Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för betryggande af skogens framtida, bestånd och bevarande af Lappames renbetesrätt inom Westerbottens och Norrbottens läns lappmarker

1873-01-27 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1873:4, Angående åtgärder för betryggande af skogens framtida, bestånd och bevarande af Lappames renbetesrätt inom Westerbottens och Norrbottens läns lappmarker

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 4.

N:o 4.

Ank. till Eiksd. Kansli den 27 Jan, 1873, kl. 2 e. ro.

Kong1. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående åtgärder

för betryggande af skogens framtida, bestånd och bevarande

af Lappames renbetesrätt inom Westerbottens och

Norrbottens läns lappmarker; Gifven Stockholms Slott den

5 Januari 1873.

Afvittringen inom Westerbottens och Norrbottens län är i båda länens

kustland nära bragt till slut. För lappmarkerna fordra skilda förhållanden

en särskild afvittringsstadga; och äro förslag till sådan författning af vederbörande

afgifna. Men af skäl, som i bifogade Statsråds-protokoll finnas närmare

utvecklade, har Kong!. Maj:t funnit, att i sammanhang med afvittringen

inom lappmarkerna åtgärder för betryggande af skogens framtida bestånd

och bevarande af Lapparnes renbetesrätt med nödvändighet påkallas af omsorgen

för allmänt och enskild t väl, och att i sådant hänseende den blifvande

afvittringsstadgan bör innehålla allmänna föreskrifter såväl om nyssnämnda

betesrätt, som angående utsträckt tillämpning af bestämmelserna i Förordningen

den 29 Juni 1866 rörande dispositionsrätten öfver skogen å "vissa hemman.

Till följd häraf och då nämnda Förordning tillkommit med Rikets

Ständers medverkan, samt jemväl det föreslagna stadgandet om Lapparnes

betesrätt skulle i viss man inskränka de enskildes dispositionsrätt öfver skogen,

har Kong!. Maj:t ansett sig icke böra, utan Riksdagens hörande, i dessa

ämnen förordna; och har lvongl. Maj:t velat härmed i nåder föreslå Riksdagen,

att egare af frälse- och skattehemman och lägenheter i Westerbottens

och Norrbottens läns lappmarker må förklaras öfver den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. May.ts Nåd, Proposition N:o 4.

vid afvittring tilldelade skogen icke ega vidsträcktare dispositionsrätt,

än enligt § 1 af nådiga Förordningen den 29 Juni 1866, angående

dispositionsrätten öfver skogen å vissa skattehemman, är

ega re af deri omför mälda hemman förunnad; samt att, äfven efter

afvittring en, Lapparne skola vara, såsom hittills, berättigade att för

renhjordarne begagna bete å all skogsmark inom lappmarkernas nuvarande

område, dock inom de till odling tj enliga de lar ne af landet

endast vintertiden, äfvensom ega att, i den mån för betesrättens

utöfvande är nödigt, till hushållsbehof begagna skogen.

I afvaktan på Riksdagens beslut kommer afvittringsfrågan att hvila.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott,

dit detsamma kan varda af Riksdagen öfverlemnadt; och Kongl. Maj:t förblifver

Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Axel Bergström.

Bill. till Biksd. Prot. 1873. 1 Sami 1 Afd. 2 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o é.

Utdrag af Protokollet öfver Civ il-ärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 3 Jan.

1813.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och

Weidenhielm.

Frågan om skogarnes bestånd och

Norrbottens län.

Föredragande Departements-chefen, Statsrådet Bergström, anförde derefter

:

“Den allmänna afvittring, som i Westerbottens och Norrbottens län

under en längre tid pågått, är numera i båda länens kustland nära bragt

till slut. De för denna afvittring och den i sammanhang dermed skeende

skattläggning gällande författningar, som äro nådiga Stadgan angående afvittringsverket

i Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län, af den

10 Februari 1824, med deri vidtagna ändringar, samt skattläggningsmetoden

af den 23 Augusti 1773 för Westerbottens län, hvari före år 1810 innefattades

äfven det nuvarande Norrbottens län, äro ej afsedda för tillämpning

i lappmarkerna. Enligt den före 1824 års Stadga gällande nådiga instruktion

för afvittringsrätten i Westerbotten af den 23 Maj 1780 skulle afvittringsarbetet

börjas på de längst intill lappmarksgränsen belägna skogar och

hemman samt derifrån fortgå till den mer bebodda delen af landet. I arbetets

plan synes ej hafva ingått någon afsigt att utsträcka detsamma till lapp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

markerna. Men år 1819 fann Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

Westerbottens län sig af omtanka för landets odling föranledd att till Kanslistyrelsen

och Kammarkollegium inkomma med förslag till skattläggnings- och

utbrytning smetod för länets lappmarker. I anledning häraf och sedan emellertid

1824 års Afvittringsstadga utkommit, blek genom nådiga Brefvet den

9 Februari 1827 förordnadt, att Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i

Westerbottens och Norrbottens län skulle, efter föregången öfverläggning med

hvarandra, afgifva underdånigt yttrande angående nämnda stadgas tillämplighet

för lappmarkerna och i sammanhang dermed föreslå lämpliga och nödiga

förändringar och tillägg i den för lappmarkerna följda skattläggningsmetod.

Sedan underdåniga förslag i ämnet från bemälda båda Befallningshafvande

inkommit, blef dock genom nådiga Brefvet den 26 Mars 1831, i brist af

medel, frågan om afvittring och skattläggning inom lappmarkerna tillsvidare

uppskjuten. Frågan upptogs åter år 1841, då utsedde komiterade erhöllo

Eders Kongl. Maj:ts uppdrag att afgifva förslag till särskild afvittrings- och

skattläggningsstadga för Luleå lappmark. En sådan stadga utkom ock den

13 December 1850; men innan densamma vunnit vidare tillämpning, än att

några förberedande åtgärder vidtagits, fann Eders Kongl. Maj:t för godt, medelst

nådigt bref den 28 December 1861, anbefalla Sin Befallningshafvande

i Norrbottens län att, så snart omständigheterna det medgåfve och i god tid

innan de allmänna afvittringsarbetena inom länet ansåges höra till Luleå

lappmark utsträckas, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag till ny

stadga för afvittring och skattläggning i nämnda lappmark, hvarvid jemväl,

efter samråd med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens

län, borde tagas under öfvervägande, huruvida icke, för alla lappmarkerna

inom ifrågavarande två län, gemensamma grunder för dervarande hemmans

och lägenheters afvittring och skattläggning lämpligen kunde bestämmas. “

”Vidare har, genom nådig remiss den 7 Februari 1862, till Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län blifvit, för att i sammanhang

med nämnda ärende komma i betraktande, öfverlemnad en från

Jockmocks och Gellivare socknemän inkommen underdånig ansökning om

afvittringens fortskyndande inom dessa socknar, som jemte Qvickjocks annexförsamling

tillhopa utgöra Luleå lappmark, samt om företrädesrätt för Jockmocks

socknemän till utsyning af skogsefiekter från kronans marker inom

socknen.”

”Sedan under åren 1862—1871 förslag blifvit afgifna dels af styresmannen

för afvittringsverket i Norrbottens län till ny stadga för afvittring

och skattläggning i Luleå lappmark, dels af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Norrbottens län till stadgande!! för lappmarkernas afvittring

och till skattläggningsmetod för lappmarkerna i Norrbottens län, dels af

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län till stadga an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

gående afvittring och skattläggning uti Westerbottens och Norrbottens lappmarker

och dels af Landtmäteristyrelsen till stadga angående afvittring

och skattläggning i de nämnda länens lappmarker, äfvensom särskilda

yttranden i ämnet inkommit ej mindre från omförmäld a embetsmvndigheter

och styresmannen vid afvittringsverket i Westerbottens län än från Skogsstyrelsen

och Kammarkollegium; har jag låtit utarbeta förslag till stadga

om afvittring i Westerbottens och Norrbottens läns lappmarker samt till

förordning angående skattläggningsmetod för desamma; hvarefter såväl deröfver

som rörande samtliga med afvittringen sammanhängande ämnen och

särskild t i fråga om styresmännens vid afvittringsverket befattning underdåniga

utlåtanden infordrats från Eders Kongl. Haj tis Befallningshafvande i

de båda länen och slutligen, angående vissa hithörande frågor, från Landtmäteristyrelsen.

”

”En af de omständigheter, som för afvittringen i lappmarkerna påkalla

särskilda bestämmelser, väsendtligen afvikande från dem, som gälla för

det nedre landet, är, att i lappmarkerna, jemte den i sednare tider inflyttade

bofasta befolkningen, finnes en stam af nomader, det lappska folket, som af

ålder innehaft landet, och som betraktar hvarje odlingens framsteg såsom

ett ingrepp i Lapparnes ursprungliga rättigheter.”

”Sann! är ock, att år 1(171, då Regeringen funnit åtgärder höra vidtagas

för att förmå svenska och finska jordbrukare att nedsätta sig i lappmarkerna,

har dåvarande landshöfdingen öfver Wester- och Österbotten låtit

gifva Lapparne tillkänna att, såsom orden lydde, ”Hans Kongl. Maj tis allernådigste

uppsåt är detta, att låta dem blifva vid deras land och fiskevatten."

Lapparnes urgamla rätt till begagnande af Lapplands mark är ock genom

flera författningar i viss man erkänd. Genom 1673 års Plakat angående

lappmarkernas bebyggande hänvisades odlingen till den jordmån, hvaraf

Lapparne efter sin näringsart ingen nytta eller fördel sig kunde gorå. Och

den genom nådiga brefven den 3 Maj 1825 och den 26 Mars 1831 gifna

föreskrift derom, att nybyggare och hemmansinnehafvare, Indika å sina ängar

och slåttermyra i'' icke förvara sitt hö i ordentliga lader, utan lägga detsamma

i stackar, skulle förse sådana höstackar med stadig och tät gärdesgård för

att dem emot åverkan af renkreaturen förvara, förutsätter rätt för Lapparne

till begagnande af de nybyggena omgifvande marker."

“Att likväl Lapparnes ifrågavarande rätt stundom blifvit för nära

trädd, synes mig framgå bland annat af stagandet i 10 § af 1760 års

lappfogdeinstruktion, rörande minskning i lappskatten i den män något

lapphund blef anslaget till nybyggen, så att det ej vidare af lappfolket kunde

nyttjas till rendjursbete, fisk- och djurfång; — ett stadgande, som förnyades

genom § 84 åt Kongl. resolutionen på allmogens allmänna besvär den 17

Augusti 1762."

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

“Genom nådiga brefvet den 13 December 1867, angående bestämmande

af. en provisionel gräns emellan lappmarkernas kulturland och fjällbygd,

hvilken gräns bör vid afvittringen slutligen bestämmas, är ett skydd gifvet

Lapparne emot odlingens vidare framträngande inom den egentliga fjellbygden.

Inom de ofri g a delarne af Lappmarken, der Lapparne i allmänhet

endast vintertiden uppehålla sig, är odlingen i och för sig icke till men för

Lapparnes renbetesrätt, så framt de bibehållas vid donna rätt i afseende på

den egentliga skogsmarken. Och icke lärer det numera kunna komma i

fråga att genom lagstiftningsåtgärder frånhända Lapparne någon rätt, hvaraf

de fortfarande äro i laglig besittning. Derföre är ock af Eders Kongl.

Maj ds Befallningshafvande i Norrbottens län föreslaget, att Lapparne skola

förklaras berättigade att, äfven efter afvittringen, såsom hittills, nyttja bete

för sina renhjordar a all skogsmark inom lappmarkernas nuvarande område,

dock inom de till odling tjenlig» delarne af landet endast under vintertiden.

Att stadga det Lapparne icke, åtminstone under vintern, skulle få vistas i

skogen med sina renhjordar, vore enligt bemälde Befallningshafvandes åsigt

detsamma som att afkunna deras dödsdom eller landsförvisning; och de vidsträckta

fjolleri biet ve på samma gång alldeles öde, jemte det att det enda

kommunikationsmedel, som i dessa traktör finnes emellan Sverige och Norge,

då kom me att upphöra.11

“Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län har i

sitt år 1866 afgifna underdåniga utlåtande i ämnet anmärkt, att Lapparnes

betesrätt för renhjordarna icke borde uttryckligen blifva utsträckt äfven

till enskildes afvittrade skogar, der densamma ej hittills varit å dessa skogar

medgifven. Dervid har Landtmäteristyrelsen dels erinrat, att “enskildes afvittrade

skogar,11 som kunde vara fri tågna från renbetesrätt, ej finnas inom

lappmarkerna, och att lappallmogens utestängande från enskildes blifvande

skogsområden vore omöjligt, äfven om nybyggarne, hvilket likväl icke läte

sig gorå, förmådde att omgifva sina störa områden med tillräckligt stärka

och höga gärdesgård ar, dels ock, i förslag till afvittringsstadga, § 12 inom.

k. och § 33, upptagit bestämmelser om sådan inskränkning i de enskildes

rätt till skogsmark, som vid afvittringen tilldelas hemman och kronotorp,

att de skulle vara pligtige tåla, det lappallmogens renhjordar föras igenom

samt under vintertiden beta å marken, likväl med vilkor, att skogen ej

dervid af Lapparne skadas eller annat förfång af dem föröfvas; Och har

nyssbemälde Befallningshafvande i § 4 inom. 3 af sitt år 1868 afgifna förslag

till afvittringstadga hemställt, att Lapparne måtte ega att vintertiden

uppehålla sig med sina renhjordar äfven inom den skogsmark, som blifvit åt

enskilde upplåten; dock med skyldighet för Lapparne att ersätta all den

skada, som genom deras förvållande eller underlåtenhet att vakta renarne

kan den enskilde jordegaren tillskyndas.11

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 4.

“Med åberopande af den såväl af myndigheterna i orten som af Landtmäteristyrelsen

vitsordade nödvändigheten för Lapparne att under vintern

låta sina renar beta å de till lappmarkernas kulturland hörande skogar,

hvilka genom afvittringen skulle komma att tilldelas hemman, nybyggen och

torp, har Kammarkollegium i underdånighet hemställt, om icke donna servitut

herde genom uttryckligt stadgande i afvittringsstadgan lästas vid

nämnda skogar, så att Lapparne berättigas att äfven efter hemmanens och

torpens afvittring och skatteomföring under vintermånaderna uppehålla sig

och låta sina renar beta å de hemmanen och torpen tillagda skogar.“

“I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit tillstyrkt

af de myndigheter, som i ämnet sig yttrat, anser jag eu förklaring, till betryggande

af Lapparnes renbetesrätt i dess nuvarande omfång, höra i

den blifvande afvittringsstadgan intagas; och torde i sammanhang dermed

höra meddelas bekräftelse å Lapparnes hittills obestämda, men för renbetesrättens

utöfvande nödvändiga rätt att för hushållsbehof till nödtorft begagna

skogen/1

“Det är, äfven om Lapparnes omförmälda nyttjanderätt till Lapplands

mark varder uttryckligen erkänd, likväl att befara, att donna rätt skulle

blifva i väsendtlig mån tillintetgjord, såvida skatte- och frälsehemmansåbor i

Lappmarken, Indika för närvarande jemlik! nådiga förordningen den 21 December

1865, angående utsyning och försäljning af skogsalster från kronans

skogar i Kopparbergs län och de norrländska länen, ej hafva annan rätt

till skogsavverkning, än att inom visst afstånd från bolstaden taga skog till

husbehof och efter utsyning och stämpling, äfven till afsalu, skulle komma

att genom afvittringen, såsom det skott i nedre landet, erhålla oinskränkt

dispositionsrätt öfver skogen inom sina hemmans blifvande områden, och sålunda

kunna genom öfverdrifven utverkning ödelägga betydliga vidder af

Lapplands icke blott för Lapparnes och deras renhjordars tillvaro utan äfven

för odlingens bestånd oundgängligen nödvändiga skogar. Till afvärjande af

en sådan fara måste, enligt min tanke, kraftiga åtgärder vidtagas/1

“Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Westerbottens län, som föreslagit

stadgande!! till begränsande af de enskildes rätt till skogsavverkning a

deras blifvande områden, hav till stöd derför åberopat, dels att lapprnarkshernmanens

provisionel innehaf bestode uteslutande af inegor utan någon

begränsad utmark eller ens nyttjanderätt till sådan utöfver hemmanens husbehof,

dels ock att Westerbottens allmoge ofta besinningslös! förfogade med

sin skog, öfverdrefve skogsafverkningen eller upplåta den genom skogsköp

på andra, samt att, så länge skogens utverkning på sådan! sätt påginge, jordbruket

vanvårdades och först vid hinder för donna utverkning klafve föremål

för arbete och omtanka, hvarmed ock vanligast inträdde större sparsamhet,

som efter hand medförde förbättrad utkomst och välmåga, hvilket åter den

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kong. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4. 1

obegränsade skogsafverkningen med dess tillfälliga större inkomster aldrig

hos allmogen framkallat".

“Eders Kong!. Maj ds Befallningshafvande i Norrbottens län har ansett

det vara i lappmarkerna, mera än annorstädes, nödvändigt att sätta en gräns

för missbruket af de enskildes skogsafverkningsrätt".

“Den år 1868 i nåder förordnade Norrländska Skogskomitén har i sitt

den 21 December 1870 afgifna underdåniga betänkande anfört, hurusom erfarenheten

ej sällan visat, att den friare dispositionsrätt öfver skogen, afvittringen

tillför de enskilde, icke yttrat sig i ökad omtanka för skogens förkofran

eller bibehållande, utan fastheldre i sträfvande! att för den tillfälliga

fördel, eu hastig, till ytterlighet drifven utverkning kan erbjuda, tillgodogöra

sig skogen; och der så skeft, både den i och för sig välgörande afvittringen

kommit att blifva en medelbart bidragande orsak till skogsförödelse".

“I det nämnda betänkandet yttras vidare:

“Angelägenheten att icke genom efterlåtenhet äfventyra förlusten af det

skydd skogarne i Lappmarken, såsom eu naturlig stormkappa, nu lemna mot

de för kulturen så menliga fjellvindarne, gör det till en nödvändighet att,

så långt omständigheterna medgifva, söka bevara dessa skogar från förstörelse.

En gång uthuggna, skulle de till följd af klimatiska förhållanden sannolikt

aldrig kunna bringas till ordentlig återväxt, och på samma gång måhända

en stor del af nedre landets kultur vara tillspillogifven".

“Skogsstyrelsen, som i sitt yttrande uti afvittringsfrågan vitsordar, att

sköflingen af de enskildes skogar alltmer tilltager, fogar dervid det omdöme,

att; densamma svårligen lärer kunna förekommas".

“Deremot hafva såväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens

och Norrbottens län som Landtmäteristyrelsen och Kammarkollegium

förordat bibehållande för framtiden af vissa inskränkningar i de enskildes

dispositionsrätt öfver skogen inom lappmarkerna; och är i sådant afseende

föreslaget:

af Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Norrbottens län, att

egare eller innehafvare af hemman, nybygge eller lägenhet, af hvad jordnatur

den än vara må, som vid afvittringen tilldelas område i skog, skall vara

skyldig att i all framtid vid skogens begagnande ställa sig till efterrättelse

den hushålls- och afverkningsplan, som af vederbörande skogstjensteman upprättas

och af Skogsstyrelsen fastställes, vid ansvar som för åverkan å kronans

mark, om häremot brytes;

af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län, att

öfver den skogsmark, som vid afvittringen ett hemman eller nybygge inom

lappmarkerna tilldelas, skall hemmansåbon eller nybyggesinnehafvaren, äfven

om lägenheten varder skattelöst eller från krono till skatte omförd, ej ega

vidsträcktare nyttjanderätt, än som genom nådiga förordningen den 29 Juni

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 4.

1866 medgifves innehafvare af nybyggen, hvilka efter berörda tid blifvit

anlagda eller å hvilka föreskrifven odlingsskyldighet blifvit försummad;

af Landtmätenstyrelsen, att enskilde innehafvare af hemman och kronotorp,

so in vid afvittringen tilldelas skogsmark, samt deras efterträdare, val

ma ega rätt till allt hvad samma mark afkasta?, men dock skola vara skyldiga,

dels att ställa sig till efterrättelse den hushållnings- och afverkningsphm,

som, hvad skogen beträffar, kan varda i behörig ordning upprättad och

fastställd, vid ansvar såsom för åverkan å kronans mark, om något utöfver

samma plan liugges; och dels att, intilldess berörda plan blifvit fastställd, vid

nyssnämnda ansvar, icke utan efter utsyning af vederbörande skogstjensteman,

afverka någon skog, derest den icke till hemmanets eller torpets oundgängliga

husbehof tarfvas; samt

af Kammarkollegium, att endast den inskränktare rätt, som i 1 § af

ofvan berörda nådiga förordning den 29 Juni 1866 medgifves vissa skattehemman,

må tilläggas samtliga skattehemman och torp inom lappmarkerna".

“Den Norrländska Skogskomiténs förslag till skogsordning för Norrbottens,

^Vesterbottens, Westernorrlands, Jemtlands och Gefleborgs län innehåller

i 10:de kapitlet, angående enskilde tillhöriga hemmans skogar inom

Norrbottens och Westerbottens lappmarker, stadgande!!, som gå derpå ut, att

enskilde hemmansegare i de båda oafvittrade lappmarkerna skulle allt framgent,

och således äfven efter det afvittring egt rum, bibehållas i väsendtligen

enahanda ställning i förhållande till skogen, som de nu innehafva, så att de

i regeln icke skulle ega använda den annorledes än dels för husbehof och

dels i öfrig! efter utsyning af vederbörande skogstj ensteman".

"Det måhända enklaste och säkraste sättet att undan förstörelsen rädda

Lapplands skogar vore att inskränka afvittringen till hemmanens inegor.

Genom äldre, för lappmarkerna gällande författningar hafva åborne icke fått

sig tillförsäkrad någon rätt till erhållande af bestämda områden af skogsmark.

Och enligt den vid skattläggning i lappmarkerna hittills följda, på

gammal häfd grundade metod beräknas mantal och ränta i förhållande endast

till det antal kreatur, som anses kunna vid lägenheten utfodras. Något

skogsområde för lägenheten tages dervid ej i beräkning, hvilket deremot bör

ske vid skattläggning i nedre landet enligt 1773 års metod".

“I den af Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Norrbottens län

gjorda underdåniga framställning, hvaraf föranleddes det nådiga brefvet af

den 28 December 1861, som haft till följd, att 1850 års stadga för afvittring

och skattläggning i Luleå lappmark ej kommit att ega tillämpning,

åberopas innehållet af en år 1860 utaf dåvarande Landshöfdingen Widmark

afgifven, till trycke! befordrad, underdånig berättelse, innefattande ekonomiska

och statistiska upplysningar om Norrbottens län. Uti donna berättelse har

Widmark uttala! den åsigt, att af stor och djup betydelse för orten och det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

17

allmänna vore, att skogen inom lappmarkernas vidsträckta skogsland framgent

forblefve kronans egendom; att derå anlagda eller framdeles tillkommande

hemman herde, i öfverensstämmelse med åberopade äldre författningar

icke hafva annan rätt till skogen, än att deras innehafvare finge den begagna

till eget husbehof, derå hafva mulbete för sina kreatur och efter skeende

utsynmgar samt dertill erhållen tillåtelse, verkställa uppodlingar; att afvittringens

föremål inom lappmarkerna, sedan på föreslaget sätt landets flodoch

vattensystem blifvit afmätt och å karta lagdt, endast borde blifva att

urskilja tjenlig lägenheter till odling af åker eller äng, särdeles för markers

aggande till ängsvattning, äfvensom att så reglera och ordna redan varande

och framdeles tillkommande hemmans inegovälden, som landets fortskridande

j. kuhur kraf ver; och att, såsom en med regleringen sammanhängande åtgärd,

fullständig hushållsplan herde upprättas för skogens begagnande, så att denna

matte emea all den afkomst, som är med dess framtida bestånd förenlig

under det ortens och dess mbyggares välstånd och förkofran ökas".

“Mot nämnda af Landshöfdingen Widmark uttalade åsigt hafva Jockmocks

och fjell t vär e socknemän i underdånighet inlagt protest, under yrkande

att hemman i Lappmarken måtte vid afvittringen tilldelas skog ei blott till

husbehof utan ock till afsalu, och det med lika oinskränkt dispositionsrätt,

soni kustlandets hcmmansåbor åtnjuta. Om icke Lappmarkens inbyggare vid

afvittringen tilldelas bestämda områden såväl af skog som inegor, skulle enligt

socknemannens förmenande odlingen ej kunna bära sig eller af den medellöse

verkställas, iy det vore naturens lag i dessa traktör, att skogen skall vara

en uppmuntran och ett understöd för jordbruket".

Jr det sist anförda yttrandet ligger onekligen en viss sanning. Eders

flongf. Maj.ts Befallningshafvande i Norrbottens län har ock i sitt år 1865

afgifna utlåtande i afvittringsfrågan förordat grundsatsen af bestämda skoo^somradens

tilldelande åt hemman i lappmarkerna och till stöd derför andraga!

att nybyggen och hemman derstädes äro genom klimatets hårdhet ofta nog

utsätta för att få sm gröda skadad af frost; att ehuru denna störa olägenhet

mildrades genom afdiknmgar och rödjningar, likväl det nordliga läget och

grannskapet af fjällen orsakade, att frostskador ändå stundom inträffade under

vaxttiden och derigenom åboarne gånge miste om den afkastning af iorden

som paraknats till brödföda; att biför tjänster då måste anlitas, och åt t ingen

sådan vore närmare förhanden än afverkning af skogsprodukter".

y “Den äfven_ för lappmarkerna gällande nådiga förordningen af den

_i i fecembei 1865, angående kronoparkers bildande i Kopparbergs län och

de norrländska länen samt om vissa iakttagelser vid storskiften "och afvittiingai

i nämnda län, förutsätter, att redan anlagda hemman och nybyggen

bom hädanefter såsom hittills vid afvittringar och storskiften åtnjuta visst

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Samt. 1 Afd. ,2 Höft. '' 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

område i skog och mark. Ett frångående af donna grundsats kan jag icke

tillstyrka.11

“Men om således hemman och nybyggen vid afvittringen komma att

erhålla skog derföre att den är nödig för deras framtida bestånd, så finner

jag häri ett ytterligare skäl för angelägenheten att för framtiden betrygga

skogens bestånd; ty derförutan lärer den ej länge kunna bidraga till hemmanens.

11

“Jemte trygghet för Lapparnes nyttjanderätt till skogsmarken äfvensom

för odlingens fortfarande bestånd skulle, utan tvifvel, såsom i motiverna

till 10:de kapitlet af Norrländska Skogskomiténs förslag yttras, genom de af

komitén föreslagna stadgande!! vinnas den högst väsendtliga fördelen för det

allmänna, att derigenom kunde förekommas de betydande olägenheter och

svårigheter i afseende å bevakandet af kronans egna skogar, som helt säkert

skulle uppstå, derest egarne af frälse- och skattehemman i lappmarkerna,

efter afvittringen, icke underkastades andra inskränkningar i afseende å skogens

begagnande, än hemmansegarne i det nedre landet. Redan genom

åtgärden att fora det å kronoskog åverkade virket in på enskild person

tillhörigt hemmans skogsområde skulle, efter komiténs förmenande, i de

bestå fall, all verkan af skogsbetjeningens spaningar efter ^virket omintetgöras

; men isynnerhet skulle svårigheterna visa sig framstående i de fall,

då uti vattendragen, som leda från de vidsträckta lappmarkerna, ostämpladt

virke anträffades. I ovissheten, huruvida detta virke dock vore lofligen afverkadt,

skulle nemligen skogspersonalen icke utan förutgångna, till följd af

lokala och territoriela förhållanden sannolikt oftast fruktlösa, forskningar

kunna tilltro sig att taga dylikt virke i beslag, en villrådighet, som deremot,

om komiténs förslag godkändes, komitén ansage desto mindre kunna

uppkomma, som det vore att antaga, att icke något lofligen afverkadt moget

virke komme att från lappmarkstrakterna nedflottas åt kusten, utan att vara

med kronomärke försedt.11

“Skogsstyrelsen, i sitt underdåniga utlåtande angående Norrländska

Skogskomiténs betänkande och förslag, har, såvidt det rörer kapitlet 10

(§§ 55 och 56), yttrat ordagrannt följande:

“Utan gensägelse lärer med afseende å de nybyggen, som hädanefter i

Lappmarken uppstå och i sinom tid öfverföras till skatte, sadana bestämmelser

kunna meddelas, som finnas behöflig^ i klimatiskt hänseende och för

skogarnes bestånd, äfven om dervid den fria dispositionsrätten skulle lida

någon inskränkning; men hvad angår redan befintliga lappmarkshemman och

nybyggen, anser sig Skogsstyrelsen, i öfverensstämmelse med dess till Eders

Kongl. Maj:t sedermera underdånigst insända utlåtande till Kammarkollegium

den 28 Augusti 1869, angående ny afvittringsstadga för Lappmarken,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 4.

böra, oaktadt de väsendtliga fördelar, äfven för kronoskogarne, som skulle

vinnas genom komiténs förslag, och den likställighet i dispositionsrätten öfver

enskild skog, som detsamma komme att medföra, dock höra fästa uppmärksamhet

uppå, att innehafvare af nuvarande hemman och nybyggen, som

uppkommit före utfärdandet af förordningen den 29 Juni 1866, och der

byggnads- och odlings-skyldigheter ej blifvit eftersatta, på grund af 1824

års för Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län, således äfven

för lappmarkerna, gällande afvittringsstadga synas kunna ega giltiga anspråk

att erhålla enahanda dispositionsrätt öfver den skog, hvilken vid afvittring

kan komma att dem tilldelas, som hemmansegare utom Lappmarken; hvarförutom

det, rörande den föreslagna inskränkta dispositionsrätten i allmänhet,

ej heller torde höra förbises, att, om än verkställandet af utsyningarne å

hemmansskogarne i Lappland för närvarande icke påkallar någon särskild

tillökning af skogsstaten, samma förhållande ej kan fortvara sedan hemmanen

undergått skifte och klyfning samt derigenom blifvit mångfaldigade, då

utsyningarne deremot komma att medtaga betydligt längre tid, i följd

hvaraf ock skogspersonalen i förhållande dertill måste ökas. För den händelse

emellertid det skulle befinnas, att hvad hår ofvan blifvit anfördt rörande

nuvarande nybyggare och hemmansinnehafvare icke utgör något hinder

för tillämpning i dess helhet af den i förevarande §§ uttalade åsigt om

inskränkt dispositionsrätt till skogen, torde, med afseende å möjligheten att

utan väsendtlig tillökning af skogspersonalen verkställa utsyningarne, kunna

ifrågasättas, huruvida ej, såsom inom åtskilliga socknar i Kopparbergs län

skott, viss del af den på hemmanen belöpande skogsmark kunde sammanslås

till bildande af allmänningar, der utsyning och utverkning egde rum för

socknens gemensamma räkning.u

“Af det anförda dragée jag den slutsats, att Skogsstyrelsen finner, det

den ifrågasätta inskränkningen i de enskildes dispositionsrätt öfver skogen

i lappmarkerna skulle hafva väsendtliga fördelar, utan att medföra någon

annan olägenhet än en möjligen framdeles påkallad tillökning af skogsstaten

— en olägenhet som styrelsen dock anser kunna på föreslaget sätt

till största delen undvikas — och att styrelsen måhända skulle förorda den

inskränktare dispositionsrätten, så framt icke innehafvare af nuvarande hemman

och nybyggen kunde anses, på grund af 1824 års afvittringsstadga, ega

giltiga anspråk att erhålla enahanda dispositionsrätt öfver skogen, som hemmansegare

utom Lappmarken."

“Denna juridiska betänklighet synes mig sakna stöd af lag. Ty 1824

års afvittringsstadga, som i allt fall icke innehåller någon försäkran om oinskränkt

dispositionsrätt Öfver skogen, har, enligt hvad jag reda/tii1 åtifört,11 äD1

drig gällt för lappmarkerna."

(Oned/j na b mo novis rsimniuiU!UOlUiÅt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

“Skogsinspektören i Westerbottens och Norrbottens län, hvars yttrande

i ämnet blifvit af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens

län infordrad t, har and råget, hurusom de förhållanden, hvarunder skogsstatens

tjensteman och betjente skola utöfva sina skyldigheter i afseende på

förhindrandet af olofliga afverkningar inom lappmarkerna, vore sådana, att,

äfven om skogsbetjeningen derstädes i betydlig mån ökades, olofliga skogsafverkningar,

och såsom följd deraf skogens förödande, ej torde kunna alldeles

förekommas, derest fri dispositionsrätt till skogen någonstädes vore skattehemmansegare

medgifven, samt att, för att närmare hinna målet, ett fullständigare

skydd af skogarne i lappmarkerna, ett stadgande syntes höra finnas,

hvarigenom all utverkning till afsalu inom lappmarkernas område vore,

äfven å skatteskog, förbjuden annorlunda, än efter utsyning af vederbörande

skogstjenstcman.11

“Eders Kongl. Majas Befallningshafvande i Westerbottens län har, i

sitt sednast afgifna utlåtande i ämnet, förklarat sig anse det vara för skogsvården

högeligen önskvärd!, att fri dispositionsrätt öfver skogen icke varder

jordägare inom Lappmarken tillerkänd, men dock icke kunna undgå att fästa

Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå, att till åtlydnad af föreskriften

i § 3 af nådiga förordningen den 29 Juni 1866 angående dispositionsrätten

öfver skogen å visso skattehemman, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

uti de resolutioner, hvilka sedan dess meddelats för omförande

af nybyggen inom Lappmarken från krono till skatte, angifvit, huruvida hemmansegaren

efter föregången afvittring skulle komma att öfver hemmanets

skog ega full skattemannarätt, eller allenast den inskränktare rätt, som i 1 §

af högstberörda nådiga förordning förmäles".

“Jag har förskaffat mig del af skatterätts-resolutioner, som, efter det

förordningen den 29 Juni 1866 blef gällande, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i de ifrågavarande två länen utfärdats angående lappmarkshemman,

uppkomma af nybyggen, hvilka före nämnda tidpunkt blifvit upplåtna

och för hvilken byggnads- och odlingsskyldigheterna blifvit fullgjorda,

samt inhemta!, att Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i båda länen,

med åberopande af nämnda förordnings § 3, tillförsäkrat hemmansegaren

“full skattemannarätt" eller “full och oinskränkt skattemannarätt" öfver hemmanets

skog, med den närmare förklaring af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Westerbottens län, att egaren komme att åtnjuta sådan rätt “efter

det hemmanets område blifvit genom afvittring eller på annat sätt bestämdt";

och liar Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Norrbottens län äfven

begagna! uttryckssättet “full och oinskränkt dispositionsrätt öfver den å hemmanet

växande skog".

“Det är i min tanke uppenbart, att eu på omförmälda sätt tillförsäkrad

skattemannarätt, äfven om den åberopade förordningen varit på nybyggen i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 4.

lappmarkerna, tillämplig, hvilket Kammarkollegium ansett sig ej kunna för

visst antaga, likväl ej kan vara kraftigare än den rätt, som för närvarande

enligt lag tillkommer egare af skatte- och frälsehemman i allmänhet; men

hvari ändring genom statsmakternas sammanstämmande beslut kan åvägabringas.

^ Ty för den åsigt, att staten eger både rätt och pligt att genom

lagbud så ordna den enskilda skogshushållningen, att det ej strider emot det

allmänna bästa, förefinnas skäl, Indika jag icke anser nödigt här utveckla,

men som enligt mitt omdöme äro fullt giltiga11.

“Härtill kommer särskild! för lappmarkerna, att den först genom afvittring

skeende upplåtelsen af kronans mark till skogsområden åt enskilde

ännu ej gått i verkställighet; att de enskilde, hvilka ej höra erhålla murken

med bättre rätt än kronan eger, förty måste vara underkastade den servitutsrätt,

som, på sätt anfördt är, tillkommer Lapparne; att angående omfånget af

enskildes blifvande områden intet finnes genom lag bestämdt för nämnda

landsort utom i 1850 års stadga för afvittring och skattläggning i Luleå

lappmark, hvilken författning ej vunnit tillämpning och således ej kunnat

grundlägga någon rätt för de enskilde; och att det lärer bero på Eders

Kong], Maj:ts nådiga godtfinnande att bestämma skogsområdenas storlek så,

att, derest de enskilde skola erhålla oinskränkt dispositionsrätt öfver skogen,

skadan af donna rätts befarade missbruk må inskränkas till minsta möjliga

omfång; — en utväg, som påtagligen skulle vara för de enskilde mindre

fördelaktig, men om större områden dem tilldelas med förbehåll, som leda

derhän, att åt skogen väl må tagas så mycket, som utgör dess naturliga afkastning,

men icke något derutöfver11.

"I det föregående tror jag mig hafva visat, att i sammanhang med afvittringen

inom lappmarkerna åtgärder för betryggande af skogarnes framtida

bestånd och bevarande af Lapparees renbetesrätt med nödvändighet påkallas

af omsorgen för allmänt och enskild! väl; och att genom sådana åtgärders

vidtagande ingens rätt förnärmas11.

“På dessa grunder, och då närmare föreskrifter tillhöra, icke afvittrings-

utan skogsförfattningarna, anser jag den blifvande afvittringsstadgan

höra innehålla de allmänna bestämmelserna,

11 att egare af frälse- och skattehemman och lägenheter i Westerbottens

och Norrbottens läns lappmarker eg må öfver den vid afvittring tilldelade

skogen ega vidsträcktare dispositionsrätt än enligt § 1 af nådiga förordningen

deri 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å vissa

skattehemman, är egare af deri omförmäla hemman förunnad; samt att

äfven efter afvittnngen Lapparne skola vara, såsom hittills, berättigade

att för renhjordarna begagna bete å all skogsmark inom lappmarkernas nuvarande

område, dock inom de till odling tjenliga delarna af landet endast

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

vintertiden, äfvensom, ega att, i den mån för betesrättens utöfvande är nödigt,

till hushällsbehof begagna sicogen11.

“Men då nämnda nådiga förordning tillkommit med Rikets Ständers

medverkan, och jemväl det föreslagna förbehållet till bevarande af Lapparnes

betesrätt skulle i viss mån inskränka hemmansegarnes dispositionsrätt öfver

skogen, lärer Eders Ivongl. Maj:t ej vilja, utan Riksdagens hörande, i dessa

ämnen förordna; hvadan jag i underdånighet hemställer, att, såvida hvad

jag nu föreslagit varder af Eders Kongl. Maj:t godkändt, nådig Proposition

i enlighet dermed måtte till Riksdagen aflåtas“.

“Innan frågan om den rätt öfver skogen, som afvittringen skulle tillföra

de enskilde, blifvit slutligen pröfvad, anser jag mig ej kunna till Eders

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlägga förslag till afvittringsstadga; hvarföre,

i afbidan på Riksdagens beslut, afvittringsfrågan torde blifva hvilande".

Penna af Stats-Rådets öfrige ledamöter biträdda hemställan

täcktes Kongl. Maj:t i nåder gilla samt befallde

att, i enlighet med ett af Föredragande Departementschefen

nu uppläst förslag, nådig Proposition i ämnet af

den lydelse, bilagan Ditt. A. till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Axel Hegardt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.