Angående pensionsrätt för statens landtbruksingeniörer, visse resande undervisare samt Jiskeritjensteniännen
1876-02-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1876:22, Angående pensionsrätt för statens landtbruksingeniörer, visse resande undervisare samt Jiskeritjensteniännen
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
5
N:o 22.
Ant. till Kiksd. Kansli den 21 Febr. 1876, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pensionsrätt
för statens landtbruksingeniörer, visse resande
undervisare samt Jiskeritjensteniännen; Gifven Stockholms
Slott den 28 Januari 1876.
Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
denna dag innehåller, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen,
att medgifva, det landtbruksingeniörerne, undervisarne i boskapsskötsel
och mejerihushållning, undervisaren i fårskötseln och ullkulturen samt fiskeriintendenten
och fiskeri-assistenterne må undfå pension å allmänna indragningsstaten
efter de grunder, som i sådant hänseende äro för civile embets- och tjensteman
i allmänhet gällande, med berättigande derjemte för landtbruksingeniör att redan
vid 60 års ålder kunna komma i åtnjutande af sådan pension, så vida han efter
minst 30 års anställning som landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör befinnes
vara till helsa och kroppskrafter så försvagad, att han icke längre kan sin
befattning på tillfredsställande sätt utöfva; allt dock under vilkor att samtlige
ifrågavarande tjensteman skola vara underkastade att, när de finnas berättigade
att komma i åtnjutande af pensionen, kunna utan ansökning om entledigande från
sin befattning öfverflyttas å indragningsstaten, vederbörande, hvilken det tillkominer
att entledigandet meddela, obetaget att låta med detsamma anstå, derest och
så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och han finnes villig att i densamma qvarstå.
De ärendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande Utskott;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
OSCAR.
C. J. Thyselius.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Utdrag af Protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slott den 28 Januari
1876.
Närvarande;
Haris Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer;
Hans Excellens Herr statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna;
Statsråden Lagerstråle;
Thysélius;
Carlson;
Friherre Alströmer;
Weidenhielm;
Lovén;
Friherre von Ottcr och
Forssell.
37:o.
Föredragande Departements-chefen. Statsrådet Thysélius anförde:
Enligt Kongl. Maj:ts och Riksdagens tid efter annan fattade beslut äro för
närvarande i statens tjenst anstälde tolf landtbruksingeniörer, två undervisare i boskapsskötsel
och mejerihushållning, en undervisare i fårskötseln och ullkulturen, eu
fiskeriintendent och två fiskeriassistenter. Aflöningarne för desse tjensteman äro genom
Riksdagens underdåniga skrifvelse den 17 Maj 1874 och nådiga brefvet den 29
i samma månad bestämda sålunda, att landtbruksingeniörer och nämnde tre undervisare
vid anställning komma i åtnjutande af 2,000 kr. årligen, hvilken aflöning efter
innehafvares af sådan beställning väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år,
räknad från och med året näst efter det, då han blifvit antagen, ökas med 500
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. 7
kr. och således årligen utgår med 2,500 kr., vidare efter fem års sådan tjenstgöring
höjes till 3,000 kr. och slutligen efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring höjes
till 3,500 kr.; fiskeriintendenten uppbär lön till belopp af 4,000 kr. årligen, hvilket
belopp efter nuvarande innehafvares väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem
år, räknad från och med år 1875 höjes med 500 kr. och således utgår med 4,500
kr. och vidare efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring höjes till 5,000 kr. samt
fisJceriassistenternes aflöning utgår med 1,500 kr. årligen för hvardera, hvartill kommer
för samtlige desse tjensteman resekostnads- och traktamentsersättning.
Sedan Eders Kongl. Maj:t till 1875 års Riksdag gjort framställning om anställande
af en resande undervisare i landtbrukets kemiskt tekniska binäringar med enahanda
löneförmåner, som blifvit landtbruksingeniörerne tillförsäkrade, har Riksdagen
enligt underdånig skrifvelse den 21 Maj samma år i så måtto bifallit denna framställning,
att Riksdagen för anställande af en sådan undervisare på extra stat för
innevarande år beviljat erforderligt aflöningsanslag till 2,000 kr. samt medgifvit, att
aflöningen Unge gradvis höjas enligt de för landtbruksingeniörerne stadgade grunder.
Derjemte har Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 29 Maj 1874 funnit godt
att af det anslag å 10,000 kr., som för sistnämnda och derpå följande år anvisats
till befordrande af husslöjder, ställa till Landtbruksakademiens förvaltningskomités
förfogande ett årligt belopp af två tusen kronor att användas till arfvode åt lämplig
person, som genom kontrakt förbinder sig att, uppå reqvisition af hushållningssällskap
eller kommuner, meddela undervisning rörande husslöjd.
Vidare har Eders Kongl. Maj:t uti sin till Riksdagen den 14 i denna månad
aflåta a nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen
att dels till aflöning åt ytterligare två laudtbruksingeniörer med enahanda aflöningsförmåner,
som äro nuvarande landtbruksingeniörer beviljade, på ordinarie stat
anvisa erforderligt belopp, dels ock att till aflöning åt eu undervisare i landtbrukets
kemiskt-tekniska binäringar på extra stat för år 1877 anvisa enahanda belopp, som
för innevarande år blifvit för ändamålet beviljadt.
Fråga har nu blifvit väckt derom, att samtliga förutnämnda befattningar måtte
förklaras medföra rätt till pension å allmänna indragningsstaten. Uti en till Landtbruksakademiens
förvaltningskomité ingifven underdånig ansökning hafva nemligen
statens landtbruksingeniörer samt eu af undervisarne i boskapsskötsel och mejerihushållning
andragit, bland annat, att den verksamhet, statens landtbruksingeniörer
och agronomer utöfva, vore ytterst ansträngande och icke kunde med försvagade
kroppskrafter till jordbrukets gagn fullgöras; att, då denna verksamhet toges i anspråk
årligen från vårens tidigaste början intill senaste hösten, derunder förefallande
arbeten ofta måste verkställas under omständigheter, missgynnande för helsan, i följd
hvaraf arbetsförmåga och kroppskrafter blefve tidigare än vanligt medtagna; samt
att sökandena således icke kunde vid framskriden ålder fortsätta dem åliggande arbeten
och förrättningar; under åberopande hvaraf sökandena i underdånighet hem
-
8
Kong]. Mnj.is Nåd. Proposition N:o 22.
ställt att, vid afskedstagande efter uppnådda femtiofem lefnadsår samt tjugufem års
anställning i statens tjenst såsom landtbruksingeniör, agronom eller deras af Landtbruksakademiens
förvaltningskomité vederbörligen antagna biträde undfå pension
å allmänna indragningsstaten efter de för sådan pensionsrätt i allmänhet, utom i
afseende på pensionsåldern, gällande grunder. Sedan derjemte fiskeriintendenten uti
en till förvaltningskomitén stöld skrift, med erinran, att fiskeritjenstemännen borde
anses hafva lika ansträngande och helsan undergräfvande tjenstegöromål som landtbruksingeniörerne,
liemstält, att komitén hos Kongl. Maj:t måtte utverka, attfiskeiitjenstemännen
tillerkändes samma pensionsrätt, som möjligen kunde blifva förunnad
de i statens tjenst anstälde landtbruksingeniörer, har förvaltningskomitén i underdånigt
memorial den 13 December 1875 anfört, att komitén ansåge sig böra vitsorda
uppgiften derom, att landtbruksingeniörernes tjenstgöring vore ytterst mödosam
och ansträngande, då den samma årligen toges i anspråk ifrån vårens tidigaste början
intill senaste hösten och dervid förefallande agronomiska arbeten icke sällan måste
verkställas under för helsan missgynnande omständigheter. Det vore derföre att befara,
att denna tjenstgöring kunde föranleda sjuklighet och bruten arbetsförmåga, så
att desse tjensteman äfven vid yngre år stundom kunde blifva otjenstbara; hvadan
och då för den fortgående utvecklingen af landets modernäring vore af största vigt,
att iandtbruksingeniörerne voro fullt tjenstbar, icke allenast rättvisa och billighet
utan äfven omsorgen för landets ekonomiska utveckling fordrade att desse tjenstemän
tillgodosåges med pension, då de befunnos otjenstbara. Komitén ansåge således fördelaktigt
om landtbruksingeniörernes underdåniga framställning kunde i nåder bifallas,
dock så att pension finge åtnjutas, endast så vida de vid förutnämnda lefnadsoch
tjensteålder skulle befinnas till helsa och kroppskrafter så försvagade, att de ej
kunde fortsätta sin tjenstgöring. Derest emellertid den af Iandtbruksingeniörerne
ifrågasatta pensionsåldern ansåges för tidig, och nådigt bifall således icke kunde
lemnas till deras underdåniga framställning, liemstälde komitén i underdånighet, att
Iandtbruksingeniörerne måtte beviljas rättighet att vid sextio lefnadsår och efter tillryggalägga
tretio tjensteår, från den tid de såsom landtbruksstipendiatei och landtbruksingeniörer
inträdt i statens tjenst, å allmänna indragningsstaten uppföias, om
de i anseende till sjuklighet och brutna arbetskrafter befunnes urståndsätta att vidare
tjenstgöra. Som en sådan förmån redan blifvit förunnad andra statens tjenstemän,
hvilkas befattningar voro af den art, att deras innehafvare efter kortare tjenstgöring
vanligen blefve otjenstbara, såsom kustbevakningen och öfveruppsyningsmännen
med flere till den stationära bevakningen hörande personer af tullverkets tjenstemän,
lärarne vid Gymnastiska centralinstitutet och gymnastiklärarne vid elementarläroverken,
jemte storskiftes- och afvittringslandtmätarne; samt landtbruksingeniörernes
tjenstgöring obestridligen vore mer ansträngande än förenämnda tjenstemäns, funne
komité!) sig desto hellre böra hemställa om en lika förmån äfven för dem, som eu
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
sådan pensionering vore enda vilkoret att ständigt kunna hafva landtbruksingeniörsbefattningarne
besatta med fullt tjenstbara personer.
Beträffande de öfriga agronomerne eller undervisarne i boskapsskötsel och
mejerihushållning, i fårskötseln och ullkulturen, i husslöjden och landtbrukets kemiskt
tekniska binäringar samt fiskeriintendenten och dennes assistenter, ansåge komitén
deras tjenstgöring icke vara så ansträngande och de förstnämndes icke heller så för
helsan äfventyrlig som landtbruksingeniörernes, till följd hvaraf komitén icke funne
skäl vara för handen att tillstyrka beviljande af lika tidig pensionsrätt för bemälde
tjensteman som för landtbruksingeniörerne; men som det äfven för desse tjensteman
vore af stor vigt samt med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att dem bereddes
utväg till uppehälle på gamla dagar efter berömligen vitsordad tjenstgöring, hemstälde
komitén i underdånighet, att agronomerne och öfriga under Landtbruksakademiens
förvaltningskomité stälde undervisare måtte förunnas rätt att vid afskedstagande
uppföras på allmänna indragningsstaten med pensionsrätt efter de grunder,
som för rikets andra civile tjensteman i allmänhet vore gällande. Komitén ansåge
slutligen, att, derest bifall lemnades till de underdåniga framställningarne, särskild
föreskrift borde meddelas, att pensionsberättigad landtbruksingeniör samt öfrige under
Landtbruksakademiens förvaltningskomité stälde undervisare kunde, äfven
utan derom gjord ansökning, uppå anmälan af förvaltningskomitén öfverflyttas på
indragningsstat, när sjukdom eller annan oförmögenhet hindrade dem att sina tjenstebefattningar
fullt tillfredsställande bestrida.
Statskontoret har uti häröfver afgifvet underdånigt yttrande af den 31 December
1875, hvilket inkom den 18 innevarande månad, anfört, att de af Landtbruksakademiens
förvaltningskomité åberopade skäl syntes Statskontoret fullt giltiga, hvadan
och då dertill komme, att de för ofvan uppräknade tjenstemän faststälda aflöningsstater
vore af Riksdagen pröfvade och godkända, samt att sist församlade Riksdag
medgifvit pensionsrätt för storskiftes- och afvittringslandtmätare vid 60 lefnadsoch
30 tjensteår, Statskontoret ansåge sig böra i underdånighet tillstyrka aflåtande
till Riksdagen af nådig framställning derom, att landtbruksingeniör, som vid uppnådda
60 lefnadsår och 30 års anställning såsom landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör
befunnes till helsa och kroppskrafter oförmögen att fortsätta sin tjenstgöring,
måtte berättigas till pension å allmänna indragningsstaten efter de för erhållande
af en sådan förmån å denna stat i öfrigt gällande vilkor, samt att statens agronomer
och öfriga under Landtbruksakademiens förvaltningskomité stälde undervisare
måtte tilläggas pensionsrätt å nämnda indragningsstat enligt de för civile
tjenstemän i allmänhet gällande grunder, med rättighet för förvaltningskomitén att
utan afvaktande af afskedsansökning göra underdånig framställning om dessa tjenstemäns
förflyttning på indragningsstat, då de vid uppnådd pensionsålder funnes vara
af sjukdom eller annan oförmögenhet urståndsätta att sina tjenstebefattningar fullt
tillfredsställande utöfva.
Bill. till Riksd. Prof. 1870. 1 Sand. 1 A få. ''7 lläff,
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Vid det förhållande att anslag för aflönande af undervisaren i landtbrukets
kemiskt-tekniska binäringar endast på extra stat beviljats, och då arfvode för undervisaren
i husslöjd icke är anvisadt annorledes, än att Eders Kongl. Maj:t af tillgängliga
medel stält till Landtbruksakademiens förvaltningskomités förfogande visst
belopp årligen för ändamålet, synes mig icke skäligen böra ifrågasättas, att dessa
befattningar nu skulle förklaras medföra rätt till pension å allmänna indragningsstaten;
och hemställer jag således, att framställningen derom icke måtte till vidare
åtgärd föranleda. Hvad deremot angår öfrige undervisarne, landtbruksingeniörerne,
och fiskeritjenstemännen, anser jag, lika med förvaltningskomitén och Statskontoret,
önskvärdt och billigt, att desse tjensteman beredas förmåner af den ifrågasatta pensionsrätten.
På grund häraf och med afseende å hvad i ärendet anfördt och upplyst
blifvit tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå
Riksdagen att medgifva, det landtbruksingeniörerne, undervisarne i boskapsskötsel
och mejerihushållning, undervisaren i fårskötseln och ullkulturen samt fiskeriintendenten
och fiskeriassistenterne må undfå pension å allmänna indragningsstaten efter
de grunder, som i sådant hänseende äro för civile embets- och tjensteman i allmänhet
gällande, med berättigande derjemte för landtbruksingeniör att redan vid 60 års
ålder kunna komma i åtnjutande af sådan pension, såvida han efter minst 30 års
anställning som landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör befinnes vara till helsa
och kroppskrafter så försvagad, att han icke längre kan sin befattning på tillfredsställande
sätt utöfva; allt dock under vilkor, att samtlige ifrågavarande tjenstemän
skola vara underkastade att, när de finnas berättigade att komma i åtnjutande af
pensionen, kunna utan ansökning om entledigande från sin befattning öfverflyttas å
indragningsstaten, vederbörande, hvilken det tillkomme att entledigandet meddela,
obetaget att låta med det samma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
han finnes villig att i densamma qvarstå.
Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och
hemstält täcktes, uppå tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter,
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla med befallning,
att nådig proposition i ämnet, så lydande som bilagan
Kitt. C till detta protokoll utvisar, skulle i vanlig ordning till
Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Färd Strandberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1876:67 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående pensionsrätt för statens landtbruksingeniörer, visse resande undervisare samt Jiskeritjenste s. 7 i texten