Sök i Ratio Lex

Om antagande af en författning angående utsträckt tillämpning af straffarbetes verkställande i enrum

1873-03-31 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1873:43, Om antagande af en författning angående utsträckt tillämpning af straffarbetes verkställande i enrum

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43.

]

Sko 43.

Ant. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1873, kl. 5 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om antagande

af en författning angående utsträckt tillämpning af

straffarbetes verkställande i enrum; Gifven Stockholms

Slott den 28 Mars 1873,

»

I flera främmande länder, der fängelseväsendets förbättrande utgör ett

ständigt föremål för vetenskapliga undersökningar och praktiska försök i olika

riktningar, har under senare tider den metod vid fångbehandlingen alltmera

vunnit tillämpning och medfört gynsamma följder, enligt hvilken fången under

den första delen af strafftiden hålles i enrum, på det han, i den enslighet

hvari han sålunda är försatt, mätte bringas till besinning och ånger öfver sina

felsteg samt sålunda den moraliska förbättring hos honom grundläggas, som

genom straffet må kunna åstadkommas. Enligt svensk lag skall väl straffarbete,

ådömdt för två år eller derunder, jemlik! Kongl. Förordningen den 21

December 1857, verkställas i cell; men de, hvilka gjort sig förfallna till straffarbete

under längre tid eller för lifstiden, undergå detsamma oafbrutet i gemensamhetsfängelse.

I sammanhang med Fångvårdsstyrelsens underdåniga framställning

om ombyggnad af straff- och arbetsfängelserne å Långholmen och i

Malmö samt dessas förseende med nödigt antal celler, i anledning af hvilken

framställning Kongl. Maj it af innevarande Riksdag äskat anslag till berörde

Bill. till Riksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 23 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 43.

byggnad sarbeten, har Generaldirektören i Styrelsen, med stöd af den utomlands

vunna erfarenheten, uttalat sig till förmån derför, att äfven de fångar, som enligt

nu gällande bestämmelser, i gemensamhetsfängelse utstå bestraffningen,

skulle i början deraf under någon tid förvaras i enrum. Då det utan tvifvel

är af vigt att straffånge redan från början får erfara allvaret i den bestraffning,

hvartill lian gjort sig skyldig, samt cellstraffet, som härför är särdeles

lämpligt, tillika visat sig vara synnerligen verksamt till uppmjukande af fångens

sinnelag och kufvande af den motspänstiga viljan, anser Kong]. Maj:t någon

tvekan icke höra finnas om lämpligheten af den ifrågasätta anordningen.

Ett lagförslag i ämnet hav derföre blifvit upprättaui; och efter att hafva i

frågan hört Högsta Domstolen och Stats Rådet, h v il kas protokoll härkos bifogas,

vill Kongl. Maj:t alltså, jemlik! § 87 Regeringsformen, föreslå Riksdagen

att antaga eu så lydande

Förordning angående utsträckt tillämpning af straffarbetes verkställande

i enrum.

Utöfver hvad Förordningen den 21 December 1857 innehåller angående

straffarbetets verkställande i enrum förordnas som följer:

Den, som är dömd till straffarbete på viss tid utöfver två år, skall, der

så ske kan, vid bestraffningens början hållas i enrum en sjettedel af den

ådömda strafftiden, dock icke under sex eller öfver tolf månader. Uppkommer

vid bestämmandet af tiden för cell straffet brutet månads- eller dagatal, ta ges

detta icke i beräkning. För den tid straffet sålunda verkställes i enrum skall

från återst#ende strafftiden aldra gas en tredjedel af den tid, hvarmed cellstraffet

öfverskjuter tre månader; uppkommer vid afdragets bestämmande brutet månadstal,

räknas en tredjedels månad till tio dagar.

Den, som är dömd till straffarbete på lifstid, skall ock. der så ske kan,

vid bestraffningens början hållas i enrum tolf månader.

I öfrig! gälle om straffarbete i enrum enligt denna Förordning hvad

ofvannämnda Förordning den 21 December 1857 i derå tillämpliga delar stadgar.

Kongl. Näjd förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

O B C Å R.

Axel Adlercreuiz.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Korist Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

3

Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet inför Hans

Maj:i Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott Fredagen den 24 Jmuan 1873

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreuts,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna.

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm.

»

Hans Excellens Herr dustitie statsministern anmälde i underdånighet

följande af den inom Justitie-departementet inrättade lagbyrå uppgjorda lagförslag

nemligen

2:o Förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående utsträckt tillämpning

af straffarbetes verkställande i enrum.

Utöfver hvad Kongl. Förordningen den 21 December 1857 lnnehåiler

ångående straffarbetes verkställande i enrum förordnas som följer:

Den som är dömd till straffarbete på viss tid utöfver två år skall, der

så ske kan, vid bestraffningens början hållas i enrum en sjettedel af den

ådömda strafftiden, dock icke under sex månader eller öfver ett år och sex

månader. Uppkommer vid bestämmandet af tiden för cell straffet brutet dagatal,

tages detta, icke i beräkning. För den tid straffet sålunda verkställes i enrum

skall afdrag å det ådömda straffarbetet ske enligt grunderna i Kong!. Förordningen

den 21 December 1857; i följd hvaraf den tid som öfverskjuter tre månader

afräknas med tillägg af en tredjedel. Uppkommer dervid brutet in ån ad stal,

räknas en tredjedels månad till tio dagar; uppkommer i aldra get brutet

dagatal; värde för det tal hel dag å strafftiden afräknad.

Den som är dömd till straffarbete på lifstid skall ock, der sä ske kan,

vid bestraffningens början hållas i enrum ett år och sex månader,

I (ifrigt galle om straffarbete i enrum enligt denna Förordning hvad ofvan

nämnda Kong]. Förordning den 21 December 1857 i derå tillämpliga delar stadgar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Jemte förestående förslag anmäldes i underdånighet de dertill hörande

motiver. som finnas detta protokoll bilagde.

Uppå tillstyrkan af Stats-Rådet behagade Hans Maj:t

Konungen i nåder förordna att öfver ifrågavarande förslag

Högsta Domstolens utlåtande skulle för det ändamål § 87

Regeringsformen omförmäler genom note ur protokollet

infordras.

Ex protocollo

C. J. E. Åkentedt.

O

Till Hans Excellens Justitie-Statsministern.

Sedan Riksdagens Justitie ombudsman i underdåniga skrifvelser den 31

Oktober 1870 och den 27 December 1871, med förmälan hurusom han under

utöfningen af sitt embete mer och mer kommit i erfarenhet af att gällande

lagstiftning rörande straffs verkställande och dermed sammanhang agande ämnen

i vissa delar vore otydlig, i andra för sitt ändamål mindre lämplig

och slutligen i några alldeles ofullständig, gjort hemställan, bland annat, om

nya eller förändrade stadganden dels i syfte att påskynda den tidpunkt, då

häktad kunde få börja undergå det honom ådömda straff, dels derom att någon

del tzf den ransakningstid, som förflyter före underrättens utslag eller efter

detta utslags meddelande, möjligen kunde få afräkna!? på strafftiden; så har

Eders Excellens till oss öfverlemnat dessa skrifvelser jemte Fångvårdsstyrelsens

deröfver afgifna utlåtanden tillika med bemälde Styrelses underdåniga

skrifvelse den 6 November 1871 angående utsträckning af tiden för cellstraffs

användande; och kåfve vi, med anledning häraf, uppgjort förslag:

d) till Kongl. Förordning angående utsträckt tillämpning af straffarbetes

verkställande i enrum; — — — -— — — — — — —--- — —> — — —

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts JNåd. Proposition N:o 43.

Då. dessa förslag nu öfverlemnas, få vi tillika i korthet angifva skälen

för de föreslagna stadgandena, i de delar sådant nyligen kan vara af nöden.

D) Förslaget till Kongl. Förordningen angående utsträckt tillämpning af

straffarbetes verkställande i enrum.

I förut nämnda skrifvelse den 6 November 1871 har Fångvårdsstyrelsen

hemställt att, i stället för den i Kongl. Förordningen den 21 December 1857

gifna föreskrift att den som är dömd till straffarbete på två år eller kortare

tid skall undergå straffet i cell, hvarvid cellstraffet efter Obestämdt afdrag

kommer att fortgå under högst ett år sex månader och tjugutvå dagar, det

måtte stadgas att det straffarbete, som blifvit ådömdtj under högst två år och

sju månader, och hvithet, med iakttagande af stadgadt afdrag, icke komme att

fortfara längre tid än två år måtte, så vidt utrymmet i cellfängelserna sådant

medgåfve få i dylikt fängelse verkställas.

Då fråga sålunda är vackt om cell straffets användande i större utsträckning

än hittills, torde det höra tagas i betraktande, huruvida icke en sådan

utsträckning kunde till större gagn för såväl fångarne som samhället ske på

annat sätt än Fångvårdsstyrelsens förslag innehåller, nemligen genom en bestämmelse

derom, att de som blifvit dömda till straffarbete på längre tid än

två år, och hvilka nu genast afsändas till gemensamhetsfängelserna, skola vid

straffets början under någon tid hållas i enrum.

Enär bland straffets ändamål äfven ingår det att väcka fången till besinning

och verka till hans förbättrande, synes det för uppnående af ett sådant

mål vara synnerligen lämpligt att fången vid strafftidens början genom att

hållas i cell väckes till aktgifvande på sig sjelf och skiljes från umgänge med

förderfvade menniskor. I de flesta civiliserade länder har man ock på senaste

tid såväl teoretiskt som praktiskt arbetat på att åt fängelsestraffen gifva en

sådan anordning att fångarne under strafftiden genom gradvis skeende förändringar

i behandlingen kunde utvecklas till förbättrade menniskor och nyttiga

samhällsmedlemmar; och härvid har man varit enstämmig deruti att fängelsestraffet

alltid herde börja med cell. Donna uppfattning af sättet för straffens

anordnande, hvilken tillhör det så kallade progressivsystemet, innebär utan

tvifvel mycket som är tänkvärdt; och hvad angår frågan derom att fängelsestraff

i allmänhet herde börja med cell, torde någon tvekan icke höra uppstå

om lämpligheten att när som helst dä utrymmet i fängelserna det medgifver,

och hvithet enligt Fångvårdsstyrelsens yttrande nu synes vara förhållandet,

härom meddela ett lagstadgande, hvithet, på samma gång det i och för sig

medför väsendtlig nytta, kan utgöra första steget till progressivsystemets iuföförande,

om och när sådant kommer i fråga.

Deremot, hvad angår Fångvårdsstyrelsens hemställan att till två år ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl, Maj ds Nåd. Proposition N:o 43.

sträcka tiden, under hvilken straff-fånge må hållas i enrum, finnes så mycket

större anledning till betänksamhet, som lämpligheten af detta straffs användande

under så lång tid blifvit bestridd af flertalet bland dem, som egnat sig

åt fängelseväsendet; och det har synts oss icke vara skål att för närvarande

och innan frågan om det svenska fängelseväsendets slutliga anordning bl ifver i

hela sin omfattning pröfvad, införa eu sådan utsträckning af cellstraffets användande

som den af Fångvårdsstyrelsen ifrågasätta.

Beträffande den tid, som för ce!istraffet bör bestämmas, kåfve vi, med

hänsyn dertill att såväl här som i andra länder erfarenheten synes gifva vid

handen att cellstraffets gagnande verkan hufvudsakligen inskränker sig till första

året, förslagsvis uppställt ett år såsom en lämplig tidrymd. Förslagets bestämmelser

äro icke utsträckta till lifstidsfångar, emedan de anförda skälen för

det nya stadgandet ej hafva samma tillämplighet på dem som på andra fångar,

och dessutom, då det lagbestämda afdraget på strafftiden icke kan komma

dem till godo, cellstraffets användande här i sjelfva verket skulle blifva en

straffskärpning.

Stockholm i Januari 1873.

Alb. Lindhagen. Axel Örbom. L Annsrstedt.

Förslag

till Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående utsträckt tillämpning af straffarbetes

verkställande i enrum.

Utöfver hvad Kongl. Förordningen deri 21 December 1857 innehåller

angående straffarbetes verkställande i enrum, förordnas som följer:

Den som är dömd till straffarbete på viss tid utöfver två år skall, der

så ske kan, vid strafftidens början under ett år hållas i enrum; och njute

derför afdrag å strafftiden med ett år och tre månader; skolande i fråga om

sådant straffarbete i enrum gälla hvad Kongl. Förordningen den 21 December

1857 i derå tillämpliga delar stadgar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kovgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

T ill Hans Excellens Justitie-Statsministern

Eders Excellens tiar anmodat oss att i vårt förslag till Kong!. Förordning

angående utsträckt tillämpning af straffarbetes verkställande i enrum, enligt

hvilket den, som vore dömd till straffarbete på viss tid utöfver två år, skulle,

der så ske kunde,, vid strafftidens början under ert år hållas i enrum, verkställa

omarbetning, så att den tid, under hvilken strafffången skulle hållas i

cell, bestämdes till en sjettedel af den ådömd a strafftiden, dock icke understigande

sex månader eller öfverstigande ett år och sex månader, samt att författningen

gjordes tillämplig jemväl å lifstidsfångar; och få vi med anledning

häraf öfverlemna nytt förslag i ämnet.

Stockholm i Januari 1873.

Alb, Lindhagen. Axel Örbom. L. Annerstedt,

Vidimeras

ex oflioio

G. F. W. Lamberg.

f ■'' '' '' '' ---------

Utdrag af Särskilt Protokoll öfver Justitie-ärenden, hållet uti Kongl,

Maj ds Högsta Domstol Tisdagen den 4 Mars 1873.

Första Rummet.

Närvarande:

Justitie-Råden Cramér,

Almqvist,

Bolin,

Rabe.

Olivecrona,

Lagerståle,

von Segebaden.

Sedan, jemlikt Högsta Domstolens beslut den 13 sistlidne Februari vid

föredragning af det till Högsta Domstolens utlåtande remitterade förslag till

Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående utsträckt tillämpning af straffarbetes

verkställande i enrum, nämde förslag för närmare granskning emellan Högsta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43-

Domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs ärendet nu till afgörande;

varande ifrågavarande förslag af den lydelse, som i bilagan till detta proto
-

koll förmäles.

Högsta Domstolens fleste ledamöter förenade sig om följande yttrande:

“Enär ett cellstraff från och med 6 till och med 12 månader antagligen bör i

allmänhet kunna åstadkomma, att fångens trotsiga lynne kulvas och han väckes

till besinning och ånger, samt bestämmandet, på sätt förslaget innehåller, af

tiden för cellstraffet i viss lika bråkdel af ådömd straffarbetstid försvårar uträknandet

af den tid, hvarunder fången bör hållas dels i enrum, dels i gemensam

hetsfängelse efter afdrag för någon del af cell straffet, hemställde Högsta

Domstolens flesta ledamöter, att 1 och 2 momenten efter ingressen i förslaget

måtte erhålla följande lydelse:

“Den, som'' är dömd till straffarbete på viss tid utöfver 2 år, skall, dejsa

ske kan, vid bestraffningens början hållas i enrum, om straffarbetet är ådömdt

öfver 2 till och med

deröfver „ „ „

år i 6 månader

7

v v

8

, 10

11

12

För den tid straffet sålunda verkställes i enrum skall från återstående

strafftiden afdragas en }:del af den tid, hvarmed cellstraffet öfverslcjutit 3 månader.

Uppkommer vid aldra gets bestämmande brutet månadstal, räknas |-dels

månad till 10 dagar.

Den, som är dömd till straffarbete på lifstid, skall ock, der så ske kan,

vid bestraffningens början hållas i enrum i 12 månader.

För den händelse donna hemställan icke skulle godkännas, fingo Högsta

Domstolens fleste ledamöter vid förslaget erinra, att, då vid bestämmandet af

tiden för cellstraffet i de fall, som afses i förslaget, brutet månadstal kan

uppkomma, nödigt synes vara att stadga, huru dylikt månadstal skall i dagatal

räknas: att hvad förslaget innehåller om det afdrag från ålagdt straffarbete,

som den dömde skall åtnjuta för undergånget cellstraff, i mer än ett hänseende

icke är affattadt med erforderlig klarhet för att tjena till säker ledning vid

afdragets bestämmande, samt att vid uträkningen, enligt förslaget, af berörda

afdrag sådane brutna månadstal kunna uppkomma, att en föreskrift allenast

derom, att H:dels månad skall räknas till 10 dagar, icke är tillräcklig.

Vid den nu gjorda granskning af förslaget hafva Högsta Domstolens

fleste ledamöter ansett sig icke ega anledning antaga detsamma åsyfta införande

af det såkallade progressiva straffsystemet, och för tv kunnat hemställa, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

afdrag för fangen å den ådömd a straffarbetstiden skulle ske till följd endast

af det undergångna cellstraffet, såsom med grunderna i Förordningen den 21

December 1857 öfverensstämmer och förslaget äfven innehåller, hvaremot vid

tillämpning af omförmälda straffsystem frågan, om och i hvad mån sådan!

afdrag skall ega ruin, lärer höra efter annan grund afgöras. Derest förslaget

skall utgöra ett första, af andra snart efterföljd!, steg till införande af det

progessiva straffsystemet, torde för öfrig! flera, nu icke vidrörda omständigheter

höra komma under bedömande och dervid, bland annat, huruvida förenämnda

Förordning bör blifva oförändrad gällande/6

Justiticrådct Lagerstråle yttrade: “För min del instämmer jag med Högsta

Domstolens fleste ledamöter, utom i fråga om den tid, under hvilken den, som

är dömd till straffarbete på lifstid, bör hållas i enrum. Enär cellstraffet måste

betraktas såsom en skärpning i straffet, men för donna skärpning afdrag icke

kan tillgodokomma den för lifstiden dömde i dess straffarbetstid, på sätt som

eger ruin för alla andra straffångar, anser jag dylikt cellstraff för den färre

icke bära utsträckas längre, än som nödvändigt må erfordras för att hos honom,

genom ensamheten, väcka ånger och besinning; och då donna sinnets

förändring antagits kunna vinnas genom vistande! sex månader i enrum för

en icke ringa del af de till straffarbete på viss tid dömde, synes mig icke

heller för de till straffarbete för lifstiden dömde cellstraffet bära längre utsträckas

än till sex månader/6

Justitierådet Olivecrona anförde: 66En genomgående grundsats i Förordningen

den 21 December 1857, angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande

i enrum, är uppenbarligen den, att tillämpningen af hvardera af dessa

straffarter skall, från och med den första till och med den sista dagen af den

ådömda strafftiden, vara absolut lika. I afseende på straffarbete är blott den

skilnad föreskrifven, att, om straffet är ådömdt för en tid af 2 månader till

och med 2 år, skall den brottslige, “der så ske kan, under strafftiden hållas

66i enrum eller så kallad ceZZ66, hvaremot, om tiden för det ådömda straffarbetet

öfverskrider 2 år, delinqventen skall i gemensamhetsfängelse utstå straffet.

I förra fallet, om straffarbete verkställes i enrum, skall likväl “från den ådömda

“strafftiden, som öfverskjuter tre månader, afdragas en fjerdedel1*; i senare fälle!,

eller om den brottslige undergår straffarbete i gemensamhetsfängelse, åtnjuter

han deremot icke något afdrag.

När donna Förordning utfärdades, egde man inom vårt fädernesland

icke synnerlig erfarenhet om verkningarne af cellstraffets användning, såväl

med hänseende till detta straffs förmåga att afskräcka från brott, som ock att

bringa delinqventer till allvarlig ånger öfver begångna förbrytelser; ännu mindre

kände man, huruvida ett under längre tid utan afbrott fortsatt cellfängelseBih.

till Bilcsd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 23 Bäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

straff kunde menligt inverka på fångarnes intellektuel och fysiska krafter.

Under den tid af 15 år, som emellertid förflutit sedan nämnda förordning träd!

i gällande kraft, har icke blott här i landet, utan ock i de fleste civiliserade länder,

der ensamhetsfängelse blifvit an vän dt, eu rik skörd af erfarenhet vunnits,

hvilken svårligen kan förbises vid fråga om förbättringar af lagen rörande

verkställighet af fängelsestraff. Denna erfarenhet har ganska bestämdt ådagalagt:

att fängelsestraff i enrum är ett ganska kraftigt medel att böja och

kufva obändiga lynnen;

att fångar, som tillbringat någon tid i enrum, i allmänhet visat

större mottaglighet för religiös och moralisk inverkan, än delinqventer,

som omedelbart förflyttats till gemensamhetsfängelserna;

att det lidande, som frihetens förlust i cellfängelset innebär, kännes

svårast under de första månaderna af strafftiden;

att brottslingar, som gjort sig skyldiga till iteration af brott, vanligen

hysa större fruktan för straffarbete i cell, än för samma straff i gemensamhetsfängelse;

samt

att fängelsestraff'' i enrum, utan nämnvärdt men för fångarnes helsotillstånd,

i allmänhet kunnat för eu kortare tid användas.

Det till utlåtande af Högsta Domstolen i öfverensstämmelse med 87 §

Regeringsformen nu remitterade förslaget till förordning, angående utsträckt

tillämpning af straffarbetes verkställande i enrum, gifver vid handen, att dessa

af erfarenheten bestyrkta observationer blifvit tagna i öfvervägande. Det torde

likaledes kunna anses sannolikt, att med förslaget åsyftas att gorå en förberedelse

till genomförandet inom fäderneslandet af det så kallade progressiva

straffängelsesystemet, hvilket i utlandet allt mer och mer vunnit erkännande

såsom det lämpligaste för ernående af fångarnes moraliska förbättring. Då nu

grundtanken i det nämnda progressiva systemet just är den, att fångar, dömde

till straffarbete på viss, längre Hd, icke under hela strafftiden skola underkastas

ett qvalitativt absolut lika straff, utan tvärtom till en början, under det

första stadiet af strafftiden, hållas i cell för att genom ensamheten väckas till

eftertanke, ånger och besinning, och först derefter tillbringa de följande stadierna

af straffängelsetiden tillsammans med andra fångar i gemensam hetsfängelser

och att de derunder kunna vinna vissa förmåner och eu viss begränsad frihet,

äfvensom stadgad afkortning på strafftiden, allt likväl under förutsättning

af visadt. godt och pålitligt uppförande, skall jag nu undersöka, huruvida det

ifrågavarande förslaget mä kunna anses tillfredsställande såsom innehållande

s. 11 Kontrollera mot PDF

jKong?,. Majds Nåd. Proposition N:o 43. 11

stadgande!!, tjenliga att bereda en öfvergång till ett progressivt straffängelsesystein.

Förslaget uppställer i sådant afseende den allmänna regel, att “den,

“som är dömd till straffarbete på viss tid utöfver två år, skall, der så ske kan,

“vid bestraffningens början hållas i enrum", samt bestämmer derefter, att tiden

för cell straffet skall utgöra aen sjettedel af dm ådömda strafftiden, dock icke

under sex månader eller öfver ett år och sex månader1''''. Men då förslaget derefter

innehåller den förklaring, att för den tid, straffet sålunda verkställes i

enrum, skall afdrag å det ådömda straffarbetet ske enligt grunderna i Kongl.

Förordningen den 21 December 1857, “i följd hvaraf den tid, som öfverskjuter

"tre månad,er, afrälcnas med tillägg af en tredjedel1,1, stannar man genast i villrådighet

hvad ordställningen “afräknas med tillägg af en tredjedel" rätteligen

skall betyda. Det är nemligen ingalunda tydligt, huruvida ordet “afräknas"

bär skall utmärka detsamma som ordet afdragas eller tagas i en från vanligt

språkbruk afvikande mening, icke heller hvad orden “afräknas med tillägg",

skola betyda. Det är äfvenledes ej klart, hvaraf den “tredjedel", som skall

tilläggas, rätteligen skall beräknas. Till följd af denna, icke lyckligt valda,

redaktion, anser jag mig icke kunna tillstyrka förslagets öfverlemnande till

Riksdagen i oförändrad! skick. Men, om jag åker från den formel a ofullkomligheten

i donna del, kan jag deremot icke annat än anse den i förslaget

uttalade grundsats fullt riktig, att den, som är dömd till straffarbete på viss

tid utöfver två år skall, såvidt sådant låter sig gorå. vid bestraffningens början

hållas i enrum under en viss del af strafftiden. Ett stadgande i sådan

syftning bör nemligen, utan tvifvel, dels verka välgörande för att bringa den

brottslige till ånger och allvarliga betraktelse!- öfver brottets följder, innan han

i gem ensamhetsfängelset åter träder i beröring med sina likar, dels innehålla

en lämplig skärpning af straffet, så mycket mera nödvändig, som det är bekant,

att brottslingar i allmänhet hysa större fruktan för straffarbete i cell,

än för sådant straff i gemensamhetsfängelse. Men deremot finner jag betänkligheter

mota att tillstyrka dels så lång tids cellstraff, som förslaget innehåller,

dels att afdrag på den ådömda strafftiden skulle kunna komma fången till godo

utan allt afseende på godt uppförande å hans sida.

Beträffande härvid först tiden för cellstraff vid sjelfva början af straffarbetets

undergående, innehåller förslaget, att donna skall bestämmas till en

sjettedel af den ådömda strafftiden, dock icke under sex månader eller öfver ett

år och sex månader. Om jag ock skulle kunna medgifva, att minst sex månaders

cellstraff bör föregå vistelsen i gemensamhetsfängelset, är jag dock af

den åsigt, att en utsträckning af ensamhetsfängelse utöfver ett år icke bör ifrågakomma.

Jag vet visserligen, att man till stöd för ett vidsträcktare tillämpande

af cellfängelsestraffet skall åberopa, att, enligt förutnämnda förordning af den

l

opaginerad Kontrollera mot PDF

] 2

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition No 43.

21 December 1857, sådant fängelse redan nu kan tillämpas för en tid af högst

ett år sex månader och 22 dagar och att Fångvårdsstyrelsen i underdånig

skrifvelse af den (1 November 1871 till och med förordat en utsträckning af

cellstraffet ända till två år, under förmälan att sådant antagligen icke herde

menligt inverka på fångarnes helsotillstånd, enär redan nu stundom inträffat

att sammanlagda ransakning^- och strafftiden, som fångar tillbringat i enrum,

öfverskjutit två år, utan att fångarnes helsa kunnat sägas hafva deraf tagit

skada. Det torde likväl vara kandi, att just rörande frågan om maximitiden

för användandet af cellstraff pågår för närvarande i utlandet en ganska liflig

strid mellan anhängarne af fångarnes absoluta isolering och försvararne af

den progressiva straff-fängelseregimen. De förre anföra till stöd för sitt

yrkande på användning af fängelse i enrum under flere fortlöpande år exemplet

af fångar, hvilka kunnat uthärda ensamheten i en längre följd af år,

hvaremot de senare åter med fullt skål sökt visa, att, om ock fångar funnits,

som genomgått en så lång fängelsetid i enrum, utan att hafva positivt tagit

skada till kroppens eller själens helsa, har dock erfarenheten bestyrkt, att de

fleste, som utgått från ensamhetsfängelset efter mer än ett års. oafbruten fängelsetid

åtminstone varit till sina intellektuela eller fysiska krafter försvagade.

Ett år af en menniskas lifsläugd får icke anses såsom en obetydlig tid. För

flen, som, beröfvad friheten, nödgas räkna årets alla dagar i ensamheten, är

cellstraffet ett mycket allvarsamt strafflidande, hvilket verkar skarpast under

de första månaderna eller det första halfåret. Det är under donna period, som

stratfångarne i allmänhet visa största håg att lyssna till fångpredikantens förmaningar

och att vånda tan kamé till ett förbättrande af sitt lefverne. Nen

utsträckes strafftiden i enrum längre än ett år, har den iakttagelsen blifvit

gjord, att fångarne, isynnerhet de qvinliga, småningom vänja sig vid ensamheten

och att en slö liknöjdhet inträder, hvilken ingalunda är egnad att öka

den moraliska kraft, som är så nödvändig för brottslingen att ega, då han

slutligen lemnar fängelset, på det att han sedermera i det fria samhället må

kunna bestå profvet vid mötande frestelser. Menniskans sedliga utveckling är

ock betingad af beröringen med hennes likar. Vill man derföre hos den brottslige,

genom användandet af ett straff, som skall förbättra honom, påskynda

denna utveckling, bör icke heller en allt för långt utsträckt fängelsetid i enrum

— så lång att hans krafter under ensamhetsperioden måhända blifva försvagade

— sättas såsom en förberedelse till gemensamhetsfängelset. Då nu

härtill kommer, att de sträfvande!!, som sedan 1848 egt rum för reformer i

tillämpningen af frihetsstraffen, hufvudsakligen gått i riktningen af en nedsättning

af maximitiden för cellfängelsets användande och då man i utlandet redan

på flora ställen funnit sig höra bestämma donna maximitid under ett år, anser

jag rådligast vara att, vid en förändring af 1857 års fängelselag, den läng
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

sta tid för straffarbete i enrum, som skall föregå straffarbete i gemensamhetsfängelse,

åtminstone icke stadgas längre än tolf månader.

Är man af den åsigt, att den fånge, som skall undergå straffarbete

dels i cell, dels i ge men sam hetsfängelse, bör åtnjuta något afdrag af fängelsetiden

med hänsyn till den del deraf, som fången tillbringar i cell, synes äfven

rättast vara, för öfvergången till den progressiva fängelseregimen, att i fängelselagen

inflyter ett stadgande, att ifrågavarande afdrag allena skall komma

den till godo, som under den förflutna strafftiden iakttagit ett oklanderligt uppförande.

Genom ett sådant vidfogadt vilkor inlägges i lagen ett ganska kraftigt

medel att mana fången till iakttagande af godt uppförande, hvilket icke

kan annat än verka fördelaktigt; och när afdraget på strafftiden göres beroende

af fångens uppförande under den tid, han undergår straffet, bör afdraget

icke heller komma honom till godo under det första stadiet af den ådömda

strafftiden eller den för cellstraffet afsedda tid, utan först under senare delen

af straffarbetstiden i gemensamhetsfängelset. Ett afdrag af en sjettedel af hela

den ådömda strafftiden anser jag under sådane vilkor kunna vara lämpligt;

och, med antagande af donna norm för afdraget, skulle alltså den fånge, som

t. ex. vore dömd till 6 års straffarbete, kunna, om hans uppförande varit

oklanderligt under de 5 år, som han sammanlagdt tillbringat under straffarbete,

dels i cell, dels i gemensamhetsfängelse, vinna en eftergift af ett år af

hela den ådömda strafftiden, h vil ket afdrag skulle göras på tiden för straffarbete

i gemensamhetsfängelset.

Utan att vilja här söka närmare formulera ordalagen för ett förslag i

den syftning, som jag nu angifvit, vill jag blott erinra derom, att lagstiftarens

mening utan tvifvel skulle kunna göras åskådlig och klar, om de ifrågavarande

bestämmelserna uppställdes ungefärligen på det sätt, som jag bär blott antydninysvis

trott mig höra utmärka sålunda:

l:o att den, som är dömd till straffarbete på viss tid

utöfver 2 år till och med 3 år skall, der så ske kan, vid strafftidens början

undergå 6 månaders straffarbete i cell

O

* - (O C5

» er

B

d- S SL E"

£ o g

CD 5

» £

b 2 ^ 2

^ 0 w »

V

3 år

5)

V

v

4

år

V

7 mån.

V

4 år

V

V

V

5

åi-

V

8 mån.

V

5 år

))

V

»

11

år

V

9 mån.

))

6 år

V

V

V

8

bl-

V

10 mån.

))

8 ål-

5?

V

5?

10

år

V

11 man.

??

it) år

V

12 mån.

2:o att

den,

som

är

dömd

till

straffarbete

ro B 3

® '' §? §

vid strafftidens början, undergå 12 månader straffarbete i cell och sedan fortsätta

straffarbetet i gemensamhetsfängelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

3:o att den, som av dömd till straffarbete på viss tid utöfver 2 år, och,

i den ordning ofvan är stadgadt, undergått straffarbete i cell, kan, om lian

ådagalägger godt uppförande, medgifvas afdrag på den tid, hvarunder han skall

undergå återstående straffarbete i gemensamhetsfängelse; att detta afdrag skall

beräknas till en sjettedel af hela den ådömda straffarbetstiden och att på

Fångvårdsstyrelsen skall ankomma att afgöra om straffånge gjort sig förtjent

att sådant afdrag på straffarbetstiden åtnjuta.

4:o att, om, vid beräkning af detta afdrag, brutet månadstal uppkommer,

räknas en sjettedel månad till fem dagar och att, om dervid uppkommer

brutet'',dagatal, skall detta vara förfallet.

Det kan härvid visserligen med fog erinras, att föreskrifter i nu antydda

riktning icke stå i öfverensstämmelse med de i 1857 års förordning stadgade

grunder för verkställandet af straffarbete i enrum under kortare tid än

två år. Men, om sådant af mig villigt medgifves, sker det under uttalande

af min öfvertygelse om det önskvärda deri, att hela fängelselagen måtte undergå

en nödig omarbetning, hvarigenom erforderlig konseqvens i lagens stadganden

kunde ernås, på samma gång första stegel hos oss tages till införandet

af den progressiva fängelseregimen".

Ex protocollo

N. Becker.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

15

Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-ärenäcn, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti Slats-Bädet å Stockholms Slott Fredagen den 28 Mars 1873,

i närvaro a f:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adtercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Justitieräden: Friherre Leuhusen,

Wretman.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde att, till åtlydande

åt Kong!. Maj:ts den 24 sistlidne Januari meddelade nådiga befallning, Högsta

Domstolen afgifvit infordrad t utlåtande öfver det inom Justitiedepartements

lagbyrå uppgjorda förslag till Förordning angående utsträckt tillämpning af

straffarbetes verkställande i enrum.

Efter lemnad redogörelse för de inom Högsta Domstolen enligt dess

protokoll den 4 innevarande månad afgifna yttranden, utlät sig Hans Excellens:

Med den ifrågasätta utsträckta tillämpningen af straffarbetes verkställande

i enrum bär visserligen varit afsedt i främsta rummet att bringa den

dömde till besinning och ånger öfver sina brott och sålunda grundlägga den

moraliska förbättring, som genom straffets tillämpning må kunna vinnas, men

derjemte äfven att genast i början låta den brottslige på ett lämpligt sätt

känna allvaret i det straff, hvartill han genom sina förbrytelser gjort sig

skyldig. Endast den sednare af mig nu anförda omständigheten kali utgöra

motiv dertill att tiden för straffets undergående i cell göres beroende af och

sättes i proportionerligt förhållande till hela ådömda strafftiden. Med donna

princip, hvilken jemväl bl Hvit af Högsta Domstolen omfattad, synes mig bäst

hafva öfve ren sstämt att sätta maximum för celltiden ungefär lika med den tid,

under hvilken den till två års straffarbete dömde skall, enligt Förordningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

den 21 December 1857, undergå straffet i cell. Då mellertid Högsta Domstolen

enhälligt tillstyrkt nedsättning af berörda maximum till ett år och denna

nedsättning endast inverkår på längden af strafftiden i cell för dem, som äro

dömda på mycket lång tid och för Indika straffet alltså ändock är af ganska

allvarsam art, samt allmänna tendensen i strafflagstiftningen onekligen är att

minska tiden för straffs verkställande i cell, vill jag i denna del vika för

Högsta Domstolens åsigt.

Den svårighet, som, efter hvad inom Högsta Domstolen blifvit antyda

skulle uppstå deraf, att enligt förslaget tiden för cellstraffet skall bestämmas i

viss lika bråkdel af den ådömda straffarbetstiden, torde lämpligast undanrödjas

derigenom att den i förslaget förekommande föreskrift, att vid bestämmande

af tiden för cell straffet brutet dagatal ej skall tagas i beräkning, utsträcka

jemväl till det fall, då brutet man ad stål skulle uppkomma.

De i Högsta Domstolen gjorda anmärkningar emot förslagets redaktion

beträffande bestämmelsen om beräknande af afdrag a det ådömda straffarbetet

för den tid fången hålles i enrum synas mig väl ej vara af synnerlig betydenhet;

men då den affattning Högsta Domstolens flesta ledamöter velat gifva

åt ifrågavarande stadgande utmärker sig genom ännu större bestämdhet och

tydlighet, anser jag förslaget höra till enlighet dermed ändras.

I öfverensstämmelse med det nu anförda har förslaget blifvit om arbetad!;

och får jag alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Näjd.

täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga följande

Förordning angående utsträckt tillämpning af straffarbetes verkställande i enrum.

Stats-Rådets öfriga ledamöter instämde uti Hans Excellens Herr JustitieStatsministerns

ofvanberörde hemställan;

Och behagade Hans Näjd Konungen densamma i nåder

bifalla; i följd hvaraf nådig Proposition af den lydelse, bilagan

B. till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo

C. J. Björkman.

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.