Sök i Ratio Lex

Angående ny lönestat för Statskontoret

1876-01-26 · 46 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1876:13, Angående ny lönestat för Statskontoret

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

N:o 13.

Ank. till Kiksd. Kansli den 26 Jan. 1876, kl. 6 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen angående ny

lönestat för Statskontoret; Gifven Stockholms Slott den

24 Januari 1876.

Sedan den så kallade löneregleringskomitén den 11 November

1875 afgifvit underdånigt betänkande och förslag angående lönereglering

med mera för Statskontoret, samt bemälda embetsverk med underdånigt

utlåtande i ämnet af den 13 December till Kongl. Maj:t inkommit,

har vid detta ärendes föredragning den 18 innevarande månad

Kongl. Maj:t ansett en omorganisation af Statskontoret i förening

med lönereglering för verket böra ega rum samt nämnda omorganisation

böra byggas på följande grunder, nemligen:

att Statskontorets chef erhåller ensam beslutanderätt, åtminstone

i alla de ärenden, som ej angå verkets egen ekonomi och organisation

eller befordringar derinom, utlåtanden öfver författningar, meddelande

af allmänna föreskrifter, räkenskapers form och arbetsredogörelser;
att

Statskommissarie-embetena sammanslås med de nuvarande

kamrerarebefattningarna;

att Statskontorets betalningar skola verkställas genom anvisningar

å Riksbanken, äfvensom att Statskontoret skall mottaga sin uppbörd

allenast genom attester från Riksbanken;

att i afseende å fondernas förvaltning småningom genomföres den

grundsats, att desamma må placeras allenast i vissa slags obligationer;

samt

att arbetstiden för verkets embets- och tjensteman utsträckes

till sex timmar om dagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13. 7

Med tillämpning af berörda grunder anser Kongl. Maj:t den för

Statskontoret behöfliga tjenstemannapersonal böra utgöras af en chef,

tre tredje gradens tjensteman, en andra gradens tjensteman samt

tolf första gradens tjensteman.

Kongl. Maj:t vill fördenskull, under åberopande af hvad i förevarande

fråga bilagda protokoll öfver Finansärenden för den 18 Januari

1876 innehåller, föreslå Riksdagen, att följande lönestat för Statskontoret

måtte, med de i berörda protokoll förekommande bestämmelser

och vilkor för de nya lönernas åtnjutande, varda af Riksdagen

gillad, att lända till efterrättelse från och med år 1877.

Lönestat

för

Statskontoret.

K r o

n o r.

Tjenstgö-

Arvoden eller

Lön.

ringspennin -

missräkning b-

Summa.

gar.

penningar.

En chef..................

6 200

2 800

Q OOO

Eu tredje gradens tjensteman......

4*000

1,800

___

6,400

i Två d:o d:o d:o

9,200

3,600

——

12,800

En andra gradens tjensteman .

3,000

1,500

—

4,500

(sekreterare)

En första gradens tjensteman

1,600

1,200

500

3,300

(stämpelpapperskassör)

En d:o d:o (kassör)..........

1,600

1,200

_

2,800

Tio d:o d:o (registrator, bokhållare,

16,000

12,000

--

28,000

notarier)

Till vikariat, renskrifning, flitpen-

ningar och tillfälliga biträden...

—

_

15,000

15,000

En förste vaktmästare

800

300

——

1,100

En vaktmästare.....

500

300

800

Fem d.o

2,500

1,500

_

4,000

Till ålderstillägg (förslagsanslag)...

7,000

—

—

7,000

Summa

53,000

26,200

15,500

94,700

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 13.

*

Härjemte och då, på sätt ofvannämnda protokoll närmare utvisar,

ett belopp af 21,600 kronor är för genomförandet af den föreslagna

nya organisationen erforderligt, vill Kongl. Maj:t hos Riksdagen

äska, att detta belopp måtte för nämnda ändamål ställas till

Kongl. Maj:ts förfogande och i riksstaten för år 1877 uppföras å extra

stat att i mån af behof användas, så att derigenom alla Statskontorets

nuvarande tjenstemän må komma i åtnjutande af sin lagliga rätt, och

de, hvilka anses för verkets tjenst fortfarande beliöfliga, i hvarje fall

vid sina nuvarande aflöningsförmåner bibehållas.

De till förevarande ärende hörande handlingar skola vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Forssell.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1876.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj ds nåd. Pr vp. ang. lönereglering för Statskontor et. 1

Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför

Hans Maj\t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott den IS Januari 1876.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitiestatsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och

Forssell.

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Forssell anförde:

“De af Eders Ivongl. Magt i nåder förordnade komiterade för

reglerande af embetsverkens löner hafva den 11 sistlidne November

afgifvit underdånigt betänkande och förslag till lönereglering in. m.

för Statskontoret. Det i detta betänkande upptagna förslag till stat

för detta embetsverk slutar på en summa af 85,700 kronor, hvilket

belopp visserligen, under den likväl knappt antagliga förutsättningen

att alla verkets tjensteman åtnjöte högsta ålderstillägg, kunde höjas till

101,100 kronor, men äfven i detta fall betydligt understege den summa

af 116,300 kronor, som i 1876-års stat är uppförd till lön och dyrtidstillägg

åt Statskontorets embets- och tjenstemän. Då icke desto mindre

lönebeloppen för de olika tjenstegraderna enligt komiterades förslag

Bill. till Rilcsd. Prof. 1876. 1 Samt. 1 afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.

varda icke obet}7dligt förhöjda utöfver deras nuvarande belopp, har

nedsättningeu i det för embetsverket erforderliga anslag naturligtvis

icke kunnat vinnas annorledes än genom en betydlig minskning af

tjensternas antal. Då för närvarande äro å Statskontorets stat uppförda

35 tjenster af olika grader, hafva komiterade föreslagit allenast

17 fasta tjenster samt derutöfver arvoden till 8 å 10 mera tillfälliga

biträden.

Redan häraf framgår, att komiterade i ganska vidsträckt mån

iakttagit den, dem genom Kongl. brefven den 5 Februari sistlidna år

gifna anvisning att “låta hvarje förslag till lönereglering för hvarje

särskild! verk föregås af en sådan noggrann pröfning af hvarje sysslas

behöflighet och lämpliga anordning, att komiterades förslag derigenom

må vinna den inre styrka, som erfordras för att åt detsamma bereda

förtroende och framgång/4 En så betydande minskning af embetsverkets

personal, som den komiterade föreslagit, kan icke tänkas ske

utan i samband med eu väsentlig förändring af embetsverkets organisation

och arbetssätt, och man finner också vid granskningen af

detta förslag, att detsamma för Statskontoret afser eu genomgripande

förändring, större måhända än som med något annat af statens embetsverk

skulle kunna ifrågasättas.

De förändringar, som komiterade, för genomförande af den föreslagna

löneregleringen, ansett nödiga, kunna sammanfattas under följande

hufvudrubriker:

a) Embetsverkets befrielse från vissa detsamma nu åliggande

göromål.

b) Upphäfvande! af den kollegiala förhandlingsformen i alla löpande

ärenden och sammanslagning af statskommissarie- och kamererarebefattningarne

till byråchefstjenster.

c) Förändring i sättet för in- och utbetalningars verkställande,

hvarigenom den nuvarande räntekammaren göres öfverflödig.

d) Förändrade bestämmelser i afseende å fondernas förvaltning.

e) Förändringar i afseende å diar!i- och protokoilsföring samt

expeditionssättet, hvarigenom någon besparing af arbetskraft kunde

ernås.

Huru mycket en hvar af dessa förändringar inverkar på den

minskning i Statskontorets lönestat, som komiterade ansett möjlig,

har jag sökt göra åskådligt genom följande jemförande uppställning

af den nu föreslagna lönestaten och 1876 års stat med tillägg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bil . till Konyl. Majrts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 3

Ökning i

Minskning 1

Nuvarande stat med dyrtidstiliägg.

Nya staten utan alderstillägg.

nya staten.

nya staten.

1 President ...........................

9,000

1

President .....

10,000

1,000

2 Statskommissarie!-(6,000) ...

1 dito (5,400) ...

12,000

5,400

—

} 17,400

3 Kamererare (4,200) ...

12,600

3

Byråchefer

(6,400)

19,200

6,600

—

1 Sekreterare ........................

4,200

1

Sekreterare ..

4,500

300

—

1 Advokatfiskal ....................

4,200

—

—

—

4,200

2 Räntmästare (6,000) ........

12.000

1

Kassör ........

2,800

—

9,200

1 Stämpelpapperskassör .........

3,600

1

Stämpelpapperskassör

3,300

—

300

1 Registrator........................

. 3,000,

\

2 Kammarförvandter (2,640)

5,280]

24,600

I10

Första gradens tjenste-

4 Bokhållare (2,640)

10,560

r

män............

(2,800)

28,000

3,400

—

3 Kammarskrifvare (1,920)

5,760

1

t

3 Kammarskrifvare (1,920)

5,760

3 Kanslister (1,680)

6 Kammarskrifvare (1,200)

1 Kanslist ............................

5,040

7.200

. 1.200

28,200

Till Arvoden,

m. in.........

expenser

12,000

-----

11,200

Expenser, gratifikationer ....

.. 4,000

35 tjenstemän ........................

17 tjenstemän -j-

8 å 10

biträden

9 Vaktmästare........................

5,500

7

Vaktmästare ..

5,900

400

—

Summa

116,300

85,700

11,700

42,300

Deraf framgår, att, i största allmänhet taget, den under rubriken,

b) föreslagna förändring af Statskontorets styrelsesätt skulle medföra

en minskning af 17,400 (statskommissariernas lön) men en ökning af

7,900 (tillskott i presidentens, sekreterarens och kamererarnes lön); att

under rubriken c) [eller ändring i formerna för kassarörelsen] faller

eu minskning af 9,200 kronor (räntmästarnes lönebelopp efter afdrag

af kassörens) och under rubriken d) [eller fondförvaltningens förenkling]

en minskning af 4,200 kronor (advokatfiskalens lön); hvarjemte såväl

i sin mån hvar och eu af dessa under b), c) och d) nämnde förändringar,

som äfven den under rubriken e) antydda förenkling af expeditionssätt,

diariiföring m. m. skulle medgifva en besparing å arvoden

till extra biträden af 11,200 kronor, som åter tillstädjer att å lönerna

till första gradens 10 tjenstemän lägga en förhöjning af 3,400 kronor.

Betraktar man åter de bägge staterna med hänsyn till arbetskrafternas

fördelning å de olika afdelningarna inom verket, så finnes, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prqp. ang. lönereglering för Statskontoret.

den väsentligaste minskningen förekommer i

1. Statskontorets

styrelse och kansli, hvarest uppföres

i nuvarande stat:

enligt komiterades förslag:

President .................................

9,000.

President .................

................. 10,000.

3:ne Kommissarier ...............

17,400.

Sekreterare ..............................

4,200.

Sekreterare }

4 500

och ombudsman}

................ •

Registrator ..............................

3,000.

Registrator ..............

................. 2,800.

En Kanslist.............................

1,200.

Amanuens.................

................. 1,000.

3:ne dito ..............................

5,040.

Notarie......................

................. 2,800.

Advokatfiskal...........................

4,200.

Summa

44,040.

Summa 21,100.

2. Räntekammaren, hvarest uppföres:

Två Räntmästare ..................

12,000.

En Bokhållare ........................

2,640.

/En Kassör ...........

................ 2,800\

En Kammarskrifvare ............

1,200.

\(i Ink. & Ut: B)

/

Summa

15,840.

(Summa 2,800.)

3. Pond- oeh revisionskoutoret med

stämpelkontoret:

Fond- och stämpelbyrån:

Kamererare..............................

4,200.

Byråchef...................

................. 6,400.

Kammarförvandt.....................

2,640.

En Bokhållare .......

................. 2,800.

En Bokhållare ........................

2,640.

Stämpelpapperskassör............ 3,300.

Två Kammarskrifvare .........

2,400.

Stämpelpapperskassör............

3,600.

Summa

15,480.

Summa 12,500.

Men ökning å:

4. Rammarkontoret:

Inkomst- och utgiftsbyrån:

En Kamererare .....................

4,200.

Byråchef..................

................. 6,400.

En Memorialbokhållare.........

2,640.

Kassör ......................

................. 2,800.

5 Kammarskrifvare ...............

9,600.

Fyu-a Bokhållare ....

................. 11,200.

En Amanuens ....

..................... 1,000.

Arvoden ................

.................... 2,000.

Summa 16,440.

Summa 23,400.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.

5

Riksbokshitskontoret: Bokslutsbyråu;

En Kamererare .....................

4,200.

Byråchef .............

.................... 6,400.

Eu Kammarförvandt ............

2,640.

Tre Bokhållare .

.................... 8,400.

En Bokhållare ........................

2,640.

Arvoden .............

.................... 4,000.

En Kammarskrifvare ............

1,920.

Tre dito ............

3,600.

Summa

15,000.

Summa 18,800.

Expenser, gratifikationer

Expenser, in. m.

.................. 4,000.

in. in..............................

4,000.

9 Vaktmästare ....................

5,500.

Vaktmästare .......

.................... 5,900.

eller i sammandrag:

Styrelse och kansli ............

44,040.

................ 21,100.

Räntekammare .....................

15,840.

j__

och

l

Kammarkontor .....................

16,440.

.................. 123,400.

Fond- och revisionskontoret

15,480.

.................. 12,500.

Riksbokslutskontoret .........

15,000.

................. 18,800.

Expenser, gratifikationer ...

4,000.

.................. 4,000.

Vaktbetjening........................

5,500.

.................. 5,900.

Summa

116,300.

Summa 85,700.

Komiténs ordförande, Statskontorets president, som i hufvudsak instämt

i komiterades förslag, har dock i åtskilliga punkter derifrån afvikit

och, särskildt i afseende å personalen, ansett nödigt att, utöfver

hvad komiterade föreslagit, i staten upptaga en räntmästare, en notarie

i kansliet, en kamererare i riksbokslutskontoret, en vaktmästare samt

för arvoden in. in. ett belopp af 15,000 kronor i stället för det af

komitén föreslagna af 12,000 kronor, hvarigenom den af honom föreslagna

stat, ålderstillägg oberäknade, slutar på en siffra af 102,300

kronor.

Statskontoret har öfver komiterades förslag under den 13 December

1875 afgifvit infordradt utlåtande, hvilket, då presidenten redan

såsom komiténs ledamot och ordförande yttrat sin mening, undertecknats

allenast af de tre tjenstgörande statskommissarierne. I nästan alla

punkter afstyrkas här så väl öfrige komiterades som presidentens i

Statskontoret framställningar. Den kollegiala förhandlingsformens upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Krog. ang. löneregler ing för Statskontoret.

häfvande, statskommissarie^ ensternas indragning eller rättare förening

med kamererarebefattningarne till byråchefstjenster, borttagandet af

Statskontorets kassarörelse och räntekammarens indragning, förenklingen

af fondförvaltningen och indragningen af advokatfiskal]ensten

eller nedsättningen af det för densamma afsedda lönebelopp, allt detta

möter efter Statskontorets uppfattning oöfvervirmerliga svårigheter, eller

förklaras leda till äfventyrande af den för statens fond- och kassaförvaltning

oundgängliga säkerhet. Mot de af komiterade föreslagna lönebelopp

har Statskontoret, under förutsättning att Statskontorets nuvarande

organisation nästan oförändrad bibehålies, intet att invända.

Endast den ena räntmästaretjensten har Statskontoret, efter mycken

tvekan, ansett kunna, äfven med bibehållande af nuvarande kassarörelse,

indragas. Deremot har Statskontoret medgifvit, att, i stället för nuvarande

första gradens tjenster, e. o. tjenstemän böra inom Statskontoret

anställas, och har sålunda i stället för nu utgående löner till

13 kanslister och kammarskrifvare ett arvodesbelopp af 15,000 kronor

blifvit i dess förslag till ny lönestat uppfördt.

Slutligen har Statskontoret ansett att, i olikhet med komiterades

förslag, vaktbetjeningens nuvarande antal bör bibehållas, men att deras

löner böra förhöjas i likhet med hvad komiterade föreslagit.

Härigenom kommer det af Statskontoret uppgjorda förslag till

lönestat för Statskontoret att sluta på en summa af 114,400 kronor,

eller 2,900 kronor mindre än den nuvarande staten med dyrtidstillägg.

Dervid äro dock inga ålderstillägg beräknade, och har jag vid ett

öfverslag huru, vid lönestatens tillämpning för nuvarande med fullmakt

försedda tjenstemän, densamma skulle förhöjas, funnit att slutsiffran

med säkerhet kommer att uppgå till 121,000 kronor.

Jag öfvergår härefter till att, under de särskilda hufvudrubriker

jag nyss antydt, för Eders Kongl. Maj:t yttra min åsigt om lämpligheten

af de förslag, komiterade framstäf, och om den lönestat för

Statskontoret, som jag anser mig kunna tillstyrka Eders Kong! Maj:t

att för Riksdagen framlägga.

I.

I fråga om befrielse för Statskontoret från åtskilliga dem åliggande

göromål hafva komiterade föreslagit:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!,. Maj:ts nåd, Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 7

a) att Statskontorets åliggande, att till Eders Kong]. Maj:t, jemte

utlåtande om sökandenas kompetens och större eller mindre skicklighet

öfverlemna Eders Kongl. Majits befallningshafvandes förslag till landträntmästaretjensters

tillsättande samt, gemensamt med Kammarkollegium,

sådana förslag till landskamererare- och kronofogdetjenster,

äfvensom att i enahanda ordning tdl Eders Kongl. Magt'' afgifva utlåtande

angående afsked eller längre tids tjenstledighet för desse

tjensteman, måtte upphöra.

b) att sådana utgifter, för hvilka Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hittills skolat hos Statskontoret begära ersättning, må af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande formelt anordnas.

c) att Statskontorets öfverinseende öfver Mynt- och Kontrollverken

må upphöra.

Mot dessa trenne förslag här Statskontoret icke haft något att

erinra, och genom deras utförande skulle utan tvifvel någon, om ock

ej särdeles betydande, minskning i Statskontorets göromål vinnas,

utan att andra förvaltningens grenar obehörigt betungades eller ärendenas

säkra gång på minsta sätt äfventyrades.

Deremot, då komiterade på anförda skäl hafva föreslagit:

a) att sadana utåt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut

föranledda besvär, hvilka hittills skolat hos Statskontoret anföras,

hädanefter må hos Eders Kongl. Maj:t anföras, med undantag af dem,

som röra räkenskapers och redogörelsers form, hvilka fortfarande

böra af Statskontoret upptagas,

så har Statskontoret i fråga om tvänne grupper af dessa besvärsmål,

nämligen de som röra anordning af rese- och traktamentsersättningarne

och de som angå tillämpningen i länen af de i länsstaterna

meddelade föreskrifter, funnit sig icke kunna tillstyrka, att

de samma må till Eders Kongl. Maj:ts omedelbara pröfning hänvisas.

Då Statskontoret sjelft i första instans handlägger ett särdeles stort

antal frågor om rese- och traktamentsersättningar, synes det nämligen

Statskontoret böra leda till enhet i författningarnas tillämpning,

att äfven de af länsstyrelserna afgjorda mål af sådan natur till samma

myndighet fullföljas; och då det är Statskontoret som till Eders Kongl.

Maj.ts befallningshafvandes efterrättelse meddelar de i länsstaterna

innefattade föreskrifter, synes det äfven Statskontoret ligga i sakens

natur, att Statskontoret sättes i tillfälle att sjelf tolka dessa sina föreskrifter,

hvadan i ena som i andra fallet det, efter Statskontorets förmenande,

hvarken torde vara principielt oriktigt eller i andra fall

olämpligt att omförmälda besvärsmål fortfarande af Statskontoret upptagas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

endast

följande

antal

dylika

1871.

1872.

1873.

1874.

3.

17.

11.

10.

17.

17.

15.

3.

8 Bil till Kong1, Maj:ts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret.

Då för närvarande ej är fråga om att för Eders Kongl. Maj:t

framlägga förslag till ny instruktion för Statskontoret, utan endast att

tillse, under Indika förutsättningar den i fråga satta inskränkningen i

verkets personal och lönestat skulle luta sig genomföra, kunde väl

måhända det sålunda tvistig^ spörsmålet om vissa^ besvärsmål^ fullföljd

för närvarande saklöst lemnas åsf

lyst, hafva nämligen till Statskontoret

besvärsmål inkommit:

om rese- och traktamentsersättning......

om tillämpning af länsstaternas föreskrifter

...................................................

och vare sig detta ringa antal mål fortfarande skall till Statskontoret

fullföljas eller icke, kan deras behandlingsordning sålunda icke anses

hafva någon nämnvärd betydelse för nu föreliggande fråga. Deremot

skulle kunna sägas, att bestämmelsen om dessa måls fullföljande

måste inverka på eu annan fråga, hvilken, såsom lätt inses, föi löneregleringen

är af yttersta vigt, den om Statskontor ets styi elsefoim

och arbetssätt. Ty om det kan visas, att åtminstone i vissa fall dylika

besvärsmål innebära frågor om enskildes rätt, sa. kunde, enär

man i allmänhet velat åt de embetsverk, som eg a att handlägga och

afgöra administativa rättsfrågor, till den enskildes trygghet bevara

den kollegiala förhandlingsformen, den åsigten att dessa mål böra

fortfarande till Statskontoret fullföljas, lätteligen leda till den slutsatsen,

att, huru ringa än målens antal må vara, de i dem föreliggande rättsfrågor

dock måste kräfva bibehållande af Statskontorets kollegiala form.

Jao- anser mig derför blott böra. hänvisa dera, att hvad än de af Statskontoret

anförda skäl ma anses bevisa om lämpligheten af dessa besvärsmål®

behandling å häfdvunnet sätt, nödvändigheten deraf kunna de

i ingen händelse anses hafva åclagalagdt. Hvad Statskontoret i hufvudsak1

har att anföra, eller, i ena fallet, att enhet i författningarnes

tillämpning bör bibehållas, i andra fallet, att den myndighet, som gifvit

föreskriften, äfven bör sättas i tillfälle att tolka sin mening, behöfver

alls icke lemnas ur sigte, för den händelsen Eders Kongl. Maja. framdeles

skulle finna lämpligt förordna, att de i fråga varande målen

skola hos Eders Kongl. Maj:t omedelbart fullföljas. Det måste nämligen

i hvarje fall vara den föredragande departementschefen angeläget

att för målets beredning inhemta den sakkunniga myndighetens

utlåtande, och så väl enheten i författningarnes tillämpning som tillfället

till tolkning af den meddelade föreskriftens åsyftade mening

skulle på detta sätt vinnas, utan att derför ärendets afgörande be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bil. till Kongl. Maj:t.s nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.

höfde öfverlenmas åt en myndighet, som af ett eller annat skäl kunde anses

dertill mindre egnad, än mindre än eljest lämplig befunnen ombildning af

Statskontoret uti formerna för dylika måls behandling möta något afsevärdt

hinder.

I fråga om utbetalning af löner och arvoden till embets- och tjensteman

i Stockholm hafva komiterade vidare, i afsigt att derigenom i någon

mån minska Statskontorets bestyr, föreslagit, att vederbörande embetsverk

må ega att genom någon af sina embetsman hos Statskontoret utbekomma

hela den del af aflöningen för dess samtliga embets- och tjensteman, som

faller på den stadgade utbetalningsterminen, samt sjelfve öfvertaga ansvaret för

dess vederbörliga utdelning till embetsmännen jemte skyldigheten att för medlen

redovisa och deröfver till Kammarrätten afgifva årlig redogörelse. Förslaget,

sådant det här förekommer, är ursprungligen inför Eders Kongl. Maj:t väckt

och tillstyrkt af Statskontoret i dess underdåniga utlåtande af den 31 December

1869 rörande Riksdagens skrifvelse om en förändrad fond- och kassaförvaltning.

I sitt nu föreliggande utlåtande af den 13 December 1875 anför

Statskontoret mot samma förslag betänkligheter, som synas mig innebära

ett bestämdt afstyrkande af detsamma. Genom remiss af den 7 Juni

1875 har redan från vederbörande embetsverk blifvit infordradt utlåtande

öfver nämnda, af Statskontoret den 31 December 1869 väckta förslag, och

hafva Skogsstyrelsen, Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, Landtmäteristyrelsen,

Krigshofrätten, Kommersekollegium, Ofverintendentsembetet, Sundhetskollegium

samt med någon tvekan Kammarrätten tillstyrkt detsamma, men Kongl.

Kammarkollegium delvis och Kongl. Svea Hofrätt helt och hållet afstyrkt

detsamma. För egen del kan jag visserligen ej åt de flesta af Statskontorets

anmärkningar tillmäta någon afgörande vigt, men då den lindring i

Statskontorets bestyr, som härigenom skulle vinnas, på det hela icke är

särdeles betydande, anser jag mig icke behöfva vid detta tillfälle framhålla

densamma som ett af vilkoren för den nya lönestatens genomförande.

Hvad slutligen beträffar frågan om behandlingen af de uppgifter och

redovisningar, som inkomma rörande testamentsbevillningen, indika komiterade

ansett böra direkt inlemnas till Kammarrätten för den granskning

som vederbör, kan jag icke finna att någon vigt ligger uppå dessa handlingars

granskning i Statskontoret, utan att de samma i likhet med andra revisionsmål

kunna utan ringaste olägenhet till Kammarrätten hänvisas. Om för

närvarande, såsom Statskontoret anmärker, granskningen af de samma i Kammarrätten

endast afser de inbetalda beloppens beräkning, så kommer detta

otvifvelaktigt deraf, att detaljgranskningen nu skall utföras i Statskontoret,

Bill. till Riksd. Prof,. 1H76. I Sami. / Afd. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bil. till Kongl. Maf.ts nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.

och varder naturligtvis, så snart Statskontorets detaljgranskning till Kammarrätten

öfverflyttas, densamma derstädes utförd med all den noggrannhet

som vederbör. Utan tvifvel är en sådan anordning fullt berättigad deraf,

att nämda granskning till sin natur faller under Kammarrättens uppgift.

II.

Hufvudfrågan i det organisations- och lönestatsförslag, som nu föreligger,

är utan tvifvel den, huruvida den kollegiala förhandlingsformen kan

anses fortfarande nödig och lämplig för de ärenden, som tillhöra Statskontorets

handläggning.

Innan jag öfvergår till pröfning af denna fråga, anser jag mig böra

i korthet hänvisa på den icke oväsentliga förändring, som Statskontorets

ställning och verksamhet undergått sedan den tid, då dess förvaltningsform

stadgades och verket intog en sjelfständig ställning bland rikets embetsverk.

Främst är dervid att iakttaga, huru finansförvaltningen i slutet af 17:de och

under 18:de seklet i de vigtigaste hänseenden, i uppbörden af inkomsterna

såväl som i anordningen och liqviden af utgifterna var åt helt annan och

vida mera invecklad beskaffenhet än i våra dagar. Det är klart, att den

enskildes rätt och bästa på ett ganska känbart sätt måste bero af Statskontorets

afgörande den tid, då anordningarna oftast gälde uppbörd att in

natura utgå af vissa räntegifvare, då vissa slags utgifter voro enligt stat

anvisade å vissa slags inkomster och när en tillfällig brist uti uppbörden å

en viss ort eller af ett visst slag medförde pröfning, huru och hvarest den

anvisade utgiften lämpligast skulle bestridas; då det derför i Statskontorets

instruktion var detsamma ålagdt att tillse, icke blott att “rikets inkomster

bättrades och beqvämades till utgifterna", utan äfven att, när inkomsterna å

en ort komme till restantie, förse vederbörande med invisning å möjligen

Överskjutande inkomster eller räntor å annan ort och att dervid (§ 4 af

Instr. af 1720) tillse, det “hvarje assignationstagare måtte utan något långt

resande, löpande, fordrande eller mutande få sin invisning på de medel och

orter, som pröfvades för honom vara närmast, beqvämligast och nyttigast“.

Det är vidare en vigtig omständighet, att Statskontoret i 18:de seklet

hade till åliggande, att “af alla stater, kollegier och län infordra förslag

på nästföljande års lön, reqvisition och tillgång1'' samt med ledning deraf

författa alla de påminnelser, som vore att göra vid nästkommande års stat,

antingen'''' till förhöjande eller besparing," att denna stat visserligen, då riksdag

var samlad, understäldes dess godkännande äfvensom af Kongl. Maj:t

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret. 11

faststäldes, men att den deremellan årligen uppgjordes af en statskommission,

i hvilken Statskontorets president med en statskommissarie och en kamererare

bildade kärnan, och som hade till åliggande att tillse icke blott hvilka medel

som fordrades och funnos att tillgå, samt huru kronans inkomster beqvämligen

kunde anslås, utan ock hvaruti något skäligen kunde besparas,“

samt att Statskontoret särskildt hade sig ålagdt dervid iakttaga, att inga

medel blefve under främmande titlar dragne — med ett ord, att Statskontoret

vid denna tid väsentligen fullgjorde den uppgift, som nu åligger departementscheferna

för den årliga statsregleringen. Slutligen kan ock fästas uppmärksamhet

derå, att under detta tidskifte, hvilket icke kände den slags konstitutionela

ansvarighet för konungens rådgifvare, som vår nuvarande grundlag

stadgar, det ansågs nödigt att uttryckligen ålägga Statskontoret att tillse,

det “den af Kongl. Maj:t i Rådet underskrifna stat må vara ett oryggligt

rättesnöre till alla anordningars och invisningars utfärdande, så att ingen

rubbning deruti må ske, ehvad ordres deremot utverkas kunna11,, och att sålunda

i viss mån Statskontoret kunde anses bära det politiska ansvaret för

den uppgjorda finansplanens vidhållande.

Hvad nu är anfördt synes mig tillräckligt antyda, att Statskontorets

nuvarande uppgifter äro ojemförligt mindre vanskliga, dess nuvarande verksamhetsområde

mindre betydande, dess ansvar mindre tungt än de voro, i

synnerhet under det förra århundradet. Sedande konstitutionela garantiernas

tyngdpunkt blifvit odeladt förlagd till statsrådet och i dess såväl politiska

som juridiska ansvarighet; sedan statsregleringen blifvit en årligen återkommande

uppgörelse mellan Regering och Riksdag, förberedd af Departementscheferna,

i alla detaljer granskad af Statsutskottet och faststäld af Riksdagen

och Kongl. Maj:t; sedan rikets intägter med få undantag blifvit bestämda

att utgå i penningar; sedan för dessas omsättning utvägar blifvit funna, som

ännu för tjugo år sedan föga voro kända; och sedan formen för utgifternas

bestridande blifvit den enkla kassaliqviden: kan Statskontoret ej längre anses

för något annat än ett kontor för bokföring af statens samtliga inkomster

och utgifter för det allmänna inseendet öfver uppbörden, för expedierandet

af länsstater och anordning af de utgifter som, så att säga, å dess egen stat

skola bestridas, samt för förvaltning af Statsverkets fonder.

Det torde derföre först och främst icke vara någon obefogad slutsats,

att, om under äldre tider man ansett sig tryggad vid en i någon mån enklare

form för Statskontorets då vida mera maktpåliggande arbete, så lära de nuvarande

förhållandena icke kunna anses fordra en form, som är mera tung

och invecklad. Det är derför icke utan sin vigt, att komiterade först och

främst hänvisat derå, “att Statskontorets åligganden under lång tid kunnat

fullgöras, utan att den kollegiala formen ansetts behöflig för betryggande af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bil. till Kongl. Maj-ds nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.

ärenderas omsorgsfulla pröfning, och att en förändring, i den riktning komiterade

afse, sålunda endast vore en återgång till den ordning, som under

mer än ett århundrade, eller från 1720 till 1848, för Statskontoret varit

gällande. Hänförande sig till § 2 af 1720 års instruktion hafva komiterade

visat, huru Statskontoret från början haft eu ensam beslutande chef med

rådgifvande men icke röstägande ledamöter, samt huru den kollegiala formen

för detta embetsverk, så vidt som den är grundad på gifven allmän bestämmelse,

är jemförelsevis ny, enär den uppkommit på grund af en år 1847

från Statskontoret framstäld begäran om förklaring af instruktionens nämnda

paragraf, hvarvid verkets pluralitet framhöll, att instruktionen icke längre

vore tidsenlig, enär de ärenden, som från andra verk, der de kollegialt behandlats,

i senare tid öfverflyttats till Statskontoret, såsom chartse-sigillatseärenden,

magasinsärenden och myntärenden, äfven borde i Statskontoret

kollegialt handläggas. Den Kongl. förklaring, som med anledning häraf gafs

uti nådiga brefvet af den 22 December 1848, innehöll, att udå Statskontoret

utgör ett af rikets kollegier, böra de på Statskontorets afgörande ankommande

ärenden, likasom uti öfriga kollegier, af presidenten och ledamöterna samfäld!

pröfvas, hvarvid, om skiljaktiga meningar yppas, den blifver gällande,

hvaruti pluraliteten instämt.”

Komiterade hafva utan tvifvel rätt deruti, att Statskontorets president,

i olikhet med öfriga kollegiers chefer, från 1720 till 1848 egt ensam beslutande

rätt. Häruti har, så vidt jag kunnat erfara, ingen förändring egt rum

hvarken år 1809 eller der förut, ehuru ett förslag till instruktion, som af

Statskontoret på Kongl. befallning afgafs den 20 Oktober 1773, väckte fråga

om befordringsärendenas kollegiala afgörande. Men om sålunda komiterade

i gammal häfd hafva stöd för sitt förslag, att Statskontorets chef må ega ensam

beslutande rätt åtminstone i de flesta mål, kan sådant stöd ej åberopas

för deras efter min uppfattning minst lika vigtiga åsigt, att dylika ärenden

böra afgöras af presidenten på föredragning och i närvaro allenast af den

“byråchef11 som handlagt ärendet, utan medverkan af öfrige verkets ledamöter.

Ty derutinnan har Statskontoret icke blott efter 1809 utan äfven åtminstone

från 1720 varit kollegialt organiseradt, att föredragningen inför

presidenten skett i alla ledamöternas närvaro och under gemensam öfverläggning.

Men om af denna eller någon annan anledning, i likhet med hvad som

skett i det af komiterade åberopade Kongl. brefvet af den 22 December 1848,

kunde dragas en sådan slutsats, att clå Statskontoret är ett rikets kollegium,

böra äfven ärendena derstädes fullständigt kollegialt behandlas, är det dock

efter min uppfattning intet som hindrar att först tillse, huruvida dessa ärenden

tarfva kollegial vare sig öfverläggning eller omröstning, för att, om så
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bil. till Körtel. Maj:ts nåd. Prof, ang. lönereglering för Statskontoret. 13

dan icke skulle finnas af behof påkallad, deraf draga den slutsatsen, att

Statskontoret icke bör vara ett rikets kollegium.

I främsta rummet föreligger dervid att pröfva, huruvida genom den

kollegiala formens upphäfvande kunna i någon den ringaste mån äfventyras

den säkerhet och trygghet för ärendenas noggranna handläggning, som staten

framför allt har att af detta embetsverk fordra. Komiterade hafva i detta

hänseende gjort skillnad mellan tvänne grupper af de till Statskontorets

handläggning hörande mål, å ena sidan de ärenden, hvilka de ansett fortfarande

böra kollegialt handläggas af presidenten och samtlige ledamöter

med gemensam beslutanderätt, å andra sidan de löpande eller enklare ärenden,

hvilka de ansett kunna utan äfventyr handläggas af presidenten med

en föredragande byråchef och med beslutanderätt allenast för den förre.

Om denna fördelning af målen äro komiténs ordförande och ledamöterne

fullt ense.

De ärenden, hvilka Statskontorets president i likhet med öfriga komiténs

ledamöter ansett fortfarande böra kollegialt af chefen och de nya byråcheferne

behandlas, äro, såsom Eders Kongl. Maj:t af komiténs utlåtande behagade

finna, hvarken många eller af någon särdeles egendomlig beskaffenhet. De

äro i korthet sammanfattade a) organisations- och befordringsmål samt verkets

ekonomi-mål; b) utlåtanden rörande författningar; c) föreskrifter eller cirkulär,

som utfärdas till verkställighet af Eders Kongl. Maj:ts befallningar; d) berättelser

och arbetsredogörelser; e) ärenden rörande räkenskapers och redogörelsers

form, samt f) “förvaltningsfrågor, som icke bestå i rena verkställighetsåtgärderu.

Hvad komiterade under sist anförde rubrik egentligen

menat, är svårt att af deras eget betänkande utröna, och i alla händelser

synes detta uttryck vara något mindre väl valdt, enär ju nästan i hvarje

mål kan tvistas derom, huruvida frågan gäller en ren verkställighetsåtgärd

eller icke. Jag tror mig dock genom samtal med komiterade fått visshet

derom, att de med uttrycket afsett frågor rörande fondernas placering

och att de alldeles icke menat de mål, som röra utbetalning af penningar,

eller bokföring. I alla händelser kunde väl ej ifråga komma att, vid ett

utskiljande af plenimålen, i detta stycke godkänna komiterades förslag.

Det är, särskildt med hänsyn till den sist nämnda gruppen af ärenden,

svårt att med säkerhet uträkna, huru många plenimålen till antalet kunna

vara, eller att bedöma, huru mycken tid de kunna af ledamöterna kräfva till

pleni-sammankomster, men utom att åtminstone alla de under rubrikerna

a) till f) uppräknade mål af Statskontorets ärenden utgöra ett försvinnande

litet antal, kan jag ej heller inse, att deras kollegiala behandling skulle

kräfva stor inskränkning i byråchefernas tid, så vida nämligen ej verkets

chef, med den myndighet honom är förbehållen, skulle anse nyttigt och nödigt

att öfver höfvan vidga dessa ärendens område. Enligt från Statskontoret in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.

fordrad uppgift under år 1874 var antalet af de till verket inkomna mål, som

rörde

den inre ekonomien, befordringar, tjenstledighet, tjenstebetyg m. m.

inom verket,......................................................................................................... 211,

utlåtanden rörande allmänna författningar, ....................................... 20,

allmänna föreskrifter rörande verkställighet af Kongl. Maj:ts beslut, 6,

räkenskapers och redogörelsers form,.................................................. 2,

berättelser och arbetsredogörelser,......................................................... 7,

Summa 246.

Men hvad jag främst vill betona, är, att just dessa af komitén uppräknade

ärenden äro af den beskaffenhet, att frågan om deras kollegiala eller

icke- kollegiala behandling ej berör hvad som här är hufvudfrågan, eller anvisnings-

och bokföringsväsendets trygghet och säkerhet. Yid detta tillfälle

anser jag nhg derför icke behöfva upptaga till pröfning, huruvida för de nu

uppräknade målen en kollegial behandling skall bibehållas eller icke, utan

inskränker mig till att hänvisa derå, att om det vid den nya statens tillämpning

skulle anses möta svårighet att betunga byråcheferna med deltagande

i pleni-sammankomster, och om derför, vid en ny instruktions utfärdande,

skulle anses lämpligt att åt verkets chef uppdraga beslutanderätten äfven i

alla nu nämnda mål, eller åtminstone vissa af dem, så kunde för en sådan

anordning hemtas tillräckligt stöd af erfarenheten från andra statens styrelseverk,

der den i alldeles enahanda mål utan olägenhet varit tillämpad. Tv

frågor om verkets organisation och inre ekonomi, om befordringar eller arvoden,

om räkenskapers och redogörelsers form, om meddelande af allmänna

föreskrifter till verkställighet af Eders Kongl. Majrts beslut, eller om yttrande

rörande allmänna författningars utfärdande, förklaring eller upphäfvande

äro inom Statskontorets verksamhetsområde helt visst icke svårare att utreda

eller af ömtåligare natur än likartade frågor inom Generalpoststyrelsens,

Jernvägstrafikstyrelsens eller Skogsstyrelsens område, och vid bestämmelsen

om deras behandling behöfver derför ingen annan synpunkt göras

gällande än den som i instruktionerna för dessa verk iakttagits.

Det torde i alla händelser, såsom ock Statskontoret i sitt utlåtande anmärkt,

kunna anses mera följdriktigt att åt chefen ensam öfverlemna beslutanderätten

äfven i dessa mål, alltid under förutsättning att i alla de ärenden,

som angå verkets samtliga afdelningar, de särskilda afdelningscheferna

få tillfälle att yttra sin mening.

Helt annat är förhållandet med de Statskontorets ärenden, som återstå,

sedan nu nämnda, af komiterade så kallade plenimål blifvit. afskilda, Rörande

dessas behandling är det svårare att åberopa erfarenheter från andra

embetsverk, då de äro åtminstone i viss mån för Statskontoret egendomliga.

Det är också de, som innefatta Statskontorets egentliga verksamhet, det är

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 15

de som till ojemförligt största delen fylla Statskontorets diarium, protokoll

och registratur, och det är således den nuvarande formen för deras behandling'',

som afgör embetsverkets karaktär af ett kollegium. Det är således om

dessa mål det nu gäller att tillse, huruvida de verkligen kräfva en kollegial

behandling, eller om de utan någon våda skulle kunna afgöras genom chefen

och den för hvarje mål föredragande kontorschefen. År det nödigt, att

fråga om, hvilka utbetalningsordres eller andra åtgärder erfordras för verkställigheten

af ett Kongl. Maj:ts beslut, eller fråga om utbetalning kan och

får ega rum af penningebelopp, som reqvirerats med åberopande af riksstat

eller särskilda Kongl. bref, eller om vissa för fonders räkning inflytande medel

skola som kassa reserveras eller i säkerheter placeras, eller om kassaförstärkningar

till landtränteri skola afsändas, med flera dylika, är det nödigt

att sådana mål, utom de kontroller och den granskning, som dem kommer

till del af vederbörande kontors tjensteman och chef, må underkastas ytterligare

granskning inför en profvande och dömande myndighet, bestående

af fyra ledamöter? Eller vinnes genom den nu stadgade ordning, att fyra

ledamöter jemte sekreterare och kamererare skola underteckna och kontrasignera

verkets skrivelser och anordningar, någon som helst tillökning i

den kontroll öfver siffrorna, det iakttagande af författnings- och andra bestämmelser,

som i dylika mål är hufvudsak och som i första hand utöfvas af

kontorens tjensteman och chefer?

Jag hänför mig vid denna frågas besvarande i främsta rummet till det

särskilda yttrande, som afgifvits af komiterades ordförande, hvilken i sin

egenskap af Statskontorets president och på grund af den erfarenhet, han

under en långvarig tjenstetid inom verket måste hafva vunnit, bör härutinnan

anses ega ett ganska afgörande vitsord. Hänförande sig till den skillnad

komiterade velat uppdraga mellan de mera omfattande, af dem till plenum

hänvisade, målen och de löpande, till sin art enklare ärendena, förklarar

han om dessa bland annat: »då det med de många kontroller, som förefinnas,

icke bör befaras hvarken maktmissbruk eller minskning af statens

eller enskildes rätt och säkerhet, om beslutande myndigheten i dylika ärenden

lägges i en persons hand, helst besluten böra föregås, der sådant erfordras,

af vederbörande kontorstjenstemans utredning och i alla händelser

af yttrande utaf den föredragande ledamoten, som, när beslutet derifrån afviker,

eger till protokollet afgifva sin särskilda mening, tvekar jag icke att

biträda komiténs förslag, att i allmänhet den kollegiala formen för ärendenas

behandling i Statskontoret må upphöra och denna förvaltningsform endast

bibehållas för sådana ärendens handläggning, hvilka äro såsom plenimål

att anse.»

Den förklaring, Statskontorets president sålunda afgifvit, torde väl i och

för sig kunna anses innebära en rätt säker borgen derför, att någon våda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.

icke äi* förenad med den nu åsyftade förändring af Statskontorets styrelsesätt.

Dertill torde dock ytterligare böra framhållas, att, åtminstone så vidt

mig är veterligt, i intet annat land sådana ärenden, som de i fråga varande,

numera äro föremål för kollegial öfverläggning och kollegialt beslut. För

den som utan långvarig personlig erfarenhet om Statskontorets verksamhet

skall bilda sig ett omdöme i denna fråga, torde det ock, såsom mig synes,

vara temligen svårt att i ärendenas egen beskaffenhet upptäcka någon giltig

grund för deras kollegiala behandling. Det har aldrig satts i fråga, att det

kollegiala behandlingssättet skulle vara företrädesvis egnadt att åvägabringa

ett punktligt och snabbt utförande af gifna föreskrifter, ty punktlighet vinnes

bättre vid det odelade ansvaret af en verkställande än vid ansvarets

fördelning på flere, och för snabbhet har den flersidiga behandlingen aldrig

gjort sig känd. Men det är klart, att hvad de nu i fråga varande målen

mer än de flesta andra kräfva är just punktlighet och snabbhet i expeditionen.

Det är deremot en gammal och erkänd sanning, att för den allsidiga

pröfningen och för det opartiska omdömet i tvistiga mål är den gemensamma

öfverläggningen mellan flere för beslutet lika ansvariga den mest betryggande

förhandlingsformen. Men om någonsin mål äro till sin natur enkla

och ensidiga, är det de som angå verkställandet af Kongl. Maj:ts beslut om utbetalning

af penningar, och om någon embetsman kan antagas vara fullkomligt

opartisk för de ärenden han har att handlägga, är det väl den som

skall utställa penningeanvisningar eller anordna medel efter riksstat och

Kongl. bref. Och hvad särskild! beträffar undertecknandet af skrivelser och

anordningar, kunde väl sättas i fråga, huruvida verkligen någon större kontroll

vinnes derigenom, att detta sker genom sex personer, eller om icke

snarare just den omständigheten, att undertecknarne äro så många, kan föranleda

en hvar af dem att för mycket lita på de öfrige. Men i detta hänseende

behöfver den utom verket stående icke uttrycka någon på blott förmodan

grundad åsigt, ty icke blott presidenten har ansett denna form vara

för kontrollen obehöflig, äfven Statskontorets öfrige ledamöter hafva i sitt

utlåtande härom medgifvit, att ”äfven med den kollegiala formens bibehållande

det ej är nödigt, att, såsom nu, alla utgående expeditioner underskrivas af

alla dem, som i beslutet deltagit, liksom den jemväl i instruktionen stadgade

dubbla kontrasigneringen af både kamererare!! och sekreteraren synes helt

och hållet öfverflödig11.

I särskilt yttrande, som jag till fullständig upplysning om Statskontorets

mening i detta hänseende ansett mig böra infordra, har Statskontoret

förklarat sig härmed afse, att underskrift af alla ledamöterna skulle efter dess

åsigt erfordras endast för “underdåniga utlåtanden och skrivelser, meddelanden

af allmänna föreskrifter, fullmakter och förordnanden, länsstater,

kontrakter och skrivelser i dithörande frågor, samt skrivelser till andra em
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 17

hetsverk”, samt att för öfriga expeditioner, således äfven anordningar åt penningebelopp,

skulle erfordras underskrift allenast af president och föredragande

ledamoten.

På samma gång jag med presidenten i Statskontoret och komiténs

öfriga ledamöter instämmer i den åsigten, att den kollegiala behandlingen

af Statskontorets löpande ärenden numera icke är af behof påkallad, anser

jag mig dessutom böra såsom en hufvudsaklig anmärkning mot densamma

framhålla, att den icke blott är onödigt kostsam för statsverket utan äfven,

etter min uppfattning, medför en verklig bristfällighet i Statskontorets inre

organisation.

Det kollegiala förhandlingssättet med hela sitt tillbehör af akternas

uppläsning in pleno och remitterande till kontoren, ledamöternas öfverläggning

och beslut, protokollsföring och justering, gemensamma underskrifter och

utförlig skriftvexling har antagligen aldrig vant i hela sin stränghet tillämpad!

inom Statskontoret. Ju mera finansförvaltningen förenklats, desto mera har

•lock denna forms oförenlighet med dessa ärendens beskaffenhet framträdt.

Det ekonomiska lifvets utveckling, samfärdselns fullkomnande, penningeomsättningens

förbättring och de nya kreditinrättningarnas inflytande på alla

affärssed vänj or hafva stegrat klufven på skyndsamt fullgörande äfven af statens

liqvider, och det kan svårligen nekas, att Statskontoret gjort allt för

att derutinnan komma billiga anspråk till möte. Det har i senare tider

allt mindre kommit i fråga att uppskjuta inlemnade penningereqvisitioners

behandling till en, flera dagar efter inträffande plenidag eller att låta dem

onödigt genomgå alla stadierna af föredragning, remiss till kontor, ny föredragning

och justering vid olika plenisammanträden; just derför att för de

allra flesta dylika mål den strängt kollegiala behandlingen icke varit och

aldrig kan vara annat än en betydelselös formalitet, har den utan våda kunnat,

om ej åsidosättas, åtminstone fullgöras med yttersta knapphändighet, eller

rättast sagdt så mycket som möjligt i öfverensstämmelse med den behandling

som med det nu föreslagna byråsystemet åsyftas. Men i samma mån

den kollegiala förhandlingsformen sålunda lättats, har det också för den, som

ii.r i tillfälle att följa Statskontorets inre verksamhet, blifvit alltmera skönjbart,

att det kollegiala arbetet med föredragning, öfverläggning, beslut och

underskrifter icke räcker till att gifva ledamöterne vederbörlig sysselsättning,

i synnerhet då för alla utredningars verkställande finnas kontor med ansvarige

chefer och för utlåtandenas upprättande ett kansli med ansvarig

sekreterare.

En annan olägenhet af den kollegiala förhandlingsformen i detta verk

är, att densamma så att säga bryter det inre sammanhanget i verkets organism.

Det egentliga arbetet med inkomsters- och utgifters journalisering

och postering, med omslut och bokslut, med staters och anordningars expeBih.

till Biksd. Prof. 187H. 1 Sami. 1 Afä. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bil, till KongI, Maja» nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.

clio ring'', med penningo rekvisitioners granskning'' och gillande eller ogillande,

samt med verkställande åt de större undersökningar, Indika kunna varda

verket ålagda, skall naturligt och författningsenligt verkställas i kontoren

och under ansvar åt dessas chefer, de s. k. kamererarne. Men den s. k. beledningen

och föredragningen af malen skall sedan verkställas af kommissarierna

och beslutet fattas af Statskontoret in pleno. Deraf synes mig följa först

och främst, att kontorschefernas ansvarighet icke kan blifva densamma som

den skulle vara, om de sjelfve föredroge ärendena och tillstyrkte besluten,

och med skäl kunde derför sättas i fråga, hvarför sådana chefer med ansvarighet

skola finnas, då de egentligen icke hafva att föra något ärende till

slutligt afgörande. Men dertill kommer, att detta de särskilda kontorschefernas

ansvar, denna deras egenskap af mellanlänk vidgar afståndet mellan

kontoien och kollegiet, och bringar kollegiets ledamöter i en efter min uppfattning

alltför fristående ställning, hvilken icke kan vara för dem sjelfva

eller för ärendenas beredning fullt ändamålsenlig.

1 en^ domstol af högre instans eller i de embetsverk, der administrativa

rättsfrågor af stor omfattning och ofta mycket tvistig natur komma till

afgörande, kan det utan tvifvel vara ändamålsenlig’! att förlägga den förberedande

utredningen hos underordnade tjensteman och åt den öfverordnade,

kollegialt^öfverläggande och beslutande myndigheten anförtro åtgörande!; för

dylika mals behandling kräfves, utom den sakutredning, som ur handlingarna

kan liemtas, i de flesta fall en vidsträckt kännedom af författningar, en uppöfvad

blick för målets egentliga tvistepunkter, Indika icke sammanfalla med

förmågan att troget referera sakförhållandena. Detsamma kan svårligen,

annat än undantagsvis, sägas om de i Statskontoret numera förekommande

ärenden: pröfningar af inlemmade reqvisitioners öfverensstämmelse med riksstat

och Kongl. författningar är i de allra flesta fall rent formel och klöfver

under nuvarande, mestadels enkla och klara bestämmelser icke större eller

vidsträcktare kunskaper än de som vinnas just under den dagliga och stundliga

handläggningen af ett och samma slags ärenden. Det är för den, som

skall tillstyrka beslut i dessa frågor, framför allt af vigt att sjelf hafva deltagit

i deras handläggning och i omedelbaraste närhet öfvervakat deras utledning,

och den endast medelbara kännedom, kommissarierna för närvarande

enligt författningen hafva att erhålla om desamma, kan derför, då den icke

främjar deras insigt i ärendenas alla detaljer, icke heller gifva samma säkerhet

för malens vederbörliga behandling, som vunnes, t om den föredragande

tillika vore ansvarig kontorschef.

.lag anser det derför vara en lyckligt funnen lösning af den föreliggande

oi g an isa tions-fragan, då komiterade föreslagit, att de nuvarande statskommissarie-

och kamereraretjensterna må förenas till sådana ombeten, h vil kas

innehafvare, jämte det de fullgöra det hufvudsak]iga af nuvarande kontors
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!.. Maj:ts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 19

förmännens åligganden, tillika öfvertaga föredragningen af de å hvars och

ens afdelning fallande målen.

I likhet med presidenten i Statskontoret anser jag det vara “en gifven

fördel, att ledamots- och kontorschefsbefattningarna i eu hand förenas, emedan

ärendena derigenom utan tvifvel vinna en enklare och skyndsammare behandling^

och framför allt emedan den detaljkännedom, föredraganden genom

denna sin ställning förvärfvar af alla under hans departement lydande mål,

vida uppväger den allmänna öfversigt öfver Statskontorets samtliga ärenden,

som förmenats vara en vinst af den nuvarande arbetsordningen.

Då man mycket betonat det stora värdet deraf, att genom den kollegiala

arbetsordningen den allmänna öfversigten af Statskontorets verksamhet

och kontinuiteten i ärendenas behandling förvaras hos flere ledamöter och

icke beror allenast på verkets chef, så torde deremot med skäl kunna göras

gällande, att kontinuiteten i ärendenas behandling och öfversigten af verkets

hela arbete är visst icke mindre vigtig i sådana storartade förvaltningsgrenar,

som Post-, Telegraf''- och Jern vägsstyrelserna omfatta, men att likväl

ingen olägenhet försports deraf, att omsorgen derom ligger på dessa Styrelsers

chefer allena, ej heller någon nämnvärd svårighet att, vid deras förfall eller

frånfälle, fylla deras platser. Men i stället är i dessa verk genom deras

byråindelning vunnet hvad man i allmänhet vinner genom arbetets fördelning.

Efter min uppfattning måste det ock vid den organisation, som vid den nya

lönestatens tillämpning förestår, vara en hufvuduppgift att på sådant sätt

fördela arbetet mellan Statskontorets föredragande embetsmän, hvilkas titel

jag i öfrigt anser icke hafva någon betydelse för nu föreliggande fråga, att

de hvar för sig till handläggning erhålla en sjelfständig grupp af så likartade

ärenden, att deras befattning med desamma må, likasom de nuvarande

kamererarnes, likasom kommissariernas i Riksbanken, likasom bvråchefernes i

de åtskilliga styrelserna, tillika kunna innebära ledning af och ansvar för de

underordnade tjenstemännens verksamhet. Då i alla händelser den s. k.

föredragningen i Statskontorets flesta ärenden visst icke är den mest tidsödande

åtgärden, är det också efter min uppfattning icke hufvudsakligen efter

mängden af föredragningar som göromålens tyngd vid ärendenas fördelning

bör mätas. Handläggningen af och ansvaret för rikshufvudbokens

riktiga inrättning och lämpande efter statsregleringens utveckling samt upprättandet

af länens årsstater torde, oaktadt dervid ett särdeles ringa antal

mål kommer till föredragning, icke medföra ett mindre jämt och maktpåliggande

arbete, än de föredragningar, hvilka påkallas af till Statskontoret inkommande

utgiftsreqvisitioner, till antalet visserligen ganska talrika, men

mestadels endast föranledande eu enkel verifikation af sifferbelopp och vederbörlig

utskrift af assignationer med dertill hörande anteckningar. Enär deremot

i Statskontorets ärenden hufvudvigten ligger på den noggranna kon
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bil. till Kongl. Maj ds nåd. Prop. ang. lönereglering för Statsko nior et.

trolleri, deri detaljerade granskningen, af hvilken i de flesta fall det förekommande

beslutet framgår som en enkel och ostridig slutsats, så bör den ansvarige

och, der så behöfves, föredragande afdelningschefens verksamhet vara

af väsentligen,'' samma art, som de underordnade tjenstemännens, om ock af

större omfattning. Det är derför, efter min uppfattning, af väsentlig vigt

att, såsom komiterade föreslagit, t. ex. den chefsverksamhet, som afser behandling

af inkomst- och utgiftsfrågor, innebär äfven förande af en för kontrollen

högst nödig hufvudjournal öfver dessa inkomster och utgifter, eller

att den chefsverksamhet, som afser fondförvaltningen, innefattar förandet af

hufvudanteckningarne öfver säkerhetshandlingarne o. s. v., så att all annan

bokföring, granskning och kontroll inom verket hänför sig till och grundar

sig på den, som cheferna omedelbart utöfva.

I hufvudsak anser jag mig derför kunna gilla komiterades förslag till

ärendenas fördelning. Att bibehålla den nuvarande fördelningen af målen i

rottal- efter de olika hufvudtitlarne skulle efter min åsigt icke vara förenligt

med den åsyftade föreningen af föredragande- och chefsbefattningarne. Den

skulle, enär eu indelning af tjensteinännen i kontor efter statsreglcringens

hufvudtitlar icke lärer kunna verkställas och icke heller något förande af

journaler eller anteckningar efter sådan fördelning kunna ifrågakomma, allenast

medföra, att de föredragande i verkligheten icke blefve kontorschefer,

och deras göromål, alldeles såsom nu, blefve inskränkta till den s. k.

beredningen och “föredragningen''1, och jag befarar, att hela förändringen på

sådant sätt genomförd, slutligen skulle visa sig blott hafva beredt dessa tjensteman,

sedan de befriats från det dagliga kollegiiarbetet, en ännu lindrigare

sysselsättning än de för närvarande hafva sig ålagd. Deremot är det väl

möjligt, att, när en gång för den nya statens tillämpning en ny instruktion

skall af Eders Kongl. Maj:t utfärdas, en och annan jämkning uti den af komiterade

föreslagna fördelning med fördel kan vidtagas. I främsta rummet gäller

dervid att tillse, huruvida den i fråga satta inkomst- och utgiftsbyråns göromål

i någon mån skulle kunna minskas, enär så väl Statskontorets president

som dess öfrige ledamöter förklarat sig anse desamma allt för betungande

för en ansvarig chef och föredragande. Jag föreställer mig, att någon minskning

skulle kunna åstadkommas derigenom att från detta kontor till fondoeh

stämpelkontoret Överflyttades inkomst-ärendena, Indika visserligen icke

åro särdeles många till antalet, men dock i vissa fall, såsom vid granskning

af ingående reversaler eller vid uppgörandet af den årliga inkomstberäkningen,

kunna påkalla ett omsorgsfullt och maktpåliggande arbete. Om man då

fager hänsyn dertill, att af riksstatens till Statskontorets handläggning hänvisade

utgifter den ojämförligt största delen ingår i de särskilda länsstaterna,

hvilka nu uppgöras å riksbokslutskontoret och lämpligen kunde fortfarande

lemnas till handläggning åt bokslutskontorels chef, så komma utgiftskontorens

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 21

ärenden att omfatta hufvudsakligen endast de reqvisitioner, som direkt ingå

till och föranleda anvisningar från Statskontoret. Antalet af dessa mål kan

svårligen anslås till mera än 3,500 på året, och med hänsyn dertill, att de

dock till flertalet äro af löpande beskaffenhet, kan jag vid betraktande af

hvad motsvarande tjenstemän i andra länder eller i andra embetsverk i vårt

land hafva att sköta, icke föreställa mig att de till denna tjenst hörande

göromål skulle öfverstiga eu duglig och väl aflönad tjenstemans krafter.

Det är visserligen sant, att till detta kontors handläggning komme att

hänvisas de flesta af de mål, som till embetsverket remitteras från Eders

Kong!. Maj:t, enär dessa vanligen röra frågan om utgifter, men för så vidt i

dessa måls handläggning ingår något annat än sakutredningen, är det naturligtvis

verkets sekreterare, hvars befattning just afser alla förekommande

kansligöromål, som har att derför svara, och lär dessutom, så ofta mål af

mera omfattande natur, såsom författnings-eller organisationsfrågor förekomma,

embetsverkets chef, hvars ställning gifver honom öfversigt öfver hela området

för dess verksamhet, och hvars tid icke är af löpande göromål särdeles upptagen,

åt sådana ärenden komma att egna en särskild uppmärksamhet.

Äfven i fråga om den af komiterade föreslagna “Fond- och Stämpelbyråns“

verksamhet har Statskontoret uttalat den åsigten, att densamma “skulle

särdeles hårdt betunga''4 den föredragande byråchefen, under det deremot

Statskontorets president anser, att samme chef skulle “erhålla väl ringa sysselsättning",

och eu annan af komiténs ledamöter i särskild t yttrande förklarar,

att då de flesta af de denna tjensteman tillkommande åligganden föga lämpa

sig för ett chefskap, desamma lika väl kunna skötas af eu bokhållare, som

med sitt biträde kunde inordnas under en af de andra byråerna. De olika

äsigterna förklaras till en del deraf, att Statskontoret icke anser någon som

helst förenkling af fondförvaltningen önskvärd eller möjlig, under det komiterade

velat genom förändringar i sättet för fondernas så väl placering som

bokföring befria den förvaltande myndigheten från en god del af de omsorger,

som nu åligga densamma. Under förutsättning af en så fullständig förenkling

af denna förvaltning, att den endast blefve förvaring, bokföring och

omsättning af ett eller några fä slags värdepapper, synes det ock vara ganska

troligt, att den föreslagne chefen för fond- och stämpelbyrån icke komme

i tillfälle att utveckla några chefsegenskaper, och under denna förutsättning

skulle jag ock vara redo att föreslå, det bokföringen anförtroddes åt eu bokhållare

samt vården och bevakningen af säkerhetshandlingarna åt densamme

jämte tvenne öfrige verkets tjenstemän, helst de bägge kassörerna, mot åtnjutande

af visst arvode. Då jag likväl anser, att en sådan förändring

endast småningom och varsamt kan genomföras, så att denna förvaltning af

en tillgång å omkring 1H millioner kronor ännu någon tid torde komma

att behålla sin nuvarande karaktär, samt detta förtroende derför skäligen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.

kali anses kräfva eu mera qvalificerad förvaltningsduglighet, kan jag icke

annat ån äfven i det hänseendet godkänna komiferades förslag, att antalet

af afdelningschefer för närvarande hör bestämmas till tre, då det utan tvifvel

lär varda Eders Kongl. Majds omsorg att framdeles vid ärendenas fördelning

dem emellan tillse, att hvardera erhåller det mått af göromål, som

skäligen kan honom åläggas.

in.

Den förändring komiterade hafva föreslagit i fråga om in- och utbetalningars

verkställande i Statskontoret afser att från detta verk till Riksbanken

fullständigt öfverflytta Statsverkets kassarörelse eller omsättning af

kontanta penningemedel. Med hänsyn till löneregleringen har detta förslag

visserligen rätt stor betydelse, enär detsamma möjliggör indragning af alla

den nuvarande räntekammarens tjenster och deras ersättande med allenast

eu första gradens tjensteman å inkomst- och utgiftsbyrån, som skulle hafva

till åliggande att förvara och mot qvitto utlemna de från Statskontoret utgående

anvisningar samt mottaga de till Statskontoret inkommande reversal

a insättningar i Riksbanken. Men klart är, att frågan om indragning åt

nagra tjenster inom Statskontoret härvid ej kan eller får vara hufvudsak.

Ett förslag af denna natur måste pröfvas ur andra synpunkter och främst

med hänsyn till sa väl kontrollernas säkerhet som liqvidernas snabbhet och

beqvämlighet.

Komiterade hafva anmärkt, att, ehuru enligt föreskrifterna i 1856 års

instruktion, emottagningen och utbetalningen af statsmedlen tillkommer Statskontoret,

verket sjelft dock äfven för närvarande icke oger att förvara sina

kontanta tillgångar, “Indika enligt regeln skola vara deponerade i Riksbanken;1.

^ Upphofvet till denna regel är, så vidt mig är bekant, att söka i

den af Kongl. Maj:t åt Rikets Ständer under den 17 September 1668 i

nåder medgifna försäkring, att alla Kronans inkomster skola till banken

“indragas; eller “gå igenom banken“, och har denna grundsats sedermera

ständigt vidhållits, ehuru tillämpningen icke alltid varit densamma. Så heter

det i Statskontorets instruktion af den 26 Juni 1720 § 1 1 “som i Statskontoiet

ingå. kontanta medel inflyta, sa kunna ej heller de som denna förvaltning

företräda svara för någon penningeuppbörd”; och uti instruktion af

år 1720 för kammarrevisionen § 23 säges bland annat: *Mcn alle de

medel som pa hvarjehanda sätt inflyta under räntekammaruppbörden bär i

staden, vare sig större eller mindre poster, skolo (förutan att qvittenserne

pa vederbörlig ort äfven blifva annoterade) alle gå igenom Riksens Ständers

bank, och ingen den ringaste del deraf a liten gå banquen förbi} eller på

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bil. till Körtel. Maj ds nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 23

annat sätt uppå ankommande ordres utgifvas, än igenom räntmästarens

pa banquen utgifne sedlar”. Likaså stadgar Kong! Maj:t i nådiga förordningen

af den 11 augusti 17MO angående hvarjehanda oredors förekommande

vid räntekammarverket: 5:o att ;;som hela räntekammaruppbörden bör gå

igenom Riksens Ständers banco, så skall ock bokhållaren i Statskontoiret aldrig

contrasignera någons qvittens för än baneoattesten medföljer reversalet och

de begge öfverensstämma”. I sättet för statsmedels- utbetalning äfvensom för

penningars försändande lör statsverkets räkning från landsorterna och insättning

i Riksbanken hafva under tidernas lopp åtskilliga förändringar egt

rum, men oförändrad har dock qvarstått, så väl i Riksbankens reglemente

som i Statskontorets instruktion och arbetsordning, den förutsättningen, att

statens penningemedel skola gå igenom Riksbanken.

Sålunda upplyser Statskontorets nu gällande arbetsordning § 20:

“Enligt den åt ålder stadgade ordning, att hela räntekammaruppbörden skall

gå genom Riksbanken, gäller såsom allmän regel, att uppbördsmedel icke

må af räntmästarne mottagas i kontanta penningar eller andra liqvidationsmedel,

utan skola till räntekammaren levereras medelst aflemnande af behörig

attest att medlen blifvit i Riksbanken insatta för räntekammarens

räkning. Härifrån eger dock undantag rum, när dylika medel från landsorten

till räntekammaren med posten ingå, hvarvid enligt instruktionen

räntmästaren dock åligger att de mottagna medlen låta insätta i Riksbanken”.

— Likaså gäller i afseende å utbetalningar som allmän regel, enligt

instruktionens ordalag i § 16: 2, att de skola verkställas genom å banken

utfärdande assignationer, som i Statskontoret vederbörligen underskrifvas.

Härifrån ega dock enligt instruktionen och arbetsordningen tre

undantag rum: dels att till landsorterna försändas icke de å banken utfärdade

assignationer utan antingen postremissvexlar, Indika för närvarande

ofta inköpas hos enskilda bankinrättningar, eller, på reqvirentens begäran,

sedlar eller skiljemynt, dels att vid liqvid till enskilda personer i Stockholm

i stället för anvisningar kan, då fråga är om mindre belopp, utlemnas kontanta

penningar, sedlar eller mynt, ur den handkassa som räntmästaren enligt

särskildt nådigt medgifvande af den 28 December 1872 eger under

hand hafva, dels slutligen att äfven vexling af medel som från länen för

sådant ändamål insändas, verkställes af räntmästaren och genom honom de

vexlade beloppen till vederbörlig ort afsändas.

Derigenom att sålunda kontanta penningemedel, vexlar, sedlar och

mynt, från landsorten till Statskontoret insändas och från Statskontoret till

landsorten afsändas, kan understundom Statskontorets kassarörelse taga

någorlunda stor utsträckning, och derigenom att de inkomna medlen icke

alltid genast insättas å räkning i Riksbanken, utan deraf dels användes

hvad som behöfves för försändring till annan landsort, dels reserveras för en

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bil. till Kongl. Mapts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret.

följande dags behof, kan kassabehållningen i räntekammaren understundom

vara rätt betydlig. Det har varit af sådan kassa som räntmästarne till

enskildes beqvämlighet kunnat, då ej alltför stora belopp varit i fråga, verkställa

liqvider äfven i Stockholm med kontanta medel i stället för anvisningar,

och är det sålunda som, emot den ursprungliga afsigten och till ytterligare

afvikelse från den länge sedan erkända grundsatsen, att Riksbanken är

Statsverkets hufvudkassa, uti räntekammaren äfven en daglig kassarörelse

kommit till stånd. — Det är dessa nu nämnda tre undantag från den

allmänna regeln, som komiterade åsyftat att undanrödja, i det de

föreslagit:

att, hvad hufvudstaden beträffar, inbetalning till Statskontoret skall

hädanefter såsom hittills verkställas medelst attest, utvisande, att beloppet

blifvit för Statskontorets räkning i Riksbanken insatt;

att inbetalning från landsorten till Statskontoret bör ega rum på det

sätt, att beloppet jemte ett missiv eller reversal insändes till Riksbanken och

ett annat reversal till Statskontoret; skolande sistnämda embetsverk dagligen

låta genom behörigt ombud från Riksbanken afhemta bankoattesterna å de

sålunda under samma eller föregående dag influtna beloppen;

att utbetalning från Statskontoret sker medelst anvisning på Riksbanken,

hvilken anvisning, utfärdad för innehafvare]!, men försedd med anteckning

om den myndighet eller person, för hvilken den är afsedd, samt om det

anslag, hvarå utgiften bör i Statskontoret afföras, skall, derest beloppet bör

i hufvudstaden utbetalas, utlemnas till vederbörande fordringsegare emot

qvitto å eu lista, så uppstäld, att densamma kan användas såsom verifikation

till Statskontorets kassaräkning, men om penningarne skola till landsorten

afsändas, öfverlemnas till Riksbanken för afsändningens besörjande;

börande i sistnämda fall skrifvelse derom från Statskontoret till vederbörande

aflåtas med anmodan att, efter medlens emottagande, derom meddela Statskontoret

underrättelse;

att anordningar å land tränterikassorna icke vidare må från Statskontoret

utfärdas, samt

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande må förständigas att, vid

behof för landtränterien af vexling eller utbyte af mynt, derom vända sig

direkt till Riksbanken.

Då Statskontoret mot de nu af komiterade framställda förslag i hufvudsak

anmärker, att ”det ur principal synpunkt oj kunde anses riktigt, att

ett verk sådant som Riksbanken, hvilket omedelbart endast sorterar under

Riksdagen och förvaltas af dess fullmäktige — skall ingå som en länk i

administrationen”, så kan jag åt denna invändning ej tillmäta någon betydelse.

Den princip, hvarå komiterades förslag stödjer sig, eller att Riksbanken

skall mottaga och förvara statens penningemedel samt vid anfordran

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong''!. Maj:ts nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret. 25

deraf verkställa utbetalningar, har, såsom jag antyda i mer än två hundra

år varit af statsmakterna erkänd. Någon anledning att öfvergifva denna

princip synes icke heller vara förhanden, enär den omständigheten, att

Riksbanken står under Riksdagens förvaltning, icke torde medföra någon

våda för statsmedlens trygghet i Riksbankens förvar. Och lika litet som

man kan säga, att denna princip för närvarande innebär något Riksbankens obehöriga

blänkande i statsförvaltningen, lika litet kan komiterades förslag till

dess ytterligare utveckling och tillämpning anses medföra något sådant.

Riksbanken gör i detta hänseende staten alldeles samma tjenst, som den, i

likhet föröfrigt med alla andra väl ordnade bankinrättningar, erbjuder hvarje

privat affärsman, hvilken der vill insätta sin kassa å upp- och afskrifningsräkning

med rätt att å denna kassa anvisa sina utbetalningar, och staten

kan vid sådant förhållande, lika litet som den enskilda affärsmannen, sägas

lida något intrång i sin egen förvaltnings sjelfständighet deraf, att den kassaförvaltande

banken har sin af honom oberoende styrelse. Icke heller minskas

denna sjelfständighet derigenom, att i formerna för insättning och uttagning

ur denna kassa vidtagas förändringar, åsyftande större beqvämlighet

för räkningshafvaren. Men det är just detta, och intet annat, som komiterades

förslag åsyftar.

Hvad den förstnämnda af de föreslagna förändringarna beträffar, kan

jag icke finna, att någon afsevärd svårighet från något håll kunde resa sig

mot dess genomförande. För Statskontoret är det naturligtvis eu vida enklare

åtgärd att från Riksbanken afhemta attester å de medel, om livilkas

insändande vederbörande meddelat underrättelse, än att först från posten

afhemta rekommenderade bref, och efter remissens vederbörliga behandling

i räntekammaren med ett af tjesteman åtföljdt bud till Riksbanken afsända

det i brefvet eller paketet innehållna belopp för att derå undfå bankens

attest. För afsändare^ som nu har att till Statskontoret expediera både

penningeremissen och i särskild skrifvelse reversal med underrättelse om remissens

afgång, är det icke någon tillökning i besväret att låta skrifvelsen

med reversalet gå till Statskontoret, men remissen till Riksbanken. För

Riksbanken är det åter en knappt nämnvärd förändring att hädanefter få i

bref från landsorten emottaga samma belopp, som nu komma dess kassa

tillhanda genom en vaktmästare och en tjensteman från Statskontoret, en

förändring, som dessutom helt naturligt anknyter sig till det förhållandet

att Riksbanken nu erbjuder alla sina affärsvänner tillfälle att få genom

Riksbankens kommissionsanstalt verkställa insättningar å och uttag från sina

räkningar. Antalet af samtlige till Statskontoret under år 1874 ingångna

remisser var för öfrig! ej större än 459, hvaraf 291 bestodo allenast i postremissvexlar,

de öfriga 1G8 dels i sedlar och mynt, dels i kuponger.

Bill. till Piksd. Prat. 1876. 1 Sami. 1 Afel

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2fi

mi. till Kona''!. Muj:ts nåd. Prop. avg. lönereglering för Statskontoret.

Af samma skäl kan det från Riksbankens sida knappast göras någon

sval lghet vid att, i egenskap åt kassaförvaltare åt Statsverket, betjena detsamma

med den försändning af penningar till landtränterierna, hvarifrån

komiterade föreslå att Statskontoret må befrias. I detta hänseende torde

det till och med ej vara alldeles utan sin vigt för Riksbanken att hafva

försäkra!, sig om denna utväg för spridningen i alla landsändar af sina

sedlar, hvilka hädanefter icke som förut komma att få sin säkra afsättning

till de enskilda bankernas kassor. Besväret kan för öfrigt ej blifva minne

värdt, da t. ex. under år 1874 de från Statskontoret afgångna remisser

till rantenkassors förstärkande utgjorde allenast 04, af hvilka endast lä behöft

sändas i sedlar och mynt, de öfriga fullgjorts med postremissvexlar.

för Statskontoret och dess kontrollsystem är det naturligtvis fullkomligt

lika betryggande att till Riksbanken mot qvitto i eu qvittensbok öfverlemna

de anvisningar efter hvilka medlen skola till landsorten af banken afsända*,

som att öfverlemna den rekommenderade sändningen mot qvitto till postkontoret;

och för mottagaren i landsorten är det alldeles likgiltigt från hvilken

afsändare det reqvirerade beloppet kommer honom tillhanda0

I begge dessa punkter hafva så väl Statskontorets president som Komitens

ofrige ledamöter vant eniga derom, att den föreslagna förändringen skulle

vara fullt ändamålsenlig samt icke medföra någon rubbning af nödiga kontroller.

Statskontoret har visserligen i sitt utlåtande anmärkt, att genom

medlens insamlande omedelbart till Riksbanken skulle det varda omöjligt att

före insättningen å räkning i Riksbanken granska, huruvida belopp och

levereringstid äro riktigt iakttagna, men det torde vara svårt att visa hvarför

granskningen skulle förlora något af sin kraft och betydelse, derigenom

att insättning, vare sig för stor eller för liten, för tidig eller för sen, redan

egt ruin. Att den nuvarande fördelningen af Statskontorets medel å flere

rakningar i Riksbanken derigenom skulle omöjliggöras, kan jag ej heller inse,

men i hvarje fall är denna fördelning af bankräkningen icke något nödvän
r

År V1 j for de; skällande ai kassaräkningarna i Statskontoret, som kan

iorttarande anses lämpligt.

i p I genomförandet af dessa begge förändringar är i sjelfva verket det

hufvudsakhga vunnet af hvad Komiterade ansett i detta stycke ändamålsenligt.

för min del vill jag i främsta rummet framhålla, att dermed är den

princip konseqvent genomförd, som alltsedan Statskontorets första tillvaro har

vant gällande; dermed har Räntekammaren upphört att vara mellanhand

mellan statens kassor i landsorten och dess kassa i hufvudstaden, Riksbanken;

dermed har .Statskontor återgått till hvad det ursprungligen afsetts att

vana _ ett kontor for bokföring af inkomster efter reversal och hankoattester

och för verkställande af utbetalning medelst anvisningar.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 27

... ^eilne(^ har också i sjelfva verket den kassatillgång försvunnit, genom

hvilken Räntekammaren hittills varit i stånd att åt enskilda personer i hufvudstaden,

om så önskats, utbetala mindre belopp i kontanta penningar i

stället för anvisningar. Fråga uppstår nu, huruvida det kan vara skäl, att,

om Statskontorets kassarörelse i öfrigt helt och hållet försvinner, allenast

löi de dagliga och smärre liqviderna i Stockholm åt Statskontoret skapa en

landkassa af fem- till tiotusen kronor, hvilken skulle fyllas genom uttag

från bankoräkningen och sätta Statskontoret i tillfälle att, om så önskas, åt

icqviienf.cn

\ denna punkt råder olika mening mellan Statskontorets president och

Komitens öfrige ledamöter. Komitén anför, att principen bör fullständigt

genomföias och att från Statskontoret icke i något fall bör utlenrnas annat

än anvisningar på Riksbanken; Statskontorets president vill i denna punkt

vidhålla hittills öflig sed och anser, att allmänhetens beqvämlighet fordrar

någon eftergift af eu eljest riktig grundsats. Statskontoret, som helt och

hållet ogillar äfven de af presidenten förordade förändringar, lägger särskild t

i denna punkt stor vigt på allmänhetens behof.

För egen del har jag efter någon tvekan, huruvida här kunde vara

skäl att taga hänsyn till hittills öflig sed, ansett mig böra godkänna de skäl

Komiterade anfört för sin uppfattning. Förestode verkligen, såsom från andra

sidan påstås, för den allmänhet, hvilken har att af Statskontoret undfå

betalning, någon afsevärd olägenhet af det föreslagna sättet för betalningens

verkställande, så skulle jag helt visst icke, hvarken för att oböjligt vidhålla

eu princip eller för att vinna en minskning å embetsverkets lönestat, förorda

detsamma. Men denna olägenhet förefinnes efter min uppfattning allenast i

föreställningssättet och försvinner fullständigt, så snart allmänheten hunnit

vänja sig- vid det nya liqvidationsmedlet. Det gifves redan inom vårt eget

land åtskilliga stora handelshus, som nästan aldrig liqvidera med annat än

anvisningar å sin bankräkning. I länder, Indika uti allt hvad till liqvidoch

omsättningsväsen hör alltid ansetts som efterföljansvärda förebilder, har

detta betalningssätt utbildat sig till ett system, hvaraf allmänheten anses hafva

den största fördel. Det är efter min mening alls icke otjenligt, att staten i

sin man bidrager till införandet af sådan sedvänja, att betalningar kunna

verkställas genom anvisning a behållning i eu bank, och antagligen kan

ingen kraftigare dertill medverka än en institution sådan som Statskontoret.

Det lider intet tvifvel, att en anvisning åt Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor

utfärdad a dess behållning i Riksbanken, ställd, alldeles såsom hittills

varit vanligt, att betalas till innehafvaren, skall utan tvekan af hvarje bankht

rättning eller större affärsman tagas för god som penningar, och hafva

endast under ett år sådana anvisningar till några hundratal förekommit i

rörelsen, skola de komitélcdanröier, läroverk,scensorer eller gratialister m. fl.,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bil. till Kongl. Majds nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.

hvilkas beqvämlighet man velat afse, visst icke mota någon svårighet att

hvar som helst vexla deri erhållna anvisningen i erforderliga penninge-valörcr.

Hellre kunde då motsatsen vara att förmoda, eller att dylika anvisningar,

säkra som de äro och stälda till innehafvare!!, rent af komme att tjenstgöra

i rörelsen såsom banksedlar, och möjligen kunde man derför mot förslaget

vilja framkalla farhågan för ett nytt pappersmynt utgifvet af Statskontoret.

En sådan farhåga saknar dock all grund: hvarken lämpa sig dessa

anvisningar, som oftast äro utstälda på ojemna belopp, till löpande omsättningsmedel,

ej heller kan under något vilkor af dylika anvisningar å verklig

kassabehållning uppstå sådan olägenhet, som följer af pappersmynt. Dessutom

kan dessa anvisningars antal aldrig blifva särdeles stort. Den af

Statskontoret anförda betänklighet, att om anvisningarna blefve löpande i

rörelsen, Statskontorets och Bankens räkningar ej komme att för hvarje dagstämma

öfverens, har icke heller något att betyda, då Statskontorets utgiftsräkning

kontrolleras icke af hvad å bankoräkningen uttagits, utan af hvad

till uttagning aviserats, och då de assignation^’, som utelöpa, icke längre angå

Statskontoret, utan endast Riksbanken.

Då det sålunda efter min öfvertygelse med visshet kan antagas, att

den befarade olägenheten för allmänheten af detta betalningssätt icke blifver

af någon betydelse, måste odelad vigt falla på den fördel, som onekligen

vinnes dermed, att kassa rörelsen fullständigt flyttas från Statskontoret till

Riksbanken. Så länge kassaposterna till och från landsorten gå genom

Statskontoret, är denna rörelse tillräckligt stor för att uppehålla en verklig

Räntekammare med det system af kontroller, som för en sådan varit nödigt,

och den kassaomsättning, som dessutom verkställes vid liqvid af smärre belopp,

är till denna större rörelse endast ett omärkligt bihang. Men om denna

större oinsättningsrörelse försvinner, förefaller det mig vara särdeles oegentlig!

att ensamt för liqviderna af smärre belopp i hufvudstaden uppehålla eu

kassa, som endast derför att den tillhör Statskontoret, skäligen bör omgifvas

af alla de kontroller, hvilka passa för ett sådant verk, och förses med eu väl

atlönad personal.

Då jag här ofvan förordat hela kassarörelsens öfverflyttning till Riksbanken,

har det skett under förutsättning, att deremot från Riksbankens sida

icke skulle göras någon invändning, dels derför att densamma efter min

uppfattning icke kunde vålla Riksbanken någon nämnvärd tillökning i göromål,

dels emedan det för dess verkställande strängt taget icke erfordras mer

än att för Statsverkets räkning begagna sig af en rätt, som Riksbanken

redan medgifvit sina räkningshafvare i allmänhet, dels ock derför att jag vid

ett sammanträde mellan komiterade och en af Riksbankens fullmäktige varit

i tillfälle sjelf inhemta, att dessa åtgärder antagligen icke komme att från

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bil, till Kong!,. Maj:ts nåd. Prof), ang. lönereglering för Statskontoret. 29

fullmäktiges sida anses i någon män obehörigt ingripa i Riksbankens verksamhet.

Något annorlunda ställer sig frågan om bestyret med afsändning till

landsorten af det silfver- och bronsmynt, som för landtränterierna kan vara

erforderligt. Hittills har dermed så tillgått, att landtränterierna reqvirerat

och erhållit sitt behöfiiga förråd af koppar- eller bronsmynt direkt från

Myntverket, men Räntekammaren från Riksbanken afhemtat och till landtränterierna

afsändt begärda qvantiteter silfvermynt antingen som ränteriförstärkning

eller i vexling. Om sådan försändning från Statskontoret kommit

i fråga under hittillsvarande förhållanden, då likväl spridningen, likasom

myntningen och inlösen af så väl silfver- som kopparmynt hufvudsakligen

varit Riksbankens sak, så varder den så mycket mera nödvändig nu, dä efter

lagen om rikets mynt af den 30 Maj 1873 den med någon vinst förenade

präglingen af skiljemynt, så väl silfver- som brons-, är statsverket förbehållen

och dess spridning bland allmänheten sålunda är statens skyldighet, liksom

den ligger i dess egot intresse. Det kan hädanefter icke påräknas, att Riksbanken

skall af egen drift och på egen bekostnad sörja för allmänhetens

förseende med dylikt mynt, af hvars utgifvande den icke drager någon fördel,

utan måste staten genom sina kassor i landtränterierna hålla detsamma för

allmänheten tillgängligt. Reqvisitionerna af skiljemynt skola derför hädanefter,

och i synnerhet till dess det äldre skiljemyntet varder af det nya ersatt,

i rätt stort antal komma att ingå från landtränterierna. Så länge eu

räntekammare finnes med i förhållande till sin öfriga sysselsättning ganska

talrik personal, har det ock varit gifvet, att åt densamma skulle öfverlemnas

bestyret med silfverskiljemyntets utsändande så väl till ränterikassorna som

till de enskilde reqvirenter, hvilka äro i tillfälle att bereda afsättning åt

större belopp skiljemynt. Men om Statskontorets kassarörelse i Girigt, såsom

mig synes vara lämpligt, bör upphöra, torde det icke heller vara skål att

der behålla utvexlingen af silfverskiljemyntet. Yäl kunde då tänkas en uppgörelse

med Riksbanken att genom densamma få för Statsverkets räkning

och på dess bekostnad räknadt, inpackadt och till vederbörande försändt det

skiljemynt, som från Statskontoret reqvirerades, och med hänsyn dertill, att

Riksbanken af alla offentliga verk och inrättningar är den, som bäst är försedd

med förvaringsrum för det nödiga förrådet åt skiljemynt, samt genom

sill rörelse och sina kontroller i fiffigt bäst egnad att besörja denna vexling,

synes det mig visserligen ock vara mest ändamålsenligt att söka åstadkomma

eu sådan anordning. Men onekligen innebär en sådan uppgift något

vida annat och mer än en räkningshafvare i allmänhet kan utan särskild!

aftal af sin bankir begära, och det skulle derföre erfordras, att Riksdagen

medgifva, att detta särskilda åliggande finge af Riksbanken utföras mot den

ersättning, som kunde finnas skälig. — Skulle sådant ej anses lämpligt,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bil. till Kong!. Maj:ts nåd. Prop. ang. löneregler ing för Statskontoret.

synes det mig dock i alla händelser vara enklast och minst ledande till omgång

att flan och med den tid, da Räntekammarens verksamhet upphör, åt

Myntveiket, som renan ombesörjer afsändning^ af kopparmyntet, uppdraga

älven bestyret med silfverskiljemyntets utvexling och försändning’, samt att

hänvisa vederbörande att för fyllande af sitt behof direkt hänvända sig till

denna myndighet. Frågan härom är emellertid icke mera angelägen, än

att med dess afgörande kan anstå, till dess i män af den nya organisationens

genomförande visat sig, att vexlingsrörelsen lämpligen bör från Statskontoret

å annan institution öfverflyttas, och föreställer jag mig, att i alla

händelser dermed kan uppskjutas till nästa riksmöte.

IT.

ett verk,

anvisning,

äfven en

Hvad för (ifrigt särskilda tjenstår inom Statskontoret beträffar, synas

mig komiterade icke fullt sä mycket som vederbort hafva betonat, huru

kansliets uppgift naturligen måste vara af mindre framstående betydelse i

hvars göromål huivudsakligen bestå uti granskning, bokföring och

Sa länge den kollegiala formen bibehålies, följer med densamma

vidlyftigare kansliapparat, men som denna icke i någon män bidrager

till skärpandet af de räkenskaps-kontroller, Indika för detta embctsverks

ärenden äro hufvudsaken, utan endast afser diarii- och protokollsförmg

samt uppsättande och expedition af de utlåtanden och skrivelser, som

lian kollegiet utgå, och da med den kollegiala förhandlingsformens borttagande

äfven torde kunna vidtagas eu sådan ytterligare förenkling af protokollet,

att detsamma sammanfaller med expeditionslistan eller med diariet,

anser jag, att för kansliets verksamhet åtminstone icke behöfver alses större

personal än den komiterade föreslagit: sekreterare, notarie, registrator

och vid vissa tillfällen möjligen ett extra biträde åt registrator^

Det extra biträde, komiterade ansett böra förutom notarien medhafva;-- sekreteraren, torde, blifva så mycket mindre behöflig!, om i likhet med°hvad

Statskontorets president förordat, sekreterare får odelad t egna

sig åt kansli
-

göt omålen, utan att dermed behöfva förena äfven ombudsmansuppdraget.

Obestridligt är, att tillgång till juridiskt biträde måste finnas för ett sådant

veik som Statskontoret, hvars inseende öfver uppbördsväsendet och. åtminstone

ännu någon tid innehafda intecknings- och andra fordringar kunna

påkalla insigter i rättsfrågor. Komiterade hafva emellertid, som mig synes

tillfredsställande visat, att de egentligen juridiska göromålen inom Statskontoret

icke förslå att vederbörligen sysselsätta eu embetsman med så höo- aflöning,

som den nuvarande advokatfiskal^ uppbär i arvode, så att honom i

stallet måst åläggas åtskilliga göromål, Indika lika val kunna utöfvas af mi

s. 31 Kontrollera mot PDF

Hd. till ho»,it. Maj:tx nåd. P-rop. ang. Vinerepl tving för Statskontoret.

31

N.iiilig revisor eller bokhållare. Statskontorets president, som i likhet med

o ng^c kona tens ledamöter anser de Hosta af dessa göromål böra hänvisas

Ull fond- och stämpelbyrån, der de skulle till större delen handläggas af

dess chef, vill för de återstående ombudsmansgöromålen behålla en särskild

tjenst med lön i första graden (2,800) således vida lägre än det nuvarande

ad vokatfiskals-arvodet (4,200).

Fm särdeles noggrann uträkning af advokatfiskal har visserligen ådagalagt.

att de honom tillkommande mål föranledt

1873 — 62

1874 — 133

1875 — 274

åtgärder för bevakande af kronans rätt, men dervid har såsom åtgärd beräknats

till exempel hvarje skriftlig påminnnelse om hvad i afseende å borgen

eller testamentsbevillning varit att iakttaga, och för öfrig! höra de allra

bestå åt dessa åtgärder till ärenden, som, efter hvad jag förut anfört, böra

lian Statskontoret till Kammarrätten hänvisas. Talan inför domstol lär

advokatfiskal^ ondast ytterst sällan hafva tillfälle att föra, och naturligt är

också att sa vidt för Statskontorets fonder sökes fullt betryggande säkeriot,

skall anledning till sådan åtgärd icke gerna kunna förekomma.

Den rent jurdiska verksamhet, som af det rättsbildade biträdet kräfves

synes mig derför ej vara nog betydande för att påkalla eu särskild tjenst

inom verket, utan måste i alla händelser vara bäst att antingen fästa denna

uppgift vid någon viss af de inom verket eljest nödiga tjenster, för hvilken

da skulle ordras juridisk examen som kompetensvilkor, eller ock att lemna

i chefens hand att mot särskild t arvode tillfälligtvis uppdraga denna befatt»mg

åt vare sig den af verkets tjensteman, som dertill möjligen kan vara

qvalihcerad, eller åt någon utom verket stående jurist.

, , Ila[nPli8"ast synes 1 förra fal|ct denna uppgift böra förenas med

chefsbefattningen för fond- och stämpelkontoret, dels emedan denne tjensteman

skulle fa öfvertaga de flesta öfriga af de advokatfiskalen nu tillkommande

göromål, dels emedan hans befattning med säkerhetshandlino-ar och

värdepapper i allmänhet synes böra kräfva rättskunskap, dels också emedan

hans befattning, äfven om, såsom jag nyss antyd t, inkomstärendena skulle

till detta departement förläggas, icke kan räknas bland de mest betungande.

I afseende för

(ifrigt

. . o å formerna för diariiföringen, faller det af sm

•sjetlt, att med upphörandet af nuvarande kollegiala rotel-fördelning äfven

flen nu begagnade, efter min uppfattning icke särdeles ändamålsenliga anordningen

med ett hufvuddiarium, tre referent-diarier, en expeditionslista

opaginerad Kontrollera mot PDF

?,2 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Brop. ang. lönereglering för Statskontoret.

samt dessutom diarier i kontoren, kunde såsom komiterade antydt väsentligen

förenklas. Ännu vissare är, att det myckna skrifningsarbete, som för närvarande

i Statskontoret för alla, äfven de enklaste, expeditioner förrättas,

kan högst betydligt inskränkas, utan någon som helst minskning i kontrollen.

De skrivelser, som i Statskontoret uppsättas för att medsändas anordningar

och remisser till diverse myndigheter, äro till största delen af så ensartad

form, skiljaktiga endast till adresser, sifferbelopp och anslagshänvisningar, att

det mesta åt deras innehåll kunde, l likhet med hvad flere andra embetsverk

redan vidtagit, i tryckta formulär sammanfattas, och skulle dermed icke

litet af det skrifningsarbete, som nu åligger så vill bokhållare som kanslister,

vara obehöflig!.

* V.

I afseende å den af komiterade föreslagna förenklingen af fondförvaltningen

torda jag kunna fatta mig timligen kort, enär i sjelfva hufvudfragan,

eller hvad angår den för denna förvaltning nödiga personal, komiterades

förslag efter min uppfattning väsentligen understödjes af Statskontorets yttrande?

För närvarande tjenstgöra å Fond- och Revisionskontoret eu kamererare,

en kammarförvandt eller revisor, eu bokhållare och tva kammarskrifvare.

Komiterade antaga att, med den efter deras förslag förenklade bokföringen

skulle för samma ärenden erfordras allenast en byråchef och en bokhållare.

Statskontoret, som icke godkänner den föreslagna förenklingen, upptager dock

för Fond- och Revisionskontoret likaledes två tjensteman, en kamererare och

eu bokhållare. Skilnaden mellan begge förslagen år således den, att komiterade,

här som i öfrig!, tänka sig kontorschefen såsom tillika föredragande

i de ärenden, hvilka behöfva föredragning, Statskontoret åter vill, att fortfarande

såsom hittills dylika mål skola af kamererare!! vederbörligen utredda

öfverlemnas till den endast med föredragning sysselsatte statskommissarien.

Såsom jag förut fullständigare anfört, finner jag härutinnan komiterades

förslag hafva företrädet med hänsyn sa väl till besparing åt nibetskraft

som till ärendenas vederbörliga beredning. X hvarje fall synes det

mig fullt ändamålsenligt och tillräckligt betryggande, att den detaljkännedom

rörande så väl värdepapperen som de olika fondernas tillgångar och behof,

hvilken säkrast är att förutsätta hos den med denna förvaltningsgren ständigt

sysselsatte kontorschefen, vid frågornas afgörande träder i omedelbar beröring

med den ensam ansvarige och ensam beslutande chefen, hos hvilken är att

förutsätta den allmänna insigt och omtanke, hvilka dessa ärenden kräfva.

Under förutsättning att kontorschefen i alla händelser skall handlägga

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 33

och utreda alla de mål som höra till kontoret, kan icke heller, genom skyldigheten

att föredraga desamma inför verkets chef, för honom tillkomma

något särdeles betungande arbete, så att af denna grund den af komiterade

föreslagna personal skulle kunna anses för fåtalig. Det är endast ur

synpunkten af eu förmenad större trygghet, som ärendenas nuvarande dubbla

behandling af både kontorschef och kommissarie kan förordas, och Statskontoret

har särskildt beträffande fondärendena framhållit, huruledes ”både

erfarenhet och insigter erfordras för bedömande af obligationers lika väl som

af inteckningars säkerhet och värde” samt på ett annat ställe uttryckt sina

farhågor för eu sådan sakernas ordning, under hvilken “på den högste chefens

omdöme och försigtighet allena skulle ankomma, att de betydande fonderna

blefve placerade på ett sätt, som vore'' för det allmänna betryggande och

fördelaktigt, på samma gång hvarje särskild fonds större eller mindre behof

af medlens rörlighet blefve till godo sedt.” I (lossa uttryck framträder eu

uppfattning af fondförvaltningens uppgift och karakter, vid hvilken jag anser

mig böra göra en erinran, som torde vara egnad att förringa samma

farhågors betydelse. Utan allt tvifvel skall vid de staten tillhöriga fonders

såsom vid hvarje annat kapitals placering iakttagas såväl säkerheten för det utlånade

kapitalets bibehållande som största möjliga dermed förenliga fördel

af dess användning; men efter min uppfattning bör vid fondförvaltningen

eu så nästan uteslutande vigt läggas på det förra momentet, att pröfningen

af det senare varder bragd till minsta möjliga betydenhet. I hvarje ränta

af kapital ingår naturligtvis en premie för den risk, långifvaren löper för

det utlånade kapitalets förlust, och den skilnad mellan olika värdepappers

kurs, som vid en viss tidpunkt kan iakttagas, beror endast på det uppskattade

värdet af denna risk. På dessa kursdifferenser, d. v. s. på den större eller

mindre risken å dylika värdepapper, får staten och dess administration

emellertid icke söka någon vinning: för dess fonders placering måste som

grundsats gälla, att äfventyra under alla förhållanden skall vara det minsta

möjliga, så att vexlingarna i dess räntefördel icke bero på annat än kapitalets

allmänna pris. Tillika skall staten se till, att dess tillgångar må vara

nedlagda i sådana säkerheter, som under hvarje förhållande, äfven det mest

olyckliga, såsom krig, då de just bäst kunna behöfvas, må vara att tillgodogöra.

Kretsen af de värdepapper, i Indika statens tillgångar få nedläggas,

bär derför efter min uppfattning hållas så inskränkt som möjligt, omfattande

hufvudsakligen statens egna obligationer och, måhända äfven, de säkraste

utländska statspapper.

Huru nödvändigt det är att strängt vidhålla denna grundsats, synes

mig mer än eljest framgå af det yttrande, Statskontoret, fällt om de, Längmanska

donationsfonden tillhöriga aktier i Forsa bomullspinneri. Dessa aktier,

hvarje lydande å

Bih. till Riksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

o4: Bil. till Kong1, Maj:ts nåd. Projp. ang. lönereglering för Statskontoret.

vit under åren 1867—1874 i medeltal lo procent årligen. På grund häraf

finner Statskontoret “deras försäljning hvarken nödig eller ens önskvärd",

och “att de skulle kunna med fördel afyttras har Statkontoret skäl att betvifla.

" Statskontoret menar härmed antagligen, att de icke kunna försäljas

till ett kapitalvärde, hvarå den hittills vunna utdelningen utgör vanlig ränta;

men ett sådant förhållande innebär ju endast, att den höga räntan åtnjutes

emot en risk, som skattas jämt upp så högt, som det erbjudna kapitalvärdet

understiger det naturliga. Efter min uppfattning borde denna omständighet

just föranleda till en snar försäljning af dessa aktier, emedan det under

hvarje förhållande är riktigast, att fondförvaltningen icke må söka någon

fördel på bekostnad af säkerheten, och om ej just för närvarande värdepapperens

marknad lede under ett alldeles abnormt tryck, skulle jag intet ögonblick

töfva att tillstyrka Eders Kong]. Maj:t gifva befallning om dessa aktiers

realisering och utbyte mot statspapper.

Då sålunda efter min öfvertygelse Statskontoret i hvarje fall bör erhålla

anvisning att, så fort sådant utan för stora rubbningar inom kapitalmarknaden

låter sig göra, fortgå i den riktning, som redan är gifven, med

inköp för fondernas räkning af säkraste värdepapper och act dervid så vidt

möjligt utvälja svenska, engelska eller andra särdeles säkra statsobligationer,

så faller det af sig sjelft, att utrymmet för den varsamma och insigtsfull

pröfning, hvarå Statskontoret lägger vigt, blifver särdeles litet, och att hufvudvigten

vid denna förvaltning allt mera och mera kommer att falla på sjelfva

vården och skötseln af de efter vissa region inköpta säkerhetshandlingarna,

hvarmed också föredragningens betydelse för dessa ärenden till det mesta

försvinner.

Slutligen bör jag tillägga, att den förenkling i bokföringen af fondernas

tillgångar och kassarörelse, som samtlige komiterade föreslagit, synes mig

till alla delar befogad och lämplig, och torde jag derom vid annat tillfälle,

dä formulär för densamma kan i fråga komma, få närmare inför Eders Kong!.

Maj:t redogöra.

VI.

De öfriga punkter, uti Indika komitén föreslagit eller antydt förändringar

och förenklingar i Statskontorets arbetssätt, anser jag mig icke behöfva

och ej heller böra vid detta tillfälle upptaga till pröfning. I nästan hvar

och en af dessa punkter hafva komiterades åsigter midt gensägelse från

Statskontoret, som sökt visa, att de förordade förändringarna icke skulle medföra

vare sig större enkelhet i ärendenas behandling eller nämnvärd tids
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 35

besparing, och framför allt att de skulle minska de kontroller, som under

lång tids erfarenhet inom Statskontoret funnits ändamålsenliga. Det är sjelfkärt,

att vid hvarje förändring i Statskontorets arbetssätt och förrättningsformer

de verkligen nödiga och betryggande kontrollernas bibehållande måste

vara förnämsta ögonmärket, och att af dessa ingen får eftergifvas för vinnande

af någon inbesparing å verkets aflöningsstat. Om en gång i samband

med de större förändringar i verkets styrelsesätt och arbetsordning, hvilka,

såsom jäg nu sökt visa, äro för en god organisation af Statskontorets arbete

ändamålsenliga och dertill oundgängliga förutsättningar för tillämpningen af

den lönestat jag kommer att tillstyrka Eders Kong!. Maj:t för Riksdagen

framlägga, i öfrigt en eller annan förändring af denna arbetsordning kan i

frågakomma, lärer sådan icke heller varda af Eders Kong!. Maj:t påbjuden

och inom verket genomförd utan efter omsorgsfull pröfning af alla på frågan

inverkande omständigheter. För närvarande är en sådan pröfning af

(lossa mellan komité]! och Statskontoret tvistig^ punkter icke heller af nöden,

emedan efter min uppfattning dessa af komitén föreslagna förändringar icke

äro nödiga för verkställande af den inskränkning i tjensternas antal, jag anser

mig kunna förorda.

Det synes mig nämligen att, sedan genom deri kollegiala förhandlingsformens

upphäfvande de tre statskommissarierne och två första gradens

tjensteman i kansliet blifvit öfverflödiga, sedan genom förändrad anordning

åf kassarörelsen två räntmästare och eu bokhållare i räntekammaren ansetts

kunna undvaras, sedan genom förenkling af fondförvaltningen en kammarförvandt-

och två kammarskrifvaretjenster i nuvarande fondkontoret kunnat

indragas, kan den inskränkning i öfriga tjänsters antal, som komiterade ansett

lämplig, genomföras alldeles oberoende af all öfrig förändring i verkets

arbetssätt, endast genom tillämpning af en grundsats, som framför alla andra

förtjena!- användas just vid medgifvandet af en sådan löneförhöjning, hvarom

nu är fråga. Då staten åt sina tjensteman erbjuder ökade löneförmåner,

afsedda att bereda dem en efter nuvarande lefnadskostnader lämpad tillräcklig

utkomst, är staten fullt befogad att vid detta erbjudande foga vilkoret

af motsvarande arbete. De löneförmåner, jag här nedan för Statskontorets

tjensteman föreslår, äro också sådana, att de, sammantagna med rätten till

pension och den å fullmakten beroende vissheten om tjenstens behållande,

efter min uppfattning berättiga staten att i vidsträcktare mån än hittills taga

dessa tjenstemäns arbete i anspråk. Jag finner, att Statskontorets nuvarande

arbetsordning lemnar åtskilligt (ifrigt att önska, då enligt densamma verkets

arbetstid är bestämd till 33/4 timme eller från kl. 1/211 till kl. 2%, och det

synes mig med skäl kunna fordras, att densamma något utsträckes. Sex

timmars arbetstid på embetsrummet är visst icke någon nyhet i de svenska

embetsverk en; bestämmelserna i detta hänseende voro i äldre tider ännu

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bil. till Kong!. Muj:ts nåd. Prop. ung. lönereglering för Statskontoret.

strängare, noll i flere nyare embetsverk, såsom Statistiska Centralbyrån, Gfeneralpoststyrelsen,

Jernvägstrafikstyrelsen, äro fordringarna åtminstone icke mindre.

Det torde också böra i någon mån tagas i betraktande, att i de förnämsta

enskilda penningeverk, äfvensom å större handelskontor, om hvilkas arbetsordning

jag af cheferna förskaffat mig upplysning, arbetstiden är normalt

taststäld till sex å åtta . timmars oafbruten tjenstgöring, utom att vid vissa

tillfällen ännu trägnare arbete tages i anspråk, och att de löner, som der

äro medgift a, i de flesta fall icke gå utöfver dem jag här föreslår.

Hvad särskild! Statskontoret beträffar, är det så mycket mera skäl

att derstädes fordra eu utsträckt arbetstid å embetsrumrnet, som i synnerhet

inom de lägre tjenstegraderna hela den verksamhet, som staten kan af dess

tjensteman fordra, måste å embetsrumrnet öfvas. Utskrifning af anordningar

och anvisningar, granskning af rekvisitioner och statsförslag, bokföring och

annotering i kontorens åtskilliga memorialböcker, anteckningslistor och journaler,

kunna icke, såsom fallet ofta är med domstolarnes, kansliets och åtskilliga

öfriga verks arbeten, utföras i embetsmannens hem, och den tid,

som icke är å embetsrumrnet upptagen, går derför i detta verk för statens

tjenst förlorad. Men af denna för Statskontorets verksamhet egendomliga

art följer ock, att arbetsresultatet derstädes kan lättare än i något annat

verk mätas efter arbetstidens längd, så att eu minskning med vissa procent

åt verkets arbetskrafter kan beräknas motsvarad genom en tillökning af vissa

procent i den af de återstående tjenstemännen utkräfda arbetstid å tjensterummet.

För min del har jag vid framläggandet af den nya lönestaten ansett

det vara vida säkrare att vid beräkningen, huruvida Statskontorets arbete

verkligen kunde med den något inskränkta personalen vederbörligen

skötas, taga hänsyn till eu efter min uppfattning nödig och skälig förlängning

åt arbetstiden, än att bygga, denna beräkning på utsigterna till eu vidsträcktare

förenkling i arbetssättet, än den jag redan för Eders Kongl. Maj:t

angifvit som ovilkorlig! nödvändig. I ena som i andra hänseendet, i fråga

om den tillgängliga arbetskraftens fulla anlitande, så väl som om dess användande

på det för ärendenas behandling mest ändamålsenliga sätt, beror

naturligtvis embetsverkets tidsenliga utveckling och dermed den nya Innestå

tens genomförande på chefens allvarliga och kraftiga ingripande, samt på

hans förmåga att fördela arbetet så, att alla tjensteman erhålla så vidt möjligt

ständig och jemn sysselsättning. Ett vilkor derför är, att tjenstemännen

icke erhålla fullmakt å någon viss sysselsättning utan endast å viss grad

och lön inom verket, med chefen förbehållen rätt att förordna dem till den

tjenstgöring, som för arbetets oafbrutna fortgång är påkallad. Särskild! är

detta af vigt ined hänsyn till tjenstemännen i första lönegraden, hvilka, möjligen

med undantag för notarie och registrator, icke böra bindas vid något

visst kontor, utan så vidt möjligt användas, der deras arbete för tillfallet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 37

bäst behöfves. För de yngre tjenstemännens utbildning till kännedom om

veckets alla förvaltningsbestyc är redan eu sådan anordning af stor betydelse,

men den är också påkallad deraf, att de inom de särskilda kontoren ganska

ojemnt inträffande bestyren å olika tider fordra större eller mindre antal

arbetskrafter.

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört och under förutsättning'',

dels att Statskontorets chef erhåller ensam beslutanderätt, åtminstone i alla

de ärenden, som ej angå verkets egen ekonomi och organisation eller

befordringar derinom, utlåtanden öfver författningar, meddelande af

allmänna föreskrifter, räkenskapers form och arbetsredogörelser;

dels att statskommissarieembetena sammanslås med de nuvarande kamererarebefattningarna;
dels

att Statskontorets betalningar skola verkställas genom anvisningar å

Riksbanken, äfvensom att Statskontoret skall mottaga sin uppbörd allenast

genom attester från Riksbanken;

dels att i afseende å fondernas förvaltning småningom genomföres den grundsats,

att desamma må placeras allenast i vissa slags obligationer;

dels att arbetstiden för verkets tjensteman utsträckes till sex timmar dagligen:

anser jag, att den för Statskontorets arbete behöffiga tjenstemannapersonal

bör utgöras af:

En chef.

Tre tredje gradens tjensteman, föredragande och chefer för hvar sitt kontor.

En andra gradens tjensteman, sekreterare, samt

Tolf första gradens tjensteman, af Indika, enligt min, med komiterades öfverensstämmande

beräkning, skulle tjenstgöra:

eu såsom notarie i kansliet

,, „ registrator i kansliet

„ „ kassör å utgiftskontoret

,, ,, ,, „ fond- och stämpelkontoret

fyra ,, bokhållare å utgiftskontoret

tre „ ,, ,, bokslutskontoret

en „ „ ,, fond- och stämpelkontoret,

Med hänsyn till det beslut, Eders Kongl. Maj:t redan i afseende å

Hofrätternas lönereglering fattat, och i öfverensstämmelse med hvad komitera.

de

sålunda:

för första gradens tjenstemän

Lön: .................................................................................... 1,600 kronor

Tjenstgöringspenningar: *................................................... 1,200 „

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.

för andra gradens tjensteman

Lön:............................................................................. 3,000 kronor

Tjenstgöring spenningar: .............................................. 1,500 ,,

för tredje gradens tjensteman

Lön:................................................................................. 4,000 „

Tjenstgöring spenningar: ................................................ 1,800 „

hvarjemte jag, hänförande mig till de af Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern

i fråga om lönereglering för Hofrätterna anförda och af Eders

Kongl. Ma:jt godkända skäl, föreslår att ålderstillägg må begäras, att läggas

till lönen

för första och andra gradens tjensteman af 500 kronor efter fem är

och 500 kronor efter tio år och

för tredje gradens tjensteman af 000 kronor efter fem år.

I afseende å Statskontorets chef hafva komiterade föreslagit, att han

fortfarande må benämnas president och erhålla ett lönebelopp af 10,000

kronor. Det är gifvet, att den nuvarande innehafvaren af detta embete i *

hvarje fall är försäkrad om den titel och den lön, hvartill han blifvit utnämd,

men att för en blifvande efterträdare behålla presidentstiteln, sedan verket

förlorat den kollegiala förvaltningsform, hvilken efter nästan alla länders sed

donna titel tillhör, synes mig i alla hänseenden olämpligt. Den chefen tillkommande

titel torde lämpligast vid ny instruktions utfärdande böra blifva

föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Att Eders Kongl. Maj:t beslutat för Hofrätternas presidenter begära ett

lönebelopp af 10,000 kronor, synes mig ingalunda med nödvändighet medföra,

att lönerna för alla sjelfständiga verks chefer skola varda till samma

belopp föreslagna. Hädanefter som hittills torde mellan de olika embetsverkens

chefsplatser kunna och böra göras någon skilnad, vare sig med hänsyn

till den rangställning de intaga inom den administrativa organismen och

den betydelse de ega för fyllande af statens uppgifter, eller till de studier de

kunna anses kräfva af sina innehafvare och i någon mån äfven till den konkurrens

om den administrativa dugligheten, som staten i vissa, mera industriela

förvaltningsgrenar kan hafva att befara af den enskilda affärsverksamheten.

Att Statskontorets president hittills med hänsyn till rang och lön varit likställd

med öfriga kollegiers och högre domstolars chefer, har haft sin naturliga

grund i verkets egenskap af kollegium och den högst betydande ställning''

det från äldre tider, af skäl som jag ofvan angifvit, haft sig tillerkänd

inom förvaltningen. Då den nu föreslagna organisationen skulle vara ett

mera troget uttryck af den förändring, verkets uppgifter och verksamhet i

dessa tider undergått, och detsamma icke längre kan göra anspråk hvarken

på någon högre politisk betydelse eller på att vara medelpunkten för hela

statsregleringen, bör dess nya ställning äfven hafva sitt uttryck i den löne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

?>9

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. avg. lönereglering för Statskontoret.

stat, som åt detsamma anslås, och föreligger derför, såsom mig synes, icke något

skål att för Statskontorets styresman begära högre aflöning än den nuvarande

eller 9,000 kronor, fördelade i lön 6,200 kronor och tjenstgöringspenningar

2,800 kronor.

Slutligen anser jag att det till vikariatsarvoden, flitpenningar, renskrifning

och tillfälliga biträden afsedda belopp bör bestämmas till 15,000 kronor.

I afseende å de vilkor, hvarunder de nya löneförmånerna må åtnjutas,

hemställer jag, likaledes i hufvudsak hänförande mig till de af Eders Kongl.

Maj:t i afseende å Rikets Hofrätter godkända grunder:

1 :o att embets- eller tjensteman skall vara underkastad den vidsträcktare

tjcnstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen

inträdande förändrad organisation af Statskontoret eller dess särskilda afdelningar,

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad; äfvensom om i en framtid

Statskontorets ställning inom förvaltningen så förändras, att detsamma ej

längre kan som sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligta! att, med bibehållande

af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den nya arbetsordningen

sköta de med tjensten förenade göromål;

2:o att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller

åtnjutit ferier eller semester, utan att annan måst under tiden för honom

förordnas, liten skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöringen befriad,

utgå till den, som tjensten förrättat;

3:o att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, äger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligta» att

under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen,

som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

4:o att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förord nas

till högre befattning inom Statskontorets tjenstemannagrader, densamma, emot

åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar i stället för egna, bestrida,

dock ej längre än tre månader under ett år;

5:o att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren, af denna tid,

mera än fyra år sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han

åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare

fem år, under samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det

den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodo
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.

räknas deu tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från hans utnämning''

till tjensten;

6:o att tjensteman skall, då lian uppnått 65 lefnads- och minst 65

tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjena ten afgå, Kongl. Maja eller Statskontoret, der det

tillkommer detta att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma

anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i

densamma qvarstå.

I fråga om rätt ätt med tjenst i Statskontoret förena annan befattning

får jag särskilt fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att då

Statskontorets löpande göromål i olikhet med de flesta andra verks icke kunna

annorstädes än å embetsrunnnet fullgöras, och då sålunda verket icke kan

taga embetsmannens krafter i anspråk utöfver den tid han å embetsrummet

tillbringar, samt genom eu arbetsordning, som stadgar tjenstgöring i verket

sex timmar dagligen, statens fordran å arbete fullt motsvarande lönen är

tillgodosedd, lärer icke något särdeles giltigt skäl kunna framställas till förbud

för verkets tjensteman att med sin tjenst i Statskontoret förena annan

befattning af sådan beskaffenhet, att densamma kan skötas på tid, då Statskontoret

ej påkallar deras arbete. Det torde vara svårt att visa någon olägenhet

för Statskontoret deraf, att eu bokhållare, som på förmiddagen der

städes tjenstgjort sin fulla tid, använder eftermiddagens timmar å ett af

postkontoren i staden, eller i telegrafverket, eller i jernvägsstyrelsen eller i

någon enskild inrättning, som kan under denna tid på dagen erbjuda honom

arbete och lön. Statskontorets tjenstearbete är nämligen icke heller af beskaffenhet

att under dagens återstående timmar taga tankar och håg i anspråk,

och kan derför ej i någon mån anses lida deraf, att tjenstemannen

använder dessa till annan nyttig sysselsättning. Jag finner alltså icke någon

anledning att åtminstone för första gradens tjensteman i Statskontoret föreslå

diet vilkor, som för Hofrätternas ledamöter och tjensteman ansetts böra stadgas,

utan hemställer, att i afseende å Statskontoret de i detta hänseende stadgade

bestämmelser för de nya lönernas åtnjutande må erhålla följande

lydelse:

7} att med chefsplats äfvensom tredje eller andra gradens tjenst i

Statskontoret icke må förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommunens

stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke

vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i Statskontoret; dock att

tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst

utom Statskontoret, må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöring

i Statskontoret hinderlig.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 41

I afseende å semester anser jag i likhet med hvad komiterade föreslagit,

att sådan bör åtnjutas af verkets chef äfvensom af tredje och andra

gradens tjensteman under eu och eu half månad samt af första- gradens

tjensteman under en månad årligen.

Med tillämpning af hvad jag sålunda i underdånighet anfört får jag

härmed framlägga följande

Förslag till Innestå!

för

Statskontoret 18 ? 7.

i

K r o

n o r.

1

Tjenst,go-

Arvoden och|

j

Lön. 1

ringspennin-

missräknings- j

Summa. |

i

gar. j

penningar. j

1

Verkets chef..................................

6,200

2,800

j

9,000

En tredje gradens tjensteman......

4,600

1.800

—

6,400

Två d:o d:o d:o ......

9,200

3,600

—

12,800

Eu andra gradens tjensteman.........

3,000

1,500

—

4,500

(sekreterare)

Eu första gradens tjensteman ......

1,600

1,200

500

3,300

(stämpelpapperskassör)

En d:o d:o (kassör)........................

1,600

1,200

—

2,800!

Tio d:o eko (bokhållare, registrator,

16,000

12,000

_

28,000!

notarie)

Till vikariat, renskrifning, flitpen-

i ningar och tillfälliga biträden...

—

—

15,000

15,000

En förste vaktmästare .................

800

300

—

1,100

En vaktmästare.................................

500

300

—

800

Fem d:o ..................................

2,500

1,500

—

4,000!

Till ålderstillägg (förslagsanslag)...

7,000

—

7,000!

S Summaj 53,000

| 26,200

| 15,50C

| 94,700i

Bill. till Riksd. Prof,. 1876. 1 Sami. 1 Afd.

It

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bil. titt Kongl. Maj:ts nåd. .Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.

Deu förändring i Statskontorets organisation och arbetssätt, som med

nu föredragna förslag åsyftas, kan icke till alla delar på en gång genomföras,

ej heller utan rubbning i vissa hänseenden af nuvarande embetsmäns

tjenstgöringsskyldighet och löneförhållanden. Den lagliga rätt, som desse

ega, måste naturligtvis iakttagas, och tillika afseende fästas dervid, att en

eller annan tjensteman möjligen icke är villig eller anses egnad att öfvertaga

de väsentligen nya åligganden, som den föreslagna organisationen för

honom skulle medföra. Intill dess att förhållandena härutinnan kunna varda

slutligt ordnade, torde derför de nu beviljade anslagen till Statskontorets

aflöning, tillsammans 116,300 kronor, böra tillfullo utgå; och föreslår jag

Eders Kongl. Maj:t att af riksdagen begära, att skilnaden mellan de nu ut
-

gående ordinarie och extra ordinarie anslagen........................ 1 16,300 kronor

och det föreslagna ordinarie anslaget ...................................... 94,700 „

eller 21,600 kronor

måtte å extra stat anvisas att, för genomförande af den nya organisationen,

ställas till Eders Kongl. Maj:ts disposition, så att derigenom alla Statskontorets

nuvarande tjensteman må komma i åtnjutande af sin lagliga rätt, och de,

Indika för verkets tjenst fortfarande äro behöfiiga, i hvarje fall vid sina nuvarande

aflöningsförmåner bibehållas.''1

Hvad föredragande Departementschefen sålunda i

underdånighet hemställt och tillstyrkt, deri Statsrådets öfriga

ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

gilla och bifalla; och skulle i öfverensstämmelse härmed

nådig proposition till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

A. L. Fris.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1876.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 43

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 24

Januari i 876.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geeä,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och

Forssell.

Departementschefen Statsrådet h orssell uppläste slutligen till

justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 18 innevarande

månad uppå Statsrådets enhälliga tillstyrkande fattade beslut,

uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen

angående ny lönestat för Statskontoret.

Hans Maj:t Konungen behagade, uppå Statsrådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gälla berörda förslag,

sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och

skulle i enlighet med samma förslag nådig proposition

till Riksdagen afgå.

Ex protocollo

Axel Adelgren.

Bill. till Biksd. Prof. 1876. 1 Samt. 1 Afd.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.