Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 58
1874-05-02 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1874:58, Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 58
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 58.
N:o 58.
Ank. till Riksd. Kansli den 2 Maj 1874, kl. 1 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, att den jernväg, som
kommer att från Torpshammar dier annan punkt å den från
Storvik uppåt gående stambanan anläggas till Riksgränsen mot
Norge, en Norsk stambana från Tlirondhjem till mötes, må
byggas bredspårig; Gifven Stockholms Slott den April 18''J 4.
Enligt underdånig skrifvelse den 2 Maj 187 3 kar Riksdagen, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Ivongl. Maj:t föreslagit, beslutit byggande dels af en
bredspårig jernväg med lätt öfverbyggnad till fortsättning af norra stambanan från
Storvik till Hybo i Helsingland och vidare derifrån antingen till Torpshammar i
Medelpad eller annan lämplig punkt å sträckningen mellan Sundsvall och riksgränsen
mot Norge, dels ock af en smalspårig tvärbana med lika öfverbyggnad, som, utgående
från Torpshammar eller annan punkt å berörda sträckning, fortlöpte, vare sig
i sydligare eller nordligare läge, med direkt eller indirekt beröring af Östersund, till
Aspåsnäset eller Krokom samt fortsatte derifrån till riksgränsen, en norsk statsbana
från Throndhjem till mötes, hvarjemte Riksdagen antagit det af Jemtlands läns
landsting gjorda erbjudande att, såsom bidrag till nämnda tvärbanas byggande, utan
anspråk på aktier eller återbetalning, lemna staten 900,000 R:dr på de tider och
med de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma, samt, till fullständiga
undersökningar af lämpligaste sträckningarne för vissa delar af ifrågavarande
jernvägar och förberedande arbeten å ostridiga delar deraf, för år 1874 å extra
stat anvisat 2 00,000 R:dr. Sedan Kongl. Maj:t, som godkänt detta Riksdagens
beslut i hvad detsamma afveke från Kongl. Maj:ts nådiga framställning i ämnet, uti
Bih. till Riksd. Prot. 1874. 1 Sami. 1 Afä. 30 Häft. 1
2
Kongl. MaJ:ts Nåd. Proposition N:o 58*
sin den 16 sistlidne Januari aflåtna nådiga Proposition angående statsverkets tillstånd
och behof föreslagit Riksdagen att för fortsättande under år 1875 af arbetena å de
delar af de beslutade jernbanorna från Storvik till riksgränsen mot Norge, hvilkas
sträckning, såsom ostridig, blifvit godkänd, å extra stat för nämnda år anvisa
3,000,000 kronor, har Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 4 i denna månad
tillkännagifvit, att Riksdagen vore förvissad derom, att den plan, i afseende å de
årliga anslags beloppen för stambauearbetenas fortsättande, hvilken chefen för CivilDepartementet,
enligt hvad det Propositionen bilagda statsrådsprotokoll den 9 sistlidne
Januari gåfve vid handen, föreslagit, under hela arbetstiden blefve noggrannt
följd; samt att Riksdagen, under förutsättning att Kongl. Maj:t icke framdeles rnedgåfve
någon afvikelse härifrån, för omförmälda ändamål å extra stat för år 1875
anvisat det äskade beloppet.
Spårvidden för meranämnda tvärbana är, såsom ofvan förmäles, enligt Kongl.
Maj:ts och Riksdagens sammanstämmande beslut bestämd till 3,59 fot, eller så
kallad smal spårvidd. Kongl. Maj:ts beslut härom är, enligt hvad bilagan N:o 5 a
till nådiga propositionen om statsverkets tillstånd och behof den 14 Januari 1873
utvisar, grundadt på de skäl, Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader uti en den
16 December 1872 i ämnet afgifven promemoria anfört. Dessa skäl voro, att
ifrågavarande tvärbana vore ämnad att förenas vid riksgränsen med eu bana till
Trondhjem, hvilken komme att anläggas med 3,59 fots spårvidd, och vid Torpshammar
med den under anläggning varande banan till Sundsvall af enahanda spårvidd;
att, om bandelen mellan Torpshammar och riksgränsen byggdes med annan spårvidd
än de båda banor, som han vore afsedd att förena och tillsammans med hvilka
han skulle bilda en oafbruten jernvägsförbindelse mellan Nordsjön vid Throndhjem
och Östersjön vid Sundsvall, följden deraf blefve, att hela trafiken mellan Jemtland
och Norge, hvilken med skäl kunde antagas blifva högst betydlig, måste betungas
med omlastning vid riksgränsen, äfvensom att all trafik mellan Norge och Sundsvall
måste underkastas tvänne omlastningar; att, om deremot spårvidden å dessa tre
jernbanor vore en och densamma, all omlastning såväl vid riksgränsen som Torpshammar
undvekes för allt det gods som komme att forslas på dessa banor, samt
endast en omlastning vid Torpshammar komme att ega rum för gods, som på dessa
förenade jernbanor eller på endera komme att vidare befordras söderut från Torpshammar
; samt att på grund häraf, och då spårvidden ä jernvägen inom Norge
mellan riksgränsen och Throndhjem sannolikt icke komme att förändras, enär jernvägen
vore ämnad att från Throndhjem försättas öfver Rörås utmed GJommens dalgång
med samma spårvidd, som den i Norge till följd af lokala förhållanden antagna eller
3,59 fot, Styrelsen ansäge sig böra tillstyrka, att jernbanan mellan Torpshammar
och riksgränsen anlades med nämnda smalare spårvidd.
Numera hafva emellertid inträdt sådana förändrade förhållanden, som föranledt
Kongl. Maj:t att ånyo taga frågan om spårvidden för meranämnda tvärbana
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 58.
3
under öfvervägande. Hvad först angår det skäl för spårviddens bestämmande till
3,59 fot, som hemtats deraf, att Sundsvall—Torpshammars jernvägen byggdes med
nämnda spårvidd, så kom detta skäl anses hafva till större delen förlorat sin vigt.
Styrelsen för Sundsvalls jernvägsaktiebolag har nemligen, enligt bemyndigande af
bolaget, uti en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning anhållit, att, som bolagets jernväg
inom kort, och senast då norra stambanan nådde höjden af Torpshammar, måste
förändras till bredspårig eller förses med en tredje skensträng, hvilket blefve ännu
nödvändigare, i händelse jernvägens fortsättning till Throndhjem byggdes bredspårig,
samt expropriation af den för jernvägens förändring till bredspårig erforderliga jord
framdeles skulle blifva mångdubbelt fördyrad, Kongl. Maj:t måtte berättiga bolaget
att expropriera den större jordrymd, som kunde erfordras för utvidgning framdeles af
berörda jernväg från den bestämda spårvidden 3,59 fot till 4,83 fot; och har Kongl.
Maj:t, efter inhemtande af Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader underdåniga
yttrande, den 2 6 Augusti 187 3 funnit godt tillåta Sundsvalls jernvägsaktiebolag
att, i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, till sig lösa den enskilda personer, menigheter eller inrättningar
tillhörande mark, som för framtida utvidgning af den under anläggning
enligt fastställd plan varande Sundsvall—Torpshammars-banan från en spårvidd af 3,59
till 4,83 fot kunde anses erforderlig.
Vidare har chefen i Styrelsen öfver statens jernvägsbvggnader, Öfversten m. m.
G. Beyer, uti en den 3 September 1 873 till chefen för Civil-departementet ingifven
promemoria, hvaraf afskrift såsom bilaga åtföljer denna Proposition, fästat uppmärksamhet
å fördelarne och vigten deraf, att spårvidden å tvärbanan från Throndhjem
öfver riksgränsen blefve lika med den å de öfriga svenska stambanorna eller 4 fot
8V2 tum (engelskt mått); i hvilket afseende bemälde chef hufvudsakligen anfört:
att Sveriges hela stambanesystem, inberäknad sträckningen från Storvik till riksgränsen,
komme att hålla i längd omkring 193 mil; att dessa stambanor redan vore förenade
med 17,7 mil norska och omkring 40 mil enskilda svenska jernbanor af
sistnämnda spårvidd; att, när under loppet af två eller tre år efter all sannolikhet
ytterligare 50 till 60 mil bredspåriga enskilda banor anslutit sig till stambanorna,
härigenom skulle uppkomma ett sammanhängande jernvägssystem i Sverige och Norge
af icke mindre än 317 till 32 5 mils längd, hvilket jernvägssystem, under förutsättning
att ifrågavarande tvärbana byggdes bredspårig. skulle komma i oafbruten
förbindelse med den under alla årstider tillgängliga och isfria hamnen vid Throndhjem
; att vid sådant förhållande svårligen kunde förnekas, det bibehållandet af
samma spårvidd å hela detta vidt utgrenade jernvägssystem skulle icke allenast i
kommersielt hänseende bereda stora fördelar genom undvikandet af omlastning, utan
äfven i militäriskt hänseende gifva de förenade rikenas försvar ökad styrka; att dessa
fördelar vida öfvervägde den tillökning i kostnad, som af den bredare spårvidden
föranleddes, enär, om än den direkta omlastningskostnaden till en början, då rörelsen
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
vore jemförelsevis ringa, icke skulle motsvara arliga räntan a tillökningen i anläggningskapitalet,
omlastningar likväl alltid medförde två väsendtliga olägenheter, nemligen
tidsförlust och godsets större eller mindre försämring, hvilka olägenheter, derest de
kunde under alla förhållanden i penningar uppskattas, säkerligen skulle uppgå till lika
stort, om icke vida större belopp än sjelfva den direkta omlastningskostnaden, och
hvilka olägenheter städse fortfore samt blefve större i samma mån, som rörelsen ökades.
Med föranledande af denna promemoria aflat chefen för Civil-departementet den
4 September 1873 embetsskrifvelse till Kongl. Norska Regeringens Departement för
det inre, hvari chefen för Civil-departementet — jemte uttalande af den åsigt, att
ändring i spårvidden för den norska eller svenska delen af sammanbindningsbanan
från Throndhjem till den punkt, der den uppåtgående bredspåriga svenska statsbanan
komme; att träffa tvärbanan från Sundsvall till riksgränsen, icke borde ifrågakomma,
utan att spårvidden å den andra delen på enahanda sätt förändiades hemställt,
att Departementet för det inre ville taga i öfvervägande, huiuvida icke önskvärdt
vore, att jernvägen från Trondhjem öfver Maeraker till riksgränsen byggdes med en
spårvidd af 4 fot 8 V2 tum (engelskt mått), under förutsättning att jernvägens fortsättning
inom Sverige erhölle samma spårvidd. Norske jernbanedirektören erhöll i
anledning häraf befallning att afgifva yttrande i fråga om det belopp, hvarmed kostnaden
för anläggning af jernvägen från Throndhjem öfver Maeraker till riksgränsen
skulle ökas, derest denna jernväg byggdes bredspårig med sa kallad lätt öfverbyggnad;
Och har bemälde jernbanedirektör den 16 sistlidne Februari till Departementet
för det inre inkommit med det sålunda infordrade utlåtandet, hvari jernbanedirektören,
med afseende å de på norska sidan rådande ogynsamma lutningsförhallanden,
hemställt att, derest ifrågavarande jernväg skulle byggas bredspårig, sådant måtte ske
i enlighet med det i utlåtandet upptagna alternativ N:o 6 eller med starkare öfverbyggnad.
Härefter hafva under den 2, 5 och 6 sistlidne Mars inför chefen för
Kongl. Norska Regeringens Departement för det inre hållits öfverläggningar angående
spårvidden för de norska jernbanorna, uti hvilka öfverläggningar deltagit norska
Ingeniör-kommissionens medlemmar, chefen för norska Generalstaben, chefen för
norska Ingeniör-brigaden jemte åtskilliga andra sakkunnige män bland jernvägs-tiafiktjenstemän,
militärer, handlande och industriidkare. Ehuru under dessa öfveiläggningar
flertalet, med afseende å de i Norge rådande lokala förhållanden, förordade,
att de norska jernbanorna fortfarande byggdes med smal spårvidd, uttalades likväl
nästan enhälligt den åsigt, att jernvägen från Throndhjem öfver Mseraker till riksgränsen
borde byggas bredspårig, under förutsättning att jernvägens fortsättning inom
Sverige erhölle samma spårvidd. Enär emellertid Ingeniör-kommissionen icke yttrat
sig öfver den för berörda järnvägsanläggning ursprungligen upprättade plan, hvilken
legat till grund för Storthingets den 3 Mai 1872 och den 5 Juni 187 3 fattade beslut
om anläggningens utförande, hade Ingeniör-kommissionen undfått befallning att
rörande nämnda plan afgifva utlåtande och i sammanhang dermed yttra sig i den
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
5
väckta frågan om förändring af spårvidden, hvarvid Kommissionen uppmanats att
lemna de militäre embetsman, hvilka erhållit uppdrag biträda Kommissionen vid öfverläggningarne
angående jernbanornas användande för militära ändamål, tillfälle att
i ärendets behandling deltaga. Det sålunda infordrade utlåtandet afgafs den 7 i
denna månad och utvisar, att Kommissionens medlemmar jemte de tillkallade militäre
embetsmännen enhälligt tillstyrkt, det jernvägen från Throndhjem öfver Mseraker
till riksgränsen byggdes bredspårig, under förutsättning att jernvägens fortsättning i
Sverige erhölle samma spårvidd. Såsom skäl för detta tillstyrkande hafva jernbanedirektören
och hamndirektören hufvudsakligen åberopat att, då spårvidds-skifte icke
kunde undvikas, lämpligare syntes vara, att detta förlädes till Throndhjem än vid
Torpshammar eller någon annan punkt i Sverige. Kommissionens ordförande, med
hvilken kanaldirektören instämt, har hufvudsakligen rörande förevarande ämne anfört,
att hela ifrågavarande tvärbana borde byggas bredspårig, på. det trafiken från Throndhjem
genom Jemtland till Torpshammar och derifrån vidare inom Sverige måtte
kunna fortgå utan de med omlastning förenade olägenheter: att, enär vid en så stor
och tung trafik, som antagligen komme att ega rum å berörda bana, omlastning i
allmänhet icke kunde verkställas från vagn till vagn, nödvändigt blefve att på omlastningsstationen
inrätta särskilda sidospår, upplagstomter och packhus, hvaraf högst
betydliga kostnader föranleddes; att, om det vore angeläget under fredstid söka förekomma
de hinder och uppehåll för trafiken, som förorsakades af spårvidds-skifte, sådant
vore ännu nödvändigare under krigstid, då nyttan af jernbanorna i så väsendtlig
grad vore beroende deraf, att hvarje tåg framkomme så skyndsamt som möjligt
och på bestämd tid, och att det knappast behöfde påpekas, hvilka ödesdigra olyckor
kunde föranledas deraf, att ett militärtåg under krigstid måste uppehållas för omlastning,
magasinering och förnyad expedition; att å en bredspårig bana med hennes
bredare vagnar samma transport kunde verkställas med mindre antal vagnar och
kortare tåg, än på en smalspårig bana; samt att med afseende härå driftkostnaderna
å en bredspårig bana, under förutsättning af stor trafik, blefve billigare än på den
på den smalspåriga. De militäre embetsman, som deltagit i ärendets behandling
inom Kommissionen, hafva ansett det ligga i öppen dag, att bredspårig bana ur militärisk
synpunkt vore att föredraga icke allenast i följd af densammas större trafikförmåga,
utan äfven derföre att man genom att bygga banan bredspårig komme i
omedelbar förbindelse med hela det svenska jernbanenätet, och såmedelst kunde med
största möjliga skyndsamhet verkställa militärtransporter från Throndhjem till svenska
krigsskådeplatser vid Östersjön. På grund af hvad sålunda och i öfrigt förekommit
har, i enlighet med Kong], Norska Regeringens derom gjorda framställning, under
den 13 i ‘denna månad aflåtits nådig proposition till Norges Storthing, hvari föreslås,
att Storthinget måtte medgifva sådan förändring uti den förut bestämda planen
för jernvägsanläggningen från Throndhjem öfver Mseraker till riksgränsen, att spårvidden
blefve 4 fot 8 1/2 tum (engelskt mått) och banan i öfrigt byggdes i hufvud
-
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
saklig öfverensstämmelse med det af jernbanedirektören den 16 sistlidne Februari
under alternativ N:o 5 afgifna förslag, allt dock under förutsättning, bland annat,
att jernbanans fortsättning inom Sverige anlades med samma spårvidd.
Sedan Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader undfått kännedom härom,
har bemålda Styrelse uti underdånigt memorial den 21 i denna månad anmält att,
enär den på de förberedande arbetena å jernvägsanläggningen från Storvik till riksgränsen
högst väsendtligt inverkande frågan, om hvilken spårvidd skulle användas a
tvärbanan, kräfde en snar lösning, Styrelsen, för den händelse Kongl. Maj:t skulle
täckas redan under innevarande riksdag derom aflåta nådig Proposition, ansett sig
böra uppgöra och till Kongl. Maj:t öfverlemna kostnadsförslag för anläggning af
bredspårig’ jernväg med lätt öfverbyggnad från Torpshammar öfver Östersund till
riksgränsen. Af dessa kostnadsförslag framginge, att kostnaderna för anläggningen
af den 27 mil 30,646 fot långa banan, hvilka kostnader, enligt det i December
1 872 med afseende å höjning i pris å såväl materialier som dagsverken omarbetade
kostnadsförslaget för 3.59 fots spårvidd, beräknats till 17,562,450 R:di, skulle genom
användandet af den bredare spårvidden af 4 fot 8 Ö2 tum (engelskt mått) ökas
med endast 650,550 R:dr och således komma att uppgå till 1 8,213,000 R:dr.
Den för smal spårvidd beräknade kostnaden af 630.580 R:dr för hvarje mil kornme
således att, i händelse bred spårvidd användes, ökas till 653,947 R:dr eller med
endast 23,367 R:dr för hvarje mil. en skilnad sfi ringa i förhållande till de för
trafiken ovärderliga fördelar som vunnes genom undvikande af omlastningar, utt den,
enligt Styrelsens åsigt, icke från svensk sida borde föranleda till förändring i den
för landets hela stambanenät antagna spårvidd.
Äfven om smalspåriga jernvägar, der lokala förhållanden eller andra omständigheter
försvåra anläggning af bredspåriga sådana, må föredragas framför dessa,
torde likväl vara uppenbart, att det icke allenast för Sverige enskildt utan äfven för
de förenade rikena gemensamt skulle vara särdeles fördelaktigt och af stor vigt. att
ifrågavarande tvärbana från Torpshammar eller någon annan punkt å den finn Stoivik
uppåtgående stambanan byggdes bredspårig och dymedelst erhölle samma spårvidd
som sistnämnda och alla öfriga svenska stambanor. Till stöd för denna åsigt
anser Kongl. Maj:t sig endast böra hänvisa till de skäl, som blifvit åberopade för
Kongl. Maj:ts uti nådig Proposition om statsverkets tillstånd och behof den 14 Januari
187 3 gjorda, af Riksdagen godkända förslag i afseende å spårvidden för berörda
från Storvik uppåt gående stambana. De skäl, som då föranledde Kongl.
Maj:t att för den svenska delen af nyssnämnda tvärbana föreslå spårvidden till 3,59
fot, ega numera ej samma betydelse, sedan utsigt är för handen, att icke allenast.
7
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 58.
Sundsvall Torpshammars-banan, utan äfven jern vägen från Throndhjem till riksgränsen
kunna komma att byggas bredspåriga.
Hvad angår den af ifrågavarande handels utvidgning till bred spårvidd föranledda
tillökning i kostnad, uppgår densamma, enligt hvad förut är nämndt, till
23,367 R:dr för hvarje mil eller, under förutsättning att bandelen, sedan dess
sträckning blifvit i allo bestämd, kommer att, såsom hittills varit antaget, hålla
i längd 2 7 mil 30,646 fot, sammanräknadt till endast 653,947 R:dr. Detta
belopp motsvarar icke pa långt när det af Jemtlands län till ifrågavarande jernvägsanläggning
utfästa bidrag. De många och stora, af spårviddens förändring till 4
fot 8 b2 tum (engelskt mått) härflytande fördelarne kunna således vinnas, utan att
statsverket får vidkännas någon utgift utöfver hvad som för banans anläggning med
3,59 fots spårvidd erfordras. Medelst anlitande af nämnda bidrag kunna jemväl de
ökade kostnaderna för bandelens utvidgning till bred spårvidd bestridas utan att afvikelse
behöfver ske från den uti Riksdagens förutnämnda skrifvelse den 4 i denna
månad omförmälda plan i afseende å de årliga anslagsbeloppen för stambanearbetenas
fortsättande.
Kongl. Maj:t vill alltså härmed föreslå Riksdagen,
att, med ändring af förut fattadt beslut i afseende å planen för anläggning
af den tvärbana, som från Torpshammar eller någon annan punkt å den från Storvik
uppåt gående stambanan skall fortlöpa till riksgränsen mot Norge, medgifva, att
samma tvärbana må byggas med spårvidd af 4 fot 8*/2 tum (engelskt mått), under
föi utsättning att tvärbanans fortsättning inom Norge till Throndhjem erhåller samma
spårvidd.
De ärendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande Utskott;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Axel Bergström,.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
*
Vördsam Promemoria
till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Civil-departementet,
Då vid sistlidne riksdag beslut fattades derom, att norra stambanan i sin fortsättning
norr om Gefle-Dala-banan skulle anläggas dels med samma spårvidd af 4 fot
81/2 tum (engelskt) som statens öfriga stambanor, men med så kallad lätt öfverbyggnad
på bandelen emellan Storvik å nyssnämnda bana och Torpshammar, ellei
den punkt der denna bana sammanträffade med tvärbanan emellan Sundsvall och
riksgränsen, och dels med smal spårvidd af 3 fot 6 tum (engelskt) å delen emellan
Torpshammar och riksgränsen mot Norge, så grundade sig detta beslut på det förhållande,
att fortsättningen af denna stambanedel emellan riksgränsen och Throndhjem
var beslutad att anläggas med den sistnämnda smalare spårvidden, äfvensom att den
enskilda under anläggning varande bandelen emellan Torpshammar och Sundsvall var
bestämd för samma smalare spårvidd. En olikhet i spårvidden a bandelen emellan
Torpshammar och riksgränsen mot den å de andra bada bandelarne, i förening hvarmed
den skulle utgöra en sammanhängande jernvägsförbindelse emellan Sundsvall och
Throndhjem, skulle således föranledt till en omlastning för allt gods, som från Jerntråd
fördes till Throndhjem och tvärtom, samt till tv änne omlastningar för transitofärten
emellan Throndhjem och Sundsvall. Genom den bredare spårviddens bibehållande
frän Storvik ända upp till Torpshammar vinnes den isynnerhet för vår bergsoch
skogshaudteriug stora och vigtiga fördelen, att jernvägslörbindelsen emellan de i
det mellersta Sverige belägna rika malmtillgångar och det vidsträckta skogbärande
lauuet emellan Gefle— Dala-banan och Torpshammar icke kommer att betungas af tidsödande
och kostsamma omlastningar.
Om nu spårvidden förändrades äfven å tvärbanan emellan Throndhjem, riksgränsen,
Torpshammar och Sundsvall, så att den på denna bana blefve 4 fot 81/2
tum (engelskt) eller lika med den å de öfriga stambanorna, så skulle omlastningar
äfven undvikas på denna tvärbana, och hela Sveriges stambanesystem, livilket, då
norra stambanan blifver utsträckt till riksgränsen mot Norge, får en utsträckning af
omkring 193 mil, skulle derigenom blifva af samma spårvidd, hvarpå samma godsoch
personvagnar öfverallt kunde användas.
Tager man nu i betraktande, att till dessa stambanor redan stöta 17,7 mil
norska jerubanor af samma spårvidd och omkring 40 mil enskilda svenska jernband
af äfvenledes samma spårvidd, samt att under loppet af 2 å 3 år efter all sannolikhet
ytterligare 50 å 60 mil bredspåriga enskilda jernbanor komma i förbindelse
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
9
med stambanorna., hvarigenom ett sammanhängande jernvägssystem i Sverige och Norge
uppkommer af icke mindre än 317 å 325 mils längd, hvilka alla genom jernbanan
emellan riksgränsen och Throndhjem komma i förbindelse med den enda under alla
årstider tillgängliga och isfria hamnen vid Throndhjem; så kan det väl svårligen förnekas,
att ju icke bibehållandet af samma spårvidd å hela detta vidt utgrenade jernvägssystem
skulle i kommersielt hänseende bereda stora fördelar genom undvikandet
af omlastning och i militäriskt hänseende gifva de förenade rikenas försvar en ökad
styrka.
Enligt min åsigt öfverväga dessa fördelar vida den ökade kostnad, som med
den bredare spårvidden är förenad, ty om den direkta omlastningskostnaden icke till
en början, då rörelsen är jemförelsevis ringa, skulle motsvara den årliga räntan af
det större kapital, som för den bredare spårvidden erfordras, så medföra dock alltid
omlastningar tvänne ganska väsendtliga olägenheter, nemligen tidsförlust och godsets
större eller mindre försämring genom omlastningen, hvilka olägenheter, om de kunde
under alla förhållanden i penningar uppskattas, säkerligen skulle uppgå till lika stort,
om icke vida större belopp än sjelfva den direkta omlastningskostnaden, och hvilka
olägenheter städse fortfara och blifva större i samma mån som rörelsen ökas.
Ehuruväl någon detaljerad beräkning ännu icke blifvit uppgjord öfver den tillökning
i anläggningskostnad, som den bredare spårvidden skulle erfordra å bandelen
emellan Torpshammar och riksgränsen, så kan man dock på grund af de beräkningar,
som i detta afseende blifvit gjorda å bandelen emellan Storvik och Torpshammar,
med säkerhet antaga, att de å den förstnämnda bandelen, oaktadt lokalen der
företer större svårigheter än å den sistnämnda, icke skulle komma att öfverstiga
25,000 riksdaler för mil, eller för hela denna 27,8 mil långa bandelen 695,000
riksdaler.
Denna summa, som dessutom bör icke obetydligt minskas, dels derföre att
en kostsam omlastningsstation vid sammanknytningspunkten undvikes, och dels till
följd af det mindre vagnantal, som erfordras för rörelsens bedrifvande, då omlastning
icke ifrågakommer, är icke af den betydenhet, att den kan rättfärdiga en brytning
af spårvidden å svensk sida.
Till hvilket belopp kostnaderna för den bredare spårvidden inom Norge skulle
komma att uppgå, derom kan jag naturligtvis icke yttra mig, då jag icke närmare
känner dervarande lokala förhållanden. Att de till följd af terrängsvårigheterna måste
blifva större än i Sverige är klart, men äfven om de skulle komma att uppgå
till dubbla beloppet af det emellan Torpshammar och riksgränsen beräknade, eller
till 50,000 riksdaler för mil, så skulle totalkostnaden för denna endast 9,6 svenska
mil langa bandelen ändå icke komma att uppgå till mer än 480,000 riksdaler.
Bill. till Biksd. Prot. 1874. 1 Sami. 1 Afd. 30 Höft. 2
10
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58.
På grund ; häraf, och då den hastigt stigande rörelsen på de redan trafikerade
stamhanorna° synes berättiga till det antagande att trafiken ^ JOtydlig
fortsättning emellan Storvik-och riksgränsen äfven kommer att blifva ganska betydlig,
samt då§ såväl vår egen erfarenhet inom landet som den fullständiga utredning i
ral olikhet i spårvidd å jernbanor som stå i samband med hvarandra och utgor
en sammanhängande kommunikationsled, hvilken år 1871 fore^^^8^
alla delar öfverensstämmer med den nyligen i England företagna udlyftiga undersok
ningen om forilndring af spårvidden å de indiska jenibanonm, g, ver v d !
olikket i spårvidden å sammanhängande jernbanor icke medför någon så sto, Oesps
rit i anläggningskostnad, som motsvarar dermed för trafiken förenade .lägenheter
hai° iag ansett mig böra ifrågasätta, huruvida det icke skulle, vara skal, att, uraai
den norra stambanan emellan Torpshammar och riksgränsen bringas till verkställig
het framställning gjordes till Korska Regeringen med anhållan om att denna sav a
för'' Norge som Sverige vigtiga fråga om spårviddens förändring å den beslutade ba
delen emellan Throndhjem oeh riksgränsen, till likhet med den å svenska statens
stambanor, eller från 3 fot 6 tum engelskt till 4 fot 8^[tum samma matt
en vigt å rälerna af 1 h''1‘2 å 16 //. för löpande fot, matte å noisk sida taBas
noggrannt öfvervägande.
Stockholm den 17 Juli 187 3.
Carl G. Beijer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 58. H
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majd
Konungen i Stats-Badet å Stockholms Slott den 24 April 1814.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna;
Statsråden: Bredberg,
Berg,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström,
Friherre Alströmer och
Weidenhielm.
Vidare föredrog Depavtemements-chefen,
26:o.
En af Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader väckt fråga derom, att den
jernväg, som kommer att från Torpshammar eller annan punkt a den från Ston jk
uppåt gående stambanan anläggas till riksgränsen mot Norge, en norsk stambana från
Throndhjem till mötes, må byggas bredspårig.
Stats-Rådet hemställde, att Kongl. Maj:t måtte medelst nådig proposition, så
lydande som bilagan till detta protokoll utvisar, föreslå Riksdagen att, med ändring
af förut fattadt beslut i afseende å planen för anläggning af den tvärbana, som från
Torpshammar eller någon annan punkt å den från Storvik uppåt gående stambanan
skulle fortlöpa till riksgränsen mot Norge, medgifva att samma tvärbana må byggas
med spårvidd af 4 fot 8V2 tum (engelskt mått), under förutsättning att tvärbanans
fortsättning inom Norge till Thronhjem erhölle samma spårvidd.
Denna hemställan blef af Hans Maj:t Konungen i nåder bifallen.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.