Sök i Ratio Lex

Angående beviljande af understöd utaf allmänna medel dels åt aflidne Öfverdirektörsassistenten F. G. Anrops fyra oförsörjda minderåriga barn, dels ock åt aflidne Lokomotivföraren A. Th. Andersons enka, Maria Anderson samt hennes två minderåriga barn

1877-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1877:31, Angående beviljande af understöd utaf allmänna medel dels åt aflidne Öfverdirektörsassistenten F. G. Anrops fyra oförsörjda minderåriga barn, dels ock åt aflidne Lokomotivföraren A. Th. Andersons enka, Maria Anderson samt hennes två minderåriga barn

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

N:o 31.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1877, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående beviljande

af understöd utaf allmänna medel dels åt aflidne Öfverdirektörsassistenten

F. G. Anrops fyra oförsörjda minderåriga barn, dels

ock åt aflidne Lokomotivföraren A. Th. Andersons enka, Maria

Anderson samt hennes två minderåriga barn; Gifven Stockholms

Slott den 16 Februari 1877.

Med anledning deraf att Öfverdirektörsassistenten hos Styrelsen för statens

jernvägstrafik Frans Gustaf Anrep, som jemte sin hustru omkommit vid den natten

till den 15 November 1875 inträffade jernvägsolyckan i närheten af Lagerlunda,

efterlemnat sju - omyndiga barn från ett föregående gifte, har Litteratören Johan

Gabriel Anrep, i egenskap af förmyndare för sin bemälde broders barn, uti en till

Kongl. Maj:t den 29 Februari 1876 ingifven, af transsumt utaf bouppteckningen

efter denne broder och hans nämnda hustru, med dera handlingar åtföljd skrift

i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning

derom, att hvart och ett af de fyra yngsta barnen, nemligen sönerna Herman,

född den 9 Januari 1860, Fromhold, född den 12 September 1861, och

Julius, född den 1 April 1867, samt dottren Ebba, född den 19 September 1862,

måtte tillerkännas en uppfostringshjelp af 500 kronor årligen, att utgå från och

med år 1876 till och med det år, hvarunder de blefve 18 år gamla, eller, om något

af dem skulle före nämnda ålder do, till och med det år, då det aflidit, samt

till stöd för denna ansökning andragit, att, då enligt berörda transumt af bouppteckningen

behållningen i boet utgjort 6,498 kronor 46 öre, men af denna behållning

hälften lagligen tillkomme barnens vid nämnda olycka jemväl aflidna

styfmoders arfvingar, Anreps efterlemnade barn sålunda tillsammans erhölle endast

3,249 kronor 23 öre, att afkomsten af detta sistnämnda kapital jemte den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

pension å 780 kronor årligen, hvilken barnen gemensamt hade att från statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning uppbära intill dess det yngsta af dem uppnått 18

års ålder, icke vore tillräcklig ens till föda och kläder åt barnen, och än mindre

lemnade tillgång till beredande åt dem af någon uppfostran; att barnens faders

och moders syskon vore utan förmögenhet jemte det fyra af dem hade egna barn

att försörja, hvadan barnen icke ens af sina närmaste anhöriga kunde vänta någon

väsentlig hjelp; att, då deras fader under det sista året af sin lefnad haft en

inkomst af 7,000 till 8,000 kronor, barnens belägenhet vore så mycket mer att

beklaga, som de genom fadrens död blifvit försatte från välstånd till armod, och

detta just under det fadren var stadd i utöfningen af sin tjenst; att barnen visserligen,

kort efter det berörda olycka inträffade, af några personer, hvilka ömmade

för deras förlust, erhållit eu summa af 2,300 kronor; men att denna summa,

hvaraf på en hvar af barnen belöpte endast omkring 328 kronor, redan till största

delen åtgått för att lindra de första nödvändiga behofven.

Styrelsen för statens jernvägstrafik — som häröfver under den 20 nästlidne

Januari afgifvit infordradt yttrande och dervid tillika öfverlemnat en till Styrelsen,

med begäran om dess förord, ingifven underdånig ansökning af enkan Maria Carolina

Anderson, hvilkens man, Lokomotivföraren August Theodor Anderson, likaledes

omkommit vid ofvannämnda olyckshändelse, efterlemnande bemälda enka

samt två minderåriga barn, dottren Thyra Theodora, född den 25 December 1872,

och sonen August Frithiof, född den 25 Oktober 1875, att en årlig pension af

250 kronor till henne under hennes återstående lifstid samt ett understöd af 125

kronor årligen till hvart och ett af hennes ofvan nämnda två barn, till dess de

kunde sig sjelfve försörja, måttey nåder beviljas — har härvid anfört: att rörande

ifrågavarande olyckshändelse ransakning egt rum vid Hanekinds häradsrätt,

hvarest såväl Litteratören Anrep som Maria Anderson framstält yrkanden, den

förre af enahanda innehåll, som hans nu gjorda ansökan, den senare åter att utbekomma

antingen årligen för egen räkning 500 kronor samt för hvart och ett af

barnen, till dess de sjelfve kunde försörja sig, 300 kronor, eller ock på en

gång ett deremot svarande kapital; att häradsrätten, efter pröfning af dessa

skadeståndsanspråk, genom utslag den 13 Maj 1876 förklarat dem icke kunna

i vidsträcktare mån bifallas, än att Stationsinspektoren U. S. G. Björkelund, hvilken

ensam funnits hafva varit till olyckshändelsen vållande, fcrpligtats att utgifva såsom

nödigt underhåll åt Lokomotivföraren Andersons enka och barn i ett för

allt 4,000 kronor samt åt hvarje af Öfverdirektörsassistenten Anreps fyra ofvannämnda

barn, Herman, Fromhold, Julius och Ebba 125 kronor årligen, räknadt

från 1876 års början och till dess de uppnått femton års ålder eller dessförinnan

kunde sig sjelfva försörja; att såväl Litteratören Anrep som enkan Anderson,

enligt hvad Styrelsen inhemtat, låtit häradsrättens utslag i denna del af målet

vinna laga kraft; samt att på grund häraf, och då Björkelund till gäldande af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 31.

berörda ersättningar saknade alla tillgångar och ehuru dylika ersättningsanspråk

lagligen kunde göras gällande endast emot den eller de personer, som vållat olyckan,

men icke emot staten såsom egare af jernvägen, det likväl torde vara billigt, att

i fall som förevarande staten trädde emellan och iklädde sig uppfyllandet af de

lagligen faststälda anspråken, helst antagligt vore, att hjelp icke kunde på annat

sätt beredas sökandena, hvilka följaktligen derförutan komme att sakna hvad dem

med rätta borde tillkomma, Styrelsen hemstälde, att ofvannämnda, Stationsinspektoren

Björkelund ådömda ersättningar måtte, i likhet med hvad genom

nådiga brefvet den 17 November 1865 blifvit i ett likartadt fall förordnadt, få af

trafikmedel bestridas, med rättighet för Trafikstyrelsen att sedermera hos Björkelund

eller annan vederbörande söka den ersättning, som möjligen kunde erhållas;

och har Styrelsen derjemte, för den händelse Kongl. Maj:t skulle vilja genom proposition

till Riksdagen eller annorledes bereda sökandena det af dem begärda understödet,

upplyst, att A nr ep, som antagits till extra tjensteman vid statens jernvägstrafik under

år 1862 och utnämnts att vara assistent vid öfverdirektörs-expeditionen för banoch

maskinafdelningen från 1870 års början, under hela sin tjenstetid med ovanligt

nit och skicklighet fullgjort sina åligganden; att jemväl Anderson, som år

1871 erhöll sin första ordinarie befattning vid statens jernvägstrafik och den 1

Maj 1874 antagits till lokomotivförare, städse utmärkt sig såväl för nit och skicklighet

i fullgörandet af sina åligganden, som för ordentlighet i lefverne och uppförande;

att Aureps omyndiga barn åtnjöte pension till belopp och på sätt deras

förmyndare uppgifvit; att Andersons enka och barn icke kunnat komma i åtnjutande

af dylik fördel, emedan Anderson i lifstiden icke begagnat sig af sin

rättighet att uti statens jern vägstrafiks enke- och pupillkassa såsom delegare ingå,

hvaremot, enligt Styrelsen tillhandakommen uppgift, Andersons enka och barn erhållit

på enskild väg insamlade medel till ett sammanlagdt belopp af] 3,400 kronor;

samt att, enligt hos Styrelsen befintligt transsumt af bouppteckning efter

Anderson, sterbbuset hade eu behållning af 1,305 kronor 79 öre.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har Statskontoret under den 31

sistlidne månad afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ämnet och dervid förmält:

att Statskontoret väl, lika med Trafikstyrelsen, ansåge billigheten kräfva,

att staten i fall sådana som detta trädde emellan, men deremot ej kunde dela

Trafikstyrelsens åsigt, att denna statens af billighets hänsyn förestafvade pligt

skulle bestå deruti, att öfvertaga den ersättningsskjddighet, som af domstol ålagts

den tjensteman, hvilken ansetts till olyckan vållande; att frågan här gälde, icke

huruvida den ersättningsskyldighet, som blifvit en statens tjensteman ådömd, men

som denne vore oförmögen att sjelf fullgöra, borde af staten uppfyllas, utan fastmer,

huruvida billigheten kunde anses kräfva, att staten i någon mån hölle de omkomnes

familjer skadeslösa för de ekonomiska förluster, som olyckshändelsen dem

förorsakat; att, om här i riket såsom i flera andra länder ersättningsskyldighet i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 31.

dylika fall vore jernvägens egare genom lag ålagd, ersättningens belopp naturligtvis

måste af domstol eller på eljest lagstadgadt sätt bestämmas, men att på nu

förevarande fråga domstolens bestämmelser i afseende å ersättningsbeloppen

ej torde böra inverka, helst dessa bestämmelser i och för sig, åtminstone

för Statskontoret, som ej egde kännedom om de skäl, på hvilka de kunde vara

grundade, syntes icke vara med billighet öfverensstämmande; att, då här ej afsåges

fattigunderstöd utan snarare skadestånd, detta skadestånd, om det skuile

för olika personer bestämmas olika, snarast borde beräknas efter den ekonomiska

ställning, hvardera familjen genom olyckshändelsen mistat; att Öfverdirektörsassistenten

Anrep efterlemnat nästan utan alla tillgångar sju barn, utaf hvilka det

äldsta ännu ej uppnått 20 års ålder, och hvilka alla således borde kunna anses

oförsörjda; att domstolen väl tillerkänt hvarje af de fyra yngsta barnen 125 kronor

årligen, räknadt från 1876 års början och till dess de uppnått 15 års ålder

eller dess förinnan kunde sjelfve försörja sig, men att, då ett af dem vid jernvägsolyckan

redan varit mer än 15 år gammalt samt utaf de öfriga ett redan

efter 9 månader, ett efter 1 år 9 månader och det yngsta efter 6 år 3 månader

från den tid, då ersättningen skulle börja utgå, uppnått eller uppnådde nämnda

ålder, den dem tillerkända ersättning så väl med hänsigt till sjelfva beloppet,

som än mer i förhållande till den ekonomiska ställning, de förut innehaft, vore

vida mindre, än den godtgörelse, som tilldömts Lokomotivföraren Andersons enka

och två minderåriga barn; att det härförutom ej borde lemnas oanmärkt, dels

att Litteratören Anrep uti sin underdåniga ansökning förklarat, att han i förhoppning

om bifall till samma ansökning afstode från den ersättningsanstalan, han vid

häradsrätten fört mot den eller dem, som kunde blifva fäide till ansvar för

olyckshändelsen, dels ock att enkan Anderson såsom skäl för sin underdåniga

ansökning angifvit, det hon af sitt ombud erhållit den försäkran, att den, som

kunde få någon ersättningsskyldighet sig ålagd, dertill icke egde några tillgångar;

att den omständigheten, att sökandena låtit häradsrättens sedermera meddelade

utslag mot sig vinna laga kraft, alltså icke borde utgöra hinder för sjelfständig

pröfning af deras hos Kongl. Maj:t framstälda anspråk; att, då Statskontoret af

dessa skäl ansett sig böra lemna häradsrättens beräkning af ersättningsbeloppen

å sido, svårighet visserligen mötte att utfinna någon annan tillförlitlig grund,

hvarefter den ersättningsskyldighet, som af billighetsskäl kunde anses åligga staten,

kunde till vissa penningebelopp bestämmas; men att, då de af sökandena

begärda understöd synts Statskontoret under nuvarande prisförhållanden ingalunda

öfverdrifna, Statskontoret icke tvekade att förorda ansökningarne; dock att

de understöd, som kunde barnen tilläggas, borde till viss tid begränsas; i hvilket

hänseende den af Litteratören Anrep föreslagna tid, eller det år då hvardera

barnet uppnått 18 års ålder, så mycket snarare kunde godkännas, som de ur sta
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

tens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa utgående pensioner för tjensteman

barn först upphörde då det yngsta uppnått nämnda ålder. ^

Den olycka, som genom sammanstötningen af två mot hvarandra framilande

jernbantåg natten till den 15 November 1875 timade, är alltför nyligen inträffad

och var derjemte alltför stor och till sin beskaffenhet lyckligtvis sällspord

i vårt land, för att minnet deraf ännu skulle kunnat förblekna eller de känslor

af deltagande slappas, hvilka efter olyckshändelsen i rikets alla delar blefvo uttalade;

och främst egnades utan tvifvel detta deltagande de närmaste anhörige

till de två jernvägstjenstemän, af hvilka den ene till följd af sin befattnings åligganden

och den andra efter fullgjorda embetsförrättningar varit föranlåtne att

medfölja tågen och dervid funno sin död. Dessa anhöriga, makan och bainen

till den förre och de många barnen till den andre, hvilka genom familjefädrens

oförmodade frånfälle beröfvades de stöd, hvarvid de haft att trygga sig, äio, efter

hvad upplyst blifvit, i saknad af tillgång till fyllande af lifvets oafvisliga behof,

helst som till de icke öfverflödigt tilltagna penningebelopp, som skulle gäldas af

den, som ansetts till olyckan vållande, tillgång icke lärer finnas. Vid sådant förhållande

vill säkerligen det allmänna icke lemna enkan och de faderlösa olijelpte,

i den mån deras förlust kan genom penningeunderstöd ersättas. Beträffande beloppet

af detta understöd, har Statskontoret ansett de gjorda ansöknmgarne icke

gifva anledning till anmärkning, och om än hvad för barnen efter Ofverdirektöisassistenten

Anrep blifvit ifrågasatt till äfventyrs skulle finnas öfverstiga hvad undei

vanliga förhållanden blifvit af Riksdagen beviljadt, så falla också de förhållanden,

som nu äro för handen, vida utom vanlighetens gränser, och afseende torde

äfven vara att fästa dervid att, åtminstone så vidt angår de tre äldre bland de

Anreps barn, hvilka i understödet skulle erhålla del, deras uppfostran blifvit lämpad

efter fadrens ställning och årliga inkomster, och att för fullföljande af densamma,

så att de vid den tidiga åldern af 18 år må kunna sig sjelfva försörja,

oundgängligt synes att under de få år, hvarunder understödet skulle af dem åtnjutas,

detsamma varder bestämdt till det belopp, som deras förmyndare begärt

och Statskontoret förordat. Kongl. Maj:t vill alltså härigenom föreslå Riksdagen,

att de fyra yngsta af bemälde öfverdirektörsassistents efterlemnade sju

barn, nemligen sönerne Herman, Fromhold och Julius samt dottren Ebba, äfvensom

Lokomotivföraren Andersons enka Maria Carolina Anderson och hennes

två minderåriga barn, sonen August Frithiof och dottren Thyra Theodora, ma på

allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande från och med ar 1876 åt understöd

till belopp för hvarje utaf Anreps bemälda barn af 500 kronor årligen intill

slutet af det år, då hvartdera barnet uppnått 18 års ålder, för enkan Andel sou

af 250 kronor årligen under hennes återstående lifstid, så länge hon lefver ogift,

samt för hvarje af hennes förenämnda barn af 125 kronor årligen, att jemväl utgå

intill slutet af det år, hvarunder hvartdera barnet uppnått 18 års ålder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 9

De ärendet rörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållasoch

Kongl. Magt förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

OSCAR.

C. J. Thyselius.

Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majs

Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 16 Februari 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geee,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och

Forssell.

Slutligen uppläste föredragande Departementschefen, Statsrådet Thyselius,

till justering förslag till den nådiga proposition, som, enligt Kongl. Maj:ts denna

dag, uppå Statsrådets enhälliga tillstyrkande, fattade beslut, skulle till Riksdagen

aflåtas angående beviljande af understöd utaf allmänna medel dels åt aflidue

Ofverdirektörsassistenten F. G. Anreps fyra oförsörjda, minderåriga barn, dels ock

Bih. till Riksd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 2 ''

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

åt aflidne Lokomotivföraren A. Th. Andersons enka, Maria Anderson, samt hennes

två minderåriga barn;

Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt Statsrådets underdåniga

tillstyrkan, i nåder gilla samma förslag, sådant det

finnes detta protokoll bilagdt, samt förordna, att, i enlighet

dermed, nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

W. J. Modigt

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1871.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.