Sök i Ratio Lex

Angående förändrad reglering af skjutsvdsendet

1878-01-16 · 87 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1878:11, Angående förändrad reglering af skjutsvdsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition No 11.

1

X:o 11.

Kong!. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen angående förändrad

reglering af skjutsvdsendet. Gifven Stockholms

Slott den 46 Januari 1878,

Med anledning af särskilda vid Riksdagen år 1875 väckta förslag

om förändrad reglering af den jorden åliggande gästgifveri-, håll- och

reservskjuts-skyldighet, har Riksdagen, uti underdånig skrifvelse den

21 Maj nämnda år, gjort framställning om förändrad reglering af skjutsväsendet,

dervid Riksdagen angifvit de hufvudgrunder, som enligt Riksdagens

åsigt borde vinna tillämpning, hvarjemte Riksdagen anmält, att

Riksdagen till Kongl. Maj:ts förfogande stält ett särskild! förslagsanslag

af 25,000 kronor att för ändamålet användas, under anhållan

tillika, det Kongl. Maj:t måtte täckas, så snart som möjligt, vidtaga

nödiga åtgärder till regleringens genomförande enligt de angifna grunderna,

i den mån hinder derför icke mötte af redan ingångna entreprenad-kontrakt.

Sedan, med anledning af Riksdagens berörda framställning, Kongl.

Maj:t inhemtat underdåniga utlåtanden från så väl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i samtliga länen, som de särskilda landstingen, samt

Kongl. Maj:t derefter, under den 3 Mars 1876, förordnat en Komité,

hvilken, med antagande af den utgångspunkt för sitt arbete, att skjutsningsbestyret

vid gästgifverierna borde ställas på entrepenad och att,

der sådan ej kunde tillvägabringas med mindre än att, utöfver bestämd

skälig skjutslega, särskild afgift till entreprenören varder erlagd, denna

afgift borde till en del gäldas af staten och återstoden drabba icke

allenast den nu skjutsskyldiga jorden, utan äfven andra beskattningsföremål,

hade att, efter öfvervägande så väl af hvad Riksdagens skrif
Bih.

till Itiksd. Prat. 1878. 1 Hämd. 1 Afl. 5 Saft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!. Maj:ts Nådiga Proposition No 11.

velse och de i anledning deraf afgifna utlåtanden innehölle, som ock

af alla i öfrigt förekommande omständigheter och förhållanden, utarbeta

och till Kongl. Maj:t inkomma med betänkande och förslag till författning

rörande skjutsväsendets ordnande i riket, så har denna Komité,

under den 6 Mars nästlidne år, afgifvit underdånigt betänkande och

förslag till stadga angående skjutsväsendet, hvilket betänkande på

Kongl. Maj:ts nådiga befallning blifvit till trycket befordradt och till

Riksdagens ledamöter utdelas.

Öfver berörda förslag har Kammar-Kollegium, efter det Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i samtliga länen blifvit hörde, äfvensom

Öfverståthållare-Embetet med underdåniga utlåtanden inkommit, hvarjemte

Högsta Domstolen afgifvit yttrande i anledning af ifrågasatt upphäfvande

af 28 kap. Byggninga-Balken.

Detta omfattande ärende har Kongl. Maj:t tagit i öfvervägande,

hvarvid Kongl. Maj:t godkänt det förslag till stadga angående skjutsväsendet,

hvilket finnas denna proposition bilagdt, och vill Kongl.

Maj:t, under åberopande af hvad bifogade denna dag i Statsrådet

förda protokoll innehåller, och då i detta förslag utom åtskilliga anordningar,

de der äro af beskaffenhet att röra rikets allmänna hushållning,

tillika förekomma frågor, dels om upphörande af tillämpning af i allmän

lag gifna stadganden, dels om lindring uti ett med innehafvande af vissa

jordbruksfastigheter nu förenadt åliggande, dels ock angående skyldighet

så väl för Staten som för i detta hänseende hittills undantagna

samhällsklasser att deltaga i utgifter för samfärselns underlättande,

samma förslag härmed till Riksdagens pröfning och antagande hänskjuta.

I sammanhang härmed vill Kongl. Maj :t, beträffande den af Komitén

likaledes behandlade frågan om den på jorden hvilande skyldigheten

att utgöra kungs- och kronoskjuts samt i hvad mån lättnad i denna

skyldighet skulle kunna beredas, tillika gifva Riksdagen tillkänna, att

Kongl. Maj:t, vid pröfning af hvad komiterades betänkande i denna

del samt de af vederbörande embetsmyndigheter deröfver afgifna

yttranden innehålla, på de i bifogade Statsrådspotokoll upptagna skäl

funnit komiterades framställning angående kungsskjutsskyldigheten icke

till någon åtgärd föranleda, samt att Kongl. Maj:t, med behörigt aktgifvande

på det allmännas trygghet och säkerhet, ansett icke vara förenligt,

att den lagstadgande skyldigheten till utgörande af kronoskjuts

upphör, men att samtidigt med det att en ny stadga angående skjutsväsendet,

bygd på de grunder, som af Kongl. Maj:t blifvit godkända,

kan blifva utfärdad, Kongl. Maj:t vill förkara, att anlitande af krono
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 11.

skjuts för transporter af kronans manskap och persedlar i fredstid, der

icke stor skyndsamhet oundgängligen är af nöden, bör inskränkas

till de fall, då fullt betryggande uppgörelser icke kunnat åstadkommas

utan drygare ersättning, än som för mil motsvarar det för entreprenadlegan

inom den ort, der skjutsen skall utgöras, faststälda maximibelopp,

äfvensom att, vidkommande den hittills medgifna rättigheten att

för transporter af landsboksräkenskaper, stämpelpapper, statsverkets

bergseffekter samt kronans ek- och annat skeppsvirke, i vissa fall använda

kronoskjuts, begagnandet af sådan skjuts för ifrågavarande

transporter äfven bör upphöra; Och anser Kongl. Maj:t legan för så

väl kungs- som kronoskjuts böra utgöras med enahanda belopp, som

för entreprenadskjuts inom den ort, der kungs- eller kronoskjutsen

verkställes, kan varda såsom maximilega faststäldt.

Det protokoll, som innefattar Högsta Domstolens yttrande, varder

härjemte bifogadt; skolande alla öfriga till ärendet hörande handlingar

tillhandahållas det utskott, åt hvars handläggning ärendet varder af

Riksdagen öfverlemnadt.

Kongl. Maj: t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

C. J. Thyselius.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsvasenäet.

1

Förslag

till

Stadga angående Skjutsväsendet.

§ i.

All skjuts för resandes befordran bör, så vidt ske kan, på entreprenad

upplåtas i enlighet med hvad derom i denna stadga förordnas.

Maximibeloppet af den skjutslega, som må af entreprenör få uppbäras,

hvithet belopp kan bestämmas olika för olika län och jemväl

för olika delar af samma län, fastställes af Kongl. Maj:t, efter förslag

*af vederbörande Landsting och Länsstyrelse.

§ 2.

Skjutsanstalterna i riket skola vara antingen gästgif''vener, med

skyldighet att lemna resande herberge och förplägning, eller skjutsstationer,

utan sådan skyldighet.

§ 3-

I hvarje stad skall genom dess försorg finnas ordnad anstalt för

resandes betjenande med skjuts; egande för Stockholm ÖfverståthållareEmbetet

och för öfriga städer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att

efter förekommande omständigheter bestämma, huruvida anstalten skall

vara gästgifveri eller skjutsstation.

För landet ankommer det på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att, sedan vederbörande blifvit inför Häradsrätten i orten hörde och

Bih. till Piksd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afä. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om skjutsväsendet.

Häradsrätten betänkande afgifvit, bestämma ej mindre hvilka af der

varande gästgifverier må såsom icke vidare behöfliga kunna indragas,

än äfven hvilka skola såsom gästgifverier bibehållas eller till skjutsstationer

inskränkas. Der gästgifveri förklarats skola endast såsom

skjutsstation qvarstå, men förändrade förhållanden sedermera påkalla,

att jemväl gästgifverihållning vid stationen eger rum, vare Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande oförhindrad att derom förordna.

Ej må ny skjutsanstalt på landet annorledes än efter godvilligt åtagande

eller genom entreprenad inrättas; dock att i de delar af riket, der

gästgifveri- och skjutshållningen icke är fästad vid vissa hemman, utan tid

efter annan ordnats såsom en gemensam angelägenhet för större eller

mindre samfällighet, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega att, derest

vid en eller flera af de utmed allmän väg varande skjutsanstalter entreprenad

icke skulle kunna tillvägabringas, men sådan anstalt, med eller utan

gästgifverihållning, finnes vara för samfärdseln derstädes oundgängligen

behöflig, för sådant fall, efter föregången undersökning vid Häradsrätten

i orten, ej mindre bland de inom samfälligheten enligt hittills

gällande författningar skjutsskyldiga hemman till skjutsanstalt med

dertill hörande skjutslag bestämma vissa lämpligen belägna hemman,

än äfven fastställa den ersättning, som, utöfver tillgängliga, för skjutsväsendet

inom orten anvisade anslag i räntor eller penningar, skäligen

bör af öfrige skjutsskyldige inom samfälligheten erläggas till dem,

som sålunda komma att skjutsanstalt öfvertaga och skjutsning dervid

bestrida.

§ 4.

Till biträde vid skjutsningens utgörande må stad hädanefter icke

tilldelas skjutslag från hemman å landet; dock må, der biträde i berörda

afseende för närvarande eger rum, dervid tills vidare förblifva i

den mån, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bepröfvande, förhållandena

kunna göra sådant biträde fortfarande nödvändigt.

§ 5.

Gästgifvare och föreståndare för skjutsstation antages och förordnas

i stad af Magistraten samt å landet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;

egande den myndighet, som gästgifvare eller stationsföreståndare

förordnat, att i de fall, som i § 54 omförmälas, honom från

befattningen skilja.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

3

§ 6.

Vid hvarje skjutsanstalt skola för resande vara att tillgå gästoch

stallrum samt vagnbod, hvilka lägenheter det åligger anstaltens

föreståndare att i fullgodt stånd hålla.

Derjemte skola vid gästgifveri, i stad enligt Magistratens och på

landet enligt Ivongl. Maj:ts Befallningshafvandes bestämmande, för

resandes herbergerande finnas minst två med snygga möbler och sängkläder

försedda, städade rum, deraf det ena, när årstid eller väderlek

så fordrar, skall vara uppeldadt; äfvensom nödig förplägning och

uppassning skall för resande vara att erhålla mot skälig betalning.

Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare skyldig att till

resande, som medhar häst, emot skälig betalning lemna hästfoder, när

sådant begäres.

Resande, som till skjutsanstalt ankommer, ege att under afvaktan

på anskaffandet af derstädes bestäld skjuts, uppehålla sig i gästrummet

utan betalning.

§ 7.

Förekommer klagomål deröfver, att resande affordras oskälig betalning

för herberge och förplägning eller hästfoder, eller visar sig

eljest behof af taxa å de förnödenheter, som gästgifvare eller stationsföreståndare

tillhandahålla bör, ankomme i Stockholm på Öfverståthållare-Embetet

och i länen på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,

efter inhemtande af erforderliga upplysningar om de i orten gängse

pris å berörda förnödenheter, medelst utfärdad taxa, som efter omständigheterna

förändras, bestämma den betalning, som skall erläggas.

Finnes taxa för skjutsanstalt utfärdad, skall densamma vara genom

gästgifvarens eller stationsföreståndarens försorg i gästrummet anslagen.

§ 8.

Innehafvare af nu varande gästgifveri, vare sig att det såsom sådant

bibehålies eller till skjutsstation inskränkes, ege att fortfarande

tillgodonjuta de friheter, räntor och andra dylika förmåner, som blifvit

detsamma i laga ordning tillerkända.

Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare berättigad att

med den inskränkning, som för de i § 28 omförmälde fall finnes stad
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om shjutsväsendet.

gad, vid eller utom måltider till vägfarande försälja maltdrycker till

förtäring på stället; dock med rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att, då oordning dervid förekommer, sådan försäljng förbjuda.

År rättighet till utskänkning af bränvin med gästgifveri förenad,

lände i afseende å utöfning af sådan rättighet till efterrättelse hvad i

gällande förordning angående vilkoren för bränvins försäljning derom

finnes stadgadt.

§ 9.

För åstadkommande af skjutsentreprenader skola Kongl. Maj:ts

Befallninghafvande, så snart det i § 3 omförmälda ordnande af gästgifverierna

egt rum, i den mån gällande entreprenadkontrakt icke derför

lägga hinder i vägen, vidtaga erforderliga åtgärder samt i sådant

afseende för hvarje skjutsanstalt bestämma det antal hästar och åkdon,

samt, der så nödigt finnes, ridsadlar, eller der båtskjuts eger rum, det

antal farkoster, som vid anstalten'' skall under hvarje dygn förresande

vara att tillgå; börande härvid iakttagas, att skjuts åtgången lägges till

grund för bestämmandet af hästarnes och farkosternas antal samt att,

der betydligt olika antal under olika tider af året utgår, bestämmelserna

derefter lämpas.

Beträffande tiden för hästars inställande må icke entreprenör tillförbindas

att inställa häst genast vid anfordran. För skjutsanstalter

vid mera befarna vägar ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämma

högst två hästar inom eu half timme och ytterligare högst fyra

hästar inom en och en half timme efter anfordran, samt vid mindre befarna

vägar högst två hästar inom en timme och ytterligare högst två hästar

inom två timmar, likaledes efter anfordran. Finnas hästar derutöfver vara

vid någon skjutsanstalt behöflige, må för deras inställande icke bestämmas

kortare tid än tre timmar. Vid skjutsanstalt, der antalet resande är ringa,

men anstalten med hufvudsakligt afseende å angelägenheten deraf, att

skjuts vid resor i tjensteärenden finnes att tillgå, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

anses böra bibehållas, må vid entreprenadvilkorens bestämmande

icke stadgas kortare tid för skjutsens inställande än tre timmar.

Skjutsdygnet räknas från klockan sex eftermiddagen det ena dygnet

till samma tid det andra.

Åkdon, som det åligger entreprenör tillhandahålla, böra vara försedda

med stoppad dyna och fotsack af läder; samt, der det är hjulåkdon,

jemväl med jernfjädrar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

5

§ 10.

Entreprenadtiden skall i allmänhet omfatta en period af tre år,

räknadt från och med den 1 November, med rättighet för Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att, om så anses lämpligare, bestämma entreprenadperiodens

början till den 1 Januari, äfvensom att utsträcka

perioden till fem år, dock alltid med iakttagande, att entreprenadperioden

blifver densamma för alla skjutsanstalterna inom ett och

samma län, så att entreprenadkontrakten äfven vid de skjutsanstalter,

der sådant aftal icke kunnat samtidigt med öfriga entreprenader inom

länet komma till stånd, vid samma tidpunkt löpa till ända.

§ Il
Till

entreprenör å skjutshållning må icke antagas annan än den,

som eger medborgerligt förtroende, gjort sig känd för ordentlighet

och redbarhet samt ställer antaglig borgen för fullgörande af de förbindelser,

han genom entreprenaden sig åtager. Denna borgen skall

vara ingången såsom för egen skuld af två inom länet boende personer,

försedd med vederbörligt intyg om deras vederhäftighet samt

innefatta ansvarighet för gäldande af alla de kostnader, som, i händelse

entreprenören underlåter att sina förbindelser fullgöra eller under

entreprenadtiden aflider, kunna föranledas genom skjutsningens uppehållande

genom annan.

§ 12-

Sedan med tillämpning af ofvan gifna bestämmelser Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande meddelat beslut angående entreprenadvilkoren,

böra auktioner, efter derom minst eu månad förut i länskungörelserna

intagna tillkännagifvanden, anställas för skjutsningens upplåtande på

entreprenad, så väl i städerna som å landet. Dessa tillkännagifvanden

böra jemväl innehålla underrättelse derom, att entreprenör, som åstundar

att för entreprenadtiden förlägga skjutsningen till sin bostad, må

dertill vara berättigad, så framt densamma finnes vara för ändamålet

lämplig, äfvensom att entreprenör, som önskar att i förening med

skjutsningen vid gästgifveri å landet jemväl öfvertaga gästgifverihållningen

derstädes, må kunna få densamma på sig öfverlåt.en för den

tid, entreprenaden omfattar, så vida entreprenören eger förfoga öfver

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd.. Prof. om slcjutsväsendet.

härför lämplig, med erforderliga möbler och sängkläder försedd lägenhet,

hvarom af Kronofogden eller Kronolänsmannen i orten, efter å

stället tagen kännedom om förhållandena, utfärdadt intyg skall vid

auktionen aflemnas; skolande entreprenör vara pligtig underkasta sig

den förändring i skjut,sningsskyldigheten, som genom flyttning eller

indragning af angränsande skjutsanstalt eller tillkomst af ny sådan

göres nödvändig.

Auktionerna, livilka böra i stad af Magistraten och på landet af

Kronofogden i orten förrättas, skola hållas så tidigt det år, under

hvilket entreprenaderna skola vidtaga, eller, om entreprenadperiodens

början bestämmes till den 1 Januari så tidigt under loppet af nästföregående

året, att samtliga auktionerna må vara förrättade senast

inom Juni månads utgång. Der så lämpligt finnes, må skjutshållningen

vid flera angränsande skjutsanstalter å landet vid samma auktionstillfälle

å entreprenad utbjudas.

§ 13-

Utrop skall först ske å skjutsningens öfvertagande emot rättighet

att af de resande i skjutslega uppbära den af Kongl. Magt för länet

eller, der olika lega är för särskilda delar af länet stadgad, den länsdel,

hvarinom skjutsanstalten är belägen, faststälda maximilega utan

vilkor af bidrag. Göres dervid flera än ett anbud, må de täflande genom

underbud skilja sig emellan. Vill icke någondera medgifva nedsättning,

skola samtliga de täflandes anbud i protokollet antecknas.

Varder åter vid utrop i förenämnda ordning icke något anbud afgifvet,

skall utrop anställas med vilkor af bidrag jemte rättighet att uppbära

den fastställda maximilegan; börande efter auktionsförrättningarnes slut

samtliga dervid förda protokoll tillika med de af de bjudande aflemnade

bevis, intyg och borgensförbindelser till Kongl. Majds Befallningshafvande

insändas.

§ 14-

Skulle vid granskning af de inkomna anbuden det eller de lägsta,

som för särskild skjutsanstalt afgifvits, med afseende å den bjudandes

personlighet eller å den aflemnade borgensförbindelsens beskaffenhet,

eller å den för skjutsningens besörjande erbjudna lägenhet, eller eljest

finnas vara af beskaffenhet att icke kunna godkännas, skall Kongl.

Majds Befallningshafvande skyndsamt ombesörja att ny auktion förrättas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bil. till Kongl. Mag-.ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

Beträffande de anbud, emot hvilka i omförmälda afseenden eller i

fråga om antagligbeten af dervid fästadt förbehåll om öfvertagande

jemväl af gästgifverihållning anmärkning icke förekommit, bör, i händelse

. anbud afgifvits utan anspråk på entreprenadbidrag, det anbud,

som innefattar erbjudande att besörja skjutsningen för lägsta legan,

antagas.. Då två eller flere gjort lika anbud, skall det anbud, som finnes

erbjuda största säkerhet för entreprenadens behöriga fullgörande,

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antagas. Hvad åter angår de anbud,

vid hvilka fästats förbehåll om entreprenadbidrag skola auktionsprotokoll,

med undantag af protokoll öfver förrättad auktion å skjutsningen

i stad, som icke tillhör Landsting, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

till länets samma år sammanträdande Landsting öfverlemnas,

jemte förteckning å de fordrade bidragen.

§ 15.

På Landstingets pröfning ankommer, huruvida de betingade entreprenadbidragen

må beviljas; åliggande Landstinget, der något entreprenadbidrag

finnes vara för högt, men Landstinget anser lägre bidrag

böra anvisas, bestämma beloppet af detta bidrag.

De af Landstinget härutinnan fattade beslut skola genast efter det

de blifvit justerade till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning anmälas,

dervid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att hvarje särskilt

beslut antingen oförändradt godkänna eller ogilla. Af hvad Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande härvid besluter gifve Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

Landstinget del, så framt Landstinget ännu är samladt,

men eljest läte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande underrättelse derom

i länskungörelserna införas.

§ 16-

För. stad, som icke hör till Landsting, skall, der entreprenadbidrag

vid auktionen betingats, från Stadsfullmägtige infordras yttrande, huruvida

det betingade bidraget af dem beviljas eller endast visst lägre

belopp för ändamålet anvisas.

§ 17-

Varda Landstingets eller Stadsfullmägtiges beslut om beviljande

af entreprenadbidrag godkände af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bil. till Kongl. Majt:s Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

skola, der de betingade entreprenadbidragen blifvit utan nedsättning

medgifna eller de personer, som anbuden afgifvit, med anvisade lägre

bidrag åtnöjas, genom vederbörande Magistrat eller Kronofogde skyndsamligen

afslutas entreprenadkontrakt, som böra upprättas i tre exemplar,

af hvilka det ena, tillika med borgensförbindelsen för entreprenadvilkorens

behöriga fullgörande, qvarstannar hos Magistraten eller

Kronofogden, det andra tillställes entreprenören och det tredje till

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändes. Der entreprenader ej sålunda

varda åvägabragte, skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föranstalta,

att förnyade entreprenad-auktioner varda förrättade.

§ 18-

Skulle vid de hållna entreprenad-auktionerna icke något anbud å

skjutsningens öfvertagande varda afgifvet, eller har anbud icke kunnat

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkännas, skall, för sådant fall,

likasom i den händelse att entreprenadanbud med förbehåll om bidrag

blifvit af vederbörande förkastadt, samt entreprenad icke heller mot

för ändamålet anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas, skjutsningen,

hvad angår stad, af staden sjelf uppehållas intill dess entreprenad om

densammas öfvertagande kan varda åstadkommen; börande i utgörandet

af denna skyldighet alla stadskommunens medlemmar taga del efter

enahanda grund, som för utgörande af de kommunen samfäldt åliggande

skyldigheter i allmänhet finnes stadgad, dock att i stad, der

skjutsskyldigheten för närvarande efter annan grund utgöres, hvad i

sådant hänseende inom staden iakttages kommer att tills vidare lända

till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda öfverenskommet eller

förordnadt.

Hvad åter angår skjutsanstalt å landet, skall i ofvannämnda fall

skjutslaget, der sådant enligt faststäld indelning finnes att tillgå eller af

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med tillämpning af stadgandet i § 3

anordnas, vara skyldigt att skjutsningen uppehålla, intill dess densamma

kan varda af entreprenör öfvertagen; egande Kongl. Maj :ts Befallningshafvande,

att, efter vederbörandes hörande inför Häradsrätten i orten,

förordna om den förändring i skjutslagens sammansättning, som för

skjutsningens ändamålsenliga utgörande må finnas lämplig, med iakttagande

att hållskjuts, der utgörande af sådan skjuts icke af förhållandena

oundgängligen påkallas, skall upphöra.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendei.

§ 19-

Då annan än gästgifvare eller stationsföreståndare på entreprenad

* öfvertagit den ständig skjutsanstalt åliggande skjutsning, utan att densamma

till entreprenörens bostad förflyttas, skall entreprenören vara

berättigad att för de hästar och skjutsare, hvilka för utgörande af betingad

skjuts vid anstalten inställas, derstädes erhålla nödigt utrymme

i afvaktan å den resandes ankomst eller resans anträdande.

§ 20.

Underlåter skjutsentreprenör att sina skyldigheter behörigen fullgöra

eller förekomma sådana omständigheter, att entreprenaden icke

vidare kan honom anförtros, samt de personer, hvilka åtagit sig ansvarigheten

för de förbindelser, entreprenören genom kontraktet sig

iklädt, jemväl brista i desammas behöriga fullgörande, skall, der ej

heller annan person finnes benägen att entreprenaden för den återstående

tiden på stadgade vilkor öfvertaga emot uppbärande af den i

kontraktet bestämda skjutslega och särskilda bidrag, der sådant eger

rum, det åligga vederbörande Kronofogde å landet eller Magistrat i

stad att skyndsamt foga anstalt om skjutsningens uppehållande på entreprenörens

och hans löftesmäns bekostnad. Kan skjutsningens uppehållande

ej på sådant sätt åstadkommas, förhålles i öfverensstämmelse

med hvad i § 18 finnes föreskrifvet för det fall, att vid någon skjutsanstalt

entreprenad å skjutsningen icke kunnat åvägabringas.

§ 21.

Då resande genom förut gjord beställning betingat skjuts vid anstalt,

der skjutsningen genom entreprenör besörjes, skola de hästar,

hvilka för skjutsen utlemnas, afräknas å antalet af de hästar, hvilka

inom den i entreprenadkontraktet bestämda längsta tiden böra tillhandahållas.

§ 22.

De bidrag, hvilka jemlikt Landstings af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

godkända beslut böra skjutsentreprenörerne tillgodokomma,

skola efter sådan grund utgöras, att bidrag intill belopp, som motsvarar

hälften af den för länet eller, der län är i särskilda landstingsomBih.

Ull Biksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afä. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsväsendet.

råden fördeladt, hvarje sådant område senast faststälda bevillning enligt

andra artikeln Bevillningsstadgan, skola gäldas med lika andel af

Staten och länet eller landstingsområdet, hvaremot den del af erforderligt

bidrag, som öfverskjuter nämnda hälft, skall gäldas med två t

tredjedelar af Staten och en tredjedel af länet eller landstingsområdet;

börande härvid iakttagas, att, der inom landstingsområde finnes stad,

som icke hör till Landstinget, den på sådan stad belöpande bevillning

icke må i berörda afseenden tagas i beräkning.

Entreprenadbidrag, som efter den sålunda stadgade fördelningsgrunden

böra inom län eller landstingsområde erläggas, skola utgöras

medelst en särskild afgift, hvilken skall utgå i förhållande till den allmänna

bevillning enligt andra artikeln Bevillningsstadgan för fast egendom

eller för inkomst af kapital eller arbete, som af en hvar skattskyldig

till statsverket erlägges, dock att, så länge bevillningen för

jordbruksfastighet, utgår med lägre procent än bevillningen för annan

fastighet, omförmälda afgift skall utgöras med dubbelt större belopp

för bevillning af jordbruksfastighet, än för bevillning af annan fastighet,

frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål.

§ 23.

Sedan utrönt blifvit, med livilka belopp Staten samt län eller landstingsområde

böra i entreprenadbidragens gäldande deltaga, har Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att, med tillämpning af ofvan stadgade debiteringsgrund,

låta verkställa uträkning å det öretal, som för länet

eller landstingsområdet belöper på hvarje bevillningskrona enligt andra

artikeln Bevillningsstadgan, hvarefter afgiften genom Kongl. Maj:ts

Befallningshafvandes försorg skall af vederbörande i sammanhang med

kronoskatterna under benämning: bidrag till skjutsentreprenaderna, debiteras

och indrifvas samt i landtränteriet insättas inom den tid och

med det ansvar, som är för kronans uppbörd stadgadt.

Vidkommande åter den andel i omförmälda bidrag, som jemlik!,

ofvan stadgade grund bör af Staten gäldas, åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att, när pröfning af Landstingets eller vederbörande

Stadsfullmägtiges beslut om entreprenadbidragen egt rum, ofördröjligen

derefter till Kongl. Maj:t insända förteckning öfver de ifrågavarande

särskilda skjutsanstalterna, tillika med uppgift å det för hvarje sådan

anstalt bestämda bidrag samt den deraf på Staten belöpande andel;

egande Kongl. Majts Befallningshafvande att, mot ersättning från Kongl.

Statskentoret, af under händer hafvande medel efter hvarje hälft års

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsmdet.

utgång utanordna samt genom vederbörande Magistrat eller Kronofogde

till skjutsentreprenörerne utbetala hvad en hvar af dem i statsbidrag

tillkommer.

De från län eller landstingsområde utgående entreprenadbidrag

låter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter hvarje hälft års utgång

på enhanda sätt till entreprenörerne utbetala af de härtill influtna medel;

börande för hvarje år eu af landtränteriet upprättad och af verifikationer

åtföljd redovisning öfver uppbörden af dessa medel inom den 1 April

nästföljande år af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillställas vederbörande

Landstings revisorer, som hafva att densamma efter föregången

granskning med sitt yttrande till näst derefter sammanträdande Landsting

aflemna.

§ 24.

Stad, som icke hör till Landsting, men har skjutsningen ordnad

medelst entreprenad emot rättighet för entreprenören att uppbära särskilt

bidrag, må jemväl ega att af statsmedel erhålla understöd med

hälften af entreprenadbidragets belopp; och länder i fråga om tid och

sätt för statsbidragets utbetalning till efterrättelse hvad här förut i

enahanda afseende finnes stadgadt.

§ 25.

I början af det år, under hvilket entreprenadkontrakten inom

länet tilländagå, skall det åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,

efter inhemtande af vederbörandes yttrande, huruvida erfarenheten må

hafva visat någon förändring af de stadgade entreprenadvilkoren i fråga

om hästarnes antal m. m. vara behöflig, förordna om auktioners hållande

för entreprenadernas förnyande; hvarefter vidare förfares i enlighet

med hvad ofvan blifvit föreskrifvet.

§ 26.

Uppstår behof af särskild skjutsanstalt vid hamnplats, jernväg sstation

eller kanalstation, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att ordna sådan

anstalt derstädes på det sätt, att skjutsbestyret må, efter det entreprenadauktion

derå blifvit hållen, till den, som erbjuder sig att för minsta lega,

efter mil räknadt, befordra resande och för fullgörande af detta sitt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bil. till Konul. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

åtagande finnes vederhäftig och lämplig, för högst tre år öfverlemnas,

äfven om den betingade legal! öfverstiger den i afseende å skjutsentreprenad

för orten stadgade maximilega.

Förekommer åter behof af skjutsanstalt för befrämjande af samfärdseln

å nyanlagd eller omlagd väg, utan att sådan anstalt kunnat efter

godvilligt åtagande der inrättas, ege Kongl. Maj ds Befallningshafvande,

sedan anstaltens läge, äfvensom det antal hästar, åkdon m. rn., som entreprenör

bör tillhandahålla, samt tiderna för hästarnes inställande blifvit

bestämda, låta anställa entreprenadauktion för inhemtande af anbud å

skjutsningens öfvertagande emot uppbärande af den för orten faststälda

maximilega med eller utan bidrag. Erhålles anbud utan förbehåll om

bidrag samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finner anbudet vara af

beskaffenhet att kunna godkännas, skall kontrakt med entreprenören

upprättas. År vid anbud fästadt förbehåll om bidrag, skall, derest anmärkning

emot anbudets antaglighet eljest icke förekommer, frågan om

bidraget öfverlemnas till vederbörande Landstings handläggning samt

med ärendet vidare förfaras på sätt rörande inrättande af skjutsentreprenad,

der förbehåll om entreprenadbidrag egt rum, genom denna stadga

blifvit i allmänhet förordnadt. Kan oaktadt sålunda vidtagna åtgärder

skjutsanstalt icke åstadkommas, ankommer det på Kongl. Maj ds Befallningshafvande

att om förhållandet hos Kongl. Majd göra anmälan

för den åtgärd, hvartill detsamma må finnas föranleda.

§ 27.

Vid skjutsanstalt, der skjutsning^! af entrepenör bestrides, skall

genom entreprenörens försorg eu bestyrkt afskrift af entreprenadkontraktet

alltid finnas i gästrummet anslagen; åliggande entreprenören att

ställa sig kontraktets bestämmelser till noggrann efterrättelse, äfvensom

att för öfrig! i tillämpliga delar iakttaga hvad denna stadga angående

gästgifvares, stationsföreståndares och skjutsandes skyldigheter innehåller.

§ 28.

Derest vid entreprenadauktion å skjutsningen vid gästgifveri å landet

denna varder af annan än gästgifvaren öfvertagen, men gästgifverihållningen

icke tillika på entreprenören öfverlåtes, vare gästgifvaren

fortfarande bibehållen vid rättigheten att till vägfarande utskänka maltdrycker.

Varder åter gästgifverihållningen i sammanhang med skjuts
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om skjuts®äsendet.

ningen för den period, entreprenaden omfattar, på entreprenören öfverlåten

och till den af honom erbjudna lägenhet förflyttad, må gästgifvaren

under tiden icke utöfva ifrågavarande försäljningsrättighet, utan kommer

densamma att i förening med gästgifverihållningen för nämnda tid på

entreprenören öfvergå. Hvad sålunda stadgats i afseende på rättighet

för entrepenör att öfvertaga gästgifveri åtföljande rättighet till utskänkniug

af maltdrycker, galle äfven för det fall, att skjutsningen vid

skjutsstation å landet varder af annan än stationsföreståndaren på entreprenad

öfvertagen och stationen för entreprenadtiden till entreprenörens

bostad förflyttas. På särskild pröfning af Kongl. Maj ds Befallningshafvande

ankommer, huruvida, då skjutsningen vid gästgifveri å landet

blifvit af annan person än gästgifvaren öfvertagen samt, utan att gästgifverihållningen

dermed förenats, till den af entreprenören erbjudna

lägenhet förflyttad, rättighet till utskänkning af maltdrycker må

entreprenören medgifvas.

§ 29.

Skjuts utgöres i allmänhet från och till skjutsanstalt, dock skall

skjuts lemnas äfven för resa till annat ställe, så framt afståndet från

skjutsanstalten till sådant ställe icke är längre, än afståndet emellan

samma anstalt och det längst derifrån belägna ombytesställe, dit skjuts

från anstalten utgöres.

Jemväl skall en hvar ega att till ställe, der han har sitt hemvist

eller för tillfället sig uppehåller, från närbelägen skjutsanstalt erhålla

skjuts för resa till samma eller annan sådan anstalt, för så vidt den

skjutsande ej derigenom kommer att färdas längre väg, än som motsvarar

afståndet från skjut san stål ten till det längst derifrån belägna

ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres; skolande den resande

derför erlägga särskild skjutslega efter vägens längd från skjutsanstalten

till hemtningsstället, der icke den resandes färd går tillbaka till samma

skjutsanstalt, i hvilket fall särskild lega för hemtningeu icke bör erläggas.

§ 30.

Skulle skjutskyldig, hvars hemman blifvit till skjutsning indeladt,

sjelf icke vilja eller kunna den hemmanet åliggande skjutskyldighet fullgöra,

ege han att med annan person för viss tid öfverenskomma om

skjutsskyldighetens utgörande; dock skall sådan öfverenskommelse, för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

att såsom gällande anses, vara skriftligen upprättad samt af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande godkänd, för hvilket ändamål öfverenskommelsen

bör genom Kronofogden i orten hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

anmälas, dervid Kronofogden jemväl har att angående antagligheten

af den träffade öfverenskommelsen sig yttra. Godkännes

överenskommelser), vare den skjutsande fri från utgörandet af den

honom åliggande skjutsskyldighet för den tid, öfverenskommelsen

omfattar.

§ 31.

Förmenar skjutsskyldig, som budas till utgörande af skjuts, att han

blifvit i orätt tur bildad, bör budningen ändock ovilkorligen hörsammas,

med öppen rätt för den skjutsskyldige, om han finner sig dertill befogad,

att förhållandet hos Kronolänsmannen i orten anmäla, hvilken

det åligger att derom anställa undersökning samt protokoll deröfver

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända, för den åtgärd, hvartill

förhållandet må föranleda. Uteblifver uppbudad eller betingad skjuts,

bör annan genom gästgifvarens eller stationsföreståndarens försorg ofördröjligen

anskaffas.

Der hållskjuts finnes inrättad, må gästgifvare eller stationsföreståndare

icke till skjutsning använda någon af sina hästar förr än samtliga

hållhästarne först utgått.

§ 32.

Häst, åkdon eller farkost, som för utgörande af skjuts inställes,

bör vara i för sådant ändamål fullt brukbart skick; skolande den skjutsande

i motsatt fall, äfvensom der uppbudad eller betingad skjuts ej i

behörig tid inställes, eller resande eljest genom den skjutsandes förvållande

uppehälles, eller affordras betalning utöfver hvad i faststäld lega

erläggas bör, vara underkastad bötesansvar och derjemte skyldig att

ersätta ej mindre den högre lega, hvartill annan skjuts i stället för

den i^teblifna måst betingas, utan äfven den skada, som genom uppehållet

den resande förorsakas.

§ 33.

Vid skjutsanstalt skall genom föreståndarens försorg och på hans

bekostnad finnas uppsatt eu tafla, med tydliga bokstäfver angifvande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Pr ap. om skjutsväsendet. 15

namnet å skjutsanstalten samt dess egenskap af gästgifveri eller skjutsstation.

Har i följd af entreprenad skjutsanstalt på landet flyttats till ställe

med annat namn, skall å täflan utsättas så väl anstaltens namn, som

namnet å det ställe, dit den flyttats.

§ 34.

Då skjuts före den resandes ankomst beställes, bör, om afseende å

beställningen skall fästas, beställningssedel aflemnas, hvilken skall vara

undertecknad af den resande sjelf eller af annan person å hans vägnar

samt innehålla, jemte den resandes namn, titel eller yrke samt hemvist,

tydlig uppgift å det antal hästar eller farkoster, som påfordras, tid och

ort för skjutsen inställande samt namnet å det ställe, till hvilket skjutsen

skall utgöras.

§ 35.

Skjutsande vare skyldig att under fyra timmar från den för skjutsens

inställande bestämda tid afvakta resans anträdande; skolande den

skjutsande vara berättigad att för hvarje full timme, som af den sålunda

stadgade väntuingstiden förflyter efter det skjutsen å utsatt tid varit

att tillgå, i väntningspenningar erhålla femtio öre för hvarje häst

§ 36.

Utom den skjutsande må icke åka flere än en person efter eu häst

eller flere än tre personer efter två hästar, så framt ej annorlunda

emellan den resande och den skjutsande öfverenskommes. Der den

resande för eget åkdon begagnar tre hästar, må fem personer utom den

skjutsande på åkdonet färdas. Två barn under tolf år räknas lika med

en person. Vilja två resande åka tillsammans efter en häst, böra de

hafva en särskild häst med åkdon för deras gods och den skjutsande.

Likaledes må tre resande tillsammans begagna två egna enbetsåkdon.

Resande må icke på åkdon, som häri för resan nyttjar, medföra

gods till större tyngd än efter beräkning af två centner för hvarje häst,

som för åkdonet användes; dock att, der antalet resande, som på åkdonet

färdas, är mindre än här ofvan medgifves, för hvarje person,

hvarmed antalet understiger det sålunda bestämda, ytterligare två centner

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om skjutsväsendet.

gods må medföras. På häst, som af den resande till ridt användes,

må ej läggas gods till större tyngd än fyratio skålpund.

§ 37.

För åkdon af nedannämnda beskaffenhet skola hästar till följande

antal begagnas nemligen:

För schäs, kärra, trilla eller dermed jemförligt åkdon med

eller utan sufflett ..................................................................... 1 häst;

för hel- eller halftäckt vagn med plats inuti för två personer

eller dermed jemförligt åkdon,................................. 2 hästar;

samt för större heltäckt vagn med plats inuti för fyra

personer, eller dermed jemförligt åkdon,........................... 3 hästar;

Då resande i anseende till vägens längd eller svårare beskaffenhet

från en till annan skjutsanstalt begagnat flere hästar än jemlikt ofvan

meddelade bestämmelser för fortskaffande af det medförda åkdonet erfordras,

vare han ej skyldig att vid ombyte af hästar ett större antal

fortfarande begagna.

§ 38.

Resande vare berättigad att, med iakttagande af stadgad körningstid,

sjelf eller genom medhafvande betjening köra det åkdon, han för resan

begagnar. När två eller tre hästar nyttjas, vare den resande icke skyldig

att medhafva flere än en skjutsande, hvilken skall hafva plats å. det

åkdon, han skjutsar, så framt icke särskilt åkdon för godset nyttjas i

hvilket fall den skjutsande må anvisas plats på detta åkdon; men är

antalet hästar större, må så många skjutsande medfölja, som erfordras

för hästarnes återhemtning.

Till skjutsare må ej minderårig användas, om ej den resande det

medgifver.

§ 39.

Dä resande gjord skjutsbeställning återkallar, skall, om återkallandet

sker senare än två timmar före den för skjutsens inställande

bestämda tid, den skjutsande vara berättigad att af den resande för

besvär och tidspillan erhålla ersättning med 50 öre för hvarje bestäld

häst. År betingad skjuts instäld vid den resandes hemvist eller

annat hemtningsställe, men skjutsen icke af den resande begagnas, ege

den skjutsande att för färden dit åtnjuta lega i förhållande till väg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet. 17

längden deremellan och skjutsanstalten, från hvilken skjutsen utgått,

dock icke med mindre belopp än 50 öre för hvarje instäld häst.

§• 40.

Då den resande färdas ridande, ege den skjutsande att, utöfver

den för skjutsen belöpande lega, såsom godtgörelse för hästens återhämtande,

uppbära särskild ersättning, motsvarande hälften af hvad

för skjutsen erläggas bör.

§ 41.

Då skjuts begagnas intill en half mil, betalas såsom för en half

mil; men om skjutsen begagnas utöfver eu half mil, skall betalningen

beräknas efter den verkliga våglängden, dock att hvad som öfverskjuter

tiondedels mil räknas för en tiondedel.

§ 42.

Resande ege icke att fordra skyndsammare fortkomst än efter en

och en half timme på milen. År afståndet emellan två skjutsanstalter

ovanligt långt, eller är vägen af svårare beskaffenhet eller'' af backar i

högre grad besvärad, ankomme på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att för sådant skjutshåll bestämma ställe, hvarest den skjutsande må

vara berättigad att låta hästen hvila högst en half timme. ’

Under färdandet må icke den skjutsande utöfver en fjerdedels

timme emot sitt begifvande uppehållas.

§ 43.

Varder resande till följd deraf, att honom lemnats oduglig häst

hindrad att med erhållen skjuts resan fortsätta, skall den skjutsande

vara honom behjelplig att genom beting anskaffa annan häst; och vare

c eu, som vid skjutsanstalten är ansvarig för skjutsningens behöriga

utgörande, skyldig att godtgöra all den kostnad och skada, som derigenom

den resande tillskyndas.

Färdas åter den resande på sådant sätt, att häst eller åkdon genon?

. ians e^er hans körsvens förvållande skadas, vare den resande

skyldig att härför utgifva ersättning, hvilken, der ej godvillig öfverenskommelse

träffas, skall af två genom gästgifvarens eller stationsföreBih.

till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 A/d. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bil. till Kongl. Maj:k Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

ståndarens försorg tillkallade ojäfvige gode män, efter anstäld undersökning,

uppskattas och bestämmas. Innan sålunda bestämd ersättning

af den resande erlagts eller säkerhet för beloppets erläggande blifvit

stäld, må skjuts till resans fortsättande honom icke lemnas; egande

den med gode männens beslut missnöjde att genom målets instämmande

till domstol rättelse deri söka.

§ 44.

Resande, som med skjuts ankommer till skjutsanstalt, ma icke

med samma skjuts vidare befordras, utan så är, att den resande vid

ankomsten icke genast kan erhålla annan skjuts eller den, al hvilken

skjutsen vid anstalten utgöras skall, samtycker dertill, att resan må

med samma skjuts fortsättas.

§ 45.

Det åligger den resande att, då gästgifvare, stationsföreståndare

eller entreprenör derom tillsäger, innan färden anträdes, erlägga,

jemte väntningspenningar, der sådana böra utgå, den för resan intill

det ställe, dit skjutsen skall utgöras, belöpande lega. Om resande

vid skjutsanstalt, derifrån färden anträdes, åtnjutit herberge eller föiplägning,

skall godtgörelse härför lemnas innan afresa får ske.

§ 46.

Resande åligger jemväl att, innan han lemnar skjutsanstalt, hvarest

skjuts tages, uti den dagbok, hvarom i § 50 vidare förmäles, anteckna

sitt namn, titel eller yrke; dagen då resan eger rum, den ort, hvarifrån

resan företages och den, till hvilken resan ställes, äfvensom det

antal hästar, som begagnas, allt i de för hvardera af dessa anteckningar

afsedda kolumner. _ .

Då betingad skjuts annorstädes än vid skjutsanstalt inställes, åligge

det anstaltens föreståndare att sålunda föreskrifna anteckningar verk
ställa.

.

Anser resande sig befogad till anförande af klagomål i ett eller

annat hänseende öfver gästgifvares, stationsföreståndares ellei den

skjutsandes förhållande, teckne sådant tydligen uti dertill afsedd kolumn

i dagboken med uppgift å de skäl och bevis, som för bestyrkande

af klagomålets befogenhet må förefinnas, äfvensom sitt namn,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bil. till Kowjl. Maj;ts Nåd. Prof. om thjutnäsendet.

titel eller yrke samt postadress. Sker annorlunda, må klagomålet utan

afseende lemnas. Resande, som antecknar obefogadt klagomål, äfventyrar

att gälda alla de besvär och kostnader, som deraf föranledas för

den, mot hvilken klagomålet riktats.

§ 47.

Resande, som med skjuts ankommer till stad, vare berättigad att,

der han så önskar, med skjutsen färdas till annat ställe inom staden

än dervarande skjuts anstalt, utan särskild ersättning derför. Kan ej

herberge å det upgifna stället erhållas, må den resande icke förvägras

att för sökande af herberge annorstädes skjutsen ytterligare begagna

emot särskild ersättning, beräknad efter femtio öre hästen för hvarje

full halftimme, som skjutsen för detta ändamål tages i anspråk.

§ 48.

Gästgifvare och stationsföreståndare åligge: att bemöta de resande

med höflighet samt sjelf och genom sine tjenare dem med beredvillighet

tillhandagå; att städse hålla gästrummet och de för resandes herbergerande

afsedda lägenheter i behörigt skick; att tillse, det ej mindre

de hästar, som för resandes fortskaffande inställas, äro till skjutsning

duglige, än äfven att de åkdon, farkoster och seltyg, som skola

af resande begagnas, äro i fullt brukbar! skick, samt att i motsatt

fall annan duglig skjuts anskaffa och förhållandet å landet hos vederbörande

Kronolänsman samt i stad hos Stadsfiskal till beifran anmäla;

att i dagboken genast anteckna tiden, då aflemnad beställningssedel

ankommit; att vidmakthålla ordning bland de skjutsande, under det de

vid skjutsanstalten sig uppehålla; samt att vaka deröfver, att resande

icke genom de skjutsandes förvållande uppehållas eller att resande för

skjutsen affordras betalning utöfver hvad i faststäld lega erläggas bör

eller att olägenhet eller förfång på annat sätt resande tillskyndas af

de skjutsande eller andre vid skjutsanstalten sig uppehållande personer.

Aflägsnar sig gästgifvare eller stationsföreståndare, bör han dessförinnan

foga anstalt derom, att hans åligganden vid skjutsanstalten af

annan lämplig person besörjas.

§ 49.

Gästgifvare och stationsföreståndare skola för de resandes betjenande

till sitt biträde hafva en pålitlig, ärlig och nykter hållkarl, der

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bil. till Ronyl. May.ts Nåd. Prof. om slyutsväsendet.

icke med afseende å de resandes ringare antal Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

finner ett sådant biträde kunna undvaras. År hållkarlen

frånvarande eller finnes sådan icke anstäld, skall gästgifvaren eller

stationsföreståndaren sjelf eller genom annan dertill tjenlig person fullgöra

hållkarlens åliggande.

§ so.

För handhafvande af kontroll derå, att vid gästgifverihållningens

och skjutsningcns besörjande ordentligen tillgår, skall vid skjutsanstalt

finnas dagbok, som före hvarje månads början tillställes gästgifvaren

eller stationsföreståndaren, i stad genom Magistratens och på landet

genom vederbörande Kronolänsmans försorg.

Dagboken, som bör bestå af erforderligt antal blad, uppdelade i

särskilda kolumner för de anteckningar, som böra deruti införas, skall

å första sidan innehålla uppgift å de särskilda skjutsanstalter, till hvilka

skjuts från anstalten utgöres, våglängden till berörda ställen samt

den lega som bör erläggas för resa till hvartdera af dessa ställen, det

antal hästar och farkoster, som vid skjutsanstalten skall för de resande

tillh andahållas, äfvensom, der skjutsning^! af entreprenör besörjes, å

de tider, inom livilka skjuts efter tillsägelse skall inställas. Riktigheten

af sålunda meddelade uppgifter skall genom vederbörande polismyndighets

underskrift bestyrkas.

§ Öl
Gästgifvare

och stationsföreståndare skola vårda dagboken, opåmint

densamma resande för behörig anteckning tillhandahålla, äfvensom

sjelfve deruti verkställa de anteckningar, som det åligger dem att

i dagboken införa. Skulle gästgifvare eller stationsföreståndare vägra

att för klagomåls antecknande dagbok tillhandahålla, ege den resande

att klagomålet i dagboken vid nästa skjutsanstalt införa eller ock hos

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen anmäla.

§ 52.

Inom åtta dagar efter utgången af hvarje månad skall dagboken

för den tilländagångna månaden af gästgifvaren eller stationsföreståndaren,

behörigen undertecknad, aflemnas i stad till Magistraten och å

landet till vederbörande Kronolänsman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Bil. till £ongl. Maj:s Nåd. Prof. om skjutsväsendet.

Förekommer i dagbok klagomål, åligger, hvad angår skjutsanstalt

i stad, Magistraten och, hvad angår skjutsanstalt på landet, Kronolänsm

ann en i distriktet att ofördröjligen verkställa noggrann undersökning

rörande det öfverklagado förhållandet samt att derefter dagboken jemte

undersökningsprotokollet och vederbörandes förklaring till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvandei insända. De dagböcker, uti hvilka klagomål icke

finnes antecknadt, skola genast efter emottagandet af vederbörande

öfverlemnas för städerna till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och för

landet till kronofogdekontoret i orten.

§ 53.

Vid skjutsanstalt i stad skall Magistraten hafva tillsyn derå, att

gästgifvaren eller stationsföreståndaren behörigen fullgör de honom i

sådan egenskap åliggande skyldigheter. A landet skall Kronolänsmannen

minst en gång i hvarje månad besöka de inom hans tjenstgöringsdistrikt

varande skjutsanstalter. Vid dessa besök åligger det Kronolänsmannen

att med sorgfällighet undersöka, huruvida ordning och skick

äro. derstädes rådande samt gästgifvare eller stationsföreståndare behörigen

iakttager hvad pa honom ankommer att fullgöra; börande anteckning

derom i dagboken göras samt,'' om anmärkning förekommer,

som finnes påkalla anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sådan

anmälan ofördröjligen aflåtas.

§ 54.

Visar gästgifvare eller stationsföreståndare gång efter annan försumlighet

vid sina skyldigheters fullgörande, eller förekomma å gästgifven

eller skjutsstation vid särskilda tillfällen oordningar af den art,

att gästgifvaren eller stationsföreståndaren icke kan anses fortfarande

ega de för befattningens utöfvande erforderliga egenskaper, vare han

utom. det bötesansvar, hvartill han i hvarje fall må hafva gjort sig

skyldig, underkastad påföljden att från befattningen skiljas; och må i

sådant fall densamma jemte dermed förenade förmåner till annan person

öfverlemnas. r

§ 55.

Hvad i denna stadga om Magistrat sägs gälle i Stockholm i tillämpliga

delar för Ofverståthållare-Embetet och i stad, der Magistrat

ej finnes, för den stadsstyrelse, som i stället tillsatt är.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

§ 56.

Öfverträdelse af hvad gästgifvare eller skjutsstationsföreståndare,

så ock den, som i hans ställe sättes, entreprenör eller skjutsande enligt

denna stadga åligger att iakttaga straffes med böter från och med

fem till och med femtio kronor; egande i Stockholm ÖfverståthållareEmbetet

samt i öfriga städer och å landet Kongl. Majrts Befallningshafvande

dessa böter ådöma, dock att, der brott tillika blifvit begånget

eller fråga är om skade-ersättning, som ej ostridig är, målet i sin helhet

skall höra under domstols pröfning. Böter, som efter denna stadga

ådörnas, skola tillfalla kronan samt, der tillgång till deras gäldande

brister, förvandlas efter allmän strafflag.

§ 57.

Öfver Landstings i laga ordning fattade beslut, hvarigenom bidrag

till skjutsentreprenads åstadkommande blifvit beviljadt, äfvensom Kongl.

Majrts Befallningshafvandes godkännande af sådant beslut, må besvär

ej anföras. Ej heller må besvär anföras öfver beslut, hvarigenom Kongl.

Majrts Befallningshafvande af annat skäl, än att för högt entreprenadbidrag

fordrats, förklarat sig ej kunna gjordt entreprenadanbud godkänna.

Beträffande åter beslut, som Kongl. Majrts Befallningshafvande

i öfrigt meddelat, gäller i afseende å tid och sätt för ändrings sökande,

efter hvarje måls beskaffenhet, hvad särskildt stadgadt är.

§ 58.

Angående resandes befordran med skjuts från Stockholm lände

till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som derom nu finnas eller

framdeles kunna varda meddelade.

§ 59.

Om kungs- och kronoskjuts finnes särskildt stadgadt.

§ 60.

Denna stadga, af hvilken ett exemlar alltid bör finnas i gästrummet

anslaget, skall lända till efterrättelse från början af år 1879,

hvarefter och sedan skjutsentreprenader blifvit i öfverensstämmelse

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd Prop. om slcjutsväsendet.

dermed ordnade, all tillämpning af ej mindre 28 kapitlet ByggningaBalken,

än ock de i så väl Gästgifvareordningen af den 12 December

1734, med undantag af hvad § 7 innehåller angående borthuggande

af smärre buskar på ömse sidor om landsväg, som Kongl. Förklaringen

den 11 December 1766 gifna föreskrifter skall hvila, der ej sådan

tillämpning af de i §§ 3 och 18 omförmälde förhållanden än vidare påkallas;

blifvande alla öfriga tid efter annan meddelade föreskrifter,

som äro stridande emot de i denna stadga gifna bestämmelser, härmed

upph äfde.

Skulle vid någon skjutsanstalt i stad, som till Landsting hör, eller

å landet skjutsningen vara emot visst bidrag af entreprenör öfvertagen

för så lång tid, att densamma i följd deraf ej kan å ny entreprenad

upplåtas i sammanhang med det allmänna ordnande af skjutsentreprenaderna

inom länet, som i denna stadga föreskrifves, ege ej mindre

staden för den bevillning, som derifrån utgår, än äfven vederbörande

skjutslag för den å hemmanen i skjutslaget belöpande bevillning, att

under tiden intill den 1 November det år, men, der entreprenadperiodens

början med tillämpning af stadgandet i § 10 varder bestämd till

den 1 Januari, intill slutet af det år, då det om skjutsningen afslutade

entreprenadkontrakt upphör att vara gällande, tillgodonjuta befrielse

från deltagande i de bidrag, till skjutsentreprenaderna, som för det län

eller särskilda landstingsområde, inom hvilket skjutsanstalten är belägen,

under samma tid bör utgå.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

1

Protokoll ''öfver Givil-ärende, hållet inför Tians Maj:t Konungen

i Stats-Bådet å Stockholms Slott den 16 Januari

1878.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Ge er,

Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena, Björnstjerna,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell och

Rosensvärd.

Chefen för Civildepartementet, Statsrådet Thyselius, anhöll i underdånighet

att, efter skedd gemensam beredning med Hans Excellens

Herr Statsministern, Chefen för Justitiedepartementet, samt föregångne

öfverläggningar emellan Statsrådets ledamöter, få till slutlig nådig

pröfning anmäla komiterades för skjutsväsendets ordnande den 6 Mars

nästlidne år afgifna underdåniga betänkande och förslag, i hvad detsamma

afsåge förändrad reglering af gästgifveri-, håll- och reservskjutsen,

tillika med det öfver samma förslag utaf Kammarkollegium

efter det samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit hörde, afgifna

underdåniga utlåtande, äfvensom det från Högsta Domstolen inhemtade

underdåniga yttrande i anledning af ifrågasatt upphäfvande af

28 Kap. Byggninga-Balken, i sammanhang med utfärdande af ny Stadga

angående skjutsväsendet.

BIL till Piksd. Prål. ISIS. 1 Sami 1 Afd.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

Föredragande Departements-Chefen anförde härvid i underdånighet:

»Med anledning af särskilda vid Riksdagen av 1875 väckta förslag

om förändrad reglering af den jorden åliggande gästgifveri-, håll- och

reservskjutsskyldighet, har Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 21

Maj nämnda år angifvit de grunder, hvilka Riksdagen ansåge böra vid

en förändrad reglering af skjutsväsendet vinna tillämpning, dervid

Riksdagen i främsta rummet såsom en hufvudregel framhållit, att den

resande borde för sitt fortskaffande erlägga verkliga värdet inom den

ort, der han färdades, af den tjenstbarhet, som den skjutsande genom

fortskaffande! honom lemnade. Vid tillämpningen af denna hufvudregel

kunde eller borde man emellertid ej öfverlemna utrönandet af

skjutsens värde, eller hvilket vore detsamma, bestämmandet för hvarje

särskild! fall af skjutslegans belopp, till en öfverenskommelse emellan

den resande och den, som skulle fortskaffa honom, utan måste ett annat

sätt härför utfinnas. I sådant afseende hade Riksdagen tänkt sig anställande

af entreprenadauktioner såsom den lättaste och enklaste utvägen,

dervid man dock tillika och för att vinna säkerhet, det någon

öfverdrift ej skulle kunna ega rum, kunde åt Landstinget eller åt dem,

som med den årliga markegångens sättande hade befattning, uppdraga

att för länet eller, der omständigheterna sådant föranledde, för särskilda

delar deraf, fastställa ett belopp, hvaröfver legan ej finge vid

entreprenadauktion stegras.

Med sålunda föreslagna sätt för skjutslegans bestämmande och

sedan de nya förhållanden, som antagligen med denna genomgripande

förändring af skjutsväsendet uppstode, vunnit tillräcklig stadga för att

tillåta nödiga beräkningar, skulle, enligt hvad Riksdagen antoge, entreprenörer,

de der vore villige att endast mot erhållande af den sålunda

bestämda ersättning ombestyra resandes fortkomst, icke uteblifva,

åtminstone ej i de orter, der skjutsen någorlunda jemn! anlitades och

förty beräkningarne kunde med större grad af visshet, göras, samt

alltså i framtiden samfärdselns upprätthållande medelst skjuts helt och

hållet ankomma på den enskilda företagsamheten, dertill äfven skulle i

ej ringa mån bidraga, om större lättnad, än som nu förefunnes, bereddes

i möjligheten af skjutsstationers förflyttning. Da emellertid för

don närmaste tiden efter förändringens genomförande, likasom äfven i

sådana landsändar, der begagnande af skjuts endast sällan förekomme,

jemväl för en längre tid derefter, den enskilda företagsamhetens uteslutande

användande för ändamålet ej syntes vara att i allmänhet påräkna,

komme följaktligen, på det ej ett alltför stort hinder i samfärdseln

skulle uppstå, understöd från Landstingets och Statens sida

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kong/. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

3

att blifva af nöden, hvilket understöd Riksdagen ansåge böra i ett för

allt genom auktion till beloppet bestämmas och tillfalla extreprenören.

Vidkommande sättet för utgörande af den till entreprenörerne utgående

ersättning hade Riksdagen ansett det ej vara lämpligt att helt och

hållet lägga denna utgift'' på Statsverket, enär saken derigenom möjligen

skulle komma att på eu eller annan ort ej omfattas med det intresse,

hvari man skulle hafva att söka en motvigt emot ersättningsbeloppens

obilliga stegrande. Uti ett deltagande från länets eller dess

representation Landstingets sida i ersättningens utgifvande trodde Riksdagen

sig finna ett särdeles tjenligt medel att åstadkomma berörda för

saken nödvändiga intresse, hvarföre Riksdagen såsom en hufvudsaklig

bestämmelse framhållit, att ifrågavarande ersättning skulle, med halfva

beloppet af hvardera, af Landstinget och Staten utgöras, dervid efter

Riksdagens åsigt borde så tillgå, att Landstinget i första hand erlade

hela ersättningssumman, men sedermera af statsmedel undfinge godtgörelse

för hälften af hvad det sålunda utgifvit.

Hvad slutligen beträffade grunden för utdebitering af den skatt,

Landstinget möjligen kunde finna nödigt att för ändamålet upptaga,

ansåge Riksdagen, att, i enlighet med stadgandet i § 47 mom. 2 af

Nådiga Förordningen om landsting den 21 Mars 1862, fördelningen

borde ske i förhållande till den bevillning, som efter Art. II Bevillningsstadgan

utginge.

Under förklarande att, med tillämpning af sålunda antydda grunder,

den sedan många år städse återkommande frågan om skjutsväsendets

ordnande syntes kunna vinna en på rättvisa och billighet hvilande

lösning, samt med tillkännagifvande att Riksdagen till Eders Kongl.

Maj ds förfogande å Sjette hufvudtiteln ställ ett särskild! förslagsanslag

af tjugufem tusen kronor till förändrad reglering af skjutsväsendet,

anhöll Riksdagen det Eders Kongl. Maj:t måtte, så snart som möjligt,

vidtaga nödiga åtgärder till regleringens genomförande enligt ofvannämnda

grunder, i den män hinder derför icke mötte uti redan ingångna

entreprenadkontrakt.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i anledning af Riksdagens berörda, den

11 Juni 1875 i underdånighet anmälda skrifvelse inhemta! underdåniga

utlåtanden från såväl Kongl. Maj ds Befallningshafvande i länen som de

särskilda Landstingen, samt Länsstyrelserna derjemte inkommit med

infordrade uppgifter i ämnet, lät Eders Kongl. Maj:t under den 3 Mars

1876 detta ärende Sig ånyo föredragas, dervid, jemte det jag redogjorde

för innehållet af berörde utlåtanden, jag fastade Eders Kongl.

Majts nådiga uppmärksamhet derpå, hurusom den utaf Riksdagen för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bil. till Kong!. Majds Nåd. Prof. om sljutsväsendet.

skjutsinrättningens omdaning angifna grund, enligt hvilken jordegarne

skulle för framtiden befrias från uteslutande omsorgen och kostnaden

derför, vore från . den anordning, som under sekler varit i Sverige

följd, så skiljaktig och för en blifvande tillämpning loge i anspråk så

stor omsigt och den kännedom af de i särskilda delar af landet för

handen varande förhållanden, att, hur riktig i sig sjelf densamma än

månde vara, det likväl för den slutliga behandlingen af detta ärende

och så framt öfvergången till ett alldeles nytt system icke skulle framkalla

många och stora, säkerligen icke för det då närvarande allmänt

eller fullständigt insedda och beaktade svårigheter och öfverdrifna

kostnader, samt flerestädes på samfärdseln hafva en hämmande inverkan,

syntes oundgängligt föranstalta om ett förberedande samarbete af

personer, kallade från särskilda landsdelar och med frågan förut förtrogne.

De utlåtanden Länsstyrelserna och Landstingen afgifvit ådagalade

äfven att såväl emellan dessa inbördes, som mellan åtskilliga af

dessa och Riksdagen i flere delar förefunnes betydande meningsskiljaktigheter,

Indika hade behof af ytterligare tillfälle att komma till ett

ömsesidigt utbyte, innan det kunde vara att hoppas, att i detta ytterst

grannlaga och länge omtvistade ärende ett resultat kunde uppnås, af

beskaffenhet att tillvinna sig ett allmännare godkännande, hvarföre ock

då i nu gällande, tid efter annan utfärdade, författningar rörande skjutsväsendet

ännu cjvarstode åtskilliga föreskrifter, Indika vore till hinder

för entreprenaders tillvägabringande på billiga vilkor och dessa författningar

icke heller i öfrigt blifvit bragte till full öfverensstämmelse med

nuvarande tids anspråk på ändamålsenliga kommunikationsanstalter,

utan i flere hänseenden buro prägeln af den aflägsna tid, då de tillkommit,

behofvet kräfde att, i sammanhang med och såsom ett oeftergifligt

vilkor för införandet och framgången af det föreslagna förändrade

sättet för skjutsbestyrets ombesörjande, de ämnet rörande författningar

i hela deras vidd gjordes till föremål för en genomförd

granskning och utbyttes mot nya, mera tjenliga föreskrifter.

På grund af hvad sålunda af mig anfördes, deruti Statsrådets öfrige

ledamöter jemväl instämde, beslöt Eders Kongl. Maj:t nedsättande

af en komité, hvilken, med antagande af den utgångspunkt för sitt

arbete, att skjutsningsbestyret vid gästgifverierna borde ställas på entreprenad

och att der sådan ej kunde tillvägabringas med mindre än

att, utöfver bestämd skälig skjutslega, särskild afgift till entreprenören

erlades, denna afgift borde till en del gäldas af staten och återstoden

drabba icke allenast den nu skjutsskyldiga jorden, utan äfven andra

beskattningsföremål, hade att, efter öfvervägande så väl af hvad Riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsväsendet.

dagens skrifvelse och de i anledning deraf afgifna utlåtanden innehölle,

som ock,af alla i öfrigt förekommande omständigheter och förhållanden

utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med betänkande

och förslag till författning rörande skjutsväsendets ordnande i

riket; hvilken komité sammanträdde den 20 i ofvannämnde månad.

Med bifall till derom sedermera af komiterade gjorda framställningar

har Eders Kongl. Magt dels, enär, jemlikt de af Riksdagen antagna

grunderna för eu förändrad reglering af skjutsväsendet, skjutsens

ställande på entreprenad utgjorde en hufvudregel, samt, för bedömande

i hvad män detta sätt för skjutsbestyrets ordnande kunde med bibehållande

af den nu gällande entreprenadlegan af en krona sextio öre

milen för hvarje häst, vinna allmännare tillämpning, utan att särskilda

tillskott derutöfver erfordrades, det syntes angeläget att, öfverallt der

så icke redan skett, försök anstäldes för skjutsens upplåtande på entreprenad

emot uppbärande af nämnda lega, under den 12 April 1876

förordnat att, vid alla de gästgifverier, der skjutsningen icke funnes

ställd på entreprenad, men entreprenadauktioner med beräkning af den

förhöjda legan icke redan hållits, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

skulle ofördröjligen derom gå i författning med noggrant iakttagande

af föreskrifter!!© i Kongl. Cirkulärbrefvet den 11 December 1857 samt

att, i ändamål att underlätta entreprenads inrättande, entreprenadvilkoren

bestämdes så lindriga som, med fästadt afseende å den större

eller mindre trafik, som vid hvarje station egde rum, möjligt vore,

dels ock, då enligt den af Riksdagen uttalade åsigt, skjutsiegans belopp

borde i hufvudsaklig mån blifva beroende af det högre eller

lägre värde, hvartill skjutsprestationen i orten kunde uppskattas, samt

det vore af vigt att vinna kännedom om de belopp, som ansåges utgöra

skjutsens verkliga värde inom de särskilda länen eller delar deraf,

äfvensom huruvida och i hvad män skjutslega!! kunde anses böra för

visst län eller delar deraf sättas lägre än berörda belopp, genom Cirkulär

den 2 Juni samma ar anbefallt Kongl. Mapis Befallningshafvande

att, efter vederbörande Landstings hörande, afgifva yttrande i fråga

om de belopp, som kunde anses utgöra skjutsens verkliga värde samt

om och i hvad mån skjutslega!! kunde anses böra sättas lägre än berörde

belopp pa det att samfärdseln icke matte ©skäligen försvåras

eller andra afsevärda olägenheter föranledas.

De yttranden, som till följd af Eders Kongl. Maj:ts sålunda meddelade

föreskrifter blifvit afgifne, hafva öfverlemnats till komiterade,

för att vid ärendets handläggning tagas i öfvervägande)).

Ofvergående derefter till en framställning af hufvudsakliga inne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bil. till Kornjl. Majds Nåd. Prof. om skjutsväsendet.

hållet af komiterades betänkande och förslag, anförde Departementschefen

vidare:

»Beträffande den af Riksdagen såsom en hufvudregel framställda

grundsats, att den resande borde för sitt fortskaffande erlägga verkliga

värdet inom den ort, der han färdas, af den tjenstbarhet, som den

skjutsande genom fortskaffande! honom lemnar, hafva komiterade yttrat,

att de emot denna hufvudregel, betraktad såsom en allmän grundsats,

icke funnit något att erinra samt att det i sj elfva verket torde hafva

varit förhållandet, att skjutslega^ belopp från början bestämts med

beräkning, att den skjutsande skulle för den lemnade prestationen erhålla

fullt motsvarande godtgörelse. Men, ehuru komiterade sålunda

erkände giltigheten i och för sig af berörda hufvudregel, hade de likväl

ansett densamma icke kunna vinna on ovilkorlig tillämpning. Vid

den alltmer ökade beröring emellan landets olika delar, som af en

stigande kultur och utvidgad näringsverksamhet betingades och framkallades,

vore det utan tvifvel åt synnerlig vigt, att samfärdseln kunde

utan större hinder och svårigheter vidmakthallas och i samma man,

som lättade kommunikationer vore ett oeftergiflig! vilkor likasom den

kraftigaste häfstången för höjandet åt näringsverksamheten, i samma

mån måste det också utgöra ett bland de angelägnaste föremålen för

statens omsorger att underlätta och befrämja en, sa vidt möjligt, beqväm

och obehindrad samfärdsel. Komiterade ansåge derföre det allmännas

intresse fordra, att skjutslega!! icke finge uppstegras till ett

belopp, som verkade hämmande på denna samfärdsel, livilket otvifvelaktigt

skulle blifva förhållandet om skjutslega!! bestämdes så hög,

att den allestädes komme att motsvara fulla värdet af den tjenstbarhet,

som den skjutsande genom fortskaffande! lemnade, hvarjemte äfven

svårigheter mötte att finna rätta värdet för berörde tjenstbarhet,

hvilket värde, såsom väsentligen beroende af vexlingarne inom näringslifvet,

vore underkastadt icke obetydliga förändringar. Dessutom ansåge

komiterade med skäl kunna befaras att å de orter, der skjutsens

verkliga värde uppginge till högre belopp, antingen icke någon person

skulle finnas benägen att åtaga sig skjutsningens bestridande medelst

entreprenad, af farhåga att den resande, med förbigående af

skjutsanstalten, sökte bereda sig fortkomst genom beting mot lägre

betalning, åtminstone under de tider af aret, då dragarne icke af joidbrukets

skötsel toges i anspråk samt väglaget vore gynsammare och

skjutsen följaktligen kunde med större lätthet verkställas, eller ock att,

der någon funnes villig att öfvertaga skjutsa ingen, de entreprenad!;»!-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

drag, som till beredande af skydd mot möjliga förluster på rörelsen

betingades, komme att uppstegras till mycket boga belopp.

På grund häraf och med hänsigt jemväl dertill att en hög skjutslega

skulle medföra väsentligen ökade utgifter för såväl den enskilde

som statsverket vid alla de mångfaldiga tillfällen, då ersättningar för

resor i tjensteärenden skola utgöras, hafva komiterade ansett det icke

vara lämpligt eller ens med statens eget intresse förenligt, att skjutslegan

bestämdes att allestädes utgöras med belopp, som fullt motsvarar

det värde, hvartill ifrågavarande tjenstbarhet må kunna inom de

särskilda orterna uppskattas.

Vidkommande derefter frågan af hvilken och på hvad sätt skjutslegan

borde bestämmas, hafva komiterade, i öfverensstämmelse med

den af Riksdagen uttalade åsigt, ansett att, på sätt redan nu egde rum,

på förhand borde finnas stadgadt ett maximibelopp, utöfver hvilket vid

auktion för skjutsningens upplåtande på entreprenad legan icke finge

stegras, äfvensom att, i olikhet med hvad nu vore förhållandet, detta

maximum af entreprenadlega må, med hänsigt till skiljaktiga lokala

förhållanden inom de särskilda delarne af riket, kunna bestämmas till

olika belopp ej blott inom olika län, utan jemväl inom olika delar af

samma län.

I fråga åter om det af Riksdagen framstälda förslag, att åt Landstingen

eller markegångsdeputerade öfverlemna bestämmandet af legans

maximibelopp, hafva komiterade ansett det af flera skäl vara önskvärd!,

att skjutslega!! inom de särskilda delarne af riket, såvidt lämpligen ske

kunde, faststäldes att utgå med något så när lika belopp; men då,

derest rättigheten att fastställa detta maximibelopp skulle tillkomma

Landstingen eller markegångsdeputerade, med sannolikhet kunde emotses,

att berörda belopp komme att blifva mycket omvexlande, hvaremot,

om fastställandet af legans maximibelopp, i öfverensstämmelse

med hvad hittils egt rum och med tillämpning af den i lagstiftningen

antagna allmänna grundsats, att frågor om nya eller förändrade

afgifter å den allmänna rörelsen skola underställas Eders Kongl.

Maj:ts nådiga pröfning, komme att Eders Kongl. Maj:t förbehållas,

den väsentliga fördel äfven skulle vinnas, att i följd af den allmänna

öfverblick öfver förhållandena inom landets alla delar, som hos Regeringen

förefunnes, men Landstingen, hvart för sig, icke kunde ega,

bestämmandet af skjutslegans maximibelopp för de särskilda orterna

kunde mera lämpas efter förhållandena i allmänhet och detta belopp

sålunda blifva hufvudsakligen lika inom alla de orter, der de lokala

förhållandena icke påkallade någon olikhet härutinnan, hafva komiterade,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsväsendet.

med afseende fästadt jemväl å det af komiterade, i fråga om statens

och länens deltagande i åtgörande af entreprenadbidragen framstälda

förslag, att staten skulle under vissa förhållanden i dessa bidrag deltaga

med en högre andel än länen, hvarmed närmast öfverensstämde,

att stadgandet af maximibeloppet för den betalning, som för skjut-sningen

borde af den resande erläggas, äfven borde tillhöra Regeringsmakten,

funnit fastställandet af entreprenadlegans maximibelopp inom

hvarje län böra ankomma på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,

dock att, till ledning vid beslutets fattande, förslag och utlåtande af

Landstingen och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förut borde afgifva

s.

Vidkommande härefter Riksdagens antagande, att i följd af det

utaf densgmma föreslagna sätt för skjutslegans bestämmande samfärdselns

upprätthållande medelst skjuts skulle i framtiden helt och hållet

ankomma på den enskilda företagsamheten, hafva komiterade fästatuppmärksamheten

derpå, att den inom vårt land vunna erfarenhet

ådagalagt, att de tid efter annan vidtagna förhöjningar i skjutslegan

icke i allmänhet bidragit till framkallande af en lifligare täflan i fråga

om skjutsentreprenaders öfvertagande, hvadan komiterade betviflade ätten

mot skjutsens verkliga värde fullt svarande eller i närmaste enlighet

dermed bestämd lega skulle mera än hittils, åtminstone icke i den

närmaste framtiden, förmå att inleda den enskilda företagsamheten på

den utväg till förvärf, som de vägfarandes befordring medelst skjuts

erbjöde. Deremot hafva komiterade antagit att på de orter, der ett

väsentligare missförhållande egde rum emellan skjutsens verkliga värde

och den nu gällande skjutslegan eu förhöjning af nämnda lega till

skäligt belopp skulle verka till minskning i anspråken på entreprenadbidrag

och såmedelst eu nedsättning i de nuvarande höga beloppen af

dessa bidrag vinnas.

I öfverensstämmelse med den af Riksdagen uttalade åsigt hafva

komiterade vidare ansett det kunna med skäl antagas, att beredandet

af större lättnad i skjutsstationers flyttning skulle i ej ringa mån bidraga

till framkallande af en ökad benägenhet att göra bestyret med

de resandes fortskaffande till föremål för den enskilda företagsamheten.

Orsaken dertill att, enligt hvad de komiterade tillhandakomna uppgifter

ådagalade, begagnandet af den genom nådiga cirkuläret den 24 Januari

1865 medgifna rättigheten att för entreprenadtiden flytta skjutsstationer

icke vunnit någon allmännare tillämpning, vore nemligen enligt komiterades

tanke att söka deri, att sådan förflyttning icke fått ske, utan

att äfven resandes herbergerande och förplägning kunnat å de nya

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bil. till Koncjl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

stationerna behörigen tillgodoses och till undanrödjande af detta hinder

ansågo komiterade någon anordning böra vidtagas, hvarigenom vid

skjutsningens upplåtande på entreprenad denna måtte kunna till annat

ställe förläggas, utan att förbindelse att besörja gästgifverihållningen

dermed ovilkorligen skulle entreprenören tillkomma. I sådant afseende

hade komiterade förestält sig att det skulle vara ändamålsenligt att

indela gästgifverierna å landet uti två särskilda kategorier eller klasser,

af hvilka den ena skulle utgöras af fullständiga gästgifverier, förlagda

på lämpliga afstånd från hvaranda med skyldighet både att tillhandahålla

hästar för de resandes fortkomst samt att herbergera och förpläga

resande, hvaremot den andra klassens gästgifverier icke skulle

ega någon skyldighet att emottaga och förpläga resande, utan allenast

besörja skjutsning och således vara blott skjutsstationer eller ombytesställen.

Genom att sålunda vid allenast ett mindre antal gästgifverier

inom hvarje län bibehålla den alla nu åliggande skyldigheten att herbergera

och förpläga resande, hvilken skyldighet i allmänhet syntes

böra qvarstå endast vid sådana gästgifvaregårdar, som vore belägna

utmed de mera befarna vägarne eller vid de egentliga hufvudvägarne

för rörelsen, skulle icke oväsentliga fördelar vinnas, sä väl för gästgifvarne,

hvilka då kunde af gästgifverihållningen påräkna en mera

säker inkomst, som äfven för de resande, hvilkas anspråk på mera

tillfredsställande anordningar för deras herbergerande och förplägning,

än som nu i allmänhet vid gästgifvaregårdarne förefunnes, då kunde

bättre tillgodoses. Vidare skulle genom skjutningens förflyttande till

annan gård eller lägenhet för den tid, entreprenaden omfattade, den

fördel vinnas, att fältet för täflan vidgades i alla de fall, då fråga vore

om upplåtande af skjutsning^! vid sådana gästgifverier, hvilka icke

vore med gästgifverihållning förenade, der den täflande således icke

behöfde vara försedd med andra lägenheter, än som för sjelfva skjutsningen

kunde erfordras.

En reglering af de nu å landet varande gästgifverierna borde derföre

vidtagas, dervid ej mindre de gästgifverier, hvarest skjutsning

endast i ringa mån förekomme och hvilka icke af särskilda orsaker,

såsom t. ex. för fortskaffande af embets- och tjensteman, när de i

tjensteärenden färdas, må finnas vara behöfliga, än äfven sådana, hvilka

vore på kortare afstånd från hvarandra belägna, borde indragas, samt

af de återstående bestämmas hvilka skulle såsom gästgifverier bibehållas

med skyldighet att, jemte utgörande af skjuts, lemna resande

herberge och förplägning, äfvensom hvilka skulle vara skjutsstationer

Blh. till Rikscl. Prut. 1878. 1 Kund. 1 Af<J. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bil. till Kong!. May.ts Nåd. Prof. om skjntsvmendet.

med skyldighet att endast tillhandahålla skjuts för resandes fortskaffande,

men utan åliggande att besörja deras herbergerande och förplägning.

Efter verkställande af denna reglering och sedan för hvarje

gästgifveri och skjutsstation af Kong], Maj:ts Befallningshafvande bestämts

antalet af de hästar, som för hvarje dygn skulle af entreprenören

tillhandahållas, de olika tider, inom hvilka, efter anfordran, detta

antal borde för skjutsens utgörande vid gästgifveriet eller stationen

inställas, antalet och beskaffenheten af de åkdon samt, der båtskjuts

egde rum, de farkoster, med hvilka entreprenören borde vara försedd,

skulle auktioner för skjutsens upplåtande på entreprenad efter behörigt

kungörande anställas, med iakttagande att auktionerna, så vidt ske

kunde, förrättades samtidigt för två eller flera angränsande gästgifveri

eller stationer, vid hvilka auktioner det skulle stå vederbörande

öppet att afgifva anbud å öfvertagande e j mindre af skjutsningen, med

rättighet att antingen ombesörja densamma från gästgifveriet eller

stationen, eller ock att anmäla annan lämpligt belägen gård eller lägenhet

till station för skjutsens tillhandahållande, än äfven, då fråga vore

om upplåtande af skjutsningen vid gästgifveri, af den dermed förenade

gästgifverihållning.

Vidkommande derefter den med frågan om beredande af större

lättnad i afseende på skjutsstationernas förflyttning sammanhängande

frågan om rättigheten för gästgifvare att, när antingen skjutsningen

ensamt eller ock både skjutsningen och gästgifverihållningen på grund

af ingånget entreprenadaftal till annat ställe förflyttas, under tiden fortfarande

bibehålla de med gästgifveriet förenade förmåner, hafva komitcrade,

med hänsigt till det i nådiga brefvet den 24 Januari 1865 förekommande

stadgande och af i öfrigt anförda orsaker ansett de med

de nu varande gästgifverierna förenade förmåner böra fortfarande få

af dessas egare eller innehafvare tillgodonjutas äfven i det fall, att,

vid anstäld entreprenadauktion å den gästgifveriet åliggande skjutsning,

annan person skulle komma att öfvertaga antingen både skjutsningen

och gästgifverihållningen, eller endast den förra, dock under förbindelse

för bemäldo egare eller innehafvare att, i händelse vid entreprenadtidens

slut förnyadt entreprenadaftal icke skulle kunna för den följande

perioden åvägabringas, åter öfvertaga de gästgifveriet i berörda hänseende

åliggande skyldigheter, på sätt före den tillfälliga flyttningen

egt rum. Men om äfven med skäl kunde antagas, att genom beredande

af större lättnad i möjligheten af skjutsstationers förflyttning

entreprenaders inrättande skulle i ökad mån befrämjas, lemnade dock,

enligt komiterades tanke, erfarenheten icke rum för den förhoppning,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om, shjutsväsendet.

;itt, åtminstone ännu på eu längre tid och innan befolkningen i flera

delar af landet vunnit betydligare tillväxt, entreprenader för personbefordringens

besörjande skulle i någon större utsträckning kunna

åvagabringas, utan att bidrag för kostnadernas betäckande dervid af

entreprenörerne betingades, hvadan komiterade i likhet med Riksdagen,

ansett, att för entreprenaders allmännare åstadkommande särskilda

tillskott fortfarande blifva erforderliga.

I afseende på sättet för bestämmande af dessa tillskotts belopp

hafva komiterade förmält sig dela den af Riksdagen uttalade åsigt, att

den ersättning, som tillkomme entreprenören, skulle i sammanhang med

entreprenadauktionen utrönas och att således i de fall, der vid hållen

auktion entreprenad icke kunde åstadkommas ensamt mot rättighet,

att al de resande uppbära den för distriktet bestämda maximilega,

utan bidrag derutöfver fordrades för entreprenadens befrämjande, beloppet

af detta bidrag skulle vid auktionstillfället uppgifvas, beräknadt

i ett lör allt för hvarje år af den tid entreprenaden omfattade.

Med afseende å den för komiterades arbete bestämda utgångspunkt,

att, der entreprenader ej kunde till vägabringas med mindre än

att särskild afgift till entreprenören erlades, denna afgift borde till en

del af staten gäldas, men återstoden drabba såväl den nu skjutssk}ddiga

jorden, som andra beskattningsföremål, hafva komiterade grundat

sitt nu framlagda förslag i ämnet derpå att bidragen till skjutsentreprenaderna,

der sådana bidrag för ändamålets vinnande kunna erfordras,

skola af staten och länen gemensamt utgöras. Fördenskull hafva

komiterade ansett böra åt länen inrymmas ett väsentligare inflytande

på bestämmande af de bidrag, som för skjutsentreprenaders åstadkommande

varda nödvändiga och pröfvas böra entreprenörerne tillgodokomma;

och då, för att åt länen bereda ett så beskaffadt inflytande,

lämpligare utväg icke förefunnes, än att åt Landstingen, såsom representationer

jör länen, öfverlemna bevakandet af länens rätt och fördel

i detta hänseende, hafva komiterade ansett Landstingen böra sättas i

tillfälle att, hvart för sitt område, yttra sig öfver de anbud, som under

förbehåll om entreprenadbidrag vid auktionerna afgifvas, med rättighet

för Landstingen att besluta, huruvida de betingade bidragen må beviljas

eller icke.

Vidkommande frågan, huruvida skjul sentreprenad i städerna, då

bidrag för densammas öfvertagande fordras, äfven borde blifva föremål

för Landstingens ompröfning, hade komiterade tagit under öfvervägande,

om icke'' lämpligast vore att åt städerna sjelfva öfverlemnades

ordnandet af denna angelägenhet, utan att Landstinget dermed skulle

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bil. till Kong!. Majds Nåd. Prof. om shjutsväsendet.

taga någon befattning, så att städerna hvar för sig komme att besluta

om och vidkännas de bidrag, hvilka för ändamålet kunde erfordras;

men då regleringen af skjutsväsendet i riket ansetts böra ske under

medverkan af Landstingen, dä Landstingen vore sammansatta af ombud

från både städerna och landet, i följd hvaraf städernas representanter

inom Landstingen alltid skulle komma att deltaga i pröfning

och beslut rörande beviljande af bidrag till skjutsentreprenaderna på

landet; och då härtill komme, att ett icke obetydligt antal bland städerna

hade skjutsningen ordnad med understöd af landet, så att i fråga

om skjutsväsendet en gemensamhet emellan städerna och landet redan

förefunnes inom flera af rikets län, hafva komiterade ansett ett särskiljande

i detta afseende icke böra ega rum, utan både städerna och

landet inom hvarje särskildt landstingsområde böra i fråga om bestämmande

af bidrag till skjutsentreprenaderna derstädes och utgörande

af de härtill erforderliga afgifter såsom en gemensamhet betraktas,

samt Landstingen följaktligen ega att jemväl taga under ompröfning

de entreprenadanbud, som afse skjutsningen i de till Landstinget höhörande

städer, så framt bidrag dervid blifvit af entreprenörerne betingade.

Hvad deremot anginge de städer, hvilka redan nu icke tillhörde

Landsting eller framdeles, efter det befolkningen uppnått stadgadt antal,

komme att Landsting frånskiljas, hafva komiterade ansett bestämmandet

af entreprenadbidragen inom sådana städer icke böra komma under

Landstings pröfning samt följaktligen sådana »städer icke heller böra

deltaga i de afgifter, hvilka till entreprenaderna inom länet skola från

detsamma utgöras. Ordnandet af skjutsväsendet inom dessa städer

skulle alltså blifva städernas egen angelägenhet, dock att, då skjutsningen

derstädes ordnats genom entreprenad, staten borde äfven här

deltaga i utgörandet af bidragen till entreprenaden, då sådan derförutan

icke kunnat åstadkommas.

I ändamål att sätta Landstingen i tillfälle att utöfva den pröfning

af entreprenadanbuden, som i ofvanberörda afseende ansetts böra dem

tillkomma, skulle protokollen vid de auktioner, der entreprenadanbud

afgifvits med anspråk på bidrag samt anmärkning emot anbudens godkännande

i öfrigt icke förekommit, af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

till vederbörande Landsting öfverlemnas. Vidare skulle, om vid den

hos Landstinget skeende pröfning af berörda anbud, ett eller flera befunnes

vara för höga och på grund deraf ansåges böra förkastas, det

åligga Landstinget att, i sammanhang med beslut om anbuds förkastande,

taga under öfvervägande, huruvida för åvägabringande af entre
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

prenad äfven vid den skjutsanstalt, i afseende å hvilken anbudet förkastats,

bidrag skäligen borde dertill anvisas samt, i händelse sådant

ansåges böra medgifvas, bestämma beloppet deraf. På enahanda sätt

skulle, i fråga om upplåtande af skjutsningen i stad, som icke tillhörde

Landsting, auktionsprotokoll, så framt vid anbud om entreprenadens

öfvertagande fästats vilkor om bidrag och emot anbudets antaglighet

för öfrigt anmärkning icke förekommit, öfverlemnas till vederbörande

Stadsfullmäktige för pröfning huruvida det äskade bidraget må beviljas.

Efter hos vederbörande verkstäld pröfning af de understälda entreprenadanbuden

skulle besluten genast efter det de blifvit justerade hos

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmälas.

Som emellertid entreprenadbidragen enligt komiterades förslag

icke skulle komma att ensamt af länen utgöras, utan staten jemväl

skulle deltaga i gäldandet af dessa bidrag, samt, med afseende härå,

de af Landsting och Stadsfullmäktige i ämnet fattade beslut, hvarigenom

entreprenadbidrag beviljats, syntes böra för att vinna bindande

kraft, jemväl af offentlig myndighet å statens vägnar godkännas, hafva

komiterade funnit sig höra föreslå att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

såsom vårdare af både statens rätt och länets allmänna angelägenheter,

måtte tillkomma att ingå i pröfning af de anmälda besluten, dock utan

rätt att i desamma vidtaga någon ändring, utan borde besluten antingen

oförändrade godkännas eller ock ogillas, på sätt i afseende å landstingsbeslut

i allmänhet finnes stadgadt.

Enär likväl med all sannolikhet kunde emotses, att, åtminstone i

början af den nya regleringens tillämpning, ett eller annat med förbehåll

om entreprenadbidrag afgifvet anbud skulle komma att såsom

oantagligt förkastas, äfvensom att det måhända icke skulle lyckas att

åstadkomma entreprenad emot de lägre bidrag, som för sådant ändamål

kunde blifva af vederbörande Landsting och Stadsfullmäktige beviljade,

hafva komiterade tagit under öfvervägande huru för sådana

fall, äfvensom när afgifvet entreprenadanbud af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ansetts icke kunna godkännas, borde förhållas; dervid

komiterade, som funnit sig sakna anledning att för dylika fall föreslå

vidtagandet af särskilda åtgärder, ansett annan utväg icke förefinnas,

än att tillsvidare och intill dess entreprenad kunde varda åstadkommen,

skjutsningen uppehölles af stad eller skjutslag å landet enligt den indelning,

som redan egde rum eller kunde i laga ordning varda beslutad.

Vissheten derom att icke allenast utgörandet af denna skyldighet

skulle kunna för sådant fall utkräfvas, utan äfven att staden eller

skjutslaget ändock komme att deltaga i erläggandet af de afgifter, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bil. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prof. om skjutsväsendet.

för entreprenadbidragens gäldande borde från länet utgöras, skulle

nemligen i komiterades tanke för de skjuts skyldige innebära en kraftig

maning att söka på antagliga vilkor ordna entreprenader samt åstadkomma

en verksam motvigt mot öfverdrifna anspråk.

I händelse åter att icke något entreprenadanbud erhölles eller att

något skjutslag, i anseende till skjutsningens mindre tryckande beskaffenhet,

skulle föredraga att tills vidare bibehålla skjutsningsbestyrot,

hafva komiterade ansett det icke vara af något allmänt intresse påkalladt

att i sådant fall söka med uppoffring af allmänna medel hafva

hindren för inrättande af entreprenad, likasom det svårligen kunde

eller ens borde förhindras att i många fall skjutsentreprenader till

större eller mindre del grundades på frivilliga aftal med närboende

jordbrukare om deltagande i skjutsningen.

I)å komiterade härefter tagit under öfvervägande frågan om deri

grund, enligt hvilken bidragen till skjutsentreprenaderne i allmänhet

borde utgå, hvilken fråga sönderfölle i två särskilda delar, nemligen

dels om den grund, som borde bestämmas för statens och länets eller

landstingsområdets gemensamma deltagande i berörda bidrag och dels

om den grund, enligt hvilken bidragen inom länen borde på de skattskyldige

derstädes fördelas och uttaxeras, hafva komiterade, medelst

en pag. 144 i det jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut till trycket

befordrade betänkande, införd tabell, grundad på förhållandena under

år 1875, visat hurusom, med tillämpning af den utaf Riksdagen antagna

grundsats om entreprenadbidragens fördelning till hälften emellan

staten och länet, afgifterna för ifrågavarande ändamål skulle inom

de olika länen blifva högst olika betungande. Afgifterna omvexlade

nemligen emellan t. ex. 1,07 procent af bevillningen enligt Andra Artikeln

(inom Göteborgs och Bohus län), 58,18 procent (inom WesterNorrlands

län) och 207,88 procent (inom Jemtlands län). Inom t. ex.

Wermlands län, hvarest skjutsningen vid flere gästgifverier icke vore

ställd på entreprenad, och ()rebro län, hvarest entreprenader funnes

inrättade vid alla gästgifverierna, blefve afgiften så olika att densamma

inom det förra länet motsvarade nära 43 procent af bevillningen, men

inom det senare ^allenast 21,35 procent, oaktadt bevillningen enligt Andra

Artikeln inom Örebro län blott med 4,000 kronor understege bevillningen

inom Wermlands län.

Vid detta förhållande och då den förändring i lagstiftningen angående

skjutsväsendet, som nu blifvit i fråga stäld, afsåge att, till beredande

af lindring för den skjuts,skyldiga, jorden, stadga nya grunder

för utgörande af omförmälde allmänna besvär, så att jemväl andra be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

bil. Ull Iiongl. Majits Nåd. Prop. om shjutmuisendet.

15

skaitningsforemal, hvilka någon skyldighet till deltagande i berörda

besvär eller kostnaden derför hittills icke ålegat, skulle komma att bidl''fi

tlU, terna tor ifrågavarande ändamål, hafva komiterade ansett

den skiljaktighet, som sålunda förefuunos emellan de särskilda länens

bidrag till skjutsentreprenaderna, hvilken skiljaktighet redan i och

tor sig vore beaktansvärd, såsom utmärkande den''störa ojemnhet, som

i truga om tungan af skjutsningsbesväret emellan länen inbördes egde

ruin, kräfva eif sa mycket, sorgfälligt uppmärksammande, så att billighetens

rättmätig^ fordringar härvid icke lemnades å sido, hvilket

dock, enligt komiterades tanke, skulle blifva förhållandet, om ofvanberorda,

af Riksdagen framstälda förslag i afseende på bidragens fördelning

till hall ton hvardera mellan staten och landstingen, eller hvilket

i förevarande afseende vore detsamma, mellan staten och länen

komme att vinna oinskränkt tillämpning. Då komiterade sålunda ansage

fanen icke hora tillförbmdas att, utan afseende på bidragens större

e er mindre belopp, utgöra hälften af nämnda bidrag, hade komiterade

funnit sig hora söka en annan grund för länens deltagande i berörda

jk lag. Dervid både framstält sig såsom den enklaste utvägen, att de

pa samtliga länen belöpande andelame af nämnda bidrag sammanräknadcs

och fördelades i förhållande till länens sammanlagda bevillning

efter Andra Artikeln, hvarigenom de skattskyldige i hela riket skulle

komma att i samma proportion deltaga i utgifterna för ifrågavarande

allmänna besvär; men då detta sätt att ordna saken icke skulle framimJJa

det direkta intresse för skjutsentreprenaders åvägabringande

med möjligen minsta tillskott, som ansetts kunna påräknas blifva en

,°jd oeiaf, att tillskottens stegring eller minskning komme att inom

lvmje lau för sig verka till nuvarande större eller mindre utgift

mdo nyssnämnda utväg synts komiterade icke vara antaglig, h olåt

likväl, sa vidt ske kunde, emellan de särskilda länen utjemna tungan

åt utgifterna för entreprenadbidragen, hafva komiterade ansett

någon mera rättvis utväg icke stå att finna, än att utgifterna lämpades

ottci hvarje lans förmåga att bära desamma, uttryckt genom den för

länet faststalda bevillning enligt Andra Artikeln bevillningsstadgan,

■samt att inom de lan, aer entreprenadbidragen, i förhållande till länets

hem hnng uppgänga till betydligare belopp, staten öfvertoge eu

i e il! d®ssa bidrag. Bestämmandet af den gräns, intill hvil
.

e^treprenadbldragen inom hvarje sådant område, med tillämpning

fLolil ^TC1Pii?’i fri ° ■ m-1IaU Staten och länet eller landstinget

S 7*pf 1 "V 11,411 8°dtyoHigt; men, med fctfdt

afseende a forhallandena under år 1875, hafva komiterade ansett denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

gräns böra sålunda bestämmas, att intill belopp, som motsvarade hälften

af den för län eller landstingsområde senast faststälda bevillning

enligt Andra Artikeln bevillningsstadgan, bidragen skulle åt staten och

länet eller landstingsområdet utgöras med lika andel hvardera; hvilken

andel alltså komme att högst uppgå till ett mot en fjerdedel af bevillningen

svarande belopp.

Vidkommande åter de fall, der entreprenadbidragen sammanraknade

uppginge till så betydliga belopp, att de öfvers tege hälften af

bevillningeu, enligt Andra Artikeln bevillningsstadgan, hvilket förhållande

för närvarande egde rum inom sju län, nemligen Norrbottens,

Westerbottens, Kopparbergs, Wermlands, Jemtlands, Gefleborgs och

Wester-Norrlands län, samt antagligen komme att, äfven om entreprenadbidragen

till följd af skjutslega^ förhöjning _ skulle nedgå, i ett

eller annat län, åtminstone ännu någon tid förblifva gällande, halva

komiterade funnit sig böra föreslå, att i sådana fall de .Överskjutande

beloppen må på det sätt emellan staten och länet fördelas, att tva

tredjedelar deraf erlades af staten och en tredjedel af länet. Visserligen

hade hos komiterade tagits under öfverläggning, huruvida icke

gäldandet af berörda öfverskott lämpligen skulle kunna ålaggas de nu

varande skjutslagen; men då, vid det förhållande, att entreprenadbidragen

allenast, inom ett färre antal län uppginge till sa betydliga

belopp att de öfverstege hälften af bevillningen, skjutslagen endast

inom dessa län skulle, om eu sådan föreskrift meddelades, komma att

få vidkännas utgift för ifrågavarande ändamål och sålunda fortfarande

i större mån af skjutsningsbesväret betungas, äry skjutslagen inom

andra län, der ertreprenadbidragens lägre belopp icke skulle påkalla

något sådant deltagande från skjutslagens sida, hafva komiterade med

afseende härå och då dessutom fördelningen på skjutslagen skulle vara

förenad med väsentliga svårigheter, ansett nämnda utväg icke vara

antaglig. Komiterade hafva icke heller ansett lämpligt att lägga gäldandet

af omförmäla Överskjutande andelar af entreprenadbidragen

ensamt på staten, enär en sådan anordning, enligt komiterades tanke,

icke allenast skulle innefatta ett afvikande från den hufvudgrund hvarpå

den nya regleringen af skjutsväsendet ansetts böra hvila, nemligen åt

staten och länen skulle gemensamt deltaga i alla för entreprenadernas

åstadkommande erforderliga bidrag, utan äfven leda dertill, att clen

motvigt mot ersättningsbeloppens obilliga stegrande, man velat bereda

derigenom att länen med staten deltaga i erläggandet af dessa ersättningar,

skulle i vissa fall nära nog upphäfvas, hvilket exempelvis skulle

blifva förhållandet inom Jemtlands län, der fjerdedelen af bevillningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om skjutsväendet.

för 1875 uppginge till allenast 6,500 kronor, men deremot entreprenadbidragen

för samma år till 108,106 kronor 30 öre, och hvarest landstinget

följaktligen icke skulle komma att eg a det kraftiga intresse för

åstadkommandet af inskränkning i nämnda bidrag, som deltagandet i

utgiften för detsammas gäldande otvifvelaktigt vore egnadt att framkalla.

Enär äfven med iakttagande af den fördelningsgrund, enligt hvilken

länet endast med eu tredjedel skulle deltaga i entreprenadbidragens

gäldande till den del, som dessa öfverstege halfva bevillningen, de

skattskyldig^ inom Jemt]ands län komma att för skjutsväsendets uppehållande

medelst entreprenad drabbas af en vida högre utgift, än de

skattskyldige inom något annat län, hafva komiterade anmärkt hurusom

det kunde synas, att komiterade, för undanrödjande af detta missförhållande,

bort föreslå någon särskild åtgärd från det allmännas sida;

men då härvid förekomme, att bevillningen enligt Andra Artikeln bevillningsstadgan,

hvilken bevillning för jordbruksfastigheter inom hela

länet år 1875 uppginge till allenast 6,276 kronor 54 öre, under det

bevillningen för staden Östersund uppgick till 7,689 kronor 39 öre,

syntes vara anmärkningsvärd! låg samt inom den närmaste framtiden,

och till stor del redan innan tillämpning af den afsedda nya regleringen

af skjutsväsendet kunde komma att ega rum, en ny kommunikation

medelst den under arbete varande stambanan inom länet erhölles,

hvarigenom icke blott en högst betydlig lättnad för trafiken derstädes

och deraf betingad minskning i skjutsningen vunnes, utan äfven taxeringsvärdet

å så väl jordbruksfastighet som annan fastighet, samt verk

och inrättningar måste komma att undergå eu väsentlig förändring,

ledande till förhöjning i bevillningen, hade komiterade i betraktande

häraf och då dertill komme, att vid flertalet af länets femtiosju gästgifverier

skjutslega!! ännu utginge med blott 1 krona 20 öre, ansett

sig icke böra ifrågasätta eller föreslå någon särskild åtgärd till underlättande

af skjutsningsbesväret inom Jemtlands län.

För ådagaläggande huru, med tillämpning af do utaf komiterade

föreslagna fördelningsgrunder, förhållandet emellan statens och länens

andelar i entreprenadbidragen, dessa beräknade sådana de under år

1875 utgått, skulle utfalla, hafva komiterade upprättat eu å sidan 149

införd tabell, deraf inhemtas, att af samtliga entreprenadbidragen för

nämnda år, utgörande tillhopa i rundt tal 965,700 kronor, skulle på

statens andel belöpa 544,293 kronor och på länens andel 421,407 kronor;

att inom sju län bidragen öfverskjuta eu fjerdedel af bevillningen,

Bill. till Jlihd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Åfd. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bil. till Kong!. Majds Nåd. Prop. om sljutsväsendet.

med sammanlagdt 122,882 kronor samt att den på staten belöpande

andelen i de Överskjutande entreprenadbidragen inom dessa län skulle

utgöra 245,768 kronor; varande dock härvid af komiterade anmärkt,

dels att entreprenadbidragen för år 1875 vore särdeles höga, företrädesvis

inom de Norrländska och de egentligen bergsbruksidkande länen,

hvilket förklarades deraf att entreprenaderna tillkommit under den period

af detta årtionde, då, i anseende till ovanligt gynsamma konjunkturer

för idkande af sågverksrörelse och bergsbruk, prisen å mans- och

ökedagsverke!! varit synnerligen högt uppjagade; dels ock att under

berörda år den genom nådiga kungörelsen den 18 September 1874

stadgade förhöjda entreprenadlegan vunnit tillämpning allenast vid 600

af landets 1,146 gästgifverier, der under sagda år entreprenad fanns

inrättad.

Utgående från den förutsättning att, sedan maximum af entreprenadlegan

blifvit bestämdt med närmare hänsyn till de olika förhållandena

inom de särskilda delarne af riket, anspråken på entreprenadbidrag

kunde antagas komma att vid de auktioner, som med tillämpning

af den sålunda faststälda maximilega förrättas, väsentligen nedsättas,

hafva komiterade trott det kunna med all sannolikhet emotses,

att statens utgift för ifrågavarande ändamål skall komma att icke obetydligt

understiga det belopp, tabellen utvisade. Uppgörandet af en

beräkning å den minskning i entreprenadbidrag, som genom entreprenadlegans

ytterligare förhöjning, der sådan syntes vara af förhållandena

påkallad, skulle kunna föranledas, vore visserligen förenadt med icke

ringa vansklighet; men komiterade hafva dock ansett sig böra företaga

en sådan beräkning, grundad på förhållandena under år 1875, de af

vederbörande Landsting och Länsstyrelser afgifna yttranden och förslag

i fråga om beloppet af entreprenadlegan inom de särskilda orterna,

samt å förhållandena rörande legobeloppeu för postskjutsen,

enligt derom af General-Poststyrelsen meddelade uppgifter, Indika uppgifter

komiterade ansett förtjena så mycket större uppmärksamhet, som

de angåfve verkliga förhållanden, de der enligt komiterades tanke

otvifvelaktigt lemnade den säkraste ledning för bestämmandet af maximibeloppet

för entreprenadlegan, hvilken dock af flera skäl måste beräknas

något högre än postskjutslegan.

Enligt den af komiterade i öfverensstämmelse härmed anstälda

beräkning, dervid maximum af entreprenadlegan antagits till 1 krona

60 öro inom Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs

och Gotlands län; till 1 krona 70 öre för Blekinge, Kronobergs,

Jönköpings, Kalmar och Östergötlands län; till 1 krona 80 öre för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bil. till Kon-gl. MajUs Nåd. Prop. om shjutsväsendet.

Stockholms, Kristianstads, Vestra anlända, Upsala, Hallands, Malmöhus

och Örebro län; till 2 kronor inom Wermlands, Kopparbergs, Westerbottens

och Norrbottens län samt till 2 kronor 50 öre för Gefleborgs,

Westernorrlands och Jemtlands län, hafva komiterade upprättat den å

pa.g. 154 i betänkandet införda tabell, upptagande entreprenadbidragen

till en totalsumma af 614,000 kronor, deraf på staten belöpa 321,125

kronor och på länen 292,875 kronor.

Vidkommande derefter frågan om den grund, som lämpligen borde

stadgas för uttaxering af de afgifter, som kunde erfordras för gäldande

af länens bidrag till skjutsningens uppehållande, hafva komiterade

förklarat sig icke kunna förorda antagandet af den utaf Riksdagen

härför angifna eller att fördelningen borde ske i förhållande till

den bevillning, som enligt andra artikeln bevillningsstadgan erlades.

Uti de från Länsstyrelser och Landsting inkomna utlåtanden i ämnet

hade betänkligheter i detta hänseende flerestädes uttalats; och de utaf

komiterade verkstälda beräkningar lemuade, enligt komiterades tanke,

tillfyllestgörande intyg derom att eu tillämpning af berörda debiteringsgrund

skulle leda till högst betydliga ojemnheter i beskattningen för

berörda ändamål, så att ej mindre de beskattningsföremål å landet, på

hvilka hittills icke hvilat någon skyldighet att i skjutsningsbesväret

eller utgifterna derför deltaga, än äfven städerna skulle i allmänhet

komma att vidkännas betydligt högre afgifter än jordbruksfastigheterna,

äfven med inräknande af den hittills icke skjutsskyldiga jorden, i hvilket

afseende komiterade särskildt fästat uppmärksamheten derpå, hurusom,

enligt nämnda beräkningar, som funnes sammanförda i en särskild

tabell sid. 156, inom Jemtlands län staden Östersund skulle komma att

drabbas af högre afgifter, än alla jordbruksfastigheterna inom länet

tillsammans, hvilket äfven skulle inträffa med staden Wisby inom Gotlands

län; äfvensom att jordbruksfastigheterna inom Westernorrlands

län skulle komma att deltaga med endast 10,so procent och inom Gefleborgs

län med endast 9,55 procent af de på länet belöpande entreprenadbidrag,

under det att på andra beskattningsföremål å landet skulle

belöpa inom Gefleborgs län 44 procent och inom Westernorrlands län

nära 53 procent af samma bidrag.

I betraktande häraf och då det otvifvelaktigt vore af väsentlig

vigt, att vid beslutandet af en i beskattningsförhållandena så djupt ingripande

förändring, som den ifrågavarande, hvarigenom deltagandet i

skjutsningsbesväret skulle utsträckas till samhällsklasser, hvilka hittills

vant derifrån befriade, förfores med nödig varsamhet, så att förändringen

komme till stånd utan att väcka berättigad! missnöje, hafva komi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

terade, med fästadt afseende jemväl derå att bevillningen å jordbruksfastighet

för närvarande utginge med lägre procent af fastighetens

uppskattade värde, än bevillningen å annan fastighet, ansett sig höra

föreslå, att de från länen till skjutsentreprenaderne utgående utgifter

skulle utgöras med dubbelt större belopp för bevillningen af jordbruksfastighet,

" än för bevillning af annan fastighet, frälseränta och hvarje

annat beskattningsföremål, dock endast så länge den nu bestående skilnaden

emellan jordbruksfastigheters och andra fastigheters bevillning

egde rum; i följd hvaraf, derest bevillningen å jordbruksfastighet framdeles

blefve faststäld att utgå efter enahanda grund som bevillningen

å annan fastighet, afgifterna till skjutsentreprenaderna äfven borde

utgå med lika belopp för bevillning af jordbruksfastighet, som för annan

fastighet.

Komiterade förmäla sig härvid icke hafva förbisett att äfven med

iakttagande af hvad komiterade sålunda föreslagit, jordbruksfastigheterna,

särdeles inom Kopparbergs och de Norrländska länen, komma att i förhållande

till andra beskattningsföremål å landet intaga en måhända nog

mycket gynnad ställning; men i betraktande deraf att bland jordbruksfastigheterna

komme att ingå äfven sådan jord, som enligt särskilda

privilegier hittills varit från deltagande i skjutsningsskyldigheten befriad,

hvilka privilegier komiterade ansett icke kunna berättiga till befrielse

från ett sådant deltagande, då berörda skyldighet gjordes efter

eu ny grund gemensam för alla skattskyldiga, samt att antagligt vore,

att, vid eu förestående omarbetning af nu gällande bevillningsförordning,

de i densamma stadgade grunder för taxeringens verkställande

komme att undergå förändring i syfte att jordbruksfastigheternas bevillningsbidrag

bringades i fullständigare öfverensstämmelse med den

betydenhet inom de särskilda beskattningsföremålen, som dessa fastigheter

i sjelfva verket egde; hafva komiterade ansett sig icke böra för

jordbruksfastigheterna ifrågasätta något större deltagande i entreprenadbidragens

gäldande, än hvad i sådant afseende blifvit föreslaget.

Af eu i betänkandet intagen tabell (sid. 158) inhemta^, att genom

den sålunda föreslagna förhöjningen i afgifter för jordbruksfastigheter

å landet skulle af de enligt beräkning från alla länen utgående

entreprenadbidragen, 305,892 kronor, belöpa på städerna 82,770

kronor, andra beskattningsföremål å landet 116,764 kronor, samt å

jordbruksfastigheterna 106,358 kronor.

I fråga om sättet för erhållande af de medel, som erfordrades för

utgörande af länens bidrag till skjutsentreprenaderna, hafva komiterade

ansett användandet af den Landstingen tillerkända beskattningsrätt icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

för detta ändamål vara af behofvet påkalladt eller lämpligen kunna

ega rum, utan ansett att härvid borde förfaras i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad som egde rum i afseende å debiterande och

uppbärande af de, under benämning af sjukvårdsafgift, enligt Landstingens

ompröfvande och beslut till sjukvårdsanstalterna inom länen

utgående bidrag. Med iakttagande häraf hafva komiterado föreslagit

att, sedan entreprenadbidragen blifvit bestämda och utrönt blifvit med

Indika belopp staten samt län eller landstingsområde böra i dessa bidrags

gäldande deltaga och uträkning hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

skett om det öretal, som, i förhållande till hela den för länet

eller, der län är i särskilda landstingsområden fördeladt, den för hvarje

sådant område senast faststälda bevillning enligt andra artikeln bevillningsstadgan,

må, med iakttagande deraf, att för bevillningen å jordbruksfastighet

beräknas dubbelt så stor afgift, som för bevillning å

annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål, behöfva

å hvarje bevillningskrona för ändamålet uttagas, den sålunda uträknade

afgiften skulle, under benämning af skjutsafgift, genom Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes försorg i sammanhang med kronoskatterna

debiteras och indrifvas samt i landtränteri et insättas inom den tid och

med det ansvar, som för kronans uppbörd vore stadgadt. Af de sålunda

levererade medlen skulle sedermera i sammanhang med den från

statsverket utgående andel af entreprenadbidragen, efter det nådigt

bemyndigande till utbetalning deraf blifvit, uppå derom af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande gjord underdånig anmälan, af Eders Kongl. Maj:t

meddelad, till vederbörande entreprenörer halfårsvis utanordnas det en

hvar af dem tillkommande belopp.

Då ifrågavarande skjutsafgifter, hvilka, enär de måste med hela

öretal debiteras, i allmänhet icke kunde påföras med belopp, somjemnt

motsvarade hvad till entreprenadbidragens gäldande borde af län eller

landstingsområde utgöras, utan större eller mindre öfverskott uppkomma,

livilket åter borde tagas i beräkning vid nästföljande års uttaxering,

så att denna då skedde med ett i förhållande till den befintliga behållningen

minskadt öretal, hafva komiterade jemväl föreslagit att för

hvarje år en af landtränteri et upprättad och af verifikationer åtföljd

redovisning öfver uppbörden borde af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

inom den 1 April nästföljande år tillställas vederbörande Landstings

revisorer, med skyldighet för dem att redovisningen, efter föregången

granskning, med sitt yttrande till näst derefter sammanträdande Landsting

aflemna.

1 fråga slutligen om beloppet af det understöd, som må böra till
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

komma stad, som icke hörde till Landsting, men hade skjutsningen

ordnad medelst entreprenad emot rättighet för entreprenören att uppbära

särskilt bidrag, hafva komiterade ansett detta understöd böra

bestämmas till hälften af det godkända entreprenadbidragets belopp,

dock att sådant understöd icke finge utan Kongl. Maj:ts tillstånd af

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utanordnas.

Efter att sålunda hafva redogjort för de lmfvudgrunder, å hvilka

en förändrad reglering af skjutsväsendet ansetts böra hvila, hafva komiterade

vidare till granskning upptagit de i ämnet gällande föreskrifter

samt dervid angifvit dels de förändringar, hvilka enligt komiterades

tanke borde i berörde föreskrifter vidtagas, dels ock de ytterligare bestämmelser,

hvilka syntes böra till iakttagande anbefallas. I sådant

hänseende hafva komiterade, beträffande den i 28 kap. 1 och 2 §§

Byggningabalken samt Kongl. Gästgifvare-Ordningen den 12 December

1734 stadgade skyldighet för häradet att vid gästgifvaregård i vissa

fall bygga nödiga hus, yttrat, att, ehuru komiterade icke funnit sig

kunna föreslå, att skjutsningsbesväret helt och hållet skulle af statsverket

öfvertagas, utan komiterade utgått från den förutsättning, att de nuvarande

gästgifverierna å landet skulle, i den mån de icke funnes kunna

indragas, fortfarande bibehållas, emot åtnjutande af dermed nu förenade

friheter och förmåner, hade komiterade likväl ansett angeläget att åt

den skjutsskyldiga jorden må beredas all den lättnad, som lämpligen

kunde ega rum, hvadan, då med den af komiterade antagna grund för

skjutsväsendets ordnande, att detsamma skall ställas på entreprenad,

icke vore förenligt, att jordegarne, då fråga uppstode om ny skjutsanstalt,

skulle vara underkastade skyldigheten att gästgifvaregård bygga,

denna skyldighet ansetts böra för framtiden upphöra. Redan nu funnes

föreskrifvet att, der behof af ny skjutsinrättning å farväg uppstode

och sådan ersättning icke kunde åstadkommas utan de gamla skjutslagens

ytterligare betungande, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande egde

att ordna dylik skjutsinrättning genom skjutsningens upplåtande på

entreprenad, och komiterade hemtade häraf ytterligare stöd för sitt

förslag att ny skjutsanstalt ej må annorledes än genom entreprenad

inrättas. Då emellertid, enligt hvad de komiterade från vederbörande

Länsstyrelser meddelade uppgifter gåfve vid handen, flertalet af de

inom åtskilliga län befintliga gästgifverier icke tillkommit med tillämp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Mag-.U Nåd. Prop. om. shjutsväsendet. 23

ning- af de i 28 kapitlet Byggningabalken angående gästgifvaregårdars

ini ättande meddelade föreskrifter, utan ordnats antingen i sammanhang

med skjutsningens upplåtande på entreprenad, eller så, att visse personer

öfver tagit gästgifverihållningen emot särskild ersättning af liä]

adel eller tingslaget, samt berörda gästgifverier således icke vore ständiga

gästgifverier i likhet med gästgifverierna i allmänhet, hafva komiterade

ansett nödvändigt, att inom de län, der berörda förhållande

med gästgifverierna egde ruin, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, för

de fall att vid en eller derå af de utmed allmän väg varande skjutsanstalter

entreprenad icke skulle kunna tillvägabringas, måtte ega att

om inrättandet af skjutsanstalt med eller utan gästgifverihållning’ förordna.

Då genom Kongl. Förordningen den 14 December 1866 förklarats,

att stadgandet i 28 kap. 1 § Byggningabalken angående största afståndet,

emellan gästgifvaregårdar icke må utgöra hinder för Kongl. Mapts

Befallningshafvande att, der så för skjutsens öfvertagande på entregrenad

piöfvas nödigt, medgifva anläggande af gästgifvaregård på

något längre afstånd än två mil från annan gästgifvaregård; då för

åstadkommande af skjutsentreprenader eu större frihet i afseende å

bestämmandet af skjutsanstalternas lägen syntes vara ett nödvändigt

vilkor, samt för öfrigt stadgandet om högst två mils afstånd emellan

gästgifvaregårdarne icke i anseende till lokala förhållanden, kunnat

öfverallt vinna ovilkorlig tillämpning vid skjutsanstalters inrättande,

hafva komiterade ansett någon föreskrift i berörde hänseende icke böra

i ny författning om skjutsväsendet införas, likasom komiterade ansett

den i 28 kapitlet 3 § Byggningabalken samt 6 § af Gästgifvare-Ordningen

förekommande föreskrift i fråga om närmaste grannars skyldighet

att biträda gästgifvare vid vägfarandes herbergerande, kunna såsom icke

vidare af behofvet påkallad upphöra.

Den i 1 § af 28 kapitlet Byggninga-Balken samt i GästgifvareOrdnmgen

förekommande föreskrift derom att städerna skola vara skyldiga

att halla gästgifveri eller anstalt för resandes herbergerande och

förplägning hafva komiterade ansett numera icke allestädes behöfva

tagas i anspråk, enär i de flesta städer lägenheter funnes ordnade för

berörda ändamål- i följd hvaraf komiterade ansett det böra få ankomma

i Stockholm på Öfverståthållare-Embetet och i länen på Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande att bestämma huruvida skjutsanstalterna i städerna

skola vara med gästgifverihållning förenade eller endast hafva till åliggande

att fortskaffa resande och således till skjutsstationer inskränkas.

Af samma skäl hafva komiterade ansett det i 3 § Gästgifvare-Ordnin
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bil. Ull Kongl. Majt:s Nåd. Prof. om skjutsväsmdet.

gen förekommande stadgande om borgerskapets skyldighet att i vissa

fall herbergera resande kunna bortfalla. _ o

I anledning deraf att antalet resande vore betydligt olika på olika

ställen, måste antalet af de rum, Indika vid gästgifverierna, vare sig i

städerna eller på landet, borde vara för resandes herbergerande att

tillgå, lämpas efter omständigheterna; och hafva på grund häraf komiterade

ansett det böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att bestämma detta antal, efter som behofvet fordrade, dock hafva

komiterade ansett det böra stadgas, att i allmänhet minst två rum utom

gästrummet borde vid hvarje gästgifveri finnas ordnade, af hvilka det

ena, när årstid eller väderlek så fordrade, borde vara uppeldadt.

Do uti § 11 af Gästgifvare-Ordningen samt 7 § af Nådiga Förklaringen

den 11 December 1766 meddelade bestämmelser, angående upprättande

af taxor å såväl husrum som förnödenheter, hafva komiterade

ansett icke vidare vara behöflige; dock att, för den händelse klagomål

förspordes öfver affordrad oskälig betalning eller eljest behof af taxa

skulle yppa sig, det finge ankomma i Stockholm på ÖfverståthållareEmbetet

och i länen på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att sådan

taxa utfärda, likväl utan att hvad anginge skjutsanstalt å landet, förslag

till taxa behöfde af Häradsrätten i orten uppgöras.

I fråga om den städerna åliggande skjutsskyldighet, derom stadgande

funnes i 5 § af 28 kapitlet Byggninga-Balken, 12 § i Gästgifvare-Ordningen

samt 9 § af 1766 års Förklaring hafva komiterade,

med anledning deraf att i det vida öfvervägande flertalet af rikets städer

öfverenskommelse träffats derom, att, i sammanhang med beslut

om införandet af kommunal likställighet, deltagande i skjutsmngen eller,

der den genom entreprenad besörjdes, kostnaden derför skulle vara ett

för alla stadsmedlemmarne gemensamt åliggande, hvilket utgjordes efter

enahanda grund, som för stadsutslcylder i allmänhet funnes stadgad,

föreslagit det stadgas måtte att, i afseende på utgörande af skjutsskyldigheten,

der densamma icke blefve stäld pa entreprenad, kommunens

medlemmar skulle i denna skyldighet taga del efter enahanda grund

som för utgörandet af de kommunen samfäld! åliggande skyldigheter i

allmänhet funnes bestämd, dock att i stad, der skjutsskyldigheten ännu

efter annan grund utgjordes, hvad i sådant hänseende för närvarande

inom staden iakttoges tills vidare skulle lända till efterrättelse intilldess

annorlunda kunde varda öfverenskonnnet eller förordnadt.

Då den åtskilliga städer med tillämpning af stadgandena i 12 §

af Gästgifvare-Ordningen och 9 § af 1766 ars Förklaring tillägna förmån

att erhålla biträde vid skjutsningens utgörande af allmogen å landet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om skjutsväsendet.

numera i följd af förändrade förhållanden af komiterade ansetts icke

vara annat än undantagsvis behöflig, hafva komiterade föreslagit att

densamma må för framtiden upphöra, dock att, der biträde i berörda

afseende för närvarande egde ruin, dervid tillsvidare borde förblifva i

den mån, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bepröfvande, förhållandena

kunde göra sådant biträde fortfarande nödvändigt.

I öfverensstämmelse med hvad komiterade yttrat i fråga derom,

att nya gästgifverier af ständig beskaffenhet enligt gällande föreskrifter

icke vidare skulle få å landet inrättas, hafva, komiterade jemväl ansett

bildande af nya skjutslag, medelst hemmans indelande till utgörande

af skjuts, i regeln icke heller vidare bör ega rum. Vid betraktande

likväl deraf att inom åtskilliga län det förhållande förekomme, att vid

flera nu varande gästgifverier skjutsningen och gästgifverihållningen

ordnats såsom en gemensam angelägenhet för större eller mindre samfällighet,

hafva komiterade dock ansett nödvändigt, att någon anordning

i detta fall vidtoges, hvarigenom en verksam motvigt erhölles

mot entreprenadbidragens öfverdrifna stegrande. För det fall, att entreprenad

vid sådant gästgifveri icke skulle kunna emot skälig ersättning

inrättas, borde derföre, i händelse skjuts anstalten, med eller utan

gästgifverihållning, funnes vara för samfärdseln oundgängligen behöflig,

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ega att, efter föregången undersökning

vid Häradsrätten i orten, ej mindre bland de inom samfälligheten

varande skjuts skyl di ga hemman till skjutsanstalt med dertill hörande

skjutslag bestämma vissa lämpligen belägna hemman, än äfven fastställa

den ersättning, som utöfver tillgängliga, för skjutsväsendet inom

orten anvisade anslag i räntor eller penningar, skäligen borde af

ö fråga skjutsskyldiga inom samfälligheten erläggas till dem, som sålunda

komme att skjutsanstalt öfvertaga och skjutsning dervid uppehålla.

Med anledning deraf att erfarenheten ådagalagt, att skjutsningen

kunnat inom flera län ordnas utan anslående af hållskjuts, samt, om

än i de län, der i anseende till länens utsträckning utstånden emellan

gårdarne vore större, svårighet förefunnes att helt och hållet undvara

hållskjutsen, der skjutsningen måste in natura utgöras, förhållandena

inom do mera tätt bebygda och befolkade länen icke syntes göra

hållskjutsen der mera nödvändig än inom andra i södra och mellersta

delarne af landet belägna län, der hållskjuts för närvarande icke funnes,

hafva komiterade ansett hållskjutsen böra, der densamma icke af de

lokala förhållandena oundgängligen betingades, för framtiden upphöra.

De stadganden, som i §§ 3 och 5 af 1766 års förklaring samt

Bih. till lliksd. Prat. 1878. 1 Barn!. 1 Afä. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om shjutsväsendet.

nådiga cirkulärbrefvet den 20 December 1826 finnas meddelade i fråga

om resandes rättighet, att vid skjutsanstalterna påkalla och erhålla

skjuts, hafva komiterade ansett icke vidare vara förenliga hvarken med

den utveckling, näringslifvet numera inom vårt land vunnit, eller med

den lättnad i samfärdseln nutiden fordrade, hvarföre komiterade föreslagit

att föreskrifter i berörda hänseende icke må bibehållas.

Med vidhållande af den nu gällande regeln att skjuts i allmänhet

utgöres från och till skjutsanstalt, hafva komiterade funnit sig böra

föreslå det stadgande, att skjuts skäll lenmas äfven för resa till annat

ställe, så framt af stål idet från skjutsanstalten till nämnda ställe icke

är längre, än afståndet emellan samma anstalt och det längst derifrån

belägna ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres. Derjemte

hafva komiterade ansett att en hvar skall ega att till ställe, der han

bär sitt hemvist eller för tillfället sig uppehåller, från närbelägen skjutsanstalt

erhålla skjuts för resa till samma eller annan sådan anstalt, för

så vidt den skjutsande derigenom ej kommer att färdas längre väg än

som motsvarar afståndet från skjutsanstalten till det längst derifrån

belägna ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres, med skyldighet

likväl för den resande att härför erlägga särskild skjutslega efter

vägens längd från skjutsanstalten till hemtniugsstället, der icke den

resandes färd går tillbaka till samma skjutsanstalt, i hvilket fall särskild

lega för hemtningen ansetts icke böra erläggas.

I följd af den enligt komitéens förslag en hvar resande tillerkända

rättighet att vid skjutsanstalt erhålla skjuts hafva komiterade, för betryggande

deraf att den skjutsande alltid må utbekomma den honom

för skjutsen tillkommande betalning, ansett eu förändring af den i 16

§ Gästgifvare-Ordningen intagna föreskrift derom, att den resande ej

är pligtig att erlägga skjutspenningar, der han hästarne tager, utan å

den gästgifvaregård, der han dem släpper, vara nödvändig och fördenskull

föreslagit det med föreskriften i norska lagen angående skjutsväsendet

af den 21 Mars 1860 öfverensstämmande stadgande, att den

resande skall, innan färden må anträdas, erlägga belöpande lega för

resan till det ställe, dit skjutsen skall utgöras, äfvensom väntningspenningar,

der sådana böra utgå.

I öfverensstämmelse med det i § 18 af Gästgifvare-Ordningen förekommande

stadgande om rättighet att begagna skjutshäst längre än

till nästa gästgifvaregård, hafva komiterade föreslagit att stadgas må,

det resande, som med skjuts ankommer till skjutsanstalt, icke må med

samma skjuts vidare befordras, utan så är, att den resande icke vid

ankomsten genast kan erhålla skjuts, eller den, af hvilken skjutsen vid

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om shjutsväsendet.

anstalten utgöras skall, samtycker dertill att resan må med samma

skjuts fortsättas.

Det i 8 § af 28 kapitlet Byggningabalken ännu qvarstående förbud

att, gästgifvare till men, å allmänna vägar hästar utlega eller herberge,

mat eller dricka för vägfarande fält hålla, hafva komiterade

ansett vara föråldrad! och fördenskull icke vidare böra bibehållas.

Deremot hafva komiterade funnit nuvarande i 13 § af 28 kapitlet

Byggningabalken, 15 § af Gästgifvare-Ordningen samt 20 § af 1766 års

förklaring förekommande stadganden, rörande antalet personer, som

må färdas efter visst antal hästar, och tyngden af de saker, som må

medföras, icke böra förändras, i följd hvaraf komiterade, som ansett

det kunna antagas att eu fullväxt person i medeltal väger tio pund

eller två centner, föreslagit dels att till omförmälda stadgande angående

det antal personer, som må färdas efter visst antal hästar, måtte

fogas det tillägg, att två barn under två år skola räknas lika med on

person samt att, om två resande vilja åka tillsammans efter en häst,

de böra hafva en särskild häst med åkdon för deras saker och den

skjutsande, äfvensom att tre resande må tillsammans få begagna två

egna enbetsåkdon; dels att stadgas må, det resande på åkdon, som

han för resan nyttjar, icke må medföra gods till större tyngd, än efter

beräkning af två centner för hvarje häst, som för åkdonet användes,

dock att der antalet resande, som på åkdonet färdas, är mindre än

det i förhållande till hästantalet medgifna, för hvarje person, hvarmed

de resandes antal understiger det sålunda bestämda, ytterligare två

centner gods må medföras, samt att på häst, som af den resande till

ridt användes, hädanefter såsom hittils, ej må läggas gods till större

tyngd, än fyratio skålpund.

Under förmälan att uti gällande författningar saknades bestämmelser

rörande antalet af hästar, som för hvarje olika slag af åkdon borde

vid skjutsning begagnas, hafva komiterade, som ansett utvägen att

bestämma ett visst antal hästar för vagn af en viss tyngd icke vara

användbar, funnit sig böra föreslå de bestämmelser, att schäs, kärra, trilla

eller dermed jemförlig! åkdon må befordras med en häst, att halftäckt

vagn med plats inuti för två personer, eller dermed jemförligt åkdon

må befordras med två hästar, samt att heltäckt vagn, med plats inuti

för fyra personer, eller dermed jemförligt åkdon, må befordras med

tre hästar.

Den nu bestämda körningstiden, som enligt nådiga förordningen

den 28 Juni 1809 utgör eu och eu half timma på milen, hafva komiterade

ansett böra såsom regel bibehållas, med rättighet likväl för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bil. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. om glnJufaväsendeL

Kortgl. Majrts Befallningshafvande att, der afståndet emellan två skjutsanstalter

icke öfverstiger en och en half mil samt förhållandena icke

för öfrigt påkalla tillämpning af den i allmänhet stadgade längre körningstiden,

deruti medgifva inskränkning till en och eu fjerdedéls

timme på milen; hvarjemte komiterade, för att tillgodose de skjutsandes

trygghet mot hästarnes öfveransträngning, funnit sig böra föreslå,

att, der afståndet emellan två skjutsanstalter är ovanligt långt eller

vägen är af backar i högre grad besvärad eller eljest af svårare beskaffenhet,

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega att för sådana

skjutshåll bestämma ett ställe, hvarest den skjutsande skulle vara berättigad

att låta hästen hvila, högst en half timme, hvilken hvilotid

dock icke finge afräknas från den för hållet stadgade körningstiden,

som oaktadt uppehållet borde oafkortad få tillgodonjutas.

Den rättighet, som genom § 16 af Gästgifvare-Ordningen samt §

17 af 1766 års förklaring blifvit resande medgifven, att, i händelse

han vid gästgifvaregård erhåller så svaga hästar att de under vägen

upptröttna, i någon by eller gård vid vägen skaffa sig andra sådana,

hafva komiterade ansett såsom ett den jordbrukande befolkningen pålagdt

obehörigt tvång, hvars upphäfvande syntes vara af rättvisa och

billighet påkalladt, hvarföre komiterade föreslagit att i utbyte mot detta

stadgande skulle föreskrifvas att i de fall, då resande, till följd deraf

att vid skjutsanstalt honom lemnats oduglig häst, varder hindrad att

med erhållen skjuts resan fortsätta och annan häst fördenskull måste

genom beting anskaffas, det skall åligga den skjutsande att dervid vara

den resande behjelplig, under förbindelse för den, som vid skjutsanstalten

är ansvarig för skjutsningens behöriga utgörande, att godtgöra

all den kostnad och skada, som för anskaffande af annan skjuts den

resande tillskyndas.

Komiterade, som ansett det icke vara billigt att, på sätt enligt

gällande stadgande i nådiga brefvet den 1 Februari 1814 funnes

föreskrifvet, den skjutsande skall vänta ända till fulla två timmar

från det skjutsen blifvit å den bestämda tiden instäld innan någon

ersättning för väntningen må honom tillgodokomma, hafva, i öfverensstämmelse

med hvad enligt norska lagstiftningen vore gällande, funnit

sig böra föreslå, att den skjutsande skall vara berättigad att för hvarje

full timme, som af den stadgade väntningstiden förflyter efter det skjutsen

å utsatt tid varit att tillgå, i väntningspenningar erhålla det genom

nådiga kungörelsen den 4 November 1876 bestämda belopp af femtio

öre för hvarje häst, hvaremot komiterade ansett någon inskränkning i

den nu stadgade väntningstiden, fyra timmar, icke böra ifrågakomma.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bil. till Kong!. Majds Nåd. Prof. om sljutsväsendet.

I fråga om den ersättning, som af den resande bör erläggas för

gjord, men återkallad skjutsbeställning, hafva komiterade erinrat, att

det i nådiga kungörelsen den 29 Januari 1864 förekommande stadgande

att, då resande, som vid gästgifvaregård bestält skjuts, ser sig föranlåten

att sådan beställning återkalla, men den skjutsande redan anländt

till gästgifvaregården eller det ställe, der den resande skolat afhemtas,

eller begifvit sig å väg från sitt hem, innan återkallelsen hunnit honom

meddelas, den skjutsande skall vara berättigad att för besvär och tidspillan

af den resande erhålla tjugofem öre för hvarje häst, utom stadgade

väntningspenningar, der sådana böra utgifvas, egentligen afsåge

det förhållande, att skjutsningen icke funnes stäld på entreprenad, utan

att skjutsen uppbudats från reservlaget. Men enär äfven i det fall,

att skjutsningen blifvit af entreprenör öfvertagen, fullgörandet af en

skjutsbeställning, så att skjutsen må på utsatt tid vara att tillgå, kunde

vid åtskilliga tillfällen för entreprenören medföra besvär och tidspillan,

hvarför billigheten fordrade att entreprenören hölles skadeslös för

honom, till följd af gjord, men återkallad skjutsbeställning tillskyndad

uppoffring af tid och möda, hafva komiterade funnit sig böra föreslå,

att, då gjord skjutsbeställning återkallas, den skjutsande, om återkallandet

sker senare än två timmar före den för skjutsensMnställande

bestämda tid, skall vara berättigad att af den resande för besvär och

tidspillan erhålla ersättning med femtio öre för hvarje best.äld häst.

Då emellertid en sådan ersättning synts vara nog ringa i det fall, att

skjutsen betingats till inställelse vid den resandes på längre afstånd

från skjutsan stål ten belägna hemvist, hafva komiterade ansett för sådant

tall lämpligen böra stadgas, att den skjutsande skall ega att för färden

till hemvistet åtnjuta lega i förhållande till våglängden deremellan och

skjutsanstalten, från hvilken skjutsen utgått, dock icke med mindre

belopp än femtio öre för hvarje instäld häst.

Den ersättning, som jemlik! nådiga brefvet den 28 Juni 1809

skall, då ridhäst af resande nyttjas, utöfver den gällande skjutslegan,

utgå med sex skillingar banko till skjutsaren, som nödgas gå för hästens

återhemtande, har af komiterade ansetts numera vara alltför ringa,

hvarför de föreslagit att densamma må utgå med hälften af hvad för

skjutsen erläggas bör.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad genom nådiga brefvet

den 29 Juni 1852 finnes särskild! förordnadt i afseende å dem, Indika

anlända med skjuts till hufvudstaden, hafva komiterade funnit sig böra

föreslå det allmänna stadgande, att resande, som med skjuts ankommer

till stad, skall vara berättigad att, der lian så önskar, med skjutsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Bil. till Kong’. Maj:U Nåd. Prop. om djutsvcisendel.

färdas till annat ställe inom staden än dervarande skjutsanstalt, utan

särskild ersättning, samt att, om herberge å det uppgifna stället icke

skulle kunna erhållas, den resande icke må förvägras att, för sökande

af herberge annorstädes, skjutsen ytterligare begagna, emot särskild

ersättning, beräknad efter femtio öre hästen för hvarje full halftimme,

som skjutsen för detta ändamål tages i anspråk.

Då i gällande författningar angående skjutsväsendet föreskrift saknades

om beloppet af den lega, som af den resande skulle erläggas

för det fall, att skjutsen begagnas för kortare väg än till nästa ombyte

åt det håll, den resande färdas, hafva komiterade funnit sig böra

föreslå, att när skjuts begagnas intill en half mil och således jemväl

för kortare väglängd än eu half mil, den resande skall betala såsom

för en half mil, men att, om skjutsen begagnas utöfver en half mil,

betalningen skall beräknas efter den verkliga våglängden, dock att

hvad som öfverskjuter tiondedels mil, skall räknas för en tiondedel.

I anseende dertill att, med tillämpning af den af komiterade föreslagna

anordning af skjutsväsendet, skjutsanstalternas lägen antagligen

komme att blifva mera omvexlande samt följaktligen den lega, som

för resor mellan de särskilda anstalterna borde erläggas, blifva underkastad

tätare förändringar, så och då anteckning i dagboken om utstånden

och legobeloppen synts vara för ändamålet tillräckligt, hafva

komiterade ansett stadgandet i § 7 af 28 kapitlet Byggningabalken,

§ 8 af Gästgifvare-Ordningen och § 10 af 1766 års Förklaring om

utsättande vid gästgifvaregård af tafla, utvisande miltalet till nästa

gästgifvaregård och den lega, som bör erläggas, kunna inskränkas

derhän, att täflan endast skulle innehålla namnet å skjutsanstalten samt

angifva dess egenskap af gästgifveri eller skjutsstation, hvarjemte

komiterade ansett sådana talför böra af vederbörande föreståndare för

skj utsanstalten b eko stas.

Slutligen hafva komiterade anmält ätt då de stadganden, angående

gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, Invirka, utöfver de af komiterade

sålunda afhandla de, funnes meddelade i 28 kapitlet Byggningabalken,

Gästgifvare-Ordningen och 1766 års Förordning dels redan vore upphäkta

eller ändrade genom tid efter annan gifna förklaranden, dels till

följd af vidtagna ändringar i näringslagstiftningen förfallit, dels i hvad

de innefattade straffbestämmelser för brott, å Indika i nya Strafflagen

straff satte äro, blifvit genom nådiga Förordningen om nya Strafflagens

införande upphäfde, komiterade i följd häraf ansett omförmälda stadganden

icke föranleda vidare yttrande; hvaremot i Gästgifvare-Ordningen

förekomme åtskilliga andra stadganden, hvilka väl icke hade nå
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

g-ot egentligt samband med skjutsväsendet, men, enär de ansetts kunna

i sammanhang med utfärdandet af ny författning i ämnet upphäfvas,

påkallade särskild granskning.

Till dessa stadganden vore i främsta rummet att hänföra de i §

7. i Gästgifvare-Ordningen gifna föreskrifter, angående väghållning samt

vintervägars utstakande och öppenhållande. Då motsvarande föreskrifter

härom funnes meddelade dels i 4 kapitlet 1 § Byggningabalken, dels i 25

kapilet af samma balk, dels i nådiga kungörelsen den 25 Maj 1869, angående

ändring i föreskrifterna om tiden för allmänna vägarnes lagning

och gipsning, med undantag endast af hvad anginge bestämmelsen derom,

att små buskar på ömse sidor om landsvägen från yttre kanten af diket

till tre och, der ej dike är, till sex alnar böra borthuggas på det vägarne

så mycket snarare må upptorkas, men bibehållandet af omförmälda

bestämmelse icke kunde anses vara af behofvet påkalladt, helst anbefallandet

af buskars undanrödjande, der de förhindrade vägarnes upptorkande,

syntes falla inom området för de anordningar kronobetjeningen

må ega befogenhet att vid vägsynerna föreskrifva till befrämjande

af vägarnes vidmakthållande i laggildt skick, hafva komiterade ansett

sig icke vara af berörda mindre väsentliga bestämmelser förhindrade

att föreslå upphäfvandet jemväl af ifrågavarande § i GästgifvareOrdningen.

Då föreskrifter om milstolpars och vägvisares uppsättande funnes

meddelade i §§ 3 och 4 af 25 kapitlet Byggningabalken, hafva komiterade

funnit hinder icke möta mot upphäfvande jemväl af § 8 i Gästgifvare-Ordningen.

Hvad vidare anginge de i §§ 18 och 23 af Gästgifvare-Ordningen

meddelade bestämmelser, hvarigenom dels stadgats böter, 20 daler

silfvermynt, för den som utan att betala, far öfver broar och färjestäder,

der afgift erläggas bör, dels förordnats, vid vite af 10 daler

silfvermynt för öfverträdelse deraf, huru förhållas skall när resande

eller vägfarande i städer eller på landet mötas, så att de hinderslöst

kunna komma hvarannan förbi, hafva komiterade ansett bibehållandet

af förstnämnda ansvarsbestämmelser icke vara af behofvet påkalladt,

helst den, som besörjde öfverfärjning eller uppbörden af broafgift, vore

oförhindrad att( innan färjan eller bron för den vägfarande upplätes,

den stadgade färje- eller broafgiften uppbära, samt beträffande stadgandet

i § 23 om huru förhållas skall, då vägfarande mötas, föreskrifter

härom, derest sådana ansåges fortfarande vara nödvändiga, torde

kunna för siad åvägabringas i enlighet med hvad Ordningsstadgan för

rikets städer innehålla angående meddelande af särskilda ordnings
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsväsendd.

föreskrifter, samt för landet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utfärdas;

på grund hvaraf komiterade, som för öfrigt ansett omförmälda

bestämmelser, såsom gällande icke blott för dem, hvilka reste med

skjuts, utan för vägfarande i allmänhet, lämpligen icke böra i den nya

författningen om skjutsväsendet intagas, funnit ifrågavarande bestämmelser

likaledes kunna upphäfvas.

Slutligen och då den af komiterade föreslagna regleringen af

skjutsväsendet afsåge att, hvad äfven kunde antagas blifva det allmänna

förhållandet, skjutsningen vid samtliga skjutsanstalterna i riket

skulle ordnas medelst entreprenad, hafva komiterade deraf hemtät anledning

att föreslå borttagande af det i 6 § af 1766 års förklaringmeddelade,

sedermera genom nådiga kungörelsen den 4 Maj 1852 i

viss mån förändrade stadgande, att de till reservskjuts vid någon gästgifvaregård

anslagne hemman skola vara Irån utgörande åt kronoskjuts

befriade.

Komiterade hafva härefter öfvergått till redogörelse för de förändringar,

som de ansett böra vidtagas uti nu gällande föreskrifter

angående entreprenaders inrättande, dervid komiterade fästat uppmärksamheten

derpå att, om bestämmelserna i nådiga Cirkuläret den 11

December 1857, angående det antal hästar, som en entreprenör borde

inom viss tid tillhandahålla, bibehölles, skulle, att döma af skjutsåtgången

under år 1875, vid det öfvervägande antalet skjutsanstaltei

icke flera än en häst under hvarje dygn vara att erhålla inom kortare

tid än en timme efter anfordran, då likväl billigheten syntes fordra,

att, åtminstone vid skjutsanstalterna å de mera befarna vägarne, två

hästar dagligen må vara att tillgå inom kortare tid än en timme, hvarföre

en entreprenör borde vara skyldig att inom sagde tid tillhandahålla

detta antal hästar. Deremot och då, i ändamål att underlätta

skjutsentreprenaders åstadkommande, entreprenadvilkoren syntes böra

bestämmas så lindriga som möjligt, hafva komiterade, med fästadt afseende

jemväl derå att beställning af skjuts blifvit genom do numera

betydligt utvidgade postkommunikationerna väsentligen undeilättad,

ansett entreprenör kunna befrias från skyldighet att vid anfordran

genast tillhandahålla ens någon häst och derjemte böra få tillgodonjuta

andra lättnader i fråga om tiderna för hästars inställande, samt

af dessa skäl föreslagit: att skjutsåtgången skall läggas till grund för

bestämmandet af det antal hästar och åkdon eller, der batskjuts egen

rum, det antal farkoster, som för hvarje dygn bör af entreprenören

tillhandahållas, dock att, der betydligt olika antal under olika tider af

året utgår, bestämmelserna skola derefter lämpas; att, beträffande tiden

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bil. till Kong!. May.ts Nåd. Prop. om Skjutsväsendet.

för hästars inställande, entreprenör icke må tillförbindas att inställa

häst genast vid anfordran; att Kong!. Maj:ts Befallningshafvande må

bestämma vid mera befarna vägar högst två hästar inom en half timme

och ytterligare högst fyra hästar inom en och en half timme samt

vid mindre befarna vägar högst två hästar inom en timme och ytterligare

högst 4vå hästar inom två timmar, allt efter anfordran; att, om

hästar derutöfver finnas vara vid någon skjutsanstalt behöfliga, kortare

tid än tre timmar icke må för deras inställande bestämmas; samt att,

om vid skjutsanstalt, der antalet resande är ringa, men anstalten med

hufvudsakligt afseende å angelägenheten deraf, att skjuts vid resor i

tjensteärenden finnes att tillgå, anses böra bibehållas, vid entreprenadvilkorens

fastställande icke må bestämmas kortare tid för skjutsens

inställande än fyra timmar efter anfordran.

Med förmälan hurusom uti ofvanberörda Cirkulär af den 11 December

1857 jemväl funnes förordnadt att tillses bör, det entreprenör,

som icke sjelf är gästgifvare, icke må sakna tillfälle att vid gästgifvaregården

erhålla nödigt utrymme för hästar och formän, men att

vid utfärdandet af de föreskrifter, som afsåge skjutsningsbesvärets

ordnande medelst entreprenad, icke tillika meddelats någon bestämmelse,

hvarigenom gästgifvare fått sig ålagdt att för det fall, att

skjutsen vid gästgifvaregården blefve vid derå hållen entreprenadauktion

af annan öfvertagen, åt denne vid gästgifvaregården upplåta nödigt

utrymme för hästar och skjutsare, hvadan ett bestämdt stadgande

om en sådan skyldighet för gästgifvaren eller stationsföreståndaren

syntes böra i den nya författningen intagas, till förekommande af tvist

i detta afseende, hafva komiterade, som likväl ansett den entreprenör

i detta afseende tillkommande rättighet skäligen icke böra gifvas större

utsträckning, än att han må ega att för de hästar och skjutsare, hvilka

för utgörande af bestäld skjuts vid skjutsanstalten inställas, derstädes

erhålla nödigt utrymme i afvaktan å den resandes ankomst och resans

anträdande, föreslagit ett härmed öfverensstämmande stadgande.

Med afseende derå att, enligt komiterades åsigt, skjutsentreprenaderna

inom hvarje län borde för framtiden ordnas på det sätt, att

kontrakten komme att afslutas för lika lång tid vid alla skjutsanstalterna

inom länet, men genom bibehållandet af eu så kort entreprenadtid,

som två år, både Länsstyrelsernas och Landstingens verksamhet

för denna angelägenhet skulle allt för ofta tagas i anspråk, jemte det

att derigenom möjligen äfven skulle föranledas täta förändringar i

skjutsanstalternas läge, med dermed förenade flerehanda olägenheter,

hafva komiterade ansett entreprenadtiden i allmänhet icke höra ornBih.

till Riksd. Pi-ot. 1878. 1 Samt. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Shjutsväsendd.

fatta en kortare period än tre år; dock med rättighet för Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att, om med hänsigt till hittills bestående

förhållanden så ansåges lämpligare, utsräcka denna period till fem år,

likväl alltid med iakttagande, att entreprenadtiden blefve densamma

för alla skjutsanstalterna inom ett och samma län, så att entreprenadkontrakten

äfven vid de skjutsanstalter, der sådant aftal om skjutsningens

öfvertagande icke kunnat samtidigt med de öfriga entreprenaderna

inom länet komma till stånd, vid samma tidpunkt löpte till ända;

hvarjemte komiterade ansett kontraktstiden lämpligen böra räknas från

och med don 1 November det år, då auktionerna egt rum, eller genast

efter det tjenstehjon,s flyttning från och till tjenst försiggått.

Med hänsigt till angelägenheten att, der så erfordrades, kunna

med minsta omgång göra den vid entreprenadens åtagande aflemnade

borgen emot löftesmännen gällande, hafva komiterade ansett böra stadgas,

att sådan borgen skall vara såsom för egen skuld ingången af

två inom länet boende personer, samt innefatta ansvarighet för gäldande

af alla de kostnader, som i händelse entreprenören underlåter

att sina förbindelser fullgöra, kunna föranledas af skjutsningens uppehållande

genom annan.

Genom nådiga Brefvet den 24 Januari 1865 samt nådiga Kungörelsen

den 14 December 1866 hafva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

bemyndigats att, då ny skjutsanstalt vid farväg, äfvensom vid

jernvägs- eller kanalstation, erfordras och icke kan åstadkommas utan

de gamla skjutslagens ytterligare betungande, på det sätt ordna sådan

anstalt, att skjutsningsskyldigheten må efter entreprenadauktion, äfven

om den betingade legal! skulle öfverstiga den i allmänhet för entreprenader

gällande lega, för högst två års tid öfverlemnas till den, som

erbjuder sig att för minsta lega, efter mil räknadt, befordra resande

och för fullgörande afl detta sitt åtagande anses fullt vederhäftig; och

hafva komiterade föreslagit, att denna utväg till skjutsanstalters inrättande

borde beträffande jernvägs- och kanalstation bibehållas samt

jemväl utsträckas till det fall, att behof af skjutsanstalt vid hamnplats

skulle uppstå. Deremot hafva komiterade ansett ett annat förhållande

ega rum i afseende på ordnandet af skjutsinrättning å nyanlagd farväg,

för hvars åstadkommande Staten i de flesta fall lemnat större eller

mindre bidrag, i syfte att underlätta och befrämja den allmänna samfärdseln

inom orten. Ett allmännare intresse syntes deri öre fordra,

att, för ernående af det med väganläggningen afsedda allmännyttiga

ändamål, möjlighet till fortkomst emellan de bygder, som genom vägen

satts i förbindelse med hvarandra, må förefinnas, utan att den resande

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bil. till Kong!,. Maj:ts Nåd. JProp. om slcjutsväsendet.

skulle behöfva vidkännas högre betalning än som för skjutsen i allmänhet

högst erlades; och dä bildande af skjutslag för samfärdselns

upprätthållande å sådan väg, i den händelse skjutsanstalt icke skulle

kunna på skäliga vilkor derstädes åvägabringas i den för entreprenaders

inrättande i allmänhet stadgade ordning, icke torde kunna, såsom

oförenligt med grunderna för den afsedda nya regleringen af skjutsväsendet,

ifrågakomma, hafva komiterade ansett annan utväg för sådant fall

icke förefinnas, än att staten dervid på ett eller annat sätt mellankomme,

i öfverensstämmelse med hvad tillförene egt rum, då skjutsanstalt funnits

för samfärdseln vara behöflig, men sådan anstalts ordnande varit

med synnerliga svårigheter förenad!. På grund häraf hafva komiterade

ansett det böra bestämmas, att, derest, oaktadt vidtagna åtgärder för

åvägabringande af skjutsanstalt å nyanlagd farväg, sådan icke kunnat

med tillämpning af de för entreprenaders inrättande gifna föreskrifter

åstadkommas, det må ankomma på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att om förhållandet hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan för den

åtgärd, hvartill detsamma må finnas föranleda.

I fråga om beskaffenheten af de åkdon, som af entreprenörerne

skola tillhandahållas, hafva komiterade ansett annan föreskrift icke böra

meddelas, än att de åkdon, som af dem för resande tillhandahållas,

skola vara försedda med jemt] edrar, stoppad dyna och fotsack af läder.

Jemte förmälan att vid handläggning hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

af frågor angående försummadt inställande af skjuts,

då den resande fordrat ersättning för kostnad, som han måst vidkännas

genom erläggande af högre lega för anskaffad skjuts eller utgifvande

af väntningspenningar, den försumlige vanligen, i sammanhang

med böternas ådömande, blifvit ålagdt att gälda den äskade ersättningen

efter som skäligt pröfvats, hafva komiterade i öfverensstämmelse

dermed ansett det lämpligen höra stadgas, att endast de frågor om skadeersättning,

om liv fika stridighet förekommer angående ersättningens belopp,

böra till domstol hänskjutas. men att deremot alla öfriga sådana frågor

kunna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande upptagas och afgöras.

Enär medgifvande af rätt till anförande af besvär öfver beslut,

hvarigenom Landsting beviljat bidrag till skjuts entreprenad, skulle kunna

föranleda oskäligt hinder och uppehåll vid entreprenadernas ordnande,

hafva komiterade ansett sådan besvärsrätt icke böra medgifvas för

annat fall, än att den klagande tilltror sig kunna visa, att beslutet icke

i laga ordning tillkommit. Af samma skäl hafva komiterade ansett

klagan icke heller böra få föras mot Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes

godkännande af Landstings i berörda afseende i laga ordning fattade

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjukväsendet.

beslut, eller öfver beslut, hvarigenom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

med afseende å den bjudandes personlighet eller å den utaf honom

aflémnade borgensförbindelses beskaffenhet eller å olämpligheten af

den utaf entreprenören till gästgifveri eller skjutsstation erbjudna lägenhet,

eller af annat skäl än att för högt entreprenadanbud fordrats,

förklarat sig ej kunna gjordt entreprenadanbud godkänna.

I fråga om resandes befordran med skjuts från Stockholm, hvilken,

på sätt den af komiterade meddelade redogörelse för skjutsväsendet

inom hufvudstaden innefattar, besörjes af stadens åkarelag emot vissa

dem tillkommande företrädesrättigheter, hafva komiterade ansett de

föreskrifter, som nu finnas eller framdeles kunna varda meddelade,

böra lända till efterrättelse.

Med afseende derå, att kontrakten om skjutsentreprenaderna inom

de särskilda länen tilländaginge på mycket olika tider och då, för den

händelse att den nya regleringen af skjutsväsendet skulle i allmänhet

komma till verkställighet så snart, att skjutsningen, till följd af derom

emot visst bidrag afslutadt entreprenadkontrakt, skulle vid någon skjutsanstalt

i stad, som till Landsting hör, eller å landet, icke kunna på

entreprenad upplåtas i sammanhang med det allmänna ordnandet af

skjutsentreprenaderna i länet, som med tillämpning af de för den nya

regleringen stadgade grunder borde ega rum, billigheten syntes fordra,

att såväl staden, som vederbörande skjutslag må under den tid, detta

förhållande fortfore, vara fritagna från utgörande af bidrag till de öfriga

skjutsentreprenaderna inom länet eller landstingsområdet, hafva

komiterade föreslagit att i sådant fall ej mindre staden för den bevillning,

som derifrån utgår, än äfven vederbörande skjutslag för den å

hemmanen i skjutslaget belöpande bevillning, skall eg a att undertiden

intill den 1 November det år, då det om skjutsningen afslutade entreprenadkontraktet

upphör att vara gällande, tillgodonjuta befrielse från

deltagande i den allmänna skjutsafgift, som för det län eller särskilda

landstingsområde, inom hvilket skjutsanstalten är belägen, under samma

tid bör utgå.

Med tillämpning af sålunda angifna åsigter och grunder hafva

komiterade utarbetat förslag till »Stadga angående skjutsväsendet»,

utom hvad angår kungs- och kronoskjutsen, hvarom komiterade afgifvit

särskild! yttrande, hvilket jag anhåller att, efter pröfningen af förevarande

förslag, få föredraga.

I sammanhang med berörda förslag hafva komiterade hemstält att,

för den händelse entreprenad, med tillämpning af de i stadgan gifna

bestämmelser, icke skulle kunna åvägabringas, betalningen för skjutsen

s. 37 Kontrollera mot PDF

37 -

Bil. till Konyl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

måtte för sådant fall förklaras skola utgå med sjuttio procent af den

för orten, der skjutsanstalten är belägen, faststälda maximientreprenadlega,

dock så att, der vid legans uträknande beloppet icke skulle utgöra

jemn! tiotal öre, legobeloppet borde utsättas till närmaste tiotal derutöfver;

hvarjemte komiterade afgifvit förslag till afgifter för begagnande

af de skjutsandes åkdon, selar och ridsadlar.

Likaledes hafva komiterade afgifvit yttrande i fråga om bibehållandet

af den frihet från utgörande af skjutsskyldighet, som i större

eller mindre mån finnes medgifven innehafvarne af vissa medborgerliga

befattningar, såsom nämndemän, fjerdingsmän och kyrkovärdar i Skåne,

för hvilka befattningars utöfvande skjutsskyldighetens fullgörande ansetts

medföra hinder.

Då, hvad anginge nämndemän, hvilka enligt i senare tider utfärdade

författningar fått sig tillerkänd rättighet till ersättning för flerahanda

förrättningar, den dem medgifna frihet från deltagande i hålloch

kronoskjuts desto mindre syntes böra längre bibehållas, som vid

det förhållande att, jemlikt Nådiga Förordningen den 19 Juli 1872,

äfven andre än hemmansegare numera kunde till nämndemän väljas,

en särskild förmån eljest skulle tillkomma de nämndemän, hvilka egde

eller innehade skjutsskyldig jord;

då beträffande den fj er diné/ smän, hvilka numera likaledes åtnjuta

ersättning för flerahanda förrättningar, medgifna frihet från reserv- och

kronoskjuts, en sådan frihet icke tillkomme andra fjerdingsmän, än sådana,

som efter omgång hemmanen emellan denna befattning utgjorde;

då vidkommande slutligen den kyrkovärdarne i Skåne förunnade

befrielse från utgörande af håll- och reservskjuts berörda befrielse icke

syntes vara af något behof påkallad, hafva komiterade, på grund häraf

och enär i allt fall, efter skjutsväsendets ordnande i enlighet med de

af komiterade angifna grunder, den bemälde tjensteman förunnade skjutsningsfrihet

icke vidare skulle komma att vara af någon betydenhet,

föreslagit att, i sammanhang med utfärdande af ny författning i ämnet,

omförmälde undantagsbestämmelser måtte förklaras hafva upphört att

vara gällande».

Efter att sålunda hafva meddelat en framställning af komiterades

underdåniga betänkande och förslag till författning öfvergick föredragande

_ Departements-Chefen till en redogörelse för innehållet af de

utaf Öfverståthållare-Embetet, Länsstyrelserna, Kammarkollegium och

Högsta Domstolen i anledning af samma förslag afgifna underdåniga

utlåtanden, dervid Departements-Chefen förmälde, hurusom de hufvudsakligaste

anmärkningar, som vid komiterades förslag blifvit af Läns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

styrelserne framstälde, afsåge frågan om grunderna för entreprenadbidragens

fördelning, i hvilket hänseende flere skiljaktiga meningar

uttalats. Sålunda hade

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län förklarat

sig anse rigtigast, att ifrågavarande bidrag fördelades på det sätt,

att V3 skulle utgöras af skjutslagen, omreglerade med beräkning att

samtlige skjutsskyldiga hemman, fördelade i vissa distrikt, komme att

deruti deltaga, V3 af staten och V3 af landstingen;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län ansett en större

andel i entreprenadbidragen böra drabba den skjutsskyldiga jorden;

Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i Gotlands län föreslagit, att hvarje

landstingsområde skulle svara för entreprenad bidragen intill ett belopp,

motsvarande Vs af bevillningen enligt andra artikeln Bevillningsstadgan,

men af Överskjutande beloppet Landstinget gälda endast Vs och staten

Vs, hvarjemte skjutsafgiften borde utgå med dubbel t belopp af jordbruksfastighet,

så länge bevillningen deraf utgår med lägre procent;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län hemstält, att

jordbruksfastigheterna måtte i förhållande till sin bevillning deltaga med

tre gånger högre bidrag emot andra beskattningsföremål, samt att det

personliga arbetet icke måtte komma att vidkännas bidrag i högre förhållande

än till en tredjedel;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westernorrlands län ansett den

hälft, som skulle af länet betalas, böra fördelas till ena hälften på jorden

och till den andra på öfriga beskattningsföremål;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län ansett att, äfven om

bevillningen å jordbruksfastighet framdeles komme att utgå efter enahanda

grund som bevillningen å andra beskattningsföremål, jordbruksfastigheterna

dock fortfarande borde deltaga efter beräkning af 6:5.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län ansett entreprenadbidragen

böra helt och hållet bekostas af staten samt att, om

någon del deraf skulle drabba Landstingen, bidragen för alla de särskilda

länen borde sammanslås och fördelas efter andra artikelns bevillning,

dock med dubbelt å jordbruksfastigheterna;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län föreslagit, att

länet skulle deltaga i entreprenadbidragen med högst ett belopp, motsvarande

Vs af den för länet senast faststälda bevillning enligt andra

artikeln med dubbelt för jordbruksfastighet och återstoden bekostas

ensamt af staten; samt

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län förmält sig anse

rigtigast, att-, sedan skjutslagen omreglerats till större distrikt, omfat
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bil. till Kongl. Maj:ts. Nåd. Prop. om shjutsvasendet.

tande alla enligt lag skjuts skyldiga hemman, dessa nybildade skjutslag

finge omedelbart vidkännas t. ex. Vs af de med entreprenaders anordnande

förenade kostnader och återstoden deraf såsom en statsutgift

fördelas på hela rikets bevillning, vare sig efter de för densamma nu

gällande grunder eller med någon förhöjning för jordbruksfastigheterna;

och hade Kammarkollegium, enär billigheten fordrade att all möjlig

lindring bereddes de län, som hafva vidsträckt areal, gles befolkning,

mindre odlad jord och sakna jernvägar eller cjer sådana till ringa utsträckning

förefinnas och hvarest skjutsningsbesväret är vida mer betungande

än i andra län med högt taxeringsvärde, tät befolkning och

rik tillgång på kommunikationsmedel, hemstält att, då summan af entreprenadbidragen

öfverstege hälften af bevillningen enligt Art. 2 Bevillningsstadgan,

de Överskjutande beloppen måtte fördelas så, att %

deraf erlades af staten och 7b af länet; hvarjemte Kollegium ansett

med skäl kunna ifrågasättas, huruvida den af komiterade föreslagna fördelningsgrund

af länsbidragen vöre fullt tillfredsställande för de från

skjutsningsskyldigheten nu befriade beskattningsföremål, helst med

tillämpning af berörde uttaxeringsgrund, vid nuvarande förhållande

emellan bevillningen å jordbruksfastighet och bevillning å annan fastighet,

den förras bidrag till entreprenaderna komme att förhålla sig till

annan fastighets enahanda bidrag som 6 till 5, och, hvad anginge bidragen

från andra beskattningsföremål, eller inkomstbevillningen, förhållandet

otvifvelaktigt blefve än gynsammare, enär inkomstbevillningen

bestämdes efter helt andra grunder än bevillningen å fastighet.

Med afseende härå och då, såsom förberedande skattejemkningskomitén

i sitt underdåniga betänkande den 20 Oktober 1876 utredt,

jordbruksfastigheterna vore i vissa län ganska ojemnt och lågt taxerade

i förhållande till annan fastighet samt kapital och arbete, hade Kollegium

— under erinran att, jemlikt § 8 af adliga privilegierna den 16 Oktober

1823, säterier, ladugårdar, rå- och rörs- samt insockne- eller

veckodagshemman vore befriade från skjutsning, hvadan, om än skyldigheten

till deltagande i skjutsafgift för dessa egendomar icke torde

kunna anses såsom eu privilegiifråga, sedan egandet af berörde slags

egendomar icke numera vore inskränkt till adelsståndet, en slik skyldighet

komme att innefatta en förändring af de med dylika hemmans

natur förenade förmåner och rättigheter, samt att, enligt § 7 i Presterskapets

privilegier den 16 Oktober 1723, Biskops-, Preste-, Läromästareoch

Klockaregårdarne i städerna, äfvensom Biskops-, Preste- samt Professorum

och Lectorum Prebende- och Embetsgårdar å landet, jemte

Kappellansgårdar, stommar och klockarebol derstädes likaledes vore

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

fritagne från skjutsfärder, såvida icke någon allmän trängande nöd är

å färde, hvarföre ock, då genom bifall till Riksdagens och Komiterades

förslag en ändring i dessa privilegierade gårdars skjutsningsfrihet skulle

på annan väg företagas, det kunde ifrågasättas om icke, innan sådan

ändring vidtoges, allmänna kyrkomötet borde i frågan höras och dess

samtycke inhemtas, — ansett det vara betänkligt att, innan mera ändamålsenliga

grunder för bevillningstaxeringen blifvit antagna och tillämpade,

den af komiterade föreslagna fördelningsgrund af länsbidragen

antoges, hvilken åsigt jemväl omfattats af flere Länsstyrelser, hvilka

uttalat den mening, att den ifrågastälda förändringen icke borde träda

i verkställighet förr än mera rättvisa grunder för bevillningen af jordbruksfastighet

kommit till stånd och vunnit tillämpning.

Uti sitt öfver komiterades förslag afgifna yttrande hade Högsta

Domstolens fleste ledamöter lemnat förslaget utan anmärkning, så vidt

detsamma, enligt den nådiga remissen, utgjort föremål för Högsta Domstolens

granskning.

Derefter yttrade Departements-Chefen:

»Vid pröfningen af förevarande vigtiga och i samhällsförhållandena

djupt ingripande ärende framställer sig i främsta rummet till öfvervägande

huruvida, på sätt af Kammarkollegium och åtskilliga Länsstyrelser

blifvit ifrågasatt, en förändring af den angående gästgifveri-, håll- och

reservskjutsen nu gällande lagstiftning, i syfte att jemväl andre skattskyldige,

än innehafvare af skjutsskyldig jord å landet och idkare af

borgerlig rörelse i stad, skola tillförbindas att deltaga i utgifter för

samfärdselns uppehållande medelst skjuts, må skäligen böra vidtagas

innan för jordbruksfastigheternas uppskattning till bevillning stadgats

andra grunder, hvarigenom dessa fastigheters uppskattningsvärden kunde

blifva med större noggrannhet bestämde och bragte i närmare öfverensstämmelse

med grundsatsen om en jemlik och rättvis taxering, än som,

enligt hvad den af förberedande skattejemkningskomitén åstadkomna

utredning af beskattningsförhållandena utvisar, nu eger rum. Visserligen

kan det, med hänsigt till de af nämnda komité ådagalagda förhållanden,

icke bestridas, att jordbruksfastigheternas uppskattningsvärden

och deras deraf beroende bevillningsbidrag icke hållit jemna steg med

den gynsamma utveckling jordbruksnäringen inom vårt land vunnit

under den period, som förflutit sedan nu gällande grunder för bestämmandet

af dessa fastigheters värden stadgades samt började att tillämpas,

och ostridigt är äfven, att detta missförhållande måste, så länge

det qvarstår oförändradt, utöfva en för jordbruksfastigheternas innehafvare

förmånlig, men för öfriga skattskyldige menlig inverkan, vid

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bil. till Koru/l. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendd.

utgörandet af alla de utskylder och afgifter, Indika debiteras med beräkning

efter den enligt andra artikeln Bevillningsstadgan påförda bevillning.

Att, för vinnande af en mera tillfredsställande och efter jordbruksnäringens

nuvarande ståndpunkt rättvisare lämpad beskattning, en

omarbetning af Bevillningsförordningen vidtages, hvarigenom verksammare

och bättre till målet ledande beskattningsgrunder må varda stadgade,

synes alltså vara af behofvet påkalladt; men då det af komiterade

uppgjorda förslag till skjutsväsendets ordnande ovedersägligen är

bygdt på grunder, mera rättvisa och billiga, än de, som, af nödvändigheten

betingade, blifvit under en aflägsen tid lagda för en inrättning,

som dock förnämligast har för ändamål att tillfredsställa ett vigtigt

allmänt behof, dä förändrade förhållanden sedan dess mångenstädes

medgifvit och alltmer skola medgifva att för resandes fortskaffande

varder på ändamålsenligt sätt sörjdt, äfven om befattningen dermed

icke uteslutande bestrides af egarne till hemman af en viss jordnatur

och då, detta länge eftersträfvade mål nu mera synes kunna uppnås

utan särdeles förökade kostnader för staten och äfven utan att öfriga

samhällsklasser öfver måttan betungas, när, såsom icke får betvifla^

snarligen inträffa, jordens mera fullständiga befriande från den densamma

nu åliggande skjutsskyldighet medverkat till frånträdande af allt anspråk

på bibehållandet af den särskilt gynnade ställning, uti hvilken-]ordbruket

med afseende på bevillningsbidragen sig befinner, kan jag icke

anse denna jordbrukets gynsamma ställning böra leda till undanskjutande

af en sådan af både rättvisa och billighet i öfrigt påkallad reglering

af skjutsväsendet, att äfven de samhällsklasser, hvilka hittills varit

fritagne, må komma att medelst penningeafgifter till ett tidsenligt

ordnande af skjutsanstalterna bidraga.

Beträffande de friheter från utgörande af skjutsning, som enligt

gällande privilegier tillkomma vissa slag af jordbruksfastigheter å landet

samt Presterskapets med flere till ecclesiastikstaten hörande personers

embetsgårdar så väl å landet som i städerna, så enär fråga nu

icke är om utsträckning till omförmälde fastigheter af skjutsskyldighetens

utgörande in natura, hvilken skyldighet, der den af särskilda, i

komiterades förslag angifna, förhållanden skulle fortfarande tagas i anspråk,

komme att hädanefter såsom hittills hvila å dem, hvilka skjutsskyldigheten

nu enligt lag åligger, samt, vid sådant förhållande, den

genom privilegierne förunnade friheten från deltagande i skjutsningsskyldigheten,

sådan densamma vid tiden för privilegiernas tillkomst utgjordes,

äfven efter införandet af den ifrågavarande förändringen, i

Bill. till Rilcsd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 A/d. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjuUväsmdet.

sjelfva verket qvarstår orubbad, anser jag i öfverensstämmelse jemväl

med den åsigt, som i andra likartade frågor gjort sig gällande, ofvanberörde

privilegier icke lägga hinder i vägen för innehafvarnes af

ifrågavarande jordegendomar och gårdar deltagande i afgifterne till

skjutsentreprenaderne, derest skjutsväsendets ordnande efter en sådan

för alla skattskyldige gemensam grund varder af Kongl. Magt och

Riksdagen beslutad.

Då emellertid billighet och rättvisa kräfva att vid stadgandet af

förändrade grunder för skjutsväsendets ordnande, i syfte att alla skattskyldige

skola för denna samhällsinrättnings uppehållande vidkännas

afgifter efter beräkning, af den bevillning enligt Art. II Bevillningsstadgan,

som de jemlikt senast fastställda taxeringslängder hafva att

till staten erlägga, jordbruksfastigheterne å landet, hvilka i förhållande

till deras uppskattningsvärden draga lägre bevillning än andra fastigheter,

hvarföre de ock i fråga om bidragen till de kommunala behofvens

fyllande deltaga med dubbelt så stor andel som andra beskattningsföremål,

äfven i bidragen till skjutsentreprenaderne böra deltaga

med större andel än öfrige beskattningsföremål, så länge den nu

bestående skilnaden emellan jordbruksfastigheters och andra fastigheters

bevillning oförändrad qvarstår, synes mig komiterades förslag i

afseende på grunden för jordbruksfastigheternas deltagande i bidragen

till skjutsentreprenaderna böra godkännas. Måhända kunde ifrågasättas,

att åtskilnad härvid borde göras för de jordbruksfastigheter, hvilka hittills

varit från skjutsskyldighet befriade, så att innehafvare af sådan fastighet

icke konune att i entreprenadbidragen deltaga i vidsträcktare mån, än i

enlighet med den för utgörande af landstingsskatt stadgade grund; men

då innehafvarne af dessa jordbruksfastigheter derigenom skulle, till följd

af den lägre bevillningsprocenten, i fråga om bidragen till skjutsentreprenaderna

försättas i en vida gynsammare ställning än alla de

öfriga skattskyldige, hvilka hittills icke heller varit underkastade skyldigheten

att i skjutsningsbesväret deltaga, samt dessutom entreprenadbidragen

inom de län, der den privilegierade jorden hufvudsakligen är

belägen, i allmänhet uppgå till betydligt lägre belopp än inom de län,

der sådan jord alldeles icke eller endast i ytterst ringa män förefinnes,

anser jag något undantag till förmån för innehafvarne af den från

skjuts skyldighet nu befriade jorden icke i förevarande fall skäligen

böra ifrågakomma, utan samtlige innehafvare af jordbruksfastighet

böra efter enahanda grund i bidragen till skjutsentreprenaderna deltaga.

I fråga om statens deltagande i entreprenadbidragens gäldande

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjuUväsmäet.

hafva komiterade funnit sig föranlåtne att föreslå en annan fördelningsgrund,

än den af Riksdagen angifna; och enär genom den af komiterade

åstadkomna utredning blifvit ådagalagdt, att med tillämpning af

sistnämnda fördelningsgrund, enligt hvilken bidragen skulle utgöras

med ena hälften af landstinget och med den andra af staten, utan

hänsyn till entreprenadbidragens större eller mindre belopp, afgifterna

för ifrågavarande ändamål komme att inom de olika länen uppgå till

betydligt skiljaktiga belopp och följaktligen blifva högst olika betungande,

anser jag, lika med komiterade, den af Riksdagen angifna fördelningsgrund

icke vara utan allt undantag antaglig; hvaremot och då

med tillämpning af den utaf komiterade föreslagna grund för bidragens

fördelning stäten skulle komma att inom de län, der entreprenadbidragen

uppgå till högre belopp, öfvertaga en större andel deraf, och såmedelst

för de af skjutsningsbesväret mera betungade länen beredas

en större lindring, jag finner mig böra biträda hvad komiterade i sådant

afseende föreslagit. Väl kan icke förnekas, att, äfven med antagande

af denna grund för entreprenadbidragens fördelning emellan

staten och länet, de skattskyldige inom de af skjutsningsbesväret mera

betungade länen få för ifrågavarande ändamål vidkännas drygare utgifter

än de skattskyldige inom andra län; men då detta betingas af de skiljaktiga

förhållandena inom landets olika delar, å hvilka i förevarande

fall vidsträcktare afseende, än som i komiterades förslag iakttagits,

icke lärer kunna fästas utan åsidosättande af den grundsats om statens

och länens gemensamma deltagande i entreprenadbidragen, på

hvilken den nya regleringen af skjuts väsendet är af sedd att hvila,

samt genom bestämmande, på sätt Kammar-kollegium och åtskilliga

Länsstyrelser ifrågasatt, af eu större andel för staten i utgörandet af

entreprenadbidragen den motvigt mot ersättningsbeloppens obilliga

stegrande, hvilken det otvifvelaktigt är angeläget att fasthålla,

skulle, enligt hvad komiterade erinrat, göras mindre verksam, finner

jag icke skäl att föreslå, det statens andel i entreprenadbidragens gäldande

må utsträckas utöfver hvad komiterades förslag innefattar.

Då beloppet af den lega, som af eu entreprenör får uppbäras,

måste utöfva en väsentlig inverkan till betingande af högre eller lägre

entreprenadbidrag, samt de förhållanden, af hvilka ett högre eller lägre

värde å skjutsprestationen är i hufvudsaklig mån beroende, inom de

särskilda delarne af riket är o väsentligen skiljaktiga, h vilket otvetydigt

ådagalägges af de från de särskilda landstingen och länsstyrelserna

inhemtade uppgifter å skjutsens värde, anser jag, i öfverensstämmelse

med hvad komiterade föreslagit, entreprenadlegans maxi
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

mum icke såsom hittills böra bestämmas till enahanda belopp för hela

riket, utan kunna fastställas till olika belopp, ej blott inom olika län,

utan jemväl för olika delar af samma län, dock med iakttagande, att

detta maximum blifver lika inom alla de orter, der de lokala förhållandena

icke oafvisligen påkalla en olikhet härutinnan, äfvensom att

fastställandet af detta maximum bör tillkomma Kongl. Maj:t, efter det

förslag i ämnet blifvit af vederbörande landsting och länsstyrelser

afgifne, hvarom, då komiterades förslag till Stadga icke innefattar någon

bestämmelse angående entreprenadlegans fastställande, sådan torde

böra i Stadgan införas.

Hvad åter angår beloppet af det maximum, som skäligen må böra

bestämmas, synes väl, på sätt Kammarkollegium yttrat, någon allmän

förböjning af den genom Kongl. Kungörelsen den 18 September 1874

faststälda entreprenadskjutslegan icke för närvarande af omständigheterna

påkallad, hvilket komiterade icke heller ifrågasatt; men då de

från vederbörande länsstyrelser inkomne upplysningar gifva vid banden,

att inom flere län, der entreprenader afslutats med tillämpning af

den genom ofvanberörde kungörelse bestämda legan, entreprenadbidragen

ändock uppgå till mycket högre belopp, torde likväl, för att bringa

skjutslegan i närmare öfverensstämmelse med skjutsprestationens värde

inom orten, all förböjning af entreprenadlegans maximum, utöfver det

nu gällande af Eu krona 60 öre milen för så väl land som stad, med

allt skäl böra för detta län vidtagas, hvarom dock för närvarande en

närmare pröfning icke erfordras.

Likaledes anser jag, att, för den händelse skjutsningen vid någon

skjutsanstalt icke skulle komma att medelst entreprenad uppehållas,

utan af de skjutsskyldige sjelfve utgöras, betalningen för sådan skjuts,

i enlighet med hvad hittills iakttagits, bör fortfarande utgå med lägre

belopp än den för orten fastställda maximilega; men då skilnaden

emellan den nuvarande entreprenadlegan och den ersättning, som enligt

gällande bestämmelser må för ofvan nämnda fall uppbäras, hvilken

ersättning utgör allenast 80 öre milen å landet och En krona i stad,

synes vara väl stor, samt, derest dessa belopp skulle oförändrade bibehållas,

skilnaden komme att blifva ännu större inom de orter, för

hvilka en förhöjning af entreprenadlegans maximum kan varda bestämd,

finner jag mig böra biträda hvad komiterade för omförmälde

fall hemstält, eller att ersättningen till den skjutsande må förklaras

skola utgöras med 70 procent af den faststälda maximilegan, så att,

med beloppets utlemnande till fullt tiotal öre, ersättningen icke i något

fall må komma att understiga En krona 20 öre milen för hvarje häst.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. om, skjutsväsendet.

Mot den grundsats, som komiterade följt i fråga om formen för

bestämmandet af den andel i entreprenadbidragen, hvilken bör af staten

gäldas har af Kammarkollegium blifvit anmärkt, det landsting och

stadsfullmäktige i stad, som ej tillhör landsting, blifvit tillerkänd eu

ganska obegränsad beskattningsrätt äfven i afseende å statsmedel;

men da, genom tillämpning af det utaf komiterade föreslagna förfarande

i afseende å bestämmandet af entreprenadbidragens belopp,

landstingen eller stadsfullmäktige i stad, som icke tillhör landsting,

desto mindre kunna anses hafva fått sig tillagd någon beskattningsrätt,

i afseende å statsmedel, som pröfningen, huruvida de af vederbörande

härutinnan fattade beslut må vinna bindande kraft, blifvit Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande förbehållen; och r/d, för bevakande af det intresse

staten har att i förevarande fall göra gällande, eller att entreprenadbidragen

icke må bestämmas till högre belopp än som, med behörig hänsyn till

förhållandena inom orten, för hvarje särskild skjutsanstalt skäligt vara må,

det icke synes vara af omsorgen för det allmännas rätt och fördel af nödvändighet

påkalladt, att frågor af omförmälde beskaffenhet hän skjutas till

Eders Kongl. Maj:ts eget afgörande, hvarigenom, då sådana frågor skulle

komma att samtidigt i stort antal blifva föremål för pröfning, en för

entreprenadernas ordnande menlig tidsutdrägt skulle förorsakas, anser

jag pröfningen deraf, huruvida de af landsting och stadsfullmäktige i

till landsting icke hörande stad godkända entreprenadbidrag må vara

skäliga och således böra fastställas, kunna utan olägenhet öfverlemnas

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, samt att hvad komiterade härutinnan

föreslagit är af beskaffenhet att kunna godkännas; dock med

den förändring, ätt särskildt bemyndigande till utbetalande af på staten

belöpande andelar i de faststälda entreprenadbidragen icke må erfordras,

hvaremot det torde böra åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att, när pröfning af de anmälda besluten om entreprenadbidragen egt

rum, ofördröjligen derefter till Kongl. Maj:t insända uppgift å de fastställa

bidragens belopp, jemte förteckning öfver de särskilda skjutsanstalterna,

utvisande beloppet af det för hvarje sådan anstalt bestämda

bidrag samt den deraf på staten belöpande andel.

I fråga om sättet för åvägabringande af de medel, som kunna erfordras

för utgörande af länens andelar i de bidrag, som böra skjutsentreprenörerna

tillgodokomma, har ^ Kammarkollegium, i likhet niet!

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län, ansett komiterade icke

hafva förebragt nöjaktiga skäl hvarföre användandet af den landstingen

tillerkända beskattningsrätt icke kunde i förevarande fall användas,

samt fördenskull och då landstingen syntes med lika lätthet som

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bil. till Körtel. May.ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunna uträkna det öretal, som må

behöfva å hvarje bevillningskrona för ändamålet uttagas, afstyrkt komiterades

förslag om utgörande af de på hvarje län eller landstingsområde

belöpande andelar i entreprenadbidragen medelst en särskild

skjutsafgift. Då emellertid, enligt de för landstingens verksamhet

gällande föreskrifter, anstalterna i afseende å skjutsväsendet, hvilka äro

af beskaffenhet att tillhöra offentlig myndighets embetsåtgärd, icke falla

inom området af sådana för länet gemensamma angelägenheter, hvarom

det tillkommer landstingen att sjelfve besluta, samt användandet af

den landstingen medgifna beskattningsrätt torde böra begränsas till

befrämjande af sådana ändamål, hvilkas tillgodoseende ankommer ensamt

på landstingen, så och då i allt fall landstingens beslut. om de belopp,

som skäligen må böra såsom entreprenadbidrag beviljas, skulle

blifva beroende deraf, huruvida Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunde

finna skäligt besluten fastställa, hvadan utgifterna för ifrågavarande

ändamål, åtminstone i de flesta fall, icke skulle kunna före upprättandet

af landstingens utgiftsstat med visshet beräknas, anser jag den af

Kammarkollegium i omförmälda afseende framstälda anmärkning icke

böra vinna afseende; men enär syftemålet med omförmälda afgifters

uttaxerande icke är att dermed bekosta anstalter för samfärdselns uppehållande

medelst skjuts i enlighet med derom nu gällande föreskrifter,

anser jag den af komiterade föreslagna benämning »skjutsafgift» icke vara

lämplig, utan, för att närmare beteckna det ändamål hvartill afgifterna

skola användas, böra förändras till »bidrag för skjutsentreprenaderna»,

under hvilken benämning ifrågavarande afgifter följaktligen skulle komma

att å debetsedlarne upptagas.

Då Eders Kongl. Maj:t redan under den 4 innevarande månad

fattat beslut om aflåtande af nådig proposition till den nu sammanträdande

Riksdagen angående ny lönereglering för landsstaten, torde

Eders Kongl. Maj:t finna den af Kammarkollegium samt åtskilliga länsstyrelser

gjorda framställning om berättigande för vederbörande tjenstemän

att för debiteringen, uppbörden och redovisningen af ofvannämnde

afgifter beräkna enahanda provision, som för landstingsmedel finnes

medgifven, icke till någon åtgärd föranleda.

På grund af hvad sålunda af mig anförts och med hänsigt till de

hf vederbörande länsstyrelser och Kammarkollegium vid komiterades

förslag till stadga framstälde anmärkningar, hemställer jag, att i nedannämnda

§§ måtte göras följande förändringar och tillägg:

alt till § 1 måtte fogas ett nytt moment, så lydande:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bil. till Kongl. Maj:ts HM. Prop. om skjutsväsendet.

»Maximibeloppet af den skjutslega, som må af entreprenör få uppbäras,

hvilket belopp kan bestämmas olika för olika län och jemväl för

olika delar af samma län, fastställes af Kongl. Maj:t efter förslag af

vederbörande landsting och länsstyrelse».

OM i § 3 efter orden »ny skjutsanstalt» må tilläggas orden »på

landet» samt att, för att åt uttrycket gifva större fullständighet, orden:

»bland de inom samfälligheten varande skjuts skyldiga hemman» förändras

till »bland de inom samfälligheten, enligt hittills gällande författningar

skjutsskyldiga hemman». I öfrigt och då, när fråga om anläggning

af ny eller omläggning af gammal väg uppstår och skjutsanstalt

anses vara vid sådan väg erforderlig, det, till underlättande af frågans

lösning, flerestädes torde kunna så bemedlas, att egarne af vissa lämpligen

belägna hemman godvilligt medgifva, att å ett af dessa hemman,

som af .Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvas dertill tjenligt, skjutsanstalt

inrättas, och att de öfriga dertill indelas såsom skjutslag, hvarigenom

förberörda behofs afhjelpande vore för framtiden betryggadt

äfven om entreprenad å skjutsningen vid sådan anstalt ej kunde åstadkommas,

vill det synas lämpligt att på det denna §:s af komiterade

föreslagna lydelse ej må utgöra hinder för sådan anordning, i samma

§. införes stadgande derom att ny skjutsanstalt kan äfven efter »godvilligt

åtagande» inrättas, och skulle i öfverensstämmelse härmed motsvarande

redaktionsföräudring vidtagas i andra punkten af § 26.

(dt, då förfalskning af vin numera allmänt förekommer samt försäljning

af denna dryck vid skjutsanstalterna visat sig gifva anledning

till oordningar, hvadan rättigheten till sådan försäljning icke vidare

torde böra medgifvas, orden »vin och» i andra punkten af § 8 måtte

uteslutas, samt att, till beredande af ökad trygghet mot missbruk vid

försäljningen af maltdrycker, i slutet af samma punkt måtte tilläggas

orden: »dock med rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,

då oordning dervid förekommer, sådan försäljning förbjuda».

att i § 9 efter orden »åkdon» må tilläggas orden: »samt, der så

nödigt finnes, ridsadlar»; att af skäl, som af Kammarkollegium blifvit

anfördt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega, att der så utan

olägenhet ske kan, vid entreprenadvilkorens bestämmande äfven vid

skjutsanstalt, der antalet resande är ringa, för skjutsens inställelse

stadga en tid af tre timmar, äfvensom att i slutet af andra momentet

må införas: »skjutsdygnet räknas från kl. 6 e.m. det ena dygnet till

samma tid det andra».

att enär, jemlikt hvad handlingarne utmärka, entreprenadaftalen

inom åtskilliga län äro afslutade för kalenderår, samt det vid sådant

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bil. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. om sjöväsendet.

förhållande torde böra få ankomma på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att, derest så pröfvas lämpligt, bestämma entreprenadperiodens

början till den 1 Januari, § 10 måtte förändras till följande lydelse:

»Entreprenadtiden skall i allmänhet omfatta en period af tre år,

räknadt från och med den 1 November, med rättighet för Kongl. Maj :ts

Befallningshafvande att, om så anses lämpligare, bestämma entreprenadperiodens

början till den 1 Januari, äfvensom att utsträcka perioden

till fem år; dock etc.

att då borgen, som skall af entreprenör aflemnas till säkerhet för

uppfyllandet af de förbindelser han genom entreprenaden sig åtager,

jemväl synes böra innefatta ansvarighet för löftesmännen i det fall, att

entreprenören under den bestämda tiden aflider, ett härmed öfverensstämmande

tillägg måtte i § 11 införas.

att till första momentet i § 12 måtte fogas ett så lydande tillägg:

»skolande entreprenör vara pligtig underkasta sig den förändring i

skjutsningsskyldigheten, som genom flyttning eller indragning af angränsande

skjutsanstalt eller tillkomst af ny sådan göres nödvändig»;

samt att i andra punkten af berörde § orden: »så tidigt det år, entreprenaden

skall vidtaga» måtte, i öfverensstämmelse med hvad vid § 10

blifvit tillstyrkt, utbytas mot orden: »så tidigt det år under hvilket

entreprenaderna skola vidtaga, eller, om entreprenadperiodens början

bestämmes till den 1 Januari, så tidigt under loppet af nästföregående

året»;

att i första momentet af § 23 orden »i skjutsafgift» må uteslutas

och emellan orden »kronoskatterna» och »debiteras» insättas orden:

»under benämning bidrag till skjutsentreprenaderna»; att andra momentet

af nämnda § måtte erhålla följande förändrade lydelse: »Vidkommande

åter den andel i omförmälde bidrag, som jemlikt ofvan stadgade

grund bör af staten gäldas, åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

att, när pröfning af landstingets eller vederbörande stadsfullmäktiges

beslut om entreprenadbidragen egt rum, ofördröjligen derefter

till Kongl. Maj:t insända förteckning öfver de ifrågavarande särskilda

skjutsanstalterna tillika med uppgift a det för hvarje sådan anstalt

bestämda bidrag, samt den deraf på staten belöpande andel;

egande Kongl. Maj ds Befallningshafvande att, mot ersättning af Kongl.

Statskontoret, af under händer hafvande medel efter hvarje hälft års

utgång utanordna samt genom vederbörande magistrat eller kronofogde

till skjutsentreprenörerne utbetala hvad en hvar af dem i statsbidrag

tillkommer», samt att i mom. 3 orden »redovisning för dessa

medel» förändras till: »redovisning öfver uppbörden af dessa medel».

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Trop. om slcjutsväsendet.

att i § 28 orden »vin och» uteslutas;

att vid § 33 tillägges ett nytt moment af följande lydelse: »Har

i följd af entreprenad skjutsanstalt på landet flyttats till ställe med

annat namn, skall a täflan utsättas såväl anstaltens namn, som namnet

å det ställe, dit den flyttats.

att i § 37, efter ordet åkdon, tillägges orden: »med eller utan

sufflett» och i stället för orden »halftäckt vagn» införas orden: y>heleller

halftäckt vagn» samt framför ordet »keltäcktp införes ordet

»större».

att i § 42 med uteslutande af orden: »ankommande likväl på Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att, der afståndet emellan två skjutsanstalter

icke öfver stiger en och eu half mil samt förhållandena icke i öfrigt

påkalla tillämpning af den i allmänhet stadgade längre körningstiden,

deruti medgifva inskränkning till en och en fjerdedels timme på milen»,

första punkten måtte erhålla följande lydelse: »Resande ega icke att

fordra skyndsammare fortkomst än efter en och en half timme på

milen».

att det i § 45 förekommande stadgande angående skyldighet för

den resande att, innan färden anträdes, erlägga belöpande skjutslega,

med _ hvilket stadgande afsetts att, sedan rättigheten att erhålla skjuts

blifvit allmän, försäkra den skjutsande om utbekommande af föreskrifven

betalning, måtte, enär ovilkorligt påbjudande af sådan skyldighet

icke synes åt bebo! påkallad!., sålunda förändras, att det må ankomma

på gästgifvare, stationsföreståndare eller entreprenör att, der de så

nödigt anse, affordra den resande betalning för skjutsen innan färden

anträdes, samt att i öfverensstämmelse härmed ifrågavarande § måtte

erhålla följande förändrade lydelse:

»Det åligger den resande att, då gästgifvare, stationsföreståndare

eller entreprenör derom tillsäger, innan färden anträdes erlägga jemte

väntningspenningar, der sådana höra utgå, den för resan intill det ställe,

dit skjutsen skall utgöras, belöpande lega. Om resande vid skjutsanstalt,

derifrån färden anträdes, åtnjutit härberge eller förplägning'',

skall godtgörelse härför lemnas innan afresa får ske.

att, för åstadkommande af nödig kontroll, bland de i § 48 omförmälde

åligganden för gästgifvare och stationsföreståndare, äfven må

införas föreskrift om skyldighet för dem att i dagboken genast anteckna

tiden, då aflemnad beställningssedel ankommit.

att då, på sätt Kammarkollegium erinrat, föreskriften i § 7 Gästgifvare-Ordningen,

derom, att små buskar på ömse sidor om landsväg

Bill. till Bilcsd. Prof. 1878. 1 Sami. I Afl. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

från yttre kanten af diket till tre och, der dike ej är, till sex alnar

böra borthuggas, på det vägarne så mycket snarare må upptorkas,

torde böra fortfarande bibehållas, och, då den föreslagna regleringen

af skjutsväsendet afser att, för den händelse entreprenad vid någon

skjutsanstalt ej må kunna med tillämpning af de nya grunderna åvägabringas,

de skjutsskyldige sjelfve skola fortfarande vara pligtige att

utgöra skjuts i enlighet med nu gällande, i 28 Kap. Bygninga-Balken,

Gästgifvare-Ordningen den 12 December 1734 och Kongl. Förklaringen

den 11 December 1766 gifna föreskrifter, berörda föreskrifter vid sådant

förhållande icke torde kunna, på sätt komiterades förslag innefattar,

upphäfvas, utan endast tillämpningen deraf förklaras skola upphöra,

der sådan icke af särskilda, i stadgan angifna förhållanden må

behöfva ega rum, åt § 60 måtte gifvas följande förändrade lydelse:

»Denna Stadga, af hvilken ett exemplar alltid bör finnas i gästrummet

anslaget, skall lända till efterrättelse från början af år 1879,

hvarefter och sedan skjutsentreprenader blifvit i öfverensstämmelse

dermed ordnade, all tillämpning af ej mindre 28 Kap. ByggningaBalken

än ock de såväl i Gästgifvare-Ordningen af den 12 December

1734, med undantag af hvad § 7 innehåller angående borthuggande af

smärre buskar på ömse sidor om landsväg, som i Kongl. Förklaringen

den 11 December 1766 gifna föreskrifter skall upphöra, der ej sådan

tillämpning af de i §§ 3 och 18 omförmälda förhållanden än vidare påkallas;

blifvande alla öfriga tid efter annan meddelade föreskrifter,

som äro stridande mot de i denna stadga gifna bestämmelser, härmed

upphäfda», samt

att, i öfverensstämmelse med hvad vid § 10 föreslagits angående

bemyndigande för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att bestämma entreprenadperiodens

början till den 1 Januari, slutet af det vid Stadgan

fogade öfvergångsstadgande måtte från och med orden: »under tiden

intill» förändras till följande lydelse: »att under tiden intill den 1 November

det år, men, der entreprenadperiodens början, med tillämpning

af stadgandet i § 10 varder bestämd till den 1 Januari, intill slutet af

det år, då det om skjutsningen afslutade entreprenadkontrakt upphör

att vara gällande, tillgodonjuta befrielse från deltagande i de bidrag

till skjutsentreprenaderna, som för det län eller särskilda landstingsområde,

inom hvilket skjutsanstalten är belägen, under samma tid bör

utgå».

Vid öfriga i den föreslagna Stadgan förekommande bestämmelser

har jag icke funnit något att erinra och tillstyrker alltså godkännande

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

deraf, med vissa förändringar i redaktionen, hvilka icke torde påkalla

särskilt yttrande af mig.

Då emellertid i det af komiterade upprättade förslag till stadga

angående skjutsväsendet, utom åtskilliga anordningar, de der äro af

beskaffenhet att röra rikets allmänna hushållning, tillika innefattas frågor

dels om upphörande af i allmän lag förekommande stadgande^, dels

om lindring uti ett med innehafvande åt vissa jordbruksfastigheter

nu förenadt åliggande, dels ock angående skyldighet så väl för staten

som ock för i detta hänseende hittills undantagne samhällsklasser att deltaga

i utgifter för samfärdselns underlättande, hemställer jag i underdånighet

det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas genom nådig proposition

till Riksdagens pröfning och antagande hänskjuta förenämnda förslag,

med iakttagande af de utaf mig tillstyrkta förändringar och tillägg.

Beträffande komiterades af Kammarkollegium biträdda förslag att

i sammanhang med utfärdande af ny författning angående skjutsväsendet,

den nämndemän, fjerdingsman och kyrkovärdar i Skåne medgifna

frihet från deltagande i vissa slag af skjuts måtte förklaras skola upphöra,

har jag icke något att erinra».

Hvad föredragande Departementschefen sålunda i

underdånighet hemstält och tillstyrkt, deruti Statsrådets

öfriga ledamöter till alla delar instämde, behagade

Kongl. Maj:t i nåder gilla och bifalla, samt

befalde att nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen

aflåtas.

Vidare föredrog Departementschefen komiterades underdåniga betänkande

i hvad detsamma innefattar yttrande angående den pa jorden

hvilande skyldigheten att utgöra Kungs- och Kronoskjuts samt i hvad

mån lättnad i denna skyldighet skulle kunna beredas, tillika med de

af Kammarkollegium, af Riksmarskalks-embetet i fråga om Kungsskjutsen,

samt af Armé-förvaltningen och förvaltningen af Sjö-ärendena

i fråga om kronoskjutsen afgifva underdåniga utlåtanden; och anmälde

Departementschefen att, hvad angick sistnämnda fråga, beredning af

ärendet egt rum gemensamt med Cheferne för Landtförsvars-, Sjöförsvars-

och Finans-Departementen.

Departementschefen anförde härvid i underdånighet:

»Med afseende derå, att under åren 1871—1875 Kungsskjuts endast

vid tre särskilda tillfällen begagnats, och då, till följd af .de under

senare tiden utförda jervägsanläggningar inom riket, hvarigenom

ej mindre en snabb kommunikation med Konungariket Norge åstad
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

kommits, än. äfven hufvud-orterna inom de särskilda länen, med få

undantag, blifvit satte i lätt förbindelse med både rikets hufvudstad

och hvarandra, användandet af Kungs-skjuts hädanefter endast undantagsvis

torde ifrågakomma, hvilket syntes ännu mera blifva förhållandet

Oitei fullbordandet af de under arbete varande jernvägsanläggningarne

hafva komiterade till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande öfverlemnat

huruvida och i hvilken utsträckning skyldigheten att utgöra

Kungs-skjuts må kunna eftergifvas.

I anledning af denna komiterades framställning, uti hvilken Kammarkollegium

sig jemväl förenat, har Riksmarskalks-embetet yttrat

att då, till följd af den utsträckning jern vägs- och vattenkommunikationerna

inom riket redan vunnit och än vidare komme att ernå, begagnande^

af Kungs-skjuts hädanefter mera sällan torde behöfva ifrågakomma,

den tillökning i reskostnad, som skulle komma att föranledas

åt Kungs-skjutsskyldighetens eftergifvande, icke kunde antagas blifva

åt den betydenhet, att det ifrågasätta upphörandet af berörde skyldighet

syntes böra ur financiel synpunkt afstyrkas, men att då, beträffande

den utväg som i händelse af Kungs-skjutsskyldighetens upphörande

måste anlitas, eller att genom beting anskaffa erforderlig skjuts

afl anledning vore att antaga, det anskaffande af sådan med den

skyndsamhet, som kunde af omständigheterna påkallas, i allmänhet

skulle blifva förenad! med ganska stora svårigheter och till och med

under vissa förhållanden icke ens kunna verkställas, särdeles i orter,

der få resande förekomma och skjutsskyldigheten vid skjutsombyten

vore inskränkt till några få hästar, men hvilka orter likväl landets

Konung kunde finna af vigt att besöka, Riksmarskalks-embetet, i betraktande

häraf, ansåge Kungs-skjutsskyldighetens bibehållande vara af

behof påkalladt samt att . Riksmanskalks-embetet af sådan anledning

funne sig förhindrad!, att till komiterades framställning om densammas

upphäfvande tillstyrka nådigt bifall.

Efter det komiterade meddelat en redogörelse för de föreskrifter

som hufvudsakligen äro gällande i afseende på användande af Kronoskjuts

för fortskaffande af trupper och persedlar för kronans räkning

äfvensom för de yttranden,, hvilka på komiterades begäran blifvit utaf

Arme-förvaltningens Artilleri-, Intendents- och Fortifikations-Departement

utgrina, .i fråga om lämpligheten att för kronotransporter, då jernvägsedcr

sjölägenhet saknas, använda beting-skjuts, af hvilken redogörelse

mhemtas, att nämnda Departement sammanstämmande förklarat sig

anse det vara nödvändigt att rättigheten till anlitande af kronoskjuts

bibeholles för de fall, att andra fullt betryggande transportmedel ej

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

~ÖV. till Kongl, Mag:ts Nåd. Prop. om sl-jutsväsendet.

kunde på antagliga vilkor åstadkommas, samt att betingad skjuts vid

flere tillfällen begagnades, såsom vid transporter af persedlar och

amunition emellan regementens och kårers mötesplatser och närmast

derintill, belägna hamnar eller jer vägsstationer, äfvensom af amunition

m. m. till och från kompani-skjutbauor, men att Departementen ansåge

af. vigt att ett maximum af lega stadgades för användande af betingskjuts,

. enär i saknad deraf vinstbegäret eljest skulle alltför mycket

göra sig gällande, hafva komiterade yttrat att de, med afseende å

nödvändigheten deraf att, när vid truppers sammandragande och rörelser

större skyndsamhet vore af oundgängligt behof påkallad, en

saker och på förhand ordnad utväg funnes att för sådant ändamål använda,

ansage det icke med det allmännas fördel och trygghet vara

föi enligt, att den enligt lag pa jorden nu hyllande skyldigheten att

betjena med kronoskjuts må kunna upphöra, men att, då de af Atilleriocli

Intendents-Departementen meddelade upplysningar gåfve vid handen,

att transporter medelst beting redan i icke ringa mån vunnit användning

vid krono])ersediars fortskaffande, komiterade deraf hemtade

okad anledning till det antagande att så i allmänhet borde kunna tillgå,

jemväl vid fortskaffande af trupper i fredstid, åtminstone i alla de fall,

då man på förhand egde kännedom om det för transporten behöflig^

antal hästar och åkdon samt om den blifvande marsch- eller transportvägen.

Redan genom Kong! Förordningen den G Maj 1830, deri meddelades

åtskilliga föreskrifter till beredande af lindring i kronoskjutsbesväret,

hade stadgats, att Kong!. Maj:ts Befallningshafvande skulle,

j1''*1 ^ °,J^1 omständigheter det medgåfve och sådant utan drygare

kostnad for Kongl. Maj:t och kronan kunde verkställas, söka att träffa

särskilda ackord med enskilde om kronotransporter, hvilka ackord äfven

unge utsträckas så långt utom länet, som kunde öfverenskommas; men

dotia stadgande, om äfven inom ett eller annat län för kortare väo1- stiäckor tillämpad!, både dock icke vunnit någon allmännare användmng,

hufvudsakligen derföre att kostnaden måst begränsas inom den

utgift, som eljest skolat med tillämpning af den gällande kronoskjutslegaii

utgå, samt. att, vid försändning af persedlar, för desammas fortskaffande

vid olika tillfällen erfordrades mycket olika antal hästar.

Om deremot, på sätt för uppgörande af överenskommelser angående

posternas fortskaffande funnits böra medgifvas, aftal om öfvertagande

åt ifrågavarande transporter finge afslutas efter föregången entreprenadauktion,

utan begränsning af ett visst maximibelopp, skulle otvifvelaktigt

sådana aftal, åtminstone för de mera regelbundet återkommande

lansporterna, kunna i de flesta fall utan svårighet åvägabringas. Vis
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsmdet.

serligen kunde härvid inträffa, att transportlegan för mil understundom

komrne att uppgå till högt belopp, måhända öfverstigande den för

entreprenadskjutsen inom orten gällande allmänna lega; men äfven om

så skulle blifva förhållandet, syntes den förhöjning i transportkostnaden,

som genom användandet af medelst beting anskaffad skjuts skulle

uppstå, icke på det hela blifva af större betydenhet och i allt fall jäl

motsvaras af vinsten för det allmänna, att jorden i möjligaste måtto

befriades från utgörandet af ifrågavarande skjutsningsbesvär, hvilket

mången gång tillskyndar den skjutsande en kostnad vida öfverstigande

den ersättning, som han eger att för skjutsen erhålla.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda yttrats hafva komiterade

väl funnit det icke vara möjligt att helt och hållet eftergifva kronoskjutsskyldiglieten,

men deremot ansett utkräfvandet af denna skyldighet

böra insksänkas till de fall, då utgörandet deraf oundgängligen

erfordras, samt att således de för truppers och kronopersedlars fortskaffande

behöfliga transportmedel i regeln böra, der jernvägs- eller

sjölägenhet icke finnes att tillgå, anskaffas genom beting, men att, der

oaktadt erforderliga åtgärder för åvägabringande af uppgörelse om betingskjuts

blifvit behörigen vidtagne, sådan uppgörelse likväl icke kunnat

åstadkommas och uppskof med transportens verkställande^ icke

heller kan ega rum, kronoskjuts må för sådant fall, likasom i den

händelse statens säkerhet eller upprätthållande af allmän ordning påkallar

truppers sammandragande och fortskaffande med sådan skyndsamhet,

att utväg till anlitande af annat transportmedel ej förefinnes,

fortfarande uppbudas; och skulle betings-aftalen, så framt icke transporten

omedelbart af Arméförvaltningen besörjes, genom vederbörande

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller militär-befäl, efter föregången

entreprenad-auktion, uppgöras och när så lämpligen ske kan för viss

bestämd tid afslutas.

Enligt gällande föreskrifter må kronoskjuts jemväl användas dels

för insändande af kronoräkenskaperna från landsorten till Kammarrätten,

der förhållandena icke medgifva begagnande af jernväg, dels

under vissa förhållanden för försändning af stämpel-papper, dels ock

för fortskaffande af statsverkets bergseffekter samt af ek- och annat

skeppsvirke; men då transporten af så väl landsboksräkenskaperna som

stämpel-papperet numera synes kunna utan svårighet genom postverket

besörjas, samt i de orter, der transporter af bergs-effekter samt skeppsvirke

ifrågakomma, berörde transporter, hvilka endast i ringa utsträckning

ega rum, torde kunna medelst beting genom Kongl. Maj:ts Be
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

fallningshafvandes försorg fortskaffa, hafva komiterade ansett användandet

af kronoskjuts för ifrågavarande ändamål icke vidare erfordras.

Uti hvad sålunda blifvit af komiterade föreslaget i afseende å användandet

af kronoskjuts för transporter af trupper och kronopersedlar

har Kammarkollegium instämt, dock under förutsättning att, der

fortskaffandet sker genom beting, sådant kan för skäligt pris och på

ett betryggande sätt åstadkommas. Arméförvaltningen har förklarat

sig icke kunna biträda komiterades förslag derom, att aftal om betingsskjuts

för fortskaffning af trupper och persedlar må, efter föregången

entreprenadauktion, få afslutas utan legans begränsning af något visst

maximibelopp, enär nemligen i alla de fall, då kronoskjuts för arméns

behof kan lagligen uppbudas, men betingsskjuts må för framtiden företrädesvis

användas, legans begränsning inom ett visst, på förband bestämdt

belopp vore ett nödvändigt vilkor till förekommande af öfverdrifna

kostnader för kronan, hvarjemte, genom antagande af ett sådant

maximibelopp, den fördel till lättnad för de kronoskjutsskyldige skulle

vinnas, att när tiden icke medgifver anskaffande af betingskjuts genom

entreprenadauktion, sådan skulle kunna anskaffas genom öfverenskommelse

under band, med förbehåll af legans begränsning inom det faststälda

maximibeloppet; och har Förvaltningen af Sjöärendena, med öfverlemnande

af infordrade yttranden från militärcheferne vid flottans

stationer, förmält sig, lika med bemälde militärchefer, anse kronoskjuts

för transport af Flottans manskap och effekter i fredstid endast undantagsvis

behöfva ifrågakomma, men dock icke helt och hållet kunna

undvaras, utan vid vissa tillfällen, såsom då jernbantåg eller sjölägenhet

icke är att tillgå eller beting icke hinner uppgöras, böra kunna påfordras.

Hvad angår de öfriga transporter, för hvilkas verkställande kronoskjuts

äfven får användas, bar Kammarkollegium, i likhet med hvad

komiterade antagit, ansett hinder numera icke böra möta för landsboksräkenskapers

och stämpelpappers fortskaffande genom postverkets försorg,

hvarjemte Kollegium biträdt komiterades åsigt, att inom de orter,

der bergseffekter samt ett eller annat skeppsvirke skola forslas för

Kronans räkning, så beskaffade transporter kunna medelst beting verkställas,

likväl under vilkor att dessa transporter derigenom icke komma

att för statsverket medföra alltför dryga kostnader i förhållande till

deras besörjande genom kronoskjuts.

Vidkommande den ersättning, som för utgörande af kungs- eller

kronoskjuts må skäligen böra den skjutsande tillkomma, hafva komiterade,

enär verkställandet af sådan skjuts i allmänhet ansetts vara för
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

enadt med större besvär och olägenhet, än den vanliga gästgifvare-,

håll- och reservskjutsen, hvarföre äfven Riksdagen, vid dess år 1871

gjorda framställning om förhöjning i legan för kungs- och kronoskjutsen,

hemstälde att densamma måtte bestämmas till likhet med den dåvarande

entreprenadlegan å landet, föreslagit att, i sammanhang med

fastställande af maximibeloppen af entreprenadlegan för de särskilda

länen, legan för kungs- och kronoskjuts måtte förklaras skola utgöras

med belopp motsvarande den för orten, inom hvilken skjutsen utgöres,

stadgade maximilega.

Kammarkollegium har i afseende å detta förslag yttrat, att enär

genom Kongl. kungörelsen den 11 December 1857 legan för kungsoch

kronoskjuts blifvit bestämd till 80 öre milen för hvarje häst och

sedermera genom Kongl. kungörelsen den 9 December 1871 förhöjd

till 1 krona 20 öre milen, samt fullgörandet af sådan skjuts hittills icke

ansetts böra berättiga till erhållande af samma legobelopp, som för

entreprenadskjuts blifvit bestämd, kollegium icke kunde dela komiterades

åsigt derom att legan för ifrågavarande skjuts bör motsvara

maximibeloppet af entreprenadlegan. I öfverensstämmelse härmed och

under erinran jemväl deraf, att denna skjuts innefattar en tjenstbarhet,

som mera omedelbart utgöres för statens fördel och behof, än den

vanliga befordringen af resande; att den i allmänhet, särdeles kungsskjutsen,

sällan förekommer och i den mån jernvägsanläggningarne utvidgas

samt andra fortskaffningsmedel jemväl derför begagnas i vida

mindre mån än hittills kommer att anlitas; äfvensom att tiden för utgörandet

tillkännagifves på förhand, så att de skjutsningsskyldige icke

behöfva i afvaktan derå, såsom för annan skjutsning, när tillfället dertill

är ovisst, kan erfordras, längre tid hålla sina hästar obegagnade

i beredskap, har kollegium ansett skäl icke förekomitia att för närvarande

tillstyrka någon förhöjning af denna lega.

Deremot har Riksmarskalks-Embetet, hvad angår legan för kungsskjuts,

tillstyrkt det Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med fastställandet

af entreprenadlegans maximibelopp, måtte föreskrifva, att legan

för nämnda skjuts skall, på sätt komiterade föreslagit, utgöras med

lika belopp, som maximilogan i den ort, inom hvilken skjutsen verkställes,

äfvensom Förvaltningen af Sjöärendena förklarat sig anse den

af komiterade föreslagna ersättning för begagnande af kronoskjuts vara

billig samt alltså tillstyrkt densammas utgående; varande af Arméförvaltningen

någon anmärkning emot komiterades förslag i denna del

icke fram stäkb>. v

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om sJcjntsväsendet.

Derefter yttrade Departements-Chefen:

»Med afseende på vigten af de erinringar, som af RiksmarskalksEmbetet,

blifvit gjorda mot upphäfvandet af hvad i afseende på kungsskjutsen

finnes stadgadt, och då skyldigheten att sådan utgöra, hvilken

skyldighet under senare tider endast i mycket ringa utsträckning tagits

i anspråk, skäligen icke kan, vid numera förändrade förhållanden, sägas

innebära någon nämnvärd tunga, anser jag komiteradcs framställning i

fråga om kungsskjutsen icke böra till någon åtgärd föranleda.

Hvad derefter beträffar kronoslcjutsen anser jag, lika med komiterade,

nödvändigheten ovilkorligen kräfva att vid tillfällen, då vid truppers

sammandragande och rörelser stor skyndsamhet af förhållandena

påkallas, eu säker och på förhand ordnad utväg finnes att för sådant

ändamål använda, samt att följaktligen med ett behörigt aktgifvande

på det allmännas trygghet och säkerhet icke är förenligt, att den

lagstadgade skyldigheten till utgörande af kronoskjuts må upphöra.

Men om än skyldigheten att betjena med kronoskjuts icke kan för

sådana tillfällen eftergifvas, synas dock förhållandena under fredstid i

flera aall icke lägga hinder derför, att transporter af såväl manskap

som persedlar för kronans räkning må kunna, i saknad af jern vågsedel*

sjölägenhet, verkställas utan att kronoskjuts behöfver användas.

Jag finner mig således böra tillstyrka, att, i sammanhang med utfärdandet

af ny stadga angående skjutsväsendet, byggd på de grunder,

som af Eders Kongl. Maj:t blifvit godkända, måtte i nåder varda förklarad!,

att anlitande af kronoskjuts för transporter af kronans manskap

och persedlar i fredstid, der icke stor skyndsamhet oundgängligen

är af nöden, bör inskränkas till de fall, då fullt betryggande uppgörelse

om betingsskjuts icke kunnat åstadkommas, på sätt derom kan

varda stadgadt, hvarvid dels, enär medgifvande! af rättighet att, utan

begränsning af någon viss lega, träffa aftal om tillhandahållande af

skjuts, skulle kunna föranleda till betydliga utgifter för statsverket,

hvilket erfarenheten från de af komiterade åberopade uppgörelserna

om postskjuts otvetydigt gifver vid handen, ett visst maximum af betalning

per mil synes böra bestämmas, utöfver hvilket ersättningen

för transporter medelst betingsskjuts icke må utsträckas och hvilket

maximum jag anser böra motsvara det maximum, som för entreprenadlegan

inom den ort, der skjutsen skall utgöras, finnes faststäldt, dels

ock, med afseende derå att vid entreprenadauktioner täflan icke alltid

kan vara att påräkna, torde böra föreskrifvas, att uppgörelser om

betingsskjuts må få ske vare sig genom entreprenadauktion eller aftal

under hand, allt efter som förhållandena kunna föranleda.

Bill. till Bibel. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afl. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjuUväsendet.

I öfverensstämmelse med livad komiterade föreslagit, anser jag det

äfven böra stadgas, att användandet af kronoskjuts för forslande af

landsboksräkenskaper, stämpelpapper, statsverkets bergseffekter samt

kronans ek- och skeppsvirke bör upphöra, samt att, då jernvägs- eller

sjökommunikation icke finnes att för dessa transporter använda, nämnda

räkenskaper och stämpelpapper i stället skola genom postverkets försorg

fortskaffas, samt forsling af statsverkets bergseffekter och kronans

skeppsvirke, der sådan forsling kan förekomma, ske medelst beting

genom vederbörande länsstyrelses försorg.

Vidkommande den ersättning, som för utgörande af kungs- och

kronoskjuts må skäligen böra den skjutsande tillkomma, utbeder jag

mig få erinra, att redan genom Kongl. Förordningen den 6 Maj 1830,

angående förhöjning i skjuts- och vagnslegan för kronotransporter samt

om vissa föreskrifter i öfrigt i afseende på kronoskjutsbestyret, legan

för begagnad kronoskjuts förklarades skola dädanefter erläggas med

lika belopp som för gästgifvarskjuts, under såväl freds- som krigstid,

samt att, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 December 1857, legan för

kungs- och kronoskjuts bestämdes till 80 öre milen för hvarje häst,

hvilken lega fortfor oförändrad intill dess, med anledning af Riksdagens

i skrifvelse den 16 Maj 1871 gjorda framställning, legan genom

Kongl. Kungörelsen den 9 December samma år förhöjdes till 1 krona

20 öre milen. Till stöd för denna framställning anförde Riksdagen,

att, enär kungs- och kronoskjutsen vore oberoende af entreprenaders

inrättande, men dess verkställande i allmänhet vore förenadt med större

besvär och olägenheter, än den vanliga gästgifveri-, håll- och reservskjutsen,

för hvilken, efter entreprenads införande, en lega af 1 krona

20 öre milen på landet likväl kunde erhållas, Riksdagen funnit billigheten

kräfva, att legan för kungs- och kronoskjuts, för att i någon

mån utgöra skälig vedergällning för den stora tidspillan och öfriga

olägenheter, som med detta slags skjuts vanligen vore förenade, höjdes

till sistnämnda belopp, äfven om entreprenadskjutslegan, såsom

fallet syntes vara vid flera gästgifvaregårdar, vore lägre. Att sedermera

entreprenadlegan å landet blifvit ytterligare förhöjd, utan att förhöjning

i kungs- och kronoskjutslegan jemväl egt rum, torde icke böra

förhindra, att, på sätt komiterade föreslagit, ifrågavarande lega bestämmes

att motsvara maximibeloppet af entreprenadlegan inom den ort,

der skjutsen utgöres, livilket alltså af mig tillstyrkes.

För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle täckas bifalla hvad

sålunda blifvit af mig ytfradt och tillstyrkt, hemställer jag, det Eders

Kongl. Maj:t måtte i den nådiga proposition angående förändrad re
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjuUvämidet.

glering af skjutsväsendet, som enligt Eders Kongl. Maj ds nyss fattade

beslut skall till Riksdagen aflåtas, jemväl gifva Riksdagen del af hvad

Eders Kongl. Majd i nu anmälda frågor beslutat».

Hvad föredragande Departements-Chefen i ofvannämnda

afseenden yttrat och tillstyrkt, deruti Statsrådets

öfrige ledamöter instämde, behagade Kongl.

Majd till alla delar gilla och bifalla; hvarjemte Kongl.

Majd, likaledes enligt Statsrådets tillstyrkande, förklarade

sig vilja framdeles, uppå föredragning af vederbörande

Departement, meddela de närmare föreskrifter,

som för verkställighet af det nu fattade beslutet

angående inskränkning i användandet af kronoskjuts

må kunna finnas erforderliga, för hvilket ändamål

utdrag af protokollet skulle till Landtförsvars-,

Sjöförsvars- och Finans-Departementen expedieras.

In fidem

Staffan Cederschiöld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prov. om skjutsväsendet.

Öl

Note ur protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kopal.

Mapts högsta Domstol Tisdagen den 11 December

1877.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Söder gr en,

Olivecrona,

Huss,

Lindhagen,

Svedelius,

Hernmarck,

Östergren.

drog™ nZdäm^,eBt:r4''0hefe"’ Annerstedt före
-

2:o.

Transsumt af protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans Ma:it

Konungen i Stats-Radet den 26 nästlidne Oktober, hvarmed efter det

utsedde hörnbräde afgifva underdånigt betänkande i fråga om skjutsvasendets

ordnande, innefattande förslag till »Stadga angående skitsvasendet»,

hvarigenom skulle upphäfvas ej mindre 28 kapitfet ByggnigaBalken,

_ Gastgifvare-Ordmngen af den 12 December 1734 samt Nådfea

meddeladf f" ^k M DeCGmber 1766’ än äfven öfriga tid efter annan

eddelade föreskrifter, som vore stridande mot de i föreslagna stad
gan

grina bestämmelser; samt infordrade utlåtande öfver berörda betänkande

och förslag inkommit, - handlingarne i detta ärende blifvit

Bih. till Riksd. Prot. IBIS. 1 Sami. 1 Afd. y

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bil till Kong]. Maj:ts. Md. Prop. om skjutsväsende

öfverlemnade till Högsta Domstolen för afgifvande af yttrande öfver

komiterades förslag i hvad detsamma afsage upphäfvande af allmän liv

Höo-sta Domstolens fleste ledamöter lemnade utan anmärkning det

J"L K .T i 1 * -i^ A/di/-mr» vnmic

det

.Högsta uomstoiens ucbic tcuumvwr : „ v

ifrågavarande förslaget, så vidt detsamma, enligt den nadiga remissen,

utgjort föremål för Högsta Domstolens granskning.

g'' Justitierådet Svedelins, med hvilken Justitieråd Olivecrona instämde,

afgaf följande yttrande: Enligt § 60 i föreslagna stadgan angående

skjutsväsendet skall 28 kapitlet Byggmnga-Ba ken upphöra att

vara gällande. Nämnda kapitel i dess nuvarande lydelse innehåller till

största delen ekonomiska föreskrifter, mot hvilkas uteslutande ur den

allmänna lagen jag icke har något att anmärka, men tillika anser jag

“gTra erinra, att § 3 och § 12 i sagda kapitel jemväl innehålla

betydelsefulla stadganden af civil-rättslig natur De angå gästgifvare

ansvarighet för skada och förlust, som genom honom eller genom hans

hjon och husfolk vägfarande tillskyndas. För den ifrågasätta reglerm

o-en af skjutsväsendet synas omförmälda stadganden rörande skadestånd

icke kunna i någon mån ligga i vägen. De tillhöra ett helt annat slag

rf rättsregler och sammanhänga närmast, ehuru ej fullkomlig o veren

stämmande, med åtskilliga i Handels-Balken intagna lagbud, som nu

icke äro föremål för bedömande. Enligt min tanke hora derföre ifrågavarande

stadganden, mot hvilkas innehåll någon anmaiknmg ej

af komiterade framstäld, tills vidare orubbade bibehalias.

Ex protocollo

E. Adlerstråhle.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS K. L. BECKMAN, 1878.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.