Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1877:13, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

X:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 Jan., 1877, kl. 8 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, i fråga om förberedande

åtgärder för inrättande af sä kallad landtbrefbäring;

Gifven Stockholms Slott den 19 Januari 1877.

I underdånig skrifvelse den 25 September 1876, hvilken i afskrift

finnes denna nådiga proposition bifogad, har Generalpoststyrelsen erinrat,

att, ehuru så vål i det utlåtande, som på nådig befallning blifvit den

24 Oktober 1872 af Generalpoststyrelsen afgifvet med anledning af Riksdagens

framställning om kronobrefbäringsskyldighetens skiljande från

jordbruket, som ock uti Kongl. Maj:ts i ärendet till Riksdagen den 30

Januari 1873 aflåtna nådiga proposition, varit förutsatt, att å en del

kortare linier med jemförelsevis mindre antal försändelser den postföring,

som borde inrättas i stället för kronobrefbäringen, skulle kunna besörjas

med gående bud med eu tjenstgöring i viss mån motsvarande den, som

i andra länder funnes uppdragen åt så kallade landtbrefbärare, så hade

likväl vid genomförandet af de förändringar i posttrafiken, som af kronobrefbäringens

upphäfvande påkallats, Generalpoststyrelsen, till en början

och innan mera erfarenhet rörande nämnda förhållanden vunnits, ansett

sig icke böra; ifrågasätta postutvexlingens besörjande å orter, som icke

egde fullständig postanstalt, genom någon annan inrättning än vanlig

poststation; att emellertid det numera visat sig, att vid en del poststationer,

hvilka till följd af sitt läge eller andra förhållanden ej kunde

indragas, rörelsen vore så ringa, att inkomsten af postutvexlingen icke

betäckte de med en poststationsföreståndares aflönande förenade utgifter,

och att fördenskull full anledning förekomma att tillse, huruvida

icke en del af den postutvexling, som nu förmedlades genom poststa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj$8 N d. Proposition N:o 13.

7

tioner, skulle kunna besörjas genom en landtbrefbäring, nära öfverensstämmande

med den, som i andra länder och särskild! i Danmark funnes

inrättad.

I fråga om genomförandet af den sålunda ifrågasatta förändringen

har emellertid Generalpoststyrelsen anmärkt, att det å ena sidan vore

uppenbart att, om tillgång skulle kunna beredas till bestridande af de

med landtbrefbäringen förenade utgifter, de bref, som sålunda kunde

komma att fortskaffas, icke i något fall borde draga andra eller lägre

afgifter än de, som utgjordes för alla öfriga mellan postanstalter utvexlade

bref, liksom äfven att dessa afgifter borde till postkassan redovisas;

men att å andra sidan det af ordalagen uti, bland andra, Kongl. Kungörelsen

den 9 Mars 1855, hvilken blifvit utfärdad på grund af Kongl.

Maj:ts och Riksdagens beslut, framginge, att, der icke särskild! annorlunda

blefve förordnadt, de bref, som, utan att vid mer än en postanstalt

behandlas, blefve med landtbrefbärare fortskaffade, skulle taxeras

såsom lösbref och afgiften för dem således tillfalla postförvaltaren; och

har fördenskull Generalpoststyrelsen i underdånighet hemstält, att Kongl.

Maj:t måtte vidtaga åtgärd för undanrödjande af det hinder, som sålunda

förefunnes mot införandet af s. k. landtbrefbäring.

Kongl. Maj:t har låtit detta ärende Sig föredragas; och på det att,

derest Kongl. Maj:t skulle finna den af Generalpoststyrelsen sålunda

ifrågasatta landtbrefbäringen böra i mer eller mindre vidsträckt omfattning

anordnas, hinder derför ej måtte möta i ofvanberörda stadgande!],

vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Riksdagen att för sin del medgifva

:

att, derest landtbrefbäring varder inom riket anordnad, skola, utan

afseende derå, om postbehandling egen rum vid en eller derå postanstalter,

för bref, som genom landtbrefbärare befordras, afgifterna utgå

efter samma taxa, som gäller för bref, hvilka utvexlas mellan orter med

postaristalt, samt följaktligen också till postkassan redovisas.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande Utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hans Forssell.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott

den 19 Januari 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och

Forssell.

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Forssell uppläste till

justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Statsrådets

enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts

nådiga propositioner till Riksdagen, nemligen:

a) enligt beslut den 4 November 1876, i fråga om förberedande

åtgärder för inrättande af så kallad landtbrefhärma'';

D 7

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets

underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,

sådana de finnas detta protokoll bilagda, och befalde,

att i enlighet dermed nådiga propositioner skulle

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

L. Akerhielm.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Ma]:ts Nåd. Proposition N:o lo.

9

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

I (let utlåtande, som, på nådig befallning, den 24 Oktober 1872 af

Generalpoststyrelsen i underdånighet afgafs med anledning af Riksdagens

framställning om kronobrefbäringsskyldighetens skiljande från jordbruket,

hade, såsom ett af vilkoren för att detta bestyr skulle kunna af Postverket

öfvertagas, blifvit angifvet öppnandet å lämpliga orter af poststationer

eller brefbärarestationer, från och till hvilka det skulle tillhöra

vederbörande som förut begagnat sig af kronobrefbäring att, med

eller utan användande af lösväska, låta befordra de dem tillhörande

bref; hvarjemte blifvit förutsatt att å en del kortare linier, med jemförelsevis

mindre antal försändelser, postföringen skulle kunna besörjas

med gående bud, med en tjenstgöring i viss mån motsvarande den som

i andra, mera tätt befolkade, länder finnes uppdragen åt så kallade

landtbrefbärare.

I närmaste öfverensstämmelse härmed blef äfven affattad den framställning

i ämnet, som af Eders Kongl. Maj:t den 30 Januari 1873 afläts

till Riksdagen, dervid emellertid, hvad angick antalet nya postanstalter

af det slag som, enligt gällande Instruktion, det ankom på Generalpoststyrelsen

att inrätta, meddelades det nådiga förklarande att af dylika stationer

borde, om så skulle erfordras, öppnas en inom hvar socken. Och

sedan, jemlik!, skrifvelse den 22 Maj samma år, högstberörda framställning

blifvit af Riksdagen i allo bifallen, behagade, den 6 derpå följande

Juni, Eders Kongl. Maj:t åt Generalpoststyrelsen i nåder uppdraga att,

efter samråd med Eders Kong]. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,

dels anordna de nya postgångar, som till ersättande af den ordinarie

kronobrefbäringen befunnos erforderliga, dels ock undantagsvis, der sådant

af omständigheterna påkallades, träffa aftal om fortskaffande, genom

tjenstemäns, betjentes eller enskildes försorg och mot ersättning från

postkassan, af sådana allmänna kungörelser, tjenstebref in. in., för hvilkas

befordran ordinarie kronobrefbäringen förut fått anlitas.

Sistnämnda, i nåder medgifna, undantagsutväg har hittills icke anlitats

i andra än de fall då förslag till nya kronobrefbäringsposters inrättande

från Länsstyrelserna till Generalpoststyrelsen inkommit för sent

för att de anordningar, till hvilka desamma skolat gifva anledning,

Bill. till Rilcsd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. U Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

kunnat vidtagas före den tidpunkt då, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts och

Riksdagens beslut, den jordbruket förut åliggande skyldighet att besörja

kronobrefvens fortskaffande borde upphöra; utan har efterhand den ordinarie

kronobrefbäringen blifvit med nya postgångar och vid dem upprättade

stationer ersatt.

Under det att bestämmandet åt plats för de nya postanstalter som

sålunda, tid efter annan, till den ordinarie kronobrefbäringens ersättande,

inrättades, måste i väsentlig mån blifva beroende af det sätt hvarpå,

inom hvar särskild ort, tillfälle till postutvexling lämpligen kunde beredas

kronobetjeningen och öfrige som förut till anlitande af kronobrefbäring

varit berättigade, kunde i flere fall endast ringa ledning vara

att tillgå för bedömande af frågan huruvida för enskildes brefvexling,

likasom för tidnings- och paketförsändning, förefans synnerligt behof

af postutvexlingens besörjande genom en särskild poststation, eller om

möjligtvis genom en sådan brefbäring, som här ofvan blifvit underdånigst

omförmäld, kunde i erforderlig mån underlättas fortskaffandet till och

från närmaste postanstalt af bref och andra försändelser.

Generalpoststyrelsen har derföre också icke hittills ansett sig böra

ifrågasätta postutvexlingens besörjande — å orter som icke ega fullständig

postanstalt — genom någon annan inrättning än vanlig poststation.

Sedan deremot numera för flera qvartal föreligga uppgifter å uppbörden

vid de olika poststationerna, möter icke vidare någon svårighet

för pröfningen af frågan om hvilka stationer som, i anseende till synnerligen

obetydlig rörelse, böra indragas. Åtgärder i sådan syftning

hafva också delvis redan blifvit vidtagne och böra i afseende å en del

andra stationer vidtagas.

Hvad angår sådana poststationer, som å hvardera sidan omgifvas af

andra postanstalter, belägna vid samma postlinie, har en utväg till indragning

af en del bland dessa stationer beredts genom det af Eders

Kongl. Maj:t den 17 nästlidne Mars meddelade nådiga förklarande rörande

befordran med post af lösväskor innehållande tjensteförsändelser.

Hvad åter beträffar sådana poststationer som utgöra ändpunkter

för biposter, hvilka från andra postlinier utgå, möter, på sätt anmärkt

blifvit i Generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse den 6 nyssnämnda

månad, större svårighet att dem med andra inrättningar ersätta. Der

afståndet från annan postanstalt är mera betydligt, kan också i de flesta

fall den nytta, som den kringliggande orten af dem hemtar, anses till

fullo uppväga de med stationernas underhållande förenade utgifter. I

de fall åter att afståndet är mindre, såsom å vissa orter 5, 6 å 7 tiondedel

mil, och att de försändelser, som genom dem utvexlas, hufvudsak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

11

ligen utgöras af bref till och från kronobetjeningen och presterskapet

på platsen, förekommer utan tvifvel full anledning tillse, huruvida icke

denna postutvexling skulle kunna, på ett i skälig mån tillfredsställande

sätt, besörjas genom en brefbäring, nära öfverensstämmande med den

som i andra länder eger rum å landsbygden.

I Danmark, hvarest förhållandena kunna anses närmast öfverensstämma

med dem, som i sydligare delen af vårt land göra sig gällande,

är, genom en i Mars månad år 1872 utfärdad instruktion (»Veiledning

for Landtpostbude»), hvaraf ett exemplar härhos underdånigst bifogas,

samt i öfrigt gällande författningar, landtbrefbäringen ordnad på följande

sätt:

Landtpostbud, som besörjer brefbäringen inom det till en fast postanstalt

hörande distrikt, utgår från och återvänder till postanstalten

minst tre, högst sex gånger i veckan. Budet åligger aflemna medförda

postförsändelser å ett ställe inom hvar landsby, hvaremellertid det är

honom tillåtet att, på grund af särskild öfverenskommelse, äfven till

annorstädes boende adressater direkt hembära försändelser, för så vidt

han icke derigenom hindras från att fullgöra den föreskrifna brefbäringsturen

på stadgad tid, som i allmänhet är två timmar per dansk mil.

Genom landtpostbud kringbäras vanliga bref, penningbref med högst

100 kronor innehåll, paketer af högst 2 skålpunds vigt och tidningar.

Äfvenså varda af landtpostbudet mottagne och till vederbörande

postanstalt aflemnade de bref m. m., som af personer inom distriktet

till befordran aflemnas.

Ersättningen till landtpostbuden utgår efter kontrakt, för närvarande

vanligtvis med 40 öre per dansk mil, och antages i allmänhet ett

bud kunna, utan öfveransträngning, på ett dygn tillryggalägga fyra

danska mil.

Der fråga uppstår om anordnande af en ny landpostbudtur, ställes

af vederbörande postanstalt till kommunalrepresentationen inom den ort,

som af budet skall betjenas, en skriftlig uppmaning att uppgifva en på

lämplig plats bosatt person som är villig att, utan särskild kostnad för

Postverket, mottaga den post som af budet med föres och till budet aflemna

de försändelser som böra af detta fortskaffas. Af nämnda person

böra äfven budet tillhandahållas penna och bläck för att meddela qvitto

å mottagna penninge- och paketförsändelser, äfvensom för införande i

kontraboken af erforderliga anteckningar.

Slutligen skola äfven genom landtpostbud mot betalning tillhandahållas

frimärken af det slag; som erfordras för frankering af vanliga

inrikesbref.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Om också någon tvekan kunde möta att, åtminstone till en början,

äfven till något slag af assurerade bref utsträcka de försändelser, som

inom Sverige borde genom landtbrefbärare, på Postverkets ansvar, fortskaffas,

äfvensom att, såsom i Danmark sker, låta dessa brefbärare besörja

jemväl utvexlingen af bref mellan personer, boende i samma distrikt,

å hvilka bref, de der icke passera någon postanstalt, frimärkena

skulle af brefbärarne makuleras,

så synes dock — äfven med försändelsernas inskränkande till vanliga

och, möjligen, rekommenderade bref, brefkort, försändelser under

band, tidningar och småpaketer, äfvensom med iakttagande deraf att

genom landtbrefbärare icke fortskaffades andra försändelser än sådana

som från vederbörande postanstalt utlemnats eller borde dit aflemnas —

i flera fall, en anordning af i fråga varande slag erbjuda korrespondenterne

alla de fördelar, som skäligen kunna påräknas för orter med

så ringa rörelse att inkomsten af postutvexlingen icke betäcker de med

en poststationsföreståndares aflönande förenade utgifter; såsom förhållandet

varit vid, bland andra, nedan nämnda stationer, alla belägna vid

ändpunkten af en eller annan bipostlinie, nemligen:

Annefors i Gefleborgs län, hvarest under loppet af nästlidet år afsatts

frimärken till belopp af omkring 62 kronor

Hangvar i Gotlands län, dito dito..................................................... 58 »

Kyrkheddinge i Malmöhus län, dito dito ...................................... 55 »

Starby i Kristianstads län, dito dito ................................................ 54 »

Elfsered i Elfsborgs län, dito dito...................................................... 53 ))

Arnö i Upsala län, dito dito ......... 50 »

Östingstorp i Kalmar län, dito dito.............................................. 49 ))

Gryterud i Jönköpings län, dito dito.............................................. 48 ))

Sandvik i Jönköpings län, dito dito................................................. 45 »

Ingelstad i Kristianstads län, dito dito............................................ 45 »

Guldrupe i Gotlands län, dito dito ................................................... 42 ))

Hånger i Jönköpings län, dito dito................................................... 36 »

IJokadal i Blekinge län, dito dito.................................................... 36 »

Asbo Tostarp i Kristianstads län, dito dito ................................ 36 »

Jerstorp i Jönköpings län, dito dito ................................................ 34 »

Bromma i Stockholms län, dito dito .............................................. 33 »

Tällsjö i Elfsborgs län, dito dito ..................................................... 33 ))

Atlingbo i Gotlands län, dito dito...................................................... 31 »

Herråkra i Kronobergs län, dito dito............................................. 28 ))

Moja i Stockholms län, dito dito .................................................... 28 ))

Fagered i Hallands län, dito dito ..................... 25 »

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13. 13

Aspö i Blekinge län, hvarest under loppet af nästlidet år afsatts frimärken

till belopp af omkring........................ 22 kronor

Ärdre i Gotlands län, dito dito ......................................................... 22 »

Lindstorp i Kalmar län, dito dito .................. 18 »

Nöbbelöf i Kristianstads län, dito dito............................................. 14 »

och Erstavik i Stockholms län, hvarest under loppet af nästlidet

år afsatts frimärken till belopp af omkring ............... 12 kronor.

Då, med en anordning af underdånigst ifrågastälda slag, antagligen

i ett stort antal fall kronobetjents bostad blefve den plats, der

postförsändelser komme att af landtbrefbärare aflemnas och afhemtas,

skulle ock sålunda häfvas många af de olägenheter i afseende å tjenstebrefvens

fortskaffande till och från poststation, som i den senare tiden

öfverklagats.

Också hafva, vid de öfverläggningar i ämnet med länsstyrelser och

korrespondenter som, vid de af undertecknad Generalpostdirektör innevarande

år verkstälda embetsresor, egt rum, mångenstädes blifvit uttalad

den åsigt att, i flera fall, en lämpligen anordnad landtbrefbäring skulle

i all erforderlig mån ersätta en del af de nu varande poststationerna.

Lägges då dertill att härigenom Postverket skulle besparas utgifterna

för aflönande af en del poststationsföreståndare, hvilka utgifter, under

nuvarande förhållanden, å en del orter oskäligt stegras derigenom att

å plats hvarest, för tjenstebrefvens fortskaffande, ordnad postföring icke

kan undvaras, oöfvervinnerliga svårigheter möta att, annat än mot förhöjdt

arvode, få befattningen såsom poststationsföreståndare bestridd af

dertill lämplig person,

så synes ingalunda saknas skäl att — i nära öfverensstämmelse med

den så väl i nådiga propositionen den 30 Januari 1873 som i Generalpoststyrelsens

underdåniga skrifvelse den 24 Oktober 1872 uttalade

åsigt — söka få genom landtbrefbärare besörjd en del af den postutvexling,

som nu förmedlas genom poststation.

Tydligt är att — om tillgång skall kunna beredas till bestridande

af de med landtbrefbäringen förenade utgifter — de bref som sålunda

kunna komma att fortskaffas, icke i något fall böra draga andra och

lägre afgifter, än de som utgöras för alla öfriga, mellan postanstalter

utvexlade bref; likasom att äfven dessa afgifter böra till postkassan ingå.

Då emellertid, vid medelportots införande, blifvit, genom nådiga

Kungörelsen den 9 Mars 1855, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers

beslut, stadgadt att nämnda porto skulle utgöras endast för »bref som

med posten befordras emellan de orter der postanstalter finnas», men

att så kallade lösbref komma att »tillsvidare» fortskaffas emot enahanda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

afgift som då fans stadgad, och hvilken fortfarande borde tillfalla

vederbörande postförvaltare; i hvilka stadganden icke någon väsentlig

förändring vidtagits genom de sedermera rörande det inrikes brefportot

den 23 Februari 1858, den 12 Juli 1860 och den 12 November 1872

utfärdade nådiga Kungörelser,

och då af ordalydelsen i högstberörda nådiga författningar torde

anses härflyta att, der icke särskildt annorlunda varder förordnadt, äfven

bref som, utan att vid mer än en postanstalt behandlas, blifva med landtbrefbärare

fortskaffade, borde såsom lösbref taxeras och följaktligen

också afgiften för dem tillfalla vederbörande postförvaltare,

men genom anordnande af landtbrefbäring i orter, der sådan lämpligen

kunde åvägabringas, skulle korrespondenterne beredas hufvudsakligen

enahanda fördelar som genom postutvexlingens besörjande

genom särskild poststation,

får — under åberopande af det, i sammanhang med fastställandet

af normalstat för Postverket, genom nådiga brefvet den 6 Juni 1873

meddelade stadgande, att de minskningar i ännu återstående sportelinkomster,

som framdeles kunde för postpersonalen uppkomma, ej finge

grundlägga anspråk på någon ersättning af Statsverket — Generalpoststyrelsen

i underdånighet hemställa,

det täcktes Eders Ivongl. Maj:t till Riksdagen göra

framställning derom att, der landtbrefbäring varder

inom riket anordnad, skola, utan afseende derå om

postbehandling eger rum vid en eller flera postanstalter,

för bref, som genom landtbrefbärare befordras, afgifterna

utgå efter samma taxa, som gäller för bref,

hvilka utvexlas mellan orter med postanstalt, samt

följaktligen också till postkassan redovisas.

Generalpoststyrelsen framhärdar, med djupaste vördnad, trohet

och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåter

WILHELM ROOS.

L. Hiibner. Frans Broberg. C. H. Westman.

O. E. Löfgren.

Stockholm den 25 September 1876.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.