Sök i Ratio Lex

Med förslag till särskilda förordningar angående fast egendoms lagfarande och intecknande in. m

206 sidor, varav 188 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 188 av 206 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1875:27, Med förslag till särskilda förordningar angående fast egendoms lagfarande och intecknande in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Nåd. Trop. N:o 27.

1

\:0 27.

KONGL. MA.7:TS

nådiga proposition till Riksdagen med förslag till särskilda

förordningar angående fast egendoms lagfarande och

intecknande in. m.; Gifven Stockholms

Slott den 5 Februari 1875.

Med hänvisande till det allmänt erkända behofvet af en förändring i stadgandena

angående sakrätter i fast egendom och i ändamål att åt äganderättsförhållanden

rörande sådan egendom bereda den ordning, reda och säkerhet, som

under för handen varande omständigheter kunde vinnas, samt derjemte bringa

härtill hörande stadgande!! i öfverensstämmelse ej mindre med hvarandra

inbördes, än ock med ofri ga lagstiftningen, lät Kongl. Maj: t till Riksdagen

år 1873 öfverlemna förslag till särskilda förordningar angående lagfart

å fång till fast egendom, angående förändrad lydelse af 11 Gap. 2 §

Jordabalken, angående upphörande af hembudsskyldighet och angående

ändring af gällande bestämmelser om lagfart å fast pant. I följd af

Riksdagens vägran att godkänna dessa förslag måste likväl frågan om

lagstiftningens förbättrande i berörde hänseende åter upptagas, för hvithet

ändamål nyssnämnde förslag blifvit till någon del omarbetade; och

som under tiden förslag till ändringar af gällande lags ofullständiga

och bristfälliga stadgande!! angående fast egendoms intecknande och derigenom

uppkommande rättsverkan hunnit jemväl utarbetas och underkastas

grundlagsenlig granskning af Högsta Domstolen samt lagstiftningens förbättrande

i sistnämnda hänseende,! är icke blott lika behöflig som i de

förra, utan och i viss män af lagförändringen i dessa beroende, har Kongl.

l)ih. till Rilesd. Prof. 1875. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!,. Maj:ts Nåd. Vrop N:o 27.

Maj:t funnit godt att låta till Riksdagens godkännande öfverlemna i ett

sammanhang de lagförslag, som sålunda hl Hvit upprättade och öfversedda.

Med bifogande af Högsta Domstolens och Stats-Rådets i ämnet håll no

protokoll vill Kongl. Maj:t fördenskull, jemlik! 87 § Regerings-formen, till

Riksdagens antagande öfverlemna dels närlagde förslag till

l:o) förordning angående lagfart å fång till fast egendom;

2:o) förordning angående förändrad lydelse af 11 Gap. 2 § Jordabalken;
3:o)

förordning angående upphörande af hembudsskyldighet; och

4:o) förordning angående ändring af gällande stadgande!! om lagfart

å fast pant;

dels ock, under förutsättning och vilkor af Riksdagens godkännande af

förstnämnda förordning, bifogade förslag till:

1 :o) förordning angående inteckning i fast egendom;

2:o) förordning angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd;

3:o) förordning angående förändrad lydelse af 17 Gap. 9 § Handelsbalken;
4:o)

förordning angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning i

vissa fall; och

5:o) förordning angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden.

Kongl. Maja förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest,

städse välbevågen.

OSC A 11.

Eduard Carleson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 3

l:o. Förslag

till

Förordning angående lagfart å fång till fast egendom.

Med upphäfvande af 4 Cap. 1, 2, 3 och 4 §§ Jordabalken; förordningen

om lagfart och bord af jord på landet den 13 Juni 1800; förordningen

angående fördelning af böter för försummad lagfart den 10 Juni

1841; 1 och 5 §§ i förordningen angående vissa förändrade föreskrifter i

afseende på lagfart och nyttjanderätts inteckning den 19 Maj 1845; samt

förordningen angående lagfart af fast egendom, som genom testamente åtkommen

är, den 21 December 1857; så ock med ändring af hvad 5 Cap.

8 § Joldahälben samt andra lagens ruin och författningar innehålla mot

donna förordning stridande, stadgas som följer:

1 §•

Hvar, som genom köp, byte gåfva, testamente, arf, giftorätt, skattelösen

af kronojord eller annorledes med eganderätt åtkommer fast egendom,

silke lagfart å fånget vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder. Hiller

egendomen under flera Rätter, skall med hvarje del lagfaras vid den Rätt,

hvarunder den del lyder.

Hvad sålunda är stadgadt afser jemväl frälseränta, fast egendom, som

innehafves såsom fideikommiss, samt sådana på ofri grund i stad uppförda

hus eller andra byggnader, hvarifrån egaren ej må skiljas, så länge han

erläggar tomtören eller utan att lösen för byggnaderna gifves.

2 §•

Lagfart skall sökas å landet sist vid det lagtima ting, som infaller

näst efter sex månader, och i stad inom tre månader sedan fånget skedde;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Mä]:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. in.

dock att, i fråga om giftorätt i makars bo äfvensom bolagsmans andel i

bolags samfälda gods, skyldigheten att lagfara inträder först då boet delas

eller bolagsmannens andel utbrytes; och skall vid arf liden för lagfarts sökande

räknas, der för arfslottens bestämmande skifte eller bodelning erfordras,

från det dylik förrättning hölls, men i annat fall från det bouppteckningen

efter arflåtaren afslutades.

Sökes ej lagfart inom den i 2 § stadgäde tid, ege Rätten, på framställning

af allmänna åklagaren eller af den, hvars rätt är beroende derpå,

att lagfarten sker, genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

4 §•

Den, som söker lagfart, skall för Rätten uppvisa sin fångeshandling;

och läte Rätten handlingen eller den del deraf, som angår fånget och vilkoren

derför, offentligen uppläsas och i lagfartsprotokollet införas. *Då lagfart

första gången sökes å egendom, som innehafves såsom fideikommiss,

värde fideikommissbrefvet till alla delar i protokollet infördt.

Skall med fånget lagfaras vid flera Rätter, må afskrift af fångeshandlingen,

besannad af domaren eller ordföranden i den ena af dessa Rätter,

uppvisas för den andra.

5 §.

Företer ej den, som lagfart söker, fångeshandling så upprättad, som

lag i hvart särskildt fall föreskrifver, eller finner Rätten eljest uppenbart, att

fånget icke är lagligt, värde ansökning om lagfart genast utslagen.

(> §•

År lagfart sökt på grund af testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas,

att handlingen blifvit ståndande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Pr ap. ang. lagfart å fång till fad egendom m. m.

ö

7 §•

När lagfart sökes, skall förre agarens laga åtkomst styrkas och i protokollet

tecknas. Innan förre egarens åtkomst blifvit styrkt, må lagfarten

ej beviljas.

8 §.

Sökes lagfart å egendom, som till ny ägare öfvergått innan föregående

egare, hvilken varit skyldig att med sitt fång lagfara, sådant fullgjort, må

lagfart å sista fånget ej beviljas, förr än med färre egarens fång blifvit

lagfaret.

Har det fång, hvarmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande

författningar om jorda eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om

ändring eller utrifning af vattenverk, vare för lagfarts beviljande ej af nöden

att med föregående fång lagfares, eller att åtkomst styrkes, på sätt i 7 § är

föreskrifvet.

9 §.

Den, som säker lagfart å gård eller tomt i stad, vare pligtig att visa,

i hvilket qvarter och vid hvilka gator tomten är belägen samt tomtens ytinnehåll

och längden af dess särskilda sidor.

Hvad nu är stadgadt om stad skall ock, i de fall der Konungen sådant

förordnar, gälla om köping och annan dermed jemförlig ort, hvarest

tomtindelning såsom i stad finnes.

10 §.

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart

ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt den i

18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat hinder, som

icke är af beskaffenhet att den jemlik! 5 § genast bör afslås, förklare Rätten

ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande. Tvist, som bör

afdömas innan ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den ej redan är vid

domstol anhängig, af Rätten förvisas till särskild t utförande i laga ordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. 31aj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. in.

11 §•

Då lagfart är beviljad, utfärde Rätten derom bevis. I detta bevis skall

fånget samt vid köp jemväl köpeskillingen anmärkas, så ock vilkor, der sådant

förekommer, som inskränker egarens rätt att egendomen öfverlåta eller

med inteckning belasta. I fall, som omförmäles i 9 §, skall tomtens läge

och storlek i beviset antecknas.

12 §.

Ofverlåter någon egendom till liera, gäl le den öfverlåtelse, derå lagfart

först sökes. Ilar lagfart å de särskilda öfverlåtelserna blifvit sökt

samma dag, vare den öfverlåtelse gällande, som först skedde. Uppstår tvist

om företrädet dem emellan, vare lag som i 10 § sägs.

18 §.

Hvar, som till Rätten instämt klander å annans åtkomst till fast egendom

eller käromål om återgång af köp, byte eller gåfva, så ock om rätt

till lösen af frälseskattejord eller frälseränta eller om annan lösningsrätt till

fast egendom, vare skyldig låta denna talan i lagfartsprotokollet antecknas;

lyder egendomen under liera Rätter, skall anteckning göras vid hvar af dem.

Har sådan anteckning ej skott, då käromålet till handläggning förekommer,

gifve den Rätt, dit saken är instämd, käranden nödig tid dertill, och hvile

emellertid käromålet. Försummas donna tid, vare käromålet förfallet.

14 §.

Sökes lagfart å egendom samma dag sådan anteckning sker, som i

13 § sägs, eller efteråt, vare ansökningen hyllande till dess det visas, att

laga kraft egande dom finnes i den sak, hvarom anteckning blifvit gjord.

15 §.

Utan hinder af lagfart må talan å fång lagligen pröfvas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

7

16 §•

Nu visas att hinder, hvarför lagfartsansökning lemnats hvilande, blifva

undanröjdt, eller att annan omständighet, som föranledt särskild anteckning

i lagfartsprotokollet, ej vidare eger rum, värde då det förändrade

förhållandet i nämnda protokoll antecknad t, och meddele Rätten i öfverensstämmelse

dermed beslut öfver lagfartsansökningen, der sådan är hvilande.

17 §.

För hvart ting å landet och för hvarje månad i stad skall inom åtta

dagar derefter förteckning å beviljade lagfarter, upptagande fånget och vid

köp jemväl köpeskillingen, af domaren å landet och af Rätten i stad insändas

till Konungens Befallningshafvande, hvilken har att ofördröjligen genom

tryck kungöra förteckningen så som med bemälde myndighets kungörelser

vanligen förfares. Domaren å landet sände ock inom samma tid dylik förteckning

till kronofogde eller länsman, att i tingslagets kyrkor offentligen

uppläsas.

18 8-

Vid Rätten skall föras bok i öfverensstämmelse med lagfartsprotokollet,

så inrättad att deraf lätteligen kan ses: hvarje egendom derå lagfart blifvit

sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget samt sådant vid fånget fästadt

vilkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden då lagfart blifvit beviljad

eller utslagen.

Då anteckning efter 13 och 16 §§ skeft, värde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

19 §.

Å lagfartsbevis eller i lagfartsärende utfärda»!! protokollsutdrag skall

tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt uti den i 18 § nämnda bok.

20 §.

Lagfartsärende må af Rätten upptagas, å landet endast på lagtima

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ring. lagfart å fång till fast egendom m. m.

ting samt i stad endast å måndag eller, om helgedag då inträffar, nästa

söckendag derefter.

21 §.

Den, som ej nöjes åt underrätts beslut i lagfartsärende, eger deröfver

sig besvära i Ro fr ätten inom den i 16 Gap. 1 § Rättegångsbalken

stadgade tid. Öfver Ilofrättens utslag må klagan genom besvär hos Konungen

fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 Gap. 18 § nämnda

balk föreskrifves.

22 §.

Der enligt lag eller författning något rättsförhållande är beroende deraf,

att uppbud skott, skall hvad sålunda om uppbud är stadgadt gälla om

lagfart, som enligt donna förordning beviljas.

23 §.

Donna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1876.

Lagfartsansökning, som vid nämnda tid är på Rättens pröfning beroende,

behandlas enligt donna författning; och skall, der uppbud skott, men

fasta ännu icke utfärdats, lagfarten anses slutad å den rättegångsdag, då

lagfartsärenden första gången förekomma, sedan donna förordning trädt i kraft.

Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden i någon ort hinder mota

mot förande af sådan bok, som i 18 § mota''as, må anstånd dermed af

Konungen medgifvas.

2:o. Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 11 Gap. 2 § Jordabalken.

Härigenom förord nas, att 11 Gap. 2 § Jordabalken skall erhålla följande

förändrade lydelse:

Ku häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock han

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njuto sin

säkerhet i det, som snidt är, framför andra köparens borgenärer. Söker lian

ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet sist

vid det ting, som infaller näst. efter sex månader sedan lagfart för köparen

beviljades, oge derefter ej bättre rätt än do andre.

Donna förordning träder i kraft den 1 Januari 1876.

3:o. Förslag

till

Förordning angående upphörande af hembudsskyldighet.

Allt hvad lag och författningar innehålla om skyldighet för köpare af

fast egendom att åt annan hembjuda köpet varder till all kraft och verkan

upphäfdt. Hittills gällande, bestämmelser om tiden för anhängiggörande af

talan om lösningsrätt till fast egendom i de fall, der hembudsskyldighet varit

stadgad, ändras sålunda, att den, som vill utöfva sin lösningsrätt, skall instämma

talan derom i stad inom sex månader och å landet senast till första

rättegångsdagen af dot ting, som infaller näst efter natt och år, sedan

lagfart beviljades å det fång, som föranledt lösningsanspråket.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1876.

4:0. Förslag

till

Förordning angående ändring af gällande stadganden om lagfart å fast pant

Hvad i 9 Gap. Jordabalken samt lag och författningar i öfrig! stadgas

om rättighet för borgenär, som i fast pant sitter, att efter lagfart förvärfva

eganderätt till panten, upphäfves till all kraft och verkan i afseende

å de rättsförhållanden, som uppkomma efter det donna författning träd t i

kraft; och varder i fråga om äldre rättsförhållanden, med ändring af nu

-iBih. till Ri.Jcsd. Prof. 1875. 1 Sarnl. 1 Afd. 12 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang lagfart ä fång till fast egendom m. in.

gällande bestämmelser förordnadt: att panthafvaren, der han vill förvärfva

eganderätt till hvad pantsatt blifvit, skall, sedan han i öfverensstämmelse med

föreskrifterna i 9 Gap. 1 § Jordabalken och förordningen deri 10 April

1810 kungjort pantegaren sin afsigt att med panten lagfara låta, vara pligtig

att å panten söka lagfart; att, om Rätten finner panthafvarens rätt vara

sådan att, derest panten icke återlöses, lagfart kan beviljas, ansökningen må,

i afbidan på lösningstidens utgång, förklaras hvilande; att derefter inom åtta

månader på landet och tre månader i stad laga värdering, der sådan erfordras

för bestämmande af pantens värde, skall förrättas på sätt i 6 Gap.

1 § Utsökningsbalken föreslå itves, vid hvilken värdering kommer att förblifva;

samt att egaren skall hafva tid att återlösa panten å landet inom

natt och år samt i stad inom sex månader efter det lagfartsansökningen

förklarades hyllande.

Likaledes upphäfves hvad i 5 Gap. 5 § Utsökningsbalken samt i öfrig!

i lag eller författningar stadgas om rätt för borgenär, som efter utmätning

vunnit införsel i gäldenär fasta gods, att dermed lagfara; och

gälla om rättsförhållanden, som tillkommit innan donna förordning träd t i

kraft, hvad här ofvan angående pant är föreskrifvet.

Denna förordning länder till efterrättelse från den 1 Januari 1876;

skolande dock, der vid donna tid uppbud på grund af panträtt eller införsel

blifvit meddeladt, utan att lagfarten hunnit afslutas, uppbuden fortgå samt

jemväl i öfrig! gälla hvad hittills varit stadgadt.

5:o. Förslag

till

Förordning angående inteckning i fast egendom.

Med upphäfvande af 9 Gap. 2 och 7 §§ Jordabalken; 7 Gap. Rättegångsbalken,

sådan! det lyder i förordningen den 13 Juli 1818; förordningen

på hvad sätt med städsel och lego af jord på landet förhållas bör den

13 Juni 1800; förordningen angående inteckning af ej mindre lifstidsstädja

än ock all annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom å landet

den 9 November 1844; 2, 3, 4 och 6 §§ i förordningen angående vissa

förändrade föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjanderättsinteckning den

19 Maj 1845; förordningen angående inteckning af aftal om nyttjanderätt

till fastighet i stad den 21 December 1857; samt förordningen angående

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

sättet för inteckning af nyttjanderätt till fast egendom den 13 September

1864- tillika med alla de stadgande!!, som ändra nämnda lagrum och författningar

; så ock med ändring åt hvad i (ifrigt linnés föreskrifvet mot donna

förordning stridande, stadgas som följer:

1 §•

Vill någon att hans fasta egendom skall utgöra pant för fordran, teckna

medgifvande dertill ä skuldebref eller annan handling, hvarpå fordran grundas,

samt läte medgifvande! af vittnen styrkas; och värde fordran intecknad

i den ordning här nedan stadgas.

2 §•

Häftar fast egendom för o gulden köpeskilling, på satt i 11 Gap. 2 §

Jordabalken sägs, eller har ägare af fast egendom genom domstols beslut

fatt sig ålagdt att ställa säkerhet för omyndigs medel dem lian har om

händer, eller är han genom laga kraftvunnen utslag i brottmål torp lgta

att utgifva skadestånd, som ej genast är förfallet till betalning; da ma inteckning

beviljas till säkerhet för sådan fordran, anda att galdenaren det

ej medgifvit.

3 §•

Inteckning i fast egendom sökes vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder;

och skall den handling, på grund hvaraf inteckning äskas, dervid i

hufvud skrift till Rätten ingifvas. Rätten läte handlingen eller den d

deraf, som ligger till grund för ansökningen, offentligen upplasas och i inteckningsprotokollet

införas.

4 §•

Finnes ei å handlingen bevittnad! medgifvande som i 1 § sägs, och

visas ej heller förhållande, som enligt 2 § till inteckning berättigar, värde

inteckningsansökningen genast afslagen.

5 §.

Är inteckning sökt på grund af fastighetsegarens medgifvande, ege

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongi. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

Rätten bevilja inteckning, utan att egaren varder bord. Uppstår tvifvel om

giltigheten af den handling, på grund hvaraf inteckning silke», eller är inteckning

sökt enligt 2 §; då skall egaren öfver ansökningen höras.

G §.

Skall fastighetsegaren höras öfver inteckningsansökan och är han tillstädes

när den göres, svars genast derå. Är han frånvarande, sätte Rätten

ut viss dag, då han skall svara, och kungöra sökanden honom Rättens beslut

inom tid och på sätt, som om stämning är stadgadt; ingifva ock bevis

derom till Rätten sist å den utsätta dagen.

7 §•

blår sökanden ej kungjort ansökningen, såsom i 6 § sägs, och visar

ej laga förfall sist å den dag, som blifvit för svars afgifvande bestämd •

vare ansökningen förfallen, utan så är att egaren ej dess mindre ä den utsätta

dagen svarar.

« §■

Kommer ej egaren a föresatt tid med svar, vare det ej hinder för in

tecknings beviljande, der sökanden styrkor, att Rättens beslut rätteligen kun

9 §•

Vism egaren med klara skål att fordran, hvarför inteckning sökes, är

guiden eller af annan orsak försvunnen eller ogiltig; värde ansökningn

utslagen. °

It) §.

Nekar fastighetsegaren skuldebref eller annan handling, på grund hvaraf

inteckning solros, eller gör lian annat jäf, och linnés förty sökandens rätt

tvistig Roddare Ratten ansökningen hvilande och gifve, der tvist ej redan

Ä80!Tr anvi8nin|1]att 8tämma- Visar ej sökanden derefter, på

landet sist a det ting, som infaller näst efter tre månader, och i stad inom

re manad oi, att häri stämt, vare ansökningen förfallen. Lag samma vare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

der sökanden vinner saken, men ej å tid, som nu är sagd, sedan domen

vunnit laga kraft, later anteckna den uti inteckningsprotokollet.

11 §•

Inteckning för fordran må ej ske utan till visst belopp i penningar

eller varor,

12 §.

Ej må inteckning beviljas, utan att fastighetsegaren, som den medgifva

eller för hvars gäld inteckning enligt 2 § sökes, fatt lagfart ä sitt fång;

dock att, om han åtkommit egendomen genom fång, hvarmed han enligt

äldre lag ej var pligtig lagfara, inteckning må, derest eganderätten styrkes,

varda beviljad utan hinder deraf att lagfart ej egt rum.

År lagfart sökt, men ännu ej beviljad; vare inteckningsansökningen

halande till dess lagfartsfrågan blifvit slutligen pröfvad: beviljas lagfarten,

åligga det inteckningssökanden att inom den tid derefter och vid den påföljd,

som i 10 § stadgas, sin ansökning fullfölja.

Hvad om egarens åtkomst och lagfarten upplyses skall uti inteckningsprotokollet

anmärkas.

13 §.

År, då inteckning sökes, talan instämd om klander å egarens fång

eller om återgång deraf eller om lösningsrätt till egendomen, vare ansökningen

hvilande i afbidan på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen inom

den i 10 § stadgade tid efter det dom i målet vunnit laga kraft, vare ansökningen

förfallen.

14 §.

Ofverlåter någon sin fasta egendom till annan, och har, innan nye

egaren söker lagfart, inteckning för fordran blifvit i egendomen sökt på

grund af förre egarens medgifvande eller derförutan enligt 2 §; då utgör

öfverlåtelsen ej hinder för inteckningens beviljande. Sökas å samma dag

inteckning för fordran och lagfart å öfverlåtelse, vike inteckningssökanden

för den, som eganderätten förvärfva^ der ej inteckningen sökes för fordran,

som eger förmånsrätt enligt 11 Gap. 2 § Jordabalken.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.is Nåd. Prop. om lagfart å fång till fast egendom in. in.

15 §.

V årder egendom, deri inteckning för fordran sökt är,^ af trädd till konkurs,

medan ansökningen är på pröfning beroende; da må ansökningen af

kätteri pröfvas utan hinder af konkursen, men verkan af inteckningen, der

dörr beviljad varder, bestämmes på sätt särskild t är stadgadt.

16 §■

Jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig anläggning, hvartill marken

till större eller mindre del blifvit förvärfvad enligt gällande författninningar

om jords eller lågenhets afstående för allmänt behof, ma ej med inteckning

enligt donna lag belastas.

17 §.

Dä inteckning blifvit beviljad, teckna Rätten bevis derom å deri handling,

hvarpå den intecknade fordran är grundad.

18 §.

Inteckning för fordran

delsbalkcn stadgas.

galler med förmånsrätt, såsom i 17 Gap. Han
-

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 och

21 §§ bestämmes, första gången inom tio ar sedan den beviljades, och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker ej sådan förnyelse, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnde tid med densamma vidtagits

sådan åtgärd, som i 22 § 2 inom. sägs.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning; uppvisa hos Rätten i hufvudskrift

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. ro. 15

den handling, hvarå inteckningen är beviljad, och skrifve Rätten inteckningsförnyelsen

derå. Stånde ock sökanden fritt att inför annan underrätt förete

inteckningshandlingen: den Rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll

korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och årtal då

deri utgafs, af hvilken Rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

§ i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, om det skeft;

teckna ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:

sedan ingifva sökanden protokollet deröfver till den Rätt,

som inteckningen beviljat, inom tid som i 19 § sägs; och vare detta så gildt,

som om handlingen der blifvit företedd.

•21 §•

Gråt1 tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör förnyas,

till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på urtima ting,

hvithet domaren bär att på anmälan af inteckningens innehafvare och på

hans bekostnad inom sagde tid hålla; vare dock inteckningshafvaren skyldig

att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen eller Rättens bevis om

förnyelsen att i inteckningsprotokollet införas. Försummar han det, vare

förnyelsen utan verkan.

22 §.

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller till viss del dödas;

uppvisa inteckningshandlingen i hufvudskrift för den Rätt, som beviljat inteckningen,

och skrifva Rätten å handlingen bevis om dödandet. Äskas åtgärden

af annan än fastighetens ägare, må dödandet ej beviljas utan egarens

samtycke.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet

med hvad här ofvan angående intecknings dödande är sagd!.

23 §.

År fast egendom efter utmätning såld å offentlig auktion eller under

konkurs, i den ordning konkurslagen bestämmer, och vill ny egare få egendomen

frigjord från inteckning för fordran, som icke kunnat af köpeskillingen

gäldas; vare han dertill efter erhållen lagfart berättigad, ändå att lian ej

kan i hufvudskrift förete inteckningshandlingen. Vill han af sådan rätt sig

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kengl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom in. m.

begagna, gifve å landet till domaren och i stad till Rätten in bevis om de

inteckningar, som vid egendomens försäljning deri funnos, så ock handling,

som visar köpeskillingens fördelning borgenärerna emellan, samt intyg att

donna fördelning blifvit af dem godkänd eller vunnit laga kraft. Domaren

eller Rätten skall derefter medelst kallelse, hvilken genom sökandens försorgbör

införas tre gånger i allmänna tidningarne minst fjorton dagar mellan

hvarje gång, förelägga inteekningshafvare, som ej fått sin fordran ur köpeskilligen

gulden, att, om häri mot inteckningens dödande har något att påminna,

sådant hos Rätten anmäla, å landet sist på första rättegångsdag^! af

det ting, som infaller näst efter två månader, och i stad inom två månader

från sista kungörelsedagen. G öres ej påminnelse inom den utsätta tiden,

eller ogillar Rätten påminnelse, som blifvit gjord; värde inteckningen dödad

för hvad af köpeskillingen ej kunnat gäldas.

24 §•

Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan; då må ock, på ansökan

af ny egare, som fått lagfart å egendomen, inteckningen dödas utan

hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen beviljats, icke i liufvudskrift

företes; dock skall kallelse å inteckningshafvaren ui,färdas och derefter

med ärendet jemväl i öfrig! så förfaras, som i nästföregående § sägs.

25 §.

Är intecknad fordringshandling inlöst af gäldenären eller eljest åter

kommen i hans hand, vare honom ej förment att, der inteckningen ännu

är gällande, ånyo utgifva handlingen med fortfarande intec.kningsrätt.

26 §.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp än

fordringen, njuta, i den mån sådan! för fulla gäldande! af hans fordran nödigt

är, säkerhet i den intecknade egendomen till hela det belopp, hvarå inteckningen

lyder.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 17

27 §.

Är inteckna,d egendom i annans ego än gäldenärens och räcker den

ej till intecknade gäldens betalning; vare egaren ej till ansvar för bristen

bunden, der han ej gälden å sig tagit eller eljest- derför i gäldenärens ställe

svara bör.

28 §.

Låter innehafvare af intecknad fordran ny egare till fastigheten å inteckningshandlingen

teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden;

vare då färre gäldenären fri från sin förbindelse, der ej annorlunda är uttalad!.

29 §.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning

blifvit fastställd i egendom, den der sedermera kommit i annan egares hand,

låtit inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare helt och hållet

eller till viss del dödas eller ock förfalla eller nedsättas, och kan fordran

till följd deraf icke ur egendomen uttagas; vare utgifvaren från ansvar för

fordringen fri. Hvad nu är sagd t om förbindelsens utgifvare gäller ock om

annan egare af fastigheten, som skulden å sig tagit eller eljest derför i utgjfvarens

ställe svara bör.

80 §.

Varder intecknad egendom efter utmätning såld för en borgenärs

fordran; njute då alla öfriga borgenärer, som hafva inteckning i egendomen,

genast derur betalning hvar efter sin rätt, ändå att deras fordringar eljest

ej äro till betalning förfallna.

Later borgenär intecknad fordran innestå i egendom, som efter utmätning

är såld; vare färre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen

kunnat gäldas.

Varder intecknad egendom af egaren vanvårdad eller förderfvad, så

Jhh, till Biksd, Prof, 1875. 1 Sami, 1 Afd. 12 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

att inteckningshafvares säkerhet märkligen minskas; ege denne att ur

egendomen njuta betalning lör sin fordran, ändå att den ej är förfallen.

32 §.

Aro flera fasta egendomar intecknade för samma fordran, utan att

bestämdt är för huru stor del deraf hvarje egendom häftar; då hvila ansvaret

för den gemensamt intecknade fordran å hvar af egendomarna till så

stort belopp, som å den fuller efter förhållandet af donna egendoms särskilda

värde till sammanlagda värdet af alla de intecknade egendomarna.

33 §.

Finnes ej, när gemensam inteckning i flera egendomar beviljas, visst

värde å hvarje egendom af gäld enär en utsatt i inteckningshandlingen; då

skall, för bestämmande af ansvarsbeloppet efter 32 §, hvarje egendoms värde

beräknas efter den uppskattning derå till allmän bevillning, som var gällande

året näst före den tid då inteckningen söktes, eller, der sådan uppskattning

för det året ej finnes, den som efter nämnde tid först skedde.

3f §.

Kali den, som för fordran har gemensam inteckning i flera egendomar,

ur köpeskillingen för någondera af dem ej fullt utfå det ansvarsbelopp,

hvarför den egendomen efter 32 § skall häfta; fälle bristen de öfriga

egendomarne till last och värde dem emellan fördelad enligt den i samma

§ stadgade grund. Saknas i någon af egendomarne tillgång till gäldande

af derå belöpande andel i bristen, skall den andel på enahanda sätt fördelas

å de återstående egendomarne.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit inteckningen

i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller ock

förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för ansvarsbelopp, som

skalle falla å den egendomen, efter ty i 32 och 34 §§ sägs, hålla sig till

de andra egendomarne, der ej mellan honom och öfriga rättegande är annorlunda

aftaladt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Katigt. Muj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart ä fång till fast egendom in. in. 19

36 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i liera egendomar vare, der någon

bland dem särskild! utmätes för annans fordran eller afträde^ till konkurs,

berättigad att, för utrönande huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt

34 § bör falla egendomen till last, få jemväl de öfriga egendomarne eller

någondera af dem utmätta och sålda utan hinder deraf att det intecknande

beloppet ej är till betalning förfallet; framställe dock, så vidt lian vill af

donna rätt sig begagna, yrkande derom bos vederbörande exsecutor, innan

den särskild! utmatta eller till konkurs afträdda egendomen säljes.

(döres ej sådan! yrkande och varder ej senast vid fördelningen af

köpeskillingen för donna egendom ådagalagd!, att sådan brist, som enligt

34 § bör falla honom till last, yppats i någon bland de öfriga egendomarne;

då må ej innehafvaren af den gemensamma inteckningen utfå ur

nämnda köpeskilling mera än det belopp, hvarför egendomen enligt 32 §

ansvarar.

37 §.

Har egendom, sedan inteckning deri beviljades, blifvit styckad; vare

om de särskilda delames ansvar för intecknade beloppet lag som om flora

egendomar ofvan är sagd t.

38 §•

Utmätning af fast egendom för fordran, som icke blifvit intecknad,

skall anmärkas uti inteckningsprotokollet vid den Rätt, hvarunder egendomen

lyder; och bär förty utmätningsförrättaren att genast, å landet till domaren

och i stad till Rätten, insända bevis om utmätningen och beloppet af den

fordran, för hvilken utmätningen skeft; hörande derefter beviset uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, på landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting, och i stad å nästa rättegångsdag för inteekningsärenden.

Visas att utmätning, hvarom anmärkning skott i inteckningsprotokollet,

blifvit upphäfd eller eljest förfallit, läte Rätten sådant i protokollet antecknas.

Den, som i skriftlig handling fatt nyttjanderätt till fast egendom, må,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Pr ap. ting. lagfart å fång till fast egendom in. m.

till betryggande af ny ttj anderättens bestånd efter ty bär nedan sägs, erhålla

inteckning derför vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder.

40 §.

Då inteckning för nyttjanderätt sökes, skall den handling, hvari nyttjanderätten

är upplåten, till Rätten ingifvas; och värde handlingen eller deri

del deraf, som angår nyttjanderätten, offentligen uppläst och i inteckningsprotokollet

införd.

År handlingen ej åt vittnen styrkt, skall upplåtaren höras; och förfares

dervid så, som i G, 7, 8, 9 och 10 §§ är stadgadt.

41 §.

Ej må inteckning för nyttjanderätt beviljas utan att den, som nyttjanderätten

upplåtit, fatt lagfart å egendomen. Har han åtkommit egendomen

genom fång, hvarmed lian enligt äldre lag ej var pligtig att lagfara,

eller har han sökt lagfart, men ännu ej fått den beviljad; vare lag som i

12 § sägs.

Hvad om upplåtarens åtkomst och om lagfarten upplyses, skall uti

inteckningsprotokollet anmärkas.

. 42 §.

Hvad i 13, 16 och 17 §§ är föreskrifvet i afseende å inteckning för

fordran skall ock i fråga om inteckning för nyttjanderätt tillämpas.

43 §.

Inteckning för nyttjanderätt galle fortfarande utan förnyelse, sedan den

blifvit införd uti den i 61 § ornförmälda bok. Den inteckning af nyttjanderätt,

som icke är i nämnda bok införd, skall, vid påföljd att inteckningen eljest

förfaller, förnyas inom den tid och i den ordning, som är stadgad angående

inteckning för fordran.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 21

44 §.

Vill don, som innehar intecknad nyttjanderätt, låta inteckningen under

annan nedsättas eller ock till större eller mindre del dödas, uppvisa för Rätten

inteckningshandlingen i hufvudskritt; och teckna Rätten derå bevis om den

åtgärd, som varder meddelad.

45 §.

Visar ägare af fastighet, hvari inteckning för nyttjanderätt finnas, att

den tid, för hvilken donna rätt är upplåten, gatt till ända, eller att nyttjanderätten

eljest upphört; då må inteckningen dödas, äfven om inteckningshandlingen

ej företes.

46 §.

År eganderätt öfverlåten till en och nyttjanderätt upplåten till annan;

gälla nyttjanderätten, om inteckning derför sökes förr än lagfart å fånget.

Sökas lagfart och inteckning samma dag; vara ock då nyttjanderätten gällande,

om upplåtelsen deraf är äldre än öfverlåtelse!! af äganderätten.

47 §.

Vårder egendom afträdd till konkurs innan den, som undfått nyttjanderätt

i egendomen, derför sökt inteckning, och går egendomen till försäljning;

då vika innehafvare!! af nyttjanderätten för nye agaren, ändå att inteckning

för nyttjanderätten sökes innan eller samma dag nye agaren söker lagfart.

48 8-

Har någon vid öfverlåtelse af eganderätt till fast egendom förbehållit

sig eller annan nyttjanderätt till egendomen eller någon del deraf; vara

nyttjanderätten gällande mot nye agaren, ändå att denne säker lagfart å

fånget innan inteckning för nyttjanderätten sökes.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj :ts Nåd. Prop. ang. lagfart ä fång till fast egendom in. m.

49 §.

Om nyttjanderätt, som man vid öfverlåtelse af fast egendom förbehållit

sig eller annan, vare lag som angående ogulden köpeskilling i 11 Gap. 2 §

Jordabalken sägs.

50 §.

Upplåter någon nyttjanderätt till samma egendom åt flere, galle den

upplåtelse, hvarför inteckning först sökt varder: sökes för upplåtelserna inteckning

samma dagg vare den upplåtelse gällande, som först gjordes.

51 §.

Finnes i samma egendom inteckning för fordran och för nyttjanderätt;

ege den rätt företräde, hvarför inteckning först söktes. Sökes å samma dag

inteckning för fordran och för nyttjanderätt; hafre nyttjanderätten företräde.

52 §.

Kan fordran, som eger företräde framför in tecknad nyttjanderätt, fullt

gäldas ur egendomen, då den å offentlig auktion säljes efter utmätning eller

ock under konkurs i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad;

ege nyttjanderätten fortfarande bestånd: kan fordringen ej sålunda gäldas;

stånde nyttjanderätten äfven då fast, der innehafvare!! deraf vid auktionen

fyller bristen, eller ock köpeskillingen, då egendomen utbjudes utan förbehåll

om nyttjanderättens bestånd, ej stiger högre än då egendomen utbjudes med

sådant förbehåll.

53 §.

Innehafvare af nyttjanderätt, som måste vika i något af de fall nu

sagde äro, har ej för skadestånd, hvartill han enligt lag kan vara berättigad,

förmånsrätt i egendomen, med mindre att skadeståndet är såsom fordran

till bestämdt belopp särskild! intecknadt.

Har den, som. upplät nyttjanderätten, öfverlåtit egendomen till annan,

och låter nyttjanderättens innehafvare beviljad inteckning utan upplåtarens

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:fs Nåd. Trop. ang. lagfart ä fång till fast egendom ro. ro. 23

samtycke dödas, förfalla eller nedsättas, eller har lian, der öfverlåtelsen skett

med förbehåll som i 48 § sägs, försummat att derför söka inteckning inom

den tid, som i 11 Cap. 2 § Jordabalken stadgad är; kåfve då förverkat

den rätt till skadestånd af upplåtaren, som eljest skolat honom tillkomma.

54 §.

Hvad i donna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt gälle ock

i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtes att

utgå af fast egendom; dock att der sådan afkomst eller förmån är bestämd

till visst belopp i penningar eller varor, inteckningen medför förmånsrätt,

såsom i 17 Cap. Handel skal ken stadgas, för det skadestånd hvartill rättighetens

innehafvare må vara berättigad.

Slutes skriftligt aftal, hvarigenom å fast egendom lägges besvär och

last till förmån för annan sådan egendom, såsom angående utsigt eller fenster

väg, fädrift, vattenställe, vattens ledning eller uppdämning, ler- eller grustägt

eller annat dylikt, då må det servitutsaftal, till betryggande af rättighetens

bestånd efter ty nedan sägs, intecknas, såsom om nyttjanderätt,s aftal

är stadgadt.

Om förnyelse, förändring eller dödande af inteckning för servitut vare

lag som i 43, 44 och 45 §§ sägs.

56 §.

Öfverlåtes cganderätt till en och slutes servitutsaftal med annan; gälle

servituten om inteckning derför sökes förr än lagfart å fånget: sökas lagfart

och inteckning samma dag; vare ock då servituten gällande om aftalet derom

är äldre än öfverlåtelsen af cganderätten; skolande hvad i 47, 48 och

49 §§ är stadgadt angående nyttjanderätt jemväl tillämpas å servitutsaftal.

57 §.

Upplåtes servitut till en och nyttjanderätt till annan, och kunna ej

båda rättigheterna jemte hvarandra fullt bestå; ege den rätt företräde derför

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

inteckning först söktes: äro inteckningarne sökta samma dag; ege den rätt,

som först uppläts, företräde.

Enahanda rätt, som intecknad nyttjanderätt eget’ i förhållande till intecknad

fordran, tillkommer äfven intecknadt servitutsaftal.

58 §.

Hvad här ofvan om servitut är sagd t afser icke servitut, som uppkommer

vid laga skifte.

59 §.

Utan hinder af inteckning må tvist om fordrans giltighet eller om

annan intecknad rättighets bestånd lagligen pröfvas.

60 §.

Har i egendom, som genom klander från innehafvare]! vinnes, inteckning

skott, sedan egendomen kom ur rätte egarens hand; varu inteckningen

ogild.

61 §.

Vid Rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet föras

bok så inrättad, att deraf lätteligen kan ses hvarje egendom deri inteckning

blifvit sökt, tiden då det skeft, sökandens namn, beloppet af fordran eller

beskaffenheten af annan rättighet hvarför inteckning är sökt, så ock, der

inteckning blifvit beviljad eller utslagen, förnyad, nedsatt, annorledes förändrad

eller dödad, liden då sådant skedde. Då enligt 38 § anteckning i

protokollet skett angående utmätning, värde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

62 §.

Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas afskrift

af hvad om ärendet blifvit infördt uti den i 61 § nämnda bok.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom rn. m.

63 §.

Inteckningsärende må af Rätten upptagas, å landet endast på lagtima

ting samt i stad endast å måndag eller, om helgedag då inträffar, nästa

söcknedag derefter; dock att fråga om inteckningsförnyelse må af Rätten

handläggas på landet, så som i 21 § sägs, och i stad jemväl å annan rättegångsdag

än måndag.

64 §.

Den, som ej nöjes åt Underrätts beslut i inteckningsärende. eget1 deröfver

sig besvära inom den i 16 Gap. 1 § Rättegångsbalken stadgade tid.

(Ifver Hofrättens utslag må klagan genom besvär hos Konungen fullföljas

inom den tid och i den ordning, som i 30 Gap. 18 § nämnda balk föreskrifves.

65 §.

liar beslut, hvarigenom Underrätt helt och hållet eller till någon del

afslagit ansökan om intecknings beviljande, blifvit till följd af besvär ändradt

af högre Rätt, vare sökanden pligtig att å landet sist å det ting, som infaller

näst efter tre månader, och i stad inom tre månader från det utslaget om

ändringen vunnit laga kraft, detsamma hos Underrätten förete, vid äfventyr

att i annat fall den inteckning, som på grund af utslaget beviljas, gäller

såsom vore den sökt först å den dag utslaget vid Underrätten företes.

66 §.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari

1876.

Inteckningsansökan, som vid nämnde tid är på Rättens pröfning beroende,

behandlas enligt äldre lag.

Skulle, med hänsyn till särskilda förhållanden å någon ort, hinder mota

mot förande af sådan bok, som i 61 § omtalas, må anstånd dermed af

Konungen medgifvas. ,

Bill. till Rilcsd. Prat. 1875. 1 Samt. 1 Afd. 12 Häft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Maj:ts A åri. Pr ap. ang. lagfart ä fång till fast egendom m. m.

6:0. Förslag

till

Förordning angående tiden för nyttja!!deriittsaftåls bestånd.

I stället för hvad om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd varit stadgadt

uti de genom förordningen denna dag angående inteckning i fast egendom

upp häfd a förordningar''!!,; den l:> Juni 1800 angående städsel och lega

af jord på landet, den 21 December 1857 angående inteckning af aftal om

nyttjanderätt till fastighet i stad, samt den 22 December 1863 angående

ändring i gällande föreskrifter om lega af arfvejord, förordnas som följer:

Aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet blifvit på

viss tid upplåten, må ej gälla öfver femtio år.

Aftal om nyttjanderätt till hus eller tomt i stad eller till del deraf

så ock till jord, som till hus eller tomt hörer, gälle ej öfver tio år. Om

nyttjanderätt till stadsjord, som till tomt ej hörer, vare lag som angående

nyttjanderätt till fast egendom å landet bär ofvan är stadgadt.

Donna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1876.

7:o. Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 17 Gap. 9 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 Gap. 9 § Handelsbalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 27

9 §•

1 inom. Har någon inteckning i gäldenär fasta egendom; ege näst

efter de fordringar, hvarom i 6 § för matos, förmånsrätt i samma egendom

från den dag, inteckningen vid Rätten söktes: dock galle ej förmånsrätt till

ränta, som före utmätning eller början af konkurs upplupen är, för längre

tid än tre år. År fast egendom intecknad för deras fordringar, och räcker

den ej till för alla; kåfve den, som äldre inteckning eger, företräde. Hafva

liera inteckning sökt å en dag; ege lika rätt.

2 inom. År inteckning i gäldenär egendom sökt eller vunnen för

fordran, vid hvars tillkomst gäldenären ej samtyckt, att inteckning ske må,

eller har, der inteckning vid försträckningen utkast blifvit, borgenär försummat

att hos Rättnu söka inteckning, i stad inom eu månad och å landet

vid det Ting, som först infaller eu månad efter det utfästelsen skedde, varp,

der konkurs börjas inom eu månad efter det inteckningen söktes, den inteckning

utan verkan. Ej heller gäl le inteckning, som blifvit sökt samma

dag, då konkurs börjats, eller derefter.

:> mom. Varder förr än en månad förflutit från den dag, då uppteckning

af död mans bo slutades, eller, om bouppteckning inom föreskrifven

tid ej förrättad blifvit, från den dag, tiden dertill tilländagick, inteckning i

den dödes fasta egendom sökt, antingen för den dödes eller för någon dess

sterbhusdelegares gäld; vare, der konkurs uppstår inom sagda tid, den inteckning,

äfven om den faststäld blifvit, emot den dödes borgenärer utan

verkan.

4 mom. Har någon inteckning i fäst egendom för afkomst eller annan

förmån, som blifvit upplåten att åt egendomen utgå; njute, för hvad

upplupet är och oguldet innestå!'', den förmånsrätt, som inteckning för fordran

enligt 1 mom. medför; dock ej för längre tid tillbaka än tre år före

utmätningen eller konkursens början. Har intecknad rätt till sådan afkomst

eller förmån gatt förlorad vid egendomens försäljning å offentlig auktion efter

utmätning eller ock under konkurs i den ordning, som om utmätt fäst egendom

är stadgad, och var åtkomsten eller förmånen bestämd till visst belopp i

penningar eller varor; då njute rättighetens innehafvare enahanda förmånsrätt

jemväl för det skadestånd, som till följd af rättighetens förlust må honom

tillkomma.

5 inom. Om företräde till betalning för ogulden köpeskilling, galle

hvad i 11 Gap. 2 § Jordabalken skils.

6 mom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, som förut ej

är inteckna!!, ege borgenären, derest utmätningen leder till egendomens för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kongl. Maj.is Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. in.

säljning, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen, såsom vore

inteckning för hans fordran beviljad den dag utmätningen skedde: dock att,

om inteckning sökes samma dag utmätningen sker, utmätningen har företräde.

Inträffar konkurs, såsom i 8 § sägs; ege den förmånsrätt ej rum.

Denna förordning skall icke tillämpas i de förmånsrättstvister, som

göras anhängiga före utgången af December månad år 1875.

8:o. Förslag

till

Förordning angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning

i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer:

1

Skola liera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt intecknade,

säljas efter utmätning; då skall, der någon af dem häftar för särskild

inteckning eller kommit i särskild egares hand, hvarje egendom för

sig till försäljning utropas. Sedan värde alla egendomarna gemensamt utropade

till försäljning. Ej skola dock fastigheter i särskilda län eller städer,

eller fastighet å landet och sådan i stad gå i en försäljning, der ej fastigheterna

tillhopa utgöra en egendom eller alla rättegande det medgifva.

Grå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver sammanlagda

beloppet af hvad som bjudits vid de särskilda utropen; stånda vid första

försäljningen fast: gå de högre; galle sista försäljningen, och värde öfverskottet

på de särskilde egendomarne fördeladt efter de uppskattningsvärden,

hvarefter allmän bevillning utgick för nästföregående år.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konyl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 29

2 §•

Skall fast egendom säljas, deri inteckning finnes för servitut, nyttjanderätt,

eller rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtits

att af egendomen utgå; värde egendomen till försäljning utropad med förbehåll

om sådan rättighets bestånd. Finnes härvid att någon, som eger

bättre rätt, ej kan ur den bjudna köpeskillingen erhålla full godtgörelsej

då skall, der ej antingen denne samtycker att vid det skedda utropet må

förblifva, eller ock hvad för honom ur köpeskillingen brister varder

af den intecknade rättighetens innehafvare till auktionsförrättare!! genast

erlagdt, egendomen utropas ånyo, utan förbehåll om rättighetens bestånd.

Stiger köpeskillingen då högre, gälle sista försäljningen; i annat fall stånde

vid den första fast.

Vid beräkningen huruvida den först bjudna köpeskillingen förslår åt

dem, som ega bättre rätt, skall iakttagas, att fordran, som veterlig är, upptages

ändå att fordringsegaren den ej anmält; att fordran, som icke är förfallen

och hvarå ränta icke skall gäldas före förfallodagen, beräknas till det

belopp, som efter en räntefot åt jern för hundra om aret utgör fordringens

värde den dag auktionen hålles; att, der inteckningen gäller allenast för

ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, fordringen

skall efter enahanda räntefot uppskattas till det kapitalvärde hon eger

auktionsdagen, hvarvid uppskattningen af lifräntas kapitalvärde skall ske

med användande af den dödlighets och lifslängdstabell för riket, som af

vederbörande myndighet sist blifvit utgåfven innan donna förordning träder

i kraft; samt att så väl ränta å fordran som ock årlig afkomst eller förmån

beräknas för ett år, der det ej visas, att de innestå för annan tid.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1876.

opaginerad Kontrollera mot PDF

oO Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång. till fast egendom m. m.

9:o. Förslag

till

Förordning angående särskilda protokoll öfver lagfarter,

och andra ärenden.

inteckningar

I stället för de genom förordningen denna dag angående inteckning i

fast egendom upphäfda 27 och 28 §§ i 7 Gap. Rättegångsbalken, sådane

de lydde i förordmngarne den 13 Juli 1818 och den 2 Februari 1864

stadgas som följer:

1 §•

Öfver följande ärenden skola vid Underrätt föras särskilda protokoll,

nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver inteckningar

1 s^an egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares tillsättande

och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar, morgongåfvobref och af

handlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen skall för

hvarje ärende a brädden tecknas namnet på den egendom, som lagfares eller

intecknas, och uti öfriga protokollen, för hvarje ärende med undantag af boupptecknmgarne,

namnet å den person, ärendet rörer. Har någotdera af de

ärenden, nämnda äro, icke förevarit, värde det i protokollet anmärkt.

2 §•

Sedan häradshöfding hvarje gång om året hållit ting i sin domsaga,

sände han dessa protokoll in till Hofrätten senast tre månader derefter, vid

hot eu krona femtio öre för hvar dag- han ute bl ifver vare sig med ett af

protokollen eller med alla. Rådstufvurätt göte det för hvar månad, inom

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 31

utgången af nästa månad derefter, vid lika bot. Är ej anmärkning gjord

som i 1 § sägs, då något ärende icke förevarit, vare derför bot som för

uteblifvande med protokoll.

3 §•

Genom hvad nu är stadgadt göres ej ändring uti gällande föreskrift

derom att ^handlingar om lösöreköp skola i Stockholm intagas uti Öfverståthållareembetets

Kanslis protokoll.

4 §•

Af böter, hvartill enligt donna förordning dömes, tillfälle hälften kronan

och hälften åklagaren.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den I Januari 1876.

■

1

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

1

Nate ur Protokollet öfver Justitie-departements-ärender, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott

den 31 Oktober 1873,

i närvaro af:

Hans Excellens Justitie-statsministern Herr Adlercreutz,

Hans Excellens Statsministern för Utrikes ärendena Herr Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

WjERN,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm.

Justitierådcn: Strandberg,

Huss. x

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde i underdånighet

följande inom Lagbyrån utarbetade lagförslag, nemligen:

Förordning angående lagfart å fång till fast egendom;

Förordning angående förändrad lydelse af 11 Kap. 2 § Jordabalken

;

Förordning angående upphörande af hembudsskyldighet;

Förordning angående ändring af gällande bestämmelser om lagfart

å fast pant;

Förordning angående inteckning i fast egendom;

Förordning angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd;

Förordning angående förändrad lydelse af 17 Kap. 9 § Handelsbalken;
Bill.

till Rilcsd. Prof. 187 é. I Sand. 7 Afä.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

Förordning angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning i

vissa fall; samt

Förordning angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärende!-; varande berörda förslag äfvensom formulär till

de deri omförmälda böcker angående lagfarts- och inteckningsärenden

detta protokoll bilagde.

Uppå Stats-Rådets tillstyrkan behagade Hans Näjd

Konungen i nåder förordna, att öfver ifrågavarande förslag

Högsta Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål

87 § Regeringsformen omförmäler, medelst note

ur protokollet infordras.

Ex protocollo

C. J. Björkman.

Förslag till förordning angående lagfart å fång till fast egendom.

Med upphäfvande af 4 Kap. 1, 2, 3 och 4 §§ Jorda-balken; förordningen

om lagfart och bord af jord på landet den 13 Juni 1800; förordningen

angående fördelning af böter för försummad lagfart den 10

Juni 1841; 1 och 5 §§ i förordningen angående vissa förändrade föreskrifter

i afseende på lagfart och nyttjanderättsinteckning den 19 Maj

1845; samt förordningen angående lagfart af fast egendom, som genom

testamente åtkommen är, den 21 December 1857; så ock med ändring

af hvad 5 Kap. 8 § Jorda-balken samt andra lagens rum och författningar

innehålla mot denna förordning stridande, stadgas som följer:

1 §•

Hvar, som genom köp, byte, gåfva, testamente, arf, giftorätt, skattelösen

af kronojord eller annorledes med eganderätt åtkommer fast egendom,

söke lagfart å fånget vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder.

Hörer egendomen under flera Rätter, skall med hvarje del lagfaras vid

den Rätt, hvarunder den del lyder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

Hvad sålunda är stadgadt afser jemväl frälseränta, fast egendom,

som innehafves såsom fideikommiss, samt sådana på ofri grund i stad

uppförda hus eller andra byggnader, hvarifrån egaren ej må skiljas så

länge han erlägger tomtören eller utan att lösen för byggnaderna gifves.

2 §•

Lagfart skall sökas å landet sist vid det lagtima ting, som infaller

näst efter sex månader, och i stad inom tre månader sedan fånget

skedde; dock att, i fråga om giftorätt i makars bo äfvensom bolagsmans

andel i bolags samfälda gods, skyldigheten att lagfara inträder först då

boet delas eller bolagsmannens andel utbrytes; och skall vid arf lagfartstiden

räknas, der för arfslottens bestämmande skifte eller bodelning

erfordras, från det dylik förrättning hölls, men i annat fall från det bouppteckningen

efter arflåtaren afslutades.

3 §•

Sökes ej lagfart inom den i 2 § stadgade tid, ege Rätten, på framställning

af allmänna åklagaren eller af den, hvars rätt är beroende

derpå att lagfarten sker, genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra

sitt åliggande.

4 §•

Den, som söker lagfart, skall för Rätten uppvisa sin fångeshandling;

och läte Rätten handlingen eller den del deraf, som angår fånget

och vilkoren derför, offentligen uppläsas och i lagfartsprotokollet införas.

Då lagfart första gången sökes å egendom, som innehafves såsom fideikommiss,

värde fideikommissbrefvet till alla delar i protokollet infördt.

Skall med fånget lagfaras vid flera Rätter, må afskrift af fångeshandlingen,

besannad af domaren eller ordföranden i den ena af dessa

Rätter, uppvisas för den andra.

5 §■

Företer ej den, som lagfart söker, fångeshandling så upprättad, som

lag i hvart särskildt fall föreskrifver, eller finner Rätten eljest uppen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

bart att fånget icke är lagligt, värde ansökning om lagfart genast afslagen.

6 §•

År lagfart sökt på grund af testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det vises,

att handlingen blifvit ståndande.

7 §•

När lagfart sökes, skall förre egarens laga åtkomst styrkas och i

protokollet tecknas. Innan förre egarens åtkomst blifvit styrkt må lagfarten

ej beviljas.

8 §•

Sökes lagfart å egendom, som till ny egare öfvergått innan föregående

egare, hvilken varit skyldig att med sitt fång lagfara, sådant

fullgjort, må lagfart å sista fånget ej beviljas förr än med färre egarens

fång blifvit lagfaret.

Har det fång, hvarmed lagfaras skall, skeft i enlighet med gällande

författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk, vare för lagfarts beviljande

ej af nöden att med föregående fång lagfares, eller att åtkomst styrkes

på sätt i 7 § är föreskrifvet.

9 §.

Den, som säker lagfart å gård .eller tomt i stad, vare pligtig att

visa i hvilket qvarter och vid hvilka gator tomten är belägen samt

tomtens ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor.

Hvad nu är stadgadt om stad skall ock, i de fall der Konungen

sådant förordnar, gälla om köping och annan dermed jemförlig ort,

hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

10 §.

Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gifna föreskrifter sökt lagfart

ej beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bil. till Köngl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

enligt den i 18 § nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen

annat hinder, som icke är af beskaffenhet att den jemnlikt 5 § genast

bör afslås, förklare Rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets

undanrödjande.

11 §•

Då lagfart är beviljad, utfärde Rätten derom bevis. I detta bevis

skall fånget samt vid köp jemväl köpeskillingen anmärkas, så ock vilkor,

der sådant förekommer, som inskränker egarens rätt att egendomen

öfverlåta eller med inteckning belasta. I fall, som omförmäles i 9 §,

skall tomtens läge och storlek i beviset antecknas.

12 §.

öfverläder någon egendom till flera, gälle den öfverlåtelse, derå lagfart

först sökes. Har lagfart å de särskilda öfverlåtelserna blifvit sökt

samma dag, vare den öfverlåtelse gällande, som först skedde. Uppstår

tvist om företrädet dem emellan, vare lag som i 10 § sägs.

13 §•

Hvar, som till Rätten instämt klander å annans åtkomst till fast

egendom eller käromål om återgång af köp, byte eller gåfva, så ock

om rätt till lösen af frälseskattejord eller frälseränta eller om annan

lösningsrätt till fast egendom, vare skyldig låta denna talan i lagfartsprotokollet

antecknas; lyder egendomen under flora Rätter, skall anteckning

göras vid hvar af dem. klar sådan anteckning ej skott, då

käromålet till handläggning förekommer, gifve den Rätt, dit saken är

instämd, käranden nödig tid dertill, och hvile emellertid käromålet. Försummas

donna tid, vare käromålet förfallet.

14 §.

Sökes„ lagfart å egendom samma dag sådan anteckning sker, som

i 13 § sägs, eller efteråt, vare ansökningen hvilande till dess det vises

att laga kraft egande dom finnes i den sak, hvarom anteckning blifvit

gjord.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bil. till Kongl. Majits Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

15 §.

Utan hinder af lagfart må talan å fång lagligen pröfvas.

16 §.

Nu vises att hinder, hvarför lagfartsansökning lemnats hvilande,

blifvit undanröjdt, eller att annan omständighet, som föranledt särskild

anteckning i lagfartsprotokollet, ej vidare eger rum, värde då det förändrade

förhållandet i nämnda protokoll antecknadt, och meddele Rätten

i öfverensstämmelse dermed beslut öfver lagfartsansökningen. der sådan

är hvilande.

17 §•

För hvart ting å landet och i stad för hvarje månad skall inom

åtta dagar derefter förteckning å beviljade lagfarter, upptagande fånget

och vid köp jemväl köpeskillingen, af domaren å landet och af Rätten

i stad insändas till Konungens Befallningshafvande, hvilken har att ofördröjligen

genom tryck kungöra förteckningen så som med bemälde

myndighets kungörelser vanligen förfaras. Domaren å landet sände ock

inom samma tid dylik förteckning till kronofogde eller länsman, att i

tingslagets kyrkor offentligen uppläsas.

18 §.

Vid Rätten skall föras bok i öfverensstämmelse med lagfartsprotokollet,

. så inrättad att deraf lätteligen kan ses: hvarje egendom derå lagfart

blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget samt sådant

vid fånget fästadt vilkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden då lagfart

blifvit beviljad eller utslagen.

Då anteckning efter 13 och 16 §§ skott, värde ock det i boken

anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

19 §.

Å lagfartsbevis eller i lagfartsärende utfärdadt protokollsutdrag skall

tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt uti den i 18 §

nämnda bok.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, ni. m.

7

20 §.

Lagfartsärende må af Rätten upptagas, å landet endast på lagtima

ting samt i stad endast å måndag eller, om helgedag då inträffar, nästa

söknedag derefter.

21 §.

Den, som ej nöjes åt Underrätts beslut i lagfartsärende, eger deröfver

sig besvära i Hofrätten inom den i 16 Kap. 1 § Rättegångsbalken

stadgade tid. Öfver Hofrättens utslag må klagan genom besvär hos

Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 Kap. 18

§ nämnda balk föreskrifves.

22 §.

Der i lag eller författning något rättsförhållande göres beroende

deraf att uppbud skett, skall hvad sålunda om uppbud är stadgadt gälla

om lagfart, som enligt denna förordning beviljas.

23 §.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari

1875; dock att, derest, med hänsyn till särskilda förhållanden i någon

ort, hinder meter mot förande af sådan bok, som i 18 § omtalas, anstånd

dermed må af Konungen medgifvas.

Lagfartsansökning, som vid nämnda tid är på Rättens pröfning

beroende, behandlas enligt denna författning; och skall, der uppbud

skett men fasta ännu icke utfärdats, lagfarten anses slutad å den rättegångsdag,

då lagfartsärenden första gången förekomma, sedan denna

förordning träd! i kraft.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bil. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 11 Kap. 2 §

Jorda-balken.

Härigenom förordnas att 11 Kap. 2 § Jorda-balken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock

han i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit;

njuta sin säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer.

Söker han ej inteckning för sin fordran i stad inom tre månader

och å landet sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader,

efter det lagfart för köparen beviljades, ege sedan ej bättre rätt än

de andre.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1875.

Förslag till förordning angående upphörande af hembudsskyldighet.

Allt hvad lag och författningar innehålla om skyldighet för köpare

af fast egendom att åt annan hembjuda köpet varder till all kraft och

verkan upphäfdt; och blifva hittills gällande bestämmelser om liden för

anhängiggörande af talan om lösningsrätt till fast egendom i de fall,

der hembudsskyldighet varit stadgad, sålunda ändrade, att den, som vill

utöfva sin lösningsrätt, skall instämma talan derom i stad inom sex *

månader och å landet senast till första rättegångsdagen af det ting,

som infaller näst efter natt och år, sedan lagfart beviljades å det fång,

som föranledt lösningsanspråket.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1875.

Förslag till förordning angående ändring af gällande bestämmelser om

lagfart å fast pant.

Hvad i 9 Kap. Jorda-balken samt lag och författningar i öfrigt

stadgas om rättighet för borgenär, som i fast pant sitter, att efter lagfart

förvärfva »Äganderätt till panten, upphäfves till all kraft och verkan

i afseende å de rättsförhållanden, som uppkomma efter det denna för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in. 9

fattning trädt i kraft; och varder, i fråga om äldre rättsförhållanden,

med ändring af nu gällande bestämmelser förordnadt: att pantliafvaren,

der han vill förvärfva eganderätt till hvad pantsatt hlifvit, skall, sedan

han i öfverensstämmelse med föreskrifterna i 9 Kap. 1 § Jorda-balken

och förordningen den 10 April 1810 kungjort pantegaren, att han vill

med panten lagfara låta, vara pligtig att å panten söka lagfart; att, om

Rätten finner panthafvarens rätt vara sådan att, derest panten icke återlöses,

lagfart kan beviljas, ansökningen må, i afbidan på lösningstidens

utgång, förklaras livilande; att derefter inom åtta månader på landet och

tre månader i stad laga värdering, der sådan erfordras för bestämmande

af pantens värde, skall förrättas på sätt i 6 Kap. 1 § Utsöknings-balken

föreskrifves, vid hvilken värdering kommer att förblifva; samt att egaren

skall hafva tid att återlösa panten å landet inom natt och år samt i

stad inom sex månader efter det lagfartsansökningen förklarades hvilan

de.

Likaledes uppliäfves hvad i 5 Kap. 5 § Utsöknings-balken samt i

öfrig! i lag eller författningar stadgas om rätt för borgenär, som efter

utmätning vunnit införsel i gäldenär fasta gods, att dermed lagfara;

och galle om rättsförhållanden, som tillkommit innan donna förordning

trädt i kraft, hvad här ofvan angående pant är föreskrifvet.

Denna förordning länder till efterrättelse från den 1 Januari 1875;

skolande dock, der vid donna tid uppbud på grund af panträtt eller

införsel blifvit meddeladt utan att lagfarten hunnit afslutas, uppbuden

fortgå samt jemväl i öfrig! gälla hvad hittills varit stadgadt.

Förslag till förordning angående inteckning i fäst egendom.

Med upphäfvande af 9 Kap. 2 och 7 §§ Jorda-balken; 7 Kap. Rättegångs-balken

sådant det lyder i Förordningen den 13 Juli 1818; Förordningen

på hvad sätt med städsel och loge af jord på laude! förhållas

bör, den 13 Juni 1800; Förordningen angående inteckning af ej mindre

lifstidsstädja än ock all annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom

å laude! den 9 November 1844; 2, 3, 4 och 6 §§ i Förordningen

angående vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjanderättsinteckning

den 19 Maj 1845; Förordningen angående inteckning

af aftal om nyttjanderätt till fastighet i stad den 21 December

1857; samt Förordningen angående sättet för inteckning af nyttjanderätt

till fast egendom den 13 September 1864; tillika med alla de stadig

i''/<. till Rissel. Prof. 1875. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. va.

ganden, som ändra nämnda lagrum och författningar; så ock med ändring

af hvad i (ifrigt finnes föreskrifvet mot donna Förordning stridande,

stadgas som följer:

1 §•

Vill någon att hans fasta egendom skall utgöra pant för fordran,

teckne medgifvande dertill å skuldebref eller annan handling, hvarpå

fordran grundas, samt läte fordran intecknas i den ordning bär nedan

stadgas.

2 §•

Innestå!’ ogulden köpeskilling, på sätt i 11 Kap. 2 § Jorda-balken

sägs, eller har någon genom domstols beslut fått sig ålagdt att ställa

säkerhet för omyndigs medel, dem han har om händer, eller är någon

genom laga kraft vunnen dom förpligtad att utgifva underhåll eller skadestånd,

som ej genast är förfallet till betalning; då må inteckning beviljas

till säkerhet för sådan fordran, ändå att gäldenären det ej utfäst.

Z §•

Inteckning i fast egendom solros vid den Rätt, hvarunder egendomen

lyder; och skall den handling, på grund hvaraf inteckning äskas,

dervid i hufvudskrift till Rätten ingifvas. Rätten läte handlingen eller

den del deraf, som ligger till grund för ansökningen, offentligen uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas.

4 §■

Finnes ej å handlingen sådant medgifvande som i 1 § sägs, eller

vises icke förhållande, som enligt 2 § till inteckning berättiga!’, värde

inteckningsansökningen genast utslagen.

5 §•

År, då inteckning sökes på grund af fastighetsegarens medgifvande,

detta af vittnen styrkt, ege Rätten bevilja inteckning utan att egaren

varder hord. År medgifvandet ej så styrkt, eller sökes inteckning enligt

2 §, skall egaren öfver ansökningen höras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m.

11

6 §•

Skall egaren höras öfver intecknings-ansökan och är lian tillstädes

när den göres, svare genast derå. År han frånvarande, sätte Rätten ut

viss dag, då lian skall svara, och kungöre sökanden honom Rättens

beslut inom tid och på sätt som om stämning är stadgadt; ingifve ock

bevis derom till Rätten sist å den utsätta dagen.

7 §•

Har sökanden ej kungjort ansökningen såsom i 6 § sägs och viser

ej laga förfall sist å den dag, som blifvit för svars afgifvande bestämd,

vare ansökningen förfallen, utan så är att egaren ej dess mindre å deri

utsätta dagen svarar.

8 §•

Kommer ej egaren å föresatt tid med svar, värde inteckning ändå

beviljad, der sökanden styrker att Rättens beslut rätteligen kungjordt är.

9 §■

Vis er egaren med klara skäl att fordran, hvarför inteckning sökes,

är gulden eller af annan orsak försvunnen eller ogiltig; värde ansökningen

afslagen.

10 §.

Nekar egaren skuldebref eller annan handling, på grund hvaraf

inteckning sökes, eller gör lian annat jäf, och linnés förty sökandens

rätt tvistig, förklare Rätten ansökningen hvilande och gifve, der tvist

ej redan är instämd, sökanden anvisning att stämma. Viser ej sökanden

derefter, på landet sist å det ting, som infaller näst efter tre månader,

och i stad inom trq månader, att han stämt, vare ansökningen förfallen.

Lag samma vare der sökanden vinner saken, men ej å tid, som

nu är sagd, sedan domen vunnit laga kraft, låter anteckna den uti

inteckningsprotokollet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m.

11 §•

Inteckning för fordran må ej ske utan till visst belopp i penningar

eller varor.

12 §.

Ej må inteckning beviljas utan att egaren, som den medgifvit eller

för hvars gäld inteckning enligt 2 § sökes, fatt lagfart å sitt fång; dock

att, om han åtkommit egendomen genom fång, hvarmed han enligt äldre

lag ej var pligtig lagfara, inteckning må, derest eganderätten styrkes,

varda beviljad utan hinder deraf att lagfart ej egt ruin.

År lagfart sökt, men ännu ej beviljad, vare inteckningsansökningen

hvilande till dess lagfartsfrågan blifvit slutligen pröfvad; beviljas lagfarten,

åligger det intcckningssökanden att inom den tid derefter och

vid den påföljd, som i 10 § stadgas, sin ansökning fullfölja.

Hvad om egarens åtkomst och lagfarten upplyses skall uti inteckningsprotokollet

anmärkas.

13 §.

År, då inteckning sökes, talan instämd om klander å egarens fång

eller om återgång deraf eller om lösningsrätt till egendomen, vare ansökningen

hvilande i afbidan på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen

inom den i 10 § stadgade tid efter det dom i målet vunnit laga kraft,

vare hon förfallen.

14 §.

Har, innan lagfart sökes af den, som genom öfverlåtelse förvärfvat

eganderätt till fast egendom, inteckning för fordran blifvit sökt på grund

af förre egarens medgifvande eller derförutan enligt 2 §, då utgör öfverlåtelsen

ej hinder för inteckningens beviljande. Sökas å samma dag

inteckning för fordran och lagfart å öfverlåtelse, vike inteckningssökanden

för den, som eganderätten förvärfvat, der ej inteckningen

sökes för fordran, som eger förmon srätt enligt 11 Kap. 2 § Jorda-balken.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

13

15 §.

Varder egendom, deri inteckning för fordran sökt är, afträdd till

konkurs medan ansökningen är på pröfning beroende, då må ansökningen

af Rätten pröfvas utan hinder af konkursen; men verkan af inteckningen,

derest den beviljad varder, bestämmes i den ordning särskild!

är stadgadt.

16 §.

Jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig anläggning, hvartill

marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad enligt gällande

författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, må

ej med inteckning belastas.

17 §■

Då inteckning blifvit beviljad, teckne Rätten bevis derom å inteckningshandlingen.

18 §.

Inteckning för fordran gäller med förmonsrätt, så som i 17 Kap.

Handels-balken stadgas.

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 och

21 §§ bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades, och

sedermera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker ej sådan förnyelse,

vare inteckningen förfallen.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos Rätten i hufvudskrift

den handling, hvarå inteckningen är beviljad; och skrifve Rätten inteckningsförnyelsen

derå. Stånde ock sökanden fritt att inför annan Underrätt

förete inteckningshandlingen; den Rätt läte, då sådant sker, i sitt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bil. till Kongl. Maj.ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

inteckningsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller med

dag och årtal då den utgafs, af hvilken Rätt inteckningen är beviljad,

när och under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen

förnyades, om det skeft; teckne ock bevis å handlingen att den varit

företedd till vinnande af inteckningsförnyelse; sedan ingåfve sökanden

protokollet deröfver till den Rätt, som inteckningen beviljat, inom tid

som i 19 § sägs; och vare detta så gildt som om handlingen der blifvit

företedd.

21 §.

Å landet må mellan lagtima tingen, så ock å de dagar under sådant

ting, då Rätten ej har sammanträde, domaren handlägga de i nästföregående

§ omförmälda ärenden, på sätt för Rätten är föreskrifvet.

De af domaren sålunda handlagda ärenden upptagas i sär skil dt inteckningsprotokoll,

hvarefter hvad deri införes bör offentligen uppläsas å

nästa under lagtima ting infallande rättegångsdag; skolande det särskilda

protokollet fogas vid det allmänna inteckningsprotokollet för

nämnda ting.

22 §.

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller till viss del dödas,

uppvise inteckningshandlingen i hufvudskrift för den Rätt, som beviljat

inteckningen, och skrifve Rätten å handlingen bevis om dödandet.

Askas åtgärden af annan än fastighetens egare, må dödandet ej beviljas

utan egarens samtycke.

Söker någon att inteckning må under annan nedsättas eller eljest

förändras, förfares i enlighet med hvad här ofvan angående intecknings

dödande är sagdt.

23 §.

År egendom såld efter utmätning å offentlig auktion eller under

konkurs, vare ny egare, sedan han fått lagfart, berättigad att få egendomen

lossad från inteckning för fordran, som icke kunnat af köpeskillingen

gäldas, ändå att han ej kan i hufvudskrift förete inteckningshandlingen.

Vill lian af sådan rätt sig begagna, gifve å landet till

domaren och i stad till Rätten in bevis om de inteckningar, som vid

egendomens försäljning deri funnos, så ock handling, som visar köpe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bil. till Kongl. Mct.j:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

skillingens fördelning borgenärerna emellan, samt intyg att denna fördelning

blifvit af dem godkänd eller vunnit laga kraft. Domaren eller

Ratten skall derefter medelst kallelse, hvilken genom sökandens försorg

bör införas tre gånger i allmänna tidningarne minst fjorton dagar mellan

hvarje gång, förelägga inteckningshafvare, som ej fått sin fordran ur

köpeskillingen gulden, att, om han mot inteckningens dödande har något

att påminna, sådant hos Rätten anmäla, å landet sist på första rättegångsdagen

af det ting, som infaller näst efter två månader, och i stad

inom två månader från sista kungörelsedagen. (Höres ej påminnelse

inom den utsätta tiden, eller ogillar Rätten påminnelse som blifvit gjord,

värde inteckningen dödad för hvad af köpeskillingen ej kunnat gäldas.

24 §.

Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft eggande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock, på

ansökan af ny egare, som fatt lagfart å egendomen, inteckningen dödas

utan hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen beviljats, icke

i hufvudskrift företes; dock skall kallelse å inteckningshafvaren utfärdas

och derefter med ärendet jemväl i öfrigt så förfaras som i nästföregående

§ sägs.

25 §.

År intecknad for dringsh an dl ing inlöst af gäldenären eller eljest åter

kommen i hans hand, vare honom ej förment att, der inteckningen ännu

är gällande, ånyo utgifva handlingen med fortfarande inteckningsrätt.

26 §.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp än

fordringen, njute, i deri morr sådant för fidla gäldandet af hans fordran

nödigt är, säkerhet i den intecknade egendomen till hela det belopp,

hvarå inteckningen lyder.

27 §.

År intecknad egendom i annans ego än gäldcnärens och läcker den

ej till intecknade gäldens betalning; vare egaren ej till ansvar för bristen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

bunden, der han ej gälden å sig tagit eller eljest derför i gäldenärens

ställe svara bör.

28 §.

Låter innehafvare af intecknad fordran ny egare å inteckningshandlingen

teckna förbindelse för fordran, vare förre gäldenären fri från

sin förbindelse, der ej annorlunda är aftaladt.

29 §.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning

blifvit fastställd i egendom, den der sedermera kommit i annan egares

hand, låtit inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare dödas,

förfalla, nedsättas eller eljest förändras, och kan fordran till följd deraf

icke ur egendomen uttagas, vare utgifvaren från ansvar för fordringen

fri.

30 §.

Vårder intecknad egendom efter utmätning såld för eu borgenärs

fordran, njute då alla öfriga borgenärer, som hafva inteckning i egendomen,

genast derur betalning hvar efter sin rätt, ändå att deras fordringar

eljest ej äro till betalning förfallna.

Later borgenär intecknad fordran innestå i egendom, som efter utmätning

är såld, vare förre egaren fri från ansvar för hvad af köpeskillingen

kunnat gäldas.

31 §.

Varder intecknad egendom af egaren vanvårdad eller förderfvad så

att inteckningshafvares säkerhet märkligen minskas, ege denne att ur

egendomen njuta betalning för sin fordran, ändå att den ej är förfallen.

32 §.

Åro flera fasta egendomar intecknade för samma fordran, utan att

bestämdt är för huru stor del deraf hvarje egendom häftar; då hvile ansvaret

för den gemensamt intecknade fordran å hvar af egendomarne

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

17

till så stort belopp, som på honom faller efter förhållandet af hans särskilda

värde till sammanlagda värdet af alla de intecknade egendomarne.

33 §.

Finnes ej, när gemensam inteckning i flera egendomar beviljas,

visst värde å hvarje egendom af gäldenären utsatt i inteckningshandlingen,

då skall, för bestämmande af ansvarsbeloppet efter 32 §, hvarje

egendoms värde beräknas efter den uppskattning derå till allmän bevillning,

som var gällande året näst före den tid då inteckningen söktes,

eller, der sådan uppskattning för det året ej finnes, flen som efter

nämnde tid först skedde.

34 §.

Kan den, som för fordran har gemensam inteckning i flera egendomar,

ur köpeskillingen för någondera af dem ej fullt utfå det ansvarsbelopp,

hvarför den egendomen efter 32 § skall häfta, fälle bristen de

öfriga egendomarne till last och värde dem emellan fördelad enligt den

i samma § stadgade grund. Saknas i någon af egendomarne tillgång

till gäldande af dess lott i bristen, skall donna lott på enahanda sätt

fördelas å de återstående egendomarne.

35 §.

Har den, som fatt gemensam inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem dödas, förfalla, nedsättas eller eljest förändras,

vare då ej berättigad att för ansvarsbelopp, som skulle falla å

den egendomen efter ty i 32 och 34 §§ sägs, hålla sig till de andra

egendomarne, der ej mellan honom och öfriga rättegång är annorlunda

aftaladt.

36 §.

Går någon bland de egendomar, som häfta för gemensam inteckning,

särskilda till salu, och varder ej senast vid fördelningen af köpeskillingen

för donna egendom ådagalagdt, att sådan brist, som enligt

34 § bör falla honom till last, yppats i någon bland de öfriga egen
/_>//(.

till Rilesd. Prof. 187-5. 1 Sami. 1 Afd. z

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

domarne, vare innehafvare!! af den gemensamma inteckningen ej berättigad

att ur nämnde köpeskilling utfå mera än det belopp, hvarför egendomen

enligt 32 § ansvarar; egande innehafvare af gemensam inteckning

i flera egendomar, derest någon bland dem särskildt utmätes för

annans fordran eller afträdes till konkurs, att, för utrönande huruvida

sådan brist kan uppstå som ofvan sägs, få jemväl de öfluga egendomarne

utmätta och på en gång sålda utan hinder deraf att det intecknade

beloppet ej är till betalning förfallet; framställe dock, så vidt han

vill af donna rätt sig begagna, yrkande derom innan den särskildt utmätta

eller till konkurs afträdda egendomen säljes.

37 §.

klar egendom, sedan inteckning deri beviljades, blifvit styckad, vare

om de särskilda delarnes ansvar för intecknade beloppet lag som om

flora egendomar ofvan är sagdt.

38 §.

Utmätning af fast egendom för icke intecknad fordran skall anmärkas

uti inteckningsprotokollet vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder;

och har förty utmätningsförrättaren att genast, å landet till domaren

och i stad till Rätten, insända bevis om utmätningen och beloppet af

den fordran, hvarför den skett. Å landet anmärke domaren bevisets

innehåll uti det i 21 § omförmälda särskilda inteckningsprotokoll, hvarmed

vidare förfares, som der är sagdt. I stad skall anmärkningen

införas uti inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag.

Vises att utmätning, hvarom anmärkning skett i inteckningsprotokollet,

blifvit upphäfd eller eljest förfallit, läte Rätten sådant i protokollet

antecknas.

39 §.

Den, som fått nyttjanderätt till fast egendom, ege, till betryggande

af nyttjanderättens bestånd efter ty bär nedan sägs, att derför erhålla

inteckning vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder.

40 §.

Då inteckning för nyttjanderätt sökes, skall den handling, hvari

ny ttj anderätten är upplåten, till Rätten ingifvas; och värde handlingen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

19

eller den del deraf, som angår nyttjanderätten, offentligen uppläst och

i inteckningsprotokollet införd.

År handlingen ej af vittnen styrkt, skall upplåtaren höras; och förfares

dervid så som i 6, 7, 8, 9 och 10 §§ är stadgadt.

41 §•

Ej må inteckning för nyttjanderätt beviljas utan att den, som nyttjanderätten

upplåtit, fått lagfart å egendomen. Har han åtkommit egendomen

genom fång, hvarmed lian ej är pligtig lagfara, eller har han

sökt lagfart men ännu ej fatt den beviljad, vare lag som i 12 § sägs.

Hvad om upplåtarens åtkomst och lagfarten upplyses skall uti inteckningsprotokollet

anmärkas.

42 §.

Hvad i 13, 16 och 17 §§ är föreskrifvet i afseende å inteckning för

fordran skall ock i fråga om inteckning för nyttjanderätt tillämpas.

43 §.

Inteckning för nyttjanderätt, som beviljas, sedan donna förordning

trädt i kraft, gälle fortfarande utan förnyelse. Nyttjanderättsinteckning

som finnes då donna förordning träder i kraft skall derefter, vid påföljd

att inteckningen eljest förfaller, en gång förnyas inom den tid och i

den ordning, som är stadgad angående inteckning för fordran, men vare

sedan gällande utan vidare förnyelse.

44 §.

Vill den, som innehar intecknad nyttjanderätt, låta inteckningen

under annan nedsättas eller eljest förändras eller ock till större eller

mindre del dödas, uppvise för Rätten inteckningshandlingen i liufvudskrift,

och teckne Rätten derå bevis om den åtgärd, som varder meddelad.

45 §.

Viser egare af fastighet, hvari inteckning för nyttjanderätt finnes,

att den tid, för hvilken donna rätt är upplåten, gatt till ända, eller att

s. 20 Kontrollera mot PDF

in. in.

20 Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

nyttjanderätten eljest upphört, då må inteckningen dödas, äfven om

inteckningshandlingen ej företes.

46 §.

År eganderätt öfverlåten till en och nyttjanderätt upplåten till annan,

galle ny ttj anderätten om inteckning derför sökes förr än lagfart å fånget.

Sökas lagfart och inteckning samma dag, vare ock då ny ttj anderätten

gällande, om upplåtelsen deraf är äldre än öfverlåtelsen af egander

ätten.

47 §.

Varder egendom afträdd till konkurs innan den, som undfått nyttjanderätt

i egendomen, derför sökt inteckning, och går egendomen till

försäljning; då vike innehafvare!! af ny ttj anderätten för nye egaren,

ändå att inteckning för nyttjanderätten sökes innan eller samma dag

nye egaren söker lagfart.

48 §.

Har någon vid öfverlåtelse af eganderätt till fast egendom förbehållit

sig eller annan nyttjanderätt till egendomen eller någon del deraf,

vare nyttjanderätten gällande mot nye egaren, ändå att denne söker

lagfart å fånget innan inteckning för nyttjanderätten sökes.

49 §.

Om nyttjanderätt, som man vid öfverlåtelse af fast egendom förbehållit

sig eller annan, vare lag som angående ogulden köpeskilling i

11 Kap. 2 § Jorda-balken sägs.

50 §.

Upplåter någon nyttjanderätt till samma egendom åt flere, gälle

den upplåtelse, hvarför inteckning först sökt varder. Sökes för flera

upplåtelser inteckning samma dag, vare den upplåtelse gällande, som

först gjordes.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof), ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

21

51 §.

Finnes i samma egendom inteckning för fordran och för nyttjanderätt,

ege den rätt företräde, hvarför inteckning först söktes. Sökes å

samma dag inteckning för fordran och för nyttjanderätt, trafve nyttjanderätten

företräde.

52 §.

Kan fordran, som eger företräde framför intecknad nyttjanderätt,

fullt gäldas ur egendomen, då den efter utmätning eller under konkurs

säljes, ege nyttjanderätten fortfarande bestånd; kan fordringen ej sålunda

gäldas, stånde ny ttj anderätten äfven då fast, derest innehafvare!!

deraf vid auktionen fyller bristen, eller ock köpeskillingen, då egendomen

utbjudes utan förbehåll om nyttjanderättens bestånd, ej stiger högre

än då egendomen utbjudes med sådant förbehåll.

53 §.

Innehafvare af nyttjanderätt, som måste vika i något af de fall nu

sagde äro, njute, då han i god tro varit, skadestånd af den, som nyttjanderätten

åt honom upplät; trafve dock ej förmonsrätt i egendomen

för skadeståndet, der det ej såsom fordran till bestämdt belopp är särskild!

inteckna^. Har den, som upplät nyttjanderätten, ötverlåtit egendomen

till annan, och låter nyttj anderättens innehafvare beviljad inteckning

utan upplåtarens samtycke dödas, förfalla, nedsättas eller eljest

förändras, eller har lian, der öfverlåtelse!! skott med förbehåll som i 48

§ sägs, försummat att derför söka inteckning inom den tid, som i 11

Kap. 2 § Jorda-balken stadgad är; ege då ej rätt till skadestånd af

upplåtaren.

54 §.

Hvad i donna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt gälle

ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmon, som åt någon upplåtes

att utgå af fast egendom; dock att inteckning för sådan rätt skall

inom hvart tionde år förnyas på sätt och vid påföljd, som om förnyelse

af inteckning för fordran är sagd!; skolande Rätten uti beviset om inteckningens

beviljande införa erinran om liden inom hvilken inteckningsförnyelse

bör ske.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

55 §.

Slutes aftal, hvarigenom besvär och last lägges å fast egendom till

förmon för annan sådan egendom, såsom angående utsigt eller fenster,

väg, fädrift, vattenställe, vattens ledning eller uppdämning, ler- eller

grustägt eller annat dylikt, värde det servitutsaftal intecknadt så som

om nyttjanderätt är sagdt.

56 §.

Inteckning af servitutsaftal galle fortfarande utan förnyelse; och

vare om förändring eller dödande af sådan inteckning lag som i 44 och

45 §§ sägs.

57 §.

År eganderätt öfverlåten till en och servitutsaftal slutet med annan,

gälle servituten om inteckning derför sökes förr än lagfart å fånget;

sökas lagfart och inteckning samma dag, vare ock då servituten gällande

om aftalet derom är äldre än öfverlåtelsen af eganderätten; skolande

hvad i 47, 48 och 49 §§ är stadgadt angående nyttjanderätt jemväl

tillämpas å servitutsaftal.

58 §.

År servitut upplåten till en och nyttjanderätt till annan och kunna

ej båda rättigheterna jemte hvarandra fullt bestå, ege den rätt företräde

derför inteckning först söktes; äro inteckningarne sökta samma dag, ege

den rätt, som först uppläts, företräde.

Enahanda rätt, som intecknad nyttjanderätt egen i förhållande till

intecknad fordran, tillkommer äfven intecknadt servitutsaftal.

59 §.

Utan hinder af inteckning må tvist om fordrans giltighet eller om

annan intecknad rättighets bestånd lagligen pröfvas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

23

60 §.

Har i egendom, som genom klander från innehafvare!! vinnes, inteckning

skeft, sedan egendomen kom ur rätte egarens hand, vare inteckningen

ogild.

61 §.

Vid Rätten skall föras bok i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet,

så inrättad att deraf lätteligen kan ses: hvarje egendom

deri inteckning blifvit sökt, tiden då det skeft, sökandens namn, beloppet

af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet hvarför inteckning

är sökt, så ock, der inteckning blifvit beviljad eller utslagen, förnyad,

nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, liden då sådan! skedde. Då

enligt 38 § anteckning i protokollet skeft angående utmätning, värde

ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

62 §.

Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas

afskrift af hvad om ärendet blifvit införd! uti den i 61 § nämnda bok.

63 §.

Inteckningsärende må af Rätten upptagas, å landet endast på lagtima

ting samt i stad endast å måndag eller, om helgedag då inträffar,

nästa söcknedag derefter; dock att frågor om inteckningsförnyelse och

utmätnings antecknande må handläggas, af Rätten i stad jemväl å annan

rättegångsdag än måndag, och af domaren på landet så som i 21 och

38 §§ sägs.

64 §.

Den, som ej nöjes åt Underrätts eller domarens beslut i inteckningsärende,

egen deröfver sig besvära inom den i 16 Kap. 1 § Rättegångsbalken

stadgade tid. Öfver Hofrättens utslag må klagan genom besvär

hos Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning, som i 30 Kap.

18 § nämnda balk föreskrifves.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

65 §.

Har beslut, hvarigenom Underrätt helt och hållet eller till någon

del afslagit ansökan om intecknings beviljande, blifvit till följd af besvär

ändradt af högre Rätt, vare sökanden pligtig att å landet sist å det

ting, som infaller näst efter tre månader, och i stad inom tre månader

från det utslaget om ändringen vunnit laga kraft, detsamma hos Underrätten

förete, vid äfventyr att i annat fall den inteckning, som på grund

af utslaget beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag utslaget

vid Underrätten företes.

66 §.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari

1875; dock att, derest med hänsyn till särskilda förhållanden i någon

ort hinder möter mot förande af sådan bok, som i 61 § omtalas, anstånd

dermed må af Konungen medgifvas.

Inteckningsansökan, som vid nämnde tid är på Rättens pröfning

beroende, behandlas enligt äldre lag; och skall, der gemensam inteckning

i flera egendomar blifvit beviljad innan denna förordning trädt i

kraft, den rätt, sådan inteckning medför, efter äldre lag bedömas.

Förslag till förordning angående liden för nyttjanderättsaftals bestånd.

I stället för hvad om tiden för nyttjanderättsaftals bestånd varit

stadgadt uti de genom förordningen donna dag angående inteckning i

fast egendom upphäfda förordningarne den 13 Juni 1800 angående

städsel och lega af jord på landet, den 21 December 1857 angående

inteckning af aftal om nyttjanderätt till fastighet i stad, samt den 22

December 1863 angående ändring i gällande föreskrifter om lega af

arfvejord, förordnas som följer:

Aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet blifvit

på viss tid upplåten, må ej gälla öfver femtio år.

Aftal om nyttjanderätt till hus eller tomt i stad eller till del deraf

så ock till jord, som till hus eller tomt hörer, gälle ej öfver tio år. Om

nyttjanderätt till städs]ord, som till tomt ej hörer, vare lag som angående

nyttjanderätt till fast egendom å landet här ofvan är stadgadt.

Donna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari

1875.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

25

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 17 Kap. 1) § Handels
balken.

Härigenom förordnas, att 17 Kap. 9 § Handels-balken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

9 §..

1 mom. Har någon inteckning i gäldenär fasta egendom; ege

näst efter de fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmonsrätt i samma

egendom från den dag, inteckningen vid Kätteri söktes; dock galle ej

förmonsrätt till ränta, som före utmätning eller början af konkurs upplupen

är, för längre tid än tre år. År fast egendom intecknad för fleras

fordringar, och räcker den ej till för alla; kåfve den, som äldre inteckning

eger, företräde. Hafva flera inteckning sökt å en dag; ege

lika rätt.

2 inom. År inteckning — (oförändrad) — — — —--— —

— — — — — —--eller derefter.

3 inom. Varder förr än — (oförändrad) —- —-----—

— — — — — — — — utan verkan.

4 inom. Har någon inteckning i fast egendom för afkomst eller

annan förmon, som blifvit upplåten att af egendomen utgå, njute för

hvad upplupet är och oguldet inne står den förmonsrätt, som inteckning

för fordran enligt 1 inom. medför; dock ej för längre tid tillbaka än

tre år före utmätningen eller konkursens början.

5 inom. Om företräde till betalning för ogulden köpeskilling, gälle

hvad i 11 Kap. 2 § Jorda-balken skils.

6 inom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, som förut ej

är intecknad, njute borgenären, derest utmätningen leder till egendomens

försäljning, förmonsrätt till betalning ur den utmätta egendomen,

så som vore inteckning för hans fordran beviljad den dag utmätningen

skedde; dock att, om inteckning sökes samma dag utmätningen sker,

utmätningen har företräde. Inträffar konkurs så som i 8 § sägs, ege

den förmonsrätt ej rum.

Denna förordning skall icke tillämpas i de förmonsrättstvister, som

göras anhängiga före utgången af December månad år 1874.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1815. 1 Sami. 1 Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

Förslag till förordning angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning

i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, efter utmätning säljas, då skall, der någon af dem häftar

för särskild inteckning eller kommit i särskild egares hand, hvarje egendom

för sig till försäljning utropas. Sedan värde alla egendomarne

gemensamt utropade till försäljning. Ej skola dock fastigheter i särskilda

län eller städer, eller fastighet å landet och sådan i stad gå i

eu försäljning, der ej fastigheterna tillhopa utgöra en egendom eller alla

rättegång det medgifva.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarne öfver sammanlagda

beloppet af hvad som bjudits vid de särskilda utropen, stånde

vid första försäljningen fast; gå de högre, gälle sista försäljningen, och

värde öfverskottet på de särskilde egendomarne fördeladt efter de uppskattningsvärden,

hvarefter allmän bevillning utgick för nästföregående år.

2 §•

Skall fast egendom säljas, deri inteckning linnés för servitut, nyttjanderätt,

eller rätt till afkomst eller annan förmon, som åt någon upplåtits

att af egendomen utgå, värde egendomen till försäljning utropad

med förbehåll om sådan rättighets bestånd. Finnes härvid, att någon,

som eger bättre rätt, ej kan ur den bjudna köpeskillingen erhålla full

godtgörelse, då skall, derest ej denne samtycker att vid det skedda utropet

må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast

af den intecknade rättighetens innehafvare till auktionsförrättare!! erlägges,

egendomen utropas ånyo, utan förbehåll om rättighetens bestånd.

Stiger köpeskillingen då högre, gälle sista försäljningen; i annat fall

stånde vid den första fast.

Vid beräkningen huruvida den först bjudna köpeskillingen förslår

åt dem, som ega bättre rätt, skall fordran, som veterlig är, upptagas,

ändå att fordringsegaren den ej anmält; och vare såväl ränta å fordran

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

som ock årlig afkomst beräknade för ett år, der det ej vises, att de

innestå för annan tid.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1875.

Förslag till förordning angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden.

I stället för de genom förordningen donna dag angående inteckning

i fast egendom upphäfda 27 och 28 §§ i 7 Kap. Rättegångs-balken,

sådane de lydde i förordningarne den 13 Juli 1818 och den 2 Februari

1864, stadgas som följer:

1 §•

Öfver följande ärenden skola vid Underrätt föras särskilda protokoll,

nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver inteckningar

i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares

tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar,

morgongåfvobref och af handlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och inte c kningsprotokollen

skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på

den egendom som lagfares eller intecknas, och uti öfriga protokollen,

för hvarje ärende med undantag af bouppteckningarne, namnet å den

person, ärendet rörer. Har någondera af de ärenden, nämnda är o, icke

förevarit, värde det i protokollet anmärkt.

2 §•

Sedan häradshöfding hvarje gång om året hållit ting i sin domsaga,

sände han dessa protokoll in till Hofrätten senast tre månader derefter,

vid hot en krona femtio öre för hvar dag lian uteblifver vare sig med

ett af protokollen eller med alla. Rådstufvurätt göre det för hvar månad,

inom utgången af nästa månad derefter, vid lika bot. År ej anmärkning

gjord som i 1 § sägs, då något ärende icke förevarit, vare derför bot

som för uteblifvande med protokoll.

3 §•

Genom hvad nu är stadgadt göres ej ändring uti gällande föreskrift

derom att afliandlingar om lösöreköp skola i Stockholm intagas uti

Öfverståthållare-embetets kanslis protokoll.

Donna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari 1875.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bil, till Kongl. Majds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

[Formulär till Fastebok för Stad.]

Blad 15.

Jemlik* Eådstufvu-rättens dom den 20 Dee. 1875

äro från denna tomts fria "rund 2,100 qvadratfot Qvarteret Roslager! N:0

exproprierade; se nedan N:o 2. " "

1877 den 17 Nov. affördes från tomtarealen den

ofria delen deraf; se nedan N:o 3. Tomtens areal 6,310 qvadratfot, deraf å fri

ägande-rätt.

Anteck-

ningens

N:o

Lagfartsansökningar och Kattens beslut deröfver.

Anmärkningar.

1.

1875 den 10 Mars antecknades Poliskommissarien Erik

1875 den 10 Juni antecknades,

Sten såsom egare enligt fastebref åf den 24 Nov.

att Stockholms stad instämt

1864 å den på fri grund belägna delen af egendo-

talan om återtagande af den

men, jemte bevis att lian erhållit tre oklandrade

ofria tomten mot lösen för

uppbud å den ofria delen.

åbyggnaderna.

2.

1876 den 12 April sökte styrelsen för Eoslagens jern- vägsaktiebolag lagfart å 2,100 qvadratfot som blif- va från tomtens fria grund exproprierade enligt

Öfverfördt till blad 59.

Eådstufvu-rättens dom den 20 Dec. 1875.

3.

1877 den 17 Nov. företedde Stockholms stad Kongl.

Maj:ts dom den 1 i samma månad, hvarigenom, i

enlighet med det af staden den 1 Aug. 1740 utfär- dade upplåtelsebref å den ofria tomten, staden för- klarats berättigad återtaga donna mot lösen för åbygg- naderna efter skeende värdering.

S. d. beslöts att den ofria delen, utgörande 1,310

qvadratfot, skulle från tomten afföras.

4.

1885 den 29 Dec. sökte Trädgårdsmästaren Anders

Hårds enka Petronella Hård, född Magnusson, lag- fart på återstående delen af den fria tomten på

grund af Poliskommissarien E. Stens den 24 i

samma månad till henne utfärdade gåfvobref derå.

8. d. afslogs ansökningen.

5.

1885 den 31 Dec. förnyade enkan Härd donna ansök-

lurig.

8. d. beviljades lagfarten.

6.

1890 den 7 Mars sökte Exsekutionsbetjenten Harald

Haraldsson lagfart å egendomen, hvilken han enligt

stadens auktionskammares salubref den 3 i s. in.

inropat å offentlig auktion.

1890 den 24 Mars beviljades lagfarten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bil, till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å lång till fast egendom, m. m.

29

5 vid Roslagstorg.

nd 5,000 och å ofri grund 1,310 qvadratfot.

Pant- och nyttjanderätt samt servitut.

N:o

Inteckningssökningar och Rättens beslut deröfver.

Anteckningar om förnyelser, ändringar

och dödande samt andra anmärkningar.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

1871 den 17 Sept. sökte Byggmästaren Åke Flack inteckning

enligt ett af Poliskommisarien B. Sten den

15 Ang. s. å. till Flack eller ordres utgifvet skuldebref

å Tvåtusen R:dr med sex procent ränta.

S. d. bifölls § 25 ................................... 2,000 R:dr.

1886 den 1 Febr. sökte Vaktmästaren Petter Ström

inteckning enligt ett af enkan Petronella Bård den

21 Jan. s. å. till Ström eller ordres utgifvet skuldebref,

märkt med A, å Fyratusen femhundra Kronor

med sex procent ränta.

S. d. bifölls med rätt framför N:o 3 § 9... 4,500 Kr.

D:o d:o, märkt med B, å Fyratusen femhundra Kronor

med 6 procent ränta.

S. d. bifölls med rätt efter N:o 2 § 10... 4,500 Kr.

1886 den 7 Juni sökte Bildhuggaren Erik Vogel inteckning

enligt ett af enkan Petronella Bård den

15 Nov. 1885 till innehafvaren utgifvet skuldebref

å Fyratusen Kronor med sex procent ränta.

8. d. förklarades ansökningen Evilande och hänvisades

sökanden att stämma. § 1.

1887 den 3 Nov. sökte Bxsekutionsbetjenten Barald

Baraldsson inteckning enligt ett af enkan Petronella

Bård den 2 i samma månad till Baraldsson eller

ordres utgifvet skuldebref å Femtusen femhundra

Kronor med sex procent ränta.

S. d. bifölls § 23....................................... 5,500 Kr.

1891 den 16 Mars sökte egaren af N:o 4 Qvarteret

Roslagen inteckning för servitut, rätt till fenstef,

enligt aftal af den 10 Mars s. å,

8. d. bifölls § 9.

förnyad den 20 Okt. 1880; förnyad

den 15 Dec. 1889.

förnyad den 7 Nov. 1895.

1890 d. 1 April bevilj. offentlig

stämning för inteckn. dödande.

1890 d. 17 Juni dödad. int. N:o 3.

1890 den 17 Juni förklarades

ansökningen hafva förfallit.

1890 den 17 Juni dödades N:o 5.

1890 d. 3 Jan. ingafs bevis att egendomen

blifvit d. 27 Sept. 1889

för Bxsekutionsbetjenten Barald

Baraldssons räkning tagen

i mät för en fordran af 2,000

Kronor med ränta. Egendomen

till följd af utmätningen såld,

se egare N:o 6.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

[Formulär till Fastebok för landet A) Lagfarter.]

Blad 2,

Axnäs IN:o 2. Ett mantal frälse med qvarn.

Anteck-

ningens

N:o

Hemmantalet eller

lägenheten.

Sökanden.

Sökandens fång.

Ansök-

ning&-

dagen.

1.

Fjerdingsmannen Anton Alm.

Bytesbref d. 3 Dec.

1879.

Va 80.

2.

V4

Bonden Johan Berg och h. h.

Anna Olsdotter.

Köpebref d. 3 April

1880.

Vo 80.

3.

%

Klockaren Erik Dahl och h. h.

Carolina Malm.

Köpebref d. 7 April

1880.

ö

ce

4.

2 qvadratref

Styrelsen för statens jernvägs- trafik.

Expropriation.

V« 80.

5.

Ve

Inspektören Gustaf Höök.

Köpebref d. 3 Aug.

1881.

Va 81.

6.

Ekudden

Torp aren Knut Eriksson.

Gåfvobref d. 9 Aug.

1881.

Va 81.

7.

Ekudden 1 u

Soldaten Thure Flink och h. h.

Stinn Jönsdotter.

Testamente d. 3

Dec. 1881.

7, 82.

8.

5/

/24

Handlanden Julius Grön.

Köpebref d. lFebr.

1885.

Va 85.

9.

1/

/ 4

Löjtnanten Carl Kille.

Köpebref d. 5 April

1888.

CO

CO

10.

Axnäs qvarn

Bergfors Aktiebolag

Köpebref d. 27 Jan.

1890.

V2 90.

11.

1/

Anders Höök och Carl Höök.

Arfskifte d. 26 April

1890.

ti

Vs 90.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

31

Balsta socken.

Dagen då lagfart bevil- , jades.

Nästföregående egarens namn och hans

fång samt anteckningsnnmret.

Anmärkningar.

1880 den 1 Febr.

§ s.

1880 den 1 Mai

§ 4.

1880 den 1 Mai

§ 5.

1880 den 1 Sent.

§ 2.

Severin Wik, köp, faste- bref 10/''n 1869.

J. P. Holm, arf efter lä- dren Fars Andersson.

D:o d:o

Anton Alm, bytesbref

3/u 1879.

1.

Expropriation se N:o 4. Ny

egare se N:o 5.

Ny egare se N:o 9.

Afsöndring se N:o 6 och N:o 7.

Ny egare se N:o 8.

1881 den 1 Sent.

§ 6.

D:o d:o

1.

Expropriation se N:o 4. Ny

egare se N:o 11.

1881 den 2 Sent.

§ 18-

Erik Dahl o. Carolina

Malm,köpebref7/-! 1880.

3.

Ny egare se N:o 7.

1884 den 2 Juni

§ 36.

Knut Eriksson, gåfvo- bref 7s 1881.

6.

Va 82 hvilande.

1885 den 4 Febr.

§ 4.

Erik Dahl o. Carolina

Malm, köpebref 7A1880.

3.

Va 85 afslogs ans. för ytterl. 7m

stämning om köpets återgång

15/e 86 § 57; 27g 88 § 19 ant.

Hofrättens dom, hvarigenom

anspråket ogillats.

1888 deri 1 Maj

§ s.

Johan Berg o. Anna Ols- dotter, köpebref 3U1880.

2.

2 ■> 1890 § 20 ant. ss. Fideikom- miss i st. f. Axnäs N:o 3 (fol. 4)

1890 den 1 Mai

§ 21.

And. Höök o. Carl Höök

arfskifte 2% 1890.

11.

Va 90 hvilande.

4890 den 1 Mai

§ 20.

Gustaf Höök, köpebref

7s 1881.

5.

Expropriation se N:o 4. Af- söndring se N:o 10.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bil. till Rongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

[Formulär till Fastebolc för landet. B) Inteckningar.]

Blad 2.

Axnäs N:o 2. Ett mantal frälse med qvarn.

Anteck-

ningens

N:o

Hemmantalet eller

lägenheten.

Egarens namn och åtkomst

samt lagfartens N:o.

Inteckningsansökningen.

1.

Va

Severin Wik, fastebref

d. 10Ai 1869.

1869 d. 10 November för Wiks

skuldebref d. " n 69 till Johan

Persson å Femhundra B:dr med

6 procent ränta.

2.

1 /

/ 4

2. Johan Berg och h.

h. Anna Olsdotter,

köpebref d. 3U 1880.

1880 d. 1 Maj för Bergs och Anna

Olsdotters skuldebref d. 30''4 1880

till J. P. Holm å Fyrahundra Kro- nor med 5 procent ränta. O gul- den köpeskilling.

3.

1/

/ 2

5. G. Höök, köpebref

d. 3/8 1881.

1882 d. 1 Februari för kontrakt d.

29A 1882, hvarigenom Höök ut- arrenderat Vs mantal till Kloc- karen Erik Dahl på fem års tid

från d. 14 Mars 82.

4.

1/

/4

hörande till Billeska

fideikommisset Grönbo.

9. Carl Bille, köpe- bref d. 74 1888.

1891 d. 17 Maj för Billes skulde- bref d. 16/4 91 till Södermanlands

hypoteksförening å Tjugotusen

Kronor med 5 procent ränta, samt

100 Kronor låneomkostnader.

5.

%

11. Anders Höök arf- skifte d. 2% 1890.

1891 d. 1 Oktober § 15. Nämnde- mannen Anders Jonsson sökte

inteckning för Tvåtusen Kronor,

utgörande medel dem A. Höök

innehade såsom förmyndare för

Jonssons barn.

6.

v2

11. Anders Höök och

Carl Höök, arfskifte

d. 2% 1890.

1892 d. 30 September för servitut,

utfartsväg till förmon för Axnäs

N:o 1, enligt aftal d. 29/a 1892.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

33

Balsta socken.

Rättens beslut öfver ansökningen.

Anteckningar om förnyelser och ändringar samt andra

anmärkningar.

Dagen då inteck- ningen dödades el- ler eljest förföll.

S. d. bifallen § 7... 500

förnyad d. 3 Oktober 1878 § 11. D:o d.

15 Maj 1888 § 15.

S. d. bifölls § 15 400

förnyad d. 1 Oktober 1889 § 7.

1893 d. 15

Mars § 17.

S. d. bifölls § 18.

S. d. bifölls § 20 20,000

D:o .............. 100

8. d. uppskof till Va 92

då ansökningen för- klarades tvistig. 1893

d. 1V3 bifölls § 19 för

Åttahundra Kr .. 800

för donna inteckning häfta jemväl öfriga

till Grönbo fideikommiss hörande hem- man, nemligen Grönbo 1 mantal säteri,

Ulfsbo 2 mantal frälse och Elfsunda 3/\

mantal kronoskatte (se blad N:o 50).

S. d. bifölls § 10.

1

Bill. till Riksd. Prat. 1815. 1 Sami. 1 Afd.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bil. till Kongl. Mcijits Nåd. Prop. enig. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

Motiv.

^ I motiven, som åtföljde förslaget till förordning angående lagfart

å fång till fast egendom, erinrades derom, att emot införande på landet

af fullt specificerade fastighetsböcker sådana svårigheter förekommo

till följd af den ambulatoriska domstolsinrättningen, bristande arbetskrafter

för böckernas uppläggande och förande samt andra för oss egendomliga

förhållanden, att all tanke derpå för närvarande måste öfvergifvas,

samt att i följd häraf vid uppgörandet af nämnda förslag iakttagits

samma förfaringssätt, som redan af Lagkomité!! och Lagberedningen

blifvit användt, eller att i främsta rummet uti de civilrättsligt

lagstadgandena gorå de förbättringar, som funnos af behofvet påkallade,

och såsom tillägg dertill påbjuda införandet af böcker eller register till

lagfarts- och inteckningsprotokollen, sådana dessa register under närvarande

förhållande!! kunde åstadkommas. Samma förfaringssätt har af

enahanda skäl iakttagits vid uppgörande af förslaget till förordning

angående inteckning i fast egendom.

De olika slagen af inteckning, för fordran och för nyttjanderätt,

hvilka för närvarande behandlas i skilda författningar, hafva blifvit

sammanförda till en lag, i öfverensstämmelse med hvad Lagkomité!!

och Lagberedningen redan föreslagit. Äfven hafva servituterna, hvilka

förut _ upptagits i förslaget till lagfartslag, blifvit öfverflyttade till inteckningsförfattningen,

hufvudsakligen i anledning af uttalade farhågor

derför att i åtskilliga fall servitut och nyttjanderätt kunde lätt sammanblandas,

särdeles af den i lagen mindre hemmastadde, och till följd

häraf förvecklingar möjligen kunde uppstå, ifall ett aftal, hvars lagföljd

borde ske till inteckningsprotokollet, blefve upptaget i lagfartsprotokollet

och tvärtom.

I fråga om det förhållande, hvari fordran och den genom inteckningen

för fordran vunna sakrätten stå till hvarandra, öfvereiisstämmer

förevarande förslag hufvudsakligen med den uppfattning deraf, som

s. 35 Kontrollera mot PDF

in. in.

35

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart, å fång till fast egendom,

i lagstiftningen efter 1818 och framför allt i rättsskipningen gjort sig

gällande.

Såsom bekant är, hafva under senaste tider såväl inom rättsvetenskapen

som i särskilda främmande länders lagstiftning sträfvanden

visat sig, åsyftande en väsendtlig ombildning af hypoteksrätten i fråga

om hypotekets förhållande till fordran. Så har man i Preussen genom

den . senaste hypotekslagstiftningen vid sidan af det egentliga hypoteket

infört ett nytt rättsinstitut, »Grundskulden», som antages skilja sig

från hypoteket deri att den är af fordran oberoende, och härigenom

bildat en ny sakrätt, hvilken med samma syfte som hypoteket, att

utgöra säkerhet i en fastighet för ett visst penningebelopp, i motsats

emot detta kan betraktas såsom en sjelfständig rättighet, med afseende

å hvilken följaktligen de invändningar, som emot en hypoteksförbindelse

på grund af dess accessoriska natur kunna enligt preussisk rätt

framställas, äro till största delen uteslutna.

Behofvet af att erhålla en i innehafvarens hand gällande säkerhetshanäling,

hvars beskaffenhet i vidsträcktare man än hypoteket

uteslöte möjligheten af att deremot framställa invändningar, var, enligt

hvad förhandlingarne angående bildandet af det nya rättsinstitutet otvetydigt

gifva vid handen, den hufvudsakliga grunden till detsamma införande

i den preussiska rätten.

Något dylikt behof synes deremot hos oss icke förefinnas. I det

löpande skuldebrefvet, till säkerhet hvarför inteckning blifvit fastställd,

hafva vi nemligen redan en hypoteksförbindelse, hvilken, med afseende

å oberoendet af det ursprungliga skuldförhållandet samt uteslutandet af

invändningar emot detsamma, fullt kan jemföra^ med det preussiska

grundskuldbrefvet.

Vid sådant förhållande och då de skiljaktigheter, som med afseende

å rättsverkningar i öfrigt förefinnas emellan grundskulden och nuvarande

inteckning för löpande skuldebref, ej äro af någon genomgripande

vigt, torde det icke vara lämpligt att, med bibehållande af den nuvavarande

betydelsen hos inteckningen, derjemte införa en för vår lagstiftning

ny sakrätt, öfverenstämmande med grundskulden. I sådant

fåll skulle man nemligen erhålla tvänne sakrätter, ämnade att fylla

samma behof och hvilka, med hvarandra nära öfverensstämmande, dock

i vissa afseende!! blefvo olik$; ett förhållande, som kunde åstadkomma

oreda i afseende å de rättsverkningar, som herde tillkomma en hvar

af dem.

Att åter, jemte införandet af grundskulden, söka återbringa inteckningen

till betydelsen af rent accessorisk panträtt, skulle stå i eu be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m.

stämd strid emot hela den riktning, hvari vår inteckningsinstitution

genom såväl lagstiftning som praxis efter år 1734 utvecklat sig, och

lärer i följd deraf icke kunna ifrågasättas, lika litet som den allmänna

rättsåskådningen hos oss för närvarande synes benägen att, med öfvergifvande

af det nuvarande inteckningsbegreppet, helt och hållet utbyta

inteckningen för fordran emot en sådan sakrätt, som med grundskuld

betecknas.

De skäl, som ligga till grund för stadgande^ i förslaget, är o,

der sådant ansetts af nöden, i korthet angifna under de särskilda

paragraferna.

1 och 2 §§.

Den nu gällande bestämmelse, som berättigar fordringsegare att

för sin fordran tilltvinga sig inteckning eller panträtt i gäldenärens

fästa egendom, synes icke vidare böra såsom allmän regel bibehållas.

Den, som försträckt annan penningar eller eljest blifvit hans fordringsegare

utan att tillika hafva vunnit hans medgifvande att till säkerhet för

beloppet få panträtt i gäldenärens gods, har icke något giltigt anspråk

på en sådan panträtt. Detta är regeln i afseende å lös pant, och någon

annan bör i allmänhet icke finnas i fråga om fast egendom. Fordran

är en särskild rätt, som i och för sig ingalunda innebär eller medför

panträtt; och den allmänna krediten torde icke heller fordra eller vinna

på att donna grundsats kullkastas och att gäldenär en ålägges annat än

han sig utfäst. I enlighet med donna uppfattning är i 1 § stadgadt,

att rätt till inteckning för fordran skall bero på medgifvande af egaren

till den egendom, hvari inteckningen skall ske. Den fordringsegare,

som ej betingat sig inteckning, har i allt fall utvägen öppen att, så

snart hans fordran är förfallen, få gäldenärens fasta egendom utmätt

och såld till fordringens betäckande; och under den tid, som åtgår för

realiseringen, skulle han enligt nu föreslagna lydelsen af 17 Kap. 9 §

Handels-balken ega säkerhet i egendomen.

Fall finnas dock, då undantag från den i 1 § uppställda regel äro

berättigade och af billighet påkallade. Så torde det icke kunna sättas

i fråga att ur lagen borttaga nu gällande föreskrift i 11 Kap. 2 § Jordabalken

angående rätt till säkerhet för ogulden köpeskilling; och så

länge ett sådant stadgande finnes, måste ock rätt att utan gäldenärens

samtycke erhålla inteckning oförändrad qvarstå för det fall, som der afses.

Vidare synes en sådan rätt icke höra saknas när domstol ålagt

någon att ställa säkerhet för omyndigs medel, dem lian har om häri
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

m. m.

37

Bi7. tiM Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

der; ty, då ett på lag grundad! beslut finnes derom att säkerhet skall

ställas'' bör lagen icke lägga hinder i vägen för beslutets verkställande

i de inånga fall då någon, som är eller varit förmyndare, eller eljest

har omyndigs medel om händer, icke eger annan eller lämpligare

säkerhet att lemna än fast egendom. Slutligen synes ock billigheten

kräfva rättighet för fordringsegaren att tilltvinga sig inteckningssäkerhet

i de. ofta ömmande fall, då domstol genom laga kraft egande beslut

ålagt någon att utgifva underhåll eller skadestånd, som ej genast

är förfallet till betalning. Då gällande beslut finnes derpå att någon

skall årligen eller efter viss tids förlopp utgifva vare sig underhåll,

såsom åt äkta eller oäkta barn, åt efterlefvande hustrur eller barn till

person, som blrfvit dödad af den underhålls skyld! ge, eller ock skadestånd,

såsom till person, som genom våldshandling blifvit utsatt för

lidanden eller beröfvats sin arbetsförmåga; — i dessa och liknande fall

synes den, som fatt sig tilldömdt underhåll eller skadestånd, hvithet,

det icke står i hans makt att genast och på en gång utkräfva, ej hora

beröfvas rättigheten att derför få inteckningssäkerhet, helst fordran här

grundar sig icke på aftal, vid hvithet det stått fordringsegaren fritt att

betinga sig den säkerhet, han anser behöflig, utan på domstols bedömande.

Undantagsstadgandena i förevarande hänseenden äro uppställda

i 2 §. _ o

Deremot synes det icke finnas giltigt skål att, på sätt någon gång

blifvit ifrågasatt, gorå enahanda undantag för det fall att fordran är

fäst med dom, enär donna omständighet icke i någon man ändrar fordringsrättens

grund utan endast innebär bevis att fordringen är befunnen

klar och betalningsgill!. Införandet af domfäst fordran bland

undantagen i 2 § skulle dessutom i det närmaste upphäfva den i 1 §

gifna regeln, enär man derigenom hade tillfälle, lika som för närvarande,

att tilltvinga sig inteckning, blott med den skilnad att man

nödgades begagna den omväg att först stämma för att få dom.

Nu gällande inteckningslag utgår från den förutsättning, att det

är fordringsegaren, som har att hos Rätten begära inteckning; men i

strid mot författningens lydelse har det bruk allt mera utvecklat sig,

att fastighetsegaren sjelf söker inteckning för ännu obelånade skuldebref,

för att sedermera i mån af behof kunna af dem begagna sig.

Om tvungna inteckningar i öfverensstämmelse med förslaget upphöra,

blir det utan tvifvel ännu mera vanligt att inteckningarne sökas af

fastighetsegarne, och förslaget är i sådan syftning uppstäldt. Uppenbart

är dock att intet hinder möter för borgenären att försedd med

fästighetsegarens skriftliga medgifvande draga försorg om intecknande!.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

m. m.

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

För god ordning och lätt kontroll derå att medgifvande af inteckning

verkligen är lemnadt och afser den fordran, hvarför inteckning

sökes, är stadgadt att medgifvande! skall vara skrifvet å sjelfva fordringshandlingen.

Det kan invändas, att iakttagandet häraf är af föga

vigt om egaren är personligen vid Rätten tillstädes, men i detta fall

utgör det ock för honom ett ringa besvär att uppfylla föreskriften.

5-10 §§.

Om de tvungna inteckningarne i allmänhet borttagas, hafva dessa

§§ visserligen icke på långt när den vidsträckta tillämpning som motsvarande

föreskrifter i nu gällande inteckningslag. Stadganden i ämnet

kunna emellertid ej undvaras för de fall, som återstå, och äro uppställda

hufvudsakligen i öfverensstämmelse med nu varande lag.

12 §.

Af föreskriften derom att fång af fast egendom skall lagfaras följer,

att egaren icke är behörig att belasta egendomen med inteckning förr

än han fatt lagfart å fånget sig beviljad, och en sådan lagfartsskyldighet

skulle, derest förslaget till lagfärtsförfattning blefve lag, derefter

komma att eg a rum för alla fång. Men för de fång, som uppstått innan

lågt artsförfattningen träder i kraft samt äro af beskaffenhet att enligt

nu gällande lag ej behöfva lagfaras, skulle icke heller efter nya

lagen lagfart vara erforderlig, och följaktligen bör egarens befogenhet

att inteckna egendomen här ej vara beroende derpå att lagfart egt rum.

I afseende å dessa fång har det ansetts tillfyllest att eganderätten lagligen

styrkes innan inteckning får beviljas.

Stadgandet i senare mom. af donna §, att inteckningsansökning

skall hvila i afbidan på lagfartsansökningens utgång, der donna ej

ännu hunnit bifallas, är att härleda från de grunder, som blifvit följda

i förslaget till författning angående lagfart.

13 §.

År talan om klander å egarens åtkomst eller om lösningsrätt instämd,

måste hans behörighet att med inteckning belasta egendomen

anses underkastad tvifvel och följaktligen bör med inteckningens beviljande

anstå till dess tvisten blifvit afgjord. Den olägenhet, som

möjligen derigenom någon gång tillskyndas eu fastighetsegare, torde

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bil. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

vida uppvägas af det allmännas intresse, som bjuder att i möjligaste

män söka förebygga utsläppandet i allmänna rörelsen af inteckningar,

hvilkas giltighet redan på förhand kan anses tvifvelaktig.

14 §.

De här föreslagna bestämmelser i fråga om kollision emellan ny

egare och förre egarens borgenär, som söker inteckning, äro helt och

hållet öfverensstämmande med den hittills gällande lagstiftningen.

15 §.

Vigten deraf att hvarje inteckningsansökan behandlas från början

till slut af deri Rätt, hvarunder egendomen lyder, är omisskännelig.

Det är donna Rätt, hvilken det bör tillkomma att fastställa den panträtt,

som på grund af ansökningen må beviljas, och det är der man

bör kunna erhålla upplysning om alla egendomens gravationer. Någon

tvekan bör således ej kunna uppstå om riktigheten af den i donna §

uttalade grundsats att inteckningsdomstolen bör fortfara med behandlingen

al der anhängig inteckningsansökan utan hinder deraf att egendomen

under tiden afträdes till konkurs, samt dervid bifalla eller utslå

inteckningsansökningen. Derjemte har ansetts lämpligt erinra om den

pröfning åt den beviljade inteckningens verkan, som kan komma att

särskild!: eg a rum enligt de i förmånsrättsordningen och konkurslagen

gittra föreskrifter.

16 §.

Den allt mer utsträckta verksamheten med anläggande genom bolags

eller enskildes försorg af jernvägar och andra farleder, till hvilka

arbetens utförande medel till stor del anskaffas genom lån mot obligationer,

hvilka senare till högst betydliga belopp spridas bland allmänheten,

har helt naturligt vackt tanken på huruvida genom inteckning i

dessa farleder såsom i annan fast egendom trygghet kunde beredas innehafvare

af nämnda obligationer. De egendomliga förhållanden, som

ega rum med nämnda farleder, torde dock gorå omöjligt att på dem

tillämpa de bestämmelser, som gälla för inteckning i annan fast egendom.

Jernvägar, kanaler och andra dermed jemförliga anläggningar för

den allmänna rörelsen äro till sin natur sådane att de höra fortfara såsom

ett helt för att, kunna motsvara sin bestämmelse. Det behöfves

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

blott att ett eller annat stycke af en dylik farled göres otillgängligt

för rörelsen för att ändamålet med hela farleden skall blifva förfelad!.

Men ett sådant afbrott i dispositionen öfver farleden skulle lätt inträffa

om ifrågavarande slags anläggningar Unge belastas med inteckning enligt

de härför i allmänhet gällande regler, enär, då hvarje äfven den

minsta del kunde särskild! inteckna^, den ock borde få särskild! utmätas

och säljas till betäckande af den intecknade fordran. Mot sönder

styckning af ifrågavarande farleder genom frivillig öfverlåtelse kan

säkerhet vinnas derigenom att i koncessionerna intages bestämmelse

derom att farlederna icke må till annan öfverlåtas utan Kongl. Maj:ts

tillstånd. För att vinna dylik trygghet i afseende å pantsättning, derest

sådan medgifves, samt utmätning och exsecutiv försäljning behöfde stadgas,

att dessa åtgärder icke fingo vidtagas annorledes än med hela

farleden.

Men blefve det föreskrifvet, att eu farled icke finge annorlunda än i

sin helhet inteckna^ herde såsom en följd deraf, och med hänsyn till vigten

att på ett ställe kunna få kännedom om egendomens gravationer,

tillika stadgas att inteckningen skulle för hela farleden ske vid en och

samma domstol, fastän farleden, såsom oftast är fallet, sträckte sig genom

flera härad eller tingslag. Vid bestämmandet af detta forum

skulle det vara förenad! med ej ringa svårighet att i lagen uppställa

eu bestämd och alltid tillämplig regel angående hvilken domstol i förekommande

fall skulle vara behörig att meddela inteckning; och utan

tvifvel lärer det hos oss icke anses lämplig! att öfverlåta åt verkställande

makten att särskild! för hvarje fall bestämma laga forum för

civilrättsliga handlingar af sådan vigt, som de ifrågavarande. Måhända

skulle man finna minst olämpligt att för handläggningen af dessa slags

ärenden antaga ett för hela riket gemensamt forum, exempelvis underrätten

i rikets hufvudstad.

Det visar sig här, att redan i afseende å forum de allmänt gällande

rättsreglerna icke kunna iakttagas. Äfven i öfrig! skulle form er na. för

inteckningens meddelande blifva annorlunda, dels emedan det icke

kunde komma i fråga att inteckna hvarje obligation särskild!,, utan inteckningen

herde ske på en gång för hela obligationsserien, dels ock

till följd deraf att särskilda bestämmelser från statsmyndighetens sida

kunde finnas i koncessionen eller eljest meddelade, hvilka inverkade på

inteckningsförfarandet.

Det torde ock vara klart, att inteckningen icke kunde uppfylla sitt

ändamål att lemna trygghet för de obligationer, hvilka utgifvas för beredande

af tillgång till trafikledernas anläggning, med mindre att rätt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast. egendom m. in.

till intecknande uteslutande tillädes nämnda obligationer, eller åtminstone

att hvärje annan inteckning i trafikleden finge sämre rätt än

dessa; men härigenom voro alla de allmänna grunderna för rätt till

inteckning och för den rätt, inteckningen medför, uppgifna.

Mot inteckning i jernvägar möter svårighet äfven derigenom att

den mark, som borde med inteckningen belastas, ofta ej förblir fortfarande

densamma som vid inteckningstillfället. Hvarje gång t. ex. ett

litet stycke af eu jernväg omlägges i förändrad sträckning kommer

jcrnvägen att gå öfver mark, som icke är inbegripen uti den meddelade

inteckningen, under det att en del af den intecknade marken icke

vidare begagnas till jernväg. Ett mycket upplysande exempel i detta

afseende har helt nyligen förekommit. Det bolag, som eger Norbergs

jernväg — den enda jernbana bär i landet, som veterligen blifvit intecknad,

hvartill en yttre föranledning funnits i den tillfälliga omständigheten

att jernvägens hela sträckning faller inom ett och samma

tingslag — har beslut!! ombygga jcrnvägen i en helt annan sträckning

än tillförene, hvarigenom endast några få obetydliga stycken blifva gemensamma

för den nuvarande och den nya sträckningen. Så snart

detta arbete blifvit fullbordad! och den gamla jcrnvägen öfvergifven,

gäller den inteckning, som skulle utgöra säkerhet för bolagets skuld,

endast uti en halfannan mil lång remsa mark, å hvilken ingen jernväg

finnes med undantag af några obetydliga stycken, hvaremot bolagets

hufvudsakliga tillgångar äro nedlagda i en helt annan jernväg, i hvilken

intecknings säkerhet ej eger rum. Skulle nu tryggheten för obligationernas

amortering och ränta hvila på den erhållna inteckningssäkerheten,

vore den så godt som ingen.

Det finnes ännu ett vigtig! skäl hvarför inteckning ej kan utgöra

ett tillfredsställande sätt att vinna säkerhet i jernvägar. Det är nemligen

icke nog att hafva säkerhet, blott i sjelfva jcrnvägen, som utgör

den fasta egendom, hvari inteckning skulle beviljas; man behöfver

tillika säkerhet i den rörliga materielen, hvilken åter utgör lös egendom,

hvarå inteckning ej har tillämpning.

Allt sammanlagd! visar, att inteckningsförfarandet med dess förutsättningar

och förmer icke lämpar sig för jernvägar, kanaler och dermed

jemförliga anläggningar, livilket också är naturligt då dessa såsom

allmänna färdvägar äro till sin beskaffenhet och sin bestämmelse så

väsendtligen olika med annan fast egendom.

Säkerhet för de obligationer, som utgifvas för de till anläggningarnes

åvägabringande försträckta kapital, torde derföre böra sökas på

annat sätt, och bland annat genom tryggande bestämmelser vid med
Bih.

till Riksd. Prat. 187.5. 1 Sami. 1 Afd. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bil. till Kongl. Maj:is Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

delandet af koncessionen för anläggningar^ och af tillåtelsen att för

dem expropriera mark, samt vid fastställelse!! af bolagsordning för de

bolag, som verkställa anläggningar^ och af dem blifva egare. Men

ett oeftergiflig! vilkor för att trygghet sålunda må kunna beredas är att

anläggningar^ ej må kunna för ändras räkning belastas med inteckningar,

som skulle gorå hvarje åtgärd för beredande af trygghet åt obligationsinnehafvarne

maktlös; och i anledning häraf har ett allmänt förbud att

inteckna ifrågavarande slags anläggningar blifvit i förslaget infördt.

Det är gafvel, att hvad nu är sagd! icke kan hafva tillämpning å

andra anläggningar än dem af större omfattning, till hvilka Kongl.

Maj:ts tillstånd erfordras och hvartill medgifvande att förvärfva mark

enligt expropriationslagen ifrågakommer. De mindre jernbanor och

andra farleder, som byggas på anläggarnes enskilda egor, äro uteslutande

under deras förfogande, och om dem kan här ej vara fråga.

Äfven i andra länder synes man icke vilja lägga det allmänna hypoteksförfarandet

till grund för vinnande af säkerhet för jernvägsobligationer;

hvilket framgår af följande framställning om förfarandet uti

tre af Europas största länder, Preussen, Frankrike och England, samt

i grannriket Danmark.

Preussen. Enligt lagen af deri 3 November 1838 voro i Preussen

jernvägsbolagen underkastade bland annat den inskränkning i

deras fria förvaltningsrätt, att de för upptagande af lån, deri dock

icke inbegreps köp på kredit, voro pligtiga förskaffa sig tillåtelse

af ministern för handel, näringar och offentliga arbeten, och var denne

enligt nämnda författning berättigad att vid tillåtelsen till lånets upptagande

föreskrifva, att en rånte- och amorteringsfond för lånet skulle

af j ernvägsb olaget bildas. Dessutom erfordrades för jernvägsbolagen,

i likhet med för hvarje annan enskild, på grund af kabinettsordren den

17 Juni 1833 regeringens tillstånd för utgifvande af förbindelser, ställda

att betalas till innehafvare!!, hvilket tillstånd utfärdades, efter anmälan

af nyssnämnde minister, i form af ett utaf regeringen beviljadt privilegium.

I detta bestämdes, hvilka rättsliga verkningar skulle med lånet

vara förenade; och skulle privilegiet till hela sitt innehåll genom författa

ngssamlingen kungöras.

Genom lagen den 30 Juni 1870 angående kommanditsällskaper på

aktier och aktiesällskaper, hvilken lag måste anses hafva afseende jemväl

å jernvägsbolagen, kunna visserligen de genom 1838 års lag i allmänhet

stadgade inskränkningar i jernvägsbolagens rätt att upptaga

lån anses hafva förfallit, men deremot äro de på kabinettsordren den

17 Juni 1833 grundade v ilkoren för upptagande af obligationslån fort
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, ro. m.

43

farande gällande, samt jern vägsbolagen sålunda, äfven efter det lagen

af den 30 Juni 1870 träd! i kraft, hänvisade att, för erhållande af rätt

att utgifva obligationer ställda på innehafvare^ söka privilegium utaf

regeringen. I de privilegier, som af regeringen utfärdas, intagas de

bestämmelser, som anses erforderliga för att bereda obligationsinnehafvaren

säkerhet för fullgörande af bolagets betalningsskyldighet. Så

t. ex. plägar i privilegierna intagas, att obligationsinnehafvarmé hafva

företrädesrätt till jernvägens nettobehållning framför aktierna och deras

utdelningskuponger; att i en viss b ansticka lånet skall hafva företrädesrätt;

att med förbehåll af deras rätt, som ega äldre privilegier, jernvägen

med byggnader, anläggningar samt rörlig materiel blifver speciel!

förpantad; att jernvägsbolaget till dess obligationsskulden blilvit

helt och hållet liqviderad icke eger rätt att försälja den för banan och

stationerna erforderliga jorden, o. s. v. För den pantsättning, som sålunda

i privilegiet fastställes, sökes icke någon inskrifning i grundboken,

utan panträtten blifver endast publicerad genom privilegiets intagande

i författningssamlingen.

Frankrike. Enligt den rättsuppfattning, som numera gjort sig gällande

i detta land, äro innehafvarne utaf en jernvägskoncession icke

verkliga egare af den jord, som till jernvägen blifvit använd, utan betraktas

jernvägarne såsom till sin natur lika med allmänna landsvägar,

hvilka icke kunna blifva föremål för privat eganderätt. Den rätt, som

anses tillkomma koncessionsinnehafvaren, och hvilken rätt linnés bestämdt

uttalad i 42 art. af det formulär, som utan undantag lägges till

grund för den urkund, hvari koncessionsinnehafvares rättigheter och

skyldigheter bestämmas, är allenast rätten att uppbära transportafgift

af dem, som begagna jernvägen, och icke eganderätt till sjelfva vägen;

och den omständighet, att i några bestämmelser uti koncessionsurkunderna

benämningen »eganderätt» användes för betecknande af jernvägsbolagens

rätt till jernvägen, antages icke i något afseende förändra

naturen af den rättighet, som åt koncessionsinnehafvaren upplåtits, utan

allenast vara en mindre exakt beteckning för donna rättighet. Såsom

grunden dertill att eganderätt till jernvägen icke kan tillerkännas enskilda

personer anföres af den fransyska jurisprudensen: att en dylik

väg, som inrättas till nytta för alla, icke kan vara underkastad de partiel

eller totala modifikationer, som egendom, underkastad enskildes

eganderätt, undergå!-, och hvilka kunna härflyta från försäljning och

andra kontrakter, samt att, då hela vägens förstörande kan blifva en

följd af förändrandet utaf en ringa del, det såsom stridande emot syf
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

tet med vägens inrättande, icke kan tillåtas att någon del af vägen

genom privata aftal blifver dragen från sitt ändamål.

Då sålunda innehafvarne af en jernväg icke betraktas såsom jernvägens

egare, följer deraf tydligen, att en jernväg icke såsom privategendom

kan blifva föremål för utmätning i den ordning, som för

annan fast egendom är stadgad; att en jernväg icke utan statens samtycke

kan till annan person eller annat bolag öfverlåtas; samt att densamma,

då statens intresse sådant kräfver, kan beläggas med seqvester

d. v. s. tagas under statens administration.

Emedan jernvägsinnehafvarnes rättsliga ställning är sådan, och

härtill kommer, att koncessioner å jernvägar numera meddelas allenast

på viss tid, 99 år, efter hvars utgång staten inträder i alla bolagets

rättigheter till jernvägen, är det uppenbart att i Frankrike fråga icke

kan uppstå att hypotisera jernvägar genom något förfarande mer eller

mindre analogi med pantsättning af fast egendom. Något behof att erhålla

en form, hvarunder belägen kunna lemna säkerhet för sina förbindelser,

har icke heller i Frankrike uppstått, då i de fall, der någon

säkerhet, utöfver bolagsordningens bestämmelser derom att vinsten af

trafiken å jernvägen skall i främsta rummet användas till liqviderande

af ränta och amortering af de upplånade medlen, varit erforderlig, staten

träd! emellan och lemna! sin räntegaranti.

England. Endast på grund af en speciel parlamentsakt eller i

vissa särskild! bestämda fall på grund af ett utaf »Board of träde» utfärd

ad t certifikat, hvilket sistnämnda dock skall underställas Parlamentets

pröfning och inom viss föreslcrifven tid kan af hvardera Huset

förkastas, ega jernvägsbolag rätt att emot panträtt i företaget eller

emot skuldförbindelse upplåna penningar; och äro jernvägsbolagen vid

pantsättningen underkastade de vilkor, som i den speciela akten bestämmas.

Pantsättningen sker genom utfärdandet enligt formulär af eu

»Mortgage-Deed» (Panisättningsurkund), hvari åberopas den akt, som

bevilja! rätten att pantsätta företaget, och hvilken urkund förses med

påskrift af två styrelseledamöter samt en af bolagets tjenstemän att det

emot pant upptagna lånet icke öfverstiger hvad bolaget på grund af

akten eget- rätt att upptaga. Alla på grund af en akt gjorda pants ättni

n gar ega sins emellan lika rätt, hvaremot de samtliga ega företräde

framför sådana som eg a rum på grund af eu efterföljande akt, Hvarje

jernvägsbolag åligger att hos registrator!! för aktiebolagen i England

hafva antecknade namnen på dess sekreterare, räkenskapsförare och

kassör, samt att för hvarje halfår efter faststäldt formulär uppgöra räkning

öfver dess upplasta kapital samt insända en afskrift af donna räk
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

rang till nämnde registrator. Bolagets låneräkning skall utan afgift

hållas tillgänglig hos bolaget för inneliafvarne af dess förbindelser, och

hvarje annan eger rätt att emot afgift hos registrator!! taga kännedom

af jern vägsbolagens lånerälcningar, samt att deraf erhålla afskrift.

Den speciela akt, som medgifvit upptagande af ett lån emot pantsättning

af jernvägen, kan jemväl innehålla berättigande för eu eller

flere pantinnehafvare att, derest oguldna räntor eller förfallet kapital

uppgår till ett visst belopp, pantinnehafvare!! är berättigad att åska det

en uppbördsman måtte blifva tillsatt, hvilken med bolagets inflytande

inkomster eger att liqvidera den förfallna skulden. Sedan liqviden blifva

verkställd, upphör en dylik uppbördsman befattning.

Danmark. Förr än konkurslagen af den 25 Mars 1872 trädde i kraft,

var det enligt deri danska lagstiftningen tillåtet att gifva underpant (hypotek)

ej mindre i en samling af lösegendom, betecknad endast med

en allmän benämning (universitas remin) antingen särskild!, för sig eller

i förening med fast egendom, än äfven i allt hvad pantgifvare!! egde

och skulle komma att ega. Dylika pantsättningar skulle, om deri ingick

fäst egendom, tingläs as såväl vid pantgifvarens personliga »värneting»,

som ock vid den rätt, under hvilken den fasta egendomen välbelägen.

Under sådant förhållande och då vid dylik pantsättning det äfven

var tillåtet att gifva äfven sekundär panträtt, kunde ett jernvägsbolag,

med användande af de allmänna formerna för pantsättning, efter behof

för sin obligationsskuld lemna panträtt i jernvägen med dertill hörande

byggnader och materiel, utan att derför någon speciallagstiftning var

af nöden.

Sedan ofvannämnda konkurslag träd! i kraft, enligt hvilken det är

förbjudet att stifta underpant i allt hvad man eger eller kommer att

ega, eller i samlingar af likartade eller till ett gemensamt bruk bestämda

lösören, derifrån dock undantagas inventarier vid landtegendomar,

fabriker och andra industriel anläggningar, uti hvilka i förbindelse

med fastigheten underpant fortfarande kan gifvas, är det tvifvelaktigt huruvida

ett jernvägsbolag numera skulle kunna på det förr vanliga sättet

låta stifta en underpant i jernvägen med tillhörande rörlig materiel, utan

antager man i Danmark att, när hädanefter för ett sådant bolag uppstå!-

behof att lemna en dylik underpant, bolaget skall söka förvärfva

sig rätt dertill genom en särskild speciallag, ehuru fråga härom, sedan

den nya konkurslagen den 1 Oktober 1872 trädt i kraft, ännu icke

förekommit.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bil, till Kongl. Majds Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

17 §•

Då sökt inteckning ej genast beviljas och den handling, hvarå ansökningen

grundas, blifvit återlemnad till sökanden, är det visserligen

af vigt att handlingens identitet kan utrönas, då den ånyo inlemnas till

rätten. Utan särskild! stadgande lära domstolarne också sjelfmant iakttaga

den försigtigheten att åteckna en dylik handling presentatum.

Skulle dock något stadgande i detta afseende anses nödvändigt, synes

det vara lämpligare att meddela föreskriften icke endast för inteckningsh

andlin gar utan gorå den så omfattande att den egde tillämpning jemväl

på den mångfald af andra handlingar, der samma behof kan förefinnas.

Denna § innefattar följaktligen i likhet med gällande lag endast

föreskrift derom att, sedan Rätten beviljat inteckning, bevis derom

skall tecknas å handlingen.

18 §.

Då i 17 Kap. Handelsbalken fullständiga bestämmelser angående

inteckningars inbördes rätt och företräde till betalning äro gifna, har

det ansetts tillfyllest att i denna § hänvisa till nämnda lagrum.

19 §.

Skyldigheten att genom förnyelse hvart tionde år bebehålla inteckning

för fordran vid gällande kraft har ur nu varande inteckningslag

upptagits i detta förslag, lika som förut i Lagberedningens.

Såsom bekant är, har det på senare tider satts i fråga att borttaga

förnyelserna. I sammanhang med det af särskilde komiterade år 1867

afgifna förslag till inrättande af fastiglietsböcker, föreslogs nemligen af

komiterades flertal, att förnyelsen skulle upphöra såsom skyldighet men

qvarstå såsom rättighet för inteclmingshafvaren; hvaremot minoriteten

inom komitier,, likasom sedermera, vid granskning afi komitéens förslag,

de bland Högsta Domstolens ledamöter, som särskild! vidrörde detta

ämne, yttrade sig för förnyelsens bibehållande i dess nuvarande form.

Det hufvudsakligaste bland de skäl, som an dragits emot förnyelseskyldigheten,

innefattas i det af förenämnda komité afgifna yttrande,

att den våda och det besvär, som äro förenade med förnyelsen, i väsendtlig

mån skulle bidragit att betaga intecknade fordringshandlingar

på affärsmarknaden den kredit de förtjena. Att inteckningsförnyelsen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

medfört någon sådan verkan torde dock icke af erfarenheten vitsordas.

Om det hos oss funnits tider, såsom exempelvis den då komitéens yttrande

afgafs, under hvilka äfven mot den bästa inteckningssäkerhet lån

endast med svårighet kunde erhållas, har sådant ingalunda berott på

inteckningsförnyelsen utan på andra omständigheter, och deribland

främst den allmänna penningeställningen.

Men om också man icke får tillskrifva inteckningsförnyelsen en

menlig inverkan, som ofvan blifvit omnämnd, kan det ej förnekas, att

de med förnyelsen förenade olägenheter mana till undersökning, huruvida

förnyelsens bibehållande oundgängligen är af behofvet påkallad.

Skälen för ett sådant bibehållande hafva redan blifvit fullständigt anförda

dels åt minoriteten inom förenämnda komité, dels ock inom

Högsta Domstolen.

Man har i sådant hänseende erinrat, att redan inlösta inteckningar

ofta förkommo, synnerligast derigenom att fastighetsegare förstörde dem

i den tro att inteckningen redan derigenom förfölls; att till följd deraf,

om förnyelserna afskaffades, fastighetsböckerna, derest sådana infördes,

inom kort skulle komma att såsom gällande upptaga en mängd inteckningar

för fordran, hvilka, ehuru de i verkligheten upphört att belasta

egendomen, likväl skulle synas qvarstå och derigenom utöfva eu menlig

inverkan på senare inteckningar; att, om man, för att undanrödja detta

missförhållande, ville, i likhet med komitéen, medgifva fastighetsegaren

rättighet att, efter s. k. ediktalstämning å alla rättsegande, få en inlöst

men förkommen inteckning dödad, sådant icke blefve tillfyllestgörande,

enär fastighetsegaren oftast ej skulle kunna åstadkomma den erforderlig»

bevisningen derom att inlösen skott, och att handlingen vore bortkommen,

samt endast i yttersta nödfall skulle vilja underkasta sig den

kostnad och tidsutdrägt, som med ett dylikt förfarande voro förenade;

att, oaktadt de i lagen föreskrift^ försigtighetsmått vid det s. k. ediktalförfarandet,

ändock kunde inträffa att inteckningshafvare komme att förlora

sin rätt genom underlåtenhet att åtlyda en kallelse, som till följd

af sjelfva publikationssättet lätt kunnat undgå hans uppmärksamhet;

och att donna möjlighet innebure en fara, som mer än de med inteckningsförnyelsen

förenade olägenheter, skulle nedsätta förtroendet till

hypotek i fastighet.

Då dessa, och de flera skäl, som förefinnas för bibehållande af inteckningsförnyelsen,

äro sådana att de, på sätt inom Högsta Domstolen

blifvit erinradt, mana till synnerlig varsamhet i förevarande fråga, har

det icke ansetts rådlig^ att för närvarande borttaga skyldigheten att

förnya inteckningar för fordran.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

För att emellertid göra förnyelserna sfi lätt verkställbara och sfi

litet betungande som möjligt, har det förfarande föreslagits, hvarom 21

§ handlar.

Då de skal, som tala emot borttagandet af förnyelseskyldigheten i

afseende å inteckning för fordran, icke ega samma tillämplighet å inteckning

för nyttjanderätt till hela fastigheten eller någon viss del af

dess område, eller för servitut, har skyldigheten att förnya sådana inteckningar

ansetts kunna utan våda eftergifvas.

Den tillåtelse, som i 21 § af 1818 års inteckningsförordning lemnats

borgenär att genom bevakning i konkurs bibehålla inteckningsrätten,

har, såsom ofta blifvit anmärkt, föranledt förvecklingar, utan att

medföra någon nämnvärd fördel. I enlighet med Lagberedningens förslag

har följaktligen nämnda tillåtelse ansetts höra upphöra, men i olikhet

med redaktionen i Lagberedningens förslag har det här icke funnits

nödigt att uttryckligen utsäga, att tillåtelsen ej vidare eger rum. Icke

heller lärer väl vara af nöden att i denna § uppräkna och, såsom icke

utgörande undantag från regeln, beteckna åtskilliga andra förut möjligen

omtvistade eller eljest tänkbara fall såsom t. ex. frågan huruvida postposition

eller annan förändring af inteckning medför samma verkan som

inte ckningsförny els e.

Ordalydelsen utesluter hvarje tolkning, hvarigenom åt någon som

helst annan åtgärd kunde tilläggas den verkan af inteckningsrättens

bibehållande, som uttryckligen är förbehållen åt förnyelsen.

21 §.

I ändamål, såsom redan är antydt, att bereda lättnad för verkställande

af inteckningsförnyelsen, har här föreslagits att låta domaren å

landet, utan biträde af nämnd och jemväl utom tingen, meddela sådan

åtgärd. Då hufvudsakligen annan pröfning härvid ej ifrågakommer än

den, huruvida tiden, inom hvilken förnyelse bör ske, blifvit iakttagen,

kan någon våda ej vara förenad med att sålunda på domaren ensam

öfverflytta Rättens befattning med dylikt ärende, helst då, för vinnande

af nödig kontroll öfver hans åtgöranden, tillika blifvit föreslaget att

ifrågavarande ärenden skola upptagas i särskild! inteckningsprotokoll,

som skall uppläsas vid nästa lagtima rättegångstillfälle. Deremot måste

det väsendtligen underlätta förnyelsen att den får ske när som helst

hemma hos domaren, utan att inte clan n gshafvaren behöfver efterforska

och iakttaga tiderna för de lagtima tingens hållande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

Genom hvad nu föreslagits blifver det förfarande öfverflödigt,

hvarom 22 § i 1818 års inteckningsförordning handlar.

Skulle domaren, sedan han enskild! meddela! förnyelse, försumma

att vid lagtima tinget uppläsa sitt protokoll i ärende!, kan sådan! naturligtvis

icke föranleda dertill att den redan beviljade förnyelsen går om

intet, utan medför endast ansvar för domaren såsom för annat fel vid

embetets utöfvande.

Det här omförmälda särskilda intecknings protokollet har, såsom af

38 § synes, jemväl till uppgift att upptaga hos domaren gjord anmälan

om verkställd utmätning af fast egendom för icke intecknad fordran.

22 §.

1 donna § har blifvit föreslaget att dödande, postposition eller annan

förändring af inteckning för fordran ej må ske utan fastighetsegares

samtycke. Det bör icke få ankomma på borgenärens godtycke att ensidigt,

utan fastighetsegarens begifvande, vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom

den inteckningssäkerhet, denne lemna!, försämras. Det är nemligen

uppenbart, att genom ett sådan! förfarande väsendtliga olägenheter

skulle för fastighetsegaren uppstå, t. ex. om han behöfde för ny belåning

använda en inteckning, men funne sig genom en dylik, utan hans

vetskap, af inteckningsinnehafvaren vidtagen åtgärd urståndsätta att, på

sätt han beräkna!, använda inteckningen för nämnda ändamål.

I öfverensstämmelse med hvad under nu gällande inteckningslagstiftning

varit allmänt vedertaget, har det i förevarande förslag ansetts nödigt

föreskrifva, att sådan förändring af inteckning, hvarom här är fråga, ej må

ske med mindre att inteckningshandlingen i hufvudskrift företes vid den

Rätt, som bevilja! inteckningen. Vigtiga skäl tala mot lämpligheten af

det utaf Lagberedningen i detta hänseende föreslagna förfarande, att

inteckningshafvaren skulle ega vid annan Rätt uppvisa hufvudskriften,

försedd med skriftlig! förklarande i hvad mån inteckningen skulle förändras,

och, sedan donna Rätt intagit förklarandet i sitt protokoll, förete

detta inför inteckningsdomstolen med samma verkan som om hufvudskriften

blifvit der uppvisad. Frågorna om relaxation och postposition

äro i allmänhet af ganska invecklad art, och ej sällan skulle det blifva

svårt för den enskilde inteckningshafvaren att i påskrift å handlingen

med tillräcklig tydlighet uttrycka den åsyftade förändringen. Det är således

antaglig!, att dessa påskrifter mången gång skulle blifva oriktiga

eller otydliga, och i följd deraf domstolens åtgärd möjligen blifva annorlunda

beskaffad än sökanden åsyfta!. Dessa påskrifter skulle dessutom

Bill. till Riksd. Prot. 1875. 1 Sarnl. 1 Afd. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

ofta göras vilkorliga, i det att inteckningshafvarens samtycke till förändringen

gjordes beroende deraf att alla ofri ga rättegång jemväl biföllo

densamma, och då vid sådant förhållande lätt kunde inträffa att

förändringen aldrig komme till stånd, skulle inteckningshandlingen i

detta fall onödigtvis vara behäftad med en påskrift, som kunde föranleda

till förvecklingar. Med hänsyn härtill torde den lättnad, som det

af Lagberedningen föreslagna förfarande skulle bereda, icke kunna anses

motsvara de dermed förenade olägenheter; och Lagberedningen har

också sjelf nödgats, till förekommande af oreda, föreslå undantag från

den medgifna rättigheten.

24 §.

Då de i 23 § föreslagna bestämmelser icke alltid kunna utan särskild

föreskrift derom tillämpas i de fall då en beviljad inteckning i

följd af konkurs förlorar sin verkan, har här föreslagits, att med dylik

intecknings dödande må förfaras på enahanda sätt, som i nämnda § är

stadgadt.

25 §.

Den grundsats, som här blifvit uttalad, att inteckning för fordran

ej upphör genom dennas inlösande af gäldenären, utan kan ånyo utsläppas

med laga verkan och bibehålla donna till dess inteckningen

dödas eller förfaller, har redan länge varit af domstolarne tillämpad.

Det föreslagna stadgandet öfverensstämmer med grundsatsen i 1 § att

fastighetsegaren må sjelf låta inteckna sin egendom.

28 §.

För närvarande torde den rätts åsigt i allmänhet följas, att, äfven

om å intecknad skuldförbindelse ny egare af fastigheten tecknar åtagande

af personligt betalningsansvar, sådant icke föranleder till befrielse för

ursprunglige gäldenären, derest icke uttryckligt förbehåll derom finnes

gjordt. Det nu framlagda förslaget utgår deremot i likhet med Lagberedningens

från den uppfattning, att sjelfva emottagande! af den nya

förbindelsen måste anses såsom bevis derom, att fordringsegaren antagit

nye egaren såsom gäldenär i den förres ställe. Härvid har dock ansetts

nödigt foga det vilkor, att förbindelsen finnes tecknad å sjelfva fordringshandlingen,

på det att en senare innehafvare deraf ej må lemnas i okunnighet

om den inträffade förändringen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom, ro. ro. 51

29 §.

Om en innehafvare af intecknad skuldförbindelse icke velat från

ansvarighet för gälden befria förbindelsens utgifvare, utan vill hafva

honom fortfarande bunden till betalningsskyldighet, oaktadt han upphört

att vara egare af fastigheten, bör inteckningshafvaren å sin sida vara

pligtig att lemna rättsförhållandet till denne sin gäldenär i oförändradt

skick hvad inteckningssäkerheten angår. Af samma skäl, som innehafvaren

af handfången pant icke får vanvårda panten utan att ådraga sig

ersättningsskyldighet, bör det icke stå fordringsegaren Öppet att, i förlitande

på gäldenärens personliga betalningsskyldighet, nedflytta eller

annorledes försämra inteckning i fast egendom för att dymedelst förskaffa

bättre förmånsrätt åt en ursprungligen sämre inteckning. _ Vidtager

lian en sådan åtgärd, och föranleder donna dertill att fordringen

sedermera ej kan uttagas ur egendomen, eller låter han sin inteckning

deri helt och hållet dödas eller förfalla, kan han icke hafva något berättigadt

anspråk, att för hvad som genom hans förvållande ej kunnat ur

egendomen utgå, hålla sig till utgifvaren af förbindelsen.

31 §•

Om intecknad egendom af egaren vanvårdas eller förderfvas så att

inteckningshafvarens säkerhet kan anses hafva derigenom blifvit märkligen

minskad, är det af vigt för inteckningshafvaren att kunna skyndsamt

vidtaga åtgärd för att söka om möjligt utfå sin fordran innan egendomens

värde än ytterligare förminskas. Han bör härvid icke vara förbunden

att iakttaga den med gäldenären aftalade förfallotid, hvars åtnjutande

denne genom sitt förfarande måste anses hafva förverkat; och har

förevarande f blifvit i enlighet härmed affattad.

32-37 §§.

Enligt Romersk rätt är innehafvare af ett hypotek, hvilket gemensamt

belastar flera fastigheter, berättigad att, utan afseende derpå att

fastigheterna äro med efterföljande specialhypotek besvärade, ur hvilken

fastighet, som af honom bestämmes, uttaga betalningen för hela sin

fordran, äfven om, genom det af honom valda sättet för liqvidens uttagande,

innehafvare af specialhypotek, hvilka eljest skulle kunna erhålla

godtgörelse, gå förlustiga sin liqvid. En dylik rättighet antages utgöra

allenast en konseqvens utaf panträttens egenskap att vara odelbar, hvil
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

ken innebär, att hvarje del af den pantsatta egendomen häftar för hela

fordran. Då pantinnehafvare!! sålunda endast gör gällande en i panträttens

eget väsen grundad rättighet, antages någon förbindelse för

honom icke förefinnas att vid utöfvande deraf tillse, att yngre panträttigheter,

så vidt möjligt är, blifva bevarade.

Det enda sätt, på hvithet innehafvare!! af ett efterföljande specialhypotek

kan enligt Romersk rätt skydda sig emot den skada, hvaraf

han genom ett äldre gemensamt hypotek sålunda hotas, är genom användande

af den honom såsom innehafvare af en yngre panträtt tillkommande

rättighet att utläsa det äldre hypoteket och derigenom

inträda i den bättre rätt, som detta tillkommer. Endast vid konkurs,

der genom domaren liqvidation af gäldenärens samtliga skulder eger

ruin, upphöra enligt Romerska rättens bestämmelser, sådana de numera

tillämpas, hypoteksinnehafvarens fria valrätt bland de förpantade fastigheterna,

och han måste dervid låta sig nöja att ur dessa fastigheter

erhålla sin liqvid på det sätt, som af domaren bestämmes. För denne

antages deremot förbindelse finnas, att vid liqvidationen tillse att bestämda

rättigheter, så vidt ske kan utan minskning i ändras bättre rätt,

blifva bevarade, och enligt donna grundsats kunna innehafvare af specialhypotek

fordra, att konkursdomaren föreskrifter ett sådant sätt för det

äldre gemensamma hypotekets uttagande ur fastigheterna, hvarigenom,

med. bevarande af rätten att derför erhålla skyndsam och fullständig

liqvid, äfven för specialhypoteken det med rättvisan mest öfverensstämmande

resultat vinnes.

Den sålunda inom den Romerska rätten uppställda hufvudgrundsats,

att innehafvare!! af ett hypotek, som gemensamt belastar flera

fastigheter, är berättigad att utan inskränkning för hela sin fordran

hålla sig till hvilken af de förpantade fastigheterna han åstundan har

sedermera inom den utländska lagstiftningen gjort sig gällande. Så

uttalades i Preussiska konkurslagen af den 8 Maj 1855, att, då eu fordran

odelad häftar vid flera fastigheter, fordringsegaren är berättigad

att för hela sin fordran hålla sig till hvarje särskild fastighet. Endast

i det fall att köpeskillingarne för särskilda fastigheter samtidigt fördelades,

föreskrefs i donna lag att betalning för det gemensamma hypoteket

skulle på det sätt uttagas att, efter afräknande af de fordringar,

som föregingo det gemensamma hypoteket, resterna af köpeskillingarne

sammanlades och det gemensamma hypoteket fördelades efter förhållandet

emellan den sålunda erhållna summan och hvar och en af de

särskilda köpeskillingsresterna. Skedde fördelningen af köpeskillingen

för några af fastigheterna förr än för de öfriga, skulle af köpeskillin
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

m. ra.

53

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

garne för de sistnämnda så mycket afräknas för det gemensamma hypoteket,

som derur skulle tagits vid samtidig fördelning af köpeskillingarne.

Den så bestämda delen tillkom, sedan det gemensamma hypoteket

blifvit. fullständigt liqvideradt, sådane fordringsegare, som i de

fastigheter, med afseende å hvilka köpeskillingsfördelningen först egt

rum, haft specialhypotek med sämre rätt än det gemensamma hypotek^

och hvilka icke ur dessa fastigheter erhållit liqvid. Genom eu

i sammanhang med den nya subhastationsordningen af år 1869 utfärdad

författning hafva numera nyssnämnda konkurslags bestämmelser blifvit

så ändrade, att innehafvare!! af ett gemensamt hypotek eger för hela

sin fordran utan inskränkning hålla sig till köpeskillingen för hvarje

särskild fastighet, utan rättighet för innehafvare!! af ett efterföljande

specialhypotek, som genom den sålunda medgifna valrätten blifver

lidande, att ur annan fastighet för sin förlust erhålla ersättning; och

dylika bestämmelser hafva sedermera blifvit intagna i den Preussiska

lagen af år 1872 angående grundboks- och hypoteksväsendets ordnande.

Enligt såväl den Sachsiska som den österrikiska lagstiftningen eger

likaledes innehafvare!! af ett gemensamt hypotek befogenhet att efter

fritt val ur de förpantade fastigheterna uttaga sin fordran; och de inskränkningar

uti ifrågavarande valrätt, som af lagstiftningen i Wurtemberg

och Bayern blifvit uppställda, äro tillämpliga hufvudsakligen i det

fall att det gemensamma hypoteket skall vid inträffad konkurs liqvideras,

ty enligt den Bayerska prioritetsordningen af den 1 Juni 1822

är innehafvare!! af det gemensamma hypoteket endast i det fall skyldig

att i främsta rummet taga liqvid ur fastigheter, hvilka icke äro

med efterföljande specialhypotek belastade, att detta utan olägenhet

för honom kan ske, och det sålunda uppställda vilkoret kan tydligen

endast uppfyllas i det fall att samtliga de af det gemensamma hypoteket

belastade fastigheter samtidigt blifva försålda och köpeskillingarne

för dem på en gång fördelade; och då den Wiirtembergska hypotekslagen

af den 25 April 1825 stadgar, att den fordringsegare, som

innehar ett gemensamt hypotek, skall erhålla sin liqvid ur den fastighet,

hvars användande medför minsta olägenhet för gäldenären eller för

andra, som ega rättsanspråk i fastigheterna, och som tillika försäkrar

fordringsegaren om den honom tillkommande betalningen, är det äfven

enligt donna lag hufvudsakligen vid konkurs som fordringsegarens valrätt

blifver inskränkt. Derest samtidig försäljning af de förpantade

fastigheterna icke eger rum, antages det nemligen icke stå tillsammans

med innehafvarens rätt att vara försäkrad om liqvid för det gemen
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bil. till Konrjl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

samma hypoteket, att ej låta honom ur de först försålda fastigheterna

utfå sin fordran.

På samma sätt som i Tyskland har äfven i Frankrike den grundsatsen

gjort sig gällande, att innehafvaren af ett hypotek, som gemensamt

belastar flera fastigheter, eger rätt att ur hvilken lustighet han

vill söka betalning, utan att innehafvande af efterföljande specialhypotek

kunna fordra, att han ur hvarje särskild fastighet uttager allenast någon

del af det honom tillkommande beloppet. Innehafvaren af ett gemensamt

hypotek anses på grund af bestämmelsen i Art. 2,114 i ende civil

derom att hypoteksrätten är odelbar, berättigad att hålla sig till den

fastighet han vill, utan att kunna tvingas att dela den honom tillkommande

hypoteksrätten; och donna grundsats tillämpas numera utan

skiljaktighet af samtliga domstolarne.

Det enda sätt, som finnes för en yngre specialhypotekarie att

skydda sig emot den förlust, som genom valrätten för det äldre gemensamma

hypoteket kan honom tillskyndas, består, på samma sätt som

enligt den Romerska rättens bestämmelser, deri att den yngre specialhypotekarien

utlöser det gemensamma hypoteket och sålunda, i öfverensstämmelse

med föreskrifterna i Art. 1,251 uti ende civil, inträder i

dettas rätt. Endast i det fall blifver den fria valrätten för det gemensamma

hypoteket inskränkt att köpeskillingarne för flera af de intecknade

fastigheterna genom en och samma köpeskillingsliqvid fördelas.

I detta fall antages af den franska jurisprudensen liqvidationsförrättaren

vara berättigad att, der innehafvaren af det gemensamma hypoteket

icke har något deremot stridande intresse, på det sätt verkställa fördelningen

af nämnda hypotek på de särskilda fastigheterna att äfven

efterföljande specialhypotekariers rätt blifver, så vidt möjligt är, skyddad.

Fördelningen af det gemensamma hypoteket bör i detta fall,

enligt den åsigt, som numera hos Cassationsdomstolen i Frankrike gjort

sig gällande, ske i proportion till de särskilda fastigheternas värde.

Äfven enligt lagstiftningen i Danmark och Norge är innehafvaren

af ett gemensamt hypotek berättigad att för hela beloppet af sin fordran

hålla sig till eu hvar af de gemensamt hypotisera^ fastigheterna.

Solidaritetsprincipen, hvilken sålunda öfverallt inom främmande länders

lagstiftning blifvit förherrskande, har deremot inom den Svenska

rätten icke kunnat gorå sig fullt gällande. Vid stiftandet af 1818 års

inteckningslag, då fråga uppstod att i lagstiftningen gifva bestämda

föreskrifter för afgörandet af uppkommande kollisioner emellan gemensamma

inteckningar och efterföljande specialinteckningar, för hvilka kollisioners

slitande man dittills saknat säker ledning af lag, utgick man

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

nemligen från grundsatsen, att innehafvaren af den gemensamma inteckningen

borde på det sätt ur de förpantade fastigheterna uttaga sin

fordran att, så vidt möjligt vore, en efterföljande specialintecknings rätt

blefve skyddad. I följd häraf infördes i 19 § uti förordningen stadgandet

att en borgenär, som för sin fordran fatt inteckning uti flera fastigheter,

icke finge, till minskning af annans rätt, som å samma tid eller

efter honom låtit dess fordran intecknas i endera fastigheten, njuta ur

donna senare betalning för mera än som bruste i de andra fastigheterna.

Detta stadgande, som endast omnämnde det enklaste fallet att kollision

inträffade emellan den gemensamma inteckningen och en samtidig

eller efterföljande specialinteckning uti en af fastigheterna, hvilka

fastigheter förutsattes fortfarande vara i samma egares hand, kunde

uppenbarligen icke anses gifva tillräcklig ledning för slitandet af de

mera invecklade kollisionsfallen då, jemte den generel inteckningen,

efterföljande specialinteckningar finnas i flera särskilda af de utaf den

gemensamma inteckningen besvärade fastigheterna, hvilka af olika egare

innehafvas, och detta förhållande, som vid domstolarnes behandling af

dylika kollisionsfall, ständigt trädde i dagen, föranledde redan Lagkomitén

att i det uppgjorda förslaget till allmän civillag, genom tilläggandet

af ytterligare bestämmelser till det i 1818 års förordning intagna

stadgandet, gifva den antagna grundsatsen en vidsträcktare tillämpning.

Af sådan anledning intogs i Lagkomiténs förslag jemväl ett stadgande,

att, der ej tillgång till gäldandet af den gemensamma inteckningen

funnes utan att brist för efterföljande specialinteckningar uppkom,

förlusten alltid skulle drabba den ''yngre specialinteckningen, dock

så att för äldre inteckning icke finge njutas rätt till mera än köpeskillingen

för den fastighet, hvari inteckning skott; och innehöll förslaget

jemväl föreskrifter huru de särskilda köpeskillingarne skulle beräknas

" för det fall att fastigheterna gemensamt försåldes.

Lagberedningen åter medgaf väl, att efter sakens natur och allmänt

vedertagna rättsbegrepp panträtt måste medföra solidaritet i hvar del

af det pantsätta, då annorlunda ej vore öfverenskommet eller förordnadt,

men antog, att användandet af den motsätta principen, eller den så kallade

delningsprincipen, skulle leda till inteckningsväsendets betydliga

förenkling, derest den både kunnat användas utan att man derigenom

lade alltför tunga band på aftalsfriheten. På sistnämnda grund ansåg

Beredningen det vara betänkligt att föreslå solidaritetsprincipens fullständiga

upphäfvande, utan antog Beredningen, att donna princip _ borde

inskränkas dertill att hvarje särskild fastighet häftade för eu viss del

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart, å fång till fast egendom, m. m.

och derutöfver endast för hvad ur de andra fastigheterna ej kunde utfås.

I följd häraf föreslog Lagberedningen, att, då det ej vid inteckningens

beviljande blifvit utsatt för hvad belopp af fordringen hvarje särskild

fastighet häftade, ansvarigheten dem emellan skulle beräknas efter förhållandet

af hvardera fastighetens värde till sammanlagda värdet af

dem alla;

att om köpeskillingen för någondera fastigheten icke lemnade full

tillgång till gäldande af det ansvarighetsbelopp, hvarför fastigheten häftade,

bristen skulle falla öfriga fastigheter till last efter samma förhållande,

som dem emellan varit gällande i fråga om den primitiva ansvarigheten;
att

likväl hvad af de intecknade fastigheterna funnes qvar hos gäldenären

eller den, som i hans ställe herde svara för gälden, och som

icke vore med särskild inteckning belastad!, skulle först gå i betalning,

samt endast återstoden, som icke kunde derur utgå, skulle falla de

öfriga fastigheterna till last och dem emellan fördelas enligt nyss angifna

grunder;

att, om någon af de fastigheter, som voro belastade med särskilda

inteckningar, lemnade öfverskott sedan dess ansvarighetsbelopp af den

odelade fordringen jemte det, hvarför samma fastighet kunde särskild!

vara intecknad, blifvit guldet, och brist deremot uppstå!! för specialinteckning

i annan fastighet, öfverskottet skulle användas till fyllnad af

bristen, samt att sådan fyllnad skulle tillkomma specialinteckningarne i

den ordning de sig emellan egde efter åldern, dock så att ingen inteckning

erhölle rätt till mera än hvad för densamma af köpeskillingen för

den fastighet, hvari den beviljats, skola! utgå, om den odelade fordringen

ej varit i fastigheten intecknad, hvarjemte för det fall att någon af

de med den gemensamma inteckningen belastade fastigheterna kommit

i annans eg o än gäldenärens eller den, som lika med honom svarade

för gälden, detta skulle i förhållande till inteckningshafvarne i de öfriga

egendomarne så anses, som både den nye egaren, samma dag han sökt

lagfart i fastigheten, fått inteckning deri för fastighetens falla värde.

Från de af Lagberedningen sålunda föreslagna stadgande!! skilde

sig det utaf en af ledamöterna, Gunther, särskild! framställda förslag

förnämligast deruti, att, stadgandena derom, att såväl de fastigheter, som

farinös qvar hos gäldenären och ej voro med efterföljande specialinteckningar

belastade, skulle i främsta rummet användas till den gemensamma

inteckningens liqviderande, som ock rättigheten för efterföljande

specialhypotek att njuta betalning af öfverskottet uti annan fastighet

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof), ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m. 57

skulle ur förslaget uteslutas, och sålunda den af Beredningen antagna

hufvudregel blifva utan inskränkning gällande.

Det af Gunther sålunda uppgjorda förslaget till stadgande!! angående

sättet för liqviderande af eu fordran, som blifvit gemensamt intecknad

i flera fastigheter, bär sedermera utan väsendtlig förändring dels

influtit i den af Riksdagen för dess del år 1848 antagna förslag till ny

inteckningslag, dels ock intagits i det af komiterade för utarbetande af

förslag till fastighetsböcker uppgjorda förslag; och uttalades jemväl vid

granskningen af sistnämnda förslag i Högsta Domstolen, att emot införandet

i vår lagstiftning af de föreslagna grundsatserna för lösning af

uppkommande kollisioner emellan gemensamma och specialinteckningar

icke var något att erinra, blott lagstadgandet icke under något vilkor

tillädes retroaktiv verkan.

Visserligen torde icke kunna bestridas, att det konseqventaste och

enda i alla afseende!! fullt tillfredsställande sättet för lösningen af kollisionsfallen

vid gemensamma inteckningar innebäres i den annorstädes

öfverallt antagna, oinskränkta tillämpningen af solidaritetsprincipen, om

ock eu dylik tillämpning måste medföra det resultat, att specialinteckningar

med sämre rätt än den gemensamma inteckningen icke kunna

annat än i undantagsfall förekomma. Då likväl bruket af gemensamma

inteckningar hos oss gjort sig gällande i den omfattning, att den inskränkning

i möjligheten af att använda efterföljande specialinteckningar,

som med införandet af solidaritetsprincipen i dess strängaste form

oundvikligen vore förenad, antagligen skulle medföra en alltför stol''

rubbning i fastighetskrediten, har man ansett sig i förevarande förslag

höra följa de grundsatser, som innehållas i det Giintherska förslaget,

hvars företräde framför Lagberedningens förslag i afseende å såväl följdriktighet

som enkelhet kan anses i den af Gunther afgifna reservationen

hafva blifvit ådagalagd.

Nyssnämnda förslag är dock i ett hänseende behäftad!; med en ofullständighet,

som kan i ej oväsendtlig mån omintetgöra fördelarne deraf.

En af förslagets hufvudgrunder är den solidariska ansvarighet, som

skulle emellan samtliga de gemensamt intecknade egendomarne förefinnas

i så måtto att, derest någon af dem icke lemnade tillgång till fulla

gäldandet af den andel i fordringen, som, efter förhållandet af hans

taxeringsvärde till de öfrigas, å egendomen belöpte, bristen skulle Hide

öfriga egendomarne fyllas. I det fall att någon af egendomarne särskilt

utmätes för annans fordran eller afträdes till konkurs kan nyssnämnda

grundsats dock ej vinna full tillämpning, derest ej särskilda

bestämmelse!'' för sådant ändamål meddelas, hvilket icke skott i det Giin
Bih.

till Itiksd. Vrot. 1816. 1 Sami. 1 Afd. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bil. till Kongl. Maj:ta Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

therska förslaget. Det är lätt att inse, hvilken fara vid sådant förhållande

skulle kunna uppstå för den gemensamma inteckningen, i synnerhet

med hänsyn dertill att, vid den ursprungliga fördelningen af ansvarigheten

på alla egendomarne efter deras taxeringsvärden, icke dessförinnan

från nämnda värden afräkna^ de äldre inteckningar, som möjligen

finnas i egendomarne. Ett exempel torde ytterligare förtydliga

detta. Egendomarne A, B och C äro hvar för sig uppskattade till ett

taxeringsvärde af 10,000 R:dr samt häfta för specialinteckningar: A för

8,000 R:dr, B för 7,000 R:dr och C för 3,000 R:dr, äfvensom för en

yngre gemensam inteckning å 12,000 R:dr, hvaraf, enligt den föreslagna

delningsgrunden, en tredjedel, eller 4,000 R:dr, faller å hvardera fastigheten.

Under antagande att köpeskillingarne vid egendomarnes försäljning

lcomme att uppgå till samma belopp som taxeringsvärdena, skulle

således i A och B uppstå brist, som borde ur C fyllas. Inträffar nu

att C för specialinteckningen utmätes särskild^ och kan innehafvaren

af den gemensamma inteckningen, till följd deraf att uppsägning måste

föregå, icke medhinna att få jemväl A och B utmätta och samtidigt

sålda till utrönande af bristen i dessa fastigheter, skulle han ej kunna

ur C uttaga ersättningen derför.

Af här antydda anledning hafva i 36 § föreslagits bestämmelser,

hvilka, för det fall att någon af de gemensamt intecknade egendomarne

skall särskild! säljas, bereda innehafvaren af den gemensamma inteckningen

tillfälle att, om han aktar sådant nödigt, utan hinder deraf att

hans fordran ej är förfallen få jemväl öfriga egendomarne utmätta och

samtidigt sålda; dock med nådig begränsning till betryggande af öfriga

inteckningshafvares rätt i den först utmatta fastigheten.

38 §.

Redan länge har det varit erkändt såsom en brist i vår nu gällande

lagstiftning, att den lemna! obestämd den rätt, utmätning af fast egendom

för icke prioriterad fordran medför i förhållande till andra fordringar.

Då Lagkomité!! och Lagberedningen bibehöllo borgenärs nuvarande

rätt att utan gäldenärens samtycke tilltvinga sig inteckning i

dennes fasta egendom och sålunda häri anvisade fordringsegaren ett

lätt tillgängligt medel, hvarigenom han kunde vinna säkerhet för sin

fordran, kunde de utan svårighet, vid förslagen att afhjelpa nämnda

brist, utgå från förutsättningen att inteckning vore det enda på enskildes

egna aftal eller åtgärder beroende sätt, som borde i lagen an
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. ro. 59

visas att till säkerhet för fordran erhålla sakrätt i fast egendom. De

hafva derföre i förslagen till utsökningsbalk infört bestämmelser, att

det skulle åligga den, som vunnit utmätning, att ingifva utmätningsmannens

bevis derom till Rätten i den ort, der egendomen vore belägen;

att detta bevis skulle intagas i inteckningsprotokollet; att, om

fordringen ej var förut intecknad, fordringshandlingen skulle företes

och inteckning derför beviljas; samt att, först efter det Rättens protokoll,

utvisande att nyssnämnda föreskrifter blifvit fullgjorda, inkommit

till Konungens Befallningshafvande, dag för auktionen skulle utsättas.

I nu afgifna förslag har deremot rätten att utan gäldenärens samtycke

erhålla inteckning blifvit i allmänhet borttagen; _ i följd hvaraf

fordringsegaren för alla de fall, då tvungen inteckning ej eger rum och

gäldenären icke vill medgifva inteckning, är vorden hänvisad till utmätningen

såsom enda medlet att vinna säkerhet för betalning ur fast

egendom. Vid sådant förhållande måste de på utmätningen grundade

rättigheter närmare bestämmas och åt dem gifvas ett mera tryggadt

bestånd, än som skulle ega rum med bibehållande af de utaf Lagkomitén

och Lagberedningen föreslagna stadgande!!. Då utmätningen icke

i sig innebär att eganderätten till den utmätta egendomen blifvit gäldenären

frånkänd, utan detta först inträffar genom den exsekutiva försäljningen,

är gäldenären under mellantiden oförhindrad att afyttra och

pantsätta den utmätta egendomen. För att nu donna rätt icke _ må

kunna af gäldenären utöfvas till förfång för den, som vunnit utmätning,

måste sådana föreskifter meddelas, att de af gäldenären efter utmätningen

vidtagna åtgärder med egendomens försäljning eller förpantning

icke hindra utmätningsåtgärdens fullbordande genom exekutiv

auktion eller minska den rätt, fordringsegaren genom utmätningen

vunnit.

Det inses lätt, att den af Lagkomité och Lagberedningen föreslagna

anordning, enligt hvilken förmånsrätten i utmätt fastighet räknas

från den tid då inteckning på grund af utmätningen beviljades, icke

förmår gifva det erforderliga skyddet åt den, som vunnit utmätningen.

Borgenären kan sällan följa gången af ett utmätningsärende sedan han

aflemna! fordringshandlingen till verkställighet. Tidpunkten för utmätningens

företagande kan svårligen på förhand bestämmas af utmätningsmannen,

beroende som lian, isynnerhet på landsbygden, är af mångfaldiga

andra göromål. Borgenären är således, helst om lian bor på

annan ort, vanligen i okunnighet om dagen för utmätningen, och det

kan följaktligen komma att efter utmätningen förflyta en icke obetydlig

tid innan borgenären blir i tillfälle att hemta utmätningsbeviset och in
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång hit fast egendom, in. m.

lemna det till inteckningsdomstolen. Skulle dessutom, såsom Lagkomité11

och Lagberedningen föreslagit, fordringshandlingen hos Rätten

företes och inteckning derför beviljas i vanlig ordning, blefve tidsutdrägten

och omgångarne för fordringsegaren ännu större. Under donna

tid hade gäldenären, som naturligtvis genast fatt kännedom om utmätningen,

haft godt rådrum att afyttra sin egendom eller ock gynna annan

borgenär med inteckning; och då utmätningssökanden slutligen fatt sin

lätt anmärkt i inteckningsprotokollet, vore redan ändamålet med utmätningen

helt och hållet förfeladt.

På. grund af sålunda antydda förhållanden har vid förslaget till

inteckningslag blifvit fogadt förslag till författning angående ändrad

lydelse, af 17 Kap. 9 § Handels-balken, enligt hvilket utmätning för eu

förut ej intecknad fordran skulle medföra lika förmånsrätt, som vore

inteckning för fordringen beviljad den dag utmätningen skedde; och

har . derjemte i förslagets 38 § intagits föreskrift derom, att utmätningsbeviset

genast skall af utmätningsförrättaren öfversändas till inteckningsdomaren

och af denne anmärkas i inteckningsprotokollet, dock icke i

ändamål att derigenom utmätningens förmånsrätt skulle blifva bestämd

utan endast för att inteckningsprotokollet må innehålla upplysning jemväl

om den förmånsrätt, som genom utmätningen uppkommit.

Den verkan,, som .sålunda blifvit förbunden med utmätning af fast

egendom och hvilken i afseende å lösegendom redan är i vår lagstiftning

erkänd, står i full öfverensstämmelse med utmätningens rättsliga

karakter. Utgörande en å statens vägnar af dess tjenare verkställd förrättning,

vid hvilken .offentlighet eger rum och hvarvid den utmätta

fastighetens egare vanligast är tillstädes sjelf eller genom annan, som

eget tillse hans rätt, kan nemligen utmätningen icke ställas i jemförelse

med ett mellan enskilda slutet aftal om panträtt, hvilket icke medför

förmånsrätt utan att inteckning derför egt ruin; och då utmätningen

innefattar att egendomen blifvit genom statens mellankomst tagen i beslag

för att användas till betalning af just den fordran, hvarför utmätning

skott, är det endast eu nödvändig följd deraf att dess verkan, hvad

angar utmätnings sökan dens förmånsrätt, inträder i och genom sj elfva

förrättningen.

Det. inkast, som härvid göres derom att fordringsegare, som vill

genom inteckning förvara sin rätt, icke skulle, äfven med iakttagande

af största försigtighet, kunna gorå detta, derest det stode annan borgenär

fritt att förskaffa sig förmånsrätt under den mellantid, som alltid

kan komma att förflyta från det intecknings sökanden hos exekutor

erhållit intyg derom att utmätning i egendomen då ännu ej skott, till

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof), ang. lagfart å fång till fast egendom, m m.

dess inteckningsansökningen hunnit ingifvas till Rätten, torde icke vara

af någon betydelse. Sedan fastighet,segaren fått rätt att sjelf taga inteckning

i sin egendom, och derigenom kan hafva inteckningen fastställd

innan lian derå söker lån, blir långifvare!! i tillfälle att i de jemförelsevis

få fall, då ofvan antydda fara kan vara för handen, betrygga

sig deremot genom att icke utlemna sina penningar förr än lian fått eu

redan beviljad inteckning till säkerhet derför åt sig öfverlemnad — ett

sätt att gå till väga, som, ifall förslaget om tvungna inteckningars borttagande

blifver lag, antagligen skall blifva det vanliga. År nu den inteckning,

som belånas, meddelad för längre tid tillbaka, kan långifvaren,

derest någon anmärkning om utmätning ej blifvit i inteckningsprotokollet

intagen, vara fullkomligt trygg att utmätning ej egt ruin; är åter

inteckningen så nyligen meddelad att det kan antagas möjligt att utmätning

mellankommit men ej hunnit i inteckningsprotokollet anmärkas,

kunna nödiga upplysningar derom utan svårighet erhållas från vederbörande

exekutor. Det med dubbla underrättelsers anskaffande förenade

besvär, som i sistnämnda fall skulle förorsakas, är föga nämnvärdt och

icke annat än det en försigtig långifvare redan nu underkastar sig.

Med bär uppställda grundsatser öfverensstämma jemväl stadgandena

inom den lagstiftning, hvilken hittills konseqventast af alla sökt

genomföra ett fullständigt fastebokssystem, den preussiska. Enligt

subhastationsordningen den 15 Mars 1869, i hvars bestämmelser uti

ifrågavarande hänseende icke någon ändring skeft genom den nya hypotekslagstiftningen

af år 1872, åligger det subhastationsdomaren att, sedan

han afgifvit förklarande derom att tvångsförsäljning af den fasta egendomen

skall företagas — en åtgärd motsvarande utmätningen hos oss

— genast insända anmälan derom till hypoteksdomaren för antecknande

i hypoteksboken; men redan i och med förklarandets afgifvande inträda

de lagliga verkningarne deraf sålunda, att egendomen anses tagen i beslag

och företräde till betalning derur eger ruin för den borgenär, som

påyrkat försäljningen.

Då utmätning för redan intecknad fordran ej skapar någon bättre

rätt i egendomen, än den som finnes på grund af inteckningen, har det

ej ansetts nödigt att i bär föreslagna 38 § föreskrifva, att utmätningen

äfven i detta fall skulle anmärkas hos Rätten, och ett ytterligare skäl

härför ligger deri, att genom en sådan föreskrift fasteboken skulle utan

tvingande skål belastas med en mängd anteckningar, som, hvad landsbygden

angår, torde böra för redighetens och öfverskådlighetens skull

undvikas, så länge boken ej kan uppläggas i fullt specificerad form.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, rn. in.

På det att den genom sjelfva utmätningen uppkommande förmånsrätten,

som kan komma i kollision med intecknad panträtt, så snart som

möjligt må till vederbörandes efterrättelse blifva, i likhet med panträtten,

synlig i inteckningsprotokollet, har det funnits lämpligt att gorå

det till en tjenstpligt för utmätningsförrättaren att genast öfversända

utmätningsb ovis et till inteckningsdomaren. Af redan anförda orsaker

kunde samma skyndsamhet ej vinnas om utmätningssökanden skulle

draga försorg om bevisets inlemnande. För att befordra skyndsamhet

jemväl i fråga om sjelfva antecknandet, har enahanda förfarande, som

vid inteckningsförnyelse enligt 21 §, ansetts kunna införas i så måtto,

att domaren å landet må ega att jemväl utom Rätten upptaga utmätningsbeviset

i inteckningsprotokollet.

39 §.

Föreskriften angående intecknande af ny ttj an der ätts aftal har i Lagberedningens

förslag blifvifc affattad såsom eu befallning för en hvar,

som fått nyttjanderätt, att låta den inteeknas. Då likväl donna kategoriska

form å lagbudet skulle kunna gifva anledning till den missuppfattning,

att alla, äfven ytterst obetydliga och för kort tid afsedda, aftal

om nyttjanderätt ovilkorligen borde inteeknas och att lagstiftaren dervid

fästade samma vigt, som vid den i liknande ordalag gifna föreskriften

om lagfart med eganderätt, har donna § erhållit en lydelse, som

utmärker att det ligger i dens skön, som fatt ny ttj anderätten, att, låta

inteckna den, om han vill bereda trygghet åt sin rätt mot ny egare af

fastigheten eller andra, som eg a sakrätt deri.

40-42 §§.

De formela föreskrifterna angående beviljande af inteckning för

nyttjanderätt öfverensstämma hufvudsakligen med hvad som blifvit. föreslaget

i fråga om inteckning för fordran. Då ny ttjanderätten redan före

intecknandet finnes till såsom sakrätt på grund af sjelfva aftalet, kan

särskilda medgifvande af inteckning från fastighetsegarens sida icke vara

af nöden.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. cmg. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

63

43 §.

Redan vid 19 § har blifvit antydt, att de skäl, som tala emot borttagandet

af förnyelseskyldigheten i fråga om inteckning för fordran, icke

ega samma giltighet i afseende å inteckning för nyttjanderätt. De handlingar,

hvarigenom nyttjanderätt upplåtes, äro kontrakt ställda till viss

person och gällande antingen för dennes lifstid eller på viss bestämd

tid, och efter den fastställda tidrymdens förlopp upphör aftalets giltighet

af sig sjelf. Dylika aftal kunna ej heller erhålla samma löpande

egenskap som skuldsedlar, och någon svårighet kan således ej uppstå

att få utrönt hvem som är laglig innehafvare af ny ttjanderätten. Det

bör vid nu anförda förhållanden i allmänhet vara lätt för fastighetsegaren

att åstadkomma erforderlig bevisning för att, sedan ett intecknadt

nyttjanderättsaftal förfallit, få inteckningen dödad, och uttrycklig

bestämmelse har jemväl intagits i 45 § derom att i dylikt fall dödandet

må ske utan hinder deraf att inteckningshandlingen ej kan företes.

Något behof af ediktalstämning eller annat dylikt förfarande, som är

oundgängligt om förnyelsen af inteckning för fordran upphörde, förefinnes

således icke vid inteckning för nyttjanderätt. På nu anförda

grunder och då genom införande af de i förslagets 61 § omförmälda

böcker, hvari alla inteckningsåtgärder skola antecknas, möjlighet beredes

att för framtiden utan svårighet erhålla kännedom om nyttjanderättsaftal

en, har här kunnat föreslås, att dels borttaga förnyelseskyldigheten

för de inteckningar, som beviljas efter det den föreslagna författningen

träd! i kraft, dels ock för äldre inteckningar inskränka nämnda skyldighet

derhän att de skola förnyas allenast en gång efter det författningen

träd!, i kraft, men sedan gälla utan vidare förnyelse.

44 §.

Då de olägenheter, hvilka, enligt hvad som blifvit anfördt vid 22

§, kunna uppstå derigenom att inteckning för fordran utan fastighetsegarens

medgifvande dödas eller eljest förändras, icke förefinnas i afseende

å ny ttj under ättsinteckningar, har fastighets egarens samtycke ej

blifvit uppstäldt såsom vilkor för förändring af sistnämnda slags inteck
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m.

45 §.

Skälen för det här föreslagna stadgande framgå af hvad som blifvit

anför dt vid 43 §.

46 §.

1 olikhet med förordningen den 19 Maj 1845, hvilken äfven med

afseende å nyttjande!’ätterna fastställer den grundsats, att, då lagfart och

inteckning samtidigt sökas, inteckningssökanden måste vika för den,

som förvärfvat eganderätten, har såväl i Lagkomiténs som i Lagberedningens

förslag företräde! emellan eganderätt och nyttjanderätt, då de

samma dag hos Rätten anmälas till lagfart och inteckning, blifvit bestämdt

efter aftal ens ålder, så att det tidigare ingångna aftalet eger

bättre rätt. Då båda rättigheterna, deri skiljande sig från panträtten,

redan före offentliggörandet genom lagfart eller inteckning uppkommit

såsom sakrätter genom det angående dem slutna aftalet,'' synes enligt

allmänna rättsregler tiden för aftalens tillkomst höra afgöra företrädet

dem emellan i det fall att de samtidigt hos Rättnu offentliggöras, så

mycket hellre som det omöjligen kan på förhand såsom allmängiltig

regel bestämmas, att den ena af dessa rättigheter skall i verkligheten

vara för innehafvare!! af större eller mindre vigt än den andra; och

har i enlighet med donna uppfattning förevarande § blifvit affattad.

47 §.

klar den, som fått nyttjanderätt åt sig upplåten, i det fall att konkurs

inträffa!- försummat att innan konkursens början få sin rätt intecknad,

synes skål icke finnas derför att nyttjanderätten får bestå emot

den, som på konkursauktionen inköper egendomen; hvartill kommer att

genom ett stadgande i motsatt syftning ej ringa praktiska olägenheter

vid egendomars försäljning skulle uppstå. ‘ På grund häraf har "i donna

§ från Lagberedningens förslag intagits ett undantagsstadgande till förmån

för den, som inköpt egendom på konkursauktion.

48 §.

Om i handling, hvarigenom eganderätt öfverlåtes, annans nyttjanderätt,

ehuru ej uttryckligen förbehållen, ändock är så tillkännagifven att

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Bil. till Kong!. Ma jäs Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

den, som förvärfvat eganderätten, kunde anses hafva derom erhållit tillförlitlig

kännedom, skulle, enligt Lagberedningens förslag, nyttjanderätten

emot honom ega bestånd. Förevarande förslag deremot ansluter

sig till den af Lagkomité!! samt en reservant inom Lagberedningen

omfattade åsigt, att den icke intecknade nyttjanderätten gäller emot nye

egaren endast i det fall, att denne är dertill förbunden genom uttryckligt

förbehåll vid egendomens förvärfvande. Skall afseende fästas vid

nye egarens blotta vetskap derom att en upplåtelse skott, är det svårt

att förklara hvarföre, endast i det fall att sjelfva öfverlåtelsehandlingen

innefatta!- upplysning om ny ttj and er ätten, nye egarens kännedom derom

antagits medföra skyldighet för honom att lemna nyttjanderätten orubbad,

och hvarföre icke enahanda skyldighet borde uppkomma derest

genom andra bevisningsmedel blefve lagligen styrkt att han om nyttjanderätten

haft tillförlitlig kännedom. Vid sådant förhållande har till

förekommande af osäkerhet och tvister uppställa såsom regel, att endast

ett uttryckligt aftal kan ersätta bristen på inteckning, hvarvid dock

naturligtvis på omständigheterna i hvarje särskilt fall kommer att bero

huruvida ny ttjanderättens tillkännagifvande i öfverlåtelsehandling må

tolkas såsom förbehåll om dess bestånd.

51 §■

Enahanda grunder, som föranleda bestämmelserna i 14 § angående

kollision emellan eganderätt och fordringsrätt, höra ock blifva gällande

vid kollision emellan fordringsrätt och nyttjanderätt. Förevarande §

innefatta!'' derföre i likhet med Lagberedningens förslag, men med afvikelse

från nu gällande lagstiftning, bland annat stadgande derom, att

nyttjanderätten eger företräde framför fordran, om inteckning för dem

båda blifvit sökt å samma dag.

52 §.

Den i 51 § gittra regel att företrädet emellan särskilda inteckninga!''

för fordran och för nyttjanderätt tillkommer den inteckning, som

tidigast blifvit sökt, bör, utan att i väsendtlig mån rubbas, kunna i ett

hänseende underkastas en modifikation till fördel för nyttjanderätten.

En verklig kollision emellan intecknad pant- och nyttjanderätt uppkommer

först då den intecknade egendomen går till exekutiv försäljning.

Bill. Ull Tliksd. Prut. 1815. 1 Sand. 1 Afd. ti

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

m. ni.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

Visar det sig dervid att köpeskillingen förslår till falla gäldandet af

penningeinteckning, som har företräde framför nyttjanderätten, utöfvar

detta företräde ej någon inverkan på ny ttjand er ättens bestånd. År åter

köpeskillingen otillräcklig, måste donna företrädesrätt, strängt tillämpad,

föranleda dertill att i nämnda fall nyttjanderätten ovilkorligen borde

upphöra. En sådan stränghet är dock icke påkallad af rättvisa i de

fall, der ny ttj anderättens bestånd icke verkar till förfång för den äldre

penningeinteckningen. Den intecknade nyttjanderätten kan och bör

alltså lemnas orubbad om dess innehafvare vid försäljningen fyller den

brist, som i köpeskillingen uppstått för penningeinteckningen, hvilken

således, om än icke omedelbart ur egendomen, blifver till fullo gulden.

Om ny ttjanderättens tillvaro icke heller nedtrycker köpeskillingen under

det belopp, som skulle kunna till fördel för penningeinteckningen erhållas

derest köparen Unge emottaga egendomen fri från nyttjanderätten,

och donna således icke till förfång för'' penningeinteckningen inverkar

på egendomens värde, finnes icke heller något skål att låta nyttjanderätten

upphöra. Enligt dessa grunder har förevarande förslag sökt lösa

donna fråga. De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

a/'' d.e bär gifna bestämmelser vid utmätt egendoms försäljning, höra ej

till mteckningsförfattn i ngen, utan äro intagna i särskilt författningsförslag.

53 §•

Det torde ej vara tvifvel underkastad! att ny ttj anderättens förlust

i^de tall, donna § afser, bör föranleda till ersättningsskyldighet för upplåtaren.

Det af honom ingångna aftalets helgd krafvel'' detta. Svårigheten

i många fall att kunna rättvis! bestämma skadeståndets belopp

inverkar ej på grundsatsens giltighet. Klart är emellertid, utan att sådant

behöfver i författningen utsägas, att dylik ersättningsskyldighet

icke kan ifrågakomma i de fall, då upplåtelsen är sådan, att enligt allmänna

rättsregler upplåtaren ej häftar i ansvarighet för ny ttjanderättens

tillgodonjutande t. ex. då den upplåtits genom gåfva.

Då inteckning af nyttjanderätt enligt sitt begrepp icke har annat

ändamål än att trygga innehafvare!! deraf vid ny ttj anderättens utöfvande,

kan den ej tillika medföra förmånsrätt i egendomen för det skadestånd,

hvartill ny ttjanderättens förlust möjligen kan komma att föranleda. Eu

dylik förmånsrätt för ett till beloppet obestämdt ersättningsanspråk

skulle äfven helt och hållet strida emot det inom hypotekslagstiftningen

såsom en grundprincip uppställda anspråk, att hvad som intecknas skall

s. 67 Kontrollera mot PDF

in. m.

67

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

vara fullt specificerad!., hvilket hos oss funnit sitt uttryck i föreskriften

att inteckning för fordran ej må beviljas utan för bestämdt belopp i

penningar eller varor.

54 §.

Olikheter förefinnas val i vissa hänseenden emellan de i 39 § omförmälda

nyttjanderättsaftalen, hvarigenom egendom upplåtes till''verkligt

begagnande, samt så beskaffade aftal, som i donna § afse», der åt

någon upplåtes allenast rättighet att ur egendomen utfå vare sig någon

del af egendomens verkliga afkastning eller ock annan prestation i penningar

eller varor. Då likväl sistnämnda aftal, hvilka stå på gränsen

mellan nyttjanderätt och fordringsrätt, oftast förekomma i oåtskiljaktigt

samband med upplåtelse af verklig nyttjanderätt, har, i enlighet med

nu gällande lagstiftning, intecknande! af dylika afkomstaftal ansetts fortfarande

höra ske i samma ordning, som gäller för nyttjanderätt. Då

emellertid afkomstaftalen mången gång jemväl kunna hafva den likhet

med fordringar att eu förvexling vore möjlig, men eu sådan kunde för

rättssäkerheten blifva menlig, ifall inteckningsförnyelse borttoges för den

ena och qvarstode såsom skyldighet i afseende å den andra, har det

bl hvit föreskrifvet, att inteckning för de i donna § utsudda aftal skall

förnyas såsom inteckning för fordran; till hvilken bestämmelse ett ytterligare

skål finnes deri att dessa aftal, i motsats mot ny ttjanderätter na,

kunna vara ställda på obegränsad tid.

55—58 §§.

Redan i det föregående hafva de skål blifvit antydda, som föranle

dt dertill att stadgan dona om lagföljd af servitutsaftalen, ehuru de till

följd af dessa rättigheters natur eg a mera sammanhang med lagstiftningen

i fråga om eganderätten, dock ansetts höra öfverflyttas från förslaget

till författning angående lagfart och gjorts till föremål för behandling

i förevarande förslag. Då så skott, bör intecknande af servitut

tillgå på samma sätt som intecknande af nyttjanderätt, hvarom ock föreskrift

bär intagits. Jemväl grunderna för bedömande af kollision emellan

servitut å ena sidan och eganderätt eller panträtt å den andra måste

blifva desamma, som i dylika fall gälla för nyttjanderätt^. Någon kollision

emellan samtidig! intecknade servituter kan ej uppkomma, då,

enligt de allmänna rättsgrunderna för dessa, en servitut icke kan inne
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

fatta rätt att, med andras uteslutande, förfoga öfver den t jon an de egendomen

i det afseende, hvari den af servituten belastas. För servitutens

rätt i förhållande till nyttjanderätt, i det fall att de ej kunna jemte hvarandra

utöfvas, gälla samma regler, som vid kollision emellan flera nyttj

anderätter.

Redan i motiven till lagfartsförslaget har blifvit erinradt derom, att

lagföljd icke är nödvändig för att betrygga beståndet af servitut^!-, som

uppkomma vid laga skifte eller annan dermed jemförlig offentlig förrättning.

61 §■

Den här föreslagna bok angående inteckningsärenden eger för dessa

enahanda betydelse, som den i lagfartsförslaget omförmälda bok har för

eganderätten. Den är afsedd att utgöra ett öfver de i inteckningsprotokollet

förekommande ärenden upprättadt tabellariskt sammandrag,

för hvars öfverensstämmelse med nämnda protokoll är sörj dt ej mindre

genom det ansvar för anteckningarnes riktighet, hvilket åligger den,

som har till embetspligt att verkställa desamma, än äfven genom föreskriften

i nästföljande §, som bereder de rättsökande tillfälle att sjelfva

utöfva kontroll öfver bokens förande. Sedan boken kommit i det fullständiga

skick, att den upptager alla gällande inteckningar, hvilket dock

icke inträffar förr än de äldre inteckningarne vid förnyelse eller eljest

blifvit i boken anmärkta, kommer den att närmast blifva jemförlig med

ett på förhand för hvarje fastighet upprättadt gravationsbevis och bör

således kunna läggas till grund för utfärdande af dylika bevis, utan att

man dervid behöfver återgå till inteckningsprotokollet, hvilket sistnämnda

dock, derest någon stridighet emellan dess innehåll och anteckningarne

i boken skulle yppas, uppenbarligen måste ega vitsord såsom

ensamt innehållande Rättens beslut. Innan boken kommit i nämnda

fullständiga skick måste dock inteckningsprotokollen jemte boken anlitas

för utfärdande af gravationsbevis.

Enligt hvad bifogade förslag till formulär för dylika böcker angående

såväl lagfarts- som inteckningsärenden utvisa, skola, på sätt i

motiven till den föreslagna lagfartsförfattningen redan blifvit anmärkt,

dessa böcker föras, hvad landet angår, så att hvarje hemmansnummer

erhåller sitt särskilda blad, men, hvad städerna beträffar, fullt specificerade

med särskilt blad för hvarje tomt eller annan för sig bestående

fastighetslott.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kontjl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, ro. in. 69

För städerna har hinder ej mött att i eu gemensam hok sammanföra

lagfarts- och inteckningsärenden, hvaremot å landet sådant ansetts

icke kunna ske, utan lagfarts- och inteckningsärenden blifvit i särskilda

böcker upptagna. Sammanfördes dessa ärenden i en bok, skulle, utom

andra olägenheter, boken för ett tingslag sannolikt ofta blifva så vidlyftig,

att den ej utan svårighet skulle kunna medföras till den å många

orter från domarens bostad aflägsna tingsstaden. Då det likväl endast

är de anteckningar, som angå eganderätt, hvilka ovilkorligen måste vid

tingen finnas tillgängliga, vinnes genom lagfarts- och inteckningsärendenas

fördelning i tvänne böcker den fördel, att endast den bok, som

innefattar de förra, behöfver till tingen medföras.

62—64 §§.

De här föreslagna stadgande!! äro uppställda i öfverensstämmelse

med motsvarande föreskrifter i lagfartsförslaget.

65 §.

Om Underrätts beslut, hvarigenom ansökan om inteckning afslagits,

blifvit till följd af besvär ändradt af högre Rätt, är det af vigt att sådant

så skyndsamt som möjligt bringas till Underrättens kännedom så

att fastställelse der kan ske af inteckningen, hvars förmånsrätt naturligtvis

då skall räknas från ansökningsdagen. För att förmå inteckningssökanden

att iakttaga nödig skyndsamhet i detta hänseende, har här, i

öfverensstämmelse med de i 10 § rörande fullföljd af tvistig intecknings - ansökan meddelade föreskrifter, ansetts lämpligast att föreslå viss tid,

inom hvilken inteckningssökanden skall vara pligtig förete Öfverrättens

utslag, vid äfventyr att den inteckning, som på grund deraf beviljas,

gäller såsom vore den sökt först å den dag, utslaget hos Underrätten

företes.

Lagberedningens förslag innefattade jemväl föreskrift derom att, då

någon besvärade sig öfver beslut, hvarigenom Underrätt bifallit ansökan

om intecknings dödande, nedsättning eller förändring, skulle inom viss

tid hos Underrätten företes bevis att besvären inkommit till Ofverrätten.

Klagan torde emellertid endast i sällsynta fall bär vara att emotse och

Lomme då antagligen att med få undantag föras endast enligt 25 Kap.

22 § Rättegångs-balken inom natt och år efter erhållen kännedom om

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Bil. till Konffl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång Ull fast egendom, in. m.

beslutet, hvaraf åter måste blifva eu följd att anmärkning om besvären

törst efter lång och obestämd tid komme att i protokollet inflyta. På grund

häraf och med hänsyn jemväl till omöjligheten att för underlåtenhet att

ställa sig föreskriften till efterrättelse finna ett lämpligt äfventyr, har

något stadgande uti nämnda hänseende ej intagits i förslaget.

66 §.

Såsom i motiven till 1 agfartsförfattningen blifvit anmärkt äro egandei

ätts förhållandena i vissa delar af Dalarne och Vermland sådana, att inföiandet

derstädes af böcker öfver lagfarts- eller inteckningsärendena,

lika beskaffade med dem, som kunna upprättas för det öfriga riket, för

närvarande och till dess förhållandena härutinnan i nämnda landskap

hunnit ordnas, är omöjligt. ^ Hufvudsakligen med anledning häraf har

uti förslaget intagits föreskrift, att för vissa orter Konungen må bevilja

någon tids anstånd med införandet af sådana böcker, som för det öfriga

nket blifvit föreslagna. Äfven i dessa orter böra dock inteckningsregister,

om än af mindre omfattning och med annan uppställning, under

tiden införas.

Vigten deraf att de angående gemensam inteckning i flora egendomar

föreslagna bestämmelser icke erhålla retroaktiv tillämpning på

äldre inteckningar har föranledt den derom gjorda erinran, hvars nödvändighet

finnes^ antydd redan i det yttrande, som inom Högsta Domstolen

vid föregående behandling af detta ämne afgifvits.

I sammanhang med förslaget till inteckningsförfattning och med föranledande

deraf, hafva blifvit utarbetade fyra andra författningsförslag,

nemligen angående dels liden för nyttjanderättsaftals bestånd, dels förän

di ad lydelse åt 17 Kap. II § Handels-balken, dels sättet för utmätt

egendoms försäljning i vissa fall, dels ock särskilda protokoll för lagfarter,

inteckningar och andra ärenden.

Då de förordningar, i hvilka nu gällande bestämmelser angående

tiden för beståndet af nyttjanderättsaftal äro intagna, skulle, derest den

föreslagna inteckningsförfattningen blefve lag, upphöra att gälla i alla

omgå hänseenden, har det synts lämpligast att genom inteckningsförfattningen

upphäfva dem jemväl i hvad de angå nyssnämnda bestämmelser

och sammanföra dessa, utan förändring i öfrigt, till en enda författning.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in. 71

P® föreslagna ändrmgarne i 17 Kap. 9 § Handels-balken afse dels

ett förty ångande af eu i mom. 1 förekommande bestämmelse, dels inorande

i donna § af två nya inom. 4 och 6, i ändamål att bestämma

iormansratten saval för afkomst, som af fast egendom upplöper på grund

alintecknadt aftal, som för fordran, till hvars gäldande fast egendom

bJiivit utmätt, dels ock borttagande af nu befintliga mom. 5.

Enligt nuvarande lydelse af inom. 1 gäller förmånsrätt till ränta,

som upp lurat, före början af konkurs, ej för längre tid än tre år; och

enligt f0 S i 17 Kap. Handels-balken skall enahanda grund tillämpas

. 1 O v - - E —r- oivaii Giicinctnai

vid iörmansrättstvist, som uppkommer utom konkurs.

Vid sådan tillämpning å det fall att utmätning egt rum, måste dock

tvekan uppstå hvilken tidpunkt af det exsekutiva förfarandet bör anses

motsvara konkursens början. Olika meningar hafva jemväl försports i

detta hänseende sålunda att, utom sjelfva utmätningen, "stundom auktionsdagen

och någon gång äfven dagen för köpeskillingsliqviden antagits

-i utgångspunkt. Rättast synes dock vara att dertill antaga utmätningen,

såsom utgörande grunden och begynnelsen för det exsekutiva förfarandet;

och här till förekommande af meningsskiljaktighet bestämmelse

derom intagits i detta moment.

Den inteckning, som blifvit fastställd till säkerhet för beståndet af

afkomst eller annan dermed jemförlig förmån, hvilken någon egen att

ur fastighet utfå, måste jemväl medföra förmånsrätt för hvad som deraf

upplupit och oguldet innestå!-, för att rättigheten må kunna göras gällande,

da godvillig betalning uteblifver. På grund häraf har i 4 inom.

inforts stadgande om sådan förmånsrätt; och har på enahanda grunder

som toranledt bestämmelsen derom att vid inteckning för fordran förmånsrätt

för ogulden ränta ej gäller för mera än tre år, förmånsrätten

tor åtkomst och dermed jemförlig förmån äfven blifvit inskränkt till

hvad under nämnda tid upplupit.

P® skål, som framkallat det i 6 inom. afgifna förslag om förmånsrätt

till betalning ur utmätt fast egendom för den fordran, som föranledt

utmätningen, hafva redan blifvit anförda vid 38 § i inteckningsförfattmngen,

och innefattas deri jemväl förklaringen, hvarföre utmätningen

ansetts höra ega företräde framför inteckning, som sökes samma

dag utmätningen skott. Om den här föreslagna förmånsrätten i fast

egendom bör ock gälla hvad i 17 Kap. 8 § Handels-balken i iHa om

utmätning af lös egendom linnés stadgadt om förmånsrättens upphörande,

i de fall att konkurs inträffar inom en månad efter utmätningen

eller utmätning skett efter gäldenärens död innan en månad förflutit

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Bil, till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

från den dag, då uppteckningen åt den dödes bo slutades, der konkurs

inom sagde tid börjas.

Slutligen bär det nu gällande 5 inom. angående intecknad nyttjanderätt

ur denna § uteslutits såsom öfverflödigt, sedan de erforderliga bestämmelserna

i detta ämne blifvit meddelade i inteckningsförfattningen.

Förslaget till förordning angående sättet för utmätt egendoms försäljning

innefattar i 1 § bestämmelser angående förfarandet, då derå

för en fordran gemensamt intecknade egendomar skola på eu gång afyttra».

Dessa bestämmelser äro att härleda från de i inteckningsförfattningen

i fråga om dylika inteckningar föreslagna stadgande]).

2 § i samma förslag hvilar på de i 52 § inteckningsförfattningen

fastställda grunder, enligt hvilka rättsförhållandet emellan intecknade

pant- och nyttjanderätter bör bedömas, då den intecknade egendomen

sälj es på utmätnings auktion eller under konkurs i den ordning, som för

utmätt egendom är stadgad. Med tillämpning af nämnda grunder har

förfarandet vid försäljningen ansetts höra ordnas, så att egendomen utropas

först med förbehåll om nyttj anderättens bestånd, men att, om

intecknad fordran, som eger företräde framför nyttj anderätten, icke fullt

betäckes vare sig omedelbart ur köpeskillingen eller ock medelbart derigenom

att nyttj anderättens innehafvare erlägger bristen, nytt utrop

skall ske utan förbehåll om nyttj anderättens bestånd. Det är dock

uppenbart att, om fordringsegaren, till hvars fördel det nya utropet

skulle ske, eftergifver sin rätt dertill och förklarar sig nöjd med det

först skedda utropet, all fråga om det senare utropet förfaller.

Fördelarne af detta förfaringssätt äro uppenbara. Den, som ämnar

inropa egendomen, eger derigenom alltid visshet huruvida nyttjanderätten

kommer att ega bestånd eller icke, och kan derefter bestämma

sitt anbud, hvaremot ovissheten i detta hänseende naturligen verkar nedtryckande

på köpeskillingen. Nyttj anderättens innehafvare åter kan vid

sjelfva försäljningen bedöma nyttj anderättens ställning och hvad som

För göras för dess bibehållande samt har i sin makt att, om ock med

någon uppoffring, förekomma egendomens utropande utan förbehåll om

nyttj anderättens bestånd. Ingendera af dessa fördelar vinnes genom det

förfaringssätt, som understundom framstäf såsom det lämpligaste, eller

att låta egendomen säljas utan att något dervid bestämmes angående

nyttj anderätten, hvars bestånd eller upphörande i ty. fall icke utrönes

förr än det vid köpeskillingsliqviden visar sig, huruvida deri intecknade

fordringen, som eger företräde framför nyttjanderätt^, blifvit ur köpeskillingen

till fullo gulden eller icke.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in. 73

Den vigtigaste invändning, som blifvit gjord emot det här föreslagna

förfarandet med tvenne utrop, är den att svårighet skulle uppstå

för auktionsförrättare!!, särdeles med hänsyn till ovissheten om beloppet

af o gnidna räntor, att efter första utropet kunna beräkna huruvida köpeskillingen

förslår till de äldre panträtternas betäckande eller icke. Denna

svårighet torde dock kunna anses undanröjd genom det i senare inom.

i donna § föreslagna stadgande.

Bill. till Riksd. Prof. 1815. 1 Sami. 1 Afd.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

Särskilda meningar.

l:o. Af Revisionssekreteraren Lindhagen.

Det förhållande med de intecknade skuldebrefven lios oss eller, som

de vanligen kallas, inteckningarne, att skuldförbindelsen, eller beviset

om fordringsrätt, och inteckningspåskriften, eller beviset om panträtt, äro

skrifna på samma papper, hvarigenom bildas eu för båda rättigheterna

gemensam handling, föranleder ej ringa olägenheter, samt gör att anordningen

med inteckningarne svårligen kan anses tillfredsställande för

värdepapper af sådan vigt och med så stor spridning.

Ursprungligen skedde förpantning af fast egendom i fullkomlig öfverensstämmelse

med hvad som- gällde för lös pant. Man satte sig i

besittning af den senare genom att hemföra honom till sig, och af den

fasta panten genom att få införsel i egendomen och taga den i sin

vård. Då emellertid detta sätt att hafva säkerhet i fast egendom vid

affärslifvets utveckling befanns alltför obeqvämt, antogs inteckningen,

eller Rättens i lagbestämd ordning meddelade förklarande att panträtt

egde rum, såsom lika god säkerhet som införsel. I båda fallen förutsattes

emellertid tillvaron af en verklig fordran. Till säkerhet för denna

meddelades, med eller utan gäldenärens begifvande, inteckningen såsom

en accessorisk rätt. Inteckningsrätten kunde förfalla under det

att fordran qvarstad oförändrad; men om fordran upphörde, herde med

detsamma också inteckningen anses upphöra. På donna ståndpunkt

ställde sig ej blott 1734 års lag utan äfven, såsom det vill synas, den

ännu gällande inteckningsförfattningen af år 1818; men i praxis hafva

domstolarne kommit till den uppfattning i afseende å panträttens och

fordringsrättens förhållande till hvarandra att deri förra icke är ett blott

accessorium till deri senare i den mening att panträtten skulle gälla endast

för den fordran, till hvars betryggande harr ursprungligen klöf

meddelad, utan man har t. ex. för det fall, att skulden blifvit betald

samt bevis derom meddelats genom anteckning å skuldebrefvet och tilläfventyrs

jemväl genom dettas öfverkorsande, antagit att, ehuru fordran

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m. 75

sålunda upphört, den inteckning, som hlikvit meddelad till säkerhet för

nämnda fordran, fortlefver ett sjelfständigt lif såsom panträtt och kan

ånyo utlemnas till säkerhet för andra fordringar. Med donna uppfattning

öfverens stämmer ock nedan omförmälda, af domstolarne såsom giltigt

erkända kreditbruk att å skulden utfärda särskild! skuldebref och

såsom hypotek härför lemna intecknad skuldförbindelse. Med en sådan

uppfattning är emellertid oförenligt att, såsom nu sker, på eu ^ skuldförbindelse

skrifva beviset om inteckning och derigenom fästa inteckningen

endast vid den skuld, förbindelsen afser.

En af de svåraste frågor i afseende å inteckna do skuldebrev rättsverkningar

är den, som rörer det personliga ansvar för skulden, hvari

utgifvaren af ett sådant skuldebref fortfarande står långt sedan lian afyttra!

egendomen och trött sig vara fri från alla efterräkningar enligt

den så allmänt gängse föreställningen att ansvaret för inteckningarne

endast vidlåder innehafvare!! af den intecknade egendomen. Äfven med

den mildrande föreskriften i nu framlagda förslaget derom att, så snart

innehafvare af intecknad fordran låtit ny egare å intcckningshandlingen

teckna förbindelse för fordran, förre gäldenären är fri från sin förbindelse,

der ej annorlunda är aftaladt, qvar står likväl den öfverhängande

faran för intecknad fastighets förre egare på det hela oförändrad, lager

man dertill i betraktande de härda konseqvens er, nämnda ansvarighet

medför för fordringsegaren i fall lian något brustit i afseende å inteckningens

bibehållande vid oförändrad rätt, så uppstår helt naturligt den

önskan att något kunde vidtagas, hvarigenom nämnda olägenheter så

vidt möjligt undanröjdes. Äfven dessa olägenheter stå i ej ringa samband

med införandet af fordran och pant i samma handling, helst en

afgående egare ofta kan hindras att träffa uppgörelse om sina intecknade

skulder just af fruktan att med detsamma nödgas mot nye egarens

vilja rubba inteckningshandlingarnes lydelse.

Sammanförandet af skuldförbindelse och pantbevis i en handling

medför en synnerlig svårighet vid belåningen. Sedan inteckning blifvit

meddelad för ett belopp, blir i de dosta tall detta belopp oiörändradt

för hela den tid, inteckningen finnes till, enär hvarje ändring af inteckningssumman

rubbar de i egendomen bildade förmånsrätters ställning.

Äfven ofri ga i det intecknade skuldebrefvet intagna bestämmelser komma

merändels att förblifva oförändrade. Men, då belåningen skall ske, är

det icke gifvet, att inteckningens belopp jemn! motsvarar fastighetsegarens

behof för tillfället eller den summa, långifvare!''! är villig lemna,

eller att ofri ga vilkor i inteekningsbrefvet är o desamma som vid lånets

uppgörande kunna öfverenskommas. Det är då af vigt för fastighets
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

egaren att kunna, utan förändring af panten, ställa skuldförbindelsen i

enlighet med öfverenskommelserna angående lånet; men härtill fordras,

att pantbrefvet och skuldförbindelsen äro två särskilda handlingar.

En mycket känbar olägenhet vidlåder våra närvarande inteckningar

deruti att dessa, då de tillika skola användas såsom fordringsbevis,

blifva belamrade med en mängd påskrifter, såsom angående ränteafbetalningar,

förändringar af räntesatsen, afbetalning^ på kapitalet, borgensförbindelser

till ytterligare säkerhet m. m. Det är allmänt bekant Indika

obehag i anledning häraf mota vid emottagande! af inteckningar såsom

säkerhet för lån. Inteckningsbrefven måste underkastas eu noggrann

granskning för utrönande huruvida de innehålla något som kan vara

farligt för långifvarens säkerhet. Mången gång kan donna granskning

vara så svår att dertill behöfves juridiskt biträde med vidsträckt erfarenhet.

Det ligger för öppen dag att ett sådant förhållande måste verka

menligt för inteckningarne i deras täflan med mera lättfattliga och till

innehållets riktighet lätt kontrollbara värdepapper såsom obligationer

och aktier.

I anledning af alla dessa olägenheter med inteckningen har, för att

så vidt möjligt under nuvarande förhållanden undgå dem, i svenska

affärsbref det kreditbruk utbildat sig att man meddelar bevisen för de

olika rättigheterna, panträtt och fordringsrätt, i två skilda handlingar,

nemligen inteckningen såsom bevis om panträtt, och särskild s. k. omslags-

eller kapprocksrevers såsom bevis om fordran. Detta kreditbruk

utbreder sig mer och mer, hvithet och är naturligt, då det framkallats

af nödvändighetens kraf och dessutom har göda skäl för sig. Men anordningen

blir bristfällig genom lagens ovilkorlig^ fordran, att panthandlingen

utfärdas i form af skuldförbindelse, hvarigenom inteckningen

fästes vid en enda fordran och fastighetsegaren nödgas å sin gäld lemna

två skuldebref. Man är emellertid så inne i föreställningen att det intecknade

skuldebrefvet, eller hvad man kallar hypoteket, endast är ett

bevis om panträtt i egendomen, att man ofta icke egnar någon tanke

deråt att det tillika utgör en fordringshandling, som medför personligt

betalningsansvar. När olycka inträffar, blir man påmind om verkliga

förhållandet.

Det förefaller som skulle talande skål förefinnas att, då eu ny inteckningslag

skall stiftas, begagna tillfället att gifva ett lagbestämdt

uttryck och nödig utveckling åt omförmälda kreditbruk genom att i lagen

medgifva och förutsätta tillvaron af bevis om panträtt i fast egendom,

Indika ej tillika voro fordringshandlingar. Derigenom infördes icke något

helt och hållet nytt; man endast gåfve helgd åt ett hufvudsakligen redan

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

bestående förhållande. Någon egentlig skilnad från nu varande inteckningar

för fordran skulle icke uppkomma, ty domstolens förfarande vid

inteckningars meddelande, förnyande, förändring eller dödande, inteckningens

rättsverkan, bokföringen in. in. skulle blifva oförändrad! desamma;

men alla de förvecklingar och andra olägenheter, som äro oskiljaktiga

från fordringsrättens och panträttens sammanförande i eu handling,

skulle ej vidare finnas till. Den genom praxis och i allmänna

tänkesättet utbildade uppfattning att inteckning för fordran numera ej

är att betrakta såsom gifven till säkerhet endast för den fordran, hvarför-

inteckningen först skedde, utan för alla de fordringar, hvarför hon

kan komma att leranas till säkerhet, skulle äfven i förmon verkliggöras,

då inteckningsbeviset ej vidare sammanfogades med en viss fordran.

Frågan om personliga betalningsansvaret för intecknad skuld vore löst

på enda naturliga sättet då inteckningen finge blifva hvad den är, eller

bevis om panträtt i fast egendom, och deri personliga skuldförbindelsen

blefve eu sak för sig, som ej längre hade något med inteckningen att

skaffa. När belåning skulle ske, kunde vilkoren för lånet uppställas

efter omständigheterna utan det minsta hinder af inteckningen, som

ej längre behöfde sammanföras med skuldförbindelsen. Inteckningsbeviset

slutligen blefve ett enkelt, lättfattligt, till sin uppställning öfver

allt lika papper, hvars riktighet till innehållet kunde af hvem som helst

vid första ögonkastet kontrolleras, hvarigenom det i detta afseende blefve

fullt jemförlig! med hvithet annat värdepapper som helst; under det att

alla de anteckningar om räntebetalning in. in., Indika icke hafva det

minsta samband med pantbeviset, kommo att ske på den handling dit

de höra, nemligen skuldebrefvet.

Den sålunda föreslagna anordningen komme också att stämma noga

öfverens med den enkla och naturliga uppfattningen af panträtt i fast

egendom, hvilken rätt till sitt väsen är alldeles densamma som panträtt

i lös egendom, men till följd deraf att fastigheten ej är flyttbar och

ej på samma sätt som lös egendom delbar, måste i den yttre formen

undergå någon jemkning. När man har en samling lös egendom, kan

man lätt deraf efter behofvet taga föremål efter föremål för att lemna

dem såsom pant för sin skuld; men med fastigheten måste förfarandet

blifva något annorlunda. Hvad då detta förfarande angår, så är införseln

för obeqväm och dessutom, ifall flera skulle hafva panträtt, overkställbar.

Styckning af fastigheten efter behofvet skulle ej heller motsvara

ändamålet, och kunde i allt fall icke komma i fråga. Men i ställe!

sönderdelar man fastighetens antagna värde uti sfi många och så störa

delar, som pantsättningsbehofvet klöfver, offentliggör denna sönderdel
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Bil. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

ning genom inteckning och skaffar sig Rättens bevis deröfver. Hvarje

sålunda utfärdadt pantebref kommer på sådant sätt att utgöra bevis

derom att egendomen för ett visst belopp af sitt värde utgör pant; och

den fasta egendomen har blifvit lika lätt handterlig för pantsättning

som den lösa.

Ifrågavarande inteckningsbevis blefvo till följd af sakens natur löpande,

då de voro ämnade att kunna tid efter annan lemnas till säkerhet

för olika skuldförbindelser. Stadgande om deras egenskap af löpande

handlingar torde emellertid icke böra i författningen saknas; men

på samma gång torde ock åt fastighetsegaren böra lemnas utväg att

upphäfva denna egenskap genom anteckning å panthandlingen att panten

skall utgöra säkerhet endast för viss uppgifven fordran. Det torde

ock, för det fall att fastighetsegaren ej tillika är gäldenär, höra stadgas,

att fastighetsegaren skall vara berättigad komma i besittning af ett utelöpande

pantbevis genom att infria den skuldförbindelse, derför beviset

lemnats såsom säkerhet, intill ett belopp, som ej öfverstiger det hvarå

pantbeviset lyder. Måhända skulle en lämplig bestämmelse för uppsägningen

i detta fall vara, att den i skuldförbindelsen bestämda förfallotid

eller uppsägningstid skall iakttagas, så vida ej derigenom tiden

för infriandet utsträckes öfver natt och år från det skuldförbindelsens

innehafvare tillsades, hvilket sistnämnda dröjsmål borde vara det längsta,

fastighetsegaren vore skyldig underkasta sig.

Det skall måhända anmärkas såsom olämpligt, att ifrågavarande

pantbevis sålunda kunde komma att ofta lemnas såsom säkerhet för helt

andra personers skulder än fastighetsegarens, och att den, som innehar

ett sådant pantbevis utan att tillika ega någon fordran, endast behöfver

åt sig skrifva eller låta skrifva en skuldsedel för att kunna på grund

af pantbeviset ur egendomen utfå det belopp, hvarå beviset lyder. Men

detta är ju icke annat än som för närvarande hufvudsakligen är förhållandet

med större delen af de i riket befintliga inteckningar, nemligen

alla de som icke användas direkt såsom fordriugsbevis, utan blifvit sinnad

e såsom hypotek för fordran enligt särskild förbindelse; och. pantbevisen

äro härutinnan till och med bättre så till vida att eu orättmätig

innehafvare, som ändock vill begagna sig af handlingen, nödgas öka

sitt bedrägliga förfarande genom att sjelf eller genom andra falskeligen

förfärdiga en skuldförbindelse -— ett omak, som han icke behöfver gorå

sig med ett intecknadt skuldebref, hvilket kan genast användas. Det

bör ej heller lemnas oanmärkt, att i riket säkerligen finnas hundradetals

inteckningar, Indika, om man undantager enkelheten, äro till sin beskaffenhet

precist enahanda med här föreslagna pantbevis, nemligen alla

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m. 79

de intecknade skuldebref, der skulden till större eller mindre del genom

betalning eller preskription upphört, men inteckningen, på sätt ofvan

är omförmäldt, enligt allmänt gällande praxis vid domstolar^ fortlefver

oförändrad och användes såsom hypotek.

Införandet af den föreslagna förmon för pantbevisen innebär icke

med nödvändighet att den gamla formen borttages. Tvärtom kan det

vara välbetänkt att låta den senare qvarstå under det att man genom

erfarenheten gör sig närmare förtrogen med den förra; och vid de undantagsfall,

då tvungen inteckning hädanefter skulle ega ruin, kan det

alltid vara lämpligt att begagna det nuvarande sättet för pantbevisets

meddelande, i de fall der meningen just är att inteckning skall gälla

allenast den fordran, hvarför hon beviljats.

Då de föreslagna pantbevisen icke äro någon ny sak, är ett nytt

namn ej heller oundgängligt; utan den antagna benämningen inteckning

kan användas lika väl å dem som å de intecknade skuldebrefven. Man

får emellertid icke förbise att eu gång, när fasteböckerna skola uppläggas

i sin mera fulländade form samt lydelsen af författningen angående

lagfart och inteckning skall i öfverensstämmelse dermed jemkas,

man ej kan undgå att gifva en gemensam benämning åt dessa och dylika

rättshandlingar, t. ex. lagfölja, lagföljd, och att, när detta skett,

»inteckning)) icke längre kan användas såsom benämning på panträtt i

fast egendom, i hvilket afseende den redan nu är olämplig så till vida

som den på samma gång utmärker sjelfva inteckningsåtgärden eller intecknandet.

Men vid sådant förhållande vare det utan tvifvel skål att

så gerna först som sist införa en ny, i lagen antagen benämning på

omförmälda panträtt; och i detta afseende förefaller det som ordet jordapant

skulle vara en lämplig beteckning på pant i fast egendom, i motsats

mot lös pant såsom uttryck för pant i lös egendom.

Då det, såsom förut blifvit erinra dt, vore af särdeles vigt att det

nya pantbeviset alltid hade så mycket som möjligt enahanda lydelse,

vore det utan tvifvel bäst att det utgåfves efter ett genom lagen faststäldt

formulär, blågrå nämnvärda olägenheter deraf höra så mycket

mindre kunna uppstå som, ifall någon gång, hvilket dock högst sällan

kan vara att befara, utgifvaren icke skulle följa formuläret, sådant ej

kunde medföra annan svårighet än att han nödgades skrifva de få raderna

ånyo för att få inteckningen beviljad. Blir inteckning väl af Rätten

meddelad, kommer den naturligtvis att gälla utan hinder deraf att

inlagan tilläfventyrs kan i något afseende afvika från formuläret. Förbiseendet

kan då på sin höjd leda till ansvar för Rätten för försumlighet

i tjensten, men får icke gorå handlingen ogiltig.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Bil. till Ifongl. Majds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. ra.

Införandet af de här omförmälda pantbevisen behöfde föranleda endast

högst få ändringar i det framlagda förslaget till inteckningsförfattning.

Dessa ändringar skulle hufvudsakligen bestå deri:

att i § 1 gjordes ett tillägg, som utvisade, att bär endast vore

fråga om det fall att fordringshandlingen tillika skall innefatta bevis

om panträtten;

att härefter infördes i ny § 2 eller flera §§ bestämmelser derom:

att, om man vill i särskild! bref, som ej tillika utgör fordringshandling,

bilda jordapant i sin fasta egendom, brefvet härom skall utfärdas enligt

det vid förordningen fogade formulär och i öfverensstämmelse dermed

innehålla det belopp till kapital och ränta hvarför jordapanten skall vara

säkerhet, egendomen hvari panten medgifves, samt förklarande att inteckning

i egendomen får ske, hvarefter panten skall inteckna^ på sätt

förut är sagd!; — att, om jordapanten sedermera lemnas till säkerhet

för fordran, anteckning derom skall ske på fordringshandlingen, hvarefter

jordapanten medför enahanda panträtt som om inteckning vore å

fordringshandlingen meddelad enligt 1 §; — att, om å pantebrefvet tecknas,

att jordapanten skall utgöra säkerhet endast för viss uppgifven

fordran, det skall vara gällande; — att fastighetsegare skall vara berättigad

till sig fösa jordapan t, som är förenad till säkerhet för annans

skuld än hans egen, genom att betala den skuld, hvarför panten lemnats

såsom säkerhet, intill ett belopp i kapital och ränta, som ej öfverstiger

det hvarå panten lyder, hvilken betalning skall ske på den i

skuldförbindelsen bestämda förfallotid eller med iakttagande af flen der

föreskrift^ uppsägningstid, eller, derest längre tid än ett år skulle enligt

nämnda förbindelses lydelse erfordras, efter natt och år från det skuldförbindelsens

innehafvare tillsades; — och att jordapant ej för utgifvaren

eller ny egare medför något personligt betalningsansvar;

att i förslagets § 4 gjordes ett tillägg, som utmärkte att bär äfven

behöfde visas att bref om jordapan t blifvit så upprättad! som i den tilllagda

2 § bestämmes; — samt

att i en ny § erinrades derom att de bestämmelser, som blifvit

gittra i förslagets §§ 27, 28 och 29 samt 2:dra mom. i § 30, ej hafva

afseende å jordapant, hvarom i 2 § sägs.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m.

81

Utkast till formulär.

Jordapant.

Kapital OOO kronor. Ränta 0 för hundra.

(Ränta intill 000 kronor.)

Härigenom mcdgifves jordapant i min fasta egendom N. N. i N.

tingslag af N. län (Jf 0 uti qvarteret N. i staden N.) för ett kapital af

000 kronor jemte ränta derå efter 0 för hundra om året (ränta intill 00

kronor), samt att inteckning härför må ske i min nämnde egendom N.

den — 18 . . .

N. N.

Vittnen: N. N.

N. N.

(Rättens påskrift om inteckningens beviljande.)

Då giltigt skål lärer saknas för bibehållande äfven framgent af den

undantagsbestämmelse för Stockholm att afhandlingar om lösöreköp

skola intagas i öfverståthållare-embetets kanslis protokoll, torde det vara

skål att redan nu borttaga denna bestämmelse, och jag har derföre ansett,

att den i föreslagna förordningen angående särskilda protokoll öfver

lagfarter, inteckningar och andra ärenden införda § 3 herde ur förslaget

utgå och att ändring af Kongl. Förordningen den 20 November 1845

herde i öfverensstämmelse härmed föreslås.

Bill. Ull Ttiksd. Prat. 187ö. 1 Sami 7 Afd.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

2:o. Af Assessoren Örbom.

I nedannämnda delar af förslagen till författningar angående inteckning

i fast egendom och förändrad lydelse af 17 Kap. 9 § Handelsbalken

är jag af skiljaktig mening.

38 §.

I fråga om den förmånsrätt utmätning af fast egendom för icke intecknad

fordran bör medföra, är jag af den åsigt att förmånsrätten bör

räknas icke från utmätningsdagen utan från den dag då bevis om utmätningen

blef i inteckningsprotokollet intaget; och har jag här nedan

angifvit min mening rörande lydelsen af föreslagna 6 inom. i 9 § af 17

Kap. Handels-balken.

För att emellertid icke gorå utmätningssökandens förmånsrätt helt

och hållet beroende af utmätningsförrättarens åtgärd, har jag ansett utmätningssökanden

höra ega rätt att sjelf draga försorg om bevisets

inlemnande och förty föreslagit ett så tydande tillägg till donna §:

»Vill den, som för sin fordran vunnit utmätning, sjelf

ingifva utmätningsbeviset till Rätten eller Domaren för

att anmärkas i protokollet, stånde det honom fritt; och

vare, der han sådant anmält hos u tm ätn ings fö mittår en,

denne ej pligtig att beviset insända såsom ofvan sägs.»

53 §.

Uti donna § anser jag följande stadgande, såsom modifikation af

regeln att skadestånd för nyttjanderätt upphörande ej eger förmånsrätt

i egendomen, höra införas efter orden »särskilt intecknadt»:

»Går nyttjanderätten i det fall 52 § afser vid egendomens

försäljning förlorad och lem nar dervid köpeskillingen

öfverskott sedan de fordringar, Indika ega företräde

framför ny ttj anderätten, blifvit till fullo gnidna,

då skall öfverskottet, så långt det förslår och dertill

är af nöden, gå till betäckande af skadestånd, hvilket

kan tillkomma den, som förlorat nyttjanderätten.»

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

Vid första utropet till försäljning har nemligen i förevarande fall

blifvit uppenbart att, om nyttjanderätten eger bestånd, icke något af

köpeskillingen kan tillkomma eu penningeinteckning, som tiar sämre

rätt. Om derefter vid senare utropet, hvilket naturligtvis endast sker

för att om möjligt bereda betalning åt de fordringar, som ega företräde

framför nyttjanderätt^, köpeskillingen skulle efter dessas gäldande

lemna öfverskott, bär detta skott endast till följd deraf att nyttjanderätt^

uppoffras. Då nu innehafvare!! af en efterföljande inteckning icke

käft rätt att påyrka ny ttj anderättens upphörande, kan icke heller den

fördel, som derigenom vinnes, skäligen anses höra honom tillkomma på

ny ttj ande rätten s bekostnad. Det är visserligen sann! att inteckning för

nyttjanderätt icke i och för sig innebär förmånsrätt för skadestånd, hvartill

förlust af ny ttj anderätten må föranleda, men deraf följer icke att det

är oriktigt att i det här afsedda undantagsfallet accessoriskt tillägga

nyttjanderättsinnehafvaren rätt till ifrågavarande öfverskott framför efterföljande

inteckningshafvare, hvilka uppenbarligen eljest skulle sättas i

förmånligare ställning än lian. Den svårighet, som ofta förefinnes att

på siffran bestämma skadeståndets belopp, bör icke heller inverka på

rättsfrågans läsning, då donna svårighet är densamma ehvad förmånsrätt

eger rum eller icke.

54 §.

I den föreslagna inteckningsförfattningen hafva de i donna § afsedda

afkomstaftalen blifvit fullkomligt likställda med de egentliga nyttjanderätterna,

med undantag endast i fråga om inteckningsförnyelsen.

Då efter min uppfattning nämnda undantag hvarken är lämpligt eller af

nödvändigheten påkalladt, anser jag hvad om inteckningsförnyelse finnes

stadgadt i donna §, höra derur uteslutas.

6 mom. af 9 § 17 Kap. Handels-balken.

För detta moment föreslås följande lydelse:

»klar fast egendom» — — — — —--—

—----»såsom vore inteckning för hans for
dran

sökt och beviljad den dag då utmätningsförrättarens

bevis derom att utmätning skott blifvit, efter

ty särskild! är stadgadt, i inteckningsprotokollet anmärkt;

dock att, om inteckning samma dag af annan

sökes, utmätningen eger företräde.»

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

m. in.

Att låta en, utan inteckningsdomarens medverkan eller vetskap, af

annan myndighet vidtagen åtgärd medföra förmånsrätt såsom om inteckning

blifvit beviljad samma dag åtgärden skedde, bär synts mig alltför

mycket afvikande från de grunder, hvarpå inteckningslagiätiftningen i

öfrigt hvilar. Dessutom medför det den praktiska olägenheten, att man

ej kan af inteckningsprotokollet vinna full visshet om en beviljad intecknings

förmånsrätt, utan måste tillika särskildt skaffa sig upplysning,

huruvida ej utmätning mellankommit.

Jag kan ej föreställa mig att någon väsendtlig och nämnda olägenhet

uppvägande fördel skulle vinnas derigenom att förmånsrätten beräknades

från utmätnings dagen i stället för från den dag beviset om utmätningen

anmärkes i inteckningsprotokollet. Tidskilnaden bör i de

bestå fall blifva så ringa, att någon annan fordringsegare knappast lärer

medhinna att under tiden söka inteckning, helst då beviset får anmärkas

i protokollet jemväl å de dagar, då inteckningsansökan ej kan upptagas,

och inteckning viker, om den sökes å samma dag, då utmätningen

anmäles.

3:o. Af Akademi-adjunkt en Annerstedt.

16 §.

Ehuru ostridigt är, ej mindre att inteckningsförfarandet, såsom det

uti vår rätt är ordnadt, icke utan svårighet kan tillämpas vid förpantning

af jern vägar eller kanaler, än äfven att, derest detta förfarande

utan inskränkning finge för pantsättning af dylika anläggningar användas,

olägenheter skulle uppstå, hvilka det för lagstiftningen måste vara

af vigt att söka undanrödja, har dock, enligt min uppfattning, behofvet

af att hos oss erhålla en laglig form för panträtt i jernvägen, så tydligt

trädt i dagen, att vid ordnandet af panträtten med afseende å fast

egendom man icke, utan att samtidigt införa någon särskild form för

dylika anläggningars pantsättning, synes mig kunna stanna vid ett blott

förbud att inteckna dem.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

Vid sådant förhållande och då de modifikationer uti inteckningsförfarandet,

som äro nödiga för att gorå detta förfarande fullt användbart

jemväl i afseende å jern vägar eller kanaler, icke äro af den betydenhet,

att de enligt min uppfattning kunna afskräcka från inteckningsinstitutionens

tillämpning i en något modifierad form jemväl i fråga om

dylika anläggningar, samt dessa modifikationer synas från rättslig synpunkt

kunna rättfärdigas af den undantagsställning, som kommunikationsanstalterna

intaga inom staten; förefinnes det enligt min åsigt fullt skäl

att söka gorå iuteckuingsförfarandet, om ock i något förändrad form,

tillämpligt på jernvägar och kanaler, helst inom vår rätt i förlagsinteckningen

redan finnes ett rättsinstitut, der inteckningen i modifierad

form blifvit för ett analogt ändamål begagnad.

På grund häraf synes mig förevarande § höra erhålla följande lydelse

:

»Angående inteckning af jernväg eller kanal, som

af enskilde egas och hvartill jord blifvit förvärfvad

enligt gällande författningar om jords och lägenhets

afstående för allmänt behof, är särskildt stadgadt.»

Och torde i särskild författning kunna intagas hufvudsakligen följ

an de bestämmelser:

att om egare af jernväg eller kanal, hvartill jord enligt gällande

författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof blifvit

förvärfvad, vill att sådan anläggning eller viss del deraf skall utgöra

pant för fordran, lian skall söka hos Konungen tillstånd att låta den

inteckna;

att, om Konungen finner skål att medgifva det sökta tillståndet, Konungen

dels förordnar vid hvilken Underrätt inteckning i den pantsätta

jernvägen eller kanalen skall meddelas, dels ock föreskrifver hvad för

inteckningens beviljande af sökanden skall fullgöras;

att -hvad Konungen sålunda förordnat skall till hela sitt innehåll

kungöras, på sätt om allmänna förordningar stadgadt är;

att då inteckning sökes vid den Underrätt, som blifvit till inteckningsdomstol

förordnad, Konungens beslut af sökanden skall till Rätten

ingifvas; samt Rätten låta det offentligen uppläsas och uti inteckningsprotokollet

intagas;

att sedan sökanden visat, att hvad Konungen före inteckningens

meddelande föreskrifva, blifvit rätteligen fullgjort, inteckningen af Rätten

beviljas;

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

att om jernväg eller kanal, som skall intecknas, till större eller

mindre del lyder under annan Underrätt, än den som Konungen förordnat

att inteckningen meddela, sistnämnda Rätt förr än inteckningen

beviljas, skall uti Rättens lagfartsprotokoll anteckna de fastigheter, som

i jernvägen eller kanalen ingå, och hvilka ligga utom denna Rätts domvärj

o; jemte anmärkning tillika om hvilken Underrätt i öfrigt är laga

forum med afseende å dessa fastigheter;

att sedan dylik anteckning skett, inteckningsdomstolen skall sända

underrättelse derom till öfriga Underrätter, under hvilka delar af jernvägen

eller kanalen lyda; samt att dessa skola anmärka förhållandet i

deras lagfartsprotokoll;

att inteckning i jernväg eller kanal skall gälla med förmånsrätt,

som i 17 Kap. Handels-balken stadgas; att sådan inteckning skall gälla

fortfarande utan förnyelse; samt

att om fordran, till säkerhet hvarför jernväg eller kanal intecknats,

blifvit gulden, den Rätt, som inteckningen beviljat, eger att, med iakttagande

af de föreskrifter i öfrigt, som Konungen, vid meddelandet af

tillståndet till inteckningen, fastställt, uppå ansökning af jern vägens eller

kanalens egare döda inteckningen.

Till de sålunda antydda bestämmelserna kan, derest det skulle anses

nödigt att den föreslagna panträtten jemväl innefattade förmånsrätt i

den rörliga materielen vid en jernväg, utan svårighet fogas det stadgande,

att en dylik inteckning skall medföra jemväl sådan förmånsrätt

i den materiel, som hörer till jernvägen, som vid förlagsinteckning eger

rum med afseende å inventarier.

21 §.

Enär förnyelse af en inteckning synes mig från rättslig synpunkt

vara eu handling af enahanda beskaffenhet som beviljande af inteckning,

i de fall som i 1 § afses, postponerande deraf, dödande o. s. v. samt

det nuvarande stadgandet om rätt att i vissa fall å Urtima Ting erhålla

en inteckning förnyad, enligt min åsigt motsvarar hvad beliofvet för

närvarande kräfver, torde denna § höra ur förslaget utgå, helst stadgandet

att domaren eger rätt att förnya inteckningar äfven å de dagar

under tinget, då Rätten icke sammanträder, synes mig, i de fall att till

Häradsrättens ordförande för tinget förordnats en annan än domaren i

s. 87 Kontrollera mot PDF

m. m.

87

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

orten, och denne sålunda under det tinget pågår lätteligen kan sakna

tillgång till sisthållna inteckningsprotokoll och den i 61 § omförmälda

‘bok, icke kunna utan svårighet tillämpas.

38 §.

Då det torde medföra icke oväsendtlig fördel, att inteckningsprotokollet

innehåller upplysning om utmätning äfven i de fall att donna egt

rum på grund af intecknad fordran, bör enligt min åsigt, i öfverensstämmelse

med hvad i föregående förslag föreskrifvits, hvarje utmätning

uti inteckningsprotokollet antecknas.

I följd häraf och med iakttagande af den ändring, som blifver en

följd af den vid 21 § anförda afvikande mening, synes mig lydelsen af

förevarande § böra blifva:

År fast egendom för gäld tagen i mät, skall anteckning

om utmätningen ske uti inteckningsprotokollet

vid den Rätt, hvarunder egendomen lyder; och

sände förty utmätningsförrättaren till domaren å landet

och Rätten i stad genast in bevis om utmätningen och

beloppet af den fordran, hvarför den skeft. Å nästinfallande

rättegångsdag, på hvilken inteckningsärende

må af Rätten upptagas, anteckne Rätten utmätningen

uti inteckningsprotokollet.

Nu vises att utmätning, hvarom anteckning skett,

blifvit upphäfd eller eljest förfallit, läte Rätten sådant

i protokollet antecknas.

Domaren å landet hålle öfver insända bevis särskild

förteckning, utvisande dagen då bevisen inkommit.

63 §.

Af hvad vid 21 § blifvit anfördt följer, att enligt min åsigt denna

§ bör erhålla följande lydelse:

Inteckningsärende må af Rätten upptagas, å landet

endast på lagtima Ting och i stad endast å män
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart & fång till fast egendom, m. m.

dag eller, om helgedag då inträffar, nästa söckneda

derefter, utan så är att tiden, inom hvilken intecknin

förnyas bör, går till ända innan nästa lagtima Ting

eller nästa måndag; i ty fall ege inteckningsinnehafvaren

åska hos Domaren å landet särskild!, ting och hos

Rättens Ordförande i stad särskild rättegångsdag, på

sin bekostnad, för pröfning af ansökningen om förnyelse

af inteckningen.

*

\

crq Crq

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bil, till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m. 89

Protokoll öfver Justitie-ärenden, hållet i Kongl. Maj:ts Högsta

Domstol Torsdagen den 29 Januari 1874.

Andra Rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Cramér,

Almqvist,

Wretman,

Naumann,

von Hofsten,

Strandberg,

Huss.

Sedan de till Högsta Domstolens utlåtande remitterade förslag till

Förordningar angående lagfart och inteckning in. m., jemlikt Högsta

Domstolens beslut den 28 November 1873, för närmare granskning cirkulerat

emellan Högsta Domstolens ofvanbemälde Ledamöter, så blefvo

nu dessa förslag, hvaraf exemplar finnas detta protokoll bilagda, till

hufvudsaklig pröfning företagna, nemligen:

l:o.

Förslag till Förordning angående lagfart d fång till fast egendom.

Justitierådet Strandberg yttrade: »I afseende å detta lagförslag åbe
ropar

jag mitt till Högsta Domstolens protokoll den 3 Februari 1873

afgifna yttrande öfver ett då framlagdt förslag till lag i enahanda ämne.

Bill. till Riksd. Prof. 1875. 1 Sami. 1 Afd. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof), ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

Jag både afstyrkt detta förslag, hufvudsakligen på de grunder, att målet

vid en förändring på ifrågavarande lagstiftningsområde herde vara införande

af sådane grund- och hypoteksböcker, som i flera främmande länder

voro antagna och jemväl af Rikets Ständer i underdånig skrifvelse

den 11 Augusti 1860 blifvit förordade; att det framlagda förslaget emellertid

icke väsendtligen närmade till detta mål, hvarför det första och

vigtigaste vilkoret vore ett noggrannare och mer följdriktigt bestämmande

af råtta tidpunkten för eganderättens öfvergång i förhållande till

tredje man; och att jag i fråga om lagfartens betydelse i privaträttsligt

hänseende icke kunde i förslaget finna ett klart angifvet och med nödig

skärpa begränsad! rättsbegrepp; utan sväfvade i ovisshet angående omfånget

af den betydelse, som förslaget nedlade i ordet lagfart. Med

berörda förslag öfverens stäm in er i hufvudsak det nu förevarande, och

jag måste derföre jemväl afstyrka detta. Jag finner dertill en ökad

anledning om jag betraktar öfriga samtidigt framlagda lagförslag, synnerligen

förslaget till förordning angående inteckning i fast egendom.

Det lider, enligt min tanke, intet tvifvel att antagandet af sistnämnda

förslag skulle fördröja i stället för att påskynda införandet af fastighetsböcker.

Ty med sådana måste stadgandena om inteckning blifva väsendtligen

andra; och hade man eu gång antagit en lag af det omfång,

som det nu remitterade förslaget till förordning om inteckning, skulle

lagstiftaren säkerligen för en kanske lång framtid finnas obenägen att

vidröra hela detta lagstiftnings ämne, oaktadt behofvet deraf vore lika

stort i fråga om just det, som är det väsendtligaste, eller eganderättens

säkerhet och fastighetskreditens deraf beroende stadga.

Då det emellertid synes mig antagligt att Kongl. Maj:t, lika litet

nu som tillförene, delar dessa mina betänkligheter, kan det tilläfventyrs

anses vara min pligt att i allt fall ingå i en granskning af förslagets

detaljer. Jag vill ej heller undandraga mig detta, men förutskickar dervid

den erinran, att då jag ej kunnat med full klarhet och bestämdhet

för mig sjelf afgöra hvilken verkan i privaträttsligt hänseende förslaget

vill tillägga lagfarten, och jag således saknar en säker utgångspunkt för

min granskning, denna måhända icke kan undgå att blifva i viss mån

vacklande.

Innan jag likväl öfvergår till skärskådande af förslagets särskilda

stadgande!!, måste jag framställa den anmärkning att, hvilken betydelse

man än gifver åt lagfarten, donna icke kan vara densamma som förr,

eller ett medel att utskära bördsklander, och att det följaktligen, för

att icke förvilla uppfattningen, synes vara af vigt att välja ett annat

uttryck än ordet lagfart, h vilket ord i allt fall vore synnerligen o ogent
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

ligt, då det utmärker en kontinuitet af handlingar, som ej vidare skulle

ega rum. Men för att bidraga till redande af begreppen synes det mig

ej mindre vigtigt, att ett och samma uttryck användes för hvad förslaget

benämner lagfart och hvad ett följande förslag benämner inteckning.

Ändamålet med begge slagen af åtgärder bör, enligt min tanke, antagas

vara ett och samma, eller förvärfvande af sakrätt, och jag inser ej, hvarföre,

då man begagnar uttrycket »inskrifning» eller »inteckning» för fordran

och »inskrifning» eller »inteckning» för nyttjanderätt, man ej lika

väl skulle kunna använda uttrycket inskrifning eller inteckning för

eganderätt. Af dessa mina åsigter följer ock, att jag icke kan godkänna

den anordning, att de särskilda slagen af sakrätter behandlas i särskilda

författningar, utan anser stadgande^ om desamma höra i en gemensam

lag sammanfattas.»

Justitierådet Naumann instämde med Justitierådet Strandberg i fråga

om otjenligheten af benämningen »lagfart» i förevarande förslag samt

angående sakrätternas behandling i eu gemensam lag under särskilda

afdelningar; hvadan Justitierådet ansåg förslaget icke höra för Riksdagen

framläggas innan detsamma blifvit omarbetadt, på sätt Justitierådet

komme att i afseende på förslaget till Inteckningsstadga vidare anmärka.

Justitierådet Wretman utlät sig: »Då de till Högsta Domstolen nu

öfverlemnade förslag till särskilda lagar, dels angående lagfart å fång

till fast egendom och dels angående inteckning i fast egendom, enligt

min åsigt, med hvarandra hafva sådant sammanhang, att åtminstone den

sistnämndes antagande bör göras beroende deraf att lagfartslagen godkännes,

anser äfven jag dessa lagar, Indika båda afhandla särskilda

slag af sakrätt i fast egendom, lämpligast höra sammanfattas i en lag

med särskilda afdelningar för lagfart, panträtt, nyttjanderätt och servitutsrätt

i afseende å fast egendom.»

Justitierådet Almqvist anförde: »Vid granskning af det förslag till

förordning om lagfart å fång till fast egendom, hvaröfver Högsta Domstolen

den 3 Februari 1873 afgaf infordradt underdånigt yttrande, förklarade

jag mig instämma i de åsigter, som då uttalades af Justitierådet

Strandberg angående grunderna i samma förslag, hvilket sedermera

ej blef af Riksdagen godkändt. Då det nu remitterade förslaget

hufvudsakligen öfverensstämmer med det förra, får jag, som fortfarande

vidhåller nämnda åsigter, äfven nu förena mig i hvad, till utveckling

deraf samt till stöd för deri tanke att de nu framlagda förslagen icke

innebära en verklig reform, utan snarare kunna föranleda till att undanskjuta

en sådan, blifvit af Justitierådet Strandberg ytterligare anfördt,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Bil. till Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

med den tillagda erinran, att då jag förra gången särskild! fäste uppmärksamhet

på att frågan om betryggande af sakrätt i fast egendom,

vare sig agande-, pant- eller nyttjanderätt, herde utgöra ett gemensamt

lagstiftningsämne, jag icke kan anse det af mig sålunda antydda syftemål

uppfyldt derigenom att förslag i ämnet blifvit på eu gång framställda,

af hvilka det ena kan blifva antaget, men det andra förkastadt;

utan tror jag fortfarande att hvad som, i berörda afseende, vid lagstiftningens

närvarande ståndpunkt hos oss erfordras är eu lag, hvilken,

såsom ett organiskt helt, omfattar allt, som angår sakrätt i fast egendom.

»

Justitieråden Cramér, von Hofsten och Fluss funno detta förslag,

hvars hufvudsyfte syntes vara att, utan rubbning af gällande lags grundbestämmelser

i fråga om sättet för betryggande af eganderätt till fast

egendom, förbereda införandet af ett ordnadt fastighetsbokssystem, å

Justitierådens sida ej föranleda annat yttrande, än hvad vid speciel

granskning här nedan förmäles.

Emot förslagets särskilda bestämmelser framställde Högsta Domstolens

ledamöter följande anmärkningar.

§ I
Justitierådet

Strandberg yttrade: »Att denna § icke innehåller ens

någon antydan om ändamålet med offentliggörandet genom lagfart —

af hvilket sistberörda ord jag, för att bibehålla förslagets terminologi,

anser mig i detta yttrande höra fortfarande begagna mig — torde vara

obestridligt, klen lika obestridligt synes det mig, att det vore af vigt

att genom stadgande, stäldt i spetsen för den föreslagna författningen,

angifva den nya betydelse, man vill inlägga i begreppet »lagfart», och

jag hemställer följaktligen om en dylik förändring. För min del anser

jag ändamålet höra vara förvärfvande af sakrätt eller eganderätt, gällande

jemväl emot annan än den, som avtalet slutit eller lika med honom

är förbunden. Härigenom skulle ett högst väsendtligt steg till

grundläggande af ett bättre system vara taget och min första betänklighet

emot förslaget i dess helhet skulle derigenom vara häfd. I saknaden

af fastighetsböcker ser jag ej något hinder för antagande redan

nu af en sådan princip, enär dessa böcker tills vidare finge ersättas af

Rättens protokoller. Naturligtvis borde undantag från skyldigheten att

lagfara göras för till exempel arf; men jag finner deruti ingen olägen
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m.

het, såvida nemligen man i allt fall gör lagfarten till ett vilkor för den

yttring af eganderätten, som består deri att låta en fastighet intecknas.»

Justitieråden Almqvist och Naumann instämde med Justitierådet

Strandberg.

§§ 2 och 3.

Justitierådet Strandberg yttrade: »Jag anser dessa §§ höra utgå,

och det utan afseende å den föreslagna förändringen i 1 §. Antages

den grundsats att eganderätten mot tredje man vinnes först genom offentliggörandet,

linnés ur synpunkten af det allmännas intresse ringa eller

ingen anledning att framtvinga en lagfart, ty den, som sist lagfarit,

både ju då alltid att svara för fastigheten. Men i allt fall synes mig

att, om det blott vore det allmännas intresse som skall motivera åläggandet

att lagfara, stadgandena härom icke herde inblandas i en allmän

civillag, afsedd att ordna privaträttsliga förhållanden. För den enskilde

åter blifva stadgandena af allt ringare betydelse, om rättigheten att tilltvinga

sig inteckning i allmänhet upphör. Men i allt fall och så länge

en borgenär icke kan tvinga sin gäldenär att klandra ett till hans förfång

upprätta^ testamente eller att fullfölja en rättegång, hvaraf gäldenärens

hela ekonomiska ställning är beroende, med mera dylikt, — så

ser jag ej huru, utan inkonseqvens i lagstiftningen, man skulle kunna

medgifva en enskild person att tvinga en annan till sökande af en lagfart,

som kanske afsloges.»

Justitieråden Almqvist och Naumann instämde med Justitierådet

Strandberg.

Justitieråden Wretman och von Hofsten ansågo att, då uttrycket

»lagfartstiden» förekommer i Förordningen den 18 Juni 1800 i annan

betydelse, än den som i 2 § blifvit samma uttryck tillagd, detsamma

herde emot annat lämpligare uttryck utbytas.

§ 4.

Justitieråden Almqvist, Wretman och Naumann ansågo någon giltig

anledning icke vara för handen att, på sätt som bär skott, meddela vissa

inskränkningar i Rättens skyldighet att låta fullständigt uppläsas och i

protokollet införas de handlingar, hvarå lagfart sökes, hvadan dessa inskränkningar

torde höra utgå.

§ io.

Justitierådet Huss yttrade: »Åberopande mitt till Högsta Domsto
lens

protokoll den 3 Februari sistlidna år, vid granskning af det till

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Bil. till Kongl, Majds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

Högsta Domstolen då remitterade förslaget till förordning angående lagfart

å fång till fast egendom, afgifna yttrande, anser jag mig, i anledning

af nu förevarande förslag, höra förnya min då gjorda anmärkning

angående införande i 10 § af ett med förordningen den 19 Maj 1845

öfverensstämmande stadgande om skyldighet för lagfartssökande att, i

händelse han ej kan genast så styrka förre egarens åtkomst, att lagfarten

må beviljas, inom viss tid fullgöra hvad till lagfartens vinnande

nödigt är eller stämma sin talan till Rätten in, vid påföljd att, om det

försummas eller lagfartsansökningen icke fullföljes inom viss tid efter

det laga kraft egande beslut meddelats, samma ansökning skall vara förfallen.

»

Justitierådet Strandberg utlät sig: »Så vidt jag kunnat fatta, är den

i 18 § omförmälda bok blott afsedd att utgöra ett register eller, för att

nyttja ett uttryck af Lagberedningen, ett »tabellariskt sammandrag af

protokollet», hvilket senare fortfarande skulle utgöra den normala urkunden.

Men om så är, synes, genom de i förevarande § införda orden

»enligt den i 18 § nämnda bok» vara för boken antydd en betydelse,

som den icke följdriktigt kan ega, hvarför nämnde ord torde höra utgå.

För öfrigt instämmer jag i fråga om donna § med Justitierådet Huss.»

Justitieråden Almqvist och Naumann förenade sig med Justitierådet

Strandberg.

Justitierådet Wretman instämde i den af Justitierådet Huss gjorda

anmärkning.

§ 11-

Då det i donna § omförmälda bevis antagligen korume att innehålla

blott ett sammandrag af hvad i protokollet om lagfarten blifvit

infördt, ansågo Justitieråden Wretman och von Hofsten donna § ej höra

innehålla vidare föreskrifter, än att, då lagfart är beviljad, Rätten derom

skall utfärda bevis genom utdrag af protokollet och anteckning å fångeshandlingen.

§ 12.

Justitierådet Strandberg yttrade: »I donna § afhandlas kollisions
fall

emellan särskilda lagfartssökande. Kollision åter emellan lagfart

och inteckning eller emellan inteckningar inbördes afhandlas i de följande

lagförslagen på ej mindre än nio olika ställen, nemligen 14, 46,

47, 50, 51, 57 och 58 §§ i förslaget till förordning angående inteckning

i fast egendom samt 1 och 6 momenterna af förslaget till förordning

angående förändrad lydelse af 17 Kap. 9 § Handels-balken. Samman
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

fördes nu dessa stadganden, såsom rätteligen borde ske, åtminstone med

de flesta af dem, till en enda §, så skulle säkerligen de korsande och

till eu del hvarandra motsätta föreskrifterna springa i dagen på ett sätt

att den uppmärksamme betraktaren ej skulle kunna undgå att misstänka,

det en ledande tanke, hållbar inför vetenskapen, ej genomginge dessa

dock så likartade och så med hvarandra sammanhängande lagstiftningsfrågor.

Redan vid en närmare granskning af förevarande 12 § finner

man, efter mitt omdöme, en af de svårigheter, med hvilka det antagna

systemet arbetar. Ty antingen måste väl, vid försäljning af en fastighet,

eganderätten emot tredje man (eller sakrätten) öfvergå på köparen

redan genom köpets afsilande, eller öfvergå!'' den först genom offentliggörandet

(lagfarten). Antages det förra alternativet, så låter det sig i

min tanke icke försvaras att den vanna eganderätten skulle vara så lös,

att den förlorades, om köparen, kanske boende på långt afstånd från

domstolens såte och utan rättighet att åberopa laga förfall, ej kunde

hinna lagfara så tidigt som eu annan senare köpare, på hvilken eganderätten

emot tredje man (och detta bör väl märkas) då komme att öfvergå,

icke genom köpets afsilande, hvilket ju ett sådant system likväl förutsatte,

utan först genom offentliggörandet. Antager man åter det senare

alternativet, eller att det är genom offentliggörandet som eganderätten

emot tredje man förvärfvas — och donna grundsats gifver jag, för min

de], ett obetingadt företräde, — så finner jag ej något skål, hvarföre,

i händelse två söka lagfart å samma dag, den skall hafva företräde som

har den äldsta öfverlåtelse!!. Ty den rent personliga obligation, som

enligt detta alternativ uppstår emellan säljaren och köparen genom köpets

afsilande, kan väl omöjligt hafva något inflytande på tredje mans

(deri senare köparens) rätt. Förordningen den 19 Maj 1845 må hafva

haft sitt berättigande såsom eu öfvergångslag; men dess stadganden

lämpa sig i detta fall visserligen icke till grundvalar för en af de vigtigaste

delar af kreditlagstiftningen. Jag hemställer derföre att för de

fall, som nu äro i fråga, eller att flere samma dag söka sakrätt, måtte

såsom gemensam grundsats antagas antingen att de sökande få lika rätt,

på sätt komiterades förslag till lag om inskrifning i fastighetsbok innehåller,

eller också att den har företräde, som kommer tidigast på dagen.

Den förra grundsatsen hade den omständighet för sig, att den till en

del redan vore godkänd af gällande lag genom 17 Kap. 9 § 1 och 5

mom. Handels-balken, enligt hvilka de, som å samma dag sökt inteckning

för fordran eller ock af nyttjanderätt, hafva lika rätt. Den grundsats

åter att den, som komme vid eu tidigare timme på dagen, egde

företräde framför den, som komme vid eu senare timme, skulle medföra

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

den fördel att de redan nu så högst sällsynta kollisionsfallen än ytterligare

inskränktes. Men skulle det dock inträffa att två sökande infunne

sig på samma minut, så vore väl den rättsfråga, som derigenom uppstode,

ej omöjligare att lösa än den, som redan nu hvilken dag som

helst kan uppkomma i händelse en person (till exempel genom ombud)

på samma dag och timme försäljer en egendom till två och dessa söka

lagfart å samma dag.

I afseende å det processuela förfarandet i kollisionsfall anser jag,

såvida ej den senare af nyssberörde grundsatser antages, det vara af

vigt att bestämda föreskrifter meddelas, hvarvid torde komma i betraktande

huruvida ej åt underdomstolen kan medgifvas att, efter stämning,

upphäfva sitt eget beslut, hvarigenom sakrätt blifvit beviljad.»

Justitierådet Almqvist instämde med Justitierådet Strandberg.

§ 18.

Justitierådet Huss yttrade: »På grund af de skal, som till Högsta

Domstolens protokoll den 3 Februari sistlidna år blifvit af mig anförda,

anser jag fortfarande, att angående uppställningen och beskaffenheten

af den i 18 § omförmälda bok närmare föreskrifter höra antingen i förordningens

text eller genom bifogade formulär, som jemte förordningen

vunne kraft af civil lag, meddelas; och synas mig i berörda hänseende

de det remitterade förslaget hilagda formulären icke vara otjenliga att

läggas till grund för proposition till Riksdagen.»

Justitierådet Strandberg utlät sig: »Då de bär omförmälda böcker

icke skulle komma att reglera något rättsförhållande mellan enskilde,

utan blott vara ett slags register till Rättens protokoll och dessa böckers

betydelse helt och hållet komme att bero af de närmare föreskrifterna

om deras innehåll, men dessa föreskrifter skulle meddelas af Konungen

allena, anser jag sjelfva föreskriften om böckernas förande jemväl

kunna i administrativ väg meddelas, så att hela -denna § bör kunna

utgå —- en åsigt, som visserligen icke innebär något underskattande af

den vigt, dessa böcker kunde komma att ega såsom förberedelse till

uppläggande i en framtid af fastighetsböcker.»

Justitierådet Almqvist förenade sig med Justitierådet Strandberg.

Justitieråden Wretman och von Hofsten erinrade, att, derest den vid

11 § framställda anmärkning godkändes, i 18 § orden »vilkor som i 11

§ omförmälas» höra ändras till »vilkor som inskränker egarens rätt att

egendomen öfverlåta eller med inteckningar belasta».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong}. Majds Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

91

§ 19.

J tistilieraden Wretman och von Hoj''sten erinrade, att, i händelse den

vid 11 § af dem framställda anmärkning godkändes, i 19 § orden »Å

lagfartsbevis eller i lagfartsärende utfärdadt protokollsutdrag)) hora utbytas

mot orden »A protokoll svitdrag i lagfarts ärende.^

§ 20.

Justitieråden Cramér, Wretman, Naumann, von Hoj''sten och fluss

förenade sig om följande yttrande:

»Af de i 12 § af förevarande förslag samt i 14 § uti förslaget till

förordning angående inteckning i fast egendom förekommande stadgande)!

att, der egendom blifvit till flere öfverlåten och lagfart å de särskilda

öfverlåtelserna sökes å samma dag, den öfverlåtelse som först

skott, skall blifva gällande, samt att, derest å samma dag med afseende

å samma egendom inteckning för fordran och lagfart å öfverlåtelse sökes,

inteckningssökanden skall vika för den som eganderätten förvärfva!,

synes följa, att Rättens beslut i anledning af lagfarts- och inteckningsansökningar

icke höra meddelas förr än vid slutet af Rättens session

den dag, dylika ansökningar inkommit. Genom eu sådan lagens tillämpning

är dock icke förekommet att efter beslutets afkunnande, men

innan Rätten ännu hunnit åtskiljas, en så beskaffad lagfartsansökan

skulle kunna till Rätten ingifvas, att enligt anmärkta bestämmelser någon

af de nyss beviljade lagfarterna eller inteckningarne blefve ogiltig.

Denna olägenhet syntes kunna af hjelpa® derigenom, att eu viss timme

på dagen stadgades, efter hvilken timme lagfarts- och inteckningsansökningar

icke finge af Rätten upptagas; och hemställdes att ett stadgande

i sådan riktning måtte i 20 § införas.»

2:o.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af It Kap. 2 §

Jorda-balken.

Då antagandet af detta förslag berodde af godkännande af förslaget

till förordning angående lagfart å fång till fast egendom, åberopade

Bih. till Rikscl. Prat. 1875. 1 Sand. 1 Afd.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Bil. till Katigt. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

Justitieråden Almqvist, Naumann och Strandberg sina yttranden vid granskningen

af sistnämnda förslag.

Justitieråden Cramér, Wretman, von Räfsten och Buss jemn ad e detta

förslag utan anmärkning.

3:o.

Förslag till förordning angående upphörande af hembudsskyldighet.

Då antagandet af detta förslag berodde af godkännande af förslaget

till förordning angående lagfart å fång till fast egendom, åberopade

Justitieråden Almqvist, Naumann och Strandberg sina yttranden vid granskningen

af sistnämnda förslag.

Justitieråden Cramér, Wretman, von Rödsten och Russ lemnade detta

förslag utan anmärkning.

4:o.

Förslag till förordning angående ändring af gällande bestämmelser om

lagfart å fast pant.

Då antagandet af detta förslag berodde af godkännande af förslaget

till förordning angående lagfart å fång till fast egendom, åberopade

Justitieråden Almqvist, Naumann och Strandberg sina yttranden vid

granskningen af sistnämnda förslag.

Justitieråden Cramér, Wretman, von Hofstat och Huss lemnade detta

förslag utan anmärkning.

5:o.

Förslag till förordning angående inteckning i fast egendom.

Justitieråd^ Strandberg anförde: »I enlighet med hvad jag yttrat

vid granskningen af förslaget till förordning angående lagfart å fång

till fast egendom, måste jag afstyrka äfven nu förevarande lagförslag.

Jag tillägger blott en erinran derom att den klagan öfver vårt inteckningsväsende,

som blifvit starkast accentuerad och som faun ett uttryck

vid 1860 års riksdag, visserligen icke gällt ofullständigheter eller b ris Iföl
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Bil. till Kongl. Muj-.ta Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m, m.

liga detaljer i gällande inteckningslag, utan vändt sig emot osäkerheten

i sj elfva egendomsbesittningen och fastighetskreditens deraf beroende

sjunkande, olägenheter, hvilka naturligtvis ej kunna afhjelpa» genom eu

lag om inteckning för fordringar och nyttjanderätt, utan måste hafva»

genom nya och säkrare grunder för eganderätten.

För den händelse Kongl. Maj:t likväl nu skulle finna sig föranlåten

framlägga förevarande förslag för Riksdagen anser jag mig ej höra

underlåta att deltaga i en detaljerad granskning deraf.»

Justitierådet Almqvist instämde i den af Justitierådet Strandberg

yttrade mening.

Justitierådet Namnam utlät sig: »Lika med Justitierådet Strandberg

nödgas jag afstyrka förevarande förslags framläggande till Riksdagen

innan detsamma blifvit omarbetadt, och det i sammanhang med ej allenast

förslag rörande inskrifning af laga fång i allmänhet, utan äfven

förslag till förbättrad utsökning slag.

Beträffande särskild! ordet »inteckning», så har detsamma, enligt

hvad allmänt känd! är, i det all dagliga språkbruket (såväl som i åtskilliga

förordningar) kommit att erhålla ej mindre än tre särskilda bemärkelser,

nemligen dels den ursprungliga och riktiga såsom liktydigt med

»inskrifning» (i Rättens protokoll); dels sj elfva den handling, det pantebref,

som skall inskrifvas eller redan blifvit det; dels den panträtt, som

genom inskrifvandet erhålles. Det heter alltså: att en skuldsedel bör

intecknas (inskrifvas); att man transporterat, öfverkorsa! o. s. v. flera

inteckningar (pantförskrifningar); att man söker eller erhållit inteckning

(panträtt) i en egendom. I donna sistnämnda bemärkelse nyttjas ordet

»inteckning» i rubriken till nu förevarande förslag. Lagstiftaren torde

omsorgsfullt böra undvika sådana förvexlingar och i stället använda

hvarje lagterm i dess rätta betydelse. Detta har blifvit iakttaget i korniterades

den 10 Juli 1867 afgifna underdåniga förslag till förändrade

stadgande!! för betryggande af eganderätt in. m. — ett förslag, hvithet,

oberoende af den derutinnan förordade, ännu ej öfverallt i Riket utförbara

fastighetsboken, förtjena! att synnerligen påakta» i dessa ämnen.»

Högsta Domstolens ledamöter funno förevarande förslag i öfrig!

föranleda följande anmärkningar, nemligen:

§ I
-

Justitieråden Grämer, Wretman och Buss förenade sig om följande

yttranden:

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Bil. till Kongl. Muj-.ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

Då den föreslagna ordalydelsen i donna § kunde gifva anledning

till den tydning, att endast egaren till den pantförskrifna fastigheten

vore behörig att söka inteckning, men enahanda behörighet torde höra

tillkomma jemväl borgenär, derest han innehar sådant fordringsbevis,

som bär omtalas, synes för uttryckande af donna mening en förändring

i redaktionen nödig.

Fastighetsegarens medgifvande af inteckning synes kunna utan olägenhet

tillerkännas giltighet äfven då det ej finnes tecknadt å sjelfva

fordringsliandlingen, blott det är skriftligt och affattadt med sådan tydlighet,

som bereder visshet, att detsamma åsyftar just deri fordran, för

hvilken inteckning sökes. För sådana fall, der aftal om inteckning till

säkerhet för en äldre fordran eger rum emellan personel-, boende i

skilda orter, skulle ett tillägg i deri angifna syftningen bespara fordringsegaren

omgångar och äfventyret att, för vinnande af det behöfiiga medgifvandet,

från sig lemna originalhandlingen. För öfrigt torde medgifvande!

till pantsättning af fast egendom höra till förmon likställas med

öfverlåtelse af sådan egendom och följaktligen vara af vittnen styrkt,

såvida inteckning på grund deraf skall kunna beviljas; och hemställdes

att bestämmelser i öfverensstämmelse med sålunda uttalade åsigter måtte

i donna § inflyta.

Justitierådet Naumann instämde i förestående yttrande, hvarjemte

Justitierådet ansåg orden: »fordran Inteckna»» höra ändras till: »fordring sbeviset

inskrifvas eller intecknas».

Justi tieräden Almqvist, von Hofstat och Strandberg ansåg o att genom

förändring i ordställningen herde utmärkas att jemväl borgenär eger

söka inteckning. För öfrigt lemnade Justitieråden donna § utan annan

anmärkning än att, till undvikande af onödig omgång, bär borde stadgas

att skuldebrefvet eller handlingen skall vara af vittnen bestyrkt.

§ 2.

Justitierådet Buss yttrade: »Genom förändring af ordalagen i bör
jan

af donna § torde höra tydligen uttryckas, att inteckning för ogulden

köpeskilling skall vara sekt inom den ill Kap. 2 § Jorda-balken stadgade

tid, för att sådan inteckning må kunna, utan att gäldenären det

utfäst, beviljas.

I afseende å den bär föreslagna rättigheten att erhålla tvångsinteckning

för underhåll eller skadestånd, som ej genast är till beta!-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof . ang. lagfart å fång till fast egendom, ju. m. 101

ning förfallet, hemställer jag att denna rättighet måtte inskränkas till

skadestånd i brottmål.»

Justitieråden Grämer,

Justitierådet Huss.

Almqvist och Strandberg förenade

Justitierådet von U of sten utlät sig: »Dä, på sätt Justitierådet fluss

anmärkt, första momentet i donna § torde höra förtydligas och §:n i

(ifrigt ej innehåller att här är fråga om fastighetsegare, som fått någon

förpligtelse sig ålagd, samt vidare förekommer, dels att enahanda förmån,

som i förslaget bl Hvit tillerkänd omyndiga barn för deras medel,

skäligen bör tilläggas frånvarande arfvinge, hvars arfslott af god man

förvaltas, dels att annat underhåll eller skadestånd än sådant, som bli hd f

till visst belopp i penningar eller varor bestämdt, ej lämpligen bör intecknas,

likasom det domstolsbeslut, som ålägger fas ti ghetsegar e 11 att

ställa säkerhet för medel, dem lian såsom förmyndare eller god man

innehar, bör hafva vunnit laga kraft, innan inteckning kan beviljas, hemställer

jag, att donna § må erhålla följande lydelse:

»Häftar fast egendom för ogulden köpeskilling på sätt i 11 Kap.

2 § Jorda-balken sägs, eller har egare till fäst egendom genom domstols

laga kraft vanna beslut fatt sig ålagdt att ställa säkerhet för omyndigs

eller frånvarande arfvinges medel, dem lian om händer häfver,

eller att utgifva underhåll eller skadestånd till visst belopp, som årligen

utgå skall; då må till säkerhet för sådan fordran inteckning i fasta

egendomen beviljas, ändå att ogalen ej dertill bifall lemnat.»

Justitierådet Wretman yttrade: »I hvad Justitierådet von Hölster!

vid donna § anfört instämmer jag, endast med det undantag, att jag ej

finner laglig grund att, utan fastighetsegarens medgifvande, föreskrifva

rätt till inteckning för »underhåll» såsom till begreppet alltför omfattande,

eller för annat skadestånd, än som blifvit ådömd t i brottmål att

utgå till visst belopp antingen för en gång eller årligen.»

Justitieråden Almqvist, Wretman och Aaumann förenade sig om följande

yttrande:

På sätt vid förslaget till lagfartslagen § 4 blifvit af Justitieråden anfördt,

ansågo Justitieråden ej skål att här eller på öfriga ställen i nu

förevarande förslag, der stadgande förekommer _ om _ Rättens skyldighet

att uppläsa och låta i protokollet intagas dit ingifva handlingar, civil
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof), ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m.

kor ligen inskränka denna skyldighet till den del af handlingen, svin

ligger till grund för ansökningen.

Eu sådan föreskrift kunde sannolikt i flera fall föranleda dertill, att

obehöriga uteslutningar komrne att ega rum; och voro Justitieråden deremot

öfvertygade att, äfven om eu sådan inskränkning ej linnés i lagen

stadgad, Domaren likväl icke kommer att onödigtvis belasta protokollet

med andra delar af dit ingifna handlingar, än som för ändamålet erfordras.

Justitierådet Buss yttrade: "Under förutsättning att mina vid l §

gjorda anmärkningar godkännas, torde början af denna § böra lyda sålunda:

»Finnes ej sådant af vittnen styrkt medgifvande, som i 1 § sägs —».

För ett riktigt återgifvande af den tanke, som bär skall uttryckas, lärer

dessutom fordras att ordet »eller» utbytes mot ordet »och».»

Uti detta yttrande instämde Högsta Domstolens öfrige ledamöter.

§ 5.

Justitierådet Huss utlät sig: »Derest de vid 1 och 4 §§ framställda

anmärkningar godkännas, torde början af denna § till och med orden

»ej så styrkt», erhålla följande lydelse:

»År inteckning sökt på grund af fastighetsegarens medgifvande,

ege Rätten bevilja inteckning utan att denne hord varder.»

För (ifrigt, enär tvekan möjligen kunde uppstå huruvida icke, då

den till grund för en inteckningsansökning åberopade handling vore i

formelt afseende inrättad i full öfverensstämmelse med författningens

föreskrifter, Rätten vore pligtig att genast meddela den sökta inteckningen

äfven om under ansökningsärendets handläggning anledning yppade

sig till tvifvel om handlingens giltighet, synes ett tillägg lämpligen

kunna göras, hvarigenom stadgas att i nyssnämnda fall, likasom då inteckning

sökes enligt 2 §, fastighetsegaren bör öfver ansökningen

höras.»

Uti förestående yttrande instämde Högsta Domstolens öfrige ledamöter.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

103

§ 8.

Då i det fall, som i denna § alses, sådant hinder emot lagfartens

beviljande kan förefinnas, att, ändock att egaren uteblifvit, den sökta

inteckningen bör af Rätten afslås, ansåg Högsta Domstolen bär icke höra

stadgas annan påföljd af egarens uteblifvande än att hinder deraf ej

möter för inteckningens beviljande.

§ 11.

Justitieråden Cramér, Almqvist, Wretman, Namn ann och von ffof sten

förenade sig om följande yttrande:

Af bestämmelsen i donna § att inteckning för fordran ej Unge ske

utan till visst belopp i penningar eller varor, skulle tvekan möjligen

kunna uppstå, huruvida inteckning till säkerhet för lifränteaftal skulle

kunna fastställas. Något skål förefunnes dock ej att utesluta innehafvare

af en lifränta från möjligheten att, till säkerhet för beståndet af en

dylik rättighet, betinga sig panträtt i en fast egendom, helst under nu

gällande lagstiftning fall förekommit, då inteckning till säkerhet för lifränteaftal

sökes och blifvit beviljad på samma sätt som för annan fordran.

I följd häraf hemställdes, att i donna § måtte införas uttryckligt

stadgande, att inteckning kan ske till säkerhet för lifränta eller annan

under viss tid eller på lifstid utgående ränta, som är bestämd till visst

ärligt belopp i penningar eller varor.

§ 12.

Justitierådet Strandberg yttrade: »Jag anser det böra stadgas skyl
dighet

för inteckningssökande att genast vid ansökningens framställande

styrka att gäldenären erhållit lagfart å fastigheten, vid äfventyr

att ansökningen eljest afslås, äfvensom att den, som vill med inteckning

> belasta sin fastighet, bör hafva lagfarit med sitt fång jemväl i det fall

att fånget är sådant, att han enligt äldre lag ej varit pligtig att derå

söka lagfart; så att orden »dock att---- — ej egt ruin» höra utgå;

och jag anser mig härvid höra foga den erinran, att sådant visserligen

icke kan kallas att gifva den föreslagna lagen någon retroaktiv verkan, enär

opaginerad Kontrollera mot PDF

10''J Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

intet förut bestående rättsförhållande skulle komma att rubbas, samt att

en dylik tolkning redan i praxis gjort sig gällande i afseende å förordningen

den 21 December 1857 angående lagfart af fast egendom, som

genom testamente åtkommen är.

Slutorden »hvad om----— -— anmärkas» anser jag höra utgå

eller ock införas på ett senare ställe i författningen, enär det bör vara

af lika vigt att, t, ex. vid det i 22 § om förmälda falk egareus åtkomst

styrkes och anteckning derom i protokollet göres.»

Justitieråden Almqvist och Naumann förenade sig med Justitierådet

Strandberg.

Justitierådet Crarnvr utlät sig: »Jag lemnar donna § utan anmärk
ning.

Att bär påfordra lagfart med jemväl sådana fång, dermed, enligt

förslaget om lagfart, donna skyldighet ej är förknippad, synes mig icke

vara rätt konseqvent, eller leda till något gagn. Ändamålet, som med

en sådan påfordran afses, vinnes ändå; tv när en fastebok i egentlig

mening skall uppläggas, måste upplysningar hem tas ej allena från Lagfarts-

utan äfven från Intecknings-protokollet, och utur det senare

erhåller man ju då kännedom om äganderättsförhållandet i här berörda

fall.»

§ 14.

Enär de i donna § gifna stadga oden icke lära eg a tillämplighet vid

de fall att fastigheten blifvit efter utmätning på offentlig auktion, eller

under konkurs i den ordning, konkurslagen stadgar, försåld, ansågo

Högsta Domstolens fleste ledamöter nödigt att sådant uttrycktes genom

ett tillägg till donna §.

Justitierådet Strandberg yttrade: »Jag lemnar första punkten af

denna § utan anmärkning. 1 afseende å senare punkten åter åberopar

jag mitt yttrande vid 12 § i den föreslagna lagfartslagen, med tillägg

att jag ej kan finna något giltigt skål hvarföre den ena sakrätten skulle

hafva större hägn än den andra, utan anser jag samma regler höra

gälla ehvad fråga är om eganderätt, panträtt eller nyttjanderätt.»

Justitierådet Wretman utlät sig: »Då, enligt min åsigt, de i denna

§ gifna stadgande!! icke höra ega tillämplighet vid det fall att fast egendom

blifvit försåld å offentlig auktion i den ordning, som för utmätt

fastighets försäljning linnés stadgad, men deremot gälla vid eganderättens

öfvergång genom alla andra fång, således äfven arf och" testamente,

hvarom förslaget icke innehåller något stadgande, anser jag §:n

höra i enlighet härmed omredigeras.»

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong).. Maj:t$ Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in. 105

Justitierådet Almqvist anförde: »Stadgandet i första punkten af

denna § anser jag’ böra uttryckligen förklaras icke hafva tillämplighet

vid det fall att fast egendom blifvit såld på offentlig auktion i den ordning,

som för utmätt fastighets försäljning finnes stadgad.

Beträffande senare punkten instämmer jag med Justitierådet

Strandberg.»

§ 1(5.

Högsta Domstolens fleste ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Då

här stadgade förbud mot inteckning för fordran synes böra

afse jemväl inteckning för nyttjanderätt och servitutsrätt, torde denna §

lämpligen höra förflyttas närmare slutet af förordningen, sedan sistnämnda

slag af inteckningar blifvit behandlade. Med afseende derå att

särskilda bestämmelser om sättet att vinna panträtt i anläggningar af

här ifrågavarande beskaffenhet möjligen framdeles torde finnas höra i

lagstiftningen upptagas, synes för sigt! glieten bjuda att, i stället för slutorden

små ej med inteckning belastas», väljas några andra, som endast

utmärka att samma anläggningar icke utgöra föremål för inteckning enligt

donna förordning.»

Justitieråd^ Strandberg, med hvilken Justitierådet Naumann instämde,

yttrade:

»Skulle, hvad jag ej varit i tillfälle inhemta, erfarenheten hafva

ådagalagt behof af stadganden i det här vidrörda ämne, så har jag ej

vid donna § annat att anmärka, än att uttrycket »annan dermed jemförlig

anläggning» synes tarfva närmare begränsning.»

§ Inunder

antagande att de i 22 § 2 inom. af detta förslag omförmälda

åtgärder icke böra medföra likartad verkan i afseende å en intecknings

gällande kraft som förnyelse af inteckningen, hemställde Justitieråden

von Hofsten och fluss att, till undvikande af misstydning i detta hänseende,

ett sådant tillägg må till donna 19 § göras, att efter slutorden:

»vare inteckningen förfallen», införes följande mening: »ändå att med

densamma inom ofvan nämnda tid vidtagits sådan åtgärd som i 22 §

2 inom. sägs.»

Bill. till Riksd. Prat. 1875. 1 Sami. 1 Afd.

H

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m.

Justitieråden Cramér, Almqvist och Wretman yttrade, att såsom förnyelse

af inteckning syntes äfven höra gälla den Rättens åtgärd, hvarigenom

en inteckning enligt 22 § 2 mom. under annan nedsätta eller

eljest förändras; i följd hvaraf ett tillägg härom i donna 19 § herde

införas; men skulle donna åsigt icke godkännas, hemställde äfven Justitieråden,

lika med Justitieråden von Hofsten och Buss, att, till undvikande

af misstydning i detta hänseende, sådant herde uttryckligen

stadgas, på sätt som fördans i Lagberedningens förslag till Jord a-bal k

9 Kap. 28 §.

Justitierådet Strandberg utlät sig: »Då jag lemmar donna § utan

anmärkning, anser jag mig dock höra förklara, att detta sker, icke på

den grund att jag tillerkänner någon afgörande vigt åt de af Lagbyrån

i donna del anförda skäl, utan endast derföre att i saknad af fastighetsböcker,

i enlighet med hvilka gravationsbevis kunna utfärdas, förnyelse

af inteckning tills vidare väl måste föreskrifvas.»

§ 21.

Högsta Domstolens ledamöter förenade sig om följande yttranden:

Att, såsom bär blifvit föreslaget, åt domaren medgifva befogenhet

att i sitt enskilda hemvist vidtaga en i privaträttsligt hänseende så vigtig

åtgärd, som meddelande af inteckningsförnyelse, synes så mycket

betänkligare,, som, vid närvarande organisation af domare-embetet på

landet, för samma embete saknas bestämd embetslokal, och domarens

åtgärder uti ifrågavarande hänseende följaktligen ej ens blefvo underkastade

den kontroll, som ligger deruti att ärenden anmälas och handläggas

i ett offentligt, för allmänheten tillgängligt embetsrum. Till följd

häraf och då stadgandet derjemte otvifvelaktigt komme att stå i alltför

uppenbar strid mot den hos allmänna föreställningssättet djupt grundade

fordran på offentlighet i alla rättsförhandlingar, hemställdes, att

förevarande § må ur förslaget utgå, och i stället deri införas de bestämmelser,

som finnas i 22 § af nu gällande inteckningsförordning.

§ 22.

Då de i inom. 2 af donna § omförmälda åtgärder kunna inverka på

annans än sökandens rätt, ansåg Högsta Domstolen bär höra inflyta stadgande

derom, att bifall till den sökta åtgärden ej må beviljas, innan

vederbörande, hvilkas rätt är i fråga, blifvit hörde och dertill samtyckt.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m. 107

§ 23.

Justitieråden Cramér, von Hofstat och /lass hemställde att, till meningens

förtydligande, efter orden: "under konkurs», må tilläggas: »i

flen ordning konkurslagen bestämmer».

Häruti instämde Justitierådet Strandbon/, med tillägg, att slutorden:

»värde inteckningen dödad etc.» syntes mindre lyckligt valda, än slutorden

i 24 § af nu gällande inteckningslag.

Justi tierådet N anmana yttrade: »Denna § (bland andra i föreva
rande

lagförslag) utvisar klarligen huru nödigt det är att revidera och

förbättra utsökningslagarne, pa samma gäng en förbättring af inteckmingsstadgan

ifrågasättes. Hvem det tillkommer att i det fall, som nu föredragna

§ afse,'', uppgöra köpeskillingsliqviden efter nu gällande författningar

(Kronofogde eller Befallningshafvande?), derom sväfvar mången

i ovisshet; ännu mera rörande den fråga när en slik liqvid må anses

vinna laga kraft, och hvad dermed står i samband. Tyska Subhastationsordningen

af den 15 Mars 1869 torde, bland andra främmande lagar,

kunna rådfrågas, när det gäller att vid exekutiva fastighetsauktioner i

sjelfva kungörelsen derom stadga vilkoren och uppgifva gravationerna

samt i öfrig! bestämma nödiga kauteler, så att hvarken egares eller

pantliafvares rätt åsidosattes.»

Justitierådet Wretman utlät sig: »De fall då, enligt denna §, in
teckning

kan dödas utan att inteckningshandlingen företes, höra enligt

min åsigt inskränkas derhän, att sådant må ske endast för intecknad

gäld, som ej kunnat betäckas af köpeskillingen för egendom, som blifva

försåld »i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifva,

är stadgadt».

Om dessa ordalag begagnades, skulle deri inbegripas försäljning åt

fast egendom, så väl efter då verkställd utmätning, som af till konkurs

afträdd egendom, hvilken af konkursmassa öfverlemnats till försäljning

i sagde ordning.

Genom Kongl. Förordningen den 5 November 1867 har eu ändring

gjorts i 51 § Konkurslagen, hvarigenom tillåtits att under vissa vilkor

genom konkursmassans försorg, utan exekutor anlitande, sälja fast

egendom, äfven om alla deri intecknade belopp icke blot vo betäckta,

under vilkor dock att, bland andra, de inteckningshafvare, hvilkas rätt

är deraf beroende, till slik försäljning lemna! bifall; och i sådant fall

kunde fastighetens köpare äfven synas berättigad att få inteckningar,

s. 108 Kontrollera mot PDF

in. in.

108 Bil. till Kong}. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom,

Överskjutande köpeskillingen, dödade i nu föreslagna ordning; men med

afseende derå att ett medgifvande i nämnda hänseende af den person,

som vid ett borgenärssammanträde innehar eu intecknad skuldsedel, kan,

då någon anteckning derom ej sker å skuldsedeln, vara fullkomligt

okändt för den, som sedermera i god tro förvärf val inteckningen, anser

jag så störa väder för allmänna förtroendet till intecknade skuldsedlar

häraf kunna uppkomma, att jag icke vågar tillstyrka det föreslagna lagbudets

tillämpning i fråga om inteckning i fastighet, försåld omedelbar!

genom konkurs massas försorg; utan må vid försäljning i sist omförm älda

fall det bero på vederbörande att, i sammanhang med inteckningshafvarnes

samtycke till sådan försäljning, bereda säkerhet derför, att inteckningarne,

i händelse de ej af köpeskillingen betäckas, kunna i vanlig

ordning dödas.»

Justitierådet Almqvist yttrade: »I afseende på denna § instämmer

jag i Justitierådet Wretmans anmärkning, samt tillägger för min del

jemväl den erinran, att det borde tydligen utmärkas huruvida här afses

blott inteckningar för fordran eller ej äfven, såsom jag anser vara riktigast,

hvarje annan inteckning, som går förlorad till följd af den exekutiva

försäljningen och derigenom att den intecknade fastighetens köpeskilling

ej förslår att gälda det skadestånd, hvarpå inteckningshafvaren

eger anspråk.»

§ 24.

Justitierådet Almqvist yttrade: »Från den hittills antagna, särdeles

vigtiga regeln, att inteckning för fordran ej må dödas utan att den intecknade

handlingen företes i hufvudskrift, anser jag lagen icke böra

medgifva något annat undantag, än det som i 23 § omtalas. Eu inteckning,

som i konkurs bl hvit förklarad utan verkan, kan, sedan konkursen

bl hvit afslutad, till exempel genom förlikning, hafva kommit på

god tro i annan mans hand, hvilken kan blifva lidande genom inteckningens

dödande på sätt i denna § är föreslaget; och måhända kunna

andra likartade fall tänkas. Da för öifrigt, såsom nyss är antvdt, det

icke är tillåtet att få, utan originalskuldebrefvets företeende, derför meddelad

inteckning dödad, äfven om den derpå grundade fordringen är

förklarad ogiltig, afstyrker jag, för min del, det här ifrågasätta undantaget

från den allmänna regeln i berörda afseende.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj ris Nåd. Prop. ting. lagfart å fång till. Jäst egendom,

m. m.

109

§ 25.

Justitieråden tf r et man och Naumaun an sago det. stadgande, som

med denna § afses, bättre uttryckas sålunda:

»År intecknad fordrings! > andling inlöst af gäld enär eu eller eljest

åter kommen i hans hand, och varder den ånyo af honom utgifven, galle

inteckningen med samma rätt som den eljest egt.»

§ 26.

Justitieråden Gr amor, \Y räntan, Naumaun och Buss an sago Lagberedningens

förslag i 9 Kap. 33 § Jorda-balken ega, med afseende å

redaktionen, företräde.

§ 28. .

Det bär föreslagna nya stadgande, hvarigenom en person skulle

kunna befrias från sin skuld endast derigenom, att en annan person

jemte honom iklädde sig betalningsskyldighet för samma skuld, eller

derför ginge i borgen, an sago Justitieråden Almqvist, Wretman och Strandberg

vara så stridande mot öfriga grunder för vår lagstiftning, att Justitieråden

för sin del icke kunde tillstyrka dess antagande; och erinrade

Justitieråden, att om innehafvare af skuldsedel, intecknad i egendom,

som öfvergått till ny ägare, ville befria skuldsedelns utgifvare

eller föregående egare från vidare ansvarighet, kunde sådant lätteligen

ske medelst anteckning å skuldsedeln.

Justitierådet JNaumann yttrade, att enär det i donna § gifna stadgande

icke herde afse det fall, att ny egare å den handling, hvarå den

intecknade fordran grundas, tecknar borgen för gäldenärens förbindelse,

men uttrycket »tecknar förbindelse för fordran» syntes innefatta äfven

en dylik händelse, Justitierådet ansåge, att det anmärkta uttrycket herde

förtydligas.

Justitierådet Crarnér utlät sig: »Angeläget synes det mig vara, att

irågan om betydelsen och verkan af en sådan påskrift å intecknad förbindelse,

som i donna § förutsattes, genom lag löses; ty resultatet af

härom uppkomna tvister har ofta olika utfallit. För mig finnes ingen

betänklighet emot godkännande af den lösning frågan uti förslaget fått.

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

Innehafvare!! af eu förbindelse, intecknad i fastighet, som genom

försäljning ombyter egare, kan icke tilltvinga sig personlig ansvarighet

för förbindelsen af den nye egaren; yrkandet derom måste antagas vara

vackt af säljaren, i hvars intresse det ligger att vid köpslutet betinga

sig frikallelse från åliggandet att personligen svara för den intecknade

skulden. Detta vanligen förekommande beting hinder emellertid endast

kontvahenterne vid köpet och betrygga!'' icke säljaren, såvida ej inteckningshafvaren

till eu slik öfverflyttning ger sitt samtycke. Befintligheten

å intecknad förbindelse af den förutsatta påskriften torde dä få

anses innebära, att förbindelsens egare, hvilken tillåtit påskriften, godkänt

köpare!! såsom sin gäldenär, i stället för den förre.

Ytterst sällsynt torde det vara, att både köpare och säljare ikläda

sig personligt ansvar för intecknad gäld, och på sådana sällsynta företeelser

syfta §:s slutord.»

§ 29.

Justitieråd et Strandberg yttrade: »Ur teoretisk synpunkt later det,

efter min tanke, sig icke försvaras att det principala kontraktet, sjelfva

skuldförbindelsen, skulle dödas derföre att det accessoriska aftalet, panträtten,

upphört. Jemförelse!! med lös pant, som vanvårdas, är oriktig,

ty här utgöres ju panten af den fasta egendomen, om hvars vanvårdande

icke är fråga. De olägenheter åter som i praktiskt hänseende

någon gång kunna befaras genom saknaden af ett stadgande, sådant

som det föreslagna, kunna afhjelpa^ genom förord. Fall kunna deremot

lätteligen tänkas, då panträtten, äfven om den stått qvar, varit för fordringsegaren

till ingen nytta; och i sådan händelse skulle säkerligen

tillämpningen af det föreslagna stadgandet blifva för allmänna rättskänsla!!

i hög grad sårande. Jag hemställer derföre att hela donna §

måtte utgå.»

Justitierådet Wretman utlät sig: »Härvid anser jag mig höra an
märka,

att stadgandet väl ej bör gälla för annat fall, än då förändringen

med inteckningen skott sedan egendomen öfvergått till annan egare

genom fång, derå lagfart beviljats, och att den förmån, som här tillerkänts

den intecknade förbindelsens utgifvare, äfven bör tillkomma

annan föregående egare, som i hans ställe eller jemte honom åtagit sig

personlig ansvarighet för det intecknade beloppet; och torde sista punkten

af § kunna lyda, att denne vid nu ifrågavarande fall är fri från ansvar

för hvad af ibrd ringen till följd af åtgärden icke kunnat ur egendomen

uttagas.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m

1 11

§ 30.

I stället, för denna § hemställde Justitieråden Almqvist, Naumanv

och Strandberg om antagande af § 45 i komiterades förslag till lag om

inskrifning i fastighetsbok.

Då borgenär, som icke sjelf sökt utmätning, ej torde böra vara

skyldig att taga betalning för fordran, som icke är förfallen, derest han

vill låta den fortfarande innestå i egendomen, hemställde Justitieråden

UV- talan och Huss, att ett uttryckligt stadgande derom måtte i denna §

inflyta, i öfverensstämmelse med hvad Lagberedningen uti 9 Kap. 27 §

af dess förslag till Jorda-balk föreslagit.

§§ 32—37.

Justitieråd et Strandberg yttrade: in Dä till en del nya stadgande!!

för de bär vidrörda fall måste meddelas;

ilä det dervid är af vigt att dessa stadgande!! göras så enkla och

lätt fattlig-! som möjligt;

dä det är af ej ringare vigt att i ett ämne, som bildar eu af grunderna

för hela vår .real-kredit, lagen så nära som möjligt öfverensstämmer

med den ofri ga europeiska lagstiftningen;

da begge dessa fordringar tillfredsställas af det nästan öfverallt i

utlandet antagna system, som, hvilande på deri så kallade solidaritetsprincipen,

innebär att innehafvare!! af en inteckning, gemensam i flera

fastigheter, är berättigad att, utan inskränkning, för hela sin fordran

hålla sig till hvilken af de förpantade fastigheterna som helst; så hemställer

jag att, i stället för förevarande §§, nya stadgande!!, bygda på

nyssberörde grundsats, måtte utarbetas. Jag har härvid icke förbisett

att i den år 1848 af Rikets Ständer antagna inteckningslag nu förevarande

förslags grunder voro följda. Men ett fjerdedels århundrade har

sedan dess förflutit, och den liggare beröring, hvari vårt fädernesland

derunder på handelns och industriens områden kommit med det öfrig!!

Europa och dess största kulturländer, har alstra! ett allt lifligare erkänd t

behof af likstämmighet jemväl på kreditlagstiftningens område, så att

hvad so in derutinnan var tillfredsställande år 1848, näppeligen kan sägas

vara det år 1874.!''

Justitierådet Naumann instämde med Justitierådet Strandberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

m. m.

11*2 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom,

Justitierådet Almqvist anförde: »Vid valet emellan de af Lagbered
ningen

så kallade solidaritets- och delningsprinciperna i fråga om inteckning

för samma fordran i derå särskilda fastigheter, är jag för min

del böjd att gifva företräde åt den senare, enligt hvilken vid sådan intecknings

beviljande skall bestämmas för huru stor del af fordringen

hvarje fastighet svarar. Emot antagande af donna princip, hvarigenom

anledningen till eu mängd svårlösta stridigheter skulle förekommas, har

jag ej förnummit något annat skål anföras, än att den skulle lägga ett

obehörigt band på friheten i aftal. Men denna frihet inskränkes ju icke

i annan måtto, än att det fordras att borgenär och gäldenär skola vara

ense om värdet af hvarje särskild pant, som den senare bjuder den

förre i säkerhet. Detta värde lärer dock vara lika lätt att utröna, som

det sammanlagda värdet af liera panter; och det, måste alltid uppstå

svårighet när flera för samma fordran intecknade panter skola realiseras,

helst om de äro belägna i skilda orter. Mot delningsprincipen kan visserligen

den erinran göras, att, då intecknad fastighet styckas, i allt fall

skulle framträda den gemensamma inteckningens olägenheter. Men dessa

kunde förekommas om det föreskrefs, att, vid styckning af in tecknad

fastighet alltid herde bestämmas för huru stort belopp af inteckningen

hvarje del af den styckade fastigheten häftade, vid äfventyr att, innan

sådan bestämmelse skott, ny inteckning i någon del af fastigheten ej

finge meddelas, och att naturligtvis dess alla delar solidariskt ansvarade

för den gamla inteckningen.

Men om min åsigt härutinnan icke an ta ges, anser jag tillämpning

af den af Justitierådet Strandberg förordade solidaritetsprincipen, hvilken

lärer gjort, sig gällande'' i de flesta främmande länder, vara att föredraga

framför de i det remitterade förslagets 32—37 §§ förekommande

invecklade stadgande]], Indika kunna lända inteckningshafvare till uppehåll

och äfven osäkerhet i hans rätt.»

1 afseende pa § 35 anmärkte Justitieråden Cramér, Wretman och

von Hojsten, att då den i nämnde § stadgade påföljd för den inteckningshafvare,

hvilken låter vidtaga förändring i inteckningsrätten för den gemensamma

inteckningen, icke bör sträcka sig till sådana fall, der inteckningsrätten

förbättras, orden »eljest, förändras» borde utgå.

Vid § 36 erinrade Justitieråden von Hofsten och Buss, att i början

af donna § torde höra bestämdt uttryckas, att den försäljning, hvarom

här är fråga, afser sådan försäljning, hvilken sker i den ordning, som

för utmätt fast egendom är stadgad. — Emot §:s senare del, enligt

hvilken innehafvare af gemensam inteckning i liera egendomar, deraf

eu blifvit särskild! utmätt eller afträde! till konkurs, skulle ega rätt att

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m. 113

få jemväl de öfriga egendomarnc utmätta och på eu gång sålda, utan

hinder deraf att hans fordran ej vore till betalning förfallen, anmärkte

Justitieråden, att, enligt grunderna för nämnda stadgande, det herde stå

inteckningshafvaren Öppet att, om han så finner för godt, inskränka sitt

yrkande om utmätning och försäljning till blott någon eller några af de

öfriga, gemensamt intecknade egendomarne; att då hinder stundom

kunde mota för fastigheternas försäljning »på en gång», såsom till exempel

om de äro belägna i särskilda län eller på land och i stad, de nyss

citerade orden torde höra utgå; samt att anvisning bör lemnas hos hvilken

myndighet inteckningshafvarens ifrågavarande yrkande skall framställas.

För öfrig! ansåge Justitieråden att en riktig ordning skulle

blifva bättre tillgodosedd, om de i senare delen af §:n gifna bestämmelser

ställdes framför föreskrifterna i §:ns förra afdelning.

Justitierådet Wretman yttrade: »För att förtydliga de af Justitie
råden

von Hofsten och Huss gjorde anmärkningar, i hvilka jag instämmer,

har jag tänkt mig att §:n kunde erhålla följande lydelse:

»Innehafvare af eu i flera egendomar gemensam inteckning oger,

derest någon af egendomarne särskild! utmätes för annans fordran eller

afträdes till konkurs, att, för utrönande huruvida sådan brist, som enligt

34 § bör utur köpeskillingen för donna egendom gäldas, kan uppstå,

få jemväl de öfriga egendomarne eller någondera af dem utmätta och

sålda, utan hinder deraf att det intecknade beloppet ej är till betalning

förfallet; framställe dock, så vidt han vill af donna rätt sig begagna, yrkande

derom hos vederbörande exekutor innan den särskild! utmätta

eller till konkurs afträdda egendomen säljes.

Höres ej sådan! yrkande och varder ej i fråga om egendom, hvilken

säljes i flen ordning, som för utmätt fäst egendoms försäljning är

stadgad, senast vid fördelningen af köpeskillingen för donna egendom

ådagalagd!, att sådan brist, som enligt 34 § bör falla honom till last,

yppats i någon bland de öfriga egendomarne, vare innehafvare!! af den

gemensamma inteckningen ej berättigad att ur nämnde köpeskilling utfå

mera än det belopp, hvarför egendomen enligt 32 § ansvara!-.»

Justitierådet Cramér utlät sig: »Det här föreslagna stadgande! om

skyldighet för inteckningshafvare att senast vid fördelning af köpeskillingen

för utmätningsvis försåld fastighet, som häftar för gemensam

inteckning, ådagalägga tillvaron af brist, som bör falla den försålda

fastigheten till last, innebär i sjelfva verke! eu ny preskriptions-bestämmelse,

medelst hvilken någon väsendtlig fördel, vare sig i tidsvinst för

utsökningsärendets afsilande eller annorledes, icke torde kunna ernås,

enär exsekutors beslut angående köpeskillingsfördelning icke lärer få

Bill. till Riksd. Brok 187''). 1 Hand. i Afd. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

m. m.

114 Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

definitivt verkställas, innan laga kraft åkommit. Jag hemställer derföre,

att paragrafens förra del må utgå, och, der så, med anledning af innehållet

i 34 § anses nödigt, ersättas af ett förklarande, att hinder för

uppgörande af liqvid om köpeskillingen för fastigheten icke möter deraf,

att omförmälde brist ej derförinnan blifvit anmäld. Häraf uppkommer

endast den följd, att tillvaron af sådan brist, der densamma först vid

klagan öfver köpeskillingsliqviden ådagalägges, kan föranleda rättelse i

liqviden eller beslutet om fördelning af köpeskillingen.

I öfrigt lemnar jag §:n utan annan anmärkning, än att orden »på

en gång)), såsom ej tillämpliga då fastigheterna äro belägna i olika län

eller i stad och på landet, höra bortfalla, och att lagtexten ej angifver

den myndighet, hos hvilken framställning om utmätning i förevarande

fall skall göras.))

§ 38.

Justitierådet Huss yttrade: »Då jag anser att den på skodd utmät
ning

af fast egendom för icke intecknad fordran grundade förmånsrätt,

hvarom handlas i det remitterade förslaget till förordning angående förändrad

lydelse af 17 Kap. 9 § Handels-balken, bör beräknas icke från

tiden för utmätningen, utan från det anmälan om utmätningen skott till

anteckning i inteckningsprotokollet, synes mig deraf följa, att det bör

ankomma på utmätningssökanden, huruvida han vill åt sig bereda donna

förmånsrätt, samt att han således sjelf bör gåoi författning om att sådan

anmälan, som nyss är nämnd, verkställes. Åberopande för öfrigt hvad

jag vid 21 § yttra! angående borttagandet af befogenheten för domaren å

landet att utom Kätteri meddela inteckningsförnyelser, anser jag att utmätningsförr

ättar ens bevis om den skedda utmätningen och beloppet af

den fordran, för hvilken utmätningen skott, bör ingifva^ till Kätteri; och

torde slutligen i §:n höra tilläggas eu erinran derom, att angående verkan

af sådan anmälan är särskild! stadgadt.))

Uti hvad Justitierådet Huss sålunda anmärkt instämde Högsta Domstolens

öfrige ledamöter.

§ 39.

Högsta Domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

Af stadgande! i 40 § synes väl, det meningen är, att endast skriftligen

upprättade nyttjanderättsaftal få intecknas; dock torde det vara

nödigt att i 39 § införa bestämd föreskrift härom, helst nyttjanderättsaftal

äfven kunna med laga verkan muntligen afslutas.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. m. 115

§ 41.

I afseende å sista punkten af donna § åberopade Justitieråden Almqvist

och Strandberg sin anmärkning vid 14 § bär ofvan.

§ 42.

Justitieråden Crarnér, Almqvist, Wretman, von Hofsten och Huss erinrade,

att, derest den vid 16 § gjorda anmärkning om nämnde §:s nedflyttande

närmare slutet af författningen godkändes, blefve den bär gjorda

hänvisningen till donna § öfverflödig.

§ 43.

Då i fråga om skyldigheten att förnya inteckningar olika stadganden

för särskilda slag af inteckningar icke syntes vara lämpliga, utan

kunna föranleda till misstag och förvecklingar, samt då den inteckningsbok,

som enligt förslaget skulle upprättas, icke komme att blifva af den

beskaffenhet, att densamma syntes kunna tilläggas det vitsord, att ensamt

å denna bok kunde grundas sådana intyg, som domare hittills

under form af gravationsbevis meddelat, utan domare äfven hädanefter

måste granska protokollen, för att kunna afgifva ett tillförlitligt bevis

om och i hvad mån en fastighet är med inteckning besvärad, och en

dylik granskning icke skäligen kan sträckas längre än till protokoll för

tio år, an sago Justitieråden Cramér, Wretman, von Hofsten och Huss sig

icke kunna tillstyrka att för närvarande och innan fullständiga, med vitsord

försedda hypoteksböcker kommit till stånd, skyldigheten ‘att förnya

nyttjanderättsinteckningar borttoges. I följd häraf hemställde bemälde

Justitieråd, att hvad i 19 och 20 §§ blifvit stadgadt om förnyelse med

afseende å inteckning för fordran, måtte blifva föreskrifvet jemväl i

fråga om nyttjanderättsinteckningar.

Justitieråden Almqvist, Naumann och Strandberg förenade sig om

följande yttrande:

Då gravationsbevis måste upptaga jemväl den nyttjanderätt, hvarför

en fastighet är intecknad, och ett sådant bevis väl alltid måste utfärdas

efter den normala urkunden, som utgöras af Rättens protokoll

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

och ej af en sådan bok, som den i 61 § omförmälde, äfven om en sådan

öfver allt kom me att genast från början föras, h vilket med afseende å

innehållet af 66 § kan ifrågasättas, så ansågo Justitieråden den bär uttalade

grundsats att inteckning för nyttjanderätt skulle gälla utan förnyelse

icke kunna godkännas.

§ 44.

Vid donna § åberopade Justitieråden Grämer, Wretman, von Hofstat

och Iiuss hvad vid 22 § 2 mom. blifvit anmärkt.

§ 45. .

Justitieråd et Almqvist yttrade: »Intecknings dödande, i den mening

detta ord enligt antagen terminologi haft i inteckningsförordningen, har

afsett skuldförbindelser, Indika äro i blott ett exemplar upprättade och

cler till dödandet hört att anteckning derom skulle ske å originalhandlingen.

I förevarande § användes ordet i en annan bemärkelse och afser

kontrakter eller handlingar, som äro upprättade i flera än ett exemplar,

då inteckningens dödande således ej kan ske genom påskrift å sjelfva

handlingen, hvilken ej ens skulle behöfva uppvisas. Jag tror detta

kunna medföra våda, helst domaren, som då han genom påskrift å en

originalskuldsedel dödar den derför meddelade inteckning, icke sväfvar

i fara att dervid begå något misstag, deremot ofta måste stanna i osäkerhet

huruvida ett sådant slags dödande af inteckning, som i denna §

afses, kan utan någons förnärmande ske; och enär eu sådan åtgärd vore

obehöflig just i de fall, der det vore klart och ostridigt att den intecknade

nyttjanderätten upphört att gälla, tillstyrker jag för min del att

förevarande § utesluta.»

§ 46.

Justitieråden Almqvist och Strandberg åberopade hvad Justitieråden

här ofvan vid 14 § anmärkt.

§ 47.

Justitieråden Almqvist och Strandberg åberopade hvad Justitieråden

här ofvan vid 14 § anmärkt.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in. 117

Justitieråden Wretman och von Hofsten förenade sig om följande

yttrande:

Hvad här är stadgadt för det fall, att fast egendom efter konkurs

genom försäljning öfverlåtes på ny egare, torde äfven höra tillämpas

då sådan egendom efter utmätning å offentlig auktion säljes. I begge

fallen kommer icke en af förre egaren gjord upplåtelse af nyttjanderätt,

hvarför inteckning ej meddelats, i något betraktande vid försäljningen,

och köparen af egendomen kan om upplåtelsen icke eg a någon kännedom.

En köpare af utmätt fast egendom skulle derföre blifva oförskyldt

lidande, om det stode en innehafvare af dylik nyttjanderätt Öppet att,

äfven sedan egendomen blifvit exsekutivt såld, deri erhålla inteckning

med gällande verkan, enligt 46 § i förslaget. Ett lidande, som blefve

desto större, som köparen icke hade någon, mot hvilken han kunde

väcka talan om skadestånd. Möjligen skulle ock, om ej undantag här

göres, den vidsträckta tydning kunna gifvas åt 46 §, att en innehafvare

af nyttjanderätt, som vid den exsekutiva auktionen, i följd deraf att

köpeskillingen ej förslagit till gäldande af äldre penningeinteckningar,

förlorat sin genom inteckning vunna panträtt i egendomen, kunde med

företeende af den utaf förre egaren utfärdade upplåtelsehandling erhålla

ny inteckning för sin nyttjanderätt. Justitieråden hemställde derföre,

att i 47 § må göras det tillägg, att efter orden: »till konkurs», insättas

orden: »eller i laga ordning i mät tagen».

§ 49.

Justitieråden Cramér, Wretman och Huss förenade sig om följande

yttrande:

Enär i förevarande förslag intecknad nyttjanderätt betraktas såsom

eu sakrätt, i öfrigt skiljd från panträttsinteckningen, torde denna § lämpligen

höra så omredigeras att, i stället för den häri förekommande hänvisningen

till föreskriften angående ogulden köpeskilling i 11 Kap. 2 §

Jorda-balken, i donna § stadgas, att, om inteckning för nyttjanderätt,

som man vid öfverlåtelse af fast egendom förbehållit sig eller annan,

blifvit sökt inom tid, som i 11 Kap. 2 § Jorda-balken sägs, innehafvaren

af nyttjandel’ätten skall ega säkerhet i det som snidt är framföre

köparens borgenärer och dem, som af honom fått nyttjanderätt sig

upplåten.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. in.

§ 50.

Justitieråd en Almqvist och Strandberg åberopade hvad Justitieråden

här ofvan vid 14 § anmärkt.

Justitieråden Wretman och von Hufsten ansågo de här förekommande

orden: »Sökes för flera upplåtelser» etc. höra utbytas mot orden: »Sökes

för sådana» etc.

§ 51.

Justitieråden Almqvist och Strandberg åberopade hvad Justitieråden

här ofvan vid 14 § anmärkt.

§ 52.

Justitierådet von Hofsten yttrade: »Orden »då den efter utmätning

eller under konkurs säljes» torde höra förändras till följande mening:

»då den säljes å offentlig auktion i den ordning, som om utmätt fast

egendom stadgad är».

Skulle fast egendom annorledes blifva under konkurs försåld, torde

i de flesta fall inteckning för nyttjanderätt blifva beståndande, helst fast

egendom ej må af borgenärerne enskild!: försäljas utan att alla inteckningar

kunna med köpeskillingen gäldas och alla inteckningshafvare till

försäljningen samtycka, samt i allt fall, vid det förhållande att det nu

föreslagna dubbla auktions sättet icke är för enskilda auktioner påbjudet,

svårligen utredas kan, om och i hvad mån en intecknad nyttjanderätt

bidragit till minskning i köpeskillingens belopp.»

Justitieråden Almqvist och Wretman instämde med Justitierådet von

Hofsten och hänvisade i (ifrigt till hvad Justitieråden anfört vid 23 §.

§ 53.

Justitieråden Crarnér, Wretman, von Hofsten, Strandberg och Huss

förenade sig om följande yttrande:

Då frågan, huruvida innehafvare af nyttjanderätt, som måste vika,

är berättigad till skadestånd af den som nyttjanderätten åt honom upp
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

lat — en fråga, hvarom för närvarande i 16 Kap. 15 § Jorda-balken

finnas för landet stadgade särskilda föreskrifter — tillhör ett helt annat

område af den civila lagstiftningen, än det som utgör föremål för behandling

i nu förevarande förslag, an sago Justitieråden bär endast höra

stadgas att sådant skadestånd, der det lagligen eger rum, icke utgår

med förmånsrätt ur egendomen, der detsamma ej såsom fordran till bestämdt

belopp är särskild! intecknadt.

Justitierådet Almqvist utlät sig: »Fastighetsbok-komiterades förslag

innehåller i 3 §, att, om den, som söker inskrifning för egande- eller

nyttjanderätt samtidigt med annan, vill låta ansökningen, så vidt den

aiser tillgodonjutande åt sådan rätt, förfalla, skall ansökningen gälla såsom

begäran om inskrifning af panträtt för det skadestånd, som till

följd af aftalets återgång må honom tillkomma.

Ett med donna, efter min åsigt, fullt giltiga grundsats öfverensstämmande

stadgande anser jag höra antagas i stället för den alldeles

motsätta föreskrift, som i förevarande 53 § förekommer, att nemligen

innehafvare!! af nyttjanderätt, som måste vika, icke har förmånsrätt för

skadeståndet, der det ej såsom fordran är särskild!, intecknadt.»

§ 54.

Justitierådet fluss anförde: »Med stadgandet i donna § torde för
nämligast

afses de på landet ofta förekommande så kallade undantagsaftalen,

då någon, vid försäljning af fast egendom, förbehåller sig, eller

sig och hustru, rättighet att under sin återstående lifstid åtnjuta viss

afkomst eller annan förmån, som bör ur fastigheten utgå. En sådan

rätt är visserligen närmast hänförlig till fordran, och följdriktigast vore

derföre, att densamma såsom fordran intecknades. Emot en sådan anordning

möter dock betänklighet dels deraf att, då uti aftalet emellan

köpare och säljare ofta jemväl ingår förbehåll för den senare om nyttjanderätt

till större eller mindre andel af sjelfva fastigheten jemte derå

befintliga hus, aftalet i sådant fall skulle '' behöfva dubbelt inteckna^,

nemligen både för fordran och för nyttjanderätt, dels ock deraf att för

vinnande af inteckning såsom för fordran blefve nödigt att den utfästa

årliga afkomsten eller förmånen uträknades och bestämdes till ett visst

kapitalbelopp, hvilket bestämmande åter, i anseende till osäkerheten om

den tid, under hvilken afkomsten eller förmånen skulle komma att för

framtiden utgå, blefve med synnerlig svårighet förenad!, helst om tiden

vore beroende af icke blott en, utan två personers lifstid. Lika med

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. ni.

förslaget anser jag, i följd häraf, att hvad om nyttjanderätt är i donna

förordning stadgadt bör gälla äfven i fråga om rätt till afkomst eller

annan förmån, som upplåtits att ur fastighet utgå; men vid betraktande

af den sistnämnda rättighetens egenskap af fordran synas mig dock den

olikhet i afseende å verkan af en för nyttjanderätt och en för afkomst

eller förmån beviljad inteckning höra ega ruin, att den senare skulle

medföra förmånsrätt för skadestånd, i händelse inteckningen måste vika

för annans bättre rätt. Eu sådan olikhet i verkan af nämnda slag af

inteckningar herde, efter min åsigt, i denna § antydas.

I händelse den vid 43 § gjorda anmärkningen angående förnyelse

af inteckning för nyttjanderätt varder godkänd, lärer deraf följa, att

senare delen af donna § från och med orden »dock att» bör utgå.»

Justitieråden Almqvist och Strandberg hemställde att de sista orden

i donna § »skelande Rätten» etc. måtte utgå, då något hållbart skål för

att undantagsvis i detta fall ålägga domaren att erinra parten om inteckningens

förnyande ej torde finnas.

Justitierådet von Hofsten utlät sig: »Under åberopande af anmärk
ningen

vid 11 § och då inteckning för rätt till afkomst eller annan förmån

af fast egendom till visst belopp i penningar eller varor torde höra

behandlas och ega samma verkan som inteckning för fordran för lifränta,

hemställer jag, att 54 § måtte så redigeras, att den endast kommer

att afse inteckning för rätt till afkomst eller annan förmån, som åt

någon upplåtes att utgå af fast egendom och icke är till visst belopp i

penningar eller varor bestämd. Vidare erinras, att, om anmärkningen

vid 43 § bifalles, och sålunda skyldigheten att förnya inteckningar för

nyttjanderätt kommer att qvarstå, senare delen af 54 § eller från och

med orden »dock att» torde höra utgå.»

Justitieråden Cramér och Wretman instämde med Justitierådet von

Hofsten.

§§ 55—58.

Justitierådet Huss anmärkte, att i dessa §§ sådana ordalag borde

väljas, att icke någon tvekan kan uppstå, att häri gifna stadganden

hafva afseende endast på sådana servitutsaftal, som slutas efter det förslaget

erhållit giltighet af lag; att servitutsaftal för att intecknas herde

vara skriftligen och med vittnen upprättade; att i 55 § lämpligen herde,

såsom i 39 § skott, antydas ändamålet med intecknande!: af servitutsaftal;

samt att på grunder, som blifvit vid 43 § anförda, och då servitutsaftalen

i allt blifvit uti förslaget ställda lika med aftal om nyttjanderätt,

skyldighet att förnya inteckning för servitutsaftal herde stadgas.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m. 121

Justitierådet Strandberg yttrade: »Frågan, huruvida ett realservitut

är att hänföras till eganderätt eller nyttjanderätt, kan val vara tvifvelaktig,

och vore mera likgiltig om en ordnad hypoteksboks institution

funnes. Men då så icke är, och icke endast enligt min uppfattning realservituterna

rättast äro att betrakta såsom delar af eganderätten, utan

eu sådan åsigt jemväl i senare tider gjort sig i lagskipning^! gällande,

hemställer jag, att dessa §§ måtte här utgå, och i stället, med de jemkningar,

som kunna vara nödiga, upptagas bland stadgandena om lagfart..»

Justitieråden Wretman, Naumann och von Hofsten förenade sig med

Ju sti tierådet fluss.

Justitierådet Almqvist yttrade: »Då servitutsaftal blifvit i förslaget

ställda lika med ny ttj anderätts aftal, hvilket tills vidare torde vara mest

lämpligt i praktiskt hänseende, åberopar jag bär mina anmärkningar vid

de föreslagna föreskrifterna angående ny ttj a n der ätts aftalen, jemte det

jag för öfrig! instämmer i de erinringar, som vid förevarande 55—58

§§ blifvit gjorda af Justitierådet fluss.»

Justitierådet (framer instämde med Justitierådet fluss, tilläggande:

»Vid ett föregående tillfälle, då till granskning förevar ett förslag

om lagfart å fast egendom, uti hvilket påbjöds intagande i lagfartsprotokollet

af de så kallade servitutsaftal eu, uttalade jag tvifvel om ändamålsenligheten

att lagstifta om sättet för dessa aftala offentliggörande,

innan sjelfva servitutsbegreppet blifvit genom lag närmare bestämdt.

Då emellertid genom detta förslag servitutsaftalen blifvit i hänseende

till sättet för deras offentliggörande likställda med nyttjanderättsaftalen,

med hvilka de ock i allmänhet äro närbeslägtade, och jag dessutom

torde få antaga, att förslaget endast afser aftal, som hädanefter

tillkomma, så att nu gällande lags regler för bevisning om tillvaron af

äldre slika rättigheter icke rubbas, torde min ofvan antydda betänklighet

kunna bortfalla.»

Justitieråden Cramér, Wretman, von Hofsten och Fluss förenade sig

i öfrigt om följande anmärkning:

Öfverenskommelse)-, hänförliga till antingen nyttjanderätts- eller

servitutsaftal, träffas ganska ofta vid laga skiften och dermed jemförliga

förrättningar; och under föredragningen hade Justitieråden erfarit,

att meningen vore att inteckning ej skulle erfordras för betryggande af

aftal, som vid slika* förrättningar tillkommit. Det villo då synas Justitieråden

särdeles angeläget att detta uttryckligen i lagen bestämdes, så

att den rättsliga verkan af så beskaffade aftal icke må äfventyras vid

fastighets försäljningar eller fall af kollision med andra intecknade rättigheter.

Bill. till Uiksd. Prot. 1875. 1 Sami. 1 Afd.

16

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

§§ 61-62.

Justitierådet Huss yttrade: »I öfverensstämmelse med hvad jag

med anledning af 18 § i det remitterade förslaget till förordning angående

lagfart å fång till fast egendom yttrat, anser jag att angående

beskaffenheten och uppställningen af här omförmälda bok närmare föreskrifter

höra lemnas, antingen i förordningens text, eller genom bifogade

formulär, som jemte förordningen vunne kraft af civil lag. Emot de

den nådiga remissen åtföljande formulären har jag icke funnit anledning

att någon anmärkning framställa.»

Justitierådet Strandberg utlät sig: »Under åberopande af hvad jag

yttrat vid 18 § i förslaget till förordning angående lagfart å fång till

fast egendom, hemställer jag att dessa §§ måtte utgå.»

Justitierådet Almqvist instämde med Justitierådet Strandberg.

§ 63.

Justitieråd^! Cramér, Wretman, von Hofsten och Huss förenade sig

om följande yttrande:

Godkändes de vid 21 och 38 §§ framställda anmärkningar, borde i

sådant fall denna § undergå nödig jemkning.

Under åberopande af hvad vid 20 § i förslaget till förordning angående

lagfart blifvit anförd t, hemställdes, att enahanda tillägg, som vid

nämnda § blifvit ifrågasatt, måtte jemväl i förevarande § införas.

Justitieråden Almqvist, Naumann och Strandberg instämde i förstberörda

anmärkning.

§ 64.

Med åberopande af hvad vid 21 och 38 §§ anförts, hemställde

Högsta Domstolen, att orden »eller domaren» måtte här utgå.

§ 66.

Då det är en i lagskipning^ allmänt erkänd och gällande grundsats,

att en ny civillag icke eger tillämpning på rättsförhållanden, som

s. 123 Kontrollera mot PDF

m. in.

123

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom,

uppkommit innan denna lag trädde i kraft, men den här införda särskilda

föreskriften, att förut beviljad gemensam inteckning i liera egendomar

bör bedömas efter äldre lag, lätt kunde föranleda deri uppfattning,

som skulle meningen vara att öfriga stadgande!! i förslaget skulle

retroaktivt tillämpas, ansåg Högsta Domstolen nämnda särskilda föreskrift

böra antingen utgå eller ock mot en generel bestämmelse af samma

syftning utbytas.

(ko.

Förslag till förordning angående tiden för nyttjunderättsaftåls bestånd.

Då aftal angående nyttjanderätt till fast egendom kunna vara ingångna

på obestämd tid äfven annorledes än såsom lifstidsstädja, till

exempel på upplåtarens egen lifstid eller tjenstetid, och dessa aftal synas

höra vara underkastade tillämpningen af bestämmelserna angående

längsta tiden för dylika på viss tid ingångna aftals giltighet, hemställde

Justitieråden Almqvist, Wretman och Huss, att författningens 1 inom.,

hvithet endast innehölle, att aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast

egendom å landet blifvit på viss tid upplåten, ej finge gälla öfver femtio

år, måtte på det sätt förändras, att deri föreskrefves, det aftal om nyttjanderätt

till fast egendom å landet ej finge gälla öfver femtio år, utom

i fråga om lifstidsstädja, hvarom är särskild! stadgadt.

Justitieråden Naumann och Strandberg lemnade detta förslag utan

annan anmärkning, än en erinran derom, att erfarenheten synes hafva

visat behof af förlängning i den tid, hvarunder aftal om nyttjanderätt

till hus eller tomt i stad må gälla.

Justitieråden Grämer och von Hofsten lemnade förslaget utan anmärkning.

7:o.

Förslag till förordning angående förändrad lydelse af 11 Kap. 0 §

Handels-balken.

Justitieråden Grämer, Wretman och von Hofsten förenade sig om

följande anmärkningar, nemligen:

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Bil. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

emot 1 mom.: att då, på sätt vid 11 ocli 54 §§ i förslaget till förordning

angående inteckning i fast egendom blifvit yttradt, inteckning

för ränta samt för afkomst eller annan förmån, som till visst belopp i

penningar eller varor bestämdt är, torde böra hänföras till inteckning

för fordran, stadgande! i a i detta inom., derest nämnda anmärkning godkändes,

borde så utsträckas, att de komme att omfatta ej blott inteckning

för fordran, utan jemväl inteckning för ränta, afkomst eller annan

ur fastigheten utgående förmån, som är bestämd till visst belopp i penningar

eller varor, äfvensom att i detta inom. borde inflyta stadgande

derom, att förmånsrätt för sådan afkomst eller förmån, som vid konkurs

eller utmätning är ogulden, ej gällde för längre tid tillbaka än tre år;

emot 4 inom.: att, i följd af hvad vid 1 inom. blifvit hemstäldt, stadgandet

i detta inom. borde inskränkas till att afse endast sådan afkomst

eller förmån, som ej blifvit bestämd till visst belopp i penningar eller

varor;

och emot 6 mom.: att, då genom stadgandet om förmånsrättens beräknande

från sjelfva utmätningen en ny tyst förmånsrätt skulle blifva i vår

lagstiftning införd, hvithet måhända kunde medföra en ogynsam inverkan

på fastighetskrediten, det syntes lämpligare att låta den på utmätning

grundade förmånsrätten beräknas från tiden för utmätningens antecknande

i inteckningsprotokollet; och att, till följd häraf, Justitieråden

hemställde, att detta inom. måtte blifva så förändradt, att utmätning,

som blifvit i inteckningsprotokollet antecknad, komme att, der den ledde

till fastighetens försäljning, medföra förmånsrätt, som vore inteckning

för det belopp, hvarför utmätningen egt ruin, meddelad den dag, anteckningen

i inteckningsprotokollet skett.

Justitierådet Huss yttrade:

vid 4 inom.: till följd af hvad jag vid 54 § af förslaget till ny inteckningsförordning

anmärkt, och för den händelse att denna anmärkning

godkännes, anser jag höra uttryckas, att den i detta moment omförmälda

förmånsrätt omfattar jemväl det skadestånd, som, derest inteckningen

måste vika för annans bättre rätt, lagligen eger rum;

och vid 6 inom.: att Justitierådet i afseende härå instämde med Justitieråden

Cramér, Wretman och von It o fs ten.

Justitierådet Strandberg utlät sig: »Jag lem nar detta förslag utan

annan anmärkning än vid 6 inom., i afseende hvarå jag förenar mig

med Justitieråden Cramér, Wretman, von Hofsten och Huss, med till
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, m. m.

125

lägg att jag anse!1 orden »dock att, om inteckning sökes samma dag

utmätning sker, utmätningen har företräde)) höra utgå.))

Justitierådet Naumann anmärkte, att på lämpligt ställe torde höra

uttryckligen och bestämdt stadgas, att pantförskrifning''!!!-, af egaren utfärdade

samma dag egendom blifvit utmätt, eller senare, icke medföra

panträtt, derest utmätningen leder till egendomens försäljning.

Justitierådet Almqvist yttrade: )>I öfverensstämmelse med den åsigt,

som ligger till grund för mitt yttrande , vid 53 § af den föreslagna inteckningsförordningen,

anser jag nuvarande 5 inom. i 9 § af 17 Kap.

Handels-balken, som innehåljpr, att angående inteckning af nyttjanderätt

skall vara samma lag, som om inteckning för fordran ofvan i §

blifvit sagdt, höra bibehållas oförändrad; och herde, enligt min mening,

dertill läggas det stadgande, som innefattas i 46 § fastighetsbokskomiterades

förslag, nemligen att innehafvare af intecknad nyttjanderätt

— hvartill jag hänför äfven den, hvilken har inteckning för afkomst

eller annan förmån — som måste vika, skall, framför senare inteckningshafvare,

njuta för nyttjanderättens förlust skadestånd ur den del af köpeskillingen

för den inteckna de fastigheten, som återstår sedan äldre inteckningar

blifvit guldne.

I afseende å den föreslagna förordningens 6 inom. instämmer jag

med Justitierådet Strandberg.»

8:o.

Förslag till förordning angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning

i vissa fall.

Justitieråden Grämer, Wretman och von Hofstat förenade sig om följande

yttrande vid § 2:

Derest, anmärlmingarne vid 54 § i förslaget till lag om inteckning

samt 1 och 4 inom. i förslaget angående förändrad lydelse af 17 Kap.

9 § Handels-balken godkännas, lärer i denna § höra efter orden: »som

åt någon upplåtits att af egendomen utgå», tilläggas en så lydande mening:

»och ej är till visst belopp i penningar eller varor bestämd».

Då redan i anledning af hvad i 2 § i förslaget till lag om inteckning

blifvit stadgadt om tvångsinteckning för ådömdt underhåll eller

skadestånd, och ännu mera derest anmärkningarne vid 11 och 54 §§ i

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Bil. Iill Kong!-. Majds Nåd. Prof. idig. lag/urt å fång till fast egendom, m. m.

nämnda förslag godkännas, fastigheter kunna inteckna^ till säkerhet för

belopp, som årligen under eu obestämd framtid skola gäldas, torde vara

nödigt att i senare momentet af förevarande § intaga bestämmelser huru

i det fall, att eu med sådan inteckning besvärad fastighet är i fråga att

å exekutiv auktion försäljas, förfaras skall vid deri här föreskrifria beräkningen

till utrönande om och i hvad mån eu vid auktionen bjuden

köpeskilling förslår till gäldande af fordringar, som hafva bättre rätt,

än någon i fastigheten intecknad nyttjanderätt. 1 detta fall vore lämpligast

att man efter grunder, som torde höra särskild! stadgas, sökte

utreda den under obestämd tid utgående fordringens värde den dag

auktionen hålles, och sedermera lade detta värde till grund för beräkningen

af köpeskillingens tillräcklighet i berörda hänseende.

Justitierådet Strandberg yttrade: »Jag lemnar detta förslag utan

annan anmärkning än en erinran om den förändring, som kan blifva

nödig i 2 § för den händelse att stadgande!!, öfverensstämmande med

dem, som finnas införda i. 2 och 3 §§ af komiterades förslag till lag

om inskrifning i fastighetsbok, varda antagna.»

Justitierådet Naumann anförde: Att åt auktionsförrättare!! vid till
fället

öfverlemna bestämmandet af vilkoren, då försäljning af utmätt

fastighet sker, torde vara så mycket vådligare, som eu eller annan pantegares

i lag grundade rätt kunde dervid komma att betänkligen förnärmas,

om ej alldeles tillintetgöras. Äfven i detta afseende förtjenade,

med hänseende till auktion skungörelsernas innehåll och publicerande,

den förut af Justitierådet åberopade tyska Subhastations-ordningen att

rådfrågas.

Det i förevarande förslag tillstyrkta dubbla auktionssättet, när utmätt

egendom är besvärad med inteckning för nyttjanderätt och penningeförsträckning

tillika, faun Justitierådet icke öfverensstämma med den

rätt och säkerhet, som nyttjanderättsinnehafvaren fått sig genom inteckningen

tillerkänd. Att här upprepa alla de bekanta svårigheter, oegentligheter

och vådor, som genom ett sådant nytt auktionsförfarande och

dess följder skulle kunna uppkomma, vore föga lämpligt, utan hänvisade

Justitierådet dels till den i Tidskrift för lagstiftning etc., årgången 1869,

sidan 8 och följande, intagna artikel af en i dessa stycken särdeles erfaren

praktisk embetsman, hvars uttalade farhågor icke blifvit vederlagda,

dels till eu i samma arbete, årgången 1873, sidan 552 och följande,

förekommande, likaledes insänd artikel i ämnet. Justitierådet

kunde derföre ej annat än afstyrka öfvergång till en så beskaffad

metod.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in. 127

Justitierådet Almqvist yttrade:

. vid 1 §:

»Då någon säkrare måttstock för utrönande af flera gemensamt intecknade

fastigheters värden icke torde finnas än de pris, som för hvar af

dem blifvit vid de särskilda försäljningarno bjudna, tillstyrker jag att,

i stället för •fastigheternas uppskattningsvärden, nyssnämnda grund för

bedömande af deras rätta värden måtte antagas, såsom ock af fa sti ghetsbokskomiterade

i 40 § af deras förslag blifvit hemstäldt»;

och vid 2 §;

»Åberopande mitt yttrande dels vid 53 § i den föreslagna inteckningsförordningen,

och dels vid förslaget till författning om ändring i

17 Kap. 9 § Handels-balken, hemställer jag här, huruvida ej erfordrades

ett tillägg eller förklarande derom, att innehafvare af inteckning för

nyttjanderätt, servitut eller annan förmån är berättigad att framför

senare inteckningshafvare njuta af köpeskillingen skadestånd för förlusten

af den intecknade förmånen.

Dylikt skadestånd är i Förordningen den 9 November 1844 betrakta

dt såsom annat fordringsanspråk; och donna uppfattning synes ligga

till grund för det nu gällande stadgandet i 5 inom. af 9 § i 17 Kap.

Handels-balken äfvensom för 49 § af det nu framlagda förslaget till ny

inteckningsförordning.»

Justitierådet Huss lemnade förslaget utan anmärkning.

9:o.

Förslag till förordning angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden.

Vid § 1 anförde Justitieråden Almqvist, Naumann och Strandberg,

att, i följd af de åsigter Justitieråden uttalat vid granskning af förslaget

till förordning angående lagfart å fång till fast egendom, Justitieråden

ansågo att ett gemensamt protokoll öfver lagfart och inteckningar herde

föras.

Vid § 2 erinrade Justitieråden Wretman, von Hofstat och Huss,

dels att meningen blefve tydligare om i början af donna § orden »om

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in.

året» utginge, dels att, till förekommande af tvekan, huru här föreskrifna

böter skulle fördelas, uttryckligt stadgande derom herde i denna § intagas.

Justitieråden Almqvist, Namn larm och Strandberg instämde i den vid

donna § framställda anmärkning, som afsåg att uttryckligt stadgande

om fördelningen af här föreskrifna böter herde i §:n intagas.

In fidern

G. W. Westherg.

STOCKHOLM, IVAR HiEGGSTUOJdS BOKTRYCKERI, 1874.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. ang. lagfart ä fång till fast egendom m. m. 1

Utdrag gf protokollet öfver Jastitie-departements-ärenden,

hattet inför Tians Maj:t Konungen i Statsrådet

ä Stockholms Slott Tredagen den 5 Februari

1875,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Carleson,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsroder»: Berg,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

W EIDENHIELM,

Loven,

Friherre Åkerhielm,

Friherre von Otter,

Jnstitieråden: Cramér,

Naumann.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde i underdånighet

dels Högsta Domstolens utlåtande öfver de i protokollet öfver

Justitiedepartementsärenden den 31 Oktober 1873 ornförmälde förslag till

förordning angående lagfart å fång till fast egendom;

förordning angående förändrad lydelse af 11 Gap. 2 § Jordabalken;

förordning angående upphörande af hembudsskyldighet;

förordning angående ändring af gällande bestämmelser om lagfart

å fast pant;

förordning angående inteckning i fast egendom;

liih. till Riksd. Prof. 1875. 1 Sami. 1 Afä.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. lagfart åfång till fast egendom m. m.

förordning angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd;

förordning angående förändrad lydelse af 17 Gap. 9 § Handelsbalk

en ;

förordning angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning i

vissa fall; samt

förordning angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden;

dels ock från häradshöfdingen, riddaren af Nordstjerne-Orden A. M.

Myrtin och landssekreteraren, riddaren af Hor dst j erne-Orden P. P. J. de Lava!

aflemnadt, detta protokoll bilagdt betänkande i anledning af dem lemnadt

uppdrag, att, efter noggrann utredning af antydda förhållanden i afseende

å fastigheterna i Wermlands och Kopparbergs län, afgifva underdånigt

utlåtande och förslag rörande de åtgärder, Indika höra vidtagas för

undanrödjande af de hinder för fastighetsböckers införande, som särskild!

inom nämnde län förekomma.

Efter föredragning häraf yttrade Hans Excellens: »Genom den

utredning och behandling, frågan om förbättring af lagstiftningen angående

sakrätterne i fast egendom undergått, torde vara ådalagdt att

vid eu sådan förbättring endast är att välja mellan införandet af det

utländska grund- och hypoteksbokssystemet eller bibehållandet i hufvudsaken

och systematiserandet af gällande rättsgrundsatser i ämnet. Om

grund- och hypoteksbokssystemets fördelar är vid detta tillfälle ett yttrande

så mycket mer öfverflödigt, som Eders Kongl. Maj:t redan vid anbefallandet

af den omförmäld a utredningen rörande egendomsförhållandena

i två bland rikets vidsträcktaste och folkrikaste landskap förklarat att

i fråga om den riktning, i hvilken lagstiftningen angående sakrätter i

fast egendom bör gå, någon meningsskiljaktighet knappast förefunnes

derom, att lagstiftningens mål vore erhållande af specificerade fastighetsböcker;

men omöjligheten att utan långvariga och högst kostsamma

förberedelser ernå detta mål är i det föredragna betänkandet fullkomligen

utredd i afseende å nyssnämnda provinser och tillika antydd i

afseende å andra delar af i iket, bland hvilka för mig enskild! uppgifvits

icke blott vidsträckta områden af Norrland utan ock vissa traktör i rikets

öfrige landskap. Närmare upplysningar i sistnämnde afseende!! återstå

likväl ännu att söka; och intill dess de vunnits samt Eders Kong].

Maj:t derigenom kommit i tillfälle att bedöma hela omfattningen och

beskaffenheten af de förberedelser fastighetsboksinstitutionens införande

i riket krafvel- samt sannolika beloppet af de säkerligen störa kostnader,

hvilka derjemte skulle statsverket eller jordegarne ådragas,

torde vidtagandet af dessa förberedelser böra anstå. Efter min förmening

måste fördenskull ----- äfven i gyns-sammaste fall — eu lång tid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 3

komma att förflyta innan det eftersträfvade grund- och hypotheksbokssystemet

kan göras i riket, allmänt gällande. Men att antaga det

för endast eu del af riket, dervid den ytterst vigtiga lagstiftningen om

sakrätterne i fäst egendom skulle komma att i olika län eller landskap

hvila på olika principer, kunde uppenbarligen icke undgå att i

allmänhet och företrädesvis för fastighet,skrediten lända till vida större

skada än de öfverklagade b ristorno i gällande lagstiftning och vore

dessutom ett afsteg in på en väg, som erfarenheten längesedan utdömt.

Införandet af nämnda system synes mig således vara eu framtidstanke,

hvars förverkligande för närvarande icke kan genom någon ändring

i civillagen väsendtligen befordras, utan tills vidare är beroende förnämligast

af statsförvaltnings- och statshushållningsåtgärder. På det

emellertid de för detta ändamål lämpligaste åtgärder må varda vidtagna

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Näjd täcktes,

med föreskrift att omförmälde betänkande angående undanrödjande!^ af

hindren för fas ti gh et s b ö ck ers upprättande för Wermlands och Kopparbergs

län skall tryckas och offentliggöras, dels uppdraga åt Chefen

för Civildepartementet att tillse, det hvad genom storskiftes- och afvittringsverket

kan åtgöras till underlättande af ifrågavarande fastighetsböckers

upprättande i riket, varder iakttaget; dels ock förordna att

underdånigt utlåtande om de i nyssnämnde betänkande förordade åtgärder

bör från General-Landtmäteri-Styrelsen äfvensom från Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i Wermlands och Kopparbergs län infordras samt

att Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i öfrige län skola förständigas

att anmäla beskaffenheten af tilläfventyrs jemväl derstädes förekommande

hinder för fastighetsböckers upprättande och tillika föreslå

de åtgärder, somför hindrens undanrödjande må anses erforderliga.»

Till hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern sålunda

hemställt behagade, på tillstyrkan af Statsrådet öfrige ledamöter,

Hans Maj fl Konungen lemna bifall.

Härefter och med tillkännagifvande att de i Högsta Domstolens

föredragna utlåtande afsedda lagförslagen blifvit med anledning af

samma utlåtande öfversudda och jemkade till öfverensstämmelse med

nu anmäldt förslag till nådig proposition i ämnet, anförde Hans Excellens

Herr Justitie-statsministern vidare:

»Vid granskningen inom Högsta Domstolen af de nu ifrågavarande

och för det ändamål, 87 § Regeringsformen omförmäler, till Högsta

Domstolen remitterade lagförslagen, Indika hufvudsakligen utgå från de

af Lagkomitén och Lagberedningen vid affattande! .af hithörande delar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 BlL N:o " tlU Kon,Jl Maj:ts Nåd, Frop. ang. lagfart d fång till fast egendom m. m.

af Jordabalken antagna grundsatser, hafva två af Högsta Domstolens

ledamöter emot förslagens hufvudgrunder anmärkt, att målet vid en

förändring på ifrågavarande lagstiftnings område herde vara införandet

al sådana grund- och hypoteksböcker, som i flera främmande länder

voro antagna och jemväl af Rikets Ständer i underdånig skrifvelse deri

.11 Augusti 1860 blifvit förordade; att det framlagda förslaget till la—

fartslag icke väsentligen närmade sig till detta mål, hvarföre del

första och vigtigaste vilkoret vore ett noggrannare och mer följdriktigt

bestämmande af råtta tidpunkten för eganderättens öfvergång i förhållande

till tredje man; samt att förslaget till förordning angående

inteckning i fast egendom utan tvifvel skulle, der det blefve antaget

komma att fördröja i stället för att påskynda införandet af fasti o-hetsbocker

alldenstund med sådana böcker stadgandena om inteckning

skulle blifva väsendtligen andra, samt lagstiftningen, efter att hafva

antagit en lag af det omfång som sistnämnda författningsförslao- säkerligen

skulle för en kanske lång framtid finnas obenägen att°vidröra

hela detta lagstiftningsämne, oaktadt behofvet deraf vore lika stort.

Att införandet af fullständiga grund- och hypoteksböcker med deri

betydelse för sakrätterna i fast egendom, som desamma genom den

senaste rättsutvecklingen i främmande länder erhållit, är det mål dit

lagstiftningen angående dylika rättigheter äfven i vårt land bör sträfva

nm vara ostridigt; men införandet af ett dylikt system fordrar otvifvelaktigt

såsom nödvändig förutsättning ej mindre eu sådan organisation

åt de myndigheter, åt hvilka fastighetsböckernas upprättande och förande

skall anförtros, att tillräckliga garantier för böckernas felfrihet

oclp tillförlitlighet förefinnas, än äfven att en fullständig uppmätning

a. J0I"den föregått, så att hvarje jordegares fastighetslott, af huru

ringa omfattning den än är, må kunna i fastighetsboken från öfriga

fastigheter med säkerhet skiljas. Saknas någondera af dessa förut.

,o måste försöket att sådant oaktadt införa detta system

7° a™'' att *3ian”a re<4a . "oh säkerhet i eganderättsförhållan den a

angående fast egendom, deri åstadkomma den största förvirring och

ingendera förutsättningen är med våra nuvarande förhållanden förenlig

dels derför att, såsom vid granskningen af komiterades år 1867 afgifna

förslag till förändrade stadgande!! för betryggande af egande- pantoch

nyttjanderätt till fastighet blifvit tillräckligt ådagalagdt. den nuvai

ande organisationen af landtdomstolarne samt mångfalden och skiljaktigheten

åt deras göromål innefatta för eu del af desse domstolars ordförande

de enda embetsman a landet, åt hvilka fastighetsböckernas handhafvande

för närvarande kan anförtros, ovilkorligen hinder att, jemte öfriga göromål,

medhinna arbetet med förandet af fullständigt specificerade fastio--

sättningar,

långt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bil N:u 2 till Kong!. Maj:l-s Nåd. Vrop. ang. lagfart d fång till fast egendom in. in. 5

hetsböcker, dels derför att, såsom redan blifvit antyd t, tills vidare och

i allseende till den Svenska kadasteros —— eller jordeböckernas — befintliga

skick det måste åtminstone för de delar af landet, der jordstyckningen

i någon högre grad eger rum, vara omöjligt att i fastighetsboken

under lämplig beteckning upptaga och från hvarandra särskilja

de smärre fastigheterna. Förarbeten af sådan omfattning, som

ändringar i domstol sorganisationen å landet samt åstadkommandet af

eu ny kadaster, måste derföre ovilkorligen blifva företagna innan fastighetsbokssystemets

införande hos oss kan med allvar ifrågasättas; och det

torde numera vara obehörigt att framlägga ytterligare bevis derpå,

att, äfven under förutsättning att man, utan att afvakta lösningen af

frågan om en förändrad d o in s tol s erga n i s ati o n i öfrig!, vidtoge särskilda

anordningar, hvarigenom nya myndigheter lämpliga att upprätta

och fora fastighet sböckerna skulle skapas, i allt fall eu ej ringa

till komma att förflyta innan systemet kunde hos oss genomföras.

\ id sådan! förhållande och då, enligt hvad lagskipningen gifver

vid hunden, behofvet af en förbättrad lagstiftning angående sakrätter ne

i fast egendom, — derom ock Riksdagen gjort underdånig hemställan

7™ i hög grad förefinnes, synes en omarbetning af donna del af lagen

icke kunna uppskjutas till den obestämda tidpunkt, då fastighetsbokssystemets

införande i landet blir möjligt, och oberoende af detta systems

införande bär derför den nu skedda omarbetningen blifvit företagen,

fillvägagåendet dervid bär näppeligen kunnat blifva annat än det, som

vid upprättandet af förevarande förslag iakttagits, nemligen att utan

rubbning åt de grunder, hvarpå gällande lagar om lagfart och inteckning

hvila, de deri ingående stadgandena bringats i öfverensstämmelse,

ej mindre med hvarandra inbördes, än ock med deri öfriga lagstiftningen

samt att tillika de förberedelser till eu framtida öfvergång till

fastighets bokssystem et, hvilka äro på lagstiftningen inom privaträttens

område beroende, vidtagits, så vi dt de närvarande förhållandena medgifva.

Mot anmärkningen att man genom förslagen icke väsendtligen

närmade sig nyssnämnda system må erinras, att förslagens bestämmelser

om lagfart af samtliga fång samt om förande af böcker, i öfverensstämmelse

med lagfarts- och inteckningsprotokollen, så inrättade

att det hufvudsakliga innehållet af dessa protokoll varder lätt öfverskådligt,

skola, sedan de någon tid varit i verksamhet, i väsentlig grad

underlätta eu öfvergång till de specificerade böcker, som fastighetsbokssy

stena et krafvel’. Hvad åter angår anmärkningen att det första

och vigtigaste vilkoret för ett närmande till detta system vore ett

noggrannare och mer följdriktigt bestämmande af rätta tidpunkten för

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5 Bil. Nio 2 till Katigt. Maj ds Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom in. in.

eganderättens öfvergång i förhållande till tredje man, samt att lagfarten

bort erhålla den betydelse, att densamma medförde förvärfvandet

af sakrätt eller eganderätt, gällande jemväl mot annan än den som avtalet

slutit eller lika med honom är förbunden,'' kan erinras, hvad af

Högsta Domstolens fleste ledamöter vid granskningen af komiterades

förslag till fastighetsböcker hl hvit framhållet, nemligen att eu sakrätts förvärfvande

och dess offentliggörande äro två skilda saker ; att sakrätt

till fast egendom sålunda kan finnas till, redan till följd af det aftal

eller det lagens stadgande, som grundlagt densamma; att betydelsen

af sakrättens offentliggörande då blir att förekomma kollisionsfall eller

att, då dylika icke kunna undvikas, ordna förhållandet vid desamma;

samt att donna betydelse af offentliggörandet, hvilken med sakens

natur är öfverensstämmande, städse varit i vår lagstiftning antagen

och för framtiden icke utan högst vigtiga skål torde höra öfvergifva!-;.

Med afseende härå har, efter urin förmening, anledning icke förefunnits

att vid utarbetandet af ifrågavarande förslag frångå den uppfattning

af lagfartens betydelse, som hittills i vår rätt varit gällande.

Farhågan, att lagstiftaren, derest förevarande förslag blefve antagna,

skulle i framtiden finnas obenägen att vidröra ifrågavarande

I ags ti it] i ings o in rå d e, herde, om den vore grundad, kunna åberopas

minst lika väl för som mot förslagen, men vid omarbetningen af

Jordabalkens återstående delar och dessas sammanfattande med stadgande^

i lagfarts- och inteckningslagarne till ett sammanhängande

helt, erbjuder sig emellertid ett lämpligt tillfälle för lagstiftaren att

taga i förnyadt öfvervägande lagfarts- och inteckningsväsendet samt

att då tillse huruvida förhållandena må medgifva att ordna dithörande

stadgande!! på grundvalen af ett fullständigt fastighetsbokssystem.

Att, på sätt en af Högsta Domstolens ledamöter yrkat, uppskjuta

framläggandet af förevarande förslag till dess förslag till förbättrad lits ökningslag

samtidigt kunde föreläggas, synes mig endast föranleda till onödigt

fördröjande af den förbättring af lagstiftningen angående sakrätter^,

hvilken, såsom redan är nära dt, synes vara af behofvet i hög grad

påkallad. Genom det nu jemväl föreliggande förslaget till förordning

angående sättet för utmätt fast egendoms försäljning i vissa fall äro

de ändringar i utsökningsväsendet vidtagna, hvilka för beredande af

den nya inteckningslagens tillämplighet äro erforderliga; och det sammanhang,

hvari inteckningslagen står till utsökningslagen i ölrigt, är

icke närmare än det som förefinnes emellan förstnämnda lag och flerfaldiga

andra delar af privaträtten, med afseende å hvilka något förslag

till förändrad lagstiftning icke för ''närvarande föreligger. Skall man

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 2 till Kongl. Majds Nåd. Vrop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 7

sålunda icke uppskjuta vidtagande af nödiga förbättringar inom ifrågavarande

lagstiftningsområde, intill dess eu fullständig kodification

af vår rätt kan framläggas, torde något skäl att afvakta hela utsökningslagens

omarbetning icke förefinnas.

Emot förslagens anordning att i särskilda lagar behandla stadgandena

om lagfart å fång till fast egendom och om inteckning i fast

egendom hafva Högsta Domstolens fleste ledamöter anmärkt, att de

båda förslagen borde i en gemensam lag sammanfattas. De skål, som

derför blifvit anförda, äro hufvudsakligen, att, då lagfartens betydelse

icke kunde vara densamma som förr eller ett medel att utskära bördskl

a lider, det vore af vigt att välja ett annat uttryck än ordet lagfart;

att samma uttryck borde användas för hvad i ena förslaget benämdes

lagfart och för hvad i det andra benämndes inteckning, enär ändamålet

med begge åtgärderna herde antagas vara detsamma; att härtill kunde

användas uttrycket inskrifning eller inteckning; samt att under det de

båda lagförslagen hade med hvarandra det sammanhang att åtminstone

inteckningslagens antagande herde göras beroende deraf att lagfartslagen

godkändes, den anmärkta anordningen medförde, att det ena förslaget

kunde blifva antaget och det andra förkastadt.

Enligt föreliggande förslag skulle likväl lagfarten komma att bibehålla

samma betydelse den för det närvarande inom lagstiftningen

eger och landets befolkning, har sig af ålder bekant — om än donna

betydelse icke är den för rättsinstitutet ursprungliga. Att utbyta den

i förslaget använda benämningen lagfart emot någon annan synes derför

kunna lämpligen anstå intill dess vid fastighetsbokssystemets antagande

benämningen inskrifning införes såsom det gemensamma namnet för

offentliggörandet af hvarje sakrätt; och vid den olikhet, som enligt

förslagen förefinnes emellan begreppen lagfart och inteckning, kan för

ämnenas särskiljande hemtas stöd af icke blott gällande lagstiftning

utan ock af den anordning, som af Lagkomité och Lagberedningen

blifvit följd. Äfventyr»! af att, sedan förslaget till lagfartslag blifvit af

Riksdagen förkastadt, förslaget till inteckningslag skulle, i oförändrad!

skick, kunna komma att blifva antaget, förebygges utan svårighet genom

framställningen om förslagens aflemnande till Riksdagen, hvaremot

begge förslagens sammanfattande i eu lag kunde låta den åsyftade förbättringen

af lagfartslagen stranda på betänkligheter mot den föreslagna

inteckningslagen.

1 afseende å de grundsatser efter Indika företrädet emellan särskilda

sakrätter skall vid inträffande kollisionsfall afgöras, öfverensstämmer

förevarande förslag med de principer som af Lagkomité»

och Lagberedningen antagits. Hufvud dra gen af dessa grundsatser äro,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bil. No 2 till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

att den sakrätt, hvilken först offentliggöres genom lagfart eller inteckning-,

blir vid inträffande kollision den gällande, och att med afseende

å de sakrätter, som samma dag publiceras, och Indika betraktas

såsom samtidigt offentliggjorda, skall iakttagas att vid kollision

emellan två eganderätter, eller emellan två nyttjanderätter, eller emellan

eganderätt och nyttjanderätt eller servitut, eller emellan de två sistnämnda

rättigheterna, bör den äldre rättigheten blifva beståndande;

att vid kollision emellan någon af nyssnämda rättigheter och panträtt

bör panträtten vika; samt att vid kollision emellan två panträtter erhålla

begge lika rätt.

Dessa grundsatser hafva hlikvit af två utaf Högsta Domstolens ledamöter

förkastade, under yrkande att, när flere samma dag söka

sakrätt, skulle antingen, på sätt komiterade i förslaget till lag angående

inskrifning i fastighetsbok antagit, de sökande få lika rätt eller ock

den hafva företräde, som kommer tidigast på dagen. De skäl som

derför bl hvit anförda äro hufvudsakligen: att, om de i förslagen på

särskilda ställen förekommande stadgande]) för kollisionsfallen sammanfördes,

skulle de korsande och till eu del hvarandra motsatta föreskrifterna

springa i dagen på ett sätt, att man ej kunde undgå att misstänka,

det eu ledande tanke, hållbar inför vetenskapen, e j genomgin ge

dessa bestämmelser; att vare sig mai i ai doge, att vid försäljning af eu

fastighet sak rätten öfverginge pa köparen redan genom köpets afselande,

eller man utginge derifrån, att först genom offentliggörandet

sakrätten förvärfvades, de föreslagna stadgande^ i 12 § af lagfartslagen,

att, om någon öfverläte egendom till flera, den öfverlåtelse skulle

gälla deri lagfart först biff vit sökt samt att, der lagfart ä de särskilda öfverlåtelserna

biff vit sökt samma dag, den öfverlåtelse bl ef ve gällande,

som först skott, icke skulle kunna försvaras, alldenstund vid det förra

alternativet deri vurma eganderätton icke kunde vara så lös, att deri

förlorades om köparen ej kunde hinna lagfara så tidigt, som eu annan

senare köpare, på hvilken då sakrätten körnare att öfvergå icke genom

köpets afstötande — hvithet man dock förutsatt — utan först genom

offentliggörandet; och vid det senare alternativet det ej funnes något

skäl hvarföre, i händelse två sökte lagfart å samma dag, den skulle

hafva företräde, som hade den äldsta öfvcrlåtelsen; samt att för de af

dessa ledamöter förordade grundsatser för afgörande! af kollisionsfallen

skulle tala, för den i främsta rummet förordade den omständighet, att

densamma till en del redan vore godkänd åt gällande lag genom 17

( ap. 9 § l:a och 5:te mom. Handelsbalken, och för den senare att de

i edan nu sa högst sällsynta kollisionsfallen komma att än ytterligare

inskränkas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bil. No 2 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. ang. lagfart å f ång till fast egendom m. m. 9

Hvad sålunda blifvit emot de föreslagna bestämmelserna anfördt

bevisar likväl ingalunda deras förkastlighet. Då i förslaget till lagfartslag

bibehållits nu gällande lags uppfattning af lagfarten såsom ej

öfverförande egan der ätten utan endast Renande till att i kollisionsfall

betrygga densamma, — eu uppfattning för hvars befogenhet skälen

i det föregående redan blifvit antydda, — är det med eu dylik uppfattning

fullt öfverensstämmande att stadga, att, då eganderätt till samma

fastighet blifvit upplåten åt två, den hvilken först vidtager den åtgärd

lagen föreskrifver för att hans rätt i kollisionsfall skall vara betryggad,

bibehålies vid sin rätt, äfven om donna är den yngre. Häri ligger icke

någon inkonseqvens, utan just motsatsen deraf, emedan, sedan lagfartsinstitutionen

en gång blifvit föreskrifven, aftalet om öfverlåtelse!!, fastän

medförande sakrätt, likväl icke utesluter möjligheten, att donna sakrätt

måste vika för sådan rätt som annan i egendomen förvärfva!''. Vidtages

åter samtidigt den af lagstiftningen påbjudna säkerhetsåtgärden utaf

två, hvilka förvärfvat eganderätt till egendomen, är den gillra regeln, att

den äldre rättigheten har företräde, en enkel tillämpning på detta

kollisionsfall al en så allmänt känd rättsregel, att skälen för dess användande

här icke torde behöfva upptagas.

Då nyttjanderätt och servitut likaledes äro sakrätter, hvilka få

sin tillvaro genom sjelfva aftalet och vid hvilka offentliggörandet genom

inteckning eger samma betydelse, som den, hvilken vid eganderätten

tillkommer lagfarten, följer deraf ej mindre att reglerna vid kollision

emellan dessa rättigheter måste blifva desamma som ofvan angifvits

för kollision emellan två eganderätter, än äfven att, då tillräckliga skål

ej synas förefinnas hvarföre vid kollision emellan olika sakrätter, som

samtidig! offentliggöras, en sakrätt på grund af dess fullständigare innehåll

skulle gifvas företräde framför en annan, ofvan angifna rättsregler

äfven måste gälla vid kollision emellan eganderätt och nyttjanderätt

eller servitut.

hnär panträtt deremot såsom sakrätt ej uppkommer genom blotta

aftalet derom, utan sakrätten uppkommer först genom inteckningen,

leder tillämpningen af samma grundsatser, som vid uppställandet af

föregående rättsregler använda, dertill, dels att vid kollision emellan

panträtt och annan sakrätt, hvilken redan genom aftalet uppkommit,

panträtten måste vika, i de fall att å samma dag inteckning eller lagfart

för dem sökes, dels att vid kollision emellan panträtter, som å samma

dag sökas, dessa erhålla lika rätt.

f rån theoretisk synpunkt torde de uppställda reglerna sålunda

kunna försvaras. Icke heller synas de vara så invecklade, att någon

svårighet i tillämpningen af dem skulle komma att uppstå. Dessa

Prål. till Rilcsd. Prof. 1875. 1 Sami. 1 Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Stil. N:o 2 till Kongl. Maj.is Nåd. prop. ang. lagfart till fång å fast egendom m.m.

rättsregler, hvilkas hufvud drag jag anfört, äro enkla och bestämda,

hvilket endast med afseende å formen kan sägas om principen, att

alla som å samma dag söka sakrätt skola få lika rätt. Vid granskningen

af förenämnde komiterades förslag tiar nemligen uppvisats, i

hvilka praktiska svårigheter man med antagande af donna princip

skulle inveckla sig. Hvad åter angår principen att, när flere å samma

dag söka sakrätt, gifva företräde åt den, som kommer tidigast på

dagen, kan donna princip, äfven om den i öfrigt vore antaglig, icke

allena vara tillräcklig för kollisionsfallens afgörande, emedan den saknar

tillämplighet å det fall, att tv a sökande samtidigt infinna sig vid

domstolen, hvilket under vår nuvarande domstolsorganisation lätteligen

bör kunna inträffa.

Såsom redan är nämndt, har i förslagen intagits föreskrifter om

förande al böcker till lagfarts- och inteckningsprotokollen, så beskaffade,

att de kunna användas såsom ett öfverskådligt sammandrag af

protokollen och såsom register till dem. Med afseende å förslagens

innehåll i donna del har blifvit anmärkt af en ledamot i Högsta Domstolen,

att närmare föreskrifter angående uppställningen och beskaffenheten

af dessa böcker borde meddelas antingen i förordningarnes

text eller genom bifogade formulär, som jemte förordningarne hade

kraft af civillag; hvaremot två af Högsta Domstolens ledamöter ansett,

att då ifrågavarande böcker icke skulle komma att reglera något rättsförhållande

emellan enskilda, utan blott vara ett slags register till

Rättens protokoll, och dessa böckers betydelse komma att bero af de

närmare föreskrifter om deras innehåll, som skulle af Konungen meddelas,

sjelfva föreskriften om böckernas förande jemväl kunde i administrativ

väg meddelas.

Då emellertid i förslagen förefinnas åtskilliga .bestämmelser, hvilka

för sin tillämplighet förutsätta tillvaron af böcker till lagfarts- och inteckningsprotokollen,

så inrättade som genom förevarande stadgande!!

föreskrifves, och då derjemte dessa böcker utgöra en ej oväsentlig förberedelse

till fastighetsbokssystomets införande, torde nödiga föreskrifter

om dessa böckers förande ej böra saknas i civillagen; och synas jemväl

de i förslagen intagna bestämmelserna angående den allmänna beskaffenheten

af dessa böcker, samt hvad i dem skall intagas, innefatta

de stadgande!! hvilka, så länge böckernas förhållande till protokollen

förblifver sådant som det i förslagen antagits, lämpligen höra

i civillag inrymmas.

I afseende å de i öfrig! inom Högsta Domstolen framställda anmärkningar,

för så vidt de icke föranledt ändring i förslagen, synas

mig hufvudsakligen följande erinringar vara påkallade.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 11

Vid 10 § af förslaget till förordning angående lagfart å fång till

fast egendom hafva Högsta Domstolens fleste ledamöter anmärkt, att

i denna paragraf herde införas ett med Förordningen den 19 Maj 1845

öfverensstämmande stadgande om skyldighet för lagfartssökande, att,

i händelse han ej kunde så styrka förra egarens åtkomst, att lagfarten

beviljades, inom viss tid fullgöra hvad till lagfartens vinnande erfordrades,

vid påföljd att, om det försummades, lagfartsansökningen

vore förfallen. Genom bristen af ett dylikt stadgande i förslaget skulle

en lagfartsansökning, som, ehuru af beskaffenhet att ej kunna straxt

afslås, likväl i sj elfva verket vore fullkomligt oberättigad, komma att

under obestämd tid i lagfartsprotokollet qvarstå såsom besvärande

egendomen, och fastighetsegaren eller annan lagfartssökande, för hvilken

det vore angeläget att få verkan af den hyflande lagfartsansökningen

undanröjd, blefve för vinnande af detta mål nödsakad att anställa

rättegång. Häremot förekommer likväl, att, sedan den, som

förvärfvat fast egendom, genom lagfarts sökande fullgjort den gifna

föreskriften om offentliggörandet af sitt fång, det icke kan sägas att

från det allmännas eller den enskilda rättssäkerhetens synpunkt är

erforderligt att bestämma någon viss pnescriptionstid för fullföljd af

lagfartsansökningen. En dylik bestämmelse skulle föranleda att genom

misstag eller ofrivillig försummelse i fråga om den för ansökningens

fullföljd utsätta tid eu i laga ordning vunnen och genom ansökning

om lagfart offentliggjord egandorätt skulle kunna gå förlorad. På

grund af dessa och öfriga af Lagberedningen i donna fråga anförda

skål torde olägenheterne af det föreslagna tillägget öfverväga fördelar

ne deraf.

Af tre ibland Högsta Domstolens ledamöter är anmärkt, att genom

bestämmelsen i 10 § att, der enligt den i 18 § nämnda bok hinder

möter för lagfartsansökningens beviljande, ansökningen skall förklaras

hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande, vore för boken

antydd eu betydelse, som den icke följdriktigt kunde ega; men genom

det anmärkta stadgandet hade protokollet ju icke upphört att utgöra

den normala urkunden, till hvilken boken är afse dd att utgöra register,

och icke heller synes ett dylikt förhållande emellan protokollet och

den dertill hörande boken utesluta möjligheten att med bibehållande

af nödig konseqvens i förslaget deri intaga bestämmelsen att, der af

anteckningarne i boken inhemtas, att hinder förefinnes att bevilja en

sökt lagfart, densamma förklaras hyflande till dess hindret blifvit

undanröj dt.

Högsta Domstolens fleste ledamöter hafva vid 20 § af förslaget

till lagfartslag erinrat, att ehuru af förslagets bestämmelser syntes framgå

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bil. No 2 till Kong!.. Maj:ts Nåd. Frop. ang. lagfart d fång till fast egendom in. ro,

att Rättens beslut i anledning af lagfarts- och inteckningsansökningar

icke borde meddelas förr än vid slutet af Rättens session den dag

dylika ansökningar inkommit, det dock icke vore förekommet, att efter

besluts afkunnande, men innan Rätten ännu hunnit åtskiljas, en så beskaffad

lagfartsansökan skulle kunna till Rätten ingifvas, att någon af

de nyss beviljade lagfarterne eller inteckningarne blefve ogiltig; och

har för afhjelpande af donna olägenhet föreslagits, att en viss timme

på dagen skulle stadgas, efter hvilken timme lagfarts- och inteckningsansökningar

icke Unge af Rätten upptagas. Då emellertid under närvarande

förhållanden vid domstolarne å landet stor svårighet skulle

uppkomma att med nöjaktig noggranhet bestämma inträdet af den

stadgade timmen, samt följaktligen den föreslagna bestämmelsen ej

sällan skulle kunna föranleda till tvekan huruvida en ansökan såsom

ingifven inom den tillåtna tiden finge upptagas, synes det föreslagna

stadgandet vara förenadt med olägenheter, som vida öfverstiga de

fördelar som dermed kunna vinnas. Den anmärkta olägenheten torde

nemligen icke blifva af någon praktisk vigt, då under nu gällande

lagstiftning samma olägenhet förefunnits, utan att, så vidt erfaras

kunnat, genom densamma någonsin rättskollisioner uppstått.

I 11 § af förslaget till förordning angående inteckning i fast egendom

meddelas föreskrift att inteckning för fordran ej må ske utan till

visst belopp i penningar eller varor; varande af Högsta Domstolens

fleste ledamöter anmärkt, att här borde införas uttryckligt stadgande,

att inteckning kan ske till säkerhet för lifränta eller annan under viss

tid eller på lifstid utgående ränta, som är bestämd till visst ärligt

belopp i penningar eller varor.

Sedan numera i förslaget till förordning angående sättet för

utmätt fast egendoms försäljning i vissa fall, blifvit tillagda särskilda

bestämmelser angående beräkning af kapitalvärdet af intecknad

fordran, som utgöres af lifränta, torde härigenom den af Högsta Domstolen

befarade tvekan kunna anses blifvit undanröjd, och har följaktligen

ifrågavarande paragraf bibehållits oförändrad.

Den i 23 § medgifva rättigheten, att efter offentlig stämning

låta döda inteckningar för fordran utan att inteckningshandlingarne

vid Rätten företes, hafva två af Högsta Domstolens ledamöter velat

inskränka till egendom, som blifvit försåld i den ordning, som om utmätt

fast egendom finnes stadgadt. Men då nuvarande lydelsen af

51 § konkurslagen tillåter, att under vissa vilkor genom konkursmassans

försorg, utan executors anlitande, sälja fast egendom, äfven

om alla deri intecknade belopp icke blifva betäckta, synes nödig konseqvens

i lagstiftningen fordra, att den, som på detta sätt, med jakt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj ds Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 18

tagande af deri ordning konkurslagen bestämmer, blifvit egare af fastighet,

för hvilken köpeskillingen ej varit tillräcklig att gälda deri befintliga

inteckningar, erhåller samma rätt som deri, hvilken på exekutiv

auktion inropat eu fastighet, att få efter förutgången offentlig stämning

låta döda de inteckningar, till hvilkas gäldande köpeskillingen varit

otillräcklig.

I öfverensstämmelse med gällande inteckningsförordning är i 30

§ stadgadt, att då intecknad egendom efter utmätning varder såld för

en borgenärs fordran, öfriga borgenärer, som hafva inteckning i egendomen,

må genast derutur njuta betalning. Högsta Domstolens fleste

ledamöter hafva härvid anmärkt, att borgenär, hvars fordran ej vore

förfallen, herde vara berättigad att, der han så önskade, låta fordran i

fastigheten innestå. Men då köparen af en efter utmätning såld fasta ghet

i öfverensstämmelse med de grunder, som för utmätningsförfaran det

höra vara gällande, måste anses berättigad att, mot erläggande af köpeskillingen

för fastigheten, erhålla densamma gravationsfri, då det icke

kan anses innebära någon obillighet emot inteckningsinnehafvaren att

denne, hvilken i förevarande fall är berättigad att njuta betalning för

sin fordran, äfven skall, om nya egaren af fastigheten sådant yrkar,

vara förpligtad att emottaga liqvid, samt då erfarenheten gifver vid

handen, att den inteckningshafvare, hvilken vill låta sin fordran i egendomen

innestå, i de flesta fall genom öfverenskommelse med nye egaren

kan vinna detta syfte, har ifrågavarande § bibehållits oförändrad.

Genom stadgandena i 32 — 37 §§ bestämmes den rätt, inteckning

för samma fordran i flera särskilda fastigheter skall medföra. Härvid äro

hufvudsakligen de grundsatser följda, som uttalats i en vid Lagberedningens

förslag till Jordabalk afgifven reservation, och Indika dels influtit

i det af Rikets Ständer år 1848 antagna förslag till inteckningslag, dels

af Högsta Domstolen, vid granskningen af komiterades förslag till lag

angående fastighetsböcker, blifvit godkända.

Häremot hafva tre af Högsta Domstolens ledamöter erinrat, två

ledamöter, att då det vore af vigt dels att stadgandena för här vidrörda

fall gjordes så enkla och lättfattliga som möjligt, dels att i ett ämne som

bildade en af grunderna för hela vår realkredit lagen så nära som möjligt

öfverensstämde med den europeiska lagstiftningen, samt då begge

dessa fordringar tillfredsställdes af det system, som, hvilande på den

så kallade solidaritetsprincipen, innebar, att innehafvare!! af en inteckning,

gemensam i flera fastigheter, är berättigad att utan inskränkning

för hela sin fordran hålla sig till hvilken af de förpantade fastigheterna

som helst, nya stadgande!!, byggda på nyssberörda grundsats,

måtte utarbetas; samt en ledamot, att i fråga om inteckning för samma

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

fordran i flera särskilda fastigheter han för sin del vore böjd gifva företräde

åt den så kallade delningsprincipen, enligt hvilken vid sådan intecknings

beviljande skall bestämmas, för huru stor del af fordringen

hvarje fastighet svarar, men att, om denna åsigt icke antoges, tillämpning

af solidaritetsprincipen vore att föredraga framför de i förslaget

förekommande bestämmelser.

Väl medgifves att med användande af solidaritetsprincipen enkla

och lättfattliga bestämmelser skulle kunna i stället för 32—37 §§ i förslaget

uppställas; men då, på sätt i motiven till dessa §§ redan linnés

antydt, tillämpningen af solidaritetsprincipen otvifvelaktigt skulle medföra

en högst väsendtlig rubbning i fastighetskrediten genom den svårighet

att belåna specialinteckningar med sämre rätt än den gemensamma, som

vid principens användande skulle uppkomma, kan jag ej tillstyrka att

utbyta förslagets bestämmelser i donna del emot stadgande!! hvilande

på nämnda princip. Icke heller synes mig det förbud emot användande

af gemensamma inteckningar, hvilket tillämpningen af den så kallade

delningsprincipen skulle innebära, kunna åtminstone under nu varande

förhållanden fastställas derför att intill dess vår jordebokslörfattning

blifvit, så förändrad, att den medgåfve att vid behof af inteckning särskilda

hemman kunde till en fastighet förenas, fastighetskrediten svårligen

torde kunna beröfvas den lättnad vid belåningen af fastigheter bestående

af flera, i jordebok en hvar för sig upptagna hemmansdelar, som

användandet af denna, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, ständigt

anlitade form medför. Vid ofvan angifna förhållanden synes mig

derföre förbättringen i lagstiftningen angående de gemensamma inteckningarne

böra åsyfta att, med bibehållande ej mindre af rättigheten att

använda detta slag af inteckningar än ock af möjligheten att för kreditens

behof begagna specialinteckningar med sämre rätt än eu gemensam

inteckning, ordna rättsförhållandet emellan dessa särskilde slag af inteckningar

så som grunderna för vår inteckningsrätt i öfrigt kräfva; och

detta dubbla mål torde, på skäl som vid ofvannämnda reservation blifvit

anförda, kunna anses, så vidt ske kan, genom de i förslaget intagna bestämmelserna

blifvit uppnådt.

1 43 § meddelas föreskrift att inteckning för nyttjanderätt, som

beviljas eller förnyas sedan förordningen trädt i kraft, skall gälla fortfarande

utan förnyelse. Skälen till denna föreskrift äro i motiven vid

samma § anförda. Borttagandet af skyldigheten att förnya nyttjanderätts - inteckningar har emellertid blifvit af Högsta Domstolen ogilladt under

yrkande, att hvad som blifvit stadgadt om förnyelse med afseende å inteckning

för fordran måtte föreskrifvas jemväl i fråga om nyttjanderättsinteckningar.

Såsom skäl härför har anförts, af fyra ledamöter, att i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 15

fråga om skyldigheten att förnya inteckningar olika stadgande!! för särskilda

slag af inteckningar icke syntes vara lämpliga utan kunna föranleda

till misstag och förvecklingar, samt att, då den inteckningsbok,

som enligt förslaget skulle upprättas, icke komma att blifva af den beskaffenhet

att ensamt å donna bok gravationsbevis kunde grundas, utan

domaren för att kunna afgifva ett sådant bevis äfven hädanefter måste

granska protokollen, eu dylik granskning icke skäligen kunde sträckas

längre än till protokoll för tio år; samt af tre ledamöter, att, då gravationsbevis

måste upptaga jemväl den nyttjanderätt, hvarför en fastighet

är in tecknad, och ett sådant bevis väl alltid måste utfärdas efter den

normala urkunden och ej efter eu sådan bok, som den i förslaget omförmälda,

äfven om eu sådan öfver allt kom me att genast från början

föras, grundsatsen att inteckning för nyttjanderätt skulle gälla utan

förnyelse icke kunde godkännas.

Med anledning af hvad sålunda blifvit vid förevarande § anmärkt

har den förändring deri blifvit vidtagen, att befrielsen från skyldigheten

att förnya en nyttjanderättsinteckning gjorts beroende derpå, att anteckning

om nyttjanderätten egt ruin i den bok, hvilken enligt förslaget skall

föras öfver hvad i inteckningsprotokollet blifvit intaget. Härigenom torde

den svårighet vid gravationsbevisens utfärdande, som af det ursprungliga

stadgandet kunde blifva förorsakad, vara afhulpen; och vid anmärkningen,

att olikhet emellan inteckning för fordran och för nyttjanderätt

i afseende å förnyelseskyldigheten vore olämplig och ledande till misstag

och förvecklingar, kan erinras, att då, enligt förslaget, inteckning för

fordran och inteckning för nyttjanderätt, såväl med hänsyn till förfarandet

vid deras beviljande och dödande, som äfven i afseende å deras

rättsliga verkningar, äro föremål för olika bestämmelser, de båda slagen

af inteckningar måste från hvarandra särskiljas, äfven om bestämmelserna

angående förnyelse vore för båda slagen lika; att vid sådant förhållande

den omständighet, att i förevarande fall olika stadgande!! gåfvos, icke

kan antagas höra medföra några synnerliga förvecklingar; samt att då

svårigheten att städse särskilja nyttjanderätter och servituter torde vara

vida större än svårigheten att skilja förstnämnda slag af rättigheter

från panträtt, och stadgandet om skyldighet att förnya inteckning af

servituter icke torde kunna anses lämpligt, bör antagligen borttagandet

af skyldighet att förnya inteckning af nyttjanderätt komma att

gifva anledning till färre misstag än om samma skyldighet i afseende

å sistnämnda slag af inteckningar bibehölles.

Vid 47 § har af två af Högsta Domstolens ledamöter blifvit anmärkt,

att hvad i donna § stadgades derom, att der egendom blefve afträdd

till konkurs, innan den som undfått nyttjanderätt i egendomen

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 (i Bil. N:o 2 till Kongl,

derför sökt inteckning, innehafvare!) af ny ttj anderätten viker för nye

egaren, ändå att inteckning för ny ttj anderätten sökes innan nya egaren

söker lagfart, herde tillämpas, äfven då sådan egendom efter utmätning å offentlig

auktion försäljcs, samt stadgande härom i §:n intages. Men då af de

stadgande!) som särskild! föreslagits med afseende å sättet för utmätt fast

egendoms försäljning otvifvelaktigt framgår, att endast de intecknade

nyttjanderätter ega bestånd mot nye egaren, om hvilkas giltighet vid

auktionen förbehåll göres, synes det vid donna § ifrågasätta tillägg icke

vara erforderligt.

I 54 § åt förslaget har på de af en af Högsta Domstolens ledamöter

anförda skal de» förändring vidtagits, att inteckning för rätt till

afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtits att utgå af fast

egendom, skall, för det fall att sådan afkomst eller förmån är bestämd

till visst belopp i penningar eller varor, medföra förmånsrätt för det

skadestånd, hvartill rättighetens innehafvare må vara berättigad, derest

rättigheter) vid exekutiv försäljning af fastigheten kommer att upphöra.

Genom den ändring i donna §, som sålunda vidtagits, torde utan uppoffring

af den skilnad emellan inteckning för nyttjanderätt och inteckning

för fordran smil är af nöden, derest följdriktighet i förslagets bestämmelse)''

skall ega ruin, det syfte vara uppnådt, för hvars vinnande

tre af Högsta Domstolens ledamöter föreslagit, att förevarande § jemte

den 11 §:n måtte blifva så omredigerade, att inteckning för rätt till afkomst

eller annan förmån af fast egendom till visst belopp i penningar

eller varor blefve behandlad i sammanhang med och finge samma verkan,

som inteckning för fordran för lifränta.

Vid förslaget till förordning angående tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd, hafva tre af Högsta Domstolens ledamöter anmärkt, att då aftal

angående nyttjanderätt till fast egendom kunna vara ingångna på

obestämd tid äfven annorledes än såsom lifstidsstädja, dessa aftal borde

vara underkastade tillämpningen af bestämmelserna angående längsta

tiden fö)'' dylika, på viss tid ingångna aftals giltighet, i följd hvaraf dessa

ledamöter hemställde, att författningens 1 inom, hvithet endast innehöll

att aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet blifvit på

viss tid upplåten, ej finge gälla öfver femtio år, måtte på det sätt

ändras, att deri blefve föreskrifvet, det aftal om nyttjanderätt till fast

egendom å landet utom i fråga om lifstidsstädja ej finge gälla öfver

femtio år. Men då af bestämmelserna i 16 Gap. Jordabalken torde

framgå att vid dylika aftal, som med anmärkningen äro afsedda, jordegaren

har rättighet att, på sätt i 5 § nämnda kapitel stadgas, uppsäga

nyttjanderättsinnehafvaren, synes den föreslagna ändringen icke vara

af behofvet påkallad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom, in. in. 17

Till bestämmelserna i 17 Gap. 9 § Handelsbalken har i förslaget

tillagts det stadgande, att der fast egendom blifvit utmätt för fordran,

som förut ej är in tecknad, borgenären, derest utmätningen leder till

egendomens försäljning, skall njuta förmånsrätt till betalning ur den utmätta

egendomen, så som vore inteckning för hans fordran beviljad

den dag utmätningen skedde. Emot detta stadgande har af Högsta Domstolens

fleste ledamöter blifvit anmärkt, att genom stadgandet om förmånsrättens

beräknande från sjelfva utmätningen en ny tyst förmånsrätt

skulle blifva i vår lagstiftning införd, hvilket måhända kunde medföra

eu ogynnsam inverkan på fastighetskrediten, och att i följd deraf det syntes

lämpligare, att låta den på utmätning grundade förmånsrätten beräknas

från tiden för utmätningens antecknande i inteckningsprotokollet.

Mot flen uppfattning, att genom förslagets stadgande i denna del en tyst

förmånsrätt skulle skapas, kan erinras, att då under den tid, som möjligen

kan förflyta intilldess utmätningsmannens bevis till domaren inkommit,

en hvar genom bevis från vederbörande exsecutor kan erhålla

full visshet, huruvida den dag en inteckning i egendomen fastställes

egendomen är utmätt samt om beloppet af den fordran för hvilken egendomen,

der den är utmätt, på grund af utmätningen häftar, kan den

förmånsrätt förslaget tillägger utmätningen icke betraktas såsom någon

tyst förmånsrätt, och följaktligen torde farhågan att det föreslagna stadgandet

skulle kunna hafva någon menlig inverkan på fastighetskrediten

vara ogrundad. Vid sådant förhållande och då, på sätt i motiven vid

38 § i förordningen angående inteckning i fast egendom anförts, under

nuvarande förhållanden utmätningens ändamål ej sällan skulle förfelas,

derest förmånsrätten dervid icke skulle få räknas förr än från den dagåtgärden

blifvit i inteckningsprotokollet anmärkt, har förslaget i förevarande

del bibehållits oförändrad.

Att upptaga inkast, som blifvit redan af någon ledamot i Högsta

Domstolen bemötta, eller ock härflyta från olika åsigter om det lyckligaste

valet af uttryck, torde vara öfverflödigt.

Samtliga af mig nu i underdånighet anmälda lagförslag hade i

Högsta Domstolen undergått den af grundlagen föreskrifna granskningen,

innan befattningen af Chef för Justitie-departementet blef mig i nåder

anförtrodd, och vissa delar af detta lagstiftningsärende hade jemväl derförinnan

varit föremål för Riksdagens skärskådan. Efter eu sådaji behandling

af detsamma vore det säkerligen i ärendets nuvarande skick

lika gagnlöst som olämpligt att söka genom ändringar i nämnde förslaggöra

gällande meningar, som hittills antingen underkänts eller lemna*s

utan Uppmärksamhet. Om ock dessa lagförslag efter deruti med anledBih.

till Pdksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bil. N:o ,2 till Konrjl. Majrts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

ning af Högsta Domstolens utlåtande skedda rättelser och jemkningar

skulle fortfarande lemna ruin för anmärkningar, är detta någonting som

sannolikt icke ens genom fullständig omarbetning kunde förekommas.

Så vida icke gällande lag och af Svenska folket erkända rättsgrundsatser

anses innefatta eu förkastlig grund för vårt lagsystems utveckling,

torde ifrågvarande förslag vara i hutvudsaken riktiga; och da

-de möjliga bristerna i underordnade delar deraf icke kunna vara af beskaffenhet

att de höra hindra en obestridligen högst behöflig lagförbättring,

som tillika bereder väg för eu ännu icke verkställbar, så tror jag

mig ’ hafva full giltiga skål att härmed i underdånighet hemställa-, att

Eders Kongl. Magt täcktes besluta att, i öfverensstämmelse med det af

mig i underdånighet anmälda förslag till nådig proposition, öfverlemna

till Riksdagens antagande dels förslag till

Ro. Förordning angående lagfart å fång till fast egendom;

2:o. Förordning angående förändrad lydelse åt 11 Gap. 2 §

Jordabalken;

3:o. Förordning

4:o. Förordning

angående upphörande af hembud sskyldighet; samt

angående ändring af gällande stadgande!! om lag
-

fart å fast pant; . ,, ..

dels ock, under förutsättning och vilkor af Riksdagens godkännande

af förstnämnda förordning, förslag till

5:o. Förordning angående inteckning i fast egendom;

(3:o. Förordning angående tiden för nyttjanderättsaft,als bestånd,

7:o. Förordning angående förändrad lydelse af 17 Gap. 9 § Handelsbalken;
8:o.

Förordning angående sättet för utmätt fast egendoms forsa b - ning i vissa fall; samt

9:o. Förordning angående särskilda protokoll öfver lagfarter, in
-

teckningar och andra ärenden.“ .

Justitierådet Namn ann anförde; “Jag åberopa!'' underdånigst mina

yttranden till Högsta Domstolens protokoll deri 29 Januari 1874 i följande

frågor: om sakrätternas behandling . i eu gemensam lag och

''otjenligt!eten af benämningen “lagfart“ enligt den nya ordningen; om

användandet af ordet ^inteckning11 i dess rätta betydelse; om inteckning

af lifränteaftal; om skyldighet för inteckningssökande att genast vid ansökningens

framställande styrka gäldenärens i laga ordning förvärfvade

Äganderätt till pantförskrifna fastigheten, vid.äfventyr att ansökningen

eljest afslås; om utsökningslagarnes revidering och förbättring på samma

gång eu förbättring af liypotekslagen företages, sa att exempelvis tvekan

ej må kunna uppstå hvem det i särskilda fall åligger att uppgöra köpeskillingsliqvid

samt om och när eu sådan vinner laga kraft, eller vill
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj tis Nåd. Ihop. ang. lagfart å fång till fast egendom in. m. 19

rådighet uppkomma angående vilkoren vid eu utmätt egendoms försäljning

med hänseende till inbördes företrädet af de gravationer, som belasta

densamma, och hvad vidare härmed står i sammanhang; om införande

af den så kallade solidaritetsprincipen, enligt hvilken innehafvaren

af ett fordringsbevis, intecknadt gemensamt i flera fastigheter, är

berättigad att, utan inskränkning, för hela sin fordran hålla sig till

hvilken af de förpantade fastigheterna som helst, en grundsats som är

antagen i de störa kulturländer, med hvilka Sverige i senare tid på handelns

och industriens områden kommit i närmare beröring; med hvad

mera som i samma riktning blifvit anmärkt vid sagda tillfälle, efter föredragning

inför Högsta Domstolen af förslagen till lagfarts- och inteclcningslagar

samt till de smärre författningar, som i samband dermed

forekommo.

.lag vidhåller mina då yttrade betänkligheter och kan derföre icke

i underdånighet tillstyrka, att det nu ifrågavarande förslaget till hypotekslag

in. in. varder såsom Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition för

Riksdagen framlagt, utan utbeder mig fastbellre få underdånigst hemställa:

att samtlige handlingar rörande de på särskilda lider gjorda förslag

i ämnet, sedan k onoterade den 10 Juli 1867 afgåfvo sitt betänkande

om förändrade föreskrifter för betryggande af eganderätt in. in.,

måtte öfverlemnas till den tillsätta nya Lagberedningen, som bör vara i

tillfälle att i man af behof uteslutande egna sin tid och sin verksamhet

åt ifrågavarande för det industriella lifvets förkofran i alla dess grönår

högst maktpåliggande lagstiftningsarbete samt dervid i ett sammanhang

behandla hypoteksväsendet och det till Lagberedningen redan remitterade

förslag till ny utsökningslag, om hvilket allt, efter jemförelse mellan

de olika meningar, som vid särskilda tillfällen varit i ämnet yttrade

såväl under Riksdagens öfverläggningar, som inom Högsta Domstolen och

omedelbart inför Eders Kongl. Maj:t, äfvensom efter ytterligare skärskådande

af främmande länders hit hörande senaste lagstiftning, ett utlåtande

bör kunna under loppet af innevarande år vara att från Lagberedningen

förvänta så tidigt, att detsamma vunne grundlagsenlig förberedande behandling

före nästkommande Riksdag.» Donna åtgärd skulle blott skenbart

innefatta ett uppskof; den skulle, efter min uppfattning, fastbellre

komma att påskynda frågans lyckliga fösning genom tillfället att få ämnet

behandladt i dess naturliga oafvisliga sammanhang. Dervid lemnades

Lagberedningen äfven tillfälle att yttra eu motiverad mening, huruvida

de hinder, som kunna mota mot införande inom vissa af de norra

provinserna af fastighet sböcker, sådana Riksens Ständer redan i underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 11 Augusti 1860 begärt för hvarje

underrätts domskrets, och hvilka hinder efterhand torde kunna öfver
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bil N:o ,2 titt Kongl. Maj.is Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom in. in.

vinnas, nödvändigtvis böra utestänga rikets alla öfriga landskap från

förmånen att under tiden få sådana fastighetsböckcr för deras del upplaga,

i likhet med hvad uti så många främmande länder eger

rum der kreditlagstiftningen anses vara väl tillgodosedd. “

Justitierådet Craméi: åberopade sitt vid förslagens granskning i

Högsta Domstolen afgifna yttrande.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern

i ouiförmälde måtto hemställt; och skulle i följd deiaf

till Riksdagen aflåtas nådig proposition af innehåll bilagan

Ditt. B. till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1875.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. ro. 1

Stormäktigste Allom ådigste Konung!

Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 11 Augusti

1860 förmält sig hafva funnit, att eganderätten till fast egendom

och inteckningssäkerhet deri icke vore af gällande lagstiftning fullt betryggade,

och, med tillkännagifvande det Riksdagen för sin del ansåge,

att en hvar, som genom laga fång, af hvad beskaffenhet det vara

måtte, åtkommit fast egendom, borde förpligtas att derå söka lagfart,

Bill. till RiJcsd. Prof, 1875. 1 Sami, 1 Afd, 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bil. N:o 3 till Kong!. Maj.is Nåd. Prop. ang. lagfart ii fång till fast egendom m. m.

äfvensom att sådane grund- och hypoteksböcker, som i flere främmande länder

blifvit antagna, och hvit k a, i juridiskt hänseende af nästan enahanda

betydelse som jordeböckerne i kameralt, innefattade säker och bestämd upplysning

om alla i rättsligt hänseende egendomen rörande förhållanden, herde

införas, underdånigst anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och framlägga

förslag till de stadgande!), som i förutnämnde hänseenden kunde erfordras

och vara af beskaffenhet att höra antagas i den ordning § 87 af

Regeringsformen bestämde, samt de komiterade, Indika den 6 Februari

1865 fått sig anförtrodt att utarbeta förslag till stadgande!! i angifne syftning,

dervid tillika blifvit anbefalde att, i händelse särskilda bestämmelse)''

af administrativ natur skulle, såsom Rikets Ständer förutsatt, finnas nödiga

i sammanhang med upptagande i lagstiftningen af grund- och hypoteksböcker,

jemväl derutinnan afgifva underdånigt utlåtande; men, vid granskning af det

förslag i ämnet, som bemälde komiterade den 10 Juli 1867 afgifvit, utan

att, oss veterlig!, något yttrande i sistberörda hänseende tillika är vordet

meddelad t, anmärkning blifvit bland annat derom gjord, att den ifrågavarande

fastighetsboksinstitutionen icke kunde för närvarande införas i Wermland och

Dalarne, i anseende dertill, att der saknades en ”noggrann begränsning och

”tydlig beteckning för de genom jordens styckning uppkomna mindre fastigheterna,

hvarigenom dessa kunde i boken särskiljas från hvarandra”, och

Eders Kongl. Maj:t, då lagstiftningens riktning i fråga om sakrätt i fast

egendom otvifvelaktigt syntes höra gå derhän, att specifierade fastighetsböcker

kunde erhållas, samt det sålunda vore af vigt, att åtgärder i tid vidtogos

till ett sådant ordnande af fastighetsförhållandena i berörde län, att

desamma icke måtte utgöra hinder för den åsyftade reformen, täckts i nåder

utse oss att, efter noggrann utredning af nuvarande förhållande)! i nyssberörde

hänseende, afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande de åtgärder,

hvilka höra vidtagas till undanrödjande af de hinder för fastighetsböckers

införande, som särskild! inom ofvannämndo orter förekomma; så få

vi, för fullgörande af det oss sålunda lemnade nådiga uppdrag, härmed underdånigst

anföra:

Inom Sårna socken, den nordligaste, vidsträckta fjälltrakten i Dalarne,

bär någon egomätning för hemmansbild ning icke egt rum och befolkningen,

dels samlad i tvenne byar, dels spridd uti från hvarandra långt aflägsna

bostadsanläggningar uti fjälldalarne, saknar för sina fastighetsbesittningar annan

begränsning och bevisning för desammas områden, än häfd en. Endast

omkring de nyligen afsätta kronoparkerne finnas lagligen bestämde och å

murken utstakade gränser för område!. Af fastigheterna utgår, utan i laga ordning

skedd skattläggning, den för socknen, såsom eu gemensamhet, bestämda så

kallade Särnaräntan, utgörande endast penningar afl Rdr 75 öre, tillförene

efter beräkning af en riksdaler för hvarje så kallad gård, men numera, efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bil. N.-o 6‘ till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 3

derom i sockenstämma beslutad fördelning på dåvarande jordinnehafvare, efter

antagne värdet af hvad en hvar dervid hade i häfd; och derpå har äfven

den sedermera år 1862 införda bevillningstaxeringen blifvit grundad, med

iakttagande deraf, att hvarje jordbruksfastighet, med ledning af kyrkoherdens

rättighetsbok öfver honom tillkommande tiondesmör för hvarje underhållet

kokreatur, bestämdes till vissa kofoder, med antaget kapitalvärde af 100

Riksdaler, så att utskylderna i Sårna socken icke utgöras af eller påföras

de tre sold atr otar, hvartill socknen blifvit indelad. För solda tehållet njuter

socknen befrielse mot en viss årlig afgift af 240 daler kopparmynt till Bilda

ls socken, som det i stället åligger, att i krigstid anskaffa soldater för

Sårna sockens tre rotar. Af ålder är beräknad t, att Sårna socken innehåller

2 \ skattehemman, men genom privilegium af drottning Christina under år

1645 äro socknemännen befriade från all annan ordinarie utskyld af desamma,

än den ofvannämnda penningeräntan, hvartill nu mera kommit fastighetsbevillningen,

hvilka beskattningsmedel uppbäras till lika belopp, ehuru

bevillningen för år 1872 fastställdes till 38 R:dr 13 öre, så att vid Särnaräntans

erläggande uppkom ett öfverskott, hvilket af kommunen lades till

dess gemensamma kassa; på hvilket sätt, med allmänt begifvande och belåtenhet,

utan någon kostnad och besvär, de mindre skiljaktigheter sålunda

utjemna^ Indika, såsom vederbörande häradsskrifvare sig yttrat, härflyta från

tillkomst af jord; hänsyftande detta yttrande på de odlingar, som å socknens

samfäld!.!», område, likasom tillförene i andra socknar innan storskifte der

egde rum, verkställas efter länsstyrelsens eller domstolens på derom gjord

ansökning, med stöd af Kongl. Plakatet den 16 Februari 1555, Kongl. Förordningen

den 25 November 1740, § 4 i Kongl. Resolutionen den 1 September

1741 och § 20 i Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 10

September 1743, lemnade tillstånd att utan särskild skattläggning derå med

odling belägga en, af två trovärdige män, enligt synebetyg, dertill tjenlig

ansedd, men o häfd ad trakt inom vissa uppgiga, oftast föga märkbara och

varaktiga skiljopunkter.

1 Osa socken, med ett beräknadt hemmantal af 46 mantal skattejord,

utom 1 H mantal finnhemman, hvaraf nu återstå 47 ''Alll mantal, enligt

häradsskrifvarens uppgift, sedan, utaf der indelade 84 soldatrotar, Eks

och eu del af Käcks rote afskifta till Hamra kapellag och Loos socken

af Helsingland, samt i Elfdals socken, med beräknade 25 hfff mantal skattejord

och 32 soldatrotar, fördelas och påföras å rotarne alla af jorden utgående

utskylder och besvär, samt uppbäras och uttagas inom desamma af

hufvudbonden hos delegare i roten, efter hvardera andel deri, enligt de

jordlotter eu hvar inom rotesamfålligheten innehar och på grund af derå

belöpande öretal åt de 65 daler kopparmynt eller 3 R:dr 29 skilling 4

runstycken, som utgöra soldatens årspenningelön enligt 1686 års förening

opaginerad Kontrollera mot PDF

■i Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Fr ap. ang. lagfart å fång till fast egendom in. in.

hvilket öretal dock så val i dessa, som öfrige socknar af Otvan-Siljans fögderi,

efter beslut inom desamma, för ernående af större enkelhet vid skatternas

fördelning och uppbörd, blifvit förvandlad! till decimaler, olika dock

i särskilda socknar, till dels 100, dels 400, dels 1000 öre på en hel rote.

Till följd af gemensamheten i den af socknens jordbruksfastigheter utgående

beskattning har ock någon särskild fastighetsbildning i Osa och Elfdals

socknar hitintills icke egt ruin, men utgör föremålet för de derstädes nu

under handläggning varande allmänna storskiftesförrättningar, genom hvilka

bestämda gränser komma att regleras, icke allenast emellan hvarje byalag,

så val till in- som afrösningsjord, utan ock, hvad inrösningsjorden angår,

emellan hvarje vid förrättningen bildad och afskild besuten eller (-besuten

fastighet. Derförinnan saknas för jordegarne i dessa socknar viss begränsning

af deras innehafvande jordlägenheters områden, så att dessa icke kunna

till namn, nummer, hemman- eller skatte tal uppgifvas, likasom icke heller

uppgift lemnas om namnet å hvarje j or degas egare, då mantalslängden likasom

bevillningstaxeringslängden, i anseende till jordbeskattningens påförande

endast å hvarje hel rote, icke innehåller någon upplysning om de mantalsskrifnes

jordinnehaf samt tjenar blott till grund för den personella beskattningens

påförande.

Uti de öfriga socknarne af Ofvan Siljans fögderi, eller Wenjans, Sofia

Magdalena, Mora och Wåmhus; Nedan Siljans fögderis socknar: Ore, Rättvik,

Bjursås, Leksand och Ål; äfvensom Transtrands, Lima, Malung, Äppelbo,

.Terna, Nås och Flöda socknar af Wester Dals fögderi samt Gagnets socken

af Säters fögderi, har på statens bekostnad verkstälda storskiften blifvit afslutade

och, likasom uti Störa Tima, Gustafs, Silfbergs och i största delen

af Säters socken uti Säters fögderi, samt i Svärdsjö socken och å skattejorden

i Wika och Tor sångs socknar af Kopparbergs fögderi, der med understöd

åt allmänna medel storskiften enligt föreskrifterne derför i Kongl.

Grefve! den 17 Augusti 1804 blifvit verkställde, derigenom i dessa delar af

länet tillvägabragts en byagränsereglering å skifteslagens hela områden samt,

till åtminstone inegorne, en hemmans-fastighets- eller besutenhets-bildning,

som bör kunna läggas till grund för fastighetsböckers upprättande, der jordeböcker

enligt Kongl. Brefvet den 17 Augusti 1804 ännu icke blifvit upprättade,

efter skifteshandlingarne, deruti hvarje lägenhetsområde, utbrutet till

inegorne, är betecknad t med nummer eller littera, eller begge delarne, och

grunden jemväl finnes omförmäld för beräkning af åbelöpande andel i afrösningsjorden,

der den icke i delning ingått; men vid tillämpningen af den

åsigt, som sålunda blifvit uttalad, mota dock flere svårigheter.

Den obegränsade hemmansklyfning, som i Dalarne förekommit, har

gjort det till en omöjlighet att vid den storskiftesdelningarne föregående

egoaffattningen på kartorne upptaga och utmärka jordegarnes många små

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ta Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m 5

och öfver hela socknens yta kringspridda lotter, ofta af det ringa omfång,

att 100 tillsammans icke innefattade så stort område, som för en besutenhet

erfordrades, och derföre föranledt den af socknarne bekostade särskilda retförrättning.

L och för densamma utmärker eu hvar sina egohäfder med

stickor, försedda med hans bomärke, hvarå retbar lar ne efter verkstad uppmätning

teckna lottens innehåll, som derefter af refskrifvarne införes i en

så kallad refbok, hvilken, efter behörigt godkännande af jordegarne och i

vissa socknar äfven af sockneombud, antagits gälla såsom häfdeförteckning

och eganderättsbevis för hvarje delegares fästighetsandel, jemväl i afseende

på de förändringar deruti, som under förrättningens fortgång tima genom

de så kallade refstickornas försäljning, eller på annat sätt, då riktigheten

deraf bli f vi t vid den så kallade rubbningen *) godkänd, utan att skriftliga

afhandlingar blifvit derom uppgjorde, till följd af den vidlyftighet, omgång

och tidsutdrägt, som i annat fall måste hafva gjort utförandet af dessa åtgärder

omöjligt, och man måste medgifva, att de felaktigheter, som från ofvannämnde

förfarande härflutit, visat sig vara ganska få, ehuru det icke

kunnat fullkomligen förekommas, att eganderätten någon gång blifvit anmäld

och antecknad för andra personel'', än som vid i framtiden yppade stridigheter

befunnits hafva dertill varit fullt berättigade; ett förhållande, som kommit

att vid refboken, såsom bevis om åtkomst till fastighet, fästa en osäkerhet,

som påkallar åtkomstens bestyrkande med jemväl annan bevisning.

Vid refbokens upprättande har varit af nöden att gifva hvarje egares

lägenhet inom de särskilda byalagen eu densamma utmärkande nummer,

men vid den sedermera inträffande skiftesläggningen har samma nummer

icke kunnat af 1 andtmätaren bibehållas, utan har i delningsbeskrifningen eu

annan nummerordning efter fastigheternas belägenhet måst iakttagas och

slutligen har en tredje nummerordning å iastigheterne uppkommit vid egarnes

anteckning i kyrkoböckerna. Bristande kunskap hos befolkningen om nödvändigheten

af enhet i betecknandet af deras fastigheter vid skeende framställningar

i afseende på dem inför råtta och utan tvifvel mången gång

saknad kännedom hos domaren om ofvannämnda förhållande har vållat, att

vid lagfart och inteckningar, exempelvis fastigheten under N:o 1 i första

nummerordningen, men N:o 9 i den andra och N:o 12 i den tredje blifvit

vid särskilda tillfällen uppbjuden och in tecknad under alla tre numrorne,

*) Rubbningen är en åtgärd, hvarigenom i refboken med egarnes begifvande, oberoende

af läget utaf deras bostäder, omföres från en till annan persons namn det jordtal,

som till följd af hvarjehanda åtkomst öfvergått från den förres till den sednares ego efter

jordens sticksättning, icke den handling som landtmätaren vid skiftesläggningen verkställer,

hvarigenom i och för byaområdenas bestämmande jordegare flyttas från en till

annan by, i anseende till bristande utrymme i den, hvaruti han varit bosatt och enligt

refvel! och rubbningen velat bibehållas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fad egendom in. in.

olika vid hvardera tillfälle!, hvilket måste oändligt försvåra ordnande! af

eganderätts- och pantförhållandena, äfvensom innan sådant egt rum öka

osäkerheten deruti.

Den gemensamma ansvarighet, som staten af ålder fordra! af sockaemenigheterne

för gäldande! af de för socknen bestämde, af jorden utgående

skatter och besvär, har gifvit en osökt anledning att låta den odlade jorden,

utan de i lag föreskrifne omgångarne för en betryggad besittning deraf i

andra delar af landet, gå i vederlag mot utgörande beskattningen, och sålunda

har den andel, som eu hvar delegare i soldatroten erlagt af den för

soldaten bestämda kontanta årslönen 65 daler kopparmynt eller 3 K:dr 29

skilling 4 runstycken blifvit måttstock och rättesnöre för eu hvars andel af

den till roten indelade odlade jord, sedan den för hela socknen blifvit på

dess alla rotar lika uppdelad. De vexlingar, som på sådant sätt i eganderätten

lätteligen och ofta måste förekomma, skulle oundgängligen hafva till

följd, att fastigheten ansågs och behandlades såsom lösegendom, hvilket ock

måste föranleda dertill, att den åldrige j or degaren öfverlemnade sin egendom

till barnens vård och förvaltning, ofta nog utan skriftliga ^handlingar, och,

då sådana kunde upprättas, utan upplåtelse af eganderätten; men vid hans

frånfälle ansågs i bouppteckningen, der sådan upprättades, den redan bortlemnade

egendomen icke kunna upptagas såsom tillgång och så förlorades

all laglig bevisning om eganderätten till den aflidnes fastighet. Befolkningens

rätt att sjelf välja bouppteckningsförrättare och bristande kunskap att öfver

förrättningen upprätta lagliga instrumenter hafva, utan behof af den oriktiga

bevekelsegrunden att bespara påbjudna afgifter till staten, domaren och de

lattiga, åstadkommit de brister i eganderättsbevisningen, som nu lika högt

påkalla åtgärder till rättelse deraf, som de försvåra möjligheten att deri

återföra ett ordnad! skick.

Kärleken till fädernejorden, begäret att deruti få tillgodonjuta sin lagliga

rätt i äfven de ringaste delar och misstron till möjligheten att genom

utbyte erhålla fullt vederlag hafva vålla! att, vid jordens fördelning emellan

ar t vingar, en hvar af dem uttagit sin lott i hvarje ega och sålunda till vägabragt

den styckning af jorden i smålotter, hvaraf orten, dess jordbruk och

det allmänna måst vidkännas så störa förluster och de uppoffringar storskiftenas

genomförande kraft, utan att kunna besegra ofvannämnde urgamla sed,

som, ännu fortlefvande, med stöd af den i hemmansklyfningsförordningen för

denna ort intagne undantagslag, intill år 1859 låtit befolkningen utan laglig

a förmer klyfva och söndra de genom storskiftena bildade fastigheter^

så, att i allmänhet behållna vinsten af storskiftes-åtgärderne endast torde för

fastighetsboks-institutionen vara, att de upprättade kartorne med beskrifningar

kunna lemna en grund för fastighetsböckernas uppläggning, fastän be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o till Kongl. Maj:ls Nåd. J‘rop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m 7

visningen om eganderätten till berörde fastigheter i de flesta fall måste bero

på vidlyftiga undersökningar och sannolikt äfven domstols pröfning.

Val blef genom ofvanåberopade Kongl. Bref äfven den föreskrift lemnad,

att, efter det storskiftet i någon socken blifvit afslutadt, jordebok skulle

upprättas öfver densamma, men, sedan omsider ett formulär derför blifvit

godkändt, hafva svårigheten att finna för arbetet lämplige personel'', yppade

stridigheter om särskilda lägenheters beskattningsförhållanden m. m. föranled t

dertill, att jordeböcker ännu endast finnas afslutade för Gagnefs, Als, Leksands,

Flöda, Ore, Rättviks, Bjursås samt Sofia Magdalena socknar och

Störa Tima socken Ofvanbron; och de i sednare tider utkomne förändrade

föreskrifter om jordeböckers upprättande synas böra föranleda dertill, att, innan

vidare åtgöres på grund af hitintills för denna ort i berörde hänseende

gällande föreskrifter, deras fortfarande tillämplighet underkastas förnyad pröfning.

Emellertid lemnar den för Leksands socken upprättade jordeboken

upplysning om detta arbetes omfattning, då den upptager 2,864 särskilda

besutne samt obesutne lägenheter; och då man tar i betraktande den mängd

hemmansklyfningar och jordafsöndringar, som efter storskiftets afslutande i

nämnde socken egt ruin, väl icke sä, att de i sitt närvarande skick kunna

bestå, men dock utan tvifvel ganska många sådaue, att de med tillämpning

af nu gällande stadgande!! böra och kunna gifvas en laglig form och särskilt

folium i fastighetsboken, så torde man deraf kunna bilda sig en föreställning

om den ifrågaställa organisationens och det derför erforderliga arbetets

omfattning.

Uti Säfsnäs socken, den enda inom Wester Dals fögderi, deruti allmänt

storskifte, såsom för de öfrige bär ofvan törmäles, icke blifvit verkställig

tillhöra fastigheterne med blott några få undantag de i socknen befintlige

jernverksegare; och nyligen affattade kartor, med beskrifningar öfver dervid

till sina gränser utmärkte lägenheterne, höra kunna lemna tillförlitlig ledning

för fastighetsboks uppläggande för denna socken, efter den föregående

utredning, som för jordebok och skatteväsendets ordnande jemväl härstädes

erfordras.

I Westerbergslags fögderi, bestående af Grangärdes, Ludvika, Norrbärkes,

Söderbärkes och Malingsbo socknar, der mantalsindelning från äldre

tider förefinnes, är, till följd deraf att jordeboken bibehållits sådan, som den

för vid pass 200 år sedan upprättades, föga ledning att deraf hemta för uppläggning

af en fullständig fastighetsbok, då, för exempel, jordeboken upptager

kyrkobyn i Söderbärkes socken till tre hemmansnummer om tillhopa 1 £

mantal skatte, deraf N:o 1 och 2 hvardera till ett hälft, men mentalslängden

nu visar samma egendom om 1 £ mantal fördelad till 26 särskilda lägenheter,

med man talsbråk af ända till 31,200:de delar, utan att upplysning

deri förefinnes, eller eljest är tillgänglig, om hvilken af ofvannämnde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bil. N:o 3 till Kongl. Mqj:ts Nåd. prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m .

trenne hemmansnummer det är, hvarutur en sådan lägenhet bill vit utbruten.

Då förhållandet i fögderiets öfriga socknar icke är mindre, om ej mera invecklad!,

så kan utan föregående utredning så fullständiga uppgifter, som i

komiterades förslag afses, icke af länsstyrelsen lemnas i och för fastighetsbokens

uppläggande, om än åtgärderne för ändamålet underlättas af befintlige

laga skifteshandlingar.

För kommunerne i Näsgårds fögderi nemligen Hedemora, Husby, By,

Folkärna, Grytnäs, Avesta och Garpenberg är förhållandet med jordeboken

enahanda, som redan linnés för öfriga delar af länet anmäldt, och mantal

linnés icke åsatt andra fastigheter än dem, som icke äro af skattenatur. 1

Garpenbergs socken är jordens skattetal för lägenheterne uttryckt i skatteören,

men i de öfriga kommunerna medelst åbelöpande andel af ofvan omförmälte

soldateårspenningar från roten, hvartill lägenheten är indelad. Mantalslängden

är inom fögderiet så inrättad, att erforderliga uppgifter socknevis derutur

kunna hemtas om hvarje lägenhets namn, nummer efter mantalslängden,

skattetal på ofvannämnde sätt uttryckt, mantal, der sådant finnes åsatt, natur,

samt egarens eller innehafvarens namn; och finnas i de flesta fall storskiftes

eller laga skifteshandlingar att tillgå för hvarje byalag eller enstaka lägenhet,

utvisande dess innehåll eller åtminstone begränsning.

För socknar ne i Kopparbergs fögderi, som utom de redan omnämnde,

till det hela, eller endast skattejorden, enligt derför genom Kongl. Brefvet

den 17 Augusti 1804 bestämde grunder, storskifta^ Svärdsjö, Enviken,

Wika och Forsång, jemväl omfattar Störa Schedvi, Kopparbergs, Aspeboda

och Sundborns socknar, är förhållandet med jordeboken sådant, som redan

finnes angifvet för länet i öfrig!. Då, enligt Kongl. Brefvet den 22 Augusti

1855, ränta och kronotionde få tillsvidare rotevis debiteras och utgöras,

äro äfven inom detta fögderi mantalslängderne icke så inrättade, att de lemna

någon upplysning om enskildes fastighetsbesittningar, förutom i afseende på

bergsfrälsejorden, som utföre», i den mån förhållandet blifvit uppgifvet eller

antagits, både till odlade jordens areal och så kallade durktåg» innehåll *)

för hvarje innehafvare; men då dessa uppgifter och antaganden icke äro

grundade på offentliga handlingar bär vederbörande häradsskrifvare förklarat

sig ej kunna lemna de uppgifter, som enligt § 88 i komiterades förslag till

*) Bergsfrälsets åliggande att i krigstid lemna staten bidrag till truppens fortskaffande

medelst så kallade durktågspenningar hav föranleda ofvanberörde benämning jemväl å en

tjenstbarhet, som endast haft afseende på koppargrufvans vidmakthållande och drift,

ehvad den utgått i ko retor, vedhuggning eller penningar. För behörig fördelning af

durktågsafgiften blef år 1686 all bergsfrälse]ord upprefvad och efter sitt värde af svag

eller fullgod jord till innehållet införd i en notbok; åtgörande enligt 1759 års förteckning

11,226 spårhund 17 2/- snesland i durktågsberäkning den bergsfrälsejord, som då i länet

torefanns. '' _

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m. 9

lag om fastighet,sbok erfordras för densammas uppläggande, och ett sådant

förhållande bekräftas jemväl deraf, att öfver bergsfrälselägenheterne i Kopparbergs,

Aspeboda och Sundboras socknar sådane lagligen gällande kartor i

allmänhet saknas, hvaraf bevis kunna hemtas för lägenhetsområdenas

begränsning, och deraf att bergsfrälsejorden i fögderiets öfriga socknar för

det mesta är så inblandad eller inlagd med skatte]ordsbesittningarne, att

hvarderas läge och omfång icke kan utvisas, hvilket flerestädes är förhållandet

äfven i Störa Schedvi socken, ehuru derstädes alla byalag undergått

laga skifte, utom två, der sådant nu är under utförande, och två enstaka

lägenheter samt ett bergsbrukshemman tillhörande en egare, Indika

lägenheters områden dock äro begränsade, så att för sistnämnde socken tillgängliga

kartehandlingar böra kunna lemna ledning för uppläggande af fastighetsboken

efter sådan förberedande handläggning af ärendet, hvarigenom må

kunna tillvägabringas ej mindre mantalslängdens öfverensstämmelse med omförmälde

handlingar om jordbesittningarne i socknen, än äfven behörig kännedom

om deras jordnatur.

Om, såsom det vill synas, en viss begränsning för området af hvarje

lägenhet, som i fastighetsboken skall införas, är oundgängligen nödvändig,

så vida det skall vara möjligt att åt egande- och pant- eller nyttjanderätten

till egendomen bereda den säkerhet, som med anstalten åsyftas och hvarförutan

den ingalunda kan anses motsvara sitt ändamål samt de kostnader

och uppoffringar, som från införandet deraf äro oskiljaktiga, så kunna, enligt

hvad bär ofvan förmäles, om bergsfrälselägenheterne, hvaraf Kopparbergs

och Aspeboda socknar så uteslutande bestå, att af all dervarande jordegendom

endast Främmandeby gård i den förstnämnda socknen är af kronoskattenatur

och som i Sundborns, Wika och Forsångs socknar utgöra betydliga

delar af desamma, erforderliga uppgifter för fastighetsboks uppläggande

för det närvarande icke i allmänhet lemnas, om än utväg dertill förefinnes

för vissa jemförelsevis större egendomar; och detta förhållande har

sin grund ej mindre i ofvanomförmälde urgamla åsigter och häfd vunna bruk,

än jemväl i det sätt, hvarpå dessa lägenheter och bergsfrälsefriheten derå

tillkommit. Redan i kopparbergsmännens privilegier af år 1347 lemnades

åt eu hvar, som omkring Kopparberget svedjade, röjde och bosatte sig derstädes,

rättighet för sig och efterkommande att bruka jorden utan någon afrad

till egaren af skogen och sålunda bildades af denna »Tägtekarfjord» en

slags besittningar, Indika, oberoende af områdets ringhet och utan någon

hemmantalsberäkning, vid senare tid antagits vara eu kronans tillhörighet.

För gäldande af vissa bergsmäns skulder till staten för icke erlagd afrad å

deras koppartillverkning måste de år 1642 lemna egande fastigheter, då betalningen

ej kunde på förelägde terminer utgifvas, och den jord som kronan

sålunda förvärfvade fick derigenom namnet ”Terminsjord”. Huruledes förthy/.

till Riksd, Prof. 187o. 1 Sami. 1 Af,i '' 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

In bil. N:o .-> till Kolli]!,. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart d fång till fatt egendom m. m.

berörde, kronan tillhöriga jord kommit att erhålla bergsfrälse]!atur, likasom

annan jord i ofvannämnde socknar, visas uti C. ,T. Lundströms afhandling

om Störa Kopparbergs bergsfrälse af den 22 December 1775 och

deraf synes jemväl huruledes kronan både köpt och sålt sådane lägenheter

af till och med endast ett spanlands eller ungefärligen ett hälft tunnlands

areal, samt dermed bekräftat rättigheten till en sådan jordens styckning, som

befolkningen ännu anser sig derstädes ega och som fortfarande, oberoende

af nu gällande hemmansklyfnings — och jordafsöndringsförfattning, allt hitintills

tillämpats medelst försäljning och delning af bergsfrälsejordslägenheter sålunda,

åt,t jotd och skog ej vant vid hvarandra fastade, utan efter godtfinnande

kunnat tran h\ ai andi a, skiljas, likasom hvar för sig styckas i huru små

lotter som hälst, under bestämmande jemväl deraf, att den så kallade durchtågsskatten,

eller jordlägenhetens enda ordinarie beskattning, bestående i arbeteskyldighet

till Störa Kopparbergs grufva, hvartill rättigheten likväl numera

blifvit af bergslaget afträde! till staten, uti den sa kallade Kedhyggster.väntan, utförande

visst belopp af hvarje sa kallad t »durchtågs spannland» "utaf bergsfrälsejorden,

helt och hållet skulle åligga en af dessa lotter för dem alla, eller utgöras,

fördelad dem emellan efter annan grund, än den andel de hvar för sig utgjorde

af det hela, och pa grund af dessa förhållanden är det endast undantagsvis,

som inom bergfrälse tråk terna fastigheter förekomma med så begränsade

egoomi oden att de till säkerhet för agande-, pant- och nyttjanderätt

kunna i fastighetsboken särskilt betecknas.

De yttranden, som till upplysning angående ofvananförde förhållanden

blifvit infordrade, tillika med dervid bilagde utdrag utur jordeböcker och

mantalslängder, få vi härmed underdånigst åberopa såsom bifogade uti Bil

Kris 1—8. '' "

1 Wermland, med undantag af Fernebo härad eller Filipstads bergslag,

har beskattningen icke något inflytande på frågan om uppläggandet af

fastighetsböcker och äfven uti nämnda härad, der beskattningen och fastighetsindelningen

är olika med öfriga delar af länet, förorsaka väl dessa förhållanden

svårighet; vid, men utgöra icke hinder för införandet af nämnda

institution. Enligt jordeboken är jorden i Fernebo härad indelad i s. k.

bergstorp utan asatte mantal samt i hyttelag, desse beräknade hvarje hel

hytta med till hyttelag^ hörande jord till helt mantal och hvarje half hytta

med jorden till hälft mantal och sa vidare samt hvarje hytta upptagen under

Ko 1 eller 2; dock lärer hyttelagens beräkning i mantal icke vara grundad

pa lagligt beslut. Den skattetitel, som för bergstorpen här må omnämnas,

är Osmundsjern, som för hvarje bergstorp är till beloppet bestämdt och vid

försäljningen af andelar i bergstorpen utgör grunden derför, så att försäljningar

ske af vissa lispund och skålpund Osmundsskatt i torpet; och då

genom sammanställning af andra skattetitlar, enligt hvad för oss uppgifvits,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ting. lagfart A [dug. till fast egendom in. m. It

64 lispund Osmundsskatt motsvara ett helt mantal, så kan reduktion till

sådant jord värde vara lätt verkställbar, men torde dock i allmänhet vara

alldeles öfverflödig, då bergstorpen icke äro satte i mantal. För öfrig! begagnas

jemväl andra beräkningsgrunder vid fastigbetsförsäljningar i bergslagen,

nemligen viss andel i mantal eller deremot svarande öre och penningar

silfvermynt ska tf rätt, viss areal, vissa korgars uppsättning i hytta, hvarmed

åtföljer motsvarande andel i den till hyttlaget anslagna jord samt visso

korgars andel i sjelfva hyttan, dervid val delaktighet i utmålet för hyttan,

men icke i hyttelagets öfriga jord åtföljer köpet och således endast omfattar

blåsningsrätten, hvithet sistnämnda försäljningssätt vidtagit efter det att på

grund af Kongl Förordningen den -JO September 1859 lotter i hyttorna kunna

äfven utan sammanhang med bergmansjord förvärfvas och innehafvas. Om

uppkomsten af eller anledningen till beräkningen af andel i hytta efter uppsättning

af vissa korgar kol, hvarom icke nätnnes i kronans jordebok, hafva

vi icke kunnat förskaffa oss upplysning, men synes vara grundad på urgammal

öfverenskommelse emellan delegarne i de särskilta hyttelag^ rörande

inbrukningsrätten, emedan hela uppsättningen beräknas olika vid olika hyttor

till 32, 64 och 128 Förgår i hyttan. Likgiltigt kan beräkningssättet jemväl

vara, allenast behörigen utmärkes, dels i huru många korgars uppsättning

hvarje hytta är indelad, dels äfven huruvida delaktighet i hytta åtskild

från hyttelagets jord, hvarom i eu fastighetsbok bör kunna hemtas tillförlitlig

upplysning och de olika försäljningssätten utgöra icke heller något

väsendtligt hinder för uppläggandet af en fastighetsbok, derest de få bibehållas

enligt landsortens sed.

1 öfriga Wermland är jorden indelad i mantal, Indika, likasom hyttelagen

i bergslagen, äro till ytinnehållet synnerligast i skogstrakterna troligen

i allmänhet de största i landet. Följden häraf har och varit, att en mycket

utsträckt hemmansklyfning egt rum i provinsen, så att jordstyckningen derstädes

visar vida mindre delar af mantal än annorstädes, utan att de utkIntim

delarne ändock äro så särdeles oansenliga och jordfördelningen fortgår

dels i form af hemmansklyfningar, dels äfven såsom afsöndring^. Hemmanen

eller, såsom desse samfälligheter på andra orter benämnas, byarno,

förekomma i jordeboken i deras helhet under ett nummer och der någon

gång ett hemman, som utgör mer än ett mantal, är åsatt två nummer, så

äro desse ofta sammanförde, så att någon utredning icke kan ske till hvilken

tdera numret den ena eller andra fastighetslotten rätteligen lyder. Bifogade

utdrag af 1872 års bevillningstaxeringslängder (Bil. N:o 9) från olika traktör

af länet lemna,'' någon öfversigt om hemmansklyfningen och med hänsyn

dertill, samt enär de utklufne hemmansdelarne icke i jordeboken eller eljest

äro försedda med nummer eller särskilde namn såsom i andra orter, är det

lätt att finna, att med så beskaffad jordindelning uppläggandet af eu fastighets
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bil. N:o 3 till Kong!. Maj:ls Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom in. in

bok icke kan ske med erforderlig fullständighet och noggranhet, dertill domaren

saknar materialier, och ej heller under framtida förandet deraf bereda

allmänheten det med institutionen afsedda gagn. Svårigheten förökas än

vidare genom ovissheten om till hvilka skattedelar den störa mängd med

full eganderätt under lord na lider afsöndrade lägenheter lyder. Om vi icke

misstaga oss är en af orsakerne, hvarföre införandet af fäste- och hypoteksböcker

ifrigt påyrkats, den, att en inteckningshafvare för närvarande svårligen

kan förskaffa sig visshet om, huruvida en nominel! intecknad egendom

i verkligheten utgör pant för eu fordran. Ett fjerdedels mantal t. ex. kali

vara intecknad t för eu fordran och i sin helhet utgöra fullkomlig säkerhet

derför, men derifrån förut skedde, behörigen lagfarne afsöndringar häfta icke

för pantförskrifningen och huruvida återstoden af panten leinnar nöjaktig

säkerhet för fordringen kan ofta vara tvifvel underkastad!.

Ordnande! i fastighetsboken af befintliga inteckningar för på viss tid

upplåtne nyttjanderättsförmåner skall ock i hög grad försvåras och måhända

i »långa fall omöjliggöras af den omständighet, att före utfärdandet af

lvongl. Förordningen den 10 September 1864 derom upprättade afhandlingar

intecknades eller infördes i inteckningsprotokollet, utan att upplåtarens eganderätt

styrktes eller fastighetsegaren Slef hord öfver inteckningsanspråket eller

ens ifrågasattes i hvilken eller huru stor skatträtt inteckning begärdes. Derföre

är också för närvarande eu domares i Wermland svåraste arbete att

utfärda inteckningsbevis, som kan synas af hosfogade bevis öfver inteckningar

i hemmanet Höljes af Elfvedals härads Öfre Tingslag (Bil. N:o 10), jeinförd

t med uppgiften om eganderättsförhållandena i hemmanet vid bevillningstaxeringen

år J 872 (Bil. N:o 11).

Dessa olägenheter härröra ytterst deraf, att de särskilt» delarne af

hemmanen icke varit eller äro på något sätt från hvarandra utmärkta genom

nummer eller namn, såsom å andra orter skott sedan uråldriga tider.

Man kan visserligen härvid invända, att hvad som sålunda blifvit '' yttra dt

om Wermland förekommer litet hvarstädes i landet, ithy att delar af samma

hemmansnummer, som kommit i flere personers händer, icke äro med särskilde

nummer eller namn betecknade i jordebok»». Detta är sant och

skall, i den mån agande- och nyttjanderättsförhållandena blifva mer och mer

invecklade, troligen förr eller senare föranleda till jordebokens så beskaffade

inrättande och fullständigande i öfrig» delar af riket, som här nedan föreslås

för Dalarne och Wermland; men hvad som sålunda är undantag i öfrig»

landet är regel i Wermland och medför der så mycket större svårigheter

som hemmanens areal ofta uppgår till tusendetals tunland, ja ända

till sextiotusen för helt mantal, troligen det största i hela riket; och det

tyckes temlig»» tydligt, att famlande! inom sådana komplexer för uppsökandet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ung. lagfart ä fång till fast egendom in. in. 13

åt'' egotrakter, på hvilka, enligt mer eller mindre oredigt uppställde handlingar,

rättsanspråk kunna grundas, oftast skall vara ganska vanskligt.

Fördenskull anse vi alldeles nödvändigt att, före uppläggandet af

fäste- och hypoteksböcker i Werrnland, åtgärder vidtagas för åvägabringande

af tydlig beteckning för de genom jordens styckning uppkom ne mindre fastigheterna,

så att dessa kunna i boken särskiljas från hvarandra samt rättsanspråken

såmedelst föras inom de trängre gränser, hvarinom de rätteligen

äro gällande.

De komiterade, hvilka under den 10 Juli 1867 till Eders Kongl.

Maj:t i underdånighet aflenmat utaf dem uppgjorda förslag till lag om inskrifning

i fastighetsbok och om vissa lagförändringar i sammanhang dermed

in. in., hafva i berörde angelägenhet sig yttrat:

i den föreslagna lagens

"§ 71. I fastighetsboken upplägges för hvarje särskild fastighet, ehvad

den består af ett eller flere hemman, jordlotter eller lägenheter, eller delar

deraf, ett folium.

§ 72. I folietö öfverskrift införes för landet: fastighetens namn, mantal

eller annat skattetal och natur samt socknen, hvari den ligger — så ock

hvad eljest för någon fastighets betecknande nödigt finnes.

§ 88. För bokens uppläggning skall domare å landet genom Kongl.

Maj:t Befallningshafvande tillsändas utdrag af jordeboken och senaste mantalslängden,

upptagande dels namn och nummer på fastigheter, deras förmedlade

och oförmedlade hemmantal, eller annat skattetal, deras natur och, för

kronoskattehemman och lägenheter, tiden, då de från krono till skatte löstes,

der sådant af jordeboken inhemtas kan, dels ock för hvarje heinmansnummer

eller lägenhet uppgift på egare och den andel af hemmanet, en hvar in noll

af ver, så ock de under eganderätt derifrån afsöndrade lägenheter med deras

namn och innehafvare.

§ .92. Saknas upplysning huruledes uppgifven fastighetsegare sin

egendom åtkommit, eller är, der två eller flere fastigheter utgöra delar af

samma hemmansnummer eller jordlott, icke tillförlitligen utred t, h vil ka af de

gällande inteckningarne belasta hvarje särskild del, eller befinnas dessa delar

sammanräknade efter mantal eller annat beräkningssätt icke motsvara

hemmansnumrets eller jordlottens storlek enligt jordeboken eller annan sådan

offentlig handling, eller kan, der lägenhet är från styckade hemmansnummer

afsöndra!!, icke af protokollen utredas från hvilken del af hemmansnumret

afsönd ringen skett; då må fastighetsegare, som i mantalslängden

upptagne eller eljest kände äro, föreläggas att, för nödiga upplysningars meddelande,

infinna sig vid sammanträde, som hålles inför domaren

i förslaget om ändring i gällande författning rörande hemmansklyfning

och jord afsönd ring:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bil. N:o d till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

mom. 1: är jord eller annan lägenhet under full ego afsöndrad,

mä inskrifning icke beviljas, der ej jorden eller lägenheten är tydligen utmärkt,

såsom genom utsättande af namn, läge eller gränser, och den å lägenheten

safta afgäld blifvit vederbörligen fastställd

i motiv ernå:

“Den fasta egendomen, såsom utgörande i ordets alla bemärkelser samhällets

grund, är förtjent af den uppmärksamhet lagstiftningen i alla tider

och hos alla folk användt i ändamål att åt egande- pant- och nyttjanderätt

till fastighet gifva erforderlig trygghet.

Offentligheten är i detta, såsom i sfi många andra afseende!!, den enda

ofelbara utväg att bereda säkerhet, men det offentliggörande, hvarom här

ät flaga, maste bestå i en sa beskaffad ständig'' tillgång'' till upplysningar

om de fäkta, hvarpå eu rättighet grundas, att det motsvarar den åskådlighet

i egendomsförhållandet, som besittningen medför i fråga om lösegendom.

Detta katt endast vinnas genom de i Rikets Ständers underdåniga

skrifvelse omförmälda, i de flesta Tyska stater införda s. k. Grund- och

Hypoteksböcker, som motsvaras af de i Danmark och Norge brukliga realregister

till Skjöde- och Pantebögerne.

I afseende pa sättet för fastighetsbokens inrättning finnas två vägar

att följa, antingen att, med bibehållande af den i kameralt hänseende redan

befintliga indelningen af fastigheterna, upplägga ett folium för hvarje hemmansnummer,

utan afseende på om detta finnes i eu enda egares hand

diet är deladt emellan flora, eller ock att låta hvarje sjelfständig fastighet,

ehvad den består af eu eller flera hemmansnummer, eller endast en del

deraf, få sin särskilda afdelning i boken.

Obestridligt är att, med antagande af den förra metoden, fastighetsbokens

första uppläggning blefve förenklad. Men det ändamål man med det

uppgjorda systemet vill vinna skulle derigenom endast ofullständigt uppnås.

Hemmansnummer, som är o delade emellan 20—30, ja. flere delegare, äro

icke sällsynta, skulle nu dessa hemmansdelar sammanföras å ett enda

folium i fastighetsboken och derå, om hvarandra, upptagas alla dem besvärande

inteckningar, fastän dessa sins emellan saknade gemenskap, måste,

iöi hvarje gång eu rättsegare önskade få besked ur fastighetsboken rörande

någon af dessa hemmansdelar, domaren företaga eu omfattande undersökning,

som, ofta svar, lätt kunde föranleda misstag. En af de väsentligaste

föi delai ne af fastighetsboken, sådan den finnes i andra länder antagen, ligger

just^i den åskådlighet, boken å hvarje fastighetsfolium lemnar rörande alla

förhållanden, som i rättsligt hänseende kunna vara att i afseende på fastigheten

bemärka; och om donna fördel skulle man gå miste genom uppläggande

af gemensamma folier för flere fastigheter, hvilkas förhållanden således

blefve med hvarandra sammanförda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

hil. b:o till Kongl. Maj:/* Nåd. Prop. ang. lagfart ä fång till fast egendom m. m. 15

Denna olägenhet synes vida öfverväga den med det andra systemet

förenade, men öfvergående svårigheten att vid bokens uppläggning kunna

fullständigt och noggrant åtskilja de anteckningar, som höra ske på olika

folier för samma hemmansnummer; hvarföre komiterade i § 71 för fastighetsbokens

inrättande uppställt den princip, att hvarje särskild fastighet borthafva

sitt folium.

1 afseende på proceduren för lagfart a lägenheter, som för everdeliga

lider blifvit från hemman afsöndrade, förfaren olika — ---

Att undanrödja donna osäkerhet i lagtillämpningen finna komiterade

vara af vigt. Och-----har 17 § 1 inom. i nyssberörde förordning (an
gående

grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jord afsöndring

den (i Augusti 1864) blifvit omskrifven i nu angifna syftning, med tillägg

af föreskriften, att lägenheten skall vara till namn, läge eller gränser tydligen

utmärkt.»

Med förrbemälde komiterade fullkomligt öfverensstämmande i de

åsigter, som af dem sålunda blifvit framställde, finna vi jordebok samt senaste

mantals- och bevilIningstaxeringslängder, så inrättade, att derutur må

kunna bönhas de uppgifter, som finnas omförmälde i § 88 af den föreslagna

lagen om inskrifning i fastighetsbok i Dalarne, rätteligen utgöra handlingar

af lika, om ej större vigt och oumbärlighet för fastighetsbokens uppläggande,

;in som lagfarts- och inteckningsprotokollen äro, och att, der hemmansnumret

i enlighet dermed betinnes helt och ohyckladt, det på grund deraf

kan sålunda, om hinder eljest icke möter, i fastighetsboken införas, äfvensom

afsöndringar derifrån, sa snart de afsöndrade delarne äro till namn och

läge eller begränsning tydligen utmärkte, samt att, der förhållandet icke är

sådant, jordebok och mantalslängd, innan fastighetsbokens uppläggande, måste,

cdter föregående noggran undersökning och vederbörandes hörande, gifvas

den fullständighet, som enligt hvad ofvanberördt är för ändamålet erfordras.

Efter att sålunda hafva framställt de förhållanden, som för det närvarande

hindra eller försvåra fastighetsboksinstitutionens införande i Wermfönd

och Dalarne, vara med förrbemälde komiterades öfverensstämmande

åsigter om beskaffenheten af fastighetsböckerna för att de skola kunna motsvara

det dermed asyftade ändamål, de skål som tala derför och de

för hindrens undanrödjande i allmänhet erforderlig^ åtgärder, få vi härmedelst

öfvergå till den oss åliggande underdåniga framställning och närmare

utveckling angående medlen och sättet för dessa åtgärders utförande:

kti Sårna, Eif dals och (fösa socknar i Dalarne anse vi några åtgärder

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bil. N:o 3 till Kongl. Maj.-ts Nåd. prop. ang. lagfart till fång å fad egendom m. m.

till jordebokens och mantalslängdens fullständiggörande icke kunna påbjudas

och utföras förr, än der under handläggning varande eller förestående skiftesoch

afvittringsförrättningar blifvit verkställde och en begränsning derigenom

tillvägabragt för dervid uppkomne fastighetsområden. Då, i följd deraf, fastighctsboksinstitutionens

införande i nämnde socknar under tiden måste lemnas

på anstånd; men det lär kunna beräknas, att omförmälde förrättningar

genom tillämpning af nyligen ifrågaställda förändrade arbetssätt och användande

af medel, som för sådant ändamål kunna göras tillgängliga, utöfver

dertill af Riksdagen årligen anvisande belopp, skola om 5 till 6 år, det

innevarande oberäknad!, kunna afslutas, så anse vi oss böra hemställa och

föreslå:

att erforderliga åtgärder till ett sådant fortskyndande af storskiftesoch

afvittringsförrättningarnes afsilande i Dalarno må efter vederbörandes

hörande i nåder töreskrifvas, att tiden, intill dess fastighetsboksinstitutionen

äfven i förutnämnda socknar kan varda införd,

i möjligaste måtto förkortas.

Beträffande bergsfrälsejorden i Kopparbergs, Aspeboda, Torsångs, Wika

och Sundborns socknar af Kopparbergs fögderi, derest densamma icke vid

fastighetsregleringen genom i senare tider utförde skiftesförrättningar blifvit

inlagd med skattejord och sålunda ej vidare kan hänföras till sjelfständiga

lägenheter; så erfordras icke allenast den ofvannämnda noggranna undersökningen

för upprättande af eu fullständig jordebok öfver densamma, öfverensstämmande

med nu förhanden varande förhållanden, utan ock flerestädes

en sådan ägomätning, der eu dylik åtgärd icke egt ruin, eller så

beskaffad behandling och rättelse af tillgänglige äldre kartor, der sådane

förefinnas, äfvensom laglig fördelning af förekommande större eller mindre

samfälligheter, att en viss och ostridig fastighetsbildning med bestämdt begränsade

områden å jorden af omförmälde natur i förenämnde socknar må

varda tillvägabragt, så att, äfven med bibehållande af den, på sätt ofvan är

omförmäldt, med bergsfrälsefriheten af ålder förenade rättigheten att ega och

oqvald t besitta huru små jordlotter som helst, en af behofvet högeligen påkallad

ordning i dessa slag utaf jordbesittning äfven må förefinnas och sakrätt

deri kunna betryggas, efter hvarje sådan lägenhets betecknande med

namn, nummer, läge och begränsning.

De åtgärder af landtmätare, som ansetts utaf nöden för att bringa

ordning och reda å jordbesittningarne samt åstadkomma en viss, bestämd

begränsning dem emellan, hafva i Öster- och A öster Dalarne, Gagnefs socken

af Säters fögderi samt Svärdsjö och En vikens socknar af Kopparbergs fögderi

blifvit af staten bekostade, samt, hvad angår Säters, Störa Tima, (Rigta

fs och Silfbergs socknar af Säters, och Torsångs och Vika socknars skatte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 3 till Katigt. Maj.is Nåd, Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m, m, 17

jord i Kopparberg* fögderi, ut förd t med bidrag åt dertill anslagne allmänna

medel. De landtmäteriåtgärder, Indika, på sätt ofvan är omförmäldt, erfordras

för att i Kopparbergs, Aspeboda, Torsångs, Vika och Sundborns socknar

af Kopparbergs fögderi ordna jordbesittningarne å dervarande bergsfrälsejord

på ett sådant sätt, att de kunna i fastighetsbok införas, äro af likartad

beskaffenhet som de, i hvilkas utförande å skattejorden staten deltagit

med större eller mindre del af behöflig!, kostnaden, men kunna utan tvifvel

nu mera så ordnas, att de blifva vida mindre omfattande och kostsamma.

Jordens olika hemmansnatur bör icke kunna vara åt del inflytande, att, vid

i öfrig t lika förhållanden, den ena grannen hör mer än den andra undandragas

det bistånd af staten, som finnes behöflig! för ernående af ett statens

ändamål genom åtgärder, hvilkas utförande och bekostande derförutan

ej kan den enskilde åläggas, utan måste bero pa hans godtfinnande att vidtaga

eller underlåta.

På grund häraf anse vi oss jemväl höra underdånigst hemställa och

föreslå:

att för jordbesittningarnes ordnande å bergsfrälsejorden uti

förutnämnde socknar Eders Kong!. Maj:t i nåder måtte täckas förordna

om verkställighet af de för ändamålet erforderlig''^ här ofvan

omförmälde, landtmätareåtgärder, så skyndsamt ske kan, på det

sätt samt med det bidrag eller den kostnad af allmänna medel,

som, efter närmare undersökning och framställning af vederbörande,

i nåder kan varda bestämdt.

1 den mån som eu viss fastighetsbildning genom de afslutade storskiftena

blifvit tillvägabragt, har behofvet att å större samfälligheter, såsom

soldatrotarne, påföra till staten utaf skattejorden utgående ränta och tionde

upphört att vara oundvikligt och, så snart i Orsa och Elfdals socknar skiftesförrättningarne

hunnit afslutas, kan eu tillämpning af tillåtelsen dertill genom

Kong!. Brefvet den 22 Augusti 1855 icke vidare någonstädes vara i Dalarne

erforderlig, så vidt likväl som nya jordeböcker, öfverensstämmande med jordbesittningarne,

blifvit efter eu för ändamålet oundgänglig jordransakning upprättade.

Vid sådant förhållande och då det undantag, som genom högstberörde

nådiga Bref är vordet meddeladt från hvad i allmänhet är föreskrifvet

i afseende på mantals- och bevillningstaxeringslängdernas inrättande,

icke bör lemna* eu vidsträcktare tillämpning än behofvet oundgängligen

k räfvel*, helst då, såsom nu är förhållandet, derigenom åstadkomma ett obehöflig!

hinder för fastighetsbokens uppläggande i en stor de! af Dalarne; så

anse vi oss underdånigst höra hemställa och föreslå:

att, oberoende af hvad genom Kong!. Brefvet den 22 Augusti

Bill, till Piled. Prof. 1875. 7 Sami, 1 Afä. 3 ,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bil. N:o 3 till Kongl. Maj.is Nåd. Fr ap. ang. lagfart ä fång till fast egendom m. m
1

855 är stadgadt om debitering och utgörande af ränta och kronotionde

rotevis inom Stora Kopparbergs län, skall, förutom i Osa

och Elfdals socknar intill dess genom der före tagne allmänna storskiften

särskilt begränsade och betecknade fastigheter uppkommit,

såsom i öfriga delar af riket eger rum, för hvarje jordegare

i mantalslängden antecknas enligt jordebok eller skifteshandlingar

särskild! utmärkte fastigheter, som honom tillhöra, samt att Eders

Kongl. Maj:t derom måtte täckas låta nådig föreskrift till länsstyrelsen

afgå.

För att tillförlitligt kunna i mantals- och taxeringslängd anteckna

hvarje egares fastighet erfordras likväl att den finnes i jordebok särskild t

införd och utmärkt, så att den ej kan med andra förblandas, såsom vid ofvananförde

förhållanden med jordbesittningarnes olika betecknande i de storskiftade

socknarne i Dalarne eljest lätt kan inträffa. De i sådana kommuner

efter storskiftet upprättade jordeböcker, med deras särskilda nummerordning

för besuten hufvudgärd i byn och för tillagde sub- eller bigårdar

inom besutenheten, utvisa hvarje sådan lägenhets beräknade hemmantal,

areal och uppskattningsinnehåll af odlad jord samt derå belöpande andel af

för hela socknen bestämde räntepersedlar, kronotionde och soldatehåll, men,

till följd af sedermera inträffade klyfningar och afsöndriugar, icke jordbesittningarnes

närvarande tillstånd, såsom det i mantalslängden bör antecknas för

att tjena till grund för fastighetsbokens uppläggande; och de äldre jordeböckerna

för andra delar af länet kunna ännu mindre tjena för ett sådant

ändamål, icke en gång de i senare lider för Vesterbergslags fögderi uppgjorde,

på pröfning i Kong], Kammarkollegium beroende jordeböc-kerna, såsom

icke upptagande de förändringar, som genom klyfningar och afsöndringar

i man talsindelningen uppkommit, hvarom det förut åberopade exemplet

med förhållandet i Söderbärkes kyrkoby lemnar upplysning, och lärer, på

grund af öfverenskommelse inom kommunen, der, likasom i de delar af Stora

Kopparbergs län, hvarest mantalssättning ej förefinnes, den för hela socknen

fastställde beskattningen till staten på jordegarne lika fördelas, såsom i Kongl.

Brefvet den 22 Augusti 1855 förmäles, efter innehafvande jord, enligt så

kallade skattelängder, som, inom kommunerne genom menigheternes försorg

uppgjorde, fastställas af länsstyrelsen och på lika sätt rättas eller förnyas

så ofta. tim ad e förändringar i jordbesittningarne gorå sådant erforderligt.

Detta förfarande, framkallad! derigenom att jordeboken hufvudsakligen

förblifvit orubblig och oförändrad sedan sekler tillbaka, under det jordbesittningarne

och ega ml er ätten till desamma varit underkastade en ständig vexling,

ådagalägger på en gång behofvet af eu ny jordeboks uppläggande och

enkelheten af den åtgärd, som erfordras, sedan de gamla skattetitlarne upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. in. 19

hört, förvandlade i en bestämd penningeskatt; åtminstone allestädes der icke!

till följd af i senare tider skedde skattläggningar, särskilda lägenheter förefinnas,

Indika icke emot egarehs eller menigheternas vilja kunna hänföras

till den gamla socknesamfälligheten och gemensamheten i socknens skatter

och besvär; men hvithet förhållande icke någonstädes bör hindra att, med

bibehållande i jordeboken af dessa lägenheter särskild!, tillämpa å de ofri ge

den ofvannämnde gemensamheten. På grund af densamma kan nemligen

fördelas på hvarje lägenhet i socknen, som tillhör samfälligheten, dess åbelöpande

andel i den för kommunen bestämda skatt, af hvad beskaffenhet den

vara må, efter lägenhetens reducerade jordtal, enligt storskifteshandlingarne

eller derå grundade jordeboken, der sådan blifvit upprättad, eller det skattetal,

hvarmed jordbesittningen inom kommunen hittills varit utmärkt och betecknad,

der sådant egt ram efter andel i soldatmin, företrädesvis efter sådan

förvandling af soldatårspenningarne i öretal, som inom Ofvan Siljans fögderi,

enligt" hvad förut blifvit uppgifvet, redan tillämpas; allt efter det lägenheterna

utan någon hemmantalsberäkning blifvit i jordeboken införde i den nummerordning

för hvarje by, som i delningsbeskrifningen vid föregångne skiftesförrättningen

blifvit inrättad, och efter det vid en föregående noggrann jordransakning

blifvit utred t de förändringar, som hvarje vid skiftet bildad fastighet

genom ldyfningar och jordafsöndringar sedermera undergått.

Med afseende härå få vi för den skull för Stora Kopparbergs län,

jemväl beträffande Vesterbergslags fögderi, enär mantalsindelningen efter

‘jordeböckerne och befintlige fastighetsbesittningarne derförutan icke synes

kunna bringas till öfverensstämmelse, samt en vida större enkelhet i beskattningsväsendet

jemväl synes sålunda kunna uppnås, efter den anvisning kommunerne

sjelfve dertill lemna! och i följd deraf otvifvelaktigt önska bibehålla,

härmed underdånigst hemställa och föreslå:

att en fullständig jordransakning, så snart ske kan, verkställa

öfver hela länet, förutom i de socknar, der, enligt hvad här

ofvan redan finnes i underdånighet hemstäldt, förberedande landtmätareåtgärder

erfordras, men efter desammas afstötande jemväl

derstädes, allt i öfverensstämmelse med derom gällande föreskrifter,

eller, der landshöfding och landskamererare af andra göromål äro

förhindrade att berörde vidtomfattande ärende med erforderlig skyndsamhet

handlägga, af dertill särskild! förordnade lämplige och erfarne

män;

att, med ledning af dervid inhemtade upplysningar samt upprättade

stor- eller laga skifteshandlingar eller derå grundade jordeböcker,

der sådane linnés upprättade, nya jordeböcker genast derefter

uppgöras, upptagande fastighetens namn, nummer i by och

subnummer med seriebokstaf i besutenhet enligt skifteshandlingar
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart ä fång till fast egendom in. in.

nes delningsbeskrifning, med utsättande af tiden för densammas

verkställande och dåvarande innehafvarens namn, samt tillämpning

deraf på sedermera deruti utklufne, eller afsöndrade lägenheter,

under anmärkning af tiden, då sådant skott, äfvensom skattetalet

såsom det i orten tinnes utmärkt, till grund för delaktigheten uti

socknens hela skatteskyldighet till staten, i öfverensstämmelse med

det formulär, som framdeles kan varda antaget;

att, oberoende af den pröfning, som af dessa jordeböcker kan

tillkomma Kongl. Kammarkollegium, desamma efter godkännande

af kornmunerne och länsstyrelsen skola tillämpas och lända till efterrättelse

intill dess derom efter skodd granskning kan finnas af

nöden att annorlunda förordna, och i följd deraf ett exemplar

utaf desamma aflemnas till domhafvande!! i orten, med åliggande

för honom att, intill dess behörig fastighetsbok varder upprättad,

tillse, att vid uppbud och inteckningar fastigheterna varda

utmärkte endast med de namn, nummer och bokstäfver, hvarunder

de äro i jorde boken införde, samt att förhållandet derutinnan, till

förekommande af misstag genom oriktiga benämningar och andra

nummerordningar, såsom hitintills kunnat inträffa, blifver tillförlitligen

utredt, innan domstolen sitt utlåtande meddelar i förekommande

frågor af omförmälde beskaffenhet.

För Vermland är i anledning af den beslutade skatteförenklingen upprättad

och för granskning till Kongl. Kammarkollegium ingifven en ny jordebok,

hvilken likasom den äldre för uppläggning af fäste- och hypoteksbok

icke lemnar annan ledning än beträffande fastigheternas namn, natur

och storlek i mantal eller annan i det afseende antagen beräkning. Förändring

eller utvidgandet af donna nya jordebok, som hufvudsakligen har beskattningen

till föremål, torde så mycket mindre böra ifrågasättas, som deraf

endast skulle vållas ytterligare hinder och tidsutdrägt för införandet af

fasteboksinstitutionen i länet, utan anse vi lämpligast, att äfven för Vermland

upplägges eu särskild jordebok, upptagande socknevis såsom i förra

jordeböckerne alla i länet befintlige fastigheter till namn, natur, storlek samt

i fiffigt så inrättad, som bär nedan föreslås. Det är vordet ifrågasatt att

fullständig jordransakning herde föregå en sådan åtgärd, hvartill anledningen

är det inträffade förhållandet, att särskilde skatt!agde utjordar vid skiftesförrättningar

blifvit fördelade på det hemman, inom hvars område utjorden

är belägen; men då sådant endast undantagsvis skott och genom undersökning

härom likasom genom allmän jordransakning föga eller intet skulle

vinnas för underlättandet af fasteboksuppläggning, anse vi oss icke höra före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bil. No 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom in. m. 21

slå, att jordransakning af berörda anmärkta anledning företages i Vermlands

län.

Den föreslagna särskilda jordeboken för Ver mland anse vi böra inrättas

sålunda: att vid hvarje hemman utsattes dess namn, natur, storlek

efter antagen beräkningsgrund, derest det undergått storskifte eller laga skifte,

tiden när sådant skett, samt om och å hvad tid skiftesförrättningen biff vit

fastställd, äfvensom att i fortlöpande ordning hvarje utskiftad egolott förses

med ett, det i skifteshandlingarne använda littera motsvarande nummer; att,

der en sålunda utskiftad egolott sedermera undergått laga skiftesdelning,

jemte enahanda anteckning derom, som ofvan är sagd! om storskifte eller laga

skifte, de utklufne delarne i jordeboken antecknas i fortlöpande nummerordning

samt att, då ändamålet med den särskilda jordeboken är, att deruti

antecknas alla inträffande förändringar med jordfördelningen, efter framdeles

skeende jordafsöndringar, hemmansklyfningar eller laga skiften, enahanda

anteckningar derom höra göras i jordeboken; och anse vi tillika höra iakttagas

att, der skifte vid olika tider öfvergått särskilde delar af hemmanet,

det som afser inegorna bör utgöra grunden för numereringen samt öfrige

skiftesförrättningar endast antecknas i anmärkningskolumnen såsom verkställde.

Vid uppläggandet af fastighetsbok, grundad på den särskilda jordeboken,

erfordras utredning om hvilken eller hvilka, som då äro ägare

till hvarje på förberörda sätt upptagna hemmansnummer, hvithet icke med

visshet kan ske annorlunda, än att på grund af äldre åtkomsthandlingar,

der så erfordras, ledes tillbaka till den, hvilken vid skiftesförrättningen innehade

egolotten, och höra således i den särskilda jordeboken jemväl utsättas

namnen på dem, som vid skiftesförrättningen fatt jorden sig tilldelad. Utredningen

af hvilka hemmansdelar, som besväras af de under mellantiden

meddelade inteckningar äfvensom under hvilka hemmansdelar skedde afsöndringar

rätteligen lyda, skall härigenom möjliggöras eller åtminstone i hög

grad underlättas.

Beträffande åter de hemman der lagliga skiftesförrättningar icke ägt

rum och annan grund följaktligen måste antagas för nummersättning torde

sådan lämpligast kunna åstadkommas såmedelst, att hvarje delegares skattetal

enligt hans eganderättshandlingar och med ledning af bevillningstaxeringslängden

sammanföres under ett nummer, derest icke, med afseende å egolotternas

lägen eller eu jordegares delaktighet i flere särskilda egendomar,

lämpligare skulle finnas, att hans egovälden antecknas under särskilda

nummer. Det skulle erfordras en särskild lag för att frammana nämnde

eganderättshandlingar, derest de icke godvilligt företes, likasom rörande

granskning af handlingarne och bestämmelse om tid för klander öfver nummersättningen;

men enär en sådan lag, såsom jemväl berörande den civila

rätten, svårligen kunde utgå i administrativ väg och genom densamma de

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bil. N:o 3 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

befintliga svårigheterna endast skulle ökas och tidsutdrägt vållas, så anse vi

icke lämpligt föreslå någon särskild lagstiftning i nämnde hänseende, som

ock torde vara mindre erforderlig, dels emedan allmänheten i Vermland säkerligen

skall med största tillfredsställelse emottaga ett påbud om egolotternas

numerering, såsom särdeles efterlängtad, hvaraf jemväl är att förmoda,

det jordegarne sjelfve skola medverka till nummersättningens riktighet, dels

emedan, derest vederbörande fastighetsägare icke vilja ordna och förete sina

eganderättshandlingar vid den särskilda jordebokens upprättande, den kan

grundas på uppgifterna till bevillningstaxeringen, dels äfven derföre att,

derest tvist uppstår angående bättre rätt till större eller mindre del i ett

nummer och uppföringen befinnes oriktig, sådant endast föranleder dertill,

att den vinnande tillerkännes delaktighet i numret, som likväl oförändrad t

kommer att omfatta redan antecknadt egovälde.

Efter upprättandet af en sådan jordebok och derpå grundad fastighetsbok

skulle, der jorden undergått behörigt skifte, sålunda finnas tre olika

slags offentliga handlingar, nemligen de båda böckerna och skifteshandlingarne,

alla med lika utgångspunkter, och jordeboken utgöra så att såga

eu mellanlänk emellan de öfriga samt, genom densammas fortsättande och

komplettering i den män laga skiftesdelningar dertill föranleda, lemna fullständigare

öfversigt om jordfördelningen i Yermland, än som kan erhållas

i andra län och säkerligen, såsom ofvan blifvit yttradt, inom kort tid tjena

till efterföljd å andra orter samt slutligen lända till de särskilda fastighetslotternas

tydliga betecknande och, genom hänvisning till skifteshandlingar,

fullständiga begränsning, som, enligt komiterades framställning om förhållandet

i flere främmande länder, derstädes utgör ett vilkor för inskrifning

i fastighetsbok, hvarom vi särskild! vilja nämna England.

Upprättandet af eu sådan särskild jordebok synes väl lämpligast höra

ske inom länet, antingen inom de särskilda socknarne eller i provinslandtmäterikontoret.

I förra fallet skulle utan tvifvel mota hinder för arbetet,

dels af svårigheten att få skifteshandlingar framlemnade, då de påfordras,

dels äfven och ännu mer deraf att mångenstädes så beskaffade handlingar

äro alldeles förkomne eller ock befinnas så ofullständiga, att de icke lemna

erforderlig ledning för arbetet.

1 provinslandtmäterikontoret äro, genom den år 1865 i Karlstad timade

brand, de länet rörande skifteshandlingar högst ofullständige, hvithet

synes af förste landtmätarens skrifvelse den 31 Januari 1870 till Kongl.

Landtmäteristyrelsen, hvaruti omförmäles, »att kartor och handlingar äro uppbrände

eller förkomne vid eldsvådan 1865, helt och hållet för Gillbergs och

Wäse härader samt till större eller mindre del för öfrige härader,« hvadan

föreslagna jordeboksarbetet icke med någon framgång kan verkställas i pro
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bil. B:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. ang. lagfart å fång till fast egendom in. in. 23

vinslandtmäterikontoret; och få vi för öfrigt beträffande skiftesverket i Yermland

hänvisa till bilagorna NI ris 12, 13 och 14.

I General-Landtmäterikontoret deremot höra handlingar och kartor rörande

alla skiftesförrättningar i Yermland vara att tillgå intill dess att

landtmätares skyldighet att till General-Landtmäterikontoret insända renovation

af kartor och handlingar rörande hemmansklyfningar upphörde; och anse

vi derföre, att den särskilda jordeboken bör af en landtmätare och en landtstatens

tjensteman derstädes påbörjas och upprättas så långt som befintlige

skifteshandlingar dertill lemna ledning samt sedermera beträffande dels hemmansklyfningar,

hvarom upplysning icke vunnits i General-Landtmäterikontoret,

dels äfven icke skiftade hemman fortsättas och fullbordas, i förra fallet åt*

landtmätaren efter undersökning i orten, och i det sednare af häradsskrifvande,

hvar inom sitt fögderi, på sätt här ofvan är vordet föreslaget.

Det lärer väl svårligen kunna åläggas de nu nämnde tjensteman att

utan ersättning verkställa ett sådant arbete, som jemväl är främmande för

den häradsskrifvare eljest åliggande skyldighet att upprätta nya jordeböcker,

synnerligast som detta åliggande helt nyligen är åt häradsskrifvarne i Yermland

fullgjordt; hemställande vi huruvida lämpliga arvoden för arbetet

kunna erhållas af besparingar å behörig hufvudtitel eller medel eljest dertill

vara tillgänglige, eller om särskild! statsanslag derför erfordras; och synes

det oss såsom om högst 12,000 kronor skulle kunna vara för betäckande!

af kostnaderna tillräckliga.

Något hinder finna vi icke mota för arbetets o fördröj liga företagande;

och ehuru det är svårt kunna bedöma hvad tid som kan åtgå för den vidlyftiga

granskningen af handlingar i General-Landtmäterikontoret, synes den

likväl icke höra öfverskrida ett hälft år. Det fortsätta arbete! i socknarne,

som kan ske samtidig! i alla fögderierne, torde icke blifva särdeles tidsödande,

synnerligast som enligt förste landtmätarens uppgift i vidfogade

tablå (Bil. N:o 13) endast omkring 73 hemman vid slutet af år 1869 återstodo

oskiftade; och införande! i jordeboken af de hemman, som troligen

icke komma att undergå laga skiften, synes vara lätt verkställbar!.

På grund af hvad vi sålunda anfört hemställa vi underdånigst, det

Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder besluta:

att uppdraga åt en landtmätare och en land statens

tjensteman, båda med jordförhållandena i Yermland förtrogne,

samt vederbörande häradsskrifvare, hvar inom sitt

fögderi, att öfver Yermland upprätta en särskild jordebok

i enlighet med här ofvan gjorde framställningar och härvid

fogad! formulär;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart d fång till fast egendom m. m.

att sedan jordeboken sålunda blifvit fögderivis upprättad

den öfverlernnas till landskontoret att sammanföras

till ett helt, hvarefter från landskontoret lemnas utdrag

deraf dels till häradshöfdingarne för hvarderas domsaga

och dels till de särskilda socknarne eller helst för hvarje

hemman;

att landtmätare föreläggas, att efter erhållen fastställelse

å hemmansklyfning eller laga skifte till landskontoret aflemna

uppgift, i förra fallet om den delade egolottens

littera i förra skifteshandlingar samt i huru störa delar

af mantal eller annan antagen beräkning lotten blifvit

utlagd och under Indika littera lotterna ''återfinnas

i skifteshandlingarne, och i sednare fallet om den littera,

hvarunder de särskilda hemmanslotterne äro vid laga

skiftet upptagne, om hvilket allt i landskontoret införes

anteckningar i den särskilda jordeboken och afskrift deraf

tillställes häradshöfdingen för införandet i den hos honom

befintliga jordebok; samt

att nödiga medel anvisas för uppläggandet af den särskilda

jordeboken.

På sätt ofvan är vordet nämndt, ske fastighets försäljningar i Dalarne

och Ver mland efter hvarjehanda antagne olika beräkningar, nemligen i Dalarne

tunnland och kappland, — spannland, snesland och bandland — reducerad

jord, daler och öre eller riksdaler, skillingar och runstycken i soldatårspenningar,

samt i Vo nu land efter uppsättning i hyttorna, vissa lispund

osmundsskatt i bergstorp, viss areal, eller efter mantal, i sistnämnda fall

temligen allmänt efter beräkning af 960 öre eller styfver silfvermynt skatträtt

på helt mantal samt hvarje öre eller styfver till 24 penningar. Om uppkomsten

af detta sistnämd», beräkningssätt hafva vi icke kunnat förskaffa oss

upplysning, men det antagliga är, att, såsom det berättas, en häradsskrifvare

för längre tider tillbaka för underlättandet af debiteringen infört beräkningen,

som nu är vedertagen öfver hela Vermland, synnerligast i skogstrakterne,

der de större hemmanen äro belägne, och länge blifvit använd vid skiftesförrättningar

och i andra officiel» handlingar, utan att anmärkning deremot

skeft; och medgifvas måste att beräkningssättet medför mycken lättnad samt

är vida enklare än att begagna bråkdelar af mantal, hvarom vi vilja hänvisa

till bevillningstaxeringslängden (Bil. N:o 9) angående hemmanet Norra

Hökhult, der reduktion är verkstad. Alla desse särskilde beräkningssätt

stå i mer eller mindre direkt sammanhang med beskattningen och kunna,

antingen alldeles icke, eller ock icke utan att allmänhetens uppfattning om

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bil. N:o 3 till Kongl. Maj.B Nåd. Prof. ang. lagfart å fång till fast egendom ro. ro. 25

jordevärdet till storleken i förhållande till beskattningen rubbas o-ifvas

annan form.

Då likväl dessa olika försäljningssätt af fastigheter icke äro grundade

pa lagbestämmelser, utan ofta på landsortssed, men det kan ifrågasättas, att

vid uppläggning af de särskilda jordeböckerna, hvarpå fastighetsböckerna

skola grundas, en generaljordbenämning måtte antagas, hvaraf, såsom ofvan

äi nämndt, blott skulle uppstå allt för störa olägenheter samt de antagna

beräkningarne icke hafva oskäl med sig, få vi slutligen föreslå:

att vid upprättandet af de särskilda jordeböckerna

brukningsdelaine matte ia upptagas under de benämningar,

som i hvarje ort är sedvanlig.

Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärda

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

P. de LAVAL.

underdånigste, tropligtig^

tjenare och undersåten

A. M. MYRTIK.

Stockholm den 9 Februari 1874.

tUh. till Riksd. !‘rot. 1875. 1 Sami. 1 Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bil. N:o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom m. m.

Särskild jordebok för Wermlands Län. Elfvedalils Härad.

Norra Fiimskoga socken.

Litt. i skiftes -

handlingar.

Åsatt

nummer.

Hemmanets namn, storlek och na- tur samt uppgift om verkstäldt

skifte. Jordegarens namn vid

skiftesförrättningen.

Jordegarens

skatte,del

efter antagen

beräkning.

Anmärkning.

A.

i

Höljes 1 mantal kronoskatte.

Laga skifte 1845—1851.

Faststäldt 17/s 1853.

James Dickson & C:o . . . .

60

B.

2

Jon Persson..........

280

—

c.

3

Per Persson.........

20

—-

D.

4

Olof Anderson........

220

Hemmansklyfning 1856—1858

fastställd s/g 1859. Senedan

E.

5

Gamle Olof Anderson ....

64

I N:ris 13 —19.

F.

6

Anders Andersson......

40

—

G.

7

Anders Jonsson........

141

Hemmansklyfning 1858.

! Fastställd 12/3 1860. Sene-

H.

8

Halfgård Larsson.......

40

8

1 dan H:ris 20—23.

I.

9

Halfvard Håkansson.....

45

—

K.

10

Jan Persson.........

15

8

L.

11

Daniel Bengtsson.......

15

—

M.

12

Jonas Wåhlen ........

9

—

A.

13

Jon Andersson........

43

—

’

B.

14

G. W. Wetterstrand.....

29

12

C.:

15

Anders Olsson........

29

12

D.

16

Halfvard Halfvardsson ....

29

12

, Se ofvan H:o 4.

E.

17

Anna Olsdotter........

29

12

F.

18

Daniel Olsson.........

29

12

G.

19

Lisa Olsdotter........

29

12

A.

20

Anders Jonsson ........

112

i:n

1 Se ofvan K:o 7.

B.

21

Jan Bengtsson........

14

H

1

s. 27 Kontrollera mot PDF

Litt. i skiftes-1

handlingar.

Bil. N.-o 3 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. ang. lagfart å fång till fast egendom in. in 27

C.

D.

A.

B.

S

B ^

B

22

23

Hemmanets namn, storlek och natur

samt uppgift om verkstäldt

skifte. Jordegarens namn vid

skiftesförrättningen.

Kajsa Bengtsdotter

Märta Bengtsdotter

Ferne/jo Härad.

Lurig sunds socken.

Kärn 8 lispund Osmundsskatt,

beräknadt till f mantal.

Inegorna laga skiftade 1861.

Faststäldt 21/l2 1861.

Bars Nilsson.........

Jan Andersson.......

Nyeds härad.

Eif sbacka socken.

Berg £ mantal kronoskatte.

Enligt 1872 års Bevillningstaxeringslängd.

Per Persson..........

Bars Andersson .......

Jons Andersson........

J ordegarnes

skattedel

efter antagen

beräkning.

l

1^

1

i <r

Vt

A;

3

it

Anmärkningar.

2|

rSe ofvan Ki:o 7.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.