Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 0
1871-01-30 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1871:9, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 0
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 0.
1
-t
J¥:o 9.
Ank. till Riksd. Kansli d. 30 Jan. 1871, kl. 1. c. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdag en, om antagande af
en författning angående förändrad lydelse af 2 Kap. 11 K
Strafflagen; Gifven Stockholms Slott den 17 Januari 1871.
Då, enligt 2 Kap. 1 § Strafflagen, böter utgöra den lindrigaste straffarten och således
skola ådömas endast för jemförelsevis mindre förbrytelser, synes deraf böra följa,
att den, som saknar tillgång till ådömda böter, ej i stället för dem ålägges hårdare bestraffning,
än lagen för svårare brott utsätter. Att det oaktadt uti 10 § af nämnde
Kap. såsom förvandlingsstraff blifvit faststäldt fängelse vid vatten och bröd, som ostridigt
är åt svårare beskaffenhet, än den för urbota brott lindrigaste, eller enkelt fängelse,
hade sin grund i lagstiftarens antagande, att ett kort, om än intensivare, frihetsstraff
skulle för den dömde finnas mindre tryckande än ett dylikt straff, till tiden längre utsträckt.
Denna uppfattning öfverensstämmer tvifvelsutan i allmänhet med de sak fälldes
egen, synnerligen då, såsom förhållandet är med det vida öfvervägande antalet förvandlingsstraff,
fråga blott är om några få dagars fängelse vid vatten och bröd; men ä andra
sidan inträffa äfven fall, då en motsatt åsigt hos den saktande gör sig gällande. För
dessa fall synas billigheten bjuda, att den bötfälide lemnas Öppet påfordra, att han, i
stället för de ådömda böterna, få undergå enkelt fängelse. Genom eu sådan den sakfälldes
valfrihet, hvartill motstycke icke saknas i den nyaste utländska lagstiftningen,
bör någon nämnvärd svårighet för förvandlingsstraffens verkställande i Statens fängelser
icke komma att förorsakas.
Ett förslag att medelst tillägg till 2 Kap. 11 § Strafflagen införa ett stadgande i
ofvanberörda syftning har derföre blifvit upprättadt; och efter att deröfver hafva hört
Högsta Domstolen och Stats-Rådet, hvilkas protokoll i ämnet bårhus bifogas, vill Kong!,
Bill. till Riksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
Maj:t alltså, jemlikt § 87 Regeringsformen, till Riksdagens antagande framställa följande
förslag till
»Förordning angående förändrad lydelse af 2 Kap. 11 § Strafflagen.
Härigenom förordnas, att 2 Kap. 11 § Strafflagen skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Fängelse vid vatten och bröd ege ej ruin för qvinna, som hafvande är eller barn
ammar, eller för den, som yngre är än aderton år eller finnes ej kunna, utan våda för
helsan, sådant fängelse undergå. I dessa fall skall den bötfällde hållas i annat fängelse
tre gånger så lång tid. som han eljest skolat fängelse vid vatten och bröd undergå.
Samma lag vare, om någon, som saknar tillgång till gäldande af honom ådömda böter,
önskar att, i stället för det, hela bötesbeloppet motsvarande, fängelse vid vatten och
bröd, undergå annat fängelse.»
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL
Axel Adlercreutz.
Kong1. Mafits Nåd. Proposition N:o 9.
3
11;
Utdrag af protokollet öfver justitie-departements-ärenden, hållet inför
Hans Mqj:t Konungen i Stats-Rådet i Stockholms slott
Fredagen den 2 December 1870,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve Waclitmeister,
Statsråden: Bredberg,
Abelin,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström,
Friherre Alströmer.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern yttrade:
»Då i Strafflagen den 16 Februari 1864 stadgades, att böter, som biifvit någon
ådömd a, skola vid bristande tillgång till deras gäldande förvandlas icke till enkelt fängelse,
utan till fängelse vid vatten och bröd, skedde sådant under antagande att ett
kort, om än intensivare, frihetsstraff skulle för den dömde finnas mindre tryckande än
ett dylikt straff, till tiden längre utsträckt. Ehuru jag är öfvertygad, att donna uppfattning
i allmänhet öfverensstämmer med de sakfälldes egen, synnerligen då, såsom förhållandet
är med det vida öfvervägande antalet förvandlingsstraff, fråga blott är om några
få dagars fängelse vid vatten och bröd, inträffa dock å andra sidan äfven fall, då en
motsatt åsigt hos den saktande gör sig gällande. För dessa fall synes billigheten bjuda,
att de» bötfällde leinnas Öppet påfordra, att han i stället för de ådömda böterna får
undergå enkelt fängelse, såsom utaf de allmänna straffarterna den svårare, hvilken i
ordningen följer närmast efter böterna. Genom en sådan den sakfälldes valfrihet, hvartill
motstycke icke saknas i den nyaste utländska lagstiftningen, torde, att sluta af de
4
KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
meddelanden jag i denna fråga haft med chefen för Fångvårds-styrelsen, någon nämnvärd
svårighet för förvändlingsstraffens verkställande i Statens fängelser icke komma att
förorsakas.
Med anledning häraf har inom Jnstitie-departementet blifvit utarbetadt följande
förslag till
»Förordning angående förändrad lydelse af 2 Kap. 11 § Strafflagen.
Med upphäfvande af 2 Kap. 11 § Strafflagen förordnas, att samma § skall erhålla
följande förändrade lydelse:
Fängelse vid vatten och bröd ege ej rum för qvinna, som hafvande är eller barn
ammar, eller för den, som yngre är än aderton år eller finnes ej kunna, utan våda för
helsan, sådant fängelse undergå. I dessa fall skall den bötfällde hållas i annat fängelse
tre gånger så lång tid, som lian eljest skolat fängelse vid vatten och bröd undergå.
Samma lag vare, om någon, som saknar tillgång till gäldande af honom ådömda böter,
önskar att, i stället för det, hela bötesbeloppet motsvarande, fängelse vid vatten och
bröd, undergå annat fängelse.»
Och hemställde Hans Exellens Herr Justitie-statsministern, att öfver detta förslag
Högsta Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler,
medelst note ur protokollet infordras.
Denna, af Stats-Rådets öfrige ledamöter biträdda hemställan behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.
Ex protocollo
C. J. E. Åkerstedt.
Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
5
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol Onsdagen den 14 December 1870.
Andra Rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Södergren,
Cramér,
Friherre Leuhusen,
Carleson,
Wretrnan,
Namn ann,
Huss.
Tillförordnade Revisions-sek reteraren Friherre Stael von Holstein föredrog i underdånighet:
Ett
inom Justitie-departementet utarbetadt förslag till förordning angående förändrad
lydelse af 2 Kap. 11 § Strafflagen, öfver hvithet förslag Högsta Domstolens
utlåtande blifvit, för det ändamål 87 § Regeringsformen omforma!er, medelst note ur
Statsråds-protokollet öfver justitie-departemeuts-ärenden för den 2 innevarande månad
infordrad!; varande förslaget af följande lydelse:
Med upphäfvande af 2 Kap. 11 § Strafflagen förordnas, att samma § skall erhålla
följande förändrade lydelse:
Fängelse vid vatten och bröd ege ej rum för qvinna, som hafvande är eller barn
ammar, eller för den, som yngre är än aderton år eller finnes ej kunna, utan våda för
helsan, sådant fängelse undergå. I dessa fall skall den bötfällde hållas i annat fängelse
tre gånger så lång tid, som han eljest skolat fängelse vid vatten och bröd undergå.
Samma lag vare, om någon, som saknar tillgång till gäldande af honom ådömda böter,
önskar att, i stället för det, hela bötesbeloppet motsvarande, fängelse vid vatten och
bröd, undergå annat fängelse.
6
Korigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
Justitierådet Huss förklarade sig anse ifrågavarande förslag icke föranleda till
annan anmärkning, än att, då förslaget endast afser tillägg till 2 Kap. 11 § Strafflagen,
den föreslagna förordningens ingress torde böra erhålla en derefter lämpad för
ändrad
lydelse.
Justitierådet Naumann yttrade:
»Redan för 60 år tillbaka har i en då nedsatt komité en högt aktad ledamot
af donna Domstol med ovederläggliga skäl visat den inkonseqvens, hvartill man gjorde
sig skyldig, när man ville bibehålla det affliktiva straff, som fatt namn af fängelse vid
vatten och bröd eller hungerstraffet, under det man utdömde de öfriga kroppsstraifen.
Donna mening segrade väl icke i Lagkornitén, hvilken upptog nämnda straffart såsom
en svårare grad af fängelse; men att i en ny lag begagna hungerstraffet såsom förvandling
sp&följä, när tillgång till böter saknades, derpå torde ingen på den tiden ens
hafva tänkt. På Högsta Domstolens tillstyrkan föreslog den första Lagberedningen
(1842—1843) hungerstraffets afskaffande helt och hållet. Likaså den andra eller förstärkta
Lagberedningen (1844). Att här upprepa de välkända grunder, som föranledde
detta beslut, skulle ej vara behöfligt eller ens lämpligt. Om böters förvandling
uttalas inom den sednare beredningen följande åsigter: Brott, som lagen förklara!- kunna endast med böter försonas, erkännas just derigenom i sig sjelfva icke vara
af den beskaffenhet, att fängelsestraff af sådan anledning bör brottslingen ådömas. Då
han likväl kommer att för sådant brott undergå fängelse, sker det derföre, att han, vid
bristande tillgång till böterna, ej må bli alldeles ostraffad. Fängelset i detta fall måste
(långt ifrån att skärpas med hungersstraff eller dylikt) bli mildare än det urbota
fängelsestraffet. Beredningen föreslår derföre, att den brottslige skulle vid förvandlingsstraffets
undergående erhålla särskild! ruin, om tillgång dertill funnes, icke sättas tillsammans
med dem som höllos i urbota fängelse, få förskaffa sig bättre underhåll och
större beqvämlighet samt icke tvingas till arbete.
Allt detta oaktadt blef väl i vår nya strafflag hungerstraffet, i likhet med andra
affliktiva straff, uteslutet från skolan för de omedelbara straffen, hvilka domaren egen
ådöma, men det bibehölls som förvaodlingsstraff — en inkonseqvens, hvilken, efter min
uppfattning, utgör ett af denna lags största lyten. Den brottslige, hvars förseelse
icke ens är så stor, att den förtjena!- enkelt fängelse, måste undergå ett ännu svårare
straff, så beskaffad! att vår strafflag icke ansett det vara tjenlig! att i de omedelbara
straffens skala upptagas, nemligen fängelse vid vatten och bröd, derföre att hall
är fattig, derföre att han saknar tillgång till de åd om da böternas gäldande. Om spöstraffet
kunde på dess tid sägas detsamma, som nu om hungersstraffet, att det i sina
ringare grader icke var för helsan vådlig!, att det för fången var snart öfvergående
och minskade Statens kostnader, ja att å flera orter de brottslige stodo på så lag
grad af bildning och humanitet, att de föredrogo några par spö eller ris framför en
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
7
längre tids fängelse; men man fann dock detta förhållande icke tillräckligt talande för
att bibehålla ett slikt affliktivt straff. Skälen dertill äro af hvar man kände.
Förslag hafva ock ingalunda uteblifvit, åsyftande att alldeles borttaga hungerstraffet
ur lagen och en af Riksdagens Kamrar har för sin del beslutat donna åtgärd.
I det nu remitterade förslaget bringas fråga» åter å bane, men i den form att
den dömde skulle ega rättighet att välja mellan fängelse vid vatten och bröd eller
enkelt fängelse.
Visserligen medgifves i Danmark ett slags valrätt i detta hänseende, men dermed
förhåller sig sålunda: att danska strafflagen bibehållit hungerstraffet i sin straffskala,
att den såsom omedelbart straff anordnat fyra slags fängelse, nemligen a) enkelt, b) på
sedvanlig fångkost, c) på vatten och bröd, d) statsfängelse; att den öfverlåter åt den
bötfällde att, äfven om denne har tillgång, sjelf bestämma huruvida han vill undergå
fängelse i stället att betala böterna; att om lian icke inom föreskrifven tid betalar hela
bötesbeloppet, »trader istedetfor B0den eu i Domen fastsat, efter den Skyldiges personlige
Forliold og Sägens ovrige Omstcendigheder nsermere bestemt Sträf af simpelt Fängsel.»
Till slut heter- det i samma strafflags 30 §: »Naar den D0mte fremsmtter Begjmring
derom for Fogden, og hans Helbredstilstand ikke er til Hinder derför, bliver det simple
Fängsel åt förän dre til Fängsel paa Vand og Br0d.»
Att nu i vår lag upptaga endast sista punkten af donna anordning, vore ingalunda
att tillråda, helst det kan ifrågasättas, huruvida med Statens pligt och värdighet
som straffande makt är förenligt att sålunda dagtinga med den brottslige angående den
ena eller andra straffarten; hvadan jag finner mig höra tillstyrka att heldre taga steget
fullt ut genom hungerstraffets afskaffande helt och hållet, i likhet med hvad, utan
afseende på de ökade kostnader, hvilka dermed möjligen kunnat vara förenade, längesedan
egt ruin i de flesta andra civiliserade nationers lagar, och jag tillstyrker detta
så mycket heldre, som hos oss böter, ådömda enligt s. k. ekonomiska författningar för
förbrytelser jemförelsevis mycket svårare, än åtskilliga af de i strafflagen med dylikt
ansvar belagda, t. ex. brott mot tullförfattningar, icke få vid bristande tillgång förvandlas
till fängelse vid vatten och bröd, utan skola med enkelt fängelse aftjena^.»
Justitierådet Wretman yttrade:
»Enär, enligt min åsigt, önskvärdt vore, att fängelse vid vatten och bröd kunde
helt och hållet upphöra, och jag för min del icke hyser betänklighet dervid, att eu
person, som blifvit fälld till strafflagens lägsta ansvar, eller böter, men dertill saknar
tillgång och följaktligen måste underkasta sig ett svårare straff eller frihetens förlust,
sjelf må få bestämma det slag af fängelsestraff, han för sig anser lindrigast eller minst
vanärande; samt det icke tillkommer mig att bedöma i hvad mån de förökade kostnader
för Staten, som af förslaget otvifvelaktigt blifva en följd, må anses utgöra hinder för
detsamma^ antagande, varder ifrågavarande förslag af mig lemnadt utan anmärkning.
Angående ingressen till förslaget instämmer jag med Justitierädet Huss.»
8
Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 9.
I
Justitierådet Carleson, med hvilken Justitieråden Friherre Leuhusen, Cramér och
Södergren förenade sig, anförde:
»Den valfrihet i afseende å straffet, lagen skulle enligt förslaget medgifva den
hettande förbrytaren, synes mig icke vara fullt öfverensstämmande med rättvisans kraf,
hvithet icke tillstädja att straffet rättas mer efter förbrytarens än efter den förorättades
godtfinnande, och ej heller med Statens värdighet, hvilken icke medgifver, att vid straffets
verkställande Staten framträder såsom verkställare af brottslingens vilja; hvarför
jag, äfven under förutsättning att mängden af långvariga förvandlingsstraff ej komma att
lägga hinder i vägen för verkställigheten af ådömdt fängelsestraff i allmänhet, anser mig
ej kunna tillstyrka det remitterade förslagets öfverlemnande till Riksdagen.»
Ex protocollo
G. J. Björkman.
Utdrag
i
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o it.
9
Utdrag af protokollet öfver jiistitie-departements-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Ståts-Rådet å Stockholms slott
Tisdagen den 17 Januari 1871,
i närvaro af'':
Hans Excellens llerr Justitie-statsministern Adlcrcreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve XVachtmeider,
Statsråden: Bredberg,
Abelin,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Werm er ber g,
Bergström,
Friherre Alströmer,
Justitieråden Rabe,
Buss.
Statsrådet Berg anmäldes vara af sjukdom hindrad att donna dag i Stats-Rådet
uppkomma.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde i underdånighet:
Ett inom Justitie-departementet utarbetadt förslag till förordning angående förändrad
lydelse af 2 Kap. 11 § Strafflagen, öfver hvithet förslag Högsta Domstolens
utlåtande blifvit, för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, infordradt; varande
förslaget af följande lydelse:
»Med upphäfvande af 2 Kap. 11 § Strafflagen förordnas, att samma Z skall
erhålla följande förändrade lydelse:
fängelse vid vatten och bröd egen ej rum för qvinna, som hafvande är eller barn
animal, eller för den, sorl yngre är än aderton ar eller linnés ej kunna, utan våda för
helsan, sådant fängelse undergå. I dessa fall skall den bötfällde hållas i annat fängelse
tre gånger sa lång tid, som lian eljest skolat fängelse vid vatten och bröd undergå.
Samma lag vare, om någon, som saknar tillgång till gäldande af honom ådömda böter,
önskar att, i stället för det, hela bötesbeloppet motsvarande, fängelse vid vatten och bröd,
undergå annat fängelse.»
Etter att hafva redogjort för de vid förslagets granskning i Högsta Domstolen
afgifna yttranden, utlät sig Hans Excellens vidare:
Bih. Ull Riksd. Prot. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
»För bemötande af hvad Högsta Domstolens flesta ledamöter mot förslaget anmärkt,
tillåter jag mig hufvudsakligen åberopa hvad jag till protokollet anförde vid det
tillfälle, då förslaget till Högsta Domstolen remitterades, samt i öfrigt erinra, att frågan
här endast galler medgifvande i lagen, att i stället för ett straff må kunna tillämpas
ett annat, som af lagen sjelf förklaras vara med det förra fullt eqvivalent, samt att
Staten vid straffs verkställande val kan och stundom äfven bör hafva någon hänsyn till
den dömdes billiga fordringar, men i sjelfva verket omöjligt kan dervid framträda såsom
verkställare af brottslingens vilja, enär straffet just utgör motsättningen mot donna vilja,
eller, om densamma skulle, efter brottets föröfvande, blifvit riktad till begär efter straffets
undergående, den åtminstone i det hänseendet icke vidare är en brottslig vilja, utan
med Statens vilja fullt samman fäller.
Dessutom är att märka, det vår lag redan nu, utan att, efter hvad jag förnummit,
rättvisans kraf eller Statens värdighet derpå ansetts i någon man lida, i vissa fall
medgifver sakfälld person valfrihet ej allenast i afseende å förhållanden, de der icke
oväsendtlig!, inverka på ådöradt straffs större eller mindre skärpa, utan äfven, om än ej
i tydliga ord, i fråga om bestämmande af sjelfva straffarten.
I sednare hänseendet må blott hänvisas till 2 Kap. 9 § Strafflagen, enligt hvilket
lagrum åtskillig, stundom utan tvifvel ganska betydlig egendom kan till förmån för bötfälld
person fredas från utmätning för böterna, och hvarigenom alltså i månget fall förbrytaren,
utan allt afseende å den förorättades åsigt eller önskan, eger att ensam bestämma,
om straffet skall komma att bestå i böter, dertill han genom egendomens försäljning
eller godvilliga upplåtelse till utmätning bereder sig tillgång, eller i motsvarande
förvandlingsstraff.
I det förra hänseendet åter anhåller jag att få fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
derpå att, enligt nådiga Förordningen den 21 December 1857, vid verkställande
af omedelbart ådömdt fängelsestraff, hvilket, enligt den fastställda straffskalan,
utgör en svårare straffart än böter, det ankommer på den dömde sjelf att bereda sig
lämplig sysselsättning medelst arbete; att det står honom Öppet att begagna de beqväinligheter,
som i fängelset af Staten bekostas, eller, om han sä vill och kan, skaffa sig
andra, samt att han har i sitt val att ånjuta den allmänna fångkosten eller, om han dertill
eger utväg, förskaffa sig bättre underhåll. Då nu eu sådan frihet är inedgifveu åt den
större förbrytaren, kan jag, för min del, icke finna det vara med rättvisans fordringar
förenligt, att den mindre förbrytaren, som allenast af brist på tillgångar förhindras att
umgälla sin förseelse med ett straff af den lindrigaste arten, skall vara ovilkorligen
nödsakad att vid undergående af det honom vilkorligen åliggande frihetsstraffet nöjas
med en fångkost af ännu torftigare beskaffenhet, än den som i alla händelser erbjudes
den större förbrytaren, så vida nemligen å andra sidan frånträdes den förmån af förkortning
i strafftiden, som vid vatten och brödstraffs undergående är en följd af skärpningen
i fängelsestraffet.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.
11
Att min åsigt i sjelfva 1 hufvudfrågan äfven i tillämpningen gjort sig hos Högsta
Domstolen någorlunda allmänt gällande, vill jag sluta deraf, att då nyligen nådansökning
af en till vitesböter dömd person derstädes förekom, alla de ledamöter, som i ärendet
deltaga, med undantag af en, utan att något skäl anfördes och utan att, så vidt jag
fattar, något sådant kunnat anföras utöfver det, som låg i sjelfva straffens beskaffenhet
och den dömdes uppfattning deraf, tillstyrkte den nåd, att, derest sökanden saknade tillgång
till gäldande af de honom ådömda vitesböter, han måtte få, i stället för böterna,
undergå viss tids fängelse.
Mot den af en ledamot i Högsta Domstolen gjorda hemställan, att vatten och
brödstraffet måtte helt och hållet afskaffa^, förekommer åter, dels att under den korta
tid, som förflutit sedan nya strafflagen godkändes, förhållandena icke kunna antagas
hafva så förändrat sig, att den af mig förut angifna grunden till nämnda straffs upptagande
såsom det allmänna förvandlingsstraffet redan skulle hafva alldeles bortfallit, dels
ock att med den nu befintliga tillgången på straffanstalter synnerlig svårighet skulle
mota att behörigen verkställa alla de i sådan händelse på längre tid utsträckta förvandlingsstraffen.
Jag tillstyrker alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig
Proposition föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till
»Förordning angående förändrad lydelse af 2 Kap, It § Strafflagen.
Härigenom förordnas, att 2 Kap. Il § Strafflagen skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Fängelse vid vatten och bröd ege ej ruin för qvinna, som hafvande är eller
barn ammar, eller för den, som yngre är än aderton år eller finnes ej kunna, utan våda
för helsan, sådant fängelse undergå. I dessa fall skall den bötfällde hållas i annat fängelse
tre gånger så lång tid, som lian eljest skolat fängelse vid vatten och bröd undergå.
Samma lag vare, om någon, som saknar tillgång till gäldande af honom ådömda böter,
önskar att, i stället för det, hela bötesbeloppet motsvarande, fängelse vid vatten och
bröd, undergå annat fängelse.»
I enlighet med Stats-Rådets öfriga ledamöters hemställan, behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad Hans Excellens
Herr Justitie-statsministern sålunda tillstyrkt; och skulle, i följd
häraf, nådig proposition i ämnet, sådan den finnes detta protokoll
bilagdt, till Riksdagen aflåtas..
Ex protocollo
G. W. Westberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.