller norr, måste passera för att komma till sina betesmarker.

Häraf allt har varit en naturlig följd, att då vid landets tilltagande

uppodling den fastboende befolkningen börjat använda marken i de omnämnda

passen till åker eller äng och äfven stundom deromkring uppfört hägnader,

härigenom uppkommit tvister med Lapparne, hvilka man velat förmena att

färdas fram öfver nämnde mark och som sålunda funnit sig utestängde från

hela den å andra sidan liggande trakten, så att det skydd en fastboende påyrkat

för ett åkerstycke af endast några kapplands rymd kunnat förhindra

Lapparne att begagna traktör, som för de fastboende ej äro af ringaste nytta,

men erbjudit bete för betydligt antal renar.

Komitén, som ej kunnat taga befattning med de särskilda tvister, hvilka

på åtskilliga ställen redan i flora år pågått, har för läsande af dessa

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Mqjtia nåd. Prop. om antagande af en För ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 25

svårigheter måst nöja sig med det stadgande 5 § upptager, "att vid rödjning

och uppodling af jord eller uppförande af hägnader Lapparne ej må beröfvas

sina gamla renvägar, så vidt dessa äro för dem erforderliga,” ett stadgande,

som öfverensstämmer med den föreskrift, hvarom man år 1844 blef

ense, dock med den olikhet, att här ej talas endast om utställa ser af rödjningssedlar

och upplåtelse af böxelland, enär det visat sig, att renvägar

kunnat stängas genom odlingars företagande eller hägnaders uppförande äfven

å mark, hvartill rätt på annat sätt varit förvärfvad. Från Svensk sida hade

visserligen varit ensidigt, att i sammanhang härmed något stadgande blifvit

meddeladt, hvarigenom Lapparne, i händelse intrång i den dem tillförsäkrade

rätt till deras gamla vägar egt rum, kunnat vinna rättelse deri med mindre

tidsutdrägt och besvär än de enligt lag i allmänhet gällande förmer måste

medföra, men man har hoppats att, i händelse den nu föreslagna förordningen

varder antagen och öfriga svårigheter genom riktig tillämpning af densamma

hufvudsakligen afhjelpta, äfven i detta fall några vidare klagomål ej

skola förekomma.

Hvad angår den af Svenska komitén särskild! vidrörda fråga om afsättande

af mark på Lapparnes bekostnad för öppnande af redan stängda

vägar har komitén i 25 § föreslagit stadgande^ som afse att bringa äfven

donna fråga till lösning, och till hvilken § derför bär endast hänvisas.

§ 6.

Redan i 1751 års codicill fanns stadgad skyldighet för Lapparne, hvilka

brukade flytta öfver gränsen till andra riket, att erlägga lega för begagnande

af land och strand derstädes, hvilken lega på sätt 13 och 14 §§ i

codicillen utvisa skulle utgöra för Svenskarne, som flyttade till Norge, dels

2 dels 1 styfver kopparmynt för hvar tjugonde ren, årskalfvarne oberäknade,

alltefter som Lapparne brukade begagna fiske och skälskytte^ vid kusten eller

icke, och för Norska Lappar, Indika flyttade till Sverige, 2 styfver för hvar

tjugonde ren, årskalfvarne inberäknade, hvarförutan åtskilliga kontroller infördes

i afseende å beräkningen och uppbörden af donna afgift och särskild!

bestämdes (i 18 §), att den skulle erläggas innan flyttningen öfver gränsen

verkställdes och uppbäras mot qvitto af ”andra sidans lapp-länsmän.” Denna

föreskrift liksom många andra stadgande!! i codicillen har dock antingen aldrig

varit tillämpad eller snart råkat i glömska, ty någon lega har veterligen

ej af Lapparne erlagts förr än fråga derom under de sednare åren blifvit

väckt i sammanhang med åtskilliga förekomna stridigheter, hvithet föranled!

vederbörande landshöfding ar och amtman, att af Lapparne utkräfva och till

andra riket öfversända den i traktaten bestämda afgiften, som dock på grund

Bih. till jEiksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bil. till Konyl. Maj:ts nåd, Frop. om antagande af en För ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

af myntvärdets förändring och svårigheten att vinna tillförlitlig upplysning

om renarnes antal, hvilket Lapparne svårligen kunna förmås uppgifva, ej

belöpt sig till mera än några få riksdaler för hvardera riket om året.

I 1844 års komité hade Svenska ledamöterna i sitt förslag till 6 §

bibehållit föreskriften angående legans utgående, med tillägg dock att sådan

ej skulle erläggas till Kronan för renbete å dess mark, samt sedan föreslagit

afgiftens belopp till 6 skillingar (Banko) ”efter hvarje 100 renar i veckan.”

Norska ledamöterna åter, hvilka äfven ansett renlega ej höra till Staten utgå,

hade derför enligt sin åsigt om betesrättighetens vidsträckthet ej i (ifrigt infört

något stadgande om sådan lega, men Norska Regeringen i sin bearbetning,

som något, ehuru obetydligt, modifierar de Norska ledamöternes förslag,

har återupptagit stadgandet med förslag att legal) skulle bestämmas till 20

öre i veckan för hvar hundrade ren.

Komité!! har ej heller nu funnit skål att frångå den gamla grundsatsen,

att afgift skall erläggas för markens begagnande, dervid man från

Svensk sida särskild! fäst sig vid det stöd man äfven från denna afgifts utgående

hemta! för sin åsigt angående Lapparnes betesrätt. Den inskränkning,

som föreslogs 1844, att lega ej skall betalas för renbete å mark, som

uteslutande tillhör Kronan, har dock såsom på göda skål grundad bibehållits,

hvarför de Lappar, som uppgifva sig vilja besöka endast sådan mark, skola

vara från fegas erläggande befriade, men enär den jemväl föreslagna beräkningen

efter vecka ansetts skola medföra svårigheter i följd af omöjligheten

att bestämdt kontrollera huru länge hvarje särskild renhjord kan hafva uppehållit

sig i andra riket å enskilde jordegares områden, har afgiften för hela

året (eller hela den tillåtna tiden af året) bestämts till 2 Riksdaler Riksmynt

för hvar hundrade ren, hvithet, hvad angår de Svenska Lappar, som besöka

Norge och enligt 3 § skola ega att der vistas i 22 veckor (eller 21 veckor

6 dagar), ehuru de i de flesta fall ej kunna komma att begagna denna rätt i

hela dess utsträckning, ej öfverstiger den år 1844 föreslagna summa af 6

skillingar banko i veckan. För de Norska Lappar, som fora renar till Sverige

och nu, enligt hvad föreslaget är, skola vara skyldige att låta dem vistas

der hela den öfriga delen af året (eller minst 30 veckor), skulle afgiften efter

tid beräknad blifva vida mindre än för Svenskarne i Norge, men då man

betänker att dessa renar sällan eller aldrig torde komma att söka bete annorstädes

än å Kronans mark, derför lega ej utgår, kan någon obillighet,

eller brist på likhet i rättigheter å ömse sidor, ej ligga i det föreslagna

stadgande!. 1 öfrig! får komitén erinra, att de förhållanden, som år 1751

föranledde stadgande! om högre legas erläggande af Norrmännen än af Svenskarne,

numera upphört sedan hela den trakt, som ligger öster om Muonioelf,

år 1809 frångått Sverige och i sammanhang dermed möjligheten för de

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en För ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 27

Norska Lapparne i Finnmarken att besöka det nuvarande Svenska området

tillintetgjorts.

I afseende å uppbörden af legan bär lämpligast ansetts, att låta länsmännen

i hemorten upptaga den i sammanhang med infordrandet af de här

redan föreskrifna uppgifter rörande flyttningarne m. m.; och ehuru stadgandet

i §:cns sista moment angående de inflytande medlens användande kan gifva

anledning till åtskilliga anmärkningar, och deribland att afgifterna, såsom

tydligen afsågs år 1751, borde tillfalla de jordegare, hvilka måste vidkännas

olägenheterna af renarnes betande å deras egor, och att det ej kan vara

lämpligt att i en förordning af förevarande beskaffenhet för afvärjande af

skada utaf renarno å enskild egendom hänvisa till åtgärder, som med afseende

å förordningens innehåll i öfrig! kan leda till inskränkning i de renegarne

tillerkända rättigheter, — så har man dock å Svensk sida ej ansett

sig höra motsätta sig detta förslag, isynnerhet då, såsom ofvan är nämn dt,

det sällan kan inträffa det någon afgift till Sverige erlägges och det i hvad

sak som helst, der åtgärder af nyssnämnde beskaffenhet finnas nödiga, ej lärer

från ena riket kunna förhindras, att i det andra medel dertill på ett eller

annat sätt beredas.

§ 7.

Eu bland de förnämsta anledningarne till de klagomål och tvister’

hvartill Lapparnes vandringar gifvit anledning, har utan tvifvel varit att

söka i de svårigheter, som mott för de fastboende att på laglig väg erhålla

ersättning för skada, som renarne gjort å deras egor. Det medel, som lagen

såväl i Norge som i Sverige i allmänhet anvisat den, hvars egor ofredas

af ändras hemdjur, nemligen att upptaga djuren och derigenom förskaffa sig

märket om egaren och tvinga denne att gifva ersättning för skadan, har ej

kunnat användas å renarne, hvilka isynnerhet under kylig väderlek eller vid

brist på bete i fjoller» bruka sträfva ned å de lägre liggande odlade trakterna

ända fram till gård armé, men dock äro alltför skygga för att kunna såsom

andra hemdjur fasttagas, då de der anträffas, hvithet äfven haft till

följd att Lapparne, som vistats i orten, då klagan hos dem förts öfver skada,

som renarne skulle gjort, undandragit sig att derför utgifva ersättning under

förebärande, att det ej varit deras renar, som föröfvat samma skada, hvithet

ej heller kunnat bevisas, helst de fastboende ej veta såsom Lapparne att med

ledning af de märken i öronen, hvarmed renarne äro försedda, urskilja deras

egare. På grund häraf hafva de fastboende på många ställen funnit sig

befogade dels att skjuta de renar, som anträffats på deras egor, för att sålunda

vinna upplysning om egaren eller eljest skaffa sig ersättning, dels och

att hålla hundar, som inöfvats att jaga bort renarne, dervid dessa ofta blifvit

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bil. till Kong!.. Maj:ls nåd. Prop. om antagande af en Berördn. rör. Lapparne i Sverige och Nar ge.

dödade eller drifna upp i bergen, så att de för egaren gatt förlorade, hvilket

allt åter ledt dertill att åtskilliga personer företagit sig att fålla renar och att

hundarne stundom anfallit och skadat dessa äfven på ställen, der de egt att

vistas och der genom dem ingen skada skett. Och hafva Lapparne, som

sålunda sett sin enda och för deras tillvaro nödvändiga egendom hotas med

förstörelse, å sin sida funnit sig uppkallade att söka försvara den med de

medel, som stått dem till buds, såsom att skjuta hundarne m. m.

Till följd af klagomål från Svensk sida öfver den skada, som de fastboendes

hundar gorå på renarne, har visserligen amtmannen i Finnmarkens

amt den 11 Februari 1864 utfärdat en ”Bekj Botgörelse” angående klubbning af

hundarne, deraf ett exemplar finnes akten bilagdt, men enligt de upplysningar,

hvilka komitén under sina besök i förevarande traktör erhållit, har samma

föreskrift på de flesta ställen ej tillämpats.

Såsom ett lämpligt medel att förekomma dessa stridigheter hade redan

för längre lider sedan påtänkts, bland annat, att bereda den fastboende befolkningen

möjlighet att undfå ersättning för liden skada genom att stadga,

det alla de Lappar, som voro i ett följe eller eljest uppehälle sig i samma

trakt, skulle, der skada derstädes af renar föröfvats, utan att egarne kunde

upptäckas, vara underkastade gemensam ansvarighet för samma skadas gäldande,

derom ock ett Kongl. Bref af den 4 November 1817 (Backman II:

41(B utfärdats, men då detta Bref, mot lämpligheten af hvars stadgande!!

åtskilliga betänkligheter redan 1844 yttrades, i allt fall ej ansetts kunna

tillämpas i Norge, der behofvet af närmare föreskrifter i detta hänseende nästan

uteslutande visat sig, har samma Bref ej ledt till någon rättelse i de

öfverklagade förhållandena.

.1844 års komité hade emellertid liksom Norska Regeringen upptagit

frågan och framställt förslag i 7 § till stadgande!! om skyldighet för Lapparne

att i vissa fall gemensamt ansvara för skada, som af renarne föröfvats,

deremot dock hufvudsakligen anmärkts, dels att föreskriften det sådan ansvarighet

skulle ega rum endast på grund af presumtioner (”då det på grund

af förekomna omständigheter kunde antagas att skadan skett af renarne”) och

utan att laglig bevisning derom mot Lapparnes bestridande förebringades,

vore obillig och ej med vanliga lagstiftniugsprinciper öfverensstämmande, dels

att i förslaget ej förekom något stadgande, som kunde leda till närmare bestämmande

af de områden, omtalade under benämningen ”visst bestämdt näs

eller annat visst bestämdt distrikt”, inom hvilka gemensam ansvarighet skulle

ega rum för alla der vistande Lappar, och dels slutligen att föreskriften att

i annat fall (d. v. s. då skadan skeft å mark, som ej kunde anses ligga å

något , visst näs eller inom annat bestämdt distrikt) sådan ansvarighet skulle

åligga alla de Lappar, som sökte bete i den socken, der skadan skeft, vore

hvarken rättvis eller eljest lämplig, enär socknarne, som vanligen i föreva
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. om antagande af en Förordn. rör, Lapparne i Sverige och Norge. 29

randa orter äro ganska vidsträckta, nästan alltid innefatta trakter, från hvarandra

så långt belägna och afskiljda genom naturliga hinder, att man med

säkerhet kan antaga, det skada, som egt rum i den ena ändan af en socken,

ej kunnat föröfvas eller förekommas af de Lappar, som haft sitt uppehåll i

den andra.

För att å ena sidan kunna införa den här ofvan om förmälda gemen»

samma ansvarighet, som fortfarande ansetts af behofvet påkallad, och hvaremot

Lapparne vid de med dem hållna förhören förklarat sig ej hafva något

att invända, men å andra sidan gifva densamma en begränsning, som utan

att förfela ändamålet bör vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

har komitén, som i 10 § infört de närmare stadgandena om förenämnda ansvarighet,

här föreslagit, att de landsträckor, der Lapparne bruka söka bete

för sina renar, skola indelas i vissa distrikter, hvilkas gränser borde, med ledning

af landets naturliga beskaffenhet af dervarande berg, ehvar och hafsstränder,

bestämmas sålunda, att de Lappar, Indika slagit sig ned inom

hvarje sådant distrikt, icke skulle behöfva, utom vid flyttningarne, för erhållande

af bete eller annat ändamål drifva sina renar utom distriktet, och att

renarne kunna antagas ej eller skola af sig sjelfva vid mer eller mindre

vårdslös bevakning gå öfver gränsen in i andra distrikter. Komitén, som

tillagt att sådan indelning i distrikter, hvilken äfven skulle afse den närmare

uppsigt öfver Lapparne och deras djur, derom vidare namnes i 8 och 9 §§,

dock ej behöfver ske öfverallt, utan endast der den af särskilda förhållanden

påkallas, och derför föreställt sig, att den ej skall ifrågakomma annorstädes

än i de delar af Korge, hvarifrån nu de svåraste klagomålen afhöras, har

efter de upplysningar angående landets beskaffenhet med mera, som komitén

å stället inhemta!, funnit sig öfvertygad, att någon särdeles svårighet ej skall

mota mot verkställigheten af detta förslag, genom hvars antagande med deraf

följande tillfälle för de fastboende att vinna ersättning för liden skada och

nödvändighet för Lapparne att ringare än hittills bevaka sina djur och fora

uppsigt öfver h varan dras åtgörande i detta hänseende en stor del af de här

ofvan omnämnda missförhållanden säkerligen skulle upphöra, utan att, isynnerhet

i händelse distrikten ej blifva alltför störa, någon orättvisa kan anses

genom den gemensamma ansvarigheten vara tillfogad Lapparne, af hvilka såsom

framdeles nämnes hvar och en alltid har sig Öppet att, der så ske kan,

utvisa egaren till de skadegörelse renarne och derigenom undgå deltagande

i ersättningens utgifvande, men der sådant ej låter sig gorå svårligen kan

vara förvissad att ej hans egna djur i skadans förvärfvande deltagit.

1 afseende å distriktsindelningen är föreslaget, att gränserna skola bestämmas

af Konungen eller den lian dertill bemyndigar. Anledningen till

detta stadgande är närmast att söka i den från våra bruk afvikande lagstiftningen

i Korge, der allmän föreskrift ej finnes om rätt att hos de högre ad
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

ministrativa myndigheterna söka ändring i de Ingres åtgärder, hvarför eu

föreskrift t. ex. att distriktsindelningen borde af vederbörande amtman verkställas

skulle leda dertill, att saken komme att bero vid dennes åtgärd, utan

att ändring deri skulle kunna å högre ort utverkas. Med afseende å den

vigt, som ligger å donna indelning, har man dock velat att densamma skulle

ske under Regeringens särskilda uppsigt, och de Svenska ledamöterna åtminstone

hafva vidare, ehuru i förslaget ingenting derom kunnat införas, ansett

härvid höra så tillgå, att sedan förslag till indelning i distrikter af vissa

traktör i Norge blifvit uppgjordt genom vederbörande amtman, hvilken förmodas

blifva den, som Konungen dertill bemyndigar, skulle detta förslag delgifvas

Svenska Regeringen, som sålunda kom i tillfälle att, efter det såväl

vederbörande Svenska myndigheter som ock Lapparne blifvit deröfver börda,

yttra sig i saken och utverka de jemkningar, hvartill skäl kunde finnas.

För öfrig! torde det ligga i sakens natur, att distriktsindelning, som

eu gång är verkställd, skall efter omständigheterna kunna förändras, hvarför

det ej ansetts nödigt att i förslaget härom någonting införa.

§ 8.

Redan 1751 hade man såsom ett nödvändigt vilkor för att behörig

uppsigt skulle kunna hållas öfver Lapparne och desse å ena sidan komma i

åtnjutande af dem tillförsäkrade förmåner och å andra sidan förhindras att

gorå intrång å ändras rättigheter, funnit nödigt stadga:

att i hvarje distrikt, der öfverflyttande Lappar funnes, borde förordnas

en lapp-länsman och två nämndemän, Indika skulle medfölja vid flyttningarne

och ombesörja att Lapparne njöto tillräckligt underhåll för sina djur, men ej

utträngde eller förorsakade brist för andra (15 och 16 §§);

att en hvar Lapp skulle före flyttningen för lapp-länsmannen och

nämndemännen angifva antalet af de djur, såväl egna som ändras, Indika

voro i hans följe, hvarjemte åtskilliga föreskrifter meddelats, afseende kontroll

öfver riktigheten af dessa uppgifter, jemte bestämmande af ansvar för bedrägeri

dervid (§§ 17, 19, 20 och 21); samt

att länsmännen skulle, likaledes före flyttningen, tillställa andra sidans

lapp-länsman specificerad förteckning öfver de Lappar och djur från deras

distrikt, som samma år villo gå öfver gränsen.

Emellertid hafva dessa föreskrifter, så vidt man vet, ej någonsin varit

iakttagna eller åtminstone snart råkat i glömska, hvilket i förening med frånvaron

af dermed afsedda kontrollör öfver såväl Lapparne som de fastboende

säkert i väsendtlig mån bidragit till de oordningar, som alltjemt varit

föremål för klagan, isynnerhet från de orter i Norge, der Svenska Lappar

bruka i någon betydlig mängd om sommaren infinna sig.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 31

1844 års komité hade derför i 4 § föreslagit åtskilliga stadgande!! hufvudsakligen

af enahanda innehåll som ofvannämnda §§ i traktaten, och

kemi ten, som ej ansett lämpligt att återupptaga stadgandet om särskilda

lapp-länsmän, har i öfrig! ej eller nu funnit något bättre medel att uppnå

det afsedda ändamålet, än att upplifva de äldre föreskrifterna med sådana

modifikationer, hvartill öfriga föreslagna stadgande!! föranleda 1 8 § hafva

derför införts föreskrifter, som gifva vid handen:

att Lapp, som vill flytta öfver gränsen, skall för länsmannen i hemorten

anmäla sådant samt dervid uppgifva sitt eget och sitt husfolks namn,

antalet af sina renar och det uppsyningsdistrikt eller, der indelning i sådana

(enligt 7 §) ej eger rum, den socken eller annat liknande område, der han

ernar taga sitt tillhåll, in. in.;

att de Lappar, Indika, enligt hvad dessa uppgifter visa, ernå slå sig

ned inom samma distrikt, skola inom sig utse en uppsyningsman, hvilken

bör erhålla förordnande af landshöfdingen eller amtmannen, och att denne

uppsyningsman, hvars utväljande ombesörjes af länsmannen, skall få sig tillställd

förteckning öfver alla de Lappar, som komma att stå under hans

uppsigt in. in.;

att två exemplar af dessa Lappar nes uppgifter höra af länsmannen insändas

till landshöfdingen eller amtmannen, som öfverskicka!'' det ena exemplaret

deraf jemte uppgift om uppsyningsman^!! till amtmannen eller landshöfdingen

i andra riket; samt

att denne, om det skulle visa sig att ett alltför stort antal Lappar

uppgifva sig vilja besöka något visst distrikt, eger i anledning deraf vidtaga

de åtgärder, som kunna finnas nödiga.

Komité!!, som i anledning af de konflikter, som möjligen kunna uppstå

mellan de Lappar, Indika flytta öfver gränsen, och dem, som endast flytta

från en socken till en annan inom hemlandet, ansett nödigt ålägga äfven de

sistnämnde att aflemna uppgifter af den här bestämda beskaffenhet, men deremot

funnit utseende af uppsyningsman ej höra ifrågakomma för andra orter

än sådana, der indelning i distrikter enligt 7 § eger rum, helst man ansett

sådant komma att ske å alla de trakter, der några allvarsammare tvister äro

att befara, har vidare i donna §, dels, enligt hvad redan i 1751 års codicill

egde rum, stadgat ansvar för den, smil befiunes hafva undandragit sig att

lemna föreskrift^ uppgifter eller gjort oriktiga sådana, dels ock klimat

landshöfdingarne och amtmännen Öppet, att närmare bestämma tid och sätt

för aflemnande! af de föreskrift^ uppgifterna, äfvensom att i händelse af behof

meddela de särskilda föreskrifter, som kunna vara erforderliga för att

bringa den med §:n afsedda uppsigt öfver Lapparne och deras flyttningar till

verkställighet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Deri hufvudsakligaste betänkligheten mot hvad här är föreslaget, särskild

t hvad angår Lapparnes förbindelse att bland sig sjelfve utse uppsyningsmän,

ligger utan tvifvel i den svårighet, som åtminstone i början torde

mota, att bland Lapparne finna personer, hvilka äro villige och lämplige att

öfvertaga den ifrågavarande befattningen, hvilken efter den instruktion, som

nästa § (9) innehåller, kommer att medföra ej så ringa besvär och obehag;

men, såsom ofvan är nänmdt, har något lämpligare medel nu lika litet som

år 1844 erbjudit sig. Föreskriften om uppsyningsmäns utseende är i öfverensstämmelse

med de grundsatser, som i (ifrigt såväl i Sverige som i Norge

gjort sig gällande i afseende å förvaltning af kommunernas angelägenheter,

och det torde ej kunna betvifias att de orsaker man uppgifvit dertill, att

traktatens föreskrifter angående lapp-länsmän och nämndemän ej kommit i

tillämpning, nemligen Lapparnes störa okunnighet och brist på all slags bildning,

numera ej gälla i så hög grad som för 100 år sedan, enär det är

känd! att för närvarande många af Lapparne kunna låsa och åtskilliga äfven

skrifva. 1 hvad fall som helst har det ej kunnat ifrågasättas, att uppsyningsmannons

befattningar, om hvars nödvändighet på de flesta ställen någon

meningsskiljaktighet ej linnés, skulle uppdragas åt några af Staten aflönade

tjensteman, och Lapparne sjelfva, hvilka naturligtvis måste vara berättigade,

om så skulle finnas nödigt, att öfverenskomma om någon godtgörelse åt deras

uppsyningsman, hafva vid de förhör, som med dem egt rum, ej yttrat någon

betänklighet mot de nu föreslagna stadgandena.

§ 9.

1 donna §, som svarar mot 4 § i 1844 års förslag och innehåller instruktionen

för uppsyningsmännen, liar man emellertid funnit nödigt att meddela

åtskilliga specielare föreskrifter i detta hänseende än som förekomma i

nyssnämnda förslag. De flesta af dessa stadganden äro dock af beskaffenhet

att ej behöfva närmare motiveras. Den hufvudsakliga olikheten ligger deruti

att uppsyningsmännen, enligt detta förslag, skulle blifva ett ständigt ombud

för de Lappar, som uppehålla sig i hans distrikt eller flyttat derigenom,

i alla frågor, som angå ersättning för skada af renarne, i sammanhang hvarmed

är föreskrifvet:

att då skada ansetts vara föröfvad af renar och målseganden (flen

skadelidte) vill derå anställa besigtning eller syn och värdering (Besigtelse

eller Skiön, derå i Norge göres skillnad såsom förslaget framdeles visar),

skall uppsyningsmännen vara skyldig att efter kallelse dervid sig infinna

(cfr §§11 och 12);

att om saken ej vid nämnda förrättningar i godo uppgöra, utan rättegång

anställes, densamma skall riktas mot uppsyningsmännen (15 §), som

dervid eget svara för Lapparne; samt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 33

att uppsyningsmannen är berättigad att å Lapparnes vägnar såväl

vid Besigtelse och Skinn, som vid domstol ingå förlikning angående skadeersättnings

utgifvande, äfvensom att fullfölja rättegång till högre instanser.

Dessa uppsyningsmannen tillagda rättigheter och förbindelser röra dock

endast de fall, der fråga är om tillämpning af den i 10 § stadgade gemensamma

ansvarighet, hvilken åter endast ifrågakomma!- i händelse den skyldige

ej upptäckes (10 §) och i alla fall uteslutande afser skada, som föröfvas af

renarne, men ej å den, som Lapparne sjelfva kunna gorå. I följd häraf är

i donna § (litt. f.) stadgadt, att för den händelse person, som ansett sig

hafva lidit skada genom renarne och ej känner eller påstår .sig ej känna den

skyldige, skulle vända sig mot uppsyningsmannen, så eger denne, om han kan

upptäcka den skyldige, att inkalla honom och förebringa bevisning derom, att

lian bör svara för skadan, hvarigenom såväl frågan om gemensam ansvarighet

för Lapparne förfaller, som uppsyningsmannens befattning med saken

upphör. Ett undantag från donna regel synes väl ligga i föreskriften i 11

§, der det heter att den, som lidit skada, skall, om han vill påyrka ersättning,

till besigtning inkalla uppsyningsmannen jemte den skyldige, om han är

känd, hvilket stadgande i förening med ordalagen i förevarande 9 § kunde

anses leda dertill, att uppsyningsmannen skulle vara berättigad och''skyldig

kitt uppträda som ombud äfven för enskild Lapp, mot hvilken anspråk på

ersättning blifvit vackt för skada, derför han ansetts höra ensam ansvara;

men då det tages i betraktande, att, såsom flera gånger är nämndt, gemensam

ansvarighet eger rum endast då den skyldige ej kan upptäckas (10 §),

att enligt 12 § uppsyningsmannen skulle kallas till den syn och värdering,

som bör hållas, der saken ej i godo uppgöres vid första besigtningen, endast

i det fall, att den skyldige ej är känd, och att enligt 15 § stämning till

domstol skall tagas å uppsyningsmannen endast då talan föres mot Lappar,

som äro underkastade meromnämnda gemensamma ansvarighet, så torde någon

tvetydighet ej ligga i nu anmärkta föreskrift i 11 §, som tillkommit för

att bereda den tilltalade tillfälle att vid sakens första behandling begagna

ombudsmannens råd och upplysningar, hvilket ansetts af vigt särdeles med

afseende å de frågor om sakens uppgörande i godo, som man förmodat skola

vid de omnämnda besigtningarne uppkomma.

Den myndighet, som genom de nu föreslagna stadgandena blifvit tillagd

uppsyningsmännen, kan väl synas ganska vidsträckt, men då man betänker,

att uppsyningsmännen skola årligen af Lapparne sjelfva utses, och

kitt det i alla fall varit nödvändigt, att den fastboende befolkningen skulle

ega någon viss bestämd person, mot hvilken de kunde vända sin talan i alla

de utan tvifvel oftast inträffande händelser, då skada skeft, utan att man vet

genom hvem den blifvit föröfvad, så torde någon betänklighet ej erbjuda siaBill.

till liikscl. Prot. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Pr ap. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

mot samma stadgande!!, helst deraf hinder ej möter för en hvar, hvilken

saken kan röra, att äfven personligen infinna sig vid besigtningar, syner och

domstolar och der andraga hvad lian kan till sitt eget fredande akta nödigt.

§ 10.

I donna § afhandlas eu af de vigtigaste frågor, Indika kommit under

kamhöns behandling, nemligen den som rörer beskaffenheten och vidsträcktheten

af den Lapparne tillerkända rätt att begagna båda ländernas områden

till bete för deras renar. De olika meningar, hvilka år 1844 härom yttrades,

inhemtas af då upprättade förslag och kunna, på sätt Justitie-statsministom

i hans skrifvelse till Norska Regeringen den 22 December 1862 yttrat,

i korthet sålunda uttryckas:

att de Svenska komiterade yrkat, det Lapparne skulle få obehindradt

begagna bete å öppen eller ej ingärdad utmark i de Svenska lappmarkerpa

och de dertill gränsande Norska landskap;

hvaremot de Norska ledamöterne ej velat medgifva Lapparne betesrätt

å dylik utmark i Norge, då den ej tillhörde Staten, — Indika olika åsigter

å ömse sidor förmenats öfverensstämma med hvad redan var stadgadt i 1751

års codicill.

1 den flera gånger omnämnda bearbetning af det år 1844 uppgjorda

förslag, som Norska Regeringen den 18 Juli 1862 afgifvit, har denna Regering,

med bibehållande af det äldre förslagets stadgande "att Lapparne

skulle förhindra sina renar att gorå landets innevånare någon skada å

deras egendom", i (ifrigt velat bestämma Lapparneg rättigheter sålunda, att

dessa skulle ega begagna bete å öppen eller oingärdad utmark i de Svenska

lappmarkerna och å allmänningar i de dertill gränsande Norska distrikter.

Vid den behandling af frågan, som nu hos komitén egt ruin, har

samma meningsskiljaktighet, som förekom år 1844, ånyo yppat sig, men då

komitén omsider lyckats förena sig om de stadgande!! §:n utvisar, torde det ej

vara nödigt att här upprepa de olika åsigter, som blifvit framställda, med

derför åberopade grunder, helst dessa föga annat innehöllo än hvad som redan

var andraget och i handlingarne infördt. Dock anse sig komiténs Svenska

ledamöter, i anledning af nyssnämnda förslag om betesrättighetens inskränkning

i Norge till allmänningarne, höra för sin del andraga, att efter

de upplysningar, Indika å stället inhemtats, några allmänningar, i den betydelse

detta ord i Sverige eger, icke finnas på de flesta traktör i Norge, der

Lapparne hufvudsakligen bruka infinna sig. Sådant är förhållandet i hela

norra delen af det nuvarande Tromsö amf eller Tromsö sorenskriveri, der

afl mark ända upp till riksgränsen, som ej var särskild t disponerad, redan

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 35

för 200 år sedan från Kronan upplåts till enskild man, i hvars affvingars

eller rättsirtnehafvarés händer den ännu befinnes.

Äfven i den södra delen af nämnda amf, eller Smetig sorenskriveri,

finnes, så vidt utredas kunnat, endast obetydliga områden, hvilka tillhöra Staten!,

och enahanda förhållande eger rum i Nordlandens amf, af hvilket södra

hälften (Helgelands båda fögderier) från Kronan! upplåts på samma gång, som

ofvannämnda område i Tromsö amf, och der ej eller i norra delen (Salten)

några vidsträcktare krono-allmänningar kunnat uppvisas. Det lär visserligen

i Norge vara brukligt, att under benämningen allmänningar inbegripa alla

de vidsträckta traktör, till en del bestående af fjell och annan oduglig mark,

men äfven innefattande odlingsbara eller gräsbärande områden, Indika egaren,

denne må nu vara hvem som helst, hittills ej tagit under eget bruk eller åt

andra upplåtit eller eljest sökt gorå sig till godo, och Indika områden sålunda

fått obehindradt af allmänheten begagna^ till bete in. m.; men egarens

rätt till dessa områden har (så vidt in art derom kunnat vinna Upplysning)

derför ej varit mera inskränkt än i fråga om annan enskild egendom. Särskild!

hav detta vant förhållandet med de störa ofvan omnämnda s. k. proprietär

godsen, till hvilka komitén varit i tillfälle att granska sjelfva åtkomsthandlingen

eller Konung Fredrik IILs Skjötebref af den 11 Juli

1666, som, utom hvad der talas om lappskatt, hvilken fråga redan förut är

vidrörd, icke funnits innehålla någon inskränkning i eganderätten, som kunnat

tolkas derhän att större eller mindre del af den upplåtna marken skulle

vara belastad med något servitut till allmänhetens förmån; och det har äfven

sedermera visat sig att proprietärefna ej allenast kunnat af godset upplåta

större eller mindre områden, ofta bestående af alldeles ouppodlade sträckor,

åt enskilda, Indika derigenom ostridigt ansetts hafva förvärfvat full och oinskränkt

eganderåt! till samma områden, allt med undantag af den omtvistade

frågan om Lapparne, utan ock på sednare tider företagit sig att förbjuda

allt begagnande af de ouppodlade traktör, som ej ännu voro på nämnda sätt

afsöndrade. Fn naturlig följd häraf torde således vara, att Lapparnes rätt

till bete ingalunda skulle vara behörigen bévakad genom stadgande! att de

skulle dertill fä begagna allmänningarne, enär detta i Verkligheten ej skulle

betyda annat, än att de Unge till bete använda viss mark, så länge egaren

ville tillåta sådant, någonting hvarom lika litet år 1751, som nu, kan hafva

varit lämplig! att utsluta’ någon internationel traktat. De Svenska ledamöterne

få vidare tillägga, att de nu lika litet som deras företrädare år 1844

kunna! frångå, att dén genom 1751 års traktat Lapparne tillförsäkrade betesrätt

närmast är att hänföra till ett servitut, hvithet åligger ej blott den

mark, som kan tillhöra Staten och stå under dess omedelbara disposition,

utan ock sådan'' som eges eller innehäfvés af enskilda, samt i sammanhang

härmed, att det ingalunda kunna! medgifvas, att den i traktaten meddelade

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bil. Ull Kongl. Majits nåd. Vrop. om antagande af en Förordn. rör. Lappar ne i Sverige och Norge.

föreskrift, ”det nyssnämnda Lapparne tillagda rätt för dem vore densamma,

som för landets egna undersåtare”, skulle, på sätt från Norsk sida är vordet

påyrkadt, innebära, att Lapparne i förenämnda hänseende egde endast lika

rätt med dem af landets undersåtare, som ingen eller sämsta rätt ega; man

har dock icke från Svensk sida kunnat vidhålla påståendet om så vidsträckt

rätt för Lapparne, som skulle följa af en direkt och ovilkorlig tillämpning

af här ofvan uttalade åsigt om betesrättighetens egenskap af ett jorden åliggande

servitut, och som äfven möjligen kunnat yrkas i anledning af de Svenska

komiterades förslag af år 1844 ”att Lapparne skulle ega (nu som tillförene)

obehindradt begagna bete å öppen eller ej ingärdad utmark i Svenska

lappmarkerna och dertill stötande Norska landskap”, helst en sådan utsträckning

af betesrättigheten i sistnämnde landskap, der svårighet möter för

innevånarne att inhägna sina egor, hvithet derför sällan brukas, utan tvifvel

skulle medföra alltför störa olägenheter för de fastboende och å vissa traktör

kanske omöjliggöra landets odling, hvithet visserligen ej afsågs med hvad

som aftalades år 1751. Den enda utväg, som erbjudit sig att för närvarande

söka förena den fastboende och den nomadiserande befolkningens anspråk,

har således bestått deri, att man väl å ena sidan såsom allmän regel erkänt

de fastboendes rätt att ej å sina egor lida någon skada af renarne, men å

andra sidan, hvad utmarken beträffar, såsom skada, hvilken bör ersättas, velat

betrakta endast sådant begagnande af samma mark till renbete, hvarigenom

egaren skulle komma att sjelf sakna erforderligt bete för sina hemdjur

eller i väsendtlig mån betungas.

Tillämpningen af dessa regler utvisas af de nu föreslagna stadgandena

i 10 §, som börjar med den allmänna föreskriften, hvilken återfinnes såväl

i traktaten som i förra förslaget, det Lapparne skola noga akta sig att

ej sjelfva tillfoga landets innevånare någon skada å deras egendom och jemväl

vara skyldige att omsorgsfullt bevaka sina renar, så att skada ej af

dessa föröfvas, samt vidare innehåller dels att, der skada af renar skett å

åker, äng, utängsslåtter, växande skog eller hjortronland, densamma skall

ersättas af den eller dem, som genom sina djur samma skada föröfvat, dels

stadgande om bötesansvar för den, som med uppsåt eller af grof vårdslöshet

vid renarnes bevakning förorsakar skada af förenämnda beskaffenhet, med

tillägg dock, att det står en hvar fritt att undgå sådant ansvar genom att

träffa förlikning om skadans ersättande, och dels slutligen, att i händelse den

skyldige ej kan upptäckas, i hvithet fall böter ej ifrågakomma, ersättningsskyldigheten

skall åligga alla de Lappar gemensamt, hvilka uppehålla sig i,

och om skadan skott under flyttning jemväl dem, som på den tid skadan

egde rum flyttade genom, det uppsyningsdistrikt, inom hvars gränser den timat,

samt att ersättningsbeloppet fördelas till utgifvande å samtlige Lapparne i

förhållande till det antal renar hvar och en eger inom distriktet, men att

s. 37 Kontrollera mot PDF

bil. till Kongl. May.ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 37

sådan gemensam ansvarighet ej ifrågakommer, der indelning i uppsyningsdistrikter

ej eget’ rum, hvilka alla föreskrifter antingen redan äro här ofvan

motiverade, eller eljest af beskaffenhet att vidare redogörelse ej torde erfordras.

I sednare afdelningen af §:n åter förekomma de föreskrifter, angående

hvilka komiténs ledamöter kunnat förena sig i fråga om Lapparnes rätt till

bete å utmark, hvilken rätt bär blifvit på indirekt sätt sålunda uttryckt, att

skada å utmark, det vill såga den förlust eller olägenhet för enskild man,

som lian uppkomma derigenom att mark, som lian vanligen eller åtminstone

i vissa fall använder till bete för sina kreatur, af Lapparne anlitas till underhåll

för renarne, skall ersättas endast i händelse jordens egare eller innehafvare

derigenom kommer att sakna erforderligt (“fornödent") bete för sina

egna hemdjur. Genom detta stadgande, deri med afseende å hvad förut är

sagd! angående skog, hjortronland och utängsslåtter begagnats uttrycket

“utmark, som ej ofvan är omnämnd“, har man å ena sidan tillförsäkrat

de fastboende att ej nödgas se det för deras egna kreaturs underhåll

erforderliga betet förtäras af renarne, men å andra sidpn tillagt Lapparne,

hvilka genom förslaget erhållit oinskränkt betesrätt å all mark, som ej eges

eller brukas af enskilde, rättighet att jemväl å desses områden begagna bete,

så vidt detta ej kan anses för jordens egare eller innehafvare för deras egna

kreatur erforderligt, hvaraf följer dels att det vid uppkommande tvister i

förevarande hänseenden alltid måste åligga de fastboende, att bevisa det de

genom renarnes vistande å deras ägor lidit sådan skada, som bär är förutsatt

såsom vilkor för ersättningsskyldighet, dels ock att ingen skall kunna

yrka ersättning för förlust, som han förmenat sig lida derigenom, att han ej

tätt uteslutande begagna det mer än tillräckliga bete, som kan hafva funnits

å hans egor, och således varit förhindrade att mot betalning mottaga ändras

kreatur till bete öfver sommaren m. m. Då det emellertid ofta visat sig, särdeles

under ogynnsamma år, att gräsväxten ännu vid den tid på våren, när

Lapparne med sina renar kommit ned från fjolleri, varit så litet försigkommen,

att den ej kunnat lemna erforderligt bete både för renarne, hvilka

under sådana förhållanden nödgas söka sig längre ned åt bygden än eljest,

och för hemdjuren, hvilka man i brist af foder måst släppa ut å bete tidigare

på året än som eljest brukas, har man ansett att den olägenhet, som betets

otillräcklighet medför, skäligen bör komma såväl de fastboende som Lapparne

till last, och härå grundar sig föreskriften i §:ns sista punkt, hvilken

dock blifvit inskränkt till Tromsö amt, der nyssnämnda förhållanden hufvudsakligen

inträffa, och hvarmed komitén velat stadga, att Lapparne, utöfver

den förmån, som i nästföregående punkt är vorden dem i allmänhet tillerkänd,

skola vara berättigade att inom nyssnämnda amf begagna utmarken

till bete för sina renar hvarje vår intill den 8 Juli och detta utan annan

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bil. Ull Kongl. Majte nåd. P>-op. om antagande af en Föröda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

inskränkning än att någon jordägare eller innehafvare, eller, somt det i Norska

texten kanske bättre uttryekes, “Enkeltmänd11, ej må derigenom i väsendtlig

män betungas, d. v. s. att Lapparne ej skola ega att efter godtfinnande

kasta sig med sina renar på något visst inskränktare område, utan bära, såvidt

ske kan, tillse att bördan varder så jemnt som'' möjligt å de fastboende

fördelad.

I öfrig* torde höra anmärkas, att i §:n ingenting närnnes, såsom i födfä

förslagen, angående inskränkning af Lapparnes betesrätt till de Svenska lappmarkerna

och dertill stötande Norska landskap (eller distrikter), enär redan

förut i 3 § ar föreskrifvet, att Lapparne ej må hytta till,'' eller uppehålla

sig å andra traktör, ärt sådana, som de efter gammal sedvana hitintills hafva

besökt, och hvithet nästan uteslutande inträffa)1 endast med de nämnde områ - dhnä, äfvensom att ej eller funnits skäligt, att i §:ri omförmäla det förhållande,

att utmark kan1 vara inhägnad, hvartill anledningen är, att då det å

ena sidan naturligtvis ej bör vara någon formenadt att inhägna sina egor

och äfven utmarken, i hvithet fall den enligt regeln herde vara fredad för

renarne, man dock å andra sidan ej eller velat, genom att särskilt undantaga

inhägnad utmark, liksom hänvisa den fastboende befolkningen att genom

gärdesgårdars uppförande, kanske på ställen der sådant eljest ej skulle ifrågasatts,

helt och hållet tillintetgöra möjligheten för Lapparne att uppehålla sig

i orten.

§§11, 12, 13 och 14.

I §§ It, 12 och 13 tinnes i detta liksom i de föregående förslagen

införd en särskild rättegångsordning för behandling af frågor om ersättning

för skada, som renarne kunna hafva gjort å de fastboendes egor, hvilka föreskrifter

dock enligt 14 § skola gälla endast i Norge, men ej i Sverige, der

man ansett några särskilda stadgande» i dessa hänseenden ej erforderliga,

utan härnäst till allmänna lagen; den Svenska1 texten i förstnämnde tre §§ är

derför att anse endast som en öfversättning af den motsvarande Norska,

hvilken ensam kommer att tjena till rättesnöre vid förordningens tillämpning.

Anledningen till införande af särskilda föreskrifter i dessa hänseende» är nu

liksom förr att söka deri, att man dels i allmänhet velat bespara såväl Lapparne

som de fastboende den tidsutdrägt och de kostnader, som skulle vara

en nödvändig följd af ersättningsfrågornas behandling enligt de i Norge i

allmänhet gällande föreskrifter, med dertill hörande värderingar eller så kallade

Skiönsförrättningar jemte den ovilkorlig» skyldigheten att söka förlikningskommissionen

innan saken dragés under domstol m. m., dels ock ansett

sig kunna antaga, det underlättande af möjligheten för de fastboende, der

de bill vit'' förnärmade, att på laglig väg finna rättelse, skulle i väsendtlig

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sil. till ISfingl. ffaj:ts nåd. Papp. em {fritagande af en förorda, rör. Zappamp i Sverige och Norge. 39

man bidraga till förekommande af‘sådana tilltag å deras sida, som nu hufvudsakligen

varit föremål för Lapparnes klagomål.

De föreslagna stadgande^, hvilka äro hemtade dels från forska

”Loven om jords (redning"” af den 16 Maj 1860, dels hufvudsakligen från

det förslag en Norsk komité i December 1862 afgifvit för ordnande! af förhållandena

emellan Lappande och de fastboende i nuvarande Finnmarkens

amf, dit några Svenska Lappar numera ej flytta och der frågan således ensamt

rört Norge, gifva vid handen:

att der ron ar ne förmenats hafva föröfvat skada af beskaffenhet, som

omnämnes i 10 H, hvarom uteslutande är fråga härstädes, och flen, som skadan

lidit, vill sölig ersättning, skall han till en början låta anställa besigtning

derå af två ojäfvigt män, och till donna förrättning, som dock icke

after någon värdering eller uppskattning af den förlust målsägande!! lidit,

utan endast undersökning om skadans beskaffenhet och uppkomst, låta kalla

såväl den skyldige (d. v. s. den som genom sina renar varit vållande till

skadan), om han är känd, som äfven i hvilket fall som helst uppsyningsmannen,

hvartill anledningen ofvan vid 9 § är uppgifven, eller och någon

af de i närheten varande Lappar, allt på sätt 11 § vidare innehåller;

att, i händelse saken ej i godo Inlägges vid donna besigtning och inålseganden

vill fullfölja sitt ersättningsanspråk, lian eger instämma den skyldige,

om han är känd, men eljest uppsyningsman^]! till syn och värdering

eller som det på Norska heter ”Besigtelse eg Text”, hvilken skall af länsmannen

föranstaltas och förrättas af honom med biträde af två lagrättsmän

på sätt som närmare bestämmes i 12 §, deri på yrkande af de Svenske ledarn

oför no uttryckligen stadgats, att det resultat, hvartill länsmannen och hans

biträden i saken kommit eller det ”Skiön”, som bär omtalas, dock ej skall

anses sa ovilkorligen bindande, att det ej i händelse af rättegång må kunna,

om skål dertill finnes, förändras af domaren och lagrådet, d. v^ s. af domaren,

hvilken eljest i underrätterna i Norge eger ensam döma, efter rådplägning

med de såsom tingsvittnen vid domstolarne närvarande lagrättsmän;

att i händelse saken ej vid donna förrättning afgöres genom förlikning,

”Förlig” (hvilket ord i Norge efter förlikningskommissionens inrättande fatt

en särskild teknisk betydelse och begagnas endast angående sådana under

föreskrifna förmer ingångna, skriftligen uppsätta och behörigen bekräftade

förmänga,? mellan tvistande parter. Indika ega samma kraft, som en laga kraftvunnen

dom, hvarför man i afseende å den första besigtningen, der någon

person, som är behörig att föranstalta sådana förlikningars ingående, ej kommer

att tillkallas, mast nöja sig med att hänvisa de tvistande till att ”i godo

ufWÖra saken”, men deremot ålagt länsmannen att vid den af honom föranstaltade

synen söka åstadkomma ”lagligen bindande förlikning”), läns mannen

skall, om målseganden sådant påyrkar, insända handlingarne i saken

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bit. till Kanyl. Maj:ts nåd. Knop. om antagande af en Förordn. rör. Zapparne i Sverige och Korg*.

till amtmannen, som eger att genast eller efter ytterligare undersökning bestämma,

om åtal skall anställas eller icke;

att sådana åtal skola, der ej särskilda omständigheter påkalla större

skyndsamhet, handläggas vid de allmänna tingen och der, utom att den tilltalade

eger svara genom ombud, behandlas enligt de för offentliga politisaker

gällande förmer, det vill säga enligt de enklare och mindre invecklade

regler, efter hvilka smärre brottmål i Norge utföras;

att dock allmänt åtal e j ovilkorligen bör eg a. rum i alla de händelser,

der skada ansetts hafva blifvit af renande för öfvad, utan att sådant får bero

på storleken af samma skada, med öppen rätt för målseganden att, der amtmannen

ej finner skål att anordna allmänt åtal, sjelf anhängiggöra och utföra

sin talan genom ”privat Sögsmål”, dervid man äfven för detta fall tillagt,

att målets instämning till förlikningskommissionen ej erfordras; och slutligen

att frågor om ersättning för skada af renar i de orter, der uppsyning^- distrikter ej finnas, skola behandlas i tillämpliga delar enligt de här föreskrifna

regler, men att dock allmänna åtal angående dylik skada ej skola i

dessa orter ega rum.

Dessa föreskrifter torde ej behöfva vidare motiveras än som redan

skott; dock få komiténs Svenska ledamöter särskild!, erinra, att om ock föreskriften,

det skadegörelse af renar i de orter, der indelning i uppsyningsdistrikter

eger ruin, skall kunna göras till föremål för allmänt åtal, kan synas

innebära en alltför stor fördel för den fastboende befolkningen å Lapparnes

bekostnad, så har man så mycket mindre kunnat motsätta sig ett sådant

stadgande, hvilket jemväl återfinnes i 1844 års förslag, som man å Norsk

sida ansett detsamma utgöra ett nödvändigt vilkor för att författningen skall

kunna åstadkomma det dermed afsedda ändamål, samt jemväl Lapparne, på

sätt § 17 utvisar, fått sig tillerkänd enahanda förmån i afseende å skadegörelse

å deras renar, hvarförutan det ej kunnat förbises, att om ock förevarande

förordning härom ingenting innehållit, af densamma i alla fall ej

kunnat mota hinder för lagstiftande makten i det ena eller andra landet, att

utsträcka allmänna åklagarens befogenhet till förevarande frågor.

§ 15.

Denna § innehåller hufvudsakligen endast en tillämpning af hvad i

9 § är stadgadt angående uppsyningsmännens befattning såsom ständiga ombud

för Lapparne och gifver vid handen att i händelse fråga om ersättning

för skadegörelse af renar uppstår i de orter, der indelning i uppsyningsdistrikter

eger rum och der gemensam ansvarighet således kan ifrågakomma,

samt den skyldige ej kan upptäckas och saken ej vid besigtning eller syn i

godo uppgöres eller genom förlikning bilägges, utan rättegång skall anhängig
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bil m *0n9l nåd- >«y. E antagande af eu Förorda, rör. SWrfre och Norge. 41

, densamma bör utföras mot uppsyningsman^!!, som var anställd i

distriktet pa den tid skadan skedde och hvilken enligt 9 § är behörig- att

vid domstolen i allo fora Lapparnes talan, ingå förlikning och fullfölja saken

tifl högre Ratt ra m. Frågan huruvida enskild Lapp skall vara berättigad

E ''ora klagan öfver dom, hvarigenom gemensam ansvarighet är vorden

i T’ haLma“ ej'' vidrört’ enär den ej ansetts vara af någon praktisk betydenhet.

föreskriften derom att uppsyningsman^!! skall stämmas att, bland

annat, mottaga dom angående utgörande af skadeersättningen och samtliga

omkostnader grundar sig derå, att enligt Norsk lag en stämning måste vara

tortattad enligt nämnde formulär för att saken skall kunna till pröfning

upptagas. 1 6

d?? Jlandelse hinder skulle mota att stämma uppsyningsman^!!,

innehöll 1844 års förslag (i 10 §) att det skulle vara tillfyllest, om någon

annan af Lapparne stämdes, men då ett dylikt stadgande ansetts alltför vådpR

för Lapparne och jemväl varit föremål för anmärkning i sådan syftning

åt Jushtie-statsmimstern i hans ofvannämnde skrifvelse af den 22 December

i „ ’ > nu 1 nStällot blifvit föreskrift, att i förevarande fall stämning

skall delgifvas alla dem, mot hvilka talan vill göras gällande.

§ 16,

som handlar om laga stämningstid, då Lappar i sitt hemland skola stämmas

till domstol i andra riket, innehåller samma föreskrifter i detta hänseende,

som farinös intagna i 14 § i 1844 års förslag (hvilken åter endast

var ett utdrag af 7 § i Kong!. Förordningen den 1 Juni 1819), endast

med den förändring att stadgandet i nämnda §, "det den, hvars vistelseort

var okänd, skulle tillgodonjuta tre månaders stämningstid å den ort, der lian

sednast veterligen sig uppehållit", blifvit ändradt derhän att lian skall njuta

nämnde hd efter stämningens kungörande i (eller i Norge vid) kyrkan i den

socken der lian sednast haft sitt hemvist, hvarmed man velat förekomma

<,en "tydlighet, som hvad tillämpningen å Lapparne angår ansetts Ii gm i det

förut föreslagna stadgandet.

- § 17,

som talar om det af Lapparne ofta öfverklagade förhållande, att deras

ienar bhfvit af de fastboende dödade eller misshandlade eller eljest å deras

rättmätig!! uppehållsställen ofredade, är hufvudsakligen öfverensstämmande

med 11 § i torra forslaget. De jemkningar, som skott, bestå deri
att

man i §:ens början i särskilda punktör fördelat de två olika der

omtalade casus, för att således förekomma den otydlighet hvartill 8-ens förra

Bih. till RiJcsd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. om antagande af en Förorda, rör. Zapparne i Sverige och Norge.

uppställning kunnat gifva anledning, enär det visat sig att många Norrmän

förment det förbudet att fälla eller misshandla renarne endast afsåg sadana,

som tunn os på deras rättmätiga uppehållsställen, men ej dem, som annorstädes

anträffades; . ^ ,

att uttrycket ”förvållar”, i enlighet med Högsta Domstolens yttrande,

blifvit ändradt till ”med uppsåt eller af groft vållande förorsakar”, dermed

det i Norska texten begagnade ”med Forsset eller af grov Uagtsomhed for
volder”

uppgifvits vara liktydigt; samt

att man i afseende å de allmänna åtal, som skola ega rum angående

bär omtalade förbrytelser, liksom enligt 13 § i fråga om skadegörelse af renar

hvad Norge angår, hänvist till de i nämnde § bestämda grunder, d. v. s.

att målen skola behandlas enligt de för offentliga politisaker gällande förmer.

§ 18-

Endast på fyra ställen i den nu föreslagna förordning har komitén funnit

nödigt stadga ansvar — bestående i böter — för der omnämnda förseelser,

nemligen:

i 3 § för den, som utan behörigt tillstånd haller renar i Morge ä

annan tid af året än i Maj, Juni, Juli, Augusti och September månader;

i 8 § för den, som försummar att aflemna der föreskrifna uppgifva

r eller gör sådana, som befinnas vara oriktiga; o

i 10 § för den, som sjelf eller genom sina renvaktare med uppsåt

eller i följd'' af grof vårdslöshet vid renarnes bevakning förorsakar skada å

de fastboendes egor; och „ , ,

i 17 § för renarnes fallande, misshandlande eller ofredande.

Hvad Norge angår är redan förut (i 13 och 17 §§) stadgadt, att förbrytelser

mot 10 och 17 §§ der i landet skola vara föremål för åtal, enligt

amtmannens föranstaltande, inför politirätt, och i donna 18 § meddelas nu

enahanda föreskrift angående förseelser mot 3 och 8 §§.

I fråga åter om Sverige har man ansett att förbrytelser mot å § ej

bär gerna skola kunna komma att åtalas; att förbrytelser mot 17 § jemväl

i Sverige äro föremål för allmänt åtal finnes i samma § stadgadt och i

18 § utsträckes samma regel till 8 §. Deremot har komitén, hvad beträffar

10 §, enär frågan om förbrytelser mot samma § skola (enligt 14 §)

här i landet i allmänhet behandlas efter allmän lag, funnit lämpligast att

äfven i afseende å rätt att åtala sådana förbrytelser låta bero vid hvad eljest

kan för sådana fall vara stadgadt (cfr 35 § i Stängselförordningen den

21 December 1857). ,..., n e ... ,

Föreskriften i §:ns sista moment, att böterna skola tillfalla fattigkassan

i den socken, der förseelsen är begången, öfverensstämmer med hvad eljest i

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl, Maj:ts nåd. Prof. om antagande af en Förord?), rör. Lapparne i Sverige och Norge. 43

liknande fall är i Norge stadgadt, och har komitén, som ej funnit lämpligt

att olika regler i detta hänseende skulle göras gällande i båda länderna, så

mycket mindre hatt någon betänklighet, att låta ofvannämnde föreskrift,

hvilken redan finnes intagen i 13 § af förra förslaget, äfven i Sverige tillämpas,

som en dylik disposition af inflytande böter här i landet ofta varit

föreskrifven och ännu i någon mån eger ruin.

§ 19.

Såsom ett nödvändigt vilkor för att meddelade föreskrifter angående

Lappames rättigheter och skyldigheter och sättet att gorå desamma gällande

skola uppfylla sitt ändamål, har man alltid varit ense derom, att domar och

utslag, som meddelas i ena riket, Lapparne angående, skola kunna exseqveras

i det andra, hvarför komitén i denna § härom infört stadgande, hufvudsakligen

öfverensstämmande med hvad 1844 års komité föreslagit, dervid komitén

dock dels uttryckligen gjort inskränkning till sådana domar, hvarigenom

någon blifvit ålagd utgifva ersättning för skada af renar eller fålld till böter

enligt nu föreslagna förordning, enär någon ytterligare utsträckning af rättigheten

att få dom från ena landet verkställd i det andra ej ansetts vara i

och för ordnandet af förhållandet med Lapparne af behofvet påkallad, dels

ock för att bespara åklagare och målsegande den kostnad och tidsutdrägt,

som skulle uppkomma i händelse de skulle vara skyldige att sjelfva i andra

riket begära och öfvervika verkställigheten, meddelat föreskrift huru sådan

skall kunna genom landshöfdingarnes och amtmännens anlitande åstadkommas.

Enahanda regler, som gälla för domar, hafva äfven förklarats gällande

för sådana förlikningar angående skadestånd för skada af renar, hvilka ega

kraft af dom, d. v. s. förlikningar, hvilka omtalas i 12 och 13 §§, eller, der

de äro i Sverige ingångna, blifvit af domstol behörigen fastställda, och detta

så mycket heldre, som förordningen i väsendtlig mån afser, att förekommande

tvistighet^'' höra genom förlikningar afgöras och rättegångar vid domstol så

vidt ske kan undvikas.

Slutligen har det funnits nödigt föreskrifva, att i händelse person, som

i ena riket blifvit fälld till böter, hvilka skola uttagas i andra riket, finnes

sakna tillgång, förvandlingsstraff i stället skall åläggas och dervid förfaras

enligt lagen i det land, der böterna skola uttagas, ett stadgande, hvartill

grunden är att söka deri, att man velat förekomma, det den sakfällde ej bör

kunna undgå allt ansvar endast derför att han saknar tillgångar eller lyckas

att undanrödja dem, som han kan ega.

§ 20

innehåller endast en föreskrift, som i och för sig sjelf är af föga vigt, men som

dock ansetts höra upptagas, enär den återfinnes såväl i codicillen (27 §)

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lappar ne i Sverige och Norge.

som i förra förslaget (16 §), och jemväl alltjemt varit iaktagen i de Svenska

stämpelpappersförordningarne, af hvilken den sista af år 1866 såsom från

stämpel befriade upptager, bland andre, ”Lappar, då af handlingen är emellan

Svensk och utländsk Lapp”.

§ 21.

1844 års förslag innehöll en § (17) af följande lydelse:

"I öfrig t blifva de i hvardera riket i allmänhet gällande lagar användbara

på Svenska Lappar och Norska Fjellfinnar under deras vistande i

det andra riket.”

Motiveringen till denna föreskrift visar, att meningen dermed varit att

Svensk lag ”i öfrig!” skulle tillämpas å Norska Lappar under deras vistande

i Sverige, liksom Norsk lag å Svenska Lappar i Norge.

Komitén, som ej funnit någon betänklighet vid detta stadgande, hvithet

öfverensstämmer med hvad 1751 års codicill synes afse och hvaremot

någon anmärkning vid förra förslagets granskning ej är vorden framställd,

har dock trött att de föreslagna ordalagen skulle leda till en alldeles motsatt

tillämpning mot den, som 1844 afsågs, enär en föreskrift ”att hvartdera rikets

lagar skola tillämpas å Lapparne under deras vistande i andra riket”, efter

komiténs åsigt, innebär att Svensk lag skall tillämpas å Svenska Lapparne

under deras vistande i Norge och Norsk lag å de Norska Lapparne i Sverige.

Förevarande § har derföre nu erhållit en lydelse, hvarmed komitén ansett tydligen

vara uttryckt hvad som skolat genom §:n stadgas, nemligen ”att i öfrig!

de i hvardera riket i allmänhet gällande lagar skola tillämpas å Lapparne

under deras vistande derstädes,” hvilket innebär, att brottmål samt skuldfordrings-

och andra civila tvister, Lapparne rörande, Indika förekomma under

deras vistande i andra riket, i allmänhet skola behandlas och afdömas

efter sistnämnde rikes lagar, utan att dock härigenom någon ändring skott i

hvad eljest enligt allmänna rättsgrunder kan gälla i afseende å aids-, testaments-

och giftorätt och dylik!, enär Norsk lag lika litet som Svensk gifver

vid handen, att landets lag i sådana fall skall tillämpas i afseende å utländningar,

som der aflida, och deras sterbhusdelegare m. m.

§ 22

innehåller hufvudsakligen enahanda föreskrift som 12 § i förra förslaget,

dertill man dock funnit nödigt gorå två tillägg, af hvilka det första gifver

vid handen att den i § 6 bestämda afgift ej skall erläggas af Svenska Lapparne

för de Norrmän tillhörande renar, hvilka Svenskarne bruka om vintern

hafva under sin vård bär i Sverige och om våren medföra till Norge;

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. om antagande aj en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 45

och det andra afser det förhållande, att i Norge finnes en talrik befolkning

af Lappsk härkomst, som upphört med nomadlifvet och egna! sig åt jordbruk

och fiske m. m., men ännu eger ett betydligt antal renar, Indika under vintrarne

åtfölja de nomadiserande Lapparne, men om vårarne mottagas och hela

sommaren igenom vårdas af egarne.

§ 23

innehåller endast ett stadgande, som i och för sig torde vara utan betydenhet,

men hvithet dock fått qvarstå, enär det återfinnes i 1751 års codicill

(29 §) och äfven blifvit intaget i 18 § af förra förslaget.

§ 24.

I 3 § har, såsom ofvan är nämndt, Lapparnes rätt att från ena riket

gå öfver gränsen till det andra och der betjena sig af land och vatten till

underhåll för sig sjelfva och sina renar blifvit inskränkt derhän, att de hädanefter

skola ega att för berörde ändamål begagna endast sådana trakter,

hvilka de efter gammal sedvana hitintills hafva besökt; 24 § innehåller nu

ytterligare, att Konungen må ega förordna, det ö, halfö eller annat område

vid kusten, hvarest den jordbrukande befolkningen måste komma att vidkännas

alltför stor olägenhet genom renarnes underhållande derstädes, ej

vidare må till sådant ändamål begagnas, mot det att erforderlig betesmark

anvisas Lapparne längre in i landet å landsträckor, hvilka anses dertill tjenliga.

Sj elfva ordalagen gifva vid handen, att bär uteslutande är fråga om

Norge, enär Lapparne å Svenska sidan redan för längre lider sedan upphört

att under sina vanliga vandringar med renarne gå ned till kusten, och stadgandet

innefattar således en inskränkning i de Svenska Lapparnes rättigheter

i Norge, utan att någon motsvarande inskränkning egt rum i afseende å

de Norska Lapparne under deras vistande i Sverige, men de Svenska ledamöterna

hafva dock så mycket mindre funnit skål att motsätta sig ifrågavarande

föreskrift, hvilken kan anses i viss mån innefatta endast en tillämpning,

hvad Norge angår, af 16 § af 1751 års codicill, eller att påyrka något

stadgande för Sverige af enahanda syftning, som uppenbart är att Lapparnes

fortfarande vistande å förevarande orter måste gifva anledning till

tvister och kanske våldsamheter af beskaffenhet, att Lapparne, såsom alltid

varande den svagare parten, i alla fall snart skulle se sig nödsakade att

draga sig ifrån dessa trakter, under det åter i Sverige ännu ej visat sig behof

af några stadgande!! i dessa hänseenden. I öfrigt har man å Svensk

sida föreställt sig, att i donna fråga, liksom förut är yttradt angående distriktsindelningen

i Norge, Svenska myndigheterna skola sättas i tillfälle att

yttra sig, innan någon åtgärd af förevarande beskaffenhet definitivt beslutas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bil. till Kongl. Maj.ts nåd. Prop, om antagande af en Forordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

§ 25.

Redan vid 5 § har komitén yttrat sig angående de så kallade renvägarne

och de tvistigheter, som angående dessa egt rum, särdeles i anledning

af Lapparnes klagomål, det deras gamla för dem oumbärliga vägar skulle på

derå ställen blifvit dem beröfvade. De Svenska komiterade af år 1844 både

på grund häraf, såsom ofvan är nämndt, velat i 6 § af då upprättade förslag

införa ett stadgande af innehåll, att der vägarne någonstädes redan

vore askurna herde, der hufvudväg förr gatt, erforderlig mark dertill kunna

afsättas mot ersättning af Lapparne. Nuvarande komité, som äfven funnit

nödigt, att åtgärder i dessa hänseenden vidtagas, har dock ansett föreskriften

om jords afsättande på Lapparnes bekostnad i flera hänseenden olämplig,

enär det dels kunnat förutses, att Lapparne med den i många fall illa beräknade

sparsamhet, som utgör ett utmärkande drag i deras nationallynne,

ej skulle kunna godvilligt förmås att åtaga sig några utgifter i detta hänseende,

dels ock ansetts stridande mot Lapparnes nomadiserande vaner och

de rättigheter man velat tillägga det ena landets Lappar inom det andra

landets område, att Lapparne skulle nödgas för åtnjutande af dessa rättigheter

inköpa större eller mindre jordrymder och således i viss mån blifva fastighetsegare

i andra riket. Komitén har derför såsom ett medel, såväl för

att bereda Lapparne nödiga vägar till deras betesmarker, der de gamla vägarne

redan äro stängda eller nya kunna behöfvas, som ock för att kunna

anskaffa tj enliga betesmarker åt Lapparne i de i 24 § omtalade fall, ”att

vissa distrikter vid kusten skulle komma att för dem stängas”, i donna §

hänvisat till expropriation, att af Staten verkställas å sådana ställen, der det

kan finnas lämpligt; i sammanhang hvarmed, då i Norge någon allmän

expropriations-författning ej finnes, nödigt varit att i sjelfva förordningen

intaga den allmänna regeln, att enskild jordägare eller brukare skall, der sådant

af Staten påfordras, vara skyldig att afstå sin jord mot ersättning efter

värdering. För Sverige åter har det varit tillräckligt att hänvisa till den

der gällande expropriations-förordningen.

§ 26.

Det är allmänt kändt, hurusom år 1751, då den meranämnda Gränsetr

ak ta ten mellan Sverige och Norge med dertill hörande codicill, Lappmännen

angående, afslöts, Sveriges gränser gingo lika långt åt öster som Norges,

och att således hela det vidsträckta område, hvilket af Lapparne brukade

besökas, var fördeladt mellan båda de omnämnda länderna, hvarför några

vandringar af Lapparne till eller öfver någon tredje makts område ej ifrågakommo

och några bestämmelser i traktaten angående sådant förhållande ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Mai.ta nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 4?

heller erfordrades. Annorlunda har saken gestaltat sig, sedan genom freden

i Fredrikshamn den 14 September 1809 Finland jemte den del af gamla

Svenska området, som ligger öster om Forneå- och Muonio-elfvar, frångått

Svenska Kronan, och i följd af det sätt, hvarpå riksgränsen år 1809 bestämdes,

någon kommunikation mellan det Svenska området och de fyra östliga

fögderierna af Norge, livilka från och med den 1 Oktober 1866 bilda ett

eget amt (som kommer att bibehålla det gamla namnet Finnmarken, under

det att vestligaste fögderiet skall vara ett eget amt, uppkalla^ efter staden

Tromsö), ej kan ega rum, utan öfver Finland och särskild! öfver den dit

numera hörande norra delen af gamla Enontekis socken.

Under de första tiderna efter år 1809 tick det, hvad Lapparnes vandringar

beträffade, hufvudsakligen förblifva vid hvad förut varit vanligt, så

att de Norska Lapparne från Finnmarken, som fortfarande om vintrarne

uppehåll» sig å sina gamla betesmarker inom Finska område!, äfven till någon

del brukade öfver Finska Enontekis-delen gå in i Sverige, liksom några

Svenska Lappar, ehuru troligen i vida mindre mängd, samma väg sökte Bigöra

somrarne ned till Norska kusten, men sedan Rysk-Finska Regeringen

efter åtskilliga uppkomna tvistighet»!1, år 1852 uppsagt traktaten af 1751

hvad Lapparne angick, och förbjudit såväl sina egna Lappska undersåter

att fora sina renar till Norge, som de Norske Lapparne att med renar komma

öfver till Finland, har äfven Lapparnes vandringar mellan Sverige och Norge

i dessa traktör måst upphöra. Berörde så kallade gränsespärrning, som trädde

i verke! hösten 1852, med deraf förorsakade svårigheter för de Norska Lapparne

i Finnmarken, hvilka funno sig utestängde från sina af ålder begagnade

och nödvändiga vinterbetesland såväl i Sverige som i Finland, föranleddeutfärdandet

i Norge först af en provisorisk förordning af den 9 April 1853

och vidare af en lag af den 7 September 1854, Indika båda afsåga att

ordna förhållandet med Lapparne, hvithet numera i Finnmarken blifvit eu

särskild! Norsk fråga, på sätt som kunde gorå det möjligt för dem att der

finna sitt uppehälle hela året igenom, enär några flyttningar öfver gränsen

ej vidare finge ega rum; och hvaraf måste föranledas bestämmelser till en

del helt annorlunda beskaffade än de, som kunna vara lämpliga, der sådana

flyttningar fortfarande få ske. Sedermera har förslag till ny lag i enahanda

syftning blifvit af en dertill förordnad komité i Norge utarbetad!,

hvithet dock ej vunnit Stortingets godkännande, men frågan är derför ej

förfallen och det torde med säkerhet kunna förutses, att en särskild Norsk

lag angående Lapparne i Finnmarken förr eller sednare kommer att utfärdas.

Det är på dessa grunder, som komiténs Norska ledamöter yrkat införande

i förslaget af förevarande §, och de Svenska ledamöterna hafva så

mycket mindre funnit skål att motsätta sig sådan!, som de Svenska Lap
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bil. till Kongl. Maj-.ts nåd. Trop. om antagande af en Förordn. rör. Zapparne i Sverige och Norge.

parne, på sätt ofvan är nämndt, för närvarande och så länge gränsespärrningen

varar, ej besöka och ej gerna kunna besöka Norska Finnmarken,

men undantaget har blifvit inskränkt till de bestämmelser, hvilka ordna förhållandet

mellan Lapparne och den fastboende befolkningen, hvarmed man

velat uttrycka att förordningens föreskrifter om Svensk Lapps rätt att blifva

Norsk undersåte och vice versa, med mera dylikt, skall gälla äfven för

Finnmarken.

§ 27

innehåller dels den i frågor af förevarande beskaffenhet vanliga föreskrift,

att förordningen skall träda i kraft i ena riket endast under vilkor att den

varder gällande äfven i det andra, och att förändringar deri ej må göras

i ena riket utan att motsvarande beslut fattas i det andra, hvilket ej torde

behöfva vidare motiveras, dels ock i sammanhang dermed föreskrift, att från

den af Konungen bestämda dag, då förordningen träder i kraft, skall codicillen

till 1751 års traktat upphöra att gälla, i afseende hvarå komiténs

Svenska ledamöter hänvisa till den vid förrättningens afslutande af dem i

protokollet antecknade reservation jemte det yttrande deröfver, som det underdåniga

betänkandet innehåller.

Vid jemförelse mellan det nu upprättade förslaget å ena samt första

eodicillen till 1751 års traktat och det 1844 upprättade förslaget, å andra

sidan, visar sig att åtskilliga redan gällande eller förr föreslagna stadganden

nu blifvit utelemnade.

Hvad angår de föreskrifter i eodicillen, som ej återfinnas i detta förslag,

såsom angående skatteland, som numera föga brukas (2—7 §§), om

fridlysning af dunvvär och annat (12 §), om förhållandet med Lappar i krigstider

(10 och 11 §§) och om särskilda Lapprätter eller så kallade blandade

domstolar (22—24 §§) med mera, torda något annat yttrande ej erfordras,

än att särskilda föreskrifter härom, så vidt sådana ej innefattas i hvad föreslaget

blifvit, icke ansetts under nutidens förändrade förhållanden lämpliga

eller af behofvet påkallade.

I fråga åter om några i 1844 års förslag intagna nu utelemnade stadganden,

anser komitén sig höra andraga:

att föreskriften i 9 §, om rätt att i vissa fall innan rättegång anhängiggöres

verkställa qvarstad hos Lapparne, blifvit utelemnad, enär en

dylik föreskrift ansetts kunna komma att medföra alltför störa olägenheter

för Lapparne, isynnerhet med afseende å beskaffenheten åt deras egendom,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 49

Kolli nästan uteslutande brukar bestå dels i renar, Indika än mindre än andra

hemdjur lämpa sig för qvarstadsåtgärder, dels i annan sådan lösegendom,

som är för Lapparne oumbärlig, men svårligen kan för andra vara af något

värde. Genom de stadgande!!, som i öfrig! meddelats angående ersättningsfrågors

behandling och rättighet att få domar från ena riket verkställda i

det andra, har man ansett den fa skoende befolkningens anspråk i detta hänseende

höra vara tillräckligt iakttagna;

att hvad 10 § innehåller derom, att Lapparne ådömda ersättningsbelopp

skola förskottsvis af allmänna medel utbetalas, på de af Justitiestatsministern

i hans skrifvelse den 22 December 1862 andragna skål blifvit

ur det nya förslaget uteslutna;

att hvad i samma 10 § jemväl stadgas, att indrifning af ersättningsbelopp

hos Lapparne skulle ske i samma ordning, som gäller i afseende å

skatter, ej ansetts höra i nya förslaget inflyta, enär det vid jemförelse af

de olika ländernas lagstiftning visat sig att ett sådant stadgande ej skulle

i Norge medföra den förmån för Lapparne, som dermed från Svensk sida

afsetts, och det, hvad Sverige angår, i afseende å utmätningar, som här skola

ega rum, i alla fall ej möter hinder att genom särskild! förordnande låta

Lapparne komma i åtnjutande af den lindring, som kan finnas skålig;

att stadgande! i 14 § om delgifvande af stämningar i vissa fall utan

betalning utelemnats, enär man ej ansett sig i detta hänseende kunna

komma till annat resultat än det, som redan uppnås genom Kongl. Förordningarne

den 11 September 1818 och den 1 Juni 1819; samt

att ehuru komiténs Svenska ledamöter nu likasom deras företrädare

1844 ansett oneklig! att sådan föreskrift meddelades, som linnés intagen i

förra förslagets 17 §: ”det förbrytelser och våldsamheter föröfvade mot (eller

af) Lapparne skulle utföras af allmän åklagare, der så af flen lidande åstunda”,

har man dock, enär detta förslag nu från Norsk sida mott samma motstånd,

som förra gången, hvartill kommer att jemväl Högsta Domstolen vid

sin granskning af förslaget ansett det af Svenska komiterade påyrkade tillägget

mindre nödigt, mast afstå från yrkandet i denna del, dervid de Svenska

ledamöterna få hänvisa till det yttrande det underdåniga betänkandet innehåller,

angående nödvändigheten att vidtaga någon särskild åtgärd för att

sätta Lapparne i tillfälle att få sin rätt behörigen bevakad vid de tvister,

såväl af brottmåls som civil beskaffenhet, indika kunna i Norge mellan

dem och landets innevånare uppstå.

Bill. till Biksd. Fritt, 1871. 1 Samt. 1 Afä.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bil. till Kongl. Mops nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Zapparne i Sverige och Norge.

Gj enpart

af den ICongelige Norske Regjerings underdanigste Indstilling af

15de öctober 1867.

Chefen för Departementet för det ludra, Statsraad Bretteville, Tiar underdånigt

föredraget Falgende:

Departementet har i underdanigst Föredrag af 2Ide Mai d. A. forklaret,

åt den Commission af norske og svenske Medlemmer, som af Deras

Majestät i combineret svensk-norsk Statsraad den 29de Mai f. A. naadigst

blev befälet nedså! til åt undersaga Forholdene

eller Lapperne i de Förenade Diger m. V., i sidstleden Hest algav et een
stemmig

vedtaget, i det norske og svenske Sprog affattet, Udkast til Lov

angaaende dissa Forhold, hvilket Udkast er indtaget i vedlagte Aftryk

(Litr. A), indeholdende den af Commissionens norske Medlemmer afgivne

Fremstilling og Motivering. Det neevnte underdanigste Föredrag, hvaraf

ligeledes Aftryk (Litr. B.) vedhegges, omhandlede et af Commissionens norske

Medlemmer fremsat Förslag om, åt der forelobig skulde udfserdiges en provisorisk

Anordning angaaende Bevogtning af Reenhjorde og Lrstatning af Skada

af Ren m. V. i Tromsa Amf, hvilket Förslag, overeensstemmende med Departementets

Indstilling, ved naadigst Resolution af lste Juni d. A. ikke blev

tagel til Folge. Idel Departementet nu skal tilläde sig åt omhandle Commissionens

Förslag til den endelige Lov, troer man åt burde til Orienteiing

meddela nagla Förklaringar om Sägens Stilling.

De Lapper, hvarom her handlös (Fjeldfinner), som alene mera sig af

Reenhold, vanka, som bekjendt, i Vintermaanederne med sina Hjorde om tilfjelds;

i Sommartiden bolde de til ved Havkysten, hvarken Reensdyrene af

en naturlig Drift saga ned. Der givas vistnok Exemplar fia den senare Pid

paa, åt Reenhjorde ere afholdte fra denne Vandring til Lysten, men dissa

Tilfffilde ere ikke mango. I Tromso Amt ere de Flytlapper, som om Sommeren

saga Lysten, i den senare Tid örnsten udelukkende og i Nordlands

Amt för den starste Reel svenske Undersaatter, der altsaa benytte begge

Rigers Land, Sveriges om Vinteren og Norges om Sommaren. Denne gamle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prof), om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. Öl

Saedvane, hvarefter Lapperne, uafhsengigt af om de staae i undersaatligt Forhold

til den ene eller til den anden Stat, luden visse Grsendser benytte begge

Rigers Herligheder, er sanctioneret og nsermere regnleret ved lste Codicil til

Grsendsetractaten al 7/18 October 1751. Codicillens §§ 10 o. tf., som nedanför

ville bomma under nsermere Omtala, indeholde Bestemmelser, sigtende

til åt ördne Forholdet mellem den fastboende Befolkning og Nomaderne.

Der paalsegges Lapperne eu efter Dyrenes Antal bestemt ubetydelig Afgift

eller Bele til Grundens Flor för Betet, og det forbydes dem ved deras Flytningsfserd

åt gjore Skada paa Skov, Ägor eller Eng, Multemyrer o. dask

Codicillen indebolder framdeles adskillige Bestemmelser, sigtende til åt controllere

Balans Erlseggelse og overholde Orden mellem de Indilyttende indbyrdes

saavelsom mellem dissa og Landets egna Under snatter, i hvilke Oiemed

saakaldte Lappelensmeend skulde bliva åt beskikke, hvilke med Lagrettesmeend

skulde ha ve et Slags Jurisdiction i visse mindre Retstrsetter.

Man har altsaa allerede dengang hav! Opmserksomheden smidig rottet

paa att regalera Forholdet mellem Nomaderne og den fastboende og jordbi''ngen

de Befolkning, som efterhaanden etablerade sig i de paagjeeldende Districter

og tog »fertil skikket Jordsmon, navnlig i Kystegnene, under Dyrkning.

Bestemmelserne lida dog af nogen Oklarhet og have fra först af

nappa vseret tilstraekkelig afpassede efter Forholdene, saa åt der er Grund

til åt betvivla, åt de vilde have svaret til sit Oiemed, om de vara traadte i

Yirksomhed. Saavidt Departementet bekjendt har detta imidlertid ikke vseret

Bilfeeldet, uagtet den ved Tractaten hjemlede Overflytningsret i ikke ringa

Omfång har vseret benyttet; saaledes vides ikke engang i Bromso Amt, hvarken

Lidvandringen af svenske Lapper er storst, nogensinde åt vsere beskikket

Lappelensmeend. Mangel en af hensigtsmsessige og udtommende Regler

för det i Codicillen omhandlede Forhold har gjort Lapper nes Sommerophold,

efterhaanden som Befolkningen tiltog og Opdyrkningen skred fram, b cist

byrdefuldt för de Egna af Norge, som berortes deraf, navnlig för Bromso

Amt, hvaraf flere Strog ere skikkede för Agerbrug, og hvar betydelige Strsekninger,

som i förrige Århundrade laa ode, nu ere tagne under lirkning.

Lapparnas stare Reensdyrhold i Förbindelse med Mangelen af Gjsarder om de

Bosiddendes Markör, hvis spredte Belägenhet! og forholdsviis stare Udstrsekning

ofta stiller sig imod Brugen af saadanne, udssette nemlig de Fastboendes

Eiendomme jsevnlig för Skadetilfoielser, hvilke den Fornsermede i Almindelighed

ingen Adgang har till åt faa erstattet, og som Reeneierne derför

ogsaa saameget mindre bekymra sig om åt förebygga. Paa den anden

Side har denne retlose Bilstand oftare ledet til Selvtsegt fra de Fastboendes

Side, idet dissa have nedskudt Lapparnas Reensdyr, og der har som Folge

deraf opstaaet ideliga Stridigheder mellem Parterna, som af og til have gaaet

over til voldsomme og blodige Optrin.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bil. till Kong}. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en För orda. rör. Lapparm -i Sverige och Norge.

Med Mensyn til den Udsttoekning, hvori Overflytningsretten benyttes

af svenske Lapper, har Commissionen (Aftryk Litr. A. Pag. 8) le ver et endeel

Oplysninger, hvorefter Antallet åt de Reensdyr, svenske Papper inre til

Troman Amt, förliden anslaaes til 66,000, deri ikke indbefattet de Dyr, som

ti Ibäre de forhenvserende Koutokeinolapper, som efter den finländske Greendsespeerring

i 1852 ere flytted e over paa svensk Grund og blev ne svenske Undersaatter,

og hvis Dyr anslaaes til et Tal af circa 16,500. Til Nordlands

Amf antages att flytte circa 30,000 Dyr, tilhorende svenske Papper, förliden

åt der i samme Amt gives norske Flytlapper med noget over 19,000 Dyr.

Antallet formenes i de sidste Aar åt havs vaeret i Stigande.

Paa Grund åt de förän an tyded e Forhold blev der ved Kgl. Res. af

Inte April 1843 nedså! eu af flyende Hämd fra hvart af do Forenede Rigör

bestaaende Commission för åt läge under Overveielse og afgive Förslag om

de Forandringer i og Tillseg til Granntsetraetaten af 7/18 October 1751 —

forsaavidt samme angaaer Forholdene med Hensyn til Lapperne i de Forenede

Rigel- — som maatte befindes ned vend ige og hensigtsmeessige. Denne Commission

udarbeidede et af Motiver ledsaget Lovudkast, der skulde

istedet för den Iste Codicil til Gram dse trac taten, og som indeholdt Regler

för Overflytningerne, för Ansvar i Anledning af Skadetilfoielser og Maaden,

hvorpaa dette skulde gjores gjieldende, samt overhovedet för Forholdet mellem

Flytlapperne og de Fastboende.

Af denne Commissions Indstilling med Udkast til Lov tillader man

sig her åt vedlaegge et Aftryk. Detta Förslag gik bland! Ande! ud paa åt

indfere eu Fafllesansvarlighed mellem de til et vist District indflyttede Papper,

för derigjennem att give den Fornsermede et Middel til åt erholde Skadetilfoielser

af Reensdyrene erstattede, naar den Skyldige ikke kunde opdages.

Forslaget indeholdt forovrigt ikke alene Bestemmelser angaaende de ved

Gramdsetractaten hjemlede gj ensidige Overflytninger af norske og svenske

Papper, men angik tillige de norske Fjeldfinners Ömflytninger inden Landets

egne Greendser (navnlig i Finmarken), hvilket Forhold foranlediger Misligheder

af samme Natur, som dem, der hidrore fra de svenske Papper.

I Anledning af denne Commissions Indstilling indgik det förrige FinantsHandels-

og Tolddepartement under 3Otc April 1845 med et Föredrag,

der den 7de Mai 1845 blev tiltraadt af den norske Reglering, og hvori

det forelagde Deras Majestät et Udkast til Lov angaaende Fjeldfinnerne og

Lapperne i de Forenede Rigel-, grunda! paa det af Commissionen forfattede

Udkast, i hvilket alene saadanne Forandringer vara gjorte, som antoges åt

ville tjene til åt udjeevne den Meningsulighed, som i enkelte Puncter havde

fund et Sted mellem de norske og svenske Commissairer. Overeensstemmende

med den norske Regjerings Indstilling blev ved Kgl. Res. af 28de s. M.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af eu Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 53

Gjenpart af bemeldte Föredrag befälet tilstiHot H. Ex. den svenske Justitiestatsminister.

Da der i flere senare modtagne Forestillinger fra de locale Auctoriteter

fortes Klaga over F orholdets yderligere Ed ältning, der gjorde Jordbrugets

Udvikling umulig o g — anfortes der — uagtet al anvendt Omhu fra Ovrigliedens

Side truede med åt medföra eu vedvarende Strid stilstand, henvendte

detta Departement, under hvis liessort dissa Anliggender senare have benbort,

og som savnede Underretning om, hvad der ved Sägen maatte vrnre

företaget i Sverige, sig i Hosten 1857 till den svenske Justitiestatsminister,

for åt erfara, om der fra svensk Sida maatte varna nogen Betsenkelighed mod

åt optage Sägen til vidare Behandling pari det forhaanden varande Grundlag.

I Gj ansvar herpaa meddeelte den da värr ende Justitie-Statsminister i

Skrivelse af 25de September 1857, åt den svenske lloiesteret, tilfolge Deras

Majestsets Beslutning af 3die Juni 1846, havde afgivet en Kritisering over

Gommissionens Udkast, efter först åt have er hvar vet den svenske JustitsGantslers

Betänkning, hvarhos han liertil oversendte Afskrifter af begge

dissa Erkleeringer. T det Statsministeren derhos gjorde opmserksom paa, åt

de af nsevnte svenske Myndigheder ved Edkastet gjorte Bemeerkninger iklte

vara rettede mod dettes Hovedgrundssetninger, men alene vedrorte deels saadanne

vEndringer, som vara nodvendige för åt undgaae Eovereensstemmelser

rnellem Forslaget og den allerede bestaaende Lovgivning, deels alene gik

vid paa åt foreslaae eu Omredaction af Forslaget til Opnaaelse af större

Bestcmthed og Klarhed i Edtrykkene, bemserkede lian, åt en saadan Omredaction

iklte senare havde bundet Sted, men åt lian ikke fund t, åt denne Omstsendighed

var til Hinder för, åt Jette Departement, efter åt have taget

Justitscan tolerans og 11 siesta rats Beteenkningcr under Overveielse, traf de

vidare Forfeininger i Sägen, hvortil Forholdene maatte give Anledning, hvarefter

Sägen ogsaa med Hans Excellences Med virkning skulde soges vidare

fremmet fra svensk Side.

Departementet fandt sig imedlertid ikke opfordret til strax åt andraga

paa Sporgsmaalets endelige Behandling, eftersom der i samme Aar tilfolge

Kgl. Res. af 25de Februar 1857 var truffet Föranstaltning til en nLarmare

Undersogelse ved en Gommission af de i flere Retninger ligeartede Forhold,

som i Finmarken Ande Stad niellera den fastboende Befolkning og udelukkende

norske Flytlapper. Den Sammenhaeng, der fandt Stad rnellem Ordningen

af de mellemrigske Lappeforhold og denne Sag paa Grund af Gjenstandenes

Eensartethed i flere vsesentlige Stykker og navnlig, forsaavidt det

forannsevnte af den norske Regering i 1845 filt, rand te Förslag — som

allerede bemeerket — efter sin Afbitning ogsaa angik de adel ukk ende norske

Kappe forhold i de Districter, som tillige soges af svenske Lapper, gjorde

det nemlig efter Departementets Förmaning hensigtsmsessigt åt vente, indtil

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bil. till Kong!. MajUs nåd. Fr ap. om antagande qf fn Förorda, rör.

Lapparno i Sverige och Norge.

man vav bleven bekjendt med Resultatet af de omtalte Under segelser i Finmarken

eg kunde tratte Föranstaltning til de tilsvarende Forholdes Ordning

i dette District. Den nmvnte Commission, hvem man tillige havde givet Anledning

til åt udtale sig o ver det hvilende mellemrigske Förslag, indgav i

Slutningen af Aaret 1859 sin Indstilling, der imidlertid fandtes åt maatte

blive Gj anstånd för nogen ydcligere Droftelse, hvarför der törst för det folgende

Storting i 1862—1863 (Storthingsforhandlingerne för s. A. Bind O,

N:o 1) fremsattes naadigst Proposition til Lov om Bevogtning af Reensdyr

i det egentlige Finmarken, i alt Varse ätlig t bygget paa det af den ngevnte

(kommission udarbeidede Förslag. O v er ee n ss te m men d e med vedkommende

Committees Indstilling blev Lovforslaget af Odelsthinget forkastet, deels

fordi man fandt Be tamkel igheder ved den i Förslag bra g te Fadlesans varlighed,

og deels fordi det antoges, åt der under enhver Omstamdighed angaaende

forskjellige Pa neder udfordredes noiere Undersogelser end der endnu havdes.

Efteråt det finmarkske Förslag saaledes forelobig var stibet i Bero, troede

Departementet ikke leengere åt herde udseette med åt skri de til Framme åt

den mellemrigske ting. Da man i de dengang tfa forskjellige Lider fremkomne

Udtalelser fandt Bestyrkelse för den Mening, åt det tfa 1845 föreliggande

Ed kast framdeles dannede et brugbart Fundament för en tilfredsstillende

Ordning af dissa Forhold, förelagda Departementet Deras Majestät

i underdanigst Föredrag af 18de Juli 1862, der folger i Afskrift, et Lovforslag

i det Vtesentlige stammande med det nsevnte Udkast, hvari alene

enkelte mindre Förändring^ vara före tagne, hovedsagelig tilfolge de åt den

svenske Justitscantsler og Hoiesteret gjorte Anmterkninger. Ved hoieste

Resolution af nysnsevnte Dag blev det nsevnte Udkast tilligemed Departementets

til Grund för samme liggande underdånigt Föredrag naadigst befälet

tilstillet det svenske Justitsdepartement.

I Skrivelse till detta Departement af 22de December s. A. udtalte derefter

den svenske Justitie-Statsminister, åt han erkjendte Vigtigheden af åt

faa de omhandlede Forhold ordnade, men udtalte derhos, åt lian savnede

närmare Opgaver om Ud strakningen og Beskaffenheden af de Traktör, hvor

Lapperne efter Forslaget skal de suga Bete för deras Hjord er, samvetsöm angaaende

adskillige andre Omstéendigheder, der staae i Förbindelse med

Sporgsmaalet om Muligheden för Lapperne af åt opholde sig i Norge, samt

åt saadan Rcdegjerelse med Hänsyn til Forholdene i Norge, saavidt Lapperne

angaaer, som fra Sveriges Sida skal de have värret önskelig, hidtil ikke

havde fundet Sted. Der fremhsevedes ligeledes endeel Betsenkeligheder ved

nogle af de i Förslag bragte Bestemmelser. Bland t disse skal Departementet

indskranke sig til lier forelobig åt neevne den i Udkastet indeholdte ngermere

Bestämmelse af de svenske Lappers Rot til Bete paa norsk Grund og

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majits nåd. Ih op. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 55

deri förän antydede Bestemmelse om Fsellesansvar i visse Tilfadde för Skade,

som Reensdyrene have tilfoiet de Fastboendes Jord.

Med det Kongelige svenske Justitsdepartements Bemserkninger bleve

Amtmaendene i vedkommende norske Districter gjorte bekjendte. Beres berömd

foranledigede Udtalelser i Förening med Yttringer af den Committee,

der paa Storthinget 1862—1863 behandlede det ovenneevnte Lovforslag om

Forholdet melis in Fastboende og norske Nomader i det egentlige Finmarken,

viste, åt der om veesentlige Puncter förskede en större Meningsforskjel blandt

dem, der havde syslet med disse Sporgsmaal paa norsk Side, end man tidligere

havde Anledning til åt forudsmtte. Navnlig tand t Amtmanden i

Nordlands Amt med Hensyn til det omhandlede Hovedpunct, Fsellesansvarligheds-Systemet,

efter sin Erfaring fra dette District åt hanne stötte sig til

det svenske Justitsdeparternents Anskuelse, til hvilken, som nsevnt, ogsaa den

nmvnte Storthingscommittee för Finmarkens Vedkommende syntes åt helde.

Der imod fastholdt Amtmanden i det dåvarande Finmarkens Amt, som ogsaa

omfattede det nuvaerende Bromso Amt, hvor Boven vilde fåne sin vsesentligste

Anvendelse, eu Lovregel i det Vmsentlige af det foreslaaede Iudhold som

hensigtsmmssig og nödvändig, naar overhovedet Noget skulde ventes opnaaet

til en Forbedring i Retstilstanden, hvilken Anskuelse Departementet har

Grund til åt antaga ogsaa åt vtere den almindelige i selve det paagjeeldende

District. Da Meningerne om veesentlige Bele af den paataenkte Ordning vare

saaledes delte, og da derhos enkelte nye Bestämmelser vare bragte i Förslag,

kom Departementet til den Anskuelse, hvari Hans Excellence den svenske

Justitiestatsminister crkhercde sig enig, åt det vilde bli ve nodvendigt åt

undergive Sporgsmaalet i sin Helbad fornyet fselles Overveielse af dertil

udseede Hämd fra begge Rigör. Overeensstemmende hermed blev i et den

29de Mai f. A. afholdt combineret Statsraad anordnet Nedsmttelsen af den

(kommission, hvis Förslag nu föreligger. Til Medlemmer beskikkedes i sserskilte

Statsraad för hvart af Rigerne, fra norsk Side davserende Amtmand i

Nordlands Amt Smith, Stiftsprest IJvoslef og Foged, nu Amtmand Holmboe,

og fra svensk Side Landshövding Bergman, Revisionssecretair, Friherre

Leijonhufwud og Kronofoged Wallin. Commissionen sammentraadte i Juli

f. A. paa Tromso, hvorfra den för åt erhverve personligt Kjendskab til Forholdene,

forelobig bereiste Tromso Amt, hvor de alvorligste Vanskeligheder

have reist sig. i Oetober Maaned naestefter havde Commissionen tilendebragt

si t Hverv ved Afgifvelsen af det nu foreliggende Förslag.

luden man gaaer over til åt omhandle Udkastets enkelte §§, tillader

Departementet sig forelobig noget nsermere åt gjore Rede för de tvende

ovenfor berorte Puncter, hvorom den paa Sägens tidligere Stadier herskende

Meningsforskjel vsesentlig bär dreiet sig, og hvorpaa Commissionens Opmserksomhed

derför smilig har vteret rettet, Hemlig Sporgsmaalet om Distrait
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Bil. till Kongl. Mnj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. lapparne i Sverige och Norge.

ningen af de svenske Lappers Ret till Bete paa norsk Grund og Bestemmelserne

om Feellesansvarligheden. Enkelte andre paa Sägens tidligere Stadier

opstaaede Meningsforskjelligheder vare deels mindre vaesentlige, saa åt

det ansees ufornodent her neermere åt omhandle dem, deels vil der blive

gjort Redo för dem ved Gjennemgaaelsen nedenfor af Lovudkastets enkelte §§.

Hovedforskriften med Hensyn til det förste Punct indeholdes i § 10 i

1 ste Codicil til Tractaten af 1751, hvor det heder, ӌt saasom Lapperne behove

begge Rigers Land, maa de efter gammel Seedvane om Hest och Yaar

Ilytte med deras Reenhjorder svar Grrendsen ind i det andel Rige og liga med

Landets egne Undersa ätter (undtagen paa de Steder, som siden meldes) betjena

sig af Land og Strand til Underbädd för deras Dyr og sig selv”. Allerede luden

den i 1843 nedsalta combinerede (kommission her skede der angaaende

denne Bestämmelse Meningsforskjel mellem de norske og svenske Commissarier,

i det dissa sidste paastode, åt det börda va? re Lapperne till ad t åt soge

Bete för deras Reensdyr i aaben eller uindheegnet Udmark i de svenske Lapmarker

og de derin stödande norske Dis trio ter imod en vis bestämt aarlig

Leta til de private Liera, for saa vid t Marken maatte v inre saadanne linierande,

medens de norske Committeemedlemmer gik ad tfa, åt Lapperne og Fjeldfinnerne,

naar de vilde benytte sig af Privatmands Eiendom til Underholdning

för deras Reensdyr, ligesom Andre, der befinde sig i det Tilfelde, åt de tiltrsenge,

hvad der staar under anden Mands Raadighed, selv maatte Irra tfa

Overeenskomst med denne derom; de foresloge derför vedkommende § saaledes

affattet:

”Enhver norsk Fjeldlin eller svensk Lap er förpligta! til åt vogte sina

Reensdyr og förhindra, åt de komma ind paa privat Mands Eiendom. — —

Til privat Eiendom lienregnes ogsaa Rydningspladse og Nybygger, til hvis

Optagelse vedkommende hava erhvervet behörig Tilladelse af det Ofientlige”.

Fra Svensk Side foresloges derimod, åt Bestemmelsen skulde lyda:

"Enhvar svensk Lap eller norsk Fjeldfin skal vane förpligta! til åt

vogte sina Reensdyr og förhindra dem fra åt gjore Landets Indvaanere nogen

Skada paa deras Eiendom. Bete i aaben eller ei indgjserdet Udmark i de

svenske Lapmarker og i de (fertil stödande norske Districter maa Lapperne

og Fj eldfinner ne nu som tilforn uhindret benytte”.

I dels underdanigste Föredrag af 3Ute April 1845 angaaende dissa Forhold

udtalte det förrige Finants-Handels- og Tolddepartement, åt det i Henseende

til Lapparnas Flytning og Rettigheder i det ande! Land börda hava sit Förblivande

ved det Besinnande. Denne Mening land! Departementet imidlertid ikke

udtrykt hvarken ved det af de norske eller de svenske Committeemedlemmer

foreslaaede Udkast til den beröm handleda §. Medens paa den ene Sida Antagelsen

af de svenske Medlemmars Udkast efter Departementets Förmaning

vilde tillregge Lapperne eu moget vidare Retlighet!, end der ved Tractaten af

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bil. till Konyl. Maj'':ts nåd. Prcp. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 57

1751 er dem tilstaaet, og bi ende dem en Ret, der ikke alene vilde virke forstyrrende

paa Allmuens Jordbrug i disse Egne, men tillige medlare et altför

betaenkeligt Indgreb i Eiendomsretten, gav paa den anden Side efter Departementets

Opfatning af Tractaten af 1751 de norske Medlemmers Förslag i en

enkelt Betning Lapperne en mindre Ret, end de hidtil havde havt, hvarför

Departementet heller ikke ganska kunde tiltrsede deras Udkast. Det udvikledes

derpaa i Föredraget, hvorledes der i de Districter långs Rigsgraendsen, hvar

Lapperne faerdes, findes Almindinger, som i Delgelands Fögderi og i Tromso

District tilhore Fri väte, oden åt saadant Eiendomsforhold ophaever deras Begreb

som Almindinger. Om dissa Almindinger förklarades der, åt de oprindelig

ha ve tilhort Staten, og af denne afhaendedes i 1666 tilligemed en Msengde

andel Jordagods i dissa Districter med de samme Rettigheder, hvarmed Staten

eiede dem. Deraf anfortes det åt varna en Falge, åt dissa Almindingers Eiere

maa ände sig i, åt svenske Lapper ligesaavel der saga Bete för deras Reensdyr

som Landets egna Under snatter för deras Renar eller andel Kvreg. Imellem

Botten til åt bete med Reensdyrene i Almindinger ne og i Gaardenes Udmarker

er der imidlertid — anfortes der vidare — en snara vaesentlig Forskjel;

denne sidst»; Rettighed maatte udtrykkelig vseret bestämt i Tractaten,

hvis den skulde antagas åt inkomma Lapperne, man härom seger man forgjrnves

nogen Bestämmelse.

Tilfolge denne Opfatning af Forholdet foreslog Finantsdepartementet den

heromhandlede Bestämmelse affatta! saaledes: "Enhvar norsk Fjeldfin eller

Svensk Bnp er förpligta! til åt vogte sina Reensdyr og förhindra, åt de

gjore Landets Indvaanere nogen Skada paa deras Eiendom”.

”Bete i naken eller uindhegnet Udmark i de svenske Lapmarker og i

Almindingerne i de dertil stödande norske Districter man Fjeldfmnerne og

Lapperne nu som tilforn uhindret benytte sig af, dog saaledes åt Skada paa

Rydningsplatse og Nybygger, til hvis Optagelse Ved kommande hava erhvervet

behörig Tilladelse af Almindingernes Liera, er samme Ansvar underkastet

som paa Eiendom”.--—

I denne Form blev Bestämmelse!! biheholdt i det med det underdanigste

Föredrag af 18de Juli 1862 fulgte Lovudkast — alene med et Par uva;- sentlige Redactiönsforandringer.

I den ovenberorte af det Kongelige svenske Justitsdepartement over

delte sidstnsevnte Lovudkast under 22de December s. A. afgivene Betamkninoudtalte

D. Ex. Justitiestatsminister»;,!, åt Grmndsetractaten af 1751 heller ikke

efter hans Opfatning kunde fortollces saaledes, åt Jorddyrkningens Fremskridt

inden Rigerne skulde va-re underordna! Lapparnas Behov af Betesmarker,

eller åt anden eller mera Jord ikke skulde kunna underlgegges privat Eie,

end den, som Lapperne hidtill ikke liave benyttet eller behovede att benvtte.

Bih. till Rikscl. Birot. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Bil. Ull Kongl. Maj:ts nåd. Prof. om antagande af en Förord». rör. Zapparne i Sverige och Norge.

Han fandt imidlertid, åt Bestemmelserne om Lappernes Rot til Bete burde

udgaae af Forslaget, deels som ufornodne, da livert Rige efter Statsministerens

Opfatning maatte ansees berettiget til gjennem speciel Lovgivning åt bestemme

Grsendserne för Lappernes Rettigheder, alene med Forbehold af, åt

altid samme Rettigheder indrommes det andet Riges Flytlapper, som dets

egne Undersaatter, og deels lordi de i sin nuveerende Form ikke syntes åt

medlare fuld Reciprocitet imellem Rigerne, i det Lappernes Betesret efter

samme paa svensk Side blev udstrakt til al uinhegnet Udmark, men paa

norsk Side indskraenket til Almindingerne i de til svensk Lapmarken grrendsende

Districter, oden åt der landlös nogen Bestämmelse, der kunde förhindra,

åt ogsaa dissa Almindinger i Framtiden för en större eller mindre Reel unddrages

Bete af''Lappernes Renar. Yistnok vilde — bemserkede Statsministeren

— Lappernes Betesret isaafald ikke blive nsermere bestemt, end den

hidtil har vseret ifolge Greendsetractaten, men häraf fandt han ikke åt der

kunde opstaae nogen Betsenkelighed, da Sverige syntes åt maatte vacre betryggat

mod en altför sträng Behandling af dels Flytlapper i den Omstsendighed,

åt Norge Igenger oppe i Finmarken selv har Flytlapper, som bele

Aaret Irerdes inden Norges Gramdser, hvorfor det maatte forudssettes, åt den

Lovgivning, hvorved Norge man antagas, åt villa beskytte sina egna Lappers

Ret, ligeledes vil komma de svenske Flytlapper i Norge tilgode, medens

Norge formenlig burde ansees tilstreekkelig betryggat der ved, åt Sverige ikke rimeligen

kan antagas åt villa til Förfång för det ringa Antal norske Lapper,

som hytta o ver den svenske Grsendse, komma til åt vedtage Bestämmelser,

som skulde blive odekeggende för et mangedobbelt större Antal af Sveriges

egna Undersaatter. För det Tilfeelde, åt nsermere Forskrifter til Begrsendsning

af Lappernes Betesret alligevel skulde ansees nödvändigt, udtalte H.

Excellence — som allerede ovenfor nsevnt — Savnet af en Reel nsermere Opgaver

over de factiske Tittande.

Ren af Amtmanden i Nordlands Amf i denne Anledning afgivne Erklsering

kan Repartementet her undlade åt gjengive med nogen Udforlighed,

da Amtmanden som Medlem af den sidst nedsalta Gommission, hvis Udtalelser

om Sägen nedanför hndes gjengivne, har hav! Anledning til deels

nsermere åt udvikle og deels åt modihcere sin Mening om Sporgsmaalet.

Erklseringen indeholdt i Korthed de factiske Oplysninger, åt i Nordlands

Amt ansaaes Lapperne berettigede til åt bete ikke alene i Statsalmindingerne,

men ogsaa i de Privatmsend tilhorende 3 å 4 Almindinger, dog således,

åt i dissa sidste saavel norske som svenske Lapper maa erlägga Betesleie,

medens detta i Statsalmindingerne kun er Tilfseldet med de svenske.

I Udmark, der er i privat Eie, ansaaes derimod Lapperne uberettigede til

åt bete, dog tilstededes detta dem, hvar de havde Behov derför, efter Overeenskomst

og tildeels mod Betalin g. Amtmanden udtalte derhos den För
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd, IJrop. om antagande af en Förorda. rör. Zapparne i Sverige och Norge. 59

mening, åt det kunde befrygtes åt ville medlare Conflicter eg Vanskeligheder,

som lettelig slculde begge Hindringer iveien for eller i alkald forbale Sägens

snarast mulige Ordning paa en tilfredsstillende Maade, om man — som antyda

af det svenske Justitsdepartement — vilde saga Bestemmelser i den

heromhandlede Retning fattade gjennem speciel Lovgivning för hvert Riges

Vedkommende.

Amtmanden i Finmarkens Amf udtalte sig för Bibeholdelsen af den

heromhandlede Bestämmelse, som den fra norsk Sida var foreslaaet, idet

denne efter hans Mening ikke kunde siges åt indeholde Andet, end hvad

der allerede nu var gjeeldende Rot, medens Amtmanden i nordre Throndhjems

Amf, hvar for övrigt det heromhandlede Sporgsmaal paa Grund af det

mindre Antal svenske Lapper, som suga did, er af mindre Betjening, overhovedet

fraraadede för detta Bistricts Vedkommende att saga nye Lovbestemmelser

istandbragte, svigtande til en anden Ordning af de heromhandlede

Forhold, idet han antog, åt de gj ensidige Häger o ver Förare ttelser ikke

vara större eller vanskeligere, end att de liga godt vilde udjeevnes ved gj ensidig

Imodekommen.

Commissionen af 1866 er derimod kommen til det Resultat, åt Lapparna

ikke kunna värre formente en vis Berättelse af Privatmands Udmark,

nemlig forsaavidt den er uskadelig för dennes Eier og Benyttelsen grunder

sig paa seldre Rot, hvad der efter Commissionens Mening kun kan linda

Sted paa saadane Omraader, hvar'' Lapparna för eller ved Tractatens Tid

vara erkjendte berettigede til åt sago Bete för sina Reen.

Commissionen har beröm i det Vsesentlige anfört Belgande:

Da Staten i 1666 afhmndede en stor Meengde jordagods i de Districter,

hvarom der her er Tala, havde Lapparna allerede i Aarhundreder vankat

om med sina Reenhjorda paa begge Sider af Kjolen, liden åt enten deras

Rettigheder eller deras Förpligtelse!’ vara bestemte oden ved ssedvansmsessig

Rot, der anerkjendtes i begge Rigör. Bland! deras Forpligtelser var ogsaa

Betalingen af deri saakaldte Lappeskat og Finneleding, som de aarlig erlagde

til Staten för Ratten til åt bete sina Reen paa dans Grund. Da Staten afhsandade

Jorden til Privata, skate detta med de samme Rettigheder og Forpligtelser,

hvarmed den selv havde niet den; häraf fulgte alsaa paa den ene

Sida Ratten til Lappeskat, der ogsaa udtrykkelig nrnvnes i Skjoderne som

en med Jorden talgande Herlighed, og paa den anden Sida Förpligtelse!! til

åt medtaga Lapparna paa sin Jord, naar de kom för att saga Bete för sina

Reen. Ved den Iste Codicil til Grsendsetractaten af 1751 blev andelig Lapparnas

Rettigheder og Förpligtelse!'' udtrykkelig fastsatte. Med den dem i

sammes § 10 tillagte Rot til "liga med Landets Undersaatter (undtagen paa

de Steder, som siden maldes) åt betjena sig af Land og Strand til Underhold

för deras Dyr og sig selv”, fulgte efter § 13 den Förpligtelse åt betala

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bil. till Kongl. MajUs nåd. Prop. om antagande af eu Förordn. rör. Lapparm i Sverige och Norge.

en vis Leie, som efter §§ 18 og 19 skulde gaae til den ”hvem Leien tilkom”

eller til ”Eieren al Leien”, der enten kunde vane Staten eller — forsaavidt

denne havde afhamdct Jorden — vedkommende Private. Om Jorden efterhaanden

kom i forskjellige Privatmaends Eie, kunde dette ikke medfore nogen

Förändring i de engang bestaaende Rettigheder og Forpligtelser, og Lapperne

maatte alligevel beholde sin gamle Betesret. liden dette vilde efter

Commissionens Formening Jordens Övergång fra Statens i Privates Hsender

aabenbart udsaette Lapperne för att blive udelukkede fra bele Districter, hvor

de fra Ålders Tid havde ha vt Ret til Bete för sine Reelt, og hvor de ikke

kunde undvsere denne Ret oden åt gaae til (Runde. I det saaledes Codicillen,

der i den nsevnte § 10 begrunder Lappernes Frihed til åt flytte med

deres Reenhjorde over Grsendsen imf i det andel Rige derpaa, åt de behove

begge Rigers Land, ikke vel kan antages åt have stibet denne Frihed paa

en saa los Grund, åt det skulde staae i Enkeltmands Magt åt gjore deres

Tilvserelse som Flytlapper umulig, har den paa den anden Side heller ikke

villo! give dem en uindskrsenket Betesret til Fortreengsel för alt Jordbrug.

Ved den i § 16 indeholdte Förskrift om, åt ”de fremmede Lapper skulde

noie läge sig jagt, att de ikke ved deres Flytningsfserd gjore Landets egne

Indbyggere Skede enten Vinter eller Sommer paa Skov, Ager eller Eng,

Multe- eller Hjortron-Myrer eller noget Andel,” har Tractaten villet begrsendse

Lappernes Betesret saaledes, åt den ikke man veide Landets jordbrugende

Befolkning Skada. Men detta kan ikke ubetinget siges åt vivre

Tilfseldet med enhvar Benyttelse af hvilkensomhelst Reel af Befolkningens

Eiendom, navnlig ikke om Udmarken i sin Helhed, mcdmindre den er af

saa länge Udstreekning eller Godhed, åt enhvar nok saa liden Benyttelse,

som Renen maatte gjore deraf, paaforer Markens Flor Tab för hans Bedrift,

eller den benyttes i et saadant Mani, åt Tab deraf opstaaer för barn.

Commissionen gjor dernäst opmaerksom paa, åt det Tractatens § 10

brugte Udtryk "liga med Landets Undersaatter” heller ikke kan gjore noga!

Afbriek i den her omhandlede Rot för svenske Lapper, aldenstund denne

Ret man antages i Virkeligheden åt tilkomme Norges egne Flytlapper i

de Districter, hvor Jorden med de fornsevnte Rettigheder og Forpligtelser

er gaaet fra Statens over i Privates Eie, om end dissa ikke have villa! anarki

en de en saadan Ret. Forovrigt gjor (kommissionen den Bemierkning, åt

der her ikke saameget er Tala om en positiv Ret som om en Frihed för

Ansvar, om Lappernes Reen paa Grund af dissa Dyrs Eiendommeligheder

eller förmedelst en Nödvändighet! komma imf og bete paa et Stykke XJdmark,

oden åt Eieren derved paafores nogen Skada.

Til Stötte för sin Opfatning af Forholdet gjor Commissionen framdeles

bland! Ande! gjglidande, åt Udmarken intetsteds i Tractaten Andas

nsevnt som hörande til de undfägna Steder, som de fremmede Tapper, ifolge

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongls Maj.is nåd. Trop. om antagande a) en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 61

deri i Tractatens titnaevnte § 10 indeholdte Indskrankning ”undtagen pa a de

Steder, som siden meldes”, ikke maa betjene sig af til Underhold för deras

Dyr og sig selv. Der mevncs nemlig kun i § 12 fredlyste Kobbeveider og

Fuglevser og i § 16 Skov, Ager, Eng og Multemyr. Andel findes ikke

”meldt” — hvilket efter Commissionens Mening maa betyde udtrykkelig

”nsevnt” — og Commissionen Under saaledes åt maatte give de svenske Medlemmer

af Committeen i 1844 Medhold, forsaavidt de have gjort gj seid ende,

åt ludbyggernes Ed mark ikke kan bore bland! de Steder, der i § 10 haves

för 0ie som Undtagelser, siden den ikke er ”meldt”, hvilket dog siges åt

skulle sken med de Steder, der skulle danne Undtagelser. Selv om de i

§ 16 nsevnte Gjenstande, som paastaaet, kun skulde vaere exempelviis antbrte,

vilde det — formener Commissionen — alligevel vaere eu Unoiagtighed

i Tanken åt naevne Multebaermyrer og ikke Udmark, hvilken dog maa ansees

åt vaere af långt större Betjening för Jordbrugerne end Inne, da den indesl

utter bände hans Udslaatter og Havnegang.

Commissionen fremhaever derpaa, åt om Udmark saaledes ikke kan

siges åt vaere bland! de Steder, som Lapper ne ikke maa betjena sig af, er

den dog derför ingärdande givet til Pris för Renen, eller Lappernes Brugsret

stillet ganska paa liga Fod med ludbyggernes Eiendomsret, hvilket de svenske

Committeemedlemmer i 1844 ved en Misforstaaelse have antaga!. Naar det

nemlig i § 16 fladder: — ”og skal paa begge Sider de fremmede Tapper

noie taga sig iagt, att de ikke ved deras Flytnings-Faerd gjore Landets egna

Indbyggere Skada paa Skov, Ager eller Eng, Mulla- eller Hjortron-Myrer

eller noget Andet under Sträf efter Loven” — maa Lapparne — anforer

Commissionen — folgelig heller ikke gorå Skada paa Frimärken, der klarligen

er indbefattet i det almindelige Udtryk ”noget Andel”. Den Adgang

til Frimärken, som antagas åt va-ce Lapparne förbehåll!! tlerved, åt den ikke

horer bland! de Steder, der ere meldte som Undtagelser, er altsaa begrandset

saaledes, åt de ikke gjore Skada paa den, hvilket efter Commissionens Mening

kun kan have den Betydning, åt Eieren derved ikke kommer til åt

savne Noget, som er förnöden! til hans Drift. Der antagas, med andre Ord,

åt vaere Lapparne forbeholdt en uskadelig Nyttas- og Brugsret, der ikke paaforer

Eieren af Frimärken noget positivt Tab, medens Lapparne maa vaere

underkastade Ansvar efter Boven, forsaavidt denne Grand se överskridas.

Boven har saaledes — bemaerkes det — paa den ene Sida ville! beskylla

Jordbruget og gjore dels vidare Udvikling modig, medens den paa den anden

Side ogsaa har villa! gjore Lappernes Bestaaen mulig ved åt taga et retfaerdigt

og billigt Hänsyn til urgamle Rettigheder og Eiendommeligheder ved

deras Närings vele.

Efter de Oplysninger, hvaraf Commissionen er kommen i Besiddelse,

maa den antaga, åt Lappernes Bestaaen kun paa denne Maade kan vaere

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bil. till Komjl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Zapparne i Sverige och Norge.

sikkret. Det oplyses saaledes, åt Eierne af de 4 saakaldte Almindinger i

Lyngens Prsestegjeld ansee Älmuen uberettiget til noget Brug i disse og åt

Aimuen — saavidt bekjendt — selv dike ter gjere Paastand paa Brugsret

i mere end en af dem. Hvad der forevrigt findes i Pr ömse District af saadan

Jord, som bensevnes Alminding, paastaaes ligeledes ikke åt gaae ind

under Begrebet Alminding i detta Ords legale Betydning, og det seer ud til,

åt Aimuen, om den nogen surd e bär havt nogen Brugsret, navnlig Ret til

Havnegang i dissa Straekninger, dog i ethvert Fald i Tidens Leb igjen bär

mistel den. Men hvordan man end vil anskue Sägens retslige 8 till ing, ere

— anferes det — Udmaalingerne til Enkeltmand saamange og saa udstrakte,

åt det Rum, som bliver tilovers för Lapperne, alierede nu ter ansees för

utilstrsekkeligt og ialfald med Sikkerhed kan ferudsees åt ville blive det, om

de skulle värre benviste alene til, hvad der ikke alierede er udvist til Enkeltmand

og derför framdeles bensevnes Alminding. Ved Kysten gaae saaledes

de skyl dsatte Jordbrug gjerne fra Fjsere til h nies te Ej eld og lsengere inde i

Landet anferes de ligeledes moget almindelig åt vsere af samme vidtgaaende

Udstrsekning. Det er under Commissionens Moder med Aimuen oplyst, åt

Lapperne fra Ålders Tid have benyttet navnlig de ovre i Skovgrsendsen liggande

Dela af TJdmarkerne, og åt de Fastboende i Regelen ikke have turdet

paastaae, åt det til enhvar Tid af Aaret skulde vsere rimligt for Lapperne åt

Ande tilstreekkelig Ende for Renen udenfor dem. I Nordlands Amf har, efter

derom indhentede Erklseringer fra Fogderne, Lappernes Benyttelse af Udmarkerne

vseret ssedvansmsessig og upaatalt, naar Skada ikke Slef tilfoiet, i det

man ikke har turdet ansee de saakaldte Almindinger i Amtet, der i Saltens

Fögderi, ligesom i Senjen, tilhore Staten, men i de Helgelandske Fögderier

udelukkende Privata, tilstrsekkelige för Lappernes Behov til enhvar Tid af

Aaret, hvarför man har taalt dem i Gaardens Udmarker, om man end ikke

strängt taget har anseet dem berettigede til denne Benyttelse. Med Hänsyn

til de saakaldte Almindinger i Helgeland har Fogden ligeledes erklaeret, åt

nappa nogen Reel af Proprietairgodset kan henregnes till samme, da de i

den sid ste Menneskealder ikke have vseret undergivne Brug og Benyttelse af

Districtets Indvaanere, medens det om Lapperne fladder, åt de i Almindelighed

betala Afgift og åt de ogsaa tildels bygsle visse Straekninger i Almindingen.

Heller ikke i Nordlands Amf antager derför Gommissionen, åt Lappernes

Bestaaen tor ansees betryggat, om de ganska skulde vsere udelukkede

fra Adgang til Gaardens Udmarker.

Angaaende den oftare borta Paastand om, åt Bofseet skulde vantrivas

paa de Strsekninger i Ud in arken, som Renen, har besogt, bemserker Gommissionen,

åt samme ogsaa udtales i Nordland, men åt den ligesaaofte bliver

modsagt. Fogden i det förrige Helgelands samlade Fögderi har saaledes

yttrat den Anskuelse, åt efter hans Erfaring kan Paastandens Rigtighed

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kottgl. Mnj:ts nåd. Prop. om antagande af en Zörordn. rör. Zapparne i Sverige och Norge. 63

med Grund dragés i Tvivl. Det Sande turde efter Commissionens Mening

nmrmest vsere, åt den Vantrivsel, so in kan have värre! bemaerket hos Bofaeet,

ikke saameget har sin Grund i Modbydelighed for den Bugt, Renens Ophold

i Udmarken skulde meddela denne, eller för den Mamgde Haar, som den i

Fmldingstiden slipper af sig i Grsesset, som deri, åt Renen har holdt til der

i saa lång Tid eller i saa stort Antal, åt Grissel er blevet afbetet eller

nedtraadt og tilsolet i saadan Udstrsekning, åt Bofast enten ikke tand t tilstrsekkeligt

Grses eller dog ikke tilstreekkeligt af saadant, som det havde

Behag i.

Commissionens förän udviklede Opfatning med Hensyn til Udstrmkningen

af den Rot, der bor tilstaaes Lapperne til Landets Benyttelse i oinhandlede

Henseende, Under sit Udtryk i det hosfoiede Lovudkasts §§ 3 og

10. Ifolge § 3 bestemmes denne Rot ved gammal Ssedvana og ifolge § 10

skal Skada, som ved Bete af Reen skeer paa egentlig Udmark, i Modseetning

til ”Ager, Eng, Udengsslaatter, Skov eller Multebserland”, hvar Skadan

altid skal erstattes, kun i det Tilfadde erstattes, åt Jordens Blår eller Bruger

kommer til åt savne Bete för sit Bola; og i Tromso Amt i Liden för hvart

Aars 8de Juli erstattes saadan Skada aldeles ikke, naar Betningen ikke benyttes

saaledes, åt Enkeltmand derved i vsesentlig Grad bebyrdes.

I det Commissionen saaledes har troet, åt der med visse Begrsendsninger

turde indmmmes Lapperne den — i Modseetning til hvad man fra norsk

Side tidligere har troet åt kunne indgaae paa — större Ret ligeoverfor de

Fastboende, som ligger i Adgangen til Benyttelsen af Udmark, har den paa

den anden Sida bestemt udhaevet, åt hvis den jordbrugende Befolkning skal

värre tilstrsekkelig beskyttet mod Skadetilfoielser paa sin Eiendoin eller i

Tilfselde af Skada opnaae Er stafning, ndkrseves der andre Beskyttelsesmidler

og Retsregler, end de der nu haves.

Herigjennem er Commissionen kommen til det andel Punct, som Departementet

»vanför forbeholdt sig forelobig åt omhandle, nemlig den foreslaaede

Fsellesansvarlighed niellera Lapper för Skada, sked ved deras Reen.

Som förän nsevnt kom allerede den i 1843 nedsatte Commission eensstemmig

til det Resultat, åt foreslaae et saadant solidarisk Ansvar fastsat i

det af den författade Lovudkast, ligesom en lignende Bestämmelse ogsaa optoges

i det med det underdånig''^ Föredrag af 18de Juli 1862 fulgte Förslag

til Lov angaaende dissa Forhold. Mod Bestämmelse!! reiste der sig heller

ikke nogen Indsigelse, forinden det Kongelige svenske Justits-Departement

i dels ovennaevnte under 22de December 1862 over Sägen afgivne Betänkning

udtalte sig mod samme, idel Hans Excellence Justitie-Statsministeren

ikke land! et saadant Fsellesansvar stemmende med Retfserdighed og Billighed

eller idel bele hvilende på gyldige Grunda, hvarför han foreslog, åt Bestämmelsen

beröm skulde udgaae.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Bil. till Kongl. Mqj:ts nåd. Prop. om antagande aj en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

I sin forannaevnte i Anledning af H. Ex. Justitie-Statsministerens

Bemaerkninger afgivne Erklsering, udtalte Amtmanden i Nordlands Amf, åt

den Ökade, som Reensdyrene tilfoie de Bosiddende der i Amtet, ikke antoges

åt veere af den Beskaffenhed eller Betydenhet! åt den skulde kunne berettige

til Anvendelse af et saa extraordinairt Retsmiddel som det foreslaaede,

saameget mindre som Amtmanden aldrig havde bort Klagemaal over de med

Opdagelsen af de Skyldige forbundne Yanskeligheder. For Nordlands Arnts

Yedkommende formente Amtmanden derför, åt det raaatte ansees onskeligt,

åt det Svenske Justits-Departements Bonnierkning med Hensyn til denne §

toges tilfolge.

Amtmanden i Nordre Trondhjems Amt var ligeledes af den Formening,

åt en saa extraordinär Föranstaltning ikke var nödvändig för dette

Districts Yedkommende, inedens derimod Amtmanden i Finmarkens Amt

framdeles tand t Bestämmelse!! om en vis Grad af Feellesansvarlighed mellem

Lapperne aldeles nödvändig, hvis Ansvaret overhovedet skulde faae nogen

Be tydning og ikke blive rent illusorisk, skjont heller ikke han fandt åt

kunna tiltrsede Forslaget, saaledes som det fra norsk side forelaae, i det

han navnlig syntes åt have Betaenkelighed med Hensyn til åt Faelleskabet i

Ansvar i visse Tilfselde var knyttet til Sogneindelningen, hvilket lian ansaa

i mango Tilfaelde — navnlig paa de Steder, der kun ere Gjennemvandringssteder,

og hvor derför Skaden netop kan värre tilfoiet af Reen, tilhorende

Lapper, som ikke opholde sig i Sognet — ikke åt vsere retferdigt eller

billigt.

Et Egnande solidarisk Ansvar var ligeledes optaget i det Förslag til

en Lov, indeholdende Bestemmelser om Bevogtning af Reensdyr med Yidere

i det egentlige Finmarken, der blev förelagt det i 1862—1863 forsamlede Storthing,

men som af samme ikke blev bifaldt. Af yedkommende StorthingsCommittees

Indstilling, overeensstemmende med hvilken Afgjorelsen skeede,

8668 detta Udfald, som förän berört, åt vmre begrundat d arv ed, åt det ikke

antoges billigt — hvad der ogsaa havde värnet den til åt förbereda Sägen

nedsätta Kongelige Gommissions Mening — åt paalsegge Lapperne et saadant

strängera Ansvar paa eet Omraade, medmindre der samtidig skjrenkedes dem

tilsvarende Lättelse! paa et an det, navnlig ved åt der tilstodes Lapperne en

större Ansvarslös!^ med Hänsyn til Skada paa Udmark og Udslaatter, hvorhos

der var forudsat bevil get Midler af Statskassan til Indkjob af Strsekninger,

hvis Beliggenhed forvolde Fjeldfinnerne serdeles Yanskeligheder, i

hvilken sidste Hänseende Committeen ikke fandt, åt Sägen var tilstrsekkelig

förbereda

I den nuvarande Gommission har der hersket fuld Samstemmighed

mellem Medlemmerne fra begge Rigör med Hänsyn til Nodvendigheden af

et saadant solidarisk Ansvar i et begreendset Omfång og under visse Betinga!-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. MajUs nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 65

ser. Commissionen bar gaaet ud fra, åt Bestämmelse!! derom bor affattes saaledes,

åt Fsellesansvarlighed kun bliver åt anvende paa Steder, hvor det maa

ansees nodvendigt, saaledes fortiden ikke i Nordre-Brondhjems og Nordlands

Amter, men kun i Bromso Amf paa Strsekningen fra Amtets Nordgrcendse

til og med Lavangen i Ibestad. Om detta Punct bär Commissionen i det

Ytesentlige anfört Folgende:

Ved Indforelsen af Folksång var gjaelder det efter Commissionens Opfatning,

åt kun de Papper bor veere undergivne samme, der bolde til luden

eller flytte igjennem et Omraade, hvor Dyrene ere blandede samman, og åt

Erstatningsbelobet i Bilfeelde bor fördelas paa hvar enkelt Reeneier i Fördold

til Antallet af hans Dyr. Vanskeligheden eller rättare Umuligheden af nu

åt fåne fort Beviis för, hvem der eier de Reen, ved livilke Skada er forovet,

og saaledes faae gjort Ansvar gjeeldende til Erstatning deraf, har sin Grund

deri, åt de Fastbocnde ikke kjende og ikke ved noget Middel kunna ssettes

istand til åt kjende vedkommende Reeneiers Mierker saaledes, som det er

nödvändigt för nsevnte Oiemed. Lapperne maa selv meddela de fornodne

Oplysninger og detta vil det först bliva hvar Enkelt magtpaaliggende åt

gjore, naar han derved enten kan fri sig selv ganska eller dog bidraga til,

åt Erstatningsbelobet af barn kun bliver åt udrede med en vis Andeel, naar

lian nemlig kan oplvse, Indika de andre ere, hvis Reen have vreret med åt

anrätta Skadan. Saadan Oplysning have Kapperne efter sina egna Erklreringer

i Regelen let för åt skaffa, da de kjende Reenmrerkerne i en vid

Udstrsekning og liden Vanskelighed vide åt bedomme det Antal Reen, enhvar

Reeneier har i samlat Elak. Kun forsaavidt den eller de Skyldige ikke

opdages, maatte Erstatningspligten paahvile samtliga i Fadlesskab,'' hvis Reen

enten under Flytning^ eller under Sommeropholdet ere blandede med hvarandra.

Men det vil efter Commissionens Mening kun sjseldnere bliva Bilfseldet,

åt de Skyldige ikke opdages, naar det ligger i Kappernas Interesse

åt gjore Sit til åt befordra Opdagelsen. Paa denne Maade vil de Skjedeslose

med Nödvändighet! anspores til Ömhyggelighed i Bevogtningen af Renerne

og drives til åt förena sina Bestrsebelser med de Ändras för åt afvrerge

Skade. Det er overhovedet — anfores det — et berettiget Hensyn til det

Smregne ved Kappernas Nseringsvei og ikke eu uberettiget Mistillid til deras

Moralitet, der har raadet hos dem, der have anseet det nsevnte Middels Anvendelse

för nödvändig. ''Stod det i de Fastboendes Magt liden Kappernas

Iljselp åt före tilstreekkelig-1 Beviis för, hvem Renerne tilhore, vilde Feellesansvarlighed

vistnok aldrig viere drägt i Förslag; men da den almindelige

Beviisregel, åt det paaligger flen, der seger Opreisning för tidt Skada, åt

bevisa, hvem der bär tillfoiet Skadan, i et Forhold som detta, hvar torsk]

elligartede Interesse!’ stöfla saa starkt samman, vil v inre aldeles uskikket

Bih. till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afä. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Bil. till Kongl Majtts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

til åt skäfte den Skadelidende hans Ret, man man efter Commissionens Mening

ved et extraordinairt Middel komme de Fastboende til Hjselp, hvis

Jordbruget ikke skal ligga under. Dersom de Districter, hvis Lapper underkastas

Fgellesansvar, ikke gjores för störa, man bliva saa surna, åt Renarna

inden samme stadig era blandade samman, og man antagas ikke lettelig åt

villa saga over i andre Districter, vil det undgaaes, hvad der ved den heromhandlede

Bestemmelse vistnok kunde tsenkes, åt en Uskyldig kom til åt

lida med de Skyldige. Exempelviis anforer (kommissionen, åt de Rean, som

bolde til paa Halvaen niellera Balsfjorden och Malangen nordenfor en Linie,

dragen fra Sjaanges pa den ene Sida til Rordljosbotten paa den anden, lobe1

om hvarandra under bele Sommeropholdet, liden derimod åt komma samman

med Reen sendenfor neevnte Linie eller med Rean, som bolde til paa Kvaloen,

hvarför altsa a kun de Lapper, som bolde til med sina Reen paa den

omhandlede Halvo, bor v gara underkastade Fgellesansvar för den Skada, som

skeer under Sommeropholdet der. Med Lapparnas noiagtige Kjendskab til

alla de Omsteendigheder, som kunna hava Indflydelse paa, hvorvidt alla Reeneiere

paa Halvoen eller kun en Reel deraf have havt Reen paa det Sted,

hvar Skada er gjort, vil det, formener Commissionen, kun sjelden intraefte,

åt de ikke kunde udda de, ved hvis Reen Skaden er bevirket, og Feellesansvarligheden

vil, som neevnt, anspore dem til åt skäfte alle mulige Oplysninger

tilveie. Det fremhgeves ogsaa, åt Fordelingen af Erstatningsbelobet

paa Alle i Forhold til Antallet af enhvers Reen i de fleste Tilfgelde vil gjore

Ansvaret lidet foleligt för hvar Enkelt, og åt der ikke kan paavises Nogen,

der skulle v gara ngermere forpligtet til åt erstatte Skaden, end Eierne af de

Dyr, der have Tilhold inden det Omraade, hvar Skaden er skeet. Skulde

dissa ikke erstatte den, maatte efter Commissionens mening Staten, der har

Blindt Reenhold i en för Jordbruget saa farlig Ngerhed, paatage sig Ansvaret,

hvad den imidlertid ikke tor antagas åt kunna indlade sig paa, medens

den Skadelidende dog i hvart Fald bor värre sikkret Erstatning. Har Lapparnas

Bedrift, Fadder det vidare, det egna ved sig, åt Andre, som komma

i neer Beredelse med samme, ikke kunna have Beskvttelse för sin Eiendom

liden Indforelse af saadant Fgellesansvar, saa synas det billigt, åt de selv bgere

de mindre Ulemper, der kunna veere forbundne med en saadan Institution,

aldenstund der ikke kan paavises noget andet Middel, hvorved kleeber ingen

eller fgerre Ulemper.

Sluttelig bemeerker Commissionen, åt enhvar Betgenkelighed mod den

heromhandlede Bestemmelse, saaledes begrgendset som Commissionen har

tgenkt sig den, synas åt maatte bortfalde, ligeoverfor den Kjendsgjering, åt

samtliga de Lapper og reeneiende Sofinner, der have vinref tilstede ved Commissionens

Moder, have erklgeret, åt de Ande samme rimelig og billig. Der

er saaledes efter Commissionens Mening heller ikke Grund til åt befrygte, åt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. trop. om antagande af en Förordn. rör Lapp änne i Sverige och Norge. 67

Lapperne selv vilde stodes ved en saadan Anordning, og det saameget mindre,

som Fsellesansvarlighed — efter hvad Commissonen oplyser — har

vrnret gjaeldende i Sverige lige siden 1817 ifolge Kongeligt Rescript til Landshövdingen

i lerbotten af 4de November s. A. Som ovenfor anfört, antager

imidlertid Commissionen, åt Bestemmelsen för det Förste kun bor soges

indfort i den större Ideel af Tromso Amt. Efter de Oplysninger, Commissionen

har indhentet hos Lapperne, formener den, åt den angivne Reel

af Amtsdistrictet medlem Nordgreendsen og Lavangen til den Ende efter de

nuvarande Forhold maatte bli ve åt delo i ialt 19 F sellesansvarligheds- og

Opsyns-Districter. Nisse hndes nserniere angivne i Commissions-Indstillingen

pag. 19 cfr. pag. 41 og den pag. 45 indtagne Skrivelse lfa Commissionen al

l3de Celeber 1866.

Paa dette Sted skal Departementet nsevne, åt forsaavidt Commissionen

(Aftrykket pag. 19, 20, 29 og 31), til Lättelse för Lapperne under deres

Flytning og Ophold her i Landet, har i Förbindelse med Forskriften om

Feellesansvar foreslaaet, åt der soges tilveiebragt en Aabning eller Udvidelse

af gamle ganske eller för en Reel afsteengte Reenveie m. Y., samt åt der

för offentlig Legning skal indkjobes forskjellige nrermere betegnede private

Strsekninger og Eiendomme i Districtet, hvilke skulde udlsegges til Lappernes

Afbenyttelse, da har Departementet i dels ovennaevnte underdanigste

Föredrag af 2Ide Mai d. A. gjort Redo lor hvilke Foranstaltninger der

med LIensyn til detta Commissionens Förslag lfa Departementets Side allerede

ere trufne, og till åder man sig forsaavidt åt henvise (fertil (Aftrykket

Litr. B pag. 2). Sammesteds har Departementet ogsaa nsermere förklara!, hvad

der er företaget i Anledning af Commissionens Förslag — Litr. A pag. 9 og

10 — om åt der snarest modig bor ivserkseettes en Opmaaling og Kartlegning

i större Maalestok af Tromso Amts Fastlandsdele.

Departementet skal nu gaae over til att gjengive det Ysesentlige af

Commissionens nämnare Begrundelse af de enkelte §§:er i Forslaget og skal

man dertil knytte de Bemrerkiiinger, hvortil man maatte ände sig foranlediget,

og som ikke have fundet sin Blads i det Foranstaaende.

ad § 1.

Denne § er paa nogle uvaesentlige Redactionsforandringer neer stammande

med § 1 i Regjeringens Udkast af 1862. Man maa vrere enig med

Commissionen, naar den har anseet det ufornodent åt bibeholde Ordet ”Fjeldfinner”

ved Siden af ”Lapper” og derför lada! det udgaae saavel i Lovens

Text som Overskrivt, idel kun i denne § Ordet ”Fjeldfm” er säl i Parenthes

ved Siden al ”Lap”, förän gång för allé åt betagne dissa Ord som Synonymer.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Bil. till Kongl. Maj''ds nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

■ ad g 2.

Tstedetfor Udtvykket Nedkommande vevdslige og geistlige 0vriglied”

i läte Passus i Udkastet af 1862 har Co mmissionen foretrukket strax åt

nrnvne de Embedsmrend, hos hvem Lapperne hare åt suga Attester, bände

naar de villo hytta over i et andet Piga og naar de bagefter villa legitimera

sig som dettas Undersaatter og saaledes bliva fri för Skatter eller andre

offentliga Förpligtelse!’ i det Piga, de förbön tillborte. Föröfrigt stammar

§:en med det inevnte Udkasts § 2. Åt der ikke bor 1 segges Lapperne Hind

ringer i Valen för åt bliva et andet Pigas Undersaatter, anseer Commissionen

tilstrsekkelig begrundat i Lapparnas bele 0conomi, som er af den Beskaffenhed,

åt den deels kan gjore det helst önskelig för dem, deels ganska

nödvändigt uhindret åt kunna skifte undersåtlig Stilling, som för Exempel

Koutokeinolapperne efter den hnlandske Grsendsespserring i 1852.

ad § 3.

Ved Fastssettelsen af Lapparnas Overhytningsret har Commissionen anseet

det förnöden! åt begrsendse denne saavel med Hänsyn till Stad (cfr. §

24) som til Tid. Hetta var ikke Tilfseldet i det seldre Udkast, hvar det

hed, åt Lapperne skulle ”härefter som hidtil hare Frihed til aarligen åt draga

med deras Reensdyr over Crsendsen ind i det andet Piga og opholde sig der

i saa lång Tid af Aaret, som de för sig matta ansee Renligt” o. s. v. Commissionen

bemserker i denne Anledning, att Lapperne ikke bor hava Åtgång

til liden Vidare åt komma med sina Peen hvorsomhelst de maatte Ende det

tjenligt för sig, da manglande Pesteramelser i saa Hänseende hava hav! til

Folge, åt de för Exempel för ikke Isengere Tid siden end i de sidste 20 Aar

ere komne over til Kvaloen nser Tromso, hvar deras Ophold nu anföras åt

vgere til mogen Uleilighed. Bet tur de efter Commissionens Mening framdeles

medföra, åt de vilde saga over til Hindoen eller andre Steder, hvar Jordbruget

har gjort saadanne Fremskridt, åt Reenhold sammesteds vilde foranledige

de alvorligste Ulemper. De antagas derför kun åt v kara berettigede til

åt opholde sig paa de Steder, hvar de efter gammal Smdvane eller fra Ålders

Tid hidindtil hare sogt hen. Udtrykket ”liga med Landets egna Indvaanere”,

der fandtes i det tidligere Udkast, har Commissionen udeladt, da den

Erfaring, man har kunnat kanta fra Tractaten, formenes åt godtgjore, åt Udtrykket

er skikket til åt fremkalde Tvivlsmaal, som helst bär soges undgaaede.

Ved den Begrcendsning af Lapparnas Rettigheder og Förpligtelse!, Commissionen

har bragd i Förslag, anseer den derhos Udtrykket ufornodent.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. MajUs nåd. Trop, om antagande aj en Förorda rör. Lappar ne i Sverige och Norge. 69

Hvad den foreslaaede Begrsendsning af Tiden for Tappernes Ophold i

Norge angaaer, anfores det, åt de Tapper, der agte sig til 0erne, kom me did

allerede i de förste Hage af Mai, medens Sneen endnu ligger långt ned, hvarför

Renen drives til åt so ge sin Fode paa de Fastboendes In dmark, der först

bliver sneebar. Paa Fastlandet ankom me de i Regelen omkring S:t Hanstid.

Naar lste Mai srettes som den Tidsgreendse, inden hvilken de ikke maa

komma over til Norge, vil detta efter Commissonens Mening kun vane til

Hinder för, åt Kalvningen kan foregaa paa 0erne, hvil ket netop bor soges

förebygget. För det störa Flertal, som la de sina Reenkalve i Sverige, anföras

de omliandlede Bestämmelse!'' ikke åt vilde vvere till nogen Hinder, da

Simlerne först kal ve omkring Midten af Mai. Bortseet fra de faa Tapper

— anfores der vidare — som med vedkommende Eieres Samtykke have sogt

Vinterbete paa nagla 0er i Nordlands Amt, komma de, der saga 0erne, ikke

blot tidligere, man draga ogsaa senast tilbage, idet der andag har vseret Exemplar

paa, åt de have opholdt sig med sina Reen Vinteren over paa en eller

anden 0, antaglig fordi detta falder Tappen bequemmest och derhos friår hans

Dyr för Ulvens Efterstrrebelser. Häraf anfores Ulemper åt värre opstaaede i

flere Hänseende!’. Deels medforer nemlig Tapparnas Ophold med sina Dyr

Aaret rundt en för stank Benyttelse af Betesmarkerna, deels gaaer der för

moget vid over Skoven naar den, förliden hvad de Fastboende tiltreenge, skal

afgive hvad Tapparna behove ogsaa för Vintertiden. Vinterophold med Reen

i de Districter, hvarom her handlas, bor derför efter Commissionens Mening

soges förebygget, hvithet tilsigtes ved den fastsätta Termin 1 October. Forsaavidt

nagla norske Tapper — i de senare Aar tildeels ogsaa svenske —

have holdt til paa denne Sida Rigsgrsendsen Vinter en over, kan det, bernrerker

Commissionen, nappa ansees som nogen Ubillighed mod dem åt sago detta

förän dref. Tigesom det ister er dem, som i Nordlands Amt have foranlediget

Häger fra de Fastboendes Side, hvis Indmark, Skov og Havnegang de

forulempe i den tidligere Deel af Vaaren, saaledes antager Commissionen

ogsaa, åt det i Virkeligheden vil v tara i deras egen velforstaaede Interesse

åt de soge over til Sverige om Vinteren, för åt bände deras Betesmarker og

Skoven paa norsk Sida kunna bliva mera sparade og saaledes bolde lmngere

vid. Forovrigt vil Adgang staae dem aaben til åt opholde sig her bele

Aaret, om detta skvilde vane nogen af dem Renligt, naar de (fertil soge Samtykke

enten af Staten eller af Privata, om dissa eie Jorden, hvar de agte åt

bolde til.

För paa denne Maade af begrsendse Tapparnas Ret til att opholde

sig her i Tanda! til et vist Tidsrum vid talte ogsaa Amtmanden i Finmarkens

Amt sig i en i 1863 afgiven Erklsering, idet han vmsentlig stottede sig til de

samme Grunda, som af Commissionen o ven för ere anforte. Han u dtalte andag

den Förmaning, åt forsaavidt den ovennsevnte, i det tidligere Udkast indeholäte

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Bil. till Kongl. Maj-.ts nåd, jProp. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Bestemmelse, der ingen Inskränkning i saa Hänseende indeholdt, skulde

blive staaende, maatte man heller undveere en ny Lov, idet Forkoldet vmsentlig

vilde forvserres ved Lappernes Vinterophold her i Landet, hvortil

Tractaten ikke indeholder nogen Hjemmel.

Departementet tiltreeder Commissionens Förslag i denne Henseende. Åt

Lapperne opholde sig her i Landet det bele Aar igjennem, paakreeves ikke

af deres Leveseets og Bedrifts Eiendommeligheder; det gaaer forsaavidt videre

end der fra gammal Tid har fundet Sted og iractatmaessig er tilsikkret dem,

idet Codicillen tvertimod tydelig forudssetter, åt de om Vinter en ere i Sverige

(§§ 10 og 13) og de vilde saameget mindre kunna beklaga sig over, åt de

höides inden de foreslaaede Grsendser, naar hensees til, åt detta, efter hvad

Commissionen har paaviist, i flere Henseender ogsaa er i deras egen velforstaaede

Interesse.

ad § 4.

Naar Lapperne tilhegges Ret til åt benytte sig til egen Fornodenhed

af Torf og Vindfald i Skoven, om end denne tilhorer Private, da er detta

efter Commissionens Mening ikke nogen Udvidelse af, man snarare en Indskr

sänkning i hvad der har Aarhundreders S sedvana för sig; thi de ha ve i

Almindelighed troet sig i Besiddelse af Ret til åt taga ogsaa vaxande Trseer

til Reeng)sarder eller andel, saaledes som deras Forfgedre have gjort, og stadig

benyttet denne formentlige eller virkelige Ret (jfr Retstidenden för 1862

p. 654). Det tidligere Felkast indeholdt beröm (§ 3) folgende Bestämmelse:

"Ogsaa Skoven i Statens Almindinger er det dem tilladt liga med Landets

egna Indvaanere åt benytte sig af til egen Fornodenhed”. Tractaten byder

i denne Hänseende Lapperne ”linie åt taga sig lågt, åt de ikke gjore Landets

egna Indbyggere Skada paa deras Skov”, hvarmed der, antager Commissionen,

vistnok som i Almindelighed er mani vaxande Trseer, saa åt Lapperne,

liden åt gaae Tractaten för Tiger, have kunnat benytte sig åt Tort og

Vindfald, hvilket nappa kan kaldes åt gjore Skada paa Skoven. I hvart

Fald, formener Commissionen, åt det vilde veere aldeles upractisk og blot

leda til Lovovertrsedelser, om man vilde förhyda dem åt benytte sig af Torf

og Vindfald; navnlig vilde det under deras Flytning vane umuligt för dem

åt opsoge hvar enkelt Flor af et Skovstykke, för åt erhverve dennes Tilladelse

luden de toga Noget til att koge sin Mad eller gjore op eu Hd ved.

Skulde Lapperne ikke tillsegges den her omhandlede Ret, vilde det, bemserker

Commissionen, staae i en eller flere Privates Magt åt udelukke dem fra

bele Strsekninger, hvilket ogsaa de norske Committeemedlemmer i 1844

udtrykkelig have gjort gjgeldende. Naar der i Statens Skov tillige tillsegges

dem Ret til åt taga vaxande Lovtraeer, derimod ikke af Naaletreeer, da an
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. ihop. om antagande af ek Förorda, rår. Lapparne i Sverige och Norge. 71

f®res dette åt have sin Grund deels deri, åt deres almindelige Behov man

antages åt vrere tilfredsstillet ved den foreslaaede Adgang til Benyttelse af

Lovskoven og deels i tillbörligt Hänsyn til den vinrdifuldere Naaleskovs

^redning.

ad § 5.

Commissionen anforer, åt Erinring har väst Nodvendigheden af åt förhindra,

åt Lapperne beroves deres gamle og framdeles fornodne Beenveie,

idet Saadant har givet Anledning til Optrin, som det man vtere Staten hälst

magtpaaliggende åt see forebyggede. Bestämmelsen antages derhos ikke åt

giva Lapperne nogen större diet end den, de gjennem Hsevd fra Ålders Tid

allerede forleengst have erhvervet med Hensyn til privat ikke mindre end

til Statens Jord, idet den kun medforer, åt der levnes Lapperne förnöden

Vei til åt komma fram til de Steder, hvar de have Ret til åt so ge Bete för

sina Rean, Höget Commissionen anseer tilstrsekkelig begrundat ved hvad der

gjeelder i andre lignende Forhold i et ordnat Samfund.

ad § 6.

Ifolge det tidligere Hd k a sts Bestämmelser om Bele för Reenbete (Udkastets

§ 6 sidste Passus) skräde den ”erlsegges til Yedkommende med 6 Skilling

om Ugen för hvart 100 Rensdyr, til hvilken Ende det skräde staae deri

til Leien Berettigede fri! för, ved Rensdyrenes Optselling åt förvissa sig om deras

virkelige Antal”. I Anledning af de nu foreslaaede Bestämmelser anforer

Commissionen, åt Reenbetesleien strängt taget skulde fördelas mellem de

Privata, paa hvis Grund Renarna bete, i Forhold til Antallet af Dyr, Tiden,

Markens Udstrrakning og Beskaffenhed m. V. Commissionen gjor imidlertid

opmserksom paa, hvar vanskeligt för ikke åt sige manligt det vil värre åt

företaga en saadan Fordeling saaledes, åt det Rotta andag blot tilnrermelsesviis

kunde haabes åt vsere rammat, og selv om saa kunde 18enkes, förmenas

dog hvar Enkelts Andeel deri för de Flestes Yedkommende åt vilde bliva

en ganska forsvindende Storrelse. Ved derimod, overeenssteminende med

Commissionens Förslag, åt samla de indkommende Belob til et Helt og stilla

dem til Rongens Raadighed för åt anvendes til Foranstaltninger sigtende til

åt vserge privat Eiendom mod Skadetilfoielser af Rean, vilde man efter Commissionens

Mening för det Förste opnaae, åt dermed vilde kunna udrettes

noget Klsekkeligt, og dernäst vilde man have al renlig Garanti för, åt Midlerne

virkelig kom banda Enkeltmand og det Hela till sand! og varigt Gavn;

navnlig paapeger Commissionen, åt der kunde opfores Gjserder paa Steder,

hvar dissa vilde gjore god Hytta. Ogsaa Hensynet til det Yanskelige i åt

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Bil. till Kong!. Maj ds nåd. Trop. om antagande af eu Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

controllere, hvor mange Tiger eu Lap har betet sine Reen paa hvert enkelt

Mands Grund eg det Umulige i åt optulle Renerne uden Lappernes Samtykke

eller Hjgelp hav bevseget Commissionen til åt affatte den her omhandlede

Bestämmelse som skeet. Commissionen gjor opmterksom paa, åt der saaledes

kaotisk ikke vil blive afkraevet norske Reeneiere Afgift för Vinterbete

i Sverige, da de Streekninger, som dertil benyttes, udelukkende tilhore Krönen.

Med Hensvn til Fastssettelsen af Afgiftens Storrelse har Commissionen

anstillet en Gjennemsnitsberegning, hvorefter hvar Lap er antaget åt skulle

betala för 10 Tiger s Bete; den i det tidligere Tidkast föreslå ande Beta lång

er saaledes bibeholdt.

Commissonens Förslag, hvorefter Reenbetesleien skal opkreeves ved

offentlig Föranstaltning og af det Offentliga anvendes i Lappernes Interesse,

anbefaler sig i flere Henseender framför den hidtil bestaaende Ordning, hvarunder

Betesleien opkrmves af og tillige tilfalder de private Grundeiere, og maa

det navnlig erkjendes, åt ved Commissionens Förslag et Forhold vil vivre

undgaaet, der let kan fremkalde smaa Rivninger mellem Farterna. Paa den

anden Sida er man ikke uden Betsenkelighed ved Förändringen, forsaavidt

den kan teenkes åt vsekke nogen Misnoie som en ikke strängt nödvändig

Forrykkelse i et privat Forhold, hvarmed en og anden Grundmur hidtil har

fundet sig tjent. Det erkjendes ogsaa, åt Forslaget ikke griber saaledes imf

i det Övriga System, åt man för dettes Skyld vilde vivre nodt til åt bolde

derpaa. Ikke destomindre floder man af foranforte Hen syn saavelsom i Henhold

til, hvad Commissionen forovrigt har anfört, overveiende Grund til

åt bolde sig til Forslaget, saameget mera som Amtmanden i Tromso ikke

har fundet det förnöden!: åt gjore nogen Bemmrkning ved samme.

ad § 7.

Om denne Bestämmelse er handiet ovenfor. Efter hvad Commissionen

har forklaret, maa det formenlig antagas, åt en Distriktsinddeling uden mogen

Yanskelighed lader sig tilveiebringe med det foreskrevne Hänsyn för 0ie, åt

hvart Omraade kun skal omfatta Reen, som ikke lettelig villa saga over i

andet District. Fn omhyggelig Overholdelse af denne Regel vil efter Departementets

Förmaning fjerne en viesentlig Deel af de Betaenkligheder, som

maatte kunna n ceres mod Feellesansvarligheden, og med?Hänsyn til hvilka forovrigt

henvises til den foregaaende Fremstilling. Ligesom Departementet i

det Hela floder Commissionens Begrundelse af detta Punct overbevisende og

ikke veed åt paapege nogen anden Udvei til åt naae Oiemedet, saaledes troer

man smidig åt börda udhseve, åt Nodvendigheden af det omhandlede Ftellesansvar

luden visso Grsendser har fremstillet sig som uundgaaelig för allo

dem, der have yttre t sig om Sägen efter åt have anstillet personlige lågt
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

sa. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. lappare i Sverige och Norge. 73

tagelsCT i Tromso Amt, hvilket navnlig gjaelder mervserende Commissions

Medlem, Amtmand Smith, som tidligere delte de fremsatte Betaenkeligheder

lmod Systemet. . 6

ad § 8.

Denne §, der svarer til § 4 i det tidligere Udkast, indeholder nye eg

omstsendelige Bestemmelser angaaende Opgaver over Antallet al Reen m Y

som drage fra det ene Rige til det andel, samvetsöm om Talg af Opsynsmaend

!n'' V, 1 fe herom ifolge Codicillen hidtil gj ad den de Regler foreslaaes navnlig

rosende 1 orandrmger, hvilke dog ville snes udelukkende åt gaae ud

paa en hensigtsmaessigere Administration oden i nogen Maade åt influere paa

Lappernes materielle Rettigheder: 1

a) Istedetfor fra Lensmand i det ene Rige til Lensmand i det andel bestemmes

der, åt de omhandlede Opgaver skulle sendes mellem vedkommende

Amtmand og Landshövding, en Förändring i Forretningsordenen

der af Commissionen — Altrykket pag. 30 — oplyses i de senere Aar

allerede åt have bindel Sted, og som synes åt anbefale sig ved sin

Hensigtsmsessighed.

h) Istedetfor som i Codicillen forudsat — i Ud kastet af 1862 havdes

ingen Bestemmelse beröm — Lappelensmsendene med Lagrettesimend

en Institution, der formentlig för over halvandet hundrecfe Aar siden

har ophort åt existere i Tromso Amt, — blifver det vedkommende

Amtmand eller Landshövding, der, naar Hemsynd til Rummet oj0r

det nodvendigt, kan henvise overskydende Antal Reensdyr til et andel

District. Ogsaa delte maa ansees som eu hensigtsmiessig og i Nödvändigt^

begrundet Förändring. 88

Med Hensyn til de lovrigt i denne § föreslående Bestemmelser bemserker

Commissionen, åt det er gjort Lappen til Pligt åt opgive för Lensinanden

ogsaa sit Huusfolks Navne samt ved Angivelsen af Reentallet tillige åt

oplyse, hvem der eier de Reen, han vil före med sig; det Förste för åt

man skal kunne bedomme, hvarvid! der i Tilfadde af Faderens eller Fleres

Iravrer fra Hjorden, er Folk filbåge, som kunne vogte denne, ligesom det

anfores o verke vedel åt värre af Interesse åt kjende, med hver stor Huusstand

hver Lap kommer over til Laude! — det Andel, fordi det tiltramges

navnlig ved Beregningen af den i § 6 foreskrevne Afgift, der kun skal erIsegges

för Bete i fremmed Rige og altsaa ikke f. Ex'' af norske Reen, som

svenske Lapper om Yinteren have bevogtet i Sverige og nu forer filbåge

hertil, (cfr § 22), medens en Specifikation af de norske Reeneiere dog vil värre

af Yigtighed foi det Tilfselde, åt man ved norsk Lov i Fremtiden skulde

Bill. till Bilcsd. Prot. 1871. 1 Samt,. 1 Afd. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Bil. till Kongl. Mops nåd. P.op. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

ville paalsegge norske Reeneiere Afgift för Bete her i Landet. For 1 oi - sommelighed eller Urigtighed med Hensyn til Opgaverne hai Commissionen

foreslaaet hoiere Roder end i det tidligere Udkast fastsat, hvar det Hemlig val

fra 1 til 4 Spd, i Betragtning af den Betydning dissa Opgaver antagas åt

have för bele den paateenkte Ordning af Sägen. För åt skaffa Opsynsmanden

mere Anseelse har Gommissionen troet det hensigtsmeessigt, åt han meddelas

en formelig Beskikkelse af Overovrigheden.

Amtmanden i Tromso Amf har i sin over Sägen afgivne Erkltermg

med Hänsyn til Bestemmeiserne i §ens 2den Passus bemeerket, åt man ikke

kan vaere sikker paa, åt alla de Papper, der “ agte “ åt opholde sig inden

et og samme Opsynsdistrict — hvilke efter Förslaget mallem sig skulle vselge

en Opsynsmand — ogsaa virkelig komma til åt opholde sig der, idet vedkommende

Amtmand eller Landshövding, naar han Under, åt de Papper,

som agte åt opholde sig inden et og samme Opsynsdistrict, har flere Reen

end Rummet der tillader, kan imf skr-enke Antallet saaledes, som han Under

rimeligt og hänvisa de overskydende Dyr med deras Liera til nsermeste

District, hvar Rum Andas. De Papper, som virkelig komma til åt opholde

sig inden et og samme Opsynsdistrict, kan altsaa — bemserker Amtmanden

vivere — blive deels herre og deels flere end de, som “agte“ åt opholde

sig der, man alene de förste bor efter Amtmandens Förmaning v galge Opsynsmand.

Skal detta foregaae paa den i Lovudkastet foreslaaede Maade, vil

det, anforer Amtmanden, andag kunna leende, åt Opsynsmanden senare af

Landshövdingen eller Amtmanden bliver udvist af Opsynsdistrictet, og åt

detta saaledes bliver oden Opsynsmand. Amtmanden formener derför åt Valget

af Opsynsmand ikke burde ''företages forend det var andelig afgjord hvilke

Papper der kom til åt Page Ophold luden ethvert Opsynsdistrict. Til flen

Ende foreslaaer lian 2det Afsnit af §en saaledes affattet: ”Efter dissa Opgaver

förfäder Lensmanden Fortegnelse, som viser, hvilke Papper og hyor

mange Reen der vil komma til åt opholde sig luden ethvert Opsynsdistrict,

og sendes samme i 2 Exemplarer til vedkommende Landshövding eller Amtmand,

der för de Pappers Vedkommende, som ere bestemte paa åt flytta

over i andel Riga, översänder det ene Exemplar til dettes Amtmand eller

Landshövding. Denne m eld er snarast muligt tilbage til Hjemlandets Landshövding

eller Amtmand, om han har Noget med 14ensyn th den ved Fortegnelserne

angivne Ordning åt bemärka og isaafald hvad, idet han Hemlig, dersotn

han floder, åt der til noget Opsynsdistrict vil komma et större Antal

Reen, end Rummet med Rimelighed tillader, er berettiget til åt hänvisa det

overskydende Antal til nsermeste District, hvar Rum gives. Denne Underretning

meddelar Hjemlandets Landshövding eller Amtmand til vedkommende

Lensmaend, som derefter, om fornodiges, företaga Omordning og författa nye

Fortegnelser, der vise, hvilke Papper og hvar mange Reen der saaledes

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Forordn. rör. Lag.) ar ne i Sverige och Norge. 75

komme til'' åt tage Ophold inden hvert Opsynsdistrick Naar dette saaledes

er endelig afgjort, foretages af de Lapper, der ville komme til åt opholde

sig inden et og samme Opsynsdistrict, Valg, bestyret af Lensmanden, paa en

Opsynsmand af deres egen Nid te. Strax derefter sender Lensmanden de

nye Fortegnelser i 2 Exemplarer og Underretning om Udfaldet af Opsynsmeendsvalgene

til Landshövdingen eller Amtmanden, som för de Lappers

Vedkommende, der skal over i andel Läge, sender det ene Exemplar til

Amtmanden eller Landshövdingen der. Opsynsmaendene meddeles derhos af

Hjemlandets Landshövding eller Amtmand Beskikkelse og af vedkommende

Lensmand den Fortegnelse over allé Lapper, som komma til åt staae under

hans Opsyn”.

Departementet er ikke utilboieligt til åt antaga, åt de af Amtmanden

foreslaaede Modificationer vilde vsere virkelige Forbedringer. Paa Grund af

Vanskeligheden ved åt hare fuldsteendig Oversigt over allé de Forhold, som

muligens kunna have Krav paa åt komma i Betragtning ved Ordningen af

dissa Detailler, og da de formentlige Mangler ved Commissionens Förslag

ialfald ikke synas åt vgere af veesentlig Betydning, anseer man det försigtigt

åt bolde sig til detta uforandret.

I Förbindelse härmed skal Departementet omhandle et af Amtmanden

i hans Erkleering fremsat Förslag om, åt de valgte Opsynsmaend tilstaaes

nogen Godtgjorelse. Det er i denne Anledning fremhmvet, åt Nytten af

Boven ganska og aldeles vil afhmnge af en noiagtig Gjennemforelse af de

forskjellige Bestämmelse!'' og navnlig af, åt de bland! Lapperne valgte og

beskikkede Opsynsmamd punktlig gjore deras Pligt. Amtmanden antagen

saaledes, åt det i den omhandlede Hänseende vil virke kraftigt, ligesom det

förmenas åt have Billighed för sig, åt der tilsegges dem nogen Godtgjorelse

för Udforelsen af deras Forretninger. Ellers frygter han för, åt der hos

Lapperne kunde fremkaldes klang til åt unddrage sig deres Pligt, saavidt

de kan, og åt modvirke detta alene ved Sträf, antager han ikke gjorligt,

hvorimod efter hans Formening en liden Aftunning i denne Hänseende vilde

latta betydeligt, da Lapperne i Almindelighcd s actie stor Pris paa Penge.

Hvar stor denne Aftunning bor vaere, tor Amtmanden ikke med Sik karbad

angiva, idet han antager, åt Erfaringen bedst vil lsere dette. Maaskee, bemaerker

han, bor der begyndes med 5 til 15 Spri. för hvert District efter

dettes Udstraekning og efter den större eller mindre Meengde af Papper og

Reensdyr inden samme.

Departementet skal gjore opmeerksom paa, åt efter Commissionens

Förslag skulde Antallet af Opsynsdistricter ia It bli ve 19. Regner man efter

Stiftamtmandens Anslag en Gjennemsnitslon af 10 Spd. för hver Opsynsmand,

vil det Belob, hvarom der her aarlig kan bli ve Sporgsmaal, selv om

man gaaer ud fra, åt der i flere Opsynsdistricter maa bli ve åt ansaette to

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Bil. till Kongl. Maj-.ts nåd. Trop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Opsynsmsend — en norsk og en svensk — forholdsviis bleve af mindre Betjening.

Idet man med Stiftamtmanden antager, åt det vil bidrage til åt

skjeerpe Opsynsmaendenes Iver för Opfyldelsen af deres Pligter og derigenom

bidrage til åt sikkre eu heldig Gjennemforelse af den nu foreslaaede

Ordning, att Opsynsnuendene erholde nogen Godtgjerelse, Under Departementet

åt burde tiltraede Forslaget og skal man i sin Tid tilläde sig åt fremkomme

med Förslag til naadigst Proposition til Storthinget om Bevisning i dette

Oiemed. Godtgjerelsen ber för menlig efter udfert Hverv för hvert Aar bestemmes

af Amtmanden og afpasses efter Districternes Sterrelse og Forretningernes

Beskaffenhet Det er en Selvlelge, åt den tillstaaede Godtgjerelse

i Tilfeelde af Pligtforsemmelse fra Opsynsmandens Side ber kunne formindskes

eller endog ganske inddrages; da man imidlertid anseer det rettere, åt

udtrykkelig Bestemmelse beröm findes i Boven, vil man foreslaae en saadan

tilfert.

Departementet antager saaledes, åt der bor gifves §en et Tillaeg saalydende:

”Forsaavidt de fornodne Midler dertil bevilges, tilstaaes Opsynsmaendene

en i Forhold til Districternes Sterrelse og Forretningernes Beskaffenhed

passende Godtgjerelse, der efter udfert Hverv för hvert Aar bestämmes

af Amtmanden. Denne Godtgjerelse kan dog forminskes eller ganske

bortfalde i Tilfaelde af Pligtforsemmelse fra Opsynsmandens Side.”

Amtmanden har framdeles udtalt sig för, åt der til ydermere Betryggelse

för Lovens Gjennemforelse ansaettes nogle extraoixlinaire norske Politi - functionairer, som hanne mede Lapperne strax de overskrede Greendsen eller

snarest nådigt derefter og navnlig komma i Förbindelse med de beskikkede

Opsynsmaend. Han antager, åt der häraf vil kraeves mindst eea för hvar

saerskilt Ström af Papper, som kommer over Greendsen eller ialt omtrent 10,

og formener han, åt Hd giften herved vil andraga til omtrent 30 Spd. maanedlig

för hvar eller beregnet efter en Tjenstetid af 2Y2 Maaned oärlig för

hvar til et Beleb af ialt 750 Spd oärlig, en Opoffrelse — bemaerker Amtmanden

— der ikke kan ansees åt veere för stor, saafremt derved kan opnaaes

Orden i Forholdet niellera den agerdyrkende Befolkning i Districtet

og de nomadiserande Papper. Lensmamdene, bemaerker han, gjere ne rolig

ingenlunde dissa Functionairer överflödige, idet Inne i den korta Sommartid

ere saa starkt optagne ved deras mangfoldige andre Forretninger, åt det vil

veere umuligt för dem åt skjkanka Lappesagen den specielle og vedholdende

Opmeerksomhed, som nödvändig maa til, iseer i Begyndeisen, hvis den tilsigtede

Bedring skal opnaaes.

Departementet antager imidlertid, åt man, om den paataenkte Lov kommer

istand, ikke ber gribe til denne y de diger e Forholdsregel, saaleenge man

ikke maatte have faaet Erinring för, åt Boven ikke liden den nogenlunde

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj-.ts nåd. Trop. om antagande af eu Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 77

vill formaae åt fyldestgjore sit 0iemed. For Tiden Under man saaledes dike

tilstrsekkelig Opfordring til åt andraga paa den omhandlede Föranstaltning.

ad § 9.

Commissionen tiar anseet det hensigtsmsessigt noiagtigt åt angive og

åt samle paa eet Sted allé en Opsynsmands Pligter og Rettigheder, da hans

Ombud er af saa stor Betydning för den Ordning, som paa tankes istandbragt,

åt baade han selv og Andre med Lethed bor kunna overskue hvad

han er förpligta og berettiget til. Nodvendigheden af åt tilstaae Opsynsmanden

en saa betvdelig Myndigbed, som i §en skönt, flyder efter Commissionen

s Mening af Forholdets Natur. Der maa nemlig -— anforer Commissionen

— veere Een, i hvis Person de beveegelige och spredte Tapper saa

åt sige ere samlede til en Enhed, saa det bliver muligt åt ssette sig i Förbindelse

med dem, idet man bölder sig til denne Ene, der bär til Pligt åt

angive et Sted, liv or han sedvanlig vil veere åt treeffe.

Amtmanden bär, navnlig med Hensyn til Yanskeligheden af åt bringa

Criminallovens almindelige Bestämmelse!1 om Sträf för Ombudsman^ i Anvendelse

i Tilfeelde af Pligtforsommelse fra dissa Opsynsmaends Side, foreslaaet,

åt der til §en skid de foies eu Bestemmelse indeholdende udtrykkelig

Sträf af Boder för saadan Förseelse, saaledes åt Lapperne selv kunde bese

sig det til. Departementet er dog tilboieligt til åt ansee detta mindre nödvändigt.

Na ar § 8 — som af Departementet foreslaaet — indeholder den

Bestämmelse, åt Opsynsmsendenes Godtgjorelse kan formindskes eller andag

aldeles bortfalde i Tilfeelde af Pligtforsommelse, antager Departementet, åt

der Peri vil findes tilstrmkkelig Betryggelse.

ad § 10.

Den Distinction, som Commissionen her i lste og 3die Passus bär

gjort modem Skada paa Tiger, Eng, Udengslaatter, Skov eller Multebserland”

paa den ene Sida og ”Udmark” paa den anden, er, som i det Foregaaende

nsermere ombandiet, et Udtryk för Begreendsningen af den Lapperne i § 3

tillagte Betesret over Landet, saaledes som Commissionen er blevet enig om,

åt denne Ret endeligen bor formuleres.

Amtmanden i Tromso bär vistnok gjort den .Indvending mod den i

§ens sidste Passus indeholdte Bestämmelse om Edmark, åt den synas i den

Grad åt stötte sig til vage Skjon, åt den sand synlig viis kun vil leda til

Tvivlsmaal og Strid, hvorfor han antager, åt Erstatningspligten paa saadan

Mark efter 8de Juli bor veere ubetinget.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Bil. till Kongl. Maj:ts nfal. Trop. om antagande af en Förord)!, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Departementet vil ingenhmde fratjende denne Indvending nogen Yeegt.

Men uanseet dette tro er man dog, åt den af Commissionen foreslaaede Ordning,

naar derunder indbefattes FeeJlesans varlighed i den tilsigtede Udstreekning,

vil vise sig nogenlunde til fred sstillende for begge Parter, hvorfor man

vil tilraade, åt den tages til Polge.

Med Hensyn til §ns enkelte'' Bestemmelser, bemserker Commissionen,

åt det, som i Udkastet af 1862 § 6, er gjort Lapperne til Pligt med Omhu

åt vogte sins Reen, liden åt der er opstillet neermere Forskrifter i denne

Henseende, hvilket efter Commissionens Formening heller ikke lod sig gjore.

Ordet ”Udengslaatter” har Commissionen brugt för åt betegne Eng i Udmarken,

frembragt enten ved Rydning eller af Naturen, med Udelukkelse af

udyrkede Myrstraekninger, om disse end ere bevoxede med saadant Grees,

som til Nod kan benyttes og virkelig ogsaa benyttes til Kreaturfoder. Saadanne

Myrstraekninger, som Naturen selv har dannet og Menneskehaand ikke

lågt nogetsomhelst Arbeide paa, bor efter Commissionens Mening stettes i

Classe med almindelig Udmark, om de end bane Navn af Skatter. De findes

Hemlig mangesteds stia hyppig og saa spredte åt det vilde vane förbundet

med uovervindelig Yanskelighed för Lapperne åt bolde Renen borte fra den

paa anden Maade end i §en med Hensyn til Udmark bestemt. Udtrykket

”Udengslaatter” antages tilstreekkelig betegnende för Almuen, som pleier åt

skjselne mellem saadanne Skatter og ”Myrskatter”.

Med Hensyn til de i §en indeholte Bestemmelser om Fsellesansvar i

visso Tilfeelde för Skade, tilfoiet ved Lappernes Rensdyr, er det Fornodne

förän anfört.

Den i §ens sid ste Punktum för Tromso Amts Vedkommende seerskilt

foreslaaede Bestemmelse har Commissionen motiv er et saaledes.

Naar Lapperne under Nedflytningen om Yaaren före over Hoifjeldet,

findes sammesteds kun saa re lidet Fock för Renen, saa åt det endog ikke

sa ganske sjelden skal flående, åt selv voxne Reen do af Bult. I det nu

de hungrige Dyr neerme sig Lysten, hvar Aarveien er videre fremkommen,

anfores det ikke åt veere let för Lappen åt styre dem. Dette i Förbindelse

med hvad der er oplyst i Commissionens Moder, åt der ikke i Almindelighed

findes tilstreekkelig Fock för Renen i de hoiere liggende Strog forend

14 Dage efter St. Hanstid, har fremkaldt Bestemmelsen om Fribed för Erstatningsansvar,

om de komme ind og bete paa Udmarken i Liden för fide

Juli, naar denne Frihed kun ikke benyttes saaledes, åt Enkeltmand derved

i vsesentlig Grad bebyrdes. Yed dette Tillseg har Commissionen t sankt åt

förebygga, åt Lapperne ikke leegge sig före paa enkelte för dem maaskee

sserdeles bequemme Steder og der lack afbeta alt Grees; thi isaafald skulde

Ansvar som almindeligt indtraede. Herved anseer Commissionen den Fastboende

betrygget paa samme Tid som der er taget billigt Hänsyn til Lap
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 79

pens Kaar. Selv om Hemlig den Fastboende i Tiden för 8de Juli skulde

blive gaaet for nser paa sin ovrige Udmark, har han dog Udengsletterne,

der til enhver Tid ere fuld t beskyttede, til Hjaelp til Bete för sit Bofre. Med

de Beskyttelsesmidler, som de nu foreslaaede Bestemmelser ville yde de Fastboende

i Sammenligning med for, samt i Betragtning af Lappernes Kaar paa

den omhandlede tidlige Aarstid, antager kommissionen, åt der neppe ber feres

nogen Klage fra de Fastboendes Side over den Lettelse, som man her har

fundet det nedvendigt åt tilstaae Lapperne, för åt ogsaa de k un ne leve.

Naar Bestemmelsen er indskrsenket til Tromse Am t, anferes dette åt have

sin Grund bände i Naturforlioldene eg Reenmeengden dersteds i Sammenligning

med de sydligere A ruter, hvor en saadan Undtagelse fra den almindel

ige Regel ikke er fundet förnöden.

ad § 11—18.

Det i disse §§er foreslaaede System af Betsregler til Indtale af Erstatning

för Skadetilfoielser af Reen (§ 10) falder i alt Veesentligt sammerr

med Regjeringens tidligere Utikast, dels §§ 8—10 og 14. Förspel len hidhorer

isser derfra, åt Gommissionen har anseet det rigtigt, staerkere end i

nmvnte Udkast skeet, åt paaskynde de forelobige Skridt til Skadens TJndersogelse

og Yserdsmttelse samt i Lighed med den Kongelige Proposition af

27 December 1862 angaaende Bevogtning af Rensdyr med Vid ere i det

egentlige Finmarken mere omsteendeligt åt angive de Hänsyn, der skulle tages

ved Skjon over Skadens Oprindelse og Omfång og de Förmer, som dermed

skulle befolges. Meget af hvad der i sidstnaevnte Henseende har faa et

sin Blads i Boven, kunde vistnok, bemserker Gommissionen, deels ordnes ved

eensidig norsk Lov, deels ogsaa överlädes til Administrationens og Domstolenes

Skjonsomhed eller paabindes Lensmmndene ved Instrux.; men da man

fra svensk Side har seet en Betryggeise för Lapperne deri, åt de omhandlede

Regler indtages i Mellemrigsloven selv, har Commissionens norske Medlemmer

troet åt burde indgaae derpaa.

Foruden de nedenfor nmvnte Forandringer, som Committéen har foreslaaet

i det tidligere Udkast, skal Departementet paapege en ikke uveesentlig

Förändring, der er gjort i sammes § 10. Efter den sidste Passus i denne §

skulde det, naar nådelig Dom var fa Iden i Sägen, paaligge vedkom ärende

Amtmand (Landshövding) åt foranstalte den ved Dommen bestemte Skadeserstatning

tilligemed samtlige Omkostninger forskudsviis udbetalt de Skadelidte

af en offentlig Gassa, og skulde han, forsaavidt Udredelsen af nogen

Deel af Belobet paalaa Lapper af det andet Rige, erholde detta Belob refunderet

af offentlig Gassa i detta, hvarefter Refusion af Amtmanden (Landshövdingen)

skulde soges ved Udligning paa de Erstatningspligtige hvar luden

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Bil. till Kongl. Majits nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

sit Rige. Mod denne Bestämmelse udtalte Hans Excellence den svenske

Jnstitie-Statsminister sig i den ovenomhandlede Erklsering af 22de December

1862, idet Hans Excellence — förliden det Betsenkelige i den Grundsanning,

åt Staten skulde paatage. sig Forpligtelsen til åt godtgjore Skade, som dens

enkelte Medlemmer tilfoie hverandre — fremhsevede, åt hvert Lands Indvaanere,

naar de bleve tilsagte Erstatning af Staten för hvilkensomhelst Skade,

som Lappernes Reen maatte gjore paa deras Eiendom, muligens deels ikke

vilde komma til åt iagttage al den Omsorg til Forebyggelse af Skada, som

ellers sikkerlig ikke forsom mes, deels heller ikke gjore sig särdeles Flid för

åt opdage den eller de Skyldige. En saadan Pligt för Staten, formeente

Hans Excellence, börda heller ikke Ande Sted, naar Staten ikke paa samme

Tid gaves Ret til åt intervenera i Skadeserstatningssporgsmaalet og paaanke

Dommen, hvilken i de Tilfselde, hvar Sägen behandlades ved Domstol i det

allhet Land, val torda vsere Förbundet med störa Vanskeligheder. Denne

Anskuelse, der ogsaa deeltes af Amtmanden i Nordlands Amf, har Commissionen

ligeledes tiltraadt, idet den — Aftrykket pag. 20 — bemserker, åt

naar bände de Påstående og Lapparna i den Hd strykning, som ved Lovudkastet

skeet, erholde det Offentligas Bistånd til Indtale af sin Ret, saa åt

denne bliver dem ligesaa vis i Forholdet til hverandre indbyrdes, som Tilfeldet

er ellers Hand og Hand i niellera i Landet, bor der efter Commissionens

Mening ikke gaaes videre og forskudsviis Udbetaling til den Skadelidte

af en offentlig Oasse ikke ände Sted.

Departementet, der maa erkjende Ysegten af de anforte Grunda, Under

sig ikke foranlediget til åt foreslaae Bestämmelsen gjenoptaget.

De Övriga af Cominissionen foreslaaede Forandringer i Regjeringens

fornsevnte Edkast ere folgende:

a) Åt den i § 11 omhandlede förste Besigtelse maa kunna udtores eller

baxa sin Gyldighed, om ingen Representant för Lapparne har vseret

tilkaldt, naar detta ikke inden 48 Ti mer efter Skadens Opdagelse har

ladet sig gjore. Saadanne Tilfselde kunna — anforer Cominissionen —

som Folge af Lappernes Levessei m. Y., ofta indtrseffe, og en ubetinget

Förskrift om Tilkaldelse af Lapper skulde derför efter Commissionens

Mening i mango Tilfselde blive en uoverstigelig Binäring för,

åt den Skadelidte kunde komma til sin Ret.

b) Åt de Msend, der forelobig have synat Skadan, og som, banda hvad

dans Oprindelse og Stornäsa angaaer, i de fleste Tilfselde villa vsere

de paalideligste og ofta uundvserlige Vidner, om muligt altid skulle

fremstilles ved den Forretning, der siden afholdes af Lensmanden.

c) Åt denne Forretning bliver ikke blot en Undersogelses- man ogsaa en

Skjonsforretning over Skadens Storrelse, i hvilken sidste Hänseende den

dog i Tilfselde af senare Rettergang skal kunna forandres af Dommer og

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majtte nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lupparne i Sverige och Norge. 81

Lagrette, naar dertil ved senere fremkorane Oplysninger findes Grund

(se § 12). I Förbindelse dermed staaer Commissionens Förslag om, åt

der til disse Forretnjnger skal tilkaldes Lagrettesmsend af Udvalget,

efter Lagretteslovens § 18, hvilket stemmer med den Kongelige Proposition

af 27 December 1862 angaaende Bevogtning af Reen med Yidere

i Finmarken.

d) Åt, naar Sägen maa atgjores ved Rettergang, det Offentliges Pligt til

åt antage sig den ikke indtrseder överalt eller ubetinget, men kun i de

Districter, hvor Forholdene have gjort det nödvändigt åt indfore Opsyn

og Fsellesansvarlighed, og selv her kun, hvor Skaden er af nogen Betyd

enhed eller — som det hedder i § 13 — ”staaer i rimeligt Fördold

til de med dens Paatale forbundne Omkostninger.”

Commissionen bemärker i denne Anledning, åt naar i Egne,

hvor Reenhold Under Sted, Inddeling i Opsynsdistricter og dermed folgende

Fmllesansvarlighed dog ikke er import, maa dette forudsmttes

åt grunde sig paa Reenhjordenes ringare Antal og andre Fördold, der

gjore, åt Skadetilfoielser ved Reen kun sjelden forekomme og åt det,

hvor de forekomme, ikke er vanskeligt åt opdage Dyrenes Eier. Men

under saadanne Fördold er der efter Commissionens Mening ingen

Grund til åt indfore en saa extraordinär Indretning som offentlig Paatale

af rent private Retskrav. Den samme Betragtning har för Commissionen

gjort sig gjaeldende med Hensyn til Erstatningskrav för surna Skadetilfoielser,

hvis Paatale kun vilde robe Egennytte, som det Offentlige

ikke bor rsekke Höand en.

e) Åt Sager af dette Slags ikke skulle paatales efter de almindelige Regler

för offentlig Paatale, men som Politisager, dog åt det tilstedes Angjaddende

åt mode ved Sagforer. Commissionen bär herved tilsigtet Besparelse

i Omkostningerne, der vel i Regelen, men dog ikke altid, k tinne

ventes erstattede af de Piltalte. Den Betryggelse för Behandlingens

Omhyggelighed, som ellers ligger i Beskikkelse af en lonnet Referent og

Defensor, antager Commissionen i de her omhand lede Sager att haves i

den Bistånd, som Politiactor vil have i den af Lapperne selv valgte

Ombudsmand. .

f) Åt Anlseg af dette Slags Sager, b vört Beviset! ofta kan trnnkes åt ville

gaae takt ved lmngere Tids Udssttelse, isaafald skal kunna foregaae ved

Extraret (§ 13) og ikke — som i det tidligere Udkast bestemt — vtere

absolut bundet til de almindelige Thinge, hvilde i dissa Egna kun höides

to Gånge aar lig. Extraretter i denne Anledning för Tromsoegnens

Vedkommende, hvar Conflicterne hyppigst förekomma, anfores i Regelen

åt villa bliva behandlade i Tromsö, hvor Foged og Sorenskriver boe,

Bih. till Biksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. '' H

opaginerad Kontrollera mot PDF

62 !til. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om anlagande af en Förordn. rör. Lnpparne i Sverige och Norge.

og ville saaledes ikke foranledige Skyds- och Dieetudgifter til Rettens

Betjente.

g) Åt i de Tilfselde, hvor der f. Ex. paa Grund af Dodsfald ikke haves

Adgang til åt stsevne vedkommende Opsynsmaend, allé de, mod hvem

Ansvar agtes gjort gjseldende, maa steevnes (§ 15), medens efter det

tidligere Edkast i saadanne Tilfselde Indstsevning af eu Enkelt af de

Erstatningspligtige skulde v se re tilstrsekkelig. Till denne Förändring

har Commissionen fundet sig foranlediget af de samme Betsenkeligheder,

som angaaende dette Punct udtaltes af den svenske Justitie-Statsminister

i hans ovennsevnte Forestilling af 22dre December 1862, hvor det fremhseves,

åt det af Bestemmelsen vilde kunne blive en Folge, åt vedkommende

Lappers Sag blev udfort af en Person, til hvem de ikke

nserede nogen Tillid, og som forovrigt ikke havde tilstrsekkelig Interesse

för åt varetage deras T arv, åt Bestemmelsen saaledes kunde blive skadlig

för Lapperne og ialfald iidet betryggande för deras Rot, samt åt

den forovrigt ikke stemmede med anden gjseldende Rettergangsordning i

Sverige.

h) Åt Varsel til Domstol i andel Rige för den, hvis Opholdssted ikke

kjandas, gives ved Brasning fra Kirkebakken eller i Sverige fra Prsedikestolen

i det Sogn, hvor han senast borta hjemme. Efter § 14 i Edkastet

af 1862 skulde Varselet gives paa det Sted, ”hvor Angjgäldande

sidst vilkorlig opholdt sig”, en Bestämmelse, anforer Gommissionen, som,

hvor det gjsekter Nomader, der hytta sina Teka med sig, lettelig i Anvendelsen

kunde fremkalde Vanskeligheder.

i) Åt Bestemmelsen i det tidligere Edkasts § 14 om, åt Stackning, naar

Sägen udfores af det Offentliga, skal forkyndes af Strevnevidnerne liden

Betaling, er udeladt som formeentlig överflödig paa Grund af den i begge

Rigör beröm gjgäldande almindelige Lovgivning, hvorimod Gommissionen

i § 12 har indtaget den fornodne Bestämmelse om Lensmandens og

Lagrettets Betaling för de deri ommeldte Forretninger.

k) Åt ved Förslagets § 14 de foranstaaende Rettergangsregler ere indskrsenkede

til Erstatningssogsmaal-, som opstaae i Norge, medens i Sverige

den almindelige Lovgivning kommer til Anvendelse. Gommissionen

har herved nkaret saamoget mindre Betsenkelighed, som der efter Forholdenes

Nedför, da norske Lapper kun opholde sig i Sverige om Vinteren,

kun yderst sjelden kan opstaae saadanne Sporgsmaal der.

Departementet tiltrseder de saaledes af Gommissionen foreslaaede Afaendringer,

idet man maa erkjende, åt de, som tilsigtende åt opnaae större Sikkerhed

med Hänsyn til Bevisets Erhver,velse saavelsom större Hurtighed i

Behandlingen, i det Hela taget maa ansees som Forbedringer.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majits nåd. Prop. om antagande af en Förordm. rör. Lapparne i Sverige och. Norge. 83

Amtmanden i Tromse har i den ovenberorte af barn afgivne Kritisering

drägt paa Bane endeel JEndringer i Gommissionens Udkast til de heromhandlede

§er, b vilde Departementet her skal tilläde sig åt nsevne. Ved § 11

bär Amtmanden gjort den Bemeerkning, åt da det i § 9 Bitr. f. er gjort

Opsynsmanden til Pligt, naar lian ltaldes til Besökelse, åt indkalde den

Skyldige, om denne er barn bekjendt, synes Ordene i §ens Bdie Punctum

(”hvis den eller de Skyldige ere kjendte, bor ogsaa de tilkaldes”) åt burde

ndgaae som överflödige og forvildende. Det Samme gjselder efter Amtmandens

Formening om Ordene i 4de Linie af § 12 ”den Skyldige, om han

kjendes, eller i andel Fald”, hvilke lian derför ligeledes foreslaaer udelaate.

Fremdeles bär Amtmanden med Hensyn til § 15 bemserket, åt deraf synes

åt fremgaae, åt naar Sag ikke anlsegges mod samtlige Papper luden et Opsynsdistrict,

men kun mod een eller nogle Papper, der kjendes som de Skyldige,

saa skal Opsynsmanden ikke staevnes. Detta antager han dog ikke er

Nemligen. Ligesom § 9 f, anforer lian, viser, åt Opsynsmanden er den, som

i ethvert Fald skal staevnes, og åt det er hans Sag åt indkalde den Skyldige,

om saa dan kjendes, saaledes Under han heller ikke i Preemisserne, nogen Antydning

til, åt §§ 11—16 eller nogen af dem kun skulde gjselde Sager,

hvari Feellesansvar skal gjores gjeeldende. Dermed vilde ogsaa efter hans

Förmaning et överorden iligt Skaar gjores i det Gode, som Bymeendene vilde

opnaae gjennem Opsynsmandsinstitutionen, og Lovens Vytte för den fastboende

Befolkning tilintetgjores. Det vil nemlig, vedbliver Amtmanden, ikke

vaere vanskeligt för en Opsynsmand åt opgive en eller et Par maaskee af

de fattigste Papper, og skulle, saa dissa stsevnes, vil det fast altid bli ve ligesaa

vanskeligt eller snarare umuligt, som det nu er, åt fåne Dom over dem.

Amtmanden foreslaaer derför § 15 affatta! — i Overeensstemmelse med hvad

han antager har veeret Gommissionens Mening — saaledes: ”Vaar Sag i

Anledning af Skadetilfoielse ved Rensdyr bliver åt anleegge mod Papper, skal

den rattes mod den Opsynsmand” o. s. v.

Departementet, der, ialfald hvad angaaer de to sid stanforte af Amtmandens

JEndringsforslag, ikke med barn vover åt gaae ud fra, att der kun

handlös om en Rättelse i Fdtryksmaaden, men derimod antager, åt det gjeelder

en ikke uvsesentlig Förändring i Realiteten af Gommissionens paa Pelles

Overveielser byggede Förslag, Under af det under § 8 anforte Hänsyn ikke

åt kunna anbefale denne Förändring, som heller ikke i Principet synes åt

vgere liden Betaenkelighed.

Med Hensyn til Bestemmelsen i § 13, odie Punctum, hvarefter de i

§en omhandlede Politisager skulle behandles ved de almindelige Thinge, hvar

ikke sseregne Omstsendigheder paakneve en hurtigere Behandling, har Amtmanden

bemserket, åt det ikke stemmer med, hvad Forholdene krseve i Amtet.

De almindelige Thinge holdes nemlig kun een Gång om Aaret og Extra
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Bil, till Kongl. Majits nåd. Prof, om antagande af en Förordn. rör, Lapparne i Sverige och Norge.

thing ligeledes kun een Gång aarlig. Af disse 2de Thinge falder det ene

saa tidligt, åt Lapperne i de fleste Egne end nu ikke ere komne til Ro paa

deres Sommeropholdssteder, eg det anuet saa seent, att de allerede deels ere

vendte tilbage til Sverig, deels ifserd med åt bryde ep did. Under disse

Omstamdigheder Under han, åt Lager med Lapperne i Almindelighed ikke

vil kunne behandles ved Thingene, naar Dom skal kunne erholdes nogenln.

nde hurtigt eg unodigt Ophold ikke skal forvoldes dem under deres Nomadeliv,

eg han foreslaaer derför, åt den omhandlede Bestemmelse forandres

derhen, åt den kommer til åt lyde saaledes: "Lager af dette Slags blive

efter Omstsendighederne åt behandle enten ved Extraret eller ved Thingene.”

Departementet man efter det af Åmtmanden Oplyste antage, åt det

maaskee tur de vane mindre hensigtsmaessigt, saaledes som af Gommissionen

foreslaaet, åt gjore Thingbehandlingen til eu Regel, der kun man fraviges,

hvor smregne Omstgendigheder paakrseve en hurtigere Behandling. Ved åt

affatte Bestemmelsen — som af Åmtmanden foreslaaet, — vil det vane

overladt til vedkommende Functionairers eget Skjön efter Sägens Beskaffenhet!

og Omstsendighederne forovrigt åt treeffe Yalget niellera de 2de Behåll dlingsmaader,

ved hvilket Yalg det v el tor forudsaettes, åt tilborligt Hensyn

vil blive tagel til, åt der ikke pa afor es det Offentlige uforholdsmtessige Udgifter

i Anledning af disse Säger, i hvilken Hänseende bemasrkes, hvad förän

er anfört under Litr. f. Departementet har derför företaget den af Amtmanden

foreslaaede Förändring i Bestemmelsen.

ad § 17.

Departementet antager, åt den, der forgaaer sig mod naervaerende §

ved ulovligen åt fselde eller mishandle Lappernes Reen, bor hare den samme

Adgang til åt blive fritaget för åt erkegge Boder ved åt indgaae rimeligt

Förlig med Vedkommende, som ved § 10 förste Passus er tilsagt den, ved

hvis Reen Skalle forvoldes paa Ägor, Eng m. V. Departementet vil derför

foreslaae, att der i naervterende §s andel Passus efter Ordene "efter forelobig

Undersogelse af Sägen snarest mulig" indskydes Folgende: — "saafremt

han ikke formaaer niellera Parterne åt tilveiebringe Förlig, i Tilfaelde

af hvis Opnaaelse Sträf för Skadetilföielsen bortfalder.” Forovrigt er denne

§ i Realiteten stemmende med § 11 i Regjeringens Udkast af 1862, kun åt

Bodernes Maximum, för åt bringe Lighed tilveie med Bodebestemmelsen i

§ 10, er nedså! til 10 Spd. og åt Paatalen af de heromhandlede Förseelser

er underkastet ganske de samme Forskrifter, som gjselde för Skadetilfoielser

af Reen.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:is nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne r Sverige och Norge. 85

ad § 18.

Denne § svarer til § 13 i det tidligere Udkast, kun med den Förändring,

der efter Commissionens Mening tilsiges af de heromhandlede Förseelsers

Art, åt ogsaa Overtraedelser af §§ 3 og 8 i Lighed med Overtraedelser

af § 10 skulle paatales ved Politiret og ikke ubetinget henskydes til de

almindelige Thinge, naar Ornsteendighederne maatte gjore en hurtigere Afgjorelse

önskelig.

ad § 19.

De i denne § — svarande med nogen Modifikation til § 15 i Fält

aste t af 1862 — indeholdte Bestemmelser angaaende gjensidig Exigibilitet

i det ene Rige af Förlig och Domino afsagte i det andet, an seer Commissionen

(p. 20) nodvendige, idet den bemserker, åt paa Grund af Lappernes

omflakkende Liv kunde Virkningen af en Dom, som var afsagd over dem i

det andet Rige, let blive tilintetgjort derved, åt de efter sammes Afsägelse

ikke mere begav sig derhän, i hvilket Tillftelde de paany maatte stevnes og

dommes i sit eget Land. Om der end — anfores det — i visse Tilfeelde

kunde vaere Sporgsmaal om Angjseldendes Reclamation og Udlevering, kunde

dette dog ikke finde Sted paa Grund af 1 lomme, hvorved Lapper, filial ge

det i Förslag bragte Faellesansvarlighedssystem, maatte vaere domte til i

Faelleskab åt erstatte Skada af Reen, fordi det ikke kan opdages, hvem de

skadegjärende Reen tilhore, og ei heller som Folge af Förlig, lydende paa

Erstatning for Sltade af samme Slags. Desuden vilde man, fremhaever

Gommissionen, ved Reclamation og Udlevering alene komme i Besiddelse af

Angjgeldendes Personer og ikke tillige af deres Eiendele, saa åt man alligevel

vilde vane afskaaret Adgang til åt lade Dommen exeqvere i disse.

Departementet maa vaere enig med Gommissionen om Vigtigheden. af,

åt de heromhandlede Bestemmelser optages i Boven, hvis Anordninger, sigtende

til åt gjore det muligt för den Forneermede åt forskaffe sig Fyldestgjorelse

og derigjennem til åt tilveiebringe en ordnet Retstilstand i Districterne og

et fredeligere Forhold mellem Fastboende og Nomader, kunne forudsees uden

disse Bestemmelser i mango Tilfaelde åt villo staae virkningslose. Man tillader

sig åt mindre om, åt Sporgsmaalet allerede forelaa, da Udfaerdigelsen

af en provisorisk Anordning var paa Bane, ved hvilken Leilighed den svenske

Justitie-Statsminister yträde, åt det vilde vaere betaenkeligt att bringe Bestemmelsen

i Förslag för Rigsdagen i Sverige, naar den ikke sattes i Förbindelse

orden med de iovrigt foreslaaede Bestemmelser om Ordningen af Flytlappernes

Forhold i begge Rigör eller med nogen anden mere almindelig Förskrift

om Fuldbyrdelsen i det ene Rige af Domare, afsagte i det andet. Da För
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Bil. till Kong!. M.oj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

slaget ved nmrvserende Leilighed — i Modssetning til förrige Gång, da Bestemmelsen

tonktes inäta gen i en provisorisk Anordning, omfattende kun

visse Bele af Commissionens tidkast til den endelige Lov — fremkommer

som et Led i det bele af Commissionen foresfaaede System af Regler, sigtende

til åt ordne Flytlappernes Forhold, tor der vsere Haab om, åt nogen

Betenkelighed i an ty ände Hen seende ikke bengel’ vil vsere tilstede.

§§ 20 og 21

ere med ubetydelige Redactionsforandringer optagne fra det tidligere Udkast.

ad § 22.

Denne § indeholder Hd k astets § 12 med en Begränsning, der flyder

af Bestemmelsen om, åt Lapperne skulle betale en Afgift för Bete i andet

Båge, og sigter til det gjsengse Forhold, åt svenske Lapper have Reen, som

tilhore norske Undersaatter, under Bevogtning i Sverige paa den Tid, da de

der skulle gjore sine Opgaver og betale Afgift. Da endeel norske Fastboende,

navnlig i Ibestads Prsestegjeeld, som eie Reen, der om Yinteren bevogtes

af svenske Lapper i Sverige, selv overtage deres Bevogtning om Sommeren,

bär §en faaet et Til beg, hvorved disse Reeneiere indordnes under de

för Lapperne givne Bestemmelser.

Departementet skal i denne Förbindelse gjore opmeerksom paa, åt det

i Commissionens Indstäling gjentagende er ombandiet, åt navnlig svenske

Lapper, som soge til Norge, ofte efter Overeenskomst med russisk-finlandske

Undersaatter modtage disse tilborende Rensdyr, som de da före til Bete her

i Landet sammen med deres egne. Commissionen Under et saadant Forhold

åt vaere af den Beskaffenhet!, åt det gjor et Biltog til Lov af 7de September

1854 angaaende Reenbete og Bevogtning af Reenhjorde i Finmarken förnöden^

idet Bestemmelsen i naevnte Lovs § 4 om Beder för norske Undersaatter,

som befindes åt före russisk-finlandske Undersaatters Reen til Bete

ber i Landet, burde udvides til ogsaa åt gjaelde svenske Undersaatter. Departementet

maa värre enigt i, åt en Adferd som den omhandlede, der staaer

i Strid med nsevnte Lovs Hensigt, bor soges standset, og forbeholder man

sig derför i sin Tid åt fremkomme med underdanigst Förslag om et Biltog

till den neevnte Lov i den af Commissionen antydede Retning.

§ 23

er paa et Par Sprogforandringer narr eenslydende med den tils väsende § 18

i det tidligere Udkast.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. M''j:ls nåd.

§§ 24 og 25

indeholde nye Pestera melser, sigtende til efterhaanden åt fremme Udskiftning

niellera Nomadelivet og Jordbruget. Af Commissionens Förslag til den

paatsenkte provisoriske Anordning snes det, åt den ved § 24 navnlig har

havt förr 0ie den til Tromsosundets, Malangens og Hilleso Sogne horende

Kvalo og den til Lyngens Lögn horende Skibotudal. Bestemmelsen i § 25

om Expropriation af Eiendomme til Fordeel för Lappernes Flytning og Bete

her i Barnlek vil formeentlig erkjendes åt vrare begrundet i Nodvendighed.

ad § 26.

Da Boven ifolge sin Överskrift og bele Affattning ikke blot bestemmer

Bappernes Pligter og Rettigheder i fremmed Rige, men ogsaa ord ner f. Ex.

norske Bappers 8tilltag i Norge, har Commissionen anseet det nodvendigt

udtrykkelig åt undtage de Bandsdele, hvar Forholdet mellern norske Nomader

og Fastboende er eller agtes ordnet ved srarskilt Bov, hvilket Sidste som

ovenberart er Tilfraldet med det nu vrar en de Finmarkens Amt, hvis smregne

Forhold tildeels krrave en anden Ordning.

ad § 27.

Denne § svarer til Slutningsparagraphen i det tidligere Ed kast, hvis

sidste Punctum dog er udeladt, fordi dets Indhold deels er optaget i § 26,

og deels, forsaavidt det gik ud paa et Forbehold af hvert Riges Ret til åt

ordne Forholde, der udelukkende angaae dets egne Undersaatter, baade er

överflödigt og kunde lede til Misforstaaelse paa andre Omraader, hvilket af

den svenske Justitsminister er udhravet i hans titnravnte Betrankning af 1862.

Commissionens norske Medlemmer have derhos gjort opmrarksom paa,

åt de svenske Medlemmer, som liden Meningsforskjel iovrigt have medunderskrevet

Bovudkastet, i Commissionens Slutningsmode lod Protocollen tilfore,

ӌt de i Betragtning af de vigtige Forandringer i bestaaende Bov angaaende

Bapperne, som ere foreslaaede, og Vanskeligheden i paa Forhaand åt bedomme,

hvorledes de nye Bestämmelse!'', om de vedtages, skulle komme til åt virke,

villo have i Protocollen antegnet sin Anskuelse, åt'' det isaafald var försigtigt

(”lämpligast”), åt den nye Förordning til en Begyndelse antoges alene

paa Prove för en vis bestemt Tid eller med gjensidig Opsigelsesret, i hvilket

sidste Fald den lste Codicil til Tractaten af 7/18 October 1751 after skulde

trrade i Kraft, forsaavidt ikke inden Öpsigelsesfristens Bhllob ny Overeenskomst

er truffen.” Idet Commissionens norske Medlemmer forbeholdt sig den

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Bil. till Kanyl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

fornodne Udtalelse i denne Anledning, tilraade de nu Antagelsen af § 27

uforandret, saaledes som den er affattet i deres Förslag,'' hvilket i det heromhandlede

Punct, som ovenfor oplyst, er eenslydende med Regjeringens

tidligere Udkast, hvortil forsaavidt ingen Bemserkning tidligere er fremkommet

fra Sveriges Side. De norske Medlemmer gaae ud fra, åt dersom Erfaring

skulde vise Nodvendigheden eller Hensigtsmaessigheden af nogen Förändring

i de mellemrigske Bestemmelser om Lapperne enten i disses eller i de Fastboendes

Interesse, vilde begge Rigers Lovgivningsmyndigheder indgaae derpaa,

betragtende Lapperne som et gammelt Fsellesfolk, hvis Larv begge Rigör

pligte åt antaga sig, uanseet hvilket Rige Individerne retslig tilhore. Paa

samme Tid som de nsevnte Medlemmer derför ansee et saadant Tvångsmedel

som Opsigelseret og eu eventuel Grjenoplivelse af den foreeldede og uklare

Codicil af 1751 ufornodent för åt fremkalde hos noget af Rigerne Yillighed

til åt indgaae paa gavnlige og re tiger dige Foraudringer i den Mellemrigslov,

som nu maatte besluttes, vilde de derhos ansee det för dennes Höand - h ge velse lidet heldigt, om den dike skulde udkomme som en fast og endelig

Ordning, men kun som et Forsog, hvis Opgivelse stilles i Udsigt. I Betragtning

af, åt denne Lov skal ordna et Forhold, der i länge Tider har foranlediget

Uenighed og Ophidselse, veesentligst paa Grund af de stridande Parters

eensidige Henseen til egen Fordeel, samt i Betragtning af, åt dens Yirkekreds

falder luden et Nomadefolk, der staaer paa et lavt Culturtrin, og som

för en stor Reel fgerdes paa Odestreekninger, hvor Politiopsyn er saagodtsom

manligt, gjgelder det derför — anfores det — åt Loven kan optrgede med

en Lovs Udde Autoritet oden åt levne Rum för den Tanke, åt Olydighet!

mod og Omgaaen af dens Bestemmelser eller 8krig af Utilfredshed lettelig

skulde kunne fremkalde Foraudringer i samme. Med den Tillid, de norske

Medlemmer nsere til den foreslaaede Lovs Retfaardighed og Hensigtsmasssighed,

kunne de derför ikke Andel end indtreengende tilraade, åt Loven udkommer

i den af dem foreslaaede ubetingede Form.

Departementet slotter sig ganska til disse Lhltalelser af Gommissionens

norske Medlemmer og troer saaledes, att eu Clausul, som den af de svenske

Medlemmer foreslaaede, maatte befrygtes åt lede til, åt Stridssporgsmaalene

mellem Lapper og Fastboende vedvarende vilde holdes aabne, og til i det

Delo vsesentlig åt lomme Lovens forventede Yirkninger.

Idet Departementet saaledes underdanigst forelsegger för Deres Majestät

vedlagte Udkast til Lov angaaende Lapperne i de Forenede Kongeriger Norge

og Sverige, tillader man sig sluttelig åt gjore opmeerksom paa, åt nservserende

Lag forelobig vil vane åt behandle i sammensat svensk og norsk

Statsraad.

I Henhold til Foranforte, der af Staatsraadets ovrige Medlemmer i det

Veesentlige tiltreedes, instilles underdanigst •

s. 89 Kontrollera mot PDF

Pil. till Kong!,. Maj:ts nåd. Trop. om antagande of en Förorda, rör. Lappande i Sverige, och. Norge. 89

”Åt Oj enpart af nsemerende underdanigste Föredrag betrseffende

Ordning af Forholdene vedkommende Lapperne

i de forenede Rigel’ naadigst befales tilstillet det Kongelige

svenske Justitsdepartement i Förbindelse med de ifelge

Kongelige Resolutioner af 28 Mai 1845 og 18 Juli 1862

tidligere oversendte underdanigste Föredrag om denne

Lag.”

In fidem

H. Schlytter.

12

Bih. till Riksd. Brok 1871, 1 Sam1. 1 Afd.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd, Prof. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge,

Protokoll ''öfver ett la g ärende, hållet uti Kongl. Maj:ts

Uoasta Domstol Mändaqen den i 6 November

1868.

Andra Rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Iggestrom,

Södergren,

Cramér,

Friherre Leuhusen,

Carleson,

Wretman,

Naumann.

Sedan, till följd af Högsta Domstolens beslut den 15 November 1867,

det af en i sammansatt Svenskt och Norskt Statsråd den 29 Maj 1866 förordnad

komité upprättade och af de Svenske ledamöterne den 15 April 1867

till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga förslag till ”Förordning rörande Lapparne

i de förenade Konungarikena Sverige och Norge” för närmare påseende

cirkulerat mellan Högsta Domstolens vid föredragningen deraf närvarande

ledamöter, så blef nu detta ärende till slutlig behandling företaget;

varande ett exemplar af ofvanomförmälda förslag vid detta protokoll fogadt.

Justitierådet Wretman yttrade: ”Utan att ingå i bedömande af den

föreslagna förordningens gagn i politiskt och ekonomiskt afseende, anser jag

mig sakna anledning att emot förslaget framställa vidare^anmärkningar, än

följande:

§ 3.

Det i denna § meddelade stadgande, att renar icke, utan vederbörande

jordegares eller brukares samtycke, få hållas, i Norge under annan tid af

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Frop. om antagande af tn Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 91

året än emellan den 1 Maj och den 1 Oktober, föranleder naturligsvis, att

äfven Morska Lappar med sina renar ovilkorligen måste tillbringa hela återstående

delen af året inom Sverige, äfven om de sjelf va något år, till följd

af ovanliga naturförhållanden skulle finna med sin fördel öfverensstämmande,

att äfven under sistnämnde tid eller någon del deraf qvarstadna inom sitt

fädernesland. Då emellertid förslaget deremot icke lägger något hinder för

renegare, vare sig Svenska eller Morska, att, om de så önska, hela året om

låta djuren uppehålla sig inom Svenska område!, synes någon förändring i

föreskrifterna härutinnan erforderlig, åtminstone så tillvida, att förbudet mot

renars hällande i Norge annan tid än den först sagda kunde inskränkas till

sådana djur, tillhöriga Svenska Lappar.

§ 4.

Den Lapparne bär tillerkända rätt till skogsfång torde kunna med

urminnes häfd försvaras; men för undvikande af de anledningar till tvister,

som i berörde hänseende sannolikt, vid jordens skeende odling och upplåtelse

till enskilda, i framtiden uppkomma, skulle jag anse särdeles önskvärd!, om

i sammanhang med ifrågavarande lag kunde bestämmas de traktör af riket,

der denna rätt till skogsfång vore gällande.

§ 9 mom. e.

I afseende på förliknings afsittande torde större myndighet ej kunna

tilläggas uppsyningsman, än att söka bemedla en sådan, men icke att, utan

erhållet uttryckligt medgifvande af de Lappar, som saken rörer, förlikningen

ingå.

§ io.

På de skäl, som finnas anförda i Justitie-statsministerns den 22 December

1862 till Kongl. Norska Departementet för det Inre aflåtna skrifvelse,

afstyrka jag det bär föreslagna stadgande! om solidarisk ansvarighet.

Föreskriften i sista momentet af donna § om renegares skyldighet att

ersätta skada ä utmark vid de fall, då jordinnehafvarne derigenom ”komma

att sakna erforderligt bete för sina kreatur” eller ”i väsendtlig mån betungas”,

synes vara alltför obestämd och derigenom föranledande till mångfaldiga

tvister, samt slutligen derhän, att renegare ej våga låta sina djur uppehålla

sig å någon utmark, enär svårligen lärer kunna på förhand beräknas,

om jordinnehafvaren eger så många kreatur, att allt betet för dem erfordras,

eller han eljest kan slutligen pröfvas hafva blifvit genom renarnes

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Frop. om antagande af eu Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

vistande å denna mark i väsendtlig män betungad; och tillstyrker jag derföre

att hela detta stadgande måtte utgå.

§ 17.

Då af ordalagen i sednare momentet möjligen kunde dragas den slutföljd,

att, om landshöfding eller amtman ej funne skål att låta beifra hos

honom anmäld förnärmelse mot Lapp, denne skulle vara förhindrad att sjelf

derom anställa åtal, torde ett tillägg om sådan rätt för målsegaren höra bär

införas.

§ 18.

Då, enligt mm åsigt, hvad Sverige angår, giltigt skål saknas för stadgandet

att böter, som enligt förordningen ädömas, skola tillfalla vederbörande

fattigkassor, hemställer jag att sådana böter för i Sverige begångna förseelser

måtte, på sätt gällande strafflag bestämmer, tillfalla Kronan.

§ 27.

Lika med de Svenske komitéledamöterne hemställer jag att ifrågavarande

förordning, der den eljest vinner bifall, må antagas att gälla för viss

tid eller med ömsesidig uppsägningsrätt, så att, derest den der bestämda tiden

ginge till ända eller uppsägning skedde utan att ny öfverenskommelse

träffats, första codicillen till 1751 års Traktat då åter komine att tråda

i kraft.”

Justi tierådet Carleson afgaf följande, af Justi tierådet Na innan n biträdda,

yttrande:

”För att kunna rätt bedöma det remitterade förslaget erfordras en

noggrann kännedom angående en mängd förhållanden, om hvilka hvarken de

förslaget åtföljande eller andra tillgängliga handlingar lemna tillräcklig upplysning.

Lika stridiga, som uppgifterna om orsakerna till de öfverklagade

rättskollisionerna mellan den befästa befolkningen och nomadlapparne äro,

lika ofullständiga eller osäkra äro upplysningarna om de förhållanden, som

höra bestämma valet af medel till undanrödjande af sådana kollisioner. Att

bland hufvudanledningarne till dessa böra räknas sådana omständigheter, som

att tid efter annan gamla renvägar och rengårdar samt af Lapparne från

uråldriga lider begagnade betesplatser inkräktas och att renhjord ar ne vid de

årliga flyttningarne som oftast angripas och skingras af de hundar, Indika

till stort antal lära underhållas af den befästa befolkningen och icke sällan

inöfvas och begagnas till jagt efter renen såsom till ett slags näringsfång,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong/.. Maj:ls nåd. Prof. ont antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 98

är lika antagligt, som det är osannolikt, att, åtminstone under de årliga

kost- och vårfiyttningarne, någon väsendtlig förbättring af bevakningen öfver

renhjordarne kan af Lappen åstadkommas. En på officiela handlingar grundad,

fullt säker och noggrann utredning derom saknas likväl, och med visshet

låter sig icke heller afgöras i hvad mån förändrad skötsel och vård förmår

afleda fjellrenens drift att vårtiden söka hafskusten eller huruvida tillräckligt

underhåll för de från kusten undanträngda renarne skulle i de för

dem återstående inre delande af landet vara att tillgå. Icke ens omfånget

och beskaffenheten af dessa landsdelar och deras användbarhet för Lappen

synas vara tillförlitligen hända, lika litet som åtskilliga förhållanden rörande

Nomad-lapparnes hushållning och sedvanor å skilda orter samt de vilkor,

hvaraf deras hushållning betingas, med mera dylikt. Äfven i fråga om hvad

som må anses antiqveradt, eller ännu tillämpad!, af befintliga stadgande!!

angående Lapparne, råder osäkerhet. Antagandet af sannolikheter såsom

fakta och af lokala eller särskilda förhållanden såsom allmänna kan näppeligen

undvikas. Att döma om förslagets rättvisa och ändamålsenlighet måste fördenskull

vara ganska vansklig! och omdöme! skall uppenbarligen blifva

i flera hänseenden högst vilkorligt. Synpunkten för granskningen torde

emellertid vara gifven, om och vissheten att dervid träffa det rätta blir

problematisk.

Hvad som vid jemförelse mellan de ännu bestående och de föreslagna

stadgandena angående Lapparne synes i främsta rummet förtjena uppmärksamhet,

är det skiljaktiga, att icke såga rakt motsätta sätt, hvarpå Lappens

och särskild! Fjell-lappens intresse gentemot den befästa befolkningens

blifvit erkänd! och gjordt gällande i det statsfördrag, hvars upphäfvande är i

fråga, och den lag, som skulle ersätta detsamma. Lappens intresse, som i

Leta codicillen till 1751 års Gränsetraktat framstår såsom fullkomligt likberättigadt

med den befästa befolkningens och sidoordnadt detsamma, behandlas

deremot af förslaget såsom underordnad! och icke blott mindre berättigad!

utan snart sagd t såsom endast tolererad! tilldess det låter sig alldeles undertryckas.

Att författarne velat iakttaga fullkomlig opartiskhet och att åtminstone

de Svenska komité-ledamöterna varit mot Lapparne så välvilligt sinnade,

som rimligen kunna! väntas, visar sig nogsamt af de anförda mottverna

för förslaget, och anmärkningen kan således endast afse det slut, hvartill

man kommit. Uti den nyssnämnde codicillen till 1751 års Gränsetraktat

fastställes uttryckligen Lapparnes rätt att efter gammal sedvana häst och

vår flytta med sina renhjordar öfver gränsen och dädanefter såsom tillförene,

lika med landets undersåtare, få till underhåll för sina djur och sig sjelfva

betjena sig af land och strand utan annan inskränkning än den, som innefattas

dels i den allmänna åtvarningen att icke under flyttningarne gorå

landets egna innevånare någon skada, dels i det särskilda förbudet för

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Pr ap. om antagande af en Förorda, rör. Lappare i Sverige och Norge.

Svenska Lappar att i fredlysta och skattlagde ”skälfång och fogelduns samlande”

på Norska sidan bruka skytteri eller på annat sätt gorå skada. Under

namn af "löfja” bestämmes eu lindrig afgift att, ehvad Lappen begagnar sig

af Statens eller den enskildes ”land och strand”, betalas, af Svensk Lapp,

som flyttar in på Norsk grund, med eu skilling Dansk eller eu Svensk styfver

kopparmynt för hvart tjugonde rendjur, arets varkalfvar oberäknade, men af

Norsk Lapp, som om hösten flyttar öfver Svenska gränsen, dubbelt så mycket

och med inberäkning af årets vårkalfvar. Brukas af Svensk Lapp fiske eller

skäljagt i hafvet eller de Norska fjordarna eller af Norsk Lapp fiske och

jagt i Sverige, har Lappen att erlägga dubbel afgift mot eljest. It en lapplänsman

och två nämndemän, som skola förordnas i hvarje distrikt, der öfverflyttande

Lappar finnas, är uppdraget att ombesörja det de öfverflyttade åtnjuta

tillräckligt underhåll för sina renar. Skada, som af främmande Lappar

göres å de befästa innevånarnes egendom, skall, enligt den omförmäla codicillen,

ersättas efter mätismannaordom och tvistighet^ slitas af Härads- eller

Böjde-rätt, deruti två Lappar hafva plats som ledamöter.

Icke i något afseende finnes den uråldriga rätt till begagnande af begge

rikenas ”land och strand”, som af Lappen ännu år 1751 vid Gränsetraktatens

afsilande åtnjöts och då fördragse [iligt fastställdes för framtiden, vara

eftersatt den rätt till begagnande af land och strand, som vid samma tid

tillkom någotdera rikets egna undersåtare och således äfven de bofaste.

Lika med dessa skulle Lapparne efter 1751, ”såsom tillförene”, vara

berättigade att till underhåll för sina djur och sig sjelfva betjena sig af den

mark, der deras hjordar af ålder framgått och sökt sin näring. Hvarje dermed

oförenlig utsträckning af det ena eller andra landets egna innevånares

rätt till den af Lapparne begagnade marken blef en öfverträdelse af fördraget.

Att Staten eller den enskilde kunde i någotdera riket till jordbrukets

befrämjande eller för annat ändamål vidtaga åtgärder, ledande till inskränkning

eller hinder i Lappens begagnande af sadana delar af det vid

nyssnämnde tidpunkt utaf honom ensam eller gemensamt med den bofaste

innevånaren nyttjade området, som måste anses vara för Lappen fortfarande

behöfliga, blef lika litet förutsatt, som att den belasta befolkningens rätt, sådan

den då stod, borde vika för nomadens. Det internationela fördragets

erkännande af Lapparnes flyttningsrätt och behof att dädanefter såsom dittills

betjena sig af begge rikenas land och strand skulle nog mycket liknat

en tom fras, aftalet om Lapparnes framtida rätt i de begge rikena skulle

vant i det närmaste betydelselöst, derest det antagits att verkan af fördraget

kunde när som helst genom Statens eller enskildes tillgörande ensidigt

upphäfvas i ettdera riket. Oriktigheten af ett sådant antagande följer dessutom

icke allenast deraf att uti 1751 års Gränsetr aktat, 3:dje art., Lapparnes

behof af begge rikenas land till deras rendjurs underhåll erkännes så
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bil. till Konyl, Maj:1s nåd. Pn.y>.

antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norqe. 95

som en verklig rättsgrund, utan ock af det i sjelfva inledningen till traktatens

lista codicill angifna ändamålet att förekomma det Lapparnes flyttningsrätt

dädanefter skulle gifva anledning till oenighet och missnöje, hvithet ändamåls

uppnående nödvändigt uteslöt förutsättningen att detsamma kunde

underordnas något ensidigt stats- eller privatintresse. En ytterligare anvisning

om fördragets syftemål att skydda Lapparne mot dylika ensidiga intressen

ligger väl och i föreskriften om tillsynen att öfverflyttande Lappar

åtnjuta tillräckligt underhåll för sina renar, men framför allt i bestämmelsen

om legan. Det en gång för alla fastställda beloppet deraf var för obetydligt

att någonsin kunna blifva för Lappen betungande och lärer i allmänhet

icke ansetts löna medan att uttaga, men blef ett hinder att genom

skatter eller avgifter omintetgöra eller inskränka de förmåner, hvilkas fortfarande

åtnjutande var Lappen förbehållet.

Likställd med hvardera rikets egna undersåtare i rättigheten att efter

1751, såsom tillförene, betjena sig af land och strand, erhöll Flytt-lappen

genom fördraget samma skydd för sin rätt som de färre både att påräkna

för sin. Intrång eller skada å ena eller andra sidan skulle bedömas efter

samma grund och samma lag. Visserligen blef sedermera genom Kongl.

Brefvet den 4 November 1817 stadgadt, att Lappar, som vore i ett sällskap

eller följe, skulle gemensamt ansvara för skada, som ej kunde ledas till någon

af dem särskild!, men genom författningens fordran af laglig bevisning

om att skadan skott just genom någon af samma sällskap och följe eller tillhörande

djur, samt medgifvandet för den bevisligen oskyldige att njuta sin

oskuld till godo, äfvensom genom stadgandet att tvist om den gemensamma

ersättningsskyldigheten skulle i första hand pröfvas af Lapprätten, d. v. s. af

lapplänsmannen och lappnämndemännen, betogs den nya grundsatsen all

praktisk betydelse, så att den sällan eller aldrig lärer blifvit tillämpad —

åtminstone i Norge.

Helt annorlunda uppfattas deremot i förslaget de ömsesidiga rättigheterna

och skyldigheterna. Väl förklaras Lapparne berättigade att årligen

med sina renar flytta öfver gränsen in i det andra riket och der uppehålla

sig på de traktör, hvilka hvardera rikets Lappar efter gammal sedvana hittills

besökt, samt att betjena sig af land och vatten till underhåll för sig

sjelfva och sina renar; men först och främst är donna rätt att betjena sig

af landet, hvarmed förstås endast utmarkerna, förknippad med äfventyret att

nödgas betala skadeersättning, derest jordens egare eller innehafvare anses

sakna erforderligt bete för sina hemdjur eller blifva väsendtligen betungad;

vidare för b judes Lappen vid straffpåföljd att utan vederbörande jordegares

eller brukares samtycke hålla renar i Norge å annan tid än emellan den

1 Maj och den 1 Oktober, samt ålägges att för begagnandet af donna betesrätt

betala en afgift af 2 Riksdaler för hvar hundrade ren utom år sk alfvar;

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 IL. till Eongl. Majris nåd. Prof. om antagande af en Förorda, rtir. Lapparna i Sverige och Norge.

och ytterligare stadgas att Konungen eger föreskrifva att ö, halfö eller

annat område vid kusten, der renars underhåll medför alltför stor olägenhet

för den jordbrukande befolkningen, ej vidare må till sådant ändamål begagnas.

Dessutom och i angifvet syfte, bland annat, att af Lapparne må kunna

utkräfvas. en gemensam ansvarighet för skada, som träffar den bofasta befolkningen,

förordnas att de landsträckor i båda rikena, der Lapparne söka

bete för sina renar, skola indelas i distrikter samt derstädes skeende skada

af renar, hvilkas egare eller vaktare ej upptäckes, ersättas af samtlig^ de

Lappar gemensamt, hvilka uppehålla sig i och vid den tid, skadan egde ruin,

flyttade genom det uppsyningsdistrikt, inom hvars gränser den timat. De

ersättningsskyldiges rätt och talan bevakas eller eftergift och förlikes efter

godtfinnande af uppsyningsmannen öfver Lapparne inom distriktet och ersättningsbeloppet

jemte besigtnings-, värderings- och rättegångskostnader fördelas

till utgifvande å samtlige omnämnde Lappar i förhållande till det antal renar

en hvar eger inom distriktet eller vid flyttningen derigenom medförde. Någon

gemensam ansvarighet å de bofaste innebyggarnes sida för den skada, som

af dem eller deras djur tillfogas Lappen, kommer deremot icke i fråga. Icke

nog med att Lapparnes urgamla nyttjanderätt till det gemensamma området

sålunda eftersattes jordinnehafvarens, så att de förres i sjelfva verket inskränk

es till hvad de sednare behaga för tillfället afstå; icke nog att Lappens,

till och med den Norska Lappens rätt att med sina renar vistas i Norge

mer än förn månader om året göres helt och hållet beroende af jordinnehafvarnes

och jordbrukarnes godtfinnande och att Lappen dymedelst utsättes

för fordringar och prejeller utan gräns; de Svenska Lapparne skola också

för tillgodonjutande! af slika förmåner betala en sjuttiofaldig skatt mot den,

hvartill de för långt vidsträcktare förmåner varit förbundna, och det fordras

i förslaget ytterligare att, i den mån jordbrukarens intresse det påkallar,

nomaden skall alldeles undanträngas från kusten inåt landet, oaktadt detta

efter förslagets författares egen tanke slutligen måste leda till åtminstone

Fjell-lapparnes undergång. Icke nog med att, derest jordinnehafvarens egendom

skadas genom renen, Lappen ålägges att betala skadan, oaktadt bevisningen

om hans vållande dertill är otillräcklig; han ålägges äfven att betala

flen, oaktadt han visar sig icke hafva vållat den. Lider han deremot sjelf

skada derigenom att hans hjordar jagas och sprängas af jordinnehafvarne

eller deras hundar och att renarne fångas eller dödas, må lian tåligt åtnöjas

med förlusten, derest han icke förmår att mot den vållande förebringa fullständig

bevisning. Till och med formen för skadeersättningens bestämmande

och utkräfvande är på Lappens bekostnad inrättad hufvudsakligen efter hans

vederparts fördel och beqvämlighet, oafsedt att vid lagskipning^! och offentliga

förhandlingar begagnas ett språk, som den förre icke förstår.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Mot.it nåd. Prop. om antagande af en För ovän. rör. Lappa, ne i Sverige och Norge. 97

På frågan huru konflikten mellan Nomadlappens och den bofasta

jordmnehafvarens stridiga intressen må höfvas, gifver förslaget endast det

svar att det förra, så vidt det icke kan undanträngas, bör obetingadt underordnas

det sednare. Obestridligen har dock Staten förbindelse att skydda

Lappen saval som andra sina medlemmar och otvifvelaktigt är Lappens

sekelgamla och genom statsfördrag erkända och helgade rätt så god som

nå,gon annans. Att han är värnlösare än andra gör icke Statens förbindelse

mindre. Lappen behöfver blott rättvisa, men rättvisans och statsklokhet^^

kraf sammanfalla. Det är nemligen kändt, att vidsträckta områden å den

Skandinaviska halföns norra del skulle utan Fjellappen vara och ohielplmen

förblifva menniskotomma och för menniska!! oanvändbara öknar. Det finnes

icke heller något tvifvel derom, att en stor del af den inom lappområdena

bosatta befolkningens öde på det närmaste sammanhänger med Fjell-lappens

i det dennes renskötsel är en hufvudkälla till uppehälle för dem begge samt

Lappen med sin ren utgör det enda medlet för samfärdsel mellan många

från hvarandra aflägsna orter. Hvarken det ena eller det andra har mer

än lagar och internationela fördrag afhålla Staten och enskilda att hvar på

sitt. sätt arbeta på Lappens förderf. Under förevändning att befordra en

odling, som understundom är sämre än ingen, utdelas till nybyggen år efter

år milslånga stycken af det utaf Lapparne från uråldriga lider beo-agnade

området, hvaraf deras gamla renbeten och rengårdar, ja sjelfva renvägarne

företrädesvis tagas i anspråk såsom mest begärliga för nybyggaren, hvilken

sedermera i den man marken är nödvändig eller behöflig för Lapparne erhåller

tillfälle att beskatta dem, än genom så kallade skadeersättningar än

pa hvarjehanda mindre lofligt sätt. Till eu belysning härutinnan torde

kunna anföras några iakttagelser och omdömen af den år 1866 aflidne

Norske prosteri och lappmissionären Stockfleth, hvars erkända rättsinnighet

och under mångårig verksamhet i Norska lappmarker förvärfvade kännedom

om Lapparnes ställning gifva hans ord en framstående betydelse. I ett tillägg

eller ”Anhang” till hans år 1860 från trycket utkomna ”Dagbog over mina

Missionsreiser i Finmarken”, pag. 234—240, yttras bland annat:

”Det er ikke Fjeldfinnen” (= Norska benämningen på Fjell-lappen),

som med X old brydd- ind paa den fastboende Nybyggers Enemserker som

det bestandigen har vseret sagt, men det er Nybygger ne, som tramge ind paa

Fjellfinnens Enemserker, o g som anlsegge sit Nybygge liga i Stroget eg i

den Vei, som Fjeldfinnen nod ven digen urna vandra med sina Ren.° Det er

bekjpndt, åt Koen ikke spisar det Grses, h voro ver en Renflok har vändrot

hvoifor s se ther man sig da ned i en Trakt, hvar det er ligesaa bekjendt

åt Fjeldfinnen ikke kan undgaa åt komma? det skeer för åt Aftvinga sig en

Skat af Fjeldfinnen för den Tilladelse åt före sina Dyr over en Andens

Eiendom.”

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Bil. till Konyl.

”Man hav gaaet ud fra, åt hvor en Nybygger vilde nedssette sig, der

maatte og skräde Nomaden vige. Enhver, som bär villet, har erholdt indtil

Mile lång Jordudvisning fra Udde til Odde, en Strykning, som Reqvirenten

aldrig har teenkt åt opdyrke, ikke kunde opdyrke, men som spserrer Fjeldfinnen

Yeién til Havet eg til ingen anden Nytte för sig end deri, åt kunna tvinga

Fj eldfinnen til åt erlsegge sig en Afgift under Navn af Skadeser stafning, fordi

deres Dyr gaa over en anden Mands Handom. Man har paaberaabt Nybyggernes

Sved som den af dem opdyrkede og fra Fjeldfinnen borttagne Jord har kostet.

Skal Sveddraaberne komma i Betragtning, da er den samme Jord i den

Grad vrede! med Fjeldfinnens Sved, som den nappa nogensinde bliver det

af Nybyggernes. Hvad der bidrager til åt gjore det til en Umulighed för

Fjeldfinnen åt bolde sin Hjord samlat naar harr kommer i Neerheden af et

Nybygge, ere de Humle, som selv den fattigste Nybygger, saavel Finsk som

Norsk, har faaet Tilladelse åt bolde; saasnart dissa Humle faa 0ie paa

Renerne styrte de rnd paa. dem, ds tils dressevede devtil eif Ei&i ne, deels helga

deras Natur.” .

”Under jo strängera Bevogtning Renerne holdes, desmindre tnves

de og desmindre frugtbare bliva de; en saadan Bevogtning er derför

allerede i og för sig en Opofrelse af Nomaden. Saaledes er den vilde Ren

större end den tsemmede, val nappa paa Grund af en oprindelig Naturforskjel,

men moget mera en Folge af Tvungen. Fjeldfinnerne have imidlertid

aldrig unddraget sig Bevogtningspligten. Det er b le ven Fjeldfinnerne betyda!,

åt de? havde åt tilskrive sig selv de Ubehageligheder, som maatte folge af

Mangel paa Bananas Bevogtning; man har de Fastboende ogsaa veeret betydede,

åt de havde åt tilskrive sig selv de Ubehageligheder, der maatte

hyde af, åt deras Humle styrte ind i Renhjorden og adsprede den fri alla

Lanter, og åt han nedssetter sig i en Trakt, hvar Fjeldfinnen ikke kan undgå

a åt komma med sina Dyr ?"

”Det er beviisligt, åt naar Finnarnas Renhaver, det er ingjeerdede Bladse,

hvor Simlerne samlas för åt madras, have gjort Jorden dyrkbar, saa have

Nybyggerne saf sig i Besiddelse af samme.”

”Skal Nybyggernes Antal framdeles tillaga og folgeligen Nybyggernes

blunda, istedetfor åt förminskas ogsaa tillaga, saa kunna ingen Yerdens Lovbestemmelser

hjaelpe eller ud rotta noget, i hvor godo og rétferdige de end

förresten • kunna synes åt vsere. Der givas formeentligen ikkun åt eneste

Middel til åt afhjselpe dissa stedse tiltagende og i sina Folger borst betsenkelige

Forviklinger, og det er åt tjärna, formindske og, saavidt muligt,

förebygga Aarsagerne ved åt ssätta en Greendse för Nybygger-Anbeg. Da

först vil Nomaden kunna erholde retfserdig Lighed för Lovene med Landets

Övriga Indbyggere.”

För att kunna gorå sig en föreställning om den föreslagna lagens Inflytande

på Fjeil-lappens ställning, måste man erinra sig, att enligt de fleste

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en ISrordn. rör. Lappa)ne i Sverige och Korge. 97

På fråga n huru konflikten mellan Norna dlappens och flen bofasta

jordmnehafvarens stridiga intressen må häfvas, g-ifver förslaget endast det

svar att det förra, så vidt det icke kan undanträngas, bör obetingadt underordnas

det sednare. Obestridligen har dock Staten förbindelse att skydda

Lappen såväl som andra sina medlemmar och otvifvelaktigt är Lappens

sekelgamla och genom statsfördrag erkända och helgade rätt så god som

någon annans. Att han är värnlösare än andra gör icke Statens förbindelse

mindre. Lappen behöfver blott rättvisa, men rättvisans och statsklokhet^^

kraf sammanfalla. Det är nemligen känd!, att vidsträckta områden å den

Skandinaviska halföns norra del skulle utan Fjellappen vara och ohjelpligen

förblifva menmskotomma och för menniskan oanvändbara öknar. Det finnes

icke heller något tvifvel derom, att en stor del af den inom lappområdena

bosatta befolkningens öde på det närmaste sammanhänger med Fjell-lappens

i det dennes renskötsel är eu hufvudkälla till uppehälle för dem begge samt

Lappen med sin ren utgör det enda medlet för samfärdsel mellan många

från hvarandra aflägsna orter. Hvarken det ena eller det andra har mer

än lagar och internationela fördrag afl,åflit Staten och enskilda att hvar på

sitt sätt arbeta på Lappens förderf. Under förevändning att befordra en

odling, som understundom är sämre än ingen, utdelas till nybyggen år efter

år milslånga stycken af det utaf Lapparne från uråldriga tider begagnade

området, hvaraf deras gamla renbeten och rengårdar, ja sjelfva renvägarne

företrädesvis tagas i anspråk såsom mest begärliga för nybyggaren, hvilken

sedermera i den män murken är nödvändig eller behöflig för Lapparne erhåller

tillfälle att beskatta dem, än genom så kallade skadeersättningar än

på hvarjehanda mindre lofligt», sätt. Till en belysning härutinnan torde

kunna anföras några iakttagelser och omdömen af den år 1866 aflidne

Norske pimsten och lappmissionären Stockfleth, hvars erkända rättsinnighet

och under mångårig verksamhet i Norska lappmarker förvärfvade kännedom

om Lapparnes ställning gifva hans ord en framstående betydelse. I ett tillägg

eller ”Anhang” till hans år 1860 från trycket utkomna ”Dagbok »ver mina

Missionsreiser i Finmarken”, pag. 234—240, yttras bland annat:

”Det er ikke Fjeldfinnen” (= Norska benämningen på Fjell-lappen)

som med Veld biydei ind paa den fastboende Nybyggers Enemmrker, som

det bestandigen har vseret sagt, men det er Njdiyggerne, som tramge ind paa

Fjellfinnens Enemeerker, o g som anlmgge sit Nybygge lige i Stroget og i

den Vei, som Fjeldfinnen nodvendigen man vandre med sins Ren.° Det er

bekjpndt, åt Koen ikke spisel- det Gräs, h voro ver en Kenflok har vändrot

hvorfor steiher man sig da ned i en Trakt, hvor det er ligesaa bekjendt

åt Fjeldfinnen ikke kan undgaa åt kom me ? det skeer för åt tiltvinge sig en

Skat af Fjeldfinnen för den Tilladelse åt före sine Dyr over en Andens

Eiendom.”

Bih. till Riksd. Prof, 1871. 1 Samt. 1 Afd.

13

opaginerad Kontrollera mot PDF

S8 Bil. till Kovgl. Maj ds nåd. Prop. om antagande af en För ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

”Man har gaaet ud fra, åt hvor en Nybygger vilde nedsatte sig, der

maatte og skulde Nomaden vige. Enhver, som har villet, har erholdt indtil

Mile lång Jordudvisning fra Udde til Odde, en Strykning, som Reqvirenten

aldrig har tänkt åt opdyrke, ikke kunde opdyrke, men som sparrer Fjeldhnnen

Yeien til Havet og til ingen anden Nytte för sig end den, åt hanne tvinge

Fjeldhnnen til åt erlagge sig en Afgift under Navn af Skadeserstatning, fordi

deres Dyr gaa over en anden Mands Eiendom. Man har paaberaabt Nybyggernes

Sved som den af dem opdyrkede og fra Fjeldhnnen borttagne Jord har kostet.

Skal Sveddraaberne komme i Betragtning, da er den samme Jord i den

Grad vadet med Fjeldhnnens Sved, som den neppe nogensinde bliver det

af Nvbyggernes. Hvad der bidrager til åt g]Ore det td en Hmunghed för

Fjeldhnnen åt bolde sin Hjord sandel naar han kommer i Narheden af et

Nybygge, ere de Humle, som selv den fattigste Nybygger, saavel Finsk som

Norsk, har faaet Tilladelse åt bolde; saasnart disse Hunde faa 0ie paa

Renerne styrte de ind paa dem, deels

deres Natur.” _ ...

”Under jo strängera Bevogtning Renerne holdes, desnnndre tnves

de og desmindre frugtbare blive de; en saadan Bevogtning er derför

allerede i og för sig en Opofrelse af Nomaden. Saaledes er den vilde Ren

större end den tsemmede, vel neppe paa Grund af en oprindelig Naturforskjel,

men moget mera eu Folge af Tvungen. Fjeldhnnerne ha ve imidlertid

aldrig unddraget sig Bevogtningspligten. Det er bleven Fjeldhnnerne betydet,

åt de havde åt tilskrive sig selv de Ubehageligheder, som maatte folge af

Mangel paa Renenes Bevogtning; men har de Fastboende ogsaa vaeret betydede,

åt de havde åt tilskrive sig selv de Ubehageligheder, der maatte

hyde af, åt deres Hunde styrte ind i Renhjorden og adsprede den til allé

Kanter, og åt han nedssetter sig i en Trakt, hvor Fjeldhnnen ikke kan undgaa

åt komme med sine Dyr ?”

”Det er beviisligt, åt naar Finnernes Renhaver, det er ingjaerdede Pladse,

hvor Simlerne samles för åt melkes, have gjort Jorden dyrkbar, saa have

Nybyggerne sat sig i Besiddelse af samme.”

”Skal Nybyggernes Antal fremdeles tiltage og folgeligen Nybyggernes

Humle, istedetfor åt forminskes ogsaa tiltage, saa kunne ingen Verdens Lovbestemmelser

hjaelpe eller udrette noget, i hvor godo og retfmrdige de end

förresten ■ kunne synes åt vaere. Der gives formeentligen ikkun et eneste

Middel til åt afhjselpe disse stedse tiltagende og i sine Folger hoist betsenkelige

Forviklinger, og det er åt fjerne, formindske og, saavidt muligt,

forebygge Aarsagerne ved åt ssette en Greendse för Nybygger-Anlaeg. Da

först vil Nomaden kunne erholde retfmrdig Lighed för Lovene med Landets

ovrige Indbyggere.” _

För att kunna gorå sig eu föreställning om den föreslagna lagens Inbytande

på Fjell-lappens ställning, måste man erinra sig, att enligt de heste

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Mnj:ts nåd. Prop. om antagande af en lör ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 99

sakkunniges sammanstämmande åsigt är tillträdet för fjellrenen till hafskusten

och dervarande betesmarker ett nödvändigt vilkor för for tv aro n af Fjelllappens

renskötsel; att dagen och stunden för renens flyttning till kusten

och derifrån åter till fjolleri beror mindre af menniska!!, än af djuret, i det

en del af renhjorden ofta, oaktadt den yttersta omsorg å Lappens sida, beger

sig å väg före honom och skyndar åstad med den hastighet, att Lappen med

återstoden af hjorden omöjligen kan förr än två till tre dagar sednare upphinna

den först afgångna delen; att Lappen lika litet kan bestämma den sålunda

utan bevakning gående renons väg, som hindra djuret att begagna betet i

sin väg; att år efter år nybyggare på grund af aftal, än med Staten, än med

enskilda jordägare, taga i besittning icke blott den ena efter den andra af

de gamla betesmarkerna för renen, utan äfven de vanliga renvägarne, till

och med sådana, som renen nödvändigt måste begagna för att nedkomma

till häfvert; att renons framgående öfver sådana ställen och betande derstädes

måste vara så mycket svårare att förekomma, som någon ordentlig stängsel

å dylika orter ofta saknas; att Lappens egen bevakning af sin hjord tillintetgöres

vid de icke sällan inträffande tillfällen, då hjorden jagas och skingras

af de bofasta innebyggarnas hundar; att den skada, som renen under sådana

omständigheter åstadkommer å hvad nybyggare!! anser såsom sitt enskifta

område, omöjligen kan af Fjell-lappen afvärjas utan att han alldeles

afstår från renskötseln, som likväl utgör vil koret för hans tillvaro; och att

vid skadans uppskattning svårigheten att värja sig mot ett obilligt anspråk

från nybyggarens eller jordinnehafvarens sida är vida större för Lappen än

den i allmänhet för någon annan kunde vara.

Tillser man nu huru i förslaget Fjell-]apparnes gemensamma behof att

med sina renar erhålla tillträde till hafskusten tillgodoses, har man att först

taga i betraktande att hela Finmarkens amt skulle undandragas den internationela

lagstiftningen och den motståndskraft, som deruti kan ligga mot

påtrycket af ett mot Nomad lapparne fiendtligt intresse. Vidare befinnes att

Fjell-lappens rättighet att i andra delar af Norge söka sig väg med sina renar

till hafvel betingas deraf, att han underkastas dels en beskattning, som för de

Svenska Fjell-lapparne, efter sednare beräkning af deras renars antal, skulle

uppgå till 2 å 3,000 R:dr om året och antagligen måste blifva så mycket

mera tryckande som den afgift, hvilken hittills ålegat dem att betala, i allmänhet

ansetts alltför obetydlig att förtjena utkräfvas, dels ersättningsskyldighet,

derest renbetet, ehuru i alla händelser inskränkt till utmarken, skulle

begagnas så att någon jordinnehafvare kunde anses vara väsendtligen betungad

eller sakna erforderligt bete å samma mark för sina hemdjur, dels

vilkoret att vid straffpåföljd icke utan vederbörande jordegares och brukares

samtycke hålla några renar i Norge mer än fem månader om året. Slutligen

finnes Lappens på detta sätt omsorgsfullt inskränkta och kringskurna rätt

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Bil. till Kong!. Maj:is nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

förknippad med ett förbehåll, i följd hvaraf han, i den mån Regeringen nödgades

gifva vika för jordinnehafvarnes påtryck, skulle förbjudas tillträdet till

den ena ön, hallon och kuststräckan efter den andra till dess Fjell-lappen

blifvit alldeles afstängd från hafskusten och dermed beröfvad eu förmån, som

utgör vilkor et för hans existens.

Ser man åter till huru förslaget behandlar den enskilde nomadens rätt

i förhållande till den bofastes, finner man huruledes Lappen vid intrång och

förföljelser från den befästa befolkningens sida lemnas lika värnlös som förut,

under det hans vederparter förses med ett vapen, som är lika användbart

till orättmätig t anfall, som till rättmätigt försvar. Visserligen skulle påbjudas

att vid rödjning och uppodling af jord eller uppförande af hägnader

herde iakttagas att Lapparne ej beröfvades sina gamla renvägar, så vidt dessa

voro för dem erforderliga. Men ett förbud mot Lapparnes förhindrande att

begagna sina gamla renvägar följer redan af den ännu gällande 10 § i första

cödicilien till 1751 års Gränsetraktat såsom ett corollarium deraf. Visserligen

skulle ock enligt förslaget olofligt fållande eller misshandlande af

Lapparnes renar eller dessas otillbörliga ofredande på deras rättmätiga uppehållsställen

vara med ansvar och ersättningsskyldighet förenadt samt embetsed!

tjensteman vara ålagdt att tillse, det de öfverflyttande Lapparne ej förnärmades

i utöfvande af dem tillagda rättigheter. Men enahanda förhållande

eger rum redan nu. Liksom detta icke hindrat att gamla ren,vägar år efter

år inkräktats af nybyggare utan hänsyn till vägarnes behöflighet för Lapparne,

eller att renhjordarne vid de årliga flyttningarna förföljts och skingrats

af landets bofaste innebyggare och deras hundar och att renarne jagats,

fångats eller dödats i tusental, såsom slutas kan deraf att Lapparne för komiterade

uppgifva sin sålunda tillkomna förlust af renar inom ett enda prestgäll

och på ett enda år till 230 stycken; likaså vore sådant att förvänta efter

den föreslagna lagens utfärdande. Något annat synes åtminstone ytterst vägnät

att utur objektiv grund antaga. Derutinnan förblefve Lapparnes

ställning ungefär densamma som förut, hvarken bättre eller sämre, men deremot

skulle de genom den dem ålagda gemensamma ersättningsskyldigheten

äfvensom sättet för densammas utkräfvande komma i en belägenhet, som icke

blott vore sämre än den närvarande, utan uppenbarligen måste föranleda deras

förderf. Man tänke sig endast de områden, som af Lapparne under deras

flyttningar genomtågas, indelade i så vidsträckta distrikter, som förslagets

7 § bestämmer, och följaktligen så störa, att derstädes betande renar ”kunna

antagas icke i allmänhet skola af sig sjelfva gå öfver till andra distrikter”.

Ått en slik distriktsindelning komme att allmänt påyrkas och genomdrifvas

så snart den befästa befolkningen erhölle insigt om hvad derpå var att vinna,

måste vara högst sannolikt. Man tänke sig ock att vid de årliga flyttningarne,

då en del af renhjorden begifver sig å väg långt före Lappen,

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Forordn. rör. Ltpparnc i Sverige och Norge. 101

det händer framdeles, liksom hittills, att gamla ren vägar och deribland de

mest nödvändiga äfvensom tillstötande gamla renbeten finnas af nybyggare

inkräktade, eller att renhjordarna angripas och skingras af nybyggarnas hundar;

att vid dylika tillfällen nybyggarne efter vanligheten få anledning till

klagan öfver skada genom renarna, man deremot, i anseende till ,stadgandet

om Lapparnes gemensamma ansvarighet, icke finna anledning till talan mot

någon viss person; att den förmenta skadan, vederbörligen besigtiga^! af nybyggarnes

ojäfvige vänner och bekanta samt värderad i den ordning förslaget

föreskrifver, utkräfves hos sam tf i ge i distriktet för tillfället varande Lappar,

representerade af den dem påtvungne målsmannen, och att denne, fredlig

och medgörlig såsom Lappen i allmänhet, medgifver hvad som fordras heldre

än att inlåta sig i en för honom personligen högst besvärlig och möjligen äfven

kostsam rättegång. Skadeersättningen, jemte besigtnings- och värderingskostnaden,

fördelas på samtlige Lappar i distriktet i förhållande till antalet af

medhafvande renar och uttages af den bevisligen oskyldige såväl som af den

möjligen skyldige. Ingen omsorg om egna renar befriar Lappen från skyldigheten

att betala skada, som sker genom ändras. Ingen ursäkt hjelper honom

så länge han ännu har en enda ren i sitt våld. Att han på detta sätt,

om än lagstiftningen i (ifrigt vore honom lika gynnsam, som den efter förslaget

klafve honom ogynnsam, kunde undgå att genom skada,- och kostnadsersättningar

efter hand utarmas eller tvingas att alldeles afstå från renskötseln,

synes föga troligt.

Efter min förmening skulle således förslagets antagande oundvikligen

medföra Fjell-lappens undergång och dymedelst för Staten en materiel förlust,

långt utöfver vinsten af ett jordbruk under polcirkeln: ett resultat, som

skulle vinnas på rättvisans bekostnad och med uppoffring af några tusen

statsmedlemmars rätt för några tusen ändras ingalunda bättre. Det må vara

sannt att nomadlifvet är oförenligt med civilisationen och förr eller sednare

måste vika för donna; men deraf följer icke att lagstiftningen bör befrämja

nomadens förtryckande, aldraminst att dertill må väljas sådana medel, som

åtskilliga af de i förslaget omfattade, t. ex. att fordra hot af den ene för

den andres sak och att gorå den saker, som saklös är.

De långvariga och vidlyftiga förhandlingar, som legat till grund för

ifrågavarande lagförslag, utvisa nogsamt den störa svårigheten att förlika nomadens

rätt med jordbrukarens, utan att i särskilda fall den onus mer eller

mindre underordnas den andres. Men äfven med antagande, att donna svårighet

är oöfvervinnerlig, föreställer jag mig att under erkännande af hvärderas

rätt, sådan den nu är, skulle, under förutsättning af eu jemförelsevis

ringa uppoffring å Statens sida, lagstiftningen förmå att sammanjemka de stridiga

intressena utan anmärkningsvärd! lidande för någondera parten. Af tillgängliga

upplysningar om beskaffenheten af de delar af Sveriges och

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop, om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Norges nordliga provinser, der Flyttlappen af ålder uppehållit sig, förekommer

sannolikt att, äfven om de områden, Indika egna sig till ett jordbruk, hvars

kikare har att under vanliga förhållanden deraf påräkna något väsendtligt bidrag

till sitt uppehälle, frånskiljas, återstoden af landet lemnar Flyttlappen tillräckligt

underhåll för hans renar. Om gränserna för dylika, till jordbruk egnade

områden med urskiljning bestämmas och Flyttlappen med sina hjordar hänvises

till de öfriga landsdelarna, förenade med hvarandra genom lämpliga

renvägar, och om i dessa landsdelar vissa nybyggen och intagor, framför allt

sådana som afstånga renvägarne, inlösas och åter utläggas samt nya anläggningar

och intagor tillsvidare alldeles förbjudas, synes lösningen af det problem,

som för lagstiftningen återstode, vara lätt nog funnen utan att hvarken

jordbrukarens eller nomadens väl äfventyrades.

Det är emellertid icke otänkbart att för närvarande hvithet förslag

som helst till ordnande af de genom Lapparnes flyttningsrätt uppkommande

rättsförhållanden, utan att dervid Lapparnes rätt mer eller mindre åsidosätta,

strandar på den belasta befolkningens och dess målsmäns anspråk; i följd

hvaraf ett val måste göras mellan bibehållandet tills vidare af 1 :sta codicillen

till 1751 års traktat eller antagande! af en lag af ungefär enahanda beskaffenhet,

som den nu föreslagna. Men om det sednare alternativet måste

ogillas ur rättvisans synpunkt, lärer valet vara lätt gjordt, särdeles för den

stat, hvilken såsom Sverige skulle, efter hvad vid granskningen af förslagets

detalj-bestämmelser visar sig, eftergifva både Kronans och enskilda undersåtares

fördragsenlig! fastställda rättigheter och förmåner mot öfver ta gande af

nya förbindelser, förenade med äfven tyre! af störa uppoffringar i framtiden.

Upprätthållandet af den bestående rätten skall sannolikt icke mota mindre

svårighet än förut, stridigheterna mellan den befästa befolkningen och Flyttlapparne

skola tilläfventyrs tillväxa, förtrycket och förföljelserna mot de sednare

tilltaga, men skulden dertill skall ligga hos den som vederbör, och möjligen

kan, förr än nomadbefolkningen gått under, den dag inträda, då rättvisa

och billighet gorå sig gällande äfven för nomaden.

Ehuru jag således i underdånighet hemställer att ifrågavarande lagförslag

måtte omarbetas efter annan grund eller ock få förfalla, anser jag mig

likväl bära i underdånighet framställa några anmärkningar vid särskilda §§

af förslaget, nemligen:

§ 2.

Den härstädes liksom annorstädes i förslaget begagnade benämningen

”Lapp”, utan annan bestämning än den af nationaliteten, kan för den Norska

läsaren vara tillräckligt förklarad genom det i första §:n inom parenthes

vidfogande ordet ”Fjällfinne”, men torda för den Svenska läsaren tarfva ett för
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Pr ep. om antagande af en Pörordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 103

tydligande, pa det att det åsyftade artbegreppet ej må förblandas med sitt

närmaste slägtbegrepp. Ett missförstånd härutinnan kan isynnerhet vid fråga

om naturalisationsrätten för bofasta Lappar leda till förvecklingar, som inom

kort påkalla en lagförklaring.

Fullt tillräckliga eller rätt lämpliga tror jag icke heller att §:ns föreskrifter

om förfarandet vid Lappens ombyte af undersåtlig''^! äro. Med undantag

af det fall, 8 § i första codicillen till 1751 års traktat omförmäler,

är Lappen för närvarande underkastad de särskilda rikenas allmänna

naturalisationslagar och, om än någon jemkning skäligen kan medgifvas, torde

icke derför få förbises att grunderna för dessa lagar hafva för mycken allmän

giltighet för att icke i viss man vara tillämpliga jemväl i afseende å

Flyttlappen. Att låta hans ombyte af nationalitet bero af hans blotta godtfinnande

utan något slags pröfning eller godkännande å Statens sida — om

ock endast genom Konung-ens Befallningshafvande eller Amtman — synes både i

stats- och privaträttsligt hänseende mindre lämpligt och kan icke med de

anförda motiverna till förslagets 2 § försvaras. Lernnas Lappen frihet att med

årstidens vexlingar förändra nationalitet, är fara värdi att lian icke lemna!''

en sådan frihet länge obegagnad, hvaraf närmaste följden blir den att ändamålet

med föreskriften i förslagets 1 § förfelas.

§ 3.

Om det medgifves — befogenheten dertill må dock lernnas derhän —

att Lapparnes rätt att med sina renar uppehålla sig på åtskilliga Öar vid och

sträckor af den Forska kusten inskränka till liden i öfverensstämmelse med

förslaget, finnes för öfrig! icke utom anspråket ringaste skål att underkasta Lapparnes

rätt att vistas i Forge och derstädes betjena sig af land och vatten

större inskränkningar än de skulle vara underkastade i Sverige. Den nya

och med sednare komité för lappväsendets ordnande jemnåriga tolkningen

af 10 § i första codicillen till 1751 års traktat, enligt hvilken tolkning §:ns

tillåtelse för Lapparne att ”höst och vår” flytta med sina renhjordar öfver

gränsen in i annat rike skulle betaga dem rättigheten att qvarstadna eller

uppehålla sig i samma rike året om eller huru länge de funno med sin fördel

förenlig!, har alltför svagt stöd i §:ns ordalydelse och står i alltför

skarp strid mot fördragets anda och uttalade syfte, likasom mot häfdvunnen sed,

för att förtjena något afseende. Icke heller höra naturförhållanden i vissa

trakter, af Forge vara bestämmande för lagstiftningen angående hela Forska

lappområdet, särdeles fjellbygden, om hvars omfång och beskaffenhet kunskapen

erkännes vara ganska ofullständig. Men om de i förslagets 3 § upptagna

inskränkningarna i Lapparnes rätt att med sina renar uppehålla sig i

allmänhet lika obehindradt i Forge som i Sverige icke försvaras genom

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. P>-op. om antagande af en FSrordn. för.- Lapparne i Sverige och Norge.

åberopandet af nyssberörde naturförhållanden eller den nya tolkningen af det

gamla fördraget, så finnes för berörde inskränkningar intet skäl, som icke

med lika mycket fog kunde göras gällande jemväl i afseende -å Sverige. I

allt fall skulle konseqvensen fordrat att icke den Norska Lappen berättigats

att året om vistas i Sverige under det den Svenska Lappen förbjudits att

utan vederbörande jordegares och jordbrukares samtycke vistas i Norge mer

än fem månader. Såsom jag bär ofvan sökt i korthet visa hafva likväl Lapparne

samma rätt som begge rikenas egna innevånare att begagna de områden,

på hvilka Lapparne af ålder uppehållit sig och fortfarande vistas, och

deras undanträngande från det ena riket försvarar naturligtvis icke deras

undanträngande äfven från det andra. I stället för de näringsutvägar, som

blefvo Lappen beröfvade i Norge, behöfde han så mycket mer dem, som återstodo

i Sverige, men donna omständighet bör tillika utgöra ett väsendtligt

hinder för det sednare riket att uppgifva Lapparnes traktatsenligt fastställda

rättigheter i det förra. Det är ett erkänd t faktum att skogsrenen ej har

fjellrenens drift att sommartiden söka hafskusten och det lärer icke vara

exempellöst att liksom Norska Lappar hela året hålla renar i Sverige hålla

äfven Svenska Lappar året om renar uti Norge, till bevis om hvilket förhållande

kan anföras, bland annat, landshöfdingens i Norrbottens län den

11 Maj 1866 till Kongl. Magt ingifna embetsmemorial. Skulle renhållet i

Norge, utom för liden mellan den 1 Maj och 1 Oktober, komma att bero af

jordinnehafvarnes och jordbrukarnes godtfinnande, måste Sverige vara bero dt

att under minst sju månader lemna underhåll åt hela den Skandinaviska

utom Finnmarkens urat befintliga nomadbefolkningen med dess två till trehundratusen

renar. Huruvida detta låter sig gorå utan särskilda uppoffringar

af Staten och kommunerna, derom saknas afl utredning, och genom bifallet

till förslagets bestämmelser i berörde hänseende skulle Sverige således, med

eftergift af egna undersåtares urgamla rättigheter, åtaga sig både mot dem

och en annan stat samt dess undersåtare nya förbindelser, hvilkas omfattning och

inflytande först i en framtid kunde bedömas.

§ 4.

Såvida icke tillåtelsen för Lappen att begagna terra träd och vindfällen

samt i Statens skog växande löfträd motsvarar Lappens nödtorftiga

skogsbehof, kräfver billigheten, efter min förmening, att Lappen tillätes att

för sina hushållsbehof till nödtorft begagna skogen, der han hittills varit

dertill berättigad.

§ 6.

På sätt i koiniterades motiver till §:en anmärkes, skulle den ifrågavarande

afgiften betalas endast af den Svenska Lappen för betesrättigheten i

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop, om antagande af cn Förorda, rör. lapparne i Sverige och Norge. 105

Norge, hvarest kronomarkerna lära vara mindre betydliga, hvaremot den

Norska egde att afgiftsfritt begagna betesrätten i Sverige, der de till renbete

nyttjade trakterna nästan uteslutande tillhöra Kronan. Enligt 13 och 14 §§

i första codicillen till 1751 års fördrag bör för närvarande den Svenska

Lappen för renbetet i Norge, ehvad det är på Kronans eller enskildes mark,

betala mindre än hälften mot den Norska för begagnande af betesrättigheten i

Sverige. Förhållandet härutinnan skulle således efter förslaget blifva omvändt

mot det nu lagbestämda, oaktadt Svenska Lappens rätt till renbete i Norge betydligt

inskränktes, men den Norska Lappens''betesrätt i Sverige bibehölls der den

icke utsträcktes. Likställigheten emellan de begge rikena och deras undersåtare

synes härvid vara mindre väl iakttagen och förhöjningen i beskattningen på den

Svenska Lappen passar mindre väl tillhopa med förminskningen af hans

förmåner, helst det motiv härtill, som hemtats från Svenska lappområdets inskränkning

genom freden 1 Fredrikshamn 1809, förlorar all vigt vid betraktande

dels deraf att nyssnämnde territorialförändring ej berörde någon

annan del af den från Trondhj em till Waranger fj ord en utbredda lappbefolkningen

i Norge, än den i östra Finnmarken, dels att enligt förslaget

hela Finnmarkens amf skulle från den intemationela lagstiftningens område

undantagas.

§§ 7-8.

Föreskrifterna angående distriktindelningen och sättet för uppsyningsmännens

utväljande och förordnande äro i många hänseenden så sväfvande

eller ofullständiga, att någon klar föreställning om huru förhållandena skulle

efter förslaget i verkligheten gestalta sig icke kan bildas. Utgången beror

i hufvudsaklig mån på lämpligheten af och öfverensstämmelsen emellan fyra

eller fem landshöfdingars och amtmäns beslut och åtgärder i ämnet. Om,

såsom för komiterade blifvit uppgifvet, stadgandet i 15 § af första kodicillen

till Gfränsetraktaten, att en lapplänsman och två nämndemän skola förordnas

i hvarje distrikt, der öfverflyttande Lappar äro, varit i allmänhet illa

eller rättare sagdt alldeles icke efterlefdt, särdeles i Norge, så måste den

förhoppning, som fästes vid verkan af förslagets stadgande om lapouppsyningsmännen

vara temligen ringa.

§ 9.

Att lappuppsyningsmännen i allmänhet skulle förmå att, utom sina

"egna angelägenheter, tillfredsställande skota de många och olikartade bestyBih.

till Riksd. Prof. 1871. 1 Smil. 1 Afd. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Bil. till Kong!. Maj:ts nåd. trop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparm i Sverige och Norge.

ren såsom pohstjenstemän, syssloman, rättegångsombud, förlikningsman och

åklagare, är föga trolig!, helst uppsyningsmannen skulle enligt §:ns# första

moment vara pligtig att åtfölja Lapparne under deras flyttningar flan det

ena riket till det andra, men dessa flyttningar, isynnerhet om våren, sällan

ske samtidigt och ofta bero till liden mindre åt Lapparne än af deras renar.

Att Lappen underkastades sin uppsyningsman malsmanskap, i det lian nödgades

att låta sin juridiska talan utföras och sin rätt förlikningsvis eftergifvas

eller afgöras af uppsyningsmannen, utan afseende å dennes lämplighet

eller Lappens förtroende dertill i hvarje särskild t fall, vore lika obilligt som

oförenligt med Sveriges allmänna lag.

§ 10.

Derest stadgandet i §:ns tredje punkt innefattar den mening att Lappen

skulle vara förfallen till. böter och således till kriminel! ansvar för det hans

renvaktare uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet föranledt skada genom

rendjur, kan detta stadgande, efter min tanke, icke på rättsgrund försvaras.

In mindre låter det sig gorå med efterföljande bestämmelse om deri gemensamma

ersättningsskyldigheten. Det tillfälliga sammanträffandet af flere Lappar

inom ett distrikt, der somliga befinna sig endast på genomtåg, förenar

dem icke till någon gemensamhet, hvarpå likväl rättsenliglieten af deri gemensamma

ansvarsskyidigheten ensamt kunde bero, enär åtskilliga Lappais

vid komiterades sammanträde med dem yttrade beredvillighet att åtaga sig

en slik skyldighet icke berättigar lagstiftningen att ålägga den. Förpligtelsen

för den bevisligen oskyldige - att deltaga i ersättandet af skada, hvilken

skett genom andra, hörer till eu art af lagbestämmelser, som utesluta sjelfva

begreppet om rätt. Hvad den gemensamma ersättningsskyldigheten beträffar,

tillåter jag mig för öfrig! att i underdånighet åberopa Hans Excellens Justitiestatsministerns

yttrande derom i skrifvelse till Norska Regeringens Inre Departement

den 22 December 1862. Från Hans Excellens Justitie-statsministerns i

samma skrifvelse uttalade åsigt, att 1751 ars Gränsetraktat icke borde gifvas

den tydning, ”att odlingens fortgång inom någotdera landet skulle vara underordnad

Lapparnes behof af betesmarker och att under enskild eganderåt!

icke finge upplåtas annan eller större jordrymd än som Lapparne hittills icke

begagna! eller behöfde begagna”, har jag deremot eu i sa matto afvikande

mening, som jag på bär ofvan anförda skål tror, att första coditalien till

nämnda traktat, för att icke komma i strid mot sitt angifna ändamål, måste

förstås så, att enligt fördraget intetdera riket sedermera egde förevändning

att befordra odlingens fortgång eller af annan orsak genom upplåtelse

af jord under enskild eganderätt eller annorledes, pa hvad sätt som helst,

uttränga Lapparne från deras af ålder begagnade betesmarker, sd vidt de
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande aj eu Förorda, rör. Lappar ne i Sverige och Norge. 107

samma fortfarande vore för Lapparne behöjiiga. I öfverensstämmelse härmed

tror jag ock att genom förslagets nu ifrågavarande § Lapparnes häfdvunna

och genom traktaten för framtiden fastställda nyttjanderätt till marken

obehörigen inskränkes. Ja, det synes mig som donna rätt genom §:ns bestämning

af densammas beskaffenhet gifves för framtiden faktisk! till spillo,

enär det knappt är tänkbart, att den i längden kan af Lappen begagnas,

derest han i förening med skyldigheten att oaflåtligen betala så oundvikliga

skadeersättningar, som åtskilliga å Norsk sida fordrade, t. ex. för det renen

skadar skogen genom att gnida hornen mot ungträd eller för det djuret åtkommer

sådana oinhägnade utängslåtter, som nybyggare efter hand tillegna

sig här och der på utmarken och företrädesvis på ställen, der renen af gammalt

haft sitt tillhåll, skulle tillika vara underkastad äfventyret af jordinnehafvares

och nybyggares anspråk på ersättning för det de genom renons betande

å utmarken komme i saknad af erforderligt bete för egna hemdjur

eller blifva i väsendtlig mån betungande.

Justitierådet Wretinans anmärkning mot §:ns sistnämnde bestämmelse

biträdes följaktligen äfven af mig.

§§ H-16.

Det föreslagna procedere vid skadeersättningars utsökande är hufvudsakligen

inrätta dt efter den bofasta befolkningens fördel och ingenting mindre

än betryggande för Lappens rätt. Af den bofaste ensam utses besigtuingsmännen;

af de bofaste verkställes värderingen; till den belasta befolkningen

höra utan undantag alla, Indika med en omtvistad skadeståndsfrågas

afgörande hafva befattning. Lappen eger endast att i målets särskilda stadier

inställa sig och gorå sina invändningar, derest han icke heldre genast

eftergifver för sin vederdelomans anspråk; men till och med denna förmån

är, i anseende till lättheten att kringgå föreskrifterna om Lappens kallande

till inställelse, af en högst vansklig art. Om derjemte tages i betraktande

dels att det i allmänhet måste för Flytt-lappen, åt sig sjelf öfverlemnad,

vara förenad! med en stor, hardt nära till omöjlighet gränsande svårighet att

i skadeståndsmålen vederbörligen bevaka sin rätt inför domstol, framför allt

vid de naturligtvis icke sällsynta händelser att öfverklagade skadan uppgifves

hafva skett under flyttningen från det ena riket till det andra,

t. ex. vid höstflyttningen från Norge till Sverige, dels att för Lappen möter

oftast oöfvervinnerliga hinder att i tid förskaffa sig rättelse i de tredskodortiar

han efter förslaget hade att förvänta, så synes förslaget knappast lemna

Lappen någon annan utväg öppen än den åt! söka till bästa pris förlikningsvis

friköpa sig från hvarje, äfven det mest obilliga skadeståndsanspråk till

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. för. Lapparne i Sverige och Norge.

undvikande af påföljden att ändock slutligen nödgas betala det fordrade med

tillägget af en äfven i lyckligaste fallet ganska dryg kostnadsersättning.

§ 24.

Såvida §:n lemna! rum för den tolkning, att Lapparnes utestängande från

hittills af dem begagnade delar af Norska kusten vore icke en internationel, utan

en enskildt Norsk fråga, hvilken följaktligen icke heller behöfde behandlas i

den för unionela ärenden stadgade ordning, skulle Norska Regeringens ensidiga

beslut kunna vid lägligt tillfälle omintetgöra den enda fördel lagen möjligen

kunde hafva för Sverige och dithörande Fjell-lappar, hvilkas framtida bestånd

erkännes vara ovilkorligen beroende af fritt tillträde till hafskusten.

Huru liten sannolikheten af ett dylikt maktmissbruk än må vara, torda icke

derför möjligheten få förbises.

§ 26.

Enär den omständigheten, att förhållandet emellan Norska nomader och

bofasta innebyggare inom ett eller annat Norskt område redan är eller anses

ordnadt genom särskild lag, icke innefattar något skål att hädanefter mer än

hittills undantaga samma område från omfånget för den internationela lagstiftningen

samt uppgiften att Finnmarkens amt, som icke blott genom det för

Lapparne afspärrade Finland, utan ock genom Tromsö amt har kommunikation

med Sverige, numera icke skulle besökas af Svenska flyttlappar, liksom

Norrbottens lappmarker af Norska flyttlappar från Finnmarkens amt saknar

stöd af en tillförlitlig utredning, så synes §:n hvila på en alltför godtycklig

och osäker grund att kunna obetingadt godkännas, helst verkan och följden

deraf ej låta sig vid bristande kännedom om sakförhållandena öfverskådas.

§ 27.

De betänkligheter, hvilka Justitierådet Wretman, liksom tillförene

de Svenska komitéledamöterne, anfört mot donna §, delas äfven af mig.

Efter hvad jag redan i början af detta mitt yttrande antydt, råder ännu en

sådan osäkerhet i afseende å många förhållanden af djupt ingripande vigt

vid ordnandet af rättstillståndet inom lappområdena, att lagstiftningen tills

vidare är nödsakad att gå försöksvis tillväga och att en under slika omständigheter

beslutad lag antagligen skall inom kort blifva föremål för rättelser

och jémkningar. Att vid underhandlingar härom kunna hemta stöd

af den gamla, häfdvunna grunden, der den nya funnes olämplig, bör vara en

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Ma,j:ta nåd. F, op. om antagande af en Förorda, rör. Lapparm i Sverige och Norge. 109

så stor fördel, att det vore ytterst oklokt att afsåga, sig densamma, 1 betraktande

af såväl förevarande som föregående förslag till ordnande af

Lapparnes och den befästa befolkningens rättsförhållanden förefaller det föga

troligt att dessa underhandlingar framdeles kunna komma att föras på en i

allmänhet rättvisare och billigare eller för Sverige förmånligare grund än

1751 års traktat.

Slutligen tillåter jag mig i underdånighet hemställa, om icke i den för

Sverige ansedd a lagtexten främmande ordställningar, för att icke nämna ord,

sådana som ”fastboende” i stället för bofast, ”fiskeri” i stället för fiske, med

flera dylika, borde mot Svenska utbytas.

De anmärkningar, hvartill förslaget, efter min förmening, i öfrigt föranleder,

äro dels beroende af de redan framställda, dels sådana som vid eu

omarbetning näppeligen lära undfalla uppmärksamheten. Skulle rättvisa och

billighet, skulle Sveriges och Svenska undersåtare rätt och bästa anses vara

vederbörligen iakttagna, så att någon omarbetning af förslaget ej ifrågakommer;

då böra också berörde anmärkningar anses vara för obetydliga att *

förtjena ringaste afseende”.

Justitierådet Friherre Leuhusen instämde i Justitierådet Carlesons mening.

Justitierådet Cramér yttrade: ”Vid jemförelse af förevarande förslag

med första codicilien till 1751 års Gränsetraktat, kärr jag icke lemna oanmärkt,

att de rättigheter, hvilka i sistnämnda statshandling tillförsäkrats nomadiserande

Svenske Lappar under deras årliga invandringar till Norge, blifva

uti förslaget, på sätt Justitierådet Carleson visat, väsendtligen inskränkta.

Det ligger emellertid icke, efter min åsigt, inom omfånget för Högsta

Domstolens befogenhet att taga i öfvervägande huruvida statsekonomiska

eller politiska skål påfordra eu slik inskränkning, eller om en förändrad internationel

lagstiftning, fotad på de i förslaget hufvudsakligen upptagna grunder,

må finnas innebära ändamålsenligaste sättet att bäfva sådana förvecklingar,

som synnerligast på sednare tider yppats emellan den Svensk-Norska

nomadiserande lappallmogen och den i Norges nordligare del befästa befolkningen

; och då af de till Högsta Domstolen ''emitterade handlingar icke slutas

kan, att de Svenska Lapparnes sjelfbestånd och framtida trefnad skulle

äfventyras, i händelse förslaget upphöjdes till lag, saknar jag anledning att

på det anmärkta förhållandet grunda förslagets afstyrkande.

Emot förslagets detaljer har jag att framställa följande anmärkningar,

nemligen:

§ 4. Jag instämmer i det yttrande Justitierådet Wretman afgifvit.

§ 5. Orden ”såvidt dessa äro för dem erforderliga” anser jag höra borttagas.

I §:ns första sats har man uttryckligen erkänt Lapparnes rätt till

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prup. om antagande af en Pörordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

sina gamla renvägar, men i den sednare gör man denna rätt vilkorlig och

beroende af behofvet, utan att i förslaget förekommer ens någon antydning

om den myndighet eller person, som har att bedöma, huruvida behofvet förefinnes

eller icke. Det lärer få såsom gifvet antagas, att Lapparne godvilligt

afstå från rätten till en väg, den de ej behöfva, och då är ju tillägget öfverflödigt.

Deremot torde, i händelse de anmärkta orden fingo qvarstå, det

kunna inträffa, att de bofaste i första hand upphäfva sig till domare öfver

vägarnes behöflighet med det resultat att Lapparne få, åtminstone för någon

tid, erfara en för dem förderflig kränkning i deras nyttjorätt.

§ 9 inom. e. Jag instämmer i hvad Justitierådet Wretman härom

yttrat.

§ 10. Jag delar de åsigter Justitierådet Wretman här uttalat.

§ 17. Då det antagligen är meningen att åt Lapparne bereda enahanda

utväg till utredning af förekommande ersättningsfrågor, som i förslaget

lemnats de bofaste, synes en anvisning härom icke höra i donna § saknas.

§ 27. Jag instämmer i hvad Justitierådet Carleson här yttrat.”

Justitierådet Södergren utlät sig: ”Jag har varit i någon tvekan om

gränsen för min granskning och mitt bedömande af förevarande förslag till

ändring af den lagstiftning, som tillkommit medelst underhandling emellan

Svenska staten och en främmande makt och blifvit utförd i en traktat dem

emellan; eu omständighet, som i och för sig tyckes anvisa, att ämnet, om

icke i allo, dock i betydlig mån läge inom statskonstens område och således

utom min egentliga officiella synvidd. A hvarje punkt af den befintliga lagstiftningen

i detta ämne, likasom i hvarje punkt af förslaget till dess förändring,

betraktadt såsom ett organiskt helt, kunde jag hafva att förutsätta

tillvarelsen af sådana politiska och statsekonomiska skäl, som bestämde lämpligheten

eller nödvändigheten af beting eller medgifvanden, de der hos den

för, statskonsten främmande kunde mota betänklighet vid jemförelse med

grunderna i värf inhemska rättssystem. Det syntes sålunda kunna vara fråga

endast om sådan granskning af förslaget, som afsåge bedömande, om förslaget

innefattade bestämningar, Indika kunde gorå ingrepp i den enskildes

redan egande lagliga rätt i sådant, hvaröfver Staten icke egde att genom

fördrag af ifrågavarande beskaffenhet förfoga, och om de stadgande!!, man i

förslaget velat meddela, voro uttryckta i sådana ord, som lagens ändamål

ocht.sakens beskaffenhet fordrade. Men å andra sidan bär jag besinnat, hurusom

Kongl. Maj:ts genom remissen till Högsta Domstolen tillkännagifna afsigt

är att ifrågavarande lagstiftning för sådana rättsförhållanden inom Sverige,

som höra under Svensk lag och äro af den art 87 § Regeringsformen omförmäler,

skulle, med frånträdande af det statsfördrag, som nu innefattar

denna lagstiftning, föras inom civillagstiftningens område och der framgent

s. 111 Kontrollera mot PDF

Bd. till Kongl. Maj ds nåd. Prof), om antagande af en Förorda, rör. Lappande i Sverige och Korge. 111

behandlas, i hvilket afseende det remitterade förslaget innefattar rättsbud för

förhållanden inom Sverige och val tillika upptager stadgande!! att tillämpas

inom Norge för der inträffande rättsförhållanden, men dessa stadgande!! anförda

endast såsom beskrifning af det uti 27 § af förslaget upptagna vilkor

för den ifrågaställda Svenska lagens trädande i kraft, nemligen att så beskaffade

stadgande!! för Norge skulle der antagas och samtidigt blifva gällande.

Med donna uppfattning af ämnets art och omfång har jag ansett mig,

jernlikt nyssnämnda grundlagsbud, höra granska dessa föreslagna bestämningar

för Svenska rättsförhållanden och dervid söka bedöma dels om den nu

befintliga lagstiftningen i första codicillen till (frånsetraktaten den 7 Oktober

1751 må, under synpunkten af hvad dessa inhemska rättsförhållanden

i och för sig fordra, utbytas mot de nu föreslagna stadgande!!, med eller

utan jemkningar i dessa, och dels huruvida de bestämningar i förslaget,

hvilka afse förhållande!! inom Norge och tillsammans utgöra de uti 27 § af

förslaget utsätta vilkor för den nya Svenska författningens inträdande i kraft,

må i afseende på deras oskiljaktiga sammanhang med förslagets öfriga stadgande!!

och inflytelse i rättsförhållanden inom Sverige vara såsom slikt vilkor

nöjaktiga och antagliga; ankommande det naturligtvis i allt fall på Kongl.

Maj:ts nådiga bedömande, om politiska eller statsekonomiska skål må ställa

sjelfva ämnet äfven under andra synpunkter och fordra eller tillstädja sådana

beting eller medgifvande!!, som ligga utom den nu an gift) a gräns för min

synkrets.

Efter sådan granskning af det remitterade förslaget instämmer jag uti

det af Justitierådet Carleson afgifna yttrande.

Jag anser dock tillika, för det fall att ifrågavarande förslag kom me

att väsendtligt läggas till grund för eu Proposition till Riksdagen, det icke

vara otjenligt, att uppmärksamheten nu närmare fästes på några felaktigheter

i skrifsättet, som ingalunda höra anses hafva vid granskningen hos

Högsta Domstolen vunnit gillande. Sålunda förekomma:

uti 7 § behofvet att i lämpligare ordalag uttrycka den mening, som börjar

med orden: "vid denna indelning

uti 10 § 3:dje avdelningen, som börjar med orden: ”kan den eller de”, har

i ordställningen: ”uppehålla sig i eller flyttade genom det uppsyningsdistrikt",

en samling af icke mindre än nitton särskilda, mer eller mindre

flerstafviga ord, bildande flora inellanmeningar, kommit att åtskilja ordet

i från orden "det- uppsyning sdistrikt'''';

uti 11, 12 och 13 §§: sedan man hunnit genomläsa dessa ganska vidlyftiga

§§ angående ämnen af sådan art, att de kunna förekomma såväl i

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Bil. (til Kongl. Maj.is nåd. Trop. om antagande af en Förordn. rSr. Lapparne i Sverige och Norge.

Sverige som i Norge, och man dervid förgäfves sökt att i tanken få

föreskrifterna tillämpliga i våra inhemska förhållanden (t. ex. vid svårigheten

att i Sverige anlita ”Lagrättsmän” och att tillämpa Norska lagen

den 28 Augusti 1854), så erfar man omsider af 14 §, att dessa

stadgande!! alls icke angå förhållanden i Sverige, utan blott i Norge,

hvithet val lätteligen hade kunnat i nämnde tre §§ antydas;

uti 12 § det besynnerliga och oklara i uttrycken: ”kallelse, delgifven dagen

förut med tillägg af 2i timmar för hvarje två mil”;

uti 17 § ordet ”hör” uti ett straffbud användt i stället för ordet skall;

uti 19 § språkfelet i orden: "någon hlifvit ålagd att utgifva ersättning

uti 24 § det från Regeringsformens språk lånade uttrycket ”Konungen eger

föreskrifva” i stället för det till vanlig och värdig författningsstil hörande

talesättet: ”Kongl. Magt vill, der sä nödigt prof oas, föreskrifva”

Justitierådet Iggeström yttrade: ”Eu gång tillförene har, efter nådig

remiss, Högsta Domstolen till granskning förehaft ett af komiterade upprättadt

förslag till stadgande!! rörande förhållandet i afseende å Lappmän och Fjellfinnar

i de förenade rikena Sverige och Norge, men, enligt remissens otvetydiga

innehåll, var den gången yttrande infordradt öfver komiterades förslag

endast i de delar, som hade sammanhang med allmän lag; och Högsta

Domstolen, som så fattade den nådiga remissens innehåll, på sätt dess protokoll

för den 4 Juni 1847 utvisar, faun från donna synpunkt icke anledning

till andra anmärkningar än dem, som i protokollet hlifvit anförda.

I förevarande fall är deremot ett annat förhållande; ty här är Högsta

Domstolens utlåtande, utan vidare bestämning i afseende å dess omfång eller

inskränkning till vissa föremål, genom remiss påkallad t öfver saken i dess

helhet. I betraktande häraf och enär dertill kommer, att det lagförslag,

hvaröfver yttrande nu skall afgifvas, dels berör ämnen, som från början blifvit

ordnade genom ett för begge de förenade rikena ännu gällande politiskt fördrag,

dels är beroende af hvarjehanda uti de särskilda länderna förekommande

mer eller mindre vigtiga ekonomiska förhållanden, anser jag för min

del ledamot af Högsta Domstolen både pligtig och berättigad att i hithörande

frågor uttala sina tankar, desto heldre som rättvisan och ändamålsenligheten

af det framlagda lagstiftningsförslaget svårligen lärer kunna sakkunnigt bedömas,

derest icke det, som utgör eller borde utgöra sjelfva grundläggningen

derför, tillika tages i skärskådande.

Efter sålunda företagen och slutad granskning, dervid jag, delande

Justitierådet Carlesons åsigter, ock hufvudsakligen gillat hvad af honom

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj-.ts nåd. Trop. om antågande af ett förorda. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 113

blifvit andraget så uti allmänna betraktelser som medelst erinringar mot förslagets

särskilda delar, finner jag mitt vidare yttrande lämpligast kunna inskränkas

dertill, att jag instämmer uti Justitierådet Carlesons uttalade mening,

ändå att ett eller annat tillägg, måhända af mindre betydenhet, kunnat

af mig önskas samt. efter mitt förmenande, erinringarne fallit bättre i ögonen,

så framt, för hvarje af dem, alla åberopade skäl blifvit på ett och samma

ställe sammanförda; hörande jag slutligen begagna tillfället att fästa uppmärksamheten

på vigten deraf, att uti allmänna författningar, som till efterrättelse

utfärdas och Indika komma att i eu framtid bära vittnesbörd om den

punkt, hvarpå folkbildningen sig befinner, språket måtte vårdas så, att den

som laser, icke kommer i tvekan, om det kan vara hans eget klara och välljudande

modersmål.”

In fidem

Oscar David Egge.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Bil till Kong!.. Maja» nåd. Trop. om antagande af en Förorda rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Gj enpart

af den Kongelige Norske Regjerings underdanigste Indstilling af

2den Februar 1869.

Chefen för Departementet for det Indre, Stat sr a ad Stång, har underdånigt

föredraget Folgende:

I vedlagte af den norske Regjering under 1 ode October 1867 tiltraadte

underdanigste Föredrag har Departementet fremlagt Udkast til en Lov

angaaende Lapperne i de forenede Kongeriger Norge og Sverige, hvilken

Lov er teenkt åt skulle, om den vedtages för begge Rigers Yedkommende,

trsede istedet för de i lste Codicil til Graendsetractaten af 7/18 Celeber

1751 indeholdte Bestemmelser om samme Cj enstan d. Departementets Lovudkast

var i alt Veesentligt stemmende med et af dertil naadigst beskikkede

Hämd fra begge de forenede Diger i Fsellesskab udarbeidet, paa Norsk

og Svensk affattet, Förslag til saatian Lov, hvilket man her tilligemed den

af Commissionens norske Medlemmer särskilt afgivne Begrundelse tillader

sig åt vedlsegge i A It ryk.

Gj enpart af neevnte underdanigste Föredrag befaledes ved Kongelig

Resolution af 24de October 1867 tillstillet det Kongelige svenske JustitsDepartement

i Förbindelse med de ifolge Kongelige Resolutioner af 28de Mai

1845 og 18de Juli 1862 tidligere oversendte underdanigste Föredrag vedkommende

de samme Forliolde.

I Skrivelse hertil af lOde December 1868 har derefter Hans Excellence

den svenske Justitiestatsminister forklaret, åt efteråt Deres Majestät i

svensk Statsraad den 29de October 1867 havde indfordret den svenske

Hoiesterets Eetsenkning over det af foran&rte Commission indgivne Lovforslag,

var saadan Betenkning under 16de November 1868 bleven afgiven

samt den 23de s. M. juster et og til barn oversendt. Statsministeren har

tilfoiet, åt da denne Betänkning indeholder mange og vaesentlige Anmferkninger

imod Commissionens Lovforslag, har han troet åt burde, inden Sägen

foredrages i sammensat svensk-norsk Statsraad, give nservserende Departe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Pr ap. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge, j 15

merit Anledning til åt anfore, hvad der med Hänsyn til disse A mng;rk ni ri - gör kan värre åt erindre fra norsk Side, hvorfor lian lader folge en Afskrift

af den af den svenske Hoiesteret forte Protocol. Statsministeren bemeerker

videre, åt da Ifoiesterets Granskning af Sägen har medtaget saa lång Tid

og gjort videre förberedande Behandling af samme nödvändig, forudseer han

V anskeligheden af åt faa deri andelig behandla t saa tydligt, åt Beslutninger

om samme hanne fattas af det nu samlede Storthipg i Norge og Rigsdag

i Sverige, — hvorpaa han har troet åt härda fleste Opmeerksomheden för

det Tilftelde, åt man i Paavente af den paataenkte internationale Lov skuld c

ände befordring til i Norge åt udfserdige sand änne Forskrifter angaaende

Lapparna, som kunna meddelas liden åt krsenke Grgendsetractaten af 1751

og de deri svenska Lapper tilsikkrede Rettigheder.

I det Departementet benytter den givna Anledning til åt framsätta de

Erindringer, som fra norsk Sida findes fornodne vedkommende de fra den

svenska Hoiesteret framkomna Udtalelser, skal man, idet man med Hänsyn

til Sägen forovrigt indskrsenker sig til åt hänvisa til den i det paaberaabte

Föredrag givna Fremstilling, og idet man ligeledes tillader sig åt vedbegge

og hänvisa til den modtagne Afskrift af ngevnte Hoiesterets Protocol, tilläde

sig i Underdånighet! åt anföra Folgende:

Yed Behandlingen af det ovenanforte Udkast til Lov angaaende Lapper

ne i de förenade Kongeriger ha va den Kongelige svenske Hoiesterets Medlemmer

i det Ysesentlige deelt sig i 2 Fractioner, nemlig a) Justitieraaderne

Carleson, Naumann, Friherre Leuhusen og Iggestrom, som bände fra politisk,

statsoeconomisk og almindeligt legislativ^ Standpunct förkasta Forslaget, og

b) Justitieraaderne Wretman, Cramér og Södergran, der have vaesentligc Betaenkeligheder

mod Forslaget fra det sidstnmvnte Standpunct, men indrommer

Muligheden af, åt politiske eller statsoeconomiske Grunda dog kunna g jure

dels Antagelse försvarlig. Medens derhos Justitieraad Cramér udtrykkelig

medgiver, åt det af de Hoiesteret forelagte Actstykker ikke kan sluttes, åt

de svenske Lappers Bestaaen og fremtidige Trivsel skulde ssattes i Fara, om

Forslaget ophoies til Lov, floder derimod Justitieraad Carleson og de, der

slutta sig til barn, åt de nsevnte Actstyckker lida af eu saadan Ufuldstaendighed

i Oplysninger om de factiske Forhold, om Aarsagerne til Striden niellera.

de Fastboende og Lapparna, om de Sidstes Behov og bele Stel samt

om. den bestaaende Tractats practiske Betydning, åt det af den Grund fadder

vanskeligt åt dumma om det nye Forslags Retfserdighed og Hensigtsmeessighed.

Hvad denne Anka angaaer, er Departementet tilboielig til åt tron, åt

den maa hidrore fra en udvortes og tilfseldig Omstamdighed. Det kan nemlig

ikke af den föreliggande Betänkning fra den svenske Hoiesteret snes,

om samme har veeret i Besiddelse af samtliga officielle Actstykker i Sägen,

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. P? op, om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

navnlig om den har vceret i Besiddelse af og saaledes gjort sig bekjendt

med de Forhandlings- eller Examinationsprotocoller, som ere forte af begge

de norsk-svenske Comiteer, som til Undersogelse af Lappeforholdene nedsattes

i 1843 og i 1866. Det fremlyser navnlig af den i 1866 forte Protocol,

åt enhver Side af de forenede Rigers Nomadeforhold, hvorpaa det ved sammes

Lovordning kan komme an, er gjort til Gjanstånd för en omsteendelig

Examination af en Maengde Lapper og Fastboende i den Reel af Norge, för

hvis Skyld det veesentligst er, åt en ny Mellemrigslov paakrseves, Hemlig

Tromso Amt; åt denne Examination er företaget af Nämd fra begge Rigör

ved Hjtelp af samtidigt tilstedevverende dygtige og dannede Folke, en norsk

og en svensk, samt åt Examinationen har bundet Stod i saa mange og talrigt

besegte Moder, åt det ikke lettelig kan tsenkes, åt en Fortsoettelse af

disse Undersogelser vilde hanne give noget Lklbytte. Departementet indseer

derför ikke, hvorledes eu yderligere eller fuldstaendigere Belysning af Forholdet

skulde hanne tilveiebringes end den, der allerede er tilveiebragt.

De af Justitieraad Carleson sserskilt udhaevede, efter hans Formening

endnu ikke tilstrsekkeligt oplyste Sporgsmaal, ere formeentlig gjennem den

ovenomhandlede Examination saa udferligt besvarede, som det overhovedet

lader sig giore, medens man selvfolgelig aldrig kan vente åt see dem eens

besvarede fra begge Sider, og man derför alltid vil blive nodt til her som i

lignende Forbold åt anvende nogen Critik för imellem hinanden modsigende

Erklseringer åt hanne ad fin de det objectivt Rigtigc. Naar saaledes Justitieraad

Carleson anseer det usandsynligt, åt under de aarlige Kost- og Yaarflytninger

nogen vsesentlig Forbed ring i Eeenhjordenes Bevogtning fra Lappernes

Side kan tilveiebringes, Noget som vista ok af disses Fleerhed er

benaegtet. saa maa dog formeentlig Urigtigheden af denne Bern ''gtelse vsere

godtgjort dosis ved enkelte Lappers udtrykkelige Erklsering i modsat Retning,

dosis ved den Kjendsgjerning, åt der gives Lapper, sauvel svenske som norske,

der med deres Mjärde sjelden eller aldrig tilfoie de Fastboende Skade

pa a disses Eiendom, uagtet de opholde sig i samrnes Nserhed. Om begge

Bele indelande Comiteens Forhandlinger med Almuen tilstrtekkelige Yidnesbyrd.

Enär der fremdeles ankes over herskende Uklarhed i det Punct, hvarvid!

forandret Bevogtning formaaer åt aflede Renens Drift fra åt sago heelt

ned til Havkysten i Yaartiden, da er enhver Tvivl i saa Menseende för

Comiteen bleven bortryddet ved den i Forhandlingerne oplyste Kjendsgjerning,

åt saavel svenske som norske Papper om Sommeren ligga med Tusinder

af Resa paa Strrekninger inne i Landet oden nogensinde åt komma til

Lysten. Saaledes erfaras til Exempel (see Forhandlingsprotocollen Fol. 44),

åt den svenske Lap Fars Janson Sikko, efter tidligere med sina 3,000 Reen

åt hare sogt ned til Lysten i Balsfjorden, i 1866 bold! til ved Altevandet

naer Rigsgr$ndsen, hvorfra hans Reen ikke segte lrengere ned end til Bardo,

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. I’rop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 117

som ligger mange Mile op fra Soen. Det samme er Tilfaeldet med enkelte

norske Lapper af Ivarasjok, som med talrige Reenhjorde bolde til Aaret

rundt paa Hoiderne mellem Ivarasjok og Porsangerfjorden, mango Mile fra

dennes Rund, — ligesom heller ingen af de Rensayr, som til visso Tider åt

Aaret bolde til i Throndhjems Stift, komma ned til Kysten. Hvorvidt der i

de indre Bele af Landet findes tilstrsekkeligt Bete og ovrige Betingelser för

Reenhjordenes Trivsel, er vistnok endnu ikke bragd til Visbed. Men för

snarast rimligt åt opnaa denne er allerede det förste Skridt gjort, idet der fördel

nu sammentraadte Storting er fremsat Ivongeligt Förslag om Bevisning

af de fornedne Midler til en Opmaaling, Kartering og Beskrivelse af Tromso

Amts Fastland sdele, b vilket Förslag, forsaavidt for her omhandlede 0iemed

fornodigedes, allerede er bifaldt af Stortbinget. Åt afvente Tilendebrin gelsen

af detta topographiske Arbeide, forinden man skrider til en Ordning ad Lovgivningsveien

paa det af Comiteen foreslaaede Grundlag, vilde veere en Udseettelse,

der ikke lader sig försvara ligeoverfor de lidende Interessers steerke

Krav pa Styrelsens snarast mulige Mellemkomst. Hvad her er bemserket

angaaer forovrigt Lovudkastets § 24, om hvilken § Departementet senare

hen vil have Anledning til åt yttre sig.

Den Mistillid til Forslagets factiske Grundlag, som udtaler sig i Justitieraad

Carlesons m. Fls Votum, tur de udentvivl för en väsentlig Deel,

hidrore fra Uovereensstemmelsen mellem Comiteens officielle Oplysninger og

de Indtryk i anden Retning, som man bär modtaget af Privatskrifter, f. Ex.

af den af Justitieraad Carleson citerede Pastor Stockflets Reisedagbog, Indtryk,

som ogsaa i de Egne af Norge, hvor dissa smregne Forhold kun kjendes af

Boger og Avisopsatser, have meddeelt sig till Mango. Med al Anerkjendelse

af den bort forijente Pastor Stockflets Indsigt og Sandhedskjaerlighed, er det

dog ikke faldet Nogen af dem, der ber i Landet have havt officiel Betalning

med denne Sag, ind åt soge de factiske Oplysninger i Stockflets Skrifter.

Denne Mands levende Medynk med det tidligere saa vanskjottede Lappefolk

meddeelte hans Optrseden som detta Folka Talsmand i alt dels Vee og Val

en Begeistring, der lidet levnede Rum tor en strängt objectiv Opfatning og

lettelig bragte bara til åt glömma alla andre Hänsyn over en eensidig Fastholden

åt Lapparnas Tar v. Hans fortjenstfulde Virksomhed ligger i hans

moisommelige Sprogarbeider og i hans selvopoffrende, i sterlige og med Held

kronede Anstramgelser tor åt gjore det lsenge forsomte Folk til Oj anstånd

för Styrelsens alvorlige Omsorg; man det lod sig ikke vante, åt eu Mand,

med en saadan Aand sretning og med den Livsopgave, han havde stillat sig,

skräde i sin varme, men eensidige Interesse för Fjeldfinncrne, hvis Nomadeliv

uundgaaelig rnaatte komma i Strid med Jordbrugets og Civilisationens Fremskridt,

have aabent Oie för dennes berettigede Krav, saaleenge han, som Tilfeeldet

var, ikke einede eller saa sig i Stånd til åt paavise Hd vele til en

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Vrop. om antagande af en Förordn. rör Lappande i Sverige och Norge.

Försoning. Yil man overhovedet begge afgjorende Vant paa, hvad der åt

barn og andre Nämd fra et mere eller mindre philanthropisk Standpunct

privat er skrevet til Försvar for Lapperne i Forhold til de Fastboende, kan

man ikke conseqvent komma til andel praetisk Resultat, end åt Lapperne Lita

ges för al Bevogtnings- og Erstatningspligt, og åt idetmindste bele Tromso

Stift med en jordbrugende Befolkning af omtrent 150,000 Mennesker og formodentlig

en lignende Reel af det nordlige Sverige ganska maa unddrages

det almindelige europteiske System af Beskyttelsc för fast Eiendom iigeoverfor

de före ned e Rigers nomadiserande Lapper, hvis Antal noppa överstiger 9,000

Individer, hvaraf ikke blidt 1,600 tilhorende Norge. Men Sägen vil i Virkeligheden

komma til åt stilla sig saa, saafremt Privat-Skrifter, som de omhandlede,

af dem, der have officiel Ritbly delse paa Sägens A.fgjorelse, skulle

tilleegges den Veegt, åt de formindske Trovserdigheden af de faetiske Opilysninger

som de, der nu haves tilveiebragte paa salva Stedet af dertil officielt

beskikkede upartiske Ma-vid fra begge Rigör. Yil man i denne Sag icke skrida

til en Afgjorelse, saalaenge eensidigt farvede private Beretninger om dissa

Forhold en ten i Norge eller i Sverige komma för Lyset, vil Sägen aldrig kunna

komma til sin Afsilning.

Förent! Departementet gaaer over til åt imodegaae den svenske Hoiesterets

Bemserkninger ved den nu foreslaaede Ordning, skal man med Anledning

af den af Justitieraad Carleson företagna Sammenligning af Lapparnas

Stilling som den var efter Godicillen af 1751 og som den vilde bliva efter

Comiteens Förslag, tilläde sig åt hänleda Opmserksomheden paa den störa

Forskjel i Sägens sanda Internationale og ståtsoeconomiske Stilling för og nu.

Ved Afslutningen af 1751 Aars Traktat borta luden Sveriges Gramdser, förliden

de dengang til Norge afstaaede Kautokeino og Afjuvarre Distrlater, ogsaa

finsk Enontekis samt Friare og Utziok. I dissa Districters rige Mosemarker,

der udgjortle Lappernes storste og bedste Yinterbeter, havde Norges

Lapper et ^Eqvivalent för de svenske Lappers Sommarbete i Norge. Til

samme Tid var Antallet af Lapper og Reen saa lidet, ligesom ogsaa Jordbruget

paa norsk Sida erulnu var saa obetydligt, åt man nappa dengang havde

nogen Tanke för Muligheden af, åt Rummet kunde blive för trångt för begge

Bedrifter. Rappe v®senet havde dörrgång og lsenge derefter eu overmaade

stor oeconomisk Be tydning för begge Ländes fäste Befolkning, deels för dennes

For syning med Kjod og Pelsvserk, deels og isrer för Communicationen i

dissa Ödemarker, gjennem hvilke navnlig det nordlige Norge i den långs te

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Ma.j:U nåd. Prop. om antagande af er. Förorda. rör. Pa/riarne i Sverige och Norge. 119

Deel af Aaret havde sins vigtigste Forbindelseveie med den ovrige Yerden.

Heelt anderledes staaer Sägen i enhver Heenseende nu. Yed Finlands Afstaaelse

i 1809 formindskedes Tractatens Omraade i saadant, Mon, åt bele

det nuvrerende Finmarkens Amt, efter den russiske G-rsendsespEerring i 1852,

med dels omtrent 1,000 Nomader og 65,000 Reensdyr er hemvist til de inskreenkede

Mosemarker luden Amtets egne Grsendser. Man vil forovrigt senerehen

i andre Anvendelser komme tilbage til dette Forhold, og indskr&nker

sig ber til åt bemserke, åt det JEquivalent, Norge ifolge Traetaten havde

i den tilstaaede Betesret paa de af Sverige til Rusland senere afstaaede Landsdele

nu er takt. Det er en Feiltagelse, naar Justitieraad Carleson i sine Bemaerkninger

til Lovforslagets § 6 yttrer, åt Territorialforandringen af 1809

kun berorte ”0stre Finmarkens Lapper”. Den berorte, som nys bemeerket,

hele det mmerende Finmarkens Amt (0stre og Yestre Finmarken), hvis Reenhjorde

udgjore over 3/5 Delo af bele Norges. Ilvor stort Antallet af begge

Rigers Reensdyr var i förrige Aarhundrede, seer man sig ikke istaand til åt

oplyse, men af de Opgaver, som forslaae de i 1843 og 1866 nedsatte norsksvenske

Commiteer, fremgaaer det, åt i forstnsevnte Aar sogte omtrent 63,000

Reen, tilhorende svenske Lapper, Sommerbete i Tromso Stift, hvilket Tal i

sidstnsevnte Aar var vexel til omtrent 90,000. Antallet af Reen, som i 1865

tillhorte norske Tapper ud enfor Finmarkens Amt, altsaa det Antal, hvorafen

större Deel sencles paa Vinterbete i Sverige, ud gjorde benved 40,000. I oeconomisk

Henseende og bortseet fra Finmarkens Aints Nomader, som bolde til

\ -^orge Aaret rundt, kan det ikke veere tvivlsomt, åt Nomadevsesenet nu

för Liden er for Norge en saa stor Byrde liden tilsvarende Fördela, åt man

fra detta Ståndpunkt ubetinget maatte önska dels Ophor. Tromso og Nordlands

Amters Forsyning med Fodevarer og Beklädning foregaaer för en saa

länge Deel ved Lapperne og deras Reenskjotsel som Fädrift betragtet, åt

dens successive Ophor samtidigt med Jordbrugets og Huusflidens fortsätta

Fremadskriden under Skovens, Havnegangens og den dyrkade Jords Fredning

for Reenhj order ne liden tvivl saagodtscm ikke vilde foles. Flor selen medlem

det nordlige Norge og den Övriga Vorden bär tagel andre Vele, efteråt allerede

i lång Tid regelmatssig Dampskibsfart Aaret rundt bär fundet Stad

imellem Bergen, Tbrondhjem og Hammerfest. För Reisendes Befordring er

saaledes Reenholdet i Sverige oden Betydning för Norge. Naar man derimod

man indromme dels Betydning endnu og muligens för eu leengere Framtid

med Hänsyn til det nordlige Norges Försurning med F.edriftsproducter tfa

de bebyggede Bele af Norrbotten og Finland, forsaavidt som Transporten

skeer ved Hjselp af Reen, er dermed kun indromme! delta Dyrs Förlida för

Hesten til Kjorsel i dissa Sneorkener, man ingärdande Nodvendigheden af

Nomadevaesenet, allermindst i dels nuvarande '' Udstraikning. Erfaring fra

Finland og saa vidt vides ogsaa fra det nordlige Sverige viser noksom, åt

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Bil. till Kongl. Maj-.ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Reen som T r sele dyr i tilstreekkelig Meengde kunne holdes af Fastboende, ikke

åt tåls om, åt Behovet i nsevnte Henseende i ethvert Fald vil vsere tilfredsstillet

ved et saa lidet Antal Nomader og Reen, åt der för samme vil vsere

överflödigt Rum og Livsvilkaar paa Strsekninger, som en förnuftig Oeconomi

aldrig vil bringa ind under Dyrk ning och Bebyggelse. Departementet antager,

åt Nomadevsesenet har en större oeconomisk Betydlig för det nordlige

Sverige, navnlig for de nsermest Lapmarken bosatte Nybyggare. Detta

Hensyn kan vistnok ikke fra norsk Side tabes af Sigte ved Forhandlingerne

om denne Sag, men den forandrede Stilling, som Sägen nu ind tager ligeoverfor

hvert af de forenede Diger, bor dog billigviis have til Folge, åt den

uklare og i mango Puncter absolut antikverade Ordlyd i Codicillen af 1751

ikke nu fortolkes i en för Norge mera bebyrdende Retning end Ord ene med

Nodvendighed medföra, allermindst naar en saadan For tolkning ikke er nodvendig

för åt sikkre de svenske Pappers Bestaaen paa rimelige Vilkaar. Men

et saadant Hensyn er saa långt fra åt have virket paa de ovennsevnte svenske

Hoiesteretsmedlemmers Fortolkning af Codicillen, åt tvertimod Lappernes Friheder

efter denne er givet et Omfång, som gaaer moget udenfor dens prd,

og åt de Ande sig foranledigedc til den Udtalelse, åt Fj eldlappens Interesse

ligesom den bofaste Befolknings er i Codicillen bleven gjort gjseldende paa

en forskjellig för ikke åt sige ganske modsat Maade af den, der indeholdes

i det Förslag, som skulde aflose bila.

Idet man tillader sig åt henvise til den i det underdanigste Föredrag

af 15de Oktober 1867 meddeelte Udvikling af Departementets Opfatning af

titnsevnte Codicils netto Mening angaaende Lappernes Frihed til Benyttelse

af begge Rigers Land, skal man her i Korthed gjengive denne.

Efteråt Codicillens § 10 cfr. § 12 har stadfestet begge Rigers Pappers

Rot til Hest og Vaar åt flytte med deres Reenhjorde over Grsendsen i

det an det Rige, og lige med Landets ”Undersaatter”, d. e. Under snatter af

samme Slags eller dels egne Nomader, betjene sig af Land og Strand —

undtagea fredlysa Kobbeveider og Fuglevser — til Underhold för deres Dyr

og sig selv, byder § 16, åt de fremmede Papper paa begge Siden noie skulle

tage sig i Agt, åt de ikke ved deres Flytnings-Fserd gjore ”Landets Indbyggere”

— den bofaste Befolkning — Skade, enten Vinter eller Sommer,

paa Skov, Ägor eller Eng, Multebaer- eller Hjortronmyrer eller noget andel,

under Ansvar af Sträf og Skadens Erstatning efter uvillige Mmnds Skjon.

Den samme Brug af Land og Strand, som er Landets egne Papper Blindt,

skal altsaa vrere de fremmede Papper tillåd t, al Brug, hven ved Skade tilfoies

Landets Indbyggere, er dem Begge förbud!. För denne uskyldige Nyttesret

havde de åt erlmgge en i Codicillen bestemt oärlig Bele til den ”hvem Leien

tilkom”, Staten eller Enkellmand. Til nogen Udskiftning af Landet mellem

Lapperne og de davaerende eller fremtidige ”Indbyggere” eller nogen mer
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bil till Kongl nåd. Trop. om antagande af en Förordn. rör. Lappare i Sverige och. Norge. 121

niere Paaviisning af de Steder, Lapperne fra gammel Tid havde eller ikke

havde benyttet, findes ligesaalidet Spor som til Förbud imod Ländernas yderligere

Bebyggelse i de Egne, hvor Lapperne havde vändrot med deres Reen.

Codicillen har intet Tilsvarende til det nye Forslags § 5.

Tvertimod den Beskyttelse, som § 16 tilsiger Landets Indbyggere för

al deres Eiendom ligeoverfor de fremmede Lapper og deres Dyr tvertimod

det i §ens Begyndelse gjorte Forbehold ogsaa med Hänsyn til Landets ecme

Lappers ”Skatteland,” og uagtet Modssetningen mellem ”Undersaatter” UtMO

og ”Indbyggere” i § 16, fortolker Justitieraad Carleson Codicillen af 1751

derb en, åt de fremmede Lappers Rot til Benyttelse af Land og Strand ikke i

nogen Henseende skulde staae filbåge för den Benyttelsesret, som ved samme

lid tilkom hvart Riges egne Undersaatter, ”ogsaa de bofaste”, samt åt Lapperne

hge med dissa skulde efter 1751 Jigesom förbön va-re berettigedeltil

att betjena sig af den Mark, hvor deras Hjorde fra gammal Tid havde segt

sm Näring, og åt enhver Udvidelse af Jordbruget eller privat Eiendom paa

Steder, som Lapperne havde benyttet, har varmt en Overtnedelse af Tractaten

forsaavidt saadan Udvidelse forte til Indskrssnkning i Lappernes Nyttesret!

Denne Paastand tor det värre saameget mindre fornodent åt opholde si»-ved

som dans Gjermemforelse nappa skulde have noget Tilsvarende i noget andet

Lands Rot eller Historie. Den er modsagt ved det Kongelige Brev til Lanshövdingen

i Norrbotten af 4de November 1817, hvithet fra hets Regel om

r sellesansvarlighed för Skada ved Reen paa Indvaanernes Eiendom ikke undtager

de siden 1751 opryddede Jordbrug. Den er positivt modsagt af den

svenske Justitie-Statsmmister i hans Skrivelse til det norske Indre-Departement,

af 20de December 1862, hvor det er udtalt, åt heller ikke efter hans

Opiatmng kan 1751 Aars Greendsetractat fortolkes saaledes, åt Opdyrkningens

Framgång luden noget åt Rigerne skulde van-e underordnat Lappernes

Behov åt Betesmarker, og åt der ikke maatte underleegges privat Eiendomsret

andet eller större Omraade end det, som Lapperne hidtil ikke havde benyttet

eller behovede åt benytte. Den er andelig modsagt af begge Rigers Regjeringer

\ ed den siden Tractatens Tid stedfundne Udviisning og Afhgendelse af Rydningsland

paa offentlig Grund i Strog, hvor Lapperne förbön have tumla! sig alene

i. Ex., hvad särskilt Norge vedkommer, bele Maalselven och Bardo, 2de Kirkesogne

med en jordbrugende Befolkning af 3,500 Mennesker. Justitieraad

Carleson bär dog til Slutning selv begramdset Lappernes Rot til det fremmede

Omraade ved Udtrykket, ”som maatte ansees åt värre för Lappen vedblivende

fornodent” og har dermed formentlig opgivet Tanken om, åt Lanperne

ubetmget skulde v$re forbehold ne enhvar Strykning, paa hvilken de

j 1751 havde drevet deras Hjorde. Hvormeget der skal ligga i den Ind
r0™™e1^/

"°7m7ve;d de llU citerede Udtryk er gjort, er ikke Departementet

Ihh. till Biksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lappare i Sverige och Norge.

ganske klart; man skal derför kun bemeerke, åt det har vaeret Departementets,

ligesom antagelig Committeens Fortsättning, åt der med de foreslaaede

Bestemmelser angaaende Omfanget af Lappernes Friheder paa Statens og

Privatmands Eiendom vil värre nok af Sommerbete og Övriga Fornodenheder

i Norge idetmindste för det Antal Eeen, som nu findes.

Åt Reenhjordene skulde kunna foroges i det Uendelige med Rot för

deres Flere til ep tilsvarende Udvidelse af det til Reenhold indrommede Territorium,

er en Paastand, som dog ikke kan tsenkes fremsat.

Naar det titmevnte Medlem af den svenske Hoiesteret seger åt paavise,

hvormeget slettere Lappernes Shilling vilde blive efter Committeens Förslag

end efter Codicillen af 1751, man Departementet bemeerke, åt naar denne

Sammenligning forudseettes åt falde gunstigt ud för Lappernes Shilling ifolge

Codicillen, saa bidrorer detta först foa den af Justitieraad Carleson opstillede

Fortolkning af Codicillen, hvis Urigtighed formentlig er tilstrsekkelig paavnst,

og dernäst fra den Omstsendighed, åt Codicillens Hänsigt som Folge af

Mangler ved dans organiske Bestemmelser ikke har kunnet gjennemfores.

Det er i denne Hänseende tilstrsekkeligt åt gj antaga, åt Codicillens Bestemmelser

om den Lapparna paahvilende Skadeserstatningspligt bär vinref saa''Todtsoni

uskrevne, fordi der ikke er anviist noget brugbart Middel til åt

giore dem gjeeldende. Havde Codicillens Bestemmelser kunnet virke efter sin

Hänsigt, vilde det ha ve viist sig, åt Nomadens Stilling, aldenstund Ansvar

för Skada var barn ved Loven paabunden, uundgaaelig ved Tingenes egen

Magt maatte blive trangere og vanskeligere, jo mera det dyrkbare Terrain blev

optaget og bebygga! og — hvad der ikke synas fra den anden Sida åt värre

tilstrsekkelig paaagtet —- jo mera Reenhjordene voxede i Antal og Storrelse

til Fortrarngsel för hvarandra mdbyrdes. Åt der ved Siden häraf ialfald

paa norsk Sida er begaaet Misgreb af det Offentliga ved åt udvise Jord til

privat Brug eller Eiendom paa Steder isarr inde i Landet, hvoi Saadant bär

gjort Nomadeviesenet mera Skada end Culturen og Jordbruget Oavn, bor

villigen indrommes; åt förebygga og rotta deslige Misgreb er netop Hensigten

af den nye Lovs §§ 5 og 25 og af en af indevserende Storthing förlängt

Bevilgning til Indlosning af privat Grund i Tromso Amf. Man den veesentligste6

Aarsag till den rmva-rende för begge Parter liga inislige Tilstand

ligger uimodsigeligt i Mangelen paa gjensidig Kundskab om og Agtelse

för hinandens Rettigheder og paa hensigtsmeessige Lovregler til Bestämmelse

af dissa Rettigheder og til deras Haandhasvelse. Åt denne Mangel vilde

blive i Hoved sägen og paa den lempeligste Maade afhjulpen, h vis man i alt

Veesentligt befolger det åt den sidst nedsätta Committee efter omhjggelig

Provelse eenstemmigt afgivne og af den norske Reglering tiltraadte Förslag,

er framdeles Departementets sikre Haab.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 183

Departementet gaaer nu over til, — saavidt det kan skee liden form egen

Gjentagelse af hvad der deels ovenfor, deels i de norske Committee-Medlemmers

Motivering allerede er anfört — åt udtale sig postviis om de Enkeltheder

i den foreslaaede nye Ordning, mod hvilke der i den svenske

Hoiesterets Betänkning er bleven fremsat Erindringer.

I. Naar der ankes over, åt Finmarkens Amt (det nuvserende Finmarkens

Amf, med andre Ord Ost- og Vestfinmarkcn) er undtaget fra den

foreslaaede Lovs Omraade, da hidrörer detta förment!ig fra Mangel paa Bele)

endtskab til Forholdene. Svenske Lapper have aldrig segt Sommerbete

för deres Hjorde i det nuvserende Finmarkens Amt. Aarsagen (fertil er åt

sege deels i Beliggenheden, da Veien (fertil er för lång för de svenske Lapper,

der aldrig have segt til den norske Kyst nordenfor Kaafjord i Lyngen

eller i de seneste Aar, til Ledsen i Skjerve, — deels. i den Omstsendighed,

åt Amtets egne Reenbjorde altid have vseret saa talrige — efter T ädlingen

af 1865 over 65,000 —, åt det trange og sparsomme Sommerbete ved dets

Kyst nitid bär vseret fyldt og nu, navnlig för Yestfinmarkens Yedkommende,

er overfyldt af norske Reen. Det bär vseret Departementet saameget

mere paafaldende åt see denne Paus tand fremkomme, efteråt Finmarkens

norske Lapper ere bleve unddragne den dem af Sverige i 1751 traetatmsessig

tilsikrede Ret til åt före sine Hjorde paa finländsk Yinterbete. Yed

Siden af, åt Finmarkens Amt bär takt Retten til åt sende sine Reenbjorde

paa Yinterbete i Finland, skulde det, ifolge de ovennsevnte svenske Hoiesteretsmedlemmers

Paastand, värre pligtig til, hvad der aldrig tilforn bär funder

Sted, åt modtage svenske Reenbjorde til Sommerbete. Departementet tor

ansee det ufornodent åt underkasta denne Paastand en yderligere Provelse.

Kaar desuagtet Lovudkastets § 26, forudssettende Muligheden af, åt

enkelte svenske Papper i Fremtiden kunde soge til Finmarken, för detta

Tilfeelde bär tilsagt dem samme Rettigheder, som man i detta Amt vil indromme

de norske, man som paa Grund af de der herskende sseregne Fördold

man bestemmes noget anderledes end för de sydligare Am ter, er detta

paa een Gång fra norsk Sida en Indrommelse udenfor det, hvortil Kerga er

forpligtet, og tillige en för Sverige betryggande Frisering om, åt i enhvar

Deel af Norge skulle svenske Papper, der suga Sommerbete her i Landet,

ikke bliva behandlade anderledes end Norske.

II. Den i § 3 foreslaaede Indskrcenkning i Tiden, da Reenhold skal

vcere tilladt i Norge, er vtesentlig foranlediget ved, åt nagla svenske Papper

i de senare Aar deels med deels liden vedkommende Eieres Samtykke ere

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Bil. till Kongl. Maf.ts nåd. Prof. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

forblevne Vinteren over, altsaa Aaret rundt, paa enkelte 0er i Tromsö og

Nordlands Amter, dosis ere komne saa tidligt om Foraaret, åt Kalvningen,

som i Almindelighed foregaaer paa svensk Side for Flytningen, för enkelte

Hjordes Vedkommende nu foregaaer paa 0er i Tromsö Amf. Departementet

maa ansee Bestemmelsen uundgaaelig nödvändig til Beskyttelse för Jordbruget

navnlig i Tromso og Nordlands Amter. Disse Amter ville, som Folge af

deras Höide- og Övriga Naturforhold, i Almindelighed ikke afgive Bete för

Reensdyrene för St. Hanstid, medmindre det tillädes dem åt graesse paa

Hjcmjorderne, der först blive sneebare. Detta vilde virke i bni Grad hämmande

og odekeggende för Bngdyrkningen i Norge, medens man, ved först

åt aabne Grsendsen för Lapperne ved lste Mai, förebygger deras Ankomst

til det beboede Strog tidligere end til St. Hanstid och neder dem til åt lada

Kalvningen foregaae som tfa gammal Tid i svensk Lapmarken, hvis lavera

liggande Dels have Överflöd paa Skov, som ganska kan afsees til Lappernes

Brug. Naar det navnlig er bleven fremhtevet som en Ubillighed, åt norske

Tapper skulle henvises til Sverige i de 7 Maaneder af Aaret, medens det

kun tillädes svenske Tapper åt opholde sig i Norge i 5 Maaneder, maa det

först erindres, åt Forslaget i detta Stykke ikke gaaer ud paa åt rådföra

noget Nyt, man kun bygger paa en allerede ved salva Codicillen stadfaestet

Ordning-. Codicillen omtalar Hemlig med udtrykkelige Ord — see dans § 14

— åt Tapparna opholde sig lsengere i Sverige end i Norge, og begrundar

andag häri sin Förskrift om, åt der i forstncevnte Tand skal svaras dobbel!

saa stor Betesleie som i det sidste. Man selv om det ikke udtrykkelig havde

vasret udtalt, åt Opholdet i Sverige er af hen ge ro Varighed, vilde dog det

Samme allerede have ligget i Codicillens Udtalelse (§ 10 jfr 13 og 14) om,

åt Tapparna om Vaaren flytte over til Norge og om Hästen til Sverige, idet

der niellera Vaar og Hest saa långt mod Nord aldrig hengaaer nogen 1 »inge

ro Tid end 5 Maaneder. Framdeles maa det, naar der sporges om Billigheden

af en saadan Fördel ing af Byrden Rigerne imellan!, ikke glammas,

åt Vinterophold selvfolgelig ikke medforer saa stor Skada som Sommeropholdet,

og andelig åt Antallet af norske Reen, för hvis Vedkommende der er

Sporgsmaal om Vinterbete i Sverige, er ulige mindre end Antallet af svenske

Reen, der soge Sommarbete i Norge.

Forsaavidt Tovudkastet (§ 3, 2det Punctum) udtrykkelig forbyder

Reenhold i Norge udenfor Tiden niellera hvart Aars 1 ste Mai og lste October,

medmindre dertil haves vedkommende Grundeiers Samtykke, er der gjort

den Bemeerkning, åt man savner et Bevarande Förbud mod Reenhold i Sverige

udenfor Tiden niellera lste Celeber og lste Mai. Naar et Förbud som

det sidstneevnte ikke er optaget i U dkastet, hidrorer detta ikke fra, åt et

Förslag derom fra norsk Sida vilde have fundet Modstand, men, efter hvad

Departementet med Sikkerhed tor antaga, fra den Omstamdighed, åt de sven
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Ilil. Ull Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om anlagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 125

ske Committerede, efter sit Bekjendtskab til de her i Betragtning kommende

Forhold i Sverige, ikke har fundet et saadant Förbud nod vekligt eller naturligt

og hensigtsmiessigt.

III- Med Hensyn til Betesleien (Lovudkastets § 6) bestemmer Codicillens

§§13 og 14, åt de svenske Lapper, som flytte ind paa norsk Grund,

men dog ikke komme til Havet'' eller Fjordene og der brage Fiskeri eller

Kobbeskytteri, betale i Leie för hvert 2Ode Dyr (de i samme Yaar fodte

Kalve ikke medregnede) 1 Skilling Danske eller 1 Styver svensk Kobberrnynt;

brage de Fiskeri og Kobbeskytteri i Havet eller Fjordene paa norsk

Side, betales det Dobbelte. De norske Lapper, som om Hosten flytte til

Sverige, betala, efterdi de der den hengste Tid af Aaret forblive, för hvart

20de Dyr, iberegnet Yaarkalvene, 2 Skilling eller 2 Styver, og det Dobbelte,

om de brage Fiskeri og Skytteri i Lapmarken. Istedetfor dissa Bestemmelser

indeholder det seneste Forslags § 6, åt der i Betesleie paa Strtekninger

i det andet Bige, som ikke udelukkende tilhore Staten (altsaa alene

i Korge) skal betales för hvart Aar 60 Sk. norsk eller 2 Bd. Bmt. pr

100 Dyr, Aarskalvene ikke medregnede, hvilken Afgift stilles til Kongens

Baadighed för åt anvendes til Foranstaltninger, sigtende til åt veerge privat

Eiendom mod Skada af Been. Åt man i 1751 ved Leiens Bestemmelse kun

tog Hänsyn til Opholdets Yarighed i hvart Bige, har förmer.ni:]ig'' sin Förklaring

i, åt Jordbruget dörrgång i vedkommende norske Districter var mindre

udviklet end nu. I den senare forlobne Tid har Jorden steget betydelig

i Yserdi, samtidig med, åt Pengenes V rörd i betydelig er stink et; skulde derför

detta Forhold ordnas fra Nyt paa den tidligere Basis, maatte de anforte

Forandringer i Forholdene leda til eu betydelig Forhoielse i Leien og det

saameget mera som den i Codicillen bestemte Leie efter Pengenes nuvarande

Yserdi nappa vilde lonne Opkraevningen, om hvilken der derför ogsaa i

senare Tider kun ganska undtagelsesviis har vaöret Tala. I det seneste Förslag

har man imidJertid forladt Codicillens Tanke, hvarefter Leien formeentlig

maatte betragtes som en Betaling til vedkommende Grundeier, Staten

eller den Pivate, för Lapparnas Benyttelse af Jorden, idet man, som salva

Udtrykkene i Forslagets § 6 vise, kun vil have Leien anvendt till Framme

åt Lovens almindelige Giemed, Hemlig til Foranstaltninger för åt afvserge

Skade af Beenhjordene paa fast Eiendom, saasom ved Gjaerders Opforelse o.

desl., altsaa som et Middel til åt förebygga Indtrasdelsen af Erstatningsansvar

og Anvendelsen af de Betsmidler, mod hvilke saamange Bettenkeligheder

framföras. Forslaget skulde saaledes synas åt sigte til begge Parters

Tarv; att der ikke tilfalder Sverige nogen Leie, kommer af, åt der paa

svensk Sida ikke bliver Sporgsmaal om Forfoininger i antydede Betninger,

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Bil. till Eongl. Ma,j:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

medens man har opgivet Tanken om åt skaffe nogen af Rigernes Statscasse

en Indtsegt af Leien. Da imidlertid den svenske Hoiesterets Betänkning

synes åt vise, att Forslagets Hensigt i dette Punct er udsat för åt miskjendes,

Under Departementet, — der vistnok fremdeles troer, åt Bestemmelsens

Optagelse i Boven kunde tjene til en Stötte för dennes Formaal, men derhos

dog kun kan tilleegge det bele Sporgsmaal om Betesleien eu underordnet

Vu;gt, — åt man fra norsk Side vil handle rettest ved åt tiltraede hvad

der med Hensyn til Betesleien af den svenske Styrelse maatte onskes, enten

åt bolde sig til Committeens Förslag, eller åt optage Codicillens Bestemmelse

med den fornodne Omsaetning i Nutidens Myntsorter eller åt lade Betesleien

ganske bortfalde. Med Hensyn til dette sidste Alternativ er Departementet

vistnok ikke uopmserksom paa, åt en Bestemmelse om Delens Ophaevelse för

Norges Yedkommende kunde paadrage den norske Statscasse en Erstatningspligt

ligeoverfor Private ; men da her kun handlös om saa ganske vinge Belob,

troer man ikke, att dette Hensyn bor tregge nogen afgjorende Hindring

i Veien mod Valget af det antydede Alternativ, om dette för n serverande

Sags Framme maatte findes tjenligt.

IY. Efter den oven opstillede Fortolkning af den nugjeeldende Codicil,

hvarefter Lapperne kun liave Ret til Land og Strand i andel Båge, forsaavidt

som denne Rots Udovelse ikke pastoral'' dels Indbyggere Skada paa

deras Eiendom, kunde der formeentlig mod den Begrcendsning af Lappernes

Adgang til privat UdmarTc, som indeholdes i Forslaget § 10, 4:de Passus,

med större Fola indvendes, åt man til Bedste för Lapperne har gaaet vidare

end den opstillede Hovedregel medföra!-, end åt man ikke skulde have gaaet

långt nok. Naar Udmarken eller Havnegangen benyttes af Lapperne i saadant

Mon, åt Eieren eller Brugeren kommer til åt savne fornodent Bete för

sit Bofse, naar en Lap til Exempel begge r sig före med sin bele Reenhjord

paa enkelt Mands Udmark og lader den afbeta Grtesset til sidste Rest (see

de norske Committeredes Bemrerkninger ved Lovudkastets § 10), saa er det

oiensynligt, åt der skeer Eieren "Skada" paa hans Eiendom, en Skada der i

mango Tilfeelde vil vane barn liga saa folelig som naar Reenen beskadiger

hans Ägor eller Eng. Åt saadan Gdelseggelse af Hd marken gaar imf under

Codicillens almindelige Udtryk i § 16 kan ikke be ringtes, aldenstund Udmark

i Norge som i Sverige er Gjenstand för Udskiftning og Eiendom ligesaavel

som Hjemjorden og för et Jordbrug, som aldrig har kjendt Staldfodring

oden om Yinteren, er ligesaa uund varlig som Eng og Udengslaatter. I

Nordlands Amt, hvar Tilstromningen af Lapper er mindre, og hvorfra Klagerne

o ver Skada af Reenhjorderne kun ere faa, har det andag ligget udenfor

Retsbevidstheden bände hos Lapperne og de Fastboende, åt de Förste

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prof), om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 127

havde nogensomhelst Adgang til åt benytte de Sidstes Udmark liden med

disses udtrykkelige Tilladelse. Det kan erkjendes, åt den Form, hvori Begramdsningen

af den her omspurgte Frihed för Lapperne er foreslaaet, i Anvendelsen

ofta kan efterlade T vivi, men naar det af Enhver, der med et

fordomsfrit Flik betragter Sägen, maa erkjendes, åt en Begrsendsning er absolut

förnöden, saa faner man opstille den saaledes, som en billig Betragtning

af . Forholdet ti Diger, om det end heraf vii blive en Folge, åt Anvendelsen

i de enkelte modende Tilfselde, hvori Tvist maatte opstaa, maa afgjores

ved Sk jon.

Y. Med Hensyn til Udkastets § 24 skal Departementet bemserke, åt

efter §ens eget Indhold kan i Icke nogen 0, Halvo eller andel Omraade ved

Kysten unddrages Lappernes Betesret, liden åt der envisas dem förnöden

Betesmark paa Stnekninger Igenger inde i Landet, som dertil kunna ansees

tjänlige. Departementet har allerede i Begyndeisen af ngervaerende Föredrag

oplyst, åt der, för åt sgette Styrelsen istand til åt bedomme, hvorvidt og

hvorledes saadant Vederlag kan givas Lapperne, er begjeert og allerede af

Storthinget bevilget Midler til den fornodne Opmaaling, Kartering og Beskrivelse

af Tromso Amts Fastlandsdele. Indtil denne Föranstaltning er tilendebragt,

vil der selvfolgelig ikke skee nogen Anvendelse af Lo vudkastets

§124. Först naar der ved den ngevnte Föranstaltning, til hvis Udforelse maa

paaregnes åt villo medgaa et Par Aar, er vunden den fornodne Oversigt, vil

der kunne skrides til Anvendelse af §en, en Anvendelse, hvis Virkninger

selvfolgelig villo blive de selvsamme för Norges egne som för de svenske

Nomader. Idet man angaaende de almindelige (I rund o för Bestemmelsen tillader

sig åt henvise til de norske Committeredes Fremstilling, skal man

med Hensyn til Justitieraad Carlesons specielle Bemaerkninger ved samme

tilläde sig att yttre Folgende. Naar det af barn udtales, ”åt Lappernes fremtidige

Bestaaen erkjendes åt vaere ubetinget afhgengig af fri Adgang til Havkysten”,

skal man indskraenke sig til derom åt henvise til de i det Foregaaende

paaberaabte Beviser för, åt dette ingenlunde er Tilfseldet. Den afkjolende

og forfriskende Ilavluft samt de frodige Fjeldbeiter og Befrielse för

Lapmarkens Myggesveerme er hvad Boenen seger paa den Norske Side og

Gvamdsen; men herfor behover den ingenlunde åt have fri Adgang til enhvar

Deel af det af Jordbruget optagne Bälte ved Sostranden. Til Soens

Naerhed dragés den kun, forsaavidt det ved Sommerens Begyndelse er sneebart

ved Kysten, medens der oppe i Landet endnu ligger Snee, eller naar

der indtn.effer raat og köld! Veir under Haarfasldningstiden, og med Hänsyn

Fertil er det, åt Lovudkastet (§ 10, sidste Led) uanseet Erfaringerne om, åt

Lapperne endog kunna bolde sina Dyr ganska borte fra de lavera Strog, til
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Bil. till Kongl. Mnj:ts nåd. Frop. om antagande af en För ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

lader dem en begraendset Benyttelse af privat Udmark. Men hverken er

det nogensinde bleven paastaaet eller kan det med skjellig Grund paastaaes,

åt denne Tiladelse, för åt naa sin Hensigt, maa om fatte enhver Deel og

eu b ver Sträckning af det bele Kystbaelte, saa åt ikke nogen 0, nogen Halvo

eller overhovedet noget Omraade ved Kysten skulde kunne undtages derfra,

oden åt Lappernes Bgestaaen derved blev ndsat för Fare. Paa saadanne

0er og andre Bele af Kysten, hvor Jordbruget tiar naaet et saadant Omfång,

åt det er helst vanskeligt för ikke åt sige umuligt, åt Lapperne med

deres Reenhjorde og de Fastboende finger kunne leve sammen liden idelige

Forviklinger, maa det vane det Naturlige og för begge Parters Interesse

tjenligste, åt Nomadelivet ophorer og forlsegges til de indre Bele af Landet.

Kun den, der rnaatte ansee Jordbruget för ganske underordna Nomadelivets

Lnteresser, kan drage Rigtigheden af denne Anskuelse i Tvivl. Forsaavidt

Justitieraad Carleson i sins Bemairkninger til § 24 fremhaever, åt Sporgsmaal

om åt inddrage visse 0er og lignende fra Lappernes Betesret formeentlig

ikke ville blive åt behandle i de för unionelle Anliggender anordnede Förmer,

skal Departementet tilläde sig åt bemaerke, åt der selvfolgelig ikke i den

her paatsenkte Lov kan blive åt traeffe Bestemmelse om, hvor vidt et Anliggende

skal foredrages för Beres Majestget i sammensat eller i noget af

Rigernes sserskilte Statsraad, hvilket derimod maa bero paa de til enhver

Tid niellera Rigerne bestaaende almindelige unionelle Forskrifter. För en

tilborlig Yaretagelse af de Svenske Lappers Interesse!- ligger för övrigt en

Garanti i den af Hans Excellera^- den svenske Justitiestatsminister i sin

Tid fremheevede Omsteendighed, åt de Bestemmelser, hvarom der er Sporgsmaal,

maa omfatte Norges egne Tapper iigesaavelsom de svenske.

Yl. Hvad der synes i storste Mon åt have fremkaldt den svenske

Hoiesterets Betgenkeligheder ved Udkastet, er den i § 10 bestemte Fcellesansvarlighed

för Skada af Reen i de Egne, hvor detta extraordinaire Retsmiddel

af Omstaendigh ed ernå paakrgeves, det vil med andre Ord — efter

Forslagets Praemisser — sige i den storste Deel af Tromso Amf, jfr. § 7

og § 10, 3die Passus, begge in fine. Efter de Norske Medlemmars sgerskilt

afgivne Förslag skulde den ngevnte Del åt Tromso Amt inddeles i 19 Opsynsog

altsaa tillige Fsellesansvarsdistrikter, hvis Grgendser vara trukne efter det

i Lovforslagets § 7 fastsätta Princip og i Benböld til de Oplysninger, der i

saa Hänseende vara indhentede under den norsk—svenske Committees Moder

med Tapper og Fastboende. Åt de Fastboende skulde faa en afgjorende, för

Lapperne skadelig, Indflydelse paa Bestämmelsen af Bistrikternes Grgendser,

og åt dissa skulde blive större end tilborligt, er Eventualiteter, som man

nappa behover med Justi tieraad Carleson åt befrygte, naar hensees til Maaden,

hvorpaa det all oreda föreliggande Förslag til Bistrikts-Inddelingen, som anfört,

er forberedt, og naar det vidare bemgerkes, åt der ikke vides åt vgere

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af eu Förordn. rör. Lappar ne i Sverige och Norge. 129

nogen saerlig Grund til åt tro, åt detta Förslag vil blivs fraviget, og åt det

overhoved ikke skjonnes, åt den norske Styrelse kan have nogen Interesse i

åt ordna Distriktsinddelingen anderledes, end de naturlige Forholde tilsige.

Hvad den foreslaaede Feellesansvarlighed angaar, da bär den svenske

Hoiesterets Medlemmer ikke imod Samme anfört nogen Grund, som ikke fra

först og med samme Styrka bär fremstillet sig för Enhver, der bär haft med

dissa Forholdes Ordning åt gjore, man dog hos alla dem, der have faaet

Anledning til åt see Sägen paa uselt Köld, Svensker som Normeend, bär

maattet viga för Tingens egen nödvändig bed. Det er den mangeaarige Erfaring

fra de Egne, hvar Tilstromningen af Reenhjorde er storst, Hemlig

Tromso og Finmarkens Amter, som dikterar denne Regel om Fsellesansvar,

saafremt den Pligt til åt bevogte Hjordene, skaane de Fastboendes Eiendom

og i Tilfgelde erstatte Skada, som Codicillen paalmgger Papperna, i Virkeligheden

skal kunna gjores gjseldende. Man tillader sig åt hänvisa til den

udforlige Begrundelse af Fsellesansvarets Nodvendighed, som er afgiven af de

i 1813 og 1866 nedsätta Committeers norske Medlemmer, til deras Rykte

Indstillinger, henholdsviis Sida 4 og 16. De deri anforte Grunda have som

allerede bemserket vseret stserke nok til åt fremkalde fuld Eenstemmighed

imellem samtliga norske og svenske Medlemmer af begge Committeer om

Nodvendigheden, Billigheden og Hensigtsmaessigheden af denne Forholdsregel.

Plagiat det Kongelige Brev af 4de November 1817 af Grunda, som man nedanför

skal omhandle, nappa nogensinde er bragt i Anvendelse i Norge,

afgiver dog dels Tilblivelse i og för sig et vaegtigt Indicium för Nodvendigheden

af åt indfore nu en Retsregel, der allerede för 50 Aar siden fandtes

nödvändig til Lösningen af Forviklinger, som dengang maatte vsere ulige

mindre end nu.

Aarsagen til åt det nsevnte Brev ikke er kommet til Anvendelse i

Norge er udentvivl Belgande. Brevet indeholder en Gjentagelse af Codicillens

§ 16 og Ordre til Lanshövdingen om åt indskjeerpe Lapparna samme og

i Förbindelse dermed kundgjore dem, åt de inden visse Gramd ser skulde

vsere underkastade Ftcllesansvar. Det er ganska sandsynligt, åt denne Kundgjorelse

hos Lapparna har fremkaldt för nogen Tid större Omhu i Hjordenes

Bcvogtning, og åt der saaledes ikke i den naermest efterfolgende Tid er opstaaet

Sporgsmaal om åt bringa det Kongelige Brev i Anvendelse. Efteråt,

uvist hvorlsenge senare, den förrige Tilstand igjen var vendt filbåge, har

sandsynligviis det Kongelige Brev, som ikke var rattet til norsk Gvrighed,

medens kun en Afskrift deraf under fide Januar 1818 af vedkommende

Departement var sendt Amtmanden i det dåvarande Finmarkens Amt, ikke

veeret Embedets senare Indehavere bakvändt. Man under enhvar Forudseetning

härom var der ikke för norsk Gvrighed eller Domstol grundlovmsessig

Bih. till Biksd. Prof. 1871, 1 Sand. 1 Afd. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Vrop. om antagande af en Förorda, rör. Lappar ne i Sverige och Norqe.

Ålgång til åt an v ende en Bestemmelse, der manglede den efter Norges Forfatning

nodvendige Form af Lov. Fertil korn, åt ifolge det Kongelige Brev

skulde det deri foreskrevne Fasllesansvar idommes af de ved Codicillen af

1751 anordnade Lapperetter, en Institution, hvoraf der saavidt vides allerede

i 1817 kun var spredte Levninger til hage, og som nogen Tid efter gik aldeles

af Enig. Departementet skal forovrigt i denne Sammenhseng bemserke,

hvad man först nylig er kommen til Kundskab om, åt det ovennsevnte Kongelige

Brev, skjont kun Bettet til svensk Overovrighed, dog er Resultat af en

Förhandling i sammansat Statsraad, afholdt den Ide November 1817, foranlediget

ved en Forestilling fra den norske Bogsering om de Skadetilfoielser,

der vederfores de Fastboende i Norge og h voro ver Besvrering var indkommen.

Naar Justitieraaderne Wretmann og Carleson paaberaaber sig som

Autoritet mod Fgellesansvarlighedsprincipet Hans Excellence den svenske

Justitie-Statsministers Skrivelse til det Norske Indredepartement af 22de

December 1862, da er detta mermere beseet formeentlig eu Misforstaaelse.

Hans Excellences Bemrerkning om Faellesansvaret gjselder, saavidt skjonnes,

ikke den i den norske Regjerings Udkast af 1 Sele Juli 1862, dels § 7,

derom indeholdte Hovedregel, men alene den der til foiede Bestemmelse, om

hvis Gjenoptagelse der ikke nu er Sporgsmaal, åt naar i Tilfselde af Skada

ved Reen hvarken den Skyldige kunde opdages eller antagas, åt Skadan var

forovet af Rean, som segla Bete paa et vist Nses eller i et andel bestemt

District (hvis Liera nemiig efter §ens Hovedregel skulde värre fcellesansvar- .

liga), saa skulde Skadan erstattes af alla de Tapper i Faellesskab, som saga

Bete för deras Dyr i det Sogn, hvar Skaden var skeet. Denne Bestämmelse

har Hans Excellence i Be Bugtning af Sognenes Storrelse fundet saa obillig,

åt den formeentes åt börda udgaa af §en, medens man ikke kan Ande, åt

han har gjort nogen Indvending imod dennes Hovedregel, der omtrent falder

samman med den nu foreslaaede, hvarefter FEellesansvardistricterne skulle

bestämmes af naturlige Grtendser, liden nogetsomhelst Hänsyn til Segna- eller

undan geistlig eller verldslig Inddäling.

Man skal i denne Hänseende oplyse, åt den Deel af Tromso Amf,

hvar Frellesansvar kan ventes indfort, og som er antaga! åt börda delas i

19 eller, iberegnet Kvaloen, i 20 Opsynsdistrictcr, indbefatter kun 13 Segna,

nemiig Salangen, Bardo, Maalselren, Syd-Reisen, Lenrik, Malongen, Balsfjorden,

Tromsosundet, Sorfj orden, Lyngen, Nordreisen, K veenangen og

Skjservo.

Naar andelig samtliga de Tapper og reneiende Satin ner, der vara tilsleda

ved de af den nedsätta Fsellescommittee paa forskjellige Steder i Tromso

Amt afholdte Moder, have erklaeret, åt de finde Indforelsen af en Ffellesansvarlighed

randig og billig, gaar det ikke an med Justitieraad Carleson

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Ihop. om antagande af en Förorda. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 131

åt sgette en saaclan Brklsering ud af Betragtning. Det er ikke stemmende

med de her i Landet gjorte Erfaringer om Lapperne, åt karakterisera dem

ialmindelighed som svage, enfoldige eller medgjorlige i Varetagelsen af sine

Rettigheder ligeoverfor de Fastboende; den almindelige Opfatning er tvertimod,

åt Msengden af dem i det nsevnte Forhold viser bände Högt og Paastaaelighed,

naar der handlös om, åt h andlige ve deres Interesser eller åt anddrake

sig Ansvar för Skada. Naar Lapperne derför saa eenstemmigen have

erkjendt Berettigelsen af et saadant Fsellesansvar, saa er det udentvivl i

Folelsen af, åt de derved bedst sikkres imod den Selvteegt, som nu anvendes

fra de Fastboendes Side og _ som bestaar i, åt dissa nedskyde Reen för åt

skaffe sig Hanker og Be viis mod Eieren, samt i Bevistheden om, åt der

ialmindelighed Intet er til Hinder för eu saadan Bevogtning af Rehlijordene,

åt Skada og deraf flydende Ansvar kan undgaaes. I Fsellesansvaret vil man

have et (korrektiv paa den ene Side mod Lappernes Skjodesloshed i Bevogtningen

og paa den anden Side imod deras Uvillighed til, naar Skada opstaar,

da åt hjselpe til den eller de Skyldiges Opdagelse. Correktivet vil udentvivl

ad begge Vele virke derhän, åt salva Regelen kun sjelden vil komma til

Anvendelse i Form af Dom eller Förlig. Da den Maade, hvorpaa det foreliggende

Förslag vil have Faellesansvarligh eden gjennomfort, för en Deel

skiller sig lfa den, som det Kongelige Bref af ide November 1817 bestemmer,

skal Departementet ikke undlade her åt omtale denne Forskjel noget

nmrmere.

Först bemserkes, åt det Kongelige Brev opstiller Regelen om Fsellesansvaret

med det af Justitieraad Carleson fremheevede Forbehold, åt den

Lap, der maatte kunna före Beviis för, åt hans Reen ikke have deltaget i

Skadens Förnyelse, derved fritages för åt deeltage i dens Erstatning. Det

kan ved förste Diekast synas paafaldénde, åt denne tilsyneladende billige og

naturlige Undtagelse ikke er bleven optaget i det nu foreliggende Förslag,

og Departementet: skulde, hvis man antog, åt den, naar der bliver Sporgsmaal

om åt bringa Regelen i Udforelse, verkelig vilde bidrage til retfaerdigere

og hensigtsmaessigere Resultater, ikke beteende sig paa åt anbefale dans

Yedtagelse. Men imod åt tilstede den antydede Undtagelse stiller sig eu

Betragtning, som för Departementet er afgörande. Beviis för, att visse af de

paa det samme Omraade omvankende Reen ikke have haft nogen Deel i en

paafort Skada, vil antagelig ofta värre vanskeligt åt före, og det vilde derför

lettelig k linne indtrseffe, åt det lykkes En eller Nogie, men ikke allé

dem, der i Virkeligheden ere uskvldige, åt tilveiebringe saadant Beviis.

Folgen deraf vilde blive, åt Skadens Erstatning kom til åt paahvile den

Skyldige tilligemed eu enkelt eller enkelte af dem, hvis Dyr have grtesset

samman med hans, istedetfor efter Committeens Förslag allé dem, hvis Dyr

have bold! til inden vedkommende Di stridt. Men medens man har allé de

opaginerad Kontrollera mot PDF

332 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förord», rör. Lapparne i Sverige ooh Norge.

afkorta Lappers enstemmige Udtalelse for, åt Committeens Regel, härefter

allé de Lapper, hvis Dyr bolde til sam men paa et Omraade, der ikke seges

af andres Dyr, ere feelles om Ansvaret, forsaavidt ikke den enkelte Skyldige

paavises, og altsaa danne et Slags gjensidigt Forsikkringsselskab för Ansvarstilfeelde,

maatte man vistnok med Grund frygte för, åt en Regel, hvarefter

nogle Enkelte, begunstigede af Tilfseldet, skulde hanne frigjore sig fra Ansvaret

för åt lade dette falde saameget mera trykkende för andre ikke mindre

Uskyldige, vilde blive betragtet ligefrem som en Uretfeerdighed. Da

Departementet som bemeerket anseer denne Betragtning som afgj ärende, anseer

man det mindre förnöden! åt opholde sig ved, åt den omtalte Undtagelse

saavidt skjonnes maatte bevirke temmelig indgribende Forrykkelser i

det foreslaaede processuelle System.

Forsaavidt dernäst det titneevnte Kongelige Brev begraendser Faellesansvarligheden

saaledes, åt den kun skal paahvile allé de Lapper, som ere i

et Selskab eller Folge, medens det nu foreliggende Udkast vil have Fsellesskabet

bundet til fäste lokale Grsendser, maa det Sid ste udentvivl ansees

bände mere retfaerdigt og tiilige åt vaere det eneste praktisk Anvendelige.

Indeslutter Hemlig et Distrikt af den Begreendsning, som foreslaaet i TJdkastets

§ 7, paa den Tid Skade skeer flere end et Folge eller Selskab af

Lapper, er der mod samtlige de Reneiere, som ikke kunna överföres åt vrere

de Skyldige, den samme Prfesumtion tilstede, og ikke mod det ene Folge

eller Selskab mere end mod det andel. Skulde, paa den anden Side, ikke

Fsellesansvar kunna gjores gj seid ende, uden bror der kan fores Beviis för

hvilket af flere Selskaber der helt eller forendeel er det skyldige, vilde den

Skadelidte, der i Almindelighed vil vsere liga ubekjendt med de forskjellige

Selskabers som med de enkelte Eieres Reenmserker, i processuel Hänseende

vsere omtrent liga vtergelos som nu. Forsaavidt andelig det Kongelige Brev

knytter sina Bestämmelser til de i Codicillen foreskrevne Lapperetter, vil det

For nod ne derom hensigtsmaessigere anfores laengere hen i n serverande underdanigste

Föredrag.

VII. I ner Förbindelse med Fellesansvars-Systemet staar Committeens

Förslag om Beskikkelse af Opsynsmcend valg te af og ibland t Homaderne

selv. Mod denne Reel af Forslaget er det bland! Andel indvendt, åt der

er lågt förmögen Magt i Opsynsmandens Haand, idel han kan slutta Förlig

med förpligtande Virkning för de til hans Distrikt hörande Lapper. Man

benved maa erindres, åt Opsynsmanden er eu af Lapparna selv valgt Fuldmegtig,

og åt han selv er medansvarlig og alltsaa personlig interesseret i,

åt Erstatning för Skadetilfoielser bliver bestemt til det mind st mulige Belob

og om renligt ganske bortfalder. Denne Interesse tor blive saameget steerkere,

som det er sandsynligt, åt Opsynsmsendene i Regelen vilde blive valgte

ibland! de större Reneiere, som gjerne ere de, der ny de den storste Anseelse

s. 133 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Mcij:ts nåd. Prop. om antagande af en Föror (in. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 133

baade hos Lapper og Fastbo ende. Åt deres Hverv kan blive byrdefuldt,

erkjendes, og er det af denne Grund, åt deres tvungne Funktionstid kun er

hustomt til et Aar ad Gången, ligesom der i den Norske Regjerings Förslag

til § 8 er givet dem Flisagn om en Godtgjorelse åt det Offentlige i Forhold

til deres hav te Bryderi og derunder udviste Nidkjserhed. Men åt Arbeidet

skulde för nogen Lap blive uoverkommeligt, er der ingen Grund til åt antage,

naar man Grind rer, åt de samtidigt foreslaaede Control- og Ansvars be - stemmelser i sig indeholde den staerkeste Tilskyndelse för enhver af Lapperne

til selv åt före Opsyn med sin Hjord og, saavidt muligt, virke til åt

enhver af hans Medansvarlige gjor det Samme. Hetta maa isan ikke tabes

af Sigte, naar man grunder sine T vivi om F oranstaltningens Hensigtsmsessighed

paa Erfaringen tfa de i 1751 foreskrevne, men forlsengst af Brug gaaede

Lappelensmeend med Lagrettesmrend. Åt denne Indrifning strax viste sig

upraktisk, idetmindste i Norge, er intet Beviis imod Hensigtsmeessigheden af et

Ombud, der oprettes samtidigt med Indforelsen af et Feellesansvar, som nodvendig

forudsetter en Representant, mod hvem det kan gjores gjaeldende.

Naar det i Forslaget § 9 gjores Opsynsmanden til Pligt åt folge de

til hans District hörande Papper under deres Flytning til andel Rige, er selvfolgclig

ikke Meningen deraf, åt han skal folge hvar enkelt Hjord, hvilket

er eu Umulighed, da ikke allé Papper flytte samtidigt.

Hvad der formeentlig i Betragtning af Opsynsmandens processuelle

Stilling fornemmelig ligger Yrngt paa er, åt ikke lettelig nogen Hjord naaer

saa långt som til beboet Land i andel Rige, eller opholder sig der, oden åt

Opsyndsmanden samtidig er åt Ande i Districtet.

Gummitteen har formeentlig ikke tilsigtet Mera, ligesalidt som Departementet

nLärer nogen Frygt for, åt Mera ved §ens Anvendelse vilde blive krmvet.

Da det imidlertid erkjendes, åt §en efter en bogstavelig Fortolkning

fordrer Noget, som kan blive manligt, bor man maaske heller affatte § 9

Litr. a omtrent saa ledas: Ӂt indfinde sig i sit Distrikt i det seneste samtidig

med de derhän först ankommande Papper og åt förbliva der, saalange Papper

opholde sig i eller ligge paa Flytning gjennem Districtet”.

Vill. I processuel Hänseende Under Justitieraad Carleson, åt Papperna

cre stillade ulige slettere efter Forslaget end efter Codicillen, som föreskrev

egna Papperetter og, i Tilftelde, vedkommende Bygde- eller Herredsret, forsteerket

med to Lagrettesmaend fra ”den fremmede Side”. Justitieraaden har

herved overseet, åt det nsevnte Slags Domstole var ved Codicillens §§ 22 og

23 kun anordna! för Sager imellem Papper af eet eller af begge Folk, og

ikke niellera Papper og Fastboende. Det vilde ogsaa värnet en Urimelighed,

om Codicillen havde henlagt Sager af sidstnmvnte Slags og derunder f. Ex.

Sk jon over Skada paa dyrhet Jord til et Pa grotta af Papper, hos hvem der

i bedste Fald dog ikke kunde forudsabtes nogen Förstånd paa Jordbrugets

larv. Den för de her o inhandlade Sager imellem Papper och Fastboende för

opaginerad Kontrollera mot PDF

184 Bil. Ull Kongl. Maj:ts nåd. Prof), om antagande, af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Tiden gjslående Rettergangsmaade er saaledes ikke Codicillens LapperetsProces,

men den almindelige Aasteds-Proces. Denne er overmaade bekostelig,

eg man har derför ved Bestemmelserne i Udkastets §§ 11—18 sorget

för i Lappernes Interesse åt gjore den ulige billigere. Forevrigt ere de foreslaaede

Afsöndring®!’ i de almindelige nörske Procesregler dikterede af det

dobbelte Hensyn, åt Lapperne, som omstreifende med deres Hjorde, paa

den ene Side liave vanskeligere för åt varetage sit Tarv, men paa den anden

Side ogsaa lettere för åt unddrage sig Stsevnemaal og Ansvar, naar de

almindelige Rettergangsregler skulde befolges, Nodvendigheden af Opsynsmandens

Indstsevning, dennes Pligt under Bestillingsansvar åt afgive Mode,

den Fuldstsendighed, hvormed de af Lensmanden adminstrerede Forretninger

skulde protocolleres, Retternes Adgang til paa et senere Stadium af Sägen

åt förandra forheti afgivne 8hjon og Tiltaltes Rot til åt mode ved Sagforer

i Politiretten, er Afsendringer fra vor almindelige Proces, i hvilke der efter

norsk Opfatning ligger Garantier för Lapperne af eu ganska vsesentlig Betyd

ning. Åt den Fastboende alene udseer de förste Besigtelsesmsend, er eu

uundgaaelig Nodvendighed, fordi en saadan Besigtelse, om den skal blive tilstraekkeligt

oplysende angaaende Skadens virkelige Aarsag och Omfång, maa

foretages snarast muligt, medens der er liden Sandsynlighed för, åt vedkommende

Skyldige, som desuden i de fleste Tilfielde ikke kjendes, villa indfinde

sig paa Stedet för åt deeltage i en saadan Opnaevnelse. Dissa Besigt-dsesmsend,

som kunna vane Papper, om der i Na-rheden Andas nogen af detta

Folk, til hvem den Skadelidte har Tillid, ere forevrigt kun Vidner, og det

staar selvfolgelig til den modende Opsynsmand eller Lap åt tilkalde Andre, til

hvem han maatte liave större Tillid, og som han kan förlänga indkaldte som

Modvidner ved den i §§ 12 og 13 o inhandlade Rettergang. §en fästs® tre i''

udtrykkelig, åt den eller de skyldige Papper, hvis de ere kjendte, bor tilkaldes,

og åt, hvis der ikke er Adgang hertil, eller til åt tilkalde Opsynsmanden,

bor eu af de i Nserheden boende Papper kaldes tilstede. Kun naar

heller ikke detta lader sig gjore inden den i §en bestemte Frist, bliver Forretningen

dog af de tilkaldte Msend åt udfore. Da den Skadelidtes Adgang

til åt sikre sig Beviset för sin Rot ikke kan gjores afhängig af den Tilfseldighed,

om Opsynsmanden eller en undan Lap inden en rimelig Frist kan

skaffes tilstede, har man maattet ti linie den nysnsevnte sidste Bestämmelse i

§en, hvari Justitieraad Carleson seer et Middel til åt omgaa Förskriften om,

åt Papper skulle tilkaldes. Men Korrektivet herimod ligger i den Skadelidtes

Interesse i åt see Sägen snarast muligt i Mindelighed afgjort, hvortil der paa

tunt förste Stadium kun liaves Anledning, försaavidt Opsynsmanden eller den

Skyldige selv fremmoder, samt i den Prsesumtion, den Skadelidte vsekker mod

sin Sag, naar lian paa dans senare Stadier ikke kan godtgjore, åt han fra

förste Flärd har iagtaget Lovens Bud. Åt Vurderingen maa udfores af Fast
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prov. om antagande af en Förordn. rör. Lapparm i Sverige och Norge. 135

boende er en Nodvendighed, aldenstund Skjon paa disse Ting ikke kan forudsrettes

hos iNomaden. Åt Lappernes Ukyndighed i det Sprog, hvori Retsforhandlingerne

i Norge foregaae, en Ukyndighed, som dog kun enkelt,vis er

cilste de for voxne Tapper åt Mandkjon, hvad eu ten de ere svenske eller norske

Lndersaatter, kan värre dem till nogen Hinder, maa vistnok erkjendes,

forsaavidt det gj sekter, åt Enhver försvaret- sin Lag bedst selv. Men det er

i^det nordlige Norge, hvor Domstole og 0vrighed have med tre forskjellige

Nationaliteter åt gjore, en gjarngs Sag åt forstserke Retten med edsvuren

Tolk, en Förtöjning, som ingen Yanskelighed medför er, da der ingen Mangel

er paa retsindige Mamd af allé tre Racer, som ere msegtige förliden det

norske tillige det ene eller begge fremmede Sprog. (Kvrensk og lappisk.)

IN. Forsaavidt de i Forslaget indeholäte Bestemmelser, som direkte gaa

ud paa en Beskytte] se af Tapper ne, na villig den i § 4 tillstaacde Ret

til Skoven, Forbudet i § 5 mod åt berove dem de fornodne Renveie, § 17

fint Drab eller Mishandling af Ren og § 23 om Amtmrends og Tanshovdingers

Pligt til åt beskytte Tapperne i deres Rettigheder, ligesaalidt have vundet

Bifald, som de ovrige, eller modes med den Benuerkning, åt disse Bestemmelser

intet Nyt indeholder, skal Departementet derom indskrrenke si"

til Folgende:

a) Fn större Reel af de Strsekninger, hvari Tapperne flytte eller opholde

sig med sina Ren,. ligger saa långt afsides fra Fastboende og enhvar

Kontrol, åt det "för disse Strsekningers Vedkommende vistnok er temmelig

ligegyldigt, hvad boven bestemmer, idet, praktisk tält, Intet der

kan ssette Grrendse för deras Benyttelse af Skoven. Detta gjsekter, hvad

enten Skoven tilhorer Staten, Bygderne eller Enkeltmand, hvilket Sidst0

for en större Reel er Tilfeeldet i Tromso Amf. Men naar Tapperne

komma ind paa de beboede Strog med de dertil horende og af

Indvaanerne selv benyttede eller af Staten eller Proprietairer under

forstmsessig Behandling stillede, ofta moget knäppe Forraad af Tov- eller

Naaleskov, der paa flere Steder allerede er saa medtaget, åt Beboerne

serlv manglar det fornodne Breendsel, er det af serdeles Yigtighed åt

have fäste Regler för Tapparnas Adgang til åt benytte Skoven, en

Gjenstand, hvarom der bär vseret stadig Tvist og som i Codicillen ikke

er omhandlet i nogen anden Bestämmelse end i § 16, som forbyder

Tapperne _ åt gjore Tandets _ egna Indbyggere Skada paa Skov. Naar

der i Codicillen med Hänsyn til Skoven ikke Andes nogen anden Bestämmelse

end den nysanforte, maa det formeentlig erkjendes, att Tovudkastets

§ 4 garn- de private Skoveiere saa nter, som paa nogen Maade

tilstedeiigt ved den Tapperne der indrommede Nyttesret. Hvad Statens

Skov angaar, tilstaar Hett Tapperne en Ret, som ikke engang er

tilstaaet Tandets egna Indbyggere.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Bil. till Kongl. Maj:ls nåd. Pr ap. om antagande af en Forordn. rör. Lappare i Sverige och Norge.

b) Naar der siges, åt Forbudet mod att indtage gamle Renveie under

Jordbrugets Omraade allerede havdes i Codicillen, da kan dette dike

indrommes. Et positivt udtrykkeligt Förbud vil man forgjseves soge,

medens det hverken i Sverige eller i Norge har v-Vret erkjendt med

Nodvendighed åt ligge indesluttet i den almindelige Lapperne i § 10

givne Tilladelse til efter gammel S sedvana, att flytte o ver Gfrsendsen ind

i det andet Rige. Men hvilke Fortolkningsregler man end vil anvende,

maa det dog erkjendes, åt, naar der er Fåle om åt sik re Nomader nes

fremtidige Bestaaen, vil en positiv Bestemmelse som den nu foreslaaede

have en ganske anden Betjening, end de almindelige Udtryk i Codicillen,

hvoraf den skräde udledes fortolkningsvis. Tilleegget i § 5 ”forsaavidt

de ere fornodne” hidrorer fra den Kjendsgjerning, åt der som

Folge af Lappernes ofte planlose og uregelmeessige Yandringer findes

gamle Renveie eller Spor af saadanne, som ikke i länge Tider have

vinref benyttede, og hvis Opretholdelse vilde värre eu unyttig Indskrsenkning

i den private eller o fientlige Eiendomsret. Eden et saadant Tillseg

vilde Jordbrugeren ogsaa värre afskaaret fra, hvad der dog ikke bor

negtes barn, åt läge under Dyrk ning og indhegne et Stycke af en Renvei,

naar han kan anvise eu tilstraekkelig bekvem X ei lige i Nserheden, saa

åt der kun bliver Sporgsmaal om eu ubetydelig Afvigelse fra den rette

Linie.

Sporgsmaalet om, hvorvidt eu Renvei er förnöden som saadan, maa

i Tilfeelde af Tvist afgjores af Domstolene, som ved Zeus Hovedregel

ere bundne til åt varetage Lappernes Tar v. Åt Tillsegget, som af Justitieraad

Cramér yttret, bor udgaa, fordi Lapperne maa antages åt

villo godvilligt afstaa fra Retten til en Yei, som de ikke behove, kan ikke

indrommes, da dette i Grunden vilde värre det samme, som åt 1 Begge Afgjorelsen

ganska i den ene af Parternes Haand.

c) Den i Norge gjgeldende Kriminallov bestemmer vistnok Sträf og Erstatningsansvar

för Drab eller Mishandling af Lappernes Ren, hvad enten

det skeer ved Humle eller paa anden Maade, men (ten overlader til den

Skadelidte åt forfolge Sägen ved privat Sogsmaal. Efter Edkastets § 17

skal derimod det O fientlige paatale Sägen, hvilket bände med Hänsyn

til Beviisforelsen og Omkostningerne giver Lapperne saa store Fördela

framför det bestaaende og et saa stort Fortrin för de Fastboende ved

disses indbyrdes Sogsmaal för Skada paa Bofae, åt Lapperne idetmindste

i Norge derved have vand et en ganska veesentlig Beskyttelse. Justistieraad

Carleson Under det ubilligt, åt ikke de Fastboende underkastes

Fsellesansvar för Skadetilfoielser paa Reenlijordene af Hunde i samme

Forhold, hvari saadant Fsellesansvar er paalagt Lapperne för Reenens

Beskadigelse af Ägor og Eng m. m. Detta maa hidrore fra den Före
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lappare i Sverige och Norge. 137

stillingsmaade, åt de Fastboende ligesom i sluttet Kjaede ligge tilfeldts

med Lapperne o g deres Hjorde, i dette Slemed bolde Bände i stort

Antal og tilmed gjore sig en Naeringsvei af åt efterstrsebe Reenhjordene.

Men dette er en Overdrivelse foranlediget ved urigtige Anbringender lfa

Lapperne og deres ensidige Talsmeend, Noget hvorom Committeens Forhandlingsprotokol

indeholder tilstreekkelige Vidnesbyrd. Det Sande er

ialfald för Norges Vedkommende, åt der pa a hver Gaard holdes 1 å 2

Bonde, som ere nodvendige för åt vserge Bofreet mod Rovdyr og

Bjemjorden för fremmede Kreaturer, åt mango af disse Bonde have

faaet den Lynne åt fo idol ge Reenhjordene ogsaa udenfor Bjemjorden

ofte bi de enkelte Dyr ihjsel eller jage dem i Ufore og åt undertiden

Lieren försåtlig eller idetmindste ved grov Uagtsomhed bär Skyld deri.

Men medens dette man erkjendes åt vtere helst beklageligt, og medens

man för att gjore hvad gjores kan, för åt see denne Mislighed afhjulpen

har i Lovudkastet foreslaaet Sträf för dem, som deri gjore sig skyldige’

og offentlig Paatale förr att gjore Straffen gjeeldende, er det paa den

anden Side indlysende, åt der med Bensyn til Skade, der skeer ved

Gaardshunde, ikke mere i de her omhandlede Egne end i andre

Egne af Norge eller Sverige tiltrsenges et solidarisk Ansvar mod samtlige

i en vis Strykning liggande Gaarde. Bundene bolde sig hver paa

sm Gaard, og lada sig af Lapper ligesaavel som af Eieren og hans

IN aboer individ ualisere og efter Beskrivelse gjenkjende. De Bensyn

som have fremkaldt Forslaget om Fsellesansvar for Skade af Reen — paa

den ene Side dissa halvvilda Dyrs overordentlige Mamgde og Drift til

åt blanda sig i Flok og Folge liden Bensyn til hvis Bjord de tilhore,

og paa den anden Side Umuligheden för de Fastboende af åt individuahsere

Dyrene i vedkommende Bjord, der kan bestaae af Bundreder

eller Tusinder af ensartet dannede og ensartet farvede Dyr, hvis Markör

kun Lapperne leende, — ere saaledes ikke her tilstede. I det her

omhandlede Punkt er derimod af Justitieraad Wretman gjort en Udseettelse,

som vistnok er i fuld Överensstämmelse med hvad Committeen

har tilsigtet, og saaledes formeentlig bor tages til Folge.

Den gjselder Benviisningen i §ens Slutning til de i § 13 indeholdte

horskrifter, hvilken muligens kunde mistydes derhän, åt naar Vedkommende

ikke fandt Grund til åt anleegge offentlig Sag, den Forneermede

da skulde värre afskaaren åt forfolge Sägen ved privat Sogsmaal, Noget

som selvfolgelig ikke har vinref Committeens Mening. §en bor formeentlig

gives saadant Ti Hälg: ”men i modsat Fald sender Indberetningen til den

Skadehdte med Tilkjendegivende, åt det överlädes til barn selv ved

privat Sogsmaal åt indtale sin Rot, i hvithet Fald Nodvendigheden af

Sägens Paaklage til Forligelsescommission bortfalder.”

Bill. till RiJcsd. Prof.. 1871. 1 Samt. 1 Afä.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Bil. till Kongl. Maj:ta nåd. Prop. ont antagande af en Förordn. rSr. Lapparne i Sverige och Norge.

d) Det forholder sig vistnok saa, åt et lignende Bud som det i Udkastets

§ 23 foreslaaede allerede indeholdes i Codicillens § 29, men Erfaring

viser dog noksom Betydningen af, åt deslige Bud ved ny Lov opfriskes

og indskjaerpes. Åt Budet paa den Blads, det havde i Codicillen med

dens uklare og sveevende Bestämmelse!? om Lappernes Rettigheder, ikke

kunde blive moget effektivt, er ligesaa naturligt, som det paa den anden

Side ikke bor betvivles, åt en sandal! Benling til begge Rigers

0/righed i umiddelbar Sammenhamg med noiagtigere Bestemmelser om

Inne Rettigheders Udstrsekning og Alt, hvad dermed staar i Förbindelse,

vil faa sin praktiske Betydning.

X. Efter saaledes åt have ombandiet de veesentligste Grund trade i

den foreslaaede Ordning, forsaavidt derved er gjort Bemserkninger af den

svenske Hoiesterets Medlemmer, skal Departementet, selvfolgelig med Forbigaaelse

af hvad der gjsekter Sproget i Lovforslagets svenske Text, udtale

sig om de i övrigt fremkomne Bemserkninger ved Enkeltheder af mindre

vsesentlig Betydning.

Ved § 2 gjor Justitieraad Carleson den Bemaerkning, åt den foreslaaede

Adgang för Lapperne til åt ombytte undersaatlig Stilling förekommer

barn för let og ukontrolleret, og åt den kan före til en Omgaaen af

Udkastets § 1. Fertil maa bemserkes, åt om end den samme Frihed ikke

udtrykkelig er hjemlet Lapperne ved Codicillen af 1751, er den dog i samme

forudsat, idet §§ 8 og 9 kun bestämma, hvarvid! en Lap, som ved Giftermaal

eller af anden Grund bliver Undersaat i andel Rige, skal betala 6te

og l oda Fånge af den overflyttede Förnäm, uden åt gjore Ombytningen af undersaatlig

Stilling ialmindelighed afbamgig af noget andet end Lappernes eget

Valg. Kun i det nu saagodtsom ukjendte Tilfelde, åt han eier Skatte- eller

Bygselland, skal lian efter Codicillens § 7 vsere det Riges Undersaat, hvar

blot er beliggende. Udkastets § 2 slotter sig saaledes, ligesom Committeeforslaget

af 1843, til det Bestaaende, hvari man ikke bär fundet Grund til

åt foreslaa nogen Förändring og det fra Karsk Sida saameget mindre, som

der overhovedet til åt blive Karsk Undersaat ikke udkrseves nogensomhelst

Formalitet, men alene åt Vedkommende lager fast Ophold i Råget. Med

Hensyn til Stemmeret, Adgang til Fattigforsorgelse o. s. v. vil den derom

gjaeldende Lovgivning selvfolgelig uanseet den heromhandlede § 2 ogsaa omfatta

Lapperne. Åt den foreslaaede Tillåd else af disse skulde benyttes saaledes,

åt de vilde skifte Kationalitet med Aarstiderne, er en Drygt, som ikke

sees åt have fremstillet sig för nogen af de to Committeer, der have foreslaaet

den, udentvivl fordi Erfaringen hidtil ikke har givet nogen Anledning

dertil. Det indsees ikke heller, hvilken Fordeel Saadant skulde medföra

för Lapperne, da de dog til enhver Tid maa lyda sit Lands Love, inden

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en För ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 139

hvilket de opholde sig, och med Hänsyn til deres Ret i andet Rige ere stillede

lige med hvert Lands egne Lapper. Det er heller ikke Departementet

klart, hvori den af Justitieraad Carleson antydede Provning eller Godkjendelse

ved Lanshövding eller Amtmand skulde bestaa.

Yed de i § 2 foreskrevne Attester fra Pr gest og Foged og den dermed

forbundne Mandtalsforsel er man sikret Beviset för, hvilket Rige enhver

Lap til enhver Tid tilhorer, saa åt T vivi derom ikke kan opstaa enten

i stats- eller privatretlig Hänseende.

De i §§ 7 og 8 indeholdte Forskrifter om Districtsinddeling og Yalg

af Opsynsmamd Under Justist-ieraad Carleson i mango Ilenseender saa sveevende

eller ufuldstsendige, åt man ikke kan danne sig nogen klar Forestilling

om, hvorledes Forholdene efter samme skulde sälle sig. Hvad § 7 angaar

er derom handiet ovenfor. Forsaavidt Justitieraaden sigter til de i

Slutningen af § 8 omhandlede reglementarisk!; Bestemmelser, som ere lagte

i Overovrighedens Haand, da har man ved disse bart för 0ie Nodvendigheden

af, åt Inne Bestemmelser maa kunna omgjores pa a korteste Maade efter

vexlande Omstsendigheders Nedför, navnlig med Hänsyn til åt Liden för Afholdelse

af Thing, Markeder og lignende Samlinger, hvorved Yalgene af

Opsynsmaend bekvemmest foregaa, er underkastet Förändring. Naar den närmare

Ordning af dissa Ting er anbetroet Overovrigheden, hvar inden sit Amt

eller Len, saa bär man derved, idetmindste för Norges Ankommande, ikke

fjsernet sig fra almindelig Lovgivningspraxis. Det indsees heller ikke, åt den

Ordning, som saaledes er lågt i Lokalmyndighedernes Heender, er betinget,

som af Justitieraad Carleson antyda!, af Enighed mellem samtliga de Amtmeend

og Lenshovdinger, inden hvis Districter Lapper have Tilhold, men i

det Hoieste kun af Enighed mellem Amtmand og Lanshövding i samgrcendsende

Districter.

Den Myndighet!, som foreslaaes lågt i Amtmaends og Lenshovdinges

Hinder med Hänsyn til Nomader nes Fordeling, forsaavidt de villa strömma

til enkelt District i för stort Antal, har sit Tilsvarende i Codicillens § 16,

lste og 2det Punctum, som henlagde den samme Myndighed til Lappelensmanden

med Lagrette. Bestämmelse;! medfölje den samme, paa en Autoritets

Skjon beroende Indsknenkning i Lappernes Frihed som den nu foreslaaede,

men Afgjorelsen var lågt i andre Haender. Efteråt de saakaldte

Lappelensmaend forlrengst ere gaaede af Brug og som eu Indretning, hvis

Uhensigtsmtessighed Erfaringen har vist, ikke foreslaaes gjenoprettet, kunde

der nu vtere Sporgsmaal om åt överläde den nsevnte Myndighed til de valgte

Opsynsmaend, da dissa som Lapper turde have sikkrest Skjon om Betets Tilstreekkelighed

inden Districtet för et givet Antal Reen. Men det maa herved ikke

tabes af Sigte, åt Opsynsmanden som Reeneier inden sit District er i hoi

Grad personlig interesseret i åt Jette soges af det mindst mulige Antal Reen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

14:0 Bil. till Kongl, Maj;ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne r Sverige och Norge.

og åt Opsynsmanden vil faa al den Inflydelse, som man i denne Hänseende

kan onske, naar, hvad der selvfolgelig vil skee, hans Fomening maa seskes

deels af Hjemstedets Lensmand, som ved Mod tagelsen af de i § 8 befalede

Opgaver har god Anledning til åt bevirke en rimelig Fordeling af Rummet

ved frivillig Yedtagelse af Lapperne sel v, deels af vedkommende Overovrighed

til Etterretning för meste Aars Fordeling efter Erfaringen fra hvert

förslående Aar. Naar Fordelingen för allé Tilfselde leegges, saaledes som

foreslaaet, i eu udenfor Lappernes indbyrdes Interesse!’ staaende Autoritets

Haand, bor man ikke betvivle, åt denne vil vide åt före sig til Nytte för

Afgjorelsen al den Lag- og Lokalkyndighed, som ved Ovcrhegning med Folket

selv kan tilveiebringes.

Den i § 10 indeholdte Straffebestemmelse Under Justitieraad Carleson

obillig, forsaavidt Lappen er förfaren til Roder, ogsaa naar Skyiden ikke

ligger hos barn selv, men hos de af barn benyttede Reenvogtere. I denne

Hänseende bemserkes, åt det er en ikke alene i den norske, men formeentlig

ogsaa i andre Staters Lovgivning vel kjendt Sselning, åt Iluusbonden i Regelen

gjores ansvarlig för sit Huusfolk og Tyende med Hensyn til Roder för de

Politi-Forseelser, livori de i og ved Tj enesten gjore sig skyldige, og åt det

iallefald i det heromhandlede Forhold paa Grund af Yanskelighederne ved

åt bevise, hos hvilken af de til samme Huusholdning horende Tapper Skylden

för slet eller undladt Revogtning egentlig ligger, er nodvendigt åt skjgerpe

Huusbondens Pligtfolelse og Tilsyn med sine Folk ved en Rodebestemmelse

saaledes affattet, åt han ikke kan omgaa den ved åt skyde Skyiden paa

K vindel-, Rom eller Tyende.

I § 18 har Justitieraad Wretman paapeget som en Anomali fra den

svenske Straffelov, åt Roderne skulle tilfalde vedkommende Sogns Fattigcasse.

Hvad dette angaar har Departementet intet åt erindre mod åt Restemmelten

bortfalder, saaledes åt Roderne — overeensstemmende med hvad der

ogsaa efter norsk Lov gjeelder, hvor intet Modsat siges — körnare til åt

tilfalde Statskassen.

Efteråt man saaledes har segt åt imodegaa de Indvendinger af större

og mindre Retydenhed, som den svenske Hoiesterets Retsenkning indeholder

imod den norske Regjerings Udkast, har Departementet derefter åt udtale

sig om den Udvei, som navnlig Justitieraad Carleson har paavist som et

efter hans Anskuelse retfasrdigere og hensigtsnnessigere Grundlag för Sägens

Ordning, nemlig en fuldstaendig Udskiftning af det nordlige Norges og Sveriges

Pro vindser imellem Nomadevmsenet og Jordbruget. Justi tieraaden antager

om de nsevnte Landsdele, åt om ogsaa de Omraader, der egne sig til

et Jordbruk hvis Dyrkere ialmindelighed deraf kunne paaregne noget vge
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Bil. till Konyl. Maj:Ig nåd. Prop. om antagande af eu Förorda, rör. Lapparne r Sverige och Norge. 141

sentligt Bidrag til sit Ophold, fraskilles, vil Resten af Landet levne FlytLapperne

tilstraekkelig Underholdning för deres Reen. lian henstiller det

til Overveielse, om ikke en Udskiftning kunde foregaa efter det nsevnte

Princip, saaledes åt Lapperne henvises med sine Hjorde til de Landsdele,

der ikke egne sig til Jordbrug, og åt disse forenes med hverandre gjennem

hensigtsmsessige Reenveie, h vilket Alt bor skee i förnöden t Fald ved Indlosning

af Nybygger och Rydningspladse, isaer saadanne, som afstsenge Reenveiene,

samt åt ny Optagen af Bopladse aldeles forbydes. Da Departementet

ikke saaledes kjender Forholdene i det nordlige Sverige, åt man tor udtale

nogen Mening om Systemets Anvendelighed dersteds i videre Omfång

end det allerede antages åt värre indfort, skal man indskrsenke sig til de

Bemoärkninger, som den heromhandlede Ide nsermest fremkalder med Hänsyn

til Forholdene i Norge.

Fn Omskiftning, saavidt fornodiges, imellem Nomadevsesen og Jordbrug

luden de Landsdele, hvar disse Bedrifter som Folge af Jordbrugets Betydning

paa den ene og Reenhjordenes Talrighed paa den anden Side vise sig

uforligelige, hvilket för Liden maa siges om en större Reel af Kyststrsekningen

i Troman Amt, er netop det Maal, som tillsigtes ved Lovudkastets §§

5, 24 og 25. Det fremgaar imidlertid af § 24 og Committeens norske Afdelings

Motiver dertil, åt man nsermest har tsenkt paa en Udskiftning i samme

Retning som den i Sverige stedfundne, idet man helst vil indromme Lapperne

de indre Delo af Landet og altsaa i det Store taget saavidt muligt

trsekke Grsendsen imellem begge Bedrifter paralelt med, skjont selvfolgelig i

betydelig Afstånd fra Rigsgrsendsen, samt henvise Lapperne til det indre

Belte og Jordbruget til Lysten og de ved samme udmundende Dalforer.

Skulde dette ogsaa af Justitieraad Carleson vsere tilsigtet, hvilket man imidlertid

paa Grund af andre Yttringer i hans Votum befrygter ikke åt vsere

Tilfseldet, da maa Departementet ganske slutte sig til hans Tanke. Som Sägen

har stillet sig för den Norske Betragtning, har man imidlertid anseet

det nodvendigt, åt man först ved den ovenomhandlede topografiske Undersogelse

af Tromso Amt kommer til Vished om, åt Amtets indre Delo have

Tilstrsekkeligt af Ruin og ovrige Vilkaar för Renens Trivsel, og man har,

— hvad der ogsaa ligger i Ordene i Udkastets § 24 — ikke troet åt

kunne gaa saa vidt som åt frigjore den bele Kyst för Lappernes Brug,

idet der gives Strsekninger nser Scen, hvar Reenhjorde af passende Storrelse

kunne bolde til oden Fortrsengsel för de Fastboende, naar kun Lapperne

opfylde sin Bevogtningspligt paa en saadan Maade, som det tor vsentes, åt

Bestemmelsen om Fsellesansvar vil halföre. Som Exempel paa saadanne

Strsekninger kan nsevnes Lyngens Prsestegjseld, inden hvis Omraade, efter

Skjon af Fastboende, (see Committeens Forhandlingsprotocol Side 24) vil

under den nsevnte Betingelse kunne höides 15,000 Reen oden Fortrsengsel

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Bil. till Kongl. MajUs nåd. Prof. om antagande af en Förord», rör. Lapparne i Sverige och Norge.

för Indbyggerne. Na av Justitieraad Carleson antyder som Princip för en

Utskiftning, åt der bor heevdes för Jordbruget alt det Land, som dertil egner

sig i saadan Grad, åt Yedkommende deraf kunne p aar egne noget veesentligt

Bidrag til sit Ophold, da in aa totte sidste — i det Store taget — med

fult Ret siges åt vae-re Tilfseldet med bele den nu bebyggede, af Enkeltmand

til Ring optagne Reel af det nordlige Norge, navnlig i Premiss og

Nordlands Amter. Hvor smaa end mango Jordbrug i disse Trakter kunne

vgere, ved Ssen saavelsom inte i Landet, gives der neppe et eneste, om

hvilket det ikke maa siges, åt det afgiver et vsesentligt Bidrag til Brugerens

Ophold. Hvad de hoiere ep i Landet liggende Gaarde angaar, da udgjor

Jordbruget, navnlig Fädrift, altid Mandens vsesentligste Levebröd, hans

ovrige pyssel kun uvsesentlig Binäring. Den ved Lysten boende Almue

staar tildeels i en anden Krasse, forsaavidt som paa de goldere Strsekninger

Manges Ilo vedlider ilig egentlig er Fiskeriet, men selv om disse maa det dog

med fuldeste Foie siges, åt Jordbruget, forsaavidt som de ogsaa drive saadant,

afgiver et ganske vsesentligt og i de Aar, da Fiskeriet raisslykkes,

saameget uundvserligere Bidrag til deres Ophold. Naar man i § 25 har

tilsigtet Expropriation af privat Jord til Betesmarker för Lappernes Reen og,

som tidligere i dette Föredrag anfört, af det nu för samled e Storthing har

förlängt Midler dertil, liar man maattet gaa ud fra en för Jordbruget moget

ugunstigere Synsmaade end den af Justitieraden opstillede. Der vil ad denne

Yei intet Vsesentligt kunne opnaaes til bedste för Lapperne, medmindre

man indloser Jordbrug, der ere af saadan reel Betjening för deres Besiddere,

åt de utvivlsomt gaa ind under det Omraade, som Justitieraaden vil have

Jordbruget forbeholdt.

Det maa erindres, åt de heromhandlede Delo af Norge, som Folge af

bekjendte sseregne Naturforhold, have eu ulige bed re Vegetation end nogen

anden Egn under samme nordlige Breddsgrad. Det deraf flydende Jordbrug

og det paa Lysten paagaaende Fi skeri understotte hinanden ved gj ensidig t

åt til vele bringe fornodne Driftsin idier. Disse Nseringskilder i Förening have

fremkaldt en Bebyggelse navnlig af det Aint, hvorpaa det i denne Lag vebsentligst

kommer an, Hemlig Tromso Amf, som indordner dette under almindelige

europieiske Forhold, i eu långt hoiere Grad, end den med disse

Egne Ubekjendte ialmindelighet forestiller sig. Amtets Kystdistrikt er fra

den ene til den anden Ende optagen af privat Eiendoms- eller Brugsret

medens Almindinger, enten private eller offentliga, ikke findes ved Soen,

hvis Bredder endog i bele Miles Udstreekning danne saagodtsom uafbrudte

Rsekker af dyrkede Jorder og kun paa korte Stykker den dertil hörande

Udmark eller Havnegang. Detta er Tilfseldet ikke blot med samtliga Ger,

man ogsaa med Amtets til Soen og de större Elve stödande Fastlandsdele.

I Dalforerne långs Amtets större Elve har dannet sig Kirkesognene Saiangen

s. 143 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. T) op. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 143

og Salangsdalen, Bardo, Maalselven, Nordreisen o g Kvsenangen, hvis Beboere

deels ere Jordbrugere og Fiskere tillige, dosis alene det Förste. Efter de

officielle Opgaver af 1865 havde den Ideel af Tromso Amf, som berores af

Nbmadevsesenet, en Befolkning af omtrent 33,000 Mennesker, fordelte paa 13

Öogne med eu samlet Korn- og Potetesävl, der kan anslaaes til 27,000

Tender Byg og et omtrentligt Kreaturhold af 3,250 fleste, 21,000 stort

Kvseg og 46,000 Faar.

, Korn allerede ovenfor antydet befrygter man, åt Justitieraad Carleson

ikke har teenkt sig en Edskiftning overeensstemmende med den Tanke,

der har ledet Committeen til åt föreslå de i Edkastets §§ 24 og 25 indeholdte

Bestemmelser. Hans Edtalelser om Renens Trång til åt naae selve

Kysten, samt om det Mangelfulde i Edkastets Bestemmelser angaaende Lappernes

Adgang til privat Edmark, lade formode, åt han har taenkt sig, åt

Landet skulde deles i Belter ved Linjer fräkne paa tveers fra Rigsgnendsen

til Soen för åt paa den ene Side den nsevnte Trång hos Renen kunde blive

tilfredsstillet, og paa den anden alt Fsellesskab i Ed mark mel lem Tapper og

Fästbande fuldstsendig ophore. Fn saadan Tanke maatte Departementet

betragte som manlig åt bringa i Edforelse. Af den anforte Oversigt over

Tromso Amts nuvarande Bebyggelse vil det vtere indlysende, åt hiin Tanke

ikke kunde gjennemfores, uden ved åt tregge store Samlinger af opryddede

Gaarde ode, og det ved Anvendelse af Pengemidler, hvis Storrelse ikke engang

tilnsermelsesviis kan angives; men sikkert nok vilde overstige, hvad

der i saadant 0iemed nogensinde kunde ventes bevilget. Den eneste mulige

Edskiftningsmaade er saaledes vistnok den ved Edkastet tilsigtede partielle

Henviisning af Lapperne til de indre Delo af Landet.

_ Dot er överflödigt åt tilfoie, åt under hvilketsomhelst System af Edskiftning,

aldenstund det maa crkjendes, åt en Indhegning af Betesmarker

og Reenveie, filstreckkelig til åt förebygga ethvert Sammenstod mellem Reenhjorde

og Jordbrug, ligger udenfor Mulighedens Grcendser, blive Lovbestemmelser

om Bevogtnings- og Ansvarspligt, og navnlig om Feellesansvar, uundvserlige.

I Mangel deraf vil den nuvserende ulykkelige Tilstand af gjensidig

Selvtaegt, som i mango Tilfselde kun er en Edovelse af retmsessigt Nodvterge,

og den deraf flydende Ophidselse og Fiendskap vedvare.

Departementet har i det Föregåaendc tröst åt burde behandla de fremsatte

Erindringer mod Lovudkastet med nogen Edforlighed, ogsaa hvad enkelte

i sig selv mindre vigtige Punkter angaar. Ogsaa om nagla af dissa

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Bil. till Kongl. May.ts nåd. trop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

gjgelder det Hemlig, åt de have sin Betydning som Led i et System, og man

bor vistnok i det Bele ved Sägens Behandling leegge an paa Varsomhed i

åt foretage A tamdringer, hvorved man udssetter sig för åt stode an mod Hänsyn,

som de sseregne For bold kunde gjore berettigede, men som lettelig unddrage

sig Opmaerksomhed hos den, der kun kjender Forholdene paa anden

Baand.

Udgangspunktet för bele den Betragtning af Sägen, som hos en Flerhed

af den Svenske Beiesterets Medlemmer bär gjort sig gjteklende, er, åt

Norge, för åt opnaae en mera tilfredsstillende Ordning af de paagjgeldende

Forhold — vsere sig den nu foreslaaede eller hvilkensomhelst anden — kun

har den ene Yei, den samme, som man nu to Gånge, med mere end 20 Aars

Mellemrum, har betraadt, nemlig åt soge åt erhverve Sveriges Tillredelse af

en Lov, der kan träde i Codicillens Sted. De nerverende Forhandlinger

have ogsaa. hidtil va* ro t forte i en Aand, der ikke har givet Departementet

Anledning til åt na-re mogen T vivi om deres lykkelige Udfahl, helst efter åt

fuldstrendig Enighed mellem begge Rigers Committerede om Sägens fremtidige

Ordning var tilveiebragt, og der har derför ikke vferet Anledning til åt

läge hint XJdgangspunkt i mogen nermere Betragtning. Men de fra en Flerhed

af den svenske Boisterets Medlemmer nu foreliggende Udtalelser opfordre

Departementet til åt fremseette nogle Bemerkninger ved denne Side af

Sägen. Man har allerede förän haft Anledning til åt beröra de oeconomiske

Virkninger af den finländske Gramdsespeerring i 1852; et andet Sporgsmaal

er, hvad Indflydelse den kärn antages åt have paa Norges retlige Stilling

til Codicillen af 1751. Ved Codicillen bleve Norge og Sverige gjensidig

forpligtede til åt tilstede Lapperne, oden Flensyn til Rigsgraendsen, Benyttelsen

vexelvis efter gammal Sedvana af begge Rigers Betesmarker. Codicillen

omfattede ogsaa Finland, paa hvis Territorium Finmarkens Lapper

havde Vinterbete för sina Dyr, hvithet altsaa för Framtiden tilsikredes dem.

Finlands Övergång til russisk llerredomme medforte ingen Förändring i detta

Forhold, saaleenge ikke Rusland lagda dels Fortsettelse mogen 1 lindring i

Veien. Men i 1852 gjorde Rusland, som bekjendt og förän omhandlet, ved

en kathegorisk Erkhering Ende herpaa, idet det blev Finmarkens Lapper förbud!

åt benytte Mosemarkene paa finländskt Grund. Dermed har det senare

hav! sit Förblivande. Af Rensdyr findes, som förän hårört, i Tromso Amt

og sydligare Amter cirka 40,000, som altsaa er det Antal, för hvis Vedkom- *•

in ende der er Sporgsmaal om Vinterbete i Sverige, og i Finmarken cirka

65,000, som efter Codicillen skulde kunna soge til finland ske Betesmarker,

men nu ere afskaarne derfra. Åt saa er Tilfeeldet, giver ikke Norge Anledning

til mogen Anka mod den svenske Styrelse. Departementet holder sig

blot til den uimodsigelige Kjendsgjerning, åt Sverige siden 1852 er sat ud

af Stånd til åt opfylde andag kun Balvdelen af den som Vederlag för dels

s. 145 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong! Majtfs nåd. Prop. om antagande af eu Fiirordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 145

Lappers Rettigheder i Norge overtagne Prusta tion. Sporges der nu, hvilken

IndHydelse detta har paa Norges retslige Shilling til Sägen, saa er det altsaa

åt o ver vele, om ikke Codicillen fra samme Tidspunkt har ophort åt vare

juridisk forpligtende for Norge, og om ikke dette Rige har faaet en gyldig

Adkomst til åt er klar e sig lost fra det bele Contraktsforhold. Dette Sporgsmaal

maatte formeentlig besvares bekräftande, hvis der handledes om et privatretiigt

Forhold og hvad der maatte blive åt overveie er alts aa, om det

ikke er åt besvare paa samme Maade, naar der handlös om et traktatmassigt.

liden Hensyn til, hvarvid! der nogensinde maatte blive Sporgsmaal om

åt giv6 denne Side af Sägen nogen praktisk Anvendelse, fort]ener den dog

åt tages i Betragtning i Förbindelse med de Fortolknings-Grundssetninger,

som nogle af den svenske Hoiesterets Medlemmer hare anvendt paa Tractatens

Bestemmelser.

Navnlig bor denne Sägens formells Stilling holdes för 0ie ved det

Sporgsmaal, der knytter sig til Lovudkastets Slutningsparagraf, og hvis Omtala

man derför bär udsat, randig om den pantande. Lov definitivt skal

ufiose Codicillen eller om denne sidate skal betragtes som subsidiart bestaaende,

idet Hemlig Loven kun skulde antages paa Prove eller paa Opsigelse.

Dette Sidste have Committeens svenske Med 1 em m er anseet hensigtsmassigst

(lämpligast), og Hoiesterets i denne Sa g voterande Medlemmer have samtlige

sluttet sig der til. Justitieraad Carleson forudsatter i Tilfalde af Lovens Vedtagelse,

åt den snart vil blive Gjenstand för Afandringer og Rättelse!1. Åt

man ved Underhandlingerne beröm kärr tv filbåge til den gamle havdvundne

Grundvold, hvar den nye findes utjenlig, ansees af barn som en saa stor Fordeel,

åt det vilde vars ”yderst uklogP åt fräsige sig den. Ilvorvidt det ikke

för Sverige, naar allé Hensyn tages i tillbörlig Betragtning, maatte vars

önskelig! åt fnas Sägen stilist paa et nyt Retsfundament, man Departementet

hide stans derhän; men i hvart Fadd er man enig med Cornmitteens

norske Medlemmer i, åt her intet subsidiart Retsfundament behoves.

Dersom der ved Siden af Codicilleris ubetingede Ophavelse var foreslaaet,

åt deri nye Lov skulde eu ten träde ud af Kraft efter et vist

1 läsrum eller fra den ene Side k tinne opsiges eller ensidig forandres, og der

altsa a var trogen Mulighed för, åt der fremtidig i detta Åliggande kunde

inträde en Tilstand af Lovloshed, indtil begge Lovgivninger bleve enige, eller

åt ensidigt Overgreb fra det ene Riges Lovgivning, vilde der vane fuld Före

paa begge Sider til att gjore Forbehold för et saadant Tilfalde. Merr da

derom ikke er Tala, da den foreslaaede Lov efter § 27, sidste Punktum,

ikke skal kunna ophmves eller i nogetsomhelst Punkt forandres fra den

ene Side, forsaavidt det vedkommer det ande! Rige eller dels Undersaatter,

med mindre tilsvarende Bestämmelse derom fattas fra den anden Side, —

Bih. till Riksd. Birot. 1871. 1 Sand, 1 Afd. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd: Trop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

bortfalder dermed Nedvendigheden af åt have en dobbel! Mellemrigsordning

i dette mere end i andre Anliggender, aid enstund den principal er bygget

i alt Vaesentiigt, paa de samme Hensyn til begge Parters Tar v, som den,

der skulde staae som Subsidier. Åt dette Sidste forholder sig saa, tror man

tidligere åt have paa vist. Mogen Mistillid til begge eller til et af Rigernes

Yillighed til åt indgaae paa rimelige Tillempninger, om sa ad änne i Fremtiden

skulde vise sig nedvendige, er der formeentlig ingen Grund til åt nsere.

För övrigt maa man i dette Punct henholde sig til hvad der i de norske

Committeemedlemmers Indstilling saavelsom i Departementets underdanigste

Föredrag af läde Oktober 1867 er udtalt om de mislige Folger af åt den

nye Mellemrigslov kun skulde tilleegges en provisorisk Gyldighed.

I det Tilfselde, åt det foronskede Resultat af de nuvaerende Förhandling

er ikke skulde opnaaes, kan der efter Departementets Formening ikke

vgere Sporgsmaal om åt överläde Forholdene, navnlig i Dröm so Amt, til sig

selv. Tilstanden, der allerede i 1817 havde antaget en saadan Karakter,

åt Unionskongen fandt det nödvändigt åt indskrida med extraordinaire^Retsregler

— der dog, som forklaret, ikke fik nogen blivende Virkning — er

i de senare Aar stadig forvaerret, og det, efter hvad der er Departementet

föredraga endog i forstaerket Grad i de Par Aar, som ere forlobne siden

Committeens Nedssettelse. Gaaer nogen leengere Tid hen oden åt hyde noget

positivt Resultat af denne Föranstaltning, er det åt forudsee, åt Lapperne,

forud ligegyldige för Jordbrugets Krav paa Skaansel og uvidende om de siden

Committeens Oplosning stedfundne Forhandlinger, derved villo Ande sig

bestyrkede i sina Synsmaader og gaae saameget hensynslosere from paa

samme Tid, som ogsaa Optik]selsen fra den anden Side vil tillaga. Man kan

ikke regim paa åt de Fastboende, som hidtil i Almindelighed have bold!

sig inden Lovlighedens Greendser, st elende paa att der dog omsider vilde

blive dem allvist lovlige Huller’ til åt gjore sin Rot gjeeldende, villo vedblive

paa samme Maade, naar det Gång efter Gång viser sig, åt deras Haab om

Indforelsen af eu lovlig Orden svigter. De villo alt hyppigere läge sig selv

til Kette ved åt ned sky de Rensdyr — forelobig, som hidtil för åt skäfte sig

Be viis og Sikkerhed för Skadeserstatning, hvilken Fremgangsmaade ifolge en

nylig falden Hoiesteretsdom kun er -åt betragte som Selvtsegt og ikke som

Tyveri, og folgelig ikke er Gjanstånd för offentlig Paatale. Den Stridstilstand,

som heraf udvikler sig, vil Ovrigheden ikke med sin bedste Villie

kunne hindra, og den vil efter Forholdenes egen Natur ufeilbarlig gaae ud

over Lapperne, som efterhaanden villo treenges tilbage fra de beboede Kyststrog.

Det maa henstilles til deras Overveielse, der i Egenskap af Lappernes

Talsmsend paa ethvert Punkt bestrida det foreliggende Lovforslag — et

omhyggelig forberedt Fsellesarbeide af Hämd fra begge Rigör sigtende til åt

betrygga lovlig Orden i dissa Forhold — hvarvid t en saadan Tillstånd er

s. 147 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prnp. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 147

noget Attraavserdigt. Men för den norske Styrelse man Sägen stille sig saa,

åt om man ikke gjennem Samvirken med Sverige skulde kunne opnaae den

fuldkomnere Ordning, man vilde paaregne som Resultat af Förslagets Vedtagelse,

saa maatte man i ethvert Fald snarast muligt skrida til1 Udfserdigelsen

af de Bestemmelser, som under enhver Forudseetning kunna trseffes

a,lene ved norsk Föranstaltning, för åt »jure, hvad gjores kunde, til i det

Mindste åt forebygge Tilstandens vserste Udartning. De Mangler, hvaraf et

saadant Forsog paa deelviis åt ordna Forholdet nödvändig maatte komma

til åt lida, vilde i sina Virkninger vistnok isser blive til Skada för Lapperne.

Med Hänsyn til de Grmndser, inden hvilka deslige Bestemmelser

maatte bevsege sig, henholder Departementet sig til Hans Excellence den

Svenske Justitieministers Yttringer i det förän nsevnte Brev af 1862, hvorefter

hvart af Rigör ne maa ansees åt ha ve Rot til gjennem speciel Lovgivning

åt bestämma Grsendserne för Lappernes Retlig hed er, dog allena under

det F orbehold, åt der altid indrommes det andel Riges flyttande Lapper

de samme Rettigheder, som dels egna Under snau er”.

Hvad man förän har tilladt sig åt anföra, gaar ud paa åt vise, åt den

eneste i Sandhed tilfredsstillende Lösning vil vaere Istandbringelsen af den

paataenkte Faelleslov, hvilken Departementet derför gjantagande maa paa

det Varmaste anbefale. Det vil derhos lettelig forstaaes, åt man paa de

her i Landa! lidande Interessers Vegne nserer et ikke mindre levande

Onske om, åt Sägen maa bringas til Afgjorelse saa snart som Omstamdighederne

paa nogen Maade tilläde. Efter Sägens Beskaffenhed vilde det

formeentlig ikke vane hensigtsmaessigt, åt den behandlades samtidig af Rigsdag

og Storting, saaledes åt hvar af Representationerna under Behandlingen

var ubekjendt med den andens Beslutninger, og efter dans bele Stil
ling

maa Departementet ansee det naturligst, åt den först forehegges i Sverige.

Skulde den svenske Styrelse imidlertid häri nsere en anden Anskuelse og

onske den först framlagt til Behandling af Storthinget, bor detta fra norsk

Side formeentlig ikke mode nogen Binäring. Paa Grund af den Tid, som

allerede er hengaaet — i hvilken Hänseende bemeerkes, åt den svenska

Iioiesterets Behandling af Sägen har medtaget en upaaregnet lång Tid

—- har Hans Excellence den svenske Justitiestatsminister udtalt, åt Sägen

vansklig vil kunna forelsegges den iaar församlade Rigsdag i Sverige. Man

bor imidlertid underdanigst anholde om, åt det maa haves för 0ie åt lada

dette skee, om Omstsendighederne paa nogen Maade skulde tilläde det, i

h vilket Fald Departementet, hvis det nu forsa mled e Storthing allerede maatte

vaere oplost, luden Sägen derefter kunde blive samme förelagt, förbehåll!er

sig åt bringa under Overveielse, hvorvidt der ikke bor sammenkaldes et

overordentligt Storthing till dans Behandling fra norsk Side. Skulde Sägen

först kunna blive förelagt Rigsdagen i 1870, vil det formeentlig efter Om
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Bil. till Kongl. Majits nåd. Prop. om antagande af en Förord». rör. Zapparne i Sverige och Norge.

stsendighederne ligeledes blive åt overveie, om overordentiigt Storthing derefter

bor sammenkaldes.

I Henhold til Foranferte, der af Statsraadets ovrige Medlemmer i det

Veesentlige tiltrsedes, indstilles underdanigst:

”Åt Gj enpart af nsemerende underdanigste Föredrag,

foranlediget ved en af den svenske Hoiesteret afgiven

Betänkning angaaende Lovforslaget om Lapperne i de

forenede Riger, naadigst befales tilstillet Hans Excellence

den svenske Justitie-Sfatsminister.

In fidem

H. Schlytter.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl, Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 149

Protokoll öfver eit Justitie-Departements-Ärmde, hullet

inför Hans Majd Konungen uti Sammansatt Svenskt

och Norskt Stats-Råd å Stockholms Slott Onsdagen

den 22 September 1869,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!! Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena

Grefve Wachtmeister,

Svenska Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Thulstrup,

Carlson,

von Ehrenheim,

Äbelin,

Berg,

Adlercreutz,

Norska Statsråden: Bretteville,

Meldahl.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde i underdånighet, att

sedan Kong’. Maj:t, i Svenskt Statsråd den 29 Oktober 1867, i nåder förordnat

dels att Högsta Domstolens yttrande skulle infordras öfver det förslag

till förordning rörande Lapparne i de förenade konungarikena Sverige och

Norge, som af en i sammansatt Svenskt och Norskt Statsråd den 29 Maj

1866 förord nåd komité blifvit upprättadt, och dels att afskrift af Norska Regeringens

underdåniga Indstilliug i förenämnde ärende af den 15 Oktober 1867 skulle

i sammanhang härmed varda Högsta Domstolen tillhandahållen, samt Högsta

Domstolen, enligt dess protokoll den 16 November 1868, afgifvit det infordrade

yttrandet, så och efter det Hans Excellens, med anledning deraf att

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prof om antagande af en Förorda, rör, Lapp ar ne i Sverige och Norge.

samma yttrande innehölle många och väsendtliga anmärkningar mot komiténa

lagförslag, ansett sig höra sätta Norska Departementet för det Inre i tillfälle

att anföra hvad med afseende å dessa anmärkningar kunde vara att från

Norsk sida erinra, hade Norska Statsrådsafdelningen i Stockholm, i följd

af nådig resolution den 9 Februari innevarande år, till Hans Excellens öfverlemnat

afskrift af Norska Regeringens underdåniga Indstilling af den 2 i samma

månad, innehållande ett af chefen för Departementet för det Inre afgifvet

och af Regeringens ö frige ledamöter biträd t utlåtande i ämnet.

Efter att hafva redogjort för innehållet af Högsta Domstolens och

Norska Regeringens berörda utlåtanden yttrade Hans Excellens:

”Genom 1751 års Gränsetraktat bibehöllos val Lapparne å ömse sidor

om riksgränsen vid rättigheten att efter gammal sedvana med sina renar

flytta från det ena riket in i det andra och der betjena sig af land och

vatten. Derigenom kan dock ej anses hafva bli svit dem tillförsäkrad någon

ovilkorlig rätt att för sådant ändamål i all framtid begagna alla de landsträckor

eller områden, hvilka vid den liden stodo för dem öppna, såsom för

andra ändamål obegagnade. Nämnda traktat tillkom icke till följd af något

afslutadt krig,, som kunnat föranleda den ena af de kontrollerande makterna

att fordra några uppoffringar af den andra, och föga antagligt förefaller det,

att någondera skulle sjelfmant hafva velat afsåga sig snart sagd! afl rätt till

störa delar af sitt eget land, för att derigenom bereda en förmån åt det

andra rikets underså ter. Till ett sådant antagande synes mig ej heller ordalagen

i traktaten gifva tillräcklig anledning.

Grunden derför skulle vara att söka i 10 § af den codicill af traktaten,

som afser Lapparne, der följande ord förekomma: ”Alldenstund Lapparne

behöfva begge rikens land, skall det dem efter gammal sedvana vara tillåtet

höst och vår att flytta med deras renhjordar öfver gränsen in uti ett annat

rike, och hädanefter såsom tillförene lika med landets undersåtare, undantagande

på sådana ställen, som här nedanföre anföres, få betjena sig af land

och strand till underhåll för deras djur och sig sjelfva”.

Men dessa ord höra jemföras dels med 16 § i samma codicill, der

det heter: ”A ömse sidor skola de fremmande Lappar noga akta sig, att de

icke under deras flyttningar gorå landets egna innevånare någon skada,

hvarken vinter eller sommar på skog, åker och äng, multebärs- eller hjortronmyror

eller något annat vid laga plikt”, dels ock med 30 §, som lyder sålunda:

”Ändtligen finner man nödigt att härvid förklara, det desse här ofvantore

stipulerade öfverflyttningar med de deraf dependerande inrättningar ingalunda

således äro att förstå, som skulle Konungarikena Sverige eller Norge

derigenom någon jurisdiktion eller annan rättighet, af hvad namn den vara

må, in öfver gränsen i det andra riket tillerkännas, men allenast såsom en

tolerance och reciproque foglighet, hvilken icke väl kan umbäras, så framt

s. 151 Kontrollera mot PDF

Bil till Kong/. Maj-.ts nåd. Prop. om antagande af en Förordet, rör. Zapparne i Sverige och Norge. 151

annars Lapparne på båda sidor skola blifva vid makt och in politicis hållas

uti tillbörlig skick och ordning. Alltså blifver den uti den upprättade Gränsetraktaten

öfverenskomna gränselinia, såväl i anseende till Lapparne och deras

distrikter som i öfrig! beträffande de andre Svenske och Norske undersåtare

och deras distrikter, alldeles vid sin tulla kraft, så att hvarken tidsens ålder

vederbörande betjente^ och undersåtares försummelse, collusioner och ingrepp

eller någon häfd och bruk inöfver samma gräns, den blifve så gammal, samt

af hvad art och beskaffenhet den vara må, häruti någon förändring skall

eller kan göra; men hvart rike skall hädanefter på sin sida om ofvannämnda

gränser allena och utan intrång vara berättigad! att utöfva och behålla alla

lega u a och jura Majestatis sa väl uti andeliga som verldshga saker71.

JMed afseende å innehållet af donna sistnämnda § synes mig nå»on

vidsträcktare slutsats icke kunna dragas af de förut anförda uttrycken i 10

och 16 §§, än att man, oaktadt riksgränsen emellan Sverige och Norge noggrann!

utstakades, villo tillåta Lapparne att fortfarande flytta fram och tillbaka

öfver denna, och utan afseende på nationalitet inom hvardera riket

tillgodonjuta de rättigheter, som landets egne undersåter tillkomma, under

det man i öfrig! inom det egna område! förbehöll sig alla höghetsrättigheter

och således äfven fri lagstiftningsrätt. Om meningen varit att förbjuda

„ fortgång af odlingen eller jords afstående åt enskilda i den mån sådan! kunde

lända Lapparne till förfång, så både detta väl bort med tydliga ord utsägas •

och med hopp om framgång lärer tv förutan en sådan tolkning dessutom så

mycket mindre kunna från Svensk sida påyrkas, som Sverige sjelf! vid ordnande

af nybyggesrätten och lagstiftningen i öfrig! inom sina lappmarker ej

ansett sig bundet af någon Norges traktatmässiga rätt.

Men om än således hvardera riket erkännes ega att sjelf t och utan

inblandning från det andra bestämma om och i hvad mån inom de för Lapparne

tillförene tillgängliga trakter vissa områden må till odling åt enskilda

upplåtas och således från allmänt begagnande undantagas, måste dock begge

rikena, vid utöfvande af denna rätt, vara åtminstone moraliskt förbundna att

A sä inskränka eller begränsa Lapparnes betesrätt, att den dem medgifna

fna flyttning göres illusorisk och ändamålet med den ingångna traktaten

iorieias.

För den lagstiftning, som nu är i fråga i anledning af de under sednare

tider yppade, men år 1751 sannolikt till sin möjlighet knappt anade

svårigheterna, att utan förnärmande af do jordbrukandes eganderätt bereda

lytt-lapparne obehindrad tillgång till erforderliga betesmarker, måste emellertKl

grunden mera sökas i de lagstiftande organernas inom båda rikena

känsla för rätt och billighet, än i något bestämdt stadgande i nu gällande

traktat; och ehuru det af Norska Regeringen åberopade förhållande, att en

stor del af de betesmarker, som vid traktatens ingående af Norska Lappar

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Bil. till Kongl. Ma.j:ts nåd. Prop. om antagande, af en För ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

inom Sverige begagnades, måst till Ryssland afträdas, ej med skäl lärer

kunna betraktas såsom något åsidosättande å Sveriges sida af-dess förbindelser

emot Norge, torde likväl den omständigheten, att Norge derigenom

gått i mistning af eu väsendtlig del af de åt dess lappbefolkning med traktaten

afsedda förmåner, ej bära lenmas ur sigte vid bestämmande af de anspråk,

som till förmån för de Svenska Lapparne skäligen må kunna i broderlandet

göras.

Att det nuvarande laglöshetstillståndet icke kan fortfara utan skada

såväl för nomaderna som ‘de jordbrukande synes mig uppenbart framgå af de

föregående förhandlingarne i detta ämne, och jag måste derföre för min del

anse det angeläget att tillvägabringa en lagstiftning, som bestämmer och begränsar

ömsesidiga rättigheter, så att bådas intressen så vidt möjligt är tillgodoses,

derigenom att å ena sidan Lapparne tillhållas att om sina -renar taga

tillbörlig vård till förekommande af skada å ändras egor, men det å andra

sidan göres möjligt för Lapparne, att med iakttagande af sådan vard ega

tillträde till de för dem nödiga betesmarker, och vinna skydd mot de förföljelser,

för Indika de nu äro utsätta.

På sätt ofvan blifvit antydt, är genom nu gällande traktat Lapparne

vid ansvar förbjudet att under deras flyttningar gorå landets egna innevånare''

någon skada å deras egendom. Sådan skada inträffar emellertid ganska

ofta och att då ibland de i störa flockar från främmande ort ankommande

renarne, som tillhöra flora särskilda egare, upptäcka och bevisa af

hvilka skadan blifvit förorsakad måste alltid blifva svårt och är vanligen

omöjligt. Men i detta hinder för den förorättade att af den skyldige utkräfva

ersättning torde med skäl den förnämsta grunden höra sökas till den

ovilja, hvarmed Lapparne emottagas, och de förföljelser, för hvilka de från

den jordbrukande befolkningens sida äro utsätta. Någon lämpligare utväg

att förebygga eller åtminstone förminska dessa förvecklingar synes mig ej

förefinnas, än att ålägga alla de Lappar, som söka sitt tillhåll inom ett

visst område, gemensam ansvarighet för skada af renar, som der sker och

hvartill upphofsmannen ej kan upptäckas. Derigenom tvingas de Lappar,

som följas åt, att ordna eftersyn^ af renarne på det ändamålsenligaste sätt

såsom en gemensam angelägenhet; om skada det oaktadt inträffar, blir det

ock ett gemensamt intresse för Lapparne att uppdaga, huruvida densamma

vållats genom någon enskilts åtgärd eller försummelse, och med den kännedom

Lapparne höra förutsättas ega om hvarandra och om renarne torde

i de flesta fall kunna emotses, att den skyldige ej kan såsom nu undandraga

sig skadeersättningens gäldande. Stadgande.!! i donna syftning utgöra en

af förslagets väsendtligaste delar och under förutsättning att åt desamma

gifves en nådig begränsning, kan jag icke finna det innebära någon orättvisa

att föreskrifva en dylik gemensamhet i ansvar såsom vilkor för ett samfäld!

s. 153 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Muy.U nåd. Prop. om antagande af en lorordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 153

begagnande af den betesrättighet, som åt Lapparne medgifves. En sådan

gemensam ansvarighet för Lappar, Indika är o i ett följe, är dessutom redan

stadgad genom Kongl. Brefvet den 4 November 1817, hvilket dock, af skäl

som af Norska Regeringen blifvit uppgiga, ej kommit i tillämpning. ’ Grundsatsen

är emellertid i lagstiftningen erkänd och det är endast fråga om att

af den redan stadgade ansvarigheten gorå en sanning, hvithet jag, såsom

nämndt är, tror vara lika mycket påkalladt för Lapparnes som för jordegarnes

bästa. J

liiin min synpunkt har jag derföre funnit det föreliggande förslaget

kunna läggas till grund för ett lagförslag i ämnet. Dock har jag ansett ”de

emot samma förslag framställda anmärkningar höra föranleda dess omarbetande,

och då jag nu i underdånighet framlägger ett sålunda omarbetad! förslag,

torde det tillåtas mig att, med förbigående af de jemkningar i redaktionen,

som blifvit vidtagna dels i enlighet med Norska Regeringens förslå»

och dels till följd af Högsta Domstolens anmärkningar, fä särskild! redogöra

foi grunderna till de olikheter af någon vigt, som förefinnas emellan det al

mig framlagda förslaget och det af komitén afgifna.

Vid § 2 i komitém förslag.

För att en utländsk och äfven en Norsk man skall erhålla medborgarerätt

i Sverige erfordras enligt grundlagen Konungens beslut. Härifrån

torde derföre icke i donna förordning kunna göras undantag för Lapparne.

Den nu gällande naturalisationslagen är måhända i vissa delar mindre lämplig,

då fråga är om Flytt-Jappar, t. ex. i hvad angår stadgandet om tre års

vistelse i Sverige såsom vilkor för naturalisation; och såsom varande af civillags

natur skulle. den visserligen härutinnan kunna ändras genom den nu

ifrågasätta internationella lagen, men det synes dock som frågan härom lämphgast

gjordes till föremål för endast Svensk lagstiftning och att således bär

i fråga om Lapparnes naturalisation endast hänvises till de i hvartdera riket

gällande bestämmelser. Om lagen antages, torde särskild! fråga upptagas

‘om någon modifikation i den allmänna naturalisationslagen för Sverige.

Vid § 5.

Ehuru sannolikt utan praktisk betydelse har jag" med anledning af

Högsta Domstolens anmärkning ansett att i denna § bort införas ett stadgande,

som förbjuder Norska Lappar att med sina renar uppehålla sig i Sverige

under tiden emellan den 1 Maj och den 1 Oktober.

Bill. till Biksd. Brok 1871. 1 Sand. 1 Afd.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Bil. till Kengl. Maj ds nåd. Prop. om antagande af en Förord''», rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Vid § 5.

Då det af skäl, som längre fram skola anföras, ansetts lämpligast att

utesluta § 24, har den i § 25 om handlade expropriation för nödiga ren vägar

funnits i stället höra i denna § omförmälas.

Vid § 6.

Stadgandet, att för renbete ä områden, som ej uteslutande tillhöra

Staten, Lapparne skola erlägga afgift, synes hvarken fullt tydligt eller lämpligt.

Meningen lärer vara, art om det område, der en Lapp uppehåller sig,

uteslutande tillhör Staten, är harr fri från afgift; men är deremot ett aldrig

så litet stycke i enskild mans ego, skall harr betala afgift, ehvad hans renarbeta

på detta stycke eller ej. Huru skall länsmannen i hemorten kunna

veta, om Staten ensam är egare till afl den jord, der Lappar ämna uppehålla

sig, synnerligen i de traktör, som ej äro indelade i uppsyningsdistrikter ?

Är det dessutom lämpligt, att Lappen derföre, att Staten till enskild man

upplåter någon del af sitt hirra område, skall betala en afgift, hvarifrån han

eljest varit fri? Betet blir derigenom för honom tvärtom mindre värderikt.

Med anledning häraf, och då Norska Regeringen funnit sig kunna medgifva

legans upphörande helt och hållet, har jag trött mig desto heldre höra tillstyrka

detta, som den nu föreskrifna legan, i anseende till sin obetydlighet,

hittills sällan lärer upptagits.

Vid § 7.

Om distriktsindelning och gemensam ansvarighet för Lapparne å Svensk

sida skall kunna medgifvas, lärer det dock ej kunna ske under annan förutsättning

än att Lapparne ej bindas till ersättning för skador, som omöjligen,

äfven med den största försigtighet, kunna af dem förhindras. Härtill

hörer i främsta rummet, att tillträde till de åt dem upplåtna betesmarker

kan erhållas, utan att renarne måste öfvergå odlade marker. I 5 § stadgas

också förbud att vid uppodling af jord eller uppförande af hägnader beröfva

Lapparne deras gamla renvägar, såvidt de äro erforderliga. Den tillförsäkrar

dock ej Lapparne fritt begagnande af sådana nödiga renvägar, Indika redan

äro uppodlade och intagna, och ej heller innebär den någon säkerhet, att ej

inom betesmarkerna odlingar ske ''''från strand till strand”, så att renarne ej

kunna deremellan framkomma. Att många gamla ren vägar äro intagna och

att renarne såväl der som på många andra ställen ej kunna gå fram utan

att gorå skada, erkännes af de Norska komiterade — se p. 5 och 19 i det

tryckta betänkandet — och de föreslå derföre, att ej obetydliga till enskild!

bruk upplåtna jordar skola inlösas och utläggas till Lapparne. Innan så

skett, torde derföre ej heller på dessa ställen kunna blifva fråga om gemen
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj. is nåd. Trop. om antagande af eu Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 155

sam ansvarighet för Lapparne, och det i mitt förslag härom intagna förbehåll

torde så mycket mindre mota hinder, som Norska Regeringen synes

erkänna det rättmätiga i hvad komiterade, på sätt nyss nämndt är, föreslagit.

Ehuru det är medgifvet, att endast de Lappar höra underkastas gemensam

ansvarighet, som uppehålla sig uti eller flytta igenom ett område,

der djuren äro blandade om hvarandra, och att stor olägenhet skulle uppstå,

om distrikten göras så störa, att renarne hvarken blandas eller kunna sammanblandas

— se p. 16 och 17 i Norska komiterades betänkande — så är likväl

den enda norm, som komiterades förslag uppställer för distriktens omfång,

att renar ej af egen drift må gå öfver från det ena till det andra distriktet;

och ju större distriktet göres, desto säkrare uppfylla detta vilkor. Det måste

derföre vara nödigt att tillägga ett stadgande, som å andra sidan antyder,

att distrikten icke få göras större, än att de Lappar, som derinom söka bete

för sina renar, tillsammans kunna bilda ett följe eller bolag, som gemensamt

ordnar tillsynen öfver renarne.

Då det för (ifrigt ligger synnerlig vigt uppå, att stadgandena om distriktsindelning

icke på ett ensidigt sätt tillämpas, har jag trött det vara

mera betryggande, att hvarje fråga om och huru sådan indelning må ega ram

göres beroende af Lönnligen och ej öfverlåtes åt någon underordnad myndighet.

Vid § 9.

I komiterades förslag säges, att uppsyningsman skall fora talan för

alla de Lappar, som uppehålla sig i eller flytta genom distriktet. Att detta

ej bör tillämpas, när både Svenska och Norska Lappar uppehålla sig i samma

distrikt, synes af 15 §, der det heter, att i detta fåll skall eu uppsyningsman

stämmas för hvartdera folket. Men det synes mig icke heller rätt, att de

Lappar, som flytta genom ett distrikt, skola kunna bindas af hvad den af

dem ej välde uppsyningsmannen finner för godt att åtaga sig och jag har

derföre här i sammanhang med en vidtagen ändring i 15 § föreslagit, att

en uppsyningsman målsmanskap skall inskränkas till de Lappar, af hvilka

han blifvit vald.

Vid § 10.

Att ådöma Lapp kriminelt ansvar för brott, som utan hans vilja eller

vetskap kunna begås af hans renvaktare, under det denne sednare lemnas

strafflå, synes mindre lämpligt, särdeles i de fall, då ansvaret vid bristande

s. 156 Kontrollera mot PDF

156 Bil. till Kong/. Maj:ts nåd. Frop, om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

tillgång till böter kommer att bestämmas till fängelse, och torde för ändamålet

vara tillfyllestgörande, om Lappen ålägges att ansvara för gäldandet

af de böter, hvartill renvaktaren må gorå sig skyldig.

Med det tillägg i sista punkten af sista momentet i komiténs förslag

till denna §, som stadgar ersättningsskyldighet för Lapparne jemväl inom

Tromsö amf, när bete å utmark begagnas sålunda, att någon jordegare eller

innehafvare derigenom i väsendtlig man betungas, är, på sätt Norska komiterades

betänkande pag. 25 upplyser, afsedt att Lapparne icke skola slå signeri

på ett eller annat för dem måhända särdeles beqvämt ställe och der

låta afbeta allt gräs till skada för enskild man. Då likväl donna mening

icke synes mig klart uttryckt i komiterades redaktion, åtminstone icke i den

Svenska, har jag trött några förtydligande ord höra tilläggas.

Vid §

Då fråga uppstår om gemensam ansvarighet för skada, hvars rätte

upphofsman icke kan upptäckas, måste det alltid vara en fördel för dem,

hvilka af donna ansvarighet skola drabbas, att få så många som möjligt i

densamma delaktige. Om således uppsyningsmannen i ett visst distrikt instämmes

för att svara å ett sådant ersättningspåstående, så bjuder honom

intresset för de Lappar, af hvilka han blifvit vald, att vid den gemensamma

ansvarigheten få bundna jemväl alla de Lappar i öfrig!, hvilka tågat igenom

distriktet omkring den tid, då skadan skedde. Men med dessas rätt kan det

icke vara förenligt att ställas under ett tvunget målsmansskap af en uppsyningsman,

i hvars val de icke deltagit och hvars råtta underlydande med

dem hafva ett alldeles stridig! intresse. Om det derföre ock må kunna medgifvas,

att den jordinnehafvare, som af renar lidit skada, utan att upphofsmannen

till densamma är känd, endast behöfver instämma uppsyningsmannen

i distriktet för att genmäla påståendet om skadeersättning, så bör likväl på

grund af en sådan stämning anspråket endast kunna bedömas i fråga om

de till distriktet hörande Lappar, hvadan uppsyningsmannen för dessa i det

fall, att han förmenar, det äfven andra Lappar höra förpligtas att i skadeersättning

deltaga, måste åligga att särskild! låta instämma dessa till gemensamt

- svaromål i saken, derom föreskrift blifvit i mitt förslag intagen.

Vid § 18.

Någon särskild lagstiftning angående fördelning af böter enligt donna

förordning synes ej behöflig. >

s. 157 Kontrollera mot PDF

Bil. till Konyl. Mctji/s nåd. D op. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 157

Vid § 19.

För verkställighet inom det ena riket af eu inom det andra fälld dom

angående böter eller ersättning för skada synes mig erforderligt, att domen

vunnit laga kraft och att bevis derom företes; hvadan stadgande!! härom

blifvit af mig tillagda.

Vid § 24.

Under erkännande att den uti ifrågavarande § ifrågasätta åtgärd kan

komma att af billighet påkallas, synes mig eu dylik åtgärd icke höra sättas

i verket utan föregående noggranna ömsesidiga undersökningar och pröfning

af Kongl. Maj:t i sammansatt Statsråd. Jag har derföre ansett donna § höra

ur förordningen utgå, och de deruti afsedda förfoganden komma att i hvarje

särskild! fall, då sådana finnas behöfliga, bero på pröfning af framtida framställningar.

”

Det af Hans Excellens Herr Justitio-statsministern framställda förslag

var af följande lydelse:

Förslag

till förordning rörande Lapparne i de förenade Konungarikena Sverige och Norge.

§ I
Lapp,

som vill. på sätt bär nedan tillåtes, med sina renar flytta fram

och tillbaka emellan Sverige och Norge, skall vara antingen Svensk eller

Norsk undersåte och anses i detta hänseende hustru och barn tillhöra det rike,

hvars undersåte mannen eller fadren är eller, om han är död, sednast varit.

§ 2.

Önskar Svensk Lapp att blifva Norsk eller Norsk Lapp att blifva Svensk

undersate, skall, då i öfrig! laga hinder derför ej möter, afflyttning''^ ttest på

begäran meddelas honom af vederbörande kronofogde och kyrkoherde; dock

vare han från skatter och andra allmänna förpligtelse!’ i det rike, hvars

undersåte han förut varit, icke fri, förrän han, enligt de i andra riket gällande

föreskrifter, blifvit dettas undersåte och bevis derom hos förenämnda

embetsman i hemlandet företett.

§ 3.

Lapparne äro berättigade att årligen med sina renar flytta från det

ena riket in i det andra och uppehålla sig å de traktör, hvilka hvardera

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en För ovän. rör Lapparne i Sverige och Norge.

rikets Lappar efter gammal sedvana hitintills hafva besökt, samt att der lika

med landets egna undersåtar och under iakttagande af de i donna förordning

meddelade föreskrifter betjena sig åt land och vatten såväl till underhåll

för sig och sina renar som till jagt och fiske. Utan jordegares eller

brukares samtycke må dock ej Svenska Lappar med sina renar uppehålla

sig i Norge under annan del af året än Maj, Juni, Juli, Augusti och September

månader eller Norska Lappar under nämnde månader med sina renar

vistas i Sverige. Öfverträdelse af detta förbud straffas med böter till

belopp första gången af högst 40 Riksdaler Svenskt Riksmynt eller 10 Speciedaler

Norskt mynt och annan gång af högst dubbelt.

§ 4.

Under sitt uppehåll inom de traktör, som i § I omförmälas, ega Lapparno

'' att i skog till eget behof begagna terra träd och vindfällen samt i

Statens skog äfven växande löfträd. Hvad de vidare behöfva af träd virke

får ej tagas utan egarens tilstånd.

§ 5.

Genom rödjning eller uppodling af jord eller uppförande af hägnader

må Lapparne ej beröfvas sådana gamla renvägar, som fortfarande äro

för dem behöfliga.

Måste, för att åt Lapparne bereda nödiga vägar till deras betesmarker,

användas jord, som eges eller brukas af enskild man, vare egaren eller brukaren

pligtig att afstå jorden emot ersättning, som, der godvillig öfverens
kommelse

ej kan träffas, bestämmes genom värdering. I Sverige förfares

härvid enligt gällande förordning angående jords afstående för allmänt behof.

§ 6.

De landsträckor, der Lapparne söka bete för sina renar, må, der så

för vinnande af nödig uppsigt öfver Lapparne och deras djur finnes behöf
Jigt,

indelas i särskilda uppsyningsdistrikt, inom hvilka de Lappar, som med

sina renar der sig uppehålla, skola i de fall och på det sätt bär nedan närmare

bestämmes vara underkastade gemensam ansvarighet för skada, som af

renarne tillskyndas de jordbrukande innevånarnes egendom.

Distriktsindelning må ej ega ruin med mindre än att till de trakter

inom hvarje distrikt, hvarest Lapparne ega att söka bete för sina renar, finnas

eller beredas sådana renvägar, att vid deras begagnande Lapparne kunna,

med iakttagande af tillbörlig eftersyn, afhålla renarne från angränsande egor.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Bil till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. lappare i Sverige och Norge. 159

Distrikten böra sålunda bestämmas att de renar, som der söka bete, i

allmänhet och efter hvad erfarenheten om deras vaner gifver vid handen,

kunna antagas komma att under betestiden hvarken dela sig i ständigt från

hvarandra skilda flockar eller af egen drift öfvergå till annat distrikt.

I h vilka ti akter distrik tilldelning skall ega ruin, beror på förordnande

åt Konungen. lian fastställer ock distriktets gränser.

Lapp, som vill med renar flytta till annan socken i hemlandet eller

öfver gränsen till andra riket, åligger att för länsmannen i hemorten uppgifva

sitt eget och medföljande husfolks namn, det uppsyningsdistrikt, eller,

der distriktsindelning ej eger rum, den socken eller annat liknande område’

mom hvilket han ernar taga sitt tillhåll, äfvensom antalet af de renar, häri

kommer att medföra, och dessas egare. Försummar någon att lemna sådan

uppgift, bete högst 40 Riksdaler Riksmynt eller 10 Speciedaler. Lag samma

vare, der det uppgillra renantalet med en tiondedel eller mera understiger verkliga

förhållandet.

I h vartd era riket skola de Lappar, h vilka anmält sig vilja taga tillhåll

inom ett och samma uppsyningsdistrikt, inom sig inför vederbörande länsman

utvälja en uppsyningsman. Sedan uppsyningsman blifvit vald, har landshöfdingen

eller amtmannen att meddela honom förordnande å hans befattning,

hvarjemte han af länsmannen erhåller förteckning å alla de Lappar, som

komma att sta under hans tillsyn, upptagande tillika- de af dessa, enligt föregående

moment, till länsmannen aflemnade uppgifter. Af dessa förteckningar

insände länsmannen dessutom två exemplar till landshöfdingen eller amtmannen,

som i hvad angår de Lappar, Indika flytta till andra riket, försänder

det ena exemplaret till amtmannen eller landshöfdingen derstädes

jemte uppgift å de utsedda uppsyningsmännen. Skulle sistnämnde amtman

eller landshöfding finna, att större antal renar är uppgifvet för något visst

uppsyningsdistrikt, än detsamma väl kan mottaga, har han att hänvisa det

Överskjutande antalet till närmaste distrikt, der utrymme finnes och att

derom underrätta landshöfdingen eller amtmannen i det rike, derifrån flyttningen

skall ske, sa tidigt att Lappande kunna få kännedom om den vidtagna

åtgärden, innan flyttningen företages.

Tid och sätt för afgifvande af de i donna § föreskrifna uppgifter äfvensom

för val af uppsyningsman bestämmas af landshöfdingen eller amtmannen

hvilken jemväl för fiffigt, i händelse dessa bestämmelser skulle visa sig otillräckliga

föi dermed afsedda ändamål, eger att gifva de ytterligare föreskrifter,

som kunna finnas nödiga.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160 Bil. till Kongl. Maj:tv nåd. JRrop. om antagande af eu Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

§ 8.

Uppsyningsman är pligtig:

a) att infinna sig i sitt distrikt sednast å samma tid som dit först ankommande

Lappar och att förblifva der, så länge Lappar uppehålla sig

i eller äro under flyttning genom distriktet;

b) att inom åtta dagar efter ankomsten till nämnda distrikt för vederbörande

länsman uppvisa sitt förordnande jemte förteckningen öfver de

Lappar, som anmält sig ämna taga sitt tillhåll inom distriktet, samt tilllika

uppgifva det ställe, der han vanligen träffas; :

c) att förskaffa sig kännedom om de under hans tillsyn stående Lappars

uppehållsställen äfvensom angående dem, som flytta genom distriktet,

samt, i händelse det skulle visa sig, att Lappar, Indika ej äro upptagna

i förteckningen, der uppehålla sig, derom hos länsmannen'' gorå anmälan;

d) att tillse det Lapparne noga bevaka sina renar, samt i (ifrigt befordra

god ordning och vid uppkommande tvister med den jordbrukande befolkningen

söka bilägga desamma;

e) att efter behörig kallelse inställa sig vid besigtningar samt syner och

värderingar, Indika anställas i anledning af skada, som någon uppöfver

sig hafva blifvit af renar inom distriktet tillskyndad, samt att, när * dervid

eller vid förekommande rättegångar fråga uppstår om skyldighet för

de under uppsyningsmannens tillsyn stående Lappar att för uppkommen

skada gemensamt ansvara, fora dessas talan, hvarvid han, om skål dertill

finnas, eget* att. å nämnda Lappars vägnar ingå förlikning angående såväl

skadeersättning som syne- och rättegångskostnader;

f) att söka upptäcka'' genom hvilkens eller hvilkas renar angifven skada

inom distriktet blifvit förorsakad och att, efter undfången kallelse till

besigtning, syn eller värdering å skadan, till förrättningen inkalla den

eller de skyldige, om de för uppsyningsmannen äro bekante.

Uppsyningsmännen väljas hvarje gång för ett år. De kunna för så

lång tid, som deras befattning sednast varat, undandraga sig att varda, återvalde.

§ 9.

1. Lapparne åligger ej allenast att noga taga sig till vara att sjelfva

tillfoga landets innevånare någon skada å deras egendom, utan ock att omsorgsfullt

bevaka sina renar, så att skada ej af dem föröfvas.

2. Skada, som af renar göres å åker, äng, utängslåtter, växande skog

eller hjortronland ersättes af den eller dem, genom hvilkas renar skadan blifvit

förorsakad. Sker sådan skada med uppsåt, böte dessutom den skyldige

för hvar gång högst 40 Riksdaler eller 10 Speciedaler, hvit ka böter dock

s. 161 Kontrollera mot PDF

Bil. till Konyl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 161

ej ifrågakomma, der förlikning träffas om skadans ersättande. Lapp, genom

hvars renvaktare sådant brott nu sagdt är blifvit föröfvadt, vare ansvarig för

gäldande af de böter, som kunna ren vakta ren åd ömas.

3. Sker skada å egor af ofvannämnda beskaffenhet inom sådant uppsyningsdistrikt,

hvarom i § 6 förmäles, och kan det ej utrönas, genom hvilken

eller hvilkas renar den förorsakad blifvit, åligger ersättningsskyldigheten

de Lappar gemensamt, Indika hafva sitt tillhåll i distriktet, och värde

ersättningsbeloppet jemte syne- och rättegångskostnader dem emellan fördelad!

i förhållande till det antal renar, hvarmed en hvar tillhörer distriktet.

Om vid den tid skadan skedde renar, tillhörande andra Lappar, än dem, som

anmält sig vilja i distriktet taga sitt tillhåll, voro stadde på flyttning derigenom

eller eljest der sig uppehälle j skola äfven dessa främmande Lappar i

förhållande till nämnde deras renar i ersättningen deltaga. Inom trakter der

distriktsindelning ej skett, egen sådan gemensam ansvarighet, som i detta

mom. stadgas, ej ruin.

4. Skada a utmark, som ej ofvan är omnämnd, ersättes jemväl efter

ofvan stadgade grunder, dock endast i det fall, att jordens egare eller innehafvare

genom densamma kommit i saknad af erforderligt bete för sina hemdjur.

Hvad Tromsö amf särskild! angår eger ej ersättningsskyldighet ruin,

om renar komma in och beta å sådan utmark under tiden före flen 8

Juli hvarje år, när donna förmån ej af Lapparne begagnas sålunda, att någon

jordägare eller innehafvare derigenom i väsendtlig män mera än de andra

betungas.

§ 10.

Har under Lappars uppehåll i Norge skada genom deras renar någon

derstädes förorsakats såsom i 9 § sägs och vill den, som skadan lidit, gorå

sin rätt till ersättning gällande, läte han, så fort ske kan, tillkalla två ojäfvig6

och kunnige män, hvilka höra samtidigt infinna sig på stället samt, efter

besigtning åt skadan och undersökning om densammas tillkomst, derom

efter bästa förstånd och under edlig förpligtelse afgifva utlåtande. För att

vid donna förrättning närvara skall den skyldige, om han känd är, samt, om

skadan skott inom uppsyningsdistrikt, äfven vederbörande uppsyningsman flöde

Lappar, som der hafva, sitt tillhåll, och, om dessa tillhöra begge rikena,

såväl den Svenska som Norska uppsyningsmannen tillkallas. Möter hinder för

sådan kallelses delgifvande inom 48 timmar efter det skadan upptäcktes, tillkallas

i stället en af de i närheten varande Lappar, eller, der skadan skott inom distrikt,

der både Svenska och Norska Lappar sig uppehålla, en af hvardera

folket. Kan ej heller detta ske inom nyssnämnde tid, eller uteblifver nåo-on

af de tillkallade, må förrättningen deraf ej uppehållas.

Bill. till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd.

■21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Bil. till Kongl. Mnj:ts nåd. Prop. om antagande af en För ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

§ 11.

Varder vid den i § 10 nämnda förrättning ersättningsfrågan ej i godo

inlagd, åligga den, som skadan lidit, der lian sitt ersättningsanspråk fullfölja

vill, att skyndsamligen hos länsmannen i orten begära ny syn på stället för

skadans värderande. Till donna syn, hvilken förrättas af länsmannen med

biträde af två lagrättsmän, dem han utser inom den i Norska lagen den 28

Augusti 1854 § 18 föreskrift^ nämnd, skall den skyldige, eller, der fråga

är om sådan gemensam ansvarighet som i § 9 o inom. förmärs, vederbörande

uppsyningsman instämmas medelst kallelse, som bör delgifvas sednast

dagen före förrättningen, om den, som kallas skall, uppehåller sig inom två

mil från förrättningsstället. Uppehåller lian sig på längre afstånd derifrån,

värde kallelse tiden förlängd med 24 timmar för hvarje fulla två mil. Vid

synen skall den, som lidit skadan, medhafva de män, hvilka hållit den första

besigtningen, eller, om sådant ej kan ske, framlägga deras skriftliga intyg

om förloppet dervid, lian bör ock, om så nådigt anses, förevisa de handlingar,

hvarpå hans agande- eller nyttjanderätt till den mark, der skadan

skatt, sig grundar. Förrättningsmännen skola, så vidt möjligt är, söka åstadkomma

och i protokoll intaga noggrann utredning angående skadans uppkomst

och vidsträckthet, ställets belägenhet och beskaffenhet, om marken är

inhägnad eller oinhägnad in. in., äfvensom angående den eller de personel-,

hvilka ega de renar, som gjort skadan, dessas antal och storleken af de

hjordar, de tillhöra.

Alla, som äro tillstädes, der förrättningen hålles, äro förpligtade att på

länsmannens uppmaning tillkännagifva allt, som kan vara dem bekant och

lända till upplysning i saken, och står hvar och en för'' innehållet af sitt

yttrande i samma ansvar, som om det afgifvits inför domstol.

Vid skadans värderande skola synemännen noga taga hänsyn till såväl

markens beskaffenhet och fruktbarhet, dess större eller mindre uppodling,

grödans godhet och huruvida annan boskap än renar bidragit till skadan,

som ock, der skada å utmark skett, de omständigheter, hvaraf enligt § 9

sista mom. ersättningsskyldighet i detta fall är beroende, samt alla andra

förhållanden, som ega inflytande å skadeersättningens belopp. Länsmannen

eget vid värderingen ej röst, men i händelse af olika meningar mellan synemännen

galler den, hvilken länsmannen biträder. För (ifrigt bära synemännen

till protokollet afgifva förklaring under edlig förpligtelse, att värderingen

är anställd efter öfvertygelse och bästa förstånd. Länsmannen bör innan förrättningens

början förehålla synemännen de pligter, hvilka på grund af förestående

bestämmelser åligga dem, derom anteckning till protokollet skall ske.

Innan förrättningens slut skall länsmannen söka åstadkomma förlikning erael
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af eu Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 163

lan parterna. Träffas förlikning, har deri samma verkan, som om den vore

ingången inför förlikningskommission.

Värdering, so in omtalas i denna §, kan, i händelse af rättegång, förändras

af domstolen, om skål dertill finnes.

För förrättande af de i donna § omnämnda syner och värderingar tillkommer

länsmannen och lagrättsmännen samma godtgörelse, som är eller

kan varda dem tillerkänd för enahanda förrättningar i afseende å skada af

hemdjur.

§ 12.

Kan ej heller vid den i föregående § omförmäld a förrättning saken genom

lagligen bindande förlikning afgöras, åligger länsmannen, om den, som skadan

lidit, sådant påyrkar, till vederbörande amtman insända afskrift af förrättningsprotokollet

med dertill hörande handlingar jemte eget yttrande angående

de mäns trovärdighet, hvilka förrättat den föregående besigtningen, hvarefter

amtmannen genast eller efter ytterligare undersökning, om sådan anses nödig,

afgör, om skit! finnes till åtals anställande, i hvilket fall han föranstaltar om

dylikt åtal enligt de för offentliga politisakers behandling gällande förmer,

mot den eller dem, hvilka antingen enligt åstadkomna upplysningar kunna

anses öfvertygade om skadegörelsen eller eljest till följd af i) § äro för densamma

ansvariga. Mål af förevarande beskaffenhet må efter omständigheterna

handläggas antingen vid extra rätt eller vid tingen och står det den eller

de tilltalade fritt att i dessa mål svara genom ombud.

klar skada af ifrågavarande beskaffenhet väl skott, men är så ringa,

att den ej står i skäligt förhållande till de med dess åtalande förbundna

kostnader, föreskrifves ej allmänt åtal, hvaremot det till amtmannen insända

protokoll med bilagor tillställes den, som lidit skadan, med underrättelse, det

han eget'' att sjelf anhängiggöra och utföra sin talan, om han dertill finner

sig befogad, i hvilket fall målets instämmande till förlikningskommission

dock ej erfordras.

Frågor angående ersättning för skada af renar i de orter, der indelning

i uppsyningsdistrikter ej eger rum, behandlas i tillämpliga delar enligt

hvad bär är stadgadt, dock att allmänt åtal i sådana fall ej anställes.

§ 13.

De i §§ 10, 11 och 12 i afseende å behandlingen af de deri omför - mälda ersättningsfrågor gifna föreskrifter ega ej tillämpning i dylika frågor,

som uppkomma i Sverige, utan förfares med dessa efter der gällande lag.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Bil, till Kongl. Maj:ts nåd. Pi''op. om antagande af en Förorda, rör, Lapp av ne i Sverige och. Norge.

§ 14.

1. Talan emot Lappar om sådan gemensam ansvarighet, som i 9 §

stadgas, anhängiggöra emot den uppsyningsman, som var anställd i distriktet

på den tid skadan skedde. Hade vid nämnde tid Lappar från begge rikena

der sitt tillhåll, skola såväl den Svenska som den Norska uppsyningsmannen

instämmas. Uppsyningsmannen stämmes å vederbörande Lappare

vägnar att svara i målet och emottaga dom angående åtgörande af skadeersättningen

och samtliga omkostnader.

2. Tilltror uppsyningsman sig kunna visa genom hvilkens eller hvilkas

renar skada blifvit förorsakad eller att jemte de under hans tillsyn stående

Lappar äfven andra höra för skadan ansvara, ege han att den eller de skyldiga

eller i sednare fallet dem, emot b vilka anspråk om deltagande i ersättningen

yrkas, till gemensamt svaromål i saken instämma låta.

3. Der i det fall, hvarom donna § handlar, hinder möter att stämma

uppsyningsman, skall stämningen delgifvas de Lappar, emot hvilka talan

föres; och galle då för dem, hvad i föregående inom. om uppsyningsman

är sagd!.

§ 15-

Lappar, hvilka, efter ty bär ofvan sägs, blifvit till gemensam ansvarighet

för inträffad skada dömde, vare oförhindrade att mot den eller dem,

som skadan förorsakat, i händelse kännedom derom sedermera erhålles, eller

emot andra Lappar, hvilka, vid den tid skadan skedde, haft renar inom distriktet

och sålunda höra i skadeersättningen deltaga, väcka talan om återgäldande

af det ådömda ersättningsbeloppet eller hvad deraf å öfrige Lappar

belöper. Sådan talan nu sagd är må dock sednast anhängiggöras inom två år

efter det skadan skedde.

§ 16.

Laglig stämningstid, när Lappar i sitt hemland skola stämmas till

domstol i andra riket, är i allmänhet tre månader, men endast sex veckor, när

den, som stämmes, uppehåller sig i län eller amt, som gränsar till amt eller

län, hvari domstolen, dit kallelse sker, finnes. Den, hvars vistelseort är

okänd, njuter tre månaders tid efter stämningens kungörande i Sverige eller

i Norge, vid kyrkan i den socken, der han sednast haft sin hemvist.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj.is nåd. i‘rop. om antagande af en Förord». rör. Lapparne i Sverige och Norge. 165

§ 17.

Deri, som olofligen faller eller misshandlar Lapparnes renar, skall,

utom full ersättning för skadan, bota högst 40 Riksdaler Riksmynt eller 10

Speeiedaler, sa framt icke förbrytelsen efter allmän lag medför högre ansvar.

Lag samma vare, om någon med uppsåt eller af groft vållande förorsaka!'',

att renarne genom skrämskott, hundar eller på annat otillbörligt sätt ofredas

på deras rättmätiga uppehållsställen, eller säker dem derifrån fördrifva.

När någon Lapp hos vederbörande länsman klagar öfver sådan förnärmelse,

som ofvan är nämnd, skall länsmannen efter föregången undersökning,

savida han ej kan åstadkomma förlikning, i hvilket fall ansvar ej eger

ruin, om saken, sa fort ske kan, afgifva berättelse till landshöfdingen eller

amtmannen, som, derest skäl förefinnes att ställa någon till ansvar, skall föranstalta

om sakens utförande genom allmän åklagare, hvad Norge angår,

enligt de i § 12 bestämda grunder, men i motsatt fall sänder berättelsen till

den, som skadan lidit, med tillkännagifvande, att det öfverlemnas åt honom

sjelf att anställa rättegång för att sin talan utföra, i hvilken händelse saken

ej behöfver till föidikningskommission hänskjutas.

§ 18-

De i §§ 3 och 7 omförmäld a förseelser åtalas i Norge efter amtmannens

föranstaltande inför politirätt. I Sverige skola förseelser mot 7 § äfven

vara underkastade allmänt åtal.

§ 19.

Domar, hvarigenom någon enligt donna förordning blifvit fälld till böter

eller ersättning, kunna, sedan de vunnit laga kraft, i behörig ordning verkställa^

af vederbörande myndigheter i det rike, der den saktande anträffas.

När sådan dom, meddelad i det ena riket, skall verkställas i det andra, ege

vederbörande att vända sig till landshöfdingen eller amtmannen i det län

eller amt, der domen är fälld. År domen meddelad af landets högsta domstol

eller har den eljest vunnit laga kraft, så att klagan deremot ej vidare

må i högre rätt fullföljas, meddela landshöfdingen eller amtmannen derom

skriftligt bevis och öfversände handlingar^ till vederbörande amtman eller

landshöfding i det andra riket, hvilken föranstalta!'' om domens verkställande

och de indrifna medlens öfversändande till förstnämnde landshöfding eller

amtman.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Bil. till Kontjl. Maj tis nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Hvad om domar nu sagdt är, galle ock om sådana i fråga om ersättning

för skada, som i donna förordning omförmäles, träffade förlikningar,

Indika ega kraft af dom; börande landshöfdingen eller amtmannen, då sådan

förlikning, ingången i det ena riket, för verkställighet öfversändes till det

andra, tillika meddela bevis, att förlikningen enligt förstnämnda lands lagar

eget1 samma gällande verkan, som laga kraft vunnen dom.

I afseende å böters förvandling vid bristande tillgång till deras gäldande,

förfares enligt det lands lagar, der böterna utsökas.

§ 20.

1 de mål, der Svensk Lapp är part i Norge eller Norsk Lapp i Sverige,

eget" bruk af stämplad t papper ej ruin.

§ 21.

1 (ifrigt komma de i hvardera riket i allmänhet gällande lagar åt t

tillämpas å Lapparne under deras vistande derstädes.

§ 22.

När i donna förordning talas om Lapparnes renar förstås dermed icke

allenast deras egna utan ock ändras renar, hvilka äro under deras vård.

Bofaste renegare hafva, såvida de hålla sina renar under egen vård, i

afseende å dessa samma rättigheter och skyldigheter som Lapparne.

§ 23.

Embets- och tjensteman, isynnerhet landshöfdingar och amtmän, skola

tillse, att de öfverflyttande Lapparne ej förnärmas i utöfvande af dem tillagda

rättigheter.

§ 24.

De bestämmelser i donna förordning, hvilka ordna förhållandet emellan

Lapparne och den jordbrukande befolkningen, gälla icke inom Finnmarkens

amf. Skulle Svensk Lapp söka sommarbete i nämnde amt för sina

renar, komma de för arntets Norska Lappar särskilt gällande bestämmelser

att å honom tillämpas.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af eu Förord, rör. Lnpparne i Sverige och Norge. 167

8 25.

Denna förordning träder i kraft under vilkor, att enahanda stadganden

meddelas i Norge, och då från den dag, Lönnligen för båda rikena bestämmer.

Från samma dag upphör första bihanget eller codicillen till Gränsetraktaten

af 7/18 Oktober 1751 att vara gällande. Beslut om upphäfvande

af eller förändring i donna förordnings bestämmelser äro i hvartdera riket,

för såvidt angår andra riket eller dess undersåter, först gällande, när motsvarande

beslut är fattad t å den andra sidan.

Slutligen hemställde Hans Excellens Herr Justitie-statsministern att

Norska Regeringens utlåtande måtte öfver detta förslag inhemtas.

Denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan

täcktes Hans Maj: t Lönn ngen i nåder bifalla.

In fidem

E. Hetting.

opaginerad Kontrollera mot PDF

68 Bil. till Körtel. Maj:ts nåd. Pr ap. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne r Sverige och Norge.

Gj anpart

af (ten Kougelige Norske Begjerings underdan i gste Indstilling af

läte August 1870.

Chefen för Departementet for det Andre, Statsraad Bretteville, har underd

anigst föredraget Folgende:

Departementet har gjennem den norske Statsraadsafdäling modtaget en

Protokol fort i combineret svensk-norsk Statsraad hos Deras Majestet den

22de September förrige Aar, hvari er omhandlet det af den norske Regjering

i Indstilling af 15 Celeber 1887 afgivne Förslag til eu Lov angaaende

Lapperne i de forenede Kongeriger Sverige eg Norge, hvithet Förslag overeensstemmende

med Indstillingen af Deras Majestet under 24 i mestefrer naadigst

blev befälet tilstillet det Kongelige svenske Justits-Departement. Detta

den norske Regjerings underdanigste Förslag var, som det naadigst vil erindres,

i alt Ysesentligt stammande med et af »fertil i 1866 naadigst beskikkede

Maend fra begge de forenede Diger i Fadlesskab udarbeidet Udkast til en

saadan Lov.

Ifolge Deras Majestets naadigste Paalseg i svensk Statsraad den 29

Celeber samme Aar afgav den svenske Hoiesteret sin Betänkning over detta

Förslag, hvilken Betenkning er daterat den 23 November 1868. Efteråt

Jette Departement af Hans Excellent^ den svenske Justitie-Statsminister var

givet Anledning til åt bliva bekjendt med denne Hoiesterets Erkleering, indgick

man under 2dre Febr tiar förrige Aar med et under d anigst Föredrag, der

naadigst blev befälet tilstillet det svenske Justits-Departement, og i hvithet

Föredrag man framsatte de Bemaerkninger ved den svenske Hoiesterets Betenkning,

hvortil denne fandtes åt giva Anledning.

Departementet vedlsegger her underdanigst, foruden A It ryk af den i

1866 nedsalta Commissions Indstilling, endvidere G j enparter af det forstntevnte

Föredrag af 15 Celeber 1867 med det deri indeholdte Förslag af

den norske Regering til en Lov om heromhandlede Gj anstånd, samt liga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. JProp. om antagande af en För ovän. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 16 9

ledes Gj anpart af deri norske Regjerings Svar i Föredrag af 2den Februar

förrige Aar paa den svenske Hoiestérets Betänkning.

Departementet skal tilläde sig åt gjengive Indholdet af den nu modtagne,

i combineret Statsraad den 22de September 1869 forte Protocol, der

tillige indeholder et af Hans Excellence den svenske Justitie-Statsminister affatta*,

för den vaesentligste Deel med de! norske Udkast stemmende, men

dog noget omarbeidet Förslag til Lov, angaaende Lapperne i de forenede

Kongeriger Sverige og Norge.

Om Sägen i dens Almindelighed bär Hans Excellence anfört Fol
gende:
Ved

1751 Aars Grmndsetractat beholdt vistnok Lapperne paa begge

Sider af Rigsgrsendsen Rutten til efter grummel Bred vane åt flytte med sina

Heller fra det ene Rige ind i det andel og der betjena sig åt Land og Vand.

Men derved kan der dog ikke antages åt veere blevet dem sikret nogen abetinget

Rot til i saadant Oiemed för al Fremtid åt benytte allé de Landstrsekninger

eller Omraader, hvilke — som ubenyttede i andre Oiemed —

paa bin Tid stode dem aabne. Den neevnte Tractat kom nemlig ikke is tand

som Felge af nogen tilendebragt Krig, der havde kunnet foranledige den

ene af de eoutraherende Mag t er til åt ibrd re Opofrelser af den anden, og

det synes lidet antageligt, åt nogen af dem skulle frivilligt ha ve ville! give

Alkald paa saagodtsom al Rot til store Streekninger af sit .eget Land, för

derved åt berede det andel Riges Undersaatter eu Fördel. Til åt an läge

noget saadant, give efter Hans Excellences Förmaning heller ikke Udtrykkene

i Tractateu t ils tresk Idelig Anledning. Grunden der til maatte da veere

åt soge i § 10 i den Codicil af Tran täten, som angaaer Lapperne, og i

hvilken folgende Tirade förekommer:

”Saasom Lapperne behove begge Rigers Land, maa de, efter gammal

Ssedvane, om Host og Vaar flytte med deras Renhjorder over

G rtendsen ind i det andel Rige og härefter — saasom tilforn —

liga med Landets Undersaatter (undtagen paa de Steder, som her

nedanför meldes) betjena sig af Land og Strand til Underhold för

deras Dyr og sig selv.” -

Men dissa Ord bor sammeuholdes med § 16 i samme Codicil, hvor

det liedder: ”Paa begge Sider skulle de fremmede Papper noie taga sig i

Agt, åt de ikke ved deras Flytnings-Fserd gjore Landets egna Indbyggere

Skada, enten Vinter eller Sommar, paa Skov, Ägor eller Eng, Multebeereller

Hjortron-Myrer eller noget Andel under Sträf efter Loven”; deels ogsaa

med § 30, som lyder saaledes: ”Sluttelig floder man det nödvändigt harvad

åt förklara, åt de her ovanfor stipulerade Overflytninger med de deraf depenBih.

till Biksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afä. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Bil. till Kongl. Maj:t$ nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

derende Indretninger ingenlunde ere saaledes åt forstaa, åt Kongerigerne

Sverige eller Norge der ved tilstaaes nogen Jurisdiction eller anden diet, af

hvad Navn den maa viere, ind over Graendsen i det andel Rige, men alene

som en Tolerants og reciproque Foielighed, der ikke vel kan undgaaes, saafremt

ellers Lapperne paa begge Sider skulle blive ved Magt og in politicis

holdes i tilborlig Skik og Orden. Altsaa bliver den Graendselinie, om hvilken

man i den oprettede Graendsetractat er kommet overeens — saavel i Henseende

til Lapperne og heros Districter, som iovrigt betraeffende de andre

Svenske og Norske Underst,,ätter og deras Districter, aldeles ved sin fulde

Kraft, saa åt hverken Tidens JElde, vedkommende Betj entes og Undersaatters

Forsommelse. Oollisioner og Indgreb, eller nogen Iland og Ring ind over

samme Graendse (hvor gammel og af hvad Art og Beskaffenhed den v tern

maa) heri nogen Förändring skal eller kan gjore; men hven Rige skal herefter

paa sin Side af ovennaevnte Gramdser alene og ubeskaaret vaere berettiget

til åt udove og beholde allé Regalia og dura majestät^ saavel i geistlige

som i verdslige Sägen” Naar hensees til Indholdet af denne sidstnaevnte.

§, förekommer det Hans Excellencc, åt der af de foranforte Udtryk

i §§ 10 og 16 ikke kan dragés trogen vidare gaaende Slutning, end åt man,

uagtet Rigsgraendsen mellem Sverige og Norge noiagtig blev udstukket, dog

vilde tilläde Lapperne framdeles åt flytte from og filbåge over Graendsen

og — liden Hänsyn til Nationalitet — luden hvart Rige åt nyde de Rettigheder,

som tilkomme Landets egne Under snatter, medens man iovrigt luden

sit eget Lands Omraade forbeholdt sig allé Hoihedsrettigheder og saaledes

ogsaa fri Lovstiftningsret. Havde Meningen veeret den — åt förhyda

al Fremadskriden af Opdyrkningen eller Jords Afstaaelse til Private, forsaavidt

saadant kunde geraade Lapperne til Förfång — saa börda detta val

med tydelig^ Ord ha ve vaeret udsagt, og en saa dan Fortolkning vil val desman

fra svensk Sida saameget mindre kunna g)ores gaeldende med trogen

Virkning, som Sverige sel v ved Ordningen af Nybyggarnas Ret og Lovgivningen

forovrigt Liden sina Lapmarker ei har anseet sig bundet af nogen

Norge tractatmsessig inkommande Ret. Man om end saaledes hvart Rige

erkjendes åt have Ret til selv og liden Indblanding fra det andel Riges Sida

åt bestämma, om og i hvilken Häst vakning luden de för Lapperne tilforn

tilgjaengelige Trakter visso Omraader maa oplades til Private til Opdy ritning

og saaledes undtages fra almeen Benyttelse, maa dog begge Rigör under Udovelsen

af denne Ret vaere idetmindste moralsk forpligtede til ikke åt indskraenke

eller begramdse Lapparnas Betesret saaledes, åt den dem indrommede

fria Flytning gjores illusorisk og Hensigten med deri indgaaede Tractat

forfeiles. För den Lovstiftning, — som nu er paa Bane i Anledning af de

i senare Aar opstaaede, men i Aaret 1751 sandsynligviis nappa som mulige

forudseede Vanskeligheder ved oden Brud paa den jordbrugende Befolknings

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Knngl.

Eiendomsret åt berede Flytlapperne uhindret Ådgang til de for dem förnedra

Betesmarker, — maatte imidlertid Udgangspunkt snarere soges i en hos

begge Rigers lovgivende Myndigheder raadende Födelse för Rot og Billighed,

end i nogen bestemt Förskrift i nugjeeldende Tractat; og ihvorvel det af den

norske Reglering paaberaabte Forhold, åt eu stor Ideel af de Betesmarker,

som ved Tractatens Afslutning benyttedes af norske Lapper i Sverige, have

maattet afstaaes til Rusland, neppe med Före kan betragtes som nogen Tilsideeaettelse

fra Sveriges Side af dels Förpligtelse!'' mod Norge, bor alligevel

deri Omstsendighed, åt Norge derved hav tabt en v Egentlig Ideel af de för

dels Lappebefolkning ved Tractaten flisig te de Fördela, ikke lades ad af Betr

egt ning ved Bestemmelsen af de Fordringer, som til Fördel för de svenske

Lapper billigviis maa k un ne stilles til Broderlandet.

Åt den nu vall''ende lovlose Tbistånd ikke oden Skada saavel för Nomaderne

som för deri jordbrugende Befolkning kärr vedblive, Luder Harts Excellence

aabenbart fvemgaaer af de foregaaende Forhandlinger om Sägen, og

han anseer det derför magtpaaliggende åt tilveiebringe en Lov, som bestemmer

og begreendser de gjensidige Rettigheder saaledes, åt begge Parters Interesse!''

— saavidt muligt — tilgodesees, derved Hemlig, åt paa deri ene

Side Lapper ne tilholdes åt före liderligt Pilsyn med sina Renar til Forebyggelse

af Skada paa Ändras Eiendomme, og åt det paa den anden Sida

g jores muligt för Lapparne — under Iagttagelse af saadant Til syn åt faa

Ad gång til de för dem nodvendige Betesmarker og åt vinda Beskyttelse mod

de Forfolgelser, för hvilke de nu ere udsatte. Som overrfor antydet, er det

i den nugjeeldende Tractat under Ansvar förbud t Lapparne under deras Flytninger

åt g jure Landets egna Indvaanere nogen Skada paa deras Eiendom.

Saadan Skada indtreeffer imidlertid rot ofta, og det maa da altid bli ve vanskeligt

og er seedvanligviis u muligt bland! de i störa Fl olika fra främmad

Stad ankommande Renar, som tillröra flere seerskilte Liera, åt opdage og bevisa

af hvem Skadan er blevet foraarsaget. Men i denne A anskelighed för

deri Forurettede ved af den Skyldige åt faa Erstatning torda med Fota den

vsesentligste Grund värre åt saga til deri Hvit lie, hvarmed Lapparne medtages,

og de Forfolgelser, för hvilke de fra den jordbrugende Befolknings Sida ere

udsatte. Hans Excellence formener, åt der ikke findes nogen lempeligere Udvei

til åt förebygga eller idetmindste formindske dissa Forviklinger, end den, åt

paaleegge alla de Lapper, som saga sit Tilhold iiiden et vist Omraade, Fsellesansvarlighed

för Skada af Renar, som der skeer, og hvis Ophavsmand ikke

kan opdages. Derved tvingas de Lapper, som folges ad, til åt ordna Tilsynet

med Renarna paa hensigtsmgessigste Maade som et Fsellesanliggendc.

IT vis Skada desuagtet indtreeffer, have Lapparne ogsaa en folies Interesse i åt

opdage, hvarvid! den er forvoldt ved trogen Enkelts Föranstaltning eller Forsomrnelse,

og med det Kjendskab Lapparne bor forudseettes åt have til hvar
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Bil. till Katigt. Mhj:ts nåd. Prop. om antagande af en 1‘orot än. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

andre eg til Renerne, turde det i de fleste Tilfolde kunne paaregnes, åt den

Skyldige ikke —• .saaledes som nu er Tilfeeldet — kan unddrage sig Edredelse

af Skadeserstatningen. Hertil sigtende Bestemmelser udgjore eu af

Forslagets vtesentligste Bele, eg under Förtid skötning af, åt dissa Bestemmelser

gives förnöden Begrsendsning, kan Hans Excellence icke Ande det ubilligt

åt föreskri ve et sand ant Fsellesskab i Ansvar som Vilkaar för en fselles Benyttelse

af den Betesret, der

hed för Lapper, som ere i et eg samme Folge, er desuden allerede foreskrevet

ved det Kongelige Rescript af 4de November.!81 7, hvilket dog af de af den

norske Reglering opgivne Grunda ikke er kommet til Anvendelse. Grundssetningen

er imidlertid i Lovgivningen anerkjendt, eg der er alene Sporgsmaal

om åt gjore den allerede foreskrevne Ansvarlighed til en Sandhed, liv like!

Hans Excellence — som oven me vilt — troer paakraaves ligesaa moget i

Lapperpes som i Jordeiernes Interesse.

Fra sit Synspunkt här Hans Excellence derför fundet det foreliggende

Edkast egnet til åt Isegges til Grund för et Lovforslag om Sägen; men hatt

har dog troet, åt de mod Edkastet fremsatte Anmterkninger bor förän led ige

dels Omarbeidelse. Idet han har fremlagt et saaledes omarbeidet Lovforslag,

har han derhos — med Forbigaaelse af de Redactionsforandringer, som ere

foretagne deels i Overeensstemmelse med den Norske Regjerings Förslag eg

deels som en Folge af den svenske Hoiesterets Anmaerkninger — särskilt

motiveret de Uovereensstemmelser af nogen Betydning, som findes medlem

det af barn fremlagte Förslag eg det af Committéen afgivne.

Det af Hans Excellence fremlagte Ed kast til Boven lyder i Overssettelse

saaledes:

Udkast til Lov angaaende Lapperne i de forenede Kong enger Sverige

og Norge.

Idet Departementet garn* over til naermere åt omhandle de Afvigelser

som Ande Sted mellem dette Hans Excellences Edkast og det af den norske

Reglering i 1867 afgivne, hvarunder man tillige skal gjengive, hvad der af

Hans Excellence er anfört til Begrundelse af de af flarn i Förslag bragte

F orandringer, skal man bero andse, åt man ikke anseer det förnöden! videre

s. 173 Kontrollera mot PDF

Bil, m Kongl. Ma,j:ls nåd. Prof. om (intagande af en Förorda rör. lappande i Sverige och Norge. 173

åt opholde sig ved de gjorte iEndringer, forsaavidt disse alene angaa Rcdactionen

og ingen vsesentlig Indflydelse hav paa Meningen.

Det bemserkes derhos, åt Paragrafernes Nummer i Rsekken er den

samme i Commissions-IndstilJingen eg i den norske Regjerings Udkast.

ad ,§ 2.

Ved denne § bemaerker Hans Excellence, åt for åt en Udlsending og

ligesaa en norsk Hand skal k linne faa Borgerret i Sverige udkrseves iföl ge

Grundloven Rongens Bestemmelse. lian antager derför ikke, åt der beifra

i denne Förordning bor gjores Undtagelse för Lappernes Vedkommende.

Den nu (i Sverige) gjeeldende Naturalisationslov, bemserkes der, er maaske i

visso Delo mindre hensigtsmsessig, naar Talen er om Flytlapperne, f. Ex.

forsaavidt angaar Resteramelsen om tre Vars Ophold i Sverige som Betingelse

för Naturalisation; og da den er af civilretlig Natur skulde denne Bestemmelse

vi stack k linne forandres gjennem den nu paa Bane drag te Mellemrigslov;

men, anfores det, det synes dog som om Spergsmaalet beröm hensigtsrmessigt

gjores til Gjenstand för udelukkende svensk Lovgivning og åt

saaledes her med Hänsyn til Sporgsmaal om Lappernes Naturalisation alene

henvises til de i hvart af Rigerne gjeeldende Bestemmelser. Det tilfoies, åt

om nserveerende Lov antages, turde der bli\e särskilt Sporgsmaal om Modification

i den almindelige Naturalisationslov för Sverige.

I det svenske Udkast er derför i §s sidste Punctum Bestemmelsen

om, åt Vedkommende ikke bliver fri för Skatter og andre offentliga Förpligtelse!''

i det Rige, hvis Undersaat han liidtil har va-tre t, forinden han med

Attest fra Foged og Sognepraest i det ande t Rige godtgjor åt hare anmeldt

sig som Undersaat i detta, ombyltet med en Bestemmelse om, åt sand an Frihet!

ikke indtrseder, förent! lian, overeenstemmende med de % det andet Rige

gjeeldende Förskrifter, er bleven dettes Undersaat og Bevis derom er forevist

för fornsevnte Embedsmeend.

I Anledning af en fra et Atedlem af den svenske Hoiesteret fremsat

Be mm ritning om, åt den ved §en, som den fra norsk Side er foreslaaet, hjemlede

Adgang för Lapperne til åt ombytte undersaatlig Stilling, för ekorn barn

för let og ucontrolleret, og åt den kunde före til en Omgaaen af Udkastets

§ 1, fremsatte Departementet i dets underdanigste Föredrag af 3den Februar

f. A. den Formening, åt en sa adan Rot för Lapperne til efter frit Valg åt

ombytte undersaatlig Stilling, allerede maatte antages åt vtere hjemlet dem ved

Codicillen af 1751, og åt man ikke fandt nogen Grund til åt foreslaa nogen

Förändring deri, og det fra norsk Side saameget mindre, som der overhoved

til åt blive norsk Undersaat ikke udkreeves nogensomhelst Formalitet, men

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Bil, till Kongl. Maj:ta nåd. Prop. om antagande af eu Förord)), rör. Lappcirne i Sverige och Norge.

alene åt Vedkommende tagel'' fast Ophold i Rigel. Efter de Betsenkeligheder,

derHfa svensk Side findes ved i nservserende Lov åt optage en Bestemmelse,

hvorved der gives'' norske Lapper en lettere Adgang end andre Edlsendinge

til åt blive svensk Undersaat, og da man iklce anseer Sägen för åt vsere åt

nogen större Vig tighed för Norges Vedkommende, troer man ikke åt bur de

udtale sig i mod den nu foreslaaede Förändring.

ad § 3.

Hans Excellence Statsministeren bemserkcr ved denne §, åt uagtet det

sandsynligviis er liden practisk Betyd ning, bär lian dog paa Anledning af

den svenske lloiesterels Anmärkning antaget, åt i denne § bor indfores eu

Bestemmelse, hvorved det forby des norske Lapper med sina Rensdyr åt opholde

sig i Sverige i liden niellera lste Mai og lste October. Mod Optagelsen

af detta Tillseg bär Departementet Intet åt bemserke.

Ordene i det svenske Forslags förste Punctum ''dige med Landets egne

Undersaatter” er indskudt liden Bemeerkning. Departementet skal bemserke,

åt dissa Ord — dog saaledes, åt der istedetfor "Endersaatter” stod "Indvaanere”,

— fandtes saavel i Commissions-Udkastet af 1844, som i de paa detta byggede,

af den Norske Reglering senare afgivne Förslag, senast af 1862. Det

var optaget efter Codicillen (seo dennes § 10), hvilken dog, ligesom nu fra

svensk Sida foreslaaet, benyttede Betegnelsen "Undersaatter”. Grunden til,

åt det blev udeladt i det i 1867 afgivne Förslag, var, åt den combinerede

Gommission havde udtalt, åt Erfaring havde vist, åt detta Udtryk var skikket

til åt fremkalde Tvivlsmaal, som helst bor soges undgaaede, ligesom Gommissionen

antog, åt Udtrykket ved den Begrsendsning af Lappernes Rettigheder

og Förpligtelse!*, som Gommissionen bragte i Förslag, turde ansees ufornodent

og ogsaa af den Grund hulda udgaa.

Departementet Under det betrenkeligt åt gjenoptage de omhandlede

Ord, hvis rotta Forstaaelse har vreret saa omstridt, og som til eu Betegnelse

af Lappernes Rettigheder heller ikke kunna ansees fornodne efter de Bestämmelser,

som IJdkastet forovrigt indeholder. Man tilraader derför åt de udgaa

af Forslaget. Skulde derimod fra svensk Side findes nogen afgjorende

Grund, foreslaar man, åt de ialfald ombyttes med Ordene: "liga med Landets

egna Lapper”, der tydeligere udtale, hvad der efter Departementets Opfattelse

er Meningen.

ad § 4.

Forsaavidt der i denne § efter det svenske Felkast henvises til § 1,

er detta formera!tlig feilagtigt, idet Hänvisningen antagas åt maatte grädde § 3.

s. 175 Kontrollera mot PDF

BIL till Kongl. Maj:ts nåd. Prof), om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 175

ad § 5.

Idet Hans Excellence har foreslaaet, åt § 2-1 i Ud kastet, Ii voro in mete

nedenfor, udgaar, tiar han antaget det rettest, åt Bestemmelsen i sammes

§ 25 — om Expropriationer til Fordel for Lapparne —, der staar i en vis

naturlig Förbindelse med § 24, indtages her (som 2den Passus).

Bestemmelsen om Expropriation er dog, oden åt nogen Förklaring er

givet om Grunden hertil, optaget med eu Förändring, idet den i det norske

Ed kast opstillede Betingelse för Expropriationen: ”na ar det af det Offentliga

forlanges”, er udgaaet. Muligens kan det vgere mindre nödvändigt udtrykkelig

åt neevne, åt Afgjorelsen af, hvorvidt Expropriation bor finde Sted,

henhorer under den offentliga Myndighed, niet detta in aa antagas åt värre

en Selvfolge. hor åt förebygga. Misforstaaelse skulde Departementet dog ansee

det rettest i Boven åt beholde de citerede Udtryk.

Idet Departementet derhos, hvarom senare, vil foreslaa det norske Udkasts

§ 24 bibeholdt, antager man, åt heromhändlede Bestämmelse bor beholde

dans tidligere Pläds.

ad § 6.

Hans Exellence bemeerker, åt Bestemmelsen i denne §, hvarefter Lapperne

för Renbete paa saadanne Strgekninger i det andet Rige, som ei udelukkende

tilhore Staten, skulle erlaegge Afgift, förekommer barn åt vgere hverken

ganska tydelig eller hensigtsmsessig. Meningen, anfores der, synas åt

vane, åt dersom det Territorium, hvorpaa eu Bnp opholder sig, udelukkende

ti thor er Staten, er han fri för Afgift, men er derimod et no k saa lidet Stykke

i privat Eie, skal han betala Afgift, enten hans Rensdyr bete paa detta Stykke

eller ei. Hvorledes kan, bemeerker han, Bcnsmanden paa Hjemstedet vide, om

Staten alene er Diar til al den Jord, hvor Tapper ägta åt opholde sig, isserdeleshed

i de Trakter, som ei ere inddelte i Opsynsdistrikter ? Han finder det derhos mindre

rigtigt, åt Lappen, fordi Staten til privat Hand överdrager nogen Reel af de

den tidligere tilhorende Strgekninger, skal betala en Afgift, som lian ellers

vilde ha ve vgeret fri för. Betet bliver tvärt! med paa denne Maade af mindre

Vierdi för barn. Af dissa Grunde og idet, anföran Hans Excellence, den

norske Reglering har fundet åt kunna indgaa paa, åt Afgiften ganska bortfalder,

troer lian saameget mera åt burde anbefale detta, som den nu foreskrevne

Afgift paa Grund af dans Ubetydelighed hidtil sjelden skal vane

bleveii hsevet.

Ved sin Ytring om, åt den norske Reglering har fundet åt kunna

indgaa paa, åt Afgiften ganska bortfalder, sigter Hans Excellence til De
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Frop. om antagande af eu Förordn. rör. lappam* i Sverige och Norge.

partementets Udtalelser i dels underdanigste Föredrag af 2dre Februar dette

jyar _ Afsnit III__, hvortil man tillader sig åt henvise. Man bemeerkede

der åt man i det Ilek kun kunde tillaegge Sporgsmaalet om Betesleien eu

underordnet Veegt, og åt man fra norsk Side formeentlig vilde handle rettest

i åt tiltnede, hvad der med Hensyn til Bortleien af den svenske Styrelse

matte enskes, enten åt bolde sig till Committeens Förslag eller åt optage

Codieillens Bestemmelser med den fornodne Omsaltning i Nutidens

Myntsorter, eller åt hide Betesleien aldeles bortfalde. Idet det Sidste er

foreslaaet i det svenske Udkast, vil Departementet ikke modsaettc sig, åt

mervterende § udgaaer. Man bringer her i Erindring, hvad man i nysnsevnte

Föredrag gjorde opmeerksom paa, åt eu sand an Ordning muhgens vil

drage til Felge noget Erstatningskrav fra Privates Side paa den norske

Statseasse.

ad § 7 (svensk Udkast § 6).

Med Hensyn til denne § bemserker Hans Excellence, åt ifald Distriktsinddeling

og Feellcsans varlighet! för Lapperne fra svensk Sidej skal kunne

indrommes, vil dog dette ikke kunne skec under anden I orudssetning end

åt Lapperne ei förpligta til åt erstatte Skade, som de umulig, selv med

den storste Försigtighet!, kunde forhindre. Hertil kreeves först og Iremst,

åt Adgång til de dem overladte Betesmarker kan erholdes uden åt Rensdyrene

maa gaa over dyrket Mark. I § 5, bemairker Hans Excellence, er

ogsaa indtaget Förbud mod ved Jords Opdyrkning eller Opforelse af Gja>rder

åt berove Lapperne deres gamle Ren vele, forsaavidt disse ere nodvendige

för dem. Den tilsikrer dog ikke Lapperne fri Berättelse af saadanne

fornodne Renveie som allerede ere opdyrkede og indtagne og ei heller medforer

den nogen Sikkerhed för, åt der ikke inden Betesmarkerna foregaaer

Opdyrkninger fra ”Strand til Strand,” saa åt Rensdyrene ei kunne komma

frem derigjennem. De norske Commissionsmedlemmer have ogsaa, bemeerker

Hans Excellence, erkjendt, åt mango gamle Renveie ere indtagne, og åt

Rensdvrene saavel der som paa mango andre Steder ei kunna komma fram

uden åt gjore Skada — Hans Excellence henviser her til deri Rykte Betänkning

pag. bog 19 — og de foreslaa derför, åt ei ubetydelige til privat

Brug overgaaede Jorder skulle indloses og udlsegges til lapperne. Hans

Excellence antager, åt der, inden dette er skeet, paa saadanne Stader ikke

bor bli ve Fåle om Feellesansvarlighed för Lapperne, og åt det i hans Förslag

i saa Hänseende indtagne Forbehold saa moget mindre vil mode nogen

[.lindring, som — ytrer lian — den norske Regering synas åt erkjende

det Retmtessige i hvad Commissionen som foranmevnt har foreslaaet. Vidare

bemeerker Justitie-Statsministeren, åt, uagtet det er medgivet, åt alene de

s. 177 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. hop. om antagande af eu Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Noroe. 177

Lapper bor vaere underkastede Faellesansvarlighed, som bolde sig paa eller

bytte gjennem Straekninger, hvor Dyrene ere blandede om hinanden, og åt

store Ulemper vilde opstaa, om Districterne gjordes saa store, åt Rensdyrene

hverken virkelig kom eller bänne Lomme om hinanden (pag. 16 og 17 i

Commissions-Indstillingen), saa er i Icke desto mindre den eneste Regel, Commissions-Forslaget

opstiller for Districternes Omfång den, åt Rensdyrene ei

af egen Drift maa gaa over fra det ene til det andel Distrikt; og jo större

Districtet gjsres, desto sikrere opfyldes detta Vilkaar. Hans Excellenee bär

derför anseet det nödvändigt åt tilfoie en Bestemmelse, som paa den anden

Side antyder, åt Districterne dike maa gjsres större, end åt de Lapper, som

inden samme ange Bete för sins Rensdyr, isammen knnne danne et Folge

eller Selskab, som i Fadlesskab ord ner Tilsynet med Rensdyrene.

Da det for övrig t ligger saer Vaegt paa., bemaerker Hans Excellenee

sluttelig, åt Bestemmelserne om Districtsinddelingen ikke anvendes paa nogen

ensidig Maade, bär lian tröst, åt det vilde vaere mera betryggande, åt

ethvert Sporgsmaal om og hvorledes sa a dan Inddeling bor Ande Sted, afgjores

af Rongen og ei överlädes til nogen underordna! Myndighed.

Hans Excellenee s Erindri tiger ved naervaercnde § ha ve ved Affatningen

af den tilsvarende § i det svenske Förslag fund et sit Udtryk i talgande Tillägg

til eller Förän dringer i det norske Udkasts § 7 :

1) åt Districtsinddeling ikke maa bnde Sted, medmindre der til de Tracter

i hvart District, h verb eu Lapparna have Ret til åt sago Bete för sina

Ren, bndes eller aabnes saadanne Renveie, åt Lapparna ved Hjaelp af

dem knnne med lagttagelse af til höfligt Eftersyn bolde Rensdyrene

borta fra angraendsende Eiendomme;

2) åt Districterne bestämmes saaledes, åt de Ren, som der saga Bete,

efter hvad Er fa ring om Dyrenes Natur laerer, i Almindelighed k linne

antagas under Betningstiden hvarken åt villa komma til åt dela sig i

stadigt fra hinanden adskilte Flokke, eller (i Overeensstemmelse med

hvad der i den Norske Regjerings Felkast er foreslaaet) af egen Drift

gaa over til et ande! District;

3) åt Ordene ”eller den, lian dertil bemyndigar”, udgaa og åt Bestämmelse!!

kommer til åt lyda saaledes, åt det afgjores af Rongen, i hvilka Trakter

Districtsinddeling skal bilda Sted, hvarhos han ogsaa fasth cider Distrikternes

Graendser.

Den combinerede Commission, der har udarbeidet naervaerende Lovudkast,

har i sit Förslag bemserket, åt paa samme Tid som der ved de foreslaaede

Lovbestemmelser dragas Omsorg foi1 2 3 den fastboende Befolkning, kraever

Retfaerdighed, åt man bortrydder saadanne Vanskeligheder för Lapparne, hvis

Bih. till Biksd. Prof. 1871. 1 Sand. 1 Afd. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prov. om antagande af en Förorda. rör. Lappare i Sverige och Norge.

Vedbliven vilde,Tpaa flere Steder gjore alle Anstrangelser fra deres Side for

åt'' afvserge iSkade frugteslose. Gamle Renveie, anforer den, bor saaledes

aabnes för dem, hvor de ere stsengte, og vidare Rum skaffes dem, hvor detta

er saa trångt, åt enten Flytningen ikke kan foregaa, eller gamle Betesmarker

ikke benyttes oden åt udssette dem för uforholdsmgessige Erstatningsansvar,

selv hvor der kun soges Bete för et saadant Antal Ren, som maa

ansees passande i Forhold till Betesmarkernas Väst ilek ning og Beskaffenhet!.

I Overeensstemmelse härmed er i Lovforslagets § 25 givet Adgang til Expropriation

bland! Andel ogsaa af Strmkninger, der ere fornodne för Vele

til Lappernes Betesmarker.

Paa Commissionens ovenanforte Betragtningsmaade er ogsaa Departementet

tidligere gaaet ind. Der blev saaledes, som det vil erindres, efter et

forelobigt Förslag fra detta Departement paa det sidste Storthing forelagte

naadigste Budgetförslag opfort et Belob til Dtekkelse åt IT dgifter ved deslige

og andre Foranstaltninger vedkommende Flytlapperne. Men idet dissa Foranstaltninger

antoges åt maatte staa i sand an Förbindelse med mer v au ende

Lovforslag, åt deras Ivserksrettelse betingades af, åt der paa den anden Sida

paalagdes Lapperne de Förpligtelse!1, som Lovforslaget fastssetter, tand t man,

da der ikke ljugare vista sig nogen Mulighed för, saaledes som oprindelig

forudsat, åt erholde Lovforslaget vedtaget af förrige Aars Storthing og Rigsdag,

åt hulda frafalde Förslagen om den heromhandlede Bevilgning för indev

arrende Budgettermins Vedkommende, hvor om man indgik med vedlagte

underdanigste Föredrag, der blev bifaldt ved hoieste Resolution af 25de

Mai f. A. Istedetfor denne Bevilgning blev der foreslaaet og af btorthinget

bevilget en noget större Sum end tidligere opfort paa Budgettet til Lottning

af Opsyn med Lapperne under deras Omflytninger her i Rigel.

Ligesom det saaledes ved flen tidligere Behandling paa norsk Sida

har vseret en Forudsgetning, der ansaaes grundel paa Retfterdighedens Krav,

åt Lovforslagets Ved tagelse ledsagades af de omhandlede administrative Forfoininger,

der latta Lapperne de Byrder, som Lovforslaget medforer för dem,

saaledes fläder Departementet ikke åt burde modsastte sig Justitie-Statsministerens

Förslag om, åt Lovens eget Indhold gjor dissa Foranstaltninger, forsaavidt

en enkelt Retning -— Aabning af Renveie — angaar, til en Betingelse

för, åt de Bestämmelse!" i Forslaget, hvorved den vmsentligste nye

Förpligtelse paalsegges Lapperne, Hemlig Reglerna om Fgellesansvarligheden,

trrnde i Virksomhed paa Steder, hvor den omhandlede Föranstaltning efter

Forholdene maatte paakrseves.

Man Under imidlertid åt burde foreslaa Redactionen rf det omhandlede

Tillseg, för åt sammes antagne Mening tydeligere kan udtales, förandra!

saaledes, åt det kommer til åt lyda:

s. 179 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ls nåd. Trop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 179

”För åt en Sträckning, hvor Lapperne have Rot til åt sege Bete

for sine Ren, skal kunne medtages under Districtsinddelingen, man

der findes eller aabnes Renveie til samme af saadan Beskaffenhed,

åt Lapperne ved åt betjene sig af dem kunne med tilborlig Bevogtning

(dette Ord maa man foretreekke för ”Eftersyn”) afholde

Renerne fra de tillstedende Eiendomme.”

Hvad angaar Principet för Districternes Begraendsning, der omhandles

i det andel Biltog, skulde man antaga åt Committeens enkle Regel er fuldt

tilstrrekkelig. Bevogtningen vil Hemlig fra Lappernes Side paa de fleste

Steder lettest udfores paa den Maade, åt de som Bill sr e samme Uistrict ved

åt opslaa deras Bälte i de forskjellige Gaardes eller Grandelags storst mull

go Nserhed, i Förening dan ne en Cordon, indenfor hvilken Rank) or dana i

Regelen og navnlig udenfor den korta Melketid, faa tumla sig flit,! eu Bilstand

der bedst framme!'' deras Brivsel. Af Hänsyn hertil vil det vane

mest i Lappernes Interesse, af Districterne ikke gjores för surna, medens det

nu foreslaaede Biltog peger i den modsatte Retning, og samtidig antagas åt

vänskapggjotc den af Localiteterne angivne Delingsplan, som Committeen

bär havt för 0ie. Skulde der imidlertid fra svensk Sida findes Grund til

framdeles åt fastholde detta Biltog, Under Departementet ikke Beteenkelighederne

ved samme saa afgörande, åt man bor modsaette sig det.

Hvad Förändringen under Nr 3 angaaer, skal Departementet bemserke,

åt let forudseelige Forandringer deels i Lappernes deels i Jordbrugets Fördold

samt administrative Forfoininger efter Lovudkastets § 7 naestsidste Punktum

samt §§ 24 og 25 vistnok o flere villo krseve, åt Opsynsdistricterne omreguleres.

Men skal Ordningen blive saavidt bevaegelig, som det af disse praktiske

Hänsyn er önskelig!, v il det värre hensigtsinaissigst, åt det överlädes,

hvad man ved de i det seneste Edkast udeladte Ord har havt för 0ie, til

vedkommende Regjeringsdepartement åt afgive Bestemmelser om Districtsinddelingen.

Departementet maa derför frasande den foreslaaede Förändring.

ad § 8 (svensk Udkast § 7).

Hans Excellence har i sit Udkast til denne § udeladt det sidste Afsnit

angaaende Godtgjorelse för Opsynsrmendene för Udforelsen af deres

Hverv. Under hänvisning til hvad der om denne Bestämmelse er anfört i

Departementets Föredrag af 15 October 1867, skal man bemserke, åt man vistnok

maa ansee det önskelig t, åt Bestemmelsen bibeholdtes, oden åt man dog

herpaa togger den Yregt, åt man vil fastholde sill Mening, om Bestemmelsen

fra svensk Side onskes udeladt.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lappande i Sverige och Norge.

ad § 9 (svensk Udkasts § 8).

Den i neervserende §s Ltr. a foretagne Förändring er overeensstemmende

med hvad Departementet hav foreslaaet i dets underdanigste Föredrag

af 2den Februar 1869.

I Commissionens Förslag, bemserker Plans Excellence ved nmrvaerende §s

Ltr. e, siges, åt Opsynsmeendene skulle hand le paa samtlige de Lappers

Vegne, som opholde sig eller bylte gjennem Districtet. Åt dette ei ber vaere

Tilfaeldet, naar bände svenske og norske Lapper opholde sig i samme District,

viser § 15, hvor det hedd er, åt i Jette Tilfselde skal en Opsynsmand

stfevnes för hver Nation. Plans Excellence bemserker imidlertid, åt det ikke

förekommer barn rigtigt, åt de Lapper, som flytte1 gjennem et District, skulde

hanne bindes ved hvad en af dem ikke valgt Opsynsmand Under för godt

åt paatage sig, og flan har derför her i Förbindelse med en ändring i § 15

foreslaaet, åt en Opsynsmand kun skal representera de Lapper, af hvilke

han er bleven valgt.

Den saaledes foretagne Aflendring i dette Ltr. man vistnok erkjendes

principrigtig, men vil, saaledes som det svenske Lovudkasts § 15 nu er före-’

slaaet, leds til en v oegentlig praktisk Dlempe. Den vid Hemlig have den

Folge, åt Opsynsmaendene, saafremt fremmede Reen have eller kunne preesuraeres

åt have deltaget i Skaden, ikke vove åt indgaa Förlig, idet § 15 alene

giver Adgang til Regres mod et andel Districts Lapper, efteråt Ansvaret er

paalagt ved Dom. I det mevnte Tilfrelde vil man derför altid nodsages til

åt ty til Domstolen!;s Mellemkomst. Denne Dlempe vilde bortfalde, om § 15

blev formel saaledes, åt der ikke blot för i/Jmit, men ogsaa betingelsesviis

för i Norge ved Förlig övertaget Fadlesansvar kunde seges Regres hos fremmede

Lapper.

Den Betingelse, som antages åt burde opstilles för saadan Regres efter

Förlig, er åt Forliget kun gaaer ud paa den Erstatning, hvortil Skaden er

ansat ved den i § 11 omhandlede Värdering med paalobne Omkostninger

i Sägen. Med denne Betingelse synes der ikke åt kunne opstaa synderlig

större Betaenkelighed mod åt tilstedc Adgang til Regres efter Förlig end

efter Dom. I Förbindelse med den af Justitie-Statsministeren foreslaaede

Redaction af naervaerende Ltr. og af § 15 vid Departementet derför bringe

i Förslag en saadan Förändring i sidstnsevnte Henseende.

ad § 10 (svensk Udkasts § 9).

2det Passus af assurerande § bestemmer:

”Foroves Skade ved Ren paa Ägor, Eng, Udengsslaatter, Skov

eller Multebaerland, skal den, saaledes som nedenfor foreskrevet,

s. 181 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. om antagande af en Förorda. rör. Lappar ne i Sverige och Norge. 181

erstattes af den eller dem, der ved sink Ren have forevet samme.

Gjores saadan Skada med Försatt eller förmedelst grov Uagtsomhed

i Dyrenes Bevogtning, skal enhver Lap, som selv eller ved sins

Renvogtere deri har gjort sig skyldig, desuden både för hvar

Gång indtil 10 Spd. o. s. v.”

1 det svenske Felkast er i Begyndeisen af Ädel Punctum — forovrigt

liden Bemaerkning — udeladt Ordene ”eller förmedelst grov Uagtsomhed i

Dyrenes Bevogtning.” Bod er för Skadetilfoielser af 1 tapper efter nrervrerende

§ skulde saaledes alene hanne idommes, naar Skaden befandtes åt vrere

gjort med ”Försåt.” Åt Skadetilfoielser paa de i Begyndeisen af denne

Passus neevnte Steder ske med Försatt fra Lappernes Side, er vistnok et moget

sjeldent Tilfselde, og end nu sjeldnere vil det värre, åt et saadant Forsa'',!

skulde hunne överföres dem. Det synes ikke åt värre nogen Ubillighed,

naar man, som fra norsk Side foreslaaet, i denne Henseende gaar noget viderc

og fastssetter Sträf, ogsaa naar Skaden er opstaaet f. Ex. som Folge

af, åt Lappen har medgivet sin Hjord et aabenbart utilstrsekkeligt eller maaskee

endog aldeles intet Yogterpersonale, eller åt Yogterne hare begivet sig

bort fra Dyrene, uden åt den Skräde, som Rensdyrene under saadanne Omsteendigheder

maatte tilfoie, vil hanne kaldes försåtlig i egentlig Förstånd.

Departementet vil derför foreslaa det norske Udkasts Bestämmelse beröm

bibeholdt.

Med Hensyn till denne Passus Indhold, bemserker forovrigt Hans

Excellence, åt det åt domme en Lap för Bräde, som uden hans Yillie eller

Yidende kunde värre begaaet af hans Renvogtere, medens denne sidste bliver

straff!''!, förekommer barn mindre rigtigt, ister i de Tilfaelde, åt Ansvaret,

i Mangel af Bodernes Betaling, bestemmes til Fängsel, og antager han åt

det för Giemedet burde värre tilstrsekkeligt, åt Lappen paalsegges åt iudestaa

för Betalingen af de Boder, hvortil Renvogteren maatte gjore sig skyldig.

Departementet tiltneder denne Hans Excellenees Mening og bär forsa

a vidt Intet åt erindre ved Hans Excellenees Redan tion.

Med Hänsyn til Bestemmelsen i §ens 4e Passus (sidste Punctum), hvorved

Låpperne paalsegges Skadeserstatningspligt ogsaa luden Tromso Amt,

naar Bete i Udmark bruges saaledes, åt nogen Eier eller Bruger af Jord

derved i vaesentlig Grad betynges, bemaerker Hans Excellence under Henvisning

til Commissions-Indstillingens pag. 25, åt denne Bestämmelse bär för

0ie, åt Lapperne ikke skulle sina sig ned paa et eller andel för dem maaskee

bekvemt Sted eg der både afbeta alt Gr res til Skada för Enkeltmand. Hans

Excellence tinder ikke denne Mening klart udtrykt ialfald, ikke i den svenske

Text. Yed den af Hans Excellence som Folge häraf ber föreslående Reda»

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Bil. till Kong!,. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i. Sverige och Norge

tionsforandring vil imidlertid efter Departementets Formening den Fastboendes

Ädling blive ugunstigere end under den tidligere Redaetion, og da den

heroinhandlede Bestemmelse saaledes som den i Gommissionens Hd kast er affattet,

indeholder eu saa betydelig Byrde för den Fastboende, åt nogen Fängelse

deraf bliver i hoieste Grad utilraadelig, troer Departementet åt maatte

fastholde den oprindelige Redaetion af denne Bestemmelse,

ad § / / (svensk Udkast F / 0).

I sidste Punctum af denne § er efter Ordene ”iliden nysanforte Frist”

tilfoiet: ”eller udebliver nogen af de Tilkaldte”, hvilket Departementet tiltrseder.

ad § 15 (svensk Udkast § 14).

Hans Excellence bemserker her, åt naar Sporgsmaal opstaar om Fiellesansvar

för Skade, hvis rette Ophavsmand ikke kan opdages, urna det altid

vaere en Fördel för dem, som skulle ram mes af denne Ansvarlighed, åt faa

saa mango som muligt delagtige i samme. Dersom saaledes Opsynsmanden

i et vist District indstaevnes för åt svara paa en saadan Erstatningspaastand,

saa byder Interesse!! för de Papper, af hvilke han er bleven valgt, barn under

Faellesansvaret åt faa indbefattet ogsaa allé de Papper fomvrigt, som

have draget gjennem Distriotet paa den Tid, da Skaden skede. Men det

kan ikke, formener Hans Excellence, vaere retfaerdigt mod disse åt paatvinge

dem som Fuldmaegtig eu Opsynsmand, i hvis Talg de ikke have deltaget,

medens paa samme Tid deres Interesse er aldeles modsa t deras, hvis Tar v

han egentlig er kaidet til åt varetage. Om man derför end kan gaa imf

paa, åt den Jordeier, som har tidt Skade af Rensdyr, naar Ophovsmanden

til samme ikke er kjendt, alene behover åt indstsevne Opsynsmanden i Distrietet

för åt läge til Gjenmaele i Erstatningssporgsmaalet, saa bor dog Sägen

efter en saadan Stafning alene kunne bedommes i Fördold til de til

Distriotet horende Papper, hvorimod det bor paaligge Opsynsmanden over

dissa, för det Tilftelde, åt han antager, åt ogsaa andre Papper bor forpligtes

til åt deltaga i Skadeserstatningen, särskilt åt lada dissa indstsevne til åt

svara i Sägen i Fsellesskab med de Övriga.

Mod den i Overeensstemmelse härmed foreslaaede 2det Passus i nservserende

§, hvilken som tidligere anfört staar i Förbindelse med den foreslaaede

Förändring i § 9 (svensk Udkast § 8), troer Departementet ikke åt burde

fremssette Indvending.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!,. Majits nåd. Vrop. om antagande af eu Furordn. rör. Lappanit i Sverige och Norge. 183

Svensk Vdkast § 15.

Den i denne § af dei svenske Udkast indeholdte Bestemmelse er ny

og findes ikke i noget af de tidligere fremkomne Udkast. Departementet

har ingen Urind ring åt gjore ved åt den optages i Udkastet.

Efter hvad man ovenfor ved § 9 har anfört, foreslaar man et Tilkeg

til §en, saaledes åt denne kommer til åt lyde saaledes:

”Tapper, som i Benböld til foranstaaende Bestemmelser ere blevne

idomte Fsellesansvar för indtmffen Skade, eller, efteråt Värdering

af 8 kaden overeensstemmende med § 11 har fin det Sted, have indgaaet

Förlig om Erbeggelse i Fsellesskab af en ikke större Erstatningssum,

end der ved saadan Värdering er bestemt, med paalobne

Omkostninger, have Ret til mod den eller dem, som have

foraarsaget Skaden, forsaavidt Kj etniska!) derom senere erholdes,

eller mod andre Tapper, som paa den Tid, da Skaden skeede,

havde Ren inden Districtet, og saaledes bor deltage i Skadeserstatningen,

åt reise Sogsmaal om Tilbagebetaling af det idomte eller

omforligte Erstatningsbelob eller o. s. v.

§ i 7 (svensk Udkast § 17).

Slutningsbestemmelsen i sidste Passus af ntervaerende § fra Ordene

”men i modsat Fald sender lndberetningen” ad finera, hvilken Bestemmelse

ikke fandtes i den norske Regjerings Udkast, er efter Anledning af den

svenske Hoiesteret drägt i Förslag af detta Departement i det underdanigste

Föredrag af 2den Februar 1869 (Afsnit IX c in filte).

Pf ,§ 4 H (svensk Udkast § 48.)

I det nu foreliggende svenske Udkast er den offentliga Paatale i

Sverige kun bestemt för Overtratdelser efter § 7 og ikke efter § 3. Efter

det foreslaaede og af Departementet bifaldte Tillägg til sistnsevnte §, man

Henviisningen til denne med Hänsyn til Paatalen formeentlig ligesaavel gjeelde

för Sveriges som för Norges Vedkommende.

Sidste Passus af nservserende § i det norske Udkast, hvarefter Foder,

der bestemmes i heromhandlede Tov, skulle tilfalde Fattigcassen, er udeladt

i det Svenske Udkast. Folgen deraf vil vsere, åt Bod er ne villo tilfalde Stats
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Pr ap. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

cassen. Heri har Departementet allerede erldseret sig enigt i nysngevnte underdanigste

Föredrag af 2den Februar 1869 (Afdeling X i Slutningen).

§ 19 f svensk Udlcast § 19.)

Ved neervterende § bemaerker Hans Excellence, åt det förekommer

barn, åt der bor opstilles den Fordring för Fuldbyrdelsen i liden det ene Rige

af en i liden det ande t afsagd Dom angaaende Roder eller Erstatning för

Skade, åt Dommen bor have upaaankelig Retskraft (”vunnit laga kraft”) eg

åt Beviis herfor tilveiebringes.

Efter Xorsk Rot vilde det formeentlig för den vaesentligste Deel af de

opstaaende Tilfmlde ogsaa liden et saadant Tillseg vaere bleven betragtet som

en Nodvendighed, åt Dommen, forinden den fuldbyrdedes, var endelig, eller

åt derved fra den Indstmvntes Side var acqviesceret, nemlig överalt hvor

Sägen forfolges af det Offentlige. Da der Hemlig isaafald i Lovforslaget foreskrives

Paatale i de för offentlige Politisager gjaeldende Förmer, saavel hvor

Dommen gaar ud paa Roder og Erstatning som alene paa det Sidste, bliver

det heraf en Folge, åt den, forinden den exeqveres, efter det O fientliges Föranstaltning

indankes för bolero Ret, hvor dertil er Ad gång, naar dette onskes

af Filtalte.

I de Tilfaelde derimod, hvor Sägen paatales af den Fornsermede selv,

vil det af Justitie-Statsministeren foreslaaede Tillaeg medfore en Betingelse

för Executionen, der er stramgere end vor Rots Regler i denne Henseende,

og hvis Opfyldelse derhos efter vor Lovgivning om Appel vil lede

til större Langsomhed i Adgangen til åt erholde en i Xorge atsagt Dom

exekverat i Sverige end omvendt, idet Appelfristen i Sverige er kortere

end her. Der man imidlertid erkjendes åt kunne gjores grandet Indvending

imod, åt de hos os gjseldende Regler, hvorefter der kan skildes

til Execution af en civil Dom, forinden denne endnu har ubetinget

Executionskraft, og Adgangen til Appel endnu staar aaben, gjores anvendelige

liden nogen Modification, naar der handlös om Execution af eu

norsk Dom i et andel Land. Det af en Committee, bostaaende af Msend fra

begge de forenede Rigör, i 1856 udarbeidede Förslag til Love om Fuldbyrdelse

i det ene Rige af Domino, afsagte i det andel (Storthingsforhandlingerne

1857, 5 Bind. O. N. 48), har ogsaa, medens det för Execution af svenske

Domino her i Landet krseves, åt Dommen har upaaankelig Retskraft, hvilket

i Sverige med större Lethed en her opnaaes, tilsigtet en Förändring i vore

Retsregler med Hensyn til Adgangen til Execution, naar en norsk Dom skal

exeqveres i Sverige. Det opstiller Hemlig i denne Henseende, forsaavidt ikke

Dommen har vandel endelig Retskraft, den Betingelse, åt 3 Maaneder fra

s. 193 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj.ts1 nåd. Trop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 193

3. Skeer Skade paa Eiendom af ovennaevnte Beskaffenhed iuden saadant

Opsynsdistrikt, som i § 6 omhandles, og kan det ikke opdages, ved hvis

Ren Skaden er foraarsaget, paahviler Erstatningspligten de Lapper i

Faellesskab, som have sit Tilhold i Distriktet, og skal Erstatningsbelobet

tilligemed Skjons- og Sagsomkostninger fordeles paa dem i Forhold til

det Antal Ren, hvormed enhver af dem tilherer Distriktet. Dersom

paa den Tid, da Skaden skeede, Ren tilhorende andre Tapper end

dem, som have anmeldt åt villo tage Ophold i" Distriktet, vare paa

Flytning gjennem samme eller forovrigt ophold t sig der, skulle ogsaa

disse fremmede Tapper i et til Antallet af deres Ren svuren de Forhold

deltage i Erstatningen. Liden Straekninger, bror Distriktsinddeling ei

er ivserksat, Under den her fastsatte Feellesansvarlighed ikke Sted.

4. Skeer Skade paa Edmark, som ikke o venfor er omhandlet, saa åt Jordens

Eier eller Bruger derved kommer til åt savne fornodent Bete för

sit Bofee, erstattes Skaden ligeledes efter samme Forskrifter, som her

ovenfor ere givne. Dog skal det, hvad särskilt angaaer Tromso Amf,

ikke medfore Erstatningsansvar, om Ren komme ind og bete paa saa dan

Edmark i Liden för hvert Aars 8de Juli, naar denne Frihed kun ikke

af Lapperne benyttes saaledes, åt Enkeltmand derved i vsesentlig Grad

bebyrdes.

§ 10.

Er under Tappers Ophold i Norge Skade ved deres Ren tilfoiet nogen

dersteds Boende, saaledes som i § 9 omhandlet, og vil den Skadelidte gjore

sin Ret til Erstatning gjeeldende, skal han snarest muligt lade tilkalde 2

uvillige og kyndige Mcend, der samtidigt bor mode paa Aastedet samt efter

foretagen Besigtelse af Skaden og Endersogelse af sammes Oprindelse derom

afgive Erklsering efter bedste Skjon, saaledes som de med sin Ed villo försvar.

Til denne For retning skal den Skyldige, om häri er kjendt, samt,

naar Skaden er skeet ind en Opsynsdistriktet, tillige vedkommende Öpsynsmand

för de Tapper, som der have sit Tilhold, og hvis disse tilhore begge

Tiger, saavel den norske som den svenske Opsynsmand tilkaldes. Er der

ikke Ad gång til åt forkynde saadan Kaldelse för Vedkommende luden 48

Timer efteråt Skaden er opdaget, tilkaldes i Stedet eu af de i Ngerheden

veerende Tapper, eller, naar Skaden er skeet luden Distrikt, hvor bände

norske og svenske Tapper opholde sig, eu af hvert Folk. hinder heller ikke

Jette sig gjore luden nysanforte Frist, eller udebliver nogen af de tilkaldte

iVbend, skal Forretningen dog derför ikke opholdes.

Bill. till Riksd. Prot. 1871. 1 Samt. 1 Afd.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

§ 11-

Dersom Erstatningssporgsmaalet ikke ved den i § 10 nsevnte Förr öfning

bliver afgjort i Mindelighed, paaligger det den Skadelidte, om lian

vil forfolge sin Erstatningspaastand, snarest rimligt för Distriktets Lensmand

åt begjsere ny Besigtelsesforretning paa Aastedet til Värdering af Sk ad en.

Til denne Besigtelsesforretning, som afholdes af Lensmanden med 2 Lagrettesmsend,

hvilke lian opnoevner bland! det i Lov af 28 August 1854

§ 18 foreskrevne Udvalg, skal den Skyldige, eller, hvor der er Sporgsmaal

om sand an Fgellesansvarlighed, som i § 9, 3 clio Led, omhandles, vedkommende

Opsynsmand indvarsles ved Kaldelse, som bor forkyndes senest Dagen

for Forretningen, om den, som skal indvarsles, opholder sig Liden en Omkreds

af 2 Mål fra Forretningsstedet. Opholder lian sig i lsengere Afstånd

fra samme, forkenges Varseistiden med 24 Timer för hver fulde 2 Niil.

Ved Besigtglsesforretningen skal den Skadelidte fremstille de Nämd, som liave

atholdt den förste Besigtelse, eller, hvis (fertil ikke er Anledning, fremleegge

deres skriftlige Bevidnelse om dennes LTdfald. I fornodent Fald bor lian

derhos forevise det Hjemmelsdokument, hvorpaa hans Eiendoms- eller

Brugsret til den Mark, paa hvilken Skaden er skeet, grunder sig. De

Nämd, som afholde Forretningen, skulle — saavidt muligt — soge åt tilveiebringe

og i Protokollen indtage noiagtig Förklaring angaaende Skadens

Oprindelse og Omfång, Stedets Belägenhet! og Beskaffenlied, om Marken er

indhegnet eller uindhegnet in. m. saavelsom ogsaa om den eller de Personer,

der eie de Ren, som have bevirket Skaden, disses Antal og Storrelsen af de

Hjorde, de tilhore. Enhver, som er tilstede der, hvor Forretningen holdes,

er pligtig til paa Lensmandens Opfordring åt afgive Förklaring om Alt,

som kan vsere flarn bekjendt, og tjene til Oplysning i Sägen, og staar han

för Indholdet af sin Förklaring til Ansvar, som om den var afgivet för

Botten. Skjonsmsendene skulle ved Taxten läge noie Hensyn saavel til

Jordens Beskaffenhed och Frugtbarhed, dens större eller mindre Fyllning

eller Dyrkning, Avlingens Godhed, og hvorvidt Loke ogsaa har bidraget til

Skaden, som ogsaa, hvor Skade er anrettet paa Edmark, til de Omsteendigheder,

hvorpaa efter § 9 sidste Led Erstatningspligten i dette Luftelde heroer,

samt til enhver anden Omstsendighed, som har Indflydelse paa Skadeserstatningens

Storrelse. Lensmanden har ved Taxten ikke Stemme, undtagen

i Tilfaelde af Uenighed mellem Skjonsmmndene, i hvilket Fald han gjor

Ed slaget. Fora vr ig t bor Msendene afgive til Protokollen Erkhering under

Eds Tilbud, hvis de ikke forhen have Magt Lagrettesed, eller i Kraft af

tidligere Ed om, åt Taxten er afgivet efter Overbevisning og bedste Skjon.

Lensmanden bor, forinden Forretningen begynder, foreholde Skjonsmsendene

de Pligter, som paa Grund af foranstaaende Bestemmelser pank vite dem og

derom gjore Tilforsel i Protokollen.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl,. Majtts nåd. Prop. om antagande af en Förord!), rör. Lapparm i Sverige och Norge. 195

luden Forretningen slotter, skal Lensmanden ange att tilveiebringe

Förlig mellem Parter ne. Indgaaes Förlig, bär dette samme Virkning, som

om det var indgaaet ved Forligelsescommissionen. Det Skjon, som omhandles

i denne §, kan i Tilfelde af Rettergaang forandres af Dommer og Lagrette,

om samme dertil Ande Grund. För åt afholde de i denne § omhandlede

Skjonsforretninger, tilkommer Lensmand og Lagrette samme Godtgjorelse,

som ved Lov er eller vorder dem tillagt för lignende För reta inger i

Anledning af Skadetilfoielser af Bofe.

§ 12.

Kan Sägen heller ikke under den i foregaaende § omhandlede Forretning

afgjores ved Förlig, bär Lensmanden, dersom den Skadelidte förlänger

det, åt indsende tidskrift af Forretningen med derunder fremlagte

Dokumenter til vedkommende Amf mand, ledsaget af sin Erkfering angaaende

de Meends Trovaerdighed, der have af bold t den forelobige Besigtelse,

hvarefter Amtmanden strax eller efter foretagen yderligere Undersegelse, om

saadan findes nödvändig, afgjor, om der er skjellig Grund til Sags Anfeg.

I bekreeftende Fald foranstalter han Tiltale i de för offentliga Politisager gjteldende

Förmer mod den eller dem, som enten ved de fremkomne Oplysninger

man ansees overforte åt vivre de Skyldige eller iföl ge § 9 ere de för

Tilfeldet Erstatningspligtige. Sager af dette Slags blive efter Örnsten dighederne

åt behandla enten ved Extraret eller ved Thingene. Det skal staa

Piltalte frit för åt lade mode ved Sagforer.

Er Skede af heromhandlede Beskaffenhet! vel skeet, men af saa länge

Betydenhed, åt den ikke staaer i rimeligt Forhold til de med dens Paatale

forbundne Omkostninger, anordnes ikke Tiltale af det Offentlige, hvorimod den

til Amtmanden indsendte Udskrift med Bilage tilstilles den Skadelidte med

Tilkjendegivende, åt det överlädes til barn selv ved privat Sogsmaal åt indtale

sin Ret, i hvithet Fald Nodvendigheden af Sägens Paaklage til Forligelsescommissionen

bortfalder.

Sogsmaal til Indtale af Erstatning för Skada af Ren udfores paa de

Steder, hvar Inddeling i Opsynsdistrikter ikke Under Sted, overeensstemrnende

med denne Lov, saavidt den derpaa er anvendelig, dog åt Sägen ikke paatales

af det Offentlige.

§ 13-

De i §§ 10, 11 og 12 med Hänsyn til Behandlingen af de deri omhandlede

Erstatningssporgsmaal giv ne For skrifter komma ikke til Anvendelse

paa deslige Sporgsmaal, naar de opstaa i Sverige, i hvithet Fald de derimod

behandles efter der gjseldende Lov.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Bil. till K ongl. Maj:ts nåd. Ftop, om antagande af en Förordn. rör. Lnpparne i Sverige och Norge.

§ H,

1. Sogsmaal mod Lapper i Anledning af saadant Faellesansvar, som i § 9

er omhandlet, skal rettes mod den Opsynsmand, som var ansat i Distriktet

paa den Tid, da Skaden skeede. Hare til namne Tid Tapper

fra begge Rigel1 der bart Tilhold, skal saavel den svenske som den

norske Opsynsmand indstaevnes. Opsynsmanden steevnes til paa vedkommende

Lappers Vegne åt svara i Sägen samt modtage Dom angaaende

Udredelse af Skadeserstatningen tilligemed samtlige Ömkostninger.

2. Dersom Opsynsmanden troer sig istand til åt k änne paavise, ved hvis

Reen Skade er foraarsaget, eller åt ogsaa andre end -de under hans

Tilsyn staaende Tapper bor svare för Skaden, skal han lade den eller

de Skyldige, eller i sidste Fald dem, mod hvem Paastand om Deelagtighed

i Erstatningspligten freinssettes, indstrevne til under Et åt svare

i Sägen.

3. divis der i de i denne § omhandlede Tilfselde ikke er Ad gång til åt

stsevne Opsynsmanden, skal Stgevningen forkyndes för de Tapper, mod

hvem Ansvar soges gjort gjeeldende, og gjeelder da för disses Vedkommende,

hvad ovenfor i denne § om Opsynsmand er bestemt.

§ 15.

Tapper, som i Benböld til foranstaaende Bestemmelser ere blev ne

idomte Fsellesansvar för indtruffen Skade, eller efteråt Värdering af Skaden

overeensstemmende med § 11 har fundét Stod have indgaaet Förlig om Erlseggelse

i Fsellesskab af en ikke större Erstatningssum, end der ved saadan

Värdering er bestemt, med paalobne Ömkostninger, have Rot til mod den

eller dem, som have foraarsaget Skaden, forsaavidt Kund sk a b derom senere

erholdes, eller mod andre Tapper, som paa den tid, da Skaden skeede, havde

Ren inden Distriktet og saaledes bor deltage i Skadeserstatningen, åt reise

Sogsmaal om Tilbagebetaling af det idomte eller omforligte Erstatningsbelob

eller den Reel af samme, som falder paa de ovrige Tapper. Saadant Sogsmaal

maa dog senest anhaengiggjores luden 2 Aar efteråt Skaden er skeet.

§ 16.

Lovligt Varsel til Tapper, uaar de i deres Hjemland steevnes til en

Domstol i det andet Rige, er i Almindelighed 3 Maaneder, men ikkun 6

tiger, naar den, der steevnes, opholder sig i et Amt eller Lehn, hvis Greendser

stode til det Lehn eller Amt, hvari den Domstol findes, til hvilken Indkaldelsen

skeer. Den, hvis Opholdssted ikke kjendes, gives 3 Maaneders

s. 197 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lappar ne i Sverige och Norge. 197

Varsel gjennem Steevningens Lysning ved eller i Sverige i Kirken i det Sogn,

hvor lian senest horte hjemme.

§ 17-

Dersom Mogen ulovligen folder eller rats handier Lappernes Ren, skal

lian förliden fukt. Erstatning för Skaden erfogge Roder af indtil 10 Speciedaler

eller 40 Rigsdaler Rigsmynt, saafremt i like Förseelsen efter den almin delige

Lovgivning med forer större Ansvar. Samme Bestemmelser gjeelder, om Mogen

med Forsret eller af grov Uagtsomhed forvolder, åt Ren ved Skraemmeskud,

Hunde eller paa nogen anden utilborlig Maade ufredes paa sina retmsessige

Opholdssteder, eller seger åt fordrive dem delfin.

Maar nogen Lap för vedkommende Lensmand forer Hage o ver sandal!

Forngermelse, som ovenfor ömkan diet, skal R ensam oden efter forelobig

Undersogelse snar est muligt — saafremt lian ikke formaaer mellem Par ter ne

åt tilveiebringe Förlig, i Tilfelde al hvis Opnaaelse Strafansvar bortfalder,

— gjore Indberetning om Sägen til Amtmanden eller Landshövdingen, som,

hvis der findes Foie til åt draga Mogen til Ansvar, skal foranstalte Sägen

paatalt af det Öffentlige, i Morge efter de i § 12 indeholdte Forskrifter,

men i modsat Fald sender Indberetningen til den Skadelidte med Tilkjendegivende,

åt det överlädes til denne selv åt anhsengiggjore Sägen för Retten,

i hvilket Fald den dog ikke behover först åt paaklages ved Forligelsescommissionen.

§ 18.

De i §§ 3 og 7 omhandlede Overtrsedelser paatales i Norge efter Amtmandens

Föranstaltning ved Politiret. I Sverige skulle Overtnedelser af disse

''§§ ogsaa vivre underkastede offentlig Paatale.

§ 19.

Domino, hvor ved Mogen i det ene Rige er feidet til Roder efter denne

Lov eller til Erstatning för Skade af Ren, kunna'' fuldbyrdes af vedkommende

Myndigheder i det andel Rige, forsaavidt Dommen er endelig eller Apellationsfristen

er udloben. Som end eif ge ansees ogsaa de Domme, der enten

ere vedtagne af Domfeldte eller, forsaavidt angaaer Domme i offentlig anlag!

Sag, ere blevne forkyndte för den Domfeldte, oden åt han har begjgert Paaanke.

Maar Fuldbyrdelse af en i det ene Rige afsagd Dom skal skee i det

andel, har Vedkommende åt henvende sig til Amtmanden eller Landshövdingen

i det Amf eller Lehn, hvor Dommen er afsagd. Er foranforte Betingelse

s. 198 Kontrollera mot PDF

198 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Vrop. om antagande af eu Förorda, ror. Lapparne i Sverige och Norge.

för Fuldbyrdelsen tilstede, har denne med Bevidnelse beröm åt oversende Dokumenterne

til vedkommende Landshövding eller Amtmand i det andel Rige,

som foranstalter Dommen fuldbyrdet og det inddrevne Belob tilstillet forstneevnte

Amtmand eller Landshövding.

De her om Domino givne Forskrifter gjadde ogsaa om saadanne i

Sporgsmaal om Erstatning för Skade, som i denne Lov omhandles, indgaaede

Förlig, der ha ve Doms Kraft, og bor vedkommende Amtmand eller Landshövding,

naar saadant Förlig, indgaaet i det ene Rige, sendes til Fuldbyrdelse

i det andel, tillige meddela Brunering om, åt Förtiga t efter det forstnsevnte

Lands Love har samme bindande Virkning som en andelig Dom.

Med Hänsyn til Boders Afsoning forholdes efter Lovgivningen i det

Rige, hvar Boderne soges inddrevne.

§ 20.

1 Sverige skal Förbindelse af norske Lomme, afsagte i Henhold til

nmrveerende Lov, og Indhentelse af Domfgeldtes Erkleering angaaende sammes

Appel skee ved Kronebetjenten med Vidne eller ved 2 Nmvndemeend. I

Sager, der ifolge § 14 ere rettede mod vedkommende Opsynsmand, skal Dommen

forkyndes för Opsynsmanden, der har åt afgive Erklmring angaaende.

dans Appel.

§ 21.

I de Seger, hvari norsk Lap er Bart i Sverige eller svensk Lap er

Part i Norge, Under Brug af stämpla! Papir ikke Sted.

§ 22.

Forovrigt blive de i hvart Rige i Almindelighed gjaddende Lova åt

använda med Hänsyn til Lapparne under deras Ophold dersteds.

§ 23.

Naar der i denne Lov handlös om Lapparnas Ren, forstaaes derved

ikke alene deras egne, man ogsaa Ändras Ren, der ere under deras Filsyn.

Fastboende Reneiere hava, forsaavidt de selv vogte sin Ren, med Hänsyn

til dissa samme Rettigheder og Förpligtelse!1 som Lapparne.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kanyl. Maj-.ts nåd. trop. om antagande af en Färordn. för. Lapparne i Sverige och Norge. 199

§ 24.

Erabeds- og Bestillingsmaend, isserdeleshed Amtmeend o g Landshovdinger,

skulle have Indseende med, åt de overflyttende Lapper ikke krsenkes i

Udovelsen af de dem til lag te Rettigheder.

8 9r4

Kongen kan afgive Bestemraelser om, åt 0, Halvo eller andel Omraade

ved Lysten, hvor Benkol det i serdeles Grad er den jordbrugende Befolkning

til Uleilighed, unddrages Lappernes Betesret, imod åt der anvises dem förnöden

Betesmark paa Strsekninger Isengere inde i Landet, som dertil kunne

ansees tjenlige.

§ 26.

Viser det sig nodvendigt i det i förrige § omhandlede 0iemed, eller knat

aabne Lapperne de fornodne Vele til deres Betesmarker, åt anvende Jord,

som er i privat Eie eller Brug, er Eieren eller Brugeren, naar det af det

Offentlige forlanges, pligtig åt afstaa samme mod Erstatning, hvilken i Mangel

af mindelig övereenskomst bestemmes ved Taxt. I Sverige forholdes

hermed efter gjseldende Förordning angaacnde Jorda Afståelse til offentligt

Brug.

§ 27.

De Bestemraelser i denne Lov, som ord ne Forholdet mellem Lapperne

og den jordbrugende Befolkning, gjselde ikke inden Finmarkens Amt. Skulde

svensk Lap ange Sommerbete i nsevnte Amt för sine Ren, gaaer han ind

under de för Amtets norske Lapper särskilt gjseldende Bestemraelser.

§ 28.

Denne Lov trseder i Kraft under Betingelse af, åt tilsvarende Bestemmelser

vedtages för Sveriges Vedkommende og da foa den Dag, som Kongen

för begge Diger fastssetter. Era samme Dag ophorer Iste Tillägg eller

Codicil til Grsendsetraktaten af V18 October Iföl åt vsere gjseldende. Beslutning

om Ophsevelse af eller Förändring i denne Lova Bestemraelser er i

hvert Rige, forsaavidt de vedkomme det andel Rige eller dels Undersaatter,

först gjseldende, naar tilsvarende Beslutning er fattet fra den anden Side.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200 Bil. till Kongl. Maj:is nåd. Prop. om antagande af eu Förorda, rör. lappande r Sverige och Norge.

Protokoll öfver ett Justitie-Departenients-Ärende, hållet

inför Hans Maj:t Konungen uti Sammansatt Svenskt

och Norskt Stats-Råd å Stockholms Slott Fredagen

den 25 December 187 0,

i närvaro af:

Hans Excellens Justitie-statsniinistern Herr Adlercreufz,

Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena

Herr Grefve Wachtmeister, .

Hans Excellens Norske Statsministern Herr Sibbern,

Svenska Statsråden: Bredberg,

Abelin,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alstra'',ner,

Norska Statsråden: Manthey,

Falsen,

Justitieråd en: Södergren,

Strar dberg.

Statsrådet Berg anmäldes vara af sjukdom hindrad att donna dag i

Stats-Rådet uppkomma.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde att, efter det Kong].

Maj:t uti sammansatt Svenskt och Norskt Stats-Råd den 22 September nästlidne

år förordna!, att Norska Regeringens utlåtande skulle inhemta öfver

det samma dag af dåvarande Herr Justitie-statsministern till protokollet afsina,

af motiver åtföljda omarbetade förslag till förordning rörande Lapparne

i de förenade Konungarikena Sverige och Norge, så både Norska Statsrådsafdelningen

i Stockholm, i följd af" nådig resolution den 1 September innevarande

år, till Hans Excellens öfverlemnat afskrift af Norska Regeringens

Indstilling den 1 2 nästförutgångna Augusti tillika med ett på de i Indstillin
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

Bil. till Konyl. Majtts nåd. 1''rop. om antagande af eu Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norge. 201

gen utvecklade åsigter grundad!, i vissa delar från det förenämnda afvikande

förslag till lag i ämnet.

Sedan Hans Excellens redogjort för innehållet häraf, yttrade Hans

Excellens:

”1 hvad till sammansatta Svenska och Horska Stats-Rådets protokoll

den 22 September 1869 af dåvarande Herr Justitie-statsministern yttrades

dels om råtta förståndet af 1751 års gränstraktat i hithörande delar samt

den utgångspunkt, som deraf vore att hemta för ifrågavarande lagstiftning,

dels om det verkliga behofvet af en sådan lagstiftning till undanrödjande af

nu rådande laglöshetstillstånd, och dels om lämpligheten deraf, att för de

Lappar, hvilka uppehålla sig inom ett visst område, bestämmes gemensam

ansvarighet för skada af renar i de fall, der upphofsmannen till skadan ej

kan uppdagas, instämmer jag till alla delar, äfvensom jag mot komiterades

förslag, sådant det vid samma tillfälle i omarbeta^ skick framlades, ej funnit

skäl till andra erinringar, än dem, hvilka jag i sammanhang med yttrande

öfver de i Norska Regeringens Indrifning gjorda anmärkningar mot det omarbetade

förslaget i de delar, der Norska Regeringen ansett det ej höra Godkännas,

nu går att framställa, dervid följande nummerordningen af paragraferna

i komiterades förslag.

§ 1.

Sednare punkten synes mig'' böra utgå, enär meningen ej varit samt

skäl ej heller förefinnes att om nationaliteten för Lapps hustru och barn

stifta andra regler, än dem som i allmänhet äro gällande för hustru och

barn i förhållande till deras man och fader.

§ 2.

Rätta tydningen af de i Justitie-statsministerns omarbetade förslag ur

l:a codicillen till 1751 års gränsetraktat upptagna orden ”lika med landets

egna undersåter” har, på sätt Norska Regeringen anmärkt, varit mycket

omtvistad, i följd hvaraf och då förslaget i öfrigt innehåller erforderliga bestämmelser

till utstakande af Lappa nies rättigheter de ifrågavarande orden

torde kunna utgå.

§ 5-

Intagandet i donna § af bestämmelserna om expropriation är beroende

på huruvida § 24 i komiterades förslag linnés höra utgå, hvarom jag iramBih.

till Riksd. Frat. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Bil. till Kong!. Mgjits nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norye.

deles. får yttra mig. Till denna § torde emellertid i alla händelser höra fogas

ett tillägg, innefattande förut saknadt uttryckligt stadgande derom, att,

der gamla nödiga renvägar genom rödjning, uppodling eller uppförande af

hägnad blifvit stängda, de genom Statens föranstaltande åter skola göras för

Lapparne tillgängliga.

§ 7.

För åstadkommande af en begränsning i uppsyningsdistrikternas storlek,

anser jag lämpligt att den af Justitie-statsministern i sådant hänseende

föreslagna bestämning bibehålies, äfvensom jag tror det vara af vigt att alla

frågor, om och huru indelning i dylika distrikt må ega rum, blifva beroende

af Lönnligen och ej, såsom i det af Norska Regeringen nu afgifna lagförslaget

synes vara medgifvet, kunna öfverlåtas åt underordnad myndighet.

§ 8.

Enär den i förevarande § med böter belagda förseelse att före flyttning

till annan socken i hemlandet eller öfver gränsen till det andra riket

icke till länsmannen i hemorten aflemna föreskrifven uppgift eller dervid

oriktigt uppgifva antalet af de renar, som skola medföras, rätteligen lärer

höra blifva föremål för beifran å den ort, dit flyttningen sker, påkallas i sådan

syftning en förändrad redaktion af §:n i donna del.

§ 9.

Bestämmelsen i punkten a), att uppsyningsmannen skall förblifva i sitt

distrikt så länge Lappar uppehålla sig i eller äro under flyttning genom distriktet,

synes kunna för honom blifva alltför äfventyrlig samt alltså böra

utbytas mot åläggande att stadna i distriktet tilldess de under hans tillsyn

stående inflyttade Lapparne allmänt begifvit sig derifrån.

§ 10-

De i Justitie-statsministerns förslag i andra momentet uteslutna orden

”grof vårdslöshet vid renarnes bevakning” torde, på sätt Norska Regeringen

hemställt, åter höra i momentet upptagas.

I fjerde momentet synes mig den af Justitie-statsministern föreslagna redaktionsförändring

i fråga om Lapparnes rätt till renbete å utmark i Tromsö

amf böra, med anledning af hvad Norska Regeringen deremot anmärkt, utbytas

mot en bestämmelse, innehållande att ersättningsskyldighet för Lap
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Mnj:ls nåd. Prop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge. 203

parne ej eger ruin, om renar komma in och beta å tillåten utmark derstädes

under tiden före den 8 Juli hvarje år, när denna förmån ej af Lapparne

begagnas sålunda, att någon jord eg are eller innehafvare särskild! derigenom

i väsendtlig män betungas.

§ 15 i Justitie-statsministerns förslag.

Emot det af Norska Regeringen föreslagna tillägg till denna §, som i

komiterades förslag icke har någon motsvarande, finner jag intet att erinra.

§ 19.

Sedan Norska Regeringen hufvudsakligen ingått på hvad Justi tie-statsministern

vid donna § föreslagit, bär jag endast att erinra, det den nu framlagda

Norska redaktionen icke är på de Svenska förhållandena fullt användbar,

hvadan en förändring i dess affattning måste ega rum.

Lika med Norska Regeringen tror jag en särskild § höra tilläggas med

bestämmelse om sättet för kungörande i Sverige af Norsk dom och inhemtande

af den sakfälldes förklaring, huruvida lian påyrkar domens pröfning

af högre Rätt, och bär jag i fråga om donna §:s innehåll, sådant det af

Norska Regeringen bl hvit föreslaget, ej något att anmärka.

§ 24.

Emot de erinringar, som från Norsk sida blifvit framställda, tilltror

jag mig icke att påyrka ett enkelt uteslutande af donna §, helst det icke

bör kunna betvifias, att, då fråga uppstår om att undandraga ett område

från Lapparnes rätt till renbete mot det att ett nytt sådant dem anvisas,

noggrann pröfning kommer att ega ruin, huruvida det ifrågasätta vederlaget

må anses dertill tjenligt. Det synes dock nödigt att ordalagen väljas sa, att

den på nämnda sätt förbehålliia höghetsrätten i lika man kommer båda rikena

till godo.

Om hvad jag rörande denna § yttrat af Eders Kongl. Maj:t godkänues,

torde såsom följd deraf i eu näst derefter kommande § upptagas de nödiga

stadgandena om expropriation.

I enlighet med de af mig sålunda uttalade åsigter och med iakttagande

af några mindre redaktionsförändringar, der sådana synts mig till meningens

förtydligande påkallade, har inom Justitie-Departementet lagförslaget

blifvit ytterligare omarbetad!; hvithet sålunda förändrade förslag jemte ett

motsvarande, på Norska språket affattadt, jag nu anhåller att få Eders Kongl.

Maj:t förelägga.”

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Bil. till Kongl. Mcij:ts nåd, Prop. om’ antåg unde of en Förorda, rör. ~ Loppor ne i Sverige och Norge.

Dessa förslag voro af den lydelse, som bilagorna Ditt. A. och B. vid

detta protokoll utvisa.

Slutligen hemställde Hans Excellens att Kongl. Maj:t täcktes besluta

att föreslå Sveriges Riksdag och Norges Siorthing vid deras nästa samman
träden

att antaga nu framlagda förslag till förordning rörande Lapparne i

de förenade Konungarikena Sverige och Norge samt att nådiga Propositioner

härom måtte i hvardera rikets särskildta Statsråd utfärdas.

De närvarande medlemmarne af den Norska Statsråds-afdelningen yttrade

i underdånighet: ”åt de i Beskaffenheden af de af Hans Excellens Herr

Justi tie-Statsministeren foreslaaede Forand ringer og na vanligen forsaavidt angaaer

Affatningen af dåde § i Hd kastet, hvar ved sees kun åt v a; re tilsigtet åt fastssette

en berettiget Reciprocitet för Sveriges Nedkommande, ikke have fundet

nogen Beteenkelighed ved åt tiltraede Antagelsen af nsevnte Forandringer.”

Justitierådet Södergren åberopade i underdånighet sitt uti detta ämne

i Högsta Domstolen afgifna yttrande, såväl i hvad angick den allmänna synpunkt,

hvarunder Justitierådet funnit sig hafva att uppfatta förevarande lagstiftningsfråga,

som ock i de särskilda delar af det hos Högsta Domstolen

granskade förslaget, som i sin väsendtligt syftning äro bibehållna uti det af

Hans Excellens Herr Justi tie-statsministern nu anmäld ta.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde uti Hans Excellens Herr Justitiestatsministerns

ofvanberörda hemställan;

Och behagade Hans Maj:t Konungen densamma i nåder

bifalla.

In fidem

C. J. Björkman.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!. Maj-.is nåd. Pr ap. om antagande af en Förordna rör. Lapparnr. i Sverige och Kargt. 205

l

Bil. Litt. A.

Bil. Litt. B

UDKAST

til

LOV

angaaende Lapperne i de forenede Rigel- Norge og Sverige.

§ 1.

Enhver Lap, som paa den her nedenfor tilladte Maade vil flytte med

sins Ren from og tilbage niellera Norge og Sverige, skal värre enten norsk

eller svensk Undersaat.

§ 2-

Vasker norsk Lap åt blive svensk eller svensk Lap åt blive norsk

Undersaat, skal, naar iovrigt derför ingen lovlig Hind ring er, Udflytningsattest

paa Forlangende meddeles bara af vedkomraende Foged og Sogneprsest.

Dog er han ikke fri för Skatter eller andre offentliga Forpligtelser i det

Rige, hvis Undersaat han liidtil har vseret, forinden han, overeensstemmende

med de i det andet Rige derom gjaeldende Forskrifter, er bleven dettes

Undersaat og har forevist Attest beröm hos förnär väte Embedsramnd.

§ 3-

Lapperne have Frihed til oärlig åt flytte med si ne Ren fra det ene

Rige ind i det andet og åt opholde sig paa de Steder, hvor hvart Riges

Lapper efter gammal Saedvane hidindtil have sogt hen, samt under lagttagelse

af de Förskrifter, som indehokles i denne Lov, åt betjena sig af Land og

Vand saavel til egen og deras Rens Underholdning, som til Jagt og

Fiskeri. Medmindre vedkommende Jordeieres eller Brugeres Samtykke dertil

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 Bil. till Kongl. MajUs nåd. Prop om antagande af en Förorda, rör, Lapparne i .Sverige och Norge.

erhverves, maa svenske Lapper med sine Ren ikke opholde sig i Norge til

andre Tider af Aar et, end i Mai, Juni, Juli, August og September Maaneder,

eller norske Tapper under de naevnte Maaneder med sine Ren opholde sig

i Sverige. O ver tr sedelse af detté Förbud straffes med Roder, förste G ång indtil

10 Speciedaler norsk Mynt eller JO Riksdaler svensk Rigsmynt og i Gjentagelsestilfselde

indtil det Dobbelte.

§ 4.

Under sit Ophold paa de i § 3 ommeldte Steder ha ve Lapperne Rot

til i Sko v åt betjena sig til egen Fornodenhed af Fort og Vindfald og i

Statens Sko v tillige af vaxande Lavtrseer. Hvad de vidare tiltrsenge af Trävirke,

maa ikke tagas liden Eierens Tilladelse.

§ 5.

Med Tydning, Uyrkning'' eller Indhegning af Jord maa Lapperne ikke

berövas saadanne gamle Renveie, som framdeles ere för dem fornodne. Ere

saadanne Vele al Freda paa ommeldte Maade blåvite stengte, skulle de ved

offentlig Föranstaltning igjen aabnes för Lapparne.

§ 6.

De Straekninger, i h vilka Lapperne suga Bete för sina Ren, bli ve, hvar

saadant til lida valsa af det fornodne Opsyn med Lapperne og deras Dyr

lindas förnöden!, åt inddele i sserskilte Opsynsdistrikter, luden hvilka de Lapper,

som der opholde sig med sina Ren, skulle i de Tilfadde og paa den

Maade, som nedanför marinera omhandles, vare underkastade Feellesansvarlighed

för Skada, som af Rensdyrene tilfoies den jordbrugende Befolknings

Eiendom.

För åt eu Strykning, hvar Lapperne hava Rot til åt saga Bete för

sina Ren, skal kunna medtages under Distriktsinddelingen, maa der findes

eller aabnes Renveie til samme af saadan Beskaffenhed, åt Lapperne ved

åt betjena sig af dem kunna med tilborlig Bevogtning afludda Renarna fra

de tilstodende Eiendom me. Distrikterne bor bestämmes saaledes, åt de Ren,

so in der saga Bete, efter hvad Erinring om Dyrenes Natur Lerer, i Almindelighed

kunna antagas under Betningstiden hvarken åt villa komma til åt dela

sig i stadigt fra hinanden adskilte Flokke, eller af egen Drift gaa o ver til

et andet Distrikt.

I hvilka Trakter Distriktsinddeling skal finde Stad samt Distrikternes

Grtendser bestämmes af Rongen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förorda, rör. Lapparne i Sverige och Norqe, 207

§ 7.

Enhver Lap, som vil flytte med Ren til noget andel Lögn i Hjemlandet,

end det, hvori han horer hjemme, eller over Grsendsen ind i det

andel Rige, er förpligta! til för Hjemstedets Lensmand åt opgive sit eget og

medfolgende Huusfolks Navne, det Opsynsdistrikt eller, hvar Distriktsinddeling

ikke Under Sted, det Sogn eller andel lignende Omraade, inden hvilket

han agter åt taga Ophold, saavelsovn Anfallet af de Ren, lian vil före med

sig, og hvem der eier disse. Flytter Mogen eden åt have meddelt denne

Opgave, eller opgiver han sine Ren saameget som eu Tiendedeel under det

virkelige Antal, heder lian indtil 10 Speciedaler eller 40 Rigsdaler Rigsmynt.

1 hvert Rige skulle de Lapper, som have anmeldt, åt de ville

läge Ophold luden et og samme Opsynsdistrikt, ved eu Forretning, som

bestyres af vedkommende Lensmand, vrnlge af sin egen Nid te en Opsynsmand.

Maar Opsynsmanden er bl even vaigt, meddeles barn Beskikkelse som

saadan af Amf mande n eller Landshövdingen, hvarhos han af Lensmanden

erh cider en

hans Opsyn —- hvilken Fortegnelse tillige skal indeholde de af dissa overeensstemmende

med foranstaaende Bestemmelse til Lensmanden afgivne Opgaver.

Af dissa Fortegnelser ind sender desuden Lensmanden 2 Exemplarer

til Amtmanden eller Landshövdingen, som för de Lappers Vedkommende,

der flytte over til det andel Rige, oversender det ene Exemplar til deltes

Landshövding eller Amtman,! tilligemed Opgave over de valgte Opsynsmamd.

Skulde sidstnsevnte Landshövding eller Amtman,! finde, åt et större Antal

Ren, end Rummet med Rimelighed tillader, er opgivet för noget enkelt Distrikt,

har han åt henvise det overskydende Antal til nar mes te Distrikt, hvar

Rum findes, og derom åt underrede Amtmanden eller Landshövdingen i det

Rige, fra hvithet Flytningen skal sken, saa betimeligt, åt Lapperne k Linne

faa Kondska!) om den traf ne Bestemmelse, luden Flytningen foretages, liden

og Formen för Afgivelsen af de i denne § foreskrevne Opgaver, ligesom

ogsaa för Valg af Opsynsmamd, bestemmes af Amtmanden eller Landshövdingen,

hvilken ogsaa forovrigt, hvor disse Bestemmelser maatte vise sig utilstrmkkelige

til Oiemedets Opnaaelse, tryffel'' de dertil fornodne yderligere

Forfoininger.

§ 8.

Det paaligger enhver Opsynsmand:

a) åt indfinde sig i sit Distrikt senest til samme Tid, som de didhen först

ankommende Lapper, og åt forblive der, indtil de under hans Opsyn

staaende indflyttede Lapper i det Bele have begivet sig derfra;

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Bil. till Kovgl. Maj:ts nåd. Vrop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

b) luden 8 Båge efter Ankomsten til Distriktet for vedkommende Lensmand

åt forevise sin Beskikkelse tilligemed Fortegnelsen o ver de Lapper,

som hare anmeldt åt villo ta ge Ophold indela Distriktet, samt

tillige åt opgive det Sted, bror lian sedvanlig vil v inre åt traefFe;

c) åt erkyndige sig om de under hans Opsyn staaende Lappers Opholdssteder

saavelsom om dem, der flytte gjennem Distriktet, og i Tilfselde

af åt Lapper, som dike ere optagne paa Fortegnelsen, opholde sig der,

åt anmelde saadant för Lensmanden;

d) åt tilsee, åt Lapperne med Omhu vogte sina Renhjorde, og idetheletaget

åt befordre god Orden samt i Tilfselde af Tvistigfaeder med den jordbrugende

Befolkning sege åt bilsegge disse;

e) efter behörig Indkaldelse åt indfinde sig ved Besigtelser samt Syn og

Sk jon, der afholdes i Anledning af Skade, som Mogen opgivcr åt vaere

bleven flarn tilfeiet af Ren indela Distriktet, og naar derunder eller ved

forefaldende Rettergang Sporgsmaal opstaar om Skyldighed för de under

Opsynsmandens Tilsyn staaende Lapper til Fsellesansvar för opstaaet

Skade, da åt handle paa deres Vegne, hvorved han, om dertil findes

Grund, har Rot til paa naavnte Lappers Vegne åt indgaa Förlig om

Erstatning för Skade og derved foranledigede Skjons- og Sagsomkostninger;
f)

åt soge opdaget, ved hvis Ren opgiven Skade er blevet foraarsaget inden

Distriktet, og, naar han tilkaldes til Besigtelse, Syn eller Skjon

over Skaden, til Forretningen åt indkalde den eller de Skyldige, om

disse ere Opsynsmanden bekjendte.

Opsynsmaendene vaelges hven Gång för et Aar. De kunne undslaae

sig för Gjenvalg i ligesaa lång Tid som den, hvori de senest hare indehavt

Ombudet.

§ y- %

1. Det paaligger Lapperne ei alene noie åt läge sig i Agt för selv åt

tilfoie Landets Indvaanere nogen Skade paa deres Fiende in, men ogsaa

med Ornhu åt vogte sina Ren, saa åt Skade ikke af dem foroves.

2. Skade, som af Ren forvoldes paa Ägor, Eng, Udengsslaatter, Skov eller

Multebeerland, skal erstattes af den eller dem, ved hvis Ren Skaden

er foraarsaget. Gjores saadan Skade med Försatt eller förmedelst

grov Uagtsomhed i Dyrenes Bevogtning, skal den Skyldige desuden för

hver Gång bedc indtil 10 Speciedaler eller 40 Rigsdaler Rigsmynt,

hvilke Roder dog bortfalde, naar Förlig indgaaes om Skadeserstatningen.

Lap, af hvis Renvogter saadan Förseelse, som nys mevnt, er begaaet,

skal ansvare för Udredelsen af de Roder, som rnaatte idommes

Renvogtereu.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Jill. (ill Kong!. Mnj-.ts nåd. Vrop. om antagande af en Fdrordn. rör. Lapparna i Sverige och Norge. 209

3. Skeer Skade paa Eiendom af ovennaevnte Beskaffenhed inden saadant

Opsynsdistrikt, som i § 6 omhandlös, og kan det ikke opdages, ved livis

Ren Skaden er. foraarsaget, paahviler Erstatningspligten de Lapper i

Faelleskab, som have sit Tilhold i Distriktet, og skal Erstatningsbelobet

tilligemed Skjons- og Sagsomkostninger fordeles paa dem i Fördold til

det Antal Ren, hvarmed enhvar af dem tilhorer Distriktet. Der so in

paa den Tid, da Skaden skeede, Ren tilhorende andre Tapper end

dem, som have anmeldt åt villo taga Ophold i Distriktet, vara paa

Flytning gjennem samme eller forovrigt opholdt sig der, skulle ogsaa

disse from mede Tapper i et til Antallet af deras Ren svarande Fördold

deltaga i Erstatningen. Liden Strrekninger, hvar Distriktsinddeling ei

er ivserksat, Under den her fastsätta Fred esans varlighed ikke Sted.

4. Skeer Skada paa Ed in ark, som ikke ovenfor er omhandlet, säd åt Jordens

Eier eller Bruger derved kommer til åt savne fornodent Bete för

sit Höfsa, erstattes Skaden ligeledes efter samme Forskrifter, som her

ovenfor ere giv no. Dog skal det, hvad särskilt angaar Tromso Amf,

ikke medföra Erstatningsansvar, om Ren komma ind og bete paa saadan

Ed mark i Tiden för hvart Aars 8 de Juli, naar denne Frihed kun ikke

af Tapparna benyttes saaledes, åt Enkeltmand derved i vtesentlig Grad

bebyrdes.

§ io.

Er under Tappers Ophold i Norge Skada ved deras Ren tilfoiet nogen

dersteds Boende, saaledes som i § 9 omhandlet, og vil den Skadelidte gjore

sin Rot til Erstatning gjaddende, skal lian snarast renligt både tilkalde 2

uvillige og kyndige Nämd, der samtidigt bor mode paa Aastedet samt efter

foretagen Besigtelse af Skaden og Endersogelse af sammes Oprindelse derom

afgå ve Er klarning efter bedste Skjon, saaledes som de med sin Ed villa försvara.

Til denne For retning skal den Skyldige, om han er kjendt, samt,

naar Skodon er skeet inden Opsynsdistriktet, tidigt vidkommande Opsynsmand

för de Tapper, som der have sit Tilhold, og, hvis dissa tillröra begge

Rigel’, saavel den norske som den svenske Opsynsmand tilkaldes. Er der

ikke Ad gång til åt forkynde saadan Kaldelse för V edkomm ende luden 48

Timer efteråt Skaden er opdaget, tilkaldes i Sreder en af de i Nserheden

vserende Tapper, eller, naar Skodon er skeet luden Distrikt, hvar bonde

norske og svenske Tapper oz »bolde sig, eu af hvart Folk. Lader heller ikke

Jette sig gjore inden ny san forte Frist, eller udebliver någon af de tilkaldte

Nämd, skal Forretningen dog derved ikke opholdes.

liih. till Päksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Bil. till Kong1. Maj:ts nåd. Prop. om antagande af en Förordna rör. lapparne i Sverige och Norge.

§ ii
Der

som Er statningssporgsm aalet ikke ved den i § 10 na: väte Forretning

bliver afgjort i Mindelighed, paaligger det den Skadelidte, om han

vil forfolge sin Erstatningspaastand, snarast muligt hos Distriktets Lensmand

åt begjeere ny Besigtelsesforretning pa a Aastedet til Värdering af Skaden.

Til denne Besigtelsesforretning, som afholdes af Lensmanden med 2 Lagrettesmsend,

hvilke lian opnoevner bland! det i Lov af 28 August 1854

§ 18 foreskrevne Ed valg, skal den Skyldige,'' eller, bror der er Sporgsmaal

om saadan Fsellesansvarlighed, som i § 9, odie Led, omhandles, vedkommende

Opsynsmand indvarsles ved Kaldelse, som bor forkyndes senast Lagen

for Forretningen, om den, som skal indvarsles, opliolder sig in den eu Omkreds

af 2 Mil fra Forretningsstedet. Opliolder lian sig i Lenge re Afstånd

fra samme, forlsenges Varseistiden med 24 Timer för hver fulde 2 Mil.

Ved Besigtelsesforretningen skal den Skadelidte framställe de Msend, som have

afholdt den förste Besigtelse, eller, hvis dertil ikke er Anledning, fremLegge

deras skriftlig?. Bevidnelse om dennes Udfald. 1 fornodent Fald bor han

derhos förevisa det Hj emin elsd okument, hvorpaa hans Eiendoms- eller

Brugsret til den Mark, paa hvilken Skaden er skeet, grunder sig. De

Mmrnl, som afbilde Forretningen, skulle — saavidt muligt — soge åt tilveiebringa

og i Protokollen indtage noiagtig Förklaring angaaende Skadens

Oprindelse og Omfång, Stedets Beliggenhed og Beskaffenhed, om Marken er

indhegnet eller uindhegnet in. m., saavelsom ogsaa om den eller de Personer,

der eie de Ren, som have bevirket Skaden, disses Antal og Storrelsen af de

Hjorde, de tilhore. Enhvar, som er tilstede der, hvar Forretningen holdes,

er pligtig til paa Lensmandens Opfordring åt afgive Förklaring om Alt,

som kan vsere barn bekjendt og tjena til (^plysning i Sägen, og staar han

för Indholdet af sin Förklaring til Ansvar, som om den var afgivet för

Ratten. Skjonsmsendene skulle ved Taxten taga nota Hen syn saavel til

Jordens Beskaffenhed och Frugtbarhed, dens större eller mindre Rydning

eller Dyrkning, Avlingens Godhed, og hvarvid! Boise ogsaa har bidraget til

Skaden, som ogsaa, hvar Skada er anrätta! paa Udmark, til de Omstsendigheder,

hvorpaa efter § 9, sidst? Led, Erstatningspligten i detta Tilfselde heroer,

samt til enhvar anden Omstsendighed, som har Indflydelse paa Skadeserstatningens

Storrelse. Lensmanden har ved Taxten ikke Stamma, undtagen

i Tilfselde af Uenighed mellan! Skjonsmsendene, i hvilke t Fald han gjor

Udslaget. Föröfrigt bor Msendene afgive til Protokollen Frisering under

Eds Tilbud, hvis de ikke tårben have allagt Lagrettesed, eller i Kraft af

tidligere Ed om, åt Taxten er afgivet efter Overbevisning og bedste Skjon.

Lensmanden bor, forinden Forretningen begynder, foreholde Skjonsmsendene

de Pligter, som paa Grund af foranstaaendc Bestämmelser paahvile dem og

derom gjore Tilforsel i Protokollen.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majtis nåd. Prof. om antagande af eu Förorda, rör. tapparne i Sverige och Norge. 211

Inden Forretningen slåtter, skal Lensmanden soge att tilveiebringe

Förlig mellem Parterne. Indgaaes Förlig, har dette samme Virkning, som

om det var indgaaet ved Forligelsescommission.

Det Skjon, som otnhandles i denne §, kan i Tilfeelde af Rettergaang

forandres af Dommer og Lagrette, om samme dertil Ande Grund.

För åt afholde de i denne § omhandlede Skjonsforretninger tilkommer

Lensmand og Lagrette samme Godtgjorelse, som ved Lov er eller vorder

dem tillagt för lignende Forretninger i Anledning af Skadetilfoielser af Bofae.

§ 12.

Kan Sägen heller ikke under den i foregaaende § omhandlede Forretning

afgjores ved Förlig, har Lensmanden, dersom den Skadelidte förlänger

det, åt indsende tidskrift af Forretningen med derunder fremlagte

Dokumenter til vedkommende Amtmand, ledsaget af sin Erklaering angaaende

de Meends Trovserdighed, der have afholdt den forelobige Besigtelse,

hvorefter Amtmand en strax eller efter foretagen yderligere Unclersegelse, om

sand an tindes nodvendig, afgjer, om der er skjellig Grund til Sags Anlseg.

I bekrseftende Fald foranstalter han Tiltale i de för offentlige Politisager gjseldende

Förmer mod den eller dem, som enten ved de fremltomne Oplysninger

maa ansees overforte åt vsere de Skyldige eller ifolge § 9 ere de för

Tilfeeldet Erstatning spligtige. Sager af dette Slags blive efter Omstsendighederne

åt behandla enten ved Extraret eller ved Thingene. Det skal staa

Til talte frit för åt lada mode ved Sagforer.

Er Skade af heromhandlede Beskaffenhed vel skeet, men af saa vinge

Betydenhet åt den ikke staar i rimeligt Forliold til de med dens Paatale

forbundne Omkostninger, anordnes ikke Tiltale af det Offentlige, hvorimod den

til Amtmand en indsendte tidskrift med Bilaga tilstilles den Skadelidte med

Tilkjendegivende, åt det överlädes til barn selv ved privat Sogsmaal åt indtale

sin Ret, i hvithet Fald Nodvendigheden af Sägens Paaklage til Forligelsescommissionen

bortfalder.

Sogsmaal til Indtale af Erstatning för Skada af Ren udfores paa de

Steder, hvar Inddeling i Opsynsdistrikter ikke Under Stad, overeensstemmende

med denne Lov, saavidt den derpaa er anvendelig, dog åt Sägen ikke paatales

af det Offentlige.

§ 13-

De i §§ 10, 11 og 12 med Hänsyn til Behandlingen af de deri omhandlede

Erstatningssporgsmaal givno Forskrifter komma ikke til Anvendelse

paa deslige Sporgsmaal, naar de opstaa i Sverige, i hvithet Fald de derimod

behandlas efter der gj seid ende Lov.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Bil. till Körtel. Maj:ts nåd. Trop. om antagande af en Förordn. rör. Lappar ne i Sverige, och Norge.

§ 14.

1. Sogsmaal mod Lapper i Anledning af saadant Fa;liesansvar, svin i § 9

er omhandlet, skal vettes mod den Opsynsmand, som var ansat i Distriktet

paa den Tid, da Skaden skeedc. Have til neevnte Tid Tapper

fra begge Diger der liavt Tilhold, skal saavel den svenske som den

norske Opsynsmand indstaevnes. Opsynsmauden staevnes til paa vedkommende

Lappers Vegne åt svara i Sägen samt modtage Dom angaaende

Udredelse af Skadeserstatningen tilligemed samtlige Omkostninger.

2. Dersom Opsynsmauden troer sig is tand til åt kunne paavise, ved hvis

Ren Skada er foraarsaget, eller åt ogsaa andre end de under hans

Tilsyn staaende Tapper her svara för Skaden, skal han lada den eller

de Skyldige, eller i sidste Fald dem, mod hvem Paastand om Deelagtighed

i Erstatuingspligten fremsacttes, indstaevno til under Et åt svara

i Sägen.

3. divis der i de i denne § omhandlede Tilta;!de ikke er Adgang til åt

steevne Opsynsmauden, skal Sta; v ningen forkyndes för de Tapper, mod

hvem Ansvar seges gjort gj udde vide, o g gjeelder da för disses Vedkommende,

hvad ovenfor i denne § om Opsynsmand er hustomt.

§ 15.

Tapper, som i Benböld til foranstaaende Bestemmelser ere hlevne

idemte Fadlesansvar för indtruffen Skede eller, efteråt Värdering af Skaden

overeensstemmende med § 11 hav fundet Sted, have indgaaet Förlig om Erkeggelse

i Faellesskal)

Värdering er hustomt, med paalobne Omkostninger, have Rot til mod den

eller dem, som have foraarsaget Skaden, forsaavidt Kund skak derom senare

erholdes, eller med andre Tapper, som paa den tid, da Skodon skeede, havde

Ren luden Distriktet eg saaledes bor deltage i Skadeserstatningen, åt reise

Sogsmaal om Tilbagebetaling af det idemte eller omforligte Erstatningsbeleb

eller den Ideel af samme, som fadder paa de ovrige Tapper. Saadant Sogsmaal

man dog senest anhamgiggjercs luden 2 Aar, efteråt Skaden er skeet.

§ 16.

Lovligt Varsel til Tapper, naar de i deras Hjemland staevnes til eu

Domstol i det andel Rige, er i Almindelighed 3 Maaneder, men ikkun 6

Tiger, naar den, der staevnes, opholder" sig i et Amf eller Tehn, hvis Graendser

stode til det Tehn eller Amt, hvori den Domstol findes, til hvilken Indkaldelsen

skeer. Den, hvis Opholdssted ikke kjendes, gives 3 Maaneders

s. 213 Kontrollera mot PDF

Bil, till Kong!., MajUs nåd. Prof. om antagande af en Förorda, rör. Lapparm i Sverige och Norge. 213

Varsel gjennem Stffivningens Lsesning ved eller i Sverige i Kirken i det Suga,

hvor lian senest hörte hjeinme.

§ 17-

Dersom Nogen ulovligen kel der eller mishandler Lapper nes Ren, skal lian —

förliden fuld Erstatning för- Skaden — erlsegge Roder af indtil 10 Speciedaler

eller 40 Rigsdaler Rigsinynt, saafremt ikke Förseelsen efter deri almindelige

Lovgivning med for er större Ansvar. Samme Bestemmelse g j Lider, om Nogen

med Forsset eller af grov Uagtsomhed forvolder, åt Ren ved Skrsemmeskud,

Ilande eller paa nogen anden Hinderlig Maade ufredes paa sine retmsessige

Opholdssteder, eller seger åt fordrive dem derfra.

Naar nogen Lap för vedko mmende Lensmand forer K läge over saadan

FormernÄdse, som o v enfor omlian diet, skal Lensmanden efter före! öflig

Undersogelse snarest muligt — saafremt lian ikke formaaer mellem Parterne

åt tilveiebringe Förlig, i Tilfaelde af hvis Opnaaelse Strafansvar bortfalder,

— gjore Indberetning om Sägen til Amtmanden eller Landshövdingen, som,

hvis der findes Foie til åt drage Nogen til Ansvar, skal föranstalta Sägen

paatalt af det Offentlige, i Norge efter de i § 1*2 indeholdte För skrifter,

men i modsat Fadd sender Indbcretningen til den Skadelidte med Tilkjendegivende,

åt det överlädes til denne sel v åt anhsengiggjore Sägen för Retten,

i hvilket Fald den dog ikke behover först åt paaklages ved Forligelsescommissionen.

§ 18.

De i §§ 3 og 7 omhandlede Överträdelser paatales i Norge efter Amtmandens

Föranstaltning ved Politiret, I Sverige skulle Overtnedelser af disse

§§ ogsaa vsere underkastode offentlig Paatale.

§ 19.

Domino, hvorved Nogen i det ene Rige er faeldet til Roder efter denne

Lov eller til Erstatning för Skalle af Ren, kunne fuldbyrdes i det andet Rige,

forsaavidt Dommen er endelig, af den Dom huld te er vedtagen, eller, naar

Dommen er afsagd i Norge, Appellationsfristen för samme er udloben, eller,

forsaavidt angaar Dom i offentlig anlagt Sag, denne er bleven forkyndt för

den Domfaddte, liden åt lian har begjiert Paaanke. Naar Fuldbyrdelse af eu

i det ene; Rige afsagd Dom skal skee i det andet, har Vedkommende åt

henvende sig til Amtmanden eller Landshövdingen i det Amt eller Lehn,

hvor Dommen er afsagd. Er foranforte Betingelse för Fuldbyrdelsen tilstede,

s. 214 Kontrollera mot PDF

214 Bil* till Kongl. Maj:ts nåd. hop. om antagande af en Förordn. rör. Lapparne i Sverige och Norge.

har denne med Bevidnelse beröm åt oväsende Dokumentera^ til vedkoinmende

Landshövding eller Amtmand i det andel Båge, som föranstalter

Dommen fuldbyrdet og det inddrevne Bele b tilstillet forstneevnte Amtmand

eller Landshövding.

De her om Domino givne Forskrifter gjrelde ogsaa om saadanne i

Sporgsmaal om Erstatning för Skade, som i denne Lov om handlös, indgaaede

Förlig, der have Doms Kraft, og bor vedkommende Amtmand eller Landshövding,

naar saadant Förlig, indgaaet i det ene Båge, sendes til Fuldbyrdelse

i det andel, tillige meddela Erklacring om, åt Forliget efter det forsta* vnte

Landa Love har samme bindande Virkning som en andelig Dom.

Med Hänsyn til Boders Afsoning forholdes efter Lovgivningen i det

Bige, hvar Boder ne soges inddrevne.

§ 20.

I Sverige skal Forkylidelse af norske Domme, afsagte i Henhold til

nserverande Lov, og, forsaavidt Sägen er paatalt af det Offentliga, Indhentelsc

af Domfseldtes Erklsering angaaende samrnes Appel skee ved Kronebetjenten

med Vidne eller ved 2 Nsevndemsend. I Säger, der ifolge § 14

ere rettede mod vedkommende Opsynsmand, skal Dommen forkyndes för Opsynsmanden,

der har åt afgive Erklsering angaaende dans Appel.

§ 21.

I de Sager, hvari norsk Lap er Part i Sverige, eller svensk Lap er

Part i Norge, Under Drag af stemplet Papir ikke Sted.

§ 22.

Iovrigt blive de i hvart Bige i Almindelighed gjieblende Love åt

använda med Hänsyn til Lapparna under deras Ophold der städs.

§ 23.

Naar der i denne Lov handlös om Lapparnas Ken, forstaaes derved

ikke alene deras egne, man ogsaa Ändras Ken, der ere under deras Tilsyn.

Fastboende Keneiere have, forsaavidt de solv vogte sina Ken, med Hänsyn

til dissa samme Kettigheder og Förpligtelse!'' som Lapparna.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Ml. till Kongl. Mnf.ts nSd. Trop. om anlagande af en förmän. rör. Lappare i Sverige och Norge. 215

§ 24.

Embeds- og Bestillingsmaend, isterdeleshed Amtmgend eg Landshovdinger,

skulle have Inseende med, åt de overflyttende Lapper ikke kraenkes i

Udovelsen af de dem tillagte Rettigheder.

§ 25.

Dersom i noget af Rigerne paa. noget vist Omraade ved Lysten eller

in de i Landet Renholdet findes åt värre den jordbrugende Befolkning i serdeles

Grad til Uleilighed, kan Lingon afgive Bestemmelse om, åt saadant

Omraade unddrages

Betesmark paa andre Straekninger, som der til kunne ansees tjenlige.

8 26.

Viser det sig nödvändigt i det i förrige § ornhandlede Om med, eller för

åt aabne Lapperne de fornodne Vele til deras Betesmarker, åt anvende Jord,

som er i privat Eie eller Enig, er Eieren eller Brugeren, naar det af det

Offentlige forlanges, pligtig åt afstå a samme mod Ersta trång, hvilken i Mangel

af mindelig Overeenskomst bestemmes ved Taxt. -I Sverige forholdes

dermed efter gjaeldende Förordning angaaende Jorda Afstaaelse til offentligt

Brug.

§ 27.

De Bestämmelser i denne Lov, som ordna Fördold et mellem Lapperne

og den jordbrugende Befolkning, gjeelde ikke inden Finmarkens Amt. Skulde

svensk Lap soge Sommarbete i neevnte Amt för sina Ren, gaaer han ind

under de för Amtets norske Lapper särskilt gjaddende Bestemmelser.

§ 28.

Denne Lov trseder i Kraft under Betingelse af, åt tilsvarende Bestemmelser

vedtages för Sveriges Vedkommende og da fra den Dag, som Lingon

för begge Rigör fastsitta!''. Fra samme Dag ophorer lste Tilleeg eller

Codicil til Grmndsetraktaten af 7/18 Oktober 1751 åt vane gjgeldende. Beslutning

om Ophsevelse af eller Förändring i denne Lovs Bestemmelser er i

hvart Rige, forsaavidt de vedkomme det andet Rige eller dels Under snatter,

först gjseldende, naar tilsvarende Beslutning er fattet fra den anden Side.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21G Bil. UU Kongl. Mnj:ia nåd. Prop. om avtagande af en Förorda-, rör. Lapparne i Sverige och Norge.

Utdrag af protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden,

hållet inför Hans Majd Konungen uti Stats-Rådel å

Stockholms Slott Lördagen den 11 Januari 187 f

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Wachtmeister,

Statsråden: Bredberg,

Abelin,

Friherre Leijonliufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer.

Statsrådet Berg anmäldes vara af sjukdom hindrad att tiilstädeskomma.

Till åtlydnad af Kong! Maj:ts i sammansatt Svenskt och Norskt Statsråd

den 23 sistlidne December fattade beslut, anmälde Hans Excellens Herr

Justitie-statsministern förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen,

om antagande af en författning rörande Lapparne i de förenade Konungarikena

Sverige och Norge.

I enlighet med Statsrådets tillstyrkan täcktes Hans Maj:t

Konungen gilla berörde förslag samt förordna att i öfverensstämmelse

dermed skulle till Riksdagen allåtas nådig

Proposition af den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

E. Adlerstråide

STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISVÄG MARCUS 187L

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.