Angående statsbidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik och till enkeoch pupillkassa för nämnda personals efterlemnade enkor och barn
1872-03-04 · 78 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 70 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1872:19, Angående statsbidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik och till enkeoch pupillkassa för nämnda personals efterlemnade enkor och barn
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
1
N:o 1».
Ask. till Riksd. Kansli den 4 Mars 1872, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj.ls nadiga Proposition till Riksdagen, angående statsbidrag till
pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik och
till enke- och pupillkassa för nämnda personals efterlemnade
enkor och barn; Gifven Stockholms Slott den 23 Februari 1872.
Sedan förvaltningen al statens jernvägstrafik vid början af år 1863 öfvertogs
af en särskild styrelse, och i den mån denna rörelse utvecklat sig, har uppmärksamheten
mer och mer blifvit fästad å önskligheten deraf, att anstalter vidtoges icke
allenast för pensionerande af den vid nämnda trafik anställda tjenstepersonal, utan
äfven för understödjande al dess efterlemnade enkor och barn. Fastän förvaltningen
al jernvägstrafiken icke har till uppgift att förverkliga något nödvändigt statsändamål,
utan egentligen och hufvudsakligen afser bedrifvande al eu industri, minska, sådant
icke be höfvel att på sätt, som kan finnas lämpligast, sörja för att trafikpersonalen
icke vid utträde ur tjensten hemfaller åt armod och nöd och att icke vid dödsfall
de efterlefvande lermias utan allt understöd. Detta behof erkännes i allmänhet äfven
al enskilda bolag, hvilka bedrifva ifrågavarande industri; och den omständighet, att
staten är den industriidkande, torde snarare öka än minska anspråken på nämnda
behols tillfredsställande. Uppenbarligen är det för ett behörigt upprätthållande och
skötande af jernvägstrafik af utomordentlig stor vigt, att endast fullt tjenstbar och
duglig personal dervid användes och att således de tjensteman och betjente, hvilka
icke längre äro i besittning al nämnda egenskaper, skiljas från tjensten. Derest
sådant skiljande skall komma att ske ulan annan hänsyn än till hvad tjenstens rätt
förstådda intresse fördrar och bjuder, måste ock visshet förefinnas, att den ur tjenBih.
till Riksd. Prat. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 1
2
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
sten afträdande icke i och med detsamma hemfaller åt nöd; och denna visshet kan
endast beredas genom en fullt betryggande pensionering. Att endast åt arbetare
öfverlemna omsorgen alt med egna krafter åstadkomma eu dylik pensionering, låter
sig icke med någon utsigt till framgång gorå. Arbetsgifvaren, bär staten, måste ock
medverka till vinnande af målet icke allenast genom att anordna och leda de derför
erforderliga åtgärder, utan äfven genom att lemna något bidrag. Fördelare af donna
medverkan skola visserligen icke ensamt stanna hos arbetarne.
Förberedande åtgärder i syftning att bilda en kassa till förmån för pensionering
af tjenstepersonalens vid statens järnvägstrafik efterlemnade enkor och barn äro
redan af Kongl. Maj:t vidtagna. Kongl. Maj:t har nemligen i mom. "2 § 39 af
nådiga Instruktionen för Dess Styrelse för statens järnvägstrafik, gilven den 17 September
1869, förordna!, att de böter, som enligt åberopade § af Styrelse» ådömas,
skola tillfalla en för de vid statens järnvägstrafik anställda personers efterlemna»!»
enkor och barn inrättad pensionskassa. Vidare har Kongl. Maj:t genom nådigt bref
till Styrelse» den 3 Juni 1870 dels bemyndiga! Styrelse» att vid meddelande al
tillåtelse åt enskilda personel'' att beträda eller gå utmed jernbana inom dess hägnad
eller att inom jernvägens områden anslå tillkännagifvande» om logi för resande, försäljning
o. s. v. eller att verkställa försäljning till förtäring på stället al matvaror,
vin, öl, kafle och andra icke spirituösa drycker inom sådan stations område, vid
hvilken särskild restauralionslokal icke linnés anordnad, upptaga vissa algifter för tillgodonjutande!
af sådan förmån samt bestämma så väl dessas belopp som ölriga vilkor;
äfvensom att afyttra de vid statens jernvägstrafik då befintliga och dädanefter uppkommande
samlingar af sådan! papper, som ej i någon män vidare vore för Styrelsen
användbart eller behöflig!; dels förordna!, att derför inflytande medel borde tills vidare
särskild! bokföras och af Styrelse» årligen redovisas, dels ock förklara! Sig vilja taga
under öfvervägande saltet för medlens användande i sammanhang med pröfning af det
förslag till reglemente för eu pensionskassa för enkor och barn efter tjenstenit! och
betjente vid statens jernvägstrafik, som Styrelse» både att till Kongl. Maj:t ingifva.
Erkännandet af statens pligt att sörja för trafik tjensteman eller betjent, som
under tjenstgöring blifvit »tjenstbar, bär funnit uttryck genom den i § 19 i Aflöningsreglemenlet
den 17 September 1869 för embets- och tjensteman samt betjente
vill statens jernvägstrafik meddelade bestämmelse, att tjensteman eller betjent, hvilken
genom kroppsskada eller sjuklighet, ådragen under tjenstgöring, blifvit oförmögen att
sin befattning behörigen skola, må hos Kongl. Maj:t af Styrelse!! föreslås att på de
vilkor, som i hvarje fall pröfvas lämpliga, årligen af jernvägens inkomster få uppbära
viss lämplig del af arvode!, deri icke inberäkna»!! inqvartering sersättning, beklädnadspenningar
och aflöningsförmåner, som lian vid utträdet ur den aktiva tjenst»»
innehade.
Nu har Styrelse» för statens jernvägstrafik uti ett den 13 i denna månad till
Kongl. Maj:t inkommet memorial, med anförande af de skål och omständigheter, hvilka
3
Kont/l. Map.ts Nåd. Proposition N:o 19.
enligt Styrelsens åsigt talade för statens medverkan vid ifrågasätta pensionering, vidare
förmält, alt Styrelsen, med afseende å omförmäla omständigheter, sedan längre tid
tillbaka vant betänkt på att till Kong!. Maj:t inkomma med underdåniga förslag rörande
bildandet af kassör till förmån för pensionering af tjcnstepersonalen vid statens
jern vägstrafik samt donna personals efterlemnade enkor och barn; att Styrelsen dock
ansett nödigt all, innan dylika förslag ingåfvos, organisationen af statens jern vägstrafiks
förvaltning borde hafva vunnit den fasthet, som vore nödvändig med afseende
å beräkningen af bidrag till samma kassör från tjänstepersonalens sida; att, sedan
emellertid Kong!. Maj:t genom nådig Instruktion för Styrelsen den 17 September
1869 täckts ordna ifrågavarande förvaltning och i sammanhang dermed meddelat de
förordnande», hvarom bär ofvan sägs, Styrelsen uppdragit åt särskilda komiterade
att verkställa sådana förarbeten, hvit ka vore nödvändiga till utrönande af den vederbörliga
jemnvigten, under olika förhållande», emellan å ena sidan de till pensionskassorna
ingående bidrag och å de» andra de från kassorna sannolikt utgående pensioner
äfvensom afl, på grund af dessa förarbete», till Styrelse» ingifva förslag i
ämnet; att bemälde komiterade nu till Styrelsen, jemte afgifvet betänkande i ämnet,
a Hem na t dels “Förslag till reglering af finansiela vilkor för en pensionsinrältning till
förmån för tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik11 jemte dertill hörande “Promemoria
rörande beräkningarne al pensioner och premier vid en pensionsinrältning
till förmån för tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik11 dels ock “Förslag till
reglering af finansiela vilkor för eu Enke- och Pupillkassa till förmån för tjenstepersonalens
vid statens järnvägstrafik efterlemnade enkor och barn11 med “Promemoria
rörande beräkningen af pensioner och premier vid eu Enke- och Pupillkassa till förmån
för tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik11; hvilka samtliga handlingar, enär
de innehölle de fakta, hvarpå Styrelsens förevarande underdåniga framställning måste
städja sig, vidare upptoge värderika upplysningar angående pensionsförhållandena vid
utländska jernvägar samt slutligen beträffande den högst vigtiga fråga» om det nödiga
statsbidragets form, innehölle uttalanden, som Styrelse» för sin del godkände, Styrelse»,
med begagnande af omförmälda handlingar såsom utgångspunkt för sin framställning,
ansåge sig höra underdånigst till Kongl. Maj:t öfverlemna; samt att med
stöd af de materialier, som sålunda stode Styrelse» till buds, Styrelse» vore oförhindrad
att till Kongl. Maj:t ingifva definitiva förslag uti ifrågavarande afseende»,
derest tillika vore bestämdt till hvad belopp ofvan omförmälda tvänne kassör kunde
påräkna bidrag utöfver dem, som af delägande sjelfve komme att tillskjutas; men
att, då de förra slagen af bidrag vore sådana, som erfordrade Kongl. Maj:ts eller
Kongl. Majits och Riksdagens bifall, Styrelse» för närvarande inskränkte sin underdåniga
framställning till hvad som endast rörde berörda bidrag roch underdånigst förbe
höll e sig alt, sedan fråga» derom blifvit afgjord, få inkomma med definitiva förslag
till reglemente» för ifrågavarande kassör.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Af de utaf ofvanbemälde komiterade a fg i fila förslag, promemorier och
betänkande äfvensom Styrelsens memorial, bvilka samtliga handlingar, jemte ett af
Lektorn i matematik vid Stockholms gymnasium F. W. Husman, på komilerades
begäran, rörande tillförlitligheten af komilerades beräkningar afgifvet yttrande,
såsom bilagor åtfölja denna Proposition, in hem! as, bland annat, att den årsafgift,
hvilken blifvande delegare i den ti Hämnade pensionsinrätlningen för tjenslepersonalen
har att erlägga, skall utgå med eu viss, på grund af hans ålder vid inträdet i
pensionsinrätlningen, en gång för alla bestämd procent af honom tillkommande ord i
narie arfvoden sålunda, att den, som vid inträdet icke fyllt 30 år, erlägger 1,5
procent, den, som vid inträdet fyllt trettio, men icke trettiotvå år, erlägger 1,6 af
arfvedel och så vidare till åldersgränsen 60 år, hvilken, vid delegares inträde
uppnådd, betingar en årsafgift af 3, t procent af arfvode!; att inrättningen skall för
framtiden öfvertaga den pensionering, hvilken för närvarande på grund af 19 § i
ofvan åberopade aflöningsreglemente beslrides af jernvägens årliga inkomster till förmån
för tjensteman eller betjent, hvilken genom kroppsskada eller sjuklighet, ådragen
under tjenstgöring, bl Hvit oförmögen att sin befattning behörigen skota; att
såsom lägsta pensionsbelopp föreslagits 20 och såsom högsta af komiterade 40,
men af Styrelsen 30 procent af del tnedelarfvode, som uppkommer, då medeltalet
lages af de fem sista årsarfvodena, i förhållande hvartill den pensionsberättigade näst
före erhållet afsked erlagt årsafgifter till pensionsinrätlningen; att Styrelsen till följd
af förslaget om förökning af högsta pensionsbeloppet från 40 till 50 procent af
medelarfvodet, ansett delegarnes årsafgifter kunna och böra sättas till belopp omkring
15 procent högre, än komiterade föreslagit; att för upprätthållande af nuvarande
tjenstepersonalens pensionering ifrågasättes, utöfver delegarnes årsafgifter, ett årligt
tillskott från statens sida af 48,635 riksdaler; att statsbidraget så val af komiterade
som af Styrelsen föreslagits att utgå i form af viss andel eller så kallad
tantiéme af jernvägens örliga nettobehållning eller del belopp, hvarmed trafikinkomsterna
öfverskjuta utgifterna för drift och underhåll, under bvilka sednare naturligtvis
icke inbegripas kostnaderna för anskaffande af nya inventarier och utförande af
nya byggnader och anläggningar; att, ehuru beloppet af det årliga tillskott, som från
statens sida kräfves, på sätt nyss är vordet nämndt, utgör i rundt tal 48,600 R:dr;
samt komiterade, enär en procent af nettobehållningen icke uppginge till högre
belopp än 27,579 R:dr för år 1869 och 30,000 R:dr för är 1870, ansett pensions-,
inrättningens ändamål, sådant detsamma enligt komilerades förslag blifvil uppsläldt,
hunna äfventyras, derest tantiemen sattes till allenast en procent af nettobehållningen;
komiterade likväl, då 1| procent af nämnda behållning, utgörande för år 1869
41,368 R:dr och för år 1870 47,708 R:dr, syntes komiterade, med afseende å
sannolikheten af Riksdagens bifall, vara för hög och skilnaden emellan inkomster
och utgifter antoges skola småningom växa, föreslagit, att tantiémen bestämmes till
1 procent af nettobehållningen; att Styrelsen deremot ansett nödvändigheten bjuda
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.
5
alt vid tantiémens bestämmande icke gå under \\ procent af nettobehållningen af
skål, bland andra, att, enligt hvad komiterades beräkningar gåfve vid1 handen,
pensionsinrätlningeiis framtid, för alt vara fullt betryggad, kräfde omkring sistnämnda
procent af skilnaden mellan inkomster och utgifter, sådan denna skilnad under åren
1869 och 18 70 visat sig; alt Styrelsen på anförda grunder icke kunde antaga, att
ifrågavarande skilnad skulle stiga nog hastigt för att i tillräckligt god tid verka derhän,
att en procent af den blifvande skilnaden uppginge till samma belopp, som 1£
procent af den nuvarande; att det tanliéme-beloppets stigande, som kunde förorsakas
af nya handelars tillkomst, motvägdes af hehofvet af ökade årsinkomster i pensionsinrättningen
för deri nytillkomna personalens räkning, och slutligen att maximum af
pension enligt Styrelsens åsigt herde redan vid pensionsinrältningens stiftande be
stämmas
till minst 50 procent af arfvedel; att i sammanhang dermed Styrelsen
funnit lämpligt att, när skilnaden mellan inkomster vid och utgifter för drift och
underhåll af statens trafikerade jernvägar uppgår till fem procent af samma jern
vägars
anläggningskostnad, tantiéme-beloppet på nytt bestämmes efter hvad på grund
af då verkställda sannolikhetsberäkningar och öfriga förhållanden kan finnas skäligt;
att deri föreslagna Enke- och Pupillkassa!! åker att bereda tjenslepersonalens efterlemnade
enkor och barn, ej äldre än 18 år, årliga pensioner till belopp af 20
procent af delegarnes årsarfvoden; att, såsom bidrag utöfver delegarues årsafgifter
till nämnda kassa, påräknas vissa biinkomster vid statens jernvägslrafik, uppskattade
för närvarande, jemte ränta å redan samlade medel, till 18,240 R:dr; att i donna
summa ingå dels årliga, till 7,000 R:dr beräknade afkastningen af sådana, statens
järnvägstrafik tillhöriga jordstycken, hvilka icke äro för trafikens skötande behöflig-,
eller till boställsjord upplåtna, dels ock ett belopp af 50 R:dr, som antagits kunna
årligen tillflyta kassan, derest, på sätt billigt syntes — med ändring af hittills
iakttagna förfarande, att de tillvaratagna effekter och det outlösta gods, som särskild!
magasineras, registreras och vårdas under afbidan på återfordring af egaren, till
denne utan afgift återställas — egaren (inge för sådan extra vård erlägga någon
lindrig afgift enligt fastställd taxa, och derigenom inflytande inkomster ansloges till
kassan; hvilka båda sistnämnda belopp finnas omförmälda uti § 2 filt. C och e af
komiterades förslag till reglering af finansiela vilkor för enke- och pupillkassan;
samt att bestyret med båda ifrågavarande pensionsinrättningars förvaltning skall utan
ersättning fördelas på den i hufvudstaden stationerade personalen.
Under åberopande af hvad komiterade föreslagit och i Styrelsens eget
memorial finnes andraga, har Styrelse» hemställt:
alt Kongl. Maj:t täcktes till nu församlade Riksdag aflåta nådig Proposition
derom, alt, till förmån för blifvande pensionering af tjenstepersonalen vid statens
jernvägslrafik, årligen må af trafikmedlen afsättas ett belopp, motsvarande 1 \ procent
af skilnaden mellan statens jernvägstrafiks samtliga inkomster och utgifter för drift
och underhåll, räknadt från och med året 1871, allt i öfverensstämmelse med de
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
föreskrifter angående beloppets tillgodogörande, som af Kongl. Maj:t genom utfärdadt
reglemente för en pensionsinrättning af ifrågavarande slag särskild! fastställas; dock
att, då berörda skilnad första gången uppgår till fem procent af de trafikerade
stambanornas anläggningskostnad, den till förmån för pensionsinrättningen utgående
procent skall modificeras efter livad på grund al då verkställda sannolikhetsberäkningar
angående pensionsinrättningens ekonomiska framtid och öfriga på denna fråga
inverkande omständigheter kan finnas skäligt;
att Kongl. Maj:t nådigst täcktes bestämma, att de medel, som för jernvägspersonalens
rakning under olika titlar och på grund åt gällande trafik- och Ijenstgöringsreglementen
hittills samlats, skola anslås till en enke- och pupillkassa till
förmån för tjenstepersonalens vid statens järnvägstrafik efterlemnade enkor och barn
samt att medel, som hädanefter på enahanda sätt inflyta, äfvenledes till fördel för
samma kassa afsättas;
att förutom de medel, som redan, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga Bref
den 3 Juni 1870, reserveras till förmån för en kassa af sistnämnda slag, äfven
måtte få afsättas, för samma ändamål, de medel, som i komilerades förslag angående
samma kassa finnas upptagna i 2 § punkterna G och e; samt
all, derest hvad Styrelsen nu föreslagit skulle vinna bifall, Styrelsen måtte
få i underdånighet inkomma med förslag till pensionering af tjenstepersonalen vid
statens järnvägstrafik och denne personals efterlemnade enkor och barn.
Vid pröfning af nu väckta förslag möter först frågan, huruvida pensioneringen
af trafikpersonalen och dess efterlemnade eu kor och barn lämpligen bör redan nu
ordnas särskild! för sig utan afseende a den förestående regleringen af civilstatens
pensionsväsende, eller om med ifrågaställa pensionerings ordnande bör tillsvidare
anslå och den allmänna regleringen omfatta jemväl trafikstatens pensionsväsende.
På skäl som här nedan anföras, gifver Kongl. Maj:t företräde åt det förra alternativet.
Med undantag af verklig krigstjenst torde näppeligen någon statens tjenst
förorsaka så talrik och så tidig oljenstbarhet, som t rall k tj ensten vållar. Delta förhållande
är en följd dels af de icke sällan inträffande olycksfallen och dels af tjenstgöringens
natur i öfrig!, hvilken, särdeles hvad angår tågpersonalen, ofta föi anleder
till ett mycket tidigt försvagande af helsa och krafter.
Trafiktjenstens beskaffenhet krafvel- eu lifskraft^ och hurtig personal, hvars
uppmärksamhet under tjänstgöringen icke utan våda kan ens för ett ögonblick
slappas; och afseende å tjenstlös '' fördel kan derföre bjuda afskollande af peisonei
äfven i andra fall än sådana, der verklig och fullständig otjenst hal het är för handen.
Det linnés personel-, Indika utan att gifva större anledningar till anmärkningar å
deras sätt att skota tjensten, dock till följd deraf, att de under en långte tjenstgöring
blifvit uttröttade och deras krafter så alt såga förbrukade, fullgöra sina
tjensteåligganden utan tillbörlig spänstighet och lifaktighet. Derigenom förslappas
uppmärksamhet och disciplin icke allenast hos dem sjelfva utan, hvad värre är, hos
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
yngre och underlydande. Samtliga dessa förhållande» gorå det hade önskvärd! och
behöflig!, alt pensionsrätt inträder mycket tidigare för trafikpersonalen, än i allmänhet
för statens öfriga civila tjenstepersonal är vordet medgifvet; och eu jemförelsevis
tidigt inträdande pensionsrätt klöfver också en jemförelsevis stor kostnad.
Hvad nu bill vit anfördt visar, att vilkoren för en pensionsinrättning vid statens
järnvägstrafik förete ganska stor olikhet mot vilkoren för dylika inrättningar vid
statens öfriga civila verk. De hinder, som deraf mota för ifrågavarande tväune pensionsinrättningars
anslutning till andra sådana, äro visserligen icke oöfvervinnerliga;
och vid anordnande af eu allmän pensionsinrättning för civilstaten skulle sådana särskilda
undantagsbestämmelser kunna ultänkas, hvarigenom de för jernvägstrafiken egendomliga
förhållanden blefve tillgodosedda. Men en anslutning af ifrågavarande art
skulle alldeles omintetgöra fördelen af del ifrågasätta tantieme-systemet. Om än det
läte sig göra, att vissa delar af statens bidrag till en allmän pensionsinrättning
k om me sådan inrättning till godo i form af en tantiéme; så kan dock ej antagas, att
trafik personalen skulle finna sig uppfordrad att öka eu tantiéme, som icke komme
samma personal uteslutande till godo. Jernvägstrafiken är den enda gren af statsförvaltningen,
som har eu öfvervägande industriel karakter och följaktligen älven den
enda, der man i ett sammanhang kan tillgodogöra sig fördelarne af en pensionsinrättning
och ett tantiéme-system. Fördelarne af detta sednare äro så stola, att
man till och med kan förutsätta möjligheten deraf, att statens utgifter för pensionsinrättningen
till fullo uppVägas och motsvaras af de genom personalens omtanke åstadkomna
besparingar i utgifterna för drift och underhåll.
De tvifvelsmål, som kunna uppstå om lämpligheten att vid statens järnvägstrafik
bilda eu pensionsinrättning, särskild från andra dylika inrättningar, torde kunna
anses vara genom det ofvan anförda häfda; helst hvad sou» i allmänhet åberopas till
stöd för sammanslagning af liera pensionsinrättniagar, eller att minskning i förvaltningskostnader
derigenom vinnes, icke, i afseende å nu föreslagna inrättningar, eger
giltighet, enär, på sätt förut är nämndt, förvaltningsbestyret skall utan ersättning fördelas
på de» i hufvudstaden stationerade personalen.
Då komiterades beräkningar, hvilkas tillförlitlighet icke allenast af ofvanbemälde
sakkunnige man blifvit vitsordad, ulan äfven genom granskning och kontrollräkning
af en för sina djupa insigter i hithörande ämnen utmärkt och framstående personlighet
blifvit satt utom allt tvifvel, gifva vid handen, att upprätthållande af pensioneringen
af nuvarande tjenstepersonalen förutsätter ett årlig! tillskott från statens
sida af 4(1,600 riksdaler i rundt tal; samt, derest för tillvägahringande af berörda
tillskott tantieme-systemet, på sätt komiterade och styrelsen föreslagit och jemväl
Kongl. Maj:l håller före, med största fördel kan och bör tillämpas, tantiémen, enligt
hvad Styrelsen nöjaktigt ådagalagt, icke kan med afseende å inrättningens trygghet
sättas lägre än till i £ procent af nettobehållningen; anser sig Kongl. Maj:t höra i
afseende å o in förmälda tillskott förorda den form och det belopp, hvarom Styrelsen
8
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.
gjort underdånig hemställan, helst högsta pensionssumman jemväl synes lämpligen
höra i öfverensstämmelse med Styrelsens åsigt höjas från 40 till 50 procent åt
medelarfvodet, eller samma procent, som i brödrariket är vid likartad inrättning fastställd.
På sätt Styrelsen anmärkt, bör dock ett maximum för tantiéme-beloppet sättas;
och detta maximum finner Kongl. Maj:t lämpligast kunna ernås genom den af Styrelsen
föreslagna begränsning.
Deremot anser Kongl Maj.t tantiémen icke böra, på sätt Styrelsen föreslagit,
utgå redan för år 18 71, utan först för innevarande år. De välgörande verkningarne
af tantiéme-systemet måste nemligen, såsom i sig sjelf är klart, alldeles uteblifva
vid systemets tillämpning på en redan förfluten tid; och skål förefinnes icke heller
att låta statens bidrag till ifrågavarande pensionsinrältning vidtaga tidigare än de
blifvande delegarnes årsafgifter. Dessa åter synas icke kunna ifrågasättas att utgå
tidigare än för innevarande år, så framt icke delegarne skulle af dylika afgifter känna
sig allt för mycket betungade.
Beträffande den väckta frågan att till den föreslagna Enke- och Pupillkassa!!
anslå årliga afkastning^ af de statens järnvägstrafik tillhöriga jordstycke!!, hvilka icke
äro för trafiken behöflig!! eller till boställsjord anslagna, finner Kongl. Maj:t, med
afseende å den tillfälliga beskaffenheten och det ringa beloppet af om förmälda inkomst,
densamma vara af ringa betydelse för statsverket, och förty lämpligen kunna
öfverlåtas å Enke- och Pupillkassa!!; dock alt den minskning i o in förmälda afkastning,
som kan blifva en följd deraf, att jordstyckena efter hand tagas i anspråk och användas
för trafikens räkning eller annat allmänt behof, icke må grundlägga någon
rätt för nämnda kassa att af allmänna medel undfå ersättning för minskade inkomster.
Då emellertid afkastningen af ifrågavarande jordstycke!! allt hittills redovisats
i sammanhang med öfriga trafikinkomster och således utgjort en del af dessa, vill
Kongl. Maj:t icke utan Riksdagens medverkan afgöra Irågan om öfverlåtelse å Enkeoch
Pupillkassa!! af rättigheten att tillgodonjuta oftaberörda afkastning.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, vill Kongl. Maj.t härmed föreslå
Riksdagen:
l:o) att af trafikmedlen må årligen, räknadt från och med innevarande år,
såsom statsbidrag till eu pensionsinrältning för tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik,
afsättas ett belopp, som motsvara!- en och en hall procent af skilnaden mellan
statens jernvägstrafiks samtliga inkomster å ena sidan och utgifter för drift och
underhåll å den andra, och hvilket belopp skall nämnda inrättning tillgodogöras i öfverensstämmelse
med de föreskrifter, som af Kongl. Maj.t i nådigt reglemente för samma
inrättning varda fastställda; dock att, när berörda skilnad första gången uppgår till
fem procent af den sammanräknade summa, som anläggningen af de trafikerade stambanorna
enligt Styrelsens för statens jernvägsvägsbygguader bokslut kostat, flen till
förmån för pensionsinrättningen utgående årliga procent skall ånyo bestämmas efter
hvad, på grund af då verkställda., sannolikhetsberäkningar angående pensionsinrätt
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19. 9
ningens ekonomiska framtid och öfrig-, på denna fråga invikande omständigheter,
kan finnas skäligt; och
2:o) att årliga afkastning^ al de statens järnvägstrafik tillhöriga, men för
densamma för närvarande icke hell örliga jordstycken, hvilken afkastning hittills ingått
bland trafikinkomsterna, må för innevarande år och vidare framgent tillgodokomina en
blifvande Enke- och Pupillkassa för den vid statens järnvägstrafik anställda tjenstepersonals
eflerlemnade enkor och barn; dock utan skyldighet för statsverket, att, i
den mån om förmälda jordstycken för trafikens räkning eller annat allmänt behof tagas
i anspråk, till kassa» för deraf uppkommande minskning i inkomst gälda ersättning;
Viljande Kongl. Maj:t, sedan Riksdagen fatta! beslut i ämnet, taga den om
inrättande af ifrågavarande två pensionsanstalter väckta fråga i hela dess vidd i förnyad!
öfvervägande. >. p;
Kongl. Maj:t fö rbl ifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
CARL.
Axel Bergström.
Bil,, till Riksd. Prat. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 10 Hatt.
o
10
Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Utdrag af protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans
Maj\t Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott
den 23 Februari 1872.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve von Plåten,
Statsråden: Bredberg,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström,
Friherre Alströmer,
Weidenhielm.
Slutligen uppläste Deparlements-chefen, Statsrådet Bergström till justering ett,
i öfverensstämmelse med Kong). Maj:ts förut på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkan
fattade beslut uppsatt, förslag till Nådig Proposition till Riksdagen angående statsbidrag
till pensionering af Ijenstepersonalen vid statens järnvägstrafik och till en
Enke- och Pupillkassa för nämnda personals efterlemnade enkor och barn;
Och behagade Hans Näjd Konungen, jemlik! StatsRådets
underdåniga hemställan, i Nåder gilla detta
förslag samt befalla att, i enlighet dermed. Nådig
Proposition i ämnet, af det innehåll bilagan till detta
protokoll visar, skulle till Riksdagen a flätas.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
Stockholm. Albert Bonniers boktryckeri, 1872.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga N:o 1 till Kong!.. Maj:ts Nådiga Proposition år 1872 angående
bidrag till pensionsinrättningar för tjenstepersonalen
vid, Statens jernvägstrafik och denna personals efterlämnade
enkår och barn.
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Ett af de förnämsta vilkoren för upprätthållandet af den rörlighet och
uppmärksamhet, som trafiktjensten kräfver af dervid anstäld personal, är att
icke i tjenst behålla de personer, hvilkas sinnes- och kroppskrafter aftåg!t till
följd åt hög ålder eller sjuklighet. Men att för nämda orsaker, utan konsideration,
afskeda en tjenare, som under en längre följd af år genom skicklighet
och god vilja gjort sig väl förtjent om jernvägstrafiken, torde icke vara med
billighet öfverensstämmande, så länge de oundgängligaste vilkoren saknas för
honom att efter afledande! uppehålla sig och sin familj.
Å andra sidan tillhör det hvarje enskild man att under sin kraftigare
lefnadsålder i tid afsätta en viss del af sina inkomster till bildande af eu
sparkassa, som kan anlitas vid inträdande ålderdomssvaghet eller andra fall
af invaliditet, samt till förmån för hans efterlefvande enka och barn.
Det ligger följaktligen såväl i Statens som dess tjenares vid jernvägstrafiken
intresse, att pensionskassor bildas till förmån för dessa tjenare.
Förutom det intresse för Staten, som här ofvan blifvit framhållet, finnes
äfven ett annat, nemligen att kunna qvarhålla i sin tjenst den personal, som
vid Statens egen jernvägstrafik blifvit uppammad, så att icke denna personal,
sedan den vunnit fullständig öfning och skicklighet, öfvergår till andra jernvägar
som erbjuda bättre vilkor. För bevarandet af nu nämda intressen är
det naturligtvis en ytterligare säkerhet för Staten, att de bidrag, som lemnas
1
2
af henne till pensionering af personalen, sammanslås i gemensam kassa med
de bidrag, som af personalen sjelf för samma ändamål afsätta^ och att förfogandet
öfver den sålunda uppkomna, gemensamma kassan göres beroende af
vederbörande Statsmyndigheter; ty benägenheten hos en vid Statens jern vägstrafik
anstäld, af andra jernvägar eftersökt person, att öfvergå från Statens
tjenst till annan jernväg, måste blifva mindre i samma man det band blir
starkare, som faster nämda person vid Statens tjenst.
I fråga om pensionsinrättningar vid Statens jernvägstrafik torde det emellertid
icke vara nog att framhålla endast de intressen, som gälla Staten eller
dess tjenare, Det finnes nemligen utanför jernvägen ett kommunalt intresse,
på det närmaste förbundet med den ställning, jernvägspersonalen intager i afseende
på sin förmåga att, efter afsked till följd af ålderdom eller annat invaliditetsfall,
försörja sig sjelf. Detta intresse är den kommunala fattigvårdens.
Erfarenheten har redan att framvisa flera exempel på, huruledes från jernvägen
afskedadt folk fallit mindre bemedlade kommuners fattigvård till last, och synnerligast
hafva ömmande fall inträffat med afseende å aflidne tjensteman och
betjente efterlemnade enkor och barn, hvilka, utan kommuns mellankomst,
skulle varit fullkomligt utblottade på hvarje möjlighet att existera. Då nu
Statens jernvägstrafik ej, såsom hvarje annat industriel verk, antingen genom
direkt bidrag till den kommunala fattigvården eller genom annan åtgärd, åsyftande
lindring för donna fattigvård, undanrödjer eller åtminstone minskar de
olägenheter af ifrågavarande slag, som för obemedlade kommuner kunna uppkomma,
så synes det Styrelsen som äfven i donna omständighet skulle förefinnas
ett skål för Staten att genom direkt bidrag till jernvägspersonalens pensionering
underlätta donna personals sträfva!! att under den kraftiga lefnadsåldern
samla besparingar, som i fall af invaliditet, kunna anlitas och dymedelst
gorå donna personal i möjligaste måtto oberoende af den kommunala fattigvården.
* Utan att tala om den allmänna regel, som gjort sig gällande inom andra
verk och inrättningar, att bilda kassör till förmån för pensionering af uttjent
personal, får Styrelsen, hvad särskild! angår jernvägar, underdånigst upplysa,
att vid de tyska j omvägarna i allmänhet, vare sig Statens eller enskilda bolags
pensionering af såväl sjelfva tjenstepersonalen som dennas enkor och barn
blifvit ordnad på det mest fullständiga och frikostiga sätt, och att i Frankrike
donna angelägenhet hålles för så vigtig, att vid alla koncessioner för jernvägsbolag
alltid intagas särskilda förbehåll till förmån för ifrågavarande pensionering,
hvarjemte Styrelsen underdånigst får erinra om den pensionering af tjenstepersonal,
som vid de Forska jernvägarna blifvit föranstaltad och som grundar
sig på betydliga bidrag från dessa jernvägar.
Uppmärksammande nu anförda omständigheter har Styrelsen sedan längre
tillbaka varit betänkt på att till Eders Kongl. Näjd inkomma med underdåniga
4
3
förslag rörande bildandet af kassor till förmån för pensionering af tjenstepersonalen
vid Statens jern vägstrafik samt donna personals efterlemna»^ enkor och
barn. Men Styrelsen har dock ansett nödigt, att, innan dylika förslag ingåfves,
organisationen af Statens jernvägstrafiks förvaltning herde hafva vunnit den fasthet,
som är nödvändig med afseende å beräkningen af bidrag till samma kassör
från tjenstepersonalens sida. Sedan Eders Kongl. Maj:t emedlertid genom nådig
instruktion för Styrelsen täckts ordna ifrågavarande förvaltning och i sammanhang
dermed förordna, att de medel, som inflyta för böter, ådömda jernvägspersonalen
för tjenstefel, skola afsätta^ till förmån för en enke- och pupillkassa,
och sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 3 Juni 1870
behagat, till ytterligare förmån för en dylik kassa, föreskrifva reserverandet af
vissa medel, hvilka, oberoende af trafikintägten, kunde vid Statens jern vägstrafik
uppkomma, och på samma gång anbefalla Styrelsen att med underdånigt
förslag angående inrättandet af eu sådan kassa till Eders Kongl. Maj:t inkomma,
har Styrelsen låtit, genom särskilda Komiterade, verkställa sådana förarbeten,
hvilka äro nödvändiga till utrönande af den vederbörliga jemvigten, under olika
förhållanden, emellan å ena sidan de till pensionskassorna ingående bidrag och
å den andra de från kassorna sannolikt utgående pensioner, hvarjemte det
ålegat Komiterade att, på grund af dessa förarbeten, till Styrelsen ingifva förslag
i ämnet.
Från Komiterade hafva nu ingifvits tvänne särskilda förslag, det ena rörande
pensionering af personalen, det andra angående inrättandet af eu enkeoch
pupill-kassa. Med stöd af de materialier, som sålunda stå Styrelsen till
buds, vore Styrelsen oförhindrad, att till Eders Kongl. Maj:t, ingifva definitiva
förslag i berörda ämnen, derest tillika vore bestämdt, till hvad belopp ifrågavarande
kassör kunde påräkna bidrag utöfver dem, som af delegarne sjelfva
komma att tillskjutas. Men då de förra slagen af bidrag äro sådana, som erfordra
Eders Kongl. Maj ds eller Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall,
får Styrelsen för denna gång inskränka sin underdåniga framställning till endast
hvad som rörer bemälda bidrag, samt underdånigst förbehålla sig att, sedan
frågan derom blifvit afgjord, få inkomma med definitiva förslag till reglementen
för ifrågavarande kassör.
Då emedlertid de af Komiterade ingifna handlingar innehålla de facta,
hvarpå Styrelsens nu ingående underdåniga framställning måste stödja sig, och
då de i (ifrigt upptaga värderika meddelanden angående pensionsförhållandena
vid utländska jernvägar samt, beträffande den högst vigtiga frågan om det
nödiga statsbidragets form, innehålla uttalanden, som Styrelsen för sin del godkänner,
får Styrelsen, med begagnande af dessa handlingar såsom utgångspunkt
för sin framställning, desamma till Eders Kongl. Maj:t underdånigst öfverlemna,
nemligen:
4
l:o) Betänkande;
2:o) Förslag till reglering af finansiela vilkor för en pensionsinrättning till förmån
för tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik;
3:o) P. M. rörande beräkningarna af nödiga bidrag till samt pensioner vid
eu dylik inrättning, jemte till donna P. M. hörande tabeller;
4:u) Förslag till reglering af finansiela vilkor för eu enke- och pupill-kassa till
förmån för tjenstepersonalens vid Statens jernvägstrafik efterlemnade enkor
och barn; samt
5:o) P. M. rörande beräkningar af bidrag till och pensioner vid en sådan inrättning.
Innan Styrelsen öfvergår till granskningen af dessa förslag, hvilka, såsom
ofvan är antydt, endast beröra den finansiela sidan af frågan, och ehuru Styrelsens
egen framställning donna gång icke heller öfverskrider donna begränsning,
anser sig Styrelsen dock böra nu redan uttala en vigtig grundsats med
särskild! afseende å ifrågavarande pensionsinrättningars förhållanden till vilkoren
för jernvägspersonalens anställning, nemligen den grundsatsen, att dessa inrättningar
icke ens ur billighetens synpunkt få inskränka Styrelsens befogenhet
att entlediga de personer, hvilkas befattningar, till följd af ändringar i förvaltningens
organisation eller tjenstcförhållandena i öfrig!, indragas, och att
följaktligen dylika personer, då de afskedas, måtte antingen återfå sina'' insatser.
efter afdrag af kostnaden för den risk, pensionsinrättningen lupit att till
den afskedade få utbetala pension, eller ock, mot erläggande af vederbörliga
utgifter, få såsom delegare i inrättningen qvarstå.
Ehuru Komiterades båda förslag äro från hvarandra fullkomligt fristående
och blott det ena, nemligen det som angår pensionering af tjenstepersonal, förutsätter
bidrag af trafikmedel, hafva de dock det gemensamt, att de bägge
förutsätta bidrag från samma personer, och måste derföre de personel bidragen
till den ena kassan betraktas i ett visst sammanhang med dem till den andra.
Beträffande först förslaget rörande pensionering af tjenstepersonalen får
Styrelsen underdånigst anföra följande.
Komiteråde framhålla att, enligt deras förslag, delegarnes egna bidrag i
allmänhet äro högre än vid andra pensionsinrättningar och att dessa bidrag till
och med kunna anses ganska betungande för redan befintlig äldre personal, dä
t. ex. premierna i begge kassorna tillhopa kunna, i ofördelaktigaste fåll, uppgå
ända till 10 procent, och deröfver, af delegarens arvode. Styrelsen måste gifva
Komiteråde rätt i båda dessa omdömen. Men, om också premierna för den
äldre personalen skulle vara sätta till ett sådant maximum, som icke rimligen
kan öfverskridas, så är likväl icke förhållandet enahanda med afseende å den
yngre personalen, eller den som befinner sig i den ålder, som för framtiden
kan antagas såsom den vanliga för inträde! i tjenst. Det är visserligen riktigt,
5
•<
såsom Komiterade anmärka, att äfven de föreslagna bidragen för dessa åldersklasser
i allmänhet äro drygare än på andra ställen, men dermed är dock icke
sagd!, att ej dessa bidrag skulle kunna ökas, så framt nemligen på samma
gång äfven förhöjning af blifvande pension kunde utlefvad''. Och en sådan förhöjning
anser Styrelsen nödvändig. Med antagande af det maximum af pension,
40 procent af arvodet, hvarifrån Komiterade vid sina beräkningar utgått,
blefve sMnaden alltför stor emellan en t Myt t res inkomster före och efter afskedstagande!;,
för att icke hvar och eu skulle försöka att tjena qvar längre än
ensidigt vore och den med pensioneringen åsyftade fördelen för timsten vunne
otvifvelaktigt derpå, att ifrågavarande skilnad minskades, hvilket naturligtvis
blefve fallet, om både premier och pensionsbelopp höjdes. Styrelsen får för sin
del underdånigst förorda, att maximum af pension sättes ungefärligen lika högt
som i Norge, eller till åtminstone 50 procent af arvödet, och anser, att delegarnes
premier skulle kunna sättas till ett omkring 15 procent högre belopp, än
som af Komiterade tagits till utgångspunkt. Men då det torde vara billigt, att
den större fördel, som beredes tjenstår och delegaren, icke betalas ensamt af
denne sednare, utan till en del äfven genom trafikmedel ersättes, lår Styrelsen
äfven förorda eu modifikation af Komiterades förslag angående bidraget genom
sistnämda medel, och i detta afseende anföra följande.
Dä Komiterade föreslagit, att bemälda bidrag från trafikmedlen herde utgå
i form af eu tantiéme, eller viss andel af behållningen å hvarje års trafik, anser
sig Styrelsen till en början, för undanrödjande af hvarje missförstånd, särskild!
höra betona, att, då fråga är om ett tantieme-system, grundad! på förhållandet
mellan Statens jernvägstrafiks inkomster och utgifter, med de sednare endast
kunna förstås de som,angå drift och underhåll, icke de som röra nya byggnader
och ny materiel, enär det endast är det förra slaget af utgifter, som kan
blifva föremål för tjenstepersonalens af alla grader intresse med afseende å
besparingarr Det sednare slaget deremot framkallas af orsaker, som äro fullkomligt
oberoende af tjenstepersonalens intresse att spara, och kan för öfrig!,
under visso förhållanden, uppgå till sådant belopp, att skilnaden emellan totalinkomster
och totalutgifter blir ingen, fastän under samma tid besparingar hafva
åstadkommits i drift- och underhållskostnaden på ett sätt, som tillförene aldrig
varit fallet. Om t. ex. behofvet visar sig oeftergiflig!, att förse en handel med
dubbelt spår, så är det ju ganska tänkbart, att Statsmakterna, till utförande af
detta arbete, anvisa under vissa år hela det öfverskott, som uppkommer, sedan
från totalinkomsten dragits utgifterna för drift och underhåll. Såsom exempel,
liggande ännu närmare till hands, må dessutom anföras, att hela öfverskottet
ju kan blifva behöflig! för anskaffning af nya lokomotiv och vägnar. Styrelsen
har ansett af vigt att påpeka dessa förhål landeri af det skäl, bland andra, att,
vid första betraktande af förevarande ämne, deri fanken lätteligen kan uppstå,
6
att det borde vara det till Statskontoret inlevererade belopp, som skulle läggas
till grund för bestämmandet af tantiémebeloppet. Att donna grund emellertid
icke kan under förhandenvarande förhållanden användas, torde genom det ofvan
sagda blifvit ådagalagdt.
Angående nu den tillämpning af tantiemesysteroet, som af Komiterade föreslagits,
nemligen att till förmån för tjenstepersonalens pensionering årligen skulle
afsättas 1 procent af skilnaden emellan Statens jernvägstrafiks totalinkomster
och samtliga utgifterna för drift och underhåll, får Styrelsen först uppehålla sig
vid den frågan, i hvad mån den föreslagna tillämpningsmetoden kan verka till
åsyftade besparingar. Man vill gerna gorå den invändningen, att metoden ej
synes vara nog direkt; man kan befara, måhända icke utan skäl, att i synnerhet
den lägre tjenstepersonalen icke skall finna nog påtagligt, att dess ansträngningar
till besparing motsvaras af verkliga fördelar; man emotser den frågan
af en arbetare: »huru mycket har jag nu förtjent in till min egen pensionering?»
eller: »huru mycket större pension får jag nu, sedan jag, efter hvad
som blifvit erkändt, med mina fem kamrater uträttat ett arbete, som eljest skulle
erfordrat sju man?» och man betvifla!", att han känner sig tillräckligt uppmuntrad
till fortfarande ansträngningar genom det enda svar som härtill kan gifvas,
nemligen eu hänvisning på framtiden, eller ett uttryckande af den förhoppning,
att genom fortsätta ansträngningar pensionskassans ställning skall förbättras och
högre pensioner till följd häraf erhållas. Styrelsen hyser dock för sin del ingå
farhågor i antydda hänseenden, utan är fullt öfvcrtygad derom, att genom ofta
återkommande, klart framlagda redogörelse!'' för kassans ställning, utvisande
bland annat huru tantiémebeloppet stiger och förräntar sig, intresset för kassan
skall hållas vid fullt lif och mana till fortfarande ansträngningar för dennas
förkofran. Styrelsen vill emellertid ej förneka, att det kan finnas praktiska
sätt att gorå tillämpningsmetoden mera direkt verkande, än hvad Komiterades
förslag uttrycker, såsom t. ex. genom att afskilja någon del af tantiémebeloppet
för ett år, då detta belopp betydligt öfverstiger det påräknade medium, samt
afsätta denna del till förmån för en extra pensionering af just den personal,
som under det året varit tjenstgörande och genom hvilkens flit och uppmärksamhet
det höga beloppet i väsentlig mån föranledts; men den af Komiterade
föreslagna form för beloppets utgående lägger ej hinder i vägen för en modifikation
i berörda syftning, och, derest Styrelsen kommer i tillfälle att ingifva
definitivt förslag till'' pensionsinrättning, torde frågan om dylik modifikation kunna
åter upptagas och närmare utvecklas. Likväl får Styrelsen redan nu i underdånighet
fästa Eders Kong!. Makts nådiga uppmärksamhet derpå, att, innan
någon del af tantiémebeloppet användes i ändamål att bereda extra pensionspremier,
ett visst antal år torde böra förflyta, under hvilka pensionskassan
hinner samla de för dess bestånd nödvändigaste medlen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
Vidare får Styrelses, med afseende å olika sätt för tantiemers beräkning,
omnämna ett, som utan tvifvel bör tagas i betraktande. Man säger att, eftersom
inkomsternas förökande förnämligast är beroende af den högre förvaltningens
åtgärder vid taxebestämmelser, tåganordningar m. in., men den lägre tjenstepersonalen
knappast kan på något sätt till detta förökande bidraga, hvaremot
donna personal i högst väsentlig grad eger i sin makt att minska utgifterna,
så bör man vid tillämpningen af tantiémesystemet ställa så till, att minskningen
af utgifter i större mån än förökningen åt inkomster verkar till tantiémebeloppets
höjande. Man har derföre föreslagit att, i stället för att taga eu
viss procent af nettobehållningen, taga en viss procent af bruttobehållningen
och minska det härigenom uppkomna beloppet med eu efter eu annan, större
procent beräknad andel af utgiftssumman. Sålunda, om t. ex. inkomsterna
sättas = 100,000 och utgifterna — 55,000 It dr och af den förra summan
tuges 3 procent och detta belopp minskas med 44 procent af den sednare
summan så erhålles:
3,000 — 2,475 = 525 Bdr.
Antagas inkomsterna, liksom i förra exemplet, till 100,000, men utgifterna till
endast 50,000 Bdr, så erhålles:
3.000 — 2,250 = 750 Bdr.
Men om i stället för 3 procent af inkomster och 44 procent af utgifter, tagits
respektive 4 och 6 procent, så hade i förra exemplet erhållits:
4.000 — 3,300 = 700 Bdr
och i det sednare:
4,000 — 3,000 = 1,000 Bdr.
Genom att taga tantiemen direkt af skilnaden emellan inkomster och utgifter,
hade man för hvar och en af de i ofvanstående exempel förutsätta båda
sk i hinder, hvilka utgjorde
den ena
45,000
Bdr
och den andra
50,000
Itdr,
erhållit
efter
1 procent
450
))
och
500
))
»
))
1* »
562
»
»
625
»
))
»
iz »
575
))
))
750
))
De anförda exemplen torde vara tillräckliga för att visa, huru de båda
metoderna taga sig ut i praktiken. Onekligen har den förra metoden ett
företräde derutinnan, att vid de procenter af inkomster och utgifter, som vid
tillämpningen af samma metod höra ifrågasättas för att erhålla ett resultat,
motsvarande behofvet, tantiéme-beloppet växer hastigare i man af utgifternas
minskning relativt till inkomsterna, än om tantiéme-beloppet, enligt den sednare
metoden, tages omedelbarligen af skilnaden mellan inkomster och utgifter,
hvarvid lika stort afseende fästes vid de förra som vid de sednare. Emellertid
torde den förra metoden måhända hos en och annan åstadkomma ett visst in
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
tryck af att vara något invecklad och möjligen gifva anledning till villrådighet
med afseende å storleken af de belopp, som äro i fråga att anslås, och för
donna enda omständighets skull torde det vara skål att gifva företräde åt den
andra, enklare metoden.
Styrelsen öfvergår härefter till frågan om de belopp, hvartill den åt
Komiterade föreslagna tantieme sannolikt skulle komma att uppgå, och huruvida
dessa belopp kunna anses betryggande för den framtida pensioneringen.
Styrelsen har redan uttala! sin åsigt derom, att det af Komiterade förutsatta
maximum af pension är för lågt och att följaktligen större årsinkomster
än de beräknade måste beredas pensionsinrättningen, derest de med donna
åsyftade fördelar skola på ett ändamålsenligt sätt vinnas. Med anledning
häraf har Styrelsen låtit uträkna, huru stort det tillskott af årsinkomst bonde
vara, som satte pensionsinrättningen i stånd att, under för (ifrigt, samma förutsättningar,
utbetala ett pensionsmaximum af 50 i stället för 40 procent af
arvode!, och det har då befunnits, att ifrågavarande tillskott bonde uppgå till
omkring 17,000 Rdr årligen. Detta belopp kan synas stort nog, men vinsten
af pensionernas höjning är otvifvelaktigt svarande mot uppoffringen, och Styrelsen
vågar vid detta tillfälle än en gång underdånigst erinra om den för
tjensten oeftergifliga fordran, att pensionerna ej sättas så små i förhållande till
arvodena, att Styrelsen måste iakttaga eu viss konsideration i fråga om att
afskeda en ålderstigen tjenare med stor familj. Skilnaden emellan inkomster
före och efter afskedstagande! blir i alla fall högst betydlig och mycket större
än som är önskvärd! med afseende å fördelarna för tjensten, men Styrelsen
hoppas att, om hennes underdåniga förslag vinner bifall, möjlighet skall förefinnas
att framdeles höja pensionsbeloppen.
Komiterades uträkningar gifva vid hand, att pensionsinrättningens framtid,
för att vara fullt betryggad, kräfver omkring It procent af skilnaden mellan
inkomster och utgifter, sådan donna skilnad under åren 1869 och 1870 visat
sig, men Komiterade antaga vidare, att, dels genom trafikens utveckling, dels
genom tantiémesystemets fördelaktiga verkningar, berörda skilnad skall stiga så,
att de belopp, som utgöra procent af nuvarande skilnad, skola inom kort
motsvara endast 1 procent af den dåvarande skilnaden, och på donna grund
hafva Komiterade utgått från förutsättningen, att 1 procent skulle kunna antagas
såsom blifvande norm för tantiemen. Donna förutsättning kan emellertid icke
af Styrelsen läggas till grund för hennes antaganden redan af det skäl, att
Styrelsen, såsom redan är nämd!, anser, att minst 50 procent af arvode! bör,
till en början, sättas såsom maximum af pension; men dessutom bör anmärkas,
att den af Komiterade förutsätta stegring af oftanämda skilnad troligen icke
kommer att försiggå så hastigt, att icke under liden kassans ställning kan
blifva kritisk nog, ty en tillväxt af 1000 Rdr i tantiemen förutsätter en tillväxt
9
af 100,000 Rdr i morberörda skilnad, följaktligen en tillväxt af 200,000 Rdr
i bruttoinkomsten, eller deröfver, sa framt utgiftsprocenten är större än 50.
Innan en tantieme, efter 1 procent räknad, hinner stiga från det belopp, som
betingades af förhållandena under 1869 och 1870, eller omkring 30,000 Rdr,
till det belopp, som enligt uträkningarna skulle vara fullt betryggande, eller
omkring 45,000 Rdr, måste följaktligen skilnaden mellan inkomster och
utgifter hafva stigit med en och eu half million Rdr, d. v. s. bruttoinkomsten
med omkring 3 millioner Rdr. Med andra ord, innan det fullt betryggande
tantieme-beloppet kan ernås, måste bruttoinkomsten hafva stigit från den för
1870, som var omkring 6,800,000, till ett belopp af 9,800,000 eller, ännu
säkrare räknadt, till fullt 10,000,000, eftersom icke med visshet kan antagas,
att utgiftsprocenten håller sig vid det låga talet 50. Nu är det visserligen så,
att bruttoinkomsten under 1871 varit omkring 1 million Rdr större än under
1870, men detta beror dels derpå, att Nordvestra stambanan under medlet af
förstnämda år fullbordades, hvarigenom en ny banlängd af 6,3 mil tillkommit,
dels derpå att förhöjningen af 3:dje klassens biljettpris under det året började
tillämpas, dels slutligen derpå att samma år varit ett för jern vägstrafiken
ovanligt godt år, och den störa tillökningen från året 1870 till år 1871 får
fördenskull alldeles icke betraktas såsom ett uttryck af en fortgående, jemn
stegring, Men det är också att lägga märke till, att den genom nyssnämda
stambanas fullbordan förorsakade tillökning af intägten motväga af den tillökning
i tjenstepersonalens antal, hvilken föranleddes af anställandet af 92 nya
personer på den nyöppnade bandoler; och i sammanhang härmed må vidare
anmärkas, att da, enligt hvad all erfarenhet visar, åtskilliga år förflyta, innan
nyöppnade bandelar hinna tillgodogöra sig befintliga anledningar till trafik, så
kan man möjligen hafva skål befara, att den tillökning af tantiemen, som föranledes
af nya bandelars tillkomst, icke skall under de första åren uppväga det
behof af tillökning i pensionsinrättningens årsinkomster, som blir en följd deraf,
att de nya bandelarnes personal inträder i sagda inrättning. Bet må bär
nämnas, att genom Norra och Östra stambanornas fullbordande samt genom
den något ökade personalen på de äldre linierim i män af trafikens utveckling
ä dessa linjer, med säkerhet kan antagas, att, då trafiken å förstnämda, fullbordade
linjer, fager sin början, tjenstepersonalen är omkring 25 procent större
än för närvarande, hvilken förhållande naturligtvis i och för sig krafvel* en
tillökning af tantiémebeloppet i ungefärligen samma proportion. Hvad särskild!
beträffar den om några år fullbordade Östra stambanan, må dessutom icke
förglömmas, att donna bana i visst afseende kommer att icke obetydligt minska
Statens jernvägstrafiks inkomster, nemligen på det sätt, att all den trafik, som
emellan Södra stambanans område å ena sidan och hufvudstaden samt provinserna
deromkring a den andra nu för tiden framgår öfver linien Jönköping—-
2
10
Falköping—Hallsberg—Katrineholm, kommer att efter Östra Stambanans fullbordan
taga den 10 mil kortare vägen mellan Nässjö och Katrineholm och
således betala för 10 mil mindre, hvithet är en vigtig omständighet att taga i
betraktande, då fråga är att uppskatta den tillökning af inkomsterna i deras
helhet, som visserligen i alla fall blir en följd af den vigtiga och gona sammanbindningen
mellan södra och medlersta Sverge. Slutligen, och måhända
mer än någonting annat, torde höra framhållas, att den lifliga trafik, som närvarande
fördelaktiga förhållanden framkalla, kan efterträdas af en mindre liflig,
och detta så, att framåtgåendet icke allenast hämmas, utan till och med förbytes
i ett tillbakagående, såsom fallet var år 1868. Af alla dessa skål kan Styrelsen
icke antaga, att skilnaden mellan inkomster och utgifter stiger nog hastigt,
för att i tillräckligt god tid föranleda dertill, att 1 procent af den blifvande
skilnaden skall uppgå till samma belopp som U procent af den nuvarande,
och då det tantiéme-beloppets stigande, som kan förorsakas af nya bandelars
tillkomst, motväges af behofvet af ökade årsinkomster i pensionsinrättningen
för den nya personalens rökning, och då slutligen maximum af pension
enligt Styrelsens åsigt bör, redan vid pensionsinrättningens stiftande, bestämmas
till minst 50 procent af arvodet, så anser Styrelsen nödvändigheten bjuda, att
vid tantiéme-beloppets bestämmande icke gå under 1-1 procent af oftanämda
skilnad.
Att tantiéme-systemets tillämpning, under hvilken lämplig form som helst,
till förmån för tjenstepersonalens pensionering skall verka till väsentliga besparingar
i många slags utgifter, torde af ingen kunna med fog bestridas; att dessa
besparingar åtminstone icke skola blifva mindre än de af föreliggande förslag
betingade tantiéme-belopp, och att följaktligen detta förslag icke i sig innebär
någon förminskning af framtida nettobehållningar, derom år Styrelsen för sin
del öfvertygad, och Styrelsen får med afseende härå erinra om, att den minskning
af banafdelningens personal, som under 1864 påbörjades och under de
följande åren fortsattes, . ensamt för sig betingar en besparing, som under nuvarande
förhållanden kan uppskattas till högre belopp, än hvartill hela den
ifrågasätta tantiémen skulle uppgå. Det som då genomfördes kunde naturligtvis
hos den personal, som inskränkningen gälde, icke vara särdeles uppmuntrande,
enär åtgärden ju åsyftade att på det mindre antalets skuldror lägga
samma mått af arbete, som tillförene utkräfts af det större antalet, och hvarje
dylik inskränkningsåtgärd kan, under vissa förhållanden af konkurrens med
andra jernvägar samt under tider af arbetsinställelse, vara ganska vådlig. Har
man deremot ett band, som faster personalen vid stambanorna, och har man på
samma gång ett medel att gorå dylika inskränkningar önskvärda för personalen
sjelf, och detta vid samtliga afdelniugarna, upphör naturligtvis ofvan antydda
våda, och i stället för att nu, vid hvarje tillfälle då en större arbetskraft måste
11
utvecklas, den ordinarie personalen gerna anlitar den extra- eller reservpersonal,
som kan finnas att tillgå, komme det enskilda intresset att, efter tantiémesystemets
införande, motverka hvarje tillökning af personalen. Häraf kan emedlertid
bedömas,» hvilken stor betydelse detta system har ensamt med afseende
å de besparingar, som blifva en följd af inskränkningar i personalens antal.
Med afseende å systemets betydelse i (ifrigt, såväl den ekonomiska som moraliska.
får Styrelsen hänvisa till hvad Komiterade härom anfört.
Emedlertid får Styrelsen här framlägga åtskilliga siffror, angående de nominda
utgifter, som i framtiden kunna komma att motsvaras af nu föreslagna
tantieme. För enkelhetens skull håller sig Styrelsen dervid endast till nu befintliga
stambanelängd och antager för (ifrigt, att, då nya bandelar tillkomma,
nettobehållningen å dessa åtminstone skall bli så pass stor, att den betingar
ett tillräckligt tantiémebelopp för den relativt fåtaliga personal, som under de
första trafikåren är behöflig ä de nya bandelarna. Nu trafikerade stambanors
anläggningskostnad kan i rundt tal upptagas till 100 millioner R:dr. Trafikens
utveckling åstadkommer stegring af inkomsterna och häfver på samma gång
ökade utgifter, men, enligt regeln, fortgår den förra stegringen i eu starkare
proportion än den sednare. Nettobehållningen, halhet uttryck här för kortheten
skull begagnas för beteckningen af skilnaden emellan inkomsterna och utgifterna
för drift och underhåll, antyder således — visserligen endast närmevis,
men nog tydligt för ifrågavarande ändamål — huru nyssnämda stegringar förhålla
sig till hvarandra, och den utgör på samma gång grunden för tantiémebeloppets
bestämmande. Genom att ställa jemte hvarandra olika nettobehållningar,
uttryckta i procent af anläggningskostnaden, och de åt sagda behållningar
betingade tantieme belopp, för man derföre eu någorlunda åskådlig bild af
de finansiela förhållanden, som stå i samband med ifrågavarande ämne. Man
finner då, att, när nettobehållningen uppgår till
3 procent, tantiémen utgör ett belopp af Bulr 45,000.
4 » » » » » » » 60,000.
5 » » » , » » » » 75,000.
6 » « » » » » » 90,000.
Detta är nu de nominda utgiftsbeloppen för den föreslagna tantiémen, d. v. s.
den tillökning af utgifter, som uppkomme för den händelse att tantiéme-systemets
verkan till besparingar helt och hållet uteblefve. Men .så ofördelaktigt torde
saken dock ej under några förhållanden kunna ställa sig. All erfarenhet talar
deremot, icke minst den som vunnits vid tillämpningen af de vid Statens jernvägstrafik
för vissa fall antagna system för t. ex. premier, anmärkningsprocent,
betingsarbeten m. m. Det egna intresset måste komma att taga ut sin rätt, och
detta egna intresse är i förevarande fall af eu högre ordning än vid de nyss
exempelvis nämda, ty här gäller det att vinna en varaktigare fördel än den
12
som endast tillfredsställer stundens behof. Tager man i betraktande, att de
utgifter, som kräfva* för trafikens drift och underhåll, i man af rörelsens och
stambanelängdens fikande, med hvarje dag växa, och betänker man, att, t. ex.
vid den tid då stambanorna gifva 6 procent netto, dessa utgifter kunna komma
att stiga till 6 ä 7,000,000, så torde för eu hvar blifva klart, att om icke den
öfver hela stambanenätet spridda tjenstepersonal — icke minst den lägre —.
på hvilken utgifternas storlek i väsentlig män beror, har någon enskild fördel
uti att åstadkomma besparingar, så är man ganska ofullkomligt hjelpt med de
inspektioner och revisioner, som för hushållningens öfvervakande utföras. Man
måste ovilkorligen söka utfinna något sätt, som verkar till hushållning i detalj
på de områden, dit man har svårt att fora granskningen, utan att på samma
gång göra donna lika kostsam som de utgifter, man velat förekomma, och om
således det finnes något sätt, hvarigenom man kan tillgodogöra sig den kraft,
som ligger i det egna intresset, så bör man också använda detsamma. Ingenting
synes då vara mer omfattande och på samma gång mer utbildande af hvars
och ens omtänksamhet för framtiden, än att någon del af det öfverskott, som
genom personalens uppmärksamhet och flit kan väsentligen förkofra?, anslås till
förmån för samma personals pensionering.
Huru mycket större personal erfordrades för eu trafik, som gåfva 6 procent
i netto, kan icke med säkerhet uppgifvas, men klart torde vara, att personalen,
ifall tantieme-systemet vore tillämpad!, klafve fåtaligare än annars, likasom
det torda vara gifvet, att nyssnämda procentförhållande skulle uppnås tidigare
till följd af samma system, än eljest. Det lider emedlertid icke något
tvifvel att, om nettobehållningen uppgänga till 5 ä 6 procent af anläggningskapitalet,
tantiéme-beloppen i förhållande till personalens storlek klafve sådana,
att eu förhöjning af pensionerna kunde ifrågakomma, och, som väl i alla fall
något maximum torda höra sättas för tantiéme-beloppen, eller nya sannolikhetsberäkningar
öfver pensionsinrättningens ställning, grundade på en efterhand
stadgad, ytterligare erfarenhet om mortalitet och invaliditet, torde höra göras.
innan ett visst maximum öfverskrides, så anser Styrelsen för sin de! lämpligast
vara, att, då skilnaden mellan inkomster vid och utgifter för drift och underhåll
af Statens trafikerade jern vägar uppgår till fem procent af samma jernvägars
anläggningskostnad, tantiéme-beloppet på nytt bestämmes, efter hvad,, på
grund af då verkstälda sannolikhetsberäkningar och öfriga förhållanden, kan
finnas skäligt.
Slutligen vågar Styrelsen, med afseende å ifrågavarande pensionsinrättning,
underdånigst uttala den mening, att här icke är fråga om annat än eu öfverenskommelse
mellan Staten och jernvägspersonalen att för vinnande af gemensamma
fördelar gorå gemensamma insatser, hvarvid personalens insatser måste
13
utgå i alla händelser, men Statens deremot ovilkorligen komma att uppvägas
af väsentliga besparingar på liera håll.
Beträffande Komiterades förslag med afseende å inrättandet af eu Enkeoch
Pupill-kassa har Styrelsen för närvarande ingenting att anmärka, men anser
sig dock böra, med rekapitulation af Komiterades framställning angående
påräkneliga inkomster för samma kassa, underdånigst erinra:
att de särskilda, af jern vägstrafiken oberoende biinkomster, som af Eders
Kong!. Maj:t till pensioneringsändamål redan åro anvisade, sammanräknade
kunna uppskattas till ett ärligt belopp af omkring 5,200 R:dr;
att de tvänne, enahanda slags inkomster, som nu ifrågasätlas, kunna upptagas
till ett sammanräknadt ärligt belopp af omkring 7,050 R:dr;
att öfriga, till pensioneringsändamål nu utgående, af personalen på ett
eller annat sätt beroende belopp, hvilka uppkomma dels genom böter, dels
genom gåfvor, och till hvilka belopp äfven torde fä, räknas räntorna å redan till
personalens förmån samladt kapital, kunna anslås till ett totalbelopp af omkring
5,990 R:dr årligen;
att, genom den förhöjning i delegarnes årsafgifter, som skulle bli eu följd
af genomförandet af Styrelsens förslag att med omkring 15 procent öka dessa
utgifter, personalens egna bidrag till ifrågavarande kassa komme att utgöra vid
pass 47,000 R:dr;
hvarjemte Styrelsen får anmärka, att det kapital, som på eu gång skulle
sammanbringas, vid kassans stiftande, genom delegarnas inträdesafgifter, och som
uppginge till omkring 45,000 R:dr, komme att, efter 5 procents ränta räknadt,
gifva eu årlig inkomst af 2,250 R:dr.
Häraf framgår, att af påräknade årsinkomster för enke- och pupillkassan
komme att från personalens sida inflyta omkring 55,240 R:dr och på annat
sätt omkring 12,250 R:dr.
Härvid är dock ej taget i betraktande, att, såsom Korn!terade föreslå och
Styrelsen för sin del gillar, de i Stockholm stationerade delegare skulle turvis
utan ersättning bestrida nödiga befattningar vid de båda pensionskassornas förvaltning.
Arvodeskostnaden vid en sådan förvaltning, derest densamma skulle
utgå i proportion af hvad som vid andra pensionsinrättnin gar förekommer, torde
ej kunna uppskattas till mindre än 5,000 R.dr årligen, och med detta belopp
kunde följaktligen delegarne anses årligen öka sina egna bidrag till de föreslagna
kassorna.
Betraktar man derefter de ifrågasätta årsinkomsterna vid begge pensionskassorna
i ett sammanhang och skiljer emellan de bidrag, som på ett eller annat
sätt genom personalens tillskyndelse komme dessa kassör tillgodo, och de bidrag,
som dels från trafik medlen, dels från vissa till trafikinkomster icke hänförliga
14
medel påräknas, erhåller man, med fästadt afseende å nuvarande förhållanden,
följande resultat:
Personalens årsafgifter till pensionsinrättningen................................. Exil’ 32,000
D:o d:o till enke- och pupillkassa.!!........................... >> 47,000
Räntor å det, vid sistnämd» kassas stiftande, genom delegarnes
inträdesafgifter genast bildade kapital............................................. » 2,250
böter, gåfvor, in. m............................................................................. » -5,990
Personalens bidrag till förvaltningskostnader.................................... » 5,000.
Summa från personalens sida Exil" 92,240.
Tantiéme till pensionsinrättningens förmån (enligt förhållandet under
1870), i rundt tal..................................................................... E:dr 47.000
Åf Kong!. Näjd redan anvisade pensioneringsmedel, hvilka samtliga
föreslås till utgående för enke- och pupillkassans räkning » 5,200
Nu föreslagna bidrag af enahanda art som nyss föregående och
till samma kassa................................................................................. » 7,050.
Summa från andra håll B:dr 59,250.
Utesluter man ur räkningen de belopp, som enligt faststälda grunder redan
inflyta, och håller sig endast till dem som genom de föreliggande förslagen äro
såsom nya ifrågasätta, kommer man till följande resultat:
Personalens årsafgifter till pensionsinrättningen................................. B:dr 32,000
B:o d:o till enke- och pupillkassa!!........................... » 47,000
Räntor å det, vid sistnämda kassas stiftande, genom delegarnes
inträdesafgifter genast bildade kapital ........................,................. >> 2,250
Personalens bidrag till förvaltningskostnader.................................... » 5,000.
Summa från personalens sida R:dr 86,250.
Tantiéme till pensionsinrättningens förmån, (enligt förhållandet under
1870), i rundt tal..................................................................... Rxlr 47,000
Nu föreslagna bidrag till enke- och pupillkassa!!, nemligen:
inkomsterna af höskörden, uppskattade i medeltal till ett
årligt belopp af........................................................... 7,000
samt inkomster, som kunna erhållas af egarne till vid
jern vägen tillvaratagna och der förvarade effekter, 50 8 7 050
Summa från andra håll R:dr 54,050.
Af sist gjorda sammanställning framgår, att af de nu föreslagna bidragen
till begge kassorna de som utginge från personalens sida klafve nära 60 procent
större än de som från andra håll komme att utgå.
15
Enke- och pupillkassan medförer likasom pensionsinrättningen den fördel
för Staten, att hon fäster personalen vid tjensten och. således förekommer de
olägenheter, som kunna uppstå dels i följd deraf, att vid Statens jernvägstrafik
i notrad personal öfvergår till andra jern vägar, som bjuda bättre aflöningsvilkor,
dels till följd af personalens möjligen inträffande arbetsinställelse. Men eu icke
mindre betydelsefull fördel vinner kommupernas fattigvård genom inrättandet af
förstbemälda kassa. Pensionsinrättningens fördelar för Staten och kommunen äro
redan angifna. Man har sålunda å ena sidan tjenstepersonalen och å den andra
Staten och kommunerna, alla intresserade i nu föreliggande frågor, och då personalen
erbjuder sig att för det gemensamma intresset göra insatser, som dels
med 60 procent öfverstiga dem som ifrågasättas från den andra sidan, dels äro,
i förhållande till pensionerna, större än vid andra jern vägar och äfven större
än vid Civilstatens pensionsinrättningar, så vill det synas, att, äfven för den
oförmodade händelse att tantiémesystemets verkan till besparingar helt och hållet
uteblefve, personalens anbud likväl vore af fördel för Staten att antaga.
På grund af allt som här ofvan bl Hvit anför dt, får Styrelsen underdånigst
hemställa:
att Eders Kongl. Majd täcktes till nu pågående Riksdag afgifva nådig
proposition derom, att till förmån för blifvande pensionering af tjenstepersonalen
vid Statens jernvägstrafik årligen må af trafikmedlen afsätta ett belopp, motsvarande
en och eu half procent af skilnaden emellan Statens jernvägstrafiks
samtliga inkomster och utgifter för drift och underhåll, räknadt från och med
året 1871, allt i öfverensstämmelse med de föreskrifter angående beloppets tillgodogörande,
som af Eders Kongl. Magt, genom nådigst utfärdadt reglemente
för en pensionsinrättning af ifrågavarande slag, särskild! fastställas; dock att,
då berörda skilnad första gången uppgår till fem procent af de trafikerade
stambanornas anläggningskapital, den till förmån för pensionsinrättningen utgående
procent skall modifieras, efter hvad på grund af då verkställa sannolikhetsberäkningar
angående pensionsinrättningens ekonomiska framtid och öfriga
på donna fråga inverkande omständigheter kan finnas skäligt;
att Eders Kongl. Majd nådigst täcktes bestämma, att de medel, som för
jernvägspersonalens räkning, under olika titlar och på grund af gällande trafikoch
tjenstgöringsreglementen, hittills samlats, skola anslås till eu enke- och pupillkassa
till förmån för tjänstepersonalens vid Statens jernvägstrafik efterlemnade
enkor och barn, samt att medel, som hädanefter på enahanda sätt inflyta, äfvenledes
till fördel för samma kassa afsättas;
att, förutom de medel, som redan på grund af Eders Kongl. Maj ds nådiga
bref den 3 Juni 1870 reserveras till förmån för en kassa af sistnämda slag,
äfven måtte få afsättas för samma ändamål de medel, som i Komiterades förslag
angående samma kassa finnas upptagna i § ‘2, punkterna c) och e).
16
samt att, derest hvad Styrelsen nu föreslagit skulle vinna bifall, Styrelsen
måtte i underdånighet få inkomma med definitiva förslag till pensionering af
tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik och donna personals efterlemnade
enkor och barn.
Styrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit
Stormägtigste, Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar
0. 0. TROILIUS.
Stockholm den 9 Februari 1872.
C. Lhnnell.
17
Bilaga N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nådiga, Proposition år 1872
angående bidrag till pensionsinrättningar för tjänstepersonalen
vid Statens jernväg strafik och denna personals
efterlemnade enkor och barn.
Till Kongl. Styrelsen för Statens jernvägstrafik.
IComiterade för uppgörande af förslag till pensionering åt Statens jernvägstrafiks
personal och dennas efterlemnade enkor och barn hafva verkstält
erforderliga förarbeten och uppgjort förslag till reglerandet af de finansiela
vilkoren för pensionsinrättningar i nyssberörda syften. Hvad åter angår förvaltningen
af dessa inrättningar och den granskning, en sådan förvaltning herde
vara underkastad in. in., hafva Komiterade uti reglementena för Civilstatens
pensionsinrättning samt Enke- och Pupillkassa funnit redan så fullständiga
förebilder till reglementarisk-;, bestämmelser, att Komiterade, åtminstone för
närvarande, torde få stanna vid att endast hänvisa till dessa reglementen; och
Komiterade hafva så mycket mindre trött sig höra nedlägga något arbete på
uppgörande af förslag härutinnan, som de nu till Eder ingående förslag innehålla
förutsättningar om sådana bidrag till ifrågavarande inrättningar, Indika endast
af Kongl. Näjd. eller af Kongl. Näjd och Riksdagen kunna anvisas, och båda
de nu ingifha förslagen, derest nämda bidrag icke skulle erhållas, måste förfalla.
Komiterade få således vördsamt öfverlemna
Ko Förslag till reglering af finansiela vilkor för en Pensionsinrättning, till
förmån för tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik, och
2:o Förslag till reglering af finansiela vilkor för en Enke- och Pupillkassa,
till förmån för tjenstepersonalens vid Statens jernvägstrafik efterlemnade
enkor och barn.
Det ligger i jernvägstrafikens intresse att icke behålla i tjenst sådan personal,
hvars arbetsförmåga genom sjuklighet eller ålderdomssvaghet i väsentlig
män försämrats. Synnerligen är detta fallet med den del af samma personal,
som tillhör den rörligaste, mest ansträngande och mesta uppmärksamhet for
drande
tjensten. Nen huru strängt eu styrelse än i teorien må hålla på den
regeln att från tjensten aflägsna hvarje invalid, kan det dock ej undvikas, att,
då fråga uppstår om afsked för eu trogen och pålitlig tjenare endast derföre,
att han är utsliten, och om hvilken man vet, att lian genom afskeda påtagligen
kommer att lida nöd, enär intet understöd är honom på förhand beredt, Styrel
''
3 ''
18
sen, stäld i valet mellan en olägenhet för tjenstår å ena sidan och en alltför hård
dom å den andra, af rena mensklighetsskäl ofta föredrager det förra alternativet.
Vidare må anföras, att, enär trafiktjensten i många riktningar fordrar en
särskild öfning och vana hos personalen, så ligger det i jernvägens intresse att
fasthålla donna personal med sådana band, hvarigenom personalen å sin sida
måste finna intresse uti att qvarstanna vid jernvägen, så länge helsa och krafter
tillåta det, i stället för att efter några års tjenst och vunnen öfning öfvergå
till annan jernväg, som då anser sig kunna bjuda honom bättre vilkor. För
tillgodoseende af Statens jernvägstrafiks intresse i förevarande fall, finnes, enligt
erfarenheten vid alla större jernvägar, intet verksammare medel än pensionsinrättningar
till förmån för personalen och dennas efterlemnade enkor och barn.
Äfvenledes få Komiterade framhålla den omständigheten, att Statens jernvägstrafik
icke, liksom andra industriela inrättningar, erlägger någon fattigskatt
till de* kommuner, genom hvilka stambanorna framgå, icke heller på något
annat sätt föranstaltat om att afskedad personal icke faller fattigvården till last.
Det vill på grund häraf synas vara med billighet öfverensstämmande, ja, en
moralisk förpligtelse, att Staten sörjer för sina i dess trafiktjenst utslitna tjenare
ålderdom på sådant sätt, att dessa tjenare åtminstone icke komma att
betunga kommunernas fattigvård.
Dessa äro i korthet de hufvudskål, som tala för att äfven Staten bidrager
till bildandet af eu pensionskassa för tjenstepersonalen vid dess jern vägstrafik.
De skäl, som förbinda personalen sjelf att lemna bidrag, äro så allmänneligen
kända, att hvarje ordande derom torde vara öfverflödigt.
Komiterade hafva förutsatt, att Staten, på grund af nyss anförda och
längre fram af Komiterade framhållna skäl, skall lemna ett direkt, ärligt bidrag
af trafikmedlen, till förmån för tjenstepersonalens pensionering, men deremot
hafva Komiterade icke vågat antaga, att Staten vill mellankomma med något
direkt bidrag till enke- och pupillkassa. Men då de med eu dylik kassa, i
afseende å Statens ställning till densamma, åsyftade mål, nemligen att fästa
personalen vid tjensten och att, om icke fullständigt, åtminstone i någon nämvärd
mån bispringa den fattigvård, som kan blifva en följd af enkors och
barns utblottade tillstånd, icke kunna vinnas, om samma kassa skall bildas
ensamt genom delegarnes egna bidrag, d. v. s. att dessa bidrag blifva lika
dyra, som vid hvilken enskild enke- och pupillkassa som helst, och då vid
Statens jernvägstrafik kunna skapas, och redan äro skapade, åtskilliga slag af
biinkomster, som icke äro en direkt följd af trafiken och som vid andra jernvägar
allmänneligen anslås, på ett eller annat sätt, till personalens förmån, så
har det synts Komiterade alldeles gifvet, att samtliga dessa biinkomster, jemte
hvad som kan inflyta för böter in. in., uteslutande böra anslås till bildandet af
enke- och pupillkassa!!, på det att personalens egna bidrag måtte, åtminstone i
någon mån, blifva billigare än i eu enskild kassa.
19
Hvilka ofvannämda biinkomster kunna vara, få Komiterade tillfälle att
redogöra för vid den särskilda motiveringen af förslaget till enke- och pupillkassa,
men Komiterade tro sig redan här höra nämna, att de fonder, som på
bemälda sätt redan bildats, sammanräknad! icke uppgå till högre belopp än
omkring 54,000, och att påräkneliga årsinkomster icke kunna i kalkylen upptagas
till mera än omkring 18,000 It:dr årligen. Hvad som i öfrig! erfordras
och som måste genom delegarnes egna bidrag fyllas, är derföre ganska betydligt;
och kassans tillgångar uppkomma sålunda hufvudsakligast genom tillskott
af delegarne sjelfva. Oaktadt, liksom vid fråga om personalens pensionering
och som längre fram skall visas, afseende blifvit fästadt vid de större meriter,
som äldre delegare i tjensteväg kunna åberopa, har det emellertid icke kunnat
undvikas, att årsafgifterna till enke- och pupillkassa!! blifva ganska betungande
för den redan anstälda tjenstepersonalen, .särdeles för den äldre, så att t. ex.
den, som vid inträdet i kassan ännu icke fyllt 30 år, får erlägga 3 procent
af sitt arvode såsom årsafgift och den, som inträder i kassan före fylda 40 år,
3,5 procent af arvodet, den som inträder före fylda 50 år, 4,5 procent, o. s. v.
med proportionsvis större stegring för de högre åldrarna. Oaktadt dessa ganska.
dryga årsafgifter, jemte inträdesafgifter och utgifter vid arvodesförhöjningar,
kan åt delegares efterlefvande icke beredas större pension, än 20 procent af
det medelarvode, delegaren åtnjöt under de fem sista åren före sin död. Vid
sådant förhållande hafva delegarnes bidrag till sin egen pensionering icke kunnat.
sättas särdeles höga. Det är mycket svårt att komma till en lämplig
medelväg emellan å ena sidan delegares förmåga att afstå någon del af sitt
arvode och å andra sidan hans naturliga önskan att erhålla sä stor pension
som möjligt, men Komiterade tro, att, om deras afvägning af dessa förhållanden
icke skulle anses riktig, så ligger felet åtminstone icke deri, att delegarnes
bidrag tagits för litet i anspråk. Komiterade hafva nyss anfört exempel på
årsafgifter till enke- och pupillkassa!!. Om nu dessa exempel fullföljas genom
tillägg af de föreslagna årsafgifterna till egen pensionering, blir resultatet, att
den som vid inträde! i båda kassorna ännu icke fyllt 30 år, kommer att såsom
årsafgifter erlägga tillsammans 4,5 procent af honom tillkommande arvode, och
den som vid inträde! icke fyllt 40 år, 5,5 procent af arvode!, den som inträder
före fyllda 50 år, 7,0 procent, o. s. v. med proportionsvis större stegring för
de högre åldrarna. Dessa belopp synas Komiterade verkligen stå på gränsen
för det möjliga och till och med lemna rum för den farhågan, att eu och
annan af redan anstäld personal skall rygga tillbaka för beslutet att i kassorna
ingå såsom delegare, och Komiterade hafva just med afseende härå trött sig
höra i förslaget till reglemente för enke- och pupillkassa , upptaga eu bestämmelse,
som bereder möjlighet för den, hvilken icke mäktar erlägga stadgad
afgift i förhållande till det arvode lian innehar, att ändock, fast med förminskad
20
rätt till pension för efterlefvande, få såsom delägare ingå, mot erläggande af
lägre årsafgift än den i regeln bestämda.
Högsta pension, hvartill delegare sjelf enligt förslaget kan komma, har i
kalkylen icke kunnat upptagas till högre belopp än 40 procent af hans arvode.
Hall skall dä hafva tjenstgjort i minst 30 år och uppnått sådan lefnadsålder,
att hans sammanräknade tjenst» och lefnadsår uppgå till talet 95.
För invaliditet, förorsakad af sjuklighet, icke ådragen i jernvägens tjenst,
eller af ålderdomssvaghet, kan delegaren pensioneras redan efter 10 års tjenstgöring,
men hans pension blir då endast 20 procent af arvodet. För invaliditet,
förorsakad af kroppsskada eller sjuklighet, ådragen genom tjensteutöfning,
kan dock delegare när som helst blifva pensionerad och aldrig till lägre belopp
än med 30 procent åt arvodet. Efter 30 års tjenstgöring erhålles i båda dessa
tall af invaliditet 40 procent af arvodet såsom pension, utan afseende på lefnadsåldern.
Det sista åt nyss inlinda invaliditetsfall är detsamma som förutsättes i §
19 åt nu gällande ■ afbild ngsreglemente vid Statens jernvägstrafik, och för denna
invaliditet kan således, redan under nuvarande förhållanden, pension erhållas.
Men Komiterade hafva ansett det vida enklare att, om en verklig pensionsinrättning
kommer till stånd, i denna inrättning äfven upptaga invalider af
ifrågavarande slag; och så framt det af Komiterade föreslagna statsbidrag anslås,
kan ett sådant upptagande ske och följaktligen de förmåner, som kunna blifva
en följd af nyssnämda §, umbäras.
Pensioneringen för invaliditet, sådan densamma enligt förslaget bolde
regleras och nu i korthet antydts, synes höra lemna Staten full garanti, åt t
tjensten skötes med friska krafter. Beträffande pensioneringen för uppnådda,
minimum af pensionsrätt medförande lefnad» och tjensteår, är det visserligen
sannt, att nu redan anstäld, äldre personal, för att uppnå de för högsta pensionen
stadgade 30 tjensteåren, bjuder till att tjena i det längsta och tilläfventyrs
längre än som vore fullt förenligt med förmånen för Staten att betjenas
åt jemförelsevis ungt folk; men någon verklig olägenhet bör dock härigenom
icke kunna uppstå, i betraktande af den Styrelsen nådigst medgifna rätt, att
entlediga den personal, hon icke anser uppfylla anspråken på nödig tjenstbarhet;
och den obenägenhet, som under nuvarande förhållanden lätteligen kan uppstå
för entledigande af åldrig personal, försvinner på samma gång som för denna
personal beredes möjlighet att efter entledigandet, åtminstone nödtorfteligen,
kunna existera. För (ifrigt minskas nu berörda, tänkbara olägenhet i samma
män redan befintlig, äldre personal afgår, och den försvinner slutligen alldeles,
ty då numera ingen får, annat än undantagsvis, i ordinarie tjenst vid Statens
jernvägstrafik anställas, som är öfver 30 år, så följer deraf och af ofvanberörda
stadgande om sammanräknade lefnad» och tjensteår, att ingen behöfver tjena
21
längre, än till dess häri uppnått en ålder af 621 år, för att erhålla den högsta
pensionen. Men deremot kan den, som inträder efter nyss fyllda aderton år,
erhålla högsta pensionen redan vid 561 års ålder, den som inträder före fyllda
19 år, få högsta pension vid 57 års ålder, deri som inträder före fyllda 20
år, vid 571 års ålder o. s. v. Komiterade våga derföre tro, att äfven med afseende
å den kategori af p ens i o nsherätti galle, hvarom nu sist varit fråga, det
framlagda förslaget möjliggör fördelen af en lifskraftig tjenstepersonal.
Komiterade hafva förutsett den invändningen, att det dock synes vara en
alltför låg ålder, 561 år, vid hvilken högsta pensionen, i fördelaktigaste fall,
kan erhållas, och få härtill svara, att det ju ligger i den pensionsberättigades
intresse att tjena qvar så länge som möjligt, enär lian i sådant fall skulle
åtnjuta minst 150 procent större inkomster, än såsom pensionerad, men att det
emellertid är för tjensten en fördel, att pensionsåldern tidigare inträffar, emedan
Trafikstyrelsen derigenom får friare händer med afseende å sin skyldighet
att vidmakthålla personalens tjenstbarhet.
Komiterade hafva ofvan antydt, huru delegarens eget bidrag skulle, enligt
förslaget, komma att förhålla sig till hans arvode. Deraf synes, att dessa
bidrag till sin storlek skulle vara beroende af delegarens ålder vid inträdet i
kassorna och att, med afseende å hans egen pensionering, 1,5 procent af arvodet
skulle vara det minsta och 3 procent, eller deröfver, ifall delegaren vid
inträdet vore mer än 60 år, det högsta, hvarmed han kunde komma att till
sådan pensionering sjelf bidraga. Med hänsyn till antalet delägare, i olika
åldersklasser, torde man såsom medeltal för delegarnas egna bidrag lämpligen
kunna antaga 2 procent af arvodet. I Norge, der eu pensionsinrättning redan
kommit till stånd, utgör delegarens bidrag, i hvilken åldersklass som helst,
1,25 procent af arvodet. Lägsta pension, som i Sverge kunde ifrågakomma,
skulle, enligt Komiterades förslag, utgöra" 20 procent af arvodet, eller samma
minimum som i Norge. Högsta pension skulle, enligt det svenska förslaget,
utgöra 40 procent af arvodet, men har i Norge kunnat sättas till 50 procent
af samma enhet. För ernående af denna högsta pension fordras visserligen eu
tjenstetid af 45 år, under det att i Sverge endast skulle behöfvas 30 år, men
härvid får anmärkas, att, till följd af det i det svenska förslaget förekommande
stadgande om sammanräknade lefnads- och tjenstår, skulle den som inträder i
tjenst vid 18 års ålder likväl tvingas att tjenstgöra i 38.1 år, innan han kunde
erhålla den högsta pensionen, som, enligt hvad nyss visades, dock är 10 procent
lägre än den i Norge. Svensk, som inträder vid 25 års ålder, skulle
tjena i 35 år, innan lian kunde uppnå högsta pension o. s. v., men ingen
mindre än 30 år. Det bör äfvenledes märkas, att redan anstäld, äldre personal,
till följd af stadgandet om minst 30 tjenstår, har ganska ringa förhoppning
om att erhålla högsta pension, icke ens i fall af fullständig invaliditet
22
Af nu framhållna omständigheter torde emellertid kunna slutas, att svensk
delegare, enligt förslaget, är underkastad större utgifter än den norska, men
att lian, det oaktadt, icke kan, under de fördelaktigaste förhållanden, komma
till lika hög pension som den sednare.
Vid den svenska Civilstatens pensionsinrättning erlägger delegare, såsom
årsafgift, 3 ä 3| procent af pensionen. I fördelaktigaste fall skulle, enligt
Komiterades förslag, delegare i Statens jernvägstrafiks pensionsinrättning erlägga
3f procent af pensionen, nemligen om lian inträdde före fyllda 30 lefnadsår
och följaktligen erlade minimum af årsafgift, eller 1,5 procent af arvodet, samt
uppfylde vilkoret angående sammanräknade tjenste- och lefnadsår och sålunda
crhölle maximum af pension, eller 40 procent af arvodet. Men inträdde han
i inrättningen nyss före fyllda 40 år och sålunda Unge erlägga 2 procent af
arvodet, så utgjorde donna årsafgift 5 procent af den högsta pension han kunde
erhålla. Inträdde han nyss före fyllda 50 år, komme lian, med erläggande af
för denna ålder stadgade årsafgift af 2,5 procent af arvodet, att betala til
procent af pensionen o. s. v. Redan af donna jemförelse framgår, att de föreslagna
årsafgifterna vid Statens jernvägstrafiks pensionsinrättning äro betydligt
högre i förhållande till deremot svarande pensioner än vid Civilstatens. Men
tages dertill i betraktande, att fallen af invaliditet måste blifva mycket tätare
inom personalen vid Statens järnvägstrafik än inom den, som tillhör den öfriga
civilstaten, dels derföre att deri förra personalens tjenstgöring i allmänhet är
förknippad med mycket mera risk af kroppsskada än den sednares, dels emedan
till den förra personalen i allmänhet fordras yngre och raskare individer,
och att förtidig invaliditet vid Statens jernvägstrafik, i ofördelaktigaste fall, kan
nedbringa pensionen ända till ett minimum af endast 20 procent af arvodet,
så fuller skillnaden ännu mer i ögonen.
Vid de tyska jer liv ägarna äro kassorna för pensionering af personal samt
dennas enkor och barn sammanslagna till en. Af de 23 bangrupper, hvarom
Komiterade haft tillfälle inhemta kännedom med afseende å förevarande fråga,
förekomma endast 2, nemligen Berlin—Stettiner och Pfälzische—Ludwigsbahn,
der delegarnes egna årsbidrag äro ungefärligen lika höga, som af Komiterade
föreslagits såsom minimum för svensk delegare, men det är dock att härvid
märka, att pensioner kunna erhållas af delegare med ända till 80 procent af
arvodet och af delegares efterlefvande med ända till 41| procent af samma,
eller dubbelt så mycket som af Komiterade föreslås. Vid 11 bangrupper,
nemligen Mecklenburgische (2 afdelningar) Lubeck—Buchener, Berlin—Hamburger,
Magdeburg—Wittenbergische, Magdeburg—Cöthen—Malle—Leipziger,
Magdeburg—Halberstäclter, Thuringische, Berlin —Anhaltische, Kurfurst Friedrich
Wilhelms Nordbahn och Bayerische Ostbahn äro delegares årsafgifter för bägge
kassorna bestämda till inalles 3j procent af arvodet. Vid 2 af dessa grupper
23
utgör högsta pensionen 50 procent af arvodet, vid 2 andra 60 procent, vid
1 grupp 66§ procent, vid 2 grupper 75 procent, men vid de 4 öfriga
grupperna ända till 100 procent af arvodet. Enkepensionerna förhålla sig till
männernas ungefärligen på samma sätt som uppgifvits för de häda förstnämnda
hangrupperna. Vid 5 hangrupper, nemligen Berlin-—Botsdam—Magdeburger,
Säd—Norddeutsche Verbindungsbahn, Oesterreichische Siidbahn, Wurtemhergische
Sfaatsbahn och Theiss Eisenbahn äro de sammanräknade årsafgifterna endast
3 procent af arvodet, ehuru vid 3 af dessa högsta pensionen kan .blifva ända
till 100 procent af samma. Vid eu af de båda öfriga af dessa grupper uppgår
högsta pensionen till 50 och vid den andra till 66f procent af arvodet.
Vid 2 grupper, nemligen Hessische Ludwigsbahn och Köln—Mindener äro
årsafgifterna 2\ procent och högsta pensionerna 75 procent af arvodet. Vid
de Preussiska statsbanorna äro årsafgifterna ännu lägre, eller 2\ procent, men
högsta pensionerna likafullt 75''procent af arvodet, men] allra lägsta årsafgifterna
förekomma vid Niederschlesische Zweigbahn och vid de Sachsiska statsbanorna,
der de endast utgöra 2 procent af arvodet, men högsta pensionen dock ej
mer än mellan 50 och 60 procent. Af nu framstälda exempel synes, att de
tyska banorna bidraga till sina pensionsinrättningar i betydligt större mån, än
hvad Komiterade förutsatt rörande de svenska statsbanorna, och^detta så, att
icke allenast pensionerna blifva, öfverhufvud taget, dubbelt så störa, utan delegarnas
egna bidrag mycket mindre. Derjemte må framhållas, att de tjenstår,
som erfordras till vinnande af den högsta pensionen, enligt det svenska förslaget
äro färre, än vid nämnda tyska bangrupper, hvithet onekligen är, såsom
äfven tillförne antydts, eu fördel för tjensten och dertill eu större fördel för
tjenst™, än för ddegar en, enär denne i de bestå fall önskar att fä tjena qvar
så binge som möjligt och derigenom åtnjuta större inkomster. Men donna fördel
måste likväl särskild t betalas och den utgör verkligen också den väsentligaste
of orsakerna dertill, att delegarnes bidrag, enligt Komiterades förslag,
blifvit så högt satte.
Af det ofvan anförda framgår, att Komiterades förslag förutsätter jemförelsevis
höga bidrag från delegares sida och att, hvad den redan anstälda
personalen beträffar, vilkoren till och med kunna anses ganska härda. Hvad
Komiterade härmed åsyftat fordrar naturligtvis en särskild förklaring.
Komiterade hafva föreslagit eu sådan form för statsbidraget till pensionsinrättningen,
hvarigenom det i ganska väsentlig mån blir beroende af delegarne
sjelfva, att höja detta bidrag och på donna väg förbättra inrättningens ställning,
så att, framdeles, antingen pensionerna kunna höjas, eller delegarnes bidrag
minskas. Formen grundar sig på det s. k. tantiéme-systemet, till förmån för
hela personalen, icke, såsom vid de få jernvägar, der ett dylikt system vunnit
tillämpning, till förmån för Hägra få personer inom den högre förvaltningen.
24
Men derjemte hafva Komiterade, med afseende å beloppet, af samma bidrag,
varit nödsakade att inskränka sig till ett sådant minimum, som kan hafva någon
utsigt för sig, att af riksdagen beviljas. Det är under förutsättning af det
föreslagna statsbidragets knapphet under närvarande förhållanden, som beräkningarna
resulterat i de höga bidragen från delegarnes sida, men Komiterade
äro för sin del öfvertygade om. att den sporre till ansträngningar att förbättra
inrättningens ställning, genom att på samma gång minska statens utgifter,
hvilken af Komiterades förslag borde blifva en följd, framdeles och innan
pensionering af något större antal kan ifrågakomma, skall hafva verkat till
sådan fördel, såväl för staten som för inrättningen, att de nu af Komiterade
försigtigtvis föreslagna höga bidrag skola kunna antingen i någon mån nedsättas
eller ock göras mera fruktbringande genom något högre pensioner.
För (ifrigt få Komiterade. just med afseende it statsbidragets form och
belopp, vördsam! yttra följande:
Det ifrågasätta bidraget från Statens sida bär tvenne ändamål.
Det ena är, att till eu del ersätta pensionsinrättningen de retroaktivafgifter,
som borde för redan anställd, äldre personal inbetalas, på det att donna
personal, som tjena! längst och derföre torde vara mest förtjent af Statens omsorg,
icke måtte, till följd af sin högre ålder, öfver förmågan betungas af egna
bidrag, vare sig genom inbetalning till fullo af retroaktivafgifterna, eller genom
höga årspremier. Vid de norska jernvägarna hafva, genom bolagens bidrag
till tjenstepersonalens pensionering, ifrågavarande slag af retroaktivafgifter Mildt,
eller komma att blifva, till fullo ersätta, och vid dessa jern vägar utgöra
derföre de af pensionsinrättningens delägare utgående egna årsbidrag eu konstant
procent af hvars och ens aflöning, eller, med andra ord, den äldre personalen
är här, med afseende å de egna bidragen, fullkomligt likstäld med den
yngre. Men så långt hafva Komiterade likväl icke vågat gå i sina förutsättningar,
ty för att vinna nu berörda ändamål lika fullständigt som vid de norska
jernvägarna erfordras en ganska betydlig summa, och då det ifrågasätta statsbidraget,
om det med något hopp om framgång skall kunna begäras, måste
reduceras till ett skäligt minimum och då detta minimum torde höra tagas i
anspråk äfven för det sednare af här ifrågavarande ändamål, hvithet, enligt
hvad Komiterade hoppas här nedan kunna visa, är i dubbelt afseende vigtig!,
så hafva Komiterade icke ansett sig höra föreslå en fullständig likställighet
mellan äldre och yngre, med afseende å deras egna bidrag, men dock komma
en sådan likställighet betydlig! närmare, än hvad beräkningarna af de verkliga
kostnaderna för olika åldersklasser gifva vid hunden. Sålunda hafva Komiterade
föreslagit, att hvarje delägare, som vid sitt inträde i pensionsinrättningen
icke fyllt trettio år, skall såsom årsafgift erlägga 1,5 procent af sitt arvode, men
att årsafgiften för delägare, som vid inträde! fyllt BO år men icke 32, skall
25
utgöra 1,6 procent af arvodet, att årsafgift för delägare, som vid inträdet fyllt 32
år, men icke 34, skall erläggas med 1,7 procent af arvodet, o. s. v. med tillägg
af en tiondedels procent för hvarannan åldersklass, så att slutligen den. som
vid inträdet fyllt 58 år men icke 60, skall såsom årsafgift erlägga 3 procent
af sitt arvode. Under det att, enligt detta förslag, årsafgifterna vid nu angifva
åldersgränser förhålla sig såsom 1 till 2, skulle de årsafgifter, hvilka vid samma
åldersgränser herde erläggas i fall ålderns hela vigt lädes i beräkningens vågskål,
förhålla sig ungefärligen såsom 1 till 3. Af de anförda exemplen vill
det emellertid synas, åtminstone för Komiteradc, att deras förslag med afseende
å det ifrågasätta statsbidragets fördelning till förmån för olika åldersklasser val
tillgodosett de högre klasserna; och huru gerna Kemi ter a de än velat föreslå en
fullständig likställighet, sådan den, enligt hvad ofvan är sagdt, blifvit i Norge
tillämpad, hafva de dock trött sig höra stanna vid det föreslagna, hufvudsakligen
med hänsyn till nödvändigheten att med ett jemförelsevis ringa statsbidrag
äfven söka vinna det sednare af de ändamål, Komiteradc med detta bidrag a fasett-,
nemligen att, såsom ofvan antyda, vinna de dubbla fördelarna af ett inuti
om esystem.
Det ligger i hvarje industriel inrättnings natur, att vara beroende af de
arbetandes göda vilja och skicklighet. Hvarje åtgärd, som bidrager att höja
dessa egenskaper hos de arbetande, bidrager äfven till det ind,utrida verkets
förkofran och detta i desto högre grad, ju mera åtgärden åsyftar att på en gång
skärpa den arbetandes uppfattning af sitt moraliska ansvar och bereda honom
eu i förhållande till hans göda vilja och skicklighet förbättrad ekonomisk ställning.
Vid Statens järnvägstrafik, liksom vid hvarje annan jernvägsrörelse, beror,
måhända mer än vid andra industriela verk, det helas välgång på de inlinda
egenskaperna hos hvarje jernvägsman, från den högsta till den lägsta. En betydande
nationalegendom är bär lagd i de förvaltandes vård. Höga begrepp hos
hvarje individ om hans betydelse för det hela måste här göras gällande, och
det torde utan öfverdrift kunna påstås, att just med afseende ä den lägre
tjänstepersonalen ingen industri tager den göda viljan så högt i anspråk som
jern vägstrafiken. Till bestyrkande häraf torde endast behöfva erinras om de
olyckshändelser och ekonomiska förluster, som kunna vållas genom bristande
uppmärksamhet hos en grindvakt, eu banvakt eller eu spårvexlare, för att nu
icke tala om det ännu högre ansvar, som h vi lar på tågpersonalen och särskild t
lokomotivföraren. Men för att fostra och vårda den anda, som ensam förmår
att hålla den arbetande i ständigt aktgifvande på sina pligter, torde det icke
vara nog att erinra honom om de straffbestämmelser, som gälla försummelser
eller fel i tjensten; icke heller torde det vara tillfyllest att framhålla pligternas
uppfyllande såsom vilkoret för ekonomisk utkomst. Det fordras utan tvifvel
någonting mer och väsentligare än detta; det fordras, att den arbetande kom
4
-
26
mer i eu sådan ställning till det verk han tillhör, att dettas förkofran och hans
egen stå i det närmaste samband med hvarandra, och det fordras, att han lär
sig inse, att ju större valuta han lemnar i arbete och ju större uppmärksamhet
lian egnar åt allt, som kan förekomma olyckshändelser och förluster för jernvägen,
desto bättre tjenar han sig sjelf, äfven i ekonomiskt afseende. Då atlas
gemensamma intresse direkt fordrar, att hvar och en i sin stad uppbjuder hela
sin förmåga, så alstras ett kamratskap emellan de arbetande, åt det slag som
bättre än någonting annat kontrollerar hvarje enskilds arbete. För så vidt
målet — största möjliga arbetsamhet och uppmärksamhet — kan vinnas genom
andra verkningar än dem som bero af redan befintlig moralisk kraft hos individen,
synes ingenting verksammare till dess befrämjande, än att hvarje arbetande
blir omedelbarligen ekonomiskt intresserad i den industriela inrättning,
hvaråt han egnar sin tjenst. Donna tanke genomgår såsom en röd träd allt
hvad som i nyare tider talats, skrifvits eller gjorts till förmån för lösningen af
det störa problemet: den arbetandes ställning. Den har mångenstädes vunnit
tillämpning, och ehuru densamma icke ännu fatt något mera betydande insteg
vid jernvägstrafiken, annat än så till vida, att vid åtskilliga jern vägar den högre
förvaltningens medlemmar erhålla en viss andel af nettobehållningen, så synes
numera starkare skål än någonsin förefinnas att fullständigt inslå på den redan
beträdda vägen och äfven inom de djupa lederna vädja till eu väsentligare
förmåga än den att mota stundens behof. Det kali icke undgå betraktarens
uppmärksamhet, att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetande i alla länder
på sednaste tiden undergått eu väsendtlig förändring. En stark rörelse i
sinnena ger sig otvetydigt och öfverallt tillkänna, och har, som bekant, på många
ställen gifvit sig luft i beklagliga ytterligheter. Hvar donna rörelse har sin
egentliga rot må Finnas derhän; att den existerar kan emellertid ej förnekas,
och då måste man gorå sig den frågan: finnes någonting i denna rörelse som,
fastän den form, hvari detsamma hittills uppträda är oberättigad, likväl liknar
sig till ett frö, hvithet, utsådt i passande jordmån, kan uppväxa till eu god
planta på industriens fält? Komiterade tveka för sin del ej att uttala den
mening, att det verkligen linnés i donna rörelse någonting som kan våndas till
ett godt, och det är den vaknande sjelfkänsla!! hos arbetare!!. Ingen som haft
att gorå med en arbetare — detta ord må tagas, vare sig i dess egentliga
mening eller i den inskränktare betydelse, vissa målsmän för den så kallade
arbetsklassen älska att gifva deråt — kan hafva undgått att märka den himmelsvida
skilnaden emellan en arbetare med sjelfkänsla och en som saknar
donna, för honom sjelf lika väl som för arbetsgifvaren, vigtiga egenskap. Tyvärr
har, för höjandet af donna känsla, hittills icke kunnat göras särdeles mycket.
Visserligen har man lyckats dels genom beting och ackord gorå arbetaren i
hög grad intresserad för fortgången af det arbete som förelagts honom, dels
*
27
genom premier för besparing af bränsle skapa hos lokomotivpersonalen en uppmärksamhet
och eu skicklighet, som varit till stor fromma för jernvägen, dels
ock genom så kallade anmärkningsprocent skärpa uppmärksamhet och flit hos
den personal, som det åligger att granska trafikuppbörden, o. s. v.; men huru
välgörande dessa anordningar än verkat, hafva de likväl för arbetaren sjelf
egentligen endast varit en sporre till flit, som ökat hans penningeförtjenst, men
de hafva icke kunnat ingifva honom det helsosamma medvetandet af gemensamt
ansvar, de hafva icke kunnat på allt hans görande och låtande trycka den
prägel af intresse, som endast den kan ådagalägga, hvilken kommit i sådan
ställning till arbetet i sin helhet, att han känner sig manad att med uppmärksamhet
följa dess fortgång och med nit söka befrämja dess väl, äfven utanför
den tränga kretsen af sin egen, egentliga befattning.
Den arbetandes sjelfkänsla, riktad på ett stort och gemensamt mål och
understödd af medvetandet om en i förhållande till god vilja och skicklighet
förbättrad ekonomisk ställning, är sålunda hvad Komiterade hatt till ögonmärke
vid valet åt form för det ifrågasätta bidraget från Statens sida.
Frågan om denna form bör, till följd af jernvägstrafikens industriela natur,
icke vara svår att lösa, ty man har i förhållandet mellan inkomster och utgifterna
för drift och underhåll i viss mån en mätare af det sätt, hvarpå tillgängliga
arbetskrafter blifvit tillgodogjorda, och man har, på samma gång, i
önskvärdheten,'' att det nämda förhållandet må bli godt, det störa och gemensamma
mål, hvarpå man kan rikta de arbetandes sjelfkänsla, så framt man
nemligen tillika är i tillfälle att bibringa dessa öfvertygelsen om att alla äro
solidariska med afseende å det dubbla målet: Statens och deras egen fördel.
Och denna öfvertygelse lian bibringas förmedelst vidtagande af sådan åtgärd,
att Statens fördel göres till en betingelse för arbetarens egen, eller med andra
ord derigenom, att de arbetande erhålla en viss, om ock ringa andel af det
öfverskott, till hvars förökande de sjelfva genom flit och uppmärksamhet kunna
bidraga.
Beräkningarna och förutsättningarna rörande behöfliga tillgångar för pensionsinrättningen
gifva vid handen, att om af skilnaden emellan Statens jernvägstrafiks
totalinkomster och samtliga utgifterna för drift och underhåll finge
afsättas årligen omkring 1^ procent till förmån för denna inrättning, så skulle
genom detta bidrag i förening med hvad delegarna sjelfva mäktade tillskjuta
dels i årsafgifter, dels genom afgifter vid arvodesförhöjningar, inrättningens
ställning vara betryggad äfven med de af Komiterade åsyftade, höga anspråk
på fördelen för tjensten, att donna skötes af lifskraftigt folk. Det ankommer
sedan på delegarne sjelfva, och detta i ganska väsentlig mån, att genom flit
och uppmärksamhet öka nämda skilnad eller öfverskott och sålunda förbättra
inrättningens ställning.
28
För år 1869 utgjorde ifrågavarande skilnad emellan inkomster och utgifter
Edr 2,757,886, hvaraf således li procent utgör, i rund summa, 41,368
Edr. För år 1870 uppgick enahanda skilnad till Edr 3,180,516 och följaktligen
1H procent deraf, i rund summa, till 47,708 Edr. Dessa belopp hafva
likväl synts Komiterade val höga med afseende å sannolikheten att vinna Biksdagens
bifall, särdeles som det är att antaga att skilnaden mellan inkomster
och utgifter småningom skall växa. Det är visserligen så, att genom ett mindre
bidrag från Statens sida, än det nu omnämda, pensionsinrättningens ändamål,
sådant detsamma enligt förslaget nu föreligger, kan äfventyras, men då ett
mindre bidrag sannolikare kan erhållas än ett större och då det mindre bidraget
ytterligare måste sporra hvarje man, att uppbjuda hela sin förmåga till
åstadkommande af besparingar och deraf följande förbättringar af kassan, så
hafva Komiterade för sin del ansett klokast, att icke föreslå, högre bidrag än
1 procent af ofvanbemälda skilnad.
För år 1869 uppgår donna procent till, i rundt tal, 27,579 Edr och för
1870 till 31,805 Edr, så att man kan uppskatta densamma, för närvarande,
till omkring 30,000 Edr. Donna summa är, såsom redan är nämd!, otillräcklig
att betrygga pensionsinrättningens ställning, om det i förslaget åsyftade målet,
tjenstens skötande af icke för gammal personal, skall vinnas; men dels bör,
såsom äfvenledes är nämd!, skilnaden mellan inkomster och utgifter småningom
stiga, dels är det att med säkerhet hoppas, att de fördelaktiga verkningarna
af tantiémesystemet, åtminstone efter eu längre följd af år, skall fylla bristen.
Samtliga utgifterna för drift och underhåll under 1870 uppgingo till en
summa af Edr 3,610,677. Att af eu sådan summa ett belopp af omkring
30,000 Edr, skulle kunna inbesparas, om hela jernvägspersonalens göda vilja
koncentrerades på detta mål, är, enligt Komiterades åsigt, en förhoppning, som
gränsar till visshet, och det torde med trygghet kunna påstås, att det ifrågasatta
statsbidraget icke allenast icke skall minska Statens behållning på jernvägsrörelsen,
utan tvärtom icke obetydligt öka densamma.
Detta är den ekonomiska sidan af saken, men den moratiska är utan
tvifvel af icke mindre betydelse. Komiterade hafva redan i det föregående
sökt framställa denna betydelse i dess rätta dager och få nu endast tillägga,
att här för visso erbjuder sig ett tillfälle för Staten att i moraliskt afseende
fora framåt eu hel klass af sina arbetare och icke minst dem, som hänföras
till hvad man i inskränktare mening brukar benämna arbetsklassen.
Efter att sålunda hafva behandlat de båda pensionsfrågorna i deras allmänlighet
och i deras ställning till hvarandra, öfvergå Komiterade till den
mera detaljerade motiveringen af hvarje förslag särskild!, börjande med förslaget
rörande pensionsinrättning för tjenstepersonalen.
29
Den första fråga Komiterade togo i öfvervägande med afseende å pensionering
af personalen vid Statens jernvägstrafik var den, huruvida icke lämpligt
vore, att nämda personal, under vissa vilkor, finge ingå såsom delägare i
Civilstatens pelis ionsinrättning, med åtnjutande al de sådan delegarerätt åtföljande
pensionsförmåner. Sagde personal är dock till antalet, redan nu, ganska
betydlig och blir framdeles i män af banornas utsträckning än talrikare, och
det statsbidrag, som utgår till förmån för Civilstatens pensionsinrättning, är utan
tvifvel icke så högt beräknadt, att nämda inrättning, ifall ett par tusen personer
inom kort tid deri upptoges såsom nya delägare, skulle kunna under samma
förhållanden som hittills fungera, än mindre, förkofran utan att nytt statsbidrag
tillkomme. Men kan ett nytt statsbidrag till förmån för den nya personalen
erhållas, då, är det, enligt Komiterades åsigt, till den grad angeläget, att detta
bidrag utgår i enlighet med ett tantiöme-system, att Komiterade, enär en dylik
form för nämda bidrag icke låter förena sig med trafikpersonalens upptagande
i Civilstatens pensionsinrättning, ansett sig böra alldeles frångå fanken på ett
sådant upptagande.
Beträffande § 1 få Komiterade anföra, att då vid Statens jernvägstrafik
såsom grundsats synes vara antaget, att låta den i tjenst inträdande under
vissa pröfvoår visa sin lämplighet för tjensten, innan han till ordinarie befordras,
så torde inträdet i pensionsinrättningen ej höra ske förr än vid inträdet i
ordinarie tjenst, men dä vara obligatoriskt. Hvad deremot angår redan anstäld
ordinarie personal, så synes det Komiterade vara gifvet, att valfrihet bör medgifvas
med afseende å inträdet, enär eu vägran att inträda i pensionsinrättningen
nog kan tänkas och en dylik vägran val svårligen kan läggas till
grund för entledigande.
Beträffande derefter den vigtiga frågan om pensionsinrättningens tillgångar,
§ 2, så har denna redan i inledningen blifvit utförligt behandlad med afseende
å delegarnes bidrag i förhållande till påräknelig pensionsrätt och till bidragen
inom andra pensionsinrättmngar, äfvensom med afseende å det ifrågasätta statsbidragets
form och väsende. Men hvad som ännu återstår att i donna fråga,
utreda, det är grunden för beräkningarna af dessa tillgångars erforderliga
storlek. Med afseende härå och då donna utredning torde erfordra sitt särskilta
kapitel, få Komiterade vördsamt hänvisa till vidlagda »P. M. rörande
beräkningarna af pensioner och premier vid en pensionsinrättning till förmån
för tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik», jemte de till denna P. M.
hörande bilagor.
Tillika få Komiterade här nämna, att delegarnes egna bidrag i kalkylen
blifvit upptagna till ett ärligt belopp af 27,600 Rdr för nuvarande
personal.
30
Förslagets § 3 bestämmer delegares årsafgifter i förhållande till det arvode
han åtnjuter, icke såsom t. ex. i Civilstatens pensionsinrättning i förhållande
till den blifvande pensionen. Detta bestämmande, som är tillkommet i enlighet
med hvad vid andra jernvägars pensionskassor egen ruin, föranledes deraf, att
pensionerna icke äro på förhand bestämda men bero af tjenstetid och vissa
medelarvoden.
Då de i moment 1 upptagna procenttal af arvodena, på skäl, som i inledningen
till detta betänkande blifvit anförda, gynna den äldre personalen, men
dessa skål naturligtvis icke gälla andra än den personal, som redan är anstäld,
så har i slutet af detta moment inrymts ett stadgande om retroaktiv afgift för
den, som efter pensionsinrättningens stiftande deri inträder och då fyllt 30 år.
Med afseende å fastställandet af donna retroaktivafgifts belopp anse Komiterade
att Direktionen bör hafva fullkomligt fria händer. Det är nemligen ganska
svårt att på förhand gifva bestämda regler för ett sådant fastställande, som i
alla händelser endast undantagsvis kan förekomma, och det torde särskilt vara
fördelaktigt, att Direktionen har befogenhet att efter omständigheterna kunna
bestämma, huruvida retroaktivafgiften må erläggas på en gång eller i vissa terminer.
Då det emellertid ligger inom möjlighetens gräns, att förutvarande döljare
kunde finna sig föranlåten att öfver Direktionens beslut i en sådan fråga
besvära sig och detta kunde föranleda till vidlyftiga stridigheter utan nyttigt
ändamål, anse Komiterade att öfver Direktionens beslut i dylik fråga klagan ej
må föras.
Moment 2 i samma § innehåller ett stadgande, hvars motsvarighet torde
återfinnas i de flesta pensionsreglementen och som, hvad särskild! jern vägspersonalen
beträffar, är åt mycken vigt, med anledning af den inom denna personal
starkare förekommande invaliditet; ty invaliditeten kan naturligtvis vara af det
slag, att den tillåter delegaren att skota någon annan, mindre maktpåliggande,
lägre aflönad befattning, än den han tillförene innehade, och lian torde då ej
höra förmenas, att genom fortsätta inbetalningar i förhållande till honom förut
tillkommande arvode, få njuta fördelen af de inbetalningar, han för det högre
arvode! redan verkstält.
Det i § 4 förekommande stadgande om utgifter vid arvodesförhöjningar
har egentligen tillkommit för att fylla behöfliga tillgångar, då för enkelhetens
skull den tydliga serie, hvari årsafgifternas procenttal förekomma vid sidan af
åldersklasserna, icke torde höra rubbas, men de häraf betingade tillgångar icke
ansetts fullt tillräckliga.
Beträffande innehållet af § 5 torde ingen särskild motivering vara af nöden,
annat än med afseende å stadgande! om Direktionens befogenhet att afgöra,
huruvida den som försumma! inbetalning af vederbörlig afgift må ur pensionsinrättningen
uteslutas eller ej. Då i regeln delegares alla utgifter ske genom
31
arvodesafdrag, så är det tydligt, att försumlighet af ifrågavarande slag endast
undantagsvis kan förekomma, såsom vid suspension af lön eller vid längre sjuklighet,
som föranleder arvodets tillfälliga indragning. Men omständigheterna
kunna dock i dessa få. fall vara ganska olika. I förra fallet förekomma sällan
ömmande omständigheter, liv lika deremot i sednare fallet oftast äro förhanden.
I förra fallet skulle man till och med kunna tänka sig ett tredskande, som
aldeles icke vore förtjent åt öfverseende. Allt detta kan emellertid ej på förhand
göras till föremål för reglementarisk:! bestämmelser, och det linnés, enligt
Komiterades åsigt, ingen lämpligare utväg, än att åt Direktionen öfverlemna
beslutanderätten i dylika fall.
De i § 6 upptagna kategorier för pensionsrätt äro i inledningen redan - omnämnda och till sin betydelse för tjensten angifna.
Samma är förhållandet rörande § 7. men angående moment 2 i donna §
få Komiterade dock särskild! anföra, att det minimum af pension, som der föreslås
för den som blifvit invalid till följd af kroppsskada, ådragen under tjensteutöfning,
eller för samma fall som gifvit anledning till § 19 i nu gällande aflöningsreglemente,
är i det närmaste detsamma som af Kongl. Maj: t bestämts i
de fall, då bestämmelserna i nyssnämde § redan blifvit tillämpade.
Med afseende å innehållet af § 8 få Komiterade anföra, att någon gräns
torde höra sättas för den tid, hvarifrån den, som varit vid jernvägstrafiken hittills
anstäld, skall få beräkna tjenstår, enär kostnaden skulle blifva alltför stor
att i pensionsinrättningen fullständigt inköpa dem som ända från stambanornas
öppnande varit i trafik tjenst anstälda, och donna kostnad icke torde höra obligatoriskt
påläggas den äldsta tjenstepersonalen, ej heller fördelas på tjenstepersonalen
i sin helhet och än mindre föranleda något höjande af det ifrågasatta
statsbidraget. Komiterade föreslå derföre, att ofvanbemälda gräns måtte
sättas vid den 1 Januari 1863, eller den dag, hvarifrån Statens jern vägstrafik
räknar sin organisation såsom fristående, förvaltande, verk. Men Komiterade
hafva tillika ansett rättvist, att den delegare, som sådant äskar, måtte få på
egen bekostnad förskaffa sig rättigheten att äfven medräkna tjensteåren före
1863, till det antal som af trafikstyrelsen godkännes, dock med vilkor, att han
åtnöjes med det beslut, Direktionen fattar angående retroaktivafgiften för ifrågavarande
förmån.
De i §§ 9 och 10 upptagna ordningsregler torde ej behöfva särskilt
motiveras.
Körande den i § 11 föreslagna befogenhet för Direktionen, gäller samma
motivering som för innehållet af § 4 mom. 1 redan är anförd.
Bestämmelserna i § 12 hafva tillkommit såsom motsvarighet till bestämmelser
af samma slag i andra pensionsreglementen och torda vara med rättvisa
förenlige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 13 torde vara motiverad af nödvändigheten att icke lemna rum för någon
tvetydighet med afseende derå, att ieke-pensionsberättigad delegare, som ur
tjenst afgår, icke heller kan återfå sina i pensionsinrättningen gjorda insatser.
Komiterade öfvergå härefter till förslaget angående Enke- och Pupill-kassan.
Med afseende å delegarerätten i donna kassa hafva Komiterade, i anledning
af den särdeles dryga kostnad, som skulle föranledas af att i kassan intaga
den aldra äldsta af redan befintlig personal, ansett sig böra föreslå en
viss begränsning. Komiterade hafva då förestält sig, att donna begränsning
lämpligen kunde bestämmas sålunda, att den som redan fyllt 50 år, då Statens
jern vägstrafik organiserades såsom fristående, förvaltande verk, icke borde såsom
delegare upptagas. Detta stadgande står för öfrig! i ett visst sammanhang med
ett annat, som åt Komiterade föreslagits, nemligen, att det äktenskap, som för
föranleda pension, måste vara ingånget, innan delegaren fyllt 50 år, hvithet
sednare stadgande naturligtvis likasom det förra helt och hållet grundar sig på
finansiela skäl.
För att ur tjenst afgången person skall få qvarstå såsom delegare i Enkeoch
Pupill-kassan samt, enligt stadgande! i § 4 inom. 4. vara befriad från afgift»!*
till samma kassa, anse Komiterade nödigt och konseqvent, att afskeda!
föranledts af sådan invaliditet och sådana tjenst»- och lefnadsår, Indika äro
föreskrifna såsom vilkor för pensionsrätt i den föreslagna pensionsinrättningen
för tjenstepersonalen. Formuleringen af detta stadgande, § 1 lit. b, är för
öfrig! gjord med fästad! afseende på möjligheten, att delegare i Enke- och
Pupill-kassan icke skulle vara delegare i pensionsinrättningen, hvithet skulle
kunna inträffa med någon af redan anstalt! personal.
Den delegarerätt. som i samma § lit. c namnes, hafva Komiterade ansett
sig kunna föreslå med anledning deraf, att delegarnes bidrag till donna kassa
äro mycket större än de, som härflyta från annat håll, och det derföre tordevara
billigt, att den, som under en längre följd af är gjort insatser i kassan,
icke skall förlora värde! af dessa, om lian efter donna tid utträder ur tjenst.
Detta stadgande är dessutom motiverad! af nödvändigheten att gorå inträde! i
kassan mera begärligt för den personal, som redan finnes, enär, enligt hvad
Komiterade redan förut anmärkt, de höga afgifterna kunna afskräcka en och
annan.
Rörande de för kassan påräknade tillgångar och det belopp, hvartill hvar
och en af de i § 2 nämda inkomstkällor blifvit i beräkningarna upptagen, få,
Komiterade yttra följande.
Delegarnas bidrag i årsafgifter kunna uppskattas till 40,640 R:dr årligen,
hvarjemte bör anmärkas att de inträdesafgifter, som vid kassans stiftande skulle
komma att på en gång erläggas, sammanräknade kunna uppskattas till ett kapital
af 45,000 R:dr.
33
Böter, ådömda jern vägspersonalen för tjenstefel, hafva på sednare åren
nedgått och torde endast kunna upptagas till 1,000 R:dr årligen.
Afkastningen af sådana Statens jernvägstrafik tillhöriga jordstycken, hvilka
icke äro för trafikens skötande behöfliga eller till boställsjord upplåtna, har
under olika år något vexlat. Den egentliga inkomsten har uppstått genom försäljning
af det utmed banan skördade höet, men den inkomst som hittills influtit
kan dock ej obetingadt läggas till grund för beräkningen, enär de jordstycken,
der höskörd kan ifrågakomma, småningom inskränkas genom efterhand
skeende förlängningar af stationsområden, genom upptagning af nya eller utvidgning
af äldre afloppsdike^ genom upplag af räler, sliprar, ballast o. d.,
genom anläggning af sten- och jordstängsel i stället för stängsel af trä, m. m.,
men framförallt genom de i eu ingalunda aflägsen framtid nödvändiga utläggningarna
af dubbelt spår å sådana bansträckor, der nödigt område för dubbelspåret
redan vid den enkla banans anläggning exproprierades. Sådant är t. ex. förhållandet,
med hela Union mellan Göteborg och Falköping, den linie som af alla
stambanedelar är mest trafikerad och som utan tvifvel blir den första, der dubbelt
spår måste utläggas. Längs efter hela donna linie är nemligen det nödiga
jordutmålet för dubbel bana redan anskaffadt, och då den bördiga jordmånen
utmed långa sträckor af samma linie alltid varit en af de bästa inkomstkällorna
med afseende å höskörden, så uppkommer eu betydande minskning af intägten,
då, efter den dubbla banans anläggning, ofvanberörda jordutmål af henne upptages,
utan att tala om den minskning af öfvergående natur, som uppkommer
derigenom, att under byggnadstiden all gräsväxt förstöres, åtminstone å den
sidan af banvallen, der det dubbla spåret utlägges. För öfrig! få Komiterade
vördsamt erinra om, att äfven å andra bansträckor i Vestergötland äfvensom i
Skåne blifvit anskaffadt jordutmål för dubbel bana, och att sammanräknade
längden af de bandelar der förhållandet är enahanda, d. v. s. der höskörden
framdeles kan komma att minskas, utgör omkring 25 mil. Intägten af höskörd
utgjorde år 1870 ett belopp af 6,221 R:dr 65 öre samt uppgick under 1871
till 7,607 R:dr 59 öre. Det är icke osannolikt, att, om ifrågavarande afkastning
blefve anslagen till förmån för tjenstepersonalens Enke- och Pupill-kassa,
det stegrade intresset derför skulle hos donna personal alstra ett omhuldande
af jordstyckena, hvarigenom afkastningen framdeles, och så länge de till dubbel
bana hörande jordstycken finge för ändamålet användas, kunde stiga, men
Komiterade hafva likväl, efter afvägning af de på donna fråga inverkande omständigheter
och för att ej räkna för högt, icke vågat i kalkylen upptaga nu
ifrågasätta inkomst till högre ärligt belopp än 7,000 R:dr. Härtill torde dock
böra fogas den anmärkningen, att Komiterade icke tagit med i räkningen den
tillökning åt intägt för höskörd, som genom nya banors tillkomst är att emotse
5
34
enär denna tillökning näppeligen kan antagas proportionel emot det antal nya
delegera som i kassan inträda, då de nya banorna förses med ny personal.
Inom jern vägens område tillvaratagna och icke inom behörig tid återfordrade
effekter äfvensom qvarliggande outlöst gods, som icke inom den i gällande
trafikreglemente utsätta tid återfordrats, hafva, på sätt §§ 20 och 37 i samma
reglemente föreskrifva, på offentliga auktioner afyttrats samt enligt bestämmelserna
i samma §§ reserverats »till förmån för någon med Kong! Maj:ts nådiga tillåtelse
till banbetjeningens understöd eller pensionering inrättad kassa». Komiterade
få tillfälle att längre ned återkomma till detta ämne, men få nu endast
nämna, att inkomsterna af dessa försäljningar i kalkylen rörande pensioneringen
ansetts kunna upptagas till 1500 Rdr årligen.
De effekter och det outlösta gods, som, särskild! magasineras, registreras
och vårdas, under förväntan af återfordring genom egaren, hafva hittills utan
afgift blifvit till denne återstälda. Det synes emellertid komiterade vara ganska
billigt, att egaren för sådan extra vård finge erlägga någon lindrig afgift,
som genom taxa af Trafikstyrelsen fastställes, och att härigenom inflytande
inkomster ansloges till förmån för enke- och pupillkassa!!. Under donna förutsättning
hafva komiterade äfven i sin kalkyl upptagit ett inkomstbelopp, hvithet
dock icke ansetts kunna sättas högre än till 50 Rdr årligen.
De medel, som på grund af Kong!. Maj:ts nådiga bref den 3:dje Juni 1870
fortfarande reserveras till förmån för eu enke- och pupill-kassa och som äro upptagna
under lit. f i, g) och h) anses kunna inbringa sammanräknad! 3,700 Rdr. Resultatet
för år 1871 synes visserligen blifva en högre summa än den nu uppgillra,
men detta har sin särskilda orsak deri, att försäljning^! af makulatur
under det året. varit jemförelsevis mycket hög. till följd deraf att eu större
samling, uppkommen under flera föregående år, då afyttrades.
Under rubriken gåfvor hafva hittills influtit icke obetydliga belopp dels
till en för tågbetj eningen, dels till eu för personalen gemensamt reserverad
sjuk- och understol! skassa, förnämligast genom de gratifikationer, som vid Kungliga
personers resor å stambanorna blifvit nådigst öfverlemnade. I förstone
utdelades dessa gratifikationer kontant till jernvägsbetjeningen, men då Trafikstyrelsen
strängt ville hålla på förbudet för personalen att af resande emottaga
någon särskild ersättning och dessutom ansåg, att ifrågavarande medel lika väl
borde tillkomma den personal, som i (ifrigt kunde anses hafva att beställa med
de kungliga tagen, utfärdade Styrelsen eu föreskrift, att dylika medel skulle
reserveras i den-kassa, som sednast blifvit nämd. 1 sammanhang härmed ordnades
öfverlemnandet af samma medel efter en särskild, nådigst medgifven
grund, och medlen hafva sedermera för hvarje gång någon bland de Kungliga
personerna medföljt bantågen, hos dennes hofforvaltning, enligt den medgifna
grunden, uttagits och derefter i sistberörda reserverade kassa insatts. Dessa
35
medel hafva emellertid utgjort ett högst värdefullt bidrag till bildandet af eu
kassa af ifrågavarande slag, och då Komiterade nu bland den föreslagna Enkeoch
Pupill-kassans tillgångar ansett skål upptaga äfven dessa medel, och då
Komiterade hoppas, att desamma äfven för framtiden skola inflyta, har, på grund
af förhållandena under föregående år, det årliga beloppet häraf blifvit i kalkylen
uppskatta^ till 2,200 Rdr. Vidare få Komiterade vördsamt-erinra om
åtskilliga andra gåfvor, som för samma ändamål influtit, såsom t, ex. från Lunds
studenter, genom eu konsert, det ansenliga beloppet åt Kdr 719: 50, äfvensom
att, innan frågan om] de inkomster, som i § 2 flit. f) och g) omnämnas, blef
genom nådiga brefvet af den 3 Juni 1870 reglerad, såväl för gångbiljetter
som för rättigheter till försäljning inom jernvägens områden frivilliga utgifter
ofta erlades, indika utgifter, under rubriken gåfvor, i den reserverade kassan
insattes. På sistnämd a slag af medel numera äro hänförda till en annan inkomsttitel,
kunna de emellertid icke, lika litet som gåfvor af mera tillfälligt
slag, i förevarande inkomstpost upptagas.
Inberäkna»!! räntor, 2,790 Rdr å redan samlade medel, skulle följaktligen,
enligt komiterades förslag, förutom delegarnes egna bidrag kunna såsom årlig
inkomst för enke- och pupill-kassan påräknas omkring 18,240 Rdr.
Beträffande de medel, som för åtskilliga understöds- och pensionsändamål
hittills reserverats till framtida disposition,'' få Komiterade upplysa, att summan
vid 1870 års slut uppgick till Rdr 42,159: 64 Rmt, hvartill kommer beloppet
för 1871, så vidt det för närvarande är kändt och nu, efter afdrag af diverse
utgifter, utgör] Rdr 54,419: 32, så att Komiterade ansett sig kunna i kalkylen
upptaga ett kapital, för framtida ränteberäkning, stört 54,400 Rdr.
Kapitalet af reserverade medel har bildats på följande sätt:
Genom försäljning af tillvaratagna effekter och outlöst gods har influtit
Rdr..................................................................................................... 9,039: 78.
Enligt ordalydelsen i Trafikreglementet har denna summa
reserverats »W förmån för någon med Kongl. Majds nådiga tillåtelse,
till Tomhet)eningens understöd eller pensionering inrättade kassa».
Böter, ådömda dels tjensteman, dels betjente, hafva uppgått
till Rdr ................................................................................................... 12,375: 40.
Enligt ordalydelsen i äldre tjenstgöringsreglementen äro dessa
medel reserverade till förmån för »en gemensam sjuk- och understödskassa».
Enligt sednare utgifvet tjenstgöringsreglemente tillkomma
dessa medel samma reserverade kassa, som bildats genom
försäljning af tillvaratagna effekter in. in., och slutligen hafva
dessa medel under åren 1870 och 1871, på grund af den för
Transport Rdr 21,415: 18.
36
Transport Rdr 21,415: 18-
Trafikstyrelsen nådigst utfärdade instruktion, reserverats till förmån
för r>en för de vid Statens järnvägstrafik anstälda personers efterlemnade
enkor ock barn inråttad pensionskassa».
Under rubriken »gåfvur» har influtit Rdr ............................. 19,036: 84.
Såsom ofvan xär nämd!, hafva de under donna rubrik influtna
medel reserverats till förmån för dels tågbetjeningens pensionering,
dels eu för hela personalen gemensam sjuk- och under stödskassa.
Nu angifna trenne slag af reserverade medel hafva alltifrån
trafikens första början förvaltats i gemensam kassa vid hvarje
distrikt under vederbörande Intendents tillsyn och under granskning
af särskilda revisorer. Influtna räntor och räntor på räntor
uppgingo vid 1871 års slut, sammanräknade, till Rdr.................. 9,331: 87.
Summa Rdr 49,783: 89.
hvarifrån afgå diverse utgifter Rdr .................................................. 124: 45.
Saldo -Rdr 49,659: 44.
De på grund af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3:dje Juni 1870
reserverade medel, som qvarstått i Trafikstyrelsens kassa och
sålunda ej betingat någon ränta, uppgingo vid 1871 års slut
till Rdr ................................................................................................... 4,759: 88.
Summa Rdr 54,419: 32.
Beträffande det sålunda samlade kapitalets olika ändamål, få Komiterade
till en början anmärka, att ett af dessa ändamål, nemligen det som afser understöd
under sjukdom, numera torde vara öfverflödigt att söka vinna, då den
sjukvård, som vid Statens jernvägstrafik på grund af gällande aflöningsreglemente
bestås personalen, synes gorå särskilda understöd för sagda ändamål
obehöfliga, men att deremot hvarje tillgång, som kan disponeras, är väl behöflig
för pensionsändamål. Komiterade förutsätta derföre, för sin del, att det blott
är för det senare ändamålet, de reserverade medlen kunna komma att användas.
I den nyss afgifna redogörelsen för de sätt, hvarpå kapitalet bildats,
hafva Komiterade återgifvit de olika rubriker, hvarunder de olika medlen hittills
reserverats. Af dessa rubriker, jomförda med betydelserna af de benämningar
å personal, hvilka sedermera utvecklat sig och genom nu gällande instruktion
för Trafikstyrelsen slutligen fixerats, skulle möjligen den slutsatsen kunna dragas,
att vissa medel under vissa lider afsatts endast till förmån för betjeningspersonalen
vid banafdelningen och under vissa tider endast till förmån för
37
betjeningspersonalen vid maslån- och trafikafdelningarna, under det att samtidigt
vissa medel afsattes till förmån för hela personalen, såväl tjensteman som betjente
vid samtliga afdelningarna. Att meningen härvid varit att särskildt gynna någon
viss afdelning kunna Komiterade, för sin del, icke föreställa sig, men
måste fastmera tro, att redaktionerna af ifrågavarande rubriker rönt inflytande
af en obestämdhet i terminologien, som under trafiktjenstens första tid var
ganska förklarlig; och Komiterade styrkas i denna tro af den omständigheten,
att de bestämmelser, som i afseende å de reserverade medlens ändamål under
sednare lider blifvit synliga, alla referera sig till personalen i sin helhet, hvarvid
Komiterade särskildt få erinra om de två fall som genom K. M:t vunnit
stadfästelse, nemligen i fråga om böter och de reserverade medel som i § 2
lit. f) och g) omtalas.
På grund häraf föreslå Komiterade, att hela det kapital, som under ofvannämda
olika rubriker hittills reserverats, måtte få, tillgodokomma hela personalen
gemensamt och att, då något direkt anslag icke torde från Statens sida
höra ifrågasättas, hela kapitalet, såsom väl behöflig! för den föreslagna Enkeoch
Pupillkassan, måtte till denna kassa få läggas.
Rörande bestämmelserna i § 4 mom. 1 hafva Komiterade redan yttrat
sig i sammanhang med frågan om beloppen af de sammanräknade premier,
delegare i båda kassorna skulle komma att erlägga, men Komiterade få nu
särskild! hänvisa på den serie för premiebeloppen, som i detta moment förekommer,
dels för jemförelse mellan dessa belopp och de längre här ofvan
framvisade premierna för båda kassorna vid Tysklands jernvägar, dels till jemförelse
med de premier som i Civilstatens enskilda enke- och pupillkassa äro
för olika pensioner faststälda. 1 förra fälle! kommer man till det resultat, att
medelpremien vid den svenska enke- och pupillkassan ensamt för sig under de
nuvarande förhållandena är större än de flesta af de för båda kassorna gemensamt
bestämda premier vid de tyska jernvägar, som här ofvan uppräknats,
fastän de sednare premierna betinga vida fördelaktigare pensionering. I sednare
fälle! få Komiterade erinra, att årsafgifterna i Civilstatens enskilda enkeoch
pupillkassa variera från 6 procent af den lägsta pensionen till 9 procent
af den högsta, under det att årsafgiften vid den af Komiterade föreslagna
enkekassan, i förhållande till delegarens ålder vid inträde!, skulle utgå med från
15 t. o. m. 30 procent af pensionen, hvarvid tillika torde höra erinras, att
med pension i förstbemälda kassa äfven följer, i de flesta fall, pension ur
Civilstatens allmänna enke- och pupillkassa, för hvilken ingen afgift erlägges.
Storleken af den till delegares efterlefvande utgående pension skulle i
regeln utgöra 20 procent af delegarens s. k. medelarvode, men för dem, som
erhölle pensionsrätt efter sådan delegare, som i § 1 lit. c) nätnnes, skulle pensionens
storlek endast uppgå till 15 procent af det arvodes värde, i förhållande
38
hvartill den afskedade delegaren erlagt årsafgifter under sin återstående lifstid.
Skälet till denna nedsättning af pensionsbeloppet är, såsom för (ifrigt lätteligen
torde inses, att ifrågavarande delegare icke bör få tillgodoräkna sig fördelen
af de bidrag, som från jernvägens sida tillfalla kassan, men att han tvärtom
bör vidkännas ett afdrag på det matematiska värdet af sina insatser vid afskedstagande!,
på grund af den risk, som kassan stått under hans tjenstetid, att få
betala pension åt hans efterlefvande med 20 procent af arvodet.
Hvad i (ifrigt angår förhållandet emellan tillgångar och föreslagna pensionsbelopp,
få Komiterade hänvisa till vidfogade »P. M., rörande beräkningarna
af pensioner och premier vid en enke- och pupillkassa till förmån för
tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik», jemte den till denna P. M.
hörande tabell.
Med afseende derå, att Komiterade icke föreslagit högre ålder än 18 år
för pensionsberättigade barn, få Komiterade anföra, att då ynglingar vid denna
ålder kunna vinna inträde i ordinarie tjenst vid Statens jernvägstrafik, så synes
i konseqvens härmed pensionsunderstöd i allmänhet icke behöfva utgå till dem
som öfverträdt donna ålder, och att då, för (ifrigt betjeningens antal är så
öfvervägande i förhållande till tjcnstemännens, nemligen i proportion som 5 till
1, och betjeningens barn i de aldra flesta fall torde kunna vid 18 års ålder
försörja sig sjelfva och detta förhållande äfven i många fall torde inträffa med
tjenstémäns barn, Komiterade icke ansett lämpligt, att till förmån för de jemförelsevis
få fall, då en dyrbarare, längre uppfostringstid förekommer, belasta
kassan med den högre kostnad, hvartill eu längre utsträckning af pensionsåldern
för barn skulle föranleda.
Komiterade hafva redan i det föregående betonat det intresse jernvägstrafiken
har att få en enke- och pupillkassa till stånd, men Komiterade få nu
ytterligare, efter den redogörelse som här blifvit lemnad, med afseende å de
ifrågasätta premiebeloppen och dessas betydliga storlek i jemförelse med andra,
såväl inhemska som utländska enkekassors, erinra om, att de förnämligaste
orsakerna till de höga premiebeloppen äro hufvudsakligen att söka i den tidiga
invaliditet och den låga tjenste- och lefnadsålder, som blifvit med afseende å
personalens egen pensionering förutsatte, i ändamål att för tjensten kunna
påräkna en lefnadskraftig personal och att, då af den afskedade personalen
ingå bidrag kunna förutsättas, de betalande delegarne sålunda få vidkännas
den höga kostnad, som af nyssnämnda fördel för tj eu sten blir eu följd, och att
slutligen, vid sådant förhållande ovilkorligen nödigt synes vara, att alla de biinkomster,
som från jernvägens sida, utan att minska trafikintägten, kunna
beredas, blifva lagda till enke- och pupillkassan.
Redan i början af detta betänkande har blifvit motiveradt, hvarföre Komiterade
icke ansett lämpligt, att uttala sig öfver förvaltningen af nu föreslagna
opaginerad Kontrollera mot PDF
pensionsinrättningar, annat än så till vida, att de hänvisat till hvad i detta
afseende är gällande för Civilstatens pensionskassor, men då i de förslag, som
hlifvit framlagda, intet afdrag å beräknade tillgångar gjorts för förvaltningskostnader,
höra Komi terade dock särskild t upplysa, att de med afseende å
dessa kostnader föreställa sig, dels att det ringa utrymme för tjenstelokal, som
kan ifrågakomma, borde kunna beredas den till pensionsinrättningarna hörande
tjenstepersonal i den nya hufvudbyggnaden vid Stockholms central bangård, dels
att, hvad nämde personal angår, Komiterade, efter samråd med de vid Statens
jernvägstrafik anstälda, i Stockholm tjenstgörande personer, kommit till den
öfvertygelse, att hinder icke mota att låta donna personal turvis och utan
aflöning tjenstgöra såsom biträden åt den likaledes utan arvode fungerande
direktionen, dels ock att öfriga af ifrågavarande förvaltning betingade utgifter
blifva så obetydliga, att något särskild! afseende icke behof! fästas derå i
Komiterades förslagsberäkningar.
Slutligen få Komiterade nämna, att då kalkylerna rörande pensioneringen
äro ganska invecklade och kräfva ett särskild! studium af försäkringsväsendet,
Komiterade ansett sig böra, genom en med detta ämne erkänd! förtrogen person,
låta sina kalkyler granskas. Komiterade hafva derföre vänd! sig till
Herr Lektor F. W. Hultman med anmodan om en sådan granskning, och har
Lektor Hultman, efter genomgående af de till kalkylerna hörande handlingar,
afgifvit det yttrande som bårhus bifogas.
Stockholm den 12 Januari 1872.
C. LIMNELL.
C. Löfman.
K. IT. Sparre.
B. Pränckel.
J. Norrman.
40
Belgare.
TillgSugar.
Delegares åraafgifter.
(Tillhör Bil. 2.)
Förslag till reglering af fmansiela vilkor för eu
Pensions-Inrättning
till förmån för tjenstep er sonalen vid Statens jernväg strafik.
§ 1-
Delegare i pensionsinrättningen är hvar och eu i Statens jern vägstrafiks
ordinarie tjenst anstäld person, som antingen efter detta reglementes nådiga
fastställande i sådan tjenst antagits, eller, redan antagen, inom trenne månader
efter nämnde fastställande anmält sig till inträde i pensionsinrättningen.
§ 2-
Pensionsinrättningens tillgångar äro:
a) Delegares bidrag, förmedelst de i nästföljande §§ bestämda årsafgifter
och afgifter vid arvodesförhöjningar;
b) Statens bidrag, åtgörande en procent af skilnaden emellan Statens jernvägstrafiks
totalinkomster och samtliga utgifter för drift och underhåll, under
hvarje år från och med år 1871;
c) gåfvor till förmån för pensionsinrättningen;
d) sådana pensionsbelopp, som icke inom behörig tid uttagas eller som på
annat sätt förverkas; samt
e) räntor å sålunda samlade medel.
§ 3.
Mom. 1. Delegares årsafgifter utgå med en viss, på grund af hans ålder
vid inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd, procent af honom
tillkommande ordinarie arvoden, sålunda att:
41
den, som inträder före fyllda 30 år, erlägger 1.5 procent af arvodet,
))
»
vid
inträdet fyllt 30
men
icke
32
år,
erlägger
1.6
procent
af
arvodet
»
»
»
7)
7)
32
)>
»
34
77
»
1.7
»
77
))
)>
»
»
7)
7)
34
7)
77
36
77
1.8
7>
77
77
))
i)
7)
7)
36
7)
77
38
7)
»
1.9
77
77
77
))
»
»
7>
))
38
77
77
40
77
»
2.0
7)
77
77
»
))
»
7)
))
40
77
77
42
77
77
2.1
77
7>
77
77
»
7)
))
42
77
77
44
77
77
2.2
77
77
77
y>
»
7)
»
44
77
77
46
77
77
2.3
77
77
7>
»
»
7)
))
))
46
77
77
48
77
»
2.4
77
77
77
»
»
))
))
48
77
77
50
77
))
2.5
77
77
7>
)i
7>
7)
50
)>
77
52
77
))
2.6
77
77
77
»
»
7)
7)
52
77
77
54
77
))
2.7
77
77
77
»
7)
))
7)
54
77
77
56
77
))
2.8
77
77
77
»
7)
))
7)
56
77
77
58
77
))
2.9
77
77
»
»
))
7)
7>
77
58
77
77
60
77
))
3.0
77
77
77
»
»
7>
7)
»
60
77
77
—
77
»
3.1
7)
77
77
dock skall den, som
före
detta
reglementes
fastställande
icke
var i Statens jern-
vägstrafiks ordinarie tjenst anstalt!, och som vinner inträde efter det lian fyllt
30 år, erlägga retroaktiv afgift, motsvarande hela värdet för den förmån att
icke behöfva erlägga högre årsafgifter än här ofvan äro bestämda. Sagde kostnad
fastställes åt pensionsinrättningens direktion; klagan öfver direktionens beslut
härutinnan må ej föras.
Mom,. 2. Förflyttas delegare från befattning med högre arvode till befattning
med lägre, är lian dock berättigad att, förmedelst i stadgad ordning inbetalda
årsafgifter i förhållande till det högre arvodet, bereda sig den emot detta
arvode svarande pension.
Mom. 3. Arsafgifterna erläggas från och med månaden näst efter den,
då delegaren inträdde i pensionsinrättningen, och så länge lian i Statens jernvägstrafiks
tjenst qvarstår.
§ 4.
Hvarje gång delegare uppflyttas i högre arvodesklass, erlägger lian till rieiegares afpensionsinrättningen
en månads arvodesförhöjning. Detta erläggande sker ge- sifter.vila"°- nom arvodesafdrag, då förhöjningen första gången utfaller. desf"gg",m"’
§ 5.
Arsafgifterna inbetalas genom afdrag å delegares arvode hvarje gång så- satt för i»beda
nt utfaller. År delegare af en eller annan anledning oberättigad att uppbära tftlninp af afarvode,
så att afdrag ej kan ega rum, skall inbetalningen af såväl arvodesför
6
-
42
Pensionsrätt.
Pensionernas
storlek.
höjnings- som årsafgift ske kontant och på de tider, som inbetalning genom
arvodesafdrag eljest skolat ske. Försummas detta, må Direktionen afgöra, huruvida
den försumlige må i pensionsinrättningen få qvarstå eller ej. Tillätes han
qvarstå, så skall hela det förfallna beloppet jemte sex procents ränta derå, efter
år räkna dt., på eu gång fråndragas den försumliges först utfallande arvodeseller
pensionsbelopp.
§ 6.
Berättigad till pension är delägare.-
a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet, ådragen genom tjensteutöfning
vid Statens jernvägstrafik, icke kan sin befattning behörigen skota och
fördenskull af Styrelsen afskedas;
b) som efter minst tio tjenstår i ordinarie anställning vid Statens jernvägstrafik
afskedas, emedan lian antingen till följd af sjuklighet, icke ådragen genom
tjensteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet, icke kan sin befattning behörigen
skota;
c) som efter minst 30 års tjenst i ordinarie anställning vid Statens jernvägstrafik
uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjenstår sammanräknade
uppgå till talet 95.
§ 7"
Mom. 1. Årliga beloppet af pension bestämmes i mån af den pensionsberättigades
tjenstår till vissa procent af det medelarvode, som uppkommer, då
medeltalet tages af de fem sista årsarvoden, i förhållande hvartill den pensionsberättigade,
näst före erhållet afsked, erlade årsafgifter till pensionsinrättningen,
sålunda, att
för
falla
10
tjenstår
erhållas
20
procent af medelarvodet
y>
»
11
)>
21
y>
y>
»
12
»
22
»
»
))
»
»
13
»
23
y>
»
))
»
14
»
»
24
)>
»
»
»
»
15
)>
25
)>
))
))
»
16
26
»
))
»
17
27
)>
»
))
18
))
28
»
))
)>
19
»
29
)>
»
))
»
20
30
y>
)>
)>
))
21
»
»
31
))
D
))
))
»
22
»
32
»
))
))
))
)>
23
»
33
»
))
))
43
för
tulla
24
tjeusteår
erhållas
34
procent af
medelarvodet
))
»
25
»
))
35
»
»
))
»
)>
26
»
))
36
»
»
))
»
27
»
))
37
))
»
»
))
»
28
))
x>
38
»
»
»
»
29
»
))
39
))
»
»
»
30
»
»
40
))
»
»
Var delägare vid sitt inträde i kassan redan i Statens jernvägstrafiks
tjenst antagen och erhåller lian afsked, innan fem år förflutit efter inträdet, bestämmes
medelarvodet efter medeltalet åt de arvoden, han under de fem sista
åren af sin tjenstetid uppburit.
Mom,. 2. Dclegare, som före uppnåendet af 20 tjenstår skall pensioneras
på grund af bestämmelsen i § 6 lit. a), erhåller alltid såsom pension 30
procent af medelarvodet. Inträffar pensionsrätter!, innan delegaren varit fem år
i tjenst, beräknas medelarvodet efter det mindre antalet årsarvoden.
Mom. 3. Pensionen beräknas från och med månaden näst efter den, då
delegaren erhållit afsked, till och med den månad, under hvilken pensionstagaren
dör eller förverkar sin pensionSrätt.
§ 8.
För bestämmande af pensionsrätt må delegares tjenstår före 1863 icke
medräknas. Dock medgifves delegare, som sådant äskar, att äfven medräkna
tjensteåren före 1863, till det antal som af Styrelsen för Statens jervägstrafik
godkännes, så framt lian inom ett år efter inträdet på en gång till pensionsinrättningen
erlägger den retroaktivafgift, som motsvarar hela värdet för den
äskade större förmånen. Sagde kostnad fastställes af pensionsinrättningens Direktion;
klagan öfver Direktionens beslut härutinnan må ej föras.
§ 9.
Mom. 1. Vid tjenstens frånträdande erhåller pensionsberättigad delegare’
efter anmälan hos Direktionen, pensionsbref å det belopp, som han för framtiden
egen utfå.
Mom. 2. Pensionsbref må ej gälla såsom säkerhet för lån och får ej för
gäld utmätas; ej heller må införsel i pension beviljas.
§ 10.
Mom. 1. Pension utbetalas i början af Mars, Juni, September och December
månader för den tid, utbetalningsmånaden inbegripen, som pensions
-
Tjeusteår.
Pensionsbref
Pensions utbakommande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Återinträdande
delägare.
Förlorad pensiunsrätt.
'' 44
tagaren då eget’ rätt att uppbära pension. Vid hvarje utbetalningstillfälle skall
pensions brefvet företes samt vederbörliga bevis, styrkande pensionsrätter aflemnas.
Mom. 2. Uttages ej pension inom trenne år efter det pensionsrätten inträdt
eller pension sednast blifvit lyftad, hemfaller densamma till pensionsinrättningen,
så val för de trenne sålunda förflutna åren som allt framgent.
§ 11-
Delegare, som lemnat Statens jernvägstrafiks tjenst, skall, om han ånyo
vinner inträde deruti, och följakligen äfven återinträder såsom delegare i pensionsinrättningen,
erlägga de utgifter, som af Direktionen bestämmas. Klagan
öfver Direktionens beslut härutinnan må ej föras.
§ 12-
Delegare, som afskedas till följd af tjenstefel eller brott mot allmän lag
eller derföre att han utan Styrelsens för Statens jernvägstrafik samtycke lemnat
sin tjenst, förlorar all rätt till pension, äfven om lian vid afskedandet sådan
rätt innehade.
§ 13-
De af delegare till, pensionsinrättningen erlagda utgifter kunna icke af
honom återfås i annan ordning, än genom den i detta reglemente faststälda
pensionering, till följd hvaraf delegare, som fager afsked, innan han är pensionsberättigad,
eller som på annat sätt förlorar sin pensionsrätt, på samma gång
förlorar rättigheten att återfå sina i inrättningen gjorda insatser.
45
(Tillhör Bil. 2.)
Förslag till reglering af finansiela vilkor för en
Enke- och Pupillkassa
till förmån för tjenstepersonalens vid Statens järnvägstrafik efterlemnade
enkor och barn.
§ 1
Belgare äro:
a) hvarje man, i Statens jern vägstrafiks ordinarie tjenst anstäld, som antingen
efter detta reglementes nådiga fastställande i sådan tjenst antagits, eller,
redan antagen, inom trcnne månader efter nämnda fastställande anmält sig till
inträde i kassan, dock med vilkor för denne sednare, att han den 1 .Januari
1863 ännu icke fyllt femtio år;
b) hvar och eu, som, efter sålunda vunnen delaktighet, afgått ur tjensten
på grund af sådan invaliditet samt de tjenste- och lefnadsår, hvilka äro föreskrifna
såsom vilkor för erhållande af pcnsionsrätt i den af Komiterade föreslagna
pensionsinrättning till förmån för tjenstepersonalen; dock må ingen, som
afgått ur tjenst, qvarstå såsom delegare, så framt lian icke i minst fem år
innehaft ordinarie anställning vid statens jernvägstrafik;
c) hvar och en, som, efter det han i kassan vunnit delaktighet, fyllt 45
år och i 20 år tjenstgjort såsom ordinarie vid Statens jernvägstrafik, beviljas
afsked och sedermera vederbörligen erlagt de utgifter, som för bibehållande
af hans delegarerätt blifvit, på sätt § 4 mom. 5 föreskrifver, bestämda.
§ 2.
Kassans tillgångar utgöras af:
a) delegares bidrag
l:o. utgifter vid inträde i kassan,
2:o. årsafgifter,
Delegare.
Tillgångar.
46
Inträdesafgift.
Arsafgifter.
3:o. afgifter vid arvodes-förhöjningar:
b) böter, ådömda jern vägspersonalen för tjenstefel;
c) af kastningen ai sådana, Statens järnvägstrafik tillhöriga jordstycken.
hvilka icke för trafikens skötande äro hehöfliga eller till boställsjord upplåtna;
d) inkomster vid försäljning af inom jernvägens område tillvaratagna,
men icke inom behörig tid återfordrade effekter, och af qvarliggande outlöst
gods, som, på grund af gällande Trafikreglemente, på offentlig auktion afyttras;
e)
inkomster vid registrering och förvaring af sådana tillvaratagna effekter,
som af egaren återtagas emot afgift, enligt af Trafikstyrelsen fastställd taxa;
f) inkomster af medgifna rättigheter till försäljning och annonsering inom
jernvägens område;
g) inkomster af försålda gångbiljetter och inträdesbiljetter till stationernas
väntsalar:
h) inkomster af den från Statens jernvägstrafiks expeditioner samlade och
försålda makulatur;
i) gåfvor till förmån för kassan;
1c) vid detta reglementes fastställande befintliga tillgångar, dels i Statens
jernvägstrafiks sjuk- och understödskassor, dels i kassör för pensionering af
personalen, äfvensom de, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 3 Juni
1870, reserverade medel;
l) sådana pensionsbelopp, som icke inom behörig tid uttagas, eller som på
annat sätt förverkas;
m) räntor å kassans medel.
§ 3.
Såsom inträdesafgift erlägger den inträdande hälften af honom då tillkommande
arvode för en månad.
§ 4.
Mom. 1. Delegarcs årsafgifter utgå med eu viss, på grund af hans
ålder vid inträdet i kassan, en gång för alla bestämd procent af honom tillkommande
ordinarie arvoden sålunda, att
47
deri,
som
inträder
innan
lian
fyllt
30 lefnadsår, erlägger
3.0
% af
arvodet,
den,
som
vid inträdet fyllt 30 men
icke 32 »
))
3.1
))
»
»
»
))
»
))
32
))
))
34 »
))
3.2
))
»
»
»
<»
»
))
34
»
))
36 »
»
3.3
»
»
»
»
))
))
))
36
))
))
38 »
))
3.4
))
»
»
»
))
))
))
38
))
))
40
»
3.5
))
»
»
»
-)
))
))
40
»
))
41 »
»
3.6
))
»
»
»
))
))
))
41
))
))
42 »
))
3.7
))
»
»
»
))
))
))
42
))
))
43
»
3.8
))
»
»
»
))
))
))
43
»
))
44 »
))
3.9
))
»
»
»
))
))
))
44
))
»
45
))
4.o
))
»
»
»
»
))
»
45
))
))
46 »
))
4.1
))
»
»
»
))
))
))
46
))
))
47
))
4.2
»
»
»
»
))
))
))
47
))
))
48
))
4.3
))
»
»
»
»
»
))
48
)) .
))
49 .>
»
4.4
»
v
»
»
»
))
))
49
»
»
50 »
))
4.5
))
»
»
»
»
»
))
50
))
))
51 »
»
4.6
))
»
»
»
))
))
»
51
))
))
52 „
»
4.8
))
»
»
»
»
))
))
52
»
))
53 ,,
))
5.0
»
»
»
»
»
))
))
53
))
))
54
))
5.2
»
»
»
»
»
))
))
54
))
))
55 »
))
5.4
»
»
»
»
))
))
))
55
)) ,
))
56 »
))
5.6
))
»
»
))
»
))
56
))
))
57 »
))
5.8
))
»
»
»
))
))
»
57
))
))
58 »
))
6.1
))
»
»
))
))
))
»
58
»
))
59 »
))
6.4
»
»
»
»
))
»
»
59
))
))
60 »
»
6.7
))
»
Mom. 2. Erläggandet af årsafgifter tager sin början med''månaden näst
efter den, då delegaren inträdde i kassan.
Mom. 3. Förflyttas delegare från befattning med högre arvode till befattning
med lägre, är han dock berättigad att, förmedelst allt framgent och i
stadgad ordning fortgående avgifter i förhållande till det högre arvodet, bereda
sina efterlefvande den emot detta arvode svarande pension.
Mom. 4. De i § 1 lit. b) nämnda delegare äro befriade från årsafgifter.
Mom. 5. De årsafgifter, hvilka, enligt § 1 lit. c), kunna komma att
utgå, bestämmas en gång för alla af kassans direktion med tillämpning af den
grund för beräkningen, som i mom. 1 af denna § är stadgad, och sedan den
afgående delegaren uppgifvit det arvodesvärde, i förhållande hvartill lian önskar
pension åt sina efterlefvande. Detta arvodesvärde får dock ej vara högre än
det arvodes, i förhållande hvartill den afgående delegaren sednast erlade års
-
48
afgifter och ej heller lägre än hälften af samma arvode. Öfver direktionens
beslut härutinnan må klagan ej föras.
Mom. 6. Den som vid detta reglementes fastställande redan är i Statens
jernvägstrafiks ordinarie tjenst anstäld, må ega rätt att i pensionskassan inträda
såsom delegare för mindre belopp än det arvode lian uppbär, dock ej
för mindre än hälften af arvodet; kommande, i förhållande härtill, såväl afgifter
för som framdeles utfallande pension efter sådan delegare att beräknas
med stöd af bestämmelserna i detta reglemente.
§ 5.
Uppflyttnings- Hvarje gång delegare uppflyttas i högre arvodesklass, erlägger lian sär
*fglft''
skild! till kassan två månaders arvodesförhöjning. Donna afgift erlägges, då
förhöjningen andra och tredje gången utfaller.
§ 6.
sätt för in- Mom. 1. De i §§ 3, 4 och 5 bestämda afgifter inbetalas af i tjenst
betalning af varan(fe delegare genom afdrag från hans arvode. Är sådan delegare af en
bidrag.68 eller annan orsak oberättigad att uppbära arvode, så att afdrag ej kan ega
rum, skall inbetalningen ske kontant och på de tider, då inbetalning genom
arvodesafdrag eljest skolat ske.
Mom. 2. Sådan delegare, som i § 1 lit. c) nämnes, erlägger före utgången
af det kalenderår, hvarunder han utträdt ur tjensten, den afgift, som
på den återstående delen af året sig belöper, men under de följande kalenderåren
erlägger lian hela den faststälda årsafgiften på eu gång och .sednast den
1 Augusti.
§ 7-
Pensionsrätt. Mom. 1. Rätt till pension efter afliden delegare måste grunda sig derpå,
att denne minst fem år varit i Statens jernvägstrafiks ordinarie tjenst anstäld,
samt att det äktenskap, som föranleder pensionen, blifvit, ingånget före afskedstagande!
och innan delegaren fyllt femtio år.
Mom. 2. Pensionsberättigade äro:
den aflidnes enka, så länge hon lefver ogift och är välfrejdad,
samt hvarje den aflidnes barn, som är välfrejdad! och ej fyllt aderton år.
Mom. 3. Det årliga pensionsbeloppet efter afliden delegare fastställes, på
sätt nästföljande § stadgar, eu gång för alla och utgår oförminskad! från och
med månaden näst efter den, då delegaren afl ed, samt till och med den månad,
under hvilken hans efterlefvandes pensionsrätt helt och hållet] upphörde. Emellan
enka och barn fördelas utfallande belopp sålunda, att enkan undfår ena
49
hälften och barnen tillsammans den andra hälften; emellan barn delas alltid
pensionsbeloppet lika.
Mom. 4. Afliden delegares frånskiljda hustru, som ej ingått nytt äktenskap,
har, då den aflidne ej efterlemnat pensionsberättigad enka från sednare
gifte, och så framt direktionen prtifvar sådant rättvist, samma rätt till pension
som enka.
§ 8-
Årliga beloppet af pension efter afliden delegare bestämmes på följande
sätt:
Efter delegare, tillhörande någon af de i § 1 lit. a) och lit. b) upptagna
kategorier, utbetalas tjugo procent af det medelarvode, som uppkommer, då
medeltalet tages af de fem sista årsarvoden, i förhållande hvartill delegaren, på
grund af bestämmelserna i § 4 inom. 1, erlagt årsafgifter; men var delegaren,
vid sitt inträde i kassan, redan förut i Statens jernvägstrafiks ordinarie tjenst
antagen, och afliden han innan fem år förflutit efter inträdet, bestämmes medelarvodet
efter medeltalet af de arvoden, han under de fem sista åren af sin
tjenstetid uppburit.
Efter sådan delegare, som i § 1 lit. c) nämnes, utbetalas femton procent
af det arvodesvärde, i förhållande hvartill delegaren. efter utträdet ur tjenst,
erlagt årsafgifter.
§ 9.
Mom. 1. Anspråk på pension efter afliden delegare anm kies hos kassans
direktion, med företeende af vederbörligt intyg om dödsfallet och om samtliga
pensionsberättigade efterlefvandes namn, födelseår och frejd. Direktionen bestämmer
då det en hvar tillkommande pensionsbelopp samt utfärdar pensionsbref.
Mom. 2. lJensionsbref må ej gälla såsom säkerhet för lån och får ej för
gäld utmätas; ej heller må införsel i pension beviljas.
§ io.
Mom. 1. Pension utbetalas i början af Mars, Juni, September och December
månader för den tid, utbetalningsmånaden inbegripen, pensionstagaren
då eger rätt att uppbära pension. Vid hvarje utbetalningstil]fälle skall pensionsbrefvet
företes samt vederbörliga bevis, styrkande pensionsrätter aflemnas.
Mom. 2. Uttages ej pension inom trenne år efter det pensionsrätten inträdt,
eller pension sednast blifvit lyftad, hemfaller densamma till kassan, så
väl för de tvenne sålunda förflutna åren som allt framgent.
Pensionernas
storlek.
Pensionsbref.
Pensions utbekommande.
7
50
Afgifter vid
återinträde i
tjenst.
Upphörande
af delegarerätt.
§ il
Mom.
1. Delegare, som utträdt ur Statens jernvägstrafiks tjenst och dervid
förlorat sin delegarerätt, egen, om han ånyo vinner inträde i tjenst och
följaktligen äfven återinträder såsom delegare, erlägga de afgifter till kassan,
som af direktionen då bestämmas.
Mom. 2. För delegare, som, efter att hafva lenmat Statens jernvägstrafiks
tjenst utan att förlora delegarerätt, i nämnda tjenst återinträder, bestämmer
direktionen äfvenledes de afgifter, den återinträdande skall betala för tillgodonjutandet
af den delegarerätt, som af de förändrade förhållandena betingas.
Klagan öfver direktionens beslut vid tillämpningen af bestämmelserna i
donna § må ej föras.
§ 12.
Mom. 1. Försummar delegare att i rätt tid till pensionskassan inbetala
honom åliggande kontanta afgift, må samma afgift jemte derå upplupen sex
procent ränta, efter år räknadt, antingen innehållas å den försumlige delegarens
näst derefter utfallande aflöning eller eljest af hans tillgångar indrifvas. Afliden
delegare utan att hafva inbetalt honom åliggande afgifter, skall, innan pensioneringen
får taga sin början, pensionskassans fordran, i kapital och ränta,
vara betäckt.
Mom. 2. Den som efter uppnådda femtio lefnadsår ej eger pensionsberättigade
anhöriga, upphör att vara delägare och är följaktligen ej skyldig
att vidare erlägga någon afgift till kassan.
Mom. 3. Delägare, som utan Styrelsens för Statens järnvägstrafik medgifvande
lemnar sin tjenst, är sin delegarerätt förlustig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(Tillhör Bil. 2).
P. M.
rörande beräkningarne af pensioner och premier vid en pensionsinrättning till
förmån för tf enstepersonalen vid Statens järnvägstrafik.
Enär den svenska jernvägstrafiken är alltför ung, för att erforderliga
statistiska upplysningar skulle derifrån kunna hemtas rörande personalens lifslängd
och afgång ur tjenst till följd af invaliditet, hafva Komiterade sökt, att
ur främmande jernvägars erfarenhet hemta ledning för bestämmandet af de på
nämda förhållanden beroende proportionerna mellan premier och pensioner.
Men ehuruväl pensionsinrättningar vid en stor del af utlandets jernvägar egt
bestånd under ett flertal år, har berörda fält af statistiken icke utgjort föremål
för särskild! bearbetande. Vid pensionskassors upprättande synes man hittills
blott hatva utgått från antaganden, att dödligheten följt eu viss lag, som angifvits
af några bland de öfver befolkningen i allmänhet uppgjorda mortalitetstabeller,
men deremot, med afseende å det antal eller den ordning, hvari personalen
kunde antagas blifva (-tjenstbar, nödgats hålla sig inom suppositionernas område,
helst den allmänna statistiken i detta fall icke kunnat gifva några upplysningar.
Till utredning af donna för pensionsväsendet vigtiga fråga har början gjorts
först under de aldra senaste åren och inom det land, der jern vägsstatistiken i
likhet med andra jemvägsdrift berörande vetenskapliga frågor fullständigast
behandlats, nemligen Tyskland, der dessutom insamlandet af de för ifrågavarande
ändamål erforderliga, talrika uppgifter gynnas af det nära sambandet
mellan landets olika jernvägar i allmänhet och särskild! genom den s. k. Verein
Deutscher Eisenbahn-Vervaltungen, hvilken omfattar såväl Tysklands som åtskilliga
jernvägar inom grannländerna under en gemensam direktion.
Genom nämda direktions medverkan har eu för försäkrings- eller pensionerings-statistiken
högt intresserad vetenskapsman, Dr A. Wiegand, insamlat
från de flesta tyska baner fullständiga uppgifter för åren 1868 och 1869 öfver
personalens antal och åldrar, dödligheten inom hvarje åldersklass samt det
antal, som inom hvarje af dessa klasser blifvit invalider, äfvensom särskild t
dödligheten bland dem, som till följd af invaliditet måst afgå ur tjenst. Resultaten
af dessa undersökningar, hvilka omfatta baner med eu sammanräknad
52
personal af 70,000 personer, hafva blifvit offentliggjorda i de tyska jernvägsförvaltningarnas
officiella tidning och gifvit vid handen, dels att dödligheten
inom den i tjenst befintliga personalen nära öfverensstämmer med den som
angifves i den s. k. »de 17 engelska kompaniernas mortalitetstabell», hvilken
af flera bolag lagts till grund för beräkning åt deras försäkringar, dels att
inom de till följd af invaliditet afgångna personerna dödligheten är betydligt
starkare än efter någon af de allmänna tabellerna af ifrågavarande slag. Antalet
af dem, som under ofvannämnda begge år blifvit invalider, sammanföll
nära med det som borde uppkomma enligt en af Heym tidigare uppstad hypotes,
modifierad sålunda, att ingen antages i tjenst qvarstå utöfver det 7lista lefnadsåret,
eller att sannolikheten att vid detta år blifva invalid sattes lika med 1.
Enligt bemälda hypotes växer sannolikheten att blifva invalid med lefnadsåldern
i sådant förhållande att densamma vid
20 års ålder utgör 0,00102
30 » » » 0,ooii3
40 » » » 0,00178
50 » » » 0,00590
60 » » » 0,03168
70 » » » 0,19298
eller med andra ord, att af
20-åringar en person blir invalid bland 980 personer
30 » » » » » » 885 »
40 » » » » » » 562 »
50 » » » » » » 169 »
60 » » » » » » 31 »
70 » » » » » » c:a 5 »
På grund af dessa förhållanden föreslog Wiegand, dels att, intill dess
ännu fullständigare upplysningar i förevarande ämne kunde komma i dagen,
vid uppgörandet af beräkningar för jern vägspersonal ens pensionering begagna
eu af honom uppgifven sannolikhetstabell öfver invalidernas dödlighet, dels att,
för sannolikheten att blifva invalid, antaga den ofvananförda modifierade
Heymska hypotesen, dels slutligen att beräkna mortalitetsförhållandena inom
den i tjenst kvarstående personalen efter de 17 kompaniernas tabell.
I enlighet med dessa grundsatser hafva sedermera lifräntetabeller för
jernvägspersonalen blifvit uträknade af J. Kahn i Wien och införda i ofvanbemälda
tidnings N:o 15 af årgången 1871.
Då dessa tabeller äro de enda i. sitt slag, som stödja sig på statistiska
fakta, och dessa fakta samlats inom eu personal som är 30 ä 40 gånger större
53
än de svenska stambanornas, och då för öfrigt skäl ännu icke finnes till det
antagande, att förhållandena härstädes skola väsentligt - afvika från hvad ofvan
angifna undersökningar gifva vid handen, så hafva Komiterade ansett tillförlitligast,
att på de af Wiegand föreslagna grunder stödja sina beräkningar af
pensionernas värden och de premier eller årsafgifter, som för dem höra erläggas.
Den af Kahn uträknade tabell hafva Komiterade dock ej ansett sig
kunna använda omedelbart, enär den räntefot han med afseende å fruktbargörandet,
af samlade pensionsmedel begagnat, eller 5 procent, synes val hög, i
betraktande af den tendens till fallande, räntefoten i Sverige på sednaste åren
visat. Komiterade hafva derföre omarbetat nämda tabell efter 4,5 procents
räntefot. Den sålunda omarbetade tabellen vicllägges härjemte såsom bil-mor
Dit. A. och Dit. B.
Den förra af dessa utgör eu egentlig lifräntetabell för invalider och upptager,
i första kolumnen de olika åldersklasserna, i andra kolumnen antal lefvande
invalider inom hvarje åldersklass, i tredje kolumnen de mot dessa antal
svarande, efter 4,5 % diskonterade värden, eller hvad man kallar de »diskonterade
talen», i fjerde kolumnen summorna af sistnämda tal, och i femte kolumnen
de närvarande värdena af eu lifränta om 1 Rdr årligen, som utgår vid hvarje
års slut, så länge invaliden lefver.
Dit. B. innehåller de tal, som erfordras för beräkning af värdet af en
pension, som skall utgå från det år, hvarunder en person blifver invalid och
till samma persons död. För hvarje af de i kolumnen 1 upptagna lefnadsår,
till och med det 71:sta, eller det sista, hvarunder en person antages qvarstå i
tjenst, angifves i kolumnen 2 det emot de i tjenst qvarståendes (eller de aktiva
personernas) antal svarande diskonterade tal. Kolumnen 3 upptager summorna
af dessa tal, räknade från och med det 71:sta året, samt kolumnen 4 det närvarande
värdet af en årlig inbetalning af 1 Rdr, fortsatt från och med det
angifna året, så länge personen i fråga förblifver tjenstgörande. Den femte
kolumnen innehåller de produkter som uppkomma, då vidstående diskonterade
tal (kolumnen 2) multipliceras med det mot samma svarande värdet af invalidräntan
samt med sannolikheten att under året blifva invalid. Den sjette kolumnen
innehåller dessa produkters summor samt den sjunde kolumnen summorna af
de i 6:te kolumnen stående.
Angående betydelsen af de i donna tabell förekommande tal samt till en
antydan om sättet för tabellernas begagnande torde det böra vara tillräckligt
erinra, att i tabellen B talet i kolumnen 5 angifver hvad det för ett visst år,
t. ex. det 30:de, i kol. 2 utsätta antal personer bör erlägga för att försäkra sig om
årlig lifränta af 1 Rdr, för den händelse de skulle blifva invalider under loppet
af samma år; talet i vidstående kolumn 6 den summa, samma antal personer
bör erlägga försatt försäkra sig om eu årlig lifränta af 1 Rdr, för den lian
-
54
delse de blifva invalider under samma eller något af de följande åren, äfvensom
att talen i kolumnen 7 uttrycka det belopp, hvarmed likaledes samma
antal personer hafva att köpa sig rätt till en invalidränta, som utgår med 1 Rdr
åt den bland dem, som blifver invalid under samma år, med två Rdr till den,
som blifver invalid under det påföljande året,, med tre Rdr till den, hvars
invaliditet, inträder under det tredje året i ordningen, eller i allmänhet höjes
med eu Rdr för hvarje år invaliditeten inträffar sednare än det, från och med
hvithet försäkringstagarns förvärfva sig rättigheten att i fall af otjenstbarhet
erhålla lifränta. Hvad en person har att betala för inköpet af en lifränta af
eu Rdr under den ena eller andra af dessa förutsättningar, angifves naturligtvis
af deri qvot, som erhålles, då vederbörande tal i kolumnerna 5—7 divideras
med hithörande tal i kolumnen 2, likasom det är tydligt, att hvad som
bör erläggas för en invalidränta af annat belopp än eu Rdr, erhålles genom
multiplikation af nyssnämnda qvot med det gifna beloppet. Skall rättigheten
till invalidpension ej förvärfvas genom att på en gång erlägga den derför
erforderliga summa, utan köpas medelst årliga inbetalningar, hvilka fortgå sä
länge försäkringstagaren förblifver i tjenst, finnes årspremiens storlek genom
att dividera det på ofvan antydda sätt funna värdet eller kostnaden för invali
ditetsrän tan med det mot försäkringstagarens ålder svarande, i kolumnen 4
utsätta värdet af den under tjenstetid^ inbetalda räntan eller årspremien, 1 Rdr.
Tabellen B. har äfvenledes begagnats för att bestämma värdet eller kostnaden
af den pension, som skall utgå till den, som, utan att vara invalid,
afgår ur tennsten efter deri i förslaget omförmälda längre tjenstetid eller vid
den tid, då hans lefnads- och tjenstålder sammanlagda uppgå till 95 år. Då
tabellen är uppgjord under förutsättning, att pension åtnjutes af alla, som öfverskridit
det 7 lusta året, har för detta ändamål endast erfordrats att bestämma
värdet af den lifränta, som korume att utgå till den aktive delegaren från och
med det året. då han lemnar tjenst,eu till och med det 71 året.
Det torde här höra anmärkas, att vid deri följande tillämpningen afseende
icke fästats vid att deri andel af årspremien, som skulle betacka bemälda
temporära lifränta, i sj elfva verket bort beräknas upphöra vid utträdet ur
tjensten och ej fortgå så länge som om pensionering egde rum endast på grund
af invaliditet, men att den ringa olikhet i beräkningen, som genom det noggranna
förfarandet skulle uppkommit, ansetts kunna lenmas å sido, då det å
andra sidan är sannolikt, att eu god del af de på grund af endast tjenstetid
pensionsberättigade men ännu fullt tjenstduglige föredraga att med åtnjutande
af full lön qvarstå och kunna utan olägenhet af Styrelsen bibehållas vid sina
befattningar, till följd hvaraf, om proportionen mellan qvarvarande och afgående
kunnat blifva föremål för beräkning, värdet af bemälda pensionering skulle
satts lägre än hvartill det nu blifvit beräknadt.
55
Vid uträkningen af pensionsvärdena har vidare kostnaden för den i förslaget
åt sådana, som under tjenstgöring ådragit sig kroppsskada eller sjuklighet,
tillerkända rätt till 30 procents pension, utan afseende å tjenstetiden,
uppskattats till tvåtredjedelar af den kostnad, som skulle vara förknippad med
att tillägga delegare rätt till lika stor pension på grund af invaliditet i allmänhet
äfven under de första tio tjensteåren, och hafva derföre värdena af
pensionerna till den nu befintliga personalen beräknats så, som skulle denna
ega rätt till 20 procents pension, äfven innan den tjenat i tio år.
Vill grund för pensionsberäkningarne hafva vidare lagts, utom hvad förslaget
innehåller om pensionsvilkoren, de lefnads- och tjenstår samt arvodesbelopp
för hvarje åldersklass, som angifvas å Tab. C, lefhadsåldern beräknad
för år 1872, tjenstetiden i medeltal för hvarje åldersklass räknad för samma
är men icke räknad längre än sedan år 1863 och för öfrig! reducerad till
närmaste hela antal år, samt summan af de arvodesbelopp de inom samma
åldersklass stående uppbära innevarande år.
Resultaten af de beräkningar, som gjorts för att utröna kostnaderna för
den nuvarande personalens pensionering enligt de föreslagna grunderna samt
det tillskott, som för detta ändamål skulle erfordras utöfver personalens egna
bidrag, äro anförda i den under Lit. I). bilagda tabellen.
För de i kolumnen 1 angifna åldersklasser med de för en hvar i kolumnen
2 utsätta medeltjenstetider visar denna tabell i kolumnen 3 värdet af den
pensionsrätt, som enligt förslaget tillkommer delegarne, uttryckt i procent af
arvodet, eller med andra ord den andel af arvodet, som nu skulle erfordras
för att åt delegarne inköpa eu invalidpension, som utgår med 20 % af arvodet,
om invaliditeten inträffar före fullgjorda 11 tjenstår, med 21 %. om delegaren
blir invalid efter 11 års tjenst o. s. v., samt högst 40 % efter det 30:de
tjenstebref, samt eu temporär lifränta af 40 % från och med det år. då summan
åt hans lefnads- och tjensteår uppgår till 95. Kolumnerna 4 och 5 innehålla
de värden, som motsvara de årsafgifter delegarne framgent komma att betala,
så länge de qvarstå i tjenst, Indika värden, såsom kolumnen 1 angifver, funnits
genom multiplikation af den föreslagna årsafgiften med det i Tab. B. angifna
värdet af aktivitetsräntan 1.
h ör att kunna medtaga i beräkningen de åldersklasser, som föregå den
-8:de men som ej finnas medtagna i den tabell, hvarifrån Tab. B. blifvit
härledd, hafva de för bestämmandet af dessa värden erforderliga tal särskild!
uträknats på grund af de 17 kompaniernas morla] i tets-ta boll och Heyms invaliditets
hypotes samt med antagande!, att värdena af lifräntorna för sådana, som blifvit
invalider vid bemälda tidigare åldrar, ökats från det 25te till det 18:de året
efter samma lag, som angifves af tillväxterna i bemälda invalidräntevärden
för den 28:de t. o. in. den 25:te åldersklassen.
56
Kolumnen 6 utvisar skilnaderna mellan värdena i kolumnen 3 och kolumnen
5, eller huru störa andelar af arvodena borde i kassan på en gång insättas för
att betacka den del af pensioneringen, för hvilken årsafgifterna ej lemna
vederlag.
Kolumnen 7 innehåller summorna af de arvoden, som för närvarande utgå
till de i hvarje åldersklass stående personerna, och genom att multiplicera
dessa summor med de i föregående kolumn 6 stående procent erhållas de i
kolumnen 8 angifna penningebelopp, hvilka utöfver delegarnes egna bidrag
erfordras för hvarje åldersklass’ framtida pensionering.
Kolumnen 9 innehåller de årliga tillskott, som utöfver årsafgifterna erfordras
under den nuvarande personalens tjenstetid, samt kolumnen 10 beloppen af de
utgifter delegarne erlägga.
P. M.
rörande beräkningarna af pensioner och premier vid en Enka- och Pupillkassa
Ull förmån för tjenstepersonalen vid. Statens järnvägstrafik.
Till grund för den med den föreslagna enke- och pupillkassan afsedda
pensioneringen af jernvägspersonalens enkor och barn hafva Komiterade, i
saknad af eu tabell som utvisar värdena af pensioner, hvilka utgå till enka
och till barn, intill det desse uppnått 18 års ålder, lågt eu under professor
Selanders ledning enligt den af flere försäkringsbolag använda s. k. »Sjutton
engelska kompaniernas» mortalitetstabell och efter 4,5 procents räntefot upprättad
tabell, utvisande kostnaderna för pensioner åt enkor och åt barn intill 21 års
ålder. De värden, denna tabell angifver, kunna nemligen icke väsentligt skilja
sig från dem, som skulle betingas af den pensionering Komiterade föreslagit,
men det ringa öfverskottet hos de förra bör ingifva trygghet, att kostnaderna
icke från början blifva för lågt uppskattade.
Dödligheten inom de i jernvägstjenst anställda personer måste emellertid
i sin helhet antagas något starkare än den, förenämnda tabell förutsätter. De
af Dr Wiegand samlade statistiska uppgifter rörande personalen vid de Tyska
jernvägarnne hafva nemligen ådagalagt, att dödligheten bland de i tjenst qvar
-
57
stående visserligen något understiger, men deremot bland dem, som på grund
af otjenstbarhet måst lemna sina befattningar, visar sig starkare än den af
bemälda de »Sjutton kompaniernas» tabell angifva. Förenämnda pensionsvärden
hafva derföre blifvit något höjda, och hafva tillskotten bestämts på grund af
den särskilda mortalitetstabell Wiegand beräknat för jernvägsinvalider samt
den af honom, med stöd af den genom nyssautydda undersökning vunna erfarenhet
förordade hypotes af Heym angående sannolikheten att vid olika åldrar
blifva invalid.
Sedan nemligen en jemförelse mellan förstbemälda tabell för enke- och
barnpensioner samt eu efter likartade beräkningsgrunder uppgjord tabell för
ensamt enkepensioner gifvit vid handen, att värdet å lifräntan för hustru och
barn samfäldt antagits öfverstiga värdet af lifräntan för hustru med omkring
1, och nämda värde å lifränta för hustru och barn samt det enligt Wiegand
bestämda värdet af invalidens lifränta begagnats för uträkning af värdet för
pension åt enka och barn efter invalid, har skilnaden mellan denna invalidenkepension
och den efter de »Sjutton kompaniernas» tabell beräknade enkepension
betraktats som ett kapital, hvilket borde utfalla, då mannen blefve
invalid samt värdet af hvad den i tjenst varande härför borde erlägga, beräknats
på samma sätt som värdet af en honom sjelf möjligen tillfallande invalidpension
och sedan tillagts det ursprungliga värdet af den allmänna enkepensionen.
Arspremierna för den sålunda bestämda enkepensionen hafva beräknats
under förutsättning, att de inbetalas intill dess mannen lemnar tjenstår till
följd af otjenstbarhet eller dör under det lian qvarstår i tjensten. Inbetalningarna
äro förutsatta att ske vid början af året, och årskostnaden har sålunda
satts något lägre än hvad de föreslagna inbetalningarne per månad skulle
betinga. Den härigenom uppkomna förminskningen har icke något betydligt
inflytande förr än vid de högre åldersklasserna, men har äfven der ansetts
kunna åsidosättas vid en kalkyl som endast kan vara approximativ, helst de
äldre delegarnes utgifter af andra skål ansetts höra förminskas.
En bestämmelse, till följd hvaraf pensionskostnaderna skulle kunnat sättas
något lägre, än hvartill de här upptagits, är den, att pensionsrätter! förutsätter
fem års inbetalningar till kassan, men Komiterade hafva i betraktande af de
störa risker, kassan under sin första verksamhetsperiod är underkastad, icke
vågat medtaga denna begränsning af pensionsrätter! i beräkningarne.
En omständighet, som i ännu högre grad än den förenämnda bidrager att
framdeles gorå afgifterna lägre, är det föreslagna obligatoriska inträdet i kassan,
eller att äfven de ogifta till henne erlägga utgifter. Finge man antaga, att den
nuvarande proportionen mellan de giftas och de ogiftas arvoden blefve beståndande
och komme att bibehålla sig vid det nuvarande förhållandet 3 : 14, så
8
58
kunde, då engång kassans samtlige delegare inträdt i tjenst under yngre ålder
och eu hvar erlägger utgifter, denna reduceras till lägre än 2 procent af arvodet.
Men som dels nämnda proportion nu icke kan med säkerhet bestämmas,
dels det dröjer ganska länge, innan de efterhand i kassan inträdande ogifta
delegarnes utgifter stiga till något afsevärdt belopp, jemfördt med de redan befintliga
gifta delegarnes, hafva Komiterade för närvarande icke trott sig höra
beräkna flere delegare i kassan än dem, som redan nu hafva familjer att
sörja för.
Slutligen må nämnas att, med afseende på angelägenheten af så få premiesatser
som möjligt, Komiterade antagit vid sina beräkningar en gemensam
åldersskilnad mellan man och hustru, nemligen 5 år. Denna är visserligen något
lägre än den nuvarande, som i medeltal utgör 2,2 år, men har föredragits
såsom mera betryggande, utan att för mycket afvika från det verkliga förhållandet.
Resultaten af de beräkningar Komiterade verkställt för att utröna, Indika
bidrag erfordras för att kassan skall hafva utsigt att genomgå den pröfvotid,
som förestår när pensioneringen af den nuvarande generationens efterlemnade
enkor och barn börjar taga större dimensioner, äro införda å bilagde tabell E.
Densamma upptager, vid de i kol. 1 angifva åldersklasserna: i kol. 2 det till
grund för beräkningarna lagda värdet af eu enke- och barnpension — 1. i
kol. 3 värdet af eu dylik pension af 20 % af arvodet, sedan nämnda värde
minskats med den vid inträdet erlagda halfva månadslönen eller 4,2 %, i kol. 4
den härefter på grund af den Wiegandska tabellen och under förutsättning,
att premien utgår intilldess delegaren blifvit invalid eller ad i der under det lian
ännu qvarstår i tjensten, beräknade årliga kostnaden, i kol. 5 de föreslagna
utgifterna från delegarne, och i kol. ti de påräknade bidragen, allt i procent
af arvode, samt i de följande kolummerna 7—10 dels de arvodessnmmor, å
Indika, pensioner till enkor och barn antagits komma att utgå, dels de häraf
beroende samfålda årliga kostnader, fördelade i hvad delegarne betala i årsafgifter
samt hvad som antages inflyta ur andra källor.
59
Tabeller tillhörande Bil. 2.
Lit. A.
Lifräntetabell för invalider, enligt Wiegands system och uträknad
efter 4.5 % räntefot.
1 1.
2.
! 3.
1 4.
1 5.
! i
1 2.
1 3.
4
1 5.
1
L
i Ålder
Antal
lefvande
i Diskonte- rade tal
Dl
x
I Summor
i
af diskon- terade tal
2Dl .
£+1
Värde af
invalidränta
betalbar vid
årets slut
, 2I)1 ,
,*__ .6+1
Ålder
Antal
lefvande
■ Diskonte- rade tal
Summor
af diskon- terade tal
2Dl ,
■z+l
i
Värde af
invalidränta
betalbar vid
årets slut
2Dl , i
jl L-j-1
x i
D
X
X
25
41 170
13 699
153 291
11.19
48
12 620
1 526
13 304
8.720
26
40 750
12 975
140 316
10.814
49
12 093
1 399
11905
8.510
27
40 318
12 285
128 031
10.422
50
11 547
1 278
10 627
8.313
28
|39 870
11 627
116 404
10.01
51
10 971
1 162
9 464.8
8.143
29
39 442
11008
105 396
9.575
52
10 379
1 052.o
8 412.8
7.996
30
39 022
10 419
94 977
9.116
53
9 770
947.8
7 465.0
7.876
31
38 622
9 868
85 109
8.625
54
9 168
851.1
6 613.9
7.771
| 32
38 240
9 350
75 759
8.103
55
8 610
763.2
5 850.7
7.666 ’
33
35 487
8 303
67 456
8.124
56
8 070
686.0
5 164.7
7.528 ;
34
32 968
7 381
60 075
8.139
57
7 572
616.0
4 548.7
7.382 !
35
30 433
6 520
53 555
8.214
58
7 no
553.5
3 995.2
7.218 i
36
27 991
5 739
47 816
8.332
59
6 675
497.2
3 498.0
7.035 1
37
25 775
5 057
42 759
8.455
60
6 251
445.7
3 052.3
6.849
38
23 829
4 474
38 285
8.557
61
5 821
397.1
2 655.2
6.086
39
22 008
3 954
34 331
8.677
62
5 405
352.8
2 302.4
6.525
40
20 384
3 505
30 826
8.797 j
63
5 010
313.0
1 989.4
6.357
41
18 886
3 107
27 719
8.921
64
4 617
276.0
1 713.4
6.208
42
17 509
2 757
24 962
9.055
65
4 231
242.0
1 471.4
6.079
43
16 315
2 458
22 504
9.155 I
66.
3 875
212.1
1 259.2
5.987
44
15 294
2 205
20 299
9.200
67
3 541
185.5
1 973.8
5.789
45
14 432
1 991
18 308
9.105
68
3 232
162.0
961.8
5.628
46
13 747
1 815
16 493
9.088
69
2 960
142.0
769.8
5.422
47
13 164
1 663
14 830
8.917
70
2 721
124.9
644.9
5.163
60
1.
2.
3.
4.
5.
1.
2.
3.
4.
5.
Ålder
Antal
lefvande
Diskonte- rade tal
D\
Summa
af diskon-
tarade tal
in'' ,
x~\-l
Värde af
invalidräuta
betalbar vid
årets slut
JZ/ ,
!>_ *+1
Ålder
Antal
lefvande
Diskonte- rade tal
Dl
Summa
af diskon- terade tal
Värde af
invalidräuta
betalbar vid
årets slut.
ID1 .
,r x-\-l
• j
X
71
2 486
109.2
535.67
4.905
85
209
4.956
10.781
2.177
72
2 256
94.83
440.84
4.649
86
155
3.525
7.266
2.061
73
2 030
81.68
359.16
4.397
87
113
2.458
4.808
1.956
i 74
1 811
69.71
289.45
4.152
88
81
1.680
3.128
1.862
j 75
1 599
58.89
230.56
3.956
89
57
1.126
2.0021
1.779
76
1 395
49.18
181.38
3.688
90
39
0.7414
1.2607
1.701
77
1 202
40.56
140.82
3.472
91
26
0.4819
0.7788
1.616
78
1 022
33.00
107.82
3.268
1 92
18
0.3117
0.4671
1.498
1 79
857
26.46
81.36
3.071
93
12
O.2002
0.2669
1.333
| 80
707
20.89
60.47
2.895
94
8
0.1251
0.14178
1.133
81
573
16.22
44.25
2.666
95
5
0.07483
O.06695
0.895
82
457
12.38
31.37
2.574
96
3
0.04297
0.02398
0.572
83
358
9.283
22.590
2.434
197
2
0.02398
84
276
6.843
15.747
2.249
61
Lit. B.
1.
1 2.
1 3.
1 4.—''
I 5.
i 6.
1 7.
Åldci
Diskonterade
tal
vax
Summor af
diskonterade ta
Slf
Värde åt'' activi- tetsränta betalba
vid årets början
27/
Ra +1— $
*
11 i t
X XX
l(lDai C).
2- '' a
D
X
25
33 273
549 971
16.53
390
22 844
699 146
26
31 610
516 698
16.35
362
22 454
676 302
27
30 022
485 088
16.It!
335
22 092
653 848
28
28 505
455 066
15.116
310
21 757
631 756
29
27 045
426 561
15.77
286
21 447
609 999
BO
25 676
399 516
15.56
263
21 161
588 552
31
24 356
373 840
15.35
242
20 898
567 391
32
23 104
349 484
15.14
221
20 656
546 493
33
21 896
326 380
14.91
216
20 435
525 837 I
34
20 748
304 484
14.69
213
20 219
505 402
35
19 654
283 736
14.44
212
20 046
485 183
36
18 608
264 082
14.21
213
19 794
465 177
37
17 610
245 474
13.94
216
19 581
445 383
38
16 657
227 864
13.68
220
19 365
425 802
39
15 747
211 207
13.41
226
19 145
406 437
40
14 878
195 460
13.14
233
18 919
387 292
41
14 048
180 582
12.85
243
18 686
368 373
42
13 255
166 534
12.56
256
18 443
349 687
43
12 498
153 279
12.26
270
18 187
331 244
44
11 774
140 781
11.96
285
17 917
313 057
45
11 084
129 007
11.64
302
17 632
295 140
46
10 424
117 923
11.31
318
17 330
277 508
47
9 792
107 499
10.98
334
17 012
260 178
48
9 188
97 707
10.63
352
16 678
243 166
49
8 610
88 519
10.28
372
16 326
226 488
50
8 054
79 909
9.92
395
15 954
210 162
51
7 521
71 855
9.55
422
15 559
194 208
52
7 010
64 334
9.18
453
15 137
178 649
53
6 515
57 324 |
8.80
487
14 684
163 512
62
1.
2.
3.
4, 1
5. | 6.
7. j
Ålder
Diskonterade
tal
D“
Summor af
diskonterade tal
2Da
Värde af activi- tetsränta betalbar
vid årets början
2D" ’
Ra+l- *1
j-AL - d
1) % l
XXX
2Z>“ i i
XXX
''
?{2Dn i t).
* Da !
X |
1 54
6 039
1
50 809 i
t
8.41
526 ■
14 197
148 828
55
5 594
44 770 1
8.oo i
569 i
13 671
134 631 |
56
5 137
39 176
7.62
608
13 102
120 960
i 57
4 709
34 039
7.23
650
12 494
107 858
i 58
4 294
29 330
6.33
690
11 844
95 364
! 59
3 894
25 036
6.43
727
11 154
83 520
BO
3 508
21 142
6.03
761
10 427
72 366
61
3 135
17 634
5.63
794
9 666
61 939
62
2 776
14 499
5.22
820
8 872
52 273
63
2 430
11 723
4.84
837
8 052
43 401
64
2 101
9 293
4.42
846
7 215
35 349
i 65
1 788
7 192
4 02
845
6 369
28 134
| 66
1 494
5 404
3.62
826
5 524
21 765
67
1 225
3 910
3.19
793
4 698
16 246
i 68
974
2 685
2.76
735
3 905
11 543
69
753
1 711
2.27
657
3 170
7 638
70
560
958
1.71
558
2 513
4 468
71
| 398
398
1.00
1 955
1 955
1 955
63
Lit. C.
Tjenstemäns och betjentes vid Statens järnvägstrafik födelseår samt
de på hvarje åldersklass belöpande arvoden och medeltal
tjenstår vid början af 1872.
Födelse
av.
Antal.
Summa
arvoden.
Medel- tal tjen- steår.
Födelse
år.
Antal.
Summa
arvoden.
Medel- tal tjän- steår.
1797
1
480
9
Transp.
402
343,468
1799
1
360
9
1830
51
38,856
9
1805
1
3,600
9
1831
68
59,036
8
1806
■ 1
360
9
1832
70
51,340
8
1808
3
2,256
9
1833
102
88,380
8
1809
2
2,160
9
1834
91
67,540
8
1810
1
2,520
9
1835
91
69,540
8
1811
1
420
9
1836
95
81,100
8
1812
6
6,900
9
1837
98
72,780
7
1813
4
10,320
9
1838
85
67,560
7
1814
4
6,140
9
1839
87
61,620
7
1815
6
4,140
9
1840
101
68,880
7
1816
4
1,680
9
1841
73
51,960
6
1817
6
8,040
9
1842
89
58,620
6
1818
9
4,620
9
1843
64
42,300
6
1819
14
10,160
9
1844
61
38,340
5
1820
18
12,900
9
1845
64
42,240
5
1821
19
15,820
9
1846
44
28,620
5
1822
25
16,980
9
1847
45
30,000
5
1823
24
27,800
9
1848
28
18,780
5
1824
31
26,952
9
1849
15
10,080
5
1825
37
33,340
9
1850
13
8,760
4
1826
47
44,620
9
1851
9
4,860
3 *
1827
34
23,880
9
1852
1
300
2
1828
44
32,160
9
1853
3
1,140
1
1829
59
44,860
9
1855
1
300
0
Transp.
402
343,468
Summa
1,851
1,406,400
64
Lit. D.
Kostnaden för pensionering af tjensteman och betjente
vid Statens jern vägstrafik.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
Ålder.
Tjen-
stbar
i
medel-
tal.
Värde
af pen- sionen
i % af
arvodet.
Värde af delegarnes
afgifter i procent
af arvodet.
Skillnad
mellan
pensio- nernas
och års- afgif- ternas
värden.
Summa
arvoden.
R:dr.
Tillskott
för en gång
erforderligt
utöfver
årsafgif- terna.
R:dr.
Ärligt
bidrag
utöfver
årsafgif-
terna.
R:dr.
Delegares
ål''8-
afgifter.
R:dr.
18
0
51.5
1.5x17.5
26.3
25.2
300
76
4
4
19
i
53.9
1.5X17.4
26.1
27.8
1 140
317
18
17
20
2
54.2
1.5X17.2
25.8
28.4
300
85
5
4
21
3
56.8
1.5x17.1
25.7
31.1
4 860
1 511
88
73
22
4
59.(i
1.5X17.0
25.5
34.1
8 760
2 987
176
131
23
5
62.6
1.5X16.8
25.2
37.4
10 080
3 770
224
151
24
))
62.»
1.5X16.7
25.1
37.8
18 780
7 072
423
282
25
))
63.o
1.5X16.5
24.8
38.2
30 000
11 460
695
450
26
))
63.o
1.5X16.4
24.6
38.4
28 620
10 990
571
429
27
))
63.o
1.5X16.2
24.3
38.7
42 240
16 347
1 009
634
28
))
62.»
1.5X16.0
24o
38.»
38 340
14 914
932
575
29
6
66.1
1.5X15.8
23.7
42.4
42 300
17 935
1 135
634
BO
))
66.1
1.6X15.6
25.o
41.1
58 620
24 093
1 544
938
31
))
66.o
1.6X 15.4
24.6
41.4
51 960
21 511
1 397
831
32
7
69.4
1.7X15.1
25.7
43.7
68 880
30 101
1 993
1 171
33
»
69.5
1.7X14.»
25.3
44.2
61 620
27 236
1 828
1 048
34
»
69.4
1.8X14.7
26.5
42.9
67 560
28 983
1 972
1 216
>35
»
69.5
1.8X14.4
25.»
43.6
72 780
31 732
2 204
1 310
36
8
73.1
1.9X14,2
27.0
46.1
81 100
37 387
2 633
1 541
37
))
73.1
1.9X13.9
26.4
46.7
69 540
32 475
2 336
1 321
38
))
73.1
2.0x13.7
27.4
45.7
67 540
30 866
2 253
1 351
39
))
73.o
2.0x13.4
26.8
46.2
88 380
40 832
3 047
1 768
40
))
72.»
2.1x13.1
27.5
45.4
51 340
23 308
1 779
1 078
Tr:p.
965 040 415 988 28 266
16 957
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.
1 2.
3.
4
5.
6-
7.
8.
9.
10.
Ålder.
Tjen-
stbar
i
medel-
tal.
Värde
af pen- sionen
i % af
arvodet.
Värdet af delegarues
avgifter 1 procent
af arvodet.
Skillnad
mellan
pensio- nernas
och års- afgif- ternas
värden.
Summa
arvoden.
R:dr.
Tillskott
för eu gång
erforderligt
utöfver
delegarues
årsafgifter.
R:dr.
Ärligt
tillskott
utöfver
delegarues
årsafgifter.
R:dr.
Delegares
års-
afgifter.
R:dr.
Tr:p.
965 040
415 988
28 266
16 957
41
8
72.8
2.1x12.9
27.1
45.7
59 036
26 979
2 091
1 240
42
9
76.8
2.2x12 7
27.9
48.9
38 856
19 001
1 496
855
43
»
73.5
2.2x12.3
27.1
46.4
44 860
20 815
1 692
987
44
»
76.6
2.3x12.0
27.6
49.0
32 160
13 797
1 150
740
45
»
73.3
2.3x11.6
26.7
46.6
23 880
11 128
959
549
46
»
70.Z
2.4X11.3
27.i
43.4
44 620
19 365
1 714
1 071
47
)>
69 i
2.4X11.0
26.4
42.7
33 340
14 236
1 294
800
48
»
66.i
2.5X10.6
26.5
39.6
26 952
10 673
1 007
674
49
)>
64.7
2.5x10.3
25.8
38.9
27 800
10 814
1 050
695
50
»
61.8
2.6x9.9
25.7
36.1
16 980
6 130
619
441
51
))
63.1
2.6x9.6
25.o
38.1
15 820
6 027
628
411
52
))
64.4
2.7X9.2
24.8
39.6
12 900
5 108
55p
348
53
)>
65.7
2.7x8.8
23.8
41.9
10 160
4 257
484
274
54
»
67.0
2.8x8.4
23.5
43.5
4 620
2 010
239
129
55
68.2
2.8x8.0
22.4
45.8
8 040
3 682
460
225
56
»
69.6
2.9 X 7.6
22.o
47.6
1 680
800
105
49
57
»
70.8
2.9x7.2
20.9
49.9
4 140
2 066
287
120
58
72.o
3.0x6.8
20.4
51.6
6 140
3 168
466
184
59
»
73.2
3.0x6.4
19.2
54.0
10 320
5 573
871
310
60
»
74.3
3.0x6.o
18.o
56.3
6 900
3 885
648
207
61
73.o
3.0x5.6
16.8
56.2
420
236
42
13
62
)>
77.0
3.0x5.2
15.6
61.4
2 520
1 547
298
76
63
»
77.8
3.ox4.8
14.4
63.4
2 160
1 369
285
65
64
»
79.o
3.0x4.4
13.2
65.8
2 256
1 484
337
68
66
»
81.7
3. ox 3.6
10.8
70.9
360
255
71
11
67
»
82.9
3.ox3.2
9.6
73.3
3 600
2 639
825
108
73
»
88.o
360
317
317
—
75
»
79.0
480
379
379
—
S:ma
1 406 400
613 728
48 635
27 607
9
66
Lit. E.
Kostnader för pensionering af enkor och barn efter tjensteman och
betjente vid Statens jern vägstrafik.
1.
i " 2> ''
3.
r t. ~
! 5
! 6. ''
r 7.''
8.
9.
10. ''
Ålder.
Värde af
pension,
som ärli- gen utgår
med 1.
Värde af pen- sion, som utgår
med årl. 20 %
af arvodet, och
minskadt med
inträdesafgif- ten eller 4,2 %.
Årlig
kostnad
för pen- sion af
20 %.
Delegares
årsafgif-
ter.
Behöfliga
bidrag.
Summor
arvoden, för
hvilka pen- sioner äro
beräknade.
Årlig
kostnad
för pension
af 20o %
derå.
Delegares
årsafgif-
ter.
Påräknade
bidrag.
24
2.98
procent.
55.4
procent.
3.3
procent.
3.0
procent.
0.3
R:dr.
6 197
R:dr.
205
K:dr.
186
R:dr.
19
25
3.03
56.4
3.4
3.o
0.4
11 100
380
333
47
26
3.08
57.2
3.5
3.o
0.5
12 879
451
386
65
27
3.ii
58.0
3.6
3.0
0.6
19 430
716
583
133
28
3.14
58.6
3.7
3.o
0.7
21 854
800
656
144
29
3.18
59.4
3.8
3.0
0.8
23 688
891
711
180
30
3.21
60. o
3.9
3.1
0.8
44 551
1 715
1 381
334
31
3.24
60.6
3.9
3.i
0.8
34 813
1 372
1 079
293
32
3.26
61.0
4.o
3.2
0.8
55 793
2 254
1 785
469
33
3.30
61.8
4.2
3.2
1.0
50 528
2 097
1 617
480
34
3.33
62.4
4.3
3.3
1.0
58 777
2 498
1940
558
35
3.38
63.4
4.4
3.3
1.1
64 046
2 818
2 114
704
36
3.41
64.o
4.5
3.4
1.1
65 691
2 963
2 233
730
37
3.45
64.8
4.7
3.4
1.3
52 850
2 463
1 797
666
38
3.50
65.8
4.8
3.5
1.3
60 786
2 918
2 128
790
39
3.54
66.6
5.o
3.5
1.5
83 077
4 129
2 908
1 221
40
3.58
67.4
5.2
'' 3.6
1.6
41 072
2 115
1 479
636
41
3.63
68.4
5.3
3.7
1.6
57 265
3 035
2 119
916
42
3.67
69.2
5.5
3.8
1.7
35 359
1 941
1 344
597
43
3.74
70.6
5.7
3.9
1.8
40 823
2 343
1 592
751
44
3.81
72.o
6.0
4.0
2.0
30 230
1 814
1 209
605
45
3.87
73.2
6.3
4.i
2.2
22 447
1 417
920
497
46
3.93
74.4
6.6
4.2
2.4
44 620
2 936
1 874
1 062
47
3.98
75.4
6.9
4.3
2.6
27 005
1 850
1 161
689
Tr:p.
964 881
46 121
33 535 12 586
67
1.
2."''
3.
4.
5.
6.
7
8.
9.
10.
Ålder.
Värde af
pension,
som årli- gen utgår
med 1.
Värde af pen- sion, som utgår
med årl. 20 %
af arvodet, och
minskadt med
inträdesafgif- ten eller 4,2 %.
Årlig
kostnad
för pen- sion af
20 %''.
Delegares
årsafgif-
ter.
Behöfliga
bidrag.
Summor
arvoden, för
hvilka pen- sioner äro
beräknade.
Årlig
kostnad
för pension
af 20 o/Q
derå.
Delegares
årsafgif-
tpr.
Påräknade
bidrag.
procent.
procent.
procent.
procent.
K:dr.
K:dr.
R:dr.
R:dr.
Tr:p.
964 881
46 121
33 535
12 586
48
4.05
76.8
7.3
4.4
2.9
25 874
1 876
1 138
738
49
4.12
78.2
7.6
4.5
3.i
26 410
2 005
1 188
817
50
4.19
79.6
8.0
4.6
3.4
14 093
1 133
648
485
51
4.26
81.0
8.3
4.8
3.5
12 498
1 030
600
430
52
4.31
82.o
8.9
5.0
3.9
12 900
1 149
645
504
53
4.37
83.2
9.5
5.2
4.3
10 160
960
528
432
54
4.40
83.8
10.0
5.4
4.6
4 620
461
249
212
55
4.44
84.6
10.6
5.6
5.0
6 673
705
374
331
56
4.45
84.8
11.2
5.8
5.4
1 680
187
97
90
57
4.48
85.4
11.9
6.1
5.7
2 070
246
126
120
58
4.47
85.2
12.5
6.4
6.1
5 280
662
338
324
59
4.46
85.o
13.3
6.7
6.6
10 320
1 370
691
679
60
4.45
84.8
14.1
7.o
7.1
6 900
975
483
492
S:ma
1 104 359
58 880 40 640
18,240
Undertecknad har på begäran genomsett af ^onoterade utarbetade förslag till
pensionering
bo) af svenska statens tjensteman och betjente vid jernvägen, och
2:o) af deras enkor och barn.
Det förra förslaget afser att från den tid medlemmar af nämnde personal blifva invalider
eller ock på grund af fullgjord tjenstgöring pensionsmessiga bereda dem
en pension af 20 procent af deras årsarvoden efter 10 års tjenst,
,:i 21 o » » »11 » y
» 22 » » » » 12 » »
* : » » )> i) « » v
w 40 » )> » » 30 » »
samt minst 30 » årsarvodet åt sådan, som blifvit i bernsten skadad,
mot det att tjenstemännen och betjeningen af deras årsarvoden årligen afstå från 1]
till 3 procent, allt efter den ålder, vid hvilken de inträda i tjenstgöring. För det som
68
behöfves utöfver dessa bidrag för att fullt kunna bestrida nämnda pensioner önskas
tillskott af Staten från 1,« till 19 procent af nämnda arvoden, b vilka statsbidrag tillsammans
skulle utgöra för en gång 613,700 R:dr eller omkring 48,600 R:dr årligen,
så länge nuvarande personal lefver.
Det senare förslaget afser att bereda enka (och barn intill 18 år) en årlig pension
af 20 procent af mannens årsarvode mot det att mannen vid inträdet i tjenst
betalar 4,s ^procent och sedan årligen från och med 3 till 7 procent af hans årsarvode
vid 60 år samt mot det att kassan derjemte finge tillgodonjuta vissa biinkomster vid
jernvägstrafiken (för närvarande uppskattade till 18,200 R:dr). Till donna pensionering
skulle de efter hand inträdande ogifta också bidraga med lika störa belopp som om
de varit gifta, hvarigenom eu nedsättning i förenämnde insatser kunde framdeles
komma i fråga.
För närvarande skulle tjenstemännens och betjeningens bidrag för
pensioneringen af dem sjelfva utgöra årligen 27,600 R:dr samt för
pensioneringen af enkor och barn ................. 40,600 R:dr eller tillsammans 68,200 R:dr,
samt det af Staten för pensioneringen af dem sj elfva årligen.................... 48,600 »
Härigenom skulle beredas åt tjenstemännen och betjeningen pensioner från 60 »
till 1,680 R:dr samt åt enkor och barn pensioner mellan 60 och 840 R:dr.
Vid beräkningen af de för pensionernas förvärfvande erforderliga inbetalningarna
har för den i aktiv tjenst varande personalen begagnats de 17 engelska kompaniernas
dödlighetstabell, enligt hvilken (såsom Wiegand visat) dödligheten är något större än
den verkliga, samt för invaliderne eu af Wiegand särskilt för sådane uppgjord tabell.
Räntefoten är antagen till 4,5 procent.
Så vidt undertecknad kunnat finna, hvilar de Komiterades förslag på säkra grunder
och är väl genomtänkt. Beräkningarna synas vara utförda med omsorg. Förslaget
förtjena!? derför att läggas till grund för praktiska åtgärder från statsmakternas
sida, synnerligen som å ena sidan från tjenstemännen äskats rätt höga bidrag från
41 ända till 10 procent af deras årsinkomst, hvithet bidrag från t. ex. en stationsinspektor
med 1,200 R:drs årsarvode är eu rätt kännbar uppoffring, under det å andra
sidan anspråken på bidrag från Staten ej äro betydliga; och det vill synas som om
Komiterade bort ifrågasätta ett kraftigare understöd af allmänna medel, då just de
ändamål med pensionsinrättningen, som afse beredandet af nödtorftigt uppehälle för
dem som blifvit i tjenst skadade samt möjligheten att befria jern vägen från genom hög
ålder mindre dugliga personer, egentligen äro att betrakta såsom en jernvägens eller
statens angelägenhet och på samma gång just är det som i väsentlig mån föranleder
de med den föreslagna pensioneringen förenade dryga kostnader.
Stockholm den 15 Januari 1872.
F. W. Hultman.
lektor.
Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1872.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.