Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i Strafflagens stadganden om ansvar för skogsåverkan

1875-02-04 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1875:14, Med förslag till förordning angående ändring i Strafflagens stadganden om ansvar för skogsåverkan

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:<> 14.

11

Ko 14.

Ank. till Riksil. Kansli den 4 Febr. 1875, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående ändring i Strafflagens stadganden

om ansvar för skogsåverkan; Gifven Stockholms Slott

den 22 Januari 1875.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 20 Maj 1874 anmält, att den för

sin del beslutat en författning om förändrad lydelse af 1, 2 och 16 §§ i

20 kapitlet samt 2, 3, 4, 5, 6 och 7 §§ i 24 kapitlet strafflagen, har

Kongl. Maj:t, på skäl som uti särskild skrifvelse blifvit Riksdagen meddelade,

förklarat berörda författningsförslag icke kunna af Kongl. Maj:t

bifallas, men dä Riksdagens omförmälda beslut synes ådagalägga, att liden

är inne för en länge ifrågasatt och påyrkad lagförändring i det af Riksdagen

angifna hufvudsyftet med dess förslag, eller att skogsåverkan, då

den är af svårare art, men icke eljest, förklaras vara tjufnad, vill Kongl.

Magt, efter att hafva inhemta! Statsrådets och Högsta Domstolens i bilagda

protokoll intagna yttrande i ämnet, härmed enligt 87 § Regeringsformen

framställa till Riksdagens antagande följande förslag till förordning

:

»Härigenom förordnas, att 1, 2 och 16 §§ i 20 kapitlet samt 3 och

4 §§ i 24 kapitlet strafflagen skola erhålla följande förändrade lydelse:

t

20 kapitlet.

§ 1. Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton riksdaler,

dömes, för stöld, till straffarbete i högst sex månader, der ej annorledes

här nedan stadgadt är.

Går värdet ej öfver femton riksdaler, och är geni i ngen vj utmärkt

med sådan omständighet, att den ändock, efter ty i 7, 10 eller 12 § sägs,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kengl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 14.

för stöld anses skall, då kallas den snatteri; och vare straffet derå böter,

högst ett hundra riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.

§ 2. Den, som å skog eller mark, deri han ej eger del eller den

han ej innehafver eller eger rätt att nyttja, olofligen fäller träd, i uppsåt

att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna, eller, i sådant uppsåt,

olofligen tager, af växande träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon

eller nötter; värde, ändå att han det icke bortfört, straffad såsom för

stöld, der värdet går öfver femton riksdaler. Går det ej öfver femton

riksdaler, vare lag, som i 24 kapitlet sägs.

§ 16. Den, som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottag!

t, dolt, köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning

eller förändring deraf, skall med afseende å värdet af det,

hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller snatteri

efter 1 §; vare ock lag som i 10 eller 11 § sägs, der lian förut stöld,

snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.

Ej må hvad nu stadgadt är tillämpas för delaktighet i brott efter

2 §, då värdet af det, hvarmed brottslig befattning tagits, ej går öfver

femton riksdaler.

24 kapitlet.

§ 3. Fäller, syrer eller bläcker man olofligen träd å annans skog

eller mark, i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna,

eller lager olofligen der växande gräs, torf eller, af växande träd, ris,

gren, näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter; värde, ehvad han det

bortfört eller ej, straffad för åverkan, der ej efter 20 kapitlet gerningen

skall annorledes anses; och vare straffet böter, högst ett tusen riksdaler,

eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande: då må till straffarbete i högst ett år dömas.

§ 4. Fager man olofligen vindfälle eller annat sådant, som ej till

bruk upphugget eller beredt är: straffes med böter eller fängelse i hö°-st

sex månader.»

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.1

OSCAR.

Eduard Carleson,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

13

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet

inför Hans Magt Konungen i Statsrådet å Stockholms

Slott den 4 December 1874,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Carleson,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Boven,

Friherre Akerhielm.

Hans Excellens Herr Justititie-statsministern yttrade:

»Med den tillåtelse, som i sammanhang med Kong]. Maj:ts beslut

i anledning af Riksdagens underdåniga skrifvelse angående ändring i allmänna

lagens stadgande!! om skogsåverkan blifvit mig lemnad, får jag

härmed underställa Eders Kongl. Maj:t ett med Lagbyrån uppgjordt förslag

till nämnda lagstadgandes ändring i det af Riksdagen för dess del

godkända syftet, att skogsåverkan, då den är af svårare art, men icke

eljest, förklaras vara tjufnad. Med afseende å det af Riksdagen tillkännagifna

behofvet af skärpt ansvar för tillgreppet af icke terra vindfällen,

och då Riksdagen föreslagit, att sådant tillgrepp till värde öfver en riksdaler

skulle bestraffas såsom stöld eller snatteri och i annat fall såsom

åverkan, men jag delar Högsta Domstolens åsigt, att skilnaden mellan

torra och icke terra vindfälle!! är såsom objektiv bestämning för mycket

osäker och sväfvande att kunna i lag upptagas såsom skilnad mellan olika

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

brott, af hvilka dessutom det ena, men icke det andra, skulle medföra

vanfrejd, har strafflatituden för de i gällande Strafflags 24 kapitel 4 §

omförmälda förbrytelser blifvit i förevarande lagförslag vidgad; men för

öfrig! bär, med fasthållande af hufvudsyftet, alla deraf oberoende frågor

blifvit från förslaget skilda och derigenom åt förmon af detsamma beredd

största möjliga enkelhet.

Jag hemställer i underdånighet att, för aflåtande till Riksdagen af

nådig proposition i ämnet, Eders Kong]. Maj:t täcktes förordna, att Högsta

Domstolens yttrande öfver förslaget skall, jemlik! 87 § Regeringsformen,

infordras».

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern uppläste härefter ifrågavarande

förslag, hvilket var af följande lydelse:

Hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, på

sätt ofvan förmäles, hemställt, behagade, på tillstyrkan

af Statsrådets öfrige ledamöter, Hans Maj:t Konungen

bifalla.

Ex protocollo

Th. Willi. Malm.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

15

Utdrag af särskildt protokoll öfver ett justitieärender hållet i Kongl.

Majds Högsta Domstol onsdagen den 13 Januari 1875.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Södergren,

Cramér,

Naumann,

Olivecrona,

IJuss,

Lindhagen,

Svedelius,

Sedan, i enlighet med Högsta Domstolens den 10 December sistlidet

år fattade beslut vid föredragning af det genom Kongl. Maj:ts nådiga

remiss den 4 i samma månad till Högsta Domstolens utlåtande jemlik!

87 § Regeringsformen öfverlemnade förslag till Förordning angående ändring

i strafflagens stadgande om ansvar för skogsåverkan, handlingarne

i detta ärende mellan Högsta Domstolens ofvan antecknade ledamöter till

närmare granskning cirkulerat; så företogs nu ärendet till slutlig behandling;

varande lagförslaget af denna lydelse :

»Förslag till förordning angående ändring i strafflagens stadgan den

om ansvar för skogsåverkan.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 11 §§ i 20 Kap. samt 3 och 4

§§ i 24 Kap. strafflagen skola erhålla följande förändrade lydelse:

20 Kap.

§ 1. Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton riksdaler,

dömes, för stöld, till straffarbete i högst sex månader, der ej annorledes

här nedan stadgadt är.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Går värdet ej öfver femton riksdaler, och är gerningen ej utmärkt

med sådan omständighet, att den ändock, efter ty i 7, 10 eller 12 §

sägs, för stöld anses skall: då kallas den snatteri; och vare straffet derå

böter, högst ett hundra riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.

§ 2. Den som å skog eller mark, deri han ej egen del eller den

han ej innehafver eller eger rätt att nyttja, olofligen fäller träd, i uppsåt att

trädet eller något deraf sig eller annan tillegna eller, i sådant uppsåt,

olofligen lager, af växande träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon

eller nötter; värde, ändå att han det icke bortfört, straffad såsom för

stöld, der värdet går öfver femton riksdaler.

§ 16. Den som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit,

dolt, köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning

eller förändring deraf, skall, med afseende å värdet af det

hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller snatteri

efter 1 §; vare ock lag som i 10 eller 11 § sägs, der han förut stöld,

snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.

24 Kap.

§ 3. Fäller, syrer eller bläcker man olofligen träd å annans skog

eller mark, i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna,

eller lager olofligen der växande gräs, torf, eller, af växande träd, ris, gren,

näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter, värde, ehvad han det bortfört

eller ej, straffad för åverkan, der ej efter 20 Kap. gerningen skall

såsom stöld eller snatteri anses; och vare straffet böter, högst ett tusen

riksdaler, eller fängelse i högst sex månader. Aro omständigheterna

synnerligen försvårande: då må till straffarbete i högst ett år dömas.

§ 4. Tager man olofligen vindfälle eller ris, gren eller annat sådant,

som ej till bruk upphugget eller beredt är: straffes med böter eller

fängelse i högst sex månader.

Justitierådet Lindhagen anförde: Vid föredragning af Riksdagens

vid sist förflutna riksmöte beslutade förslag till författning i ämnet yttrade

jag bland annat: »I ett land så uppfyldt af skogar, som Sverige fordom

var, rotfäste sig lätt den föreställningen, att skogen, som var långt mer

än tillräcklig för allas behof, också var allas tillhörighet, derifrån hvar

och en kunde opåtaldt hemta hvad för honom i flen vägen tarfvades.

Under tidernas lopp minskades skogarne, medan folkmängden och behofvet

af skogsalster tillväxte. Skogen blef alltmera föremål för enskildes

eganderätt, och donna rätt fick för dess innehafvare allt större betydelse.

På

opaginerad Kontrollera mot PDF

1?

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Pa senaste tiden hafva skogsalstren stigit i värde med en hastighet, hvartill

man förut icke kunnat ana. Skogsegarnes anspråk på skydd hafva

till ^öljd häraf än mera stegrats; och äfven Kronan har allvarsamt börjat

taga vara på sin skogsegendom.»

»Men under allt detta har det uråldriga föreställningssättet om skogen

såsom en allas tillhörighet segt vidhållit sig och endast mycket långsaint

gifvit vika. Den tid ligger _ oss temmeligen nära, då man ganska

allmänt ansåg Kronans skogar, ja till och med härads- och sockenallmänningarne

såsom marker, der man herde opåtalt få taga virke till sin

nödtorft, samt straff bestämmelserna för åverkan å sådana marker endast

såsom ^ polisbud. Ännu i denna dag betraktas det snart sagd* af hvar

man såsom lofligt att tillegna sig åtskilliga skogsmarkens alster af mindre

betydelse såsom vilda bär och örter, mossor in. in.; och gränsen mellan

hvad här må anses lofligt eller olofligt ställer sig olika efter olika bildningsgrad

och efter mera eller mindre ymnig tillgång på skogens alster.»

»Vid sådant förhållande bör enligt min tanke lagstiftaren icke framgå

annat än med yttersta varsamhet.. Skogsegarens billiga anspråk på skydd

för sin egendom måste tillfredsställas; men å andra sidan bör befolkningens

uppfattning angående hvad som är rätt eller orätt icke alldeles

lemnas utan afseende. Vore här fråga endast om en moralisk slapphet

hos befolkningen, eu af egennytta framkallad förvisning i tänkesättet, så

funnes ingen anledning för lagstiftaren att gifva vika. Men den hos betolkningen

allmänt inrotade föreställningen att skogsåverkan ej är samma

'' vanartande handling som stöld härflyter icke, annat än hos ett jemförelsevis

ringa fåtal individer, från nämnda orena källa, utan är en qvarlefva

af ett uråldrigt åskådningssätt, som haft och i viss mån ännu har sin

naturliga och berättigade förklaringsgrund. Också har man i andra länder,

äfven sådana der skogen till stor del är föremål för odling, såsom

Frankrike och Tyskland, bibehållit skilnaden mellan skogsåverkan och

stöld; och endast exemplet från våra grannriken Danmark och Norge har

åberopats till stöd för ett motsatt förfarande. Det vill ock synas som

skulle tillfredsställande skydd för skogen kunna äfven hos oss åstadkommas

utan att i lagen göra skogsåverkan till stöld, om också för sådant

ändamål straffbestämmelserna för åverkan skulle behöfva mer eller mindre

skärpas; och det förtjena!’ otvifvelaktigt att tagas i allvarligt öfvervägande,

huruvida ej ett sådant förfarande är att föredraga.»

»Vill man åter ovilkorligen fasthålla dervid att skogsåverkan skall

enligt lagen betraktas och straffas såsom stöld, lärer val sådant dock icke

böra ske annat än i de fall då åverkan antagit sådana dimensioner att

ett groft ingrepp i eganderätten derigenom åstadkommits; men detta kali

Bill. till Riks Prof. 1875. 1 Sami. 1 Afd. 5 llop. :j

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 14.

icke sägas vara fallet så länge åverkan inskränker sig till några riksdalers

värde. Gränsen för åverkans införande inom tjufkategorien, till hvilken

jag jemväl räknar snatteriet, dervid i alln Villa tänkesättet läder i det

närmaste samma vanära som vid tjufnad, torde derföre höra betydligt

uppflyttas och allra tidigast kunna sättas vid samma gräns, som i lagen

utgör f skilnaden mellan stöld och snatteri, eller ett värde öfverstigande

femton riksdaler, hvarigenom olofligt tillgripande af skogsalster till mindre

värde fortfarande kommc att anses såsom blott åverkan.»

Jag kan ej annat än vidhålla den åsigt, jag sålunda uttalat derom

att lagstiftaren i förevarande fråga bör framgå med yttersta varsamhet.

Justitieråd^:; Södergren och Svedelius förmälde, att, då Kongl.

Maj:t, vid pröfning af senaste Riksdags lagförslag i detta ämne och

Högsta Domstolens deröfver afgifna utlåtande, icke ogillat grundsatsen

att skogsåverkan, då den vore af svårare art, borde förklaras vara tjufnad,

utan närvarande lagförslag tillkommit i ändamål att bereda tillämpning

åt en häruti af Kongl. Maj:t och Riksdagen sammanstämmande antagen

hufvudgr-und, ansågo Justitieråden sig nu mera icke föranlåtne

att ingå i något yttrande i den sålunda redan pröfvade principfrågan,

om gerning, som enligt nu gällande lag vore skogsåverkan, icke i något

fall borde genom lagförändring hänföras till stöld.

Vid granskningen af lagförslagets särskilda delar, hvaruti Justitieråd^

Lindhagen jemväl deltog, förekommo de anmärkningar, som här

komma att anföras.

Vid den föreslagna 2 § i 20 Kap. Strafflagen anmärkte Högsta Domstolen

att, då häruti, för vinnande af större tydlighet, icke borde saknas

antydan huru den här beskrifna gerning skulle straffas i det fall att det

tillgripnas värde icke öfverstege 15 riksdaler, vid slutet af denna § herde

göras detta tillägg: Går värdet ej öfver Femton riksdaler, vare lag som i

24 Kap. sägs.

Justitierådet Huss anförde särskild!: Af de i 24 Kap. 3 § Strafflagen

omförmälda åverkans förbrytelser skulle, enligt föreliggande förslag,

till stöld komma att hänföras de fall, der någon å skog eller mark, deri

han ej egen del eller den han ej innehafver eller eger rätt att nyttja,

olofligen fäller träd i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan

tillegna, eller, i sådant uppsåt, olofligen tager, af växande träd, ris, gren,

näfver, ''bark, löf, bast, ollon eller nötter till värde öfver 15 riksdaler,

hvaremot uppsåtlig! tillegnande under enahanda förhållanden af växande

gräs eller torf, hviket brott för närvarande uti berörde § ställes i full

paritet med öfriga nyss omnämnda slag af tillgrepp, fortfarande skulle,

äfven då värde! af det tillgripna öfverstege 15 riksdaler, betraktas och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

straffas endast såsom åverkan. Det hufvudsakliga ändamålet med ifrågavarande

förslag är visserligen att genom skärpta straffbestämmelser bereda

ökad t skydd åt den växande skogen, men då vid donna, likasom vid

all lagstiftning, bör tillses att lagens sammanhang och konseqvens icke

genom en vidtagen förändring rubbas, och jag för min del icke kan

finna att olofligt tillegnande af växande gräs eller torf till värde af mera

än 15 riksdaler är att anse såsom mindre straffbart, än sådant tillegnande

af växande träd eller delar deraf, såsom ris, gren, näfver, bark,

löf, bast, ollon eller nötter till samma värde, hemställer jag att i förslagets

20 Kap. 2 § måtte ifrån 3 § i 24 Kap. upptagas äfven det fall att

växande gräs eller torf till värde, som öfverstiger 15 riksdaler, olofiigen

tages.

Vid förslaget till 16 § i 20 Kap. gjordes den erinran, att den föreslagna

lydelsen kunde gifva anledning till sådan tydning, att den, som,

på sätt i donna § sades, tagit befattning med olofligen åtkomma skogsalster,

i värde icke öfverstigande 15 riksdaler, skulle straffas såsom för

snatteri, ehuru, om han sjelf åverka! samma skogsalster, dylik! ansvar för

honom ej kunna! ega ruin. Då sådan! syntes ej vara med förslaget

åsyftad!, ansågs det vara nödigt att anledningen till missförstånd i donna

del undanröjdes genom ett förtydligande tillägg, som utmärkte, att 16 §

icke egde tillämpning i det fall, att någon tagit brottslig befattning med

sådan!, som i 2 § nämnes och i värde ej går öfver 15 riksdaler.

Vid den föreslagna 0 § i 24 Kap. ansåg Högsta Domstolen, att,

då gerning, . som här beskrifves, syntes icke kunna i något fall straffas

såsom snatteri, helst tillgrepp af växande fruktträd, hvarom talades i

20 Kap., icke nu mera än tillförene, torde vara i donna 3 § afsedt, orden

eller snatteri, Indika på detta ställe vore särdeles förvillande, borde ur

den föreslagna texten utgå; och syntes hänvisningen till det lagrum, enligt

hvithet här beskrifven gerning kunde anses såsom stöld, höra vara

mera bestämd genom uttryckligt åberopande af 20 Kap. 2 §.

Vid, 4 § i 24 Iiap. anmärkte Högsta Domstolens fleste ledamöter

att, enär med ris och gren här icke kunde afses dylika delar af växande

träd, hvarom nämndes redan i'' 3 §, ehuru skilnaden härutinnan emellan

dessa §§ ej blifvit tydligen uttryckt, samt tillfälle nu erbjöde sig att få

denna, redan förut i lagen befintliga brist afhjélpt, ett förtydligande

tillägg i sådan! syfte här borde ske.

-Justitierådet Naumann erinrade, att''1 då Högsta Domstolens flere

ledamöter, vid granskning af Riksdagens förslag i det ämne, som utgör

det nu remitterade förslagets föremål, fastade uppmärksamheten på det

obestämda och nästan obestämbara uttrycket »rindfäldt men ej torrt trädo,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

skedde detta icke, så vidt handlingarne utvisa, i akt och mening att tillstyrka,

det olofligt tillgrepp af vindfällen i allmänhet skulle endast som

skogsåverkan anses. Så har emellertid blifvit stadgadt enligt den i nu

remitterade förslaget förekommande lydelsen af 24 Kap. 4 § Strafflagen.

Det skulle dock, enligt Justitierådets tanke, vara ej blott omotiveradt,

utan föga principenligt att i en ny lagstiftning såsom stöld straffa tillgreppet

när skogsegaren låtit nedfälla träden och låtit dem i skogen ligga

qvar, men deremot blott såsom åverkan anse enahanda tillgrepp när träden

blifvit genom naturkrafter nedfällda och i skogen fatt qvarligga.

Dessa anmärkta brott äro af samma beskaffenhet; skogsegaren beröfvas

sin egendom i begge fallen genom stöld. Justitierådet tillstyrkte derföre,

att olofligt tillgrepp af vindfällen måtte straffas såsom stöld, när

värdet ginge öfver femton riksdaler, men i annat fall umgällas med böter

eller fängelse i högst sex månader.

Likaledes anmärkte Justitierådet, att någon motivering icke blifvit

angifven för åtgärden att ur Riksdagens förslag, jemlikt°den tillämnade

Kongl. propositionen, utesluta stadgandet i 5 § af 24 Kap.: att den

som färdas å annans skog eller mark och varder, för skada å resetyg

eller annat ofall, nödgad taga något af växande träd eller annat, som i

den nästföregående 4 § finnes omtaladt, skall gifva ersättning men vara

fri från straff, ett välbetänkt lagbud, hemtadt ur Norges Lov aneraaende

Forbrydelser, 22 Kap. 16 §.

Vidimeras

Ex oflicio

C. F. W. Lamberg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

21

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departementsärenden, hållet

inför Hans Majd Konungen i Statsrådet å Stockholms

Slott den 22 Januari 1875,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Carleson,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Berg,

Wennerherg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Loven.

Friherre Akerhielm,

Friherre von Otter,

Justitieråden: Qvensel,

Svedelius.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde, att sedan, på

sätt protokollet öfver Justitie-departementsärenden för Men ,4 nästlidne

December utvisar, Kongl. Maj:t i nåder förordnat att, för det ändamål

87 § Regeringsformen omförmäla, Högsta Domstolens utlåtande

skulle infordras öfver ett inom Justitie-departementet utarbetadt förslag

till Förordning angående ändring i Strafflagens stadgan den om ansvar för

skogsåverkan, så både Högsta Domstolen den 13 innevarande månad sådant

utlåtande afgifvit.

Eftei att hafva redogjort för Högsta Domstolens tillkännagifna

tankar i ämnet, anförde Hans Excellens:

»På grund af de i Högsta Domstolens granskning af förslaget deltagande

ledamöternes sammanstämmande yttrande måste ett förtydligande

af förslaget i uppgifna delar antagas vara erforderligt, hvaremot

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

behöfiigheten och dermed jemväl lämpligheten af de utaf särskilde ledamöter

förordade ändringarne i förslaget såväl som i gällande lag icke

torde kunna anses ådagalagd.

1 betraktande häraf tillåter jag mig i underdånighet hemställa, att

förslaget med de jemkningar, till hvilka Högsta Domstolens nyssbörde

yttrande synes föranleda, varder framiagdt till Riksdagens antagande enligt

följande lydelse:

»Förordning angående ändring i Strafflagens stadganden om ansvar

för skogsåverkan.

Justitierådet Svedelius åberopade hvad han vid förslagets föredragning

i Högsta Domstolen yttrat.

Uppå Statsrådets öfrige ledamöters tillstyrkan täcktes

Hans Maj:t Konungen bifalla hvad Hans Excellens Herr

Justitie-statsmistern hemställt, samt förordna att i enlighet

med ofvanintagna förslag nådig proposition, af

den lydelse bilagan Ditt. A till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

N:o 15.

Konql. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksdagen om pension på

Allmänna indragning sstaten för Länsmannen L. P. Priman:

Gifven Stockholms Slott den 22 Januari 1875.

Uti skrifvelse den 8 nästlidne December har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Upsala län i underdånighet anmält, att Länsmannen i

Norunda härad af nämnda län Lorenz Petter Pihlman, i anseende till iråkad

obotlig sjukdom, anhållit om afsked från länsmanstjensten, mot åtnju
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.