Om anvisande af medel för Sveriges deltagande i 1878 års verldsutställning i Paris
1877-02-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1877:28, Om anvisande af medel för Sveriges deltagande i 1878 års verldsutställning i Paris
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
1
TSio 38.
Ant. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1877, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om anvisande af
medel för Sveriges deltagande i 1878 års verldsutställning
i Paris; Gifven Stockholms Slott den 16 Februari 1877.
Sedan härvarande franske minister å sin regerings vägnar genom
officiela skrivelser dels inbjudit de förenade rikena att deltaga i en allmän
utställning af åkerbrukets, industriens och de sköna konsternas alster,
som, enligt franska regeringens beslut, kommer att öppnas i Paris
den 1 Maj 1878 och afslutas den 31 Oktober samma år, dels anhållit
att specialkommissarier för de förenade rikena måtte, så snart som möjligt,
utses för att med de franske generalkommissarierne öfverenskomma
om alla frågor rörande utställningens ordnande, såväl med afseende å
det utrymme, hvilket i utställningsbyggnaden af hvarje land kunde
komma att kräfvas, som ock angående vilkoren för utställningsföremålens
afsändande, emottagande och ordnande m. m., samt derefter genom
Kongl. Maj:ts beskickning i Paris blifvit insända ej mindre det af franska
republikens president den 7 September 1876 godkända allmänna reglemente
för nämnda utställning, än äfven afskrift af en skrifvelse, hvari
franske ministern för handeln och åkerbruket meddelat beskickningen
den för utställningen stadgade plan jemte tillhörande ritningar; så har
Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af berörda handlingar, genom remiss
den 3 Oktober samma år anbefalt Sitt och Rikets Kommerskollegium
att, efter vederbörandes hörande, skyndsamt i ärendet afgifva utlåtande.
Till följd af berörda nådiga befallning har Kommerskollegium den
11 sistlidne December till Kongl. Maj:t inkommit med särskildt infordrade
yttranden af fullmäktige i Jernkontoret, Landtbruksakademiens förvaltningskomité,
Svenska slöjdföreningen, Fabriks- och handtverksföreningarne
i Stockholm, Norrköping och Gefle, Handtverks- och industri
Bih.
till Riktd. Prot. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
föreningen i Göteborg samt Handtverksföreningen i Malmö; af hvilka
yttranden hufvudsakligen inhemtas:
att fullmäktige i Jernkontoret funnit sig förhindrade att utan Brukssocietetens
föregående hörande, å dennas vägnar i frågan sig yttra, samt
att, då societetens ledamöter komme att i Maj eller Juni månad detta
år sammanträda till allmän ordinarie sammankomst i Jernkontoret, fullmäktige
skulle vid denna sammankomst framställa frågan till öfverläggningsämne
hos societeten;
att Landtbruksakademiens förvaltningskomité, ehuru den icke funne
det troligt att svenska landtbruket två år efter nyss afslutade internationela
utställning i Filadelfia kunde hafva några synnerliga framsteg
att uppvisa vid den blifvande utställningen i Paris, likväl, derest landets
industriidkare med intresse skulle omfatta ifrågavarande utställning och
i öfrigt nödiga medel kunde beredas till bestridande af dermed förenade
kostnader, ansåge att Sveriges landtbrukare ej heller borde uteblifva från
nämnda utställning;
att Svenska slöjdföreningen hänvisat frågan till förberedande behandling
af sina särskilda afdelningars utskott, hvilka vid sammanträden
den 4 och 5 nästlidne November yttrat, att, ehuru dels svårighet torde
möta att under den korta tid, som återstode till den ifrågavarande utställningens
öppnande, för vårt land åstadkomma ett värdigt deltagande
i denna utställning, dels det kunde ifrågasättas, huruvida Sveriges deltagande
i eu ny verldsutställning redan år 1878 — den tredje under
loppet af sex år — skulle komma att för vårt land medföra sådana fördelar,
som motsvarade dermed förenade uppoffringar, utskotten likväl
och med hänsyn till den nära förbindelse, hvari vårt land alltid stått
och fortfarande befunne sig med Frankrike, icke kunde annat än tillstyrka
Sveriges deltagande i denna utställning, hvilka åsigter föreningens
styrelse, vid sammanträde den 6 i nyssnämnda månad, förklarat
sig hufvudsakligen dela, äfvensom att föreningen, efter öfvervägande af
angifna skälen för och emot ett sådant deltagande, bland annat, yttrat,
att det ville synas, som om ett mindre och uti industriel hänseende
ännu underlägset land, som Sverige, lämpligen kunde vara det enda och
ännu mindre det första, som undandroge sig att deltaga för den händelse,
att verldsutställningen i Paris blefve en verklighet, och att, då
föreningen dessutom gjorde sig förvissad, att statsmakterna, hvilka så
beredvilligt offrat betydliga summor för den amerikanska utställningen,
som utan tvifvel var af långt mindre praktisk vigt för vår industri än
den ifrågavarande kunde blifva, icke skulle undandraga sig att offra ännu
mera för en verldsutställning i Paris, en uppoffring, hvarigenom endast
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. 3
Sveriges deltagande kunde möjliggöras, Slöjdföreningen ville uttala den
öfvertygelse, att, om Kongl. Maj:t i nåder funne landets sanna fördel
betinga Sveriges deltagande uti denna verldsutstäl lning, den svenska
industrien lika litet nu, som hittills, skulle rygga tillbaka för de uppoffringar,
som deraf blefve en följd, och sträfva att med heder för
fosterlandet och för sig sjelf fortfarande göra sig förtjent af den uppmärksamhet,
som den vid flera föregående tillfällen lyckats att förvärfva
; samt
att öfrige ofvan omförmälde vederbörande likaledes under förutsättning,
att erforderliga anslag af allmänna medel för ändamålet beviljades,
antoge att Sverige borde i utställningen deltaga.
För egen del har Kommerskollegium yttrat följande:
»Då Kollegium nu har att för egen del afgifva underdånigt utlåtande
i detta ärende, torde icke vara nödigt att ånyo framhålla hvad Kollegium
vid föregående likartade tillfällen anfört i fråga om den stora vigt
och betydelse, som utur allmänna synpunkter måste tillerkännas de så
kallade internationela utställningarna. Att likväl sådana, för att medföra
all den båtnad, man af dem har att vänta till utveckling af industri
och skön konst, icke böra alltför ofta förekomma, torde dock vara
eu sanning, som allt mera börjar göra sig gällande och som äfven funnit
uttryck i de flesta af de här ofvan till sitt hufvudsakliga innehåll angifna
yttrandena. Detta lärer väl ock ega full tillämplighet på den nu
ifrågasatta utställningen, som, derest den kommer till stånd, skulle blifva
den sjunde i ordningen af detta slag från år 1851 räknadt, och den
tredje under den korta tidrymden af föga mer än fem år — för att nu
icke tala om de många, mer eller mindre omfattande eller för särskilda
ändamål anordnade utställningar, som under en följd af år egt rum.
Huruvida inom andra länder industrien i allmänhet under de senaste
åren gått framåt i den mån, att en internationel utställning af densammas
alster redan år 1878 kan i den allmänna odlingens tjenst vara
påkallad, tillåter sig Kollegium icke att bedöma, men att, hvad Sverige
beträffar, ett sådant industrielt framåtskridande finnes för handen, att derpå
skulle kunna grundas förhoppning, att vårt land skulle vid sist nämnda
tidpunkt vara i stånd att framställa annat eller mera, än som vid närmast
föregående allmänna expositioner i sådant afseende åstadkommits,
och således kunna intaga någon mera framstående plats i täflan med
andra länder, lärer väl svårligen kunna tänkas, och af de nyss vidrörda
yttrandena framgår äfven temligen oförtydbart, att vederbörande, äfven
med afseende derå, hysa tvekan om lämpligheten af Sveriges deltagande
i utställningen, ehuru de förutsätta att landets industriidkare skola finnas
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
vara villige att underkasta sig de ganska väsentliga uppoffringar af tid
och arbete, som fordras för dess uppträdande å densamma. Härvid
torde dock böra framhållas den synnerligen vigtiga omständighet, att
representanterne för en af landets hufvudnäringar, eller bergsnäringen,
hvars produkter å föregående utställningar ådragit sig den största uppmärksamheten,
ännu icke varit i tillfälle att yttra sig i ämnet och att
något allmännare uttalande af deras mening deri af anledning, som här
ofvan uppgifvits, icke är att förvänta på ännu någon tid. Vid sådant
förhållande och i betraktande jemväl af den ganska betydliga statsutgift
som af landets deltagande i en internationel utställning uppkommer,
finner Kollegium i sakens närvarande skick och utur synpunkten af den
svenska industriens allmänna fördelar, sig icke ega fullt giltiga skäl för
att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att, hvad Sverige vidkommer, antaga
nu ifrågavarande, af franska regeringen gjorda inbjudning; — hemställande
dock Kollegium i underdånighet, huruvida Eders Kongl. Maj:t vid
nyss berörda förhållande må pröfva lämpligt att åt särskilda komiterade
uppdraga att sätta sig i beröring med bergsbrukets idkare och i allmänhet
mera framstående industriidkare för utrönande af, om desse må
finnas benägne att lemna bidrag till den ofta nämnda utställningen,
hvarigenom någon sannolikhet för landets värdiga uppträdande å densamma
skulle kunna vinnas, samt frågan sålunda med all den skyndsamhet
omständigheterna medgifva, ernå en slutlig lösning».
Sedan Kongl. Maj:t redan den 13 sistlidne September beslutit låta
vidtaga förberedande åtgärder för Norges deltagande i verldsutställningen
i Paris och Kongl. Maj:ts beskickning derstädes, på norska regeringens
derom framstälda begäran, hos Generalkommissariatet för utställningen
anhållit att minst 800 qvadratmeter af det för de förenade rikenas utställning
gemensamt afsedda utrymme måtte beräknas uteslutande för
Norges utställning, har franska generalkommissarien väl i sitt svar till
beskickningen förklarat sig villig att tillmötesgå Norska Regeringens omförmälda
önskan, men för att kunna beräkna tillräckligheten af det för
båda de förenade rikena afsedda utrymme begärt uppgift jemväl på den
plats, Sverige ansåge sig för sin utställning behöfva.
I sammanhang med den anmälan härom, som från Kongl. Maj:ts
beskickning inkommit, har beskickningen framhållit, hurusom det skulle
väcka ett mindre behagligt uppseende, derest Sverige med sin, i jemförelse
med Norges, betydande industri icke skulle ifrågasätta behofvet
af ett utrymme, som motsvarade hvad Norge för sin del begärt, samt
derefter fästat uppmärksamheten å de af Kommerskollegium och vederbörande
handelsföreningar vid afgifvandet af förberörda utlåtanden i
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
ämnet, enligt beskickningens åsigt, till en del förbisedda skäl, hvilka i
handelspolitiskt, kommersielt och finansielt hänseende gjorde det önsk''värdt,
att Sveriges deltagande i just denna verldsutställning inåtte ske
i så stor omfattning, som våra förhållanden kunde medgifva.
Ur handelspolitisk synpunkt vore det nemligen af vigt för Sverige
att just nu, då underhandlingar snart skulle begynna om afslutande af
en ny handelstraktat med Frankrike genom ett möjligast storartadt deltagande
i den förestående utställningen, såväl ådagalägga vårt intresse
af att utvidga våra handelsförbindelser med Frankrike, som ock lemna
en fullständig öfversigt af de produkter och tillverkningar, vårt land
hade att erbjuda.
I kommersielt hänseende vore att taga i betraktande, huruvida vårt
deltagande uti pariserutställningen kunde komma att medföra en förökad
afsättning af svenska produkter på Frankrike. Härvid ansåge beskickningen
den omständighet icke böra förbises, att Sveriges direkta export
till Frankrike, betydligt öfverstege den till de två länder, Österrike och
Nord-Amerika, för deltagande i hvilkas verldsutställningar senast anvisats
bidrag af statsmedel. År 1874 exporterades nemligen, enligt Kommerskollegiets
berättelse, från Sverige till Frankrike för ett värde af
19,805,772 kronor (mot 9,405,000 kronor år 1864), till Nord-Amerika
af 2,076,448 kronor och till Österrike af endast 63,075 kronor. I sammanhang
härmed borde dessutom erinras, att genom Pariserutställningen
1867 franska allmänheten först gjordes bekant med tvenne af våra inhemska
fabrikater — trämassa och tändstickor — hvilka numera tillhörde
våra vigtigare exportartiklar.
Beträffande rent Jinansiela fördelar, som Sverige kunde skörda af
deltagande i utställningen, hyste beskickningen den åsigt, att bristande
kännedom om Sveriges under de sista åren vunna stora utveckling utgjorde
det enda hindret för att på fördelaktiga vilkor i Frankrike upptaga
lån samt göra våra statspapper begärliga på den af kapital öfverflödande
parisermarknaden, men att ett vidsträckt deltagande från Sveriges
sida skulle blifva det bästa medlet att öppna fransmännens ögon för
de rika naturliga hjelpkällor, öfver hvilka vårt land förfogade, och den
redan betydande industri det kunde uppvisa.
Beskickningen har slutligen upptagit till vederläggning de två hufvudskål,
på hvilka Kommerskollegium stödt sitt afstyrkande af Sveriges
deltagande i utställningen. Mot det första af dessa, eller att svenska
industrien icke gjort några nämnvärda framsteg efter de tvenne i Wien
och Filadelfia bållna utställningarne, har beskickningen anfört, att ett
ganska ringa antal fransmän besökt sistnämnda utställningar och att så
-
6
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 28.
lunda den äldre utställning, som sjelfmant komme att erbjuda sig såsom
utgångspunkt för jemförelse med den nu ifrågavarande, blefve utställningen
i Paris år 1867, sedan hvilken tid vår industri otvifvelaktigt gått
högst ansenligt framåt. Det andra skälet, eller våra industriidkares förmodade
obenägenhet att för ändamålet göra några betydligare uppoffringar,
har beskickningen sökt bemöta genom att erinra derom att allmänhetens
intresse för deltagande i sådana utställningar alltid i början visat sig
svagt — särskilt, vore utställningen i Wien ett exempel —; men att,
ju mera man nalkats ansökningstidens utgång, i desto större antal hade
utställare tillströmmat. Så hade ock, under förberedelserna till nu instundande
utställning, intill den 10 Januari detta år icke inkommit mera
än några hundra ansökningar, men derefter under blott fyra dagar icke
mindre ån 10,000 utställare sig anmält, allt inom den franska afdelningen.
Visserligen kan det icke förnekas, att, på sätt i flera bland de afgifna
utlåtandena blifvit framhållet, de stora internationela utställningar,
som under senast förflutna åren egt rum, följt den ena allt för hastigt
i spåren på den andra, för att ett icke företrädesvis industriidkande
land, såsom Sverige, skulle under mellantiderna kunnat i synnerlig mån
utveckla sin konstskicklighet, och att det således icke kan vara att förvänta,
att vid den utställning nästkommande år, till deltagande hvaruti
äfven vårt land blifvit af franska regeringen inbjudet, några nya, mera
bemärkansvärda föremål skola i betydande antal blifva att förete. Men
äfven om, till följd häraf, de artiklar, hvilka från Sverige till expositionen
i Paris utsändas, icke komma att till beskaffenheten väsentligen
skilja sig ifrån dem, hvilka varit att beskåda vid den nyligen afslutade
utställningen i Filadelfia, torde i allt fall för det stora flertalet, som
icke besökt den amerikanska expositionen, men önska att i Frankrikes
hufvudstad vinna kännedom om de olika ländernas nuvarande ståndpunkt
i industriel hänseende, en svensk utställning, om än till omfånget
mera inskränkt, men till beskaffenheten likartad med den, som i Filadelfia
ådrog sig eu för vårt fädernesland hedrande uppmärksamhet, lägga
å daga, att under de år, som förflutit efter den förra pariserexpositionen,
konstskickligheten icke varit i Sverige stillastående, utan gjort ansenliga
framsteg, och att äfven Sverige har att erbjuda det öfriga
Europa artiklar af stort inre och yttre värde; och vigten deraf, att en
sådan kännedom blifver mera allmänt spridd, bör allra minst förbises i
den stund, fråga är om afsilande af nya handels- och sjöfarts-traktater
med Frankrike, dit införseln af svenska produkter blifvit under åren
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
1864—1874 mer än fördubblad. Då nu Frankrike, ett land med hvilket
Sverige sedan långliga tider underhållit nära förbindelser, gifvit sin
önskan lifligt tillkänna att se Sverige uppträda vid det i fråga varande
fredliga täfiingsmötet, har Kongl. Maj:t, under förutsättning att Riksdagen
finnes benägen anvisa de af sådan anledning erforderliga medel,
ansett den gjorda inbjudningen böra för Sverige, likasom för Norge
redan skett, antagas.
Hvad angår beloppet af de för deltagandet i utställningen erforderliga
kostnader, föreligger visserligen icke i fråga härom någon närmare
utredning, hvilken icke heller, med afseende å nödvändigheten af
ett skyndsamt afgörande, kunnat åstadkommas, innan frågan bort göras
till föremål för Riksdagens pröfning. Om likväl i betraktande tagas de
betydliga belopp, som åtgått för deltagande i verldsutställningarne i
Wien och Filadelfia äfvensom att af svenska utställarne skäligen icke
böra fordras större uppoffringar, än som ifrågakomma för utställningsföremålens
tillvågabringande, kan med full visshet antagas, att de nödvändigaste
utgifterna för ett i någon mån värdigt deltagande icke komma
att understiga 200,000 kronor. Till detta belopp torde deremot statens
utgifter åtminstone i det närmaste kunna inskränkas, derest erforderliga
lättnader i transportkostnaderna beredas samt ej mindre den svenska
afdelningen kommer att omfatta endast sådana föremål, som böra anses
vara af största betydelse för bibringande af kännedom om landets industriela
ståndpunkt, än äfven, i enlighet med de för utställningen antagna
grunder, antalet exemplar af hvarje utstäldt föremål blifver, i motsats
till hvad vid föregående utställningar egt rum, så mycket som möjligt
inskränkt.
På grund häraf och då kostnader för ändamålet ifrågakomma redan
under innevarande år, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen, att till Kongl.
Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 200,000 kronor, att, derest så erfordras,
äfven genom förskottsanvisning under loppet af innevarande år
användas till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande uti 1878
års internationela utställning i Paris.
De ärendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande
Utskott, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
C. J. Thyselius.
8
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
Utdrag’ af protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 16 Februari 1877.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,
Thyselius,
Carlson,
Friherre Alströmer,
Weidenhielm,
Lovén,
Friherre von Otter och
Forssell.
Departementschefen, Statsrådet Thyselius, anmälde härefter, att, i
öfvensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 2 innevarande månad, uppå Statsrådets
enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, förslag blifvit uppsatt till
proposition till Riksdagen angående anvisande af medel för Sveriges deltagande
i 1878 års verldsutställning i Paris; hvilket förslag till justering
upplästes.
Hans Maj:t Konungen täcktes, uppå Statsrådets
underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt befalde,
att nådig proposition skulle, i enlighet dermed, till
Riksdagen aflåtas.
Ex protoeollo
TF. J. Modigh.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.