Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18

1878-02-16 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1878:18, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

1

W:o 18.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1878, kl. 5 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, i fråga om öfverlåtelse

af ålo- och skatterätt till ''under bruk skatteköpta

hemman; Gifven Stockholms Slott den 1 Februari 1878.

Med förmälan att, i syfte att undanrödja de invecklade förhållanden,

som vore förenade med nu gällande stadgande!! angående de under bruk

skatteköpta hemman, samt bereda möjlighet, å ena sidan, för åboen att

genom uppgörelse med bruksegaren antingen komma i åtnjutande af samma

förmåner, som redan blifvit eller kunde blifva kronoheinmansåboar tillförsäkrade,

eller ock för sin besittningsrätt erhålla fullt vederlag, och, å andra

sidan, för bruksegaren att antingen kunna tillhandla sig åborätten eller

mot godtgörelse afstå skatterätten till åboen, förslag blifvit vid 1875 års

riksdag väckt derom, att Riksdagen måtte för sin del besluta och hos

Kongl. Maj:t begära utfärdandet af en författning, hvarigenom afhandlingar

om försäljning af åbo- likasom ock af skatterätt till de under bruk

skatteköpta hemman kunde emellan åbo och bruksegare lagligen uppgöras

och blifva beståndande, samt att detta förslag synts Riksdagen väl förtjent

af uppmärksamhet, ehuru, för frågans tillförlitliga bedömande, en vidare

utredning af densamma funnits erforderlig, än som kunnat hos Riksdagen

åstadkommas, har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 19 Maj 1875 anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte, efter det ärendet hos vederbörande myndigheter

vunnit behörig utredning, för Riksdagen framlägga förslag, huruvida

och på hvad sätt ofvan antydda olägenheter kunde undanrödjas.

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afl. 8 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Sedan i anledning häraf Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium

och Kommers-kollegium den 28 November 1876 afgifvit infordradt gemensamt

underdånigt utlåtande, har Kongl. Maj:t tagit förevarande fråga

i nådigt öfvervägande; och vill, med åberopande af den utredning i ämnet

Kollegiernas härhos i afskrift bifogade utlåtande innehåller, i nåder föreslå

Riksdagen att för sin del medgifva, att den, som innehar lagligen befästad

åborätt å under bruk skatteköpt hemman, må undfå rättighet att till vederbörande

bruksegare öfverlåta sin åborätt, dervid föreskrifterna i Kongl.

kungörelsen den 8 Maj 1863 angående utvidgad frihet i afseende på öfverlåtelse

af åborätt till kronohemman böra lända till efterrättelse, äfvensom

att bruksegaren å sin sida må berättigas att öfverlåta sin skattemannarätt

till sådant hemman åt den, som å hemmanet innehar åborätt,

med rättighet för denne att varda vid skattemannarätten bibehållen äfven

i det fall att bruket sedermera nedlägges.

Kongl. Maj:t förblifvei* Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Hans Forssell.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

3

[Afskrift)

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Med anledning af väckt förslag derom, att, till undanrödjande af de

invecklade förhållanden, som med nu gällande stadgar angående de under

bruk skatteköpta hemman vore förenade, samt, för beredande af möjlighet,

å ena sidan, för åboen att genom uppgörelse med bruksegaren antingen

komma i åtnjutande af samma förmåner, som redan blifvit eller

ytterligare kunde blifva kronohemmans åboar tillförsäkrade, eller ock för

sin besittningsrätt till hemmanet erhålla fullt vederlag samt, å andra

sidan, för bruksegaren att antingen kunna tillhandla sig åborätten eller

emot godtgörelse afstå skatterätten till åboen, en författning måtte utfärdas,

hvarigenom afhandlingar om försäljning af åbo- liksom ock af skatterätt

till de under bruk skatteköpta hemman kunde emellan åbo och

bruksegare lagligen uppgöras och blifva beståndande, har 1875 ars Riksdag,

som ansett detta förslag väl förtjent af uppmärksamhet, men, för

frågans tillförlitliga bedömande, funnit en vidare utredning af densamma,

än som kunnat hos Riksdagen åstadkommas, vara erforderlig, i skrifvelse

den 19 Maj samma år hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t, efter det ärendet hos vederbörande myndigheter

vunnit behörig utredning, för Riksdagen framlägga förslag, huruvida

och på hvad sätt de olägenheter, som vore förknippade med nu

gällande stadgar rörande slika hemman, måtte kunna undanrödjas; och

har Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 31 Maj nämnda år anbefalt

Kammar- och Kommers-kollegierna att häröfver afgifva underdånigt

utlåtande.

Med afseende å den utredning, hvilken det således åligger Kollegierna

att meddela, skulle äfven hafva varit önskvärdt, att Kollegierna varit i

tillfälle nu meddela uppgift ej mindre å antalet af ifrågavarande hem
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18,

man än äfven angående, bland annat, vissa af öfverenskommelse mellan

bruksegaren och vederbörande åbo beroende vilkor för räntans utgörande,

äfvensom ock upplysning rörande de hemman, till hvilka bruksegaren i

följd af abostammens utgång redan erhållit jemväl åborätten; men då en

utredning af dessa förhållanden synes icke vara oundvikligen nödig för

den föreliggande frågans bedömande och dessutom skolat kräfva ett arbete

af den omfattning, att detsamma med de arbetskrafter, som stå Kollegierna

till buds, svårligen kunnat utan allt för lång tidsutdrägt medhinnas,

hafva Kollegierna trott sig kunna äfven utan anställande af undersökning

i nu nämnda delar företaga frågan till handläggning.

Beträffande här åsyftad utredning i öfrigt torde denna böra afse en

redogörelse ej mindre för författningarne angående rättigheten att under

bruk köpa kronohemman till skatte samt bruksegares och åbos ömsesidiga

rättigheter och skyldigheter, än ock för de skiljaktiga förhållanden i afseende

på rättigheter och skyldigheter, som småningom utbildat sig emellan

aboar å dessa hemman och å andra under stadgad åborätt upplåtna

hemman; och hafva Kollegierna derföre ansett sig här jemväl böra upptaga

sådana i författningarne rörande skatteköp och åborätt i allmänhet

meddelade föreskrifter, som för belysning af berörda skiljaktigheter må

vara erforderliga.

Sedan genom Kongl. brefvet den 20 Mars 1701 blifvit förordnadt,

att Kronans jordar, rusthåll och augmentshemman finge till skatte försäljas,

dock med undantag för alla boställen, äfvensom de lägenheter uti

bergslagen eller andra orter, hvilka det för särdeles skäl och omständigheter

funnes betänkligt att föryttra, och Kammar-kollegium i sammanhang

dermed erhållit befallning att öfver skatterättigheters försäljande

sluta och handla till det värde, som görligast kunde stå att erhålla, hvarvid

borde iakttagas, att åboen var närmast att köpa sitt åboende hemman,

när han ville gifva hvad en annan bjöd, förordnades dels genom

Kongl. brefvet den 17 September samma år, att Kammar- och Bergskollegierna

skulle noga tillse, att under den förunnade tillåtelsen att

köpa krono till skatte ingå sådana lägenheter från Kronans eller andra

bruk finge abalieneras, hvaraf de till sin conservation hade nödige och

oumbärlige kol och ved, dels ock genom Kongl. brefvet den 13 Januari

1707, bland annat, att, om åbo å kronohemman i ort, der bergsbruk

voro belägne, ej skulle vilja eller förmå tillhandla sig skatterätten till

hemmanet, egaren af det bergsbruk, som tillförene betjenat sig af samma

hemmans skog eller kolning, skulle vara närmast att tillösa sig jord
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

eganderätten deraf. Äfven i Kongl. förordningen angående skatteköp den

19 September 1723 — enligt hvilken, med undantag för det fall att

augmentshemman vore för rusthållsstammen omistligt, åboen hade företrädesrätt

till skatteköp af sitt åboende hemman emot erläggande af en

genom värdering bestämd och beloppet af sex års räntor icke understigande

löseskilling, och först, om åboen ej ville eller kunde hemmanet köpa, detsamma,

då begäran derom af annan person framstäldes, finge efter föregången

värdering, hvarvid pröfvats, om åboen vore berättigad att njuta

af köparen någon öfverbyggnad eller annat, som enligt husesynsordningen

borde honom ersättas, å offentlig auktion emot värderingssumman såsom

minimum till den högstbjudande försäljas — tillgodosågs bergsbruksrörelsens

fördel genom stadgandet, att vid då återstående krom »hemmans försäljande

till skatte på de orter, hvarest några ädlare samt manufakturverk

voro inrättade, skulle, likmätigt utgångne Kongl. förordningar, iakttagas,

att till samma verks desto bättre bestånd, hvarigenom riket eu stor förmån

och nytta tillflöte, ingå sådana hemman finge till skatte försäljas,

innan Bergs-kollegium pröfvat och genom resolution särskildt öfver hvart

hemman sig förklarat, om det nödvändigt behöfdes till något bergsverks

upprätthållande och förkofran blifva oförsåldt, vid hvilken händelse det

ej finge abalieneras och genom skatteköp undan sitt rätta nödiga behof

dragas.

Under antagande, att nu anförda stadgande i 1723 års skatteköpsförordning;

tilläde de ädlare och manufakturverken företrädesrätt till

skatteköp af de för verkens bestånd och förkofran behöfliga kronohemman

framför vederbörande åbo, och emedan det vore angeläget, att ock jernverken

på allt möjligt sätt understöddes samt att för sådant ändamål dem

jemväl förunnades den förmånen att få till skatte köpa kronohemman framför

åboen, eftersom det skulle lända dem till styrka både af skog samt

dagsverken och annan betjening, beslöto Rikets Ständer vid 1731 års

riksdag, att nämnda förmån skulle tillkomma i första rummet de ädlare

och manufakturverken, dernäst jerngrufvorna, sedan hyttorna och sist

stångjernshamrarna, dock endast i afseende å sådana hemman, som lände

bruken till styrka och voro derifrån omistlige samt med vilkor, att åboen

ej drefves från hemmanet, hvithet Rikets Ständers beslut genom Kongl.

brefvet den 16 Augusti 1731 till efterrättelse stadfästades.

Den bruksegare sålunda medgifna företrädesrätt att köpa hemman

till skatte föranledde kort derefter klagomål af allmogen derutinnan, att

åtskillige bruksegare, huru många och tillräckliga hemman de eljest kunde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 18.

ega till bergverkens upprätthållande och förkofran, likväl småningom förhindrade

åboarne att till skatte köpa deras hemman och lägenheter, hvilka

de ofta af öde upptagit, under föregifven nödvändighet för bergverkens

upprätthållande; men genom Kongl. resolutionen den 17 December 1734,

§30, förklarades, att emedan, enligt 1723 års skatteköp sförordning, ingen

rätt till skatteköp af hemman kunde beviljas något bruk, såvida icke

Bergs-kollegium förut pröfvat hemmanet vara för samma verk omistligt

och deröfver resolverat samt, enligt Kongl. brefvet den 16 Augusti 1731,

företrädesrätt till skatteköp af hemman, som för något bruk vore omistliga,

blifvit särskilda slags bruk i der omförmäld ordning tillförsäkrad,

allmogen icke hade skäl till klagomål, när berörde förordningar efterlefdes;

och anbefaldes tillika Bergs-kollegium att noga iakttaga hvad till

allmogens och brukens förmån lända kunde. På ytterligare af allmogen

anförda klagomål bland annat deröfver, att knipphamrarna lemnades företräde

till skattelösen framför åboen, blef genom § 48 af Kongl. resolutionen

den 10 September 1743 förklarad^ att under manufakturverk jemväl

innefattades knipphamrar, hvarjemte, och enär vid ifrågavarande skatteköp

förfores efter Kongl. förordningen den 19 September 1723, Kongl. brefvet

den 13 Januari 1707 samt § 30 i 1734 års Kong], resolution på allmogens

besvär, Kongl. Maj:t fann klagomålen i öfrigt icke föranleda annan

åtgärd, än att Kammar- och Bergs-kollegierna anbefaldes att noga tillse

det under namn af hemmanens omistlighet eller nödvändighet vid slike

verk missbruk ej måtte förelöpa till allmogens förfördelande vid skatteköp.

Beträffande varaktigheten af den eganderätt, bruksegare innehade till

de under bruk skatteköpta hemman, förordnades genom Kongl. förbudet

den 11 December 1766 emot flyttning af smiden och hammarskatt att,

då något bruk nedlades, de för brukets skull samt till dess hjelp från

kronan inlöste hemman skulle hemfalla till kronan eller bördeman, dock

att i förra fallet åboen skulle vid sin lösningsrätt bibehållas emot köpeskillingens

erläggande till kronan, utan att bruket någon åborätt tillerkändes.

Då genom Kongl. brefvet den 28 Oktober 1773 alla skatteköp utan

undantag tills vidare instäldes, så måste detta förbud jemväl anses hafva

omfattat den dittills medgifna rättigheten att under bruk skatteköpa hemman,

och sedan skatteköpen, jemlikt Kongl. förordningen den 21 Februari

1789, ånyo tillåtits i enlighet med föreskrifterna i skatteköpsförordningen

den 19 September 1723 samt alla åboar å kronohemman erhållit uttrycklig

försäkran att framför andra ega företrädesrätt att sina åboende hem
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

man till skatte lösa, förordnades genom Kong! kungörelsen den 24

Januari 1790, att hvad som genom 1723 års skatteköpsförordning vore

stadgadt angående kronohemmans försäljande till skatte på de orter, hvarest

några ädlare berg- och manufakturverk voro inrättade, fortfarande

skulle tjena till efterrättelse och dervid iakttagas hvad som bland annat

genom Kongl. brefvet den IG Augusti 1731 blifvit föreskrifvet. Genom

Kongl. brefvet den 10 Oktober 1793 och Kammar-kollegii derpå grundade

kungörelse den 29 i samma månad och år tillätos kronohemmansåboar att

utan föregående värdering till sig lösa skatterätten å kronohemman emot

erläggande af tio års kronovärderingsräntor; dock att så val Landshöfdingen

å kronans vägnar, som åboen kunde begära värdering, i fall den sålunda

bestämda köpeskillingen ansåges vara för låg eller för hög. Dessa

föreskrifter förändrades genom Kongl. kungörelsen den 15 December 1848,

hvarigenom förordna des, att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll,

säterier och bergsmanshemman, utan ock till andra sådana under

åborätt upplåtna kronohemman, hvilkas åboar af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

antagas och som, enligt dittills gällande föreskrifter,

emot till staten ingående afgifter kunnat till skatte köpas, skulle utan

förutgången värdering eller annan omgång än erläggande af den efter

grundräntans kronovärde bestämda köpeskillingen erhållas af den person,

som derå innehade lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvades vara

dertill berättigad; och härigenom måste den genom Kongl. brefvet den IG

Augusti 1731 bruksegare medgifna rätt att framför åboen köpa vissa

hemman till skatte anses hafva upphört, om också nu åberopade Kongl.

kungörelse derom icke innehåller någon uttrycklig föreskrift.

I fråga derefter om bruksegares och åboars å de på grund af nyssberörda

Kongl. bref under bruk skatteköpta hemman ömsesidiga rättigheter

och skyldigheter blef genom Kongl. brefvet den 23 September 1747

förordnadt, att hemmanen icke finge belastas med flere dagsverken än de,

som uti jordeboken voro hemmanen påförde, men att bruksegaren, som

var kronan ansvarig för räntan, likväl egde att efter öfverenskommelse

med åboen förvandla hela, räntan uti kolning och körslor emot samma

betalning som skattebönder njöto, hvarvid dagsverken borde beräknas efter

ortens markegång och härutöfver inga onera åboen påläggas, samt att

åboen skulle vara odrifven, så länge han fullgjorde sin skyldighet efter

husesynsordningen och icke nyttjade skogen annorlunda än efter allmänna

lagen och förordningar. Dessa bestämmelser bekräftades genom Kongl.

brefvet den 28 Januari 1757 med tillägg, att bruksegaren, utom den kol
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

ning, körslor och dagsverken, hvaruti jordeboks- och mantalsräntan kunde

förvandlas, skulle hafva frihet med egen betjening så nyttja skogen, att

densamma för framtiden kunde ega bestånd, och, der lägenhet dertill

funnes, jemväl uppodla åker och äng, så vida hemmansaboen sjelf det ej

förmådde och derigenom ej förorsakades men och intrång; att åboen ej

var tillåtet att afföra skog eller kol till någon annan än den, som egde

skatterätten, när denne efter gångbart pris derför erlade betalning; samt

att åboen tillika var förbunden låta jordegaren framför någon annan emot

skälig betalning njuta de dagsverken och körslor, som utom de ofvannämnde

kunde efter öfverenskommelse åstadkommas. Sedermera blef i

anledning af förekommen fråga, huruvida åboerne voro berättigade att

låta å hemmanen anställa storskifte samt i hvad mån de egde begagna

sig af hemmanens skog, genom Kongl. brefvet den 15 Juli 1802 förordnadt,

att, ehuru rättigheten att söka storskifte egentligen tillhörde bruksegaren

såsom egare af jorden, hemmansåboen likväl, om bruksegaren uppå

derom af åboen gjord framställning vägrade att i storskifte ingå, i sådant

fall så mycket mindre borde förmenas att derom pa sin bekostnad föranstalta,

som, å ena sidan, åboens rätt så väl som det allmännas fördel

derpå berodde, att hemmanet blefve på bästa sätt skött, men detta ändamål

utan storskifte, eller så länge jorden vore i samhäfd, icke kunde befordras,

och, å andra sidan, något förfång för bruksegaren genom en sådan

anstalt icke gerna kunde beredas, enär rättigheter och skyldigheter å ömse

sidor förblefve oförändrade och bruksegaren vore obetaget att sin och

hemmanets rätt vid storskiftet bevaka; att, vidkommande frågan om dispositionsrätten

öfver hemmanens skog, åboen icke kunde betagas ett sådant

bruk deraf, som fordrades till hemmanets vidmakthållande genom byggnader

och stängsel med mera, hvaremot den af sådane åboer yrkade rättigheten

att få använda skogen till kolning äfven åt andra än de bruk,

som innehade skatterätten, vore alldeles stridande mot ofvannämnde Kongl.

bref den 23 September 1747 och 28 Januari 1757; samt att, hvad anginge

frågan om nya odlingars företagande å sådana hemman, Landshöfdingen

egde upptaga och afgöra derom emellan jordegaren och åboen

uppkommande stridigheter.

De i författningarne meddelade stadganden om bruksegares och aboars

å de under bruken till skatte köpta hemman inbördes rättigheter och

skyldigheter hafva sedermera blifvit sammanfattade i Kongl. Kainmaroch

Bergs-kollegiernas kungörelse den 30 Januari 1824.

Genom Kongl. skiftesstadgan den 4 Maj 1827 upphäfdes dittills gäl
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

lande författningar och föreskrifter om storskiften och enskiften med undantag

af hvad rörande afvittringen i Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens

och Norrbottens län samt om storskiftning och afvittringar i Stora

Kopparbergs län särskild! var förordnadt. Enligt sa väl ofvannämnde

som nu gällande skiftesstadga den 9 November 1866 är rättighet att söka

skifte i allmänhet endast medgifven jordegare, boställsinnehafvare samt

dem, som med stadgad åborätt innehafva krono- eller andra publika hemman,

hvaremot uttrycklig bestämmelse saknas, huruvida enahanda rättighet

fortfarande tillkommer jemväl åboar å de under bruk skatteköpta

hemman.

I fråga om, huru med åborätten till de under bruk skatteköpta hemman

förhallas bör, da vid inträffande åboledighet icke någon till åboskapet

berättigad person af den sista åboens slägt finnes, har genom Kongl. brefvet

den 3 Februari 1855 blifvit förordnadt, att besittningsrätten &å hemmanet

i sadant fall skall, savida bruket ej är nedlagdt, tillkomma bruksegaren,

som eger att hemmanet såsom abo innehafva med de rättigheter

och skyldigheter för öfrigt emot kronan, som författningarne föreskrifva.

Genom stadgandet i Kongl. brefvet den 16 Augusti 1731, att åboarne

å de under bruk skatteköpta hemman skulle sitta odrifne, erhöllo desse

abo ar visserligen eu förmån, hvilken då ännu icke var alla kronoåboar

tillförsäkrad. Men denna skiljaktighet var utan tvifvel mera skenbar än

verklig, enär Staten sällan begagnade sin rättighet att uppsäga kronoåboar

till aflyftning samt slutligen afsade sig densamma då genom Kongl. förordningen

den 21 Februari 1789 alla åboar å kronohemman försäkrades,

att, så länge de till hus och jord väl och försvarligen häfdade sina åboende

hemman, de och deras barn dera skulle sitta odrifne man efter man,

i jlen ordning särskildt vore stadgadt. Icke heller förekommo i afseende

på räntans utgörande några särdeles väsentliga skiljaktigheter emellan

åboar a de under bruk skatteköpta hemman och kronoåboar, ty medgifvande!

i Kongl. brefvet d/m 23 September 1747, att jordeboks- och mantalsräntorna

a nyssnämnda hemman kunde förvandlas i kolning och körslor

emot samma betalning som skattebönder åtnjöto, förutsatte° en frivillig

öfverenskommelse härom emellan bruksegaren och åboen. Visserligen erhöllo

vederbörande bruksegare genom Kongl. brefvet den 28 Januari 1757

vissa rättigheter till begagnande af skogen samt verkställande af uppodlingar

å de under bruk köpta hemman, men då sådant ej fick förnärma

aboens rätt i afseende på skogen eller i öfrigt förorsaka honom men och

Bill. till Piksd. Prof. 187S. 1 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

intrång, kan det ej sägas att åboen härigenom kom i någon synnerligen

sämre ställning än kronoåboar.

Med undantag af den ganska väsentliga fördelen att få köpa sina

hemman till skatte hade sålunda kronoåboarne icke några synnerliga förmåner

framför åboarne å de under bruk skatteköptå hemman, förr än

de förstnämnde genom åtskilliga under detta århundrade och företrädesvis

under de senare årtiondena utfärdade författningar kommit i åtnjutande

af flera rättigheter och förmåner, som de senare ännu sakna. Förutom

det att, enligt hvad förberördt är, någon bestämd förklaring icke blifvit

meddelad, huruvida åboar å de under bruk skatteköpta hemman numera

ega att, i likhet med kronoåboar, begära laga skifte, förekotnmer i sådant

hänseende, att, jemlikt Kongl. brefvet. den 5 Februari 1808 och Ivammar-kollegii

derpå grundade kungörelse den 29 i samma månad, luftighet

medgifvits kronoåbo att öfverlåta sin åborätt till annan person, hvilken

rättighet genom Kongl. kungörelsen den 8 Maj 1863 blifvit utsträckt och

närmare bestämd; samt att den lindring, som genom jordeboks- och mantalsräntornas

förenkling och omsättning till penningar efter en billig beräkning

blifvit genom Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl.

förordningen den 23 Juli 1869 räntegifvare beredd, så mycket hellre

måste anses hafva tillgodokommit vederbörande bruksegare, hvilka, enligt

hvad förut blifvit nämndt, äro Kronan ansvarige för räntorna å de under

bruken skatteköpta hemman, som dessa författningar beträffande desamma

icke innehålla något förbehåll om ändring uti de bruksegaren enligt

skatteköpsaftalet och författningarne tillkommande rättigheter i afseende å

räntan.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att åboarne å de under

bruk skatteköpta hemman, ifrån att före skatteköpet hafva varit kronoåboar,

utan eget förvållande småningom kommit i en vida sämre ställning

än sådane numera ega. Det är äfven uppenbart, att de föreskrifter,

som, enligt hvad förberördt är, gälla om bruksegares och åbos ömsesidiga

rättigheter och skyldigheter till sin beskaffenhet äro sådana, att de lätteligen

kunna alstra ovilja och förorsaka tvister dem emellan. Dessa missförhållanden

kunna dock enligt Kollegiernas åsigt icke på en gång undanrödjas

utan förnärmande af antingen bruksegarens eller åboens rätt.

Deremot skulle genom att, på sätt i Riksdagens underdåniga skrifvelse

finnes antydt, bereda möjlighet, å ena sidan, för åboen att genom uppgörelse

med bruksegaren förvärfva sig jemväl skattemannarätten och, å

andra sidan, för bruksegaren att af åboen ti Hösa sig åborätten, de med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

11

, det nuvarande invecklade förhållandet förenade olägenheterna till fördel

för så väl bruksegare som åbo, titan tvifvel kunna småningom afhjelpas.

Den inskränkning, åboen, derest en sådan anordning varder vidtagen, kommer

att underkastas derutinnan, att han icke, i likhet med hvad som är

medgifvet kronoåboar, får öfverlåta åborätten till hvem som helst, påkallas

af bruksegarens rättigheter och deribland särskild! den att vid åboslägtens

utgång äfven komma i åtnjutande af åborätten. Emot den ifrågasatta

rättigheten för bruksegare att öfverlåta sin eganderätt till dessa

hemman kan visserligen anmärkas, bland annat, att sådant skulle hafva

till följd att hemman, hvilka vore afsedda att med kolning eller körslor

understödja bruk eller bergverk, komrne att derifrån afsöndras; men dessa

hemmans betydelse för bruksrörelsen är utan tvifvel numera i allmänhet

mindre än förr, sedan, jemlikt Ivongl. Förordningarne den 27 April 1846

och den 22 Februari 1850, hemmansegare så väl inom som utom bergslag

berättigats att till hvem som helst afyttra kol och ved samt till kolning

tjenlig skog, hvarigenom, och med hänsyn jemväl till kommunikationsväsendets

vunna utveckling, bruksegaren sattes i tillfälle att i vidsträcktare

omfattning än förr från annat håll köpa för bruksdriften nödiga

kol.

Val skulle, derest en bruksegare, på grund af medgifven tillåtelse,

till vederbörande åbo försålde sin skattemannarätt till ett under bruket

skatteköpt hemman, staten derigenom förlora den honom, på grund af

Kongl. förbudet den 11 December 1766 tillkommande rättighet att, i

händelse bruksrörelsen derefter blefve nedlagd, återinträda i jordeganderätten

till samma hemman, enär det ej skäligen kunde ifrågasättas, att

åboen, som redan till bruksegaren erlagt skatteköpeskilling, i sådant fall

skulle, såvida åboen ville blifva vid sin en gång förvärfvade eganderätt

bibehållen, af staten ånyo till sig lösa densamma; men denna förlust för

staten, om den skulle inträffa, är till värdet jemförelsevis obetydlig och

synes derjemte så mycket mindre böra föranleda någon betänklighet emot

den nu ifrågasatta åtgärden, som staten redan vid hemmanets försäljande

åt bruksegaren derför bekommit skatteköpeskilling. Om åter bruksegaren

inköper åborätten, lärer sådant lika litet, som i fråga om det förhållande,

Kongl. bref vet den ?> Februari 1855 afser, inverka på de vilkor, hvarunder

skattemannarätten af bruksegaren åtnjutes, eller föranleda dertill,

att den i Kongl. förbudet den 11 December 1766 stadgade påföljd af

skatteinannarättens förlust, i händelse bruket nedlägges, derigenom varder

upphäfd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Kollegierna hemställa alltså underdånigst att den, som innehar lagligen

befästad åborätt å under bruk skatteköpt hemman, måtte berättigas

att till vederbörande bruksegare öfverlåta sin åborätt, dervid föreskrifterna

i Kongl. kungörelsen den 8 Maj 1863 angående en utvidgad frihet i afseende

på öfverlåtelse af åborätt till kronohemman torde böra lända till

efterrättelse, äfvensom att bruksegaren å sin sida måtte undfå rättighet

att öfverlåta sin skattemannarätt till sådant hemman åt den, som å hemmanet

innehar åborätt, med rättighet för denne att varda vid skattemannarätten

bibehållen äfven i det fall att bruket sedermera blefve nedlagdt.

Den nådiga remissen återställes och Kammar- och Kommers-kollegierna

framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste tjenare

och undersåtar

C. Er. AADERN. TÖNNES HELM. AVRANG EL.

J. SJÖBERG. S. J. STENBERG, S. BORGSTRÖM.

ALB. ANDERSON.

Referent.

Stockholm den 23 November 1S76.

C. J. Hassel1.

Till Kongl. Maj:t underdånigst angående rätt till försäljning af åbooch

skatterätt till under bruk skatteköpta hemman.

vidimeras ex officio:

A. Westerstrand.

Registrator.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

13

Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 1

Februari 1878.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna, samt

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselms,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Offer,

Forssell och

Bosensvärd.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Forssell, föredrog i underdånighet

följande mål, nemligen:

l:o.

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 19 Maj 1875 angående väckt

fråga om rätt till försäljning af åbo- äfvensom skatterätt till under bruk

skatteköpta hemman;

jemte häröfver infordradt af Kammar-kollegium och Kommerskollegium

den 23 November 1876 afgifvet gemensamt underdånigt utlåtande.

Med anledning af den utredning i ämnet, Kollegiernas utlåtande

innehölle, hemstälde Stats-Rådet, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå

Bill. till Biksd. Prof.. 1878. 1 Samt. 1 Afl. 8 Haft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Riksdagen att för sin del medgifva: att den, som innehar lagligen befästad

åborätt å under bruk skatteköpt hemman, må undfå rättighet att

till vederbörande bruksegare öfverlåta sin åborätt, dervid föreskrifterna i

Kongl. Kungörelsen den 8 Maj 18G3 angående en utvidgad frihet i afseende

på öfverlåtelse af åborätt till kronohemman böra lända till efterrättelse,

äfvensom att bruksegaren å sin sida må berättigas att öfverlåta

sin skattemannarätt till sådant hemman åt den, som å hemmanet innehar

åborätt, med rättighet för denne att varda vid skattemannarätten bibehållen

äfven i det fall, att bruket sedermera nedlägges.

Denna underdåniga hemställan blef af Hans Maj:t Konungen i

nåder gillad.

Departementschefen Statsrådet Forssell uppläste härefter ett, under

förutsättning af nådigt bifall till nämnda hemställan, uppsatt, detta protokoll

bilagdt (Ditt. A), förslag till nådig’proposition i ämnet;

och täcktes Hans Maj:t Konungen enligt StatsRådets

underdåniga tillstyrkande i nåder gilla berörda

förslag samt befalla att i enlighet dermed nådig proposition

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

A. L. Fris.

STOCKHOLM, CKNTBÅL-TEYCK15RIET, 18 78.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.