Om meddelande af vissa bestämmelser rörande förvaltningen af Statens till bergshandtering ens understöd anslagna skogar
1873-02-22 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1873:24, Om meddelande af vissa bestämmelser rörande förvaltningen af Statens till bergshandtering ens understöd anslagna skogar
Dokumentets text
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 24.
1
IV:o S4.
Ank. till Riksd. Kansli den 22 Febr. 1873, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om meddelande
af vissa bestämmelser rörande förvaltningen af Statens
till bergshandtering ens understöd anslagna skogar; Gifven
Stockholms Slott den 30 Januari 1873.
Sedan, uti en till Kommers-kollegium den 1 November 1865 ingifven
skrift, Bruksegaren EL. Betro, med förmälan att en genom Bergskollegii
resolution den 21 April 1706 till understöd för bergshandteringen
upplåten allmänningsskog om 10,938 tunland i Thorsåkers och
Ofvansjö socknar af Gefleborgs Län för närvarande sköttes så, att, om
samma behandling af skogen äfven hädanefter Unge fortfara, densamma
Lomme att förstöras, anhållit att omförmälda skog måtte genom Kollega
försorg varda ställd under vård af Skogsstyrelsen och skogsstaten samt
ej mindre bergmästaren i 3:dje bergmästaredistriktet än äfven Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet, vederbörande hemmansegare och
åbor samt Skogsstyrelsen afgifvit yttranden öfver berörda ansökning,
har bemälda Kollegium i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t den 20
Mars 1868 anfört, bland annat, att af hvad i detta ärende förekommit
och särskilt af hvad i vederbörande jägmästares redogörelse beträffande
allmänningens nuvarande beskaffenhet och behandling funnes anfördt,
Kollegium ansåge framgå, att skötseln och sättet för användandet
af berörda skog icke vore sådana, att de erbjöde behöriga garantier
för skogens bestånd och än mindre medgåfve afkastningens uppbringande
till hvad densamma under tillämpning af tidsenlig skogskultur
Bih. till Riksd. Prot. 1873. 1 Samt. L Åfd. 11 Käft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
skulle och borde med tryggande af nämnda bestånd kunna blifva. I
betraktande häraf, och enär numera ej heller billigtvis syntes kunna
fordras, att en tjensteman med de åligganden, som en bergmästare, hvilken
jemväl saknade underordnade, i skogsskötsel kunniga, på stat anställda
biträden, skulle vara i tillfälle att utöfva den kontroll i förevarande
hänseende, som för skogens ändamålsenliga handhafvande vore
af nöden, har vidare Kollegium, — som i Skogsstyrelsens förordande
af den åtgärd, som sökanden begärt, funne ökadt stöd för lämpligheten
och behöfligheten af en sådan åtgärd, — lika med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
yttrat den åsigten, att allmänningens ställande under
vederbörande skogstjenstemäns tillsyn och vård icke kunde annat än
såväl i Kronans intresse främja en förbättrad hushållning å ifrågavarande
skog, som ock lända nyttjanderätts-innehafvarne till framtida fördel,
hvarföre ock Kollegium, som af anförda skål funne sig höra ärendet
Kongl. Maj:ts pröfning underställa, dervid i underdånighet föreslagit,
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder förklara, att berörda allmänning
skulle, med bibehållande för dem, åt hvilka skogen blifvit till nyttjande
upplåten, af rätt till det i utfärdade resolutioner i sådant hänseende
bestämda skogsfång, hädanefter ställas under Skogsstyrelsens öfverinseende
samt vederbörande skogs- och jägeristat tillsyn och vård, för att,
med tillämpning af den hushållningsplan, som, med fästadt afseende å
bemälde hemmans- eller lägenhetsinnehafvares berättigade behof härutinnan,
kunde vara i behörig ordning uppgjord och fastställd, på ett
ändamålsenligt sätt handhafva^ och skötas.
Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af hvad sålunda rörande omförmälda
allmänningsskog förekommit, anbefallt Kommers-kollegium
och Skogsstyrelsen att inkomma med gemensamt utlåtande, i hvad mån
den Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten nu tillkommande befattning
äfven med andra allmänna skogar lämpligen må böra på Skogsstyrelsen
och skogsstaten öfverflyttas, så hafva Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen
uti underdånig skrifvelse den 19 Mars 1872 afgifvit utlåtande
i ämnet och dervid, bland annat, anmält, hurusom, för åstadkommande
af erforderlig utredning af de till ärendet hörande förhållanden, dels
yttranden infordrats från samtlige bergstjenstemännen i orterna, ej mindre
i fråga om hvilka till bergverk och bruk anslagna skogar vore, såsom
icke behandlade i den ordning Kongl. kungörelsen den 4 Februari
1811 föreskrefve, att anses såsom föremål för den nu åsyftade åtgärden,
än äfven rörande lämpligheten af denna åtgärd, dels nyttjanderättsinnehafvarne
af dessa skogar lemnats tillfälle att sig i ämnet utlåta,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
3
dels ock påkallade undersökningar blifvit i de hos Kommers-kollegium
förvarade, ärendet angående handlingar verkställda.
Efter redogörelse för hvad härvid förekommit, deraf bland annat
visade sig, att de till bergsbrukets understöd anslagna skogar, Indika
icke undergått den behandling, som i nyssnämnda Kongl. kungörelse
den 4 Februari 1811 funnes föreskrifven, vore till antalet 37 med en
areal af tillsammans 63,232 tunland 29 h kappland, eller 354,104,43
qvadratref, deraf 45,394 tunland 51 kappland eller 254,207,4 qvadratref
utgjordes af skog, skogsmark eller skogbärande mark, hafva i sjelfva
hufvudfrågan de båda embetsverken, med erinran att Bergsöfverstyrelsens
nuvarande befattning i afseende på de till understöd för bergsbruket
anslagna och bibehållna skogar vore af tvåfaldig art och innefattade
å ena sidan utöfvandet genom bergstjenstemännen af tillsyn å
skogens vård samt å andra sidan dels, i vissa fall, verkställandet, likaledes
genom bergstjenstemännen, af skogsfångets fördelning emellan de
dertill berättigade, dels ock åliggandet att, der grufvor, till hvilkas betjening
skogar blifvit anslagna, utginge eller lemnades öde, förordna om
sådana skogars upplåtande till andra i orten varande grufvor, hvilka
deraf kunde vara i behof in. in., vidare anfört, att hvad först vidkomma
tillsynen öfver skogarnes skötsel och vård funne, i öfverensstämmelse
med hvad Kommers-kollegium i fråga om Ofvansjö och Thorsåkers allmänning
hemställt, embetsverken sig äfven i afseende å öfriga ifrågavarande
allmänningar böra tillstyrka, att Bergsöfverstyrelsens nuvarande
befattning dermed blefve i denna del Överflyttad på Skogsstyrelsen och
skogsstaten, hvarjemte embetsverken afgifvit förslag till de närmare
föreskrifter, som bonde i sammanhang med en sådan förändring meddelas.
Hvad åter anginge Bergsöfverstyrelsens befattning i öfrig! med
de rörande omförmälda skogar förekommande frågor af administrativ
beskaffenhet, så och då dessa frågor, såsom stående i omedelbart samband
med förvaltningsbestyren beträffande sjelfva bergshandtering^! och
deraf beroende förhållanden, syntes lämpligast kunna hädanefter som
hittills behandlas af Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten, ansågo embetsverken
någon egentlig förändring i derom gällande stadgande!! nu icke
böra ega rum.
Detta ärende har derefter, på sätt härvid bilagda utdrag af det i
Statsrådet den 13 nästlidna December förda protokoll öfver finansärenden
närmare utvisar, blifvit nämnda dag inför Kongl. Maj:t anmäldt;
Och då det skick, hvari, enligt hvad handlingarne utvisa, en del af de
till bergshandteringens understöd anslagna allmänna skogar sig befinna,
synes utmärka behofvet af en mera än hittills verksam tillsyn öfver
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
dessa skogars förvaltning hvad den egentliga skogsvården angår, och
det ligger i sakens natur, att en sådan tillsyn måste kunna bättre handhafvas
af den både talrikare och för ändamålet mera specielt utbildade
skogsstaten, än af den egentligen för andra bestyr afsmida, fåtaliga bergsstater,
har Kongl. Maj:t, lika med Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen,
funnit den tillsyn öfver ifrågavarande skogar, som, så länge staten
icke afhändt sig eganderätten dertill, tillkommer densamma att deröfver
utöfva, lämpligen böra, så vidt sjelfva skogsvården angår, öfverflyttas
från Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten till Skogsstyrelsen och skogsstaten;
men som dessa skogar äro att hänföra till de Kronans egendomar,
om hvilka det i 77 § Regeringsformen stadgas, att de skola förvaltas
efter de grunder Riksdagen derom föreskrifver, och de bestämmelser
till närmare reglerande och begränsande af ofvanberörda tillsyn,
som vid ärendets föredragning blifvit, enligt hvad omförmälda protokollsutdrag
innehåller, föreslagna att i sammanhang med öfverflyttningens
verkställande meddelas och hvilka till sina hufvudgrunder af Kongl.
Maj:t gillas, i en eller annan del röra sjelfva grunderna för skogarnes
förvaltning, har Kongl. Maj:t ansett någon slutlig fastställelse deraf icke
höra ega ruin, innan förut Riksdagens bifall till berörde delar deraf
blifvit inhemtadt; viljande Kong]. Maj:t fördenskull nu, under åberopande
af den närmare utredning af målet, som i det bilagda protokollsutdraget
förekommer, åska Riksdagens medgifvande det stadgas måtte:
att ifrågavarande skogar, hvilka fortfarande komma att oförryckt
bibehållas för de ändamål, hvartill de blifvit anslagna, skola under öfverinseende
af Skogsstyrelsen förvaltas efter hushållningsplaner, grundade
på vetenskapliga regler och fastställda af bemälda styrelse;
samt att sjelfva förvaltningen i de fall, då nyttjanderätts-innehafvarne
antingen sådant sjelfva begära eller ock icke rätta sig efter den
fastställda hushållningsplanen jemte öfriga föreskrifter, som Kongl. Maj:t
eller Skogsstyrelsen i afseende på skogens begagnande meddelar, skall,
i sistnämnda fall efter pröfning och beslut af vederbörande länsstyrelse,
öfvertagas af statens skogstjenstemän.
Handlingarne i detta mål skola Riksdagens vederbörande Utskott
tillhandahållas; Och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all Kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
C. Fr. Woern.
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
5
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13 December
1872.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Grefve von Plåten,
Statsråden: Bredberg,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström,
Friherre Alströmer,
W eidenliielm.
Departements-chefen, Statsrådet Waern föredrog i underdånighet:
Dels handlingarne i målet angående nedannämnda, af Bruksegaren
H. Betro hos Kommers-kollegium gjorda ansökning, att en till understöd
för bergsbruket upplåten allmänningsskog i Thorsåkers och Ofvansjö
socknar af Gefleborgs län måtte ställas under Skogsstyrelsens vård,
dels ock handlingarne till den, i sammanhang med behandlingen af
detta ärende, uppkomna fråga, i hvad mån den Bergsöfverstyrelsen och
bergsstaten nu tillkommande befattning äfven med andra allmänna
skogar lämpligen må böra på Skogsstyrelsen och skogsstaten öfverflyttas.
Af dessa handlingar inhemtades, bland annat, följande:
Uti en till Kommers-kollegium den 1 November 1865 ingifven
skrift, hade Bruksegaren H. Betro, under anförande att inom ofvannämnde
socknar funnes en Kronan tillhörig allmänningsskog, som genom
Bergs-kollegii resolution den 21 April 1706 blifvit anslagen till understöd
för skoglösa hemman i dessa socknar, med tillstånd för bergmästaren
att meddela utsyning ej mindre till kolning för hytte- och bergsbruk
än till byggnadsvirke och gårdfång åt dylika hemman, samt att
nämnde skog, å hvilken Hofors och Hammarby bruksegare, såsom innehafvare
af åtskilliga bland berörda hemman, egde rätt till andel i skogsfång,
enligt en vid ansökningsskriften fogad, af Jägmästaren i Gefleborgs
län F. W. Berg den 1 November 1862 affattad beskrifning med tillhörande
förslag till hushållningsplan, skulle, derest samma behandling af
skogen hädanefter som hittills finge fortgå, förstöras — å bemälde bruksegares
vägnar, anhållit att, genom Kommers-kollegii åtgärd, ifrågavarande
allmänningsskog, som innefattade en areal af icke mindre än
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
10,938 tunland, deraf 9,270 tunland till skogsbörd tjenlig mark, måtte
varda ställd under vård af Skogsstyrelsen och tillsyn af jägeristatens
tjensteman i länet, hvarigenom icke kunde uppstå något hinder mot
användandet af den afkastning skogen rätteligen borde lemna och som
otvifvelaktigt genom tillämpning af deri föreslagna hushållningsplanen
kunde i framtiden betydligt förökas för det ändamål, hvartill allmänningen
blifvit anslagen.
Efter det ej mindre bergmästaren i tredje bergmästaredistriktet,
än äfven Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, vederbörande hemmansegare
och åbor samt Skogsstyrelsen afgifvit yttranden öfver förenämnda
ansökning, hade Kommers-kollegium, uti underdånig skrifvelse
den 20 Mars 1868, förmält, bland annat, att, af hvad i detta ärende
förekommit och särskilt af hvad i Jägmästaren Bergs ansökningen bifogade
redogörelse beträffande allmänningens nuvarande beskaffenhet
och behandling funnes anfördt, Kollegium ansett framgå, att skötseln
och sättet för användandet af berörde skog icke vore sådane att de
erbjöde behöriga garantier för skogens bestånd och än mindre medgåfve
afkastningens uppbringande till hvad densamma under tillämpning af
en tidsenlig skogskultur skulle och borde med tryggande af nämnde
bestånd kunna blifva, öfver allmänningen både sedan år 1702, då densamma
kartlades, någon karta icke blifvit upprättad förr än en af Jägmästaren
Berg åberopad, år 1833 tillkommen affattades. Då allmänningen,
i följd af föreskriften i Kongl. brefvet den 29 Januari 1824,
angående grufveskogars taxerande, af Bergs-kollegium den 19 Februari
1829 till rekognitionsafgift skattlades, skedde detta, i anseende till förstnämnda
kartas oanvändbarhet för ändamålet, med ledning af en år 1807
upprättad karta öfver Ofvansjö socken, dock med förklarande att beräkningen
af skogsafkastningen i brist af ordentlig karta ej kunnat annat
än provisionel! uppgöras, äfvensom att, så snart behörig karta hunne
anskaffas, allmänningen skulle ånyo taxeras, en åtgärd som hittills likväl
icke blifvit vidtagen. Äfven den sedermera, år 1833, upprättade
kartan vore, enligt hvad Jägmästaren Berg uppgifva, ofullständig, så
att den af bemälde jägmästare förslagsvis upprättade hushållningsplan
i följd häraf icke heller kunnat uppgöras med den noggrannhet, som en
fullständig och för en längre tid ansedd anordning härutinnan kräfde.
Emellertid uppginge den af Jägmästaren Berg med hänsigt till skogens
bestånd beräknade afverkning, hvilken ändock förmäldes vara lågt upptagen,
till ett årligt belopp af 3,755 stigar kol, under det att skogen vore
taxerad för en afverkning af endast 1,320 stafrum ved, motsvarande
1,980 stigar kol, ä 12 tunnor på stigen. Och att, efter donna berg k
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition^'' N:o 24.
7
ning, skogstillgången äfven under förevarande omständigheter rnedgåfve
en förbrukning af 388,000 kubikfot, oaktadt den vid taxeringen blifvit
uppskattad till en förbrukning, motsvarande endast 174,240 kubikfot,
ådagalade, bland annat, å ena sidan, att en föregående uppskattning,
enligt hvilken afgiften till Kronan skulle utgöras, betydligt understege
det belopp, som verkligen varit att disponera, samt, å andra sidan och
med hänsyn till det skick, hvari allmänningen enligt förmälan då befunnes,
att skogstillgången vare sig genom öfverafverkning eller missvård
eller bådadera i förening medtagits med en sådan större virkesmassa
än den vid berörda uppskattning till förbrukning beräknade.
I betraktande af samtliga dessa omständigheter, och enär, på sätt
sökanden antydt, numera icke heller billigtvis syntes kunna fordras, att
en tjensteman med de åligganden som en bergmästare, hvilken jemväl
saknade underordnade, i skogsskötsel kunniga, på stat anställda biträden,
skulle vara i tillfälle att utöfva den kontroll i förevarande hänseende,
som för skogens ändamålsenliga handhafvande vore af nöden,
hyste Kommers-kollegium, som i Skogsstyrelsens förordande af den af
sökanden föreslagna åtgärdens vidtagande funne ökadt stöd för lämpligheten
och behöflighet,en af en sådan åtgärd, lika med Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, den åsigten, att allmänningens ställande under vederbörande
skogstjenstemäns tillsyn och vård icke kunde annat än så
väl, i Kronans intresse, främja en förbättrad hushållning å ifrågavarande
skog som ock lända nyttjanderätt^nnehafvarne till framtida fördel.
Kommers-kollegium hade likväl, på anförda skäl, ansett sig höra
ärendet Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställa, hvarvid Kollegium
i underdånighet föreslagit, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder förklara,
att berörda allmänning skulle, med bibehållande för dem, åt hvilka
skogen blifvit till nyttjande upplåten, af rätt till det i utfärdade resolutioner
i sådant hänseende bestämda skogsfång, hädanefter ställas under
Skogsstyrelsens öfverinseende samt vederbörande skogs- och jägeristat^
tillsyn och vård, för att, med tillämpning af den hushållningsplan, som,
med fästadt afseende å bemälde hemmans eller lägenhetsinnehafvares
berättigade behof härutinnan, kunde varda i behörig ordning uppgjord
och fastställd, på ett ändamålsenligt sätt handhafvas och skötas.
Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af hvad i målet förekommit,
rörande deruti omförmälda allmänningsskog i Thorsåkers och Ofvansjö
socknar, medelst nådig remiss, anbefallt Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen
att inkomma med gemensamt underdånigt utlåtande i hvad
mån den Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten nu tillkommande b ofatt
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
ning äfven med andra allmänna skogar lämpligen må böra på Skogsstyrelsen
och skogsstaten öfverflyttas;
Så hade Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen uti underdånig
skrifvelse den 19 nästlidne Mars afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet
och dervid till en början anmält, hurusom, för åstadkommande
af den utredning af de till ärendet hörande förhållanden, hvilken bort
fullgörandet af den nådiga befallningen föregå, dels yttranden infordrats
från samtlige bergstjenstemännen i orterna ej mindre i fråga om hvilka
till bergverk och bruk anslagna skogar vore, såsom icke behandlade i
den ordning Kongl. kungörelsen den 4 Februari 1811 föreskrefve, att
anses såsom föremål för den nu åsyftade åtgärden, än äfven rörande
lämpligheten af donna åtgärd, dels ock nyttjanderättsinnehafvarne af
dessa skogar lemnats tillfälle att sig i ämnet utlåta, hvarefter, och sedan
bemälde vederbörande blifvit sålunda hörde, påkallade undersökningar
blifvit i de hos Kommers-kollegium förvarade, ärendet angående handlingar
verkställda.
Af hvad i sådant afseende förekommit hade det visat sig, att de
till bergsbrukets understöd anslagna skogar, hvilka icke undergått den
behandling, som i nyssnämnda Kongl. kungörelse den 4 Februari 1811
funnes föreskrifven, vore till antalet 37 stycken; att hela arealen, inom de
yttre gränserna, af nyssberörda Kronan tillhöriga allmänningstrakter,
utgjorde tillsammans 63,232 tunland 297j20 kappland, eller 354,104,43
qvadratref, samt att den de! deraf, som beräknats att bestå af »skog»,
»skogsmark» eller »skogbärande mark», upptoge ett område af tillsammans
45,394 tunland 5% kappland, motsvarande 254,207,4 qvadratref.
Beträffande derefter frågan, i hvad mån den Bergsöfverstyrelsen
och bergsstaten nu tillkommande befattning med de allmänna skogarne
lämpligen må böra på Skogsstyrelsen och skogsstaten öfverflyttas, så
hade af de bergstjenstemän, soda i saken sig yttrat, de fleste, nemligen
bergmästarne i första, fjerde, femte, sjette, sjunde och åttonde bergmästaredistrikten,
äfvensom den då tjenstförrättande bergshauptmannen vid den
numera indragna bergshauptmanstjensten i Falun, på anförda skäl, tillstyrkt
öfverflyttning på Skogsstyrelsen dels, och utan inskränkande
vilkor, af befattningen i dess helhet, dels af tillsynen å samt bestyret
med skogarnes skötsel och vård äfvensom med utsyning^ verkställande,
men med bibehållande hos Bergsöfverstyrelsen och bergsstaten af befattningen
i öfrigt, hvaremot endast bergmästarne i tredje och nionde
bergmästaredistrikten samt bergshauptmannen vid Sala silfververk afstyra
någon åtgärds vidtagande i den ifrågaställa riktningen. Bland
innehafvarne
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
9
innehafvarne af nyttjanderätten till de bär afse dd a sk ogarn e både endast
några få yttrat sig emot vidtagandet af någon förändring i nu bestående
förhållanden, nemligen, förutom innehafvarne af Strossa samt af Ansjö
och Kallklinta grufveallmänningar, Indika innehafvare förnämligast blott
an ty dt hvad de i slikt hänseende funne vara »icke behöflig!», dels disponenten
af de till Dannemora grufvor anslagna skogar, hvilken, med
åberopande af, bland annat, ett Kongl. bref den 10 Augusti 1696, deri
förordnas, att dessa, grufvan till hjelp och understöd anslagna, skogar
skulle under grufvan taxeras, förmält sig anse, att, enär samma skogar
vore Dannemora grufvor underlagde utan annat vilkor än att skatt för
dem till Kronan utgjordes, de icke kunde hänföras till sådana allmänningstrakter,
som nu, enligt hvad ifrågasatt blifvit, skulle ställas under
Skogsstyrelsens och skogsstatens vård och förvaltning; dels intressenterne
i Sala bergslag, som förmenat, att större kostnader och andra
olägenheter skulle af öfverflyttningen blifva en följd, som uttala! den
»åsigt och önskan, att eu sådan öfverflyttning ej måtte komma att vid»tagas
så länge bergslaget på samma kontrakt som hittills innehar silf»ververket
af nämnde skog»; dels egaren af Tunabergs kopparverk,
hvilken protesterat mot öfverflyttningen, under förmenande att en
sådan förändring, på grund af ett Bergs-kollegii utlåtande af år 1757,
icke herde emot hans uttryckliga önskan kunna företagas; liksom ock
egarne af Åkers styckebruk, såsom det villo synas i enahanda syfte,
anmärkt, att de, på grund af Kongl. resolutionen den 7 Maj 1802, ansåge
de till bruket upplåtna allmänningstrakter tillhöra »sådana rekognitionsskog^'',
som genom särskilda författningar blifvit under en mera
bestämd besittningsrätt åt bergverken upplåtne» och således, i öfverensstämmelse
med stadgande! i Kongl. kungörelsen flen 4 Februari
1811, icke underkastade den behandling, som för andra rekognitionsskogar
vore föreskrifven; hvaremot af öfrige allmänningsinnehafvare,
som sig i ämnet yttra!, icke någon bestrid! det lämpliga deri, att bestyret
med tillsynen å skogens'' vård af Skogsstyrelsen och skogsstaten handhades.
Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen hade derefter anfört:
Enär, med hänsigt till den nu föreliggande frågans beskaffenhet,
Bergsöfverstyrelsens befattning med de till understöd för bergsbruket
anslagna och bibehållna skogar vore att anse såsom en tvåfaldig, nemligen,
å ena sidan, i hvad anginge utöfvande!, genom bergstjenstemännen,
af tillsynen å skogens vård, samt, å andra sidan, beträffande så
väl, i vissa fall, verkställandet, likaledes genom bergstjenstemännen, af
fördelningen af skogsfång^ emellan de dertill berättigade, som ock åligBih.
Ull Rilcsd. Prot. 1873. 1 Samt. 1 Afd. 11 Käft. 2
10
Kongl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
gandet att, der grufvor, till hvilkas betjening skogar blifvit anslagna,
skulle utgå eller öde lemnas. förordna om sådana skogars upplåtande
till andra i orten varande grufvor, hvilka deraf kunde vara i behof,
in. in., så och då de vilkor, som betingade ett ändamålsenligt handhafvande
af denna befattning, vore i ena och andra fallet väsendtligen
skiljaktiga, syntes sådant höra läggas till grund för sakens ordnande i
enlighet med hvad, i hvardera afseende!, dessa vilkor gåfve vid handen.
Hvad då först vidkomme skogarnes skötsel och vård med dertill
hörande bestyr, hade, i den af Bruksegaren Petres ansökning i fråga om
Ofvansjö och Thorsåkers allmänning föranledda underdåniga skrifvelse
den 20 Mars, å hvilken förevarande nådiga remiss blifvit tecknad, Kommers-kollegium,
beträffande det ändamålsenliga och påkallade deri, att,
befattningen med samma allmänning, för så vidt anginge sjelfva skogshushållningen,
blefve till Skogsstyrelsen och skogsstaten Överflyttad,
redan, efter Skogsstyrelsens hörande, sig i underdånighet yttrat; och
enär hvad dervid blifvit angående lämpligheten och behofvet af en sådan
öfverflyttning anfördt rörande nämnda skogstrakt måste i allmänhet
gälla äfven om öfriga, nu åsyftade skogar, bland hvilka, såvidt af
handlingarne kunde inhemtas, val åtskilliga blifvit af innehafvarne på
ett nöjaktigt sätt vårdade, men flere andra deremot befunnos i ett icke
tillfredsställande skick, hade embetsverken i denna del, såsom skål för
ett tillstyrkande af öfverflyttning å Skogsstyrelsen och skogsstaten af
befattningen med sjelfva skogshushållningen äfven å de här ifrågakoinna
allmänningarne, åberopat hvad i hit hänförliga afseende!! vore i berörda
underdåniga skrifvelse omförmäldt och yttradt; dervid embetsverken
jemväl, såsom ökadt stöd för sin åsigt om det lämpliga i förändringens
vidtagande, erinrat om det förhållandet, att befattningen med den för
ett så speciel! ändamål som tillhandahållandet af virke för sjövapnet
afsedda Kronans ekskog numera, genom Kong], bref den 9 December
1870, blifvit i väsendtliga delar från Förvaltningen af sjöärendena och
mariningeniörstaten å Skogsstyrelsen och skogsstaten Överflyttad.
Mot någon förändring i nu förordad riktning både visserligen
anmärkningar af en och annan allmänningsinnehafvare blifvit gjorda,
men då härvid, beträffande de andragande!! som för dessa anmärkningar
lagts till grund, förekomme, att, dels, i hvad anginge de till Dannemora
grufvor upplåtna skogstrakter, det åberopade Kongl. brefvet den
10 Augusti 1696 desto mindre kunde vara för saken bevisande, som
föreskrifterna deri genom Kongl. bref den 11 December samma år blifvit,
i fråga om skogstrakternas taxerande, upphäfda, hvarefter berörda
skogstrakter, som först genom Bergs-kollegii utslag den 21 Oktober 1828
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
11
blifvit till rekognitionsafgift taxerade, dervid betraktats såsom grufveskog
af den beskaffenhet, Kongl. brefvet den 29 Januari 1824 afsåga
dels, angående Sala bergslags allmänning, af, bland annat, Kongl. brefvet
den 31 Oktober 1829 följde, att skogens begagnande och förvaltande
skulle ske efter de särskilda hushållsordningar, som kunde finnas
för ändamålet tjenliga och af Bergsöfverstyrelsen stadgas; dels, i fråga
om Tunabergs allmänning, om hvilken, såvidt embetsverken både sig
bekant, under det uppgifna året 1757 icke blifvit meddelad någon annan
hit hänförlig resolution än Bergs-kollegii utslag den 5 Juli nämnda
år, detta utslag icke lemnande något stöd 0för den framställda protesten;
samt dels ock slutligen, vidkommande Åkers styckebruks allmänning,
icke vore visadt, det donna skog skulle mer än andra, till bergsbrukets
understöd anslagna, allmänningar vara undantagen från stadgandet om
Bergsöfverstyrelsens och bergsstatens tillsyn öfver dylika skogar, så
och då för (ifrigt embetsverken ansåge det icke tillkomma den, som af
staten åtnjöte förmånen af en förläning, ställd under offentlig myndighets
kontroll, att under ‘någon form bestämma, af hvilken myndighet
donna kontroll skulle utöfvas, syntes de gjorda anmärkningar ne härutinnan
icke kunna eller höra på frågan inverka.
Under antagande således att befattningen med sjelfva skogsvården
skulle till Skogsstyrelsen och skogsstaten öfverflyttas, uppställde sig
den frågan, i hvilken utsträckning samma befattning skulle af bemälda
myndigheter utöfvas. Ehuru dessa skogar blifvit på i viss mån skiljaktiga
vilkor åt innehafvarne till nyttjande upplåtna, syntes dock för
dem alla, såsom utgörande en statens egendom, böra i första rummet
gälla den fordran, att de så sköttes och vårdades, att icke blott deras
framtida bestånd blef behörigen tryggadt, utan äfven att det verkliga
syftet med skogens upplåtande i möjligast högsta grad vunnes; äfvensom
att, i sådant afseende, fullt lämpliga, på vetenskapliga grunder fotade
och efter ändamålet med skogens upplåtande, för särskilda ortsförhållanden
afpassade hushållningsplaner, hvilka, der sådana af nöjaktig
beskaffenhet icke redan funnes upprättade, då skulle, jemte crfor♦
(förtiga kartor, efter vederbörligt förordnande af Skogsstyrelsen, på nyttjanderättsinnehafvarnes
bekostnad uppgöras, komme att, sedan dessa
planer blifvit af Skogsstyrelsen pröfvade och godkända för skogshushållningen
å de allmänningar, planerna afsåge tjena till efterlefnad.
1 afseende å tillämpandet af dessa hushållningsplaner, syntes det,
i jemförlighet med hvad om häradsallmänningar genom Kongl. Förordningen
angående de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866 vore
medgifvet, kunna nyttjanderättsinnehafvarne tillstädjas, att, der de så
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
dant önskade, bevakningen och skötseln af skogarne, i enlighet med
hvad sagda hushållningsplaner derom stadgade, under vederbörande
skogstjenstemans uppsigt, sjelfve ombesörja och förestå, så framt dervid
iakttoges hvad angående skogens skötsel och vård vore föreskrifvet, och
för såvidt, der nyttjanderätten innehades af flere, desse förenade sig
om sättet att skogsförvaltningen behörigen upprätthålla. På det att
afverkningen emellertid måtte ega rum under lämplig kontroll, borde,
efter embetsverkens mening, i likhet med hvad redan nu kunde anses
såsom regel gemenligen gällande, stadgas, att någon utverkning å hit
hänförlig skog icke finge verkställas utan efter föregången, af vederbörande
skogstjensteman förrättad utsyning. Skulle åter allmänningsinnehafvare,
som fått skogsförvaltningen öfvertaga, icke nöjaktigt skota
och vårda skogen, i fråga om rättigheten att samma skog handhafva,
borde förfaras på sätt om häradsallmänning^ vore i § 8 af nyssnämnda
nådiga förordning bestämdt; och således, der skål af den art, som i
sagda § omfönnäldes, förekomme till anmärkningar mot skogens vård,
befattningen med denna borde, i den ordning merauämnda § gåfve vid
handen, af Skogsstyrelsen öfver tagas, hvarvid ock, der omständigheterna
sådant påkallade, torde höra lända till hufvudsaklig efterrättelse ej
mindre hvad om öfverskridande af rättighet i afseende å skogens begagnande
vore i § 40 af Kongl. förordningen den >29 Juni 1866, för
de i samma § omförmälda fall stadgadt, än ock hvad i § 42 af den
nådiga förordningen funnes om åtala anställande in. in., vid dylik öfverträdelse,
i tillämpliga delar föreskrifvet.
Af sakens egen beskaffenhet syntes följa, att, icke blott der nyttjanderättsinnehafvarne
åtagit sig att skogen bevaka och skota, utan äfven
der skogsförvaltningen af Skogsstyrelsen genom skogstjensteinännen handhades,
omkostnaderna för berörda skötsel och förvaltning, såsom utgifter
för skogvaktares aflöning och underhållet af dertill hörande boställe,
äfvensom öfriga af hushållningsplanen eller särskilda föreskrifter föranledda
kostnader, skulle af nyttjanderättsinnehafvarne gäldas, med hänsigt
hvartill skogens afkastning borde i första rummet för bestridande
af dylika omkostnader vara att anlita. Embetsverken förmenade att i
sådant afseende för virkesfång företrädesvis å de skogar, som ställdes
under skogsstatens förvaltning och omedelbara vård, borde af nyttjanderättsinnehafvare
erläggas stubböres- eller skogsöres-afgift, hvilken syntes
lämpligen kunna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sedan vederbörande
skogstjensteman med beräkning rörande de antagliga kostnaderna
för skogens vård inkommit och bemäld» innehafvare fått sig yttra, efter
förekommande omständigheter bestämmas, dervid den beräkningsgrund,
Kongl. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 24.
13
som för berörda afgift funnes lämplig och påkallad, borde, med afseende
å möjligheten af inträdande vexlingår i de behof, till hvilkas fyllande
utgifter! vore åsyftad, för viss, icke alltför lång tid i sender, förslagsvis
fem år, fastställas; och syntes ifrågavarande afgift höra af kronobetjen
i ngen i orten uppbäras och i landtränteri insättas, i ändamål att der
för skogstjenstemannen vara att i mån af behof för skogsförvaltningen
mot redovisning tillgå; hvarjemte och derest dessa skogsöresmedel, för
något fall, icke blefve för nödiga utgifters bestridande tillräckliga, skogens
afkastning i öfrigt skulle vara att i första rummet för dylikt ändamål
taga i anspråk. Med fördel i åtskilliga hänseenden skulle utan
tvifvel en anordning om skogsöres erläggande för virkesfång äfven å
skog, som af vederbörande nyttjanderättsinnehafvare förvaltades, kunna
tillämpas, isynnerhet der skogen vore åt flere upplåten, ehuru vidtagandet
af åtgärd härutinnan, för såvidt dylika skogar vidkomma måhända
kunde tills vidare få på nyttjanderättsinnehafvarne sjelfva bero.
Enligt hvad handlingarne utvisade, vore så kallade skogskassor i ett och
annat fall redan bildade, nemligen dels för tre af de inom Ve§terbergslagen
i Kopparbergs län befintliga grufveskogar, dels för An sjö och
Kallklinta grufveallmänning i Örebro län, och dels för den till Kronobergs
grufvor i samma län upplåtna allmänning, varande den vid uppgifternas
meddelande hända behållningen i dessa kassör beräknad för Vesterbergslagens
grufveskogskassa till 7,593 R:dr 25 öre, för Ansjö och
Kallklinta grufveskogskassa till 4,472 R:dr 37 öre samt för Kronobergs
grufveskogskassa till 1,938 R:dr 26 öre Runt; och skulle, derest dylika
kassör mera allmänt koinme till stånd, desamma, genom det gagn de
måste medföra, i ej oväsendtlig man underlätta en förbättrad skogskultur,
såsom utgörande hvar för sig ett slags stående fond, hvilken leinnade
en omedelbar och städse påräknelig tillgång för bestridande af de
med skogsförvaltningen förenade kostnader.
Uå man vid upplåtandet af dessa skogar i allmänhet hade för ögat
att afpassa beloppet af skogsfång efter den lägenhets behof, åt hvilken
skogen till begagnande öfverlenmades, mötte mera sällan anledning till
den förutsättning, att, sedan detta behof b Hvit fyldt, ett öfverskott
skulle, så länge behofvet fortfore, återstå att än ytterligare disponera.
Fall förekomme visserligen, der en sådan förutsättning kunde anses vara
gjord, och der uttryckligt förbud mot någon försäljning af skogsfång
funnes meddeladt, såsom förhållandet vore, exempelvis, med Tunabergs
allmänning; under det att i vissa andra fall, der omständigheterna funnits
medgifva att från skogen tilldela virkesfång åt lägenhet eller inrättning,
som till dylik förmån från början icke varit berättigad, sådant på
14
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 24.
dervid stadgade vilkor, vanligen mot afgift till den eller dem, som
nyttjanderätten till skogen i öfrigt innehaft, stundom fatt ega ruin. Att
sjelfva syftet med upplåtandet af dessa skogar emellertid innebure, att
något virke från desamma icke skulle vara att från skogen till försäljning
i egentlig mening aflåta, kunde såsom gifvet antagas. I öfverensstämmelse
härmed hade ock deri grundsatsen, att rättigheten till skogsfång
betingades och begränsades af det verkliga behofvet i sådant hänseende
för sjelfva den lägenhet, till understödjande hvaraf skogen blifvit upplåten
i tillämpningen gjort sig gällande, såsom då, exempelvis, vid fråga
om reglerandet af skogsäng aget till nyssnämnda Kronobergs grufvor i
Örebro län, Bergs-kollegium i utslag den 29 April 1813 yttrade, bland
annat, att upplåtelsen af skogen icke »medfört eller kunnat medföra
någon beständig nyttjanderätt såsom beroende af malmfångets beständighet
samt grufvornas mer eller mindre behof af skog; hvaraf följde,
att om grufvornas behof minskades eller i anseende till grufvornas ödeläggning
alldeles upphörde, egde Kronan i förhållande derefter en ostridig
rätt till skogens ytterligare disposition», i sammanhang hvarmed och
efter erinran om hurusom »grufvorna aldrig erhållit någon vidsträcktare
rätt till allmänningens nyttjande än som svarade emot deras behof»,
Bergs-kollegium pröfvade skäligt bestämma, att, utan afseende å eu af
vederbörande åberopad råskilnad, »skogens äktande skall afpassas efter
grufvornas verkliga behof»; och angående hvilken fråga Kongl. Maj:t
sedermera, på förd klagan i målet, i nådig resolution den 22 Mars 1841
förklarade, »att i händelse det skogsbelopp, som för Kronobergs grufvors
bedrifvande från allmänningen nu begagnas, i framtiden icke skulle för
dessa grufvor genom deras ytterligare aftagande, till större eller mindre
del behöfvas», Bergs-kollegium då egde tillse, att det sålunda för samma
grufvor icke behöfliga skogsbelopp måtte till understöd för andra i orten
varande grufvor, hvilka deraf kunde finnas i behof, efter vederbörandes
pröfning, få användas. Härtill komme jemväl att, äfven sedan numera,
till följd af föreskriften i Kongl. bref den 29 Januari 1824, afgift till
staten för rätt till begagnandet af de åt jerngrufvor anslagna skogar
allmänneligen skulle erläggas, och hvilken afgift för närvarande utginge
dels med rekognitionsafgift, gemenligen bestämd till en skilling banko
för hvarje stafrum ved, eller deremot svarande aderton tunnor kol, af
den utverkning, som, med hänsigt till skogens bestånd, vid taxeringen
funnits böra medgifvas och beräknas, dels, enligt gällande Bevillningsstadga,
med en bevillningsafgift af tjugufem öre för hvarje sådant, vid
rekognitionens åsättande beräknadt virkesmått, donna afgift, på sätt
Kammar- och Kommers-kollegierna i underdånigt utlåtande, angående
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
15
tackjernstiondens upphörande inom de privilegierade bergslagerna, den
31 December 1867 redan antydt, icke kunde betraktas såsom ett skäligt
vederlag för rättigheten till skogens begagnande, samt att beträffande
de till Sala silfververk samt Åtvidabergs och Tunabergs kopparverk
anslagna skogstrakter, såsom varande upplåtna till så kallade ädlarff
verk, någon rekognitionsafgift icke utginge; af hvilket allt följde, att
redan rättigheten till skogens nyttjande för eget behof måste, der skogen
vore af någon betydenhet, anses såsom eu af näringsidkaren från staten
åtnjuten ej oväsendtlig förmån, en förmån, som i fråga om de åt lägenheter,
hänförliga till jernhandteringen, upplåtna skogar än vidare ökats
sedan produktionsskatt å donna handtering numera biifvit afskaffa»!.
Men om häraf må synas framgå, att, der något öfverskott af skogsfång
skulle, sedan kostnaderna för skogens förvaltning biifvit betäckta och
vederbörande nyttjanderättsinnehafvare fatt sina vid upplåtelsen afsedda
behof fyllda, i vissa fall uppstå, detta öfverskott borde, åtminstone för så
vidt detsamma ej lämpligen kunde i ofvan antydd riktning för andra till
näringen hörande lägenheters behof användas, komma statsverket till godo;
så och då likväl nu icke vore fråga om tillvinnandet åt Statsverket af
någon större inkomst än hittills från dessa skogar eller om någon annan
reglering af de för upplåtelsen eller för innehafvande! gällande vilkor, än
att en ändamålsenligare anordning rörande skogarnes skötsel och vård
må i allmänhet varda åstadkommen, föreställde sig embetsverk^, det
medgifvas kunde, att, derest, sedan kostnaderna för skogens förvaltning
biifvit betäckta och nyttjanderättsinnehafvare fått sina vid upplåtelsen
åsyftade behof fyllda eller på annan giltig rättsgrund stödda anspråk
tillgodosedda, något öfverskott å det, enligt hushållningsplanen, till utverkning
tillåtna skogsfång skulle uppstå och icke kunna för det med
upplåtelsen afsedda ändamål till framtida begagnande lämpligen besparas,
detta öfverskott tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda
förordna»!! samt med bibehållen rätt för vederbörande embetsmyndighet
att, i den mån omständigheterna dertill föranledde, om virkesfång å
skogen författningsenligt förfoga, finge af den eller de nyttjanderättsinnehafvare,
som för skogen ansvarar eller ansvara, disponeras efter
anvisning och fördelning i enahanda ordning, som för sjelfva skogsfångets
åtnjutande må bestämmas, helst ett sådan! medgifvande syntes höra
särskild! föranlåta den eller dem, som af samma medgifvande droge
fördel, att i ökadt mått vinnlägga sig om en ändamålsenlig skoghushållnings
anbringande och vidmakthållande; och ansåge embetsverken, att i
sammanhang härmed nyssbemälde nyttjanderättsinnehafvare jemväl kunde
tillåtas att, under iakttagande, i tillämpliga delar, af de i §§ 33 och 34
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
af Kongl. förordningen den 29 Juni 1866 gifna föreskrifter, få, likaledes
tills vidare, förfoga öfver mulbete och höslåtter, som kunde å skogen
förefinnas.
Jemte det att, enligt hvad ofvan blifvit antydt, såsom regel syntes
böra gälla, att någon afvikning å skogen, vare sig att donna af innehafvare
sjelfve sköttes, eller att den blifvit ställd under Skogsstyrelsens
och skogsstatens förvaltning, icke finge ega rum utan efter föregången,
af vederbörande skogstjeiisteman förrättad utsyning, ansåge embetsverken
''att, vidkommande den redovisning, hvilken i § 12 af Kongl. förordningen
den 29 Juni 1866 för deri afsedda skogar omförmäldes, äfven
här, i tillämpliga delar, borde lända till hufvudsaklig efterrättelse hvad
i samma § äfvensom i derpå följande § 13 vore om sådan redovisning
föreskrifvet.
Beträffande åter befattningen i öfrigt med de i afseende å hit hänförliga
skogar förekommande frågor af administrativ beskaffenhet, så och
då handläggandet af dit hörande ärenden, såsom stående i omedelbart
samband med förvaltningsbestyren angående sjelfva bérgshandteringen
och de af denna beroende förhållanden, ansåges lämpligast kunna hädanefter
som hittills af Bergs-öfverstyrelsen och bergsstaten omhänderhafvas,
syntes någon egentlig förändring i derom gällande stadgande!! nu
icke böra ega rum. Följaktligen skulle äfven bedömandet af behofvet af
skogsfång och fördelningen, der sådan ifrågakomme, af det till begagnande,
enligt hushållningsplanen, tillgängliga virkesbelopp fortfarande
ske genom bergmästaren, hvilken närmast borde hafva sig bekant de
omständigheter, som för ett dylikt bedömande och en så beskaffad fördelning
skulle ligga till grund. Om den tillgång å virke, som å skogen
för året vore att påräkna, skulle bergmästaren i sådant afseende på förhand
erhålla kännedom, hvilket kunde ske derigenom, att till honom öfverlemnades
ett exemplar, eller ett med erforderlig fullständighet upprättad!
sammandrag af den behörigen pröfvade och godkända hushållningsplanen,
som borde, jemte hvad en dylik plan i öfrig! skulle innefatta,
äfven innehålla upplysning om tillgång å bjelkar och storverksträd
på skogen, äfvensom om hvad af sådan! gröfre virke årligen kunde
afverka^, samt att för de fall, der omständigheterna möjligen påkallade
särskilda uppgifter i ämnet, skogstjenstemannen hade att bergmästaren
dermed tillhandagå, och skulle, för vidare åtgärd, dels bergmästaren,
sedan till honom, så tidigt som för ändamålet erfordrades, anmälande!!
från de till skogsfång berättigade om deras behof af virke inkommit,
hafva att, efter ompröfning af nämnda behof, med afseende å virkestill
gången,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
17
gången, besked i ämnet för vederbörande utfärda, dels ock skogstjenstemännen,
med ledning af detta besked och i öfverensstämmelse med
hushållningsplanen, verkställa utsyning, samt, i fråga om skog, som vore
ställd under Skogsstyrelsens och skogsstatens omedelbara förvaltning,
ombesörja, att, sedan utsyningslängden blifvit af den eller de till skogsfång
berättigade qvitterad, denna längd blefve ingifven till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som om uppbörd af de för samma längd belöpande
skogsöresinedel då borde föranstalta.
Ehuru utsyning af skogsfång, enligt hvad ofvan blifvit antydt och
af sakens egen natur framginge, i allmänhet och under vanliga förhållanden
icke tinge öfverskrida hvad hushållningsplanen härutinnan anvisade,
ansåge likväl embetsverk^ det medgifvas kunde, att, om, till följd
af olyckshändelse eller annan dermed jemförlig tvingande orsak, behöfva
af virke vid bergbrukslägenhet, som från hit hänförlig skog åtnjöte
skogsfång, skulle, vare sig i fråga om dimensionerna eller beskaffenheten
i öfrigt af virket, eller beträffande beloppet deraf, för något år vara
större, än att samma behof, med sträng efterföljd af hushållningsplanen,
läte sig tillgodoses, då, och för så vidt ökad aftorkning för nyssnämnda
ändamål funnes kunna, utan att skogen till egentlig skada anlitades, ega
ruin, utsyning till sådan afverka ing, alltid under förutsättning att skogen
ej till egentlig skada anlitades, finge verkställas; hvaremellertid vid ett
dylikt medgifvande borde fästas det vilkor, att, till ersättning af hvad
sålunda å skogen öfverafverkades, ett deremot svarande skogsfång skulle
under de nästföljande åren inbesparas.
Till förekommande af ovisshet hos dem saken anginge, borde ock
lemnas anvisning, om, hvarest och inom hvilken tid missnöje med skogstjenstemans
verkställande af bergmästares anordning å skogsfång eller
besked om fördelning af detta, äfvensom med förstnämnde tjenstemans
redovisning i fråga om skog, som blifvit ställd under skogsstatens förvaltning,
må kunna anmälas; och ansågetembetsverken det böra närmast
tillkomma Skogsstyrelsen att besvär i dessa delar upptaga och pröfva;
liksom ock tid för anförandet af sådana besvär syntes böra fastställas i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad om tid för besvärs ingifvande
i jemförliga mål vore i allmänhet gällande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, både embetsverken hemställt,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes, jemte förklarande, att den Bergsötaerstyrelsen
och bergsstaten nu tillhörande befattningen med de allmänna
skogarne skulle i fråga om sjelfva skogsvården och hvad dermed
stode i omedelbart samband till Skogsstyrelsen och skogsstaten öfverflyttas,
meddela nådig föreskrift derom:
Bih. till Biksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 11 Eäft.
3
18
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 24.
l:o att staten tillhöriga skogar, som blifvit anslagna till bergshandteringens
understöd, och i fråga om hvilka Kong!, kungörelsen den 4
Februari 1811 ännu icke bort lända till efterrättelse, skola behandlas
efter behöriga, på vetenskapliga grunder fotade och för särskilda ortsförhållanden
efter ändamålet med skogens upplåtande lämpade hushållningsplaner,
att sådan hushållningsplan, der den icke redan finnes upprättad
och af vederbörande pröfvas nöjaktig, skall tillika med erforderliga
kartor, efter förordnande af Skogsstyrelsen, på nyttjanderättsinnehafvares
bekostnad, uppgöras i enlighet med hvad som angående införandet
af ordnad hushållning å öfriga allmänna skogar är eller kan varda
stadgadt; att hushållningsplan, i samband med hvars uppgörande eu noggrann
afmätning af skogen bör hafva egt ruin eller verkställas, och i
hvilken plan jemväl bör finnas meddelad särskild upplysning om tillgång
å bjelkar och storvirksträd, med angifvande af hvad af sådant virke
årligen kan afverka^ skall, vare sig att planen redan finnes uppgjord
eller att den först hädanefter uppgöra, underställas Skogsstyrelsens pröfning
och godkännande, för att derefter, och sedan planen blifvit af bemälde
styrelse fastställd, tjena till efterrättelse; samt att i sådant afseende
ett exemplar af fastställd hushållningsplan, eller en sammanfattning
deraf, utvisande med behöflig fullständighet det virkesbelopp, som å skogen
årligen kan afverka^ äfven skall till vederbörande bergmästare, genom
Skogsstyrelsens försorg, öfverlemnas;
2:o att förvaltningen och vården af skog af ofvannämnda slag må,
under Skogsstyrelsens öfverinseende och vederbörande skogstjenstemans
tillsyn, få, der innehafvare af skogen sådant önskar eller önska, af honom
sjelf eller dem sjelfve ombesörjas och handhafvas, så framt dervid
fullgöra hvad i hushållningsplanen eller genom särskilda föreskrifter är
eller varder i hit hänförliga delar stadgadt; men att i motsatt fall, äfvensom
om, der skogen innehafves af flere, desse, vid med dem af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande utsatt sammanträde, ej kunna förena sig om
grunderna för skogens förvaltning och vård, bestyret dermed då skall
af skogsstaten öfvertagas;
3:o att för skog af här åsyftadt- slag, hvilken ej från början ställes
under skogsstatens omedelbara förvaltning och vård, skall i tillämpliga
delar gälla hvad i § 8 af Kongl. förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866 är om häradsallmänningar
stadgadt;
4:o att någon afbarkning å nu ifrågavarande skogar icke må ega
ruin utan i enlighet med föregången, af vederbörande skogstjensteman
törrättad, utsyning;
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
5:o att kostnaden för skogens förvaltning och vård, vare sig att
dessa öfvertagits af nyttjanderätts-innehafvare eller att de ombesörjas af
skogsstaten, skall af bemälde innehafvare gäldas, samt att, med hänsigt
dertill, skogens afkastning skall, i fall som vederbör, i första rummet
vara att för betäckandet af sådan kostnad anlita;
6:o att till bestridandet af de löpande utgifterna för bevakningen
och skötseln af de skogar, som ställas under skogsstatens förvaltning
och vård, skall af den eller dem, som undfått nyttjanderätt till skogen,
för derifrån erhållet virke erläggas viss stubböres- eller skogsöresafgift,
hvilken af ICongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter det. så val skogstjenstemannen
med förslag angående de årliga förvaltningskostnaderna inkommit
som vederbörande nyttjanderätts-innehafvare fått sig yttra, till
beräkningsgrunden bestämmes hvarje gång för en tid af fem år, samt
att donna afgift, om uppbörd hvaraf i mom. 8:o säges, skall i Landt
ränteriet insättas, för att der för vederbörande skogstjeristeman vara att,
i mån af behofvet för skogsförvaltningen, mot redovisning tillgå; _
7:o att nyttjanderätts-innehafvare, för erhållande af utsyning af
dem tillkommande virke, skola om sitt behof af skogsfång göja anmälan
hos bergmästaren, hvilken, efter ompröfning af samma behof, och med
ledning af hvad hushållningsplanen till afvikning för året medgifver
eller af särskild upplysning i ämnet, der sådan af skogstjenstemannen
på förekommen anledning meddelats, genom vederbörligt, skriftligen
affattadt, besked anvisar det virkesbelopp, som, i mån af det uppgifna
behofvets giltighet, nyttjanderätts-innehafvare eger bekomma; att, om
för något fall, till följd af tvingande orsak, oundgängligen skulle erfordras
större eller annan aftorkning, än hushållningsplanen medgifver,
sådan aftorkning i föreskriften ordning då, och för så vidt den utan
att skogen derigenom till egentlig skada anlitas, kan ega runa, samt
skogstjenstemannen, i ämnet hord, detta förhållande vitsorda!, val ma
undantagsvis tillstädjas, men att hvad i slikt hänseende till afvikning
anvisas utöfver gränserna af hvad hushållningsplanen bestämmei ovi - korlmen skall inom nästföljande fem år åter inbesparas; samt att, under
vanliga förhållanden, anmälan om undfående af utsyning skall till bergmästaren
ingiftas före den 15 Juli, äfvensom att bergmästaren böi
inom en månad derefter förberörda besked meddela,
8:o att vederbörande skogstjensteman, till hvilken bergmästarens
nyssnämnda besked bör före slutet af Augusti månad aflemnas, dei efta
skall ej mindre, med ledning äf sagda besked, verkställa behörig utsyning
å skogen, än ock i de fall, der skogen är ställd under skogsstatens
omedelbara förvaltning och vård, hafva att, sedan utsyningslängden bill
-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
vit af den eller dem, som fått sig skogsfång tilldeladt, q vitter ad, denna
längd insända till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som på grund af
samma längd förordnar om uppbörd af derför belöpande skogsöresmedel;
9:o
att, der någon del af det för tillåten årsafverkning tillgängliga
skogsfång icke skulle för de i inom. 5:o och 7:o omförmälda behof erfordras,
eller icke, enligt sistnämnda inom., höra till följd af förut medgifvcn
öfverafverkning afsätta^ och icke heller kunna, genom att eljest
besparas, framdeles blifva för det ändamål, hvartill skogen är afsedd, användbar
och lämplig, sådant öfverskott må, tills vidare och intill dess
annorlunda kan varda förordnadt, samt med bibehållen rätt för vederbörande
embetsmyndighet att, i den man omständigheterna dertill föranleda,
om virkesfång å skogen författningsenligt förfoga, få, sedan skogstjenstemannen
om beskaffenheten och beloppet af berörda öfverskott lemnat
bergmästaren upplysning, af den eller de nyttjanderätts-innehafvare,
som för skogen ansvarar eller ansvara, under det nästföljande året disponeras
enligt anordning af bergmästaren och, der nyttjanderätt^, med
ansvaret för skogen, är hos flere, efter den fördelning, som bergmästaren
med afseende å rätten till skogsfång i öfrig! finner skäligt uppgöra;
10:o att mulbete och höslotter å skog af här ifrågavarande slag må,
under iakttagande i öfrig! af hvad i §§ 33 och 34 af förenämnda nådiga
förordning den 29 Juni 1866 är, rörande deri åsyftade skogar, i allmänhet
stadgadt, tillsvidare få af den eller dem, som för skogen ansvarar
eller ansvara, disponeras;
ll:o att i fråga om skog, som af nyttjanderätts-innehafvare förvaltas
och vårdas, vederbörande skogstjensteman årligen skall till Skogstyrelsen
insända uppgift om den afverkning å skogen, som enligt förrättad
utsyning fått ega rum, samt att för skog, som blifvit ställd under skogsstatens
omedelbara förvaltning och vård, bemälde skogstj ensteman likaledes
årligen skall afgifva redovisning i den ordning, som i sådan! hänseende
är eller kan varda stadgad angående under skogsstatens förvaltning
och vård ställd häradsallmänning, äfvensom att så beskaffad redovisning
skall å tid och ort, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bestämmes och kungöres, under trettio dagar tillhandahållas innehafvare
af nyttjanderätten till skogen;
12:o att, för den händelse innehafvare af hit hänförlig skog skulle
öfverträda den honom eller dem behörigen medgifna rättigheten till skogens
begagnande, vid sådan öfverträdelse skall vara fästad! enahanda ansvar,
som i § 40 af meranämnda nådiga förordning den 29 Juni 1866
angående de i samma § åsyftade skogar är bestämdt; med behörighet
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
21
för de i § 42 af samma nådiga förordning omförmälde tjensteman och
betjente att slik öfverträdelse åtala, samt att de olofligen afverkade skogseffekterna
med beslag belägga, för den vidare åtgärd i afseende å dessa
effekter, hvartill lag och författningar föranleda; samt
13:o att klander emot skogstjenstemans åtgörande i fråga om verkställandet
af bergmästares anordnings- eller fördelningsbesked äfvensom
mot redovisning rörande användandet af de utaf förstnämnde tjensteman
för skogsförvaltningen uppburna medel må anmälas hos Skogsstyrelsen
inom den för besvärs anförande i mål, som handläggas af förvaltande
myndigheter och embetsverk, bestämda tid, räknad, i förra afseende från
delfående! af det i verkställighetsärendet meddelade beslut, och i sednare
hänseendet från utgången af den i mom. 11 omförmälda tid, under hvilken
redovisningen skall vederbörande tillhandahållas.
Slutligen och under förutsättning af nådigt bifall till den nu förordade
öfverflyttningen, hvilken tillika med deraf beroende stadgande!!
embetsverken ansett böra vinna tillämpning från och med den 1 Juni
1873, hade embetsverken hemställt, att de hos Kommers-kollegium hittills
förvarade, angående här åsyftade skogar upprättade kartor med tillhörande
beskrifningar måtte få i sammanhang med berörda förändrings
inträdande till Skogsstyrelsen öfverlemnas.
Föredragande Departements-chefen anförde i underdånighet:
»Då det skick, hvari, enligt hvad handlingarne utvisa, en del af
de till bergshandteringens understöd anslagna allmänna skogar sig befinner,
synes utmärka behofvet af en mera än hittills verksam tillsyn öfver
dessa skogars förvaltning hvad den egentliga skogsvården angår och det
ligger i sakens natur, att en sådan tillsyn måste kunna bättre handhafvas
af den både talrikare och för ändamålet mera speciel! utbildade skogsstaten
än af den egentligen för andra ändamål afsedda fåtaliga bergsstaten,
så finner jag, lika med Kommers-kollegium och Skogsstyrelsen, att
den tillsyn öfver ifrågavarande skogar, som, så länge staten icke afhändt
sig eganderätten dertill, tillkommer densamma att deröfver utöfva, lämpligen
bör, såvidt sjelfva skogsvården angår, öfverflyttas från Bergsöfverstyrelsen
och bergsstaten till Skogsstyrelsen och skogsstaten.
Beträffande de specielare bestämmelser, hvilka i sammanhang med
eu sådan förändring torde höra meddelas till närmare reglerande och begränsande
af berörda tillsyn, anser jag mig kunna i allmänhet instämma
uti hvad embetsverken i afseende härå föreslagit, likväl med några icke
oväsendtliga jemkningar, hvarigenom jag hufvudsakligen velat förekomma
att genom ett från det allmännas sida för långt sträck! ingripande i förvaltningens
detaljer, hågen och intresse! hos de särskilda skogsinnehaf
-
22
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 24.
varne att äfven å sin sida bemöda sig om befrämjande af en rationelare
skogsvård skulle förlamas.
I sådant afseende bär jag först och främst fästat mig vid den af
embetsverken föreslagna bestämmelsen att »hushållningsplan, der den
icke redan finnes upprättad och af vederbörande pröfvas nöjaktig, skall
uppgöras efter förordnande af Skogsstyrelsen.». Denna bestämmelse, jernförd
med § 3 i 1869 års Instruktion för Skogsstyrelsen och skogsstaten
skulle i tillämpningen leda derhän att för alla de bergverksskogar, der
icke åtminstone vid tidpunkten för förändringens trädande i verket hushållningsplaner
redan finnas upprättade, sådana planer icke skulle kunna
uppgöras genom andra än af Skogsstyrelsen dertill förordnade tjensteman
vid skogsstaten eller skogsläroverken. Men då vid icke få bland ifrågavarande
skogar, enligt hvad handlingar^ utvisa, dels finnas anställde för
hushållningsplaners uppgörande fullt kompetente enskilde skogsförvaltare,
åt hvilka skogsinnehafvarne måhända helst skulle vilja uppdraga detta
arbete, dels dylika planer redan nu äro under uppgörande, hvilka, derest
de icke kunna blifva färdiga till nämnda tidpunkt, icke skulle, om den
föreslagna bestämmelsen får bestå, komma till något gagn, så synes mig
donna bestämmelse billigtvis böra modifieras derhän, att vederbörande
skogsinnehafvare lemnas någon tids rådrum att sjelfve ombesörja hushållsningsplans
uppgörande och att först, om de häraf ej begagna sig,
rättighet och skyldighet skulle för Skogsstyrelsen inträda att till sådan
plans uppgörande förordna någon tjensteman vid skogsstaten eller skogsläroverken.
Jag föreslår alltså, att detta åliggande måtte tillkomma
Skogsstyrelsen i alla de fall, der icke en genom skogsinnehafvarnes egen
försorg uppgjord hushållningsplan ingifves till fastställelse af styrelsen
före utgången af år 1874.
Vidare skulle, enligt embetsverkens förslag, vilkoret för bergverksskogars
vårdande och förvaltande af innehafvande sjelfva vara, »att dervid
fullgöra hvad i hushållningsplanen eller genom särskilda föreskrifter
är eller varder i dit hänförliga delar stadgadt». Då icke tillika
angifves af hvem dessa särskilda föreskrifter behörigen kunna meddelas,
så skulle en eller annan jägmästare af berörda stadgande kunna föranledas
till den föreställningen, att lian egde inblanda sig i skogsförvaltningen
genom meddelande af särskilda föreskrifter med den påföljd att,
om de åsidosattes, skogen kom me att falla under hans egen förvaltning, .
hvithet åter skulle innebära nära nog ett upphäfvande af den skogsinnehafvarne
lemnade tillåtelsen att sjelfva förvalta och vårda skogen
och således icke gerna kan antagas vara embetsverkens mening. Jag
hemställer derföre, att, till förebyggande af en sådan missuppfattning,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 24.
33
det vilkor, hvarunder skogsinnehafvarne må ega att sjelfva vårda och
förvalta skogen, måtte i stället angifvas vara att de i öfverensstämmelse
med den förordning Eders Kongl. Maj:t lärer finna godt att i förevarande
ärende utfärda ställa sig till efterrättelse den fastställda hushållningsplanen
med de tillägg och ändringar deri, som af Skogsstyrelsen
framdeles kunna varda föreskrifna.
En annan bland de af embetsvfcrken föreslagna bestämmelser, som
i afseende å de bergverksskogar, hvilka vårdas och förvaltas af innehafvarne
sjelfva, kan anses innebära ett mindre lämpligt intrång i denna
förvaltning, är föreskriften, att äfven å dylika skogar ingen afvikning
må ega rum utan efter föregången utsyning af skogstjensteman. Denna
bestämmelse kan icke sägas vara för konseqvensens skull påkallad af
de föreskrifter, som gälla i fråga om afverkning å andra allmänna skogar,
ty den afverkning, som eger ruin å bergverksskogarne, sker endast
i högst få undantagsfall för afsalu och är derföre i allmänhet snarare
att hänföra till husbehofsafverkning, hvilken å alla allmänna skogar,
som ej af skogsstatstjenstemän förvaltas, får ske utan föregången, af
dem verkställd utsyning. Och då berörda bestämmelse derjemte icke
kan anses oundgängligen nödig för att sätta vederbörande skogstjensteman
i tillfälle att egna erforderlig tillsyn åt det sätt, hvarpå skogen
förvaltas, men för skogsinnehafvarne otvifvelaktigt ofta skulle medföra
omgång och obehag, så tillstyrker jag, att denna bestämmelse må uteslutas.
Hvad åter angår de bergverksskogar, som förvaltas af skogsstatstjenstemän,
så tillhör anställande af utsyning de åligganden, hvartill
de i afseende å alla af dem förvaltade allmänna skogar äro genom
gällande instruktion förpligtande och behöfver derför icke för nu ifrågavarande
skogar särskildt stadgas.
Embetsverkens förslag, att för beredande af medel till löpande
utgifter för bevakning och skötsel af de skogar, som af skogsstatstjenstemän
förvaltas, en särskild stubböresafgift för allt derifrån erhållet
virke skulle påbjudas, kan jag icke för min del biträda, utan anser jag
frågan om sättet för anskaffande af nödiga tillgångar för skogsförvaltningens
bekostande vara ett ämne, som bäst öfverlemnas åt vederbörande
skogsinuehafvares eget bestämmande. Detta synes så mycket
lämpligare som, med endast ett eller annat undantag, hvar och en bland
ifrågavarande skogar i sin helhet disponeras af en enda bruksegare eller
af ett enda grufvelag. I det sednare fallet, som är det ojemförligen
vanligaste, bestridas för närvarande kostnaderna för skogsvården, såsom
en del af grufveförvaltningen, från grufvekassan, hvartill bolagsmännen
bidraga med sammanskott efter hvars och ens andel i bolaget. Att nu
opaginerad Kontrollera mot PDF
M
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
rubba en så enkel och beqväm anordning för att i stället införa den
föreslagna stubböresafgiften, hvars särskilda uttaxerande icke allenast
skulle, der den borde erläggas af ett bolag, som både att betala hela
förvaltningskostnaden, medföra ett fullkomligt gagnlöst besvär, utan äfven
komme att för den dertill erforderliga virkesuppmätningen föranleda
eljest icke behöfliga kostnader, torde ej kunna vara lämpligt. Dertill
kommer att flera bland ifrågavarande skogar innehafvas af bruksegare
eller grufvelag med skyldighet att deraf lemna nödigt skogsfång till
hemman och lägenheter, belägna på eller invid skogar. För alla dessa
hemman och lägenheter, hvilka hittills icke deltagit i kostnaden för skogsförvaltningen,
skulle den föreslagna stubböresafgiften blifva en alldeles
ny börda, som val komme bruks- eller grufegarne tillgodo, men hvarå
de icke gjort anspråk. På dessa skal anser jag det föreslagna stadgandet
om stubböresafgiften höra utbytas emot en enkel föreskrift, att nödiga medel
till bestridande af alla utgifter för skogens förvaltning skola af vederbörande
nyttjanderätts-innehafvare, på sätt de sjelfva ega att för sig bestämma,
anskaffas och i man af behof jägmästaren tillhandahållas. Sker
ej detta, så torde det höra ankomma på Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, efter anmälan om förhållandet af jägmästaren, förordna om
försäljning af skogens afkastning för året till så stor del, som erfordras
till de ifrågavarande utgifternas betäckande, hvarjemte det synes kunna
vara lämpligt om bemälda embetsmyndighet tillika erhölle rätt att, då
verkligt behof deraf förefunnes, utanordna nödiga förskott från landtränteri.
Beträffande de fall, då tvingande omständigheter någon gång kunna
påkalla en större eller annan afvikning än hushållsplanen medgifver,
hafva embetsverken föreslagit, att sådan öfverafverkning må tillstädjas
endast »såvidt den kan ega rum utan att skogen derigenom till egentlig
skada anlitas och skogstjenstemannen, i ämnet hord, detta förhållande
vitsordar.» Dessa bestämmelser finner jag mig icke heller kunna i underdånighet
förorda. Om ett grufmaskineri går illa sender eller ett svårare
grufveras inträffar, så kunna omständigheterna vara sådana, att
många menniskors bergning och kanske lif bero af att skadan ofördröjligen
afhjelpes. Kan detta ej ske utan särskilda hardt anlitande af grufveskogen,
så måste ett sådant anlitande naturligtvis ega ruin, utan afseende
på om skogen derigenom »egentligen skadas» eller icke, hvarföre
ock ett vitsord härom af jägmästaren är utan all betydelse. Pröfningen
i dylika fall har endast att afse hvad behofvet verkligen kräfver och
måste derföre tillhöra bergmästaren, men, då hans vistelseort kan vara
långt aflägsen, får icke heller ett föregående samtycke af honom fordras
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
25
såsom ett oeftergifligt vilkor för afverkningcn, hvarom han dock i alla
händelser bör ofördröjligen underrättas. Jag har derföre i sådan syftning
förändrat hvad embetsverk eu i förevarande hänseende föreslagit.
I fråga om öfverskottsvirke, d. v. s. virke, som hvarken behöfves
för det ändamål, hvartill skogen är anslagen, eller kan utan skada besparas,
hafva embetsverken föreslagit, att sådant virke tills vidare må få
disponeras af de nyttjanderätts-innehafvare, som för skogen ansvara. Härigenom
skulle det emellertid lemnas de enskilda nyttjanderätts-innehafvarne
Öppet att använda berörda virke för sina enskilda behof och således
för ett ändamål, som icke står i något sammanhang med det, hvarför
skogen blifvit upplåten. En sådan enskild förmån af en egendom,
som tillhör staten, torde dock så mycket mindre höra medgifvas, som af
de medel, hvilka genom försäljning af öfverskottsvirke skulle vinnas,
lämpligen kali beredas eu besparad tillgång att användas till sådana större
arbeten för skogens förbättrande, hvilka icke kunna anses tillhöra den
ordinarie skogsvården och derföre mången gång icke skulle komma till
stånd utan den lättnad, som tillvaron af eu dylik, derför afsedd besparing
erbjöde. För att emellertid gorå nyttjanderätts-innehafvarne äfven
enskild!, intresserade i att skogen omsorgsfullt skötes genom utsigten till
att äfven de ordinarie förvaltningskostnaderna må komma att bestridas
af skogens afkastning, om densamma, sedan det egentliga grefve- eller
bruksbehofvet blifvit fyldt, dertill lemnar tillgång, har jag dock icke
ansett det höra stadgas, att de medel, som genom försäljning af öfverskottsvirke
inflyta, endast må användas till större skogsarbeten afofvannämnda
utomordentliga beskaffenhet, utan lemna! vederbörande Öppet
att dermed bestrida äfven andra kostnader för skogsförvaltningen. Utom
eu allmän tillsyn af bergmästaren torde någon kontroll häröfver icke
lämpligen höra föreskrifvas; jag föreställer mig dock, att i allmänhet
denna tillsyn skall för ändamålet vara tillräcklig.
Slutligen hafva embetsverken för de fall, då skogsinnehafvare skulle
öfverträda den honom eller dem behörigen medgifna rättigheten till skogens
begagnande, föreslagit, att, vid sådan öfverträdelse, ansvar såsom
för åverkan skall vara fästadt. Detta förslag har hos mig föranled! åtskilliga
betänkligheter, synnerligen med afseende derpå att, sedan den
ovilkorliga föreskriften om att ingen utverkning må ske utan föregången
utsyning af jägmästare blifvit utesluten, det är förenad! med stor svårighet
att för hvarje fall med erforderlig noggrannhet bestämma när en
sådan öfverträdelse skall anses hafva egt rum. Då för öfrig! i afseende
å skogar, som af nyttjanderätts-innehafvarne sjelfva förvaltas, der dylika
öfverträdelse!- val egentligen kunna förmodas förekomma, en sådan öfverBih.
till Rissel. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 11 Käft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
trädelse, om den är af ostridig beskaffenhet, alltid skulle medföra äfventyr
af förvaltningsrättens förlust, tror jag det föreslagna ansvarsstadgandet
kunna utan våda utelemna^ åtminstone tilldess någon erfarenhet
visat, att detsamma verkligen behöfves, och hemtar jag ett ytterligare
stöd för denna åsigt från den omständigheten, att något motsvarande
stadgande ej linnés meddeladt i afseende på härads-allmänningarne, med
hvilka nu ifrågavarande skogar äro i flera hänseenden jemförliga.
Utom de af mig nu omförmälda väsendtligare ändringar i embetsverkens
förslag, har jag deruti endast vidtagit några mindre betydande
jemkningar, hvilka icke torde behöfva att särskilda motiveras.
I händelse således Eders Kongl. Maj:t skulle finna skål att gilla
förslaget om öfverflyttning till Skogsstyrelsen af den nu Bergsöfverstyrelsen
tillkommande befattning med statens till bergshandteringens understöd
anslagna skogar, såvidt donna befattning angår sjelfva skogsvården,
anser jag för min del följande bestämmelser böra i sammanhang
dermed till efterrättelse meddelas, nemligen:
att omförmälda skogar skola, under Skogsstyrelsens öfverinseende,
behandlas enligt vetenskapliga regler, lämpade för hvarje särskild skog
efter ortsförhållandena och ändamålet med skogens upplåtande:
att i sådant afseende af bemälda styrelse fastställda hushållningsplaner,
grundade å en noggrann afmätning af skogen och innefattande,
bland annat, upplysning om tillgången å bjelkar och storverksträd samt
om hvad af sådant virke årligen kan afverkas, höra för alla skogar af
ifrågavarande slag vara att tillgå och vid skogens förvaltning lända till
efterrättelse;
att der så beskaffade hushållningsplan icke redan finnes upprättad,
som antingen är eller varder af Skogsstyrelsen fastställd, sådan plan skall
ofördröjligen, på föranstaltande och bekostnad af dem hvilka skogen under
nyttjanderätt innehafva, uppgöras och till Skogsstyrelsen för fastställelse
ingifvas;
att, der hushållningsplan icke inom utgången af år 1874 blifvit
till Skogsstyrelsen för fastställelse ingifven, bemälda styrelse eger förordna
någon ordinarie eller extra tjensteman vid skogsstaten eller skogsläroverken
att på vederbörande nyttjanderätts-innehafvares bekostnad planen
uppgöra;
att ett exemplar af hvarje fastställd hushållningsplan eller en sammanfattning
deraf, som med erforderlig fullständighet utvisar det virkesbelopp,
hvilket å skogen årligen kan afverkas, skall genom Skogsstyrelsens
försorg vederbörande bergmästare tillställas;
att förvaltningen och vården af skog, tillhörande ifrågavarande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o M.
27
slag skall, der nyttjanderätts-innehafvarne sådant hos styrelsen begära,
öfver t agas af jägmästaren i revleret, hvilken då har att i afseende derå
iakttaga hvad enligt gällande instruktion honom i afseende å andra under
hans förvaltning ställda allmänna skogar åligger;
att der åter nyttjanderätts-innehafvarne fortfarande vilja sjelfva bibehålla
förvaltningen och vården af de skogar, som af dem innehafvas, de
må dertill vara oförhindrade med vilkor, att de i öfverensstämmelse med
de bestämmelser, som nu af mig i underdånighet föreslås, ställa sig till
efterrättelse den för skogen fastställda hushållningsplanen med de tillägg
och ändringar, som Skogsstyrelsen framdeles kan finna nödigt deri föreskrifva
;
att jägmästaren i revieret skall häröfver hålla uppsigt och, om
lian finner något eftersättas eller öfverträdas, derom göra anmälan hos
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, hvilken, i händelse anmärkt
försummelse icke inom förelagd tid rättas eller nyttjanderättsinnehafvarne
öfverskridit den dem enligt nyssnämnda bestämmelser tillkommande
rätt till skogens begagnande, eger förordna, det förvaltningen
och vården af skogen skall åt jägmästaren öfverlemnas, om
hvilket förordnande Skogsstyrelsen bör ofördröjligen underrättas;
att, der skogen af jägmästaren vårdas och förvaltas, den honom
derför tillkommande ersättning må bestämmas genom öfverenskommelse
mellan honom och vederbörande nyttjanderätts-innehafvare, men, i händelse
sådant aftal ej kan träffas, utgår efter den för skogsförrättningar
gällande arfvodestaxa;
att, ehvad förvaltningen och vården be sörjes af jägmästaren eller
af nyttjanderätts-innehafvarne, de sednare skola ansvara för gäldande af
alla derför belöpande kostnader med rätt att sjelfva för sig bestämma
om sättet för tillvägabringande af de medel, som dertill behöfva anskaffas
;
att, då skogen står under förvaltning och vård af jägmästaren,
denne har att, sedan Skogsstyrelsens beslut i anledning af det skogsarbctsförslag,
han enligt § 41 af gällande instruktion skall för hvarje
år afgifva, kommit honom tillhanda, meddela nyttjanderätts-innehafvarne
underrättelse om de utgifter, som till berörda besluts utförande erfordras,
hvarefter nyttjanderätts-innehafvarne åligger foga anstalt derom,
att nödiga medel till dessa utgifters bestridande varda i mån af behof
för honom att tillgå;
att, i händelse detta ej sker eller nyttjanderätts-innehafvarne uraktlåta
att till andra utgifter för skogens förvaltning och vård medel
anvisa, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, uppå jägmästarens an
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
28
mälan och sedan nyttjand erätts-innehafvarne blifvit hörda, eger dels förordna
att, utan afseende å innehafvarnes nyttjanderätt, erforderlig del
af skogens afkastning skall till omförmäla utgifters betäckande försäljas,
dels ock, der någon gång så skulle oundgängligen tarfvas, från
ränteriet af under hand varande medel utanordna förskott, som af de
inflytande försäljningsmedlen i främsta rummet godtgöres;
att, hvad angår den årliga afverkningen å skogen, de, som densamma
med nyttjanderätt innehafva, äfvensom alla öfriga som kunna
vara till skogsfång^ derå berättigade, skola årligen före den 15 Juli
hos bergmästaren anmäla sitt virkesbehof, hvaruppå bergmästaren har
att efter pröfning af de uppgillra behofven och med hänsyn till den afverkningstillgång,
som enligt hushållningsplanen och särskilda af jägmästaren
möjligen meddelade upplysningar för året förefinnes, genom
skriftligt besked, som bör inom utgången af Augusti månad tillställas
jägmästaren, der skogsförvaltningen af honom ombesörja, men eljest
vederbörande nyttjanderätts-innehafvare, bestämma det slag och belopp
af virke, som för hvarje af bergmästaren godkändt behof får afverka^
hvarvid iakttages, att nyssnämnda af verk n i ngsti 1 Igång icke må utan särdeles
tvingande skål öfverskridas och att, då sådant öfverskridande skott,
ett deremot svarande belopp bör å de nästföljande årens afvikning
inbesparas;
att, der i följd af olycksfall eller annan dylik orsak oundgängligen
erfordras, att afvikning sker i annan ordning än nu är sagdt, och omständigheterna
icke medgifva att bergmästarens samtycke dertill inhemta,
den nödiga afverkningen då må derförutan ega ruin, dock att bergmästaren
derom ofördröjligen underrättas;
att hvarje betydligare öfverafverkning eller annan tilldragelse, som
kan föranleda till rubbning i hushållningsplanen, skall af jägmästaren
hos Skogsstyrelsen anmälas;
att, der, sedan de af bergmästaren godkända virkesbehofven föråret
blifvit fyllda, ännu skulle återstå någon afverkningstillgång, som
ej kan utan skada besparas, sådant förhållande bör af jägmästaren anmälas
hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som efter bergmästarens
hörande eger meddela tillåtelse till det öfverflödiga virkets försäljande;
att
de behållna medel, som genom sådana försäljningar uppkomma,
tills vidare må af vederbörande nyttjanderätts-innehafvare under bergmästarens
tillsyn förvaltas och användas till mera betydande arbeten
för skogens förbättrande, så länge sådana af omständigheterna påkallas,
samt derefter till andra utgifter för skogens vård och förvaltning;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2d.
29
att mulbete och höslotter å skog af ifrågavarande slag må, under
iakttagande af hvad i §§ 33 och 34 af Kongl. förordningen den 29
Juni 1866 angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket
är för der åsyftade skogar i allmänhet stadgadt, tills vidare få af vederbörande
nyttjanderätts-innehafvare disponeras;
att, der skogen förvaltas af nyttjanderätts-innehafvarne sjelfva,
dem åligger att årligen såväl till jägmästaren som till Skogsstyrelsen
aflemna förteckning öfver de skogseffekter, som under året blifvit från
skogen uttagna;
att, i fråga åter om skog, som af jägmästaren förvaltas, honom
åligger att såväl för de medel, han till utgifter för skogen haft om
händer, som för utlemnade skogseffekter årligen afgifva redovisning i
den ordning, som i afseende på härads-allmänningar, hvilka af skogsstaten
förvaltas, är eller varder föreskrifven;
att denna redovisning skall å tid och ort, som af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande bestämmes och kungöres, hållas vederbörande
nyttjanderätts-innehafvare under trettio dagar för granskning tillhanda
och efter donna tids förlopp af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insändas till Skogsstyrelsen, hvilken har att dermed förfara på sätt som
i afseende på dylika redovisningar för härads-allmänningar är eller varder
föreskrifvet;
att klander emot denna redovisning eller emot jägmästarens åtgöranden
i öfrigt må hos Skogsstyrelsen anhängiggöra^ inom den för
anförande af besvär i administrativa mål i allmänhet stadgade tid, räknad,
hvad klander emot redovisningen angår, från utgången af nyssnämnda
trettio dagar, samt slutligen
att Kommers-kollegium skall samtidigt med upphörande af dess
befattning i afseende på ifrågavarande skogars vård till Skogsstyrelsen
öfverlemna de hos Kollegium förvarade kartor och beskickningar rörande
samma skogar.
Då emellertid ifrågavarande skogar äro att hänföra till de kronans
egendomar, om hvilka det i 77 § Regeringsformen stadgas, att de
skola förvaltas efter de grunder Riksdagen derom föreskrifver, och det
af mig nu afgifna förslag till bestämmelser för dessa skogar i en eller
annan del rörer sjelfva grunderna för deras förvaltning, så lärer detta
förslag icke böra af Eders Kongl. Maj:t slutligen fastställas, innan förut
Riksdagens bifall till berörda delar deraf blifvit inhemtadt. De delar
af förslaget, i hvilka en sådan medverkan af Riksdagen kan anses erforderlig,
synas egentligen vara dels föreskriften att ifrågavarande skogar
skola förvaltas efter rationela hushållningsplaner, som fastställas af
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.
Skogsstyrelsen, och dels bestämmelsen att förvaltningen deraf i vissa
fall skall utöfvas, icke af nyttjanderätts-innehafvarne, utan af vederbörande
skogsstatspersonal. Jag hemställer derföre i underdånighet, att,
derest Eders Kongl. Maj:t finner de af mig i afseende å ifrågavarande
skogars vård och förvaltning föreslagna bestämmelser kunna till sina
hufvudgrunder godkännas, Eders Kongl. Maj:t täcktes, med tillkännagifvande
deraf, äska Riksdagens bifall till meddelande af de stadganden,
att ifrågavarande skogar, hvilka fortfarande komma att oförryckt
bibehållas för de ändamål, hvartill de blifvit anslagna, skola under öfverinseende
af Skogsstyrelsen förvaltas efter hushållningsplaner, grundade
på ''•vetenskapliga regler och fastställda af bemälda styrelse, samt
att sjelfva förvaltningen i de fall, då nyttjanderätts-innehafvarne
antingen sådant sjelfve begära eller ock icke rätta sig efter den
fastställda hushållningsplanen jemte öfriga föreskrifter, som Eders Kongl.
Maj:t eller Skogsstyrelsen i afseende på skogens begagnande meddelar,
skall, i sistnämnda fall, efter pröfning och beslut af länsstyrelsen, öfvertagas
af statens skogstjenstemän.
Uppå Stat,s-Rådets tillstyrkande, behagade Hans Näjd
Konungen, med gillande af hufvudgrunderna i det af
föredragande Departements-chefen här ofvan afgifna
förslag till bestämmelser,’ rörande statens ifrågavarande
skogar, förordna, att nådig proposition i ämnet
skulle till nästa Riksdag aflåtas, i öfverensstämmelse
med hvad föredragande Departements-chefen i sådant
afseende hemställt.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
31
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den
30 Januari 1873.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
samt Statsråden: Bredberg,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström,
Weidenhielm och
Friherre Alströmer.
DepartementiS-chefen uppläste härefter till justering följande, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsätta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga propositioner
till Riksdagen, nemligen:
2:o enligt beslut den 13 December 1872.
e) om meddelande af vissa bestämmelser rörande förvaltningen af
statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar;
Hans Näjd Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de
32
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
finnas detta protokoll bilagda, och befallde, att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga propositioner skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet 1873.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.