Angående upphörande aj lastpenningar ne
1872-02-03 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1872:5, Angående upphörande aj lastpenningar ne
Dokumentets text
Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
1
N:o
Ank. till Biksd. Kansli den 3 Febr. 1872, kl. 5 e. in.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående upphörande
aj lastpenningar ne; Gifven Stockholms Slott den
26 Januari 1872.
Bland beskattningstitlar, om hvilkas afskaffande fråga tid efter annan
varit väckt, men, i anseende till statsverkets behof af inkomster, hittills
ansetts . höra för tillfället förfalla, intaga de i tullmedlen ingående, på utrikes
sjöfarten hvilande, så kallade lastpenningar^, om hvilka stadgas i §
4 af tulltaxeunderrättelserna, ett synnerligen framstående rum, mindre med
hänsyn till den statsinkomst, som donna skattetitel inbringar, än i betraktande
af den med riktiga beskattningsprinciper föga öfverensstämmande
grund, hvarpå afgiften hvital- och det menliga inflytande densamma måste
utöfva ej blott omedelbart på den för Sverige så naturliga sjöfartsnäringen,
utan äfven medelbart, men derför icke mindre väsendtligt, på de pris,
hvartill dels landets egna exportartiklar, såsom spanmål, jern, trävaror
m. fl., kunna till utförsel afyttras och dels nödiga råämnen, redskap, fabrikater
m. m. från utlandet införskaffas samt derigenom äfven på de näringar,
som af dessa pris äro beroende.
_ Nämnda afgift, som utgår med icke mindre än 70 öre för nyläst,
särskild! af inkommande och särskild! af utgående fartygs hela drägtighet,
med de undantag och inskränkningar, som i omförmälda § af tulltaxeunderBih.
till Riksd. Prot. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 4 Raft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
rättelserna finnas närmare upptagna och tid efter annan bl i hvit till lindring
i den tryckande afgiften medgifna, utgör en beskattning, icke på den behållna
inkomst skeppsredcrirörelsen lem nar, icke heller omedelbart pa de
varor, som med fartyget fraktas, utan på sjelfva fartyget eller det transportmedel,
som för varornas in- eller utförsel begagnas; men, da ingen
skeppsredare torde uppgöra ett fraktslut från eller till svensk hamn, utan
att ihågkomma denna afgift och tillägga densamma till de omkostnader,
hvilka måste från den betingade frakten afgå, innan någon vinst för honom
derå uppstår, måste i följd af lastpenningar^ frakterna i de aldra flesta
fall stegras med ett denna afgift motsvarande belopp, hvilken stegring i
vanliga fall drabbar de fraktade varorna. Då deremot t. ex. ett svenskt
fartyg genom fraktslut åtagit sig att på viss bestämd tid i London afhemta
varor, för att fora dem t. ex. till Ostindien, och, emot beräkning, ej kan
erhålla frakt från Sverige till London, eller, livilket väl oftare inträffar, ett
utomlands .befintligt fartyg, som genom fraktslut förbundit sig att inom
viss tid från svensk hamn utföra varor, ej kan till Sverige erhålla frakt,
eller, då frakt-konjunkturerna äro så dåliga, att lönande frakter icke kunna
-ei^ållisu >men redare dock, i förhoppning på bättre tider, föredrager att
IMla^^inH.^fartyg i gång och dymedelst sysselsätta antagna skeppsbesättningar,
heldre än att lägga upp fartygen i overksamhet, drabbas rederierna
af den ifrågavarande beskattningen, hvilken då också för dem är så mycket
känbarare och mera betungande, som de i de antagna fallen icke hafva
någon . afbastning af sina fartyg. För att undgå möjligheten af en sådan
förlust, . söka o också rederierna i de fall, då frakt endast i en riktning erbjndes,
.''.åtta inhålla denna så hög, att den betäcker äfven kostnaderna för
fartyget»;Ln-niHtec utlöpande i barlast, och nämnda afgift har således äfven
ii dessä-.fåll .eu.-benägenhet att i sin helhet falla på och fördyra varutransportertiai
ni; .-urgui
oliur.uiLastpenningarnes afskaffande måste således gorå varutransporterna
billigare;,-och -på åt varor, som för försäljning sändas till utlandet eller för
laii^eits:,f©gnä"behof derifrån införas, utöfva alldeles samma verkan som de
åtgärdér, ihjvilkai :tilL Åstadkommande af lättare och billigare varuförsel inom
landet, vidtagasji,hafva, på de varor, som för denna varuförsel utgöra föremål;
tidtifkfåj i; Åtåten. ,med: Störa kostnader söker tillvägabringa lättare och bättre
kommtinikåtioner /ånom landet, synes det också vara skål att i afseende å
samfärdseln med utlandet befrämja enahanda ändamål genom afskaffande af
ifaägavatfändeö sjöfarten .betungande afgift.
.Jo i bo in Mål, lian detrblifvit anmärkt, att, då sjöfarten till och från svenska
-hatnna-F/di [[betydlig! > imån bedrifves genom utländska fartyg, så skulle ock
upphäfvandet af denn^VAkatt till väsendtlig del komma de utländska skepps
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5. Z
egarne till godo, men då, såsom ofvan år visadt, det i de aldra flesta fall
icke blir fartygsegaren, utan producenten och konsumenten, som i sista
hand får betala afgiften, lärer berörda anmärkning ej kunna tillerkännas
någon vigt. Att åter befria de svenska fartygen från afgiften, men bibehålla
densamma för de utländska, är ej möjligt, emedan de sednare äro
genom traktater försäkrade om samma förmåner som de förra, och vore det
också möjligt, så torde det i allt fall icke vara ändamålsenligt, emedan
frakterna, då de utländska fartygen äro för fraktfarten behöfliga, skulle
hålla sig lika höga som nu, och den för de svenska fartygen medgift^
friheten från lastpenningar endast komma att utgöra en i frakten ingående
premie för dessa fartyg. Vidare bör icke lemnas obemärkt, att gällande1
sjöfartstraktat med Frankrike försäkrar Sverige om reciprocitet]med detta
land, så att, om några lastpenningar härstädes icke påföras franska fartJyigy
Frankrike icke heller kan i sina hamnar pålägga;(svenska,: från'';''Sverige1
kommande fartyg dylik afgift. m motorf i doo b iöd .g/snya
Lastpenningar^, hvilka icke höra förblanda^ med fyi> ©eib båkafA-fh
ter, lotspenningar och hamnafgifter, som af. sj^färteih ; uppteirasni vede«läg
för särskilda, dess gagn afseende inrättningar, dräfcba lalla fartyg lika uti,®
afseende på om de fora tullfria eller tullpiigtigå varor ochiSiå derföre hikp
i något samband med de varorna åsättaotplisätisjearvelleroärp beroende af;
de åsigter, enligt hvilka dessa;, bestämmas till rihögiie.uellef lägcef; belopp»
De äro snarare att anse lika.! med i jvägbomss! eller‘ bropenningafvifrån hväikaf
de likväl skilja sig deruti, ; att i de icke a&; något < > ko mgmnikatidns mediets;
underhåll eller förbättring; ceJDe]: höta; < derföre--; vika; i för,; ö£viertygéls!en;;mnii
nyttan af frihet iiaaäripgårdéii utvécklingsmch; om irättvisan,-af-jk;ipliki-bed
skattning. Också hafva flera länder, såsom England;)Frankribei,, Hiolland obh
Belgien, (det sistnämnda för alla nationer, som bidragit till Scheldetullens
aflösning) redan afskaffa! de inom dem förut stadgade afgifter, som motsvarat
lastpenningar^, och äfven Finland uppbär dylika afgifter endast af
fartyg från länder, med hvi41lA~*e^p#é6^MStea«tater icke blifvit afslutade,
I Ryssland utgöra de icke fullt 24 öre för svensk nyläst. Danmark äro
de med fyr- och båkafgifter samt flera förut under olika benämningar utgående
afgiftert sammanslagna till en enda skeppsafgift och i donna, som
för nänfatUnde utgår med 48 skilling för läst, icke för fartygets hela drägtighet
utan endast för det gods, som lossas eller lastas, har danska regeringen
vid nu pågående riksdag föreslagit nedsättning. I Norge, der
hufvudsakligen samma grundsats som i Danmark gäller i afseende på lastpenningarnes
uppbärande endast för hvad som lossas eller lastas och således
ej af fartyg i barlast, beräknas lastpenningar^ till skiljaktiga belopp
för fart emellan olika länder och särskilda tulldistrikt. Den i allmänhet
4
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 5.
stadgade afgiftcn är 35 skilling för läst och den lägsta är den, som erlägges
för direkt sjöfart emellan Sverige och Norge och hvilken utgör endast
12 skilling för kommersläst.
På sätt bär ofvan nämnts, har lastpenningarnes afskaffande flera gånger
varit ifrågasatt. Redan vid 1840 års riksdag väcktes förslag i denna riktning.
1863 års Tullkomité fäste ock i sitt betänkande uppmärksamhet på
önskvärdheten af denna afgifts borttagande, och den motion derom, som vid
1865—1866 årens riksdag väcktes hos Ridderskapet och Adeln, blef endast
på den grund afstyrka af Bevillnings-Utskottet, att de i följd af den då
nyss afslutade traktaten med Frankrike gjorda tullnedsättningar af Utskottet
befarades komma att medföra en större minskning i tullinkomsten.
Lastpenningarnes belopp för år 1871 kan ännu icke uppgifvas, men
under åren 1866—1870 hafva de i medeltal utgjort 496,677 R:dr 26 öre
eller i rundt tal 500,000 R:dr för år. Ehuru stor donna statsinkomst kan
synas, bör dock ihogkommas, att densamma mer än uppväges af den förhöjning
i den egentliga tullinkomsten, som den störa utvecklingen af landets
näringar och dess till följd deraf ökade välstånd framkallat, hvadan den
icke kan anses oeftergiflig^ nödig; och då härtill kommer, att den i sig
sjelf ej är rättvis samt derjemte ej blott betungar skeppsrederirörelsen
utan äfven, genom varutransporternas fördyrande, verkar hämmande på
många andra hufvudnäringar, af hvilkas utveckling landets allmänna ekonomiska
förkofran är beroende, torde tillräckliga skäl förefinnas för dess
afskaffande. Kongl. Maj:t föreslår alltså härmed, att omförmälda afgift eller
de så kallade lastpenningar^ må med utgången af innevarande år helt och
hållet upphöra. Förblifvande Kongl. Maj:t Riksdagen med all Kongl. Nåd
och ynnest städse välbevågen.
C. Fr. Wcern.
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
5
Utdrag
af protokollet öfver [mansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Badet ä Stockholms Slott den 26 Januari
1872.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve
von Plåten,
Statsråden: Bredberg,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström och
Friherre Älströmer.
Föredragande Departernents-chefen uppläste härefter till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, enligt Stats-R&dets enhälliga
tillstyrkande, nedannämnde dagar fattade beslut, uppsätta förslag till
Kongl. Maj:ts nådiga propositioner till Riksdagen, nemligen:
den 9 innevarande månad, angående upphörande af lastpenningarne.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande täcktes Hans Maj:t
Konungen i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta
protokoll hilagda; och skulle i enlighet med samma förslag nådiga
propositioner till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Axel Adelgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.