Sök i Ratio Lex

Angående pensioneringen af arméns befäl med vederlikar

1876-03-04 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1876:26, Angående pensioneringen af arméns befäl med vederlikar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

1

Ff:o SO.

Ant. till Biksd. Kansli den 4 Mars 1876, kl. 11 f. m.

Kongl. May.ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående pensioneringen

af arméns befäl med vederlikar; Gifven Stockholms

Slott den 31 Januari 1876.

Kongl. Maj:t. som anser ordnande och förbättring af armébefälets

pensionsväsende vara af högsta vigt för arméns tjenstbarhet samt dessutom

utgöra en naturlig följd af den för armén genomförda nya lönereglering,

vill, med åberopande af bifogade, denna dag i Statsrådet förda

protokoll öfver landtförsvarsärenden, föreslå, att Riksdagen, under förutsättning

att arméns pensionskassa upplöses och af kassans nu varande

tillgångar ett belopp af tre millioner kronor blifver till statsverket öfverlemnadt,

måtte dels medgifva,

att så väl arméns framtida pensionering, enligt de af Kongl. Maj:t

nu godkända grunder och bestämmelser, måtte från 1877 års ingång af

statsverket öfvertagas, som ock de före nämnda tidpunkt, enligt gällande

stadganden, beviljade pensioner med dem åtföljande begrafningshjelp få

från statsverket utgå;

att arméns pensionskassas förbindelser mot dess tjensteman öfvertagas

af statsverket; samt

att till bestridande af de utgifter, som vid bifall till nu afgifna förslag

komma att drabba statsverket, må användas: l:o ej mindre tre procent

årligt afdrag af lönerna för de befattningar, hvilkas innehafvare

blifva till pension enligt de nya stadgandena berättigade, med undantag

endast af lönerna för de å artilleriets tygstat anstälde handtverkare, än

äfven de pensionsafgifter, som inflyta från löntagare, hvilka vid gammal

Bill. till lliksd. Prof. 1876. 1 Sciml. 1 Afd. 9 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

pensionsrätt qvarstå; 2:o de å Nionde hufvudtiteln uppförda, arméns

pensionskassa nu tillfallande ordinarie anslag, nemligen:

ersättning för mistade löneinnehållningar.......................... Kr. 4,639: 50

dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ......... » 28,080: —

och af anslaget till Wadstena krigsmanshuskassa............ » 105,398: 47;

dels ock ytterligare till bestridande af förberörda utgifter uppföra

å Nionde hufvudtiteln ett nytt förslagsanslag till erforderligt belopp,

hvilket anslag för år 1877, i stället för nu der upptagna kreditiv för

arméns pensionering å tillhopa 390,500 kronor, äskas att å extra stat

utgå med 1,070,000 kronor.

De detta ärende tillhörande handlingar skola till Riksdagens vederbörande

Utskott öfverlemnas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med

all konungslig nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. Weidenhielrn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

3

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott den 31 Januari 1876.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre Dr: Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och

Forssell.

Departements-chefen Statsrådet Weidenhielm anförde i underdånighet:

Sedan den komité, som af Eders Kongl. Maj:t under den 15 sistlidne

Oktober erhållit nådigt uppdrag att uppgöra förslag till beredande

af bättre pensionsvilkor än de närvarande för arméns befäl med vederlikar,

den 27 dennes afgifvit underdånigt utlåtande och förslag i ämnet,

får jag nu underställa denna fråga Eders Kongl. Maj:ts nådiga bep

röfvande.

Det gifves öfverhufvud två sätt för staten att bereda dess tjenare

medel till en betryggad existens på ålderdomen: antingen högre lön under

tjenstetiden eller en fortgående ehuru lägre aflöning efter tjenstetidens

slut, motsvarad af eu minskning i aflöning under densamma. I

båda fallen är emellertid pensionen icke att betrakta såsom en nådegåfva

af staten, utan utgör i sjelfva verket en redan intjent lön för fullgjordt

arbete; — något som i första fallet är uppenbart, men klart nog

skönjes äfven i det senare. Det ena eller andra af dessa sätt för be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

redande af pension kan under gifna faktiska förhållanden vara fördelaktigare

för staten; i allmänhet måste dock, enligt mitt förmenande, den

senare utvägen vara för staten att föredraga. Då nemligen staten aldrig

hvarken kan eller bör gifva sina tjenare en sådan aflöning, att hvarje särskild

bland dem kan deraf aflägga ett belopp, som under alla omständigheter

försäkrar honom en betryggad ekonomisk existens till dödsdagen,

måste naturligen, om ändamålet skall vinnas, af löntagarne sjelfva eller af

staten för deras räkning bildas pensionsföreningar, lifränteanstalter eller

med dem likartade institutioner. Då. emellertid dessa inrättningar fordra eu

särskild administration och de, vid sträfvandet att gorå sina hopsamlade,

till sist betydliga, kapital fruktbärande, äro underkastade den risk, hvarje

kapitalist i sådant hänseende löper, och aldrig kunna helt och hållet

undgå förluster, måste naturligen delegarnes bidrag blifva större än hvad

af endast afgången skulle betingats, och följaktligen statens aflöningstillägg,

för att hålla dem skadeslösa, i samma mån höjas. Om deremot

staten sjelf, genom att minska eller innehålla något af lönen under arbetstiden,

men deremot tillförsäkra löntagaren viss pension efter afgång

ur tjenst, gör sig till sina tjenstemäns lifräntegifvare, så slipper staten

vidkännas den del af premien, som åtgår till förvaltningskostnader samt

betäckande af förluster, och måste således göra en besparing. I detta

senare fallet handlar staten enligt samma grundsats, som kommer den

att för sin fasta och lösa egendom vara sin egen assuradör mot både

eld och sjöskada.

Ehuru det således synes mig fördelaktigast, att staten är direkt

pensionsgifvare åt sina embets- och tjensteman," och att följaktligen hvarken

bildande af eu allmän pensionskassa eller ännu mindre af derå särskilda

sådana kan vara ur statsekonomi synpunkt att godkänna, medgiver

jag villigt, att gifna faktiska och historiska förhållanden kunna

göia undantag från denna regel för redan bestående särskilda pensionsföieningai

eller kassor önskvärda eller lämpliga. Skäl till sådant undantag

synes mig dock ej förefinnas för den nu bestående arméns pensionskassa.

Bildad hnfvudsakligen af statsmedel och endast i ringare mån af

delegarnes egna bidrag, har den i sjelfva verket varit eu statens egen

direkta pensionering af armébefälet. Uppkommen på en tid, då ännu

hvarje statskorporation sökte att förvärfva sig egen, från statsverket i

allmänhet afskild egendom, och då armébefälet såsom sådant genom boställsinstitutionen

och de till militien anslagna räntor på sitt sätt utgjorde

ett eget förmögenhetssubjekt, synes den nu, sedan andra ekonomiska

grundsatser gjort sig i statens finanspolitik gällande, icke längre

hafva någon rationel grund för sin fortvara. Dertill kommer, att nu,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 26.

sedan delegarnes bidrag endast utgör en obetydlig del af det till pensionering

utgående årliga belopp, och statsverket följaktligen redan nu

måste anses hafva öfvertagit armébefälets pensionering, den pensionens

fördelning i pension från pensionskassan och fyllnadspension från statsmedel,

för hvilka båda pensioners erhållande och bevarande gifvas olika

vilkor och bestämmelser, må sjmas ändamålslös och olämplig, under det

att kassans styrelse och administration medföra kostnader, hvilka kunna

insparas.

Asigten om olämpligheten af arméns delvisa pensionering genom

dess egen pensionskassa har äfven delats af Riksdagen. Uti den äfven

af komiterade anförda underdåniga skrifvelsen af den 5 Oktober 1860

förklarade sig Rikets Ständer icke hafva kunnat undgå att fästa uppmärksamhet

på det äfven vid närmast föregående riksdag anmärkta förhållande,

att pensionsväsendet för armén vore förenadt med väsentliga

olägenheter, som gjorde förvaltningen mera invecklad än nödigt och äfven

till en del motverkade det för staten vigtiga ändamålet med pensioneringen.

Redan den omständigheten, att vid hvarje riksdag statsbidrag

måste beviljas för upprätthållande af arméns pensionskassa efter

gällande stat åliggande pensionering, samt att medel behöfde särskildt

anvisas för pensioneringens ökande, . ådagalade behofvet af en ny och

omfattande reglering af pensionsväsendet. Härtill komma det olämpliga

deruti, att pensionerna utginge ur två särskilda fonder, nemligen dels

af arméns pensionskassa, dels ock af det särskilda kreditiv, som för

tillämpning af den förhöjda pensionsstaten måste å Riksgäldskontoret anvisas;

vidare pensionssättens olikhet efter de två särskilda pensionsstaterna

eller den väsentliga åtskilnaden i afseende å grunderna och vilkoren

för pensioneringen med flera omständigheter, hvaraf allt dels framginge

behofvet af en annorlunda beskaffad organisation af pensionsväsendet,

dels ock den slutsats kunde dragas, att arméns pensionsväsende

icke kunde blifva ändamålsenligt ordnadt med mindre än att det helt

och hållet öfverlemnades åt staten, som sålunda borde öfvertaga arméns

pensionskassa, men deremot ensam ombesörja pensioneringen. I betraktande

häraf anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, att Kongl. Magt

täcktes vidtaga de åtgärder, som funnos lämpligast till förberedande af

en sådan reglering af pensionsväsendet för armén, att hela pensioneringen

måtte kunna af statsverket öfvertagas samt mera enhet i grunderna

och vilkoren för pensioneringen jemte enkelhet i förvaltningen åstadkommas.

Det af Kongl. Maj:t till 1865—1866 års Riksdag — sedan såväl direktionen

för arméns pensionskassa som den s. k. landtförsvarskomitén

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

öfver denna Rikets Ständers skrifvelse afgifvit yttrande, som ock det år

1<S65 församlade krigsbefälet medgifvit, att styrelsen och förvaltningen

af pensionskassans samlade kapitalfond skulle fä under vissa vilkor angående

pensioneringen öfverlemnas till statsverket — afgifna förslag till

arméns pensionering blcf ej af Riksdagen godkändt, hufvudsakligen till

följd af det föreslagna sättet och vilkoren för pensionskassans upphörande,

hvarom allt komiterade i sitt betänkande lemnat närmare upplysning.

Det länge kända behofvet af en förbättring i arméns pensionsväsende

har genom den sistlidet år för armébefälet genomförda löneregderinsr

blitvit ännu mera tryckande. Ju större skilnaden är mellan den lön,

som innehafves, och den pension, som väntas, desto större måste ock

för tjenstemannen blifva frestelsen att till det yttersta begagna den rätt

till q var stående i tjenst, hvilken honom genom fullmakt är tillförsäkrad.

Inom ingen gren af statstjensten torde dock olägenheten af en genom

fördröjdt afskedstagande åstadkommen allmän förhöjning af medelåldern

i de särskilda tjenstegraderna vara så känbar som inom krigsmakten,

då en af de för massan af befälet mest nödvändiga egenskaper, kroppslig

styrka och rörlighet, står i direkt förhållande till befälets lefnadsålder.

Vid armén blifver det derföre ur synpunkten af statens fördel

nödvändigt att sätta pensionsbeloppen så, att staten kan fordra löntagarens

afgång vid den ålder, då hans krafter, enligt naturens ordning,

blifva otillräckliga för uppfyllande af den tjenst, staten måste af honom

fordra. Att löneregleringen och den dervid i allmänhet uppkomna löneförbättringen

för arméns befäl och vederlikar skulle såsom naturlig följd

medföra en förbättrad pensionering med skyldighet för löntagaren att

afgå ur tjensten, då krafterna till dess skötande blifva otillräckliga, har

äfven af 1875 års Riksdag antagits, då den i sin underdåniga skrifvelse

den 3 Maj 1875 uttalar den mening, att genom fördelningen af de nya

aflöningsförmånerna i fast lön med flera förmåner »torde, då framdeles

fråga om reglering af pensionsstaterna ifrågakommer, kunna så anordnas,

att, genom pensionsbeloppens ställande i lämpligt förhållande till

deri egentliga lönen, statens fordran, det arméns befäl inom vissa grader

må. ega skyldighet att vid viss uppnådd ålder lemna plats för yngre

krafter, kan, utan kränkning af den enskildes rätt, varda tillgodosedd.»

För de belopp, hvarmed, och de närmare bestämmelser, under hvilka

jag tänkt mig de nya pensionerna böra till arméns befäl med vederlikar

utgå, kommer jag att redogöra i sammanhang med föredragningen af

komiterades i ärendet afgifna förslag. Vid eu omständighet anser jag

mig dock, innan jag skrider till redogörelsen för nämnda förslag, böra

fästa Eders Kongl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Den nya löneregleringen vid armén har blifvit uppgjord under förutsättning

att pensioneringen skulle af statsverket öfvertagas. Under

sadant förhållande skulle följdrigtigt äfven alla bidrag från löntagarne

för pensioneringen komma att upphöra. Då jag icke desto mindre kommer

att föreslå, att sådana bidrag skola i någon män utgå, anser jag

mig böra redan nu angifva de skäl, som härvid varit för mig bestämmande.

För den numera vid regleringen af ernbets- och tjensteman aflöning

följda regel att fördela den egentliga aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar

eller dagaflöning har legat till grund, bland annat, att pensionen

skulle bestämmas efter den fasta lönens belopp. För civila tjenstebefattningar

torde pensionen i allmänhet komma att, såsom för Hofrätterna

redan skett, föreslås till likhet med hela den fasta lönen. Emellan

dessa och de militära eg er dock den olikhet rum, att pensionsåldern för

de senare i allmänhet sättes och måste sättas betydligt tidigare än för

de förra. För att gifva statsverket en ersättning för den jemförelsevis

större kostnad det således får för arméns pensionering vidkännas, har

jag i sinnet att föreslå, dels och hufvudsakligen att för de högre lönebeloppen,

d. v. s. de som öfverstiga 1,000 kronor, pensionen kommer

att utgå endast med 80 procent af den fasta lönen, dels ock att af arméns

pensionskassas samlade kapital ett belopp af 3 millioner kronor

varder till statsverket öfverleinnadt, dels slutligen att löntagarne å sina

löner få vidkännas ett afdrag af 3 procent årligen. Denna afgift är således,

enligt min uppfattning, icke af samma art som de afgifter, livilka

af delegarne i en pensionskassa eller lifränteanstalt erläggas, då den i

sådant fall borde beräknats i förhållande till pensionen, ej till lönen,

utan utgör ett af löntagarne i mån af deras tillgångar lemnadt bidragtill

betäckande af den högre utgift, statsverket kommer att genom de

flestas tidigare pensionerande vidkännas.

Endast, i det. fall synes den mig jemförlig med de från civile embets-

och tjensteman till deras pensionskassa utgående afgifter, att äfven

dessa kunna sägas vara eu utgift, hvarigenom en dylik embets- och

tjensteman bereder sig rätt till tidigare pension.

Efter dessa förutskickade anmärkningar torde det tillåtas mig att

öfvergå till redogörelse för resultatet af komiterades arbete.

Departements-chefen föredrog nu det af komiterade afgifna förslag

till grunder för pensionering af arméns befäl med vederlikar samt det

betänkande, hvaraf detsamma åtföljts, jemte ordförandens i en särskild

punkt.yttrade skiljaktiga mening, sådant detta allt finnes dagens protokoll

bilagdt, hvarefter Departements-chefen vidare anförde:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Så mycket hellre kan jag hufvudsakligen instämma i komiterades

förslag, som det i väsentliga delar öfverensstämmer med den i Landtförsvarsdepartementets

kansliexpedition utarbetade promemoria, hvilken

legat till grund för komiterades arbeten. I vissa punkter anser jag mig

dock böra hysa en från komitén afvikande åsigt.

Beträffande således hvad komiterade i § 3 föreslagit angående

den lefnadsålder, som bör för rätt till pension vara uppnådd, har jag

ansett vaktmästarne i militära embetsverk och staber kunna, såsom deras

vederlikar inom civilstaten, tjenstgöra till fylda 65 år, i stället för

de af komiterade föreslagna 60. Komiterade hafva vidare, på den grund,

att underofficerspersonalen vid värfvade garnisonstrupperna, hvilken till

större delen rekryteras bland manskapet, ofta nog icke kommer i tjenst

vid så tidig ålder, att den eljest stadgade tjensteåldern blifvit vid den

vanliga pensionsåldern uppnådd, föreslagit tjenstetiden för dessa nedsatt

till 25 år, hvarjemte komitén tillika föreslagit, att de skola blifva berättigade

till full pension redan vid 45 lefnadsår. Då det af komiterade

anförda skäl, hvilket jag tillmäter all vigt, dock endast synes tala för

nedsättning i tjensteåldern såsom pensionsvilkor, har jag, med bibehållande

af denna vid 25 år, ansett lefnadsåldern äfven för denna klass

af pensionsberättigade böra utgöra 50 år.

I denna 3:dje § torde, för det fall Riksdagen bifaller hvad Eders

Kongl. Maj:t föreslagit angående upprättande af Mariebergs ammunitionsfabrik,

den föreslagna verkmästaren och förvaltaren böra insättas bland

dem, som blifva vid fylda 60 år pensionsberättigade.

Genom den förändring i § 2, att pensionen bestämmes efter det

fasta lönebelopp, som den afskedstagande på stat innehar, har jag trott

§ 9 i komiterades förslag blifva öfverflödig och derföre uteslutit densamma.

§ 10 innehåller ett stadgande, att den, som, efter afgång från lön,

vid vederbörande regemente eller corps qvarstår, icke, så länge sådant

förhållande fortfar, eger att beräkna tjensteår för vinnande af pensionsrätt.

Ehuru jag i allmänhet gillar den af komiterade uttalade åsigt,

att den ringa tjenstgöring, som är dylik officer ålagd, icke bör kunna

bereda honom rätt till pension, anser jag dock det af komiterade föreslagna

stadgandet väl strängt. Lika visst som ett under eu längre följd

af år på förnyade nådiga medgifvanden grundadt qvarstående i regemente

eller corps såsom lönlös, och följaktligen i det närmaste tjenstetid, icke

bör kunna grundlägga rätt till pension, lika säkert synes mig ett kortare

dylikt förhållande, om det åtföljes af återinträde på stat och följaktligen

äfven af full tjenstgöring vid regementet eller corpsen, icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

höra räknas löntagaren till last. Jag tillåter mig derföre föreslå, det

vederbörande må räkna sig till godo högst tre år af dylik lönlös tjenstetid.

Uti 11 § hafva komiterade föreslagit, att den, som i utöfningen af

sin tjenst, vare sig i krig eller fred, blifver så obotligen skadad, till lem

stympad eller vanför, att han varder oförmögen sin tjenst vidare förrätta,

äfvensom den, hvilken minst två år lidit af lyte eller sjukdom,

som gör honom till utöfvande af sin tjenst oförmögen och anses obotlig,

skall ega, när han af sådan anledning erhåller afsked, tillgodonjuta

pension till det belopp, Kongl. Maj:t bestämmer, dock ej utöfver det belopp,

som utgör full pension för hans innehafvande grad.

Då den pröfning af pensionsbeloppet, som komiterade velat till

Kongl. Maj:t förlägga, synes mig ganska svår att i de särskilda fallen

med full rättvisa utöfva, har jag trott den pensionsrätt, som bör tillerkännas

den, hvilken blifvit i och för tjensten så svårt skadad, att han

är till tjenst oförmögen, kunna utan olägenhet utsträckas till åtnjutande

af full pension. Hvad åter angår eljest obotligt sjuke anser jag det

visserligen vara för arméns tjenstbarhet af högsta vigt att staten förbehåller

sig rätt att skilja dem från deras tjeuster, hvaremot dock från

deras sida torde kunna uppställas det anspråk, att icke blifva ur tjensten

afskedade utan mot bibehållande af fulla behållna lönen. Då emellertid

ett sådant afskiljande af alla obotligt sjuke, hvilka äro otjenstbara,

torde blifva för statsverket en väl stor börda, har jag ansett clet kunna

inskränkas till hvad Kongl. Maj:t redan föreslagit 1853—1854 årens

Riksdag, och som Riksdagen på grund af särskilda nådiga propositioner

sedermera gång på gång beviljat, eller att lama, blinda och sinnessvaga

må utan egen ansökning från tjensten skiljas. Då den dem efter afskedandet

tillerkända lönersättning icke torde vara att såsom pension anse,

har jag föreslagit, att densamma må få från allmänna indragsstaten utgå.

Den vid arméns pensionering hittills gällande grundsats, att pensionen

förloras till följd deraf, att den pensionerade uppbär aflöning

eller pension från andra allmänna medel, synes mig icke blott obillig

mot pensionstagaren utan äfven ofördelaktig för statsverket. Om nemligen

den ordinära pension, som af statsverket bestås dess afgångne tjenare,

ej kan betraktas annorlunda än såsom utbetalning af innehållen

lön, så synes löntagaren hafva rätt att utfå denna sin lönefordran. Den

omständighet, att han egtiar sina återstående krafter åt statens tjenst

och derför undfår den ersättning, som staten anser detta hans senare

arbete förtjena, kan ej utgöra fullgiltig grund att förhålla honom den

redan intjenta lön för fullgjordt arbete, som pensionen utgör. Eu sådan

Bill. till Iliksd. Prat. 1876. 1 Sand. 1 Afd. ,9 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

grund har staten derför sökt i begäret att lätta sin pensionsbörda, och

för så vidt dessa föreskrifter om pensionens förlust finnas intagna i vederbörande

pensionsreglemente och författningar samt följaktligen för

embets- och tjensteman ingå i deras afiöningskontrakt med staten, är ur

formel synpunkt emot dem intet att anmärka. Jag hyser dock tvifvel,

huruvida föreskrifterna om fullständig förlust af pensionen, om man

uppbär aflöning af andra allmänna medel, kunna vara med hänsyn till

statens egna intressen fördelaktiga. Den vid 50 eller till och med vid

45 års ålder afgångne militären kan, ehuru till sin militärtjenst olämplig,

dock ännu under flera år vara duglig till skötande af civila befattningar.

Till antagande af eu dylik, hvars aflöning icke betydligen höjer

sig öfver militärpensionen, utgör föreskriften om dennas totala förlust

ett oöfverstigligt hinder; och i stället för att fortfarande vara en produktiv

arbetare i samhällets tjenst åtnöjer sig till äfventyra pensionären

med att i overksamhet förtära sin pension. Om deremot staten föreskrefve,

att pensionär, som innehade annan tjenst, väl skulle i militärpensionen

lida en minskning, dock så bestämd, att derigenom icke qväfdes

hos honom lusten att åtaga sig annan tjenstgöring, så skulle, utom

den allmänt ekonomiska vinsten af en arbetskraft, som eljest möjligen

förblefve alldeles nedlagd, staten erhålla en direkt fördel genom inbesparandet

af en del af militärpensionen. Det är på grund häraf, och

då hänsynen att bereda staten lättnad i pensionsbördan väl torde förhindra

ett medgifvande, att pensionen finge af pensionär utan afseende

på hans möjliga inkomst från andra statsmedel fullt uppbäras, som jag

tillåter mig föreslå, att bland grunderna för den nya pensioneringen

måtte stadgas, att den, som åtnjuter aflöning eller pension af andra allmänna

medel ä rikets stat, skall, så länge detta förhållande fortfar, i

militärpensionen lida en minskning, motsvarande en tredjedel af hvad

han sålunda från annat håll uppbär, dock att det afkortade beloppet

icke må öfverstiga eu tredjedel af militärpensionen.

I § 13 af sitt förslag hafva komiterade upptagit det stadgande, att

den, som på samma gång innehar mer än en tjenst, medförande rätt

till pension enligt nu ifrågavarande pensionsgrunder, likväl blott erhåller

pension för en tjenst. Då emellertid innehaf samtidigt af två eller flera

ordinarie tjenster på landtförsvarets afiöningsstater numera väl näppeligen

lärer ifrågakomma, har jag ansett detta stadgande kunna såsom

obehöfligt utgå.

Ehuru jag i allo gillar den af komiterade uttalade grundsats, att,

vid inträffande krig, alla för fäderneslandets försvar användbara krafter

måste vara för sådant ändamål tillgängliga, och härvid böra såsom lämp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

lig reserv vara att påräkna alla, som i en eller annan egenskap under

sin kraftfullaste ålder egnat sig åt militärverksamhet, har jag dock ansett,

att eu begränsning i tid, i -likhet med hvad hittills förefunnits och

för flottans personal föreslås blifva äfven för framtiden stadgadt, kan

för tjcnstskyldigheten sättas, blott densamma bestämmes så aflägsen, att

derigenom ingen verkligen duglig kraft går för landets fösvar förlorad.

1 19:de § af sitt underdåniga förslag hafva komiterade, i öfvensstämmelse

med innehållet i den dem till ledning meddelade promemoria,

upptagit skyldighet för löntagarne att med 3 % af lönen årligen bidraga

till pensioneringen. Komiterades åsigt i detta hänseende delas dock ej

af deras ordförande, General-majoren in. in. J. H. Rosensvärd, hvilken i

detta hänseende till protokollet uttryckt sill afvikande åsigt, för hvilken

jag förut i underdånighet gjort reda.

De skäl, hvilka förmått mig att likväl föreslå det ifrågavarande bidraget

från löntagarne, har jag redan förut i underdånighet anfört.

Då det synts mig billigt, att äfven de löntagare, hvilka qvarstå å

gammal stat, må, om de det åstunda, kunna komma i åtnjutande af de

nya pensionsförmånerna enligt de bestämmelser, som blifva för öfrige

löntagare föreskrift^, hvartill jemväl hörer förpligtelsen att vid viss uppnådd

ålder ur tjensten afgå, har jag tillagt eu bestämmelse i sådant

syfte.

För de ändringar i redaktion och ordningsföljd, hvilka jag i öfrigt

ansett mig böra i komiterades förslag vidtaga, lärer jag ej behöfva närmare

göra redo; utan torde jag, på grund af hvad jag nu anfört, få i

underdånighet underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och

gillande följande

Förslag till bestämmelser angående pensionering af arméns befäl med

vederlikar.

§ 1.

Pension tillkommer de till armén hörande embets- och tjensteman

af militär-, läkare- och civilstaterna, äfvensom betjente, enligt nedanstående

bestämmelser, samt utgår antingen såsom full pension eller såsom

lägre pension.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Full pension utgår med hela det fasta lönebeloppet, som den afskedstagande

på stat innehar, der detta ej öfverstiger 1,000 kronor, men

för högre lön med 80 procent deraf, dock att pension å lön utöfver

1,000 kronor icke i något fall må understiga detta belopp.

Anm. 1. För det till beklädnad eller ersättning derför berättigade

underbefäl med vederlikar inberäknas, vid bestämmande af deras pension,

värdet af denna beklädnad i lönen med vissa procent af fasta lönebeloppet,

nemligen: 20 procent för fanjunkare och de som med dem åtnjuta

lika lön; 40 procent för sergeanter af lista klassen och alla, som

i lön ega uppbära lika belopp med dessa; samt 50 procent för sergeanterna

af 2:dra klassen och alla, som med dem åtnjuta lika lön; skolande,

derest pensionens summa icke slutas på jemnt tiotal kronor, densamma

höjas till närmaste tiotal.

Anm. 2. Fältmusikanter vid indelta armén, hvilka åtnjuta lön af

de till musikens underhåll anvisade medel, berättigas till samma pension

som sergeanter af 2:dra klassen.

§ 3.

För full pensions erhållande skola följande lefnadsår vara uppnådda,

nemligen:

a) af generaler utaf alla grader; generalintendenten, militärbefäl
hafvaren

å Gotland; regementsläkare, garnisonsläkaren å Karlsborg och

läkaren vid krigskolan, krigsarkivarie!! samt vaktmästarne vid -''militära

embetsverk och staber................................................................................. 65 år;

b) af regementschefer, sekundchefer vid lifgardesregementena samt

lifregementets dragon- och husarcorpser; öfverstarne vid generalstaben

och fortifikationen ; sekundchefen för lifregementets grenadiercorps;

samt cheferne för Jemtlands hästjägarecorps, Smålands grenadierbataljon

samt Norrbottens, Westerbottens, Jemtlands och Wermlands fältjägarecorpser;

intendenten i Arméförvaltningen; regementsintendenter; regementsauditörer;

sekreteraren vid fortifikationen; professorn vid generalstaben;

regementsveterinärer; förrådsvaltarc och kassörer vid fortifikationen;

sjukhuskommissarien och sjukhusskrifvaren vid allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm, redogöraren och väbeln vid krigshögskolan;

redogörare!! och materialförvaltaren vid krigsskolan; tygskrifvare, verk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

mästare, besigtningsrustmästare, handtverksmästare, rustkammarsmeder,

stockmakare och tunnbindare å artilleriets tygstat; redogöraren, materialförvaltaren,

faktoriskrifvaren, materialbokhållaren, verkmästaren och bcsigtningsrustmästarne

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori; verkmästaren

och förvaltaren vid Mariebergs ammunitionsfabrik; gevärshandtverkare

vid regementen och corpser samt vid Gotlands nationalbeväring: sekreteraren

och auditören, fältkamreraren, tygförvaltaren, magasinsförvaltaren

och sjukhusinspektoren, kontorsskrifvaren äfvensom kanslisten vid

Gotlands nationalbeväring............................................................................. 60 år:

c) af öfrige i mom. b ej upptagne regementsofficerare; regementsstall
mästare;

bataljonsläkare samt bataljonsveterinärer och sqvadronshästläkare.

................................................................................................................... 55 år;

d) af officerare utaf kompaniofficers grad äfvensom underofficerare

....................................................................................................................... 50 år.

§ 4.

För full pensions åtnjutande skall tjensteåldern i allmänhet utgöra

minst 30 år, men för underofficerare vid värfvade garnisonsregementen

äfvensom vid fortifikationen minst 25 år.

§ 5.

Lägre pension utgår med 662/s procent af det belopp, som utgör

full pension; börande, derest den lägre pensionens summa icke slutas å

jemnt tiotal kronor, densamma höjas till närmaste tiotal.

§ 6.

Rätt att afgå med lägre pension tillkommer dels officerare af kompaniofficers

grad vid generalstaben samt indelta och värfvade armén

äfvensom underofficerare vid indelta armén och Wermlands fältjägarecorps

efter uppnådda 45 lefnads- och 25 tjenstår, dels ock underofficerare

vid värfvade garnisonsregementen samt fortifikationen efter fylda

45 lefnads- och 20 tjenstår.

§ 7.

För åtnjutande af den pension, som enligt dessa bestämmelser åtföljer

tjenst, erfordras att hafva samma tjenst i minst, två år på stat

innehaft.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Den, som förvärfvat de för pensions erhållande efter den tjenst,

lian innehar, nödiga tjenstår, men ännu icke hunnit den lefnadsålder,

som för ernående af samma pension erfordras, eller icke uppfylt det i

$ 7 stadgade vilkor, skall vara berättigad till den pension, som åtföljer

närmaste lönegrad, om han uppnått den för sistnämnda pensions åtnjutande

stadgade lefnadsålder.

§ 9.

Vid beräkning af tjenstår gäller all den tid, som efter fylda aderton

år tillbragts i statens tjenst, vare sig militär eller civil; dock att

den, som efter afgång från stat med vederbörligt tillstånd vid regemente

eller corps qvarstår, icke af den tid, han sålunda lönlös i tjenst qvarstannar,

egen att för vinnande af pension räkna sig till godo mer än

tre tjenstår.

§ io.

Rätt att med full pension afgå, om än vilkoren för pensions åtnjutande

eljest icke äro uppfylda, eger den, som i och för tjensten ådragit

sig sådan skada eller obotlig sjukdom, som gör honom till vidare tjenstgöring

oförmögen.

§ 11.

Den pensionstagare från armén, som åtnjuter aflöning eller pension

af andra allmänna medel å rikets stat, skall, så länge detta förhållande

fortfar, i militärpensionen lida en minskning, motsvarande en tredjedel

af hvad han sålunda från annat håll uppbär; dock att afkortningen icke

må medtaga mer än eu tredjedel af militärpensionen.

§ 12.

Den, som med pension afgått från tjenst, med hvilken pensionsrätt

efter dessa bestämmelser är förenad, men åter inträder i sådan tjenst,

må icke, så länge han i sistnämnda tjenst qvarstår, pensionen uppbära.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

15

§ 13.

Den, som efter laga ransakning och dom blifvit dömd medborgerligt

förtroende förlustig, skall från och med månaden efter den, i hvilken

domen vunnit laga kraft, äfven vara förlustig sin rätt till pensions

åtnjutande. Huruvida åter den, som, utan att förlora medborgerligt

förtroende, blifver genom dom skild från tjenstebefattning, med hvilken

pensionsrätt enligt dessa bestämmelser är förenad, skall derigenom hafva

förverkat rätt till . pension, kommer i hvarje fall att bero på Kong].

Maj:ts nådiga pröfning.

§ 14.

Den militär, som enligt dessa bestämmelser pensioneras, skall vara

skyldig att, intill 70 års ålder, om han blifvit pensionsberättigad vid

G5 år, men i annat fall intill fylda 65 år, vid krigstillfälle fullgöra den

militärtjenst inom landet, hvartill han finnes lämplig, dock ej i lägre

grad, än han vid afskedstagandet innehade.

§ 15.

Såsom, löntagarnes bidrag till pensioneringen skall af lönerna för

de befattningar, hvilkas innehafvare blifva till pension enligt dessa bestämmelser

berättigade, afdragas tre procent årligen, med undantag endast

af lönerna för de vid artilleriets tygstat anstälda handtverkare,

hvilka äro från bidrag till pensioneringen befriade.

§ 16-

De nya pensionerna tillkomma ej andra än dem, som afgå från tjenst

efter den tidpunkt, då dessa bestämmelser blifvit gällande.

§ 17.

Den löntagare, som med tre år öfverskridit den för rätt till full

pension i den tjenst han innehar stadgade lefnadsålder, skall, om han

jemväl uppfylt de öfriga vilkor, som för erhållande af den tjensten åt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

följande pension äro föreskrifna, vara skyldig att med full pension afgå,

så framt ej Kongl. Magt eller den myndighet, som honom till tjensten

utnämnt, pröfvar hans qvarstående i tjenst vara för riket nyttigt.

§ 18.

Den löntagare, smil i minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller

vansinne, utan att anledning förefinnes, att han kan återvinna tjenstbarhet,

må, sedan detta förhållande genom föregående undersökning blifva

vederbörligen utredt, kunna utan ansökning från tjensten skiljas mot

åtnjutande under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

af ett årligt ersättningsbelopp, motsvarande fasta lönen efter tre procents

afdrag.

§ 19-

Den som, efter det förestående bestämmelser för arméns pensionering

blifvit gällande, undfår lön, hvarmed pensionsrätt är förenad,

skall vara skyldig att underkasta sig dessa bestämmelser.

Den åter, som blifvit till sin befattning på stat utnämnd förr än

dessa bestämmelser angående pensionäringen träda i kraft •—- hvilken

skall ega att vid redan förvärfvad rätt till pension och dermed förenade

vilkor qvarstå — må dock kunna komma i åtnjutande af rätt till ny

pension mot fullgörande af de i sådant fall stadgade skyldigheter, om

lian inom viss af Kongl. Maj:t förelagd tid förklarar sig sådant åstunda.

Löntagare, som på gammal stat qvarstår, må, om han förklarar sig

vilja af den nya pensioneringen komma i åtnjutande, erhålla rätt till

den pension, som medföljer den hans befattning enligt nya staten till
lagda

lön, mot inbetalning af det från sådan lön eljest utgående afdrag

samt mot fullgörande i öfrigt af de skyldigheter, som äro för de nya

pensionernas erhållande föreskrifna.

§ 20.

Den löntagare, som förklarat sig icke vilja komma i åtnjutande af

den nya pensioneringen, skall, för att bibehålla sin rätt till pension en
ligt

hittills gällande bestämmelser, erlägga utgifter till enahanda belopp,

som han förut till arméns pensionskassa inbetalt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Såsom tillgångar till bestridande af kostnaderna för armébefälets

pensionering erbjuda sig i första rummet, näst efter samma befäls egna

bidrag, arméens pensionskassas närvarande inkomster. Då det förslag

till ordnande af arméens pensionsväsende, som jag nu understält Eders

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, livilar på grundsatsen, att pensioneringen

af statsverket öfvertages, följer vid bifall dertill, att bemälda pensionskassa

kan, såsom öfverflödig, upplösas. Enligt komiterades uppgifter

hafva kassans inkomster under år 1874 utgjort:

l:o) Statsersättningsanslag för 3/s af Wadstena krigs
-

manshus äldre inkomster................................................. Kr. 105,398: 47.

2:o) Dito för lönebesparingar................................................ » 47,100:

3:o) Räntan å kassans kapitalfond......................................... » 186,025: 30.

4:o) Ars-, retroaktiv-, flerestegs- och expektansafgifter

af delegarne......................................................................... * 81,416: 82.

5:o) Hyra för lägenheter i kassans hus .............................. » 2,990: —

6:o) Kreditivet för upprätthållande af kassans pensionering

...................................................................................... )} 85,500:

Summa Kr. 508,430: 59.

Af dessa inkomsttitlar äro de under l:o och 6:o upptagna anvisade

å Riksstatens 9:de hufvudtitel och kunna således i sin helhet antagas

vara för den framtida pensioneringen att påräkna. Detsamma är fallet

med 32,719 kronor 50 öre af de under 2:o upptagna 47,100 kronor,

hvaremot återstoden af detta belopp, 14,380: 50, jemlikt nådiga Brefven

af den 17 September 1851 och 30 Mars 1855, utgår dels från reservationerna

å anslaget till Svea, Göta och Wendes artilleriregementen, dels

från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Då reservationerna äro för artilleriets behof erforderliga och en

allmän pensionsreglering icke lärer böra byggas på så osäkra tillgångar

som besparingar, torde dessa 14,380 kronor 50 öre icke vidare böra för pensioneringen

tagas i anspråk. I stället för den under 4:o upptagna post

komme att såsom bidrag till pensioneringen inflyta 3 % af pensionstagarnes

löner, hvilken inkomst0blifvit af komiterade beräknad till omkring

123,000 kronor årligen. Återstår derefter den under 3:o och 5:o

upptagna inkomsten af pensionskassans fasta och lösa egendom, hvilkens

sammanlagda värde, enligt 1874 års bokslut utgjorde 3,747,794 kronor

38 öre. Äfven afkomsten härå skulle naturligen kunna utgöra en tillgång

till armébefälets pensionering. I detta hänseende hafva dock komiterade

erinrat, hurusom i nära samband med frågan om det framtida

användandet af arméens pensionskassas tillgångar stode den om upprättBih.

till Riksd. Prof. 1816. 1 Sami. 1 Afd. !) Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

hållande af arméens enke- och pupillkassa, hvilken, bildad uteslutande

genom utgifter från arméens befäl och vederlikar samt afsedd att lemna

understöd åt enkor och barn efter atlidne embets- och tjensteman vid

arineen, hittills endast ofullständigt kunnat uppfylla det med densamma

afsedda ändamål. Sistnämnda kassa, hvilken, såsom stäld under Direktionens

för arméens pensionskassa vård, hittills icke drabbats af någon

särskild förvaltningskostnad, vore i högsta behof af understöd för att

kunna för framtiden ej allenast fullgöra sina förbindelser mot kassans

delegare utan äfven bära de för kassans förvaltning uppkommande kostnader.

Komiterade hade derföre föreställt sig, att det lämpligaste sättet

för ett sådant understöds beredande åt enke- och pupillkassan skulle

vara, att, vid öfverlemnandet till staten af pensionskassans tillgångar,

någon viss del af dessa finge undantagas för att till enke- och pupillkassans

förstärkande användas; och hade komiterade derföre föreslagit,

att af arméens pensionskassas kapitaltillgångar 3,000,000 kronor måtte

till statsverket öfverlemnas, men återstoden finge användas till förstärkande

af armeens enke- och pupillkassa. Då komiterades förslag angående

förstärkning af arméens enke- och pupillkassa synes mig i hög

grad behjertansvärdt, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes i nåder gilla, hvad komiterade i detta hänseende föreslagit,

och har jag, under förutsättning af nådigt bifall härtill, ansett mig vid

beräkning af de för pensioneringen disponibla tillgångar böra i stället

för de under 3:o och 5:o bland arméens pensionskassas tillgångar upptagna

belopp endast .uppföra ränta å öfverlemnadt kapital, 3,000,000

kronor, med 150,000 kronor.

Med upplösningen af arméens pensionskassa och öfverlemnande till

statsverket af allra största delen af kassans samlade kapital torde väl

få anses naturligen följa, att statsverket öfvertager kassans förbindelser

så väl om utbetalning af pensioner med dem åtföljande begrafningshjelp

åt de från kassan före dess upplösning pensionerade, som ock de förbindelser,

kassan kan ega till sina nuvarande tjensteman, hvarför framställning

härom till Riksdagen torde i sammanhang med pensioneringsfrågan

böra ega rum.

De nu uppräknade för pensioneringen användbara tillgångarne skulle

således utgöra:

a) Statsersättningsanslag för Vs af Wadstena

krigsmanshus’ äldre inkomster............... Kr. 105,398: 47.

b) Dito för lönebesparingar, såväl löne
Transport

Kr. 105,398: 47.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Transport Kr. 105,398: 47.

innehållningar som nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar

.............................. » 32,719: 50.

c) Ränta å till statsverket öfverlemnade

3,000,000 kronor ....................................... » 150,000: —

d) Löntagarnes afgifter ................................... » 123,000: —

e) Kreditivet för upprätthållande af kassans

pensionering ............................................ » 85,500: —

Lägges härtill det å riksstaten under innevarande år för

fyllnadspensioner anvisade kreditiv ....................................

uppgår summan af de för pensioneringen påräkneliga medel

till.......................................................................................... Kr.

496,617: 97.

305,000: —

801,617: 97.

Till utrönande af kostnaderna för arméens pensionering efter nu

föreslagna grunder hafva beräkningar verkstälts under ledning af Vetenskapsakademiens

astronom, Professorn in. in. J. A. Ii. Gyldén. De förutsättningar,

som för dessa beräkningar legat till grund, hafva komiterade

i sitt betänkande angifvit, samt äfven i bilagorna A och B lemnat redogörelse

för de resultat, som derigenom för eu tid framåt vunnits så väl

rörande tillväxten i utgifter för den nya pensioneringen som den i kostnaden

för den äldre pensioneringen inträdande minskning. Det år, vid

hvilket de i nämnda bilagor anförda räkningsresultat stanna, är året 1891.

I vissa hufvudsakliga delar har räkningen sedermera af Professor Gyldén

blifvit fortsatt, men har han varit af den mening, att vidare uträkning

vore, såsom underkastad allt för stor osäkerhet, af mindre värde.

Äfven de vunna resultaten för den uppstigande kostnaden vore, efter

bemälde professors åsigt, att betrakta såsom för höga, då hvarken afseende

kunnat fästas å afgången före hunnen pensionsålder ej heller för

qvarstående efter denna ålder, hvilka båda faktorer bidroge till minskning

i kostnaden, lika litet som man kunnat särskildt taga i betraktande

den nedsättning i statsverkets kostnad, som uppkommer deraf, att

do högre graderna ofvan kaptensgraden rekryteras ur de lägre; och

att följaktligen i räkningen upptagas för många kaptenspensioner, men

för få pensioner för högre tjenster. Då nemligen utbetalning af eu

kaptenspension å 2,240 kronor, hvilken erhålles vid 50 års ålder, efter

hvad Professor Gyldén upplyst, enligt allmänna regler för mortaliteten,

medför för statsverket en större kostnad än utbetalningen af t. ex. en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kong1. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 26.

öfverstepension å 4,800 kronor, hvilken undfåtts vid 60 år, så måste den

omständigheten, att för många kaptenspensioner men i samma mån färre

pensioner i högre grader fått i räkningen upptagas, verka till höjande

af uträkningens slutsumma. Professor Gyldén har uttalat, såsom sin

personliga mening, att, om personalen förblefve densamma, slutkostnaden,

efter upphörande af utbetalning för pensioner enligt äldre stadganden,

torde ej stort öfverskrida 2,000,000 kronor, hvilket, när nu för pensioneringen,

såsom förut visats, äro tillgängliga omkring 800,000 kronor,

skulle angifva den genom det nya pensioneringssättet småningom efter

ett tjugutal af år uppkommande tillökning i kostnad till omkring

1,200,000 kronor.

Kostnaden för år 1877 låter sig med större säkerhet bestämmas,

ehuru äfven här någon osäkerhet naturligen måste förefinnas. För detta

år skulle det för nya pensioneringen erforderliga belopp, enligt bilagan

A utgöra ..................................................................................... Kr. 634,370: —

och utgifterna för de vid sagda års början redan beviljade

pensioner från arméens pensionskassa och

fyllnadspensioner från statsmedel, enligt Lit. B,

uppgå till....................................................................... » 694,779: —

eller tillsammans ...................................................................... Kr. 1,329,149: —

Då Professor Gyldén, såsom komiterade upplyst, fått hufvudsakligen

utgå från personal- och pensionsförhållandena den 31 December 1874,

och således ej kunnat fullständigt taga i betraktande den afgång med

nuvarande pensioner, som under året 1875 egt och under innevarande

år kommer att ega rum, utan deremot måst antaga, att de, som vid

1874 års slut befunne sig i tjenst äfven qvarstode år 1877 och då, om

de hunnit pefisionsåldern, aflinge med ny pension, så har summan i

Lit. A, hvilken utvisar kostnaden för den nya pensioneringen, blifvit

föi hög, hvaremot den i Lit. B, hvilken anger det belopp, som skall

för gamla pensioner utgå, och som borde upptagit pensioner för de

under åren 1875 och 1876 afgångna, blifvit något för lag. Då emellertid

pensioner för de pensionstagare, hvilkas pensionsbelopp saknas under

Lit. B, återfinnas i Lit. A, men de nya pensionerna äro större än de

gamla, har det nödvändiga kalkyleringsfelet käft till följd en höjning af

slutsumman för det hela.

Då den kalkylerade kostnaden för år 1877 utgör Kr. 1,329,150: —

och de påräkneliga tillgångarne för dess betäckande,

enligt hvad ofvan blifvit anvisadt............................. » 801,617: 97,

utgör skilnaden ........................................................... Kr. 527,532: 03,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

eller omkring 530,000 kronor det belopp, hvarmed utgifterna för pensioneringen

under år 1877 skulle öfverstiga dem för innnevarande år.

o . .

A riksstatens 9:de hufvudtitel finnas nu för armeens pensionering

beviljade ordinarie anslag:

ersättning för mistade löneinnehållningar..... Kr. 4,639: 50

dito för nådårs- och begrafningshjelpsbespa
ringar.

.......................................................... » 28,080: — 32,719: 50.

samt af dito för Wadstena krigmanshuskassas äldre inkomster

tre femtedelar med............................................................ 105,398: 47.

Under år 1877 komma vidare att kunna för samma ändamål

användas det inflytande årsbidraget från löntagarne,

beräknadt till........................................................................... 123,000: •

hvadan för pensioneringen under år 1877 finnas disponibla Kr. 261,117: 97.

Då deremot de båda nu utgående kreditiven på tillsammans 390,500

kronor äro endast på extra stat anvisade; och då räntan å det till statsverket

öfverlemnade kapitalet, hvilken lågt räknadt torde uppgå till

150,000 kronor, ej blifver för pensioneringen direkt användbar, enär

den kommer att bland statsverkets allmänna inkomster inflyta, måste

såväl ersättning för dessa belopp, som tillgång till bestridande af tillökningen

i pensioneringskostnaden för år 1877, hvilken tillökning, enligt

ofvan angifna beräkning, utgör omkring 530,000 kronor, sökas beredd

genom ett nytt anslag å 9:de hufvudtiteln. Då, såsom sagdt, kostnaden

för år 1877 utgör ................................................................ Kr. 1,329,150: —

och de till dess betäckande under samma år disponibla

medel ........................................................................ » 261,117: 97,

kommer skilnaden .............................................................. Kr. 1,068,032: 03,

eller i rundt tal 1,070,000 kronor att utvisa storleken af det för meranämnda

år bchöfliga nya anslag. Dragés från detta nya anslag Kr. 1,070,000: —

såväl beloppen af de båda nu utgående kreditiven,

hvilka komma att upphöra ........ Kr. 390,500: —

som den del af anslaget, hvilken motsvaras

af en statsverkets råntevinst_j9__15Cb000^_22 » 540,500: —

återfinnes i resten ................................................................ Kr. 529,500:

eller i rundt tal 530,000 kronor den tillökning i kostnad, som den nya

pensioneringen kommer att under år 1877 medföra.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Då kostnadsberäkningarne för en pensionering, såsom framgår af

desammas natur, kunna vara grundade endast på sannolikhet, och verkligheten

följaktligen kan för ett visst bestämdt år gifva ett från dem

afvikande resultat, synes naturen af ett förslagsanslag vara för det nya

anslaget betingad. Då vidare arméens pensionskassa, vid bifall till förslaget

om den nya pensioneringen kommer att upphöra, hufvudmassan

af dess tillgångar att öfverlemnas till statsverket och arméens ordinarie

pensionering att af statsverket öfvertagas, lärer det anslag, från hvilket

denna pensionering skall i sista hand bestridas, böra hafva naturen af

ordinarie anslag.

Det nu framlagda pensioneringsförslagets tillämpning beror emellertid

jemväl på det beslut angående arméens pensionskassa, hvilket kan fattas

af ett sammanträdande krigsbefäl. Ehuru ett genomförande af arméens

pensionering enligt nu föreslagna grunder skulle bereda armébefälet så

betydligt ökade förmåner, att jag, på grund deraf, anser krigsbefälets

bifall till pensionskassans upplösning och kapitalfondens disposition, på

sätt ofvan blifvit föreslaget, kunna, om Riksdagen beviljar de nya pensionerna,

med säkerhet påräknas, anser jag mig dock icke ännu kunna

föreslå, att pensioneringsanslaget redan för år 1877 uppföres på ordinarie

stat.

För det fall att Eders Kongl. Maj:t skulle i nåder gilla hvad jag

nu rörande armébefälets framtida pensionering yttrat, får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå, att Riksdagen,

under förutsättning att arméens pensionskassa upplöses och af kassans

nuvarande tillgångar ett belopp af Tre millioner kronor blifver till

statsverket öfverlemnadt,

måtte dels medgifva,

att så väl arméens framtida pensionering enligt de af Eders Kongl.

Maj:t nu'' godkända grunder och bestämmelser måtte från 1877 års ingång

af statsverket öfvertagas, som ock de före nämnda tidpunkt, enligt

gällande stadgande!], beviljade pensioner med dem åtföljande begrafningshjelp

få från statsverket utgå;

att arméens pensionskassas förbindelser mot dess tjensteman öfvertagas

af statsverket;

att till bestridande af de utgifter, som, vid bifall till nu afgifna

förslag, komma att drabba statsverket, må användas:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

l:o) ej mindre tre procents årligt afdrag af lönerna för de befattningar,

lrvilkas innehafvare blifva till pension enligt de nya stadgandena

berättigade, med undantag endast af lönerna för de å artilleriets tygstat

anstälde handtverkare, än äfven de pensionsafgifter, som inflyta

från löntagare, hvilka vid gammal pensionsrätt qvarstå;

2:o) de å nionde hufvudtiteln uppförda, arméens pensionskassa nu

tillfallande ordinarie anslag, nemligen:

ersättning för mistade löneinnehållningar............................ Kr. 4,639: 50

dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar............ » 28,080: —

och af anslaget till Wadstena krigsmanshuskassa ............ » 105,398: 47;

dels ock vidare, till bestridande af förberörda utgifter, uppföra å

nionde hufvudtiteln ett nytt förslagsanslag, till erforderligt belopp, hvilket

anslag för år 1877, i stället för der nu upptagna kreditiv för arméens

pensionering å tillhopa 390,500 kronor, äskas att å extra stat

utgå till belopp af 1,070,000 kronor.

Uppå Statsrådets öfriga ledamöters enhälliga tillstyrkan behagade

Hans Maj:t Konungen till alla delar gilla och bifalla hvad föredragande

Departements-chefen yttrat och hemstält, samt förordna, att, i öfverensstämmelse

härmed, nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll

bilagd, skulle i ärendet till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

M. J. Bandelin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1876:77 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående pensioneringen af arméens befäl med vederlikar. s. 1 i texten