Sök i Ratio Lex

Angående beviljande af ett låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren

1877-02-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1877:29, Angående beviljande af ett låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

9

TV:o 29.

Ant. till Biksd. Kansli den 19 Febr. 1877, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående beviljande

af ett låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hjelmaren

och Qvismaren; Gifven Stockholms Slott den 16

Februari 1877.

Sänkning och reglerande af vattenståndet i sjöarne Hjelmaren och

Qvismaren har länge utgjort ett önskningsinål. Redan på 1600-talet

anstäldes nemligen, i anledning af klagomål öfver den skada och de

förluster, som genom dessa sjöars tidt och ofta inträffande öfversvämningar

förorsakades kringboende jordegare, undersökningar till afhjelpande

af detta onda; och under det adertonde århundradet föranledde detta

ärende fyrfaldiga framställningar från strandegarnes sida, äfvensom rådplägningar

emellan och hemställanden af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Södermanlands och Örebro län, jemte utlåtanden från Kammarkollegium

och åtskilliga Kongl. bref, hvaraf allt slutliga följden blef ett

slags reglering af fördämningarne vid Hyndevad, der Hjelmaren utfaller

i Eskilstuna ån, samt vid den då så kallade Arboga-, numera Hjelmare

kanal.

Olägenheterna af sjöarnes flöden forforo likväl oaktadt de åtgärder,

som till deras minskande sålunda vidtagits, och Kongl. Maj:t anbefalde

derför på 1820-talet undersökningar i ämnet, hvilkas verkställande

uppdrogs åt Majoren C. P. Hällström och Kaptenen J. Edström. Desse

vitsordade både behofvet och möjligheten af sjöarnes sänkning eller

»det öfverflödiga vattnets afledande)), hvarefter Kongl. Maj:t under den

19 November 1823 öfverlemnade åt direktionen för Hjelmare kanal att

hafva inseende öfver de på grund af dessa undersökningar vidtagna an
Bih.

till Biksd. Prof. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

stalter till bestämmande af Hjelmarens vattenhöjd, samt att emottaga

och förvara anteckningarne öfver de observationer angående vattenhöjden,

som med ledning af åtskilliga utaf förrättningsmännen utsatta märken

i sjön borde verkställas.

Frågan förblef derefter hvilande ända till dess år 1849 ett större antal

strandägare kring de nämnda sjöarne ingingo till Kongl. Maj:t med underdånig

anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes om en fullständig undersökning

beträffande sjöarnes sänkning förordna; i anledning hvaraf genom

nådigt bref*den 19 Oktober 1849 anbefaldes, att med dertill anvisad,t

bidrag af allmänna medel undersökning skulle anställas för ärendets utredning

i alla dess delar samt plan för verkställigheten uppgöras, äfvensom

uppmätning ske af den jord, som genom sjösänkningen blefve

odlingsbar, in. in.; och förordnades till förrättande af en sådan undersökning

då varande Kaptenen, sedermera Öfversten J. A. Sundmark,

Agronomen Direktör Johnsson och Kommissionslandtmätaren C. Sjöholm,

hvilka år 1851 afgåfvo sina betänkanden i ämnet, innefattande dels alternativa

förslag af Sundmark, angående sänkningen af sjöarne, dels äfven

af Sjöholm verkstäld uträkning öfver den areal af odlingsbar mark, som

genom i fråga varande sänkning skulle vinnas och hvilken deri intagits

till 31,005 tunnland. Sedan derefter ej mindre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Örebro, Södermanlands och Westmanlands län, än äfven

samtlige öfrige vederbörande blifvit i ämnet hörda, förklarades genom

nådig resolution den 11 April 1853 att, i betraktande af hvad i saken

förekommit, Kongl. Maj:t under då för handen varande omständigheter

ansåge sig icke böra förordna om någon minskning eller rubbning af

segeldjupet i Hjelmare kanal.

Vid sammanträde år 1859 mellan strandegarne kring Hjelmaren och

Qvismaren bildades för sänkningens åstadkommande ett bolag, hvars

interimsstyrelse år 1860, efter uppdrag, hos Kongl. Maj:t anhöll om tillstånd

att utan hinder af den minskning utaf segeldjupet i sjön Hjelmaren

och Hjelmare kanal, som deraf kunde vara en följd, utföra den i

fråga komna sjösänkningen efter det öfverste Sundmarks förslag, som

afsåge, att Hjelmarens lägsta vattenstånd skulle blifva 6 fot under medelhöjden

samt minsta segeldjupet uti sjön och kanalen 4,6 fot; men

genom nådig resolution den 15 April 1864 förklarade Kongl. Maj:t, att,

enär utförandet af förberörda sjösänkning efter den i ansökningen afsedda

plan skulle föranleda dertill, att, efter sänkningens fullbordan,

endast 4 fots djupgående fartyg skulle kunna för sjöfarten genom Hjelmare

kanal begagnas, samt den trafik, som vid då varande vattendjup

af 7 fot i nämnda kanal utbildat sig till sådan omfattning, att densamma

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

under senare åren fortgått med omkring 100 särskilda fartyg och båtar

af mer än fem lästers drägtighet och mera djupgående vid intagen last

än 4 fot, icke vidare skulle kunna med enahanda fartyg bedrifvas,

Kongl. Maj:t, som, i betraktande af de fördelar, Hjelmarens sänkning

borde genom förekommande af öfversvämningar på redan odlad mark

samt genom ökad produktion och stigande välmåga inom orten bereda

äfven åt det allmänna, väl ansåge företaget, när det utan uppoffring af

andra vigtiga intressen kunde verkställas, vara förtjent att genom statsmakternas

medverkan understödjas, dock funne sig icke kunna från det

allmännas sida bifalla utförandet af Hjelmarens sänkning efter den af

interimsstyrelsen för bolaget omfattade plan.

I Augusti 1864 inkom emellertid sjösänkningsbolaget med förnyad

underdånig ansökan att, som hufvudfrågan icke genom sistomförmälda

nådiga resolution förfallit, utan nedsättningen af segeldjupet synts utgöra

enda hindret för lösningen af densamma, Kongl. Maj:t måtte meddela

bolaget tillstånd att, med bibehållande af 7 fots segeldjup i sjön

Hjelmaren och Hjelmare kanal, nedsätta vattenytan i sjön till sex fot

under medelhöjd i öfverensstämmelse med Öfverste Sundmarks förslag

för en sådan sänkning; och efter det såväl Styrelsen för allmänna vägoch

vattenbyggnader, som direktionen för Hjelmare kanal och slussverk

afgifvit, infordrade utlåtanden samt Örebro stadsfullmäktige lemnats tillfälle

yttra sig i frågan, meddelade genom resolution den 12 Maj 1865

Kongl. Maj:t, som fann detta ärende utgöra föremål för Kong]. Maj:ts

nådiga pröfning endast i afseende på frågan, huruvida, med anledning

åt redan befintlig trafik å sjön Hjelmaren och å Hjelmare kanal, minskning

af vattnets dåvarande djuplek i segellederna och ombyggnad, till

en del, af den med betydliga statsbidrag anlagda kanalen kunde från

det allmännas sida medgifvas, det nådiga förklarande att — enär genom

utförandet af ifrågavarande plan till sänkning af sjöarne Hjelmaren och

Qvismaren, i förening med vattenhöjdens reglerande genom särskilda anstalter

vid Hjelmarens utlopp, de öfverklagade vattenöfversvämningarne

å de bördiga stränderna kring dessa sjöar skulle förekommas samt tillfällen

till odling af dittils vattendränkt mark beredas å ett område,

hvilket, sammanräknadt med blifvande landvinningar, omfattade mer än

30,000 tunnland, samt fördelarne häraf vore af sådan betydenhet, äfven

för det allmänna, att desamma skäligen icke borde åsidosättas, äfven

om sjöfarten, med bibehållande af de hufvudsakliga vilkoren för dess

fortsatta bedrifvande till alla vigtigare hamnar vid sjön Hjelmaren med

dåvarande segeldjup, likväl, under vissa förhållanden, skulle blifva underkastad

olägenheter, hvilka vid sjöns dåvarande vattenstånd icke inträf
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. May.ts Nådi Proposition N:o 29.

fade — hinder från det allmännas sida icke mötte för Hjelmarens och

Qvismarens sjösänkningsbolag att, sedan frågan om vattenafloppets förändring

och sjöarnas sänkning till afsedt djup blifvit, i hvad enskild rätt

deraf vore beroende, efter förutgående laga undersökning afgjord genom

laga kraftvunnet utslag så, att de föreslagna åtgärderna äfven i detta

hänseende blifvit medgifna, få, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

den af Öfverste Sundmark utarbetade plan, verkställa sänkning af omförmälde

sjöar jemte ombyggnad af kanalen så att, med beräkning jemväl

af tillräckligt djup för segelfarten vid sjögång å Hjelmaren, vattnet

sänktes sex fot under den antagna medelvattenhöjden, men sju fots

segeldjup till Hjelmarens hamnar fortfarande bibehölles; dock att, innan

arbetet finge komma till utförande, fullständig plan för verkställigheten

deraf och till de åtgärder, som för segeldjupets framtida vidmakthållande

kunde finnas nödiga och för det allmänna betryggande, skulle till Kongl.

Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse öfverlemnas.

Samma dag, den 12 Maj 1865, blef ock af Kongl. Maj:t faststäldt

reglemente för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag, som skulle

hafva till ändamål att genom sänkning och reglering af vattenhöjden i

nämnde sjöar, i öfverensstämmelse med den plan för arbetets utförande,

som af Kongl. Maj:t blefve faststäld, tillgodogöra den jord, som af samma

sjöar öfversvämmas eller skadas, och hvilket reglemente, med deri den

11 Juni 1875 faststäld ändring, innehåller, bland annat: i § 2 »Bolagets

delegare äro alla de egare eller innehafvare afjord, hvilka, på grund

af den för jorden genom nämnde sjöars sänkning ocli reglering uppkommande

båtnad, skola, enligt de i Kongl. förordningen den 30 November

1841 faststälda grunder, i förhållande till blifvande jordförbättring eller

landvinning deltaga i gäldandet af arbetskostnaden och utgående ersättningar»:

i § 3: »Då jord, för hvilken inträde i bolaget vunnits, genom

köp, arf eller på annat sätt lagligen öfvergår till ny egare, inträder

denne i förre egarcns rättigheter och förpligtelser»; och i § 4: »En hvar

är bolagsman i förhållande till den vinst, han, efter skedd uppskattning

och gradering af den fördränkta marken, befinnes hemta af sjöarnes

sänkning, och skall efter denna grund såväl hans ansvarighet som hans

rösträtt bestämmas; men intill dess rätta delaktighetsbeloppet blifvit på

sådant sätt bestämdt, beräknas hans andel i bolaget efter den areal, för

hvilken han sig i bolaget antecknat; dock skola de utgifter och bidrag,

som efter denna beräkningsgrund möjligen utgått, bringas till öfverensstämmelse

med verkliga delaktighetsbeloppet, så snart detta blifvit genom

uppskattning och gradering faststäldt. Den, som i bolaget vunnit

inträde sedan dess verksamhet börjat, vare jemväl skyldig att, i förhål
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

lande till sin andel, deltaga äfven i de kostnader och förbindelser, bolaget

före hans inträde kan hafva iklädt sig samt inbetala det räntebelopp,

som på denna grund kan honom påföras.»

Med anmälan att, till följd af föreskriften i nådiga resolutionen den

12 Maj 1865, sjösänkningsbolaget låtit, i öfverensstämmelse med nådiga

förordningen den 20 Januari 1824, genom landtmätare och gode män

verkställa vederbörliga undersökningar för utrönande af de rubbningar

1 nuvarande förhållanden och deraf härflytande enskilda ersättningsanspråk,

som genom ifrågavarande sjösänkningar skäligen kunde för vattenverks-

och strandegare derstädes uppkomma, samt att, sedan detta ärende

blifvit i behörig ordning af synerätt och Svea Hofrätt handlagdt, Kongl.

Maj:t den 20 Mars 1873 utfärdat slutlig dom i saken, hvarmedelst alla,

enskild rätt berörande, tvistefrågor blifvit, så vidt de kunnat utgöra laga

hinder för sjösänkningen, afbörda, anhöll ordföranden i direktionen för

Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag, Bruksegaren och Kommendören

R. Montgomery-Cederhielm, uti eu den 23 Januari 1874 inlemnad,

af samtliga till ärendet hörande protokoll, utslag och domar åtföljd skrift,

att Kongl. Magt täcktes meddela nådig fastställelse å eu bifogad fullständig

plan för sänkningsarbetets verkställande och de åtgärder, som

för vidmakthållande af 7 fots segeldjup i Hjelmaren och Hjelmare kanal

vore nödiga och för det allmänna betryggande, hvilken plan jemte tillhörande

ritningar och bilagor blifvit af numera Öfverstelöjtnanten m. in.

A. Grafström upprättad med ledning af Öfverste Sundmarks och synerättens

särskilda förslag i ämnet samt med iakttagande af de genom förutnämnda

utslag och domar meddelade föreskrifter.

Efter det dels Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den

2 Februari 1874, dels direktionen för Hjelmare kanal och slussverk den

18 Juni samma år, sig yttrat, dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i

Södermanlands, Vestmanlands, Upsala och Stockholms län den 20 Oktober

1875, sedan vederbörande strandegare kring Mälaren lemnats tillfälle att

vid hållna sammanträden afgifva underdåniga yttranden, inkommit med

gemensamt underdånigt utlåtande och de vid berörda sammanträden

förda protokoll, dels Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

afgifvit infordradt förnyadt utlåtande i ämnet af den 31 December 1875,

hvari Styrelsen på anförda skäl förklarat sig instämma uti den af Distriktschefen,

Öfverstelöjtnanten m. m. A. Grafström uttalade åsigt, att

Hjelmarens sänkning icke borde komma att inverka till ökning af Mälarens

flodhöjder, dels ock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län,

med anledning af erhållen nådig befallning, insändt, jemte eget underdånigt

utlåtande, särskilda yttranden af Hjelmare kanal- och slussverks
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

bolag samt stadsfullmäktige i Örebro, äfvensom af sjösänkningsbolagets

direktion, som, bland annat, erinrat, att bolagets utgifter för ifrågavarande

företag redan uppgått till mera än 80,000 kronor, har Kong].

Maj:t under den 2 i denna månad faststält ofvanberörda af Öfverstelöjtnanten

Grafström upprättade plan för Hjelmarens och Qvismarens sänkning

att vid arbetenas utförande lända till efterrättelse, samt dervid

stadgat följande vilkor och förbehåll: att ej mindre den ombyggnad af

en del af Hjelmare kanal, än äfven alla de öfriga byggnads-, rensningsoch

muddrings- med flera arbeten, som enligt planen erfordrades för

sjösänkningens fullständiga genomförande, skulle utföras under tillsyn

af särskild utaf Kongl. Maj:t förordnad sakkunnig ingeniör, hvilken hade

att öfvervälta att samtliga arbetena blefve i enlighet med planen utförda

på ändamålsenligt sätt samt att, derest de erinringar, lian i berörda

hänseende kunde finna nödigt framställa, icke ledde till önskad påföljd,

skyndsamt derom göra anmälan hos Styrelsen för allmänna väg- och

vattenbyggnader för vidtagande af den åtgärd, hvartill omständigheterna

kunde föranleda; dock med honom förbehållen särskild rätt att, i afseende

å arbetena vid Hjelmarens utlopp genom det så kallade Hyndevadspasset,

omedelbart meddela föreskrift om inställelse af dessa arbeten,

i händelse afvikelse från den faststälda planen eller andra förhållanden,

som på vattenafloppet egde inverkan, kunde till eu sådan åtgärd föranleda;

att fastställelsen af planen icke utgjorde hinder för pröfning af

möjligen under arbetets fortgång eller efter detsammas fullbordan uppkommande

frågor derom, att de genom laga kraft egande beslut meddelade

föreskrifter i afseende å vilkoren, hvarunder ifrågavarande sjöar

finge sänkas och vattenafloppet förändras, icke blifvit behörigen iakttagna;

att arbetet skulle påbörjas före utgången af år 1878 samt derefter

utan andra afbrott, än som möjligen kunde af naturhinder förorsakas,

fortgå, så att detsamma blefve i enlighet med faststäld plan i alla

delar fullbordadt samt, afsynadt och godkändt före utgången af år 1887;

att icke något arbete, som kunde föranleda sänkning af Hjelmarens nuvarande

vattenhöjd, finge af sjösänkningsbolaget företagas vid Iiyndevadspasset

i Eskilstuna ån förr, än Hjelmare kanals ombyggnad och rensningarne

i Hjelmaren blifvit behörigen verkstälda samt segellederna och

de genom sänkningen uppkommande grund i sjön blifvit, i den mån sådant

läte sig före aftappningen verkställas, behörigen utprickade; att den

Hjelmare kanalbolag, jemlikt § 5 af Kongl. Kungörelsen den 31 Juli

1816, åliggande skyldighet att alltid, då is icke hindrade, hålla segelfarten

emellan Hjelmaren och den segelbara delen af Arboga å öppen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

och brukbar skulle såväl under pågående ombyggnad af Hjelmare kanal,

som i det fall att, efter ombyggnadens fulländning, kanalfarten kunde

till följd af det sätt, hvarpå ombyggnaden utförts, blifva omöjlig eller

hindras, öfvertagas af sjösänkningsbolaget, med förpligtelse för detta

bolag att besörja trafiken på lämpligt sätt utan förhöjning af de i då

gällande taxa bestämda trafikafgifter; att första aftappningen af Hjelmaren

medelst framsläppande genom Hyndevadspasset af större vattenmängd,

än som nu kunde der framgå, icke finge påbörjas förr än kontrollerande

ingeniören dertill lemnat medgifvande, samt att denna aftappning,

hvilken skulle försiggå då vattenståndet i Mälaren vore lågt

samt, om möjligt, ega rum under hösten, icke finge så fortskyndas, att

vattenhöjden i Mälaren derigenom komme att öfverstiga, om aftappningen

skedde under tiden från och med den 1 April till och med den 30 September,

15,5 fots höjd samt, om den verkstäldes under tiden från och med den

1 Oktober till och med den 31 Mars 16,5 fots höjd öfver tröskeln i

Stockholms sluss; skolande, enligt nådigt bref den 21 Juni 1861, deri

omförmälda flodluckor hållas öppna, så länge vattenytan i Mälaren uppginge

till inlinda höjd; att tillsvidare och intilldess annorlunda förordnades

sjösänkningsbolaget ålåge att vid alla de tillfällen, då, efter sänkningen

af Iljelmarens vattenyta, segling på den så kallade Örebro- eller

Hemfjärden blefve vid ofördelaktig vind omöjliggjord eller försvårad,

afgiftsfritt tillhandahålla fartyg, som vore på väg till eller komme från

Skebäcks hamn vid Örebro, Renligt ångfartyg för bogsering i segelrännan

emellan Essundet och det så kallade Oset; Kongl. Maj:t förbehållet att

framdeles i fråga om sättet för fullgörande af denna skyldighet meddela

närmare föreskrifter, i händelse sådana funnes af behofvet påkallade;

att sjösänkningsbolaget skulle dels framgent vidkännas den i följd af

sänkningen enligt plan möjligen uppkommande tillökning i kostnaderna

för det Örebro stad nu, mot rätt till afgifters uppbärande af segelfarten,

åliggande underhåll af segelränna uti Skebäcks hamn och derifrån till

Svartåns mynning eller Oset samt vidare till Hjelmarsberg; dels för all

framtid bekosta hela underhållet af segelrännan genom Essundet och af

öfriga segelleder i Hjelmaren till stadgadt djup samt bekosta och vidmakthålla

den dragväg och de nya bojar af jernplåt, hvilka enligt planen

borde anbringas utmed allmänna segelleden; dels ock låta på sin bekostnad,

efter förutgående erforderliga undersökningar, verkställa den

förändrade utprickning af segellederna i Hjelmaren, som i följd af sänkningen

blefve nödig, äfvensom för framtiden bestrida underhållandet af

det möjligen ökade antal prickar i dessa segelleder, som utöfver dem,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

hvilka Örebro rederibolag hittills bekostat, kunde finnas vara till följd

af sjösänkningen behöfliga; att Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

hade att till damvaktare vid Hyndevadsdammen antaga och

förordna lämplig person, hvilken borde af sänkningsbolaget aflönas; åliggande

det bemälde damvaktare, hvilken hade att i afseende å vattenregleringen

vidtaga de åtgärder, som blefve erforderliga, för att, efter

sjösänkningens verkställande, vattenytan i Hjelmaren icke komme att

understiga sju fot öfver tröskeln i Hjelinare kanals sluss vid Notholmen,

att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kunde varda honom

såväl för berörda ändamål som i afseende å tillsynen öfver dambyggnadens

underhåll och damluckornas behöriga skötande i öfrigt meddelade

af nämnda styrelse eller vederbörande kontrollerande ingeniör; samt att,

på det sjösänkningsbolaget mätte, om det så önskade och Kongl. Maj:t

funne skäligt sådant medgifva, kunna efter fullbordandet af sänkningsarbetena

och slutlig uppgörelse af alla dermed förenade eller deraf föranledda

penningeliqvider befrias från sina förpligtelse!'', i hvad de afsåge

den allmänna trafiken, bolaget skulle i Statskontoret insätta dels, innan

något arbete påbörjades 25,000 kronor, dels ock derefter under hvarje

af åren 1879, 1880 och 1881 likaledes 25,000 kronor, eller tillsammans

100,000 kronor, och att dessa medel borde af Statskontoret göras fruktbärande

mot högsta ränta, som, med iakttagande att fullgod säkerhet

erhölles, kunde betingas, och medelst räntans läggande till kapitalet förökas

för att såmedelst bilda en fond, hvaraf den årliga räntan kunde i

mån af behof användas till bekostande af det bolaget nu ålagda underhåll

af faststäldt segeldjup i Hjelmaren samt af dambyggnaden vid Hyndevad

äfvensom af prickar och sjömärken jemte vidmakthållande af bogsering

med ångbåt emellan Oset och Essundet, och aflöning af damvaktare

vid Hyndevad, med mera dylikt; Kongl. Maj:t dock förbehållet att

ej mindre förordna om användandet och förvaltningen af nämnda underhållsfond

för vinnande af dermed afsedt ändamål, än äfven framdeles

pröfva och afgöra, huruvida samma underhållsfond kunde anses tillräcklig

för sitt ändamål eller böra af bolaget ökas.

Enligt Grafströms år 1873 uppgjorda, på då gängse pris grundade,

beräkningar skulle verkställigheten af de i den sålunda faststälda planen

afsedda åtgärder erfordra följande kostnadsbelopp, nemligen:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Konyl. Mestis Nåd. Proposition N:o 20.

1 ;o) Samtliga erforderliga arbeten vid Hjelmarens utlopp Kr. 535,298:

2:o) Ombyggnaden af Hjelmare kanal.................................. ® 354,291: —

3;o) Fördjupningen af farlederna i Hjelmaren.................... .» 284,133:-

4:o) Fördjupningen af hamnarne derstädes ........................ » 31,274: -

5:o) Qvismaredalens torrläggning ............................................. ” ^64,689: “

6:o) Diverse extra omkostnader............................................... ” 1 ''

eller sammanlagdt Kronor 1,948,883: 34;

anseende Grafström, att, ehuru tidslängden för arbetets utförande vore

mycket beroende på vattenförhållandena, hela företagets fullbordande

dock skulle under gynsamma omständigheter medtaga 7 år.

Uti särskild, den 24 Januari 1874 till Kong! Maj:t ingifven, skritt

hafva, å Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolags vägnar, Bruksegaren

ock kommendören Rob. Montgomery-Cederhielm, Kammarherren

m m Friherre G. Djurklou, Bruksegaren och Kommendören m. in. L.

G Celsing då varande Presidenten, Riddaren och Kommendören af

Kongl. Mauts Orden m. in. Herr Grefve C. G. Mörner, Öfverstelöjtnanten

m. ro. C. S. Drakenberg, Kaptenerna G. A. Coyet, P. F. Celsing och

M. A. Grill samt Hemmansegarne J. E. Pettersson och C. Christoffersson,

bland annat, beträffande sättet för anskaffande af de till sänkningsarb etets

utförande nödiga medel, anfört: att det knappt torde behöfva erinras,

att svårigheter skulle möta för åstadkommande af ett så betydligt belopp,

som dertill erfordrades, eller Två millioner kronor, helst, om i

betraktande toges, att det långt öfvervägande antalet delägare i företaget

egde endast smärre hemmansdelar, hvilkas andelar i den vattendränkta

jorden hvar för sig uppginge till endast^ tolf tunnland eller derunder,

och att desse delegare hvarken vore i stånd att hvar för sig förskottsvis

tillskjuta den till 80 å 100 kronor för tunnlandet beräknade

kostnaden för sänkningen, eller förmådde att genom lån pa enskilda

händer för närvarande, då den allmänna lagstiftningen icke medgatve

någon med rimliga kostnader förenad form för beredande, af säkerhet

för lånens och räntornas successiva afbetalning eller indrifning, anskaffa

de för ändamålet nödiga medlen; att derföre och då, enligt Kongl. Kungörelsen

den 13 Juni 1845, en dylik form för låns debitering och indrifvande

funnes medgifven, så vida lånebidragen e.rhölles åt allmänna

medel, sökandena i underdånighet anhölle om nådig framställning till

Riksdagen angående ett låneunderstöd af allmänna medel till belopp åt

Två millioner kronor på de vilkor, Kongl. Maj:t och Riksdagen kunde

Bih. till Riksd. Prot. 1811. 1 Sam.!. 1 Afd. 12 Haft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

finna för godt bestämma, i ändamål att genom i fråga varande understöd

någon förlust och uppoffring för det allmänna icke måtte uppstå; samt

att de särskilda skäl, som i öfrigt syntes bolaget tala för bifall till denna

ansökning, vore, utom andra: att genom det af Kongl. Magt vid tillståndet

till sjösänkningens utförande fastade vilkor, att jemväl efter densammas

verkställande sju fots segeldjup i Hjelmaren skulle framgent

vidmakthållas, bolaget fått sig ålagd en förbindelse, som för delegarne

deri medförde ganska betydliga kostnader, hvilka vore hvarken för sjelfva

det med företaget afsedda mål, den vattendränkta jordens befriande från

öfversvämningar, nödvändiga eller för strandegarne såsom sådana vinstgifvande;

att liknande förbindelse icke förut, så vidt sökandena hade sig

bekant, blifvit stadgad för något annat hittils i riket utfördt sjösand

ningsarbete, äfven om detsamma njutit understöd af allmänna medel;

samt att företaget icke allenast vore af vidsträcktare omfattning, än något

hittils inom Sverige verkstäldt sjösänkningsarbete, för hvilket understöd

af statsmedel lemnats och troligen större än något så beskaffad!,

arbete, som inom. vår verldsdel blifvit utan statsbidrag utfördt, utan

äfven, såsom åsyftande att göra fruktbara mer än 30,000 tunnland af

öfversvämningar nu lidande jord, skäligen torde kunna anses nyttigt och

fördelaktigt icke ensamt för de enskilde jordegarne, utan jemväl för de

talrikt befolkade orterna kring sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, samt

såsom ett icke ovigtigt, bidrag till ökande af den allmänna nationalförmögenheten.

Uti sitt den 2 Februari 1874 afgifna ofvan omförmälda utlåtande i

frågan har Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, beträffande

det sökta låneunderstödet, yttrat, att, då kostnadsberäkningen, ehuru

grundad på då gällande, i allmänhet höga, arbets- och materialpris, icke

uppginge till det belopp, som af sökandena begärts såsom lån, och icke

något aftappningsföretag dittills undfått lånebidrag, som motsvarat ens

nela den för verkställigheten beräknade kostnaden, Styrelsen funne sig

böra hemställa huruvida Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att hos Riksdagen

äska beviljande af högre låneunderstöd än 1,500,000 kronor till

bidrag för det onekligen storartade aftappningsföretaget samt alla dermed

i .samband stående, uti planen upptagna och beräknade, anläggningar.

Slutligen har blifvit anmäldt, att sjösänkningsbolaget, för att kunna

erlägga stadgad lösen för vattenverk och anskaffa erforderlig arbetsredskap

m. m., vore vid arbetets påbörjande i behof af ett belopp å

omkring 600,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Enär fördelarne af i fråga varande företag, hvarigenom omkring

30,000 tunnland för närvarande af öfversvämning lidande jord skulle

göras fruktbärande, är af den vigt och betydelse, att icke allenast för

delegarne deri, utan äfven för staten i dess helhet, synes önskvärdt, att

företaget kommer till utförande;

enär de flesta af delegarne, hvilka ega endast mindre hemmansdelar,

icke förmå att förskottsvis, innan ännu ökad jordafkastning kunnat genom

torrläggningen beredas, erlägga sina andelar i de för företagets utförande

beräknade kostnader, synnerligast som, för att företaget skall medföra

dermed åsyftadt gagn, delegarne i detsamma måste jemväl underkasta

sig utgifter för den torrlagda jordens uppodlande och försättande i full

växtkraft;

enär vid sådant förhållande företaget antagligen måste öfvergifvas,

så vida icke det derför erforderliga kostnadsbeloppet kan genom lån

beredas, men, enligt gällande lagbestämmelser, ingen annan långifvare

än staten kan utan nära nog oöfvervinneliga svårigheter bereda sig nöjaktig

säkerhet för ett dylikt låns återgäldande;

enär de förberedande åtgärderna för företaget redan medfört kostnader,

hvilka, tillsammans med de i det den faststälda planen tillhörande

kostnadsförslaget beräknade, öfverstiga det af bolaget ifrågasatta lånebelopp,

2,000,000 kronor;

och enär betänklighet mot beviljande af lån till hela nämnda belopp

synes icke böra möta, så vida staten erhåller full räntegodtgörelse och

hufvudstolen varder inom ej allt för aflägsen tid återbetald;

vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Riksdagen, att för sänkning

och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren och

utförande af dermed sammanhängande arbeten enligt faststäld plan, bevilja

Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag ett lån å två millioner

kronor, att utgå med 600,000 kronor under år 1878, 300,000 kronor

under hvarje af åren 1879, 1880, 1881 och 1882, och 200,000 kronor

under år 1883, under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen

till slutet af år 1887 erlägges fem procent ränta från lyftningsdagen;

att för tiden från och med år 1888 årligen erlägges 8 procent

å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgöres efter fem för

hundra af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning

derå, samt att i öfrig! de allmänna stadganden och bestämmelser, som

äro af Riksdagen meddelade i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning

eller annat odlingsföretag, skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jemväl för nu omförmälda lånebidrag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

De ärendet rörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;

och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och

ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. J. Thysalius.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

21

Utdrag af protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott

den 16 Februari 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och

Forssell.

Departementschefen, Statsrådet Thyselius, anmälde härefter, att, i

öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 2 innevarande månad, uppå

Statsrådets enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, förslag blifvit uppsatt

till proposition till Riksdagen angående beviljande af ett låneunderstöd

för sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren; hvilket förslag till

justering upplästes.

Hans Maj:t Konungen täcktes, uppå Statsrådets

underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla berörda förslag,

sådant det finnes detta protokoll bilagdt, och befalde,

att nådig proposition skulle, i enlighet dermed, till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

W. J. Modigh.

Bih. till Riksd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. VI Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1877:76 Memorial, med förslag till voteringsproposition i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut angående beviljande af ett låneunderstöd för sänkning af sjöarne Hje s. 1 i texten