Sök i Ratio Lex

Med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjö fartsförhållanden

1874-02-18 · 79 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 72 av 79 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1874:32, Med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjö fartsförhållanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32

1

i

*

JV:© 32.

Ank. till Riksd, Kansli den 18 Febr. 1874, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, med förslag till

förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjö fartsförhållanden; Gifven Stockholms

Slott den 30 Januari 1874.

De bestämmelser, som angående de Förenade Rikenas ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden meddelades genom Kongl. Förordningen

den 24 Maj 1825, hvilken, i Norge motsvarad af Lagen den 4 Augusti

1827, ännu efter nära ett hälft århundrades förlopp är i sina väsendtliga

grunddrag beståndande, voro hufvudsakligen följande:

i afseende å den landväga varuförseln:

att alla slags varor, med undantag för Sverige af vissa råämnen,

som voro till utförsel förbjudna, skulle, så vidt deras införsel i andra

riket vore tillåten, kunna landvägen utan utförseltull dit utföras;

att hvardera rikets egna alster och tillverkningar skulle kunna

landvägen tullfritt införas i det andra riket med undantag dels af bränvin

till större myckenhet än en ankare, spelkort och i Sverige salpeter,

hvilka till införsel förbjödos, samt dels af ylle- och bomullsvaror, raffineradt

socker och sockersirap, tobak alla slag och snus, hvilka skulle draga

half tull eller, så vidt deras införsel i det ifrågavarande riket i allmänhet

vore förbjuden, förtullas med 15 procent af värdet;

att utländska, i ena riket förtullade varor, skulle kunna landvägen

mot half tull införas i andra riket, så framt deras införsel der vore i

allmänhet tillåten; och

Bih. till Riksd. Prof. 1874. 1 Sarnl. 1 Afd. 12 Haft.

\

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

att jemväl af dessa utländska äfvensom af sådana svenska och

norska varor, hvilka vid införsel i allmänhet voro tull underkastade, vissa

mindre partier kunde vid resa öfver gränsen tullfritt få medföras.

i afseende å sjöfarten:

att det ena rikets fartj^g skulle i det andra riket anses lika med

inhemska och njuta alla dermed förenade rättigheter, likväl utan rätt att

segla för frakt emellan det andra rikets hamnar;

att i fråga om varors införsel sjövägen från det ena riket till det

andra de i hvartdera riket i allmänhet gällande föreskrifter, rörande varors

införsel och förtullning, skulle iakttagas, dock så att ett betydligt antal

varor af svensk eller norsk afvel eller tillverkning, då de från ena riket

direkte infördes i det andra i något af rikenas fartyg, skulle, så vidt deras

införsel i allmänhet vore tillåten, draga endast half tull och, om de i

allmänhet voro till införsel förbjudna, förtullas med 15 procent af värdet;

samt

att nu omförmälda, så väl för sjelfva fartygen, som för den sjöväga

varuförseln medgifna ömsesidiga förmåner likväl icke skulle tillkomma

andra svenska eller norska fartyg än dels sådana, som voro

byggda eller före den 24 Maj 1825 naturaliserade i ettdera riket och

tillhörde svenska eller norska undersåter, dels ock sådana, som antingen

såsom vrak, efter strandning å ettdera rikets kust, af svensk eller norsk

man inköpta och derefter å svenskt eller norskt skeppsvarf så väsendtligt

reparerade, att kostnaden dervid uppgått till minst lika belopp som inköpssumman,

eller efter uppbringning af svenska eller norska krigsfartyg

eller kapare, i svensk eller norsk hamn lagligen prisdömda och till svensk

eller norsk man försålda, blifvit naturaliserade och med behöriga frihetsbref

försedda.

Af de författningar, hvarigenom under tidernas lopp partiela ändringar

eller tillägg blifvit i dessa bestämmelser gjorda, hafva de vigtigaste

varit:

Kongl. Kungörelsen den 25 Februari 1843, hvarigenom stadgades,

att transporten af produkter och varor öfver Idefjorden öster om Svinesund

antingen i pråmar eller i båtar under två kommerslästers drägtighet

eller om vintern öfver isen skall, med hänsigt till tullväsendet, anses

såsom om varorna voro landvägen in- eller utförda;

Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1852, hvarigenom, under förutsättning

af fortfarande motsvarighet i Norge vid behandlingen af svenska

fartyg, de fartyg, som voro naturaliserade i Norge, förklarades skola

utan afseende på tiden, då naturalisationen skett, behandlas såsom inhemska

i fråga om skeppsumgälder, men ej i afseende å varuafgifter;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

3

Kongl. Kungörelsen den 12 Februari 1858, som för malt och öl,

utom i de fall då föreskrifna mindre partier deraf vid resa öfver gränsen

medfördes, upphäfde den rätt till tullfrihet vid landväga och till half

tull vid sjöväga införsel, som eljest var dessa artiklar enligt 1825 års

förordning medgifven;

Kongl. Förordningen den 12 Juli 1860, hvarigenom stadgades rörande

oförtullade utländska varors förande transito från det ena riket

till det andra och tillika meddelades närmare föreskrifter i afseende å

kontrollen öfver den landväga varuförseln mellan rikena i allmänhet;

Kongl. Bref oen den 15 November 1861 och den 6 Juni 1867, kungjorda

genom General-tullstyrelsens cirkulärer den 7 December 1861 och

den 29 Juni 1867, hvarigenom, med upphäfvande af det i 4 § af 1825

års förordning, sådan den lydde enligt Kongl. Kungörelsen den 6 Juni

1854, stadgade allmänna förbud mot bränvins, salpeters och spelkorts införsel

landvägen från Norge till Sverige, förklarades att omförmälda varor

finge, salpeter tullfritt samt bränvin, sprit och spelkort mot stadgad tull

äfven landvägen från Norge till Sverige införas;

Kongl. Kungörelsen den 3 September 1867, hvarigenom, med ändring

af bestämmelsen i 1825 års Förordning, att raflineradt socker, tillverkadt

i Sverige eller Norge, finge landvägen och under vissa vilkor äfven sjövägen

från ena till andra riket införas mot half tull, stadgades att denna

vara, äfven om den vore af norsk tillverkning, skulle vid införsel till

Sverige, då den icke i vissa mindre partier medfördes vid resa öfver

gränsen, beläggas med enahanda tullafgift, som vore derför i allmänhet

bestämd; samt

Kongl. Förordningen den 12 Oktober 1871 och Kongl. Brefvet den

14 Juni samma är, kungjordt genom General-tullstyrelsens Kungörelse

den 28 påföljande December angående tullbehandlingen af varor, som på

jernväg försändas från det ena till det andra af de förenade rikena.

Tvänne särskilda gånger hafva svensk-norska komitier varit tillsatta

för att i sin helhet granska bestämmelserna i 1825 och 1827 årens

mellanrikslag och deri föreslå erforderliga förändringar.

Den första komitéen tillsattes år 1845, men i anseende till de skiljaktiga

meningar, som dels inom komitéen och dels vid behandlingen af

dess betänkande i det svensk-norska Statsrådet yppade sig, ledde dess

arbete ej till annat resultat än utfärdandet af ofvan omförmälda Kungörelse

den 4 Maj 1852 angående rätt för norska fartyg, som naturaliserats efter

den 24 Maj 1825, att i afseende å skeppsumgälder i Sverige behandlas

såsom inhemska.

Den senare komitéen tillsattes år 1855 och afgaf den 5 Mars 1856

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 32.

förslag till ny mellanrikslag, hvilket af Kongl. Maj:t framlades till granskning

af båda rikenas representationer, men äfven detta förslag, som antogs

af Rikets Ständer, förföll genom norska Odelsthingets vägran att

detsamma godkänna.

Emellertid har i följd af de missbruk, hvartill ofvanberörda, transporten

öfver Idefjorden medgifna särskilda förmåner visat sig gifva anledning,

äfvensom af de betydande förändringar, hvilka under tidernas

lopp inträdt, såväl i åsigterna om de grunder, hvarefter handels- och

tullagstiftning bör ordnas, som i beskaffenheten af kommunikationsmedlen

mellan de förenade rikena, särdeles genom tillkomsten af jernvägsförbindelse

dem emellan, behofvet af en revision utaf nu gällande mellanrikslag

gjort sig alltmera känbart, tilldess Kongl. Maj:t slutligen funnit

tiden vara inne för frågans förnyade behandling.

Närmaste föranledningen till dess återupptagande gåfvo några hos

Kongl. Maj:t gjorda ansökningar om att den tull-lindring, som i inellanrikslagen

medgifves för vissa varor af norsk afvel eller tillverkning, då

de sjövägen i norska fartyg införas till Sverige, måtte i förekomna speciela

fall få åtnjutas utan hinder deraf, att de norska fartyg, hvari införseln

skett, icke innehade alla de qvalifikationer, som mellanrikslagen,

på sätt ofvan förmäles, fordrar; Kongl. Maj:t fann dessa och öfriga ofta

förekommande framställningar om undantag från mellanrikslagens bestämmelser

antyda behofvet af förändring i dessa och, då derjemte nämnda

lags föreskrifter rörande landväga varuförsel från det ena riket till det

andra syntes icke vara tillämpliga på den jernvägsförbindelse, som dåmera

emellan rikena kommit till stånd, anbefallde Kongl. Maj:t den 6

December 1867 Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen att afgifva

förslag till de ändringar uti mellanrikslagstiftningen, som i berörda hänseenden

eller eljest ansåges vara af behofvet påkallade.

Innan ännu detta förslag inkommit, fick Kongl. Maj:t emottaga

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 9 Maj 1868, hvaruti Riksdagen

anhöll, att Kongl. Maj:t ville taga i förnyadt öfvervägande frågan om ett

sådant ordnande af Sveriges och Norges inbördes handels- och sjöfartsförhållanden,

att samfärdseln emellan brödrafolken måtte till ömsesidig

fördel i möjligaste måtto underlättas och främjas samt derefter för Riksdagen

och Storthinget framlägga nådigt förslag i ämnet.

Äfven denna skrifvelse öfverlemnades till Kommers-kollegium och

General-tullstyrelsen för att deröfver sig yttra, och sedan samma embetsverk

derefter jemväl erhållit nådiga remisser å till Kongl. Maj:t inkomna

framställningar dels från Dess Befallningshafvande i Elfsborgs län i fråga

om en i Norge tillämpad, förment oriktig tolkning af ett specielt stadgande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

5

i mellanrikslagen och dels från Kongl. norska Departementet för det

Inre angående beredande af rätt för norska fartyg att i Sverige idka

kustfart, hafva embetsverken uti underdånig skrifvelse den 15 Juli 1869

utlåtit sig såväl öfver ofvanberörda, till deras yttrande hänskjutna ämnen,

som öfver åtskilliga dermed sammanhängande, hos General-tullstyrelsen

förekomna frågor samt dervid, under vitsordande att mellanrikslagstiftningen

icke i sitt närvarande skick kunde tillfredsställa tidens fordringar,

uttryckt den åsigt, att en omarbetning af mellanrikslagen icke med hopp

om framgång kunde bringas till utförande på annat sätt än genom en

samfällig komité af svenska och norska män.

Häröfver hördes Kongl. norska Regeringen, som i underdånigt

betänkande af den 12 December 1871 förmälde sig icke anse tillsättande

af en komité vara nödigt för afhjelpande af sådana brister i mellanrikslagen,

som praktiskt visat sig vara af någon betydenhet, hvarjemte Kongl.

Regeringen framställde förslag till de ändringar, som densamma ansåg i

enskilda punkter af nämnda lag med skäl kunna ifrågakomma.

Sedan med anledning häraf Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen

den 3 Oktober 1872 inkommit med nytt utlåtande, hvilket under

bilaga Ditt. A. finnes denna proposition bilagdt, föredrogs ärendet i sammansatt

svenskt och norskt Statsråd den 7 Mars 1873, dervid Kongl.

Maj:t för ordnade, att öfver ett då af Chefen för svenska Finans-departementet

afgifvet underdånigt yttrande (Bil. Litt. B.) Kongl. norska Regeringens

betänkande skulle infordras.

Detta betänkande, som i transsumt är denna proposition under

Ditt. C. bilagdt, inkom till Finans-departementet den 9 December 1873,

hvarefter ärendet den 19 i samma månad företogs till slutlig behandling

i svenskt-norskt Statsråd och, på sätt det dervid förda protokoll (Bil.

Litt. D.) närmare utvisar, beslut fattades om aflåtande af nådiga propositioner

såväl till svenska Riksdagen som till norska Storthinget. ‘

De förändringar och tillägg i mellanrikslagens nu gällande bestämmelser,

hvarom man under ärendets sålunda försiggångna behandling

blifvit å båda sidor ense, utgå från grundsatserna af ömsesidig tullfrihet

för inhemska, men full tull för utländska varor, och af lika tullbehandling

för den egentliga varuforslingen, ehvad deri sker sjöledes eller landvägen.

Med de få och obetydliga afvikelser från dessa grunder, hvartill

alldeles särskilda förhållanden gifvit anledning, äro de nya bestämmelserna

hufvudsakligen följande:

att för varor, tillverkade i ena riket, exportpremie vid deras utförsel

till det andra riket ej må beviljas, och att ej heller återbetalning

af derför erlagd tillverkningsafgift eller af tull för de utländska råämnen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

som vid deras tillverkning blifvit använda, må ega rum, med mindre varorna

vid införsel i det andra riket draga full tull;

att till de varor af endera rikets afvel eller tillverkning, hvilka

vid landväga införsel i det andra riket draga full tull, och hvilka nu äro:

raffineradt socker, bränvin, malt och öl samt spelkort, skola hänföras

äfven sirap och sockertillverkningar, tobak och tobakstillverkningar, andra

inalttillverkningar än öl, samt brändt eller malet kafle;

att deremot ylle- och bomullsvaror, tillverkade i ettdera riket, skola

vid landväga införsel till det andra i likhet med öfriga inhemska varor

åtnjuta tullfrihet i stället för att nu half tull för dem erlägges;

att stadgandet om att i ena riket förtullade utländska varor få

landvägen mot half tull införas i det andra upphäfves; så att utländska

varor vid införsel från ena till andra riket alltid utom i sådana fall, hvarom

i nästa punkt är fråga, draga den för dylika varor i allmänhet stadgade

tull;

att från de varor, som vid resa öfver gränsen få tullfritt i vissa

mindre partier medföras, spelkort undantagas, samt att de nu bestämda

partierna nedsättas för bränvin och sprit, alla slag, från 10 speciedalers

värde eller för arrak 20 buteljer till l1j2 kanna eller 5 buteljer, för malt

likaledes från 10 speciedalers värde till en half norsk tunna, för tobak

från 25 till 10 skålpund och för öl från 10 Speciedalers värde till 50 buteljer,

hvarjemte för ospecificerade varor af alla slag tillsammans bestämmes

ett maximivärde af 80 kronor;

att den för oförtullade utländska varors transitoförsändning på jernväg

redan genom Kongl. föroi’dningen den 12 Oktober 1871 under vissa

vilkor medgifna frihet från tullundersökning i afgångsorten må tillämpas

äfven då försändningen sker annorledes än på jernväg, så vida varorna

äro så inpackade, att de kunna med full säkerhet plomberas eller förseglas;
att

alla svenska eller norska naturalster och tillverkningar, som

från ena till andra riket direkte införas i ettdera rikets fartyg, skola vid

införseln vara fria från tullafgift, med undantag dels af socker- och sockertillverkningar,

tobak och tobakstillverkningar, bränvin och sprit, alla

slag, malt och malttillverkningar, brändt eller malet kaffe samt spelkort,

hvilka draga full tull, dels ock af spanmål, malen eller omalen, för hvilken

vara, der den i allmänhet är tullpligtig, skall erläggas half tull;

att i fråga om varuförsel öfver Idefjorden tillägges den bestämmelse,

att sådan varuförsel icke anses såsom landväga, då varorna antingen

sjöledes transporterats till den strand af fjorden, hvarifrån öfverförin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

7

gen till andra rikets strand sedan skett eller ock blifvit till denna senare

strand öfverförda för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare; samt

att alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar skola, ehvad de

der äro byggda eller naturaliserade, i det andra riket behandlas såsom

inhemska och ega att inom dess område idka fraktfart med samma rätt

och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och båtar äro bestämda.

I öfverensstämmelse härmed och med utelemnande för öfrigt af

åtskilliga föråldrade eller eljest numera obehöfliga stadganden i den nu

gällande lagen, har uppgjorts följande

Förslag

till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels
och

sjöfartsförhållanden.

Art. I.

Om li an del s gem e n s k ap e » landvägen emellan de förenade rikena.

§ I
Från

det ena af de förenade rikena kunna, så vidt gällande karantäns-föreskrifter

ej deremot lägga hinder i vägen, till det andra landvägen

så väl ut- som införas alla svenska eller norska naturalster eller tillverkningar

samt sådana utländska varor, som i allmänhet äro till införsel

tillåtna i det rike, dit de föras.

§ 2.

För varor, som ifrån ena till andra riket landvägen utföras, skall

hvarken utförselstull- eller transitoafgift ega rum. För varor, tillverkade

i det af rikena, från hvilket utförseln sker, må ej heller exportpremier

beviljas; äfvensom återbetalning af erlagd tillverkningsafgift för dessa varor

eller af tull för de utländska råämnen, som vid deras tillverkning

hafva blifvit använda, icke medgifves, med mindre varorna vid införsel

i det andra riket draga hel tull.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel

landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter,

med undantag af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirap,

tobak och tobakstiilverkningar,

bränvin och sprit, alla slag,

malt- och malttillverkningar,

brändt eller malet kaffe samt spelkort, för hvilka varor, så vidt de

uti det rike, dit de införas, i allmänhet äro tullpligtiga, full tullafgift

skall erläggas utom i de fall, som i nästa § sägs.

§ 4.

Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med undantag

för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som

tull, medgifvet att af utländska till införsel tillåtna samt svensk eller

norsk tull underkastade alster eller tillverkningar tullfritt medföra följande

mindre partier, nemligen:

Band, alla slag, tillsammans 200 fot,

Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans 1| kanna eller 5 buteljer,

Garn, alla slag, tillsammans 25 skålp.,

Kaffe 25 skålp.,

Malt ^ norsk tunna,

Risgryn 25 skålp.,

Salt 3 norska tunnor,

Socker 50 skålp.,

Tobak 10 skålp.,

Tråd, alla slag, tillsammans 10 skålp.,

Vin, alla slag, tillsammans ^ ankare eller 20 buteljer,

Väfnader, alla slag, tillsammans 60 fot,

Öl 1 ankare eller 50 buteljer;

Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor, dock

må värdet af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.

§ 5.

I fråga om införselstull för utländska varor, som i större partier

eller på annat sätt än i föregående § sägs från ena till andra riket införas,

gälle i hvartdera af dessa hvad angående dylika varors införsel i

allmänhet är stadgadt.

§ 6.

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund

föras

s. 9 Kontrollera mot PDF

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

9

föras i färja, pråm eller båt under två kommerslästers drägtighet eller

om vintern öfver isen från det ena riket till det andra, skola, med hänsigt

till tullväsendet, anses såsom voro de landvägen införda, så vida de

icke antingen sjövägen transporterats till den strand af nämnda färjställe

eller fjord, hvarifrån öfverföringen till andra rikets strand sedan skett,

eller ock blifvit till denna senare öfverförda för att derifrån omedelbart

sändas sjövägen vidare.

§ 7.

Den, som vill från ena till andra riket landvägen införa varor af

de slag och till den myckenhet att de äro tull underkastade, skall det

åligga att hos tullkammaren eller vederbörande tulltjensteman eller tullbetjent

å afsändningsorten förse sig med behörig varuförpassning, hvilken

under transporten skall godset åtfölja.

Förpassningen skall vara ställd till ort, hvarest tullkammare finnes

och förtullning får eg a rum.

Sådana tullpligtiga inländska varor, som omnämnas i § 3 äfvensom

förtullade utländska varor må dock äfven kunna förpassas till eller ifrån

allmän marknad nära gränsen.

§ 8.

Hvad afsändaren för erhållande af förpassning har att iakttaga

stadgas i §§ 4, 6 och 7 i nådiga förordningen af den 12 Juli 1860 angående

varuförseln landvägen mellan de förenade rikena, hvilka stadganden

äfvensom allt hvad så väl nämnda lagrum, som §§ 8, 9, 10, 11 och

12 i nyss åberopade författning i öfrigt innehålla angående förpassningens

innehåll, varornas undersökning och tullbehandling, tullkontrollen samt

afsändarens ansvar om varorna ej inom föreskrifven tid till förpassningsorten

framkomma m. m., fortfarande skola lända till efterrättelse, med

iakttagande af de ändringar i eller tillägg till desamma, som, särskildt

i fråga om varuförsändelser på jernväg rikena emellan, äro eller framdeles

kunna blifva meddelade.

Då utländska oförtullade varor skola landvägen försändas till det

ena riket från transitupplag i det andra, må dock, äfven om transporten

sker annorledes än på jernväg, den i ofvannämnda förordning den 12

Juli 1860 föreskrifna undersökning på afsändningsorten af varornas beskaffenhet

och myckenhet eftergifvas, derest varorna äro så inpackade,

Bih. till Rikad. Prot. 1874. 1 Sami. 1 Afd. 12 Käft. 1 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

att tullmyndigheten på stället finner sådan plombering och försegling

kunna å dem anbringas, att derigenom full säkerhet vinnes, att de icke

utan plomberingens eller förseglingens skadande kunna förändras eller

mot andra varor utbytas. Derest icke inom den i § 12 af nyssnämnda

författning stadgade tid af tre månader från den å varorna utfärdade

förpassningens datum, der föreskrifvet bevis att en på sådant sätt afsänd

ocli förpassad vara framkommit till bestämmelseorten, med orubbade

sigill eller plomber aflemnas till tullkammaren på afgångsorten, skola, i

fall den afsända varans beskaffenhet och myckenhet kunna tillförlitligen

ådagaläggas, de i berörda § bestämda tullafgifter och böter hos förpassningstasaren

eller hans löftesman uttagas och i föreskrifven ordning vederbörande

tullkassor tillställas, hvaremot, derest tillförlitlig upplysning

om varans beskaffenhet och myckenhet icke kan åstadkommas, tullkammaren

i afsändningsorten har att hos förpassningstagaren eller hans löftesman

uttaga böter till belopp af fyra kronor för hvarje skålpund utaf

det icke behörigen framkomna varukollyts bruttovigt. Af detta bötesbelopp

tillfaller den ena hälften tullkassan på afsändningsorten och den

andra hälften tullkassan på bestämmelseorten.

§ 9.

Svenska och norska manufaktur- och fabriksvaror skola, då de i

större partier eller på annat sätt än i § 4 säges, från ena till andra riket

landsvägen införas, för tillgodonjutande af de uti § 3 i afseende på införseln

dem medgifna förmåner, vara åtföljda af vederbörande tullkammareföreståndares

eller annan offentlig tjenstemans bevis, att varorna

äro af svensk eller norsk tillverkning.

§ io.

Finnes någon öfver gränsen införa tillåtna varor af de slag och

den myckenhet att införselstull derför bör erläggas, men varorna icke

af behörig förpassning äro åtföljda, ansvare såsom för tullförsnillning.

Införas landvägen från det ena riket till det andra varor, hvilka

äro till införsel förbjudna, eller finnes vid undersökning å bestämmelseorten

flera eller färre eller andra slags varor, än som i medförd förpassning

äro upptagna, eller äro varorna eller emballagerna icke försedda

med de i förpassningen omförmälda stämplar, sigill eller plomber, ansvare

den som dermed beträdes, på sätt derom i allmänhet stadgas i det

rikes tullförfattningar dit införseln skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

• 11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

§ 11-

Tullstyrelserna i Sverige och Norge skola, till närmare kontroll å

in- och utförseln af varor landvägen från ena till andra riket, hvar tredje

månad tillsända hvarannan förteckningar å de varutransporter, som med

förpassningar landvägen från ena till andra riket under de trenne sistförfhitna

månaderna ankommit eller afgått; äfvensom de inbördes skola

lemna hvarannan underrättelse om de föreskrifter, som i afseende å berörda

kontroll tid efter annan kunna utfärdas.

Art. II.

Om svenska och norska fartygs ömsesidiga rättigheter samt handelsgemenskapen

sjöledes mellan de förenade rikena

§ 12.

Alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade

och af hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro

bygda eller naturaliserade, äfven i det andra behandlas såsom inhemska

och åtnjuta alla dermed förenade rättigheter samt må således, utan

afseende om de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort

eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska varor,

icke åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda

inrättningar än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets område

idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor, som för

inhemska fartyg och båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifva

ömsesidiga förmåner skola fartygen vara försedda med sådana handlingar,

som till bestyrkande af deras nationalitet äro i hvartdera riket

föreskrifna.

§ 13.

Varor, som med norska fartyg in- eller utföras, skola, utan afseende

på den ort, hvarifrån de ankomma eller till hvilken de afgå, i

Sverige icke vara underkastade andra eller högre afgifter vare sig till

kronan, städer eller särskilda inrättningar, än om de med svenska fartyg

in- eller utföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 •

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

Ett lika förhållande skall i Norge, i afseende å varors in- och utförsel

med svenska fartyg, ega rum.

§ 14.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar, som direkte

från det ena till det andra riket i ettdera rikets fartyg införas, utan att

fartyget under resan i främmande hamn lossat eller lastat, skola vid införseln

vara från tullafgift fria, med undantag endast dels af de i § 3

uppräknade varor, hvilka, då de sjöledes införas, skola, äfven om införseln

sker i mindre partier, vidkännas hel tull, dels ock af spanmål, malen

eller omalen, för hvilken vara, der den i allmänhet är tullpligtig, skall

erläggas half tull.

I öfrigt kommer, beträffande såväl rättigheten till varors ut- eller

införsel sjöledes från ena till andra riket, som beräkning af tullafgifterna

dervid, att i hvartdera riket till efterrättelse gälla hvad der angående

varors ut- eller införsel samt förtullning i allmänhet är eller varder

stadgadt.

§ 15.

Hvad § 2 innehåller i fråga om exportpremie samt återbekommande

af tull eller tillverkningsafgift för varor, som, tillverkade i det ena af

rikena, derifrån till det andra utföras, skall ega tillämpning äfven då utförseln

sker sjöledes.

§ 16.

För tillgodonjutande af den tullfrihet eller lindring i tullafgifter,

som enligt § 14 blifvit svenska och norska alster och tillverkningar medgifna,

skall det åligga den, som desamma från ena till andra riket utskeppar,

att förse sig med tullkammarens i afsändningsorten bevis att

varorna äro af inhemsk afvel eller tillverkning.

§ 17.

I likhet med hvad i § 11 rörande kontroll å varutransporter landvägen

är stadgadt, skola Tullstyrelserna i Sverige och Norge hvar tredje

månad tillsända hvarannan förteckningar å de fartyg och laddningar,

som under de trenne sistförflutna månaderna från ena till andra riket

ankommit eller afgått, samt i öfrigt, till kontroll å varors in- och ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl, Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 32.

försel sjöledes emellan båda rikena, iakttaga hvad i nämnda 5 är föreskrifvet.

§ 18.

Denna förordning skall tråda i kraft den dag konungen bestämmer,

efter det. motsvarande föreskrifter blifvit för Norge till efterrättelse antagna.

Den fortfar att gälla till dess för båda rikena annorlunda förordnas

eller ett år förflutit, sedan någotdera riket om ändring eller upphäfvande

af densamma för sin del fattat, af det andra rikets samtycke

oberoende beslut.

Då denna författning träder i kraft skola ej mindre nådiga förordningen

den 24 Maj 1825 angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels-

och sjöfartsförhållanden, än äfven, med det undantag, hvartill § 8

föranleder, alla öfriga i samma ämne meddelade föreskrifter upphöra att

vara gällande.

Och som Kongl. Maj:t funnit detta förslag vara egnadt att underlätta

och befrämja handels- och sjöfartsförbindelserna emellan brödrafolken

samt detsamma fördenskull gillat, så och jemte det Kongl. Maj:t

i ämnet aflåter nådig proposition jemväl till norska storthinget, vill Kongl.

Maj .t härmed föreslå Riksdagen att ofvanstående förordnings-förslag för

sin del godkänna.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott,

till hvars handläggning detsamma varder af Riksdagen öfverlemnadt;

Och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och

ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. Fr. Wmrn.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 32.

LUt. A.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Uti den för de förenade rikena Sverige och Norge vigtiga frågan

om vilkoren för deras ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden hafva

på den senare tiden flera särskilda förslag blifvit väckta och framställningar

skett, öfver hvilka det nu åligger Eders Kongl. Maj:ts och Rikets

Kommers-kollegium samt Generaltullstyrelsen att till Eders Kongl. Maj:t

afgifva gemensamt underdånigt utlåtande.

Redan genom Eders Kongl. Maj:is nådiga skrifvelse den 6 December

1867 blef nemligen, med anledning af gjorda framställningar, att de i

31 § af Kongl. Förordningen i detta ämne af den 24 Maj 1825 eller den

så kallade Mellanrikslagen för vissa varor af norsk afvel eller tillverkning

stadgade tullindringar vid införsel till Sverige måtte för åtskilliga

hit införda dylika varor få tillgodonjutas utan hinder deraf att de norska

fartyg, uti hvilka varorna inkommit, icke innehade de i 26 § af nämnda

lag bestämda qvalifikationer, i förening dermed att samma lags föreskrifter

i afseende på landväga varuförseln från det ena till det andra

af de begge rikena icke vore tillämpliga sedan jernvägsförbindelse dem

emellan kommit till stånd, Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen

anbefaldt att afgifva underdånigt förslag till de ändringar, som i den

ifrågavarande lagstiftningen kunde i allmänhet finnas vara af behofvet

påkallade.

Vidare har uti en vid 1868 års riksdag af C. Er. Waern väckt

motion om denna lagstiftnings ordnande efter vissa nya grunder, med

ett på dem bygdt, motionen följaktigt förslag till ny mellanrikslag, motionären,

som dock icke ansåge vare sig berörda eller något annat lagförslag

då lämpligen böra af Riksdagen för dess del i detalj pröfvas,

hemställt, att Riksdagen endast ville uttala sig om de grundsatser, som

vid sagda lagstiftning borde följas, samt i underdånig skrifvelse anhålla

att Eders Kongl. Maj:t täcktes om dem höra så väl den norska Regeringen

som det svenska Statsrådet och derefter till svensk riksdag och

norskt storthing i nåder framlägga förslag till nya stadganden om Sveriges

och Norges ömsesidiga handel och sjöfart, och i hvilket afseende motionären

såsom sådana grundsatser för sin del föreslagit:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

15

»att all åtskillnad i afseende på tullpligtighet för samma varor,

ehvad de landvägen eller sjöledes införas från det ena riket till det

andra, upphäfves;

att utförseltull eller transitoafgift ej må uppbäras och utförselpremie

ej beviljas vid utförsel af en vara från det ena riket till det andra, samt

drawback endast i det fall medgifvas, att varan icke i det andra riket

åtnjuter någon tullindring;

att utförseltull ej heller må affordras en i det ena riket alstrad

eller tillverkad vara vid utförsel till utlandet från det andra rikets

hamnar;

att tull enligt den taxa, hvart land för sig antager, bör erläggas

af alla utländska varor, samt äfven af i det ena riket alstrade eller tillverkade:

socker och sockertillverkningar, tobak och tobakstillverkningar

samt bränvin och sprit vid införsel i det andra riket;

att, utom nyssnämnda, alla i det ena landet alstrade eller tillverkade

varor skola i det andra vara tullfria:

att tullfrihet vid resor öfver gränsen för medhafda mindre qvantiteter

af tullpligtiga varor fortfarande medgifves;

att likaledes transitorätt fortfarande bibehålies;

att det ena rikets fartyg, ehvad de äro i det riket bygda eller

naturaliserade, i det andra riket behandlas såsom inhemska, samt

att det ena rikets fartyg må inom det andra rikets område idka

fraktfart.»

Genom underdånig skrifvelse af den 9 Maj 1868 har Riksdagen,

som vid behandlingen af denna motion väl ansåge obestridligt, att under

redan då inträdda förändrade förhållanden betydande brister vidhäftade

omförmälda lagstiftning och att en omarbetning deraf fördenskull vore af

omständigheterna högeligen påkallad, dock i sådant afseende och under

erinran om det i motionen icke vidrörda behofvet af transitorättens tidsenligare

ordnande för sin del och enär Riksdagen höll före, att några

grunder för denna lagstiftning icke borde på förhand antagas och ej

heller någon bestämd mening uttalas om det sätt, hvarpå ett förslag i

detta hänseende lämpligast skulle kunna tillvägabringas, vare sig genom

underhandlingar mellan särskilde fullmäktige eller genom förhandlingar

af särskilde komiterade, endast i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes taga i förnyadt öfvervägande frågan om ett sådant ordnande

af Sveriges och Norges inbördes handels- och sjöfartsförhållanden, att

samfärdseln mellan brödrafolken måtte till ömsesidig fördel i möjligaste

måtto underlättas och främjas, samt framlägga nådigt förslag i detta

ämne för uästsammanträdande riksdag och storthing; och i anledning af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

hvilken Riksdagens underdåniga skrifvelse Eders Kongl. Maj:t behagade

genom remiss den 11 nästpåföljande Juni anbefalla Kommers-kollegium och

Generaltullstyrelsen att afgifva underdånigt utlåtande i sammanhang med

det genom högstberörda nådiga bref af den 6 förutgångna December infordrade

yttrande.

Derefter fingo ernbetsverken emottaga ytterligare nådiga remisser

dels af den 14 December 1868 å en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Elfsborgs län gjord framställning om vidtagande af erforderliga

åtgärder till förekommande deraf att den genom § 19 i rnellanrikslagen

stadgade likställighet för svenska och norska varor i afseende å

införsel i städerna och försäljning af handtverkerivaror, hvilken likställighet

fortfarande komrne norska varor i Sverige till godo, blefve i Norge

genom en antydd förment oriktig tolkning af hithörande stadganden

svenska varor betagen —■ dels ock af den ol i samma månad med anledning

af Kongl. Norska Regeringens departements för det inre i skrifvelse

den 16 Juni 1865 gjorda framställning om rätt till kustfart i Sverige

för norska fartyg; hvarförutan vid handläggningen af dessa till ernbetsverken

gemensamt remitterade frågor hos dem till behandling äfven

förekom ej mindre en af ordföranden hos stadsfullmäktige i Östersund

gjord och af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län

förordad underdånig ansökan, åsyftande sådana lättnader i transitorörelsen

mellan Sverige och Norge, som i Riksdagens omförmälda skrifvelse antydas,

och öfver hvilken ansökning Generaltullstyrelsens underdåniga utlåtande

blifvit genom remiss den 14 Januari nyssnämnda år infordradt,

än ock hos sistbemälda Styrelse, dels af dess Advokatfiskalsembete med

anledning af domstolarnes beslut i fråga om tolkning af Eders Kongl.

Maj:ts nådiga Förklaring den 15 December 1861, angående tillåtelse att

emot tull landvägen från Norge till Sverige införa bränvin, gjord hemställan

om utverkande af nådig förklaring huru vid sådan införsel rätteligen

borde förfaras, dels ock af Skeppsklarerare:! härstädes, C. W. Boman,

framställd begäran om utverkande hos Eders Kongl. Maj:t af sådan ändring

i 26 § af mellanrikslagen, att de förmåner för varuskeppningen mellan

Sverige och Norge, som tillkomma i Sverige bygda eller under vissa

vilkor naturaliserade fartyg, hädanefter måtte utan undantag medgifvas

alla fartyg, som vore försedda med svenskt fribref och tillhörde svenske

undersåter.

Uti underdånigt utlåtande, hvilket Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen

i anledning af samtliga förberörda nådiga förständigande!!

och hos Generaltullstyrelsen gjorda framställningar under den 15 Juli

1869

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

17

1869 afgifvit, hafva till en början och under erkännande att den ännu

i allt det väsendtliga orubbadt qvarstående mellanrikslagen af den 24

Maj 1825, med afseende på de vid den tiden gällande begränsningar för

samfärdseln mellan de begge rikena och rådande inskränkande grundsatser

i fråga om vilkoren för varubytet och sjöfartsrörelsen i allmänhet,

egde förtjensten af en högsinnad uppfattning af det stora ändamålet att

närma de förenade folken till hvarandra och befrämja deras inbördes

samfärdsel, embetsverken emellertid förmält sig anse så högeligen förändrade

förhållanden sedermera hafva inträdt med hänsigt både till

kommunikationsmedlens beskaffenhet och till de omständigheter i öfrigt,

hvilka på en lagstiftning af förevarande art utöfva inflytande, att denna

lagstiftning icke i sitt närvarande skick kunde tillfredsställa tidens fordringar.

I betraktande ej mindre af äfven den förändring i grunderna för

handels^ och tull-lagstiftningen som tiden likaledes medfört, så att denna

lagstiftning, ifrån att hufvudsakligen hafva afsett skydd och uppmuntran

för vissa yrken och näringar, numera innefattade erkännande af den

störa allmänhetens anspråk på varubytets frihet, såvidt det läte förlika

sig med statens kraf på inkomst genom tullbeskattningen till de allmänna

behof vens fyllande, än äfven hufvudsakligen deraf att en mellanrikslag

icke blott såsom den lagstiftning, hvilken omedelbart afsåge endast eget

lands angelägenheter, fordrade hänsyn på en gång till vissa för tiden erkända

grundsatser och tiil möjligen af bestående förhållanden inom detta

land betingade modifikationer vid grundsatsernas tillämpning, utan äfven,

såsom afseende tvenne länders inbördes förhållanden, vore af en vida mera

komplicerad natur samt kräfde ett afvägande af ömsesidiga anspråk och

behof, hvilkas beskaffenhet och giltighet icke kunde från endera sidan ens

förutses eller med full sakkännedom bedömas och ännu mindre med hopp

om framgång göras till föremål till lagstiftningsförslag, ansåge, i fråga om

sjelfva sättet för åstadkommande af en sålunda nödig blifven omarbetning

af mellanrikslagen och dervid ifrågakommande förändringars beredande

till slutlig pröfning, embetsverken, att, då dessutom ändamålet med denna

lag väl såsom hitills måste blifva att genom ömsesidiga tillmötesgåenden

på ett eller annat sätt tillvägabringa förmedling af de i hvartdera riket

gällande på samfärdseln inverkande föreskrifter, ett dylikt arbete icke

annorlunda kunde med hopp om framgång bringas till utförande, än på

samma sätt som nu gällande mellanrikslag och tid efter annan uppgjorda

förslag till ändringar deri tillkommit, nemligen medelst samfällig komité

af svenska och norska män, de der med nogrann kännedom om eget

Bih. till Riksd. Prof. 1874. 1 Sami. 1 Åfd. 12 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 32.

lands behof och önskningar kunde genom omedelbara öfverläggningar sins

emellan utreda hvad för begge länderna vore gagneligt och hvarom öfverensstämmelse

i åsigter emellan ländernas regering och representationer kunde

motses, samt derefter lämpa förslaget till den gemensamma lagen.

Emellertid trodde embetsverken sig böra i förväg söka utreda och

angifva de olägenheter, som under nu gällande föreskrifters tillämpning

redan funnits af erfarenhet bekräftade eller med ytterligare utvecklade

kommunikationsmedel vore att emotse, samt, hafva i sådant afseende hufvudsakligen

anfört:

att sammanfattningen af alla de menliga inflytelser, som sjelfva tillvaron

af en tullgräns mellan de förenade rikena alltid måste medföra,

ställde frågan om dennas upphörande genom tillvägabringande af en tullförening

i främsta rummet, och hvilken fråga derföre, om den ock icke ännu

vore mogen för en lycklig lösning, likväl egde den vigt, att den svårligen

vid en genomförd undersökning af förevarande ämne kunde eller borde

lemnas å sido;

att, beträffande vidare den gällande mellanrikslagens särskilda bestämmelser.

de menliga följderna af den olika tullbehandling, som samma

varor vid landväga och sjöväga införsel från det ena till det andra landet

äro underkastade, syntes företrädesvis förtjena att bemärkas;

att den bekanta, med mellanrikslagens ursprungliga syfte visserligen

icke öfverensstämmande, men i begge länderna genom vidtagna förfoganden

i viss mån sanktionerade, vidt utgrenade, ehuru egentligen blott för

de närmaste gränstrakterna beräknade trafiken öfver Idefjorden tvifvelsutan

utgjorde talande bevis om det ömsesidiga behofvet utaf ökadt och friare

varubyte mellan länderna; men att å andra sidan detta behof blefve, genom

begagnande af berörda farled i ändamål att vinna lägre tullberäkning

for de införda varorna, tillfredsstäldt på ett sätt-, som, utan att motsvara

trafikens berättigade fordringar att kunna undvika onödiga omvägar, medförde

betydliga uppoffringar för statskassorna;

att uppenbart vore, att nämnda, under andra förhållanden och för

andra syften stadgade olika behandlingar för land- och sjöväga varuförsändringar

mer och mer måste förlora sin ursprungliga betydelse och äfven

kunde i afseende å den varumängd som derför blefve föremål komma att

tillämpas i omvändt förhållande mot hvad som dermed varit från början

afsedt, alltefter som jernvägsförbindelser och formerade vattenkommunikationer

icke blott på den nyssnämnda Idefjorden utan äfven på åtskilliga

andra farleder inom landgränsens vidsträckta område bragtes till stånd

och utvecklades till en med fraktfarten på saltsjön jemförlig, eller äfven,

åtminstone på vissa orter, densamma öfverlägsen transportförmåga, äfven
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

19

som att icke heller kunde förbises att saltsjöfarten samt deraf beroende varuförsel

icke vederfores rättvisa genom att under nyss antydda förändrade

omständigheter för landvägen fördt gods bibehålla de väsendtliga förmåner

och friheter i tullbeskattningshänseende, som sådandt gods fått sig framför

sjövägen förda varor tillerkända vid en tid då någon tanke på en egentlig

täflan emellan de olika fortskaffningssätten ännu icke kunnat uppstå, —

en anmärkning, som i sin allmänlighet gällde såväl svenska och norska som

utländska varor, hvilka från ena till andra riket på olika vägar införas

med befrielse från eller lindring i stadgade tullafgifter;

att ytterligare borde i afseende å de speciela stadgandena i 5 och

31 §§ af gällande mellanrikslag angående med half tull belagda svenska

och norska varor icke lemnas oanmärkt, att specifikationen öfver dylika

varor, hvilken förekommer i förstnämnde § och i förteckningen lit. C, lemnat

rum för ovisshet och olika tolkning, enär rubrikerna i begge ländernas

tulltaxor undergått förändringar, med hvilka specifikationen i mellanrikslagen

icke vidare öfverensstämmer;

att embetsverken likaledes ansåge sig böra fästa särskild uppmärksamhet

å den jemväl under helt andra förhållanden än de närvarande,

endast för gränsboarnes konsumtionsbehof och med jemförelsevis ringa

uppoffringar för det allmänna, genom 8 § i mellanrikslagen beviljade afgiftsfriheten

för mindre partier vid resor öfver gränsen medförda varor,

hvilket medgifvande genom kommunikationsmedlens utveckling kunde

utöfver sitt ändamål i handelsafsigt tillgodogöras inom ganska vidsträckta

områden och derigenom i sin nuvarande utsträckning blifva af äfventyrliga

följder för statskassan;

att den kontroll mot missbruk som Kongl. Brefvet den 26 Maj

1852 anvisade medelst förklaringen, att nämnda tullfrihet endast finge

ega rum då resan företagits i annat ändamål än allenast det att mot

betalning föra varor, så att varans medförande är en bisak för tillfället,

blefve i verkligheten svårt att utöfva och beroende af en bevisning, oftast

omöjlig att åstadkomma, samt syntes dessutom sakna all tillämplighet på

jernvägs- och ångbåtstrafiken, hvarföre och då numera, åtminstone i Sverige,

förekomme en ganska utvecklad landthandel, som borde vara i tillfälle

att från de större upplagen förse sig med och tillhandahålla hvarje orts

innevånare deras behof af handelsvaror, omförmälda under andra förhållanden

gränboarne medgifna frihet ock ansågs kunna och böra i lämplig

mån inskränkas;

att, beträffande jernvägstrafikens behof af andra och enklare kontrollföreskrifter

i afseende å varuförsändningar i allmänhet öfver riksgränsen

än de nu för landväga samfärdseln stadgade, embetsverken ansåge någon

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

vidsträcktare erfarenhet derom väl ännu icke hafva vunnits, men dock redan

vara bekräftadt, att förändringar i detta hänseende erfordrades, likasom

att det läge i sakens natur, att reglementariska föreskrifter i dessa och

dylika fall vida bättre lämpade sig för förfoganden i administrativ väg,

än för en lagstiftning, som vore underkastad den formela behandling,

hvilken åt mellanrikslagen egnas;

att Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen äfvenledes hölle

före, att uti de särskilda kontrollåtgärder, som vore förbundna med den

år 1860 medgifna transitorörelsens utöfning, sådan förändring otvifvelaktigt

vore behöflig, att denna för handeln vigtiga förmån måtte vinna en

allmännare tillämpning än hittills varit möjligt, och i hvilket afseende

embetsverken, under erinran att för transitoförsändningar på jernväg

öfver riksgränsen andra kontroller till statskassornas betryggande icke

borde erfordras än som de förenade rikena funno lämpligt att för dylika

försändningar inom eget område i allmänhet bestämma, föreställde sig att,

om än en strängare uppmärksamhet ock måste egnas åt vilkoren för försändning

på annat sätt från ena till andra landet af oförtullade och

oundersökta transitovaror, ändamålet af trygghet mot underslef likväl

borde kunna vinnas genom andra medel än det som i sjelfva verket förhindrade

rörelsens utöfning;

att, i fråga åter om roellanrikslagens stadganden angående de förenade

rikenas inbördes sjöfartsförhållanden, embetsverken ansåge att så

väl den i 26 § af samma lag bestämda inskränkning i afseende å fartyg,

hvilka af medgifna ömsesidiga förmåner finge komma i åtnjutande,

som det i 28 § af berörda lag stadgade förbud för det ena rikets fartyg

att segla för frakt emellan det andra rikets hamnar utgjorde en qvarlefva

från föråldrade och äfven hos oss redan i allmänhet förkastade navigation

slagar samt derföre vid mellanrikslagens blifvande omarbetning borde

mot lämpligt vederlag af eftergift i någon annan riktning lemna rum för

det billiga tillmötesgående, som från brödralandet härutinnan blifvit ifrågasatt;

samt slutligen

att, då den af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs

län gjorda underdåniga framställning, likasom den af Generaltullstyrelsens

advokatfiskalsembete ifrågasatta förklaring egentligen afsåge, icke

mellanrikslagens stadganden, utan lagtillämpningar, som förmenats påkalla

något förtydligande, Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen

trott dessa framställningar icke böra föranleda till annat yttrande än den

underdåniga hemställan, att nämnda handlingar måtte meddelas till kännedom

åt den komité, om hvars tillförordnande för uppgörande af förslag

till lagstiftning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

21

och sjöfartsförhållanden embetsverken, enligt hvad här ofvan förraäles,

sig redan yttrat.

Sedan vid föredragning af detta embetsverkens utlåtande den 28

September 1869 uti sammansatt Svenskt och Norskt Statsråd Eders

Kongl-_ Maj:t förklarat sig vilja inhemta norska regeringens yttrande i

anledning af hvad Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen, på sätt

omförmäldt är, i underdånighet anfört, så och efter det bemälda regering

under den 12 December 1871 sådant utlåtande, åtföljd t af förslag till

de förändringar i den ifrågavarande lagstiftningen som ansetts böra ega

rum, afgifvit, samt härvarande norska Statsrådsafdelning med skrifvelse

den 22 i samma månad till Kongl. Svenska Finansdepartementet dessa

jemte samtliga remitterade handlingar öfverlemnat, har Eders Kongl.

Maj:t behagat genom nådig remiss den 28 i merberörde December månad

nästlidna år infordra Kommers-kollegii och Generaltullstyrelsens gemensamma

underdåniga utlåtande i anledning af hvad sålunda i ärendet ytterligare

förekommit.

Vid fullgörandet af detta åliggande anhålla embetsverken till en

början att få såsom allmän och hufvudsaklig grund för den skiljaktighet

i ett och annat hänseende från norska regeringens afgifna lagförändringsförslag,

i hvilken de för sin del stannat, antyda den omfattning embetsverken

trott böra gifvas åt denna fråga, nemligen att vid dess behandling

hänsigt bör tagas icke mera till hvad som må vara eller måhända

endast synes, utgöra hvartderas af de begge rikena särskilda och egna

fördel än till deras samfälda och allmänna gagn och nytta, — ej mera

till hvad som må för ettdera landet kunna tillfälligt verka till uppkomsten

eller mistningen af någon så i ena som andra fallet antagligen icke

väsendtlig statsintrad än för begge rikena befrämja den sociala och kommersiela

gemensamhet, som tvifvelsutan skall, utöfver sin omedelbara

välgörande inflytelse på de förenade rikenas inbördes ställning, leda, jemväl

den, men mera medelbart eller på annan väg, till ett äfven i statsinkomsternas

intresse för dera hvardera gynsamt mål.

Det är ock ur sådan synpunkt som Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen

hafva ifrågasatt, att det vigtiga ärendet lämpligast borde

beredas af en samfällig komité utaf svenske och norske män, och som

embetsverken, i betraktande af de stora olägenheterna utaf en tullgräns

mellan de förenade rikena, ställt frågan om dennas upphörande genom

tillvägabringande af en tullförening främst bland de spörjsmål, hvilkas

lyckliga lösning borde eftersträfvas, hvarföre, om än föga utsigt dertill

ännu förefunnes, denna angelägenhet dock ingalunda borde iemnas utan

tillbörlig uppmärksamhet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 32.

Norska regeringen har, under förklarande att all förhoppning saknades

att någon tullförening skulle för närvarande kunna åstadkommas,

vid sådant förhållande ansett obehöfligt att ingå i någon närmare undersökning

huruvida de hinder af politisk, finansiel eller annan beskaffenhet,

som nu stode i vägen för en dylik förening, vore af den natur att deras

undanrödjande kunde i en närmare eller fjärmare framtid förväntas; och

då grundtanken i 1825 års mellanriksdag vore den, att tullfrihet skulle

tillgodokomma endast den så kallade småhandeln mellan gränsboarne,

eftersom landväga transporterna vid den tiden voro så besvärliga och

med sådan kostnad förenade, att varubyte ej kunde ifrågakomma annorstädes

än mellan närbelägna orter och der, hvarest utväg saknades

att för ändamålet begagna sjöväg, hvartill den större handeln uteslutande

var hänvisad, så, ehuru dessa förhållanden och förutsättningar numera

voro högeligen förändrade, i det genom jernvägsanläggningar landväga

transportmedel åstadkommits, till hvilka de förra sjöväga transporterna

blifvit till väsendtlig del öfverflyttade, och hvilket kunde synas böra leda

dertill, att de lättnader som vore medgifna varor, hvilka fördes landvägen,

skulle upphöra för jernvägstransporter och på dem i stället tillämpas

de bestämmelser som vore afsedda för den större handeln, nemligen för

varuförsändningar sjöledes, ansåge likväl norska regeringen att, med

undantag för nödiga rättelser af oegentligheter i enskilda fall, fråga ej

torde blifva om någon större och genomgripande tillbakagång i handelsoch

tullfrihet från det redan bestående, och att man följaktligen ingalunda

borde gå så långt i förändrande af nuvarande mellanrikslag, som

blifvit föreslaget i ofvanberörda vid 1868 års riksdag väckta motion,

hvarföre och enär det ofvan anmärkta ändamålet med mellanrikslagen att

genom vissa undantagsbestämmelser underlätta småhandeln uteslöte alla

systematiska konseqvenser i denna lagstiftning och inskränkte all åtgärd

i afseende derå till jemkningar i enstaka punkter, bemälda regering också

betviflade behofvet af en samfäld komité för frågans utredning samt beslutat

sig för att utan mellankomst af sådan komité söka uppnå ändamålet

genom afgifvande omedelbart af förslag till de särskilda förändringar

i mellanrikslagen som norska regeringen a sin sida funnit behöfiiga.

Af dessa med de flera utaf norska regeringen anförda skäl och

omständigheter mot utsigten för det närvarande att tillvägabringa någon

tullförening — mot vidtagande af andra förändringar i den nu gällande

mellanrikslagen än som funnes utan någon rubbning i hufvudgrunderna

för densamma vara af tidsförhållandena med nödvändighet påkallade

samt mot behofvet att för dessas åstadkommande anlita utvägen af en

samfäld komité, hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen an
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

sett sig, äMkönt icke i allo delande nämnde regerings åsigter härutinnan,

I. i’. närmandet en förbättrad lagstiftning i detta hänseende,

föranlåtne att söka så godt sig göra låter följa den af norska regeringen

för frågans beredande antagna förhandlingsmetod.

Hvad ■sålunda angår de särskilda bestämmelser, i hvilka förändrin

gar ansetts böra ifrågasättas, förekommer

1.

frågan om de varor, som, ehuru tillverkade i det ena eller andra riket,

dock vid land väga transport skola enligt 5 § i mellanrikslagen och särskilda

författningar vidkännas tull. Dessa varor äro: dels band. garn,

tråd, strumpor och väfnader af bomull och ylle, sockersirap samt tobak

af alla slag, och snus, hvilka samtliga draga half tull; och dels raffineradt

socker, bränvin, malt och öl samt spelkort, för hvilka hel tull skall utgöras.

I afseende å dessa sistnämnda fem varuartiklar har norska fregeririgen

ansett någon ändring icke böra ifrågakomma, då den fullständiga

tullpligtighet de äro underkastade betingas, för socker och bränvin af

deras inom begge rikena, samt för malt och öl af dessa varors i viss

mån inom Norge stora fiskaliska betydenhet, hvarjemte med såväl dem

som spelkort det särskilda förhållandet egde rum, att de, för så vidt de

utgjorde föremål för inhemsk tillverkning, vore dels i begge rikena dels

i ettdera af dem åsätta produktions- eller stämpelafgift, hvilken beskattning

måste göra. varans införsel från utländsk ort beroende på vilkoret

af en tull som minst motsvarade den inhemska afgiften.

Af de med half tull vid landväga införsel belagda varuslagen antager

norska regeringen sirap samt tobak med snus böra hänföras till

samma kategori som de nyssnämnda, redan nu hel tull åsätta varorna,

enär de tullafgifter som för dem, särdeles för tobak, utginge, vore att *

för begge, rikena betrakta såsom en väsendtlig statsinkomst.

Utåt alla de uppräknade varuslagen återstodo således endast manufakturvaror

af ull och af bomull, och frågan huru dessa varor borde behandlas

. ansåge norska regeringen vara den praktiskt vigtigaste af hvad

härvid till behandling förelåge.

Förefintliga statistiska uppgifter utvisade, att af yllevaror betydande

och jemt . stigande qvantiteter städse blifvit till Norge införda från Sverige.

Pa den sista tiden hade likväl äfven till Sverige yllevaror börjat införas

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 32.

från Norge i icke ringa myckenhet. Begge rikena syntes således i denna

industri åstadkomma produkter, af livilka på begge sidor om gränsen

vore ömsesidigt behof, i det utvecklingen af denna näringsgren i hvardera

landet tagit den skiljaktiga riktning, att det egentligen vore varor

af gröfre och billigare beskaffenhet, af livilka tillverkningen i Norge sa

framskridit, att den kunnat i Sverge täfla med den svenska, hvaremot

det vore finare och dyrbarare yllevaror, som från Sverige infördes till

Norge. .

Under sådana omständigheter ansåge norska regeringen sig kunna

och böra tillstyrka att yllevaror, som voro producerade i det ena af de

förenade rikena, skulle tullfritt få införas till det andra, hvilken, lättnad

för samfärdseln funne sitt väsendtliga motiv deri, att fördelen tillfölle i

någorlunda lika mån de begge ländernas industri, under det risken för

en betydligare minskning i tullintraderna likaledes blefve någorlunda lika

för begge rikenas statskassor.

Under erinran att 1855 års Komité föreslagit tullfrihet för yllevaror

endast vid landväga försändning, men bibehållit half tull föl vaioi

som fraktades sjöledes, och att desto större anledning till en sådan åtskilnad

då var för handen, som fråga ännu alls icke uppstått om tilldelande

af tullfrihet för någon vara vid sjöväga. forsling, och som olikheten

mellan vilkoren för landväga och sjöväga införsel under dåvarande

kommunikations-förliållanden egde en vida större reel betydelse än nu,

har norska regeringen, ehuru den icke funne redligt att söka he,t och

hållet afskaffa olikheten i tullbehandling efter som varuförseln skedde

till lands eller till sjös, dock ansett denna olikhet nu, sedan i de landvä<*a

transportmedlen sa stor förändring intrådt, kunna föi. vissa vaiu

sorter bortfalla och icke i någon händelse böra utsträckas till varor, för

hvilka den nu ej vore gällande, samt i enlighet härmed föreslagit, att

yllevaror måtte blifva tullfria äfven när de sjöledes infördes flan ena

till andra riket, och sådant med utsträckning jemväl till det enda slag

af yllevaror, som efter den tolkning af mellanriksiagen, hvilken praktiskt

o-jort sio- gällande, hittills icke hänförts under denna särskilda bestämmelse,

och derföre varit tullfritt vid landväga, men dragit full tull vid

sjöväga forsling, nemligen sådant tricotage, som icke utgjordes af strumpor.

°Utan att kunna "tillmäta någon synnerlig vigt, hvarken åt den omständigheten,

huruvida den fördel, som genom tullfriheter kan tillskyndas

de bego-e ländernas industri, må för hvardera blifva lika eller olika

stor) __ ef|er åt den, om det ena landets tullkassa skulle komma att

derigenom lida lika eller olika stor minskning i inkomst som det ändras,

ö i hvilka

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

25

i Indika hänseenden, efter hvad erfarenheten nogsamt gifver vid handen,

vexlande resultater inom ganska korta tidrymder kunna uppstå och derföre

ingalunda låta sig på förhand med någon visshet förutses eller beräknas;

men med desto mera afseende derå, att numera, sedan så märklig

förändring inträffat i den landväga transportförmågan, tillräckligt

stöd saknas för bibehållande af den under andra förhållanden uppställda,

på ett olika fortskaffningssätt grundade skiljaktigheten i varors tullbehandling,

hafva, med hänsyn i öfrigt och hufvudsakligen dertill, att det

syftemål som med mellanrikslagstiftningen främst lärer afsetts, nemligen

de begge folkens närmande till hvarandra, bör genom det lifligare varubyte,

som tullfrihet dervid måste åstadkomma, väsendtligen befrämjas,

Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen funnit sig redan deruti ega

en bjudande anledning att tillstyrka nådigt bifall å hvad norska regeringen

härutinnan hemställt och föreslagit.

Beträffande åter bomullsvaror har norska regeringen funnit förhållandet

med dem ställa sig väsendtligen annorlunda än med yllevaror,

enär det ena af de förenade rikenas bomullsvaruindustri, nemligen Sveriges,

visat sig vara Norges så öfverlägsen, att, under det ingen eller nästan

ingen införsel af dylika varor egt rum från Norge till Sverige, vore

deremot införseln af svenska bomullsvaror till Norge mycket betydlig

och jemförelsevis vida större än införseln af yllevaror. Sålunda hade i

medeltal under åren 1866—1870 införts utaf väfda bomullstyger landvägen

62,191 skalp, och sjöledes 96,943 skålp. eller tillhopa 159,134 skålp.,

hvarför half tull efter nu gällande tulltariff utgjort närmare 7,000 Speciedaler,

och särskildt för år 1869 uppgick införseln af de vigtigare posterna

till 180,700 skålp. mot en tull af 7,802 Speciedaler.

Med anledning häraf tilltrodde sig norska regeringen icke att föreslå

någon annan förändring i bestående föreskrifter angående bomullsvaror

än den, att för dem likasom för yllevaror måtte upphöra det vid

mellanrikslagstiftningens första ordnande visserligen icke afsedda förhållandet,

att tricotage som icke bestode af strumpor skulle vara underkastad!

annan tullbehandling än öfriga tillverkningar af samma ämne.

Derest en sådan olikhet i nu föreslagna tullbehandling af ylle- och

bomullsvaror komme att ega rum, blefve frågan huru med de varuslag

skulle förfaras, h vilka bestode af en blandning af ull och bomull, af vida

större vigt än hittills. Uti begge rikenas tulltaxor vore för närvarande

bestämdt, att en vara, i hvilken inginge en blandning af ull och annat

material (utom silke), skulle behandlas som om den utgjordes af ull allena.

Samma bestämmelse syntes kunna äfven i förevarande fall användas, dock

Bih. till Biksd. Pr)''. 1374. 1 Smnl. 1 Afä. 12 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

med begränsning till att gälla endast i afseende å väfda tyger, i hvilka

antingen ränningen eller inslaget bestode uteslutande af ull. En sådan

begränsning ansåges nemligen nödig för att förebygga missbruk, då helyllevaror

blefve så väsendtligen gynnade framför bomullsvaror, och den

öfverensstämde äfven med det sätt, hvarpå blandning af ull och bomull

i väfda tyger faktiskt försigginge.

I nu omhandlade del finna sig Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen

föranlåtna uttala en från norska regeringen skiljaktig mening.

Såsom ofvan är antydt, anse embetsverken mellanrikslagstiftningen

ega ett högre och vigti gare ändamål än det af en uppgörelse, grundad

endast på noggrannt afvägande af ömsesidiga in- och utförselsqvantiteter,

— på beräkning till siffran af den tullintägt, som af en eller annan i

det hela föga betydande varuartikel må kunna antingen förväntas ingå

eller antagas skola uteblifva, allt under förhållanden som i ett visst tidsmoment,

nemligen det närvarande, äro för handen. Fast heldre lärer vid

ordnandet af denna lagstiftning, för hvars lämpande efter industriens och

transportmedlens städse vexlande beskaffenhet hinder af en undantagsvis

stor formel svårighet möta, blicken böra sträckas längre än till hvad som

kan synas utgöra stundens kraf, så att, visserligen med aktgifvande äfven

derpå, likväl den inbördes samfärdselns anspråk på ökade lättnader lemnas

synnerlig uppmärksamhet.

Den öfvervigt Sverige för tillfället innehar i tillverkningen af bomullsvaror

eger i Girigt ingalunda sin grund i någon omständighet, som

för detta rike är egendomlig, utan bör denna industri, såsom grundad

på ett råämne, hvilket, äfven för Norge är af utländskt ursprung, icke

vara mera främmande för detta land, ja till och med kunna mera ostördt

utveckla sig der än i Sverige, hvarest flera andra näringar otvifvelaktigt

intaga ett mera framstående rum, förnämligast dess jordbruks-och bergshandteringar,

hvilka företrädesvis påkalla anlitandet af landets arbetskrafter

och kapitaltillgångar, och för hvilka, uppenbarligen mera naturliga,

näringar för Sverige bomullsvaruindustrien derföre möjligen kan

komma att i den mån stå tillbaka, att den — efter det af norska regeringen

redan anförda mycket talande exemplet af yllevara-, likasom äfven

den sedermera oinförmälda linne- och hampväfnadsindustrien —

snart nog i Norge må hinna till den höjd att kunna uppträda i lyckad

täflan med den svenska.

Ehvad emellertid någon sådan förändring må inträffa eller icke,

och hvarom embetsverken naturligtvis icke kunna eller vilja äfventyra

någon förutsägelse, hålla de emellertid före att de af norska regeringen

till stod för ett olika tullbehandlings,sätt af ylle- och bomullsvaror åbe
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

27

ropade tullintägtsbelopp, äfven om de kunde antagas för framtiden förblifvande,

böra finnas vara af så begränsade dimensioner, att de ej kunna

rättfärdiga en sådan skilnad i förmåner, och hemställer derföre Kommerskollegium

och Generaltullstyrelsen att Eders Kongl. Maj:t täcktes godkänna

embetsverkens från norska regeringens härutinnan afvikande mening'',

nemligen att alla slags i Sverige eller Norge tillverkade bomullsvaror

böra, lika med yllevaror, få såväl land- som sjövägen tullfritt från

ena till andra riket införas.

Den omedelbara följden häraf blefve ock, att särskild bestämning

i afseende på väfnader, som bestode af blandning utaf ull och bomull,

gjordes obehöflig; Och då mången anledning till missförstånd i tillämpningen

genom den äfven dessa slags väfnader tillkommande tullfriheten

skulle undvikas, ega ernbetsverken deruti ett ytterligare stöd för sin

nyssberörda hemställan om beviljandet för bomullsvaror i allmänhet af

sådan afgiftsfrihet.

Åt 1 § i bilagd a lagfor än d rin gsf örslag har gifvits en härmed öfverensstämmande

från det af norska regeringen afgifna förslaget skiljaktig

lydelse.

2.

Genom Kongl. kungörelsen den 25 Februari 1843 är stadgadt, att

transporten af produkter och varor öfver Idefjorden öster om Svinesund,

antingen i pråmar eller i båtar under tvänne kommerslästers drägtighet

eller om vintern öfver isen, skall, med hänsigt till tullväsendet, anses

såsom om varorna vore landvägen in- eller utförda. För att förekomma

det denna ursprungligen till förmån för den närmast Idefjorden på svenska

sidan bosatta befolkning medgifna lättnad blefve missbrukad, föreslog

redan den år 1845 för ordnande å nyo af mellanrikslagstiftningen

nedsatta komité det tillägg till berörda stadgande, att varor, som sjöledes

fördes till Svinesund eller till de öster derom belägna stränderna

af Idefjorden, icke, äfven om de, efter att hafva blifvit utlossade ur fartyget,

öfverfördes till det andra riket, antingen i färja, pråm eller båt,

eller om vintern öfver isen, finge betraktas såsom landvägen införda,

likasom icke heller varor, som från det ena riket pa nagotdera af nyssnämnda

sätt fördes öfver omförmälda färjeställe eller fjord öster om

Svinesund till det andra rikets strand och derifrån sjöledes fraktades

vidare, skulle få betraktas som landvägen införda. Äfven den år 1855

nedsatta komité upptog det af den förra komitéen i dess 1846 afgifna

författnings!''örslag intagna nya stadgande härom, endast med tillfo
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3,2.

gande i lagparagrafens slut af ordet »omedelbart», hvarmed komiterade

ville uttrycka »utan mellankomst af landväga transport», och hvarigenom

den senare delen af samma paragraf kom att lyda sålunda:

— •— — — »Ej heller skola de varor, som från det ena riket, antingen

i färja, pråm eller båt, eller om vintern öfver isen, föras öfver nämnde

färjeställe eller fjord öster om Svinesund till det andra rikets strand,

för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare, betraktas såsom landvägen

införda».

De senare årens erfarenhet hade nogsamt visat, att den ifrågavarande

författningen, emot hvad med den afsetts, tjenat till öppnande

af en ansenlig och som det syntes år efter år tilltagande trafik, vid

hvilken ock tillginge alldeles så, som bemälda komitéer tänkt sig det

omförmälda stadgandet kunna missbrukas, nemligen, att varorna sjöledes

fördes till stranden af Idefjorden, — på norska sidan Fredrikshall och

på den svenska Mossviken — der de inlastades i den pråm eller båt,

hvarmed transporten verkställdes till den andra stranden af fjorden, och

der varorna, för så vidt de icke derstädes skulle upplossas och föras i land,

åter inlastades i ett fartyg för att fraktas vidare. Genom ömsesidiga beslut,

kungjorda medelst skrivelser af Norska Regeringens Finans- och Tulldepartement

den 10 Juni 1861 samt af Generaltullstyrelsen under den 2

Oktober samma år, hade visserligen föreskrifvits, att varor, som blifvit

förda sjöledes till endera sidan af Idefjorden och derifrån i transportpråmar

eller i båtar under två kommerslästers drägtighet öfverfördes till

den andra sidan, skulle, för att få anses såsom dit landvägen införda,

hafva varit upplagda på den förra sidans strand; men denna föreskrift

hade man efterkommit på det sätt, att varorna under omlastningen i pråm

eller båt från det fartyg, hvarmed de ankommit till Fredrikshall eller

Mossviken, blifvit förda öfver en brygga.

Med omförmälande häraf och efter att hafva i siffror angifvit omfånget

af denna trafik i förhållande till omsättningen på det hela emellan

de förenade rikena under de senare åren m. m., och till hvilka uppgifter

embetsverken underdånigst hänvisa, har norska regeringen ansett sig

böra, till förebyggande ej mindre af den förlust af tullintägt, som för

begge rikena härigenom uppstode, utan att motsvarande lättnad uppkomme

för konsumenterne, hvilka finge vidkännas de med lossning och

omlastning samt med omvägen och fraktandet öfver Idefjorden förbundne

kostnader — än äfven af det kringgående af ett gifvet lagbud, som icke

kunde annat än verka till försvagande af den aktning som deråt borde

egnas, göra hemställan om antagande af ett med det af 1855 års komité

afgifna och af Eders Kongl. Maj:t redan för 1856—1858 årens svenska

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Majds Nåd. Proposition N:o 32

29

Riksdag samt 1857 års norska Storthing genom nådiga propositioner

framlagda förslag öfverensstämmande stadgande om vilkoren för ifrågavarande

trafik.

3.

Den omständigheten att man genom nyssberörda förändringsförslag

grepe in uti faktiskt bestående förhållanden, hvilka utbildat sig på grundvalen

af gällande lagstiftning och vid hvilka antagligen ganska betydande

intressen voro fastade, ansåge emellertid norska regeringen utgöra eu

invändning mot samma förslag af stor vigt, så vida man nemligen fortfarande

ville bibehålla de bestämmelser oförändrade, enligt hvilka skilnad

i tullbehandlingen af en och samma vara egde rum allt efter som den

fördes landvägen eller sjöledes från det ena riket till det andra- Denna

skilnad trodde likvisst bemälde regering kunna för vissa vigtigare artiklar

upphöra, nemligen för sådana som, jemte det att de uppqffringar,

som i finansielt eller annat hänseende gjordes för att sålunda befrämja

en lifligare samfärdsel mellan rikena, icke folie allt för olika på ettdera

af dessa, hittills fått, fastän de i sjelfva verket fraktats sjöledes, likväl

medelst anlitande af den väg öfver Idefjorden som det vore meningen

att stänga, i någon större mån åtnjuta de tullförmåner, som allena varit

tillämnade den landväga trafiken.

Dessa varor, för hvilka norska regeringen i följd häraf föreslagit

tullfrihet äfven vid sjöväga transport, voro: linne- och hampväfnader af

alla slag, papper och papperstapeter, stearinljus och talgljus samt i sammanhang

dermed äfven stearin och talg, jernvaror alla slag samt hudar

och skinn. — Visserligen hade äfven hvetemjöl utgjort föremål för en

icke obetydlig åinförsel landvägen från Sverige till Norge, nemligen omkring

en sjundedel af Norges hela årliga import af denna vara, och

hvilken införsel antagligen nästan uteslutande gått öfver Idefjorden. Mot

medgifvande äfven för denna artikel af tullfrihet vid sjöväga införsel

mötte dock betänklighet deraf, att icke blott råämnet, hvete, utan spanmål

i allmänhet droge inkommande tull i Norge, och förunnandet af tullfrihet

för sjöledes infördt hvetemjöl borde sålunda följdriktigt leda till

inrymmandet af lika afgiftsfrihet för allt slags spanmål, men frågan finge

derigenom en omfattning, som icke stode i skäligt förhållande till det

jemförelsevis obetydliga intresse, hvilket vore förenadt med införseln af

hvetemjöl öfver Idefjorden, enär den halfva tull som dervid besparades

icke utgjorde mer än 1,120 speciedaler.

Ingalunda såsom vederlag för ett genom gällande föreskrifters kringgående

inrotadt missbruk, mot hvars stäfjande Kommers-kollegium och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 32.

Generaltullstyrelsen för sin del visst ieke anse någon betänklighet möta

deraf, att det, såsom icke varande i bokstaflig strid med sagda föreskrifter,

utgör ett på grund af dem tillkommet för närvarande faktiskt

bestående förhållande, hvarvid fieres fördel och intresse må vara fästadt,

utan såsom innefattande för begge länderna tvifvelsutan på det hela

båtande samt derföre i och för sig önskvärda lättnader i mellanrikstrafiken,

anse embetsverken tullfrihet för den sjöväga rörelsen i hvad

den omfattar varor af svensk eller norsk produktion böra megifvas. Dervid

förtjenar äfven synnerlig uppmärksamhet att, såsom kändt och ofvanför

redan erinradt är, egentliga, om också icke enda, anledningen till den

från början stadgade olikheten i tullbehandling af varor som mellan

begge rikena föras land- och sjövägen, varit den, att de varupartier, som

kunde antagas skola landvägen inkomma från ena landet till det andra,

skulle, i följd af landtransportens besvärlighet och dyrhet, blifva så obetydliga,

att: den'' tullfrihet varorna dervid åtnjöte, också komine att för

tullintägten blifva utan betydelse — men att, såsom äfven förut är anfördt,

detta förhållande genom jernvägsanläggningar och åstadkomna inre

sjökommunikationer i den mån förändrats, att den landväga varuförseln

kan uppträda i täflan med den sjöväga, så att äfven befaras må att, om

tullpligtigheten vid den senare bibehålies, den förra skall tillegna sig

de förenade rikenasj hufvudsak ligaste om ej hela inbördes varuomsättning,

och det ändamål som med berörda skiljaktighet afsetts således

komma att i det närmaste förfelas.

Under sådana omständigheter och då, utom de af norska regeringen

till tullfrihet vid sjöväga transport föreslagne på Idefjorden hittills

fraktade vigtigare artiklar, flera andra, såsom de i bemälda regerings

utlåtande likaledes omförmälda varuslag, nemligen oäkta porslin, smör,

såpa, ägg, äro af större betydenhet och derföre böra vara till enahanda

förmån berättigade; så och enär giltig grund ännu mindre kan förefinna»

att derifrån utesluta dessa, som äro af underordnad vigt, synes ock tullfrihet

vid sjöväga forsling böra utsträckas till varor af svensk eller norsk

afvel eller tillverkning i allmänhet, med undantag naturligtvis för dem,

som äfven vid landväga forsling, efter hvad här ofvan blifvit föreslaget,

skola vara tull underkastade.

Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen hafva emellertid härvid

icke förbisett angelägenheten för Norge, som af inkommande tullen å

spanna ål hemtar en icke oväsendtlig statsinkomst, att kunna den fortfarande

påräkna äfven för hvad af denna vara må sjöledes dit ankomna från

Sverige, och hvari någon särdeles minskningjicke heller torde föranledas genom

de nya landväga kommunikationerna, eftersom sjövägen är den närmaste

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

31

eller billigaste från de svenska landskap, hvilkas spanmålsproduktion kan

medgifva afsättning på, utlandet och Norge; och derest i följd häraf tullpligtighetens

bibehållande för spanmål samt produkter deraf i mjöl och

gryn skulle å norsk sida fortfarande så ovilkorligen fordras, att hela

frågans bringande till en lycklig lösning berodde på ett tillmötesgående

härutinnan, anse embetsverken sakens vigt i öfrigt kräfva den eftergift

å svensk sida, att undantag äfven må göras för sistberörda varor vid

sjöväga transport mellan begge rikena och dessa varor således komma

att, der tull är desamma åsatt, fortfarande vidkännas half sådan afgift.

Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen finna sig, under förutsättning

att en sådan allmännare tullfrihet vid sjöväga varuförsändningar

varder medgifven, höra tillstyrka bifall å de af norska regeringen antagna

förändrade vilkoren för tullfrihet vid varuforsling å Idefjorden;

och komma embetsverken att, i sammanhang med frågan om vilkoren

för tillgodonjutande i tullbehandlingshänseende af särskilda förmåner för

varor, som fraktas i svenska eller norska fartyg, affatta sitt förslag till

lydelse af det härutinnan erforderliga lagstadgande.

4.

Genom 8 § i 1825 års mellanrikslag är medgifvet, att vid resor

öfver gränsen frän ena till andra riket tullfritt ma medföras af utländska

till införsel tillåtna, äfvensom svenska eller norska tull underkastade

varor, mindre partier, nemligen af arrack en halfankare eller 20 buteljer,

band, af alla slag, tillsammans 100 alnar, bomull 25 skålpund, kaffe 25

skålpund, garn, af alla slag, tillsammans 25 skålpund, risgryn 25 skålpund,

salt 3 tunnor, socker 50 skålpund, tobak 25 skålpund, träd, af alla

slag, tillsammans 10 skålpund, vin, af alla slag, tillsammans en halfankare

eller 20 buteljer, väfnader, af alla slag, tillsammans 30 alnar, samt af

hvarje annan varuartikel till ett värde af tio riksdaler silfverspecie.

Under erkännande af det principielt riktiga i detta medgifvande

för gränsboarne att, utan behof af förpassning, kunna fritt från tull och

från de i fråga om smärre partier särdeles betungande formaliteterna i

och för dess utgörande förse sig från grannriket med nödvändiga förbrukningsartiklar

till en myckenhet, som endast kunde tillfredsställande

fylla tillfälligt eget behof, och hvarigenom frestelse till smuggleri och

deraf härflytande demoralisation afböjdes, har norska regeringen tillika

erinrat, hurusom den nämnda tullfriheten, hvilken så länge den begagnades

inom gränserna af hvad med densamma varit afsedt, svårligen

kunde föranleda införsel af så betydliga varuqvantiteter, att någotderas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

af rikenas tullintägt derigenom lede någon afsevärd minskning, emellertid

i följd af den höga afgift, som i senare tider blifvit lagd på vissa

varuartiklar, i förening med den lättade kommunikationen öfver gränsen,

börjat i åtskilliga riktningar missbrukas, i det att det befunnits vara lönande

att göra resor öfver gränsen allenast i afsigt att återföra varor i

tillåten myckenhet, samt deruti funnit anledning att i berörda paragraf

föreslå jemkningar i ett och annat hänseende.

Särskildt förekomme härvid, att i afseende å artikeln bränvin payrafen

blifvit olika tolkad och tillämpad i Sverige och Norge. Enligt

11 September 1866 utaf norska regeringens Finans- och Tull
-

den

nem
-

---------- | ------— CJ

departement Tullkammaren i Kongsvinger meddelad föreskrift finge

ligen icke vid resor öfver gränsen tullfritt medföras annat slag eller

större myckenhet af spritvaror eller deraf tillagad dryck, än halfankare

eller 20 buteljer arrack. Denna föreskrift hade Departementet grundat

derpå, att sädes- och drufbränvin samt deraf tillverkade likörer, äfvensom

rum och genever icke vid mellanrikslagens tillkomst hörde till de

utländska tillåtna varusorter, som i mindre qvantiteter kunde tullfritt

införas från Sverige, samt att undantagen i merberörda 8 § från tropligtighet

v icke, såsom utgörande kontraktsmessiga stadgan den gent emot

Sverige, kunde utvidgas eller inskränkas hvarken genom senare från det

ena landets sida vidtagna lagbestämmelser om upphäfvande af gällande

förbud, på sätt som i afseende å införsel i allmänhet af bränvin skett,

eller genom nytt förbud mot någon varas införsel, om sådant blefve utfärda

r?t, hvadan bestämmelsen i 8 § icke skulle kunna få tolkas såsom

omfattande andra eller flera varor än dem, hvilka den vid tiden för sitt

emanerande omfattade.

Häraf blefve således en följd, att, med undantag för den.i paragrafen

uttryckligen nämnda qvantitet af arrack, förpassning, lika som

för tullpligtiga varor i allmänhet vore bestämdt, borde vid landväga införsel

af allt annat slags bränvin vara detta, äfven om det icke uppginge

till högre värde än tio speciedaler eller riksdaler silfverspecie, följaktig;

men hvilken åsigt deremot, enligt ofvanomförmälda, af svenska

Tullverkets Advokatfiskal gjorda framställning, i Sverige icke gjort sig

gällande.

För sin del ansåge norska regeringen att, med afseende å denna

varas höga beskattning i begge rikena och derpå beroende stora finansiela

vigt, under det att lättnad i handel och omsättning dermed svårligen

kunde räknas till de ändamål, som borde med finan siela uppoffringar

befrämjas, den ifrågavarande rättigheten till tullfri införsel enligt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

33

mellanrikslagens 8 § af varor i vissa mindre partier alls icke borde

gälla något slag af bränvin.

Till arten om icke till omfånget vore förhållandet enahanda med

spelkort, för hvilken varuartikel norska regeringen derföre föreslagit lika

bestämmelse som för bränvin.

Angående öfriga varor hade, så vidt kändt vore, väsendtligare missbruk

egt ruin endast med öl och i ringare mån med malt, äfvensom

med tobak. Då de begge förra, hvilka utgjorde föremål för införsel till

Norge från Sverige, visat sig kunna inkomma, ölet sedan någon längre

och maltet på en senare tid, i den myckenhet, att dermed bedrifves handel,

samt tobaksfabrikater på samma sätt från upplag nära gränsen i

handelsafsigt påfördes Sverige från Norge utaf ofta på jernbanan framoch

återresande personer, trodde norska regeringen, som icke ansåge

nödvändigt att alldeles undantaga äfven dessa varor från tullfrihet då de af

resande medfördes, angelägenheten likväl fordra att nuvarande qvantitetsbestämmelser,

för öl och malt af 10 Speciedalers värde, samt tobak

af 25 skålpund, skäligen borde nedsättas, för öl i likhet med hvad som

vore bestämdt för vin till \ ankare eller 20 buteljer, för malt till £ tunna

samt för tobak till 10 skålpund.

Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen få i anledning häraf till

en början anföra, att de icke kunna dela den mening, som på norsk sida

göres gällande derutinnan, att medgifvandet i slutet af mellanrikslagens

8 § utaf förpassnings- och tullfrihet för hvarje annan varuartikel än som

förut uppräknats, då den inskränkte sig till ett värde af 10 riksdaler silfverspecie,

icke skulle afse andra eller flera sådana varor än som voro

tillåtna vid det tillfälle, då författningen utkom. Den allmänna äfven af

norska regeringen till sin princip godkända afsigten med lagstadgandet

är, att gränsboerne vid samfärdseln sig imellan skulle obehindrade af alla

formaliteter och omgångar för varors tullbehandling få vid resor öfver

gränsen medhafva hvad för deras eget förbrukningsbehof kunde för tillfället

erfordras, men då detta behof må vara lika stort af en förr till

införsel förbjuden som af en tillförene dervid tullpligtig eller äfven i allmänhet

tullfri vara, så skulle, efter den norska tolkningen, ändamålet af

lättnad för gränsboerne vid behofvets fyllande helt och hållet förfelas

med hänsigt till förut förbjudna varor, hvilket likväl icke bör hafva kunnat

vara lagstiftarnes mening. Följdriktigt tillämpad kornrae, såsom ock

å norska sidan antaget är, den i Norge hyllade åsigten att leda dertill,

att varor, som möjligen framdeles blefve till införsel i allmänhet förbudna,

icke dessmindre kunde inom stadgad qvantitet få af resande såBih.

till Riksd. Prat. 1874. 1 Sami. 1 Åfd. 12 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

väl oförpassade och afgiftsfritt medföras, som ock fortfarande, utan äfventyr

af konfiskation, innehafvas, men icke heller och ännu mindre detta

lära lagstiftarne kunnat hafva åsyftat.

Det måste nemligen antagas att dessa icke i den medgifna lättnaden

velat göra annan inskränkning, utöfver vilkoret af frånvaro af förbud

vid införselstillfället, än som var nödig till förekommande att varor

blefve i handelsafsigt införda utan erläggande af tull. Korrektivet deremot

nedlade man i qvantitetsbestämmelserna, och så vidt dessa äro så

afpassade att det nyssnämnda ändamålet derigenom vinnes, blir äfven i

afseende å tullintägterna likgiltigt, om den införda varan i ena landet

eller i begge rikena tillförene varit till införsel förbjuden eller lofgifven.

Jemväl om frågan skärskådas ur synpunkten af ett kontrakt, hålla ernbetsverken

före, att mellanrikslagen bör efter sin ordalydelse förstås, och då

lärer äfven uttrycket “utländska tillåtua“ varor böra afse sådana som äro

till införsel tillåtna å den tid, som är för handen, men icke ensamt dem,

som, med andras uteslutande, varit det å den tid som längesedan förgått.

Vidare och likasom Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen sålunda

sökt häfda giltigheten af den meningen, att förpassnings- och tullfrihet

bör få tillgodonjutas för tillåtna, af resande öfver gränsen medförda

varor i allmänhet och följaktligen äfven för såväl alla slags spritvaror

som spelkort, anse de å en annan sida att qvantiteterna böra strängt

och väsendtligen begränsas, d. v. s. för de flesta varor sättas vida lägre

än de nuvarande, samt få i sådant afseende underdånigst föreslå, att de

må bestämmas, som följer, nemligen: för spritvaror, af alla slag, tillsammans

(arrack derunder således inbegripen) till H kanna eller 5 buteljer,

band, af alla slag, tillsammans till 1 skålp., bomull, såsom förut, och således

förblifvande vid 25 skålp., kaffe åter till endast 5 skålp., garn af

alla slag, tillsammans till 10 skålp., malt, såsom af norska regeringen

föreslagits, till ^ tunna, närmast motsvarande 3 kubikfot i svenskt mått,

risgryn till 5 skålp-, salt såsom hittills 3 tunnor, närmast motsvarande i

rundt tal 20 kubikfot svenskt mått, socker till allenast 10 skålp., tobak

till 5 skålp., träd af alla slag, tillsammans till 2 skålp., vin af alla slag,

tillsammans till 1^ kanna eller 5 buteljer, väfnader, af alla slag, tillsammans

till 5 skålp. och öl, enligt norska regeringens förslag, till | ankare

eller 20 buteljer, samt att slutligen varde förordnadt att icke, såsom hittills,

må af hvarje annan varuartikel få införas till ett värde af 10 R:dr

silfver specie, utan att af alla andra varuartiklar tillsammans få medhafvas

för ett värde af endast Fem riksdaler silfver specie; —• antagande

embetsverken att genom sådana begränsningar man, utan att motverka

det åsyftade ändamålet, skall lyckas förebygga all fara för missbruk

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

5.

35

Med erinran hurusom genom 2 § i förutnämnda Kong]. Förordning

af den 12 Juli 1860 vore, likasom förut genom 7 § i 1825 års mellanrikslag,

~ medgifvet att landvägen från det ena riket till det andra införa

varor mot half tull när de bevisligen dragit inkommande tull i det rike,

hvarifrån de utfördes, och att detta medgifvande i vissa fall, särdeles

genom sådan införsel till Sverige af tobaksstjelk, från hvilken de värderikare

bladen förut blifvit skiljda, för att i Norge till dyrbarare tobakstillverkningar

begagnas, ledt till en betydande förlust för svenska statskassan,

och hvilken förlust, beräknad efter medeltalet af de under åren

1865—1869 hit införda qvantiteter och nu 1872 gällande tullsats skulle

uppgå till icke mindre än 39,370 R:dr R:mt årligen, har norska regeringen,

i betraktande jemväl deraf att detta stadgande antagligen, då tillåtet

vore att transito försända utländska oförtullade varor landvägen från ena

till andra riket, och så länge mellanrikslagens 8 § egde bestånd, ingalunda

kunde få någon synnerlig praktisk betydelse, utan endast tjena

till tullbestämmelsernas kringgående, ansett sig böra biträda det förslag,

som ofvan omförmälde vid 1868 års svenska riksdag väckta motion i

denna del innehölle, nemligen om upphäfvande af berörda stadgande.

Häruti instämma å sin sida äfven Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen.

6.

1 afseende å den väckta frågan om förändring i föreskrifterna för

begagnandet af den år 1860 medgifna rättigheten till transitovarors försändande

landvägen från ena riket till det andra, hvilken rörelse icke

kommit till någon allmännare utöfning, enär den förhindrades af de såsom

vilkor derför stadgade kontrollåtgärder, nemligen att varorna före

afsändningen skulle i det land, dit de från utlandet inkomme, fullständigt

undersökas till mängd och beskaffenhet och i förpassning derå sålunda

beskrifvas, har norska regeringen dels erinrat, att hon redan under

nästlidna år, gjort underdånig framställning att sådan undersökning måtte

förklaras icke under vissa vilkor böra ega rum i fråga om varor, som

på jernväg försändas från det ena riket till det andra, och dels förmält

sig anse de bestämmelser angående försändning af tullpligtiga varor, som

mellanrikslagstiftningen redan innehölle, nemligen att dessa skulle vara

åtföljde af förpassning och deras framkomst bekräftas af vederbörligt

intyg derom eller med s* k. ryckattest, böra vara tillräckligt betryggande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl, Majds Nåd. Proposition N:o 32.

för sådana varors försändande äfven å de allmänna landsvägarne emellan de

förenade rikena utan någon föregående undersökning, under vilkor allenast

att, såsom i Norge vore för sådan landväga transitering inom landet

stadgadt, såväl emballagerna funnes så beskaffade, att säker försegling

och plombering kunde å dem anbringas, som ock bevis från tullmyndigheten

å destinationsorten sedermera företeddes, att varorna framkommit

med orubbad försegling.

I öfverensstämmelse dermed har derföre norska regeringen föreslagit

liknande stadgande för landväga transitoförsändning af oförtullade varor

de begge rikena emellan äfvensom att, i fall sist omförmälda intyg om

varornas framkomst i behörigt skick icke blefve aflemnadt, nu i § 12 af

Kongl. Förordningen den 12 Juli 1860 bestämda ansvar för sådan underlåtenhet

måtte utbytas mot böter af 10 till 400 Spdlr för hvarje packe

eller kolly att lika fördelas emellan afgångs- oeh ankomstortens tullkassor.

Ostridigt är, att nu stadgade förfaringsätt, enligt hvilket varupackor,

som skola landvägen sändas transito från ena till andra riket, måste på

afsändningsstället öppnas och till innehållet mätas, vägas eller räknas, samt

derefter åter inpackas, icke allenast föranleder hvarjehanda kostnader,

utan jemväl lemnar rum för äfventyret att ömtåligare varor dervid kunna

blifva skadade. Sådant allt har ock, efter hvad erfarenheten visat, hittills

förhindrat denna rörelses utveckling; och då Kommers-kollegium och Generaltullstyrelsen,

hvilkas härförinnan yttrade mening att för transitoförsändningar

öfver riksgränsen med jernbantåg andra föreskrifter icke borde

vara erforderliga än de som hvardera riket för sig må för dylika försändningar

inom eget område bestämma, sedermera i fråga om dylika transitoförsändningar

på nordvestra stamjernbanan vunnit Eders Kongl. Maj:ts

godkännande, jemväl för sin del anse tillräckligt betryggande kontroller

kunna vinnas derigenom, dels att hvarje varukolly till nummer, märke,

kubikinnehåll och vigt noga angifves och kontrolleras hos tullmyndigheten

i afgångsorten samt der förseglas, plomberas och förpassas, och dels

att, såsom af norska regeringen äfven är föreslaget, varutransportens framkomst

i oförändradt skick å samma ställe styrkes inom viss tid med bevis

från tullmyndigheten i destinationsorten; hvarföre ock embetsverken tillstyrka

att, med stadgande af dessa kontroller, föreskriften om varans

undersökning må upphäfvas.

Ansvaret för underlåtenhet att fullgöra bevisningen om varans framkomst

tro embetsverken, i olikhet med norska regeringen, icke lämpligen

böra utsättas i böter med den särdeles stora latitud utan närmare angifven »

grund för straffmåttets bestämmande, som bemälda regering föreslagit

utan hellre bibehållas vid de påföljder, som i 12 § af 1860 års förordning

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

37

äro stadgade, för de fall, att varans beskaffenhet och qvantitet kunnat

tillförlitligen ådagaläggas, men för alla andra fall bestämmas till ett visst,

i förhållande till hvarje varukollys bruttovigt samt med hänsigt till den

högsta tullafgift som i någotdera riket finnes stadgad, afpassadt bötesbelopp.

Den omständigheten, att en oförtullad utländsk vara vid transitoförsändning

icke blifvit å afsändningsorten närmare undersökt, utesluter

nemligen icke möjligheten att sedermera kontrollera varans beskaffenhet

och mängd. I många fall angifver redan den yttre behandlingen af ett

kolly, som vid plomberingen eger rum, varans beskaffenhet och tarans

vigt; och i de flesta fall måste dessutom afsändaren förutsättas kunna

medelst faktura och andra bevis ådagalägga ett förkommet varukollys

verkliga innehåll. Stadgas, för de fall att fullständig upplysning om

inehållet af ett förekommet varukolly icke blifver åstadkommen, så höga

böter, att de icke tillåta någon möjlighet för varuafsändaren att bereda

sig vinst på tullafgiftens underhållande, så ligger deri en tillräcklig maning

för afsändaren att om godsets beskaffenhet och mängd förebringa all erforderlig

bevisning, hvarigenom han kan fria sig från en straffpåföljd,

hvilken enligt norska regeringens förslag kunde för ett ouppsåtligt fel blifva

allt för hård.

Ett i öfverensstämmelse med dessa åsigter affattadt stadgande

hafva embetsverken i det bilagda förändringsförslaget intagit under § 5.

7.

Med förmälan att 1855 års komité föreslagit att vid land- eller

sjöväga utförsel af varor, som tillverkats i det land hvarifrån de utfördes,

icke borde medgifvas någon utförselspremie eller återbetalning af erlagd

tull (drawback) för de till varornas förarbetande använda utländska råämnen,

har norska regeringen yttrat, att den äfven å sin sida nu lika som tillförene

funne ändamålsenligheten af ett undantag från rätt till drawback

för sådana svenska eller norska varor, som vid införseln till det andra

riket finge åtnjuta tullindring, vara uppenbar, hvarföre bemälda regering

ock i 8 § af sitt afgifna lagförändringsförslag intagit en bestämmelse, som

motsvarade förenämnda komités tidigare förslag, likväl med den af sakens

natur påkallade begränsning, att drawback kunde ega rum vid utförsel

af varor, som droge full införselstull, på sätt i afseende på raffineradt socker

i begge rikena (i Sverige dock endast vid sjöväga utförsel deraf) redan

funnes stadgadt.

Helt och hållet instämmande i denna af norska regeringen uttalade

mening, tillåta sig embetsverken dock hemställa, att stadgandet härom

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

må gifvas den omfattade lydelse, att hinder deraf icke må anses kunna

uppstå för beviljande af återbetalning äfven af erlagda accisafgifter för

svenska eller norska varor, hvilka vid införsel från det ena till det andra

landet draga full införselstull; och hafva embetsverken i enlighet härmed

affattat 7 § i sitt bilagda författningsförslag.

8.

I fråga om vilkoren derför, att svensk eller norsk undersåte tillhöriga

fartyg skola inom det andra riket få tillgodonjuta de med hänsigt

till skepps- och varuafgifter svenska och norska fartyg medgifna förmåner,

har norska regeringen i sitt lagförändringsförslag under § 9 upptagit det

af både 1845 och 1855 årens komitéer framställda förslag att i sådant afseende

endast skulle erfordras, att fartygen vore försedda med sådana handlingar,

som i hvartdera riket vore föreskrifna för bestyrkande af deras nationalitet.

Följden häraf blefve den, att till ursprunget främmande fartyg,

som i Sverige eller Norge vunnit naturalisation efter den 24 Maj 1825,

komme att äfven i afseende å varuafgifter blifva likställda med fartyg,

som i Sverige eller Norge vore bygda eller före berörda tidsmoment

naturaliserade. Hvad skeppsafgifterna i Sverige anginge, hade en dertill

ledande föreskrift redan meddelats genom Kongl. Kungörelsen den 4 Maj

1852. I Norge åter hade under hela den sedan 1814 förflutna tid alla

fartyg, som i Sverige blifvit naturaliserade, lika väl som fartyg, hvilka

vore bygda i Sverige, fått komma i åtnjutande af den i mellanrikslagen

bestämda nedsättning uti såväl skepps- som varuafgifter.

I enlig het härmed innehölle 6 § af norska regeringens lagförändringsförslag

föreskrift att den genom mellanrikslagens 31 § stadgade nedsättning

till hälften af införselstullen för vissa varor framdeles skulle under

i öfrigt bestämda vilkor städse ega rum när införseln försigginge i svenskt

eller norskt fartyg, likasom äfven den fullständiga tullfrihet för vissa

varor vid sjöväga transport, som i det föregående är omförmäld, föreslagits

att under enahanda omständigheter inträda.

Med åberopande af hvad Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen

här ofvan under N:o 3 hemställt och föreslagit i fråga om tullfrihet

äfven vid införsel sjöledes för varor i allmänhet af svensk eller norsk

afvel eller tillverkning, utan andra undantag än för de varor, som vid

landväga forsling ansetts böra draga hel tull, och på sin höjd äfven

spanmål och spanmålsprodukter i mjöl och gryn, som i sådant fall borde

vidkännas half tull, få embetsverken biträda norska regeringens frainställning

på det sätt som 6 § af deras förslag till förändrad lydelse af

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

39

mellanrikslagens 31 § utvisar, och i hvilken förändringsförslagets 6 §

embetsverken äfven inrymt den i 7 § af norska regeringens lagförslag

intagna föreskrift om tullbehandlingen af de i 1 § uppräknade varor när

de sjöledes införas.

Under anförande att 1855 års komité ytterligare föreslagit upphäfvande

af det förbud för det ena rikets fartyg att segla för frakt°emellan

det andra rikets hamnar, hvilket innefattades i mellanrikslagens 28 §,

ansåge norska regeringen denna fråga hafva på den senare tiden erhållit

en mot förr väsendtligen förändrad ställning, och rätt till kustfart nu

icke längre kunna betraktas som en förmån af den särskilda beskaffenhet,

att aftalet derom borde hafva plats i mellanrikslagen. Sådan

fraktfartsrätt hade nemligen både i Sverige och Norge redan under

en längre följd af år förunnats en hvar sjöfarande nation som varit

villig att medgifva reciprocitet, utan att något annat vederlag fordrats,

och i Norge vore numera genom lag af den 17 Juni 1869 främmande

fartyg i allmänhet och utan något vilkor af reciprocitet medgifvet

att, lika med inhemska, föra varor, intagna på en inländsk ort, till annan

plats i landet, derest icke Konungen förordnade att någon viss främmande

nations fartyg ej finge af denna tillåtelse sig begagna; och enär dylik

inskränkning hittills icke skett, tillkomme följaktligen denna rätt äfven

svenska fartyg. Då Norge således å sin sida redan vidtagit sådant förfogande,

som upphäfvandet af 28 § i mellanrikslagen skulle innebära,

och dervid jemväl uppfyllt de vilkor, under hvilka andra länder plägade

medgifvas rätt till kustfart i Sverige, antoge norska regeringen något

vidare icke vara att å norsk sida i denna angelägenhet åtgöra, hvarföre

icke heller bemälda regering i sitt lagförändringsförslag intagit någon

bestämmelse i afseende å kustfarten, utan trodde förbuclet för dess idkande

i Sverige af norrmän lämpligen kunna upphäfvas genom dertill

ledande åtgärd allena å Sveriges sida.

Emellertid gåfve erfarenheten i öfrigt vid handen att norska fartyg

i Sverige, såsom följd deraf att de der icke egde rätt till kustfart, äfven

i ett annat hänseende vore underkastade en mindre gynsam behandling

än svenska och sådana främmande nationers fartyg som af denna förmån

vore i åtnjutande, nemligen vid utgörandet af lotsafgifter. I Sverige

hade i det afseendet blifvit stadgadt, att fartyg, tillhörande nationer,

som icke medgifvits rättighet till kustfart i Sverige, vore pligtige att

taga lots både när de ankomme från eller afginge till utländsk ort och

när de ginge från en Svensk hamn till en annan. Svenska och främmande

till kustfart berättigade nationers fartyg ålåge deremot endast att

taga lots när de komme ifrån eller ginge till utlandet, och i fall, då lots

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj-As Nåd. Proposition N:o 32.

af dem begagnades på resor emellan inrikes orter, skulle de erlägga

allenast half lotsafgift.

Den ogynsammare ställning som norska fartyg sålunda i detta hänseende

intoge i farten på Sverige, syntes norska regeringen vara mindre

väl öfverensstämmande med tanken om icke med uttrycken i den gällande

mellanrikslagstiftningen, hvarföre bemälda regering ansåge detta missförhållande

böra under alla omständigheter afhjelpas och har i sådant afseende

genom 9 § i sitt lagförändringsförslag gifvit en för ändamålet

förändrad lydelse åt mellanrikslagens 25 §.

Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen hafva redan tillförene,

lika med norska regeringen, uttalat sin mening om oförenligheten med

närvarande tidsförhållanden af det i mellanrikslagens 28 § stadgade förbud

för det ena rikets fartyg att segla för frakt emellan det andra rikets

hamnar. I olikhet med bemälde regering anse embetsverken emellertid

frågan om tillåtelse dertill, hvilken, oberoende deraf att allmän sådan

seglationsfrihet utan afseende på reciprocitet redan blifvit i Norge medgifven

— ett medgifvande hvilket när som helst kan delvis eller i sin

helhet återtagas — ostridigt afser ömsesidiga rättigheter, lämpligast böra

vara föremål för bestämning i en inbördes afslutad sjöfartstraktat och

aftalet derom följaktligen inrymmas i den afhandling mellan de förenade

rikena eller mellanrikslagen, som i detta afseende för dem utgör en sjöfartstraktat.

Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen hafva fördenskull,

i oskiljaktigt sammanhang med öfriga till lättnad för samfärdseln

emellan de förenade rikena nu föreslagna förändringar i mellanrikslagen,

ansett sig böra hemställa, att förberörda 28 § må upphäfvas och i stället

antagas under § 9 ett stadgande om rättighet för det ena rikets fartyg

att segla för frakt emellan det andra rikets hamnar, affattadt i öfverensstämmelse

med hvad 1855 års komité föreslagit.

Ehuru af en sådan förändring skulle följa, att norska fartyg äfven

i fråga om lotsafgifter korame i åtnjutande åt samma förmåner som

svenska fartyg, hafva likväl embetsverken tillika ansett sig kunna biträda

norska regeringens förslag till förändrad lydelse i detta syfte af 25 § i

mellanrikslagen, hvilken, så väl som den 26, sålunda skulle komma att

utbytas mot 9 § i norska regeringens samt motsvarande 8 § i embetsverkens

förändringsförslag, åt hvilken paragraf embetsverken i öfrigt gifvit

den af 1855 års komité antagna redaktion.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Slutligen har norska regeringen yttrat sig öfver de delar af oftanämnda,

vid 1868 års riksdag väckta motion, som afse borttagandet af

all utförselstull så väl för varor, som utskeppas från det ena riket till det

andra, som för varor, hvilka äro producerade i det ena riket och utföras

från det andra rikets hamnar,

Då i Sverige någon vara icke vore med utförselstull belagd, kunde

följaktligen begge dessa förslag få tillämpning endast i afseende på Norge.

Intetdera ansåge norska regeringen sig kunna biträda, det förra derföre

att utförselstullen vore af en icke ringa fiskalisk betydelse, hvarjemte

ingalunda kunde antagas, att borttagandet af denna afgift, hvilken i fråga

om varor, som i någon betydligare mån utgjorde föremål för införsel t?ll

Sverige från Norge, nemligen fiskvaror, icke vore hög, skulle öfva något

märkbart inflytande på handelns loflighet. Trävarutullen åter vore utan

någon betydelse för den verklige bona-fide-trafiken mellan rikena, men

befaras^ kunde, att dess afskaffande för trävaror, hvilka angåfves vara destinerade

till Sverige, skulle framkalla försök till missbruk sålunda, att

trävarulaster, som i verkligheten voro bestämda till andra länder, först

fördes till Sverige, för att derifrån fraktas vidare till bestämmelseorten.

Förslaget att utförselstull icke heller skulle utgöras för varor, som

vore producerade i det ena landet och utfördes från det andra landets

hamnar, egde betydelse endast med hänsigt till svensk trävarulast, som

utfördes från norsk hamn. 1 de fall, då varan fördes öfver gränsen på jernbana,

njöte den redan frihet från utförselstull vid dess vidare utförande från

Norge till utlandet, men om och när den på annat sätt inkomme till

Norge, vore det, efter hvad sig visat, icke möjligt att med nöjaktig säkerhet

åtskilja den från trävarulast af norskt ursprung.

Vidare, och hvad anginge den ofvan omförmälda framställningen af

Eders. Kongl. Maj:.ts Befallningshafvande i Elfsborgs län i fråga om tilllämpning

af 19 § i 1825 års mellanrikslag, har norska regeringen anfört,

att, då denna paragraf, innehållande att “de i hvartdera riket gällande författningar,

i afseende på införsel till städerna och försäljning af handtverkerivaror,

skola, utan åtskilnad om varorna äro svenska eller norska,

iakttagas , redan blifvit upphäfd genom Kongl. förordningen den 12 Juli

1860, så hade dess ordaförstånd icke längre något inflytande på fråo-an

om huruvida de i berörda framställning omnämnda rättigheter tillkomme

svenska producenter, utan erfordrades för deras förvärfvande en ny lagbestämmelse;

och då vid tidigare förhandlingar i mellanrikslagfrågan den

åsigt, hvilken äfven norska regeringen delade, syntes hafva gjort&sig gällande,

att frågor, hvilka, såsom denna, hörde till handelsrätten, icke lämpBih.

till MiTcsd. Prof. 1874. 1 Sami, 1 Afd. 12 Haft, 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ligen borde behandlas i förening med de derifrån hufvudsakligen rörande

tull- och skeppsfartsförhållanden alldeles skiljaktiga frågor, som utgjorde

föremål för 1825 års mellanrikslag och dertill hörande lagstiftning, sa,

och derest verkligt behof af förändrade lagbestämmelser i detta ämne

vore för handen, borde det underkastas särskild behandling, på sätt som

i afseende å andra näringslagstiftningsfrågor skett, exempelvis den om

tillåtelse för det ena landets sjöfolk att göra resor med det andra landet»

^Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, som med afseende å

hvad sålunda blifvit anfördt så väl rörande den väckta frågan om upphörande

af utförselstull för varor, ej mindre då de föras från ena riket

till det andra, än då de, i ena riket producerade, utföras från det andras

hamnar, som ock i fråga om införsels- och försäljningsrätt i hvartdera

rikets städer af handtverkeri varor, anse sig böra hemställa, att vid hvad

norska regeringen härutinnan yttrat må komma att bero, vilja dock dmvid

hafva” uttalat sin åsigt om det önskvärda deri, att ökad frihet i sistberörda

hänseende kunde genom särskildt förfogande åstadkommas.

Uti 10 § af sitt lagförändringsförslag har norska regeringen, till

i i

likhet med hvad inellanrikslagen för Norge af den 24 Augusti 182

dess 36 § innehåller, upptagit ett stadgande, som saknar motsvarighet

i 1825 års svenska mellanrikslag, och genom hvilket bestämmes, att de

föreslagna förändringarne skulle förblifva gällande så länge som i Sverige

funnes ”motsvarande föreskrifter eller icke annorlunda blefve i Norge genom

lag förordnadt. „ n ^ x ir

Lika med hvad 1855 års komité i detta afseende yttrat, anse Kommerskollegium

och General-tullstyrelsen rikenas ömsesidiga rättighet att

genom i laga ordning fattadt beslut frånträda det dem emellan upprättade

aftal angående rikenas inbördes handels- och sjöfartsförhållande,

böra i den härom gjorda lagstiftning finnas uttryckt. Med komiteen tro

embetsverken tillika, att, enligt vanliga förhållandet vid traktatsmässiga

överenskommelser mellan två riken, hvartill denna lagstiftning tor e

kunna närmast hänföras, deri bör bestämmas, att det ena rikets beslut

att frånträda en sådan öfverenskommelse först efter viss tid sedan beslutet

blifvit fattadt, skall träda i kraft; och likasom bemalda komité

ansåo- sig böra inleda stadgandena härom med häntydan på det satt,

hvarpå man hoppas, att förändring i rikenas inbördes handels- och sjöfartsförhållanden

i verkligheten endast skall komma att tillvägabringa»,

nemligen genom ny öfverenskommelse mellan begge rikena, hafva Kommerskollegium

och General-tullstyrelsen åt 10 § i sitt förändringsförslag

gifvit sådan lydelse, att de nu föreslagna lagbestämmelserna skulle för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

43

blifva gällande till dess öfverenskommelse om ändring blefve emellan

begge rikena träffad, eller en viss tid, som skäligen icke synts böra tilltagas

kortare än ett år, förflutit efter det annorlunda blifvit i någotdera

riket beslutadt.

Remisshandlingarne återgå och Kommers-kollegium samt Generaltullstyrelsen

framhärda med djupaste vördnad.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåter

På Kommers-kollegii vägnar:

L. MANDERSTÖM.

C. F. af Ström.

General-tullstyrelsen:

A G:SON BENNICH.

A. Brändström.

Erik Ljungstedt.

Stockholm den 3 Oktober 1872.

L. S.

C. A. Titz.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Förslag

till förändrade föreskrifter angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handel och sjöfart.

§ 1.

I stället för § 5 i Kongl. Förordningen af den 24 Maj 1825 angående

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden

skall hädanefter följande bestämmelse vara gällande:

Varor, i Sverige eller Norge alstrade eller tillverkade, må vid införsel

landvägen från ena till andra riket vara från tullafgifter fria, med

undantag af

Socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet äfven sirap;

Tobak och tobakstillverkningar;

Bränvin och sprit, alla slag;

Öl;

Malt; samt

Spelkort;

för hvilka varor, i den mån de uti det rike, dit de införas, äro tullpligtiga,

erlägges hel tull.

§ 2.

Det i 2 § af Kongl, Förordningen den 12 Juli 1860 (innehållande

ytterligare och förändrade bestämmelser angående varuförseln landvägen

mellan de förenade rikena Sverige och Norge) intagna stadgande, att utländska

varor, hvilka bevisligen dragit inkommande tull i det ena riket,

kunna derifrån landvägen införas till det andra mot half tull, upphäfves.

§ 3.

1 stället för 8 § i 1825 års ofvannämnda mellanrikslag stadgas:

Vid resor öfver gränsen från ena till andra riket, må tullfritt medföras

af utländska tillåtna, äfvensom svenska eller norska, tull underkastade

varor mindre partier, nemligen af spritvaror, af alla slag, tillsammans 1^

kanna eller 5 buteljer, band, af alla slag, tillsammans 1 skålpund, bomull

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

45

25 skålpund, kaffe 5 skålpund, garn, af alla slag, tillsammans 10 skålpund,

malt 3 kubikfot (4 norsk tunna), risgryn 5 skålpund, salt 20 kubikfot

(3 norska tunnor), socker 10 skålpund, tobak 5 skålpund, tråd, af

alla slag, tillsammans 2 skålpund, vin, af alla slag, tillsammans H kanna

eller 5 buteljer, väfnader, af alla slag, tillsammans 5 skålpund, öl 1 ankare

eller 20 buteljer, samt af alla andra varuartiklar tillsammans för ett

värde af 5 riksdaler silfver-specie.

§ 4.

Den genom Kongl. Kungörelsen den 25 Februari 1843 meddelade

föreskrift, att försändning af varor öfver Idefjorden öster om Svinesund

under vissa omständigheter betraktas såsom landväga transport, må icke

tillämpas å varor, som sjövägen föras till Svinesund eller till stranden af

Idefjorden, öster om Svinesund, om de än utlossas ur fartyget och föras

öfver till det andra riket antingen i färja, pråm eller bät, eller om vintern

öfver isen, — och icke heller å varor, som från det ena riket antingen

i färja, pråm eller båt, eller om vintern öfver isen föras öfver

nämnda färjeställe eller fjord öster om Svinesund till det andra rikets

strand, för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

§ 5.

(innefattande ändring af 12 § m. m. i Kongl. Förordningen

den 12 Juli 1860.)

Vid försändning landvägen af utländska oförtullade varor från

transitupplag i det ena riket till det andra, gäller, när transporten sker

på jernväg, hvad derom särskildt är eller varder stadgadt. Verkställes

försändningen på annat sätt, må den uti Kongl. Förordningen den 12

Juli 1860 föreskrifna undersökning på afsändningsorten af varornas beskaffenhet

och mängd jemväl eftergifvas, derest varorna äro så inpackade,

att tullmyndigheten på stället finner sådan plombering och försegling

kunna å dem anbringas, att derigenom virmes full säkerhet att de icke

utan plomberingens eller förseglingens skadande kunna förändras eller mot

andra varor utbytas. Derest icke inom den i 12 § af nyssberörda Kongl.

förordning stadgade tid af tre månader från den å varorna utfärdade

förpassningens datum, der föreskrifvet bevis, att en på sådant sätt afsänd

och förpassad vara framkommit till destinationsorten med obrutna sigill

eller plomber, aflemnas till tullkammaren på afgångsorten, skola, i de

fall att den afsända varans beskaffenhet och mängd kunna tillförlitligen

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ådagaläggas, de i berörda paragraf bestämda tullafgifter och böter hos

förpassningstagaren eller hans löftesmän uttagas och i föreskrifven ordning

vederbörande tullkassor tillställas; hvaremot, derest tillförlitlig upplysning

om varans beskaffenhet och mängd icke kan åstadkommas, tullkammaren

i afsändningsorten har att hos förpassningstagaren eller hans

löftesmän uttaga böter till belopp af Fyra Riksdaler för hvarje skålpund

utaf det icke behörigen framkomna varukollyts bruttovigt. Af detta bötesbelopp

tillfaller den ena hälften tullkassan på afsändningsplatsen och

den andra hälften tullkassan på bestämmelseorten.

§ 6.

(ändrande 2 mom. i 31 § af 1825 års mellanrikslag.)

Beträffande rättigheten till varors införsel sjöledes från ena till

andra riket samt beräknandet af införselsafgifterna, skola jemväl iakttagas

de rörande varors införsel och förtullning dervid i hvartdera riket i

allmänhet gällande föreskrifter.

Dock må varor, som äro af svensk eller norsk afvel eller tillverkning

samt direkte från ena till andra riket i ettdera rikets fartyg införas,

utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat eller lastat, få

tullfritt införas, endast med undantag dels för de här ofvan i § 1 uppräknade

varor, hvilka vid införsel sjöledes skola, lika som när de landvägen

införas, draga hel tull, och dels för spanmål, malen eller omalen,

som, der sådan vara i allmänhet är tullpligtig, skall, när den i förenärnnda

ordning inkommer, vidkännas half tull.

§ 7.

(Ny bestämmelse.)

Då varor, som äro tillverkade i det ena af de förenade rikena, utföras

till det andra riket, må exportpremie ej ega rum, och icke heller

återbetalning af erlagd accis eller tull, derest icke varorna höra till dem,

som vid införsel i det andra landet draga hel tull.

§ 8.

(Svarande mot och innefattande ändringar i 25 och 26 §§ af 1825 års

mellanrikslag.)

Alla svenska fartyg och båtar, öppna eller däckade, af hvad slag

och drägtighet som helst, skola i Norge, och likaledes alla norska fartyg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kona!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 4T

och båtar, öppna eller däckade, af hvad slag och drägtighet som helst,

i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta alla dermed förenade

rättigheter, samt erlägga enahanda afgifter till Kronan, städer och särskilda

inrättningar, utan afseende å den ort, inländsk eller utländsk, från

eller till hvilken de ankomma eller afgå, vare sig barlastade eller med

varor, och ehvad dessa äro inhemska eller utländska.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna

Ömsesidiga förmåner, skola fartygen vara försedda med sådana dokumenter,

som genom, de i hvartdera riket gällande författningar äro

föreskrifna till bestyrkande af deras nationalitet.

§ 9-

(i stället för mellanrikslagens af år 1825 § 28, som upphäfves.)

Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets

område idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor, som

för inhemska fartyg och båtar äro bestämda.

§ 10.

(Ny bestämmelse.)

Denna Författning fortfar att ega gällande kraft intill dess begge

rikena om förändring deri öfverenskomma, eller ett år förflutit efter det

i någotdera riket annorlunda blifvit beslutadt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

4S

Protokoll öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i sammansatt Svenskt och Norskt Stats-Råd d Stockholms

Slott den 7 Mars 1873.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kierulf,

Svenska Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström, och

Weidenhielm,

Norske Statsråden: Helliesen och

Vogt.

Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Wasrn föredrog i underdånighet

Kongl. Norska Regeringens yttrande af den 12 December

1871 samt Kommers-kollegii och General-tullstyrelsens betänkande af den

3 Oktober 1872 angående förändringar i lagstiftningen rörande Sveriges

och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden.

Efter att hafva redogjort för innehållet af dessa handlingar, hvilka

under Ditt. A och B äro detta protokoll bifogade, yttrade föredragande

Departements-chefen:

»Det framgår af dessa redogörelser att denna fråga, efter det den

senast den 28 September 1869 för Eders Kongl. Maj:t i svenskt StatsRåd

föredrogs, ganska mycket närmat sig sin lösning, i det att dels i

många fall åsigterna sammanjemkats till fullkomlig öfverensstämmelse,

dels, der detta ännu icke egt rum, rika uppgifter blifvit samlade och en

belysning kastad på sakförhållandena, genom hvilken deras rätta betydelse

blifvit synlig, så att bestämda slutsatser kunna dragas om huru enighet

äfven

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

49

äfven i afseende på dem bör vinnas. Sådant är åtminstone det intryck

nämnda uppgifter på mig gjort, i det att det synes mig af dem tydligt

framgå, att de olägenheter eller möjliga förluster för statskassorna, som

kunna uppstå af ett närmande i frisinnad anda och lösgörande af de band

gällande mellanrikslagstiftning pålägger samfärdseln och handeln, högst

betydligt uppvägas af de fördelar, som deraf böra för båda folken följa.

Och på åtgärder, genom hvilka handel och rörelse befrämjas och välståndet

ökas, blifva säkert till sist äfven statskassorna icke lidande.

Beträffande nu de särskilda förslagen, så skiljer jag mig från den

norska regeringen såväl som från Kollegierna mest i afseende på det

formela af frågans behandling, i det jag icke blott anser redan gjorda

och nu ifrågasatta förändringar af mellanrikslagen af den 24 Maj 1825

och 4 Augusti 1827 vara så många, att redan deraf en fullständig omarbetning

af denna lag påkallas, utan ock vid granskning af de delar i

lagen, som skulle qvarstå oförändrade, funnit dem i följd af de förändringar,

näringslagstiftningen i öfrigt undergått, till stor del hafva förlorat

betydenhet, och förbrytelser mot dem icke längre vara möjliga, så

att deras bibehållande icke blott är öfverflödigt utan verkligen missledande.

Innan jag öfvergår till framställning af förslag till en ny förordning,

anhåller jag att i den af norska regeringen följda ordning,

hvilken äfven af Kollegierna blifvit iakttagen, få genomgå återstående

skiljaktigheter mellan yrkanden å ena och medgifvanden å den andra

sidan.

Den första och utan tvifvel väsendtligaste af dem rörer frågan om

upphäfvande eller bibehållande af den nu bestående tullen på bomullsvaror

af svensk eller norsk tillverkning. Jag har så mycket större anledning

att i denna fråga dela Kollegiernas åsigt, att bomullsvarorna, i

likhet med hvad norska regeringen förutsatt om yllevaror, då den derpå

grundat förslag om dessas tullfrihet, skola från och till båda länderna

såväl ut- som införas, som jag funnit upphäfvande af tullen lifligt önskas

af de största norska fabrikanter af bomullsväfnader; och hafva de

sagt mig, att denna mening vore hos egarne af bomullsväfnadsfabriker i

Norge allmän. Hvad afseende bör fästas på den förlust af tullinkomst,

som genom medgifvande af tullfri införsel af svenska bomullsvaror i Norge

kan för norska statskassan uppstå, tillkommer det naturligtvis i främsta

rummet den norska regeringen att bedöma, men det förefaller svårt att

tro, det denna förlust icke skall utfalla ringa emot den förhöjning uti

tullinkomster på det hela, som måste blifva en följd af lifligare rörelse

Bih. till Riksd. Prot. 1874. 1 Samt. 1 Afd. 12 Häft. 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Köngl, Maj;ts Nåd. Proposition N:o 32.

och större afsättning af norska produkter och fabriksvaror på Sverige.

Här i landet skulle säkert en förändring af mellanrikslagen, som icke inbegrepe

tullfrihet för bomullsvaror, mota mycket motstånd,

y Beträffande dernäst föreskriften, att äfven tullpligtiga varor må i

vissa mindre qvantiteter få vid resor öfver gränsen tullfritt medföras, så

delar jag Kollegiernas åsigt att denna frihet bör få tillgodonjutas för tilllåtna

varor i allmänhet, men med lämplig begränsning i afseende å qvantiteterna

af ...de varor, genom h vilkas införande i större mängd ett kringgående

af de respektive ländernas beskattningslagar kan ega rum. Dervid

torde dock ett undantag böra ega rum för spelkort, hvilka äro underkastade

icke blott tull utan äfven stämpling; hvars eftergifvande i

detta fall skulle menligt inverka på tillförlitligheten af berörda kontroll

i sin helhet. Men deremot anser jag de inskränkningar, Kollegierna för

flera varuartiklar föreslagit, alltför stora och i den strid med befolkningens

vanor, att deraf skulle uppstå ett tvång på gränshandeln och en

frestelse till tullförsnillningar, som icke skulle motsvaras af de fördelar,

hvilka af åtgärden kunde härflyta. Det är fullkomligt rätt att hindra ett

uppkommet verkligt missbruk, och jag anser derföre allt skäl förefinnas

att nedsätta q vantite ten af tobak, som får tullfritt införas; dock synes

man dervid, i likhet med hvad norska regeringen föreslagit, kunna stanna

vid 10 skålpund. Vidare vill jag, i likhet med Kollegierna, nedsätta den

tillåtna qvantiteten af spritvaror, alla slag, deribland bränvin, till 5 buteljer

eller 1} kanna; men deremot anser jag af Kollegierna föreslagna

nedsättningar för garn, kaffe, risgryn, tråd och vin icke vara af behof

påkallade och nedsättningen för socker, deraf nu 50 skålpund må tullfritt

medföras och Kollegierna velat medgifva sådan förmån endast för 5 skålpund,

böra inskränkas till 25 skålpund, då qvantiteten, i öfverensstämmelse

med gränsbefolkningens jvanor vid inköp, blir densamma för socker

som för kaffe. I afseende på väfnader, af hvilka såväl värde som behof

äro mycket olika, anser jag det nu till samma qvantitet och i det föråldrade

måttet »alnar» gifna bestämmandet böra ändras till 2 skålpund af

siden, 10 skålpund af ylle och 15 skålpund af bomullsväfnader. I sammanhang

dermed förordar jag ock Kollegiernas förslag att nuvarande bestämmelse

för band, 100 alnar) må utbytas emot den af 1 skålpund.

Bomull bör, såsom i båda länderna tullfri, alldeles utgå ur förteckningen.

I afseende på det af norska regeringen begärda specifika upptagande af

två nya artiklar, malt och öl, har jag naturligtvis intet inkast att göra,

men fruktar att den för öl föreslagna qvantiteten, såsom alltför ringa,

skulle komma att gifva anledning till mycket missnöje och möjligen till

talrika tullförsnillningar. Enligt de uppgifter jag erhållit, brukar den

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 32.

51

svenska gränsallmogen vid resa från Norge ofta medföra 100 buteljer öl;

och om detta belopp, vid det förhållande att genom införsel af öl från

Sverige till Norge konsumenten undgår den i sistnämnda land föreskrifna

skatt, skulle anses för högt, vill jag dock hemställa, om ej 50 buteljer

kunde tillåtas till tullfri införsel. Hvad slutligen alla andra varor angår,

så anser jag lika med Kollegierna, att bestämmelse bör gifvas om den

sammanlagda qvantitet, som af sådana ospecificerade varor får tullfritt

införas, och icke, såsom ordalydelsen af 8 § i mellanrikslagen nu är af~

fattad, om det belopp af hvarje artikel, som får åtnjuta en dylik förmån;

men vid denna inskränkning tror jag att man skäligen kan stanna; och

tillstyrker derföre att bestämmelsen blir 10 speciers eller 40 Riksdalers

värde för »alla andra varuartiklar tillsammans.»

I afseende dernäst å den föreslagna bestämmelsen för trafiken vid

Idefjorden, är jag alldeles ense med norska regeringen och Kollegierna

om det önskliga i att inskränka den till verklig paritet med den landväga

införseln, och således upphäfva de föreskrifter, i följd af hvilka den

gifvit tillfälle till en kustfart med vida större förmåner än dem, som för

sjöfarten i allmänhet äro medgifna, men jag kan blott göra detta under

uttryckligt förbehåll af sjöfartens i allmänhet likställighet med den landväga

införseln, dervid endast, på de af norska regeringen anförda skäl,

undantagande spanmål, malen eller omalen. Det är efter mitt förmenande

eu stor orättvisa mot kustboerna och mot de sjöfartsidkande att i allmänna

beskattningslagar, sådana som förevarande tullbestämmelser och

om deras tillämpning gjorda traktatsenliga överenskommelser äro, bibehålla

olika stadganden för landväga införseln—deruti nu jernvägstrafiken

är inbegripen — emot dem, som för införseln sjöledes äro föreskrifna;

och efter de förändringar i mellanrikslagen, på hvilka norska regeringen

nu är villig ingå, synes mig de varuartiklar, för hvilka skilnaden skulle

qvarstå, vara alltför obetydliga för att ur någon synpunkt kunna rättfärdiga

fortvaron af hittills gällande olikhet i detta hänseende. Jag sluter

mig således i detta fall alldeles till Kollegiernas åsigt.

Beträffande vidare af Kollegierna tillstyrkta tillägg till det i den

föreslagna nya § 7 införda stadgandet att återbetalning af erlagd accis,

likasom af erlagd tull, ej må ega rum, derest icke varorna höra till dem,

som vid införsel i det andra landet draga hel tull, så är jag med dem

fullkomligt ense om lämpligheten af detta tillägg, men då ordet'' accis ej

blifvit användt i gällande föreskrifter angående bränvin eller hvitbetssocker,

så anser jag att man för större tydlighets skull bör begagna

samma ord som i afseende å dessa beskattning underkastade varor hittills

blifvit nyttjade, eller »tillverkningsafgifter».

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Med Kollegierna instämmer jag slutligen i hvad de yttrat om intagande

i iriellanrikslagen af föreskrifterna angående fartygs rättigheter

och om lämpligheten deraf att till stadgandet om tiden för lagens varaktighet

fogas det tillägg, att den efter skedd uppsägning fortfar att ega

kraft i oett år.

Återkommande nu till den form de föreslagna förändringarne böra

erhålla, i hvilket afseende jag redan tillåtit mig hemställa, att en alldeles

ny lag må utfärdas, ber jag att få uppläsa ett inom Svenska Stats-Rådet

utarbetadt förslag till en sådan lag, hvilket jag tror skulle i allo motsvara

behofvet.»

Sedan Departements-chefen uppläst — — — — — — —

förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden, blef föregående yttrande sålunda af

honom fullföljdt:

»Vid en jemförelse mellan Kongl. Förordningen den 24 Maj 1825

och Norska lagen af den 4 Augusti 1827 jemte öfriga nu gällande författningar

och det af mig nu upplästa förslag visar sig:

att det i § 1 af nämnda mellanrikslag förekommande förbud mot

utförsel af vissa jernsorter, råkoppar och malm, likasom hela § 2 blifvit,

såsom numera obehöfliga, uteslutna;

att likaledes § 3 blifvit, såsom upphäfd genom Kongl. Förordningen

den 12 Juli 1860, utesluten;

att, enär de i § 4, sådan den lyder enligt Kongl. Kungörelsen den

6 Juli 1854, meddelade förbud blifvit 1861 och 1867 upphäfda, äfven

denna paragraf funnits böra utgå;

att §§ 5 ocn 6 motsvaras af den nya § 3;

att § 7, såsom upphäfd genom 1860 års förordning, blifvit utesluten;

att § 8 motsvaras af § 4;

att norska lagen af den 8 September 1842 och Kongl. Kungörelsen

den 24 Februari 1843 motsvaras af § 6;

att §§ 9—23, upphäfda genom 1860 års förordning, blifvit ersatta

genom de i deras ställe uti nämnda förordning meddelade stadganden,

af hvilka § 1 är intagen i den nya § 2; § 2, som, i hvad den angår införsel

af utländska varor mot half tull, nu bör enligt sammanstämmande

åsigter upphäfvas, i öfrigt motsvaras af § 5 i förslaget; §§ 3 och 5 motsvaras

af § 7 i samma förslag; §§ 4 och 6—12 ansetts såsom detaljbestämmelser

icke böra i en mellanrikslag intagas, utan fortfarande lämpligen

utgöra föremål för en särskild författning, till hvilken, på sätt i

förslagets § 8 skett, hänvisning i den nya lagen lemnas; § 13, sedan

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

53

stämpling af manufakturvaror så väl i Norge som Sverige upphört, motsvaras

af § 9; §§ 14 och 15 blifvit sammanförda till § 10; § 16 förfaller

derigenom att ny mellanrikslag utfärdas och § 17 motsvaras af § 18 i

förslaget;

att § 24 motsvaras af § 11 och §§ 25, 26 och 28 af § 12;

att § 27 anses obehöflig, sedan fartyg i båda länderna äro tullfria,

och derföre blifvit utesluten;

att sista momentet af § 29, såsom 1840 upphäfdt, blifvit uteslutet

och resten af §:n återgifven i förslagets § 13;

att §§ 30 och 31 motsvaras af § 14;

att § 32 återgifvits i § 15;

att, enär tullbetjeningen vida bättre än stadsstyrelser, pastorer eller

kronobetjente kunna bedöma, om varor äro af utländsk eller inhemsk

tillverkning, och, i frånvaro af föreskrifter om giltighet af nämnda embetsmyndigheters

intyg, icke lära underlåta att i hvarje fall som tillåter

tvifvel affordra afsändaren sådan bevisning för lemnade uppgifter, som

pröfvas erforderlig, § 33 blifvit utesluten;

att i sammanhang härmed äfven § 34 ansetts obehöflig och böra

uteslutas; samt att § 35 återfinnes i § 17.

Slutligen har jag sökt gifva slutparagrafen om lagens stadgande

och dess fortvaro den lydelse, att dels lagen må kunna på olika tider

antagas i de respektive länderna, dels att hvartdera riket förbehålles uppsägningsrätt,

utan att likväl ett beslut om ändring, fattadt under förbehåll

af det andra rikets bifall, må kunna tydas såsom uppsägning.

Jag hemställer det Eders Kongl. Maj:ts täcktes nådigst besluta att

öfver det af mig nu aflemnade förslaget inhemta den Kongl. norska

regeringens yttrande.

Efter Stats-Rådets öfriga ledamöters tillstyrkan behagade

Hans Maj:t Konungen till föredragande Departementschefens

berörda hemställan lemna sitt nådiga bifall.

, In fidem protocolli

Ludv. v. Plåten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3$.

Litt. C.

Gjenpart

af dm Kongelige Norske Regjerings underdånig ste lndstilling af 25de

November 1873.

Chefen for Finants- og Told-Departementet, Statsraad Helliesen,

har underdanigst föredraget Fölgende:

Under 7de Mai 1873 har Statssecretariatet meddelt Departementet

en for Deres Majestät i samme nsat Svensk og Noi’sk Statsraad den 7de

Marts nsestför fört Protocol af fölgende Indhold:

I Förbindelse med Foranstaaende skal Departementet her tilläde sig

underdanigst åt foredrage en til samme i Mai Maaned förrige Aar indkommen

underdanigst Ansögning fra Frederikshalds Formandskab om,

åt den gjaeldende Lovgivning om Vareförselen mellern de forenede Riger

maa blive underkastet en snarlig Revision og åt der til Lettelse for bemeldte

Yareförsel maa udkomrne nye og forandrede Bestemmelser om

denne Gjenstand. Da denne Ansögning angaar samme Gjenstand som

Departementets allerede under 12de December 1871 afgivne underdanigste

Föredrag og Förslag til Lov om Forandringer i den gjseldende Mellemrigslovgivning,

fandt man åt burde udsette med åt foredrage denne

Ansögning for Deres Majestaet, indtil Departementet paany under Forhandlingernes

Gång vilde komme til åt udtale sig i Sägen. Ansögningen

er af fölgende Indhold:

Videre skal man tilläde sig åt meddele, åt der til Departementet

er indkommet en Forestilling angaaende denne Sag, dateret 20de September

1873 fra endel Eiere og Disponenter for Fabrikker for Tilvirkning

af Varer af Bomuld, Lin og Uld, nemlig Peter Petersen, Medeier i og

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

55

Disponent för Nydalens Compagnies Bomuldsspinderier og Vseveri, Halvor

Schou, Eier af Hjula Klasdefabrik og Bomuldsvteverier, Henry Heyerdahl,

Medeier i Christiania Seildugsfabrik, Georg Hansen, Disponent för Toss

Bomuldsspinderi, Knud Graah, Eier af Voiens Bomuldsspinderi og Vteveri,

P. W. W. Ivildal & C:o, Eiere af Lilleborgs Bomuldsspinderi, Conrad

Langaard, Disponent for Ellendalens Bomuldsspinderi, Harald Astrup,

Formand i Bestyrelsen for Christiania mekaniske Väfveri, J. Fuglesang,

Bestyrer og Medinteressent i Dampvasveriet Nösted pr Drammen, Bastian

Riis, Disponent for og Medeier i Solberg Spinderi pr Drammen, G. Hofgaard,

Medeier og Disponent for Haldens Bomuldsspinderi samt P. Jebsen

& C:o i Bergen.

Denne Forestilling er saa lydende:

Endelig tillader man sig åt hidsette Indholdet af en til Departementet

indkommen Forestilling, dateret 20de November dette Aar fra

tvende Kjöbmmnd i Christiania De Herrer Th. Amlie og Gunerius Pettersen,

som begge forestaa en Bomuldsvmvning, der for den Enes Vedkommende

vsesentlig og for den Andens Vedkominende, saavidt vides,

udelukkende drives som Husflidsindustri paa forskjellige Steder og i en

betydelig Maalestok. Forestillingen er saa lydende:

De reelle Differentser af väsentlig Betydning, som findes imellem

det Förslag, som fremssettes i den Norske Regjerings Indstilling af l‘2de

December 1871, befaldt ved Kongelig Resolution af 22de samme Maaned,

og det Svenske Finants-Departements, ere fölgende:

a) Efter det Svenske Förslag Toldfrihed, landvmrts og sövaerts, for

Bomuldsvarer af Norsk eller Svensk Tilvirkning (§§ 3 og 14); efter det

Norske Förslag halv Told, saaledes som nu va;sentlig gjadder, dog med

den Förändring, åt vtevede Varer af Bomuld og Uld, hvori enten Rendi

ng eller Islet bestod udelukkende af de sidste Stof, skulde ansees som

Uldvarer og vtere toldfrie. (Udkastets § 1 og Lov 1827 § 31).

b) Efter det Svenske Förslag Toldfrihed sövaerts for samtlige Varer,

som ere toldfrie landvserts, Kornvarer alene undtaget (§ 14); efter det

Norske Förslag Toldfrihed alene for enkelte Varer men for övrigt dels

halv dels fuld Told. (Forslagets § 6 og Lov 1827 § 31).

c) Forskjellige Uoverensstemmeiser i de Vareslag og de Varemsengder,

som kunne indföres toldfrit ved Reiser over Grmndsen (det Svenske

Förslag § 4 fr. det Norske Förslag § 3 og Lov 1827 § 8).

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

d) Af det Svenske Förslag § 1 fr. § 5 vil fölge, åt udenlandsk

Braendevin kan föres paa Transit raellem Rigerne landvasrts, medens denne

Vareförsel nu er forbudt (Lov 1860 § 2).

e) I det Svenske Forslags § 12 er indtaget Bestemmelser om gjensidig

Adgang til Kystfart, medens den Norske Regjerings Indstilling gik ud

fra, åt der fra Norsk side ikke var Grund til åt optage nogen Regel i

Mellemrigsloven om Iiystfarten, og man alene ved en Omredaction af §

25 i Loven af 1827 vilde raade Bod paa den ugunstige Stilling, som

Norske Fartöier, som Fölge af Mangelen paa Adgang til Kystfart, indtage

i Sverige ogsaa med Hensyn til Erlaeggelse af Lodspenge (Forslagets

§ 9 fr. Indstillingens Pag. 30—32).

Med Hensyn till disse saaledes tilbagestaaende Differentser af större

Betydning mellem de fra begge Rigers Styrelser fremsatte Förslag til

Förän dringer i Mellemrigslovgivningen skal Departementet tilläde sig åt

anföre Fölgende:

Til Litr. a.

I det Föredrag, som er indtaget i den nsevnte Regjeringsindstilling

af 12 December 1871 ytrede Departementet, åt Spörgsmaalet om, hvorledes

Uld- og Bomuldsvarer af Norsk eller Svensk Tilvirkning skulle

toldbehandles ved Indförsel fra det ene Rige til det andel, uden tvivl

var det praktiskvigtigste af, hvad der i denne Sag forelaa til Behandling.

For Uldvarer (halfuldne derunder indbefattede) troede Departementet

åt kunne tilraade Toldfrihed, dels fordi den halve Told, som

indkommer af Svenske Uldvarer, er mindre betydelig og udgjör en forholdsvis

liden Del af den samlede Uldvaretold, dels fordi det viste sig,

åt Indförselen af disse Varer foregik gjensidig, fra Norge til Sverige som

fra Sverige til Norge. Angaaende Bomuldsvarer derimod bemerkede man

blandt Andel (Aftrykket Pag. 18—20), åt Forholdet for deres Vedkommende

stillede sig väsentlig anderledes end för Uldvarers, idet nemlig

Sveriges Bomuldsindustri viste sig åt v;ere Norges saa overlegen, åt medens

der ingen eller saagodtsom ingen Indförsel af saadanne Yarer foregik

fra Norge til Sverige, var omvendt Indförselen af Svenske Bomuldsvarer

til Norge meget betydelig, og navnlig forholdsvis meget betydeligere

end Indförselen af uldne Yarer. Det var saaledes i Gjennemsnit

for Aarene 1866—1870 indfört af vsevede Bomuldstöier landvmrts

62,191 it. og sövserts 96,943 %■, tilsammen 159,134 hvoraf den

halve Indförselstold efter den dagjmldende Toldtarif udgjorde henimod

7,000 Spd:r. Sierskilt for Aaret 1869 udgjorde Indförselsmasng
den
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Konyl. Maj :ts Nåd. Proposition N:o 32.

den af de vigtigere Importgjenstande''; 180,700 », hvoraf den halve Told

udgjorde 7,802 Spd.

. .S.ene^e end det nasvnte underdanigste Föredrag blev afgivet er

limdlertid indtraadt en meget vsesentlig Förändring i de factiske Forxidssetmnger,

idet nemlig Storthinget i 1873 har besluttet betydelige Nedssettelser

i Tolden paa Manufacturvarer af Bomuld, Liin oo- Uld. Tilsammen

bleve disse Nedsasttelser aritmetisk beregnede at&medföre en

Afgång i Toldintraderne af 98,946 Spd, hvoraf faldt paa Bomuldsvarerne

38,079 Spd. Departementet skal tilläde sig åt hidsa3tte en tabellansk

Upgave, som viser, hvorledes Forholdet vil stille sig med Hensyn

til de Bomuldsvarer, der ere Gjenstand for nogen nmvnvmrd Indförsel

tra Sveng, efter Gjennemsnit af Indförselen for 1868—72.

Bill. till Riksd. Pro,. 1$74. 1 Sand. 1 Afd. 12 Hä/t

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Total-

import.

Indförsel

fra Sverige.

Toldsatser

Beregnet fuld

Told af Total- importen.

Tråg vai

Told for

selen fra

halv

Indför-

Sverige.

Igjen Skattetold.

land-

vserts.

sövserts.

efter

Tarifen

af

1871.

efter

Tarifen

af

1873.

&

//

a

Skill.

Skill.

Efter

Tarifen

af 1871.

Spdr.

Efter

Tarifen

af 1873.

Spdr.

Efter

Tarifen

af 1871.

Spdr.

Efter

Tarifen

af 1873.

Spdr.

Efter

Tarifen

af 1871.

Spdr.

Efter

Tarifen

af 1873.

Spdr.

1. Töier, 10 Lod eller

derover pr Q Alen

62,500

18,700

29,540

8

4

4,166

2,083

1,608

804

2,558

1,279

2. Dreil og Damask,

Törklasder...............

29,000

8,220

6,460

16

8

3,866

1,933

978

489

2,888

1,444

3. Tricotage ..................

9,380

880

80

m

16

1,368

1,251

70

64

1,298

1,187

4. Klare Varer ............

41,440

620

660

m

261

9,151

9,151

141

141

9,010

9,010,

5. Tsette Varer, t.ryk-

kode........................

233,200

1,840

4,000

20

16

3S,866

31,093

487

390

38,379

30,703

6. D:o d:o flerfarvede..

235,140

32,300

39,100

12

8

23,514

15,670

3,570

2,380

19,944

13,296

7. D:o d:o eensfarvede

eller blegede..........

322,740

9,520

13,440

) 8

4

21,516

10,756

760

383

20,750

10,375

8. D:o d:o ublegede......

663,700

6,620| 17,56(

)| 4

2

22,124

11,065

402

201

21,725

10,861

124,571

83,007! 8,025

4,852

116,541

)[ 78,155

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

59

Det belöb som Tolden af de Svenske Bonnddsvarer hidtil har udgjort

er ikke saa stort, åt det, naar betyd elige Interesser af anden Art

laegges i Vmgtskaalen, kan komme i nogen afgjörende Betragtning. Hvad

der medförer Betaenkelighed ved åt foröge Forskjellen med Hensyn til

Toldbeskatning, eftersom en Vare indföres fra et enkelt särskilt begunstiget

Sted eller fra hvilketsomhelst andet Land, er, åt den förstnsevnte

Indförsel just derved kan komme til åt antage Saameget större Dimensioner,

o g åt man derved kan komme til i höiere Grad åt tabe Raadigheden

over Toldtarifen, end naar Forskjellen er mindre. I denne Henseende

viser ovenstaaende tabellariske Frejnstilling åt for de under N:is 1, 2, 7

og 8 naevnte Väver, er Tolden nedsat netop til det Halve af hvad den

var i 1871. Da nu disse Varer ogsaa efter den nu gjseldende Ordning

nyde halv Toldfrihed saa viser det sig, åt om de endog gjöres ganske

toldfrie, vil dog Prsemien for åt indföre dem fra Sverige fremfor fra noget

andet Land ikke blive större eud den var i 1871, i det den nemlig soin

hidtil vil vedblifve åt vsere Halvdelen af den i 1871 gjseldende eller bele

den nuvaerende Told.

Den under N:o 3 naevnte Vare, Tricotage, indföres ä saa ringe

Msengde, åt den kan ssettes ud af Betragtning. Ivlare Bomuldsvarer, for

hvilke Tolden ikke er nedsat, kunne formeentlig lige saalidt herefter

som hidtil antages åt ville blive indförte tra Sverige og af Svensk

Tilvirkning i nogen större Msengde. Til virkninger af denne Varesort maa

nemlig antages i Sverige åt vaere höist utbetydelig, hvilket kan sluttes

deraf, åt Införselen til Sverige fra Utlandet af »gaz, half-linon» rn. m.

samt »tyll» af Bomuhl i Gjennemsnit for Aarene 1869—1871 har ud gjort

det betydelige Qvantum af over 100,000 Norske Pund.

Et noget lignende Forhold find er Sted med Hensyn til den under

N:o 5 mevnte Artikel, »trykede Bomuldsvarer», for hvilken Tolden er

nedsat fra 20 til 16 Skilling. Indförselen til Sverige af »tryckta eller

pressade Bomullsväfnader» sees nemlig i Gjennemsnit for Aarene 1869—71

åt have udgjort over 430,000 Norske %&, medens Tilvirkningen paa

de i Sverige vaerende Kattuntrykkerier i Gjennemsnit for de samme 3 Aar

er opgivet til en Värdi af omtrent 55,000 R:dr eller henved 14,000 Spd

aarlig. Der synes saaledes ikke åt v;ere nogen synderlig större Sandsynlighed

for, åt Toldbeskatningen paa denne Vare skulde gjöres uvirksom

ved Indförsel fra Sverige end for, åt den indenlandske Tilvirkning

skal medföre saadan Virkning.

Den med Hensyn til Indförselen fra Sverige vigtigste Art af Bomuldsvarer

er den under N:o 6 mevntc, flerfarvede ikke trykkede. For denne

Artikel, hvoraf Sverige hidtil har ydet henved en Trediedel af den bele

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konc/l. Maj:ts. Nåd. Proposition N:o 32.

Indförsel, er Tolden i 1873 nedsat fra 12 til 8 Skilling. Prasmien for

Indförsel fra Sverige fremfor fra andre Lande vil saaledes, om Toldfrihed

trreder istedet for halv Told, foröges fra 6 Skilling, som den var i 1871,

til 8 Skilling. Najst, åt bemerke, åt en yderligere Nedsaettelse af denne

Toldsats til 6 Skilling, hvorved Ligevaegt vilde tilveiebringes, neppe, om

man fandt den förnöden, skulde vaere förbunden med overveiende Betasnkelighed,

skal man tilföie, åt efter hvad Departementet troer åt have bragt

i Erfaring, bestaaer Hovedmassen af de fra Sverige införte og under denne

Toldsats henhörende Varer af en sasregen simpel Sort. der ikke, eller

ialfald kun i megetfringe Grad er Gjenstand for Införsel fra noget andet

Land, men derimod vel i betydelig Udstraekning for indenlandsk Tilvirkning.

Nogen Fare for åt den med fuld Told belagte Indförsel af denne

Vareartikel skulde i nogen vaesentlig Grad blive indskraenket om der

tilstaaes de Svenske Tilvirkninger Toldfrihed, er saaledes formeentlig ikke

tilstede.

Efter den Förändring i Toldsatserne, som i indevasrende Aar har

fundet Sted antager saaledes Departementet, åt Spörgsmaalet om Toldfrihed

for Svenske Bomuldsvarer ikke i finantsiel Iienseende vil medföre synderlig

större Resico end den hvartil man allerede under den nu bestaaende

Mellemrigslovgivning og de tidligere Toldsatser har vaeret vant, uden

deraf åt spore vaesentlige Uleinper. Naar der nu ved Siden heraflasgges

Maerke til den store Interesse, som fra indenlandske Naeringsdrivendes Side

vises for åt korame i Besiddelse af den modsvarende Toldfrihed for Norske

Bomuldsvarer i Sverige, og som har fundet sit Udtryk saavel i de oven

anförte Forestillinger fra Fabrikanter og Industridrivende i denne Retning,

som i den underdanigste Ansögning fra Frederikshalds Formandskab, finder

Departementet fuld Föie til i dette Punct åt gaa over til det fra Svensk Side

fremsatte Förslag om åt sastte Bomu-dsvarer paa samme Vilkaar som

Departementet i 1871 tillod sig åt foreslaa for Uldvarer.

Til. litr. b.

I den Norske Regjerings ovennarvnte underdanigste Indstilling af

12e December 1871 er Toldfrihed ogsaa ved sövaerts Försel foreslaaet

for fölgende Varer, naar de ere respective af Svensk eller Norsk Oprindelse,

nemlig:

Uldne og halvuldne Varer,

Liinvarer,

Skind og Huder, raa eller tilberedte uden Haarbedaekning,

Papir og Papirstapeter,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

61

Jern og Jernvarer samt

Lys af Talg og Stearin.

Efter det Svenske Förslag skulle alle de Varer, som ved landvaerts

Försel ere toldfrie, ogsaa nyde Toldfrihed, naar de sövserts föres fra det

ene af de forenede Riger til det andet, dog med Undtagelse af Kornvarer,

hvoraf der svares halv Told.

Departementet skal her tilläde sig åt meddele fölgende Oversigt

over de gjennemsnitlige aarlige Toldbelöb beregnede efter den nugjaeldende

Tarif af Varer som i Aarene 1868—1872 sövaerts have vseret

indförte fra Sverige til Norge og som for den störste Del maa antages

åt have vseret af Svensk Oprindelse.

a) Varer som i den Norske Regjerings Indstilling af 12te December

1871 ere foreslaaede toldfrie;

Uldvarer, halv Told ............................................................................ 1,543 Spdr.

Liinvarer d:o ......................................................................... 132 „

Papir d:o 11 ,,

Jernvarer d:o ........................................................................... 37 „

Uldvarer, Tricotage, fuld Told ......................................................... 56 „

Stearinlys d:o ........................................................ 10 „

Skind og Huder d:o ......................................................... 12 „

Tilsammen 1,801 Spdr.

b) Bomuldsvarer, for hvilke Toldfrihed ovenfor er

foreslaaet, halv Told..............................................................................

c) Kornvarer, for hvilke ingen Förändring er foreslaaet,

halv Told..................................................................................................

d) Andre Varer, for hvilke Toldfrihed fra Svensk

Side er foreslaaet:

Kjöd og Flaesk, röget, halv Told

1 Spdr.

Fjser, Sengefjser og Dun d:o ...............

............... 34

Glasvarer

d:o ...............

.............. 9

Fajance

d:o ...............

.......... 6

Ost

d:o ............

............... 6

Staver, forarbeidede

d!o .............

.............. 290

Kobbervarer

fuld Told ..............

............. 4

Sabe

d:o ...............

.............. 7

Möbelsnedkerarbeide

d:o ...............

.............. 55

Brevtasker

d:o ...............

............. 4

Pölser og Tunger

d:o ..............

............... 10

Gummielasticum i arbeide d:o ............

.......... 8

2,754 Spdr.

4,876 „

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

Hampefrö og Linfrö

fuld Told

.............. 306 „

Porcelain

d:o ..............

............ 8 „

Linolie

d:o ..............

.............. 3 „

Kamfin-Parafin og dsl. Olier d:o .............

.............. 271 „

Silkevarer

d:o ..............

.............. 12 „

Skind og Huder

d:o .............

............... 2

Handsker

d:o ...............

6 „

Sko mager arb ei d e

d:o ............

............. 8 „

Speile

d:o

........... 3 „

1,053 Spår.

Tilsammen 8,683 Spdr.

Af sidstnasvnte Belöb 8,683 Spdr, hvortil Tolden af de her nasvnte

Svenske Yarer, sövaerts indförte, skulde vaere åt beregne efter det Norske

Förslag, af 1871, vil altsaa over Halvdelen, nemlig den for Kornvarer

beregnede Told af 4,876 Spdr, ogsaa efter det Svenske Förslag

vedblive; for Bomuldsvarer har man allerede af andre Grunde ovenfor

foreslaaet Toldfrihed, saa åt der altsaa paa dette Sted kun staaer filbåge

de under Litr. d. nasvnte smaa Toldbelöb, der tilsammen kun lidet overstige

1,000 Spdr, ja formodentlig ikke engang naa dette Belöb, da der

blandt de opregnede Varer ere nogle som sandsynligvis ikke have vasret

af Svensk Oprindelse eller Tilvirkning f. Ex. Kamfin- og Parafinolie.

Blandt de mevnte Yarer findes ingen, maaske med Undtagelse af Staver,

som det kan vtere förbundet med nogen Yanskelighed åt indföre landvaerts,

i hvilket fald de allerede nu ere toldfrie; der er ogsaa nogle

iblandt dem, af hvilke ikke ubetydelige qvantiteter ogsaa virkelig tilföres

os landva?rts, naivillig Glas og Fajance. Sägen er saaledes af ringe

Betydning ikke alene med Hensyn til det directe beregnelige Toldtab,

men ogsaa med Hensyn til den forögede Indförsel, som man kunde tsenke

sig som en muelig Fölge af Toldfrihed, medens det ikke kan naegte ofte

åt kunne vaire til Uleilighed, åt man för Toldens Skyld niaa vadge landvserts

Transport, hvor den sövaerts kunde falde beqvaanmere.

Allerede i Föredraget af 12e December 1871 paapegede Departementet

åt Mellemrigsanordningens Skjelnen mellem sövserts og landvaerts

Vareförsel havde tabt sit hovedsagelige Grundlag ved de senere Tiders

forbedrede landi^aerts Communicationsvaesen, og navnlig ved Aabning af

Jernbansforbindelse mellem Rigerne. Dette Hensyn har siden den Tid

vundet overmaade Meget i Styrke derved, åt medens der clengang kun

existerede eet mellemrigsk Jernbaneanlseg, og medens en Forflerelse

heraf da maatte ansees som tilhörende en ubestemt, tildels vel endog

fjern Fremtid, har Sägen siden den Tid modtaget en saa uventet rask

s. 63 Kontrollera mot PDF

Köngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

63

Udvikling, åt der nu föreligger Beslutninger om Anlseg af to nye Jernveie

over Grasndsen, saaledes beliggende, åt de ere sirlig skikkede til

åt optage den Trafik, for hvilken den a?ldre Jernbans Beliggenhed maatte

vasre mindre beleilig.

Departementet troer saaledes ikke i dette Punct yderligere åt burde

modsaette sig det Svenske Förslag, idet man derhos skal gjöre opmserksom

paa, åt den sövserts Vareförsels Ligestillen med den landvaerts er et

af de Momenter, hvorpaa der i Frederikshalds Formanskabs Ansögning

laeggres saerskilt Ysegt.

Til Litr. c.

Forholdet mellem de toldfrie Varemsengder efter Loven af 4e

August 1827 § 8 og de fra Norsk og Svensk Side fremsatte Förslag vil

sees af nedenstaaende tabellariske Fremstilling:

Gj*ldende Mellemrigsloy.

Baand, allé slags, tilsammen 100 Alen.

Brtendeviin, alle slags, Arak 1 Anker

eller 20 Bouteiller

forresten Intet,

(efter den Norske

fortolkning).

... 25 if .........

.......25 „ .......

25

for 10 Spdr ........

.......25 U .........

...... 3 Tunder .....

....... Intet .........

U.

Den Norske Regjerings

Förslag.

som för

Intet.

Det Svenske Finants-Departements

Förslag.

tilsammen 1 skålp.

tilsammen 1^ Kande

eller 5 Bouteiller.

Bomuld.................

Garn, alle slags’.

Caffe.....................

Malt.......................

Risengryn ...........

Salt .......................

Spillekort..............

Sukker .................

Tobak....................

50

25

Traad, alle slags, tilsamm. 10

Viin, alle slags, tilsammen

ker eller 20 Bouteiller..

An
-

Vsevede Töi er,

Öl

af Silke

„ Uld

,, Bomuld

.............for 10 Spdr

tilsammen

30 Alen.

som for.........Udeladt som toldfri.

. som for.........som for.

. som för.........som for.

. 1 Tönde.........i Tönde.

som for.........som for.

som for.........som for.

. Intet .........Intet.

som för.........25 H

10 skålp.......... 10 il

som for.........som for.

som for.........som for.

........................ 2 skålp.

som for.........10 ,,

........................15 „

50 Bouteiller.

1 Anker eller

20 Bouteiller

Af enhver anden Vare
artikel

for 10 Spdr

som

for Andre Varer tilsammen

for 10 Spdr.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. M.aj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

De Varer med Hensyn til hvilke der endnu finder nogen Uoverensstemmelse

sted inellem det Norske og det Svenske Förslag ere altsaa

fölgende:

Baand,

Brsendeviin,

Bomuld,

Sukker,

Vaevede Töier,

Öl.

og Anssettelsen af Belöbet for de ikke specielt. nsevnte Varer.

Den fra Svensk Side foreslaaede Udeladelse af Artikelen Boinuld

formenes åt vmre uden nogen practisk Betydning saa åt derved Intet

kan vsere åt bemmrke. Med Hensyn til Braendeviin, maa det indrömmes,

åt et absolut Förbud kan vaäre vanskeligt åt overholde, saa åt Toldvaesenet

for ikke åt forvolde Uleiligheder i Anledning af rene Smaating

som f. Ex., hvad Reisende före med sig til Brug underveis aligevel maa

se gjennem Fingre med åt ganske ubetydelige Qvantiteter medföres; det

kan saaledes have sine fordele, åt Loven selv fastssetter en vis liden

Maengde, som toldfrit kan föres over Graendsen, og man troer derför ikke

åt burde gjöre nogen Invending herimod, naar Qvantiteten saettes saa

liden som skeet i det Svenske Förslag. Den fra Svensk Side foreslaaede

Qvantitet af Öl troer ogsaa Departementet, åt man uden större Resico

kan beholde og vil föreslaa tilföiet 1 Anker som Alternativ med 50

Bouteiller
Derimod

finder Departementet ikke åt kunne tiltraede de foreslaade

Forandringer med Hensyn til Sukker samt Baand og vtevede

Töier.

Hvad Sukker angaar, er det ikke Departementet bekjendt åt den

nu bestemte Qvantitet 50 har forvoldt nogen mislig Fölge, omendskjönt

Tolden på Sukker i Sverige er ikke ubetydelig lavere end i Norge,

og man troer derför ikke, åt der er tilstraäkkelig Grund til att nedsaette

den tilvante Mamgde. Med hensyn til Artiklarne Baand og vsevede

Töier skal Departementet bemaerke, åt det synes åt vaäre det hensigtsmessigste

åt Msengden anssettes i Enheder af det samme slags, hvori den

Reisende gjör sit Indkjöb af Varer. Vaegten af et Stykke Töi er noget,

hvarom der icke blifver Spörgsmaal ved Indkjöbet, och den vilde siden

lettelig kunne vise sig att overskride den fastsatte Grasndse i Tilfselde,

hvor det fra först af var Meningen åt holde sig inden denne. Hvor

Talen hovedsagelig kun er om åt forsyne sig til sit eget Forbrug er

det

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

65

det desuden maaske af endnu större Vigtighed, åt Behovet til et bestemt

öiemed af saadanne vaevede Sager i det Store taget ikke retter

sig efter Varens Vaegt eller Vserdi, men efter dens Fladeindhold; til en

Klädning eller et Klaedningsstycke vil saaledes udkrseves samme antal

Alen, hvad enten Stoffet er Silke eller Bomuld og hvad enten det er"af

“eget. svaer eller let Beskaffenhed. Den fra Svensk Side foreslaaede

Qvantitet af vaevede Töier af Uld, 10 vil paa meget nser ikke svare

til den nuvarande Qvantitet 30 Alen for svaerere Klaede- og Duffeldsorter,

vedkommande hvoraf 1 Alen veier over 1 U.. Paa den anden side vil

10 & lette Uldvarer mangedobbelt overstige det nu fastsatte Qvantum

af 30 Alen; det samme vil ligeledes vaere Tilfseldet med den for Bomuldsvarer

foreslaaede Vaegtmaengde af 15 U.

Hvad her er anfört om vaevede Töier gjaelder ogsaa, om end ikke

i samme Grad, om Baand og Departementet antager derför, att det vil

vaere hensigtsmessigt åt beholde de tilvante Qvantiteter af 30 Alen

vaevede Töier, alle slags, og 100 Alen Baand.

Man skal endelig gjöre opmaerksom paa åt det Svenske Förslag

alene omhandler vaevede Töier af Silke, Uld og Bomuld, hvarmed altsaa

Linvarer af udenlandsk Tilvirkning, der nu ere indbefattede under Regelen

om vaevede Töier, vilde komme til åt gaa ind under den supplerende

Regel, der lader den tilladte Qvantitet vaere afhaengig af Vaerdien.

Hvad endelig^ denne sidste Regel angaar, hvilken nu er saaledes

affattet, åt man toldfrit kan inedföre hvilkensomhelst Qvantitet af Varer,

som ikke saerskilt ere opregnede, naar kun Vserdien af hver enkelt Vareartikel

icke överstiger 10 Spdr, saa er det umegteligt, åt den anvendt

i stor Utstrålning kan misbruges til paa denne Maade åt före

fra det ene Rige til det andet uden Tolds Erlaeggelse ganske betydelige

Varelagere. Departementet har vistnok aldrig bragt i Erfaring, åt nogen

saadan Misbrug har fundet sted, men paa den ene side fölger icke heraf,

åt jo misbrugen derefter kan finde Sted, og paa den anden Side kan

netop denne Erfaring anföres som et Bevis paa, åt man ved åt forandre

Regelen i den Retning,. som det Svenske Förslag gaar, icke eller ialfald

ikke i vaesentlig Grad gjör Brud paa nogen tilvant Beqvemmelighed for

Graendseboerne. Departementet antager, åt man bedst fyldesgjör begge

öiemed, baade åt forebygge fremtidige Misbrug og åt opretholde tilvante

legitime Forretningsforholde ved åt gjöre Regelen dobbelt, saaledes åt

man ved Siden af den nugjaeldende Begraendsning for Vaerdien af den

enkelte Vareartikel endvidere tilföier en ny Vaerdigraendse f. Ex.

20 Spdr (80 R:dr) for det hele Parti af i §en ikke saerskilt naevnte

Bih. till liiksd. Prof. 1874. 1 Sami. 1 Å/d. 12 Höft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

ce

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Varer, som paa eengang föres o ver Graendsen. Overensstemmende hermed

har Departementet tilladt sig åt forme det vedliggende Lovudkast.

Til Litr. d.

I den Kongelige Proposition som ligger til Grund for Loven af

18 Mai 1860 var § 2 affattet saaledes, åt udenlandsk Brsendeviin ligesom

andre Yarer kunde föres paa Transit landvserts mellem Rigerne. Storthingets

Toldcomité der foreslog den nuvserende Undtagelse for Brsendeviin

og Spiritus anförte i saa Henseende (Storth. Forh. 1859—60. 8e

Del. Pag. 533—534), åt det ifölge Loven af 29 April 1854 var forbudt

åt före indenlandsk Braendeviin over Grsendsen, og åt Comitéen

var af den Formening, åt det vilde kunne give Anledning til Besvigelse,

om ufortoldet udenlandsk Brsendeviin kunde föres, da man efter vor

Tarif ikke undersögte Brsendeviinets Styrke, saa åt det kunde befrygtes,

åt man ved Förselen til Sverige kunde udtappe endel af Fastagernes

Indhold og fylde Vand paa istedet, uden att dette ved Varens Ankomst

til Svensk Toldsted kunde opdages.

Det nsevnte Förbud i Loven af 29 April 1854 er senere hsevet ved

Lov af 13 December 1862, § 2 (fr. for Sverige Kongelig Förklaring af

15 November 1861 kundgjordt ved Circulaire fra General-Toldstyrelsen

af 7e December Samme Aar), og Braendeviin toldbehandles nu i begge

Riger efter Styrken, som i begge Lande findes ved den samme i Hundrededele

inddelte Brsendevinsprover.

Den Hindring som tidligere gaves imod, åt aabne Adgang til

Transitförsel af Braendeviin, er saaledes ikke laengere tilstede, og Departementet

antager, åt en saadan Adgang nu uden Beteenkelighed kan aabnes,

udenat der forövrigt gjöres nogen Förändring i Lovgivningen. I fölge

§ 4 i Lov af 18e Mai 1860, der fremdeles bliver gjaeldende, skal nemlig

i Angivelsen till Passerseddel for landvserts Försel Varerne anföres saaledes

åt Tolden af dem kan beregnes efter Afsendelsesstedets Tarif, samt

deres Overeensstetnmelse med Angivelsen undersöges af Toldvsesenet. Da

nu i begge Riger, som anfört, Told af Braendeviin beregnes efter Styrken,

maa altsaa denne i ethvert Fakl af Toldopsynet undersöges og det maa

da betragtes som en Selvfölge, baade åt Styrken ogsaa anföres i Passerseddelen,

og åt Bestemmelsen i samme Lovs § 12 om, åt den der har

udtaget Passerseddelen skal afgive till Toldkammeret paa Afsendelsesstedet

Bevis fra Toldkammeret paa Bestemmelsesstedet for åt Varerne,

forsaavidt de ere afgaaede under Toldforsegling eller Plombering, med

ubrutne Segl eller Plomber didhen ere ankomne, samt for åt de i Hen
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 32.

67

seende til Tal, Maal eller Vcegt stemmer overens med Passerseddelen,

ville blive anvendte saaledes, att der i Beviset ogsaa gjöres Förklaring

om, hvorvidt Styrken er befunden overeensstemmende med Passerseddelen.

Departementet forudsaffter forövrigt, åt naar der i det Svenske

Forslags § 8 og det Norske Forslags § 5 bestemmes, åt Transitvarer

kunne afsendes uden nasrmere Undersögelse af Art og Maengde forsaavidt

Varerne ere saaledes indpakkede, åt de ved Försegling eller Plombering

kunne paa saadan Maade forsikres, åt Ornbytning eller Förvanskning

icke kan ske, uden åt Plomberingen eller Forseglingen beskadiges, saa

kan denne Betingelse ikke antages åt vaere tilstede ved Bramdeviin paa

Faustager, ialfald ikke medmindre disse ere dobbelte.

Till Litr. e.

Som forklaret i det i Regjeringsindstillingen indtagne Föredrag (Aftrykket

Pag. 30—31) fandt Departementet ikke fra sin Side Grund til

åt foreslaa optaget nogen Bcsteinmelse om Kystfarten i Udkastet til Lov

om Rigernes og deres Undersaatters gjensidige Rettigheder og Forpligtelser

vedkommende den mellemrigske Handel og Söfart, idet der nemlig

allerede da fra Norsk Side var föreslaget Alt, hvorom der i denne Henseende

kunde blive Spörgsmaal. Efteråt der nu fra Svensk Side er ytret

önske om åt Bestemmelsen om gjensidig Ret til Kystfart aligevel maa

faa Plads i Mellemrigsanordningen, er der selvfölgelig ikke for Departementet

Anledning til åt modssette sig dette.

Foruden disse Differentser af större Betydning er der en Rsekke

af andre Differentser imellem det Norske og det Svenske Förslag tildels

bestaaende i Forandringer i den gjeldende Mellemrigslovgivning, som i

sig selv ere af liden Betydning, men naermest ere fremkaldte ved den fra

Svensk Side foreslaaede Form for Loven.

Disse Differentser ere fölgende:

1. Det Svenske Förslag § 1 indeholder en Indskraankning med Hensyn

till Indförsel af Svenske (Norske) Varer, der er ny, nemlig forsaavidt

som Indförselen maatte komme i Strid med Quarantaineforskrifter.

2. Det Svenske Förslag §§ 2 og 15 omtaler ogsaa Tilbagebetaling

af erlagt Tilvirkningsafgift (Accise) ved Udförsel af Yarer til det

andet Land som tilstedelig alene i de tilfaelde, hvori Varen der er fuldt

toldpligtig; i det Norske Förslag (§ 8) var det alene naevnt Tilbagebetaling

af erlagt Told.

3. I § 6 er Bestemmelsen om Vareförsel over Idefjorden östenfor

Svinesund (Lov 8 September 1872 og det Norske Lovudkast § 4) redigeret

saaledes, åt den tillige omfatter Vareförsel over Svinesund.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

4. Forslagets § 8 indskrsenker Anvendelsen af arbitrair Mulet for

manglende Rtickattest for Transitvarer, der ere afgaaede uden Undersögelse

af Slags og Maengde, til de Tilfelde hvori paalidelig Oplysning desangaaende

ikke kan tilveiebringes. Den arbitraire Mulet besternmes

derhos anderledes end det i det Norske Lovudkast § 5 var foreslaaetAn

5. Forslagets § 9, der svarer til § 13 i Lov 1860, er udeladt

Bestemmelsen om, åt Stempel kunde antages som Ligitimation for åt

Manufactur- eller Fabriksvarer vore af Norsk eller Svensk Tilvirkning.

I Förbindelse hermed er i Forslagets § 11 udeladt Bestemmelsen i Lov

1827 § 24 om, åt Toldbestyrelserne i de tvende Lande skulle meddele

hinanden Aftryk af de Yarestempler, som maatte blive antagne.

6. I Forslagets § 10 er icke medtaget den Straffebestemmelse for

Indförsel landvaerts af forbudne Varer, som indeholdes i Lov 1860, § 15.

7. Forslagets § 18 indeholder en ny Bestemmelse om, åt 1 Aar

maa hengaa, forinden en eensidig Förändring i Mellemrigslovgivningen

har den Virkning till Fölge, åt den ssettes ud af Kraft.

8. §§ 33 og 34 i Lov 1827, indeholdende Bestemmelse om, hvad

der kraeves for åt erholde Tilvirkningsbevis (Stempel, Attest fra Övrigheden

eller Sogneprassten) og om endel Varer, der ere^undtagne fra Reglerne

om Tilvirkningsbevis ere udeladte.

9. Forbudet i § 1 af Lov 1827 mod Udförsel fra Sverige af visse

Jernsorter, Raakobber og Malm og § 2 i samme Lov ere udeladte i Forslaget.

10. Ligesaa § 27 i Lov 1827 (Fritagelse for Naturalisationsafgift

af Fartöier.)

11. Ligesaa det sidste Punctum af § 29 i Lov 1827.

(Skibsfarten paa de Svenske Colonier.)

Den under N:o 1 nasvnte Bestemmelse, der aabner Adgang til åt

anvende Quarantaineforskrifter paa Varer fra det ene af de forenede Riger

ved Indförselen til det andet, erkjendes åt vmre en Forbedring, der

navnlig kan faa praetisk Betydning i Tilfaelde af, åt der i det ene afRigerne

skulde udbryde ondartet Sygdom mellem Husdyrerne.

Ogsaa den under N:o 2 nasvnte Bestemmelse angaaende Tilbagebetaling

af Productionsafgift maa ansees vigtig om den end forsaavidt

kunde synes överflödig, som man vel tör gaa ud fra, åt Varer, som i

noget af Rigerne ere belagte med Tilvirkningsafgift, ogsaa ville vsere

fuldt toldpligtige Rigerne imellem. Om den nu foreslaaede Bestemmelse

ikke var bleven optagen, skulde forövrigt strengt taget Virkningen ikke,

saaledes som det Svenske Commerce-Collegium og General-Toldstyrelsen

sees åt vsere gaaede nd fra, vsere den, åt der i saa Fald ikke var bleven

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kongl. llaj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

69

Adgang til åt tilstaa Tilbagebetaling af Accise i det ene af Rigerne ved

Udförsel till det andlet. Det factiske Forhold har imidlertid vasret, åt

siden man paa Grund af de Forviklinger, hvortil Toldrestitutioner ved

Vareförsel Rigerne imellem (navnlig af Sukker) i sin Tid foranledigede,

boldt op med åt tilstaa saadan Tilbagebetaling af Told, har man fulgt

samme Fremgangsmaade ogsaa med Hensyn till Tilvirkningsafgift. Den

Tilbagebetaling af Braendeviinsafgift og Maltskat, der her i Riget tilstaaes

ved Udförsel til Udlamdet af Brendeviin och Öl, finder saaledes ikke Sted,

naar Udförselen sker til Sverige.

Den under N:o 3 naevnte Redactionsforandring er uvaesentlig og

ubetmnkelig.

Den under N:o 4 nmvnte Förändring i de i det Norske Lovudkasts

§ 5 foreslaaede Bestemmelser er foranlediget. af det Svenske CommerceCollegium

og General-Toldstyrelsen, som anförte, åt de fandt, åt Ansvaret

for Undladelse af åt fremskaffe Bevis for Varernes Fremkomst ikke,

saaledes som foreslaaeit af den Norske Regjering, burde bestemmes til

Böder med et serdeles stort Spillerum for Änvendelsen, men åt Ansvaret

hellere burde bibeholdes saaledes som det er bestemt i § 12 af Loven

af 1860, for de Tilfmlde, åt paalidelig Oplysning om Varens Slags

og Maengde kan tilveiebringes, men for alle andre Tilfaelde vaere en Bod,

som bestemtes efter Collyets Bruttovasgt, og som var afpasset med Hensyn

til den höieste Toldafgift, som findes i noget af Rigerne. Den Omsteendighed,

åt en ufortoldet udenlandsk Vare ved Transitforsamdelse ikke

er bleven naermere undersögt paa Afsendelsesstedet, udelukker nemlig

ikke Muligheden af siden åt controllere Varernes Slags og Maengde. I

mange Tilfaelde angiver allerede den ydre Behandling af et Colly, som

finder Sted ved Plomberingen, Varens Slags og Tharaens Störrelse, og i

de fleste Tilfaelde maa desuden Afsenderen forudsaettes åt kunne oplyse

et forkommet Varecollys virkelige Indhold gjennem Factura og andre

Beviser. Bestemmes der for de Tilfaelde, åt fuldstaendig Oplysning om

Indholdet af et forkommet Varecolly ikke bliver tilveiebragt, saa höie

Böder, åt de ikke aabne Vareafsenderen nogen Mulighed af Vinding, saa

ligger deri en tilstraekkelig Opfordring for Afsenderen til åt fremskaffe

ait det Bevis angaaende Varens Slags og Maengde som udfordres, for åt

han kan fri sig for et Strafansvar, som efter den Norske Regjerings Förslag

kunde blive altför haardt for en uopretteiig Feil.

Departementet har intet Va-sentligt åt erindre imod, åt Bestemmelsen

affattes paa den nu fra Svensk Side foreslaade Maade. I Virkeligheden

antager man dog, åt Förändringen ikke er af stor Betydning, då

der formentiig, om Departementets Förslag var bleven bibeholdt, dog

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

ikke vilde varet afskaaret Adgang til åt anvende den almindelige Regel

i § 12 af Loven 1860 for de Tilfselde, hvori Oplysning om Varernes

Slags og Masngde blev tilveiebragt. Ialfald vilde man i saadanne Tilfelde

haft denne Bestemmelse for Öie ved Ansettelsen af Mulctens Störrelse.

Forövrigt bemgerkes, åt der i Norge vistnok for Tiden paa en

enkelt Vare nemlig Vanille er fastsaet en Told, som överstiger den foreslaaede

Mulet af 1 Spdr pr Skaalpund, men man finder det dog ikke practisk

nödvendigt, åt Mulcten af denne Grund saettes höiere end skeet.

Det maa forresten ansees selvforstaaeligt, åt naar Mulcten saettes i forhold

til Varens Bruttovaegt, saa maa denne, for Forpassningen meddeles,

blive åt undersöge, og naar altsaa §en i en tidligere Saetning giver Adgang

til åt undlade Undersögelse foruden af Varens Art ogsaa af dens

“Msengde“, saa maa herved ikke vaere åt forstaa Brutto-, men kun Nettovaegten.

Den under N:o 6 naevnte Straffebestemmelse for Indförsel landvaerts

af forbudne Varer (fr. Forslagets § 1) bör formeentlig fremdeles blive

staaende, da Förbud mod Indförsel landvaerts af en eller anden Vare

fremdeles kan blive gjeldende, nemlig, naar Varen er udenlandsk. Departementet

har derför i det efterfölgende Lovudkast gjenoptaget, Bestemmelsen

i Loven af 18 Mai 1860, § 15, forsaavidt Indförselen angaaer.

Derimod er denne Bestemmelse nu överflödig, forsaavidt den tillige angaaer

förbuden Udförsel af Varer fra det ene Rige til det andet. Forsaavidt

der begaaes Överträdelser af gjaddende Quarantaineforskrifter

ved Varers Indförsel landvamts fra det ene Rige til det andet, maa Straffebestemmelsen

blive åt söge i andre Partier af Lovgivningen end Toldloven.

Hvad angaaer de under N:o 5 og 7—11 naevnte Forandringer kan

Departementet indskrasnke sig til åt henvise til, hvad der er anfört i

det ovenfor indtagne Föredrag fra det Svenske Finants-Departement.

Man skal alene med Hensyn til Ophaevelsen af Bestemmelsen i § 34 af

Loven af 1827 om, åt de Varer, der ere anförte paa Fortegnelsen Litr.

D. ved samme Lov, ikke behövede åt viere ledsagede af Tilvirkningsbevis

ved sövmrts Försel, bemasrke, åt de allerfleste af de i denne Fortegnelse

naavnte Varer nu ere toldfrie i begge Lande, og åt der for de andres

Vedkommende ikke synes åt vaere tilstrsekkelig Grund til åt lade

en anden Regel gjselde end den almindelige. Videre bemterkes, åt § 2 i

Loven af 1827, sona bestemmer åt den Forkjöbsret, til Kul og andre

Skovproducter, som Vterker og andre priviligerede Indretninger i det

ene eller andet Rige maatte besidde og hidintil have nydt, ikke skal inskraenkes

eller forandres ved den i § 1 givne almindelige Tilladelse til

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Propasition N:ö 32.

71

Udförsel, blev foreslaaet udeladt af begge i 1845 o g 1855 nedsatte Comiteer

angaaende Handels- o g Söfartsforholdene inellein de forenede Riger,

se Actstykker Pag. 66 og 212. Ligesaa blev en Bestemmelse, som den

under N:o 7 nrnvnte om, åt 1 Aar maa hengaa forinden en eensidig Förändring

i Mellemrigslovgivningen har den Virkning til Fölge, åt den

smttes ud af Kraft, foreslaaet af Comiteen af 1855 (se Pag. 218).

Departementet vil tilläde sig att foreslaa, att der i § 3 blandt de

Varer, hvoraf fuld Told skal erlägges, nmvnes braendt eller malet Caffe.

Denne Vare vilde ellers, naar Brsendingen og Malingen var foregaaet i

et af Rigerne kunne indföres til det andet med Paastand om Toldfrihed.

Men Caffe er i begge Lande en saa vigtig Beskatningsgjenstand, åt

Toldindtmgten deraf icke bör udssettes for åt lide Skaar gjennem Speculationer

i differentser mellem Toldsatserne i Landene.

Ligesaa vil Departementet foreslaa, åt der i samme § istedetfor

Öl og Malt smttes Malt og Tilvirkninger deraf. Departementet anser

detta rigtigst af Hensyn til Fabrikationen af Maltextract, om hvis Indförsel

toldfrit der ellers ialfald vil kunne tsenkes fremsat Paastand. Vistnok

er der formeentlig af practiske Grunde liden Rimelighed for, åt saadan

Extract skulde indföres hertil for deraf åt tilberede Öl, men Billighed

ligeoverfor de Norske Fabrikanter af Maltextract, som dertil maa benytte

beskattet Malt, krm ver i ethvert fald att Varen er fuldt toldpligtig.

Endelig er der mellem det Norske Udkast af 1871 og det Svenske

den Forskjel i Formen, åt inedens det förste kun indeholder Tillmgsbestemmelser

til de allerede gjseldende Love, har det sidstnmvnte Form

af en Codification af Alt, hvad der herefter tmnkes åt blive gjaeldende

med Undtagelse af Loven af 18 Mai 1860. Formen betinges her aflndholdet

og det mere omfattende Indhold, som Lovudkastet nu har faaet,

kan derför gjerne erkjendes åt gjöre den sidstnmnvte form mere berettiged;

thi en sammenfatning af allé de gjeldende Bestemmelser i een Lov

letter i vmsentlig Grad Oversigten og Benyttelsen, og er derför åt anbefale,

naar ingen ny Tillmgslov eller Forandringer ere i en nmrinere

fre mtid . åt forudsee, og medens den Ordning, som fra Norsk Side foresloges

i 1871, ikke kunde gjöre Fordring paa åt ansees som endelig i

denne Förstånd, er dette derimod i Hovedsagen Tilfmldet med de Bestemmelser,

som nu bringes i Förslag, idet der blandt disse kun findes

en af vaesentlig Betydning nemlig den, åt Kornvarer ved sövmrts Indförsel

undtagelsevis skulle svare halv Told, om hvilken det med nogen Rimelighed

kan forudssettes, att den inden föie Tid vil blive ophmvet eller

tabe sin Betydning. Departementet tiltrseder derför ogsaa i denne Henseende

det Svenske Förslag.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Sammenfatter man nu de Forandringer i den gjasldende Mellemrigslovgivningen,

som indeholdes i det efterfölgende Lovudkast, der er affattet

overeensstemmende med det fra Svensk side fremsatte Förslag og med

de Afvigelser, som Departementet ovenfor har anbefalt, da ere Forandringerne

i det Vtesentlige fölgende:

I. Fuld Toldfrihed landvterts for Bomulds- og Uldvarer istedetfor åt

Regelen nu med en enkelt Undtagelse (Tricotage, der ikke er

Strömpe) er den, åt deraf svares halv Told.

II. Fuld Toldfrihed sövserts for alle Varer af Norsk eller Svensk Tilvirkning

med den Indskramkning, åt de Varer, hvoraf fuld Told

svares landvterts, ogsaa skulle vrere fuldt toldpligtige sövaerts,

samt åt Kornvarer fremdeles skulle svare halv Told.

III. Blandt de Varer, hvoraf fuld Told skal erlsegges, bliver åt opföre

Sirup samt Tobak og Tobakstilvirkninger, hvoraf hidtil alene har

vgeret svaret halv Told. Endvidere henföres til fuldt toldpligtige

Varer bramdt og malet Caffe samt Extract af Malt.

IV. Förbud mod åt tilstaa Udförselsprannie og Indskramkning af Tilbagebetaling

af Told og Tilvirkningsafgift til de Tilfgelde, åt Varerne

ere fuldt toldpligtige.

V. Bestemmelsen om, åt udenlandske Varer, som ere fortoldede i det

ene af Rigerne, kunne indföres til det andet landvierts mod halv

told, ophasves, saa åt saadanne Varer herefter blive fuldt toldpligtige.

_

VI. Forskjellige Forandringer med Hensyn til de mindre Varemamgder,

som kunne medföres toldfrit ved Reise over Gramdsen.

VII. Saadan naermere Begraendsning af Bestemmelsen i Lov af 8e September

1842 angaaende Vareförsel over Idefjorden östenfor Svinesund,

åt Loven alene kan anvendes i den tilsigtede Udstrsekning.

Den nye Begraendsning vil dog alene faa Indflydelse med Hensyn

til Kornvarer samt muligens Udförselstold fra Norge.

VIII. Adgang til landvterts åt forsende Transitvarer mellem Rigerne under

Försegling eller Plombering uden åt Toldvaesenet först undersöger

Varernes Slags og Mtengde, selv om Forsendelsen foregaaer

ad de almindelige Landeveie, medens Adgang til paa denne Maade

åt forsende Transitvarer nu alene er indrömmet for Vareforsendelser

med Jernbane.

IX. Adgang til åt före udenlandsk Braendeviin paa Transit landvserts

mellem Rigerne.

X. Bestemmelser hvorefter de gjensidig tilstaaede Begunstigelser med

Hensyn

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

73

Hensyn til Varuafgifter herefter skulle tilkomme alle Norske och

Svenske Fartöier. Overeenssteinmende med Loven af 1827 § 26

tilstaaer disse Begunstigelser nu i Sverige ikke Norske (eller Svenske)

Fartöier, som oprindelig have vteret fremmede og ere naturaliserede

senere end 24 Maj 1825.

XI. Gjensidig Adgang til Kystfart og i Förbindelse dermed Ophaävelse af

det nuvaerende ugunstige Forhold for Norske Fortöier i Sverige

med Hensyn til Lodspenge.

Sluttelig skal Departementet endnu hidsaette en summarisk Opgave

over den Afgång i Toldintrader, som arithmetisk efter Gjennemsnittet af

Indförselen i Aarene 1868—72 og efter de nuvaerende Toldsatser kan

beregnes åt ville foranlediges ved Bestemmelserne i naervaerende Lovforslag:

Landvserts

Sö vaärts

halv Told.

Tilsammen.

halv Told.

fuld Told.

Bomuldsvarer..................

2,158 Spdr

2,754 Spdr

4,912 Spdr

Uldvarer ...........................

1,148 „

1,543 „

56 Spdr

2,747 „

Li in vare ..........................

—

132 „

—

132 „

Jernvarer ........................

37 „

__

37 „

Papir og Arbeider deraf

—

11 „

__

11 „

Sengfjser og Dun .........

—

34 „

—

34 „

Möbelsnedkerarbeide af

Furu eller Gran ......

—

---

55 „

55 „

Steen, forarbeidet.........

—

290 „

290 „

Liinfrö ............................

306 „

306 „

Olie Tarifens LN331...

271 „

271 „

Forskjellige Varer.........

22 „

97 „

119 „

Tilsamtnen

3,306 Spdr

4,823 Spdr

785 Spdr

8,914 Spdr

Departementet har tidligere i dette og det förrige Föredrag berört

Sandsynligheden af, åt Afgången i Toldintaegter, förmedelst den utvidede

Toldfrihed i Virkeligheden maa blive större end den arithmetiske Beregning

viser. Imidlertid er det en Sag af Vigtighed, åt de Mangler, som

have vist sig åt klaebe ved Mellemrigslovgivningen, saalades som den for

Tiden bestaaer, söges rettede, ligesom det tör forventes åt Handel og

Bih. till Riksd. Prot. 1874. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Industri ville höste Fordele af den foreslaaede Udvidelse af den gjensidige

Toldfrihed for de forenede Rigers Producter, en Forventning, som ogsaa

har givet sig Udtryk i de ineddelte Forestillinger fraa Fabrikanter o g

Industridrivende o g fra Formandskabet i en By, der har en betydelig

Ornssetning i Broderriget.

Set med Hensyn hertil er ialfald den Formindskelse af Toldintaegter,

som de föreslaaede Forandringer kunne medföre, åt regne som

mindre betydelig, og det maa forövrigt erindres åt Betydningen for

Statscassen af de Toldbegunstigelser, som Melleinrigslovgivningen hjemler,

har tabt og taber sig, eftersom de Toldsatser, som i denne Henseende

komme i Betragtning, bortfalde eller nedsaettes, ligesom paa den anden

Side visselig ogsaa Statscasserne gjennem en fremkaldt foröget Omssetning

med Broderriget paa indirecte Maade ville höste Fordele.

I Henhold til Foranförte, der af Statsraadets övrige Medlemmer i det

Vaesentlige tiltraedes, indstilles underdanigst,

Åt Gjenpart af naervaerende underdanigste Indstilling

angaaende nogle Forandringer i Lovgivningen om Norges

og Sveriges inbyrdes Handels- og Söfartsforhold

naadigst befales tilstillet det Konglige Svenske FinantsDepartement.

In fidem

C. Ruge.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

75

Litt. D.

Protokoll öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i Sammansatt svenskt och norskt Statsråd å Stockholms

Slott den 19 December 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kjerulf,

Svenska Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre AIströmer och

Weidenhielm samt

Norska Statsråden: Falsen och

Johansen.

Chefen för Finans-departementet Statsrådet Wasrn anmälde i underdånighet

Kongl. norska regeringens den 25 sistlidne November afgifna,

utlåtande angående ifrågaställda förändringar i gällande bestämmelser

rörande Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,

hvarvid Departements-chefen anförde:

»Efter att hafva redogjort för Chefens för det svenska Finans-departementet

yttrande till protokollet vid sammansatt svenskt och norskt

Statsråd den 7 Mars detta år och inkomna skrifter från Fredrikshalds

formandskab, egare och disponenter af bomulls-, lin- och ullväfverier,

samt förläggare af norsk husslöjd, i hvilka alla yttranden lättnader i

existerande hinder för mellanrikshandeln förordas, — genomgår Chefen

för det norska Finans-departementet först de väsendtligare och derefter

de mindre betydliga differenserna mellan det af norska regeringen den

12 December 1871 och det af Chefen för svenska Finans-departementet

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

den 7 Mars 1873 framlagda förslag, gör sjelf några nya tilläggsförslag

och yttrar sig öfver skilnaden i form emellan svenska och norska förslagen

samt lemnar slutligen en sammanfattad öfversigt af de förändringar

från nu gällande författningar, om hvilka man från båda sidor

blifvit ense, och ett i enlighet dermed och med de få afvikelser från det

svenska förslaget, som af norska regeringen vidhållas, affattadt nytt förslag

till mellanrikslag.»

»Af detta, utaf öfrige norske statsrådsledamöter gillade yttrande

befinnes, att norska regeringen, i öfverensstämmelse med det svenska

förslaget, förordar:

att äfven bomullsväfnader af svensk eller norsk tillverkning må utan

erläggande af tull försändas till det ena från det andra riket;

att, med undantag för malen eller omalen spanmål, för hvilken redan

i det svenska förslaget det afseende ansetts böra göras på norska finansförhållanden,

att half tull vid sjöväga införsel skulle erläggas, alla varor,

som vid införsel landvägen äro tullfria, äfven skola vara det vid införsel

sjövägen; och

att, i stället för tilläggsbestämmelser, innefattande de förändringar,

om hvilka nu kan öfverenskommas, en ny mellanrikslag med den större

enkelhet i form, som blir en följd af fullständig kodifikation af gällande

stadganden, utgifves.»

»Då derjemte nästan alla de såsom mindre väsendtliga ansedda

förändringar i det svenska förslaget gillas och äfven dess uppställning

och redaktion vunnit den norska regeringens bifall, så återstå nu endast

följande olikheter i förslagen, nemligen:

att i bestämmelserna om de mindre qvantiteter af socker, band

och väfnader, som vid resor öfver gränsen landvägen få tullfritt medföras,

icke någon förändring må ega rum, i stället för att enligt det

svenska förslaget qvantiteten af socker ansetts böra nedsättas till likhet

med hvad för kaffe och risgryn m. fl. varor är bestämdt samt qvantiteten

af band och väfnader ansetts böra efter vigt och ej efter mått bestämmas

;

att ospecificerade varor vid resor öfver gränsen landvägen tullfritt

må få medföras för ett sammanlagdt värde af 80 kronor eller 20 specier,

men af hvarje särskild varuartikel endast för ett värde af 40 kronor

eller 10 specier, under det att det svenska förslaget till sistnämnda

belopp begränsar värdet äfven för det fall att flera särskilda varuartiklar

medfördes; och

att i § 10 af förslaget, motsvarande § 15 af Kongl. Förordningen

den 12 Juli 1860, bibehållits stadgandet att införsel landvägen från det

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 32.

77

ena till det andra riket af i det senare till införsel förbjudna varor skall

bestraffas på sätt i det rikets tullförfattningar i allmänhet stadgas; hvilken

bestämmelse i det svenska förslaget, såsom ansedd obehöflig, utelemnats.

«

»Till dessa förändringar i det svenska förslaget komma nu de tilllägg,

hvilka, på sätt i det föregående blifvit nämndt, Chefen för det

norska Finansdepartementet ansett böra införas».

»Dessa äro endast 2:ne och gälla båda de varor, för hvilka det ansetts

att full tull bör erläggas äfven då de äro af svensk eller norsk

tillverkning. Ibland dessa har, då malt i Norge är underkastad skatt,

intagits malt och öl, men då äfven andra tillverkningar af malt än öl

finnas och af samma grund som detta böra vara tullpligtige, har Chefen

för det norska Finansdepartementet ansett efter »ra«to böra tilläggas

och malttilLverkningar, hvarefter naturligen »öl» ej längre särskildt upptages.

Det andra tillägget är Brändt eller malet kaffe, till undvikande af

det missförstånd att kaffet genom bränningen eller jförmalningen blifvit

inhemsk tillverkning».

»Då skiljaktigheterna inskränkt sig dertill att man från norsk sida

önskar bibehålla några nu gällande stadganden, hvilka icke medfört olägenheter,

men från svensk sida ansetts lämpligen kunna jemkas eller såsom

i andra författningar stadgade i denna utelemnas, och då mot föreslagna

tillägg intet är att erinra, anser jag samtliga dessa förslag kunna

antagas och har i öfverensstämmelse dermed uppsatt ett förslag till förordning

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden,

hvilket förslag jag nu får inför Eders Kongl. Maj:t framlägga

med tillstyrkande, att Eders Kongl. Maj:t täcktes berörda förslag

i nåder gilla samt förklara sig vilja i enlighet dermed aflåta nådiga propositioner

till svenska Riksdagen och norska Storthinget».

Sedan omförmälda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,

härefter blifvit föredraget,

behagade Hans Maj:t Konungen till Departements-chefens

berörda tillstyrkande, deruti Statsrådets öfriga

ledamöter instämde, lemna nådigt bifall.

In fidem proto colli

Axel Adelgren.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans

Magt Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 30

Januari 1874.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsnainistern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråde n: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och

Weidenhielm.

Departementschefen Statsrådet Wasrn uppläste härefter till justering

följande i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Statsrådets enhälliga

tillstyrkande, nedannämnde dagar fattade beslut uppsatta förslag till Kongl.

Maj:ts nådiga propositioner till Riksdagen, nemligen:

8:o den 19 December sistlidna år med förslag till förnyad förordning

angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

79

Uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkande täcktes

Hans Maj:t Konungen i nåder gilla berörda förslag,

sådana de finnas detta protokoll bilagda; Och skulle

i enlighet med samma förslag nådiga propositioner till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Axel Adelgren.

%

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.