Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:6 51

1873-04-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1873:51, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:6 51

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:6 51.

7

4

lita St.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 7 April 1873, kl. 10 f. m.

Kongl. Maj:t$ nådiga Proposition till Riksdagen, i fråga om åtgärder

för afskaffande af de så kallade säljbara apoteksprivilegierna;

Gifven Stockholms Slott den 4 April 1873.

I underdånig skrifvelse den 12 Juli 1851 anförde Rikets Ständer, hurusom, i

anseende till de menliga följder, svin uppkomme deraf, att privilegier för apotekareyrkets

bedrifvande öfverlätes genom köp och arf med mera, hvaraf icke sällan händt,

att förvärfvandet af rättighet att detta yrke bedrifva mindre varit beroende af kunskaper

och ådagalagda insigter i detsamma, än af förmågan att för apoteksprivilegierna erlägga

eu hög, ofta öfverdrifven köpeskilling, framställning blifvit hos Rikets Ständer gjord om

angelägenheten att i detta förhållande tillvägabringa förändring; hvarvid Rikets Ständer

inhemta!, bland annat, att öfver de flera tid efter annan till Kongl. Maj:t inkomna

underdåniga hemställande!! och förslag i ämnet, Sundhets-kollegium den IT Oktober 1845

afgifvit underdånigt yttrande, deri Kollegium på anförda skal ansett, att uti hvad redan

om apoteksprivilegiers öfverlåtande vore stadgadt någon ändring icke borde ifrågakomma,

men att en Kollegii ledamot, General-direktören m. in. Ekströmer derutinnan varit af

skiljaktig mening samt hufvudsakligen anfört, att, vin än apotekareyrket vore till en viss

grad att anse såsom ett merkantilt näringsfång, det derjemte vore ett vetenskapligt yrke,

af den vigt för menskligheten att dess utöfning icke anförtroddes åt någon annan än

flen, som deri förvärfva! och ådagalagt behöriga kunskaper och skicklighet, hvaraf äfven

syntes hora följa, att den, som genom högre kunskaper och större skicklighet gjort sig

bäst qvalificerad till samma yrkes utöfning, företrädesvis borde dertill blifva använd,

hvilket dock, så länge rättigheten att drifva apoteksrörelse endast genom inköp af företrädarens

privilegium kunde förvärfvas, icke alltid lät sig verkställa, då det vore icke

skickligheten, utan bästa tillgången på penningar eller största krediten och i förening

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts l^åot. Proposition N:o 51.

dermed mången gång minsta betänksamhet i kalkyl, som bestämde, hvilken blefve egare

af ett ledigt eller till salu utbjudet apotek, så att staten icke blott vore beröfvad tillfället

att för det allmännas båtnad företrädesvis använda och genom befordran belöna

och uppmuntra den större skickligheten, utan ock måste stillatigande öfverlåta dispositionen

af detta vigtiga prerogativ åt enskild mans åt enskildt intresse beroende val; till

undanrödjande af hvilka olägenheter, de der icke både sin grund uti någon i gällande

författningar bestämdt medgifven rättighet att apoteksprivilegiet försälja, utan snarare

vore att söka uti en oriktig tydning af den oegentliga benämningen »privilegium», som

rättigheten att å viss ort idka apoteksrörelse af ålder erhållit, bemälde general-direktör

framställt ett förslag, gående derpå ut, att, efter skodd samt af Kongl. Maj:t i nåder

gillad värdering och klassifikation utaf samtliga i riket befintliga apoteksprivilegier, två

procent af det för hvarje privilegium sålunda, inom klassen, bestämda värde borde årligen

afskrifvas, hvarigenom detta värde vid inträffande köp minskades med motsvarande

summa, intilldess vid utgången af femtionde året privilegiet vore helt och hållet hemfallet

till staten; och yttrade Rikets Ständer vidare uti berörda skrifvelse, att, som otvifvelaktigt

vore, att handeln med så kallade apoteksprivilegier, hvilken handel svårligen kunnat

blifva möjlig utan genom bristerna i gällande stadganden, medförde störa olägenheter

för apoteks-yrkets behöriga utöfning, hvadan det syntes nödigt, att donna handel herde

upphöra, äfvensom att bestämda föreskrifter derom utfärdades, likväl på det sätt, att

någon uppoffring för staten derigenom icke ifrågasattes och att någon förhöjning af medicinaltaxan

ej heller af sådan anledning komme att ega ruin, Rikets Ständer, som för sin

del funnit det af General-direktören Ekströmer föreslagna sätt för tillvägabringande af

rättelse derutinnan vara val grundadt, i underdånighet anhöllo, det Kongl. Maj:t i nåder

måtte tillse, huruvida ej, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af bemälde Generaldirektör

uppgifna grunder, ifrågavarande privilegiihandel måtte, genom årlig amortering,

kunna för framtiden afskaffa^.

I det underdåniga utlåtande, Sundhets-kollegium den 21 December 1852 afgaf i

anledning af Rikets Ständers berörda framställning, vitsordade Kollegium nyttan af privilegiihandelns

afskaffande och tillstyrkte så väl då, som i de underdåniga yttranden,

Kollegium sedermera i donna fråga afgifvit, att donna handel måtte bringas till slut, så

mycket hellre som Kollegium icke ansåg densamma hvila på laglig grund, ehuru tillika,

enligt Kollega förmenande, måste medgifvas att ett omedelbart afskaffande af dylik handel

skulle ådraga de med en sådan förändring samtida apoteksinnehafvarne ett oförtjent

lidande och medföra en både för dem enskildt och för yrket i allmänhet betänklig rubbning

i deras ekonomiska ställning. — Apoteksinnehafvarne åter, som jemväl lemnades

tillfälle att yttra sig öfver det af Rikets Ständer väckta förslag, bestredo privilegiihandelns

afskaffande såsom hvarken nyttigt för yrket ''eller nödvändigt för det allmänna

eller ens lagligen kunnande ega rum utan uppoffring af staten, eftersom privilegiet vore

innehafvarens välfången egendom, som icke utan full ersättning kunde honom fråntagas.

Då

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

9

Då emellertid frågan förblef oafgjord, inkom Apotekare-societetens direktion ungefär

tio år sednare, eller den 30 April 1863, till Kongl. Maj:t med en underdånig framställning,

deruti direktionen väl förklarade sig vidhålla den af apotekarne förut uttalade

äsigten om privilegiernas natur och nyttan af deras fortvara, men tillika, »på det den

väckta frågan måtte erhålla ett definitivt afgörande, som kunde bringa till slut den

osäkerhet, som alltid i någon mån uppstode derigenom att ett dylikt förslag (privilegiihandelns

afskaffande) väckts och vunne något understöd», i underdånighet gaf tillkänna,

att, om Kongl. Maj:t funne en förändring med de säljbara privilegierna höra ske och

statens tillgångar icke medgåfve deras inlösande, Apotekare-soCietetens medlemmar förordade

frågans lösning i enlighet med ett förut framstäldt förslag, som af Sundhetskollegium

redan i dess ofvanberörda utlåtande den 21 December 1855 omnämnts med

gillande såsom till sin hufvudsakliga grund öfverensstämmande med, men i enkelhet och

ändamålsenlighet öfverträffande det förslag, som af Rikets Ständer i deras omförmälda

skrifvelse berördes. Nämnda af Apotekare-societeten då omfattade förslag afsåg, att

Kongl. Maj:t skulle genom allmän författning stadga, att all försäljning af apoteksprivilegier

skulle vara upphäfven med femtionde året efter det, dä författningen utkom. Intilldess

donna tidpunkt inträffade, skulle således privilegierna få försäljas såsom förut, ehuru

privilegiipriset naturligtvis komme att efterhand nedgå, i den man den föreskrift^ tidpunkten

för handelns upphörande nalkades, hvarigenom den förlust, som blefve oundviklig

för privilegii-innehafvarne, åtminstone komme att fördelas på en längre tid och någon

ersättning alltid för dem vara att påräkna, när de lemnade privilegiet. Vid det medgifvande

till privilegiernas framtida upphörande,, Apotekare-societetens biträdande af nämnda

förslag innefattade, fästade societeten dock vissa förbehåll, hvilka Sundhets-koilegium i

infordradt underdånigt utlåtande den 21 December 1863 emellertid ansåg Vara af beskaffenhet

att icke höra vinna nådigt bifall, enär derigenom det allmännas anspråk med

afseende å sättet för denna närings utöfvande under den bestämda öfvergångstiden icke

skulle blifva behörigen tillgodosedt. Detta föranledde ock, att Kong!. Maj:t genom nådigt

beslut den 12 November 1869 förklarade det af societetens direktion framlagda förslag i

dess dåvarande skick icke kunna bifallas, men att Kongl. Maj:t villo lemna direktionen

tillfälle att, efter förnyad behandling af ärendet, till Kongl. Maj:t inkomma med ytterligare

framställning i ämnet.

Med begagnande af det tillfälle, Kongl. Maj:t sålunda lemna! Apotekare-societetens

direktion att afgifva ett förnyadt förslag om sättet för de säljbara apoteks-privilegiernas

afskaffande, öfverlemnade direktionen den 20 September 1870 till Kongl. Maj:ts pröfning

ett dylikt förslag, som åsyftade att för samtliga apotek af ifrågavarande beskaffenhet

upprätta en gemensam amorteringsfond, från hvilken de nuvarande innehafvarne af säljbara

Dih. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

apotek skulle få till sig utbetala hvad sjelfva öfverlåtelserätten af apoteket, efter behörig

uppskattning, kunde anses vara vard, emot det att med apotekets innehafvande följde

skyldighet att a bestämda tider till fonden erlägga hvad till ränta och amortering af det

från fonden utbetalda ersättningsbeloppet jemte förvaltningskostnader erfordrades, till dess

att hela beloppet af ersättningen blefve guldet.

Enligt det förslag till stadgar för berörda amorteringsfond, direktionen uppgjort,

skulle hvarje egare af säljbart apoteks-privilegium vara berättigad att anteckna sig till

delaktighet i fonden för en viss summa, hvartill han uppskattade sitt privilegium. Innan

något privilegium af fonden inlöstes, skulle emellertid alla de privilegier, Indika till inlösen

anmälts, värderas af nämnder, utsedda af fondens styrelse, hvarefter och sedan nämndernas

yttranden inkommit till styrelsen, donna skulle ega att fastställa de belopp, hvarmed

privilegierna herde af fonden inlösas. Såvida innehafvaren af apoteket åtnöjdes med

det af styrelsen fastställda beloppet, skulle han, så snart tillräckliga medel blifvit för

fondens räkning upplåga, få hos fonden lyfta hela detta belopp, hvarmed han ock afstode

från all rätt att vidare försälja eller eljest på annan person öfverlåta apoteket. Dessutom

ålåge honom, att, jemte en viss afgift, som skulle erläggas när lian tecknade sig till

delaktighet i fonden, och som vore afsedd till bestridande af organisationskostnader och

bildande af en reservfond, från den dag, privilegiet blifvit inlöst, för hvart halfår förskottsvis

till fonden inbetala hvarje gång högst 3lj.> procent å inlösningsbeloppet, hvilket

skulle fortgå under sä lång tid, som erfordrades för beloppets amortering. När dylikt

apotek blefve ledigt, skulle ny apotekare tillsättas af Kongl. Maj:t, i den ordning som nu

iakttages vid apotek med personliga privilegier, och skulle denne, hvilken således ej

vidare behöfde såsom för närvarande förvärfva rättigheten till apotekets innehafvande

mot en viss köpesumma, deremot vara förbunden att öfvertaga företrädarens skyldighet

att verkställa halfärsinbetalningarne till fonden. Underrättelse om det belopp, hvartill

dessa uppginge, samt huru lång amorteringstid återstode, skulle meddelas i kungörelsen

om privilegiets ledighet, hvari jemväl bolde intagas föreskrift, att sökande skulle ställa

borgen för hvad till inlösen af företrädaren tillhöriga varulager, inredning, kärl och

instrumenter erfordrades. Underläte apotekare att å den bestämda förtal lotiden verkställa

föreskrifven inbetalning till fonden, skulle han vara skyldig att erlägga viss ränta å det

förfallna beloppet, och om detta ej inom två månader vore inbetaldt, skulle han hafva

förverkat rättigheten att vidare innehafva apoteket, som då genast komma att förklaras

ledigt, en föreskrift som vore nödvändig för att betrygga fondens rätt att komma i

åtnjutande af de beräknade amorteringsbidragen. Om under amorteringstiden Kongl.

Maj:t skulle bifalla nytt apoteks anläggande i stad, der redan ett eller flera sådana funnos,

för hvilket eller hvilka privilegiet blifvit af fonden inlöst, skulle jemväl innehafvaren af

det nyinrättade apoteket vara underkastad skyldighet att lemna bidrag till fonden efter

vissa i förslaget angifna grunder, hvaremot den eller de andre apotekarne i staden skulle

eihalla en motsvarande minskning i sina förut bestämda bidrag; varande detta stadgande

pakalladt af omtanken om de i amorteringen deltagande apoteksinnehafvarnes förmåga att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

11

fullgöra sina skyldigheter till fonden, hvilken förmåga skulle kunna i väsentlig man

minskas, derest nya apotek finge inrättas som icke bidrogo till fonden och derigenom

komme i en fördelaktigare ställning än de äldre apoteken. Förslaget bestämde vidare,

atf den upplåning af medel, som erfordrades för att sätta fonden i stånd att verkställa

privilegiernas inlösen, skulle ske med det vilkor, att återbetalningstiden icke finge öfverstiga

fyratiofem år. Slutligen innehöll förslaget åtskilliga föreskrifter, afseende fondens

förvaltning, som skulle uppdragas åt en styrelse, utsedd af delegarne och för dem

redovisningsskyldig.

Öfver det förslag, hvars grunder här blifvit i korthet angifna, har Sundhetskollegium

blifvit hördt, dervid Kollegium ansett det vara otvifvelaktigt, att för apoteksväsendet

öfver hufvud vore nyttigt, om den osäkerhet kunde bringas till slut, hvilken

nu rådde om verkliga betydelsen af ifrågavarande apoteksprivilegier, hvarföre och då det

nu framlagda förslaget, hvithet afsåga såväl ett skyndsamt upphörande af handeln med

dylika privilegier, som ock att bereda nuvarande innehafvare af privilegierna någon

ersättning för hvad de för sina apoteksrättigheter utgifvit, — syntes kunna leda till det

dermed afsedda ändamålets vinnande, Kollegium funnit sig höra i hufvudsaken tillstyrka

dess godkännande, ehuru Kollegium på samma gång gjort hemställan om åtskilliga

ändringar i förslagets särskilda delar, likasom rörande behofvet af ett särskildt stadgande

i fråga om sådana hittills säljbara privilegier, hvilkas innehafvare icke läte anteckna sig

till delaktighet i fonden; i hvithet afseende Kollegium föreslagit, att Kongl. Maj:t måtte,

i sammanhang med pröfniugen af det underdåniga förslaget till stadgar för amorteringsfonden,

förordna, att, äfven om innehafvare af dylikt privilegium icke begagnat tillfället

att få privilegiet af fonden inlöst, all stadfästelse å försäljning eller öfverlåtelse af

apoteksprivilegium skulle upphöra med femtionde året efter det, då nådigt beslut fattades

angående apoteksprivilegiernas amortering, så att efter berörda tids förlopp alla apotek

blefve personligt privilegierade.

Med afseende å hvad Sundhets-kollegium anfört rörande amorteringsförslagets

särskilda delar och hvad i (ifrigt vid pröfniugen deraf förekommit, har Kongl. Maj:t funnit

samma förslag icke vara af beskaffenhet att kunna i oförändradt skick bifallas. För ett

ändamålsenligt ordnande af apoteksväsendet, är det emellertid af synnerlig vigt, att den

visserligen ej i lag uttryckligen medgifna, men på långvarig häfd grundade rättigheten

för innehafvarne af alla äldre apotek att till hvilken kompetent person som helst öfverlåta

sitt privilegium och sålunda kunna derför betinga sig en mot inkomsten af rörelsen

svarande betalning, må, så snart ske kan, upphöra. Fn sådan förändring af det nuvarande

förhållandet kan dock ej åstadkommas utan känbar förlust för de apotekare,

hvilka, enligt det hittills följda bruket, varit nödsakade att för sina privilegier betala

ofta ganska höga köpeskillingar; och då till godtgörande häraf någon mellankomst från

statens sida icke lärer kunna ifrågasättas, synes det vara en af billigheten förestafvad

oafvislig pligt mot de nuvarande apoteksinnehafvarne, att förlusten för dem åtminstone

göres så litet tryckande som möjligt och framför allt att de ej, genom förändringens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

omedelbara vidtagande, må på en gång drabbas af dess följder, utan lemnas rådrum att,

genom årliga afskrifningar å den erlagda köpeskillingen för privilegiet, på en längre tidrymd

fördela den förlust, som säljbarhetens upphörande medför, men just emedan för

reformens fullständiga genomförande en längre tid således kommer att åtgå, är det desto

mera angeläget, att åtgärder för målets vinnande skyndsamt vidtagas. Derföre torde

redan nu en viss tid höra utsättas, efter hvilkens utgång all handel med apoteksprivilegier

ovilkorligen må upphöra. Då denna tidrymd, såvida ej de årliga afskrifningarne

skola beräknas alltför höga, måste tilltagas någorlunda rymlig, och således ej torde kunna

bestämmas kortare än till 45 år, skulle emellertid det nuvarande förfaringssättet med

dermed förenade missförhållanden komma att ännu under eu lång följd af år fortfara,

hvarjemte och då det under hela denna tid ej kunde undvikas att nya apotek blefve inrättade,

för hvilka någon betalning icke erlades, den med nyssnämnda tidrymds bestämmande

afsedda förmånen för de nuvarande apoteksinnehafvarne skulle komma att betydligt

förringas. Att fullständigt undanrödja dessa olägenheter lärer svårligen låta sig gorå.

Ofvan omförmälda af Apotekare-societeten framlagda förslag om bildande af en amorteringsfond

för inlösen af alla de så kallade säljbara apoteksprivilegierna synes dock anvisa

en utväg att i väsentlig man förmildra dem. Om nemligen hufvudsakligen enligt grunderna

för nämnda förslag en amorteringsfond af tillräcklig styrka blefve genom upplåning

anskaffa-!, hvarför under nuvarande penningekonjunktur några synnerliga svårigheter ej

torda mota och nödiga garantier ställas för uppfyllande af fondens förbindelser, kunde

derigenom tillfälle beredas för hvarje apotekare, som det önskade, att erhålla full lösen

för sitt apoteks uppskattade värde, och dä antagas kan, att största delen af nuvarande

apotekare skulle af en sådan förmån sig begagna, samt de apotek, hvilkas privilegier af

fonden inlöstes, upphörde att vidare vara säljbara, så att föreståndarna för dem, vid inträffande

ledighet, komma att antagas i samma ordning som nu i fråga om apotek med

personliga privilegier eger ruin, komma följaktligen innan kort den tid att inträda, då ett

mera ändamålsenligt ordnande af apoteksväsendet läte sig gorå.

På grund häraf anser Kongl. Maj:t val förevarande fråga kunna på ofvan antydda

sätt lämpligen vinna sin lösning; men då dels bestämmelsen af en viss tid, efter hvars

utgång apoteksprivilegiers försäljning eller öfverlåtelse skulle komma att upphöra, måste

anses innebära en försäkran, att dylika, nu icke genom någon allmän författning uttryckligen

medgifva öfverlåtelser skulle under nämnde tid tillerkännas giltighet; dels ock för

möjligheten att åvägabringa en* amorteringsfond till nuvarande apoteksprivilegiers inlösen,

erfordras, att äfven framdeles blifvande innehafvare af sådana privilegier tillförbindas att

under nämnda tid, såsom vilkor för apoteksyrkets bedrifvande, till fonden utgöra årliga

för amorteringen erforderliga bidrag, har Kongl. Magt funnit sig, innan nådigt beslut i

ämnet meddelas, höra i ofvannämnda, hänseende inhemta Riksdagens yttrande; och föreslår

alltså Kongl. Maj.t,

att all handel med eller öfverlåtelse enskilde emellan af apoteksprivilegier skall

med utgången af år 1920 upphöra att vidare tillerkännas gällande kraft, så att derefter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

13

rättigheten till apoteksrörelses idkande kommer att under alla förhållanden vara beroende

allenast af de föreskrifter, som i fråga om sådan näring i allmänhet meddelas; och

att, i händelse derför!iman en amorteringsfond kan komma att bildas, i ändamål

att inlösa nuvarande s. k. säljbara apoteksprivilegierna, en hvar innehafvare af sådant

apotek, hvars privilegium blifvit af fonden inlöst, eller af nytt apotek, som framdeles

kan komma att i stad inrättas, må, såsom vilkor för apoteksrörelsens fortfarande utöfvande,

kunna tillförbindas att intill nyssnämnda års utgång årligen till amortering af de

för apoteksprivilegiers inlösen upplånta medel utgöra bidrag enligt de grunder Kongl. Maj:t

vid fastställande af stadgar för amorteringsfonden kan komma att bestämma.

De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande

Utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR

Gr. Wennerberg.

Bill. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 25 ffäft.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

i

Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans M.aj:t

Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 4 April 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg och

Wennerberg.

Slutligen uppläste Statsrådet Wennerberg till justering ett i öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut fattade beslut uppsatt

förslag till nådig proposition till Riksdagen i fråga om åtgärder för afskaffande af de så

kallade säljbara apoteksprivilegierna;

Och behagade Hans Näjd Konungen, enligt Stats-Rådets underdåniga

hemställan, gilla om förmäl da förslag, sådant det finnes detta

protokoll bilagdt, och förordna att i enlighet dermed nådig proposition

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

C. A. Th. Ädelgren.

STOCKHOLM, tryckt hos A. -Holmbekg & Coup., 1873.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.