Sök i Ratio Lex

Angående förvaltningen af kronans domäner

41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1877:32, Angående förvaltningen af kronans domäner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Trop. N:o 32 angående, förvaltningm af kronans domäner. 1

N:o 32.

Kongl. May.ts nådiga ''proposition till Riksdagen, angående förvaltningen

af kronans domäner: Gifven Stockholms Slott

deri 26 Februari i 877.

I underdånig skrifvelse den 3 Maj 1875 anhöll Riksdagen bland annat,

att lvong''1. Maj:t måtte, efter skedd utredning, låta upprätta och för

Riksdagen framlägga förslag till de förändrade bestämmelser med afseende

å utarrendering och förvaltning af statens egendomar, som af förhållandena

påkallades.

Sedan i anledning häraf en särskild komité blifvit för behandlingen

af detta ärende tillsatt och öfver det af komitén afgifna utlåtande inhemtats

yttranden af vederbörande myndigheter, har Kongl. Maj:t förehaft frågan

till nådig pröfning samt i sammanhang'' dermed låtit Sig föredragas Riksdagens

den 11 Maj 1876 aflåtna underdåniga skrifvelse angående förändrade

föreskrifter för hushållningen med statens skogar. Och vill Kongl. Maj:t,

under hänvisning till hvad bifogade, vid föredragningen hållna statsrådsprotokoll

innehåller, härmed i nåder föreslå Riksdagen.

A. Beträffande en centralförvaltning af kronans domäner:

att för förvaltningen af all kronans fästa egendom, som ej är till visst

statsändamål anslagen och till följd deraf antingen till omedelbart begagnande

upplåten eller ställd under skogsstyrelsens eller annan särskild em
Bih.

till RUcsd. Prof. 1877. 1 Sami 1 Afd. 14 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kong!. Maj.is Nåd. Trop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner.

betsmyndighets vård, må upprättas ett särskildt embetsverk, hvilket under

benämning af “Domänförvaltningen“ skall hafva sitt säte i Stockholm;

att detta embetsverk skall bestå af en chef, kallad öfverintendent,

med rätt att i alla förvaltningen rörande ärenden ensam besluta, en sekreterare

och en kamrerare, hvardera med föredragningsskyldighet enligt den

fördelning af ärendena, Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, samt en

registrator och aktuarie äfvensom de särskilda extra biträden, indika för

ärendenas jemna gång må finnas erforderliga, tillika med vaktbetjening;

att embetsverkets aflöningsförhållanden må fastställas sålunda:

för chefen: lön 6,000 kronor, tjenstgöringspenningar 2,000 kronor

jemte ersättning enligt gällande resereglemente för å embetets vägnar företagna

resor;

för sekreteraren: lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor

jemte rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor;

för kamreraren: lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor

jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;

för registratorn och aktuarien: lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar

1,200 kronor jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;

för en vaktmästare: lön 800 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor;

att härjemte måtte anvisas till semestervikariat, flitpenningar, renskrifning

samt arfvoden åt extra biträden 7,900 kronor, och således — under

förutsättning att ofvanberörda reseersättning och ålderstillägg komma

att utgå från de för utgifter af sådant slag redan uppförda anslag — å

ordinarie stat under sjunde hufvudtiteln uppföras ett anslag till “Domänförvaltningenu

af sammanlagdt 29,000 kronor;

att för åtnjutande af ofvan berörda aflöningsförmåner må stadgas följande

vilkor:

l:o) att embets- eller tjensteman i Domänförvaltningen skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som af en möjligen förändrad organisation af Domänförvaltningen eller

eljest i allmänhet kan varda stadgad; äfvensom om i eu framtid Domänförvaltningens

ställning inom förvaltningen så förändras, att densamma ej

längre kan som sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med

bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han innehar, efter den nya

arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

2:o) att tjenstgöringspenningarna få uppbäras endast för den tid, tjenstens

innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för

den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten

förrättat;

3:o) att den som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den som eljest undfår ledighet för svag helsas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.-ts Nåd. Prop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner. 3

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligta»

att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af

lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

4:o) att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af

semester, tjensteman åt lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning inom Domänförvaltningens tjenstemannagrader, desamma,

mot åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar i stället för egna,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

5:o) att der ålderstillägg eger rum, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren, af denna

tid, mera än fyra år sjelf bestridt sin egen, eller, på grund af förordnande,

annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,

han åtnjutit semester; och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter

ytterligare fem år under samma vilkor; dock att ålderstillägg ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd;

6:o) att förhöjningarna ega rum endast på lönen, icke på tjenstgöringspenningarna;
7:o)

att embete- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch

minst 35 tjensteår vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension

å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå; Kongl. Maj:t eller Domänförvaltningen,

der det tillkommer denna sistnämnda att afskedet utfärda,

dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

8:o) att med ordinarie befattning inom Domänförvaltningen icke må

förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

tjenstebefattning med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande

af tjenstgöringen i Domänförvaltningen; samt

9:o) att semester må åtnjutas af verkets chef, sekreterare och kamrerare

under en och en half månad samt af registratorn och aktuarien under

en månad om året.

B. Beträffande lokalförvaltningen af kronans domäner:

att Riksdagen ville medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare på sätt

lämpligast synes ordna lokalförvaltningen af kronans domäner; samt att

Riksdagen för sådant ändamål ville å extra stat för år 1878 anvisa ett

belopp af 56,000 kronor att användas dels till arfvoden åt sådana förrätt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kong!,. Maj:t$ Nåd. Vrop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner.

ningsmän, som i landsorten kunna varda tillsatta för utarrendering af och

tillsyn öfver berörda domäner, dels ock för öfriga med samma lokalförvaltning

förenade utgifter, med rätt för Kongl. Magt att, der så erfordras,

med detta anslag bestrida jemväl andra utgifter för Domänförvaltningens

ordnande.

O. Beträffande grunderna för föroaltningen af kronans domäner.

att följande grunder för nämnda förvaltning måtte af Riksdagen godkännas:
Ro)

Den till kronans jordegendom hörande skogsmark skall, der den

till fördel för statens skogshushållning kan såsom sjelfständig kronopark eller

tillsammans med annan kronans skogsmark såsom kronopark förvaltas, före

jordegendomens utarrenderande från densamma afskiljas och ställas under

skogsstatens förvaltning. Fråga härom skall efter inhemtande af vederbörande

skogstjenstemans yttrande af Skogsstyrelsen och Domänförvaltningen gemensamt

afgöras och, om skiljaktiga meningar dem emellan uppstå, underställas

Kongl. Maj:ts pröfning.

Hvad i denna punkt om skogsmark stadgas ege ej tillämpning då densamma

ligger i samfällighet med enskild egendom.

2:o) Skogsmark, som ej varder till kronopark afsatt, må tillsammans

med jordegendom utarrenderas med rätt för arrendatorn att densamma till

bete och för utverkning till husbehof använda; ankommande det på vederbörande

myndighet att genom arrendekontraktet eller eljest, om omständigheterna

dertill föranleda, inskränka eller närmare bestämma denna rätt till

skogens begagnande.

3:o) Arrendetiden för kronan tillhörig jordegendom blifver 20 år;

dock må i afbidan på skiftes eller vattenaflednings fullbordan, så ock i händelse

under närmast följande åren annat sådant förhållande antages inträda,

som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske på kortare tid.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fall efter för

handen varande förhållanden af Domänförvaltningen bestämmas.

Derest vid förnyad utarrendering egendom befinnes hafva högre arrendevärde

än förut, och afgående arrendator anses hafva härtill i betydligare

mån medverkat derigenom, att han väsentligen förbättrat egendomen medelst

af honom på egen bekostnad omsorgsfullt utförda byggnader eller andra

anläggningar eller större odlingsföretag, eger Domänförvaltningen medgifva,

att han eller hans rättsinnehafvare må under vissa år, dock ej flera än tio,

af det förhöjda arrendet åtnjuta en viss andel, ej öfverstigande hälften af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 82 angående förvaltningen af kronans domäner. 5

det belopp, hvarmed det högre arrendet öfverskjuter den förra lägre arrendesumman.

Do) När kronans fördel anses sådant fordra, må flere egendomar

under ett arrende upplåtas, eller en egendom i flere lotter utarrenderas.

Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, eller annan

lägenhet vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma hörer, jemte

nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas, om högre afkomst

derigenom kan påräknas.

5:o) Efter erforderlig undersökning skall vederbörande förrättningsman

i samråd med två i landtbruk och affärsförhållanden kunnige män,

hvilka af länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott årligen utses för

sällskapets område eller viss del deraf, uppgöra och jemte nödig egendomsbeskrifning

till Domänförvaltningen insända förslag till sättet för egendomens

utarrendering, till de närmare arrendevilkoren i afseende å nybyggnads-

och andra skyldigheter samt till den arrendeafgift, hvarför egendomen

må utbjudas. Domänförvaltningen läte genom kungörelse, som skall innefatta

égendoinsbeskrifning, underrättelse om arrendevilkoren och det faststälda

arrendevärdet samt öfriga nödiga anvisningar, infordra arrendeanbud å egendomen,

hvilka skola, skriftligen uppsatta och förseglade, inom viss i kungörelsen

utsatt tid inlemnas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län,

der egendomen är belägen.

6:o) Afgifvet anbud öppnas å utsatt tid af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och pröfva;:; af vederbörande förrättningsman i samråd med de två

af länets hushållningssällskap utsedde män. Yid pröfningen tages hänsyn

till storleken af den bjudna arrendesumman, äfvensom dertill, huruvida den

bjudande är känd för redbar verksamhet, god affärsställning och insigter i

landthushållning, samt om han redan arrenderar samma egendom och den

väl skött.

Förslag till antagande af arrendeanbud äfvensom det vid pröfningen

förda protokoll insändas af förrättningsmannen till Domänförvaltningen, som

egen att arrendator utse. Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej

blifvit antaget.

Erhålles ej inom utsatta tiden antagligt anbud, ankomme på Domänförvaltningen

att utsätta ny tid för mottagande af skriftliga anbud på arrendet,

dervid nedsättning i arrendevärdet kan ske, eller egendomen medelst

offentlig auktion till den högstbjudande utarrendera, eller ock tills vidare

om egendomens skötsel på annat sätt förordna.

7:o) De i näst föregående två punkter föreskrifna åtgärder böra, så

tidigt företagas, att nye arrendator!! må kunna vid den i 30:de punkten

stadgade af- och tillträdessyn efter kallelse vara tillstädes, för att sin rätt

bevaka.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Ihop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner.

8:o) År genom gällande kontrakt optionsrätt till arrende innehafvaren

tillförsäkrad, och har han egendomen väl brukat, hvilket tillkommer Kongl.

Maj:ts befallningshafvande att bedöma, bör, innan arrendet offentligen utbjudes,

hembud deraf till det faststälda arrendevärdet ske i enlighet med

kontraktets innehåll.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande, anses

optionsrätten förfallen, och förfares da såsom i ode punkten sägs.

9:o) Yid utarrendering af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till

jordegendom hänföra, äfvensom då, af anledning som i 3:dje punkten sägs,

jordegendom skall på kortare tid än 20 år utarrenderas, förfare Domänförvaltningen

på sätt för hvarje fall lämpligast finnes.

10:o) Arrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd och under

hvarje arrendeår erläggas vid allmänna kronouppbördsstämman.

13 ;0) Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till någon

del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin början, må

arrendatorn å samfålda området äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å

det område, som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den

arrenderade egendomens nytta begagna; iakttage dock hvad för thy fall lag

bjuder samt de af samfälligheten, så länge den fortfar, härrörande förpligtelser.

12:o) Hörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockneallmänning

eller rätt till annan förmån utom egendomens område, komme

det arrendatorn till godo; dock ege han i ingen händelse anspråk pa dagsverken

från jord, som ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.

Yid utarrenderingen skall iakttagas, att der ej Kongl. Maj:t på Domänförvaltningens

framställning annorlunda förordnar, den förman af mulbete

eller utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit i åtnjutande,

från arrendet undantages.

13:o) Arrendatorn eger att, om tillgång å egendomeu finnes, upptaga

torf till bränsle för husbehof samt dyjord, mergel, lera eller andra jordens

beståndsdelar till åkerns eller ängens förbättrande; ställe sig dock till efterrättelse

de bestämmelser och inskränkningar, som derutinnan kunna af

vederbörande varda honom meddelade.

Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning erfordras

tillåtelse af Domänförvaltningen, som jemväl bestämmer vilkoren derför.

14:o) Arrendatorn skall städse i fullgodt stånd underhålla de vid

egendomen befintliga byggnader och anläggningar. På honom sjelf ankommer

att för den husrötebrist, hvarför föregående innehafvare vid egendomens

afträdande häftat, af denne eller hans löftesmän utsöka godtgörelse; åliggande

dock arrendatorn att, om än större eller mindre belopp deraf icke

kunnat utbekommas, befintliga bristfälligheter afhjelpa, utan rätt att derför

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner. 7

af kronan varda ersatt, der icke Kongl. Maj:t på grund af Domänförvaltningens

framställning finner särskilda förhållanden påkalla sådan ersättning

genom motsvarande eftergift å arrendet.

15:o) Arrendatorns nybyggnadsskyldighet skall, der så ske kan, före

egendomens utarrenderande så väl i anseende till nybyggnadens beskaffenhet

som dess uppskattade kostnad noggrant bestämmas och i kontraktet intagas;

åliggande det, der så ej skett, arrendatorn att i enlighet med lag och författningar

i mån af behof verkställa nybyggnad i förhållande till arrendetiden;

och skola i sådant fall, intill dess annorlunda varder förordnadt, i

afseende å denna skyldighets fullgörande följas de grunder, som enligt

Kongl. Militieboställsordningen den 23 Januari 1836 redan gälla för de till

statsverket indragna militieboställen.

Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator

enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad, skall

af den nya arrendatorn gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom

varder annorlunda bestämdt.

Om på grund af särskilda förhållanden hemman eller lägenhet anses

lämpligast kunna utan åbyggnader utarrenderas, må arrendatorn från all

byggnadsskyldighet befrias.

16:o) Arrendatorn åligger att ombesörja och bekosta åbyggnadernas

brandförsäkring, företrädesvis i brandstodsförening för länet eller orten, der

sådan finnes. Vederbörande myndighet eger dock rätt bestämma så väl det

belopp, hvarför brandförsäkring bör sökas, som den anstalt, der försäkringen

bör tagas.

17:o) Inträffar brandskada, vare arrendatorn i hvarje fall pligtig att

skadan bota. Den brandskadeersättning, som kan honom tillkomma, eger

han att mot borgen uppbära.

18:o) Uppstår under arrendetiden af annan anledning än i 17:de

punkten sägs, behof af ny byggnads uppförande eller af utvidgning eller

kostsammare inredning eller förändring af redan befintlig byggnad, må uppgörelse

med Domänförvaltningen kunna träffas rörande kronans medverkan

och vilkoren derför.

19:o) När ny byggnad skall uppföras, bör densamma, oberoende af den

förras storlek och inredning, så anordnas, som med egendomens beskaffenhet

och behof öfverensstämmer.

20:o) Arrendatorn är skyldig uppföra och underhålla all den stängsel,

som i det arrenderade områdets gräns mot annans egendom efter lag bör

finnas; men är ej, der icke annorlunda genom kontraktet är stadgadt, förbunden

att inom det arrenderade området hägnad uppehålla.

2l:o) För alla arrenderad kronoegendom åliggande utskylder och besvär,

af hvad namn och beskaffenhet de vara må, ansvare arrendatorn utan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Majds Nåd. Prof). N:o 32 angående förvaltningen af kronans domäner.

afkortning på arrendeafgiften; dock befrias han från erläggande af den

egendomen genom skattläggning åsätta ränta, äfvensom af kronotionde.

22:o) Har, efter det arrendatorn antagits, fråga uppstått om vattenafledning,

deraf den arrenderade egendomen tillskyndas fördel, men arrendatorn

undandragit sig att i företaget deltaga, och detsamma derefter under kronans

medverkan kommit till stånd, skall arrendatorn å det belopp, kronan

fått för ändamålet utgifva, erlägga ränta efter fem för hundra om året

från det arrendeårs början, då företaget kan anses fullbordadt, eller den

dermed för egendomen afsedda fördel vunnen; börande donna ränta, för helt

år räknadt, i sammanhang med arrendeafgiften gäldas.

23:o) Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt

ändamål å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörigmark

äfvensom inkomst gifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning i

arrendeafgiften, motsvarande den förlust, som honom tillskyndas.

24:o) Öfverlåtelse af arrende må endast med Domänförvaltningens

medgifvande kunna ske.

Dör arrendator, eller varder han i konkurs försatt, ege i förra fallet

den aflidnes rättsinnehafvare, och i det senare konkursboet, att för den del

af arrendetiden, som eljest skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta,

likasom, i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemna! endast en rättsinnehafvare,

denne må öfvertaga arrendet, under vilkor dock i båda fallen att

anmälan derom göres hos Domänförvaltningen inom sex månader efter

dödsfallet eller konkursens början, samt att den nya arrendatorn af Domänförvaltningen

godkännes. Hafva i konkurs försatt arrendators löftesmän på

grund af sin borgen nödgats något utbetala, samt derför ej af konkursboet

undfått godtgörelse, eller har konkursboet ej, sedan löftesmännen inom två

månader från konkursens början derom gjort framställning, senast två månader

derefter utfäst sig att hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse

och derför ställt säkerhet, då bör åt löftesmännen tillerkännas den rätt att

öfver arrendet förfoga, som i annan händelse varit konkursboet förbehållen.

Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställe^ ej inom den

bestämda tiden ny arrendator, som antages, kommer arrendet att upphöra

första fardag, sedan ett år förflutit från den Thomedag, som infaller näst

efter dödsfallet eller konkursens början, så framt ej arrendetiden redan dessförinnan

till ända gått; och varde egendomen, om Domänförvaltningen pröfvar

skäl dertill vara, för de återstående arrendeåren genom offentlig auktion till den

högstbjudande utarrenderad, för hvilket fall i arrendatorns bo, äfvensom hos

löftesmännen för den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbeliålles

för den förlust, som, genom arrendesummans nedgående under hvad

förut bestämdt varit, dervid kärr uppkomma.

25:o) Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren bör städse

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Trop. No 32 angående förvaltningen af kronans domäner. 9

för en tid af minst fem år, derest arrendet så länge skall fortfara, ock högst

åtta år vara ställd borgen af två män, de der borga, eu för begge och

begge för en, och hvilkas vederhäftighet är af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

eller domaren styrkt. I stället för sådan borgen må arrendatorn aflemna

räntebärande obligationer till värde motsvarande tre års arrendeafgift,

hvarvid i afseende å obligationernas antaglighet och uppskattning gälla enahanda

bestämmelser, som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro

meddelade.

Minst åtta månader före utgången af den tid, för hvilken borgen blifva

ställd, skall ny borgen aflemnas så beskaffad, som ofvan sägs; hvarförutom

arrendatorn alltid är pligtig att, derest någon af löftesmännen dör

eller upphör att vara vederhäftig, inom tre månader efter erhållet föreläggande

ny vederhäftig borgen anskaffa.

26:o) I alla de fall, då anbud sker på arrende af kronoegendom, eller

anmälan göres om arrendes öfverlåtande eller öfvertagande enligt 8:de eller

24:de punkten, bör, såvida afseende derå skall fästas, aflemnas säkerhet så

beskaffad, som i näst föregående punkt är stadgadt.

27:o) Underlåter arrendator att inom föreskrifVen tid erlägga arrendeafgiften,

eller att iakttaga sina skyldigheter i afseende å säkerheten för

arrendevilkorens fullgörande, vare arrenderätten förverkad, och ankomma på

Domänförvaltningen att påfordra egendomens afträdande den näst derefter

följande 14 Mars.

Beträdes arrendator med vanhäfd af egendomen till jord eller byggnader,

gör han sig skyldig till skogsåverkan, eller befinnes han eljest öfverträda

de rättigheter, honom i kontraktet medgifvas, eller åsidosätta de på

grund af detsamma honom åliggande skyldigheter, Imf ve ock förverkat

arrenderätten och afträde, derest sådant yrkas, och sedan rätten derom meddelat

beslut, egendomen nästa fardag.

28:o) Kär arrenderätt förverkad är, gälle i afseende å egendomens

utarrendering och kronans rätt till godtgörelse för möjligen skeende nedsättning

i arrendeafgiften hvad i 24:de punkten finnes stadgadt för det fall,

att död eller gäldbunden arrendators rättsinnehafvare försumma sådan anmälan

om arrrendets öfverlåtande eller öfvertagande, som der omförmäles.

29:o. Hvart femte år eller oftare, om så aktas nödigt, skall af vederbörande

förrättningsman ekonomisk besigtning å hvarje kronoegendom verkställas

till utrönande huru den af arrendatorn häfdas och derå befintliga

byggnader underhållas. Hvad vid dessa förrättningar förekommer upptages

korteligen i protokoll.

30:o. Af- och tillträdes-syn skall före egendomens afträdande på

lämplig årstid, då marken är bar, hållas i stad af rådstufvurätt, på landet

af kronofogde med biträde af två nämndemän; egaude den med sistbemälde

Bill. till Biksd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 32 angående förvaltningen af Turmans domäner.

synemäns beslut missnöjde att deremot föra talan i den ordning Kong! Förordningen,

angående viss tid för klander af husesyn mellan enskild jordegare

och landbo den 6 Februari 1849, bestämmer. Domänförvaltningen må likväl,

der egendomens betydenhet eller andra omständigheter dertill föranleda,

påkalla syn af häradshöfding och nämnd.

Kostnaden för syn, som nu sagd är, skola af- och till-trädaren till

hälften hvardera gälda.

Särskild laga syn skall ock på Domänförvaltningens föranstaltande

förrättas, när vid ekonomisk besigtning befunnits, att egendomen vanhäfdas

eller att arrendatorn eljest öfverträder sina rättigheter eller åsidosätter de

honom åliggande skyldigheter.

Härjemte vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Riksdagen

dels att Riksdagen ville förklara, att de i fråga om utarrendering och

förvaltning af kronans nu ifrågavarande domäner erforderliga bestämmelser,

Indika icke förekomma i här ofvan upptagna “Grunder för förvaltningen af

kronans domäner“, måtte få meddelas af Kongl. Maj:t;

dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de nu

föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunna utföras, de hittills gällande

former för arrendeupplåtelse måtte få tillämpas;

dels och att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att de hemman

och lägenheter, för hvilka årliga arrendeafgifterna nu icke öfverstiga 200

kronor äfvensom de, å hvilka vid utarrendering hädanefter icke erhållas högre

arrendeanbud än 200 kronor och hvilka icke lämpligen kunna med annan

egendom under ett arrende förenas, må få, der så af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpligt, under iakttagande af de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t kunna

varda meddelade, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under

de vilkor, som redan äro af Riksdagen i afseende å sådan försäljning bestämda,

samt att köpesumman må ställas till Kongl. Maj:ts disposition att

användas för inköp af annan fast egendom, företrädesvis skogsmark.

De till förevarande ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med

all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

O S C A E,

Hans Forssell.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1877.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 1

Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför

Havs Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

Slott den 26 Februari i 817.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geee,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Loven,

Friherre von Otter och

Forssell.

Departementschefen Statsrådet Forssell anmälde slutligen det betänkande

och förslag angående dels ordnande af förvaltningens af statens

fastigheter dels upplåtande till nybyggen af mark i Norrland, som af

dertill i nåder förordnade komiterade den 19 Maj 1876 afgifvits, jemte

de deröfver af vederbörande myndigheter afgifna utlåtanden, samt föredrog

de punkter, som rörde förvaltningen af statens fastigheter, äfvensom

i samband dermed Riksdagens skrifvelse af den 11 Maj 1876 rörande

förändrade föreskrifter för hushållningen med statens skogar

samt skogsstyrelsens memorial af den 13 Mars 1876 angående upphörande

af utsynings- och betesrätt å kronoparker för vissa till statsverket

indragna boställen.

Departementschefen yttrade derefter: Jag tillät mig vid föredragning

inför Eders Kongl. Maj:t den 19 Maj 1876 af frågan om tillsättande af särskild

komité för detta ärendes utredning erinra derom, att de myndigheter

som för närvarande hafva vård om statens jordegendomar, Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande och kammarkollegium, måhända icke

Bih. till Biksd. Prat. 1877. 1 Sami. 1 Afä. 14 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Brop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

skulle kunna till fullo uppbära eu så betydligt utvidgad förvaltningsverk - samhet, som måste dem åläggas för utarrenderingen och vården af i synnerhet

den stora mängd militieboställen, hvilka enligt Eders Kongl.

Maj:ts och Riksdagens beslut skulle under vissa vilkor från och med

år 1878 till statsverket indragas. Jag ansåg denna fråga så mycket vigtigare,

som det beslut 1875 års riksdag fattat om borttagande af optionsrätten

ur de kontrakt, hvilka hädanefter komme att med kronans

arrendatorer uppgöras, kunde anses hänvisa på ett nytt system för

egendomarnes utarrendering och arrendevilkorens affattning, hvilket

system mera än det nuvarande skulle kräfva ett förstärkande af lokalmyndigheterna

för dessa ärendens behandling. Och då högsta vården

om statens jordegendomar, hvilkas antal syntes komma att inom kort

varda fyra gånger större än det nuvarande, måhända icke lämpligen

kunde bibehållas af ett kollegium, hvars verksamhet omfattade så många

ärenden af helt annan natur, häntydde jag på möjligheten af dess

öfverlemnande åt en särskild myndighet, som med speciel sakkunskap

i dithörande ämnen kunde efter uppgjord plan leda de anordningar,

hvilka skulle afse så väl den årliga statsinkomstens uppehållande som

de utarrenderade egendomarnes tillbörliga vård och kulturförbättring.

Efter en omsorgsfull utredning och framställning så väl af de statsverket

tillfallande jordegendomarnes antal och afkastning som af arrendelagstiftningens

utveckling och nuvarande ståndpunkt i vårt eget land

och inom åtskilliga främmande stater, hafva komiterade, i afseende å

frågan om grunderna för utarrenderingen kommit till den slutsats, att

sedan optionsrätten bortfallit, det icke längre borde på det högsta arrendeanbudet

bero, hvilken till arrendator skall antagas, utan vid pröfningen

af gjorda anbud äfven tagas hänsyn till de egenskaper hos de

bjudande, som kunde anses bäst betrygga kronans fördel med hänsyn

till jordegendomens vård och fortfarande förbättring, och sålunda äfven

till den omständigheten, att sökande förut arrenderat egendomen och

redan vid dess förbättring närmare fästat sina egna intressen. Att eu

sådan, på omdömet om de å arrendet bjudande personernas egenskaper

grundad, pröfning skulle, i synnerhet der egendomarnes antal är

någorlunda stort, förutsätta en annan behandling af flera hit hörande

frågor, än den, som kan från de af mångahanda andra ärenden upptagna

landstatstjenstemännen komma dem till del, torde vara uppenbart nog,

och så väl med hänsyn till denna omständighet, som för vinnande af

en närmare tillsyn öfver egendomarne, hafva komiterade föreslagit, att

för den lokala förvaltningen af kronans jordegendomar måtte tillsättas

ett visst antal “landtbruksinspektöreru, hvilka det skulle tillkomma

att hvar och en för sitt distrikt verkställa de undersökningar och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Fröja. ang. förvaltningen af krona,ns domäner. 3

upprätta de förslag, som behöfvas för arrendekungörelsen, att afgifva

yttrande och förslag rörande antagande af ingifna anbud, att besluta

om sättet för nyodling, förrätta ekonomiska besigtningar, ombesörja

byggnads- eller andra företag, som för kronans räkning kunna ifrågakomma,

samt i öfrigt utgöra förmedlingslänken mellan domänstyrelsen

och arrendatorerna. För de löpande göromålens skötande skulle hvar

och en af desse inspektörer hafva en assistent till biträde och vid de

förrättningar, som kunde anses erfordra närmare kännedom af hvai''je

orts särskilda förhållanden, borde landtbruksinspektören inhemta råd

och upplysning af tvänne i landthushållning insigtsfulle män, af länens

hushållningssällskap utsedde för sällskapets område eller viss del deraf.

Det synes mig antagligt, att en anordning af lokalstyrelsen liknande

den som komiterade tänkt sig, är af behof påkallad i synnerhet

i de trakter af landet, der kronan redan eger och från 1878 ytterligare

erhåller ett större antal jordbruksegendomar. Den af komiterade uppgjorda

fördelning af rikets län i sju större distrikt torde dock nu icke

böra blifva föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning, helst som det väl rätteligen

bör anses tillhöra den blifvande centralstyrelsen att inkomma

med förslag till de närmare bestämmelserna rörande lokalförvaltningens

organisation, och denna åtminstone i början måste väsentligen afpassas

efter tillfällena att för de afsedda befattningarne vinna lämpliga personer.

Tager man emellertid hänsyn dertill, att i åtskilliga län, såsom

Blekinge, Gotlands, Vesternorrlands, Gefleborgs, Jemtlands, och

Kopparbergs, liksom i Norrbotten och Vesterbotten, antalet kronoegendomar

redan nu är, eller, om de särdeles små lägenheterna försäljas,

framdeles varder ytterst ringa, och att en förening af sådana

län med ett eller flera andra för bildande af distrikt, som omfattade

nog stort antal egendomar, skulle medföra att inspektionsområdet blefve

oformligt vidsträckt, så torde väl kunna sättas i fråga, huruvida ej

lämpligare vore, att, der förhållandena sålunda kunna det medgifva, lemna

bestyret med egendomarnes utarrendering och vård åt Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, hvilken för vissa fall kunde ega att mot lämpligt arfvode

förordna sakkunnig förrättningsman. Hvad beträffar de sexton län, i

hvilka ett något större antal egendomar förekomma, kunde dessa antingen,

såsom komiterade tänkt sig, fördelas i ett mindre antal distrikt,

eller ock hvart för sig erhålla en särskild förvaltningsmyndighet för

kronans egendomar. Den senare anordningen skulle dels medföra, att

den nya institutionen närmare anslötes till den förut bestående förvaltningsorganismen,

dels ock måhända underlätta sökandet efter personer,

som kunde med en i öfrigt oberoende och ansedd ställning inom orten

förena detta maktpåliggande kronans uppdrag. Då det emellertid icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

torde vara möjligt att för närvarande afgöra, i hvad mån den ena eller

andra fördelningen lättast låter sig genomföra, då det är tänkbart,

att ett eller annat af de distrikt, som komiterade föreslagit, lämpligen

kan sammanhållas, under det att andra bättre kunna skötas med en

förvaltningschef för hvarje län, föreställer jag mig, att något förslag

till distriktsindelning eller öfver antalet af tjenstemän nu icke må vara

erforderligt, utan att i ärendets nuvarande skick och intill dess närmare

erfarenhet vunnits om behofvet i hvarje trakt och lämpligaste sättet

att fylla detsamma, Eders Kongl. Maj:t tillsvidare skulle kunna af

riksdagen på extra stat begära ett anslag till arfvoden åt de förrättningsmän,

som i landsorterna kunna varda tillsatta för utarrendering

af och tillsyn öfver kronans jordegendom, med frihet för Eders Kongl.

Maj:t att efter distriktens storlek och antalet egendomar derinom lämpa

arfvodenas belopp.

Enligt komiterades förslag skulle till en hvar af de sju distriktens

Ulandtbruksinspektörer“ utgå i lön och tjenstgöringspenningar 6,000

kronor samt i respenningar 1,500 kronor och dessutom till en assistent

för hvarje distrikt i lön och tjenstgöringspenningar 1,800 kronor samt

i vissa fall resekostnad och dagtraktamente efter resereglementets 7:de

» klass. En ledamot af komitén har ansett, att distrikten höra vara

mindre och flera till antalet, samt att i hvarje bör tillsättas en “domäninspektör“

som utom resekostnadsersättning och dagtraktamente icke

åtnjuter någon lön, men vid hans sida ställas en sekreterare för hvilken

föreslås lön af 2,000 kronor och resekostnadsersättning af 500 kronor.

Det förra förslaget slutar på en siffra af 70,000 kronor, resekostnad

för assistenterna inräknad, det senare på 80,000 kronor, dock

under förutsättning af 20 domäninspektörer. Så vidt jag nu kan bedöma,

torde dock böra antagas, att äfven för ett sådant större distrikt,

som komiterade afsett, inspektionsbestyren skulle kunna anses ersatta

med 6,000 kronor i aflöning och 1,500 kronor i resepenningar, utan att

något särskild! arfvode behöfde anslås för det biträde, förrättningsmannen

kunde hafva af nöden, så att, om härutöfver beräknas några smärre

arfvoden för de län, der särskilda tjenstemän ej af Eders Kongl. Maj:t

tillsättas, utan förordnanden tillfälligtvis meddelas af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, ett belopp af 56,000 kronor synes mig för nu afsedda

ändamål vara tillräckligt. För den händelse distrikten skulle

blifva flera till antalet och mindre till omfånget, bör samma belopp

kunna betäcka nödiga utgifter, helst som, om också några distrikt

kräfva vida större arfvodesbelopp, det å andra sidan finnes flera län,

der förvaltningen bör kunna med vida mindre kostnad bestridas. Det

är möjligt, att beloppet under det första året ej i sin helhet behöfves

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Vrop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 5

för lokalförvaltningen, men som under detta år det nya embetsverket

skall uppsättas, torde flera, nu ej beräkneliga utgifter kunna förekomma,

och torde Eders Kongl. Maj:t derför böra begära en något

större frihet i användandet af detta extra anslag.

I fråga om den centrala myndighet, som skall få förvaltningen

af kronans jordegendom sig anförtrodd, hafva komiterade, med hänsyn

till de särskilda anspråk, som på en sådan förvaltning'' böra ställas, icke

ansett sig kunna förorda, att densamma bibehålies vid kammarkollegium,

hvars öfriga verksamhet skulle af de nu så betydligt ökade

göromålen förryckas, och hvars kollegiala form dessutom ej är för dessa

bestyr den mest passande. Deremot anse komiterade, att förvaltningen

af statens jordegendom bör med statens redan bestående skogsförvaltning

förenas under en gemensam styrelse. Föremålen för hvardera

af dessa förvaltningsgrenar kunna, efter komiterades uppfattning, ej

antagas vara af den olikartade beskaffenhet, att deruti skulle ligga

något hinder för deras sammanförande under en chef med specielt

sakkunnige personer vid sin sida; hvaremot det kunde påstås, att de

båda förvaltningarna redan hafva och framgent skola få så många beröringspunkter,

att deraf nära nog med nödvändighet skulle påkallas

en gemensam högste chef med afgörande röst och med myndighet att låta

de båda förvaltningslinierna ömsesidigt vara hvarandra till biträde.

Mot komiterades förslag härom hafva af Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande

i fem af rikets län framstälts åtskilliga anmärkningar, och

de centrala myndigheter, som i ämnet blifvit hörda —skogsstyrelsen, landtbruksakademiensförvaltningkomité

och kammarkollegium— hafvabestämdt

afstyrkt detsamma. Skogsstyrelsen erinrar derom, att de beröringspunkter

mellan skogs- och jordbruksförvaltningen, hvarom komiterade

talat, skulle, utom kontrollen öfver skogshushållningsplanernas tillämpning

vid de jordbruksfastigheter, hvilka ännu äro tillika med skog

utarrenderade, bestå i den gemensamma pröfningen för det afskiljande af

all skogsmark från jordegendomarne, som komiterade förordat, men

att sedan ett sådant afskiljande skett, beröringspunkterna ock försvunne,

emedan skogen sedermera sköttes af skogsstaten, men jordegendomarne,

utan rätt till skogens begagnande, af arrendator- under jordbruksförvaltningens

tillsyn. Efter att derefter hafva sökt visa, att de bägge

förvaltningsgrenarne till sitt hela skaplynne äro väsentligen olikartade,

öfvergår skogsstyrelsen till en framställning af styrelsens nuvarande

uppgifter och verksamhet, hvaraf upplyses: att under dess omedelbara

förvaltning för närvarande äro ställa kronoparker, kronomärke^ flygsandsplanteringar,

häradsallmänningar, ecklesiastika boställskogar och

till bergshandteringen anslagna skogar med en areal af omkring 37

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga\ Fr ap. ang. förvaltningen af leronans domäner.

millioner qvadratref eller öfver 6V2 millioner tunnland, hvilka icke

hafva och icke kunna få den ringaste gemenskap med kronans utarrenderade

jordegendomar; att under dess öfverinseende och ledning ärostälda

ett högre skogsläroverk samt sex statens skogsskolor; att till dess

åligganden hör främjande af ändamålsenlig jagtvård; att den personal

öfver hvilken styrelsen utöfvar befäl uppgår till ett antal af 730 personer;

att de ärenden, hvilka skogsstyrelsen har att handlägga, för närvarande

stiga till närmare 3,000 för året, och att, med hänsyn till dessa

ärendens ofta invecklade beskaffenhet, för deras beredning och föredragning

inför chefen redan fyra tjensteman äro fullt sysselsatta, och slutligen

att såväl för bedömandet och afgörandet af alla dessa ärenden

som för utöfvandet af den tillsyn öfver förvaltningen, hvilken af chefen

genom täta resor i distrikten fullgöres, förutsättes så väl hos honom

som hos styrelsens öfrige ledamöter speciel insigt i skogsväsendet.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité uttalar tvekan att åtminstone

för närvarande och vid första organisationen af domänstyrelsen

tillstyrka dess förening med skogsstyrelsen, dels med afseende å

den skiljaktiga beskaffenheten af bägges göromål, dels ock med hänsyn

till den betydliga omfattningen af skogsstyrelsens åligganden, hvilka

till allra största delen äro af den art, att de med jordbruksförvaltningen

icke hafva någon gemenskap.

Kammarkollegium, som icke kan dela skogsstyrelsens åsigt, att

beröringspunkterna mellan de båda förvaltningsgrenarne skola blifva

så få eller af så ringa betydenhet, anser dock att mängden och beskaffenheten

af de mål, som redan nu tillhöra skogsstyrelsens handläggning,

ej mindre än vigten af de ärenden, som tillkomma jordbruksförvaltningen,

göra att de hvar för sig kräfva en chefs odelade uppmärksamhet,

hvadan kollegium icke kan, utan att förbise statens sannskyldiga

fördel, tillstyrka den ifrågastälda föreningen. För afhjelpandet

af de svårigheter, som kunna uppstå vid frågor om skogsmarks afskiljande

från jordegendom, föreslår kollegium, att dessa och dermed

sammanhängande ärenden må, till undvikande af konflikter, efter inhemtande

af skogsstyrelsens utlåtande, afgöras af domänstyrelsen

För egen del vågar jag hålla före, att om de grundsatser, som

föranledt komiterades förslag om skogsmarkens afskiljande från jordegendomarne,

i hufvudsak vinna Eders Kongl. Maj:ts godkännande och i

tillämpningen utföras så, som jag vid föredragningen af denna punkt

skall närmare utveckla, de bägge förvaltningsgrenarne verkligen icke

skola behöfva med hvarandra träda i så nära beröring, att en gemensam

styrelse ur denna synpunkt måste anses för dem oundgängligen

nödvändig. De tillfällen till konflikt mellan de bägge förvaltningarnes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 7

syftemål och intressen, hvilka kunna befaras, när de bägge hvar från

sin synpunkt skola behandla eller gemensamt afgöra frågan om lämplighet^

af skogsmarks afskiljande, synas mindre böra i fråga komma, om

lagstiftningen som grundsats uttalat, att skogsmarken bör särskildt förvaltas,

der sådan förvaltning med fördel för statens skogshushållning

lian utöfvas, enär, under sådan förutsättning, skogsstyrelsens mening

i dylik fråga måste blifva den bestämmande, och endast i särskilda

undantagsfall ärendet kan behöfva till högre myndighets afgörande

hänskjutas. _ Att för öfrigt de bägge förvaltningarnes tjensteman måste

vid flera tillfällen i landsorterne samverka, innebär ingen grund för

styrelsernas förening, ty att skogstjensteman får vara tillstädes vid

upprättande af arrendeförslag och yttra sig öfver skogsmarkens användning,

eller att han hädanefter som hittills skall öfvervaka hushållningsplaner

å utarrenderad skog, eller på anmodan verkställa utsyning

af virke, innebär icke något närmare samband mellan förvaltningarne

än det som förekommer mellan skogsstat och afvittringslandtmätare,

eller mellan landstat och justitiestat, hvilka dock utan gemensam centralstyrelse

kunna samverka; den lokala föreningspunkten för denna beröring

måste dock här som i andra fall alltid vara Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, från hvilken myndighet ingen af dessa stater kan

hållas fullkomligt fristående.

Härtill kommer vidare, att mellan skogs- och jordbruksförvaltningen

icke heller derutinnan kan förekomma någon närmare beröring,

att de lokala tjenstebefattningarne, annat än undantagsvis, kunna eller

böra hos samma tjensteman förenas, eller befordran från den ena staten

till den andra såsom regel förekomma, så att icke ens för vinnande

af sådant syfte en förening af styrelserna vore påkallad.

Om man sålunda får anse, att den i fråga satta föreningen af

bägge . dessa förvaltningsgrenar icke är något oundgängligt vilkor för

deras jämna samverkan, erhålla onekligen de anmärkningar, som i öfrigt

mot deras sammanförande framstälts, en ökad betydelse. Först

och främst torde det svårligen kunna förnekas, att de begge förvaltningarnes

uppgifter, göromål och verksamhetsart äro väsentligen skiljaktiga.

Hela den verksamhet, som nu åligger skogsstyrelsen, har med

jordegendomarne i allmänhet intet att skaffa; den förvaltning af jordegendom,

som nu skall ordnas, bör efter komiterades grundsatser få

med skogshushållning intet eller högst litet att göra. Skogsstyrelsens

förnämsta förvaltningsbestyr hafva till och med ett annat område än

domänstyrelsens; tyngdpunkten för dess intressen och verksamhet

ligger utan tvifvel i Norrland, der statens egentliga skogsmassa är

att vårda, under det att jordbruksförvaltningen måste hafva sitt för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

nämsta ögonmärke å de egentligen i det sydliga Sverige belägna

jord-domänerna. Härtill kommer, att statens skogar måste genom en

särdeles talrik tjenstemannapersonal omedelbart förvaltas, under det

statens jordegendomar på 20 års tid åt arrendatorer upplåtas. Denna

skiljaktighet i sättet för egendomens vård och uttagandet af dess afkastning,

betingar naturligtvis också en olikhet i centralstyrelsernas karakter.

Hushållningen å statens skogar skall ända i minsta detalj af

tjensteman utöfvas och i sista hand af styrelsen ledas; hushållningen

å statens jordegendomar bör deremot med så stor frihet som möjligt

utöfvas af den enskilda arrendator^ och tjenstemännens liksom styrelsens

uppgift kan der svårligen innebära något annat än kontroll och

anvisning. Afkastningen af statens skogar beror för hvarje år väsentligen

på ett insigtsfullt iakttagande af vexlande konjunkturer och på

väl beräknade administrativa förfoganden till afsättningens underlättande

eller åvägabringande af gynsamma affärsförbindelser; afkastningen

af statens jordegendomar kan knappast genom ingripande från

förvaltningens sida annorledes bestämmas, än genom den tillsyn, som

utöfvas öfver egendomens vård och det omdöme, som ådagalägges i

val af arrendatorer. Skogens vård och skogsafkastningens höjande

kräfver af statens tjenstemän och icke minst af centralstyrelsen ett

initiativ och en förvaltningsverksamhet, som närmast finna sin motsvarighet

i den enskilda affärsrörelsen, men för hvilka i jordbruksförvaltningen

gifves ett ganska ringa utrymme. Deremot kräfver jordegendomarnes

vårdande och bedömandet af dertill hörande frågor,

vissa insigter och intressen, hvilka väl icke ofta äro att påräkna hos

den, som gjort skogshushållning till sin uppgift. Svårigheten i de

bägge styrelsernas förening ligger derför efter min uppfattning mindre

deri, att målens antal och vigt skulle för svårt betunga en chef, än i

bristen på jämvigt mellan de bägge förvaltningarna. Skall den gemensamma

chefen verkligen vara den i alla mål ensam beslutande, den

med fullständig sakkunskap dömande, den förvaltningen ledande viljan,

synes mig fara värdt, att förr eller senare hans verksamhet och intresse

skola varda ensidigt riktade åt ett håll, och antagligast är då

att skogsförvaltningen, hvilken onekligen kräfver största ansvar, initiativ

och uppmärksamhet, skall blifva styrelsens tyngdpunkt och jordbruksförvaltningen

mera ett bihang till den förra. Måhända skulle

deraf föga olägenhet vara att befara, sedan en gång denna senare förvaltning

väl kommit till stånd; men medgifvas måste väl, att då fråga

är om den första organisationen af densamma och af den derunder lydande

stat, det knappast vore rådligt att lägga denna omsorg å någon,

som tillika skulle hafva till åliggande att vårda statens skogshus
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 9

hållning, en uppgift, hvilken under densammas nu pågående utveckling

mer än någonsin tager en chefs krafter i anspråk.

Den nu antydda svårigheten kunde visserligen undvikas, om man

finge tänka sig, att inom styrelsen hvardera afdelningens föredragande,

de af komiterade så kallade “öfverdirektörerne", vore de egentligen

sakkunnige och i detaljerna bestämmande, så att verkets chef, Generaldirektören,

om han också i alla ärenden formelt fattade beslut, dock

endast i de stora och vigtiga principfrågorna behöfde verkligen ingripa

och i öfrig!, tillsåge att de bägge förvaltningslinierna ömsesidigt

vore hvarandra till biträde. — Då behöfde måhända icke befaras, att

skogsförvaltningen skulle ensidigt förrycka den högste chefens intresse,

enär hvardera afdelningen hade sin närmaste målsman uti öfverdirektören;

men visserligen synes mig kunna i fråga sättas, om med en

sådan anordning mycket vore vunnet. För de bägge förvaltningsgrenarnes

dagliga jämna samverkan torde, efter hvad jag nyss sökt visa,

denna sammanhållande enhet icke vara erforderlig, och för den enhet,

som i de stora principfrågorna är af nöden, torde väl vara sörjdt dermed,

att bägge styrelserna äro underordnade samma departement, att

deras ärenden af samme departementschef inför Eders Kongl. Maj:t föredragas.

Jag fruktar, med andra ord, att om man, för att undvika den nyss

antydda olägenheten af endera förvaltningsgrenens öfvervigt, sammanförde

tvänne styrelse-chefer som föredragande inför en generaldirektör,

denne senare i sjelfva verket icke blefve något annat än en mindre

behöflig målsman för samma allmänna öfversigt öfver förvaltningens

gång, hvilken redan tillkommer finans-departementets chef. Hvad

slutligen beträffar kostnaden för en sådan organisation, synes det mig

antagligt, att en sammanslagning af bägge förvaltningsgrenarne, med

hvar sin “öfverdirektör", under en generaldirektör skulle medföra ungefär

samma utgifter i öfrigt som för de bägge förvaltningsgrenarne

åtskilda, men dertill ytterligare anslag af en generaldirektörslön.

Med hänsyn till hvad nu är anfördt, anser jag mig derför böra

tillstyrka, att för närvarande må göras framställning till Riksdagen om

nödigt anslag å ordinarie stat för upprättande i hufvudstaden af en

Domän-förvaltning, hvilken under ledning af en Ofver-lntendent såsom

ensam beslutande chef skall hafva vård om kronans domäner.

Förvaltningens fasta personal i öfrigt torde för närvarande böra

utgöras af sekreterare och kamrerare, hvardera med föredragningsskyldighet

efter uppgjord fördelning, samt registrator och aktuarie,

äfvensom nödig vaktbetjening, och lärer, tilldess erfarenhet vunnits,

huruvida större arbetskraft af ordinarie tjenstemän erfordras, ett belopp

böra äskas till arfvoden åt extra biträden.

Bih. till Riksd. Prot. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 14 Hälft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af "kronans domäner.

För förvaltningens chef torde med hänsyn dertill, att den honom

underlydande stat åtminstone till en början är ganska ringa, icke behöfva

äskas större aflöningsförmåner än lön 6,000 kronor och tjenstgöringspenningar

2,000 kronor, jämte ersättning för resor och dagtraktamente

efter gällande resereglemente.

För sekreteraren och kamreraren samt registratorn lära lönebeloppen

böra bestämmas i likhet med hvad till de med dem närmast jemförlige

tjenstemän i andra centrala verk beviljats eller för de förstnämda

i lön 3,000, tjenstgöringspeningar 1,500, för den senare i lön 1,800 i

tjenstgöringspenningar 1,200 kr. jämte rätt för dem alla tre till tvänne

ålderstillägg å 500 kronor. För en vaktmästare torde böra begäras

lön 800, tjenstgöringspenningar 300 kronor.

Till semestervikariat, flitpenningar, renskrifning samt arfvoden åt

extra biträden, torde med hänsyn till svårigheten att nu bestämma i

hvad mån göromålens mängd och omfattning kan göra nödigt att öka

verkets personal, böra äskas ett anslag af 7,900 kronor.

Summan af de anslag, som skulle för förvaltningens organisation

behöfva begäras, uppgår sålunda till 29,000 kronor, så att då härtill

tillsammans läggas 56,000 kronor för lokalförvaltningen, hela kostnaden

för förvaltningen af statens jordegendom skulle uppgå till 85,000

kronor.

Jämte nu föredragna förslag till ordnande af sjelfva förvaltningsmyndigheterna

hafva komiterade enligt sitt uppdrag framlagt förslag

dels till de allmänna “Grunder för förvaltningen af kronans privatdomäner“

hvilka efter deras åsigt böra af konung och riksdag gemensamt

beslutas, dels till de “allmänna vilkor vid kronoarrenden“, som

det må tillkomma Eders Kongl. Maj:t att i öfverensstämmelse med nämnda

grunder fastställa. I hufvudsakiiga delar anser jag mig kunna instämma

i dessa förslag: de förändringar i desamma, som jag med anledning

af vederbörande myndigheters afgifna utlåtanden trott mig

böra förorda, anhåller jag att nu få punktvis föredraga i den ordning

komiterade uppställt nämda bestämmelser.

I Andra och Tredje Punkterna hafva komiterade, under hänvisning

å behofvet af en ordentlig hushållning med statens skogstillgångar,

såsom allmän grundsats förordat, att vid utarrenderande af kronans

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Proj)■ ang. förvaltningen af kronans domäner. 11

landtegendomar måtte från arrendet helt och hållet undantagas de

områden, som böra till uteslutande skogsbörd eller till boplatser för

skogsbetjening afses. De anse, att vare sig den till utarrenderad egendom

hörande skogen varder till ordnad hushållning indelad eller icke,

måste den hittills åt arrendatorerne medgifna rättigheten till oinskränkt

belopp husbehofsvirke medföra ett slösande med skogstillgången och

en vanvård af skogsbestånden, mot hvilka i den för 20 år antagne

arrendatorns eget intresse icke finnes något korrektiv. De uttala ock

den öfvertygelsen, att kronan i ganska få fall undfår skälig godtgörelse

för det virkesbelopp, som vid egendomen åtgår till husbehof,

eller med andra ord, att arrendeafgiften för sjelfva jorden sällan höjes

med så stort belopp, som motsvarar nettovärdet af nämnda virke; och

framhålla dessutom, huru den ofta nödvändiga skogsplanteringen svårligen

kan förväntas af en arrendator, som af dess frukter icke kan

komma i åtnjutande. Skogsstyrelsen, som åberopar de vid senaste

skogsinspektörsmöte uttalade åsigter, förordar ock på hufvudsakligen

samma skäl genomförandet af grundsatsen, att skogen vid jordegendoms

utarrendering bör afskiljas till särskild förvaltning, likväl under

förbehåll att det må af omständigheterna bero, huruvida små och från

annan kronoskog aflägse belägne skogsparceller må på annat sätt för

kronan tillgodogöras, vare sig som hittills genom utarrendering tillsammans

med jordegendomen, dock med utsyning af virkesbehofvet,

eller såsom komiterade föreslagit genom särskild öfverenskommelse

med arrendatorn om deras vård och förvaltning.

I motsats häidill har af Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande i flere

rikets län uttalats den åsigten, att de jordegendomar, hvarifrån skogsmarken

afskiljes, icke längre kunna bjuda samma fördelar för dess brukare

och således måste erhålla ett betydligt lägre arrendevärde, under det

att åter åtminstone det stora flertalet af skogslotter måste blifva försmå

att med fördel kunna af skogsstaten förvaltas, och att derför den

af komiterade förordade grundsats icke skulle medföra vinst, utan tvärtom

tillskynda statsverket betydande minskning i arrendeafgift utan någon

nämnvärd ökning af skogsmarkens nettoafkastning. De yrka derför

så väl att alla de skogsmarker, som icke äro nog stora att kunna såsom

nya kronoparker eller i förening med äldre sådana förvaltas, måtte vid

jordegendomarne bibehållas, som ock att, der större skogsmarkers afskiljande

till kronopark kan och bör ega rum, likväl måtte åt arrendatorn

af den jordegendom skogen tillhört medgifvas betesrätt och husbehofsvirke.

I sjelfva verket förefinnes mellan de åsigter, som i denna fråga

uttalats, större samstämmighet, än vid första påseende framträder. —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. f örvaltningen af kronans domäner.

Alla äro ense derom att, der skogsmarken, i följd af sin storlek eller

sitt läge i förhållande till annan kronoskog, med fördel kan ställas

under skogsstatens förvaltning, bör den från jordegendomen vid utarrendering

afskiljas. Denna grundsats är icke heller ny, ty i nu gällande

nådiga förordning af den 29 Juni 1866 om hushållningen med allmänna

skogarna i riket föreskrifves (§ 16) att “om skog till utarrenderad!

hemman är af större betydenhet eller så belägen, att den lämpligen

kan ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, vilja

WI, uppå anmälan af Wår skogsstyrelse, derom i hvarje fall förordna/4

— Alla synas ock vara af den mening, att der skogsmarken är så ringa

och så belägen, att särskild förvaltning af skogsstaten ej kan anses för

staten fördelaktig, bör, så vida ej lämpligt finnes att afyttra densamma,

dess vårdande öfverlemnas åt arrendatorn, hvarvid icke blott flere

befallningshafvande utan äfven skogsstyrelsen synas anse det lämpligare

att upplåta densamma på arrende jemte jordegendomen, än att,

i enlighet med komiterades förslag med arrendatorn träffa aftal om

dess förvaltning för kronans räkning. Slutligen äro så väl befallningshafvande

som ock skogsstyrelsen af den åsigt att, om ock skogsmarken

af anförda skäl varder jemte jordegendomen så som hittills utarrenderad,

-bör dock arrendatorns disposition öfver densamma inskränkas

till den afverkning, hvarå han af skogstjensteman erhåller utsyning. —

Den i praktiskt hänseende mest väsentliga skilnaden mellan å ena

sidan komiterades och skogsstyrelsens förslag, och å andra sidan nu

gällande lagbestämmelser, Indika af flere befallningshafvande anses

eg a företräde, består åter deruti, att då uti nådiga förordningen af

den 29 Juni 1866 hufvudsaklig vigt är lagd på jordegendomens kraf

å skogsmark till husbehof, hvilken “alltid skall vid egendomen bibehållas44,

bör enligt komiterades och skogsstyrelsens åsigt sådant anspråk

å husbehofsskog icke, eller åtminstone endast i andra rummet,

tagas i betraktande. Det kan alltså sägas, att komiterades af skogsstyrelsen

väsentligen understödda förslag afser att till regel upphöja

det skogsmarkens afskiljande, som den nuvarande lagstiftningen mera

betraktar som ett undantag, och deremot på sin höjd som ett undantag

vill medgifva det begagnande af skogen till husbehofsafverkning

eller betning, som enligt den nuvarande lagstiftningen är regel.

För egen del vågar jag hålla före, att de skäl, som af komiterade

och skogsstyrelsen för deras åsigt blifvit anförda, äro i hufvudsak giltiga,

och torde till dem blott behöfva fogas en erinran derom, att så

väl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen i senare tid funnit det vara af behof

påkalladt att så vidt möjligt i alla rikets delar underhålla och, der

de ej redan finnas, tillskapa skogscomplexer under statens omedelbara

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Brop. ung. förvaltningen af kronans domäner. 13

vård. För vinnande af detta sjette hafva ej obetydliga anslag blifvit

gifna, och det synes ej råda tvifvel derom, att ytterligare medel skulle

för ändamålet af Riksdagen årligen beviljas, om Eders Kongl. Maj:t derom

gjorde framställning. Nu är emellertid förhållandet, att hvarje inköp af

skogsmark för bildande af kronopark, i vårt land, der skog af enskilde

nästan aldrig innehafves utan i samband med jordegendom, till hvilken

skogen af ålder ansetts som ett bihang, just medför en sådan åtgärd, som

komiterade här förordat: ett eller flera med god skog försedda hemman

inköpas, skogsmarken ufbrytes, och de derefter skoglösa hemmanen

försäljas eller utarrenderas för statens räkning. Då man i sådana fall

för vinnande af skogscomplexer icke drager i betänkande att från jordegendomen

afskilja skogen, lär det ej innebära större våda att tillämpa

samma grundsats äfven å de med skog försedda hemman, som

staten redan eger. Det är sant, att det skoglösa hemmanet antagligen i

de flesta fall har mindre värde och gifver mindre arrendeinkomst, än

som skulle för detsamma erhållas, om skogen dervid behölles, och att

skogsmarkens afskiljande sålunda innebär en minskning å inkomsttiteln

arrendemedel. Huruvida denna förlust i hvarje fall till fullo blifver

ersatt genom motsvarande ökning å skogsmedel, kan naturligtvis icke

på förhand afgöras och måste bero på pröfning i hvarje särskildt fall.

Men uppenbart är, att förlusten å en sådan åtgärd med de skogsmarker,

kronan redan eger, icke kan blifva jemförlig med den uppoffring af

statsmedel, som följer af skogsinköp, och att således, så länge staten

sätter sig till mål att bilda skogscomplexer under egen förvaltning,

sund hushållning ovilkorligen fordrar, att man, innan kapitalutgifter

göras för inköp af skogsmark, först tager vara på de skogstillgångar,

staten eger oköpande, och att de utarrenderade jordegendomarnes

behof af skogstillgång deremot icke kan få göra sig gällande. Frågan

om skogsmarks afskiljande från en jordegendom bör under denna

föutsättning hufvudsakligen bedömas ur skogsförvaltningens synpunkt,

och afgörandet bero derå, huruvida den i fråga kommande skogslotten

kan till fördel för statens skogshushållning särskildt förvaltas. Häraf

torde åter följa, att den myndighet, som har statens skogshushållning

sig anförtrodd, bör deltaga i dylika frågors afgörande och i afseende å

ärendets behandling i öfrigt, att vid hvarje arrendeförslags uppgörande

skogstjensteman bör afgifva yttrande i fråga om skogsmarken, samt

frågan om dess afskiljande afgöras före arrendeförslagets upprättande

genom domänförvaltningen.

Äfven med iakttagande af denna grundsats komma dock må

hända större delen af kronans jordegendomar att bibehålla den dem

underlagda skogsmark. En blick på de tabeller, som komiterade upp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bil. till Kongl. Maj ds Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

rättat öfver kronans egendomar, och hvari deras skogsareal är angifven,

visar, att skogslotterna mycket ofta äro alltför små, för att

det skulle vara möjligt att ställa dem hvar för sig under skogsstatens

förvaltning, i andra fall än der de ligga inom, invid eller i närhet af

förut befintlig kronopark, eller flera så nära hvarandra, att de af samma

tjensteman kunna förvaltas. När så ej är förhållandet, faller det af

sig sjelf!, att statens skogshushållning ej skulle af deras särskilda förvaltning

hafva fördel, att de för skogsstaten endast skulle blifva en

börda utan motsvarande gagn, och att de ej kunde motsvara syftet

att erhålla samlade skogscomplexer under statens vård. Då inträder

ock jordegendomens anspråk på bibehållande af skogsområde till husbehof

och bete i sin fulla rätt, och.jag vågar föreställa mig, att för

sådan händelse skogsmarken bör, i öfverensstämmelse med hvad skogsstyrelsen

och kammarkollegium hemstält, såsom hittills tillsammans

med jordegendomen utarrenderas. Å dylika små skogsparceller kan

någon indelning till trakthuggning sällan ifrågakomma, någon afverkning

utöfver husbehofvet ännu mindre, och såsom regel torde väl derför

deras användande till husbehof kunna utan fara åt arrendatorn öfverlåtas,

så vida blott förbehåll göres för vederbörande myndighets rätt

att i fall af missbruk inskränka denna användning genom bestämmelse

att afverkningen skall bero på skogstjenstemans utsyning. Att såsom

ovilkorlig regel föreskrifva utsyning på alla äfven de minsta skogslotter,

torde icke kunna anses fullt ändamålsenligt.

Såsom åtskilliga af de hörda myndigheterna anmärkt, kan visserligen

i några fall, särdeles i Norrland, inträffa, att det absoluta afskiljandet

af en stor skogsmark från ett litet hemmansbruk skulle medföra

stora olägenheter dels derutinnan, att skogsbetet å sådana trakter

är för jordbrukarens boskapsskötsel nära nog oundgängligt, dels

derigenom att i orter, der hemmantalet och dermed delaktigheten i

flera allmänna onera äro väsentligen grundade på skogsbeståndet, egendomen

efter dess borttagande och inläggande under kronan, som i

dylika onera ej deltager, skulle varda oförmögen att bära sina bördor.

Svårigheter af denna art kunna visserligen tänkas afhjelpta derigenom,

att, äfven efter skogsmarkens afskiljande, betesrätt och husbehofsvirke

efter utsyning genom kontraktet tillerkännas arrendatorn,

en utväg som väl i allmänhet icke kan anses förenlig med ordnad

skogshushållning å kronans parker, men som undantagsvis, och om

rättigheterna väl begränsas, torde kunna medgifvas åtminstone i de

norrländska länen; men det är dock tänkbart, att om sådan fråga såges

endast ur skogsförvaltningens synpunkt, tillbörligt afseende icke skulle

varda fästadt vid dylika verkligen berättigade intressen, och för sådana

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 15

fall, som antagligen dock icke skola varda särdeles talrika, torde

väl frågan om skogsmarkens afskiljande och vilkoren dervid, när domänstyrelsen

finner skäl att ogilla skogsstyrelsens åsigt och meningarne

ej kunna af styrelserna samman] emkas, få till Eders Kongl.

Maj:ts afgörande hänskjutas.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda är anfördt har jag trott

de punkter böra affattas, som handla om den jordegendom tillhörande

skogsmark. De närmare bestämmelserna rörande dessa ärendens administrativa

behandling torde, sedan den allmänna grundsatsen blifvit

faststäld, kunna Eders Kong!. Maj:ts pröfning och afgörande förbehållas.

Fjerde punkten: Mot komiterades förslag att bibehålla arrende
tiden

vid den nu stadgade perioden af 20 år, hafva visserligen anmärkningar

blifvit framstälda af någre befallningshafvande, som förordat

en utsträckning af densamma; men i betraktande af penningevärdets

föränderlighet torde icke finnas tillräckligt skäl för en sådan förändring.

Det må dock medgifvas, att den sålunda begränsade arrendetiden

i många fall kan vara för kort, för att derunder full ersättning

skulle kunna tillgodokomma arrendator!! för större odlingsföretag eller

anläggningar, genom hvilka egendomens värde dock till kronans fördel

förhöjts. Likasom det må anses lämpligt, att kronan någon gång,

när fråga uppstår om sådana företag, som öfverstiga arrendatorns egna

krafter, på ett eller annat sätt deltager i kostnaden för desamma, så

synes icke heller obefogadt, att om vid arrendators afgång befinnes,

att han af egna medel bekostat sådana varaktiga förbättringar å egendomen,

för hvilka han ännu icke kunnat få ersättning, kronan då på

något sätt godtgör honom för denna uppoffring, så att kostnaden för

dylika företag, likasom för större kommunala utgifter, må varda på

längre tid fördelade. Det i sådant syfte af en komitéledamot särskildt

afgifna förslag, hvilket biträdts så väl af Eders Kongl. Maj:t befallningshafvande

i Upsala, Örebro, Gotlands och Blekinge län, som ock,

ehuru med någon förändring i formen för ersättningens medgifvande,

af kammarkollegium, synes mig förtjena allt afseende, och vågar jag

derför tillstyrka, att berörda förslag må i hufvudsak af Eders Kongl.

Maj:t godkännes.

Sjette och sjunde punkterna: De af komiterade föreslagna bestäm
melser

rörande formen och sättet för arrendeförslags upprättande, arrendekungörelses

utfärdande, arrendeanbudens mottagande, pröfning

och antagande synas mig i allmänhet förtjena godkännande, allenast

att, såsom vid andra punkten närmare utvecklats, tillika bör bestäm
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bil. till Kongl. Maj ds Nådiga Trop. ang. förvaltningen af hronans domäner.

mas om formen för skogstjenstemans och skogsstyrelsens deltagande

vid fråga om skogsmarkens afskiljande. Åtskilliga af dessa stadganden

kunna dock, såsom, efter min uppfattning, varande af rent administrativ

natur, rätteligen hänföras till de detaljbestämmelser, hvilka i

öfverensstämmelse med de allmänna af Konung och Riksdag antagna

grunderna böra af Eders Kongl. Maj:t meddelas. En något generelare

affattning af dessa bestämmelser är emellertid så mycket mera

nödvändig, som formen för de särskilda åtgärdernas vidtagande sedermera

måste lämpas efter förvaltningens organisation, hvilken, efter

hvad jag förut i underdånighet sökt visa, i åtskilliga län torde kunna

ställas något enklare än i de provinser, der särskilda domänintendenter

måste tillsättas.

Elfte punkten: Mot komiterades förslag, att arrendeafgiften skulle

senast inom den 15 Januari hvarje år af arv endatorn inbetalas till länets

ränteri, hafva af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i flera län

äfvensom af kammarkollegium gjorts åtskilliga berättigade anmärkningar.

Det ökade besvär, som häraf skulle för arrendatorerna uppkomma, torde

icke uppvägas af någon motsvarande fördel för statsverket, så vida

ej inbetalningen kunde flyttas ännu något längre tillbaka, så att den

folie inom December månad under det löpande arrendeåret. Ett sådant

påskyndande af afgiftens erläggande har dock af ingen myndighet

förordats och torde med hänsyn till tiden för afsättning af landtbrukets

produkter möta ej ringa svårighet. Under sådana förhållanden

anser jag det hittills öfliga uppbördssättet, genom kronofogdarne

å allmän kronouppbördsstämma, lämpligen kunna bibehållas.

Tolfte ''punkten: Mot de af komiterade i denna punkt föreslagna

bestämmelser, att anspråk på ersättning eller minskning i utfästade arrendeafgifter

ej må grundas på möjligen felaktiga uppgifter i de handlingar,

hvilka före arrendets ingående spekulanter tillhandahållas, hafva

så väl eu ledamot i komitén som flere af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande

och tre ledamöter i kammarkollegium framstält den anmärkningen,

att dylikt förbehåll synes strida mot allmänna rättsgrundsatser.

Förbehållet torde icke heller vara af stor betydelse, då väl endast

i mycket sällsynta fall kunde ifrågakomma, att så felaktiga upplysningar

blifvit lemnade, att en domstol skulle finna skäligt på grund deraf

tilldöma arrendatorn ersättning; att åter för sådan utomordentlig händelse

ställa arrendatorn rättslös gentemot kronan synes icke heller mig

befogadt, och hemställer jag derför, att denna punkt må ur förslaget

utgå samt ersättas af det vid fjerde punkten omnämda stadgande.

Fjortonde punkten. Skogsstyrelsen, som med anledning af Riks
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kr mans domäner. 17

dagens revisorers år 1875 gjorda framställning cm afskaffande af de

å kronoparker hvilande servituter, vidtagit åtgärder för utredande af

livad som med samtliga dylika servituter sammanhänger, har med afseende

å dylika åt de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar

tillförsäkrade tjenstbarheter uti särskilt underdånigt memorial

af den 13 Mars 1876 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder

meddela föreskrift derom, att vid utarrendering af egendomar för statsverkets

räkning all den rätt till förmån från kronopark, hvaraf egendomen

särskildt eller såsom tillhörande förmånsberättigad kommun

varit i åtnjutande, må från arrendet undantagas. Arméförvaltningen,

häröfver hörd, har i underdånigt utlåtande af den 27 December 1876,

jämte utredning af hvilka dylika förmåner tillkomma militieboställen,

yttrat, att den minskning i arrendeafgift, som af sådan förmåns upphörande

kunde uppkomma, numera, då med dessa boställens indragning

arrendet skall ingå till statsverket, icke torde lägga hinder i vägen

för nådigt bifall till denna framställning, hvadan arméförvaltningen

icke hade annat att i frågan erinra, än att, då boställe, hvars afkastning

disponerats af regemente eller corps, der löntagare qvarstår på

gammal stat, komme vid skeende utarrendering i mistning af dittills

åtnjutna tjenstb arheter af ofvannämda art, värdet af dessa förmåner

borde vid uppgörande af löneliqvid med sådan löntagare tagas i beräkning.

Kammarkollegium har i underdånigt utlåtande af den 13

Oktober 1876, under hänvisning derå, att om vid något tillfälle hinder

för ett hemmans utarrendering på antagliga vilkor skulle uppstå, med

mindre åt arrendator)! tillförsäkrades åtnjutandet af förut begagnad

utsyningsrätt å kronopark, afgörandet vid ett sådant undantagsförhållande

dock komme att bero på Eders Kongl. Maj:ts pröfning efter då

förekommande omständigheter, ansett sig böra i underdånighet tillstyrka,

att en allmän föreskrift i den riktning skogsstyrelsen föreslagit

måtte af Eders Kongl. Magt i nåder meddelas.

Då, såsom skogsstyrelsen anfört, de olägenheter, som för skogshushållningen

uppstå af de betes- och utsyningsrättigheter, hvilka å

flera kronoparker äro medgifna, synas mig böra föranleda dertill, att

dylika servitut så vidt möjligt aflyftas från de under skogsstatens

vård stälda kronoparker, och då de särskilda förhållanden, som i synnerhet

i vissa orter kunna föranleda deras bibehållande, endast undantagsvis

torde förekomma och då böra underställas Eders Kong!. Majds

nådiga pröfning, anser jag mig kunna tillstyrka, att vid denna punkt

fogas ett tillägg, innefattande den allmänna grundsats, att vid egendoms

utarrenderande förmåner af nämnda art må från arrendet undantagas;

lärande, om denna grundsats af Riksdagen godkännes, frågan om den

Bill. till Riksd. Prof. 1877. 1 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

ersättning, som vid dess tillämpning å vissa militieboställen kan ifrågakomma

för enskilda löntagare, framdeles få Eders Kongl. Maj:ts

pröfning underställas.

Femtonde punkten: Efter den lydelse, som komiterade åt detta

stadgande gifvit, kunde det synas som om arrendatorn för hvarje gång,

han må hafva behof af torf till bränsle eller dyjord, mergel eller lera

till åkerns eller ängens förbättrande, borde derom inhemta vederbörande

myndighets anvisning. Då det väl får anses som regel, att arrendator

skall för nämnde ändamål få använda den tillgång å dessa material,

egendomen har att bjuda, och myndigheternas ingripande endast

vid missbruk af denna rätt bör ifrågakomma, har jag trott, att stadgandet

borde erhålla en något förändrad affattning.

Sextonde punkten: I fråga om arrendators skyldighet att under
hålla

vid egendomen befintliga byggnader och anläggningar har

af alla förordats bibehållande af nu gällande bestämmelser; men mot

komiterades förslag att fortfarande som hittills på arrendatorn må ankomma

att af företrädaren utsöka ersättning för den honom ådömda

husrötebrist har anmärkning framstälts såväl af tvenne lcomiténs ledamöter

som af landtbruksakademiens förvaltningskomité, hvilka ansett

billigheten fordra, att uttagandet af ersättningen bör tillkomma domänstyrelsen,

som sedermera må hålla tillträdaren det tillhanda. Otvifvelaktigt

torde dock vara, att, såsom komiterade anfört, en förändring

af hittills öfliga bestämmelser i detta hänseende skulle inleda förvaltningen

i oberäkneliga förvecklingar med afträdande arrendatorer och

deras rättsinnehafvare, och i betraktande deraf att den tillträdande

arrendatorn till följd af företrädarens skyldighet att verkställa förarbeten

för första årets skörd i allmänhet kommer att hos denne häfta i

någon skuld, som i flertalet fall torde kunna mot husrötebristen qvittas,

lär äfventyr et för den förre oftast icke varda särdeles betydande. Då

emellertid omständigheter kunna förekomma, under hvilka det af komiterade

föreslagna tillägget, att, äfven om större eller mindre del af

ersättningen ej skulle utbekommas, tillträdaren ej må ega rätt af kronan

undfå ersättning för verkställande af de förbättringar, honom ändock

åligga, verkligen skulle innebära en obillighet, torde det vara

lämpligt att lemna förvaltningen frihet att i särskilda sådana fall genom

motsvarande eftergift å arrendet bereda tillträdaren den ersättning

för verkstälda förbättringar, som kan finnas skälig.

Sjuttonde punkten: De bestämmelser, komiterade föreslagit ifråga

om nybyggnadsskyldighet, hafva till syfte dels att genom borttagandet

ur kontrakten af ovissa och oberäkneliga förbindelser framkalla högre

s. 19 Kontrollera mot PDF

Uti. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 19

arrendeanbud, dels att åt förvaltningen öfverlemna omtanken om åbyggnadernas

lämpande efter egendomens beskaffenhet och motsedda framtida

utveckling. Såsom flera af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anmärkt, måste dock de fördelar, som kunna vinnas genom dessa

skyldigheters aflyftande från arrendator^ väl vägas emot de olägenheter,

som genom deras öfverflyttande på kronan kunna uppkomma,

och enligt dessa myndigheters så väl som skogsstyrelsens, landtbruksakademiens

förvaltningskomités och kammarkollegii åsigt skulle

de senare varda vida öfvervägande. I likhet med nämnda myndigheter

befarar äfven jag, att kronan i hvarje fall kommer att för nybyggnadernas

verkställande få vidkännas en vida större kostnad, än

arrendator^ för samma byggnad skulle ådraga sig, och att dessa

kostnader skulle årligen uppgå till högst betydliga belopp, som af

den möjligen förökade bruttoinkomsten troligen skulle lemna en mindre

nettobehållning än arrendeafgifterna nu utgöra; och om man dertill

lägger den betydliga tillökning i förvaltningsbestyr och de mångahanda

förvecklingar, som skulle följa med ett sådant kronans direkta

deltagande, i byggnadernas uppförande, synas mig redan ur denna

synpunkt icke ringa betänklighet möta en sådan anordning, som

skulle ådraga kronan omedelbart deltagande i dessa kostnader och

bestyr. Emellertid torde böra iakttagas, att, om ock komiterade, såsom

af deras motivering framgår, tänkt sig nybyggnadens verkställande

på statsverkets bekostnad, deras förslag dock, sådant det i punkten

17 är uttryckt, icke nödvändigt innebär ett dylikt kronans omedelbara

deltagande i byggnadernas uppförande. Denna bestämmelse

medför egentligen blott, att från förhållandet mellan kronan och arrendator}

aflägsnas den mycket obestämda och i flera fall knappt bestämbara

förbindelse, som kallas “nybyggnadsskyldighet efter lag och

författningar44, och hvad komiterade i främsta rummet afsett torde

derför, utan att kronan inledes i kostnad och besvär, kunna vinnas,

om blott den förut gällande allmänna grunden för arrendatorns byggnadsskyldighet

ersättes genom skyldighetens bestämmande i sjelfva

arrendekontrakten. I likhet med hvad kammarkollegium hemstält vågar

jag derför ock anse, att bestämmande af denna skyldighet så väl

med afseende å nybyggnadernas beskaffenhet som å kostnaden för desamma

bör ske före arrendets utbjudande och i kontraktet intagas.

Men då, i synnerhet vid första genomförandet af den nya organisationen,

det mycket väl är möjligt, att sådana bestämmelser ej vid alla

tillfällen hinna förberedas och meddelas, torde tills vidare den gamla

regeln höra för sådana fall få gälla, dock närmare bestämd sålunda,

att dervid tillämpas de i militieboställsordningen intagna grunder för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

denna skyldighets utgörande af de till statsverket indragna militieboställen.

Adertonde punkten: Komiterades förslag, att styrelsen skall ombesörja

och bekosta åbyggnadernas brandförsäkring, afser utan tvifvel

att ernå trygghet för brandförsäkringens verkställande och sammanhänger

på det närmaste med deras förslag, att kronan må ansvara för

nybyggnaden. Antagen ej detta senare, förfaller ock det föira, så

mycket mera som den för'' skadans botande ansvarige arrendator^ intresse

af att trygga sig mot förlust torde få anses innebära lika stor

säkerhet för brandförsäkringens verkställande som styrelsens eller dess

organers omtanka. I likhet med hvad kammarkollegium hemstält, anser

jag derför, att arrendatorn bör tillförbindas ombesörja och bekosta

åbyggnadernas brandförsäkring, företrädesvis uti brandstodsförening

för länet eller orten, der sådan finnes, med rätt för vederbörande att

bestämma såväl det belopp, hvarför brandförsäkring bör sökas, som

den anstalt, hvari försäkringen bör tagas.

Tjugonde punkten''. Utom det att mot redaktionen af denna punkt

torde kunna framställas anmärkningar, lärer derjemte, om de förändringar,

som jag i underdånighet tillstyrkt, i komiterades förslag rörande

nybyggnadsskyldigheten vinna nådigt bifall, punktens hela innehåll

befinnas mindre lämpligt; och hemställer jag derföre att densamma

måtte utgå.

Tjugutredje punkten: Samma skäl, som mot kronans omedelbara

deltagande i nybyggnad kunna anföras, synas mig, i likhet med derå

af myndigheterna, äfven gälla i fråga om kronans deltagande i ny

stängsels uppförande, och då inhägnad mot annans egendom icke beror

på kronans eller arrendator^ afgörande allena och således ej

kan i kontraktet närmare bestämmas, torde, i öfverensstämmelse med

hvad kammarkollegium föreslagit, denna punkt lämpligen kunna så

affattas, att arrendatorn må fortfarande ega stängselskyldighet mot

annans egendom efter lag, men inom egendomen efter kontraktets bestämmelser.

Tjuguåttonde punkten: Vid de af komiterade föreslagna bestämmelser

om säkerhet för arrendevilkorens uppfyllande hafva åtskilliga

anmärkningar blifvit framstälda, af Indika största vigt torde tillkomma

den af kammarkollegium uttalade mening, att obligationer till värde

af två års arrendeafgift icke skulle kunna anses som säkerhet motsvara

de flera skyldigheter utöfver arrendeafgiften, som efter kollega uppfattning

böra arrendatorn tillkomma, hvarför borgen ovilkorligen borde

erfordras. Det syfte, komiterade velat vinna genom medgifvandet

att som säkerhet mottaga värdepapper, lär dock få anses så vigtig!, då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner ■ 21

det innebär en utväg att frigöra kronoarrendatorernas klass från ett

kreditbruk, som i många hänseenden verkar förderfligt, att det anförda

skälet endast synes mig böra verka till någon förhöjning af det belöp])

värdepapper, som till säkerhet bör aflemna», och vågar jag föreställa

mig, att utan stor våda staten skulle till säkerhet för arrendevilkorens

uppfyllande kunna åtnöja sig med obligationer, motsvarande

tre års arrendeafgift.

Trettiotredje punltten: Mot komiterades förslag, att till- och afträdessyn

skall af domare och nämnd hållas senast i September månad året före

arrendets afträdande, hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

nio af rikets län samt landtbruksakademiens förvaltningskomité och kammarkollegium

framstält anmärkningar, hvilka isynnerhet vid det förhållande

att, såsom kammarkollegium visat, domaren icke är skyldighålla

syn å alla till statsverket indragna boställen och att denna större

apparat icke heller är behöflig för synerna å en stor mängd mindre

betydliga egendomar, helst som de tvistiga frågor, som vid syn

kunna uppstå i allt fall, med iakttagande af föreskrifterna i 27 kap.

Byggningabalken, blifva föremål för domares pröfning, torde böra

föranleda paragrafens affattning i öfverensstämmelse med kammarkollegii

förslag, så att till- och afträdessyn å egendom må förrättas i

stad af rådstufvurätt, å landet af kronofogde med två nämndemän, der

ej förvaltningen med hänsyn till egendomens betydenhet eller på grund

af andra omständigheter finner skäl påkalla syn af häradshöfding och

nämnd, äfvensom att denna syn må hållas före afträdandet å lämplig

årstid, då marken är bar, med hvilken allmännare bestämmelse tiden

för syneförrättningen kan lämpas efter olika orters förhållanden. I fråga

om besvär rörande den af kronofogde med nämd förrättade syn lära

väl, i öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Örebro län hemstält, böra tillämpas bestämmelserna i nådiga

förordningen af den 6 Februari 1849 angående viss tid för klander af

husesyn mellan enskild jordegare och landbo.

Slutligen anser jag mig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

derå, att kammarkollegium fl-öfverensstäm ruelse med hvad Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Örebro län föreslagit, gjort hemställan om afyttrande af

alla de hemman och lägenheter, hvilkas afkastning i arrende ej öfverstiger

500 kronor. De små gegendomarne fordra, säger kollegium, lika mycken

tillsyn som de större och förorsaka följaktligen i förhållande till arrendebeloppen

statsverketjojämförligt mycket större kostnader än de senare. De

hittills enligt Kongl. brefvet den 29 Maj 1874 verkstälda försäljningar af

sådane »egendomar, för hvilka den årliga arrendeafgiften ej öfverstigit 200

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bil. till Kongl. Maj-.ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

kronor, hade ock utfallit så, att försäljningsprisen i intet fall understigit

taxeringsvärdet men ofta uppgått till flere gånger detta värde, hvarå arrendeafgiften

i medeltal utgjort allenast 3,5 procent. Om rörande de under

serafimer-ordensgillets vård hittills stående fastigheter någon tvekan kunde

uppstå, huruvida kronan vore berättigad att afhända sig desamma, funnes

deremot icke någon sådan betänklighet i fråga om de Övriga fastigheter, som

redan vore indragna eller till följd af fattade beslut komme att till statsverket

indragas. Af de i komiterades betänkande vidfogade tabellerna 1 och 2

upptagna egendomar vore ej mindre än 1,250 stycken af den storlek, att det

genom vederbörlig myndighet bestämda arrendebeloppet ej öfverstege 500

kronor lör hvarje egendom. Försäljningen af dessa egendomar utgörande

omkring en tredjedel af hela det antal, som komme att ställas under den

nya förvaltningens vård, skulle i väsentlig mån komma att underlätta denna

förvaltnings ordnande på ett ändamålsenligt sätt utan allt för stora förvaltningskostnader,

och för köpeskillingen kunde kronan komma i besittning af

annan fast egendom, som mera än dessa smärre egendomar vore egnad att

af staten innehafvas.

Ehuru jag för min del erkänner vigten af de skäl, som föranledt denna

kollegii hemställan, anser jag mig dock för närvarande icke böra tillstyrka

Eders Kongl. Maj:t att till Riksdagen göra någon annan hemställan, än att

de hemman och lägenheter, för hvilka årliga arrendeafgifterna nu icke öfverstiga

200 kronor, äfvensom de, å hvilka vid utarrendering hädanefter icke erhållas

högre arrende-anbud än 200 kronor och hvilka icke lämpligen kunna med

annan egendom under ett arrende förenas, må få, der så af Eders Kongl.

Maj:t pröfvas lämpligt, under iakttagande af de föreskrifter, som af Eders

Kongl. Maj:t kunna varda meddelade, på offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas under de vilkor, som redan äro af Riksdagen i afseende å

sådan försäljning bestämda, samt att köpesumman, må ställas till Eders

Kongl. Maj:ts disposition att användas för inköp af annan fäst egendom, företrädesvis

skogsmark.

På grund af hvad jag sålunda i underdånighet anfört, får jag alltså

hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå den nu

församlade Riksdagen:

A. Beträffande en centralförvaltning af kronans domäner:

att för förvaltningen af all kronans fasta egendom, som ej är till visst

statsändamål anslagen och till följd deraf antingen till omedelbart begagnande

upplåten eller ställd under skogsstyrelsens eller annan särskild em
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 23

betsmyndighets vård, må upprättas ett särskildt embetsverk, hvilket under

benämning af “Domänförvaltningen“ skall hafva sitt säte i Stockholm;

att detta embetsverk skall bestå af en chef, kallad öfverintendent,

med rätt att i alla förvaltningen rörande ärenden ensam besluta, en sekreterare

och en kamrerare, hvardera med föredragningsskyldighet enligt den

fördelning af ärendena, Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, samt en

registrator och aktuarie äfvensom de särskilda extra biträden, Indika för

ärendenas jemna gång må finnas erforderliga, tillika med vaktbetjening;

att embetsverkets aflöningsförhållanden må fastställas sålunda:

för chefen: lön 6,000 kronor, tjenstgöringspenningar 2,000 kronor

jemte ersättning enligt gällande resereglemente för å embetets vägnar företagna

resor;

för sekreteraren: lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor

jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;

för kamreraren: lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500 kronor

jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;

för registratorn och aktuarien: lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar

1,200 kronor jemte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor;

för en vaktmästare: lön 800 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor;

att härjemte måtte anvisas till semestervikariat, flitpenningar, renskrifning

samt arfvoden åt extra biträden 7,900 kronor, och således — under

förutsättning att ofvanberörda reseersättning och ålderstillägg komma

att utgå från de för utgifter af sådant slag redan uppförda anslag — å

ordinarie stat under sjunde hufvudtiteln uppföras ett anslag till “Domänförvaltningen“

af sammanlagdt 29,000 kronor;

att för åtnjutande af ofvan berörda aflöningsförmåner må stadgas följande

vilkor:

l:o) att embets- eller tjensteman i Domänförvaltningen skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som af en möjligen förändrad organisation af Domänförvaltningen eller

eljest i allmänhet kan varda stadgad; äfvensom om i en framtid Domänförvaltningens

ställning inom förvaltningen så förändras, att densamma ej

längre kan som sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med

bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, lian innehar, efter den nya

arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

2:o) att tjenstgöringspenningarna få uppbäras endast för den tid, tjenstens

innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för

den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten

förrättat;

3:o) att den som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den som eljest undfår ledighet för svag hels

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bil. till Kongl. Maj:tk Nådiga Trop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas

att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af

lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

4:o) att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af

semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning inom Domänförvaltningens tjenstemannagrader, desamma,

mot åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar i stället för egna,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

5:o) att der ålderstillägg eger rum, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvare!!, af denna

tid, mera än fyra år sjelf bestridt sin egen, eller, på grund af förordnande,

annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,

han åtnjutit semester; och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter

ytterligare fem år under samma vilkor; dock att ålderstillägg ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd;

6:o) att förhöjningarna ega rum endast på lönen, icke på tjenstgöringspenningarna;
7:o)

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch

minst 35 tjensteår vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension

å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå; Kongl. Maj:t eller Domänförvaltningen,

der det tillkommer denna sistnämnda att afskedet utfärda,

dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

8:o) att med ordinarie befattning inom Domänförvaltningen icke må

förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

tjenstebefattning med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande

af tjenstgöringen i Domänförvaltningen; samt

9:o) att semester må åtnjutas af verkets chef, sekreterare och kamrerare

under en och en half månad samt af registratorn och aktuarien under

en månad om året.

B. Beträffande lokalförvaltningen af kronans domänen'':

att Riksdagen ville medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare på sätt

lämpligast synes ordna lokalförvaltningen af kronans domäner; samt att

Riksdagen för sådant ändamål ville å extra stat för år 1878 anvisa ett

belopp af 56,000 kronor att användas dels till arfvoden åt sådana förrätt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj ds Nådiga Frop. ang. förvaltningen af Ttronans domäner. 25

ningsmän, som i landsorten kunna varda tillsatta för utarrendering af och

tillsyn öfver berörda domäner, dels ock för öfriga med samma lokalförvaltning

förenade utgifter, med rätt för Kongl. Maj:t att, der så erfordras,

med detta anslag bestrida jemväl andra utgifter för Domänförvaltningens

ordnande.

C. Beträffande grunderna för förvaltningen af kronans domäner.

att följande grunder för nämnda förvaltning måtte af Riksdagen godkännas

:

l:o) Den till kronans jordegendom hörande skogsmark skall, der den

till fördel för statens skogshushållning kan såsom sjelfständig kronopark eller

tillsammans med annan kronans skogsmark såsom kronopark förvaltas, före

jordegendomens utarrenderande från densamma afskiljas och ställas under

skogsstatens förvaltning. Fråga härom skall efter inhemtande af vederbörande

skogstjensteraans yttrande af Skogsstyrelsen och Domänförvaltningen gemensamt

afgöras och, om skiljaktiga meningar dem emellan uppstå, underställas

Kongl. Maj:ts pröfning.

Hvad i denna punkt om skogsmark stadgas ege ej tillämpning då densamma

ligger i samfällighet med enskild egendom.

2:o) Skogsmark, som ej varder till kronopark afsatt, må tillsammans

med jordegendom utarrenderas med rätt för arrendatorn att densamma till

bete och för afverkning till husbehof använda; ankommande det på vederbörande

myndighet att genom arrendekontraktet eller eljest, om omständigheterna

dertill föranleda, inskränka eller närmare bestämma denna rätt till

skogens begagnande.

3:o) Arrendetiden för kronan tillhörig jordegendom blifver 20 år;

dock må i afbidan på skiftes eller vattenafiednings fullbordan, så ock i händelse

under närmast följande åren annat sådant förhållande antages inträda,

som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske på kortare tid.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fall efter för

handen varande förhållanden af Domänförvaltningen bestämmas.

Derest vid förnyad utarrendering egendom befinnes hafva högre arrendevärde

än förut, och afgående arrendator anses hafva härtill i betydligare

mån medverkat derigenom, att han väsentligen förbättrat egendomen medelst

af honom på egen bekostnad omsorgsfullt utförda byggnader eller andra

anläggningar eller större odlingsföretag, eger Domänförvaltningen medgifva,

att han eller hans rättsinnehafvare må under vissa år, dock ej flera än tio,

af det förhöjda arrendet åtnjuta en viss andel, ej öfverstigande hälften af

Bill. till Ritad. Bref. 1871. 1 Sami. 1 Afd. 14 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bil. till Kong! Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af leronans domäner.

det belopp, hvarmed det högre arrendet öfverskjuter den förra lägre arrendesumman.

4:o) När kronans fördel anses sådant fordra, må flere egendomar

under ett arrende upplåtas, eller en egendom i flere lotter utarrenderas.

Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, eller annan

lägenhet vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma hörer, jemte

nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas, om högre afkomst

derigenom kan påräknas.

5:o) Efter erforderlig undersökning skall vederbörande förrättningsman

i samråd med två i landtbruk och affärsförhållanden kunnige män’

hvilka af länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott årligen utses för

sällskapets område eller viss del deraf, uppgöra och jemte nödig egendomsbeskrifning

till Domänförvaltningen insända förslag till sättet för egendomens

utarrendering, till de närmare arrendevilkoren i afseende å nybyggnads-

och andra skyldigheter samt till den arrendeafgift, hvarför egendomen

må utbjudas. Dcmänförvaltningen läte genom kungörelse, som skall innefatta

egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevilkoren och det faststälda

arrendevärdet samt öfriga nödiga anvisningar, infordra arrendeanbud å egendomen,

hvilka skola, skriftligen uppsatta och förseglade, inom viss i kungörelsen

utsatt tid inlemnas till Kong!. Maj:ts befallningshafvande i det län,

der egendomen är belägen.

6:o) Afgifvet anbud öppnas å utsatt tid af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och pröfvas af vederbörande förrättningsman i samråd med de två

af länets hushållningssällskap utsedde män. "Vid pröfningen tages hänsyn

till storleken af den bjudna arrendesumman, äfvensom dertill, huruvida den

bjudande är känd för redbar verksamhet, god affärsställning och insigter i

landthushållning, samt om han redan arrenderar samma egendom och den

väl skött.

Förslag till antagande af arrendeanbud äfvensom det vid pröfningen

förda protokoll insändas af förrättningsmannen till Domänförvaltningen, som

eger att arrendator utse. Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej

blifvit antaget.

Erhålles ej inom utsatta tiden antagligt anbud, ankomme på Domänförvaltningen

att utsätta ny tid för mottagande af skriftliga anbud på arrendet,

dervid nedsättning i arrendevärdet kan ske, eller egendomen medelst

offentlig auktion till den högstbjudande utarrendera, eller ock tills vidare

om egendomens skötsel på annat sätt förordna.

7:o) De i näst föregående två punkter föreskrift^ åtgärder höra, så

tidigt företagas, att nye arrendatorn må kunna vid den i 30:de punkten

stadgade af- och tillträdessyn efter kallelse vara tillstädes, för att sin rätt

bevaka.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Frop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 27

8:o) År genom gällande kontrakt optionsrätt till arrende innehafvaren

tillförsäkrad, och har lian egendomen väl brukat, hvilket tillkommer Kongl.

Maj:ts befallningshafvande att bedöma, bör, innan arrendet offentligen utbjudes,

hembud deraf till det faststälda arrendevärdet ske i enlighet med

kontraktets innehåll.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande, anses

optionsrätten förfallen, och förfares då såsom i 5:te punkten sägs.

9:o) Yid utarrendering af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till

jordegendom hänföra, äfvensom då, af anledning som i 3:dje punkten sägs,

jordegendom skall på kortare tid än 20 år utarrenderas, förfare Domänförvaltningen

på sätt för hvarje fall lämpligast finnes.

10:o) Årrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd och under

hvarje arrendeår erläggas vid allmänna kronouppbördsstämman.

11 :o) Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till någon

del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin början, må

arrendator!! å samfälda området äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å

det område, som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den

arrenderade egendomens nytta begagna; iakttaga dock hvad för thy fall lagbjuder

samt de af samfälligheten, så länge den fortfar, härrörande förpligtelse^
12:o)

Hörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockneallmänning

eller rätt till annan förmån utom egendomens område, komrne

det arrendator!! till godo; dock ege han i ingen händelse anspråk på dagsverken

från jord, som ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.

Yid utarrenderingen skall iakttagas, att der ej Kongl. Maj:t på Domänförvaltningens

framställning annorlunda förordnar, den förmån af mulbete

eller utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit i åtnjutande,

från arrendet undantages.

13:o) Arrendator!! eger att, om tillgång å egendomen finnes, upptaga

torf till bränsle för husbehof samt dyjord, mergel, lera eller andra jordens

beståndsdelar till åkerns eller ängens förbättrande; ställe sig dock till efterrättelse

de bestämmelser och inskränkningar, som derutinnan kunna af

vederbörande varda honom meddelade.

Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning erfordras

tillåtelse af Domänförvaltningen, som jemväl bestämmer vilkoren derför.

14:o) Arrendatorn skall städse i fullgodt stånd underhålla de vid

egendomen befintliga byggnader och anläggningar. På honom sjelf ankommer

att för den husrötebrist, hvarför föregående innehafvare vid egendomens

afträdande häftat, af denne eller hans löftesmän utsöka godtgörelse; åliggande

dock arrendator!! att, om än större eller mindre belopp deraf icke

kunnat utbekommas, befintliga bristfälligheter afhjelpa, utan rätt att derför

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bil. till Kongl. Majds Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner.

af kronan varda ersatt, der icke Kong], Maj:t på grund af Domänförvaltningens

framställning finner särskilda förhållanden påkalla sådan ersättning

genom motsvarande eftergift å arrendet.

15:o) Arrendatorns nybyggnadsskyldighet skall, der så ske kan, före

egendomens utarrenderande så väl i anseende till nybyggnadens beskaffenhet

som dess uppskattade kostnad noggrant bestämmas och i kontraktet intagas;

åliggande det, der så ej skett, arrendatorn att i enlighet med lag och författningar

i mån af behof verkställa nybyggnad i förhållande till arrendetiden;

och skola i sådant fall, intill dess annorlunda varder förordnadt, i

afseende å denna skyldighets fullgörande följas de grunder, som enligt

Kongl. Militieboställsordningen den 23 Januari 1836 redan gälla för de till

statsverket indragna militieboställen.

Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator

enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad, skall

af den nya arrendatorn gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom

varder annorlunda bestämdt.

Om på grund af särskilda förhållanden hemman eller lägenhet anses

lämpligast kunna utan åbyggnader utarrenderas, må arrendatorn från all

byggnadsskyldighet befrias.

16:o) Arrendatorn åligger att ombesörja och bekosta åbyggnadernas

brandförsäkring, företrädesvis i brandstodsförening för länet eller orten, der

sådan finnes. Yederbörande myndighet eger dock rätt bestämma så väl det

belopp, hvarför brandförsäkring bör sökas, som den anstalt, der försäkringen

bör tagas.

17:o) Inträffar brandskada, vare arrendatorn i hvarje fall pligtig att

skadan bota. Den brandskadeersättning, som kan honom tillkomma, eger

han att mot borgen uppbära.

18:o) Uppstår under arrendetiden af annan anledning än i 17:de

punkten sägs, behof af ny byggnads uppförande eller af utvidgning eller

kostsammare inredning eller förändring af redan befintlig byggnad, må uppgörelse

med Domänförvaltningen kunna träffas rörande kronans medverkan

och vilkoren derför.

19:o) När ny byggnad skall uppföras, bör densamma, oberoende af den

förras storlek och inredning, så anordnas, som med egendomens beskaffenhet

och behof öfverensstämmer.

20:o) Arrendatorn är skyldig uppföra och underhålla all den stängsel,

som i det arrenderade områdets gräns mot annans egendom efter lag bör

finnas; men är ej, der icke annorlunda genom kontraktet är stadgadt, förbunden

att inom det arrenderade området hägnad uppehålla.

2 l:o) För alla arrenderad kronoegendom åliggande utskylder och besvär,

af hvad namn och beskaffenhet de vara må, ansvare arrendatorn utan

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af kronans domäner. 29

afkortning på arrendeafgiften; dock befrias han från erläggande af den

egendomen genom skattläggning åsätta ränta, äfvensom af kronotionde.

22:o) klar, efter det arrendatorn antagits, fråga uppstått om vattenafledning,

deraf den arrenderade egendomen tillskyndas fördel, men arrendatorn

undandragit sig att i företaget deltaga, och detsamma derefter under kronans

medverkan kommit till stånd, skall arrendatorn å det belopp, kronan

fått för ändamålet utgifva, erlägga ränta efter fem för hundra om året

från det arrendeårs början, då företaget kan anses fullbordadt, eller den

dermed för egendomen afsedda fördel vunnen; börande denna ränta, för helt

år räknadt, i sammanhang med arrendeafgiften gäldas.

23:o) Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt

ändamål å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig

mark äfvensom inkomst gifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning i

arrendeafgiften, motsvarande den förlust, som honom tillskyndas.

24:o) Öfverlåtelse af arrende må endast med Domänförvaltniugens

medgifvande kunna ske.

Dör arrendator, eller varder han i konkurs försatt, ege i förra fallet

den aflidnes rättsinnehafvare, och i det senare konkursboet, att för den del

af arrendetiden, som eljest skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta,

likasom, i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemnat endast en rättsinnehafvare,

denne må öfvertaga arrendet, under vilkor dock i båda fallen att

anmälan derom göres hos Domänförvaltningen inom sex månader efter

dödsfallet eller konkursens början, samt att den nya arrendatorn af Domänförvaltningen

godkännes. Hafva i konkurs försatt arrendator löftesmän på

grund af sin borgen nödgats något utbetala, samt derför ej af konkursboet

undfått godtgörelse, eller har konkursboet ej, sedan löftesmännen inom två

månader från konkursens början derom gjort framställning, senast två månader

derefter utfäst sig att hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse

och derför ställt säkerhet, då bör åt löftesmännen tillerkännas den rätt att

öfver arrendet förfoga, som i annan händelse varit konkursboet förbehållen.

Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställes ej inom den

bestämda tiden ny arrendator, som antages, kommer arrendet att upphöra

första fardag, sedan ett år förflutit från den Thomedag, som infaller näst

efter dödsfallet eller konkursens början, så framt ej arrendetiden redan dessförinnan

till ända gått; och varde egendomen, om Domänförvaltningen pröfvar

skäl dertill vara, för de återstående arrendeåren genom offentlig auktion till den

högstbjudande utarrenderad, för hvilket fall i arrendator^ bo, äfvensom hos

löftesmännen för den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbehålles

för den förlust, som, genom arrendesummans nedgående under hvad

förut bestämdt varit, dervid kan uppkomma.

25:o) Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren bör städse

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Trop. ang. förvaltningen af Jcronans domäner.

för en tid af minst fem år, derest arrendet så länge skall fortfara, och högst

åtta år vara ställd borgen af två män, de der borga, eu för begge och

begge för en, och hvilkas vederhäftighet är af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

eller domaren styrkt. I stället för sådan borgen må arrendatorn aflemna

räntebärande obligationer till värde motsvarande tre års arrendeafgift,

hvarvid i afseende å obligationernas antaglighet och uppskattning gälla enahanda

bestämmelser, som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro

meddelade.

Minst åtta månader före utgången af den tid, för hvilken borgen blifva

ställd, skall ny borgen aflemnas så beskaffad, som ofvan sägs; hvarförutom

arrendatorn alltid är pligtig att, derest någon af löftesmännen dör

eller upphör att vara vederhäftig, inom tre månader efter erhållet föreläggande

ny vederhäftig borgen anskaffa.

2G:o) I alla de fall, då anbud sker på arrende af kronoegendom, eller

anmälan göres om arrendes öfverlåtande eller öfvertagande enligt 8:de eller

24:de punkten, bör, såvida afseende derå skall fästas, aflemnas säkerhet så

beskaffad, som i näst föregående punkt är stadgadt.

27:o) Underlåter arrendator att inom föreskrifven tid erlägga arrendeafgiften,

eller att iakttaga sina skyldigheter i afseende å säkerheten för

arrendevilkorens fullgörande, vare arrenderätten förverkad, och ankoimne på

Domänförvaltningen att påfordra egendomens afträdande den näst derefter

följande 14 Mars.

Beträdes arrendator med vanhäfd af egendomen till jord eller byggnader,

gör han sig skyldig till Skogsåverkan, eller befinnes han eljest öfverträda

de rättigheter, honom i kontraktet medgifvas, eller åsidosätta de på

grund af detsamma honom åliggande skyldigheter, hafve ock förverkat

arrenderätten och afträde, derest sådant yrkas, och sedan rätten derom meddelat

beslut, egendomen nästa fardag.

28:o) När arrenderätt förverkad är, gälle i afseende å egendomens

utarrendering och kronans rätt till godtgörelse för möjligen skeende nedsättning

i arrendeafgiften hvad i 24:de punkten finnes stadgadt för det fall,

att död eller gäldbunden arrendators rättsinnehafvare försumma sådan anmälan

om arrrendets öfverlåtande eller öfvertagande, som der omförmäles.

29:o. Hvart femte år eller oftare, om så aktas nödigt, skall af vederbörande

förrättningsman ekonomisk besigtning å hvarje kronoegendom verkställas

till utrönande huru den af arrendatorn häfdas och derå befintliga

byggnader underhållas. Hvad vid dessa förrättningar förekommer upptages

korteligen i protokoll.

30:o. Af- och tillträdes-syn skall före egendomens afträdande på

lämplig årstid, då marken är bar, hållas i stad af rådstufvurätt, på landet

af kronofogde med biträde af två nämndemän; agande den med sistbemälde

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. förvaltningen af Tcronans domäner. 31

synemäns beslut missnöjde att deremot föra talan i den ordning Kongl. Förordningen,

angående viss tid för klander af husesyn mellan enskild jordägare

och landbo den 6 Februari 1849, bestämmer. Domänförvaltningen må likväl,

der egendomens betydenhet eller andra omständigheter dertill föranleda,

påkalla syn af häradshöfding och nämnd.

Kostnaden för syn, som nu sagd är, skola af- och till-trädaren till

hälften hvardera gälda.

Särskild laga syn skall ock på Domänförvaltningens föranstaltande

förrättas, när vid ekonomisk besigtning befunnits, att egendomen vanhäfdas

eller att arrendatorn eljest öfverträder sina rättigheter eller åsidosätter de

honom åliggande skyldigheter.

Härjemte tillstyrker jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t

måtte i nåder föreslå:

dels att Riksdagen ville förklara, att de i fråga om utarrendering och

förvaltning af kronans nu ifrågavarande domäner erforderliga bestämmelser,

hvilka icke förekomma i här ofvan upptagna “Gfrunder för förvaltningen af

kronans domäner", måtte få meddelas af Kongl. Maj:t;

dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de nu

föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunna utföras, de hittills galande

former för arrendeupplåtelse måtte få tillämpas;

dels ock att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att de hemman

och lägenheter, för hvilka årliga arrendeafgifterna nu icke öfverstiga 200

kronor äfvensom de, å hvilka vid utarrendering hädanefter icke erhållas högre

arrendeanbud än 200 kronor och hvilka icke lämpligen kunna med annan

egendom under ett arrende förenas, må få, der så af Kongl. Maj:t pröfvas

lämpligt, under iakttagande af de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t kunna

varda meddelade, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under

de vilkor, som redan äro af Riksdagen i afseende å sådan försäljning bestämda,

samt att köpesumman må ställas till Kongl. Maj:ts disposition att

användas för inköp af annan fast egendom, företrädesvis skogsmark.

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat

och hemställt täcktes, uppå tillstyrkan af Stats-Rådets

öfriga ledamöter, Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och

bifalla, med befallning att nådig proposition i ämnet, så

lydande, som bilagan Ditt. B till detta protokoll utvisar,

skulle i vanlig ordning till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Axel Ådelgren,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.