Sök i Ratio Lex

Om meddelande af vissa bestämmelser rörande förvaltningen af Statens till bergshandtering ens understöd anslagna skogar

1873-02-22 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1873:24, Om meddelande af vissa bestämmelser rörande förvaltningen af Statens till bergshandtering ens understöd anslagna skogar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 24.

1

IV:o S4.

Ank. till Riksd. Kansli den 22 Febr. 1873, kl. 11 f. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om meddelande

af vissa bestämmelser rörande förvaltningen af Statens

till bergshandtering ens understöd anslagna skogar; Gifven

Stockholms Slott den 30 Januari 1873.

Sedan, uti en till Kommers-kollegium den 1 November 1865 ingifven

skrift, Bruksegaren EL. Betro, med förmälan att en genom Bergskollegii

resolution den 21 April 1706 till understöd för bergshandteringen

upplåten allmänningsskog om 10,938 tunland i Thorsåkers och

Ofvansjö socknar af Gefleborgs Län för närvarande sköttes så, att, om

samma behandling af skogen äfven hädanefter Unge fortfara, densamma

Lomme att förstöras, anhållit att omförmälda skog måtte genom Kollega

försorg varda ställd under vård af Skogsstyrelsen och skogsstaten samt

ej mindre bergmästaren i 3:dje bergmästaredistriktet än äfven Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i länet, vederbörande hemmansegare och

åbor samt Skogsstyrelsen afgifvit yttranden öfver berörda ansökning,

har bemälda Kollegium i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20

Mars 1868 anfört, bland annat, att af hvad i detta ärende förekommit

och särskilt af hvad i vederbörande jägmästares redogörelse beträffande

allmänningens nuvarande beskaffenhet och behandling funnes anfördt,

Kollegium ansåge framgå, att skötseln och sättet för användandet

af berörda skog icke vore sådana, att de erbjöde behöriga garantier

för skogens bestånd och än mindre medgåfve afkastningens uppbringande

till hvad densamma under tillämpning af tidsenlig skogskultur

Bih. till Riksd. Prot. 1873. 1 Samt. L Åfd. 11 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

skulle och borde med tryggande af nämnda bestånd kunna blifva. I

betraktande häraf, och enär numera ej heller billigtvis syntes kunna

fordras, att en tjensteman med de åligganden, som en bergmästare, hvilken

jemväl saknade underordnade, i skogsskötsel kunniga, på stat anställda

biträden, skulle vara i tillfälle att utöfva den kontroll i förevarande

hänseende, som för skogens ändamålsenliga handhafvande vore

af nöden, har vidare Kollegium, — som i Skogsstyrelsens förordande

af den åtgärd, som sökanden begärt, funne ökadt stöd för lämpligheten

och behöfligheten af en sådan åtgärd, — lika med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

yttrat den åsigten, att allmänningens ställande under

vederbörande skogstjenstemäns tillsyn och vård icke kunde annat än

såväl i Kronans intresse främja en förbättrad hushållning å ifrågavarande

skog, som ock lända nyttjanderätts-innehafvarne till framtida fördel,

hvarföre ock Kollegium, som af anförda skål funne sig höra ärendet

Kongl. Maj:ts pröfning underställa, dervid i underdånighet föreslagit,

det Kongl. Maj:t täcktes i nåder förklara, att berörda allmänning

skulle, med bibehållande för dem, åt hvilka skogen blifvit till nyttjande

upplåten, af rätt till det i utfärdade resolutioner i sådant hänseende

bestämda skogsfång, hädanefter ställas under Skogsstyrelsens öfverinseende

samt vederbörande skogs- och jägeristat tillsyn och vård, för att,

med tillämpning af den hushållningsplan, som, med fästadt afseende å

bemälde hemmans- eller lägenhetsinnehafvares berättigade behof härutinnan,

kunde vara i behörig ordning uppgjord och fastställd, på ett

ändamålsenligt sätt handhafva^ och skötas.

Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af hvad sålunda rörande omförmälda

allmänningsskog förekommit, anbefallt Kommers-kollegium

och Skogsstyrelsen att inkomma med gemensamt utlåtande, i hvad mån

den Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten nu tillkommande befattning

äfven med andra allmänna skogar lämpligen må böra på Skogsstyrelsen

och skogsstaten öfverflyttas, så hafva Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen

uti underdånig skrifvelse den 19 Mars 1872 afgifvit utlåtande

i ämnet och dervid, bland annat, anmält, hurusom, för åstadkommande

af erforderlig utredning af de till ärendet hörande förhållanden, dels

yttranden infordrats från samtlige bergstjenstemännen i orterna, ej mindre

i fråga om hvilka till bergverk och bruk anslagna skogar vore, såsom

icke behandlade i den ordning Kongl. kungörelsen den 4 Februari

1811 föreskrefve, att anses såsom föremål för den nu åsyftade åtgärden,

än äfven rörande lämpligheten af denna åtgärd, dels nyttjanderättsinnehafvarne

af dessa skogar lemnats tillfälle att sig i ämnet utlåta,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

3

dels ock påkallade undersökningar blifvit i de hos Kommers-kollegium

förvarade, ärendet angående handlingar verkställda.

Efter redogörelse för hvad härvid förekommit, deraf bland annat

visade sig, att de till bergsbrukets understöd anslagna skogar, Indika

icke undergått den behandling, som i nyssnämnda Kongl. kungörelse

den 4 Februari 1811 funnes föreskrifven, vore till antalet 37 med en

areal af tillsammans 63,232 tunland 29 h kappland, eller 354,104,43

qvadratref, deraf 45,394 tunland 51 kappland eller 254,207,4 qvadratref

utgjordes af skog, skogsmark eller skogbärande mark, hafva i sjelfva

hufvudfrågan de båda embetsverken, med erinran att Bergsöfverstyrelsens

nuvarande befattning i afseende på de till understöd för bergsbruket

anslagna och bibehållna skogar vore af tvåfaldig art och innefattade

å ena sidan utöfvandet genom bergstjenstemännen af tillsyn å

skogens vård samt å andra sidan dels, i vissa fall, verkställandet, likaledes

genom bergstjenstemännen, af skogsfångets fördelning emellan de

dertill berättigade, dels ock åliggandet att, der grufvor, till hvilkas betjening

skogar blifvit anslagna, utginge eller lemnades öde, förordna om

sådana skogars upplåtande till andra i orten varande grufvor, hvilka

deraf kunde vara i behof in. in., vidare anfört, att hvad först vidkomma

tillsynen öfver skogarnes skötsel och vård funne, i öfverensstämmelse

med hvad Kommers-kollegium i fråga om Ofvansjö och Thorsåkers allmänning

hemställt, embetsverken sig äfven i afseende å öfriga ifrågavarande

allmänningar böra tillstyrka, att Bergsöfverstyrelsens nuvarande

befattning dermed blefve i denna del Överflyttad på Skogsstyrelsen och

skogsstaten, hvarjemte embetsverken afgifvit förslag till de närmare

föreskrifter, som bonde i sammanhang med en sådan förändring meddelas.

Hvad åter anginge Bergsöfverstyrelsens befattning i öfrig! med

de rörande omförmälda skogar förekommande frågor af administrativ

beskaffenhet, så och då dessa frågor, såsom stående i omedelbart samband

med förvaltningsbestyren beträffande sjelfva bergshandtering^! och

deraf beroende förhållanden, syntes lämpligast kunna hädanefter som

hittills behandlas af Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten, ansågo embetsverken

någon egentlig förändring i derom gällande stadgande!! nu icke

böra ega rum.

Detta ärende har derefter, på sätt härvid bilagda utdrag af det i

Statsrådet den 13 nästlidna December förda protokoll öfver finansärenden

närmare utvisar, blifvit nämnda dag inför Kongl. Maj:t anmäldt;

Och då det skick, hvari, enligt hvad handlingarne utvisa, en del af de

till bergshandteringens understöd anslagna allmänna skogar sig befinna,

synes utmärka behofvet af en mera än hittills verksam tillsyn öfver

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

dessa skogars förvaltning hvad den egentliga skogsvården angår, och

det ligger i sakens natur, att en sådan tillsyn måste kunna bättre handhafvas

af den både talrikare och för ändamålet mera specielt utbildade

skogsstaten, än af den egentligen för andra bestyr afsmida, fåtaliga bergsstater,

har Kongl. Maj:t, lika med Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen,

funnit den tillsyn öfver ifrågavarande skogar, som, så länge staten

icke afhändt sig eganderätten dertill, tillkommer densamma att deröfver

utöfva, lämpligen böra, så vidt sjelfva skogsvården angår, öfverflyttas

från Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten till Skogsstyrelsen och skogsstaten;

men som dessa skogar äro att hänföra till de Kronans egendomar,

om hvilka det i 77 § Regeringsformen stadgas, att de skola förvaltas

efter de grunder Riksdagen derom föreskrifver, och de bestämmelser

till närmare reglerande och begränsande af ofvanberörda tillsyn,

som vid ärendets föredragning blifvit, enligt hvad omförmälda protokollsutdrag

innehåller, föreslagna att i sammanhang med öfverflyttningens

verkställande meddelas och hvilka till sina hufvudgrunder af Kongl.

Maj:t gillas, i en eller annan del röra sjelfva grunderna för skogarnes

förvaltning, har Kongl. Maj:t ansett någon slutlig fastställelse deraf icke

höra ega ruin, innan förut Riksdagens bifall till berörde delar deraf

blifvit inhemtadt; viljande Kong]. Maj:t fördenskull nu, under åberopande

af den närmare utredning af målet, som i det bilagda protokollsutdraget

förekommer, åska Riksdagens medgifvande det stadgas måtte:

att ifrågavarande skogar, hvilka fortfarande komma att oförryckt

bibehållas för de ändamål, hvartill de blifvit anslagna, skola under öfverinseende

af Skogsstyrelsen förvaltas efter hushållningsplaner, grundade

på vetenskapliga regler och fastställda af bemälda styrelse;

samt att sjelfva förvaltningen i de fall, då nyttjanderätts-innehafvarne

antingen sådant sjelfva begära eller ock icke rätta sig efter den

fastställda hushållningsplanen jemte öfriga föreskrifter, som Kongl. Maj:t

eller Skogsstyrelsen i afseende på skogens begagnande meddelar, skall,

i sistnämnda fall efter pröfning och beslut af vederbörande länsstyrelse,

öfvertagas af statens skogstjenstemän.

Handlingarne i detta mål skola Riksdagens vederbörande Utskott

tillhandahållas; Och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all Kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. Fr. Woern.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

5

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13 December

1872.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Grefve von Plåten,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

W eidenliielm.

Departements-chefen, Statsrådet Waern föredrog i underdånighet:

Dels handlingarne i målet angående nedannämnda, af Bruksegaren

H. Betro hos Kommers-kollegium gjorda ansökning, att en till understöd

för bergsbruket upplåten allmänningsskog i Thorsåkers och Ofvansjö

socknar af Gefleborgs län måtte ställas under Skogsstyrelsens vård,

dels ock handlingarne till den, i sammanhang med behandlingen af

detta ärende, uppkomna fråga, i hvad mån den Bergsöfverstyrelsen och

bergsstaten nu tillkommande befattning äfven med andra allmänna

skogar lämpligen må böra på Skogsstyrelsen och skogsstaten öfverflyttas.

Af dessa handlingar inhemtades, bland annat, följande:

Uti en till Kommers-kollegium den 1 November 1865 ingifven

skrift, hade Bruksegaren H. Betro, under anförande att inom ofvannämnde

socknar funnes en Kronan tillhörig allmänningsskog, som genom

Bergs-kollegii resolution den 21 April 1706 blifvit anslagen till understöd

för skoglösa hemman i dessa socknar, med tillstånd för bergmästaren

att meddela utsyning ej mindre till kolning för hytte- och bergsbruk

än till byggnadsvirke och gårdfång åt dylika hemman, samt att

nämnde skog, å hvilken Hofors och Hammarby bruksegare, såsom innehafvare

af åtskilliga bland berörda hemman, egde rätt till andel i skogsfång,

enligt en vid ansökningsskriften fogad, af Jägmästaren i Gefleborgs

län F. W. Berg den 1 November 1862 affattad beskrifning med tillhörande

förslag till hushållningsplan, skulle, derest samma behandling af

skogen hädanefter som hittills finge fortgå, förstöras — å bemälde bruksegares

vägnar, anhållit att, genom Kommers-kollegii åtgärd, ifrågavarande

allmänningsskog, som innefattade en areal af icke mindre än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

10,938 tunland, deraf 9,270 tunland till skogsbörd tjenlig mark, måtte

varda ställd under vård af Skogsstyrelsen och tillsyn af jägeristatens

tjensteman i länet, hvarigenom icke kunde uppstå något hinder mot

användandet af den afkastning skogen rätteligen borde lemna och som

otvifvelaktigt genom tillämpning af deri föreslagna hushållningsplanen

kunde i framtiden betydligt förökas för det ändamål, hvartill allmänningen

blifvit anslagen.

Efter det ej mindre bergmästaren i tredje bergmästaredistriktet,

än äfven Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, vederbörande hemmansegare

och åbor samt Skogsstyrelsen afgifvit yttranden öfver förenämnda

ansökning, hade Kommers-kollegium, uti underdånig skrifvelse

den 20 Mars 1868, förmält, bland annat, att, af hvad i detta ärende

förekommit och särskilt af hvad i Jägmästaren Bergs ansökningen bifogade

redogörelse beträffande allmänningens nuvarande beskaffenhet

och behandling funnes anfördt, Kollegium ansett framgå, att skötseln

och sättet för användandet af berörde skog icke vore sådane att de

erbjöde behöriga garantier för skogens bestånd och än mindre medgåfve

afkastningens uppbringande till hvad densamma under tillämpning af

en tidsenlig skogskultur skulle och borde med tryggande af nämnde

bestånd kunna blifva, öfver allmänningen både sedan år 1702, då densamma

kartlades, någon karta icke blifvit upprättad förr än en af Jägmästaren

Berg åberopad, år 1833 tillkommen affattades. Då allmänningen,

i följd af föreskriften i Kongl. brefvet den 29 Januari 1824,

angående grufveskogars taxerande, af Bergs-kollegium den 19 Februari

1829 till rekognitionsafgift skattlades, skedde detta, i anseende till förstnämnda

kartas oanvändbarhet för ändamålet, med ledning af en år 1807

upprättad karta öfver Ofvansjö socken, dock med förklarande att beräkningen

af skogsafkastningen i brist af ordentlig karta ej kunnat annat

än provisionel! uppgöras, äfvensom att, så snart behörig karta hunne

anskaffas, allmänningen skulle ånyo taxeras, en åtgärd som hittills likväl

icke blifvit vidtagen. Äfven den sedermera, år 1833, upprättade

kartan vore, enligt hvad Jägmästaren Berg uppgifva, ofullständig, så

att den af bemälde jägmästare förslagsvis upprättade hushållningsplan

i följd häraf icke heller kunnat uppgöras med den noggrannhet, som en

fullständig och för en längre tid ansedd anordning härutinnan kräfde.

Emellertid uppginge den af Jägmästaren Berg med hänsigt till skogens

bestånd beräknade afverkning, hvilken ändock förmäldes vara lågt upptagen,

till ett årligt belopp af 3,755 stigar kol, under det att skogen vore

taxerad för en afverkning af endast 1,320 stafrum ved, motsvarande

1,980 stigar kol, ä 12 tunnor på stigen. Och att, efter donna berg k
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition^'' N:o 24.

7

ning, skogstillgången äfven under förevarande omständigheter rnedgåfve

en förbrukning af 388,000 kubikfot, oaktadt den vid taxeringen blifvit

uppskattad till en förbrukning, motsvarande endast 174,240 kubikfot,

ådagalade, bland annat, å ena sidan, att en föregående uppskattning,

enligt hvilken afgiften till Kronan skulle utgöras, betydligt understege

det belopp, som verkligen varit att disponera, samt, å andra sidan och

med hänsyn till det skick, hvari allmänningen enligt förmälan då befunnes,

att skogstillgången vare sig genom öfverafverkning eller missvård

eller bådadera i förening medtagits med en sådan större virkesmassa

än den vid berörda uppskattning till förbrukning beräknade.

I betraktande af samtliga dessa omständigheter, och enär, på sätt

sökanden antydt, numera icke heller billigtvis syntes kunna fordras, att

en tjensteman med de åligganden som en bergmästare, hvilken jemväl

saknade underordnade, i skogsskötsel kunniga, på stat anställda biträden,

skulle vara i tillfälle att utöfva den kontroll i förevarande hänseende,

som för skogens ändamålsenliga handhafvande vore af nöden,

hyste Kommers-kollegium, som i Skogsstyrelsens förordande af den af

sökanden föreslagna åtgärdens vidtagande funne ökadt stöd för lämpligheten

och behöflighet,en af en sådan åtgärd, lika med Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, den åsigten, att allmänningens ställande under vederbörande

skogstjenstemäns tillsyn och vård icke kunde annat än så

väl, i Kronans intresse, främja en förbättrad hushållning å ifrågavarande

skog som ock lända nyttjanderätt^nnehafvarne till framtida fördel.

Kommers-kollegium hade likväl, på anförda skäl, ansett sig höra

ärendet Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställa, hvarvid Kollegium

i underdånighet föreslagit, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder förklara,

att berörda allmänning skulle, med bibehållande för dem, åt hvilka

skogen blifvit till nyttjande upplåten, af rätt till det i utfärdade resolutioner

i sådant hänseende bestämda skogsfång, hädanefter ställas under

Skogsstyrelsens öfverinseende samt vederbörande skogs- och jägeristat^

tillsyn och vård, för att, med tillämpning af den hushållningsplan, som,

med fästadt afseende å bemälde hemmans eller lägenhetsinnehafvares

berättigade behof härutinnan, kunde varda i behörig ordning uppgjord

och fastställd, på ett ändamålsenligt sätt handhafvas och skötas.

Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af hvad i målet förekommit,

rörande deruti omförmälda allmänningsskog i Thorsåkers och Ofvansjö

socknar, medelst nådig remiss, anbefallt Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen

att inkomma med gemensamt underdånigt utlåtande i hvad

mån den Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten nu tillkommande b ofatt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

ning äfven med andra allmänna skogar lämpligen må böra på Skogsstyrelsen

och skogsstaten öfverflyttas;

Så hade Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen uti underdånig

skrifvelse den 19 nästlidne Mars afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet

och dervid till en början anmält, hurusom, för åstadkommande

af den utredning af de till ärendet hörande förhållanden, hvilken bort

fullgörandet af den nådiga befallningen föregå, dels yttranden infordrats

från samtlige bergstjenstemännen i orterna ej mindre i fråga om hvilka

till bergverk och bruk anslagna skogar vore, såsom icke behandlade i

den ordning Kongl. kungörelsen den 4 Februari 1811 föreskrefve, att

anses såsom föremål för den nu åsyftade åtgärden, än äfven rörande

lämpligheten af donna åtgärd, dels ock nyttjanderättsinnehafvarne af

dessa skogar lemnats tillfälle att sig i ämnet utlåta, hvarefter, och sedan

bemälde vederbörande blifvit sålunda hörde, påkallade undersökningar

blifvit i de hos Kommers-kollegium förvarade, ärendet angående handlingar

verkställda.

Af hvad i sådant afseende förekommit hade det visat sig, att de

till bergsbrukets understöd anslagna skogar, hvilka icke undergått den

behandling, som i nyssnämnda Kongl. kungörelse den 4 Februari 1811

funnes föreskrifven, vore till antalet 37 stycken; att hela arealen, inom de

yttre gränserna, af nyssberörda Kronan tillhöriga allmänningstrakter,

utgjorde tillsammans 63,232 tunland 297j20 kappland, eller 354,104,43

qvadratref, samt att den de! deraf, som beräknats att bestå af »skog»,

»skogsmark» eller »skogbärande mark», upptoge ett område af tillsammans

45,394 tunland 5% kappland, motsvarande 254,207,4 qvadratref.

Beträffande derefter frågan, i hvad mån den Bergsöfverstyrelsen

och bergsstaten nu tillkommande befattning med de allmänna skogarne

lämpligen må böra på Skogsstyrelsen och skogsstaten öfverflyttas, så

hade af de bergstjenstemän, soda i saken sig yttrat, de fleste, nemligen

bergmästarne i första, fjerde, femte, sjette, sjunde och åttonde bergmästaredistrikten,

äfvensom den då tjenstförrättande bergshauptmannen vid den

numera indragna bergshauptmanstjensten i Falun, på anförda skäl, tillstyrkt

öfverflyttning på Skogsstyrelsen dels, och utan inskränkande

vilkor, af befattningen i dess helhet, dels af tillsynen å samt bestyret

med skogarnes skötsel och vård äfvensom med utsyning^ verkställande,

men med bibehållande hos Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten af befattningen

i öfrigt, hvaremot endast bergmästarne i tredje och nionde

bergmästaredistrikten samt bergshauptmannen vid Sala silfververk afstyra

någon åtgärds vidtagande i den ifrågaställa riktningen. Bland

innehafvarne

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

9

innehafvarne af nyttjanderätten till de bär afse dd a sk ogarn e både endast

några få yttrat sig emot vidtagandet af någon förändring i nu bestående

förhållanden, nemligen, förutom innehafvarne af Strossa samt af Ansjö

och Kallklinta grufveallmänningar, Indika innehafvare förnämligast blott

an ty dt hvad de i slikt hänseende funne vara »icke behöflig!», dels disponenten

af de till Dannemora grufvor anslagna skogar, hvilken, med

åberopande af, bland annat, ett Kongl. bref den 10 Augusti 1696, deri

förordnas, att dessa, grufvan till hjelp och understöd anslagna, skogar

skulle under grufvan taxeras, förmält sig anse, att, enär samma skogar

vore Dannemora grufvor underlagde utan annat vilkor än att skatt för

dem till Kronan utgjordes, de icke kunde hänföras till sådana allmänningstrakter,

som nu, enligt hvad ifrågasatt blifvit, skulle ställas under

Skogsstyrelsens och skogsstatens vård och förvaltning; dels intressenterne

i Sala bergslag, som förmenat, att större kostnader och andra

olägenheter skulle af öfverflyttningen blifva en följd, som uttala! den

»åsigt och önskan, att eu sådan öfverflyttning ej måtte komma att vid»tagas

så länge bergslaget på samma kontrakt som hittills innehar silf»ververket

af nämnde skog»; dels egaren af Tunabergs kopparverk,

hvilken protesterat mot öfverflyttningen, under förmenande att en

sådan förändring, på grund af ett Bergs-kollegii utlåtande af år 1757,

icke herde emot hans uttryckliga önskan kunna företagas; liksom ock

egarne af Åkers styckebruk, såsom det villo synas i enahanda syfte,

anmärkt, att de, på grund af Kongl. resolutionen den 7 Maj 1802, ansåge

de till bruket upplåtna allmänningstrakter tillhöra »sådana rekognitionsskog^'',

som genom särskilda författningar blifvit under en mera

bestämd besittningsrätt åt bergverken upplåtne» och således, i öfverensstämmelse

med stadgande! i Kongl. kungörelsen flen 4 Februari

1811, icke underkastade den behandling, som för andra rekognitionsskogar

vore föreskrifven; hvaremot af öfrige allmänningsinnehafvare,

som sig i ämnet yttra!, icke någon bestrid! det lämpliga deri, att bestyret

med tillsynen å skogens'' vård af Skogsstyrelsen och skogsstaten handhades.

Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen hade derefter anfört:

Enär, med hänsigt till den nu föreliggande frågans beskaffenhet,

Bergsöfverstyrelsens befattning med de till understöd för bergsbruket

anslagna och bibehållna skogar vore att anse såsom en tvåfaldig, nemligen,

å ena sidan, i hvad anginge utöfvande!, genom bergstjenstemännen,

af tillsynen å skogens vård, samt, å andra sidan, beträffande så

väl, i vissa fall, verkställandet, likaledes genom bergstjenstemännen, af

fördelningen af skogsfång^ emellan de dertill berättigade, som ock åligBih.

Ull Rilcsd. Prot. 1873. 1 Samt. 1 Afd. 11 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

gandet att, der grufvor, till hvilkas betjening skogar blifvit anslagna,

skulle utgå eller öde lemnas. förordna om sådana skogars upplåtande

till andra i orten varande grufvor, hvilka deraf kunde vara i behof,

in. in., så och då de vilkor, som betingade ett ändamålsenligt handhafvande

af denna befattning, vore i ena och andra fallet väsendtligen

skiljaktiga, syntes sådant höra läggas till grund för sakens ordnande i

enlighet med hvad, i hvardera afseende!, dessa vilkor gåfve vid handen.

Hvad då först vidkomme skogarnes skötsel och vård med dertill

hörande bestyr, hade, i den af Bruksegaren Petres ansökning i fråga om

Ofvansjö och Thorsåkers allmänning föranledda underdåniga skrifvelse

den 20 Mars, å hvilken förevarande nådiga remiss blifvit tecknad, Kommers-kollegium,

beträffande det ändamålsenliga och påkallade deri, att,

befattningen med samma allmänning, för så vidt anginge sjelfva skogshushållningen,

blefve till Skogsstyrelsen och skogsstaten Överflyttad,

redan, efter Skogsstyrelsens hörande, sig i underdånighet yttrat; och

enär hvad dervid blifvit angående lämpligheten och behofvet af en sådan

öfverflyttning anfördt rörande nämnda skogstrakt måste i allmänhet

gälla äfven om öfriga, nu åsyftade skogar, bland hvilka, såvidt af

handlingarne kunde inhemtas, val åtskilliga blifvit af innehafvarne på

ett nöjaktigt sätt vårdade, men flere andra deremot befunnos i ett icke

tillfredsställande skick, hade embetsverken i denna del, såsom skål för

ett tillstyrkande af öfverflyttning å Skogsstyrelsen och skogsstaten af

befattningen med sjelfva skogshushållningen äfven å de här ifrågakoinna

allmänningarne, åberopat hvad i hit hänförliga afseende!! vore i berörda

underdåniga skrifvelse omförmäldt och yttradt; dervid embetsverken

jemväl, såsom ökadt stöd för sin åsigt om det lämpliga i förändringens

vidtagande, erinrat om det förhållandet, att befattningen med den för

ett så speciel! ändamål som tillhandahållandet af virke för sjövapnet

afsedda Kronans ekskog numera, genom Kong], bref den 9 December

1870, blifvit i väsendtliga delar från Förvaltningen af sjöärendena och

mariningeniörstaten å Skogsstyrelsen och skogsstaten Överflyttad.

Mot någon förändring i nu förordad riktning både visserligen

anmärkningar af en och annan allmänningsinnehafvare blifvit gjorda,

men då härvid, beträffande de andragande!! som för dessa anmärkningar

lagts till grund, förekomme, att, dels, i hvad anginge de till Dannemora

grufvor upplåtna skogstrakter, det åberopade Kongl. brefvet den

10 Augusti 1696 desto mindre kunde vara för saken bevisande, som

föreskrifterna deri genom Kongl. bref den 11 December samma år blifvit,

i fråga om skogstrakternas taxerande, upphäfda, hvarefter berörda

skogstrakter, som först genom Bergs-kollegii utslag den 21 Oktober 1828

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

11

blifvit till rekognitionsafgift taxerade, dervid betraktats såsom grufveskog

af den beskaffenhet, Kongl. brefvet den 29 Januari 1824 afsåga

dels, angående Sala bergslags allmänning, af, bland annat, Kongl. brefvet

den 31 Oktober 1829 följde, att skogens begagnande och förvaltande

skulle ske efter de särskilda hushållsordningar, som kunde finnas

för ändamålet tjenliga och af Bergsöfverstyrelsen stadgas; dels, i fråga

om Tunabergs allmänning, om hvilken, såvidt embetsverken både sig

bekant, under det uppgifna året 1757 icke blifvit meddelad någon annan

hit hänförlig resolution än Bergs-kollegii utslag den 5 Juli nämnda

år, detta utslag icke lemnande något stöd 0för den framställda protesten;

samt dels ock slutligen, vidkommande Åkers styckebruks allmänning,

icke vore visadt, det donna skog skulle mer än andra, till bergsbrukets

understöd anslagna, allmänningar vara undantagen från stadgandet om

Bergsöfverstyrelsens och bergsstatens tillsyn öfver dylika skogar, så

och då för (ifrigt embetsverken ansåge det icke tillkomma den, som af

staten åtnjöte förmånen af en förläning, ställd under offentlig myndighets

kontroll, att under ‘någon form bestämma, af hvilken myndighet

donna kontroll skulle utöfvas, syntes de gjorda anmärkningar ne härutinnan

icke kunna eller höra på frågan inverka.

Under antagande således att befattningen med sjelfva skogsvården

skulle till Skogsstyrelsen och skogsstaten öfverflyttas, uppställde sig

den frågan, i hvilken utsträckning samma befattning skulle af bemälda

myndigheter utöfvas. Ehuru dessa skogar blifvit på i viss mån skiljaktiga

vilkor åt innehafvarne till nyttjande upplåtna, syntes dock för

dem alla, såsom utgörande en statens egendom, böra i första rummet

gälla den fordran, att de så sköttes och vårdades, att icke blott deras

framtida bestånd blef behörigen tryggadt, utan äfven att det verkliga

syftet med skogens upplåtande i möjligast högsta grad vunnes; äfvensom

att, i sådant afseende, fullt lämpliga, på vetenskapliga grunder fotade

och efter ändamålet med skogens upplåtande, för särskilda ortsförhållanden

afpassade hushållningsplaner, hvilka, der sådana af nöjaktig

beskaffenhet icke redan funnes upprättade, då skulle, jemte crfor♦

(förtiga kartor, efter vederbörligt förordnande af Skogsstyrelsen, på nyttjanderättsinnehafvarnes

bekostnad uppgöras, komme att, sedan dessa

planer blifvit af Skogsstyrelsen pröfvade och godkända för skogshushållningen

å de allmänningar, planerna afsåge tjena till efterlefnad.

1 afseende å tillämpandet af dessa hushållningsplaner, syntes det,

i jemförlighet med hvad om häradsallmänningar genom Kongl. Förordningen

angående de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866 vore

medgifvet, kunna nyttjanderättsinnehafvarne tillstädjas, att, der de så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

dant önskade, bevakningen och skötseln af skogarne, i enlighet med

hvad sagda hushållningsplaner derom stadgade, under vederbörande

skogstjenstemans uppsigt, sjelfve ombesörja och förestå, så framt dervid

iakttoges hvad angående skogens skötsel och vård vore föreskrifvet, och

för såvidt, der nyttjanderätten innehades af flere, desse förenade sig

om sättet att skogsförvaltningen behörigen upprätthålla. På det att

afverkningen emellertid måtte ega rum under lämplig kontroll, borde,

efter embetsverkens mening, i likhet med hvad redan nu kunde anses

såsom regel gemenligen gällande, stadgas, att någon utverkning å hit

hänförlig skog icke finge verkställas utan efter föregången, af vederbörande

skogstjensteman förrättad utsyning. Skulle åter allmänningsinnehafvare,

som fått skogsförvaltningen öfvertaga, icke nöjaktigt skota

och vårda skogen, i fråga om rättigheten att samma skog handhafva,

borde förfaras på sätt om häradsallmänning^ vore i § 8 af nyssnämnda

nådiga förordning bestämdt; och således, der skål af den art, som i

sagda § omfönnäldes, förekomme till anmärkningar mot skogens vård,

befattningen med denna borde, i den ordning merauämnda § gåfve vid

handen, af Skogsstyrelsen öfver tagas, hvarvid ock, der omständigheterna

sådant påkallade, torde höra lända till hufvudsaklig efterrättelse ej

mindre hvad om öfverskridande af rättighet i afseende å skogens begagnande

vore i § 40 af Kongl. förordningen den >29 Juni 1866, för

de i samma § omförmälda fall stadgadt, än ock hvad i § 42 af den

nådiga förordningen funnes om åtala anställande in. in., vid dylik öfverträdelse,

i tillämpliga delar föreskrifvet.

Af sakens egen beskaffenhet syntes följa, att, icke blott der nyttjanderättsinnehafvarne

åtagit sig att skogen bevaka och skota, utan äfven

der skogsförvaltningen af Skogsstyrelsen genom skogstjensteinännen handhades,

omkostnaderna för berörda skötsel och förvaltning, såsom utgifter

för skogvaktares aflöning och underhållet af dertill hörande boställe,

äfvensom öfriga af hushållningsplanen eller särskilda föreskrifter föranledda

kostnader, skulle af nyttjanderättsinnehafvarne gäldas, med hänsigt

hvartill skogens afkastning borde i första rummet för bestridande

af dylika omkostnader vara att anlita. Embetsverken förmenade att i

sådant afseende för virkesfång företrädesvis å de skogar, som ställdes

under skogsstatens förvaltning och omedelbara vård, borde af nyttjanderättsinnehafvare

erläggas stubböres- eller skogsöres-afgift, hvilken syntes

lämpligen kunna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sedan vederbörande

skogstjensteman med beräkning rörande de antagliga kostnaderna

för skogens vård inkommit och bemäld» innehafvare fått sig yttra, efter

förekommande omständigheter bestämmas, dervid den beräkningsgrund,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 24.

13

som för berörda afgift funnes lämplig och påkallad, borde, med afseende

å möjligheten af inträdande vexlingår i de behof, till hvilkas fyllande

utgifter! vore åsyftad, för viss, icke alltför lång tid i sender, förslagsvis

fem år, fastställas; och syntes ifrågavarande afgift höra af kronobetjen

i ngen i orten uppbäras och i landtränteri insättas, i ändamål att der

för skogstjenstemannen vara att i mån af behof för skogsförvaltningen

mot redovisning tillgå; hvarjemte och derest dessa skogsöresmedel, för

något fall, icke blefve för nödiga utgifters bestridande tillräckliga, skogens

afkastning i öfrigt skulle vara att i första rummet för dylikt ändamål

taga i anspråk. Med fördel i åtskilliga hänseenden skulle utan

tvifvel en anordning om skogsöres erläggande för virkesfång äfven å

skog, som af vederbörande nyttjanderättsinnehafvare förvaltades, kunna

tillämpas, isynnerhet der skogen vore åt flere upplåten, ehuru vidtagandet

af åtgärd härutinnan, för såvidt dylika skogar vidkomma måhända

kunde tills vidare få på nyttjanderättsinnehafvarne sjelfva bero.

Enligt hvad handlingarne utvisade, vore så kallade skogskassor i ett och

annat fall redan bildade, nemligen dels för tre af de inom Ve§terbergslagen

i Kopparbergs län befintliga grufveskogar, dels för An sjö och

Kallklinta grufveallmänning i Örebro län, och dels för den till Kronobergs

grufvor i samma län upplåtna allmänning, varande den vid uppgifternas

meddelande hända behållningen i dessa kassör beräknad för Vesterbergslagens

grufveskogskassa till 7,593 R:dr 25 öre, för Ansjö och

Kallklinta grufveskogskassa till 4,472 R:dr 37 öre samt för Kronobergs

grufveskogskassa till 1,938 R:dr 26 öre Runt; och skulle, derest dylika

kassör mera allmänt koinme till stånd, desamma, genom det gagn de

måste medföra, i ej oväsendtlig man underlätta en förbättrad skogskultur,

såsom utgörande hvar för sig ett slags stående fond, hvilken leinnade

en omedelbar och städse påräknelig tillgång för bestridande af de

med skogsförvaltningen förenade kostnader.

Uå man vid upplåtandet af dessa skogar i allmänhet hade för ögat

att afpassa beloppet af skogsfång efter den lägenhets behof, åt hvilken

skogen till begagnande öfverlenmades, mötte mera sällan anledning till

den förutsättning, att, sedan detta behof b Hvit fyldt, ett öfverskott

skulle, så länge behofvet fortfore, återstå att än ytterligare disponera.

Fall förekomme visserligen, der en sådan förutsättning kunde anses vara

gjord, och der uttryckligt förbud mot någon försäljning af skogsfång

funnes meddeladt, såsom förhållandet vore, exempelvis, med Tunabergs

allmänning; under det att i vissa andra fall, der omständigheterna funnits

medgifva att från skogen tilldela virkesfång åt lägenhet eller inrättning,

som till dylik förmån från början icke varit berättigad, sådant på

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 24.

dervid stadgade vilkor, vanligen mot afgift till den eller dem, som

nyttjanderätten till skogen i öfrigt innehaft, stundom fatt ega ruin. Att

sjelfva syftet med upplåtandet af dessa skogar emellertid innebure, att

något virke från desamma icke skulle vara att från skogen till försäljning

i egentlig mening aflåta, kunde såsom gifvet antagas. I öfverensstämmelse

härmed hade ock deri grundsatsen, att rättigheten till skogsfång

betingades och begränsades af det verkliga behofvet i sådant hänseende

för sjelfva den lägenhet, till understödjande hvaraf skogen blifvit upplåten

i tillämpningen gjort sig gällande, såsom då, exempelvis, vid fråga

om reglerandet af skogsäng aget till nyssnämnda Kronobergs grufvor i

Örebro län, Bergs-kollegium i utslag den 29 April 1813 yttrade, bland

annat, att upplåtelsen af skogen icke »medfört eller kunnat medföra

någon beständig nyttjanderätt såsom beroende af malmfångets beständighet

samt grufvornas mer eller mindre behof af skog; hvaraf följde,

att om grufvornas behof minskades eller i anseende till grufvornas ödeläggning

alldeles upphörde, egde Kronan i förhållande derefter en ostridig

rätt till skogens ytterligare disposition», i sammanhang hvarmed och

efter erinran om hurusom »grufvorna aldrig erhållit någon vidsträcktare

rätt till allmänningens nyttjande än som svarade emot deras behof»,

Bergs-kollegium pröfvade skäligt bestämma, att, utan afseende å eu af

vederbörande åberopad råskilnad, »skogens äktande skall afpassas efter

grufvornas verkliga behof»; och angående hvilken fråga Kongl. Maj:t

sedermera, på förd klagan i målet, i nådig resolution den 22 Mars 1841

förklarade, »att i händelse det skogsbelopp, som för Kronobergs grufvors

bedrifvande från allmänningen nu begagnas, i framtiden icke skulle för

dessa grufvor genom deras ytterligare aftagande, till större eller mindre

del behöfvas», Bergs-kollegium då egde tillse, att det sålunda för samma

grufvor icke behöfliga skogsbelopp måtte till understöd för andra i orten

varande grufvor, hvilka deraf kunde finnas i behof, efter vederbörandes

pröfning, få användas. Härtill komme jemväl att, äfven sedan numera,

till följd af föreskriften i Kongl. bref den 29 Januari 1824, afgift till

staten för rätt till begagnandet af de åt jerngrufvor anslagna skogar

allmänneligen skulle erläggas, och hvilken afgift för närvarande utginge

dels med rekognitionsafgift, gemenligen bestämd till en skilling banko

för hvarje stafrum ved, eller deremot svarande aderton tunnor kol, af

den utverkning, som, med hänsigt till skogens bestånd, vid taxeringen

funnits böra medgifvas och beräknas, dels, enligt gällande Bevillningsstadga,

med en bevillningsafgift af tjugufem öre för hvarje sådant, vid

rekognitionens åsättande beräknadt virkesmått, donna afgift, på sätt

Kammar- och Kommers-kollegierna i underdånigt utlåtande, angående

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

15

tackjernstiondens upphörande inom de privilegierade bergslagerna, den

31 December 1867 redan antydt, icke kunde betraktas såsom ett skäligt

vederlag för rättigheten till skogens begagnande, samt att beträffande

de till Sala silfververk samt Åtvidabergs och Tunabergs kopparverk

anslagna skogstrakter, såsom varande upplåtna till så kallade ädlarff

verk, någon rekognitionsafgift icke utginge; af hvilket allt följde, att

redan rättigheten till skogens nyttjande för eget behof måste, der skogen

vore af någon betydenhet, anses såsom eu af näringsidkaren från staten

åtnjuten ej oväsendtlig förmån, en förmån, som i fråga om de åt lägenheter,

hänförliga till jernhandteringen, upplåtna skogar än vidare ökats

sedan produktionsskatt å donna handtering numera biifvit afskaffa»!.

Men om häraf må synas framgå, att, der något öfverskott af skogsfång

skulle, sedan kostnaderna för skogens förvaltning biifvit betäckta och

vederbörande nyttjanderättsinnehafvare fatt sina vid upplåtelsen afsedda

behof fyllda, i vissa fall uppstå, detta öfverskott borde, åtminstone för så

vidt detsamma ej lämpligen kunde i ofvan antydd riktning för andra till

näringen hörande lägenheters behof användas, komma statsverket till godo;

så och då likväl nu icke vore fråga om tillvinnandet åt Statsverket af

någon större inkomst än hittills från dessa skogar eller om någon annan

reglering af de för upplåtelsen eller för innehafvande! gällande vilkor, än

att en ändamålsenligare anordning rörande skogarnes skötsel och vård

må i allmänhet varda åstadkommen, föreställde sig embetsverk^, det

medgifvas kunde, att, derest, sedan kostnaderna för skogens förvaltning

biifvit betäckta och nyttjanderättsinnehafvare fått sina vid upplåtelsen

åsyftade behof fyllda eller på annan giltig rättsgrund stödda anspråk

tillgodosedda, något öfverskott å det, enligt hushållningsplanen, till utverkning

tillåtna skogsfång skulle uppstå och icke kunna för det med

upplåtelsen afsedda ändamål till framtida begagnande lämpligen besparas,

detta öfverskott tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda

förordna»!! samt med bibehållen rätt för vederbörande embetsmyndighet

att, i den mån omständigheterna dertill föranledde, om virkesfång å

skogen författningsenligt förfoga, finge af den eller de nyttjanderättsinnehafvare,

som för skogen ansvarar eller ansvara, disponeras efter

anvisning och fördelning i enahanda ordning, som för sjelfva skogsfångets

åtnjutande må bestämmas, helst ett sådan! medgifvande syntes höra

särskild! föranlåta den eller dem, som af samma medgifvande droge

fördel, att i ökadt mått vinnlägga sig om en ändamålsenlig skoghushållnings

anbringande och vidmakthållande; och ansåge embetsverken, att i

sammanhang härmed nyssbemälde nyttjanderättsinnehafvare jemväl kunde

tillåtas att, under iakttagande, i tillämpliga delar, af de i §§ 33 och 34

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

af Kongl. förordningen den 29 Juni 1866 gifna föreskrifter, få, likaledes

tills vidare, förfoga öfver mulbete och höslåtter, som kunde å skogen

förefinnas.

Jemte det att, enligt hvad ofvan blifvit antydt, såsom regel syntes

böra gälla, att någon afvikning å skogen, vare sig att donna af innehafvare

sjelfve sköttes, eller att den blifvit ställd under Skogsstyrelsens

och skogsstatens förvaltning, icke finge ega rum utan efter föregången,

af vederbörande skogstjeiisteman förrättad utsyning, ansåge embetsverken

''att, vidkommande den redovisning, hvilken i § 12 af Kongl. förordningen

den 29 Juni 1866 för deri afsedda skogar omförmäldes, äfven

här, i tillämpliga delar, borde lända till hufvudsaklig efterrättelse hvad

i samma § äfvensom i derpå följande § 13 vore om sådan redovisning

föreskrifvet.

Beträffande åter befattningen i öfrigt med de i afseende å hit hänförliga

skogar förekommande frågor af administrativ beskaffenhet, så och

då handläggandet af dit hörande ärenden, såsom stående i omedelbart

samband med förvaltningsbestyren angående sjelfva bérgshandteringen

och de af denna beroende förhållanden, ansåges lämpligast kunna hädanefter

som hittills af Bergs-öfverstyrelsen och bergsstaten omhänderhafvas,

syntes någon egentlig förändring i derom gällande stadgande!! nu

icke böra ega rum. Följaktligen skulle äfven bedömandet af behofvet af

skogsfång och fördelningen, der sådan ifrågakomme, af det till begagnande,

enligt hushållningsplanen, tillgängliga virkesbelopp fortfarande

ske genom bergmästaren, hvilken närmast borde hafva sig bekant de

omständigheter, som för ett dylikt bedömande och en så beskaffad fördelning

skulle ligga till grund. Om den tillgång å virke, som å skogen

för året vore att påräkna, skulle bergmästaren i sådant afseende på förhand

erhålla kännedom, hvilket kunde ske derigenom, att till honom öfverlemnades

ett exemplar, eller ett med erforderlig fullständighet upprättad!

sammandrag af den behörigen pröfvade och godkända hushållningsplanen,

som borde, jemte hvad en dylik plan i öfrig! skulle innefatta,

äfven innehålla upplysning om tillgång å bjelkar och storverksträd

på skogen, äfvensom om hvad af sådan! gröfre virke årligen kunde

afverka^, samt att för de fall, der omständigheterna möjligen påkallade

särskilda uppgifter i ämnet, skogstjenstemannen hade att bergmästaren

dermed tillhandagå, och skulle, för vidare åtgärd, dels bergmästaren,

sedan till honom, så tidigt som för ändamålet erfordrades, anmälande!!

från de till skogsfång berättigade om deras behof af virke inkommit,

hafva att, efter ompröfning af nämnda behof, med afseende å virkestill
gången,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

17

gången, besked i ämnet för vederbörande utfärda, dels ock skogstjenstemännen,

med ledning af detta besked och i öfverensstämmelse med

hushållningsplanen, verkställa utsyning, samt, i fråga om skog, som vore

ställd under Skogsstyrelsens och skogsstatens omedelbara förvaltning,

ombesörja, att, sedan utsyningslängden blifvit af den eller de till skogsfång

berättigade qvitterad, denna längd blefve ingifven till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, som om uppbörd af de för samma längd belöpande

skogsöresinedel då borde föranstalta.

Ehuru utsyning af skogsfång, enligt hvad ofvan blifvit antydt och

af sakens egen natur framginge, i allmänhet och under vanliga förhållanden

icke tinge öfverskrida hvad hushållningsplanen härutinnan anvisade,

ansåge likväl embetsverk^ det medgifvas kunde, att, om, till följd

af olyckshändelse eller annan dermed jemförlig tvingande orsak, behöfva

af virke vid bergbrukslägenhet, som från hit hänförlig skog åtnjöte

skogsfång, skulle, vare sig i fråga om dimensionerna eller beskaffenheten

i öfrigt af virket, eller beträffande beloppet deraf, för något år vara

större, än att samma behof, med sträng efterföljd af hushållningsplanen,

läte sig tillgodoses, då, och för så vidt ökad aftorkning för nyssnämnda

ändamål funnes kunna, utan att skogen till egentlig skada anlitades, ega

ruin, utsyning till sådan afverka ing, alltid under förutsättning att skogen

ej till egentlig skada anlitades, finge verkställas; hvaremellertid vid ett

dylikt medgifvande borde fästas det vilkor, att, till ersättning af hvad

sålunda å skogen öfverafverkades, ett deremot svarande skogsfång skulle

under de nästföljande åren inbesparas.

Till förekommande af ovisshet hos dem saken anginge, borde ock

lemnas anvisning, om, hvarest och inom hvilken tid missnöje med skogstjenstemans

verkställande af bergmästares anordning å skogsfång eller

besked om fördelning af detta, äfvensom med förstnämnde tjenstemans

redovisning i fråga om skog, som blifvit ställd under skogsstatens förvaltning,

må kunna anmälas; och ansågetembetsverken det böra närmast

tillkomma Skogsstyrelsen att besvär i dessa delar upptaga och pröfva;

liksom ock tid för anförandet af sådana besvär syntes böra fastställas i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad om tid för besvärs ingifvande

i jemförliga mål vore i allmänhet gällande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, både embetsverken hemställt,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes, jemte förklarande, att den Bergsötaerstyrelsen

och bergsstaten nu tillhörande befattningen med de allmänna

skogarne skulle i fråga om sjelfva skogsvården och hvad dermed

stode i omedelbart samband till Skogsstyrelsen och skogsstaten öfverflyttas,

meddela nådig föreskrift derom:

Bih. till Biksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 11 Eäft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 24.

l:o att staten tillhöriga skogar, som blifvit anslagna till bergshandteringens

understöd, och i fråga om hvilka Kong!, kungörelsen den 4

Februari 1811 ännu icke bort lända till efterrättelse, skola behandlas

efter behöriga, på vetenskapliga grunder fotade och för särskilda ortsförhållanden

efter ändamålet med skogens upplåtande lämpade hushållningsplaner,

att sådan hushållningsplan, der den icke redan finnes upprättad

och af vederbörande pröfvas nöjaktig, skall tillika med erforderliga

kartor, efter förordnande af Skogsstyrelsen, på nyttjanderättsinnehafvares

bekostnad, uppgöras i enlighet med hvad som angående införandet

af ordnad hushållning å öfriga allmänna skogar är eller kan varda

stadgadt; att hushållningsplan, i samband med hvars uppgörande eu noggrann

afmätning af skogen bör hafva egt ruin eller verkställas, och i

hvilken plan jemväl bör finnas meddelad särskild upplysning om tillgång

å bjelkar och storvirksträd, med angifvande af hvad af sådant virke

årligen kan afverka^ skall, vare sig att planen redan finnes uppgjord

eller att den först hädanefter uppgöra, underställas Skogsstyrelsens pröfning

och godkännande, för att derefter, och sedan planen blifvit af bemälde

styrelse fastställd, tjena till efterrättelse; samt att i sådant afseende

ett exemplar af fastställd hushållningsplan, eller en sammanfattning

deraf, utvisande med behöflig fullständighet det virkesbelopp, som å skogen

årligen kan afverka^ äfven skall till vederbörande bergmästare, genom

Skogsstyrelsens försorg, öfverlemnas;

2:o att förvaltningen och vården af skog af ofvannämnda slag må,

under Skogsstyrelsens öfverinseende och vederbörande skogstjenstemans

tillsyn, få, der innehafvare af skogen sådant önskar eller önska, af honom

sjelf eller dem sjelfve ombesörjas och handhafvas, så framt dervid

fullgöra hvad i hushållningsplanen eller genom särskilda föreskrifter är

eller varder i hit hänförliga delar stadgadt; men att i motsatt fall, äfvensom

om, der skogen innehafves af flere, desse, vid med dem af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande utsatt sammanträde, ej kunna förena sig om

grunderna för skogens förvaltning och vård, bestyret dermed då skall

af skogsstaten öfvertagas;

3:o att för skog af här åsyftadt- slag, hvilken ej från början ställes

under skogsstatens omedelbara förvaltning och vård, skall i tillämpliga

delar gälla hvad i § 8 af Kongl. förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866 är om häradsallmänningar

stadgadt;

4:o att någon afbarkning å nu ifrågavarande skogar icke må ega

ruin utan i enlighet med föregången, af vederbörande skogstjensteman

törrättad, utsyning;

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

5:o att kostnaden för skogens förvaltning och vård, vare sig att

dessa öfvertagits af nyttjanderätts-innehafvare eller att de ombesörjas af

skogsstaten, skall af bemälde innehafvare gäldas, samt att, med hänsigt

dertill, skogens afkastning skall, i fall som vederbör, i första rummet

vara att för betäckandet af sådan kostnad anlita;

6:o att till bestridandet af de löpande utgifterna för bevakningen

och skötseln af de skogar, som ställas under skogsstatens förvaltning

och vård, skall af den eller dem, som undfått nyttjanderätt till skogen,

för derifrån erhållet virke erläggas viss stubböres- eller skogsöresafgift,

hvilken af ICongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter det. så val skogstjenstemannen

med förslag angående de årliga förvaltningskostnaderna inkommit

som vederbörande nyttjanderätts-innehafvare fått sig yttra, till

beräkningsgrunden bestämmes hvarje gång för en tid af fem år, samt

att donna afgift, om uppbörd hvaraf i mom. 8:o säges, skall i Landt

ränteriet insättas, för att der för vederbörande skogstjeristeman vara att,

i mån af behofvet för skogsförvaltningen, mot redovisning tillgå; _

7:o att nyttjanderätts-innehafvare, för erhållande af utsyning af

dem tillkommande virke, skola om sitt behof af skogsfång göja anmälan

hos bergmästaren, hvilken, efter ompröfning af samma behof, och med

ledning af hvad hushållningsplanen till afvikning för året medgifver

eller af särskild upplysning i ämnet, der sådan af skogstjenstemannen

på förekommen anledning meddelats, genom vederbörligt, skriftligen

affattadt, besked anvisar det virkesbelopp, som, i mån af det uppgifna

behofvets giltighet, nyttjanderätts-innehafvare eger bekomma; att, om

för något fall, till följd af tvingande orsak, oundgängligen skulle erfordras

större eller annan aftorkning, än hushållningsplanen medgifver,

sådan aftorkning i föreskriften ordning då, och för så vidt den utan

att skogen derigenom till egentlig skada anlitas, kan ega runa, samt

skogstjenstemannen, i ämnet hord, detta förhållande vitsorda!, val ma

undantagsvis tillstädjas, men att hvad i slikt hänseende till afvikning

anvisas utöfver gränserna af hvad hushållningsplanen bestämmei ovi - korlmen skall inom nästföljande fem år åter inbesparas; samt att, under

vanliga förhållanden, anmälan om undfående af utsyning skall till bergmästaren

ingiftas före den 15 Juli, äfvensom att bergmästaren böi

inom en månad derefter förberörda besked meddela,

8:o att vederbörande skogstjensteman, till hvilken bergmästarens

nyssnämnda besked bör före slutet af Augusti månad aflemnas, dei efta

skall ej mindre, med ledning äf sagda besked, verkställa behörig utsyning

å skogen, än ock i de fall, der skogen är ställd under skogsstatens

omedelbara förvaltning och vård, hafva att, sedan utsyningslängden bill
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

vit af den eller dem, som fått sig skogsfång tilldeladt, q vitter ad, denna

längd insända till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som på grund af

samma längd förordnar om uppbörd af derför belöpande skogsöresmedel;
9:o

att, der någon del af det för tillåten årsafverkning tillgängliga

skogsfång icke skulle för de i inom. 5:o och 7:o omförmälda behof erfordras,

eller icke, enligt sistnämnda inom., höra till följd af förut medgifvcn

öfverafverkning afsätta^ och icke heller kunna, genom att eljest

besparas, framdeles blifva för det ändamål, hvartill skogen är afsedd, användbar

och lämplig, sådant öfverskott må, tills vidare och intill dess

annorlunda kan varda förordnadt, samt med bibehållen rätt för vederbörande

embetsmyndighet att, i den man omständigheterna dertill föranleda,

om virkesfång å skogen författningsenligt förfoga, få, sedan skogstjenstemannen

om beskaffenheten och beloppet af berörda öfverskott lemnat

bergmästaren upplysning, af den eller de nyttjanderätts-innehafvare,

som för skogen ansvarar eller ansvara, under det nästföljande året disponeras

enligt anordning af bergmästaren och, der nyttjanderätt^, med

ansvaret för skogen, är hos flere, efter den fördelning, som bergmästaren

med afseende å rätten till skogsfång i öfrig! finner skäligt uppgöra;

10:o att mulbete och höslotter å skog af här ifrågavarande slag må,

under iakttagande i öfrig! af hvad i §§ 33 och 34 af förenämnda nådiga

förordning den 29 Juni 1866 är, rörande deri åsyftade skogar, i allmänhet

stadgadt, tillsvidare få af den eller dem, som för skogen ansvarar

eller ansvara, disponeras;

ll:o att i fråga om skog, som af nyttjanderätts-innehafvare förvaltas

och vårdas, vederbörande skogstjensteman årligen skall till Skogstyrelsen

insända uppgift om den afverkning å skogen, som enligt förrättad

utsyning fått ega rum, samt att för skog, som blifvit ställd under skogsstatens

omedelbara förvaltning och vård, bemälde skogstj ensteman likaledes

årligen skall afgifva redovisning i den ordning, som i sådan! hänseende

är eller kan varda stadgad angående under skogsstatens förvaltning

och vård ställd häradsallmänning, äfvensom att så beskaffad redovisning

skall å tid och ort, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

bestämmes och kungöres, under trettio dagar tillhandahållas innehafvare

af nyttjanderätten till skogen;

12:o att, för den händelse innehafvare af hit hänförlig skog skulle

öfverträda den honom eller dem behörigen medgifna rättigheten till skogens

begagnande, vid sådan öfverträdelse skall vara fästad! enahanda ansvar,

som i § 40 af meranämnda nådiga förordning den 29 Juni 1866

angående de i samma § åsyftade skogar är bestämdt; med behörighet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

21

för de i § 42 af samma nådiga förordning omförmälde tjensteman och

betjente att slik öfverträdelse åtala, samt att de olofligen afverkade skogseffekterna

med beslag belägga, för den vidare åtgärd i afseende å dessa

effekter, hvartill lag och författningar föranleda; samt

13:o att klander emot skogstjenstemans åtgörande i fråga om verkställandet

af bergmästares anordnings- eller fördelningsbesked äfvensom

mot redovisning rörande användandet af de utaf förstnämnde tjensteman

för skogsförvaltningen uppburna medel må anmälas hos Skogsstyrelsen

inom den för besvärs anförande i mål, som handläggas af förvaltande

myndigheter och embetsverk, bestämda tid, räknad, i förra afseende från

delfående! af det i verkställighetsärendet meddelade beslut, och i sednare

hänseendet från utgången af den i mom. 11 omförmälda tid, under hvilken

redovisningen skall vederbörande tillhandahållas.

Slutligen och under förutsättning af nådigt bifall till den nu förordade

öfverflyttningen, hvilken tillika med deraf beroende stadgande!!

embetsverken ansett böra vinna tillämpning från och med den 1 Juni

1873, hade embetsverken hemställt, att de hos Kommers-kollegium hittills

förvarade, angående här åsyftade skogar upprättade kartor med tillhörande

beskrifningar måtte få i sammanhang med berörda förändrings

inträdande till Skogsstyrelsen öfverlemnas.

Föredragande Departements-chefen anförde i underdånighet:

»Då det skick, hvari, enligt hvad handlingarne utvisa, en del af

de till bergshandteringens understöd anslagna allmänna skogar sig befinner,

synes utmärka behofvet af en mera än hittills verksam tillsyn öfver

dessa skogars förvaltning hvad den egentliga skogsvården angår och det

ligger i sakens natur, att en sådan tillsyn måste kunna bättre handhafvas

af den både talrikare och för ändamålet mera speciel! utbildade skogsstaten

än af den egentligen för andra ändamål afsedda fåtaliga bergsstaten,

så finner jag, lika med Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen, att

den tillsyn öfver ifrågavarande skogar, som, så länge staten icke afhändt

sig eganderätten dertill, tillkommer densamma att deröfver utöfva, lämpligen

bör, såvidt sjelfva skogsvården angår, öfverflyttas från Bergsöfverstyrelsen

och bergsstaten till Skogsstyrelsen och skogsstaten.

Beträffande de specielare bestämmelser, hvilka i sammanhang med

eu sådan förändring torde höra meddelas till närmare reglerande och begränsande

af berörda tillsyn, anser jag mig kunna i allmänhet instämma

uti hvad embetsverken i afseende härå föreslagit, likväl med några icke

oväsendtliga jemkningar, hvarigenom jag hufvudsakligen velat förekomma

att genom ett från det allmännas sida för långt sträck! ingripande i förvaltningens

detaljer, hågen och intresse! hos de särskilda skogsinnehaf
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 24.

varne att äfven å sin sida bemöda sig om befrämjande af en rationelare

skogsvård skulle förlamas.

I sådant afseende bär jag först och främst fästat mig vid den af

embetsverken föreslagna bestämmelsen att »hushållningsplan, der den

icke redan finnes upprättad och af vederbörande pröfvas nöjaktig, skall

uppgöras efter förordnande af Skogsstyrelsen.». Denna bestämmelse, jernförd

med § 3 i 1869 års Instruktion för Skogsstyrelsen och skogsstaten

skulle i tillämpningen leda derhän att för alla de bergverksskogar, der

icke åtminstone vid tidpunkten för förändringens trädande i verket hushållningsplaner

redan finnas upprättade, sådana planer icke skulle kunna

uppgöras genom andra än af Skogsstyrelsen dertill förordnade tjensteman

vid skogsstaten eller skogsläroverken. Men då vid icke få bland ifrågavarande

skogar, enligt hvad handlingar^ utvisa, dels finnas anställde för

hushållningsplaners uppgörande fullt kompetente enskilde skogsförvaltare,

åt hvilka skogsinnehafvarne måhända helst skulle vilja uppdraga detta

arbete, dels dylika planer redan nu äro under uppgörande, hvilka, derest

de icke kunna blifva färdiga till nämnda tidpunkt, icke skulle, om den

föreslagna bestämmelsen får bestå, komma till något gagn, så synes mig

donna bestämmelse billigtvis böra modifieras derhän, att vederbörande

skogsinnehafvare lemnas någon tids rådrum att sjelfve ombesörja hushållsningsplans

uppgörande och att först, om de häraf ej begagna sig,

rättighet och skyldighet skulle för Skogsstyrelsen inträda att till sådan

plans uppgörande förordna någon tjensteman vid skogsstaten eller skogsläroverken.

Jag föreslår alltså, att detta åliggande måtte tillkomma

Skogsstyrelsen i alla de fall, der icke en genom skogsinnehafvarnes egen

försorg uppgjord hushållningsplan ingifves till fastställelse af styrelsen

före utgången af år 1874.

Vidare skulle, enligt embetsverkens förslag, vilkoret för bergverksskogars

vårdande och förvaltande af innehafvande sjelfva vara, »att dervid

fullgöra hvad i hushållningsplanen eller genom särskilda föreskrifter

är eller varder i dit hänförliga delar stadgadt». Då icke tillika

angifves af hvem dessa särskilda föreskrifter behörigen kunna meddelas,

så skulle en eller annan jägmästare af berörda stadgande kunna föranledas

till den föreställningen, att lian egde inblanda sig i skogsförvaltningen

genom meddelande af särskilda föreskrifter med den påföljd att,

om de åsidosattes, skogen kom me att falla under hans egen förvaltning, .

hvithet åter skulle innebära nära nog ett upphäfvande af den skogsinnehafvarne

lemnade tillåtelsen att sjelfva förvalta och vårda skogen

och således icke gerna kan antagas vara embetsverkens mening. Jag

hemställer derföre, att, till förebyggande af en sådan missuppfattning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 24.

33

det vilkor, hvarunder skogsinnehafvarne må ega att sjelfva vårda och

förvalta skogen, måtte i stället angifvas vara att de i öfverensstämmelse

med den förordning Eders Kongl. Maj:t lärer finna godt att i förevarande

ärende utfärda ställa sig till efterrättelse den fastställda hushållningsplanen

med de tillägg och ändringar deri, som af Skogsstyrelsen

framdeles kunna varda föreskrifna.

En annan bland de af embetsvfcrken föreslagna bestämmelser, som

i afseende å de bergverksskogar, hvilka vårdas och förvaltas af innehafvarne

sjelfva, kan anses innebära ett mindre lämpligt intrång i denna

förvaltning, är föreskriften, att äfven å dylika skogar ingen afvikning

må ega rum utan efter föregången utsyning af skogstjensteman. Denna

bestämmelse kan icke sägas vara för konseqvensens skull påkallad af

de föreskrifter, som gälla i fråga om afverkning å andra allmänna skogar,

ty den afverkning, som eger ruin å bergverksskogarne, sker endast

i högst få undantagsfall för afsalu och är derföre i allmänhet snarare

att hänföra till husbehofsafverkning, hvilken å alla allmänna skogar,

som ej af skogsstatstjenstemän förvaltas, får ske utan föregången, af

dem verkställd utsyning. Och då berörda bestämmelse derjemte icke

kan anses oundgängligen nödig för att sätta vederbörande skogstjensteman

i tillfälle att egna erforderlig tillsyn åt det sätt, hvarpå skogen

förvaltas, men för skogsinnehafvarne otvifvelaktigt ofta skulle medföra

omgång och obehag, så tillstyrker jag, att denna bestämmelse må uteslutas.

Hvad åter angår de bergverksskogar, som förvaltas af skogsstatstjenstemän,

så tillhör anställande af utsyning de åligganden, hvartill

de i afseende å alla af dem förvaltade allmänna skogar äro genom

gällande instruktion förpligtande och behöfver derför icke för nu ifrågavarande

skogar särskildt stadgas.

Embetsverkens förslag, att för beredande af medel till löpande

utgifter för bevakning och skötsel af de skogar, som af skogsstatstjenstemän

förvaltas, en särskild stubböresafgift för allt derifrån erhållet

virke skulle påbjudas, kan jag icke för min del biträda, utan anser jag

frågan om sättet för anskaffande af nödiga tillgångar för skogsförvaltningens

bekostande vara ett ämne, som bäst öfverlemnas åt vederbörande

skogsinuehafvares eget bestämmande. Detta synes så mycket

lämpligare som, med endast ett eller annat undantag, hvar och en bland

ifrågavarande skogar i sin helhet disponeras af en enda bruksegare eller

af ett enda grufvelag. I det sednare fallet, som är det ojemförligen

vanligaste, bestridas för närvarande kostnaderna för skogsvården, såsom

en del af grufveförvaltningen, från grufvekassan, hvartill bolagsmännen

bidraga med sammanskott efter hvars och ens andel i bolaget. Att nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

M

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

rubba en så enkel och beqväm anordning för att i stället införa den

föreslagna stubböresafgiften, hvars särskilda uttaxerande icke allenast

skulle, der den borde erläggas af ett bolag, som både att betala hela

förvaltningskostnaden, medföra ett fullkomligt gagnlöst besvär, utan äfven

komme att för den dertill erforderliga virkesuppmätningen föranleda

eljest icke behöfliga kostnader, torde ej kunna vara lämpligt. Dertill

kommer att flera bland ifrågavarande skogar innehafvas af bruksegare

eller grufvelag med skyldighet att deraf lemna nödigt skogsfång till

hemman och lägenheter, belägna på eller invid skogar. För alla dessa

hemman och lägenheter, hvilka hittills icke deltagit i kostnaden för skogsförvaltningen,

skulle den föreslagna stubböresafgiften blifva en alldeles

ny börda, som val komme bruks- eller grufegarne tillgodo, men hvarå

de icke gjort anspråk. På dessa skal anser jag det föreslagna stadgandet

om stubböresafgiften höra utbytas emot en enkel föreskrift, att nödiga medel

till bestridande af alla utgifter för skogens förvaltning skola af vederbörande

nyttjanderätts-innehafvare, på sätt de sjelfva ega att för sig bestämma,

anskaffas och i man af behof jägmästaren tillhandahållas. Sker

ej detta, så torde det höra ankomma på Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att, efter anmälan om förhållandet af jägmästaren, förordna om

försäljning af skogens afkastning för året till så stor del, som erfordras

till de ifrågavarande utgifternas betäckande, hvarjemte det synes kunna

vara lämpligt om bemälda embetsmyndighet tillika erhölle rätt att, då

verkligt behof deraf förefunnes, utanordna nödiga förskott från landtränteri.

Beträffande de fall, då tvingande omständigheter någon gång kunna

påkalla en större eller annan afvikning än hushållsplanen medgifver,

hafva embetsverken föreslagit, att sådan öfverafverkning må tillstädjas

endast »såvidt den kan ega rum utan att skogen derigenom till egentlig

skada anlitas och skogstjenstemannen, i ämnet hord, detta förhållande

vitsordar.» Dessa bestämmelser finner jag mig icke heller kunna i underdånighet

förorda. Om ett grufmaskineri går illa sender eller ett svårare

grufveras inträffar, så kunna omständigheterna vara sådana, att

många menniskors bergning och kanske lif bero af att skadan ofördröjligen

afhjelpes. Kan detta ej ske utan särskilda hardt anlitande af grufveskogen,

så måste ett sådant anlitande naturligtvis ega ruin, utan afseende

på om skogen derigenom »egentligen skadas» eller icke, hvarföre

ock ett vitsord härom af jägmästaren är utan all betydelse. Pröfningen

i dylika fall har endast att afse hvad behofvet verkligen kräfver och

måste derföre tillhöra bergmästaren, men, då hans vistelseort kan vara

långt aflägsen, får icke heller ett föregående samtycke af honom fordras

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

25

såsom ett oeftergifligt vilkor för afverkningcn, hvarom han dock i alla

händelser bör ofördröjligen underrättas. Jag har derföre i sådan syftning

förändrat hvad embetsverk eu i förevarande hänseende föreslagit.

I fråga om öfverskottsvirke, d. v. s. virke, som hvarken behöfves

för det ändamål, hvartill skogen är anslagen, eller kan utan skada besparas,

hafva embetsverken föreslagit, att sådant virke tills vidare må få

disponeras af de nyttjanderätts-innehafvare, som för skogen ansvara. Härigenom

skulle det emellertid lemnas de enskilda nyttjanderätts-innehafvarne

Öppet att använda berörda virke för sina enskilda behof och således

för ett ändamål, som icke står i något sammanhang med det, hvarför

skogen blifvit upplåten. En sådan enskild förmån af en egendom,

som tillhör staten, torde dock så mycket mindre höra medgifvas, som af

de medel, hvilka genom försäljning af öfverskottsvirke skulle vinnas,

lämpligen kali beredas eu besparad tillgång att användas till sådana större

arbeten för skogens förbättrande, hvilka icke kunna anses tillhöra den

ordinarie skogsvården och derföre mången gång icke skulle komma till

stånd utan den lättnad, som tillvaron af eu dylik, derför afsedd besparing

erbjöde. För att emellertid gorå nyttjanderätts-innehafvarne äfven

enskild!, intresserade i att skogen omsorgsfullt skötes genom utsigten till

att äfven de ordinarie förvaltningskostnaderna må komma att bestridas

af skogens afkastning, om densamma, sedan det egentliga grefve- eller

bruksbehofvet blifvit fyldt, dertill lemnar tillgång, har jag dock icke

ansett det höra stadgas, att de medel, som genom försäljning af öfverskottsvirke

inflyta, endast må användas till större skogsarbeten afofvannämnda

utomordentliga beskaffenhet, utan lemna! vederbörande Öppet

att dermed bestrida äfven andra kostnader för skogsförvaltningen. Utom

eu allmän tillsyn af bergmästaren torde någon kontroll häröfver icke

lämpligen höra föreskrifvas; jag föreställer mig dock, att i allmänhet

denna tillsyn skall för ändamålet vara tillräcklig.

Slutligen hafva embetsverken för de fall, då skogsinnehafvare skulle

öfverträda den honom eller dem behörigen medgifna rättigheten till skogens

begagnande, föreslagit, att, vid sådan öfverträdelse, ansvar såsom

för åverkan skall vara fästadt. Detta förslag har hos mig föranled! åtskilliga

betänkligheter, synnerligen med afseende derpå att, sedan den

ovilkorliga föreskriften om att ingen utverkning må ske utan föregången

utsyning af jägmästare blifvit utesluten, det är förenad! med stor svårighet

att för hvarje fall med erforderlig noggrannhet bestämma när en

sådan öfverträdelse skall anses hafva egt rum. Då för öfrig! i afseende

å skogar, som af nyttjanderätts-innehafvarne sjelfva förvaltas, der dylika

öfverträdelse!- val egentligen kunna förmodas förekomma, en sådan öfverBih.

till Rissel. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 11 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

trädelse, om den är af ostridig beskaffenhet, alltid skulle medföra äfventyr

af förvaltningsrättens förlust, tror jag det föreslagna ansvarsstadgandet

kunna utan våda utelemna^ åtminstone tilldess någon erfarenhet

visat, att detsamma verkligen behöfves, och hemtar jag ett ytterligare

stöd för denna åsigt från den omständigheten, att något motsvarande

stadgande ej linnés meddeladt i afseende på härads-allmänningarne, med

hvilka nu ifrågavarande skogar äro i flera hänseenden jemförliga.

Utom de af mig nu omförmälda väsendtligare ändringar i embetsverkens

förslag, har jag deruti endast vidtagit några mindre betydande

jemkningar, hvilka icke torde behöfva att särskilda motiveras.

I händelse således Eders Kongl. Maj:t skulle finna skål att gilla

förslaget om öfverflyttning till Skogsstyrelsen af den nu Bergsöfverstyrelsen

tillkommande befattning med statens till bergshandteringens understöd

anslagna skogar, såvidt donna befattning angår sjelfva skogsvården,

anser jag för min del följande bestämmelser böra i sammanhang

dermed till efterrättelse meddelas, nemligen:

att omförmälda skogar skola, under Skogsstyrelsens öfverinseende,

behandlas enligt vetenskapliga regler, lämpade för hvarje särskild skog

efter ortsförhållandena och ändamålet med skogens upplåtande:

att i sådant afseende af bemälda styrelse fastställda hushållningsplaner,

grundade å en noggrann afmätning af skogen och innefattande,

bland annat, upplysning om tillgången å bjelkar och storverksträd samt

om hvad af sådant virke årligen kan afverkas, höra för alla skogar af

ifrågavarande slag vara att tillgå och vid skogens förvaltning lända till

efterrättelse;

att der så beskaffade hushållningsplan icke redan finnes upprättad,

som antingen är eller varder af Skogsstyrelsen fastställd, sådan plan skall

ofördröjligen, på föranstaltande och bekostnad af dem hvilka skogen under

nyttjanderätt innehafva, uppgöras och till Skogsstyrelsen för fastställelse

ingifvas;

att, der hushållningsplan icke inom utgången af år 1874 blifvit

till Skogsstyrelsen för fastställelse ingifven, bemälda styrelse eger förordna

någon ordinarie eller extra tjensteman vid skogsstaten eller skogsläroverken

att på vederbörande nyttjanderätts-innehafvares bekostnad planen

uppgöra;

att ett exemplar af hvarje fastställd hushållningsplan eller en sammanfattning

deraf, som med erforderlig fullständighet utvisar det virkesbelopp,

hvilket å skogen årligen kan afverkas, skall genom Skogsstyrelsens

försorg vederbörande bergmästare tillställas;

att förvaltningen och vården af skog, tillhörande ifrågavarande

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o M.

27

slag skall, der nyttjanderätts-innehafvarne sådant hos styrelsen begära,

öfver t agas af jägmästaren i revleret, hvilken då har att i afseende derå

iakttaga hvad enligt gällande instruktion honom i afseende å andra under

hans förvaltning ställda allmänna skogar åligger;

att der åter nyttjanderätts-innehafvarne fortfarande vilja sjelfva bibehålla

förvaltningen och vården af de skogar, som af dem innehafvas, de

må dertill vara oförhindrade med vilkor, att de i öfverensstämmelse med

de bestämmelser, som nu af mig i underdånighet föreslås, ställa sig till

efterrättelse den för skogen fastställda hushållningsplanen med de tillägg

och ändringar, som Skogsstyrelsen framdeles kan finna nödigt deri föreskrifva

;

att jägmästaren i revieret skall häröfver hålla uppsigt och, om

lian finner något eftersättas eller öfverträdas, derom göra anmälan hos

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, hvilken, i händelse anmärkt

försummelse icke inom förelagd tid rättas eller nyttjanderättsinnehafvarne

öfverskridit den dem enligt nyssnämnda bestämmelser tillkommande

rätt till skogens begagnande, eger förordna, det förvaltningen

och vården af skogen skall åt jägmästaren öfverlemnas, om

hvilket förordnande Skogsstyrelsen bör ofördröjligen underrättas;

att, der skogen af jägmästaren vårdas och förvaltas, den honom

derför tillkommande ersättning må bestämmas genom öfverenskommelse

mellan honom och vederbörande nyttjanderätts-innehafvare, men, i händelse

sådant aftal ej kan träffas, utgår efter den för skogsförrättningar

gällande arfvodestaxa;

att, ehvad förvaltningen och vården be sörjes af jägmästaren eller

af nyttjanderätts-innehafvarne, de sednare skola ansvara för gäldande af

alla derför belöpande kostnader med rätt att sjelfva för sig bestämma

om sättet för tillvägabringande af de medel, som dertill behöfva anskaffas

;

att, då skogen står under förvaltning och vård af jägmästaren,

denne har att, sedan Skogsstyrelsens beslut i anledning af det skogsarbctsförslag,

han enligt § 41 af gällande instruktion skall för hvarje

år afgifva, kommit honom tillhanda, meddela nyttjanderätts-innehafvarne

underrättelse om de utgifter, som till berörda besluts utförande erfordras,

hvarefter nyttjanderätts-innehafvarne åligger foga anstalt derom,

att nödiga medel till dessa utgifters bestridande varda i mån af behof

för honom att tillgå;

att, i händelse detta ej sker eller nyttjanderätts-innehafvarne uraktlåta

att till andra utgifter för skogens förvaltning och vård medel

anvisa, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, uppå jägmästarens an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

28

mälan och sedan nyttjand erätts-innehafvarne blifvit hörda, eger dels förordna

att, utan afseende å innehafvarnes nyttjanderätt, erforderlig del

af skogens afkastning skall till omförmäla utgifters betäckande försäljas,

dels ock, der någon gång så skulle oundgängligen tarfvas, från

ränteriet af under hand varande medel utanordna förskott, som af de

inflytande försäljningsmedlen i främsta rummet godtgöres;

att, hvad angår den årliga afverkningen å skogen, de, som densamma

med nyttjanderätt innehafva, äfvensom alla öfriga som kunna

vara till skogsfång^ derå berättigade, skola årligen före den 15 Juli

hos bergmästaren anmäla sitt virkesbehof, hvaruppå bergmästaren har

att efter pröfning af de uppgillra behofven och med hänsyn till den afverkningstillgång,

som enligt hushållningsplanen och särskilda af jägmästaren

möjligen meddelade upplysningar för året förefinnes, genom

skriftligt besked, som bör inom utgången af Augusti månad tillställas

jägmästaren, der skogsförvaltningen af honom ombesörja, men eljest

vederbörande nyttjanderätts-innehafvare, bestämma det slag och belopp

af virke, som för hvarje af bergmästaren godkändt behof får afverka^

hvarvid iakttages, att nyssnämnda af verk n i ngsti 1 Igång icke må utan särdeles

tvingande skål öfverskridas och att, då sådant öfverskridande skott,

ett deremot svarande belopp bör å de nästföljande årens afvikning

inbesparas;

att, der i följd af olycksfall eller annan dylik orsak oundgängligen

erfordras, att afvikning sker i annan ordning än nu är sagdt, och omständigheterna

icke medgifva att bergmästarens samtycke dertill inhemta,

den nödiga afverkningen då må derförutan ega ruin, dock att bergmästaren

derom ofördröjligen underrättas;

att hvarje betydligare öfverafverkning eller annan tilldragelse, som

kan föranleda till rubbning i hushållningsplanen, skall af jägmästaren

hos Skogsstyrelsen anmälas;

att, der, sedan de af bergmästaren godkända virkesbehofven föråret

blifvit fyllda, ännu skulle återstå någon afverkningstillgång, som

ej kan utan skada besparas, sådant förhållande bör af jägmästaren anmälas

hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som efter bergmästarens

hörande eger meddela tillåtelse till det öfverflödiga virkets försäljande;
att

de behållna medel, som genom sådana försäljningar uppkomma,

tills vidare må af vederbörande nyttjanderätts-innehafvare under bergmästarens

tillsyn förvaltas och användas till mera betydande arbeten

för skogens förbättrande, så länge sådana af omständigheterna påkallas,

samt derefter till andra utgifter för skogens vård och förvaltning;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2d.

29

att mulbete och höslotter å skog af ifrågavarande slag må, under

iakttagande af hvad i §§ 33 och 34 af Kongl. förordningen den 29

Juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket

är för der åsyftade skogar i allmänhet stadgadt, tills vidare få af vederbörande

nyttjanderätts-innehafvare disponeras;

att, der skogen förvaltas af nyttjanderätts-innehafvarne sjelfva,

dem åligger att årligen såväl till jägmästaren som till Skogsstyrelsen

aflemna förteckning öfver de skogseffekter, som under året blifvit från

skogen uttagna;

att, i fråga åter om skog, som af jägmästaren förvaltas, honom

åligger att såväl för de medel, han till utgifter för skogen haft om

händer, som för utlemnade skogseffekter årligen afgifva redovisning i

den ordning, som i afseende på härads-allmänningar, hvilka af skogsstaten

förvaltas, är eller varder föreskrifven;

att denna redovisning skall å tid och ort, som af Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande bestämmes och kungöres, hållas vederbörande

nyttjanderätts-innehafvare under trettio dagar för granskning tillhanda

och efter donna tids förlopp af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

insändas till Skogsstyrelsen, hvilken har att dermed förfara på sätt som

i afseende på dylika redovisningar för härads-allmänningar är eller varder

föreskrifvet;

att klander emot denna redovisning eller emot jägmästarens åtgöranden

i öfrigt må hos Skogsstyrelsen anhängiggöra^ inom den för

anförande af besvär i administrativa mål i allmänhet stadgade tid, räknad,

hvad klander emot redovisningen angår, från utgången af nyssnämnda

trettio dagar, samt slutligen

att Kommers-kollegium skall samtidigt med upphörande af dess

befattning i afseende på ifrågavarande skogars vård till Skogsstyrelsen

öfverlemna de hos Kollegium förvarade kartor och beskickningar rörande

samma skogar.

Då emellertid ifrågavarande skogar äro att hänföra till de kronans

egendomar, om hvilka det i 77 § Regeringsformen stadgas, att de

skola förvaltas efter de grunder Riksdagen derom föreskrifver, och det

af mig nu afgifna förslag till bestämmelser för dessa skogar i en eller

annan del rörer sjelfva grunderna för deras förvaltning, så lärer detta

förslag icke böra af Eders Kongl. Maj:t slutligen fastställas, innan förut

Riksdagens bifall till berörda delar deraf blifvit inhemtadt. De delar

af förslaget, i hvilka en sådan medverkan af Riksdagen kan anses erforderlig,

synas egentligen vara dels föreskriften att ifrågavarande skogar

skola förvaltas efter rationela hushållningsplaner, som fastställas af

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.

Skogsstyrelsen, och dels bestämmelsen att förvaltningen deraf i vissa

fall skall utöfvas, icke af nyttjanderätts-innehafvarne, utan af vederbörande

skogsstatspersonal. Jag hemställer derföre i underdånighet, att,

derest Eders Kongl. Maj:t finner de af mig i afseende å ifrågavarande

skogars vård och förvaltning föreslagna bestämmelser kunna till sina

hufvudgrunder godkännas, Eders Kongl. Maj:t täcktes, med tillkännagifvande

deraf, äska Riksdagens bifall till meddelande af de stadganden,

att ifrågavarande skogar, hvilka fortfarande komma att oförryckt

bibehållas för de ändamål, hvartill de blifvit anslagna, skola under öfverinseende

af Skogsstyrelsen förvaltas efter hushållningsplaner, grundade

på ''•vetenskapliga regler och fastställda af bemälda styrelse, samt

att sjelfva förvaltningen i de fall, då nyttjanderätts-innehafvarne

antingen sådant sjelfve begära eller ock icke rätta sig efter den

fastställda hushållningsplanen jemte öfriga föreskrifter, som Eders Kongl.

Maj:t eller Skogsstyrelsen i afseende på skogens begagnande meddelar,

skall, i sistnämnda fall, efter pröfning och beslut af länsstyrelsen, öfvertagas

af statens skogstjenstemän.

Uppå Stat,s-Rådets tillstyrkande, behagade Hans Näjd

Konungen, med gillande af hufvudgrunderna i det af

föredragande Departements-chefen här ofvan afgifna

förslag till bestämmelser,’ rörande statens ifrågavarande

skogar, förordna, att nådig proposition i ämnet

skulle till nästa Riksdag aflåtas, i öfverensstämmelse

med hvad föredragande Departements-chefen i sådant

afseende hemställt.

Ex protocollo

Mildhog Lundgren.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

31

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den

30 Januari 1873.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

samt Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Weidenhielm och

Friherre Alströmer.

DepartementiS-chefen uppläste härefter till justering följande, i

öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,

fattade beslut, uppsätta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga propositioner

till Riksdagen, nemligen:

2:o enligt beslut den 13 December 1872.

e) om meddelande af vissa bestämmelser rörande förvaltningen af

statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar;

Hans Näjd Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga

tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

finnas detta protokoll bilagda, och befallde, att, i öfverensstämmelse

dermed, nådiga propositioner skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Mildhog Lundgren.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.