Sök i Ratio Lex

Angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen m. rn

20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1876:4, Angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen m. rn

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

N:o 4.

Ant till Kiksd. Kansli den 26 Jan.''1876, kl. 6 e. m.

Kong1. Maj-.ts nådiga Proposition till Riksdagen angående förändrad

organisation af öfverstyrelsen för hospitalen m. rn.;

gifven Stockholms Slott den 17 December 1876.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1869 anhållit, att

Kong]. Maj:t täcktes tillse, huruvida en förbättrad organisation af hospitalens

ekonomiska och administrativa förvaltning kunde vara åt behof påkallad och

i sådant hänseende vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna föranledde,

har Kongl. Maj:t under den 17 December samma år uppdragit åt en komité,

att verkställa den af Riksdagen begärda utredning och dervid särskilt uppgöra

förslag angående indragning till statsverket af sådana hospitalsfondens

inkomster i jordeboksräntor, tionde och arrendemedel m. m., i afseende å

hvilka sådant kunde ega rum och dessa inkomsters ersättande med kontanta

statsanslag, samt afgifva underdånigt yttrande, huruvida och på hvad sätt de

åt Serafimer-ordensgillet nu uppdragna göromål skulle kunna på andra embetsverk

öfverflyttas, äfvensom uppgifva de genom en sådan förändring i

förvaltningen uppkommande kostnader.

Efter det denna komité till Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt

utlåtande, samt vederbörande blifvit deröfver hörde, vill Kongl. Maj:t, under

åberopande af hvad enligt protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den 12

sistlidne November blifvit af Departements-chefen i ärendet anfördt, i nåder

föreslå, att Riksdagen, under förutsättning att Serafimer-ordensgillets befattning

med hospitalen i riket såväl som med allmänna hospitalsfonden komme

att upphöra vid 1876 års utgång, och öfverinseendet å sinnessjukvården i

riket öfvertagas af Sundhetskollegium, samt följaktligen ej mindre de för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Majts Nåd. Proposition N:o 4.

Generaldirektören öfver hospitalen än ock för Serafimer-ordensgillets tjensteman

och vaktbetjente anslagna arfvoden från samma tid upphöra att af

hospitalsmedlen utgå, måtte besluta:

att — med de i statsrådsprotokollet omförmälda undantag beträffande

hemmanen Marskog, de af Fru Metta Rosencrantz och Friherre E. S. Adelsvärd

donerade kapital samt kyrkofonden — de hospitalen tillhöriga fastigheter,

frälseräntor och andra afgälder af fast egendom, äfvensom öfriga tillgångar,

af hvad beskaffenhet de vara må, skola, i öfverensstämmelse med

hvad komitén föreslagit, indragas till statsverket; dock att hospitalens hemman

och lägenheter bibehållas vid sin nu egande natur enligt jordeboken,

samt att staten åtager sig fullgöra de vilkor och förbindelser, hvilka finnas

fastade vid några af de donationer, som utgöra en del af dessa tillgångar;

att de af statsmedel så väl direkt som i ersättning för indragna räntor

och tiondeanslag hittills beviljade anslag till hospitalen, inberäknadt bidraget

af fångvårdsmedlen, från samma tid skola upphöra att vidare utgå;

att hospitalens rätt till qvarlåtenskap efter hospitalshjon skall upphöra;
att

det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till Sundhetskollegium

med medicinalstaten ökas med 2,200 kronor, att utgå med 1,000

kronor till arfvode åt en revisor och med 1,200 kronor till amanuensbiträde

i Sundhetskollegium;

att i stället för de under åttonde hufvudtiteln nu uppförda anslag till

t erafimerlasarettets underhall samt till hospitals och lasaretts underhåll skola

å ordinarie stat uppföras till lasaretts underhåll ett anslag af 49,689 kronor

97 öre samt till hospitalsunderhåll ett förslagsanslag af 450,000 kronor; och

att å allmänna indragningsstaten skall uppföras de åt nuvarande

generaldirektören öfver hospitalen samt Serafimer-ordensgillets sekreterare,

kamererare och förste vaktmästare anslagna löner och arfvoden att under

deras lifstid utgå med följande belopp: för generaldirektören 1,000 kronor,

för sekreteraren 2,000 kronor, för kamereraren 2,000 kronor och för vaktmästaren

560 kronor, mot skyldighet för de tre sistnämnda att i deras befattningar

biträda Sundhetskollegium såsom blifvande öfverstyrelse för hospitalen.

De till ärendet hörande handlingar skola hållas Riksdagens vederbörande

utskott tillhanda; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. F. Carlson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Stats- Rådet på Stockholms

Slott den 12 November 1875.

Närvar ande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Loven,

Friherre von Otter, och

Forssell.

Departements-chefen föredrog slutligen:

Underdånigt betänkande angående hospitalsväsendets förändrade organisation,

afgifvet den 31 December 1870 af dertill i nåder förordnade komiterade,

jemte deröfver afgifna utlåtanden af Serafimer-ordensgillet den 1

November 1871, af Sundhetskollegium den 15 Januari 1872, af Kammarkollegium

och Statskontoret den 2 Juni 1874, åt Justitie-kanslers-embetet

den 16 December 1874 samt ytterligare af Serafimer-ordensgillet den 23

Juli 1875.

Departements-chefen yttrade:

Frågan om förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen har

sedan mer än tretio år tillbaka .utgjort föremål för såväl Kong!. Maj:ts som

Riksdagens uppmärksamhet. Denna styrelse utgöres, såsom bekant är, enligt

Kongl. brefvet den 25 November 1787, af Serafimer-ordensgillet, som

enligt nämnda bref skulle bestå af sex serafimerriddare, ett antal som likväl

under tidernas lopp icke kunnat uppehållas vid den ursprungliga be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

stämda siffran. Redan år 1844, i anledning af Serafimer-ordens-gillets då

för första gången framstälda anmälan om behofvet af statsanslag för allmänna

hospitalsfondens förstärkande, derest de alltjemt stigande anspråken

på hospitalsvårdens utvidgning och förbättring skulle kunna vederbörligen

ses till godo, förklarade Kongl. Magt i nådigt bref till Ordens-gillet den

"21 Augusti samma år, att, till beredande af nödig enhet i afseende på den

allmänna sjukvården inom riket, öfverstyrelsen för hospitalen i allt hvad

anginge sjukvården vid dessa inrättningar borde uppdragas åt Sundhetskollegium,

samt att med grundlagens stadgande!! närmast öfverensstämde,

att de öfriga angelägenheter, hvilkas förvaltning dittills varit hos Serafimerordens-gillet

med styrelsen öfver hospitalen förenad, stäldss under vård af

något eller några rikets förvaltande verk; och anbefaldes Ordens-gillet att

inkomma med utlåtande, huruvida hinder mötte för denna förändring med

öfverstyrelsen för hospitalen, samt huru densamma lämpligen kunde verkställas.

Samtidigt härmed tillsattes af Kongl. Maja en komité för utredning

af frågan om hospitalens och hospitalsfondens ändamålsenliga förvaltning.

Denna komité, som afgaf sitt betänkande den 14 Oktober 1844, fann hospitalsfondens

förvaltning kunna i vissa delar högeligen förenklas och derigenom

icke obetydlig minskning i förvaltningskostnad vinnas, om hospitalsfondens

ordinarie inkomster finge af Statsverket öfvertagas, mot det att

Rikets Ständer lemnade ett deremot svarande årligt anslag för hospitalens

underhåll. Förvaltningen af de hospitalen tillhörande hemman, hvilka genom

Serafimer-ordens-gillets försorg åt enskilde utarrenderades, kunde, i

likhet med hvad för kronans hemman och lägenheter i allmänhet egde rum,

lämpligen öfvertagas af Kammarkollegium. Genom dessa åtgärder skulle enligt

komiterades förmenande öfverstyrelsen för de ifrågavarande välgörenhetsinrättningarna

i betydlig mån förenklas och underlättas, så att Sundhetskollegium,

hvilken myndighet, enligt hvad Kongl. Maj:t redan förklarat, tdrde

komma att få de anförda bestyren sig anförtrodda, derigenom icke blefve

särdeles betungadt.

Serafimer-ordens-gillet, som i anledning af ofvan omförmälda nådiga

bref redan i underdånigt utlåtande den 27 September 1844 förklarat sig

anse någon förändring i afseende på öfverstyrelsen för hospitalen icke erfordras,

afstyrkte under den o December samma år komiterades förslag,

hvilket afsåge att på flera embetsverk fördela de Ordens-gillet nu tillkommande

åligganden och derföre icke syntes leda till någon förenkling i administrationen.

Äfven Kammarkollegium, Statskontoret och Sundhetskollegium

i gemensamt utlåtande den 26 Maj 1846 instämde i detta Serafimerordens-gillets

afstyrkande. Någon vidare åtgärd i det af komiterade såBih.

till Riksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o å.

lunda angifva syfte blef icke heller af Kongl. Maj:t vidtagen, derest icke

såsom sådan får anses den nådiga proposition af den 20 December 1847,

hvarigenom Kongl. Maj:t bland annat till Rikets Ständers godkännande

öfverlemnade hvad särskilde komiterade i underdånigt utlåtande den 30

April samma år angående förenklande af beskattningsväsendet m. m. föreslagit

beträffande indragning till Statsverket af de för fromma stiftelser anvisade

spanmåls- och ränteanslag mot ersättning af statsmedel; men denna

proposition, som sålunda afsåg förenkling i viss mån jemväl af hospitalsfondens

förvaltning, blef icke af Riksdagen bifallen.

En af Rikets Ständer den 14 Augusti 1848 afbiten underdånig skrifvelse

angående hospitalsväsendet föranledde tillsättandet redan påföljande

år af en ny komité för upprättande af förslag till de förbättringar i hospitalsväsendet,

så i medicinskt som administrativt hänseende, hvilka utan Statsverkets

betungande kunde utföras och befunnos vara nödiga; men då denna

komité hufvudsakligen hade att sysselsätta sig med åtgärder för den lokala

hospitalsvårdens förbättring, och den Kongl. proposition, som i anledning

af komiténs den 13 Juli 1850 afgifna utlåtande afläts till 1850—1851 års

Riksdag, endast innehöll framställning om ökade anslag till hospitalsväsendet,

torde någon vidare redogörelse för dessa förhandlingar icke här vara af

nöden, än en erinran derom, att komitén, som icke lemnat frågan om hospitalens

öfverstyrelse helt och hållet å sido, under åberopande af skatteförenklingskomiténs,

af Kongl. Maj:t gillade förslag, förnyade framställningen

om hospitalsfondens indragning till Statsverket och hospitalsvårdens öfverlemnande

till Sundhetskollegium, samt att Seraf!mer-ordens-gillet å sin sida

i underdånigt utlåtande den 16 September 1850 öfver komiterades förslag

vidhöll sin förut uttalade åsigt om obehöfligheten af öfverstyrelsens förflyttande

till Sundhetskollegium, helst Ordens-gillet fann det icke vara nödvändigt,

att hospitalens öfverstyrelse bestode af läkare; hvaremot Ordensgilht

nu medgaf, att Statsverkets eftertagande af hospitalsfondens inkomster

mot årligt statsanslag till hospitalens underhåll skulle komma att förenkla

förvaltningen och bereda säkerhet för fyllandet af hospitalens behof, så vida

anslaget för detta ändamål blefve såsom förslagsanslag bestämdt.

De komiterade, som under åren 1858 och 1859 utarbetade förslag

till förändrad organisation af rikets styrelse och förvaltningsverk, ansågo den

då nyligen utfärdade stadgan angående sinnessjukes behandling och vård

den 5 Mars 1858 hvila på den förutsättning, att särskild öfverstyrelse för

hospitalen borde finnas, och inskränkte sig derför till att föreslå en förändring

i Serafimer-ordens-gillets sammansättning och sättet för ledamöternes

förordnande, hvilket enligt komiterades mening borde ske i Statsrådet. Den

enda åtgärd, hvilken i afseende på ifrågavarande förvaltningsgren följde såsom

frukt af denna komités verksamhet var att den läkare, som dittills i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

egenskap af generaldirektör öfver hospitalen varit till Serafimer-ordens-gillets

biträde anstäld, den 26 November 1860 förordnades att under sin tjenstetid

vara ledamot af Ordens-gillet.

Emellertid hade Rikets Ständer den 26 Oktober samma år till Kongl.

Maj it aflåtit en ytterligare skrifvelse i ämnet, föranledd deraf, att de vid

föregående riksdagar för hospitalsbyggnader beviljade anslag blifvit i betydlig

mån öfverskridna. Rikets Ständer hade funnit sig ega grund för den

åsigt, att öfverstyrelsen för hospitalen, sådan den genom Kongl. brefvet

den 25 November 1787 blifvit ordnad, i följd af sin mindre lämpliga organisation

svårligen kunde i afseende å den ekonomiska och administrativa

förvaltningen utöfva den på samma gång noggranna och omfattande kontroll,

som för åstadkommande af en ändamålsenlig hushållning erfordrades, och

hvilken enligt Rikets Ständers tanke snarare skulle vinnas, om denna del

af hospitalsvården blefve till något af rikets förvaltande verk öfverlemnad,

hvarförutan jemväl kunde sättas i fråga, huruvida Serafimer-ordens-gillet,

beträffande sjelfva sjukvården, hvilken påkallade en genom speciela studier

grundlagd och genom vidsträckt praktisk erfarenhet ytterligare utbildad

kännedom om sinnessjukdomarnas art och beskaffenhet samt olika yttringar

i särskilda stadier, förmådde att utveckla en fullt gagnande verksamhet; och

funno sig Rikets Ständer i följd häraf böra i underdånighet anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida icke hospitalen i riket kunde ställas

under annan öfverstyrelse än den nuvarande, samt i sådant hänseende vidtaga

de åtgärder omständigheterna ansåges föranleda. Denna anhållan förnyades

af följande Riksdag- i underdånig skrifvelse den 16 November 1860,

hvari tillika begärdes framläggande för Riksdagen af förslag om indragningtill

Statsverket af de hospitalsfondens inkomster, i afseende på hvilka sådant

kunde ega rum, mot det att statsanslag för hospitalens fullständiga underhåll

af Rikets Ständer i stället beviljades.

Sedan Riksdagen slutligen i underdånig skrifvelse den 18 Maj 1869,

jemte anmälan att ett extra anslag till allmänna hospitalsfondens förstärkande

blifvit af Riksdagen beviljadt, tillika anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes tillse

huruvida en förbättrad organisation af hospitalens ekonomiska och administrativa

förvaltning vore af behof påkallad, och i sådant hänseende vidtaga

de åtgärder, hvartill omständigheterna föranledde, har Kongl. Maj;t den 17

December 1869 uppdragit åt särskilde komiterade att verkställa den af

Riksdagen begärda utredning samt dervid särskildt uppgöra förslag angående

indragning till Statsverket af sådana hospitalsfondens inkomster i jordeboksräntor,

tionde och arrendemedel, in. m., i afseende å hvilka sådant kunde

ega rum, och dessa inkomsters ersättande med kontanta statsanslag, äfvensom,

afgifva underdånigt yttrande, huruvida och på hvad sätt de åt Serafimerordens-gillet

nu uppdragna göromål skulle kunna på andra embetsverk

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

öfverflyttas, och uppgifva de genom en sådan förändring i förvaltningen

uppkommande kostnader.

I sitt den 31 December 1870 afgifna underdåniga utlåtande hafva

komiterade af skäl, hvilka hufvudsakligen äro desamma, som, enligt hvad

redan är nämndt, blifvit under frågans föregående behandling anförda, och

i afseende på hvilka jag derföre endast torde behöfva hänvisa till det på

Kongl. Maj:ts befallning i tryck offentliggjorda betänkandet, uttalat den

mening, att ej mindre samhällets anspråk på en jemn, säker och med full

sakkunskap städse ledd förvaltning af den offentliga sinnessjukvården med

dertill hörande dyrbara inrättningar och anvisade betydliga statsanslag, samt

å denna förvaltnings ändamålsenliga samverkan med öfriga sjukvårdsanstalter

i riket, än äfven numera gällande grundlagsbestämmelser i fråga om tjensters

tillsättning borde föranleda dertill, att Ordens-gillets befattning med

kronohospitalen och således äfven med hospitalsfonden upphörde och öfverflyttades

på de centrala embetsverk, som redan hade sig anförtrodt öfverinseendet

å offentlig sjukvård och offentlig egendom. Det slut, hvartill komiterade

sålunda kommit, hafva ej mindre Serafimer-ordens-gillet än ock

Sundhetskollegium samt Kammarkollegium och Statskontoret förklarat sig

biträda, enligt hvad inhemtas af de utlåtanden, hvilka dessa embetsverk i

ärendet afgifvit och hvilka på Eders Kongl. Maj:ts befallning blifvit till

trycket befordrade för att jemte komiterades underdåniga betänkande bland

Riksdagens ledamöter utdelas.

Den grundliga och uttömmande utredning, detta ärende under sin föregående

behandling vunnit, och den samstämmighet i åsigter mellan vederbörande

myndigheter, som derigenom slutligen åstadkommits, gör det öfverflödigt

att ingå i en särskild och utförligare motivering, då jag nu går att

hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nådig framställning''

i ämnet. I afseende på den hufvudsakliga riktning, hvari en sådan

framställning bör ske, anser jag mig, med fullkomligt erkännande af det

nit och den samvetsgrannhet, hvarmed hospitalsvårdens angelägenheter blifvit

af Serafimer-ordens-gillet förvaltade, desto hellre böra biträda komiterades

ofvan anförda åsigt, som den kraftiga utveckling, hvari, till följd af

de två senaste Riksdagarnes bifall till Eders Kongl. Maj:ts omfattande förslagom

nya hospitalsbyggnaders uppförande och de redan befintligas utvidgning,

vårt hospitalsväsen numera befinner sig, måste göra det ganska tvifvelaktigt,

huruvida det alltid skall lyckas att finna män, villige att egna ett

lönlöst arbete åt en förvaltning, som synes komma att i allt högre grad

taga en sakkunnig öfverstyrelses ständiga tillsyn och oaflåtlig^ omtanke i

anspråk.

Att Sundhetskollegium vore den myndighet, som, derest Serafimer-ordensgillets

befattning med hospitalen sålunda komme att upphöra, borde öfver
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

taga ledningen af hospitalsväsendet och derigenom hos sig förena högsta inseendet

öfver all offentlig sjukvård i riket, kan knappast blifva föremål för

tvekan, och ändamålsenligheten af en dylik anordning har ock blifvit af

Sundhetskollegium erkänd.

Emellertid torde det icke kunna sättas i fråga, att åt detta kollegium

uppdraga hela den förvaltning i dess oförändrade skick, som nu i afseende

på hospitalsväsendet åligger Serafimer-ordens-gillet. De omständigheter, under

hvilka denna förvaltning tillkommit och utbildat sig, hafva gjort dess ekonomiska

detaljer mer än nödigt invecklade. Till sitt ursprung enskilda välgörenhetsinrättningar,

uppvuxna under kyrkans hägn och företrädesvis i förening

med kloster, hafva hospitalen, hvilka visserligen städse omhuldats af

Sveriges konungar och af dem hugnats med frikostiga gåfvor, likväl under

flera århundraden underhållits hufvudsakligen medelst tillgångar, hvilka donerats

af kyrkan och af enskilde, utan att staten ända till senare tider i

nämnvärd mån dertill lemnat ständiga bidrag annorledes än genom upplåtande

af den tionde, som i sammanhang med indragningen af klostrens egendom

tilldelades hospitalen i vederlag för de inkomster, hvilka förut utgått

från dessa kyrkliga inrättningar. De donationer, hvilka sålunda tillfört hospitalsfonden

det väsentligaste af dess tillgångar, bestå till största delen af fastigheter,

räntor och hvarjehanda naturaprestationer, hvilken åter haft till följd,

att uppbörden och förvaltningen af hospitalsfondens inkomster blifvit synnerligen

besvärlig.

Komiterade hafva för att åstadkomma nödig enkelhet i hospitalsförvaltningen

åter upptagit det under ärendets tidigare behandling framstälda och

nu af samtliga vederbörande tillstyrkta förslaget, att hospitalfondens hufvudsakligaste

tillgångar skulle till statsverket indragas, mot det att statsverket

dels iklädde sig de utgifter, som för hospitalsvårdens bestridande vore nödiga,

dels fullgjorde öfriga vid rättigheten att uppbära hospitalsmedlen fästade

skyldigheter. En redogörelse för de särskilda slag af tillgångar, hvaröfver

hospitalsfonden förfogar, torde klarast ådagalägga i hvad mån hinder möta

för verkställighet af en dylik åtgärd.

Hospitalsfondens rikligaste ordinarie inkomster härflyta från hemman

och lägenheter, som blifvit till hospitalen upplåtna eller för deras medel inköpta

eller förvärfvade genom arf efter hospitalshjon. Dessa fastigheter äro

för hospitalsfondens räkning utarrenderade och afkasta enligt Serafimer-ordensgillets

innevarande år uppgjorda beräkning, dervid nu gällande arrendekontrakt

och 1874 års markegångspris lagts till grund, 121,641 kronor 97 öre.

Under iakttagande deraf, att de genom enskilda donationer hospitalen tillfallna

hemman och lägenheter komme att bibehållas vid sin frälsenatur, samt

att ändring ej sker i de rättigheter, som tillkomma dessa hemman, hafva

komiterade, och i likhet med dem kollegierna, ansett samtliga arrenden

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 4.

kunna till staten indragas. Att föreskrifterna för utarrendering af hospitalens

fasta egendomar äro i liera delar väsentligen afvikande från dem, som

gälla för utarrendering af kungs- och kungsladugårdar samt andra kronolägenheter

och indragna boställen, har ansetts ej böra medföra hinder för

det embetsverk, åt hvilket förvaltningen af nämnda fasta egendom blifvit

anförtrodd, att jemväl öfvertaga förvaltningen af förstnämnda egendomar,

helst framdeles stadganden kunna meddelas, som äro tillämpliga för den under

samma embetsverk lydande fastighetsförvaltning i allmänhet, derest sådant

funnes ändamålsenligt.

Instämmande i hvad sålunda blifvit anförd t, torde jag i afseende på

de särskilda vilkor, som vid vissa donationer ej blott af hemman utan ock

af annan egendom blifvit fästade, få i ett sammanhang föreslå, huru dessa

vilkor skulle fullgöras, då staten öfvertager motsvarande tillgångar.

De räntor af krono- och skattehemman samt den kronotionde, som ingått

till hospitalsfonden, upptagas i Serafimer-ordens-gillets ofvan åberopade beräkning

till 104,244 kronor 39 öre, men i riksstaten till endast 94,027 kronor

93 öre. Denna skilnad i uppgifterna beror dels derpå, att spanmålens värde

af Serafimer-ordens-gillet upptagits enligt 1874 års medelmarkegångspris, men

i riksstaten beräknats efter statspriset, dels derpå, att Serafimer-ordens-gillet i

sin beräkning upptagit inkomsten af vissa här nedan närmare omförmälda

prestationer, som ej äro kronoräntor, ehuru de hafva en viss likhet med

sådana, dels ock, såsom det vill synas, af andra förhållanden, hvilkas utredande

på ärendets nuvarande ståndpunkt icke torde vara erforderligt, men

som, derest den nu föreslagna förändringen kommer till stånd, lärer böra

verkställas genom Statskontoret.

Ifrågavarande räntor och tiondeanslag äro redan från och med år 1871

till statsverket indragna mot ersättning i penningar, så vidt sådant kunnat

ega rum enligt Kong!, förordningen den 23 Juli 1869; och ehuru dylik indragning

ej kan på grund af berörda förordning ske med de hospitalen tillhöriga

frälseränta!1, hafva komiterade likväl, då det för beredande af enkelhet

och reda i förvaltningen vore lämpligt att staten öfvertoge bestyret med

indrifningen och uppbörden af dessa räntor och i stället lemnade ett kontant

anslag, tillstyrkt en sådan åtgärd, hvaremot kollegierna icke haft något att

erinra.

Enligt hvad komiterade upplyst, har hospitalsfonden från tre församlingar

i Lunds stift, nemligen Rinkaby, Mölleberga och Lunds församlingar,

uppburit kyrkotionde. Till förstnämnda församling har genom Eders Kongl.

Maj:ts nådiga beslut denna dag kyrkofonden blifvit upplåten mot skyldighet

för församlingen att fullgöra de vid tiondens åtnjutande fästade skyldigheter.

Enahanda torde förhållandet komma att blifva med fonden från Mölleberga

församling, om hvars afträdande till församlingen fråga redan blifvit väckt,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

ehuru densamma ännu ej vunnit den utredning, att den kan underställas

Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Hvad åter beträffar kyrkotionden från Lunds

församling, utgörande 55 kubikfot 6,5 kannor spanmål, kan densamma, enär

den uppbäres utan förbindelse att underhålla kyrka, icke blifva föremål för

nyss omförmälda åtgärd. Då emellertid den af Riksdagen väckta frågan om

reglering af all kyrkotionde ännu är under utredning, torde tionden från

denna församling tillsvidare böra liksom hittills utgå direkt till Malmö hospital,

och någon indragning af kyrkotionde följaktligen icke för närvarande

komma i fråga.

Till hospitalsfonden ingå vidare: ersättning för hofverisJcyldighet, innefattande

förpligtelse för de under Lunds hospitalsgård lydande bönder att

biträda vid jordbruket med dagsverken och körslor, och hvilken ersättning

nu, enligt hvad de vid komiterades betänkande fogade handlingar utvisa,

utgår med 67,725 kubikfot korn och 2 dagsverken, förvandlade till 55,3 kubikfot,

hälften råg och hälften korn; ersättning för äckor och dagsverken af

de till skånska hospitalen hörande hemman, hvilka i anseende till deras

aflägsenhet eller af andra orsaker icke varit i egenskap af veckodaghemman

pligtige till bofven, hvilken ersättning nu beräknats utgå med 386 kubikfot

5,85 kannor korn samt 1 krona 12 öre; ersättning efter markegång för den

skyldighet att leverera ved och torf, 113^ lass af det förra och 17 lass af

det senare slaget, som stipulerats vid försäljning till skatte af hospitalshemman

i Skåne; städjepenningar, som utgå af de till skatte sålda hospitalshemmanen

i Skåne vid hvarje åboombyte med ett års ränta af de hemman, som

enligt jordeboken erlägga ränta i spanmål eller andra persedlar, men med

två års räntor, då af hemmanet blott utgår penningeränta — i medeltal årligen

inbringande 27 kronor 54 öre; halmstädja, en afgift som af tiondegifvare

i skåne erlagts hvart sjunde år och numera till hospitalsfonden ingår

med ett bestämdt, årligt belopp af tillhopa 17 kronor 46 öre; jordskyld och

tomtören samt afgäld från åtskilliga hospitalen tillhöriga stadsjordar och tomter,

utgörande 136 kronor 19 öre samt 34 kubikfot 5,23 kannor, hälften råg

och hälften korn; allhelgonahjelpen, ursprungligen en frivillig afgift från socknar

i Kalmar län, hvaraf en del tillföll hospitalet, hvilken andel numera

förändrats till en fast afgift af tre öre för hvarje matlag och lärer inbringa

7o kronor 32 öre om året; samt slutligen några mindre inkomster såsom

gräsgäld, vederlag för håfpenningar, afkastningen af två fjerdepart er i Stora

Kopparbergs grufva, m. in. som komiterade upptagit å eu förteckning, vidfogad

deras betänkande å sid. 158, och uppskattat till sammanlagdt 435

kronor 28 öre.

I afseende på samtliga dessa inkomster synes något hinder för indragning

till statsverket ej möta. Enahanda är förhållandet med de kontanta

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

statsanslag, hvilka tid efter annan tilldelats hospitalen, och hvilka enligt riksstaten

uppgå till ett belopp af 2,804 kronor 27 öre.

En särskild uppmärksamhet hafva komiterade egnat åt sådana, på sätt

ofvan är antydt, af enskilda personer till hospitalen gjorda donationer, vid

hvilka särskilda vilkor i afseende på afkastningens användande äro fastade.

Detta är fallet med frälsehemmanen Hämlinge i Upsala län och Marskog i

Kronobergs län, säteriet Hede i Elfsborgs län, de för Peder Severenssens

donerade medel förvärfvade hemmanen Revige m. fl. i Hallands län, en donation

af 126 kubikfot korn, som efter medelmarkegångspris årligen utgår

från Widtsköfle gods, ett af fru Metta Rosencrantz doneradt kapital, numera

reduceradt till 375 kronor, samt enkefru Marta Bagers donation 1,200 daler

silfvermynt till Malmö hospital. Af dessa tillgångar torde Marskogs hemman,

hvars afkastning hittills uppburits af den å hemmanen inrättade fattigvårdsanstalt,

och sålunda icke till någon del kommit hospitalsfonden till godo,

kunna, på sätt komiterade föreslagit, till vederbörande kommun öfverlemnas,

mot det nödig kontroll hålles derå, att de vid upplåtelsen fästade vilkor

efterlefvas, och ett likartadt förfarande synes böra ega ruin med det af fru

Rosencrantz donerade kapital, hvaraf räntan helt och hållet utgår till fattigunderstöd

utom hospitalet. Deremot finnes enligt komiterades åsigt, hvari

Justitiekanslers-embetet instämt, intet hinder för öfriga nu nämnda donationers

indragning, mot det att statsverket öfvertager fullgörandet af de med hvarje

särskild upplåtelse förenade skyldigheter. I allmänhet bestå dessa i förpligtelsen

att lemna hospitalsvård i enlighet med donationsbrefvens föreskrifter, men

vid eu del gåfvor är fästadt förbehåll om fullgörande af utbetalningar för

andra ändamål, hvilka utbetalningar således hädanefter skulle åligga statsverket.

Dessa äro: af fru Bagers donation 15 kronor årligen till en fattig,

samt af Peder Severenssens donation: till de fattige i Walda socken 60 kronor,

i Släps socken 15 kronor och i Warberg 3 kronor 75 öre, till Släps

kyrka 15 kronor, samt till elementarläroverket i Warberg 75 kubikfot 6

kannor spanmål, en tredjedel råg, eu tredjedel korn och eu tredjedel hafre.

Endast i afseende på en donation af ifrågavarande slag synes undantag böra

ske från nu föreslagna bestämmelser, nemligen för det af Friherre E. S.

Adelsvärd till Wadstena hospital skänkta kapital af 20,000 kronor, hvaraf

räntan användes till beredande af hospitalsvård, på sätt särskildt föreskrifves.

Dessa medel torde lämpligen, i enlighet med hvad komiterade föreslagit, böra

såsom en särskild fond förvaltas af den blifvande öfverstyrelsen för hospitalen.

Bland hospitalsfondens inkomster återstår särskildt att omförmäla den

i 12 § af stadgan angående sinnessjukes behandling och vård den 5 Mars

1858 fonden tillagda arfsrätt efter hospitalshjon. Denna § innehåller, att den

egendom som af sinnessjuk, tillhörande tredje klassen, till hospital medföres,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

äfvensom den, hvartill han sedan blir egare, skall, då han inom hospitalet

aflider, tillfalla hospitalsfonden, derest icke det fattigvårdssamhälle, som godtgjort

underhållskostnaden för den aflidne, jemväl erlägger skilnaden mellan

det till hospitalet inbetalda beloppet och det som bort utgå för sjuk i andra

klassen. Komiterade hemställa, att denna arfsrätt, som tillkom å en tid, då

fattige sjuke erhöllo inträde å hospitalen endast mot en ringa så kallad

medgift, utan att någon vidare afgift till hospitalet sedermera ifrågakom,

huru länge än hjonet der erhöll underhåll och vård, numera, då äfven för

dem, hvilka såsom fattige vårdas och derför tillhöra nämnda klass, viss afgift

skall för hvarje dag patienten vistas å hospitalet till inrättningen erläggas,

måtte till undanrödjande af det myckna obehag och besvär, som äro förenade

med tillgodogörande af nämnda rättighet, på samma gång densamma visat

sig vara för hospitalen föga inkomstbringande, upphöra, åtminstone i afseende

på de patienter af tredje klassen, för hvilka till hospitalen erläggas

utgifter i enlighet med derför nu gällande grunder. Inkomsten af denna

arfsrätt har, enligt hvad komiterade upplyst, under de fem åren 1865—1869

utgjort i medeltal 1,784 kronor 14 öre; och hafva Kammarkollegium och

Statskontoret, enär denna inkomst icke syntes motsvara det besvär och de

kostnader, som upprätthållandet af en dylik rättighet måste föranleda, lika

med Sundhetskollegium, och, såsom mig synes, på goda grunder tillstyrkt

komiterades förenämnda förslag. Till de anförda skälen kan ytterligare läggas

det, att jemväl den ännu enligt 1853 års fattigvårdsförordning fattigvårdssamhälle

tillkommande rätt till all fattighjon tillhörig egendom upphört,

efter det 1871 års förordning om fattigvården trädt i gällande kraft, och

att efterskänkandet af hospitalsfondens rätt till qvarlåtenskap efter hospitalshjon

följaktligen endast vore en ytterligare tillämpning af en redan godkänd

grundsats.

I afseende på bestämmandet af det anslag af statsmedel, som borde

utgå i ersättning för nu omförmälda hospitalsfonden tillfallande inkomster,

hvilka antingen skulle till statsverket indragas eller eljest upphöra att vara

för hospitalsförvaltningen tillgängliga, har blifvit satt i fråga, huruvida icke

uträkning af detta ersättningsbelopp borde ske sålunda, att sedan värdet

af ifrågavarande inkomster blifvit bestämdt, hvad beträffar naturaprestationerna

med ledning af årets medelmarkegångspris, hospitalsförvaltningen skulle

ega att af statsmedel uppbära ett mot detta värde svarande belopp. Komiterade

hafva icke funnit detta förslag antagligt. I sjelfva verket kan ock

ett dylikt förfaringssätt, som skulle göra det nödvändigt att för all framtid

särskild! bokföra de från hospitalsfonden till statsverket indragna medel,

endast rättfärdigas under den förutsättning, att hospitalsvården för närvarande

kunde och för framtiden ansåges böra bestridas med de tillgångar, hvilka

nu tillhöra fonden. Detta är emellertid icke förhållandet. Riksdagen har

Bih. till Riksd. Prot. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 2 Håft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

under senare tider å extra stat anslagit 200,000 kronor årligen till hospitalsfondens

förstärkande utom de högst betydande summor, som utgått till hospitalsbyggnader.

Att allmänna hospitalsvården är en statens angelägenhet, hvartill

denna bör bidraga i den mån dess tillgångar medgifva och enskildes

afgifter ej förslå, torde således få antagas såsom en erkänd grundsats. Men

vid sådant förhållande saknas hvarje anledning att låta en del af statsbidraget

efter en omständlig uträkning bestämmas så, att den noga motsvarar

den nuvarande hospitalsfondens till statsverket indragna tillgångar,

under det den andra fastställes i förhållande till hospitalsvårdens årligen

vexlande behof. Det torde då obetingadt vara att föredraga, att statsbidraget

lemnas i en enda anslagssumma, beräknad årligen, liksom andra statsutgifter,

efter behofvet och med nödigt afseende på statens tillgångar. Detta

synes ock öfverensstämma med innehållet af Rikets Ständers skrifvelse den

16 November 1863, der indragning af hospitalsfonden förutsattes under vilkor,

att statsanslag för hospitalens fullständiga underhåll af Rikets Ständer

i stället beviljas.

Beträffande den form anslaget skulle erhålla har visserligen Serafhnerordens-gillet

ansett tillräckligt, att det beviljades såsom kreditiv. Häremot

hafva Kammarkollegium och Statskontoret erinrat, att denna anslagsform

icke väl öfverensstämmer med beskaffenheten af de utgifter, för hvilkas bestridande

anslaget är afsedt. Dessa utgifter äro nemligen till största delen

sådana, som måste utgå, äfven om de i följd af förändrade prisförhållanden

skulle stegras utöfver de beräknade beloppen, och då de beräkningar, som

komma att läggas till grund för Kongl. Maj:ts framställningar till Riksdagen,

måste upprättas mer än ett år före anslagsårets början, torde ej med

någon säkerhet kunna antagas, att de verkliga utgifterna i allmänhet skola

motsvara beräkningarna. På dessa grunder instämmer jag med kollegierna

deri att anslaget bör, i likhet med hvad under likartade förhållanden eger

rum med större delen af anslaget till fångars vård och underhåll, blifva ett

förslagsanslag. I detta förslagsanslag borde då jemväl ingå det belopp

18,000 kronor, som nu jemlikt Kongl. brefvet den 16 Januari 1874 årligen

utgår af fångvårdsmedlen för vård och underhåll af vansinnige förbrytare,

hvilken utgift följaktligen i detta fall icke vidare skulle betunga

fång vårdsanslaget.

De inkomster, med Indika hospitalsvården skulle komma att bestridas,

vore sålunda:

1) bidrag af Danviks hospital till betäckande af kostnaden för Stockholms

hospital för sinnessjuke, enligt Kongl. brefvet den

9 Januari 1871 .................................................................... kronor 14,000: —

2) patientafgifter, Indika Serafuner-ordens-gillet beräknat

för år 1877 uppgå till............................................. „ 206,622: —

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

3) tillfälliga inkomster, likaledes enligt Sarafimerordens-gillets

beräkning, men efter afdrag af hvad som

antagits inflyta såsom arfsmedel efter hospitalshjon ...... kronor 2,500: —

hvartill skulle komma fyllnadsanslaget af statsmedel.

Detta fyllnadsanslags storlek beror på beloppet af de utgifter, hvilka

böra af hospitalsförvaltningen bestridas. Komiterade hafva erinrat, hurusom

en del utgifter, hvilka nu belasta hospitalsfonden, äro för hospitalsvården

helt och hållet främmande, och derföre, då staten öfvertager fondens tillgångar

och följaktligen kommer att ansvara för utgifterna, rätteligen böra

utbetalas icke af hospitalsförvaltningen utan i samma ordning, hvari anslag

åt statsmedel för dylika ändamål vanligen utgå, och således öfverflyttas unner

andra rubriker i riksstaten. Andra utgifter komma, sedan förändringen

trädt i verket, att efter hand och till en del genast upphöra.

Till förstnämnda slaget höra de bidrag, hvilka nu från hospitalsfonden

utgå till åtskilliga lasarett och hvilka af komiterade (sid. 44) upptagits sålunda:
till

Serafimerlasarettet ............................................................... kronor 2,400: _

„ Stockholms stads och läns kurhus..''.................................. 500

„ Loka brunslasarett............................................................... 300

„ Linköpings lasarett............................................................... 225

„ Wisby lasarett ..................................................................... „ 600

„ Lunds lasarett af arrendet för Lunds hospitalsgård,

252 kubikfot spanmål, % råg, 1/3 korn och x/z hafre,

„ d:o d:o af Mölleberga kyrkas tionde, 12 kubikfot 6

kannor råg,

„ Christianstads lasarett, af Rinkaby kyrkas tionde 6

kubikfot 3 kannor råg;

hvilken spanmål komiterade efter medelvärdet för åren

1865—1869 upptagit till......................................................... v 591: 54.

I afseende på den sista posten bör erinras, att af de deri ingående

två särskilda belopp kyrkotionde det senare efter år 1869 upphört att utbetalas

till lasarettet, och det förra icke bör i annat fall från statsverket

utgå, än att kvrkotionden skulle till staten indragas. De af denna post

återstående 252 kubikfot spanmål borde enligt kollegiernas förslag upptagas

i riksstaten bland öfriga lasarettsanslag i kolumnen för oindelt spanmål,

men då anslags uppförande i denna kolumn synes mig böra så vidt möjligt

är undvikas, hemställer jag, att ett kontant statsanslag af 600 kronor, utgörande

ifrågavarande spanmåls värde efter 1874 års markegångspris, jemte

någon förhöjning, afsedd att i viss mån motväga den minskning i värde,

anslaget sannolikt komrae att småningom undergå genom dess förvandling i

penningar, måtte i riksstaten uppföras. Det belopp, hvarmed anslagen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

till lasaretts underhåll sålunda komme att ökas, skulle följaktligen utgöra

tillsammans 4,625 kronor.

Resekostnaderna för inspektioner vid hospitalen torde hädanefter böra

utgå af åttonde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar, och

kostnaderna för tryckning af öfverstyrelsens årsberättelser ra. in. från samma

hufvud titels anslag till skrifmaterialer och expenser; men då begge dessa

anslag äro förslagsanslag, blifver, på sätt kollegierna erinrat, någon förhöjning

af deras belopp icke erforderlig.

Deremot anser jag, i motsats till både komiterade och kollegierna, följande

utgifter, hvilka föreslagits till öfverflyttande under särskilda rubriker

i riksstaten, fortfarande böra af anslaget till hospitalsförvaltningen bestridas,

nemligen tomtören till Malmö stad 3 kronor 21 öre och till Lunds universitet

28 öre för tomter i Malmö, hvilka för hospitalets räkning användas, samt

utgifterna för understöd till åtskilliga vanföra eller sinnessvaga personer

utom hospitalen, af komiterade beräknade till 761 kronor 69 öre, hvilka

utgifter, såsom varande af öfvergående natur, synas böra till undvikande af

onödig omgång fortfarande utgå från hospitalsförvaltningen, för hvilken de

ej heller kunna anses till sin natur främmande. Enahanda är förhållandet

med de från hospitalsfonden nu utgående pensioner till sysslomannen P. C.

Sevén 395 kronor 34 öre, till förre notarien Gr. Lindström 216 kronor 46 öre

samt till åtskilliga andra personer tillhopa 759 kronor 62 öre, utgörande

följaktligen dessa pensioners sammanlagda belopp enligt komiterades beräkning

1,371 kronor 42 öre, men enligt Serafkner-ordens-gillets under innevarande

år lemnade uppgift 1,992 kronor. Dessa pensioner och understöd,

af hvilka en del utgår i naturapersedlar, synas mig fortfarande böra utbetalas

af hospitalsförvaltningen, på sätt ock Serafimerordensgillet i sina beräkningar

af utgifterna för år 1877 förutsatt. Äfven de af Peder Severenssen

och enkefru Bager gjorda dispositioner till hvarjehanda ändamål, hvilka

förbindelser enligt gifvarnes önskan fästats vid hospitalsförvaltningen, torde

böra fortfarande af densamma fullgöras.

De utgifter från hospitalsfonden, hvilka enligt hvad ofvan är nämndt

komma att efter hand och till en del genast upphöra, sedan förändringen trädt i

verket, äro sådana som härflutit deraf, att hospitalsfonden haft särskild förvaltning

och uppbörd. Till dessa utgifter höra i främsta rummet Serafimerordens-gillets

egna förvaltningskostnader, uppgående enligt Kong!, brefvet den

30 November 1860 samt den genom Kongl. brefvet den 29 Maj 1874 bestämda

aflöningsstat till följande belopp:

Generaldirektörens arvode..........................

............................... kronor

1,000: —

En sekreterare och advokatfiskal.............

...............................

2,000: —

Transport kronor

3,000: —

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Transport

kronor

3,000

—

En

kamererare och kammarförvandt............

»

2,000

—

En

notarie och registrator..............................

77

950

—

En

revisor ........................................................

77

750

—

En

kammarskrifvare ......................................

77

380

—

En

d:o ..........................................

n

330

—

Till

kansligöromålens bestridande..................

77

500

—

En

vaktmästare ...............................................

77

560

—

En

d:0 ................................................

77

450

—

kronor

8,920

—

hvartill komma öfriga af komiterade

beräknade för-

valtningskostnader, utgörande efter afdrag af tryckningskostnader,

soin fortfarande komma att utgå ........................ „ 1,243: as.

tillsammans kronor 10,163: 28.

Denna besparing kommer likväl icke genast statsverket till godo med

hela det belopp, hvartill den här beräknats Bland omförmälda arvoden

böra nemligen följande, hvilkas innehafvare undfått fullmakt å sina sysslor,

uppföras på indragningsstat, nemligen:

för

Generaldirektören ...................

.......................................... kronor

1,000: —

17

Sekreteraren..............................

.......................................... 77

2,000: —

77

Kamererare!! ...........................

........................................... 77

2,000: —

77

en vaktmästare.......................

........................................... 77

560: —

tillsammans kronor

5.560: —

dock med skyldighet för de tre sistnämnde att i deras omförmälda

befattningar biträda den nya hospitalsöfverstyrelsen.

Till utgifter, som kunna upphöra, äro vidare att räkna, förutom de af

komiterade å sid. 47 af deras utlåtande anförda ersättningar och arvoden

till syssloman, jemväl följande, nemligen ersättning till landsstatstjenstemän

och nämndemän för biträde vid besigtningar å hospitalshemman samt till

jägeritjenstemän och landtmätare för förrättningar å hospitalsskogar, efter

medeltal årligen utgörande 288 kronor 21 öre, samt ersättning till Mariestads

landskontor och vederbörande kronobetjening inom Skaraborgs län för

uppbörd och redovisning af Skara indragna hospitals inkomster äfvensom för

uppsigt öfver hospitalet tillhöriga fastigheter 300 kronor. Derest för begge

dessa sistnämnda ändamål särskilda kostnader blifva af nöden, böra de utgå

i enahanda ordning som för dylika utgifter vid andra indragna hemman är

bestämd, utan att särskilda anslag derför behöfva i riksstaten uppföras.

Hvad komiterade och kollegierna föreslagit angående statsanslag till

prostetunnor och kyrkors underhåll förfaller för den händelse, att kyrkofonden

icke skulle till statsverket indragas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Slutligen torde jag få erinra om den förändring, som, i anledning af

hvad jag haft nåden föreslå, borde vidtagas i afseende på den under åttonde

hufvudtiteln förekommande anslagsrubriken “hospitals- och lasarettsunderhåll.

“ Sedan till statsverket indragits alla under denna rubrik upptagna

anslag till hospitalsfonden, torde rubriken rätteligen böra benämnas “lasaretts

underhåll/4 Under denna rubrik böra då sammanföras dels de anslag till

lasaretts underhåll, som redan nu der upptagas, dels det under nästföregående

rubrik i riksstaten förekommande anslag till Serafimerlasarettets underhåll,

dels ock de sex anslagsposter å tillhopa 4,625 kronor, hvilka, enligt hvad

ofvan förmäles, nu utgå från hospitalsfonden. Med tillämpning häraf skulle

anslaget till lasaretts underhåll, sedan från det å riksstaten för år 1876

uppförda anslaget till hospitals- och lasaretts underhåll, kronor 116,897: 17.

dragits summan af de nu till hospitalsfonden utgående

anslag, sådana dessa äro i riksstaten beräknade ............ „ 96,832: 20,

men till återstoden.................................................................. „ 19,564: 97.

lagts dels förenämnda sex utgiftsposter till ett samman
lagdt

belopp af....................................................................... „ 4,625: —

dels nuvarande anslaget till Serafimerlasarettets underhåll „ 25,500: —

i riksstaten upptagas med...................................................... „ 49,6 8 9 : 97.

Sedan sålunda de flesta för hospitalsförvaltningen främmande utgifter

blifvit derifrån afskilda, skulle de återstående, hufvudsakligen för hospitalsvården

afsedda, enligt Serafimer-ordens-gillets beräkning, mot hvilken jag icke

funnit något att erinra, uppgå till 666,593 kronor 2 öre för år 1877.

Hospitalsförvaltningens inkomst- och utgiftsstat för nämnda år blefve alltså

följande:

Utgifter:

Utgifter för hospitals vården .......................

Inkomster:

Patientafgifter .................................................

Årligt bidrag från Danviks hospital ........

Tillfälliga inkomster ......................................

Brist att fylla genom statsanslag ..............

tillsammans 666,593: 02.

666,593: 02.

206,622: —

14,000: - 2,500: —

443,471: 02.

Det förslagsanslag, som borde af Riksdagen äskas för liospitalsväsendets

behof, blefve således i rund summa, på sätt Serafimer-ordensgillet

föreslagit, 450,000 kronor att å ordinarie stat uppföras under titeln:

“ hospitalsunderhåll “.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4. 31

^Med sålunda förenklad budget kan hospitalsförvaltningen, enligt

hvad Sundhetskollegium upplyst, af detta kollegium öfvertagas utan annan

tillökning i tjenstemannapersonalen än som skulle uppkomma genom

förordnande af en revisor och nödiga amanuensbiträden för hvilka i ett

den 8 innevarande. November till Eders Kongl. Maj:t ingifvet utlåtande

arvoden begärts till ett belopp af 1,000 kronor för revisorn och 1,200

till amanuensbiträdena. I betraktande af det vidlyftiga arbete, som

genom hospitalsvårdens öfvertagande skulle tillskyndas Sundhetskollegium,

finner jag mot* dessa belopp intet att erinra.

Inseendet öfver och vården om hospitalens fasta egendom med

undantag endast af de hus, tomter, och lägenheter, som äro till dessa

sjukvård sanstal térs omedelbara nyttjande upplåtna, skulle enligt komitelades

.förslag öfvertagas af Kammarkollegium. Såväl komiterade som

kollegierna hafva ansett en tillökning i anslaget till Kammarkollegium

för detta fall. nödig; och kollegierna hafva hemstält att beloppet af

denna tillökning måtte bestämmas lika med en kammarförvandts lön.

Denna fråga torde emellertid lika litet som beräkningen af det belopp,

hvartill hospitalsfondens till indragning föreslagna tillgångar böra bland

statsveikets inkomster i riksstaten upptagas, tillhöra min föredragning'',

utan böra af Finansdepartementet handläggas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag underdånigst

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, under förutsättning att Serafimer-ordensgillets

befattning med hospitalen i riket såväl som med allmänna hospitalsfonden.

komme att upphöra vid 1876 års utgång, och öfverinseendet å

sinnessjuk vården i riket öfvertagas af Sundhetskollegium, samt följaktligen

ej mindre de för Generaldirektören öfver hospitalen än ock för

Serafimer-ordens-gillets tjensteman och vaktbetjente anslagna arvoden från

samma tid upphöra att af hospitalsmedlen utgå, täcktes i nåder föreslå

Riksdagen:

med ofvan omförmälda undantag beträffande hemmanen

Marskog, de af Fru Rosencrantz och Friherre Adelsvärd donerade kapital

samt kyrkotionde!! — de hospitalen tillhöriga fastigheter, frälseränta!''

och andra afgälder af fast. egendom, äfvensom öfriga tillgångar af hvad

beskaffenhet de vara må, i öfverensstämmelse med hvad komiterade föreslagit,

indragas till statsverket, dock att hospitalens hemman och lägenheter

bibehållas vid sin nu egande natur enligt jordeboken samt att

staten åtager sig fullgöra de vilkor och förbindelser, hvilka finnas fästade

vid några åt de donationer, som utgöra eu del af dessa tillgångar;

att de åt statsmedel saväl direkt som i ersättning för indragna

i äntor och tiondeanslag hittills beviljade anslag till hospitalen, inbe
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

räknadt bidraget af fångvårdsmedlen, från samma tid upphöra att vidare

utgå;

att hospitalens rätt till qvarlåtenskap efter hospitalshjon upphör;

att det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till

Sundhetskollegium med medicinalstaten ökas med 2,200 kronor, att utgå

med 1,000 kronor till arvode åt eu revisor och med 1,200 kronor till

amanuensbiträde i Sundhetskollegium;

att i stället för de under åttonde hufvudtiteln nu uppförda anslagtill

Serafimerlasarettets underhåll samt till hospitals och lasaretts underhåll

måtte å ordinarie stat uppföras till lasaretts underhåll ett anslag

af 49,689 kronor 97 öre samt till hospitals underhåll ett förslagsanslag

af 450,000 kronor; och

att å allmänna indragningsstaten uppföras de åt nuvarande generaldirektören

öfver hospitalen samt Serahmer-ordens-gillets sekreterare, kamererare

och förste vaktmästare anslagna löner och arvoden att under deras

lifstid utgå med följande belopp: för generaldirektören 1,000 kronor,

för sekreteraren 2,000 kronor, för kaineraren 2,000 kronor och för vaktmästaren

560 kronor, mot skyldighet för de tre sistnämnda att i deras

befattningar biträda Sundhetskollegium, såsom blifvande öfverstyrelse för

hospitalen.

Tillika och då Eders Kong! Maj:t täcktes finna, att, derest denna

framställning vinner Riksdagens bifall, vården af hospitalens fasta egendom

bör med ofvan omförmälda undantag uppdragas åt Kammarkollegium,

hemställer jag, att frågan om den för sådant fall erforderliga tillökning

i anslaget till Kammarkollegium måtte få för behörig handläggning

öfverlemnas till Finansdepartementet; och torde det jemväl få ankomma

på Chefen för detta departement att föreslå det belopp, hvartill liospitalsfondens

till indragning föreslagna tillgångar böra bland statsverkets

inkomster i riksstaten beräknas.

Häri instämde Statsrådets öfriga ledamöter; och

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla

hvad Statsrådet sålunda föreslagit, äfvensom medgifva

att transsumt af protokollet rörande detta ärende

finge delgifvas Finansdepartementet.

Ex protocollo

C. A. Th. Ädelgren.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

33

Utdrag af protokollet ''öfver Ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet på Stockholms

Slott den 17 December 1875.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weibenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och

Forssell.

Slutligen uppläste Departementschefen Statsrådet Carlson till justering

ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 12 sistlidne November

fattade beslut uppsatt förslag till nådig proposition till Riksdagen

angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen, in. in.;

och behagade Hans Maj: t Konungen, uppå Statsrådets

tillstyrkan, gilla berörda förslag samt förordna,

att i öfverensstämmelse dermed skulle till Riksdagen

aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilagan vid.

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

C. A. Th. Ädelgren.

Bill. till Piksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afl. 2 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.