Sök i Ratio Lex

Om upplåtelse till staden Halmstad af tomter, tillhörande de for dna fästningsverken derstädes

1873-02-22 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1873:23, Om upplåtelse till staden Halmstad af tomter, tillhörande de for dna fästningsverken derstädes

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

N:o 23.

Ank. till Kiksd. Kansli den 22 Febr. 1873, kl. Ils. in.

Kongl. Ma.j:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om upplåtelse till

staden Halmstad af tomter, tillhörande de for dna fästningsverken

derstädes: Gifven Stockholms Slott den 30

Januari 1873.

Uti underdånigt memorial den 29 November 1870 har Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i Hallands län, jemte eget utlåtande och vederbörandes

yttranden i ämnet, öfverlemnat en af stadsfullmäktige i Halmstad

till Kongl. Maj:t ställd skrift i fråga om upplåtelse till staden Halmstad

af tomter, tillhörande de fordna fästningsverken derstädes; och hafva

stadsfullmäktige uti berörde skrift anfört, att den tid, då staden var befästad

och åt landssidorna omgifven af vallar och grefvar, derstädes funnits

mot Nissaströmmen en stenmur, benämnd Östra sträck vallen eller

Sträckmuren, hvilken, sedan staden upphört att vara fästning, alltmera

förfallit, hvadan tillåtelse tid efter annan lemnats enskilda stadsinnevånare

att styckevis undanrödja denna mur och, sedan stenen blifvit

för kronans räkning försåld, använda de afröjd a platserna, intill dess

annorlunda kunde om dem varda förordnadt. Sålunda uppläts enligt

Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes resolutioner af den 21 Februari

1775, den 26 Februari 1785 och den 31 Augusti 1784 särskilda stycken

af berörde vall plats, utvisande dock dessa Resolutioner, att genom upplåtelserna

icke inskränktes den disposition, som kronan egde öfver vallplatsen,

samt att desamma endast borde anses såsom personliga och

icke berättigande till godtycklig öfverlåtelse från man till man. 1 den

mån, för ordnande af stadens förhållanden och afhjelpande af olägenheten

deraf att Nissaströmmen var från stadens allmänna gator och platser afstånga!,

staden behöfde ett eller annat stycke af den till enskilda personer

upplåtna vallplatsen, både emellertid härom med innehafvarne upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Ko,ml. Mai:/-s Nåd. Proposition N:o 23.

stått tvister, som dock, på sätt Kong!. Maj:ts Befalluingshafvandes utslag

den 14 Juli 1778 och Kong!, brefven den 19 Mars 1839 samt den 20

Augusti 1840 utvisade, blifvit så afgjorda, att enskild upplåtelseinnehafvare

mast aflemna hvad som för allmänt ändamål erfordrats. Sålunda

hade utför södra delen af staden eller söder om den bro, som från staden

ledde öfver Nissaströmmen, vallplatsen blifvit helt och hållet utlagd

och utgjorde, i förening med derutför varande del af Östra Vallgatan,

stadens skeppsbro; men uppåt norra delen af staden hade för allmänt

behof funnits öppnade endast några tränga så kallade vattenportar. Då

likväl i sednare tid de afstängda vallplatserna och den bakom dem varande

tränga och osnygga Vallgatan utgjort stadens vanprydnad, samt

olägenheterna så val med afseende å eldfara som i öfrig! känts allt mera

tryckande, hade visserligen några innehafvare af vall platser välvilligt aflemna!

och afröjt sådana; men dermed vore endast föga vunnet, så länge

icke hela platsen för förra Östra sträckvallen kunde af staden få disponeras

och ordnas till eu både behöflig och prydlig hamn- eller strandgata,

genom hvars fortsättning till det i norra förstaden under sednare

åren anlagda Tivolitorget en rak och beqväm infartsväg till staden kunde

beredas och eu ny förbindelse öppnas emellan donna och norra förstaden,

hvilken sednare årligen tillväxte i omfång och folkmängd. På grund af

hvad sålunda blifvit anfördt, hade stadsfullmäktige i underdånighet anhållit,

att af den plats, der Halmstads fästnings östra sträckmur varit

belägen, äfven de stycken, som hittills icke blifvit åt staden för gemensamt

gagn upplåtna, måtte i nåder upplåtas för anläggning af en strandeller

hamngata, och att de enskilda innehafvare, Indika ännu disponerade

vissa stycken deraf,'' måtte få sig förelagdt att desamma aflemna, helst

icke någon af dem erhållit upplåtelse eller bekräftelse på nyttjanderätt,

och föregående innehafvares öfverlåtelser icke lagligen egde någon kraft,

eller derest de skulle anses gälla för nuvarande innehafvarne likasom för

ursprungliga upplåtelsetagarne, likväl i intet fall voro af beskaffenhet att

hindra kronans fria dispositionsrätt öfver ifrågavarande vallplats. Och

hade sökanderne vid sin underdåniga ansökning bifoga! dels i bestyrkta

afskrifter eller transsumt ofvanberörda af dem åberopade handlingar, dels

två särskilda kartor, af Indika å den ena, som utvisade nuvarande anordning

af staden, de vallstycken, som ännu innehades af enskilda personer,

voro betecknade med N:ris 209, 211, 212, 213, 214, 215, 216,

221 och 223, hvaremot den andra kartan utvisade de förändringar, som

i berörda anordning skulle tillvägabringa^ derest de afstängda vallplatserna

finge för det åsyftade ändamålet användas, dels ock intyg derom,

att alla de å förstnämnda karta med N:ris 208—226 betecknade tomter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 23.

omfattade samma jord, som å en år 1696 upprättad plankarta öfver

Halmstads fästning vore utmärkt såsom »Fästningens störa sträckmur»

jemte en derå varande mindre bastion, tillika med den jord, som på

sistnämnda karta syntes vara upptagen emellan samma sträckmur och

vattengränsen samt hvad af Nissaån sedermera kunde vara invalladt eller

utfyldt.

Innehafvarne af ifrågavarande tomter hafva uti af gifven förklaring

hufvudsakligen anfört, att, då sträckmuren med tyst eller uttryckligt

medgifvande å kronans sida fått af enskilda innevånare i staden nedrifva^

samt platsen intagas och bebyggas, och innehafvarnes åtkomsthandlingar

ådagalade, att de sålunda uppkomna valltomterna, somliga i mer än

100 år och andra under kortare tid, men alla minst omkring 20 k 25

år, på god tro gatt i köp man och man emellan såsom annan välfången

fast egendom, under förutsättning att innehafvarne dertill egde full

»Äganderätt, hvilken förutsättning varit så mycket mer välgrundad, som

stadens rådstufvurätt fordom i vissa fall derå meddelat uppbud och lagfart;

sä och då dertill komma, att innehafvarne, enligt vid handlingarna

fogad tomtskattpenningelängd och taxeringsbevis, skulle betraktats såsom

ägare och fatt för tomterna erlägga eganderättsbevinning till kronan,

förmenade tomtinnehafvarne det vara otvifvelaktigt, att kronan på ett

eller annat sätt åt enskilda stadsinnevånare afstått sin rätt till tomterna,

samt att innehafvarne herde betraktas såsom verkliga egare till desamma

och således icke kunde rubbas i sin (Äganderätt utan föregången undersökning

och dom vid vederbörlig domstol, hvadan de i första rummet på

denna grund och med stöd af 10 kap. Jordabalken, Kong], förordningen

den 14 Maj 1805 och Kong!, kungörelsen den 23 Maj 1857, bestredo

staden rättighet att, i den ordning stadsfullmäktige nu sökt,

komma i besittning af ifrågavarande tomter. För den händelse åter att

Kong!. Maj:t skulle anse kronan vara egare till tomterna, så att Ivongl.

Maj:t funne sig oförhindrad att, efter Riksdagens hörande, förfoga öfver

desamma, ansågo sig tomtinnehafvarne höra fästa uppmärksamhet derpå,

att förhållandet med deras valltomter icke vore alldeles detsamma som

med dem på södra sidan om Österbro, enär dessa sednare, åtminstone de i

Ivongl. blefven den 19 Mars 1839 och den 20 Augusti 1840 omförmäld a,

icke varit försedda med egentliga byggnader utan endast med mindre s. k.

skjul, hvilkas borttagande ej varit förenad! med så stor uppoffring, som

fallet skulle vara med byggnaderna på nu ifrågavarande valltomter, enär enligt

ofvanberörda taxeringsbevis sistnämnda byggnader representerade ett

sammanräknad! värde af 15,300 riksdaler och tomterna särskild! ett värde

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

af 4,200 riksdaler, efter hvilka belopp bevillning erlagts till staten och

kommunen; och skulle afträdande, utan ersättning, af egendom med så

stort värde blifva för alla innehafvarne ganska kännbart och för några

möjligen minerande, helst byggnaderna voro för dem behöflig!! dels till

bostäder och dels såsom packhus, hvadan tomtinnehafvarne anhöllo, att,

derest Kongl. Maj:t icke skulle finna deras egande- och besittningsrätt

vara ostridig, dem måtte medgifvas rätt att medelst lösen förvärfva orubblig

egande- och besittningsrätt till tomterna, så att desamma icke kunde frånvinnas

dem på annat sätt än genom expropriation; förklarande de sig

villiga att i lösen för ifrågavarande nio tomter tillsammans erlägga en

summa af 7,700 K:dr. Skulle donna anhållan icke kunna bifallas, utan

innehafvarne åläggas att till staden afträda sina valltomter, hemställde de,

att dervid måtte fästas det oeftergiflig vilkor, att staden skulle ersätta

dem värdet af deras å tomterna befintliga byggnader och anläggningar

efter taxeringsvärden, gode mans uppskattning eller annan lämplig grund.

För hvarje fall yrkade tomtinnehafvarne slutligen, att, derest dem ålades

afträda tomterna och borttaga derå varande byggnader, dem måtte för

verkställande häraf beviljas eu tid af minst fem år.

Magistraten i staden Halmstad, som jemväl blifvit i ämnet hord,

har dervid underdånigst hemställt, att, derest Kongl. Maj:t, efter ärendets

fullständiga utredning, skulle anse kronan vara egare till nämnda tomter,

Kongl. Maj:t täcktes, för desammas användande till erforderlig utvidgning

af Östra Vallgatan i staden och i öfrig! till plantering, på staden

öfverlåta nyttjanderätten till desamma, med förpligtelse för stadsfullmäktige,

att, om godvillig uppgörelse med nuvarande tomtinnehafvarne angående

tomternas afträdande icke kunde träffas, derom i sammanhang''

med kronans eganderätts anspråk, efter stämning, å kronans vägnar, vid

laga domslut väcka och utföra påstående, hvarjemte staden borde tillförbindas

att vidkännas alla de kostnader, som af en dylik rättegång

kunde komma att drabba kronan.

Uti afgifna påminnelser hafva stadsfullmäktige underdånigst anmärkt,

bland annat: att de af tomtinnehafvarne i målet företedda handlingar

utvisade, det bemälde innehafvare, långt ifrån att på god tro om

eganderätt hafva kommit i besittning af tomterna, fatt sig mer eller mindre

utförligt förklarad! oeh visadt, att tomterna erhöllos endast med den

rätt, hvarunder andra sådana tomter i staden innehades; att också de af

Rådstufvurätten meddelade uppbud och lagfart vid köp af dylika tomter

dels förklarats afse endast »vallplatsens ^byggnader» och dels aldrig meddelats

utan med särskild! förbehåll, afsedt att hindra öfvertygelse om

eganderätt till tomterna och uttryckt med orden »till den kraft och verBih.

till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. Z

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

kan lag förmår»; att innehafvande! af tomterna måste medföra skyldighet

att för dem erlägga vederbörliga utskylder, men att innehafvarne derigenom

ieke vunne Äganderätt; att då upplåtelserna endast medgifvits,

intill dess Kongl. Maj:t kunde finna skål annorlunda förordna, deraf vore

en följd, att hvarken undersökning eller dom vid vederbörlig domstol

erfordrades för innehafvarnes skiljande från tomterna; samt att viss tid

val herde bestämmas för byggnadernas borttagande, men att för bortflyttande

af så simpla byggnader som de ifrågavarande icke behöfdes

fem år, utan vore ett år, räknadt från delgifvandet af Kongl. Maj:ts beslut,

mer än tillräckligt.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har för sin del utlåtit sig, att,

enär af hancllingarne framginge, att eganderåt! till ifrågavarande tomter

icke blifvit innehafvarne tillförsäkrad; och då berörda tomters planering

vore af behofvet påkallad för beredande icke allenast af snygghet och

sundhet utan i synnerhet af erforderligt utrymme i händelse af eldsvåda;

samt tomterna å förra fästningsvallen norr om bron öfver Nissa-strömmen

icke torde af de enskilda innehafvarne besittas med bättre rätt än

de söder om bron, angående hvilka sistnämnda Kongl. Maj:t genom bref

den 19 Mars 1839 förordna!; — så ansåg sig Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

höra till stadsfullmäktiges ansökning tillstyrka bifall i så måtto,

att Kongl. Maj:t ville, i likhet med hvad förut egt rum, förklara, att

något hinder för den nu ifrågaställa upplåtelsen icke å kronans sida

mötte, samt att, i händelse innehafvarne af tomtplatserna icke villo dem

afträda, stadsfullmäktige då må eg a att påstående! derom i laga ordning

utföra.

Sedan Arméförvaltningen på nådig befallning, i skrifvelse den 9 Mars

1871, jemte öfverlemnande af infordrad! yttrande utaf Befälhafvare^, för

Fortifikationen, afgifvit utlåtande i ämnet och deruti, lika med bemälde

befälhafvare, förklara! sig icke finna något att erinra mot den af stadsfullmäktige

i Halmstad sökta upplåtelsen af ifrågavarande, för någon befästning

icke erforderliga eller användbara tomter, derest Kongl. Maj:t

skulle finna densamma höra mot eller utan ersättning ega ruin; — så

har jemväl Kammar-kollegium blifvit hord! och i skrifvelse den 21 Maj

1872, enär behofvet af den gatuanläggning, hvartill ifrågavarande tomters

upplåtande erfordrades, blifvit såväl af stadens magistrat som af

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vitsordad!, men innehafvarne af tomterna,

under förebärande af eganderätt, vägra! att desamma afstå, i underdånighet

tillstyrkt bifall till stadsfullmäktiges ansökning på det af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande föreslagna sätt, dock med hemställan tillika

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. 19 <

om nådig proposition till Riksdagen för erhållande af dess medgifvande

till upplåtelsen.

Detta ärende har Kongl. Maj:t tagit i öfvervägande och vill med anledning

af hvad deruti förekommit i nåder föreslå Riksdagen, att kronans

rätt till ifrågavarande tomter må till Halmstads stad, för anläggning

af eu strand- eller hamngata, öfverlåtas, emot skyldighet för staden

att, om densamma i följd häraf med eller utan rättegång kommer i besittning

af berörda tomter, till de enskilde innehafvare af tomterna, hvilka

vid deras afträdande icke vilja borttaga derå varande, dem tillhöriga

byggnader, utgifva ersättning för samma byggnaders värde efter mätismanna

ordom.

Handlingarne i detta mål skola tillhandahållas det Utskott, till hvilket

frågan varder af Riksdagen öfverlemnad; och Kong], Maj:t förblifver

Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse val bevågen.

O S C A R.

C. Fr. Wcern.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 23.

Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Stats-Rådet d Stockholms Slott den

30 Januari 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

samt Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Weidenliielm och

Friherre Alströmer.

Departementschefen uppläste härefter till justering följande, i öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande

fattade beslut uppsätta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga propositioner till

Riksdagen, nämligen:

2:o enligt beslut den 13 December 1872.

d) om upplåtelse till staden Halmstad af tomter, tillhörande de

fordna fästningsverken derstädes;

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,

sådana de finnas detta protokoll bilagda, och befallde,

att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga propositioner

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Mildhog Lundgren.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1873:21 Utlåtande, i anledning af Kong i Maj:ts nådiga Proposition om upplåtelse till staden Halmstad af tomter, tillhörande de /ordna fästningsverken derstädes. fl. A. s. 4 i texten