Sök i Ratio Lex

Om upphörande af den vissa hemman nu åliggande såväl ordinarie som extra kronobrefbäring och den förras öfvertagande af Postverket

1873-02-22 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1873:26, Om upphörande af den vissa hemman nu åliggande såväl ordinarie som extra kronobrefbäring och den förras öfvertagande af Postverket

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

X:o 26.

Ank. till ltiksd. Kansli den 22 Febr. 1873, kl. 11 f. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om upphörande

af den vissa hemman nu åliggande såväl ordinarie som

extra kronobrefbäring och den förras öfvertagande af Postverket;

Gifven Stockholms Slott den 30 Januari 1873.

Med anledning af särskilda hos 1869 års Riksdag gjorda framställningar

om att kronobrefbäringsskyldigheten måtte skiljas från jordbruket

och öfvertagas af statsverket eller, om sådant icke kunde ega rum, att åtminstone

de distrikt, som i anseende till lokala förhållanden hårdt betungades

af detta besvär, måtte till dess fullgörande erhålla skäliga statsbidrag,

har Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 3 April nämnda år

anfört, bland annat, att frågor om kronobrefbäringsskyldighetens reglerande,

om jemnare fördelning deraf, om dess skiljande från jordbruket eller om

partiela lindringar deruti nästan vid hvarenda riksdag efter 1809 utgjort

föremål för representationens behandling, att de ständigt återkommande

framställningarne i ämnet syntes antyda ett hos de brefbäringsskyldige

rådande, icke ringa missnöje med ifrågavarande besvär, att detsamma ock

såsom en ännu i beskattningen Kvarstående naturaprestation eller personlig

tjenstbarhet vore af sådan beskaffenhet, att giltiga anmärkningar med

fog kunde deremot göras, att särdeles under nuvarande tid, då så mycket

gjordes för lättade kommunikationer och samfärdseln blifvit lifligare än

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

fordom, tjenstemännen utan tvifvel sjelfva lätteligen skulle kunna ombesörja

tjenstebref^ fortskaffande, derest de, emot någon viss ersättning, finge

sig ålagdt att derom draga försorg, men att, innan hufvudsakligt beslut i

förevarande fråga fattades, det syntes Riksdagen vara af nöden, att ämnet

närmare utreddes och förslag uppgjordes angående såväl sättet för kronobrefbäringsskyldighetens

skiljande från jordbruket, som den ersättning, hvilken

billigtvis herde tilläggas dem, som af kronobrefbäringen hittills egt

sig begagna, hvarföre ock Riksdagen anhöll, det Kongl. Maj:t, efter vederbörandes

hörande angående lämpligaste sättet för berörda skyldighets skiljande

från jordbruket, villo låta utreda frågan om de kostnader, hvarmed

en sådan åtgärd kunde vara förenad, och derefter till Riksdagen i ämnet

aflåta nådig framställning.

Häröfver har på nådig befallning Kammar-kollegium den 1 Juni

1871, sedan samtliga länsstyrelser blifvit börda, afgifvit underdånigt utlåtande,

deruti Kollegium, efter meddelande af hvad de särskilda länsstyrelserna

i ämnet anfört, till en början lemnat en redogörelse för innehållet

af de författningar, som rörande brefbäringsskyldighetens ordnande nu äro

gällande.

Af denna redogörelse framgår att, sedan dels genom Kongl. Cirkulärbrefvet

den 11 Juli 1811 stadgats, att brefbäringsskyldigheten vore att

anse för ett emot kronoskjutsningar svarande allmänt besvär, hvilket likväl,

efter noggrann urskiljning, icke bolde sträckas längre än till vederbörande

embets- och tjenstemäns bref i embetsärende!! eller utgående kungörelser

och påbud, som icke på annat sätt beqvämligen och med nödig skyndsamhet

kunde till bestämda ställen fortskaffas och hvartill ej heller herde

anslås flora hemman och hemmansdelar än som för detta ändamål voro

nödiga, dels ock Kongl. brefvet den 9 Juni 1832 förklarat kronobrefbäringen

vara ett emot krono- och reserv-skjutsskyldigheten svarande onus, så

har genom Kongl. kungörelsen den 26 Juli 1834 blifvit föreskrifvet, det

skyldigheten att utgöra kronobrefbäring vidlådde frälse- och utsocknefrälsehemman

under krigstid lika med krono- och skattehemman samt under

fredstid emot dessa endast till hälften;

att till närmare ordning och kontroll vid kronobrefbäringens begagnande

det blifvit genom Kongl. brefvet den 4 December 1830 förordna»!!,

att donna brefbäring inom de län, der den enligt författningarne ålåge

hemmansegarne och af dem utgjordes, skulle högst två gånger i veckan

ega rum på de dagar, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter

vederbörandes hörande, utsattes, såvida icke ärendets vigt och angelägenhet

gjorde undantag oundgängligen nödigt, såsom vid durchmarscher, kungscller

kronoskjutsningar, skallgångar, skogseldar och mera dylikt, i livilka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

fall likväl innehållet af brefven borde af vederbörande tjensteman, som desamma

aflåta, vid ansvar såsom för tjenstefel, i korthet utanpå antecknas;

att sede l! Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 22 April 1845

anhållit att, enär det vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att alla de hemman, hvilka kunde åläggas kronobrefbäring, herde deltaga

uti utgörande af detta besvär gemensamt och efter enahanda grunder, som

följdes i afseende på skjutsningsskyldigheten, Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse

med ett af Rikets Ständer framstäldt förslag, utfärda författning

om förändrade grunder för kronobrefbäringsskyldighetens reglerande,

så har Kongl. Maj:t genom cirkulär den 30 November 1849 stadgat,

bland annat, att bref i tjensteärenden emellan auktoriteter och tjensteman

eller betjente, som enligt gällande föreskrifter voro till kronobrefbärings

begagnande berättigade, skulle, såvidt utan olägenhet ske kunde, med de

ordinarie brefposterna afsändas, och borde således ordinarie kronobrefbäringen

inskränkas till hvad som, med iakttagande häraf, erfordrades för

brefvens fortskaffande, der posterna icke kunde dertill användas; att det

ankom me på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att bestämma emellan

hvilka ställen ordinarie kronobrefbäring i tillämpning af förutnämnda stadgande

skulle ega rum och hvarvid borde tillses, att nödigt samband emellan

turerna i de särskilda fögderierna bereddes; att för den brefbäringsskyldighet,

som sålunda fastställdes, samtliga innehafvande af sådana hemman

inom hvarje härad, som voro till kronobrefbäring pligtiga, skulle gemensamt

ansvara antingen på det sätt, att dess fullgörande mellan utsätta

stationer upplätes åt personer, som emot ersättning villo densamma sig

åtaga, eller att, då dylik reglering icke tillvägabragtes, viss godtgörelse bestämdes

för de hemman, hvilkas innehafvare, med afseende å hemmanens

läge, kunde af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande varda utsedda att brefbäringen

ombesörja, dock att, i händelse de brefbäringsskyldige inom något

härad heldre önskade att vid dittills gällande grunder för brcfbäringens

besörjande förblifva, dervid tills vidare finge bero; att de ersättningar, som

för brefbäringen kom me att utgå, skulle af samtliga till kronobrefbäring

pligtiga hemman i häradet utgöras i förhållande till hvardera^ skyldighet

att uti sådant besvär deltaga; att uti enahanda ordning, som beträffande

ordinarie brefbäringen stadgats, nödig reglering jemväl borde uppgöras för

besörjandet af den extra bref bäring, som tilläfventyrs kunde emellan de

ordinarie brefbäringsturerna blifva af nöden, dock att sådan icke måtte

begagnas vid andra tillfällen, än då särskilda vigtiga omständigheter oundgängligen

påkallade brefs afsändande, utan att tiden för ordinarie brefbäring

eller postgång kunde af bidas; att, så snart reglering af kronobrefbäring

vidtagit i enlighet med de förändrade grunder, som nu blifvit stadgade, de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

7

särskilda friheter, som de till detta besvärs utförande enligt dittills stadgade

grunder anslagna hemman tillgodonjutit, komme att vid samma tid

upphöra och att i de län, der, enligt särskilda överenskommelser, kronobrefbäringen

besörjdes utan att vissa hemman, emot befrielse från skjutsningsskvldighet,

vore till dess utgörande anslagna, dervid komme att förblifva,

intilldess fråga om förändring deruti af vederbörande väcktes, i hållrot

fall enligt nu meddelade föreskrifter skulle förfaras.

I fråga derefter om reglering för framtiden af förevarande besvär,

har Kollegium på anförda skål förmält sig, lika med de flesta länsstyrelserna,

icke kunna dela Riksdagens åsigt derom, att tjenstemännen borde

åläggas sjelfva föranstalta om fortskaffandet af sina tjenstebref, utan afstyra

meddelande af något stadgande i sådan syftning, hvarjemte Kollegium

i sammanhang dermed anmärkt, att det icke allenast vore de civila

tjenstemännen i egentlig mening, som komme att drabbas af kostnader och

besvär om en dylik förändring skulle vidtagas, utan att äfven presterskap^

och innehafvare af kommunala befattningar, såsom ordförande i kommunalstämmor

och kommunalnämnder samt synnerligast fjerdingsmän äfvensom

kommunerna sjelfva skulle få vidkännas sin andel i dessa kostnader och

besvär.

Likaledes funne sig Kollegium icke kunna tillstyrka vare sig brcfbäringsskyldighetcns

öfvertagande af staten eller dess utsträckande, på

sätt ifrågasatt blifvit, icke blott till alla derifrån lagligen befriade hemman,

utan ock till alla dem, som erlade kommunala utskylder; och som Kollegium

derjemte, vid öfvervägande af hvad General-poststyrelsen uti dess år

1869 afgifna förslag till allmän poststadga yttrat, funne det icke heller

kunna anses lämpligt att, för beredande af vidare lättnad uti kronobrefbäringsbesväret,

fribrefsrätten utsträcktes utöfver nu gällande stadgande!!,

men deremot andra åtgärder syntes böra vidtagas för vinnande af detta

ändamål och upphörandet af det i Riksdagens skrifvelse anmärkta personliga

tjensteförhållande, hvilket brefbäringen flerestädes för hemmansegaren

innebure och som för honom stundom måste kännas tryckande, har Kollegium

i sådant afseende hufvudsakligen föreslagit:

att alla kungörelser och bref från länsstyrelserna måtte, der sådant

lämpligen kunde ske, med allmänna posten direkt öfversändas till vederbörande

länsman, kyrkor och kommunalstyrelser,

att, så vidt sig gorå läte, kronobrefbäringen må på entreprenad upplåtas

åt pålitliga personel'', som mot ersättning, utgående från samtliga till

kronobrefbäring pligtiga hemman, åtoge sig dels att två gånger i verkan

fortskaffa blefven mellan de stationer, som af Kong!. Maj:ts Befallnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

hafvande bestämdes, dels ock att besörja den extra brefbäring, som, utöfver

de ordinarie brefbäringsturerna, kunde blifva nödvändig, samt

att om, sedan förändringen kommit till stånd, det skulle visa sig att

å några orter kostnaden för brefbäringens besörjande ändock blefve för

hemmansinnehafvarne betungande, de bemmansinnehafvare, hvilkas bidrag

till brefbäringens besörjande uppginge till högre belopp, måtte för hvad

kostnaden öfversköte t. ex. 8 R:dr för helt mantal erhålla ersättning af allmänna

medel, för hvithet ändamål ett särskilt reservationsanslag borde å

stat uppföras i likhet med hvad som sedan flera år tillbaka egt rum i afseende

å skjutsningsbesvär^;

varande slutligen af Kollegium anmärkt, att kronobrefbäringen skulle

i betydlig mån underlättas, om kommunerna antingen hvar för sig eller, der

sådant befunnes ändamålsenligt, flera i förening finge sig ålagd den förbindelsen,

att en eller två gånger i hvarje vecka, allt efter postgången i

orten, från närmaste postanstalt eller å lämpligt ställe vid väg, der allmän

post framginge, på sitt ansvar låta i lösväska, som General-poststyrelsen

skulle på kommunens bekostnad tillhandahålla, afhemta ankommande kronobref

och kungörelser med rättighet för kommunen att enskilda bref i samma

väska fortskaffa; dervid dock någon af kommunalstyrelsen utsedd person

borde vara ansvarig för såväl tjenstebrefvens och kungörelsernas emottagande

och utdelande till vederbörande, som ock afsändande af uppläsningsoch

mottagningsbevis, der sådana skulle aflemnas.

Sedan, med hänsyn till hvad Kammar-kollegium sålunda anmärkt,

General-poststyrelsens utlåtande blifvit infordradt, har bemälda styrelse

uti underdånig skrifvelse den 24 nästlidna Oktober till en början erinrat

hurusom styrelsen redan förut i sammanhang med framstäldt förslag till

förändrad taxering af de s. k. lösbrefven, väckt fråga om beredande för

sockenlösväskor af afgiftsfri postbefordran och postbehandling samt att i

anledning häraf Kongl. Maj:t uti nådig proposition till Riksdagen den 16

Februari nästlidna år förmält sig vara sinnad att, derest förslaget om lösbrefvens

taxerande såsom vanliga bref af Riksdagen antoges, meddela förordnande

om en sådan afgiftsfrihet för sockenlösväskor, som General-poststyrelsen

ifrågasatt. Väl hade nvssberörda förslag icke blifvit af Riksdagen

bifallet, men General-poststyrelsen ansåge dock att, i händelse Kongl.

Maj:t skulle finna någon väsendtlig lättnad i kronobrefbäringsbesväret kunna

åstadkommas genom en sådan utveckling af socken- eller kommun-lösväskor,

som Kammar-kollegium antydt, något hinder icke herde mota för medgifvande

af afgiftsfri postbehandling och postbefordran för samma väskor,

helst den sportelersättning, som i sådant fall herde tillerkännas postpersonalen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

nalen, intilldess en normalstat för densamma kunde varda fastställd, icke

skulle för år uppgå till mer än 4 ä 5,000 R:dr, hvartill tillgång säkerligen

kom me att finnas å postverkets anslag till oförutsedda utgifter.

Då emellertid genom en anordning af nu omförmälda beskaffenhet,

likasom genom kronobrefbäringens upplåtande å entreprenad, det med Riksdagens

ofvan åberopade skrifvelse åsyftade ändamål, kronobrefbäringens

skiljande från jordbruket, endast i mycket ofullständig mån skulle ernås,

och då det derjemte måste anses icke allenast oegentligt utan äfven i mer

än ett afseende mindre förmånligt att, jemte den allmänna postinrättningen

hvilken befordrade såväl Statens som enskildes försändelser, en annan

regelbunden postinrättning endast för meddelanden i tjensteväg, den s. k.

kronobrefbäringen, af Staten underhölles, ansåge sig General-poststyrelsen

icke höra tveka att begagna detta tillfälle för att till behandling upptaga

jemväl den frågan, huruvida icke tiden kunde anses vara inne för hela den

Ordinarie kronobrefbäringens eftertagande af postverket.

Ett sådant eftertagande skulle, enligt hvad General-poststyrelsen

föreställde sig, höra ske på det sätt, att den nuvarande kronobrefbäringen

ersattes dels genom inrättande af nya postgångar å de luder, hvilka, efter

samråd med vederbörande länsstyrelser, befunnes vara såväl för tjenstebrefvens

behöriga fortskaffande som för den enskilda brefvexlingen mest

ändamålsenliga, och dels genom öppnande å lämpliga orter af poststationer

eller bref bärare-stationer, från och till hvilka de vederbörande, hvilka nu

egde begagna sig af kronobrefbäring, sjelfva skulle hafva att med eller

utan användande af lösväska befordra sina bref.

Till minskande af utgifterna för dessa nya postgångar, hvilka skulle

ställas i förbindelse med förutvarande postlinier, torde, dels, i öfverensstämmelse

med hvad å senare tider vanligen blifvit i afseende å nyinrättade

lokala postgångar iakttaget, höra såsom ett vilkor för kronobrefbäringens

utbytande mot postföring, stadgas, att åtminstone under de första

fem åren tillfälle med eller utan kommunens mellankomst beredes till erhållande

af postskjuts mot en viss maximilega, exempelvis 1 R:dr, eller 1

R:dr 20 öre milen, dels ock å en del kortare linier, med jemförelsevis mindre

antal försändelser, postföringen kunna åtminstone till en början besörjas

med gående bud med en tjenstgöring i viss män motsvarande den,

som i andra mera tätt befolkade länder vore uppdragen åt s. k. landtbrefbärare.

För att den nuvarande ordinarie kronobrefbäringen skulle kunna till

fullo ersättas af eu sålunda utvidgad postutvexling fordrades emellertid

vidare, att de, som nu egde rätt att begagna sig af den förra, sattes i tillBih.

till Biksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 12 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Rongl. Majrfs Nåd. Proposition N:o 26.

fälle att, utan uppoffring af egna medel, anlita posten för fortskaffande af

sina tjensten rörande bref och handlingar.

Härvid förekomme likväl, på sätt General-poststyrelsen i sitt år 1869

afgifna förslag till allmän poststadga redan framhållit, att flera omständigheter

högt talade emot hvarje ytterligare utvidgning af fribrefsrätten.

Dessa omständigheter, hvilka verkat derhän att under de senare åren

all rätt till portofri befordran med posterna blifvit upphäfd i Danmark,

Tyskland, England, Italien och Spanien och att jemväl norska regeringen

uti en underdånig framställning af den SO December 1870 uttalat den åsigt,

att äfven i Norge portofrihetens upphörande snart skulle ifrågakomma,

voro hufvudsakligen följande:

att statsbudgetens särskilda konti i sjelfva verket blefve oriktiga, då

en del af de öfriga administrationsgrenarnes utgifter under formen af afgå

ftsfri postbefordran öfverfördes på postverket;

att genom fribrefsrätten det vanligen blefve icke allenast den för

statstjenstens bestridande nödvändiga korrespondensen, som komme att afgiftsfritt

befordras genom postverket, utan till stor del också kommunernas

samt enskildes försändelser;

att detta för postverkets ekonomi ofördelaktiga förhållande hindrade

önskliga portonedsättningar samt utvidgningar och förbättringar af postinrättningen,

helst det ålåge postverket att till andra statens kommunikationsinrättningar,

jernvägar och telegrafer, utgifva ersättning för det biträde,

hvarom de måste af detsamma anlitas;

att genom fribrefsrätten tjenstgöring''^ såväl för postanstalterna som

för revisionspersonalen blifvit mera ansträngande och tidsödande;

att någon verksam kontroll emot fribrefsmissbruk i allmänhet svårligen

kunde af postpersonalen utöfvas;

att, med den utvidgning fribrefsrätten under de senare decennierna

erhållit, gränserna för densamma vore mycket svåra att bestämma, hvarför

också de tidt och ofta förekommande fribrefsmissbruken i många fall kunde

anses hafva sin grund i bristande kännedom om den utsträckning, hvari

fribrefsrätten rätteligen fånge anlitas; samt

att, der anledning till tvekan i sådant afseende förekomme, det mången

gång måste vara förenad! med stor svårighet äfven för postverkets

styrelse att afgöra frågan, emedan för dess pröfning erfordrades fullständig

och detaljerad kännedom om tjenstgöringen inom öfriga afdelningar af statsförvaltningen
Denna

svårighet att afgöra, huruvida i förekommande särskilda fall

en försändelse vore att anse såsom verkligen affärdad i tjensteärende eller

icke, skulle val i någon mån qvarstå, äfven derest den nuvarande fribref^-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Il

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

rätten utbyttes mot ett stadgande, att belöpande postafgifter för tjenstebref

skulle betalas af allmänna medel, men måste i detta fall, då bedömandet

tillkomme en den afsändande tjenstemannen öfverordnad myndighet,

som naturligtvis borde ega kännedom om hvad för tjenstens utöfvande verkligen

erfordrades, blifva ringa i jemförelse med hvad förhållandet vore då

kontrollen skulle utöfvas af postanstalterna.

I afseende härå bolde ock erinras, dels att på senare tider, jemte

den tillväxt i den vanliga korrespondensen, som år från år egt rum, så

många nya bestyr med utvidgad paketförsändning, med postanvisningar

och postförskott, med bandförsändelser jemväl mellan inrikes orter, samt

flerestädes med personbefordran och den mycket tidsödande afräkningen

med poststationerna, för postanstalterna tillkommit, att de med den fåtaliga

personalen vid de flesta postkontor och alla postexpeditioner omöjligen

kunde, utan att försumma den korrespondens, för hvilken porto erlades,

åt fribrefven egna den uppmärksamhet, som för vinnande af en verklig

kontroll öfver fribrefsrättens utöfning erfordrades, helst fribrefven vanligen

aflemnades till postanstalterna straxt innan posten skulle expedieras, dels

ock att fullständig kännedom af alla hithörande författningar jemte den

erfarenhet och det omdöme, som för deras rätta tillämpning vore nödiga,

svårligen kunde förutsättas hos flertalet af de personel- som vid postanstalterna

användes till brefs emottagande, särdeles vid poststationerna, hvilkas

föreståndare i allmänhet utgjordes af folkskolelärare, klockare, gästgifvare,

bruksbokhållare m. fl., äfven af qvinno!-. Och likväl blefve en mycket stor

del af fribrefven expedierad genom poststationerna, hvilkas antal nu uppginge

till 347, under det antalet af fullständiga fasta postanstalter, postkontor

och postexpeditioner belöpte sig till endast 195.

Under sådana förhållanden måste General-poststyrelsen hysa en mycket

berättigad tvekan att tillstyrka en så betydande utvidgning af fribrefsrätten,

som skulle blifva följden af ett stadgande, att alla de bref, kungörelser

o. s. v., för hvilka nu ordinarie kronobrefbäringen anlitades, borde

fortskaffas af postverket, på samma vilkor, som i allmänhet gällde för

postbefordran af bref i embets- och tjensteärenden — en utvidgning af fribrefsrätten,

som icke allenast komme att sträcka sig till kronofjerdingsmän,

kyrkoherdar, kommunal- och fångvårdsstyrelse!- in. fl., hvilka egde

rättighet att begagna sig af kronobrefbäring men hittills icke varit i åtnjutande

af fribrefsrätt, utan äfven skulle för förut fribrefsberättigade tjensteman

medföra befogenhet att för meddelanden i tjensteväg anlita fribrefsrätten

i vidsträcktare mån än förut varit dem medgifvet.

Deremot ansåge sig General-poststyrelsen ega skål att ånyo fästa

uppmärksamhet på ett redan förut af styrelsen väckt förslag, hvarigenom,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

i sammanhang med upphäfvande af all fvibrefsrätt, skulle åstadkommas en

väsendtligen förändrad posthehandling af bref i tjensteärenden.

Detta förslag, hvithet enligt General-poststyrelsens åsigt skulle kunna

genomföras utan några olägenheter, som uppvägde eller ens vore jemförliga

med dem, som härflöto af den nuvarande fribrefsrätten, åsyftade meddelande

af de bestämmelser,

att, i enlighet med den grundsats, som i fråga om telegrafverket och

statens jernvägar redan vunnit tillämpning, postverket skulle tillerkännas

rätt att för alla de försändelser, som genom dess försorg fortskaffades, uppbära

de postafgifter, som enligt i allmänhet gällande taxor derför belöpte;

att för sådana tjenstebref och dylika försändelser, hvilkas postafgifter

ansåges höra betalas af allmänna medel, dessa avgifter skulle utgöras medelst

försändelserna åsätta, särskilda s. k. tjenstefrimärken;

att dylika frimärken, vid laga ansvar, icke skulle få användas till

frankering af andra försändelser än sådana, i afseende å hvilka tillstånd

dertill blifvit i behörig ordning lemnadt;

att till nödig kontroll härå hvarje försändelse, för hvilken postafgiften

utgjordes med tjenstefrimärken, skulle vid inlemnande! finnas införd i så

kallad postbok, hvilken i vanlig ordning, borde förses med intyg af vederbörande

postexpedient, för att derefter tjena såsom verifikation vid redovisande

af emöttagna tjenstefrimärken; samt

att tjenstefrimärken skulle af General-poststyrelsen på reqvisition

tillhandahållas vederbörande embetsverk emot den derför belöpande betalning.

Genom eu dylik anordning skulle postverket otvifvelaktigt blifva i

tillfälle att öfvertaga hela den ordinarie kronobrefbäringen utan särskild!

anslag för sådan! ändamål och, hvad anginge den i allmänhet endast undantagsvis

förekommande extra kronobrefbäringen antoge General-poststyrelsen

att, i fråga om ersättande af kostnaderna för denna brefbärings besörjande,

lämpligen kunde förfaras enligt de föreskrifter, som, beträffande utgifterna

för telegrafering i tjensteärenden, blifvit meddelade i nådiga brefvet den

15 December 1854 och Statskontorets derpå grundade kungörelse den 18

Januari 1855.

Sålunda komme den af Riksdagen uttalade önskan om kronobrefbäringens

skiljande från jordbruket att blifva fullständigt uppfylld under

det på samma gång postförbindelserna vunne eu utvidgning, som för brefvexlingen

i allmänhet vore både fördelaktig och af den ökade rörelsen påkallad.

Vidare kunde med fullt skål antagas, att den ökade portouppbörd,

som blefve följden af postförbindelsernas utvidgande och deraf härflytande

tillväxt i postförsändelsernas antal, komme att i en icke alltför aflägsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

framtid verka derhän, att dels statsverket uti förökade årliga öfverskott

å postmedlen erhölls mer än full godtgörelse för hvad detsamma hade att

utbetala i postafgifter för sådana försändelser, som hittills åtnjutit fribrefsrätt,

och dels, till ytterligare lättnad för korrespondensen, det enkla brefportot

skulle kunna nedsättas till 10 öre eller deremot ungefärligen svarande

belopp.

Hvad slutligen anginge beloppet af de utgifter, som statsverket

kunde komma att få vidkännas för postbefordran af sådana försändelser,

som hittills åtnjutit portofrihet, så mötte, vid försöket att i afseende härå

åstadkomma eu sannolikhetsberäkning, svårigheter dels deruti, att sedan lång

tid tillbaka vigten å fribrefven funnes i fribrefsböckerna angifven utan

iakttagande af stadgad vigtmoderation, dels ock deruti att, sedan vigtsatserna

för bref nyligen blifvit inskränkta till ett antal af endast trenne, befordringsafgiften

för tyngre försändelser derigenom undergått eu betydlig nedsättning

så att. t. ex. för ett bref af 24 orts vigt, portot, hvilket förut utgjort

96 öre, numera utgjorde endast 24 öre o s. v., hvilken förändring af

taxeringsgrunderna vore af synnerligen stor betydelse för de nu portofria

försändelserna, emedan det just vore bland dem, som något större antal

tyngre bref förekomnas.

Med afseende härå och då det dessutom vore antagligt, att eu icke

obetydlig del tyngre försändelser, isynnerhet sådana som innehölls tryckta

blanketter, årsberättelser, stämpladt papper o. s. v., framdeles kom me att

fortskaffa?, med paketpost, hvarigenom portot derför blefve än ytterligare

nedsatt, ansåge General-poststyrelsen att, ehuru för de posttjensten icke

rörande fribref, som under år 1871 befordrats med posten, belöpande portot

beräknats till omkring 480,000 R,:dr, det likväl kunde med sannolikhet

antagas, att, äfven om posten hädanefter Unge att befordra jemväl de försändelser,

för hvilka nu den ordinarie kronobrefbäringen anlitades, de postafgifter,

8om för nu portofria försändelser herde till postverket erläggas,

icke komme att öfverstiga 250,000 R:dr.

Sedan derefter jemväl Statskontoret den 18 nästlidna December afgifva

infordradt underdånigt utlåtande och deruti anfört, bland annat, dels

att, i händelse General-poststyrelsens förslag om fribrefsrättens afskaffande

vunne godkännande, det till gäldande af belöpande avgifter för nu portofritt

befordrade försändelser föreslagna anslag torde, intilldess utredning

vunnits om den del deraf, som för hvarje verk eller myndighet kunde erfordras,

höra såsom ett anslag å riksstatens sjunde hufvudtitel uppföras,

och dels att den extra kronobrefbäringen, hvilken endast sällan förekomme,

syntes utan olägenhet eller synnerlig kostnad för statsverket kunna anordnas

och bekostas af vederbörande tjensteman mot ersättning af länsstyrelserna

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

från sjette hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och expenser, har Kongl.

Maj:t detta ärende Sig föredragas låtit; och som, då General-poststyrelsen funnit

det möjligt för postverket att på en gång öfvertaga hela den ordinarie

kronobrefbäringen, eu sådan åtgärd, hvarigenom detta onus komme att, på

sätt Riksdagen åsyftat, helt och hållet aflyftas från jordbruket, måste tillerkännas

företrädet framför det af Kammar-kollegium framställda förslag,

hvars tillämpning endast skulle medföra en jemnare fördelning af och lindringar

uti nämnda besvär, samt jemväl den extra kronobrefbäringen synes

lämpligen kunna, med jordbrukets befriande derifrån, anordnas på sätt

General-poststyrelsen och Statskontoret i afseende derå föreslagit, vill

Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,

att den skyldighet till ombesörjande af allmänna kungörelsers, tjenstebref

o. s. v. fortskaffande, som nu under benämning af krönobref‘bäring

åligger krono-, skatte- och allmänna frälsehemman, må med utgången af

innevarande år upphöra och bestyret med den s. k. ordinarie kronobrefbäringen

i stället öfvertagas af Postverket, hvilket i sådant afseende skulle

hafva dels att i de särskilda orterna i samband med förut varande postvägar

inrätta nya postgångar å de linjer, som efter vederbörande Länsstyrelsers

hörande pröfvas såväl för kronobrefvens behöriga fortskaffande som

för den enskilda brefvexlingen mest ändamålsenliga och dels att å lämpliga

punkter, — om så skulle erfordras, en inom hvarje socken, — öppna poststationer

eller brefbärarestationer, der de, hvilka för närvarande ega begagna

sig af kronobrefbäringen, skulle vara skyldiga att i eller utan lösväska aflemna

och afhemta sina ifrågavarande försändelser; — allt emot det att,

till beredande af tillgång för bestridande af härmed förenade kostnader, ett

förslagsanslag varder å sjunde hufvudtiteln anvisadt för att, efter upphäfvande

af fribrefsrätten och enligt de närmare föreskrifter, som Kongl. Maj:t

kan finna godt att meddela, användas till betalande af belöpande vanliga

postafgifter ej mindre för kronobrefven än äfven för alla andra till postbefordran

aflenanade tjenstebref och öfriga sådana försändelser, som på

grund af sin likhet med tjenstebrefven hittills varit portofria; varande det

anslag, som för berörda ändamål skulle erfordras, i den nådiga propositionen

om statsverkets tillstånd och behof beräknadt till ett belopp af 250,000R:dr.

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas, och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all

kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

G. Fr. Wcom.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

15

Utdrag af ''protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Majd

Konungen i Stats-Rädet ä Stockholms Slott den 30 Januari

1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

samt Statsråden:

Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Weidenhielm och

Friherre Älströmer.

Departements-chefen uppläste härefter till justering följande, i öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,

fattade beslut, uppsätta förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner till

Riksdagen, nemligen:

3:o enligt beslut den 3 innevarande månad.

g) om upphörande af den vissa hemman nu åliggande såväl ordinarie

som extra kronobrefbäring och den förras öfvertagande af Postverket;

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga

tillstyrkande, i nader gilla berörda förslag, sådana

de finnas detta protokoll bilagda, och befallte, att, i öfverensstämmelse

dermed nådiga Propositioner skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo

Mildhog Lundgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1873:79 Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition a1 i texten