Sök i Ratio Lex

Angående ändringar i grunderna för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med vederlikar

1878-03-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1878:23, Angående ändringar i grunderna för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med vederlikar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 23.

1

N:0 23.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Mars 1878, kl. 3 c. m.

Kongl. Maf.ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående ändringar

i grunderna för pensioneringen af arméns befäl

och underbefäl med vederlikar; Gifven Stockholms Slott

den 1 Mars 1878.

Enligt andra punkten i de vid 1877 års riksdag antagna grunder

för pensionering af arméns befäl och underbefäl med vederlikar fordras

för erhållande af fyllnadspension, att löntagare icke blott till Arméns

pensionskassa erlagt stadgad pensionsafgift och är till pension ur kassan

berättigad, utan ock att han vid afskedstagandet stått i tjenst vid armén

i 30 år eller, om han är underofficer vid värfvadt garnisonsregemente

eller fortifikationen, i 25 år.

För erhållande af pension ur Arméns pensionskassa erfordras,

jemlikt §§ 48, 50 och 51 af pensionskassans reglemente den 1 Juni

1877, hyilka äro lika lydande med motsvarande paragrafer i det äldre

reglementet af den 21 November 1865, visserligen, utom hvad angår underofficer

vid värfvade garnisonsregementena och fortifikationen, äfvenledes

30 tjenstår, men såsom tjenstår räknas dervid hvarje år efter adertonde

åldersåret tillbragt i publik tjenst, vare sig militär eller civil; och

annat beräkningssätt var ej heller stadgadt i Kongl. brefvet den 9

Februari 1858 om fyllnadspensioner eller för regements- och bataljonsläkares

pensionerande enligt Kongl. Mai:ts nådiga skrifvelse den 11 December

1863.

Stadgandet i de nya pensioneringsgrunderna om 30 års tjenst vid

armén skulle vid ordagrann tolkning hafva till följd, att eu del läkare

Bill. till Rilcsd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Åfd. 11 Halt. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 23.

och civile embete- och tjensteman, såsom auditörer, regementsintendenter

med flere, hvilka i allmänhet inkomma på arméns stat vid mognare

ålder än de militäre, och ofta efter föregången civil tjenstgöring, först

vid en längre framskriden ålder blefve berättigad till fyllnadspension.

De i pensioneringsgrunderna upptagna åldersgränser äro emellertid bestämda

i förhållande till den rörlighet och verksamhetsförmåga, olika

befattningar vid armén ansetts kräfva, och om dessa åldersgränser i allmänhet

äro lägre än för embete- och tjensteman å andra stater, äro

också pensionerna,, lägre, i det de, då lönen öfverstiger 1,000 kronor,

utgå med endast 75 ä 80 procent af densamma, i stället för med dess

hela belopp. Den framskjutning af pensionsåldern, som blefve en följd

af eu ordagrann tolkning af bestämmelsen i de nya pensionsgrundernas

andra punkt, skulle således komma ändamålet med de faststälda åldersgränserna

att förfelas och derjemte ställa arméns civile tjensteman och

läkare i ofördelaktigare pensionsförhållanden, än om de qvarstått i civil

tjenst, enär de först vid den för civile tjensteman stadgade pensionsålder,

om ens då, torde vara mogna att erhålla en militärpension, som är

lägre än den civila. Om deremot hädanefter, som hittills, de å arméns

aflöningsstater uppförde löntagare finge för fyllnadspensions erhållande

räkna sig till godo äfven den tid, de tillbragt i annan statens tjenst än

den militära, vore olägenheten afhulpen. Den ändring i pensioneringsgrunderna,

som för sådant ändamål vore erforderlig, skulle inskränka sig

till att i andra punktens första stycke utbyta orden »tjenst vid armén»

till »statens tjenst».

Genom de år 1876 för flottans pensionering antagna grunder bestämdes

väl äfven 30 års tjenst vid flottan såsom vilkor för erhållande

af pension och fyllnadspension, men genom Kongl. Maj:ts med 1877 års

Riksdag fattade beslut stadgades derjemte för flottans läkare och civilstat

eu annan pensionsrätt, hvilken, för dem förmånligare, ej är med pensioneringen

vid armén af nyss nämnda personal jemförlig.

Den nu ifrågasatta förändringen kan icke anses utöfva något särdeles

inflytande på de egentligen militäre einbets- och tjenstemännens

pensionsrätt, enär endast sällan förekommer, att någon från civil öfvergått

i verklig militär tjenst.

Nionde punkten af de nya grunderna för arméns pensionering har

följande lydelse: »Den, som åtnjuter aflöning eller pension af andra all
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. 3

männa medel eller innehar beställning å rikets stat, är icke berättigad

till fyllnadspension».

Enligt stadgandet i § 63 af reglementet för Arméns pensionskassa

är pensionsberättigad delegare i kassan, hvilken erhåller civil eller annan

tjenst med aflöning på rikets stat eller ock uppföres på allmänna indragningsstaten

eller på annat sätt af staten pensioneras, icke berättigad att,

så länge han innehar sådana aflönings- eller pensionsförmåner, som uppgå,

till 3,000 kronor, åtnjuta den honom från Arméns pensionskassa tillkommande

pension.

Detta stadgande har i reglementet inkommit på grund deraf, att,

sedan Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksmöte förklarat en dylik

bestämmelse utgöra vilkor för då beviljade kreditiv till upprätthållande af

pensionskassans egen pensionering, arméns då församlade fullmäktige,

efter det detta Rikets Ständers beslut blifvit af dem känd!, för sin del

införde stadgandet i pensionskassans reglemente.

För så vidt rätt till pension ingår i tjensteaftalet mellan staten och

dess embets- och tjensteman, lärer väl icke kunna förnekas, att ju pensionen

utgör en aflöningsförrnån, hvartill löntagaren genom sin föregående

tjenst gjort sig berättigad, och att pensionen således är eu innehållen,

ej utbetald löneförmån, hvilken genom föregående arbete blifvit

intjent. Vid sådant förhållande har det visserligen blifvit ifrågasatt, huruvida

den pension, som en gång är förvärfvad, borde någonsin kunna förloras.

Då det emellertid å andra sidan icke kan bestridas staten rätt att

för åtnjutande af pension, lika väl som annan aflöning, stadga de vilkor,

den pröfvar ändamålsenliga, bör i detta fall hufvudsakligen tillses, huruvida

det kan för staten vara fördelaktigt att fråntaga den pensionerade

sin redan intjenta pension derföre att han fortfarande, ehuru i annan

rigtning, egnar sig åt statens tjenst. Med afseende å civila embets- och

tjensteman, hvilkas pensionering i allmänhet inträffar vid en så långt

framskriden lefnadsålder, att vidare tjenst endast undantagsvis kan finnas,

saknar denna fråga betydligare praktisk vigt. Icke så hvad angår

de militära. Då för dessa pensionsåldern måst bestämmas efter måttet

för de kroppsliga ansträngningar, tjensten tager i anspråk, och för det

stora flertalet inträder redan vid 50 lefnadsår, ligger å ena sidan i lefnadsåldern

intet hinder för att de kunna ännu lång tid användas icke

blott i statens civila tjenst utan äfven i åtskilliga militära befattningar,

hvilka icke kräfva de ansträngningar, som med det rörliga fältlifvet äro

förenade, exempelvis som kommendanter å fästningarna och undervisare

vid militärläroverken med flere, hvaremot å andra sidan lefnadsåldern i

förening med hela deras föregående lifsutveckling samt i allmänhet brist

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 23.

å kapital, som åtminstone icke kunnat genom militärtjensten förvärfvas,

för dem försvårar möjligheten att öfvergå till annat lefnadsyrke och genom

arbete i näringarnas tjenst gagna det allmänna och förbättra sina

lefnadsvilkor. Under sådana förhållanden torde, om statens tjenst för

dem afstänges, för mången blott återstå att i overksamhet förtära sin

pension. Enär emellertid statstjensten icke för dem kan innebära någon

lockelse, såvida den ej åtföljes af en aflöning, som i betydligare mån

öfverskrider den pension, de ega att utan fortsatt arbete åtnjuta, så torde,

med nu gällande bestämmelser, overksamheten vara det alternativ, som,

till men för det allmänna, kornme att vanligast väljas. Om återigen

stadgades, att den, som, efter vunnen pensionsrätt, åter erhåller inträde

i statens tjenst, visserligen skulle lida eu minskning i pensionen, men

densamma ej helt och hållet förloras förr, än den nya aflöningen uppginge

till ett jemförelsevis högre belopp, torde mången pensionär vilja

fortfarande i mån af sina krafter egna sig åt statstjensten, och skulle

derigenom uppkomma icke blott eu vinst i statsekonomiskt hänseende

* utan äfven en direkt besparing för statsverket, som i sådant fall sluppe

utgifva fulla såväl aflöningen som pensionen. Det är ur nu angifna synpunkt,

som en förändring i förberörda nionde punkt af de nya pensioneringsgrunderna

och 63 § af reglementet för Arméns pensionskassa kan

anses önskvärd.

De hufvudsakliga medel, hvarigenom staten gifver ersättning för

densamma lemnad tjenst, äro lön, med dermed följande tjenstgöringspenningar

eller dagafiöning, samt arfvode. Skilnaden mellan dessa aflöningssätt

består förnämligast deri, att, då lönen med dess bihang är afsedd

att gifva full ersättning för den tjenst, hvarför densamma är anslagen,

utgör arfvodet, med frånräkning af några vissa undantagsfall, af hvilka

näppeligen något förekommer å de militära staterna, antingen endast

ett tillägg till lön, för att ersätta det ökade arbete och den högre skicklighet,

som i vissa fall och för tjenster af viss art erfordras, eller ock

den skäliga ersättningen för en verksamhet, som icke tager i anspråk en

persons fulla arbetskraft. Ur den ena eller andra af dessa synpunkter

kunna anses bestämda de arfvoden, som äro i stat uppförda för kommendanter,

lärare vid Krigsskolan, Krigshögskolan, Artilleri- och Ingeniörhögskolan,

Artilleristaben, den nu föreslagna för armén och flottan gemensamma

artilleribyrån,adjutanterne i militärdistrikten, ja, äfven å regementens

och corpsers stater för kompani-, sqvadrons- och batterichefer, samt dessutom

åtskilliga arfvoden, anslagna för bestridande af den ekonomiska förvaltningen

vid arméns särskilda delar. Något grundadt skäl kan väl knappast anföras

hvarföre, när lön får åtnjutas jemte arfvode, icke också pensionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj\ Is Nåd. Proposition N:o 23.

skulle få jemte ett sådant bibehållas. I betraktande derföre af naturen

hos den aflöningsförmån, som benämnes arfvode, hyser Kongl. Maj:t den

åsigt, att innehafvande af ett sådant icke bör utgöra hinder för uppbärande

af pension.

Vidkommande derefter lön på stat, så synes det vara nödigt att, i

nu förevarande hänseende, göra en skilnad mellan den lön, som tinnes

uppförd å militärstat, och annan sådan. Det torde nemligen ej vara

med god ordning förenligt, att den förra får jemte militärpension uppbäras.

Då nemligen den lefnadsålder, som utgör vilkor för pensionsrätt,

är olika vid olika befattningar inom armén, skulle, om militärpension

och militärlön finge förenas, kunna inträffa, att en löntagare, som vid

50 års ålder aflinge med kaptenspensioner, men af Kongl. Maj:t återkallades

i tjenst såsom regementsofficer, skulle få, jemte sin nya aflöning,

uppbära äfven kaptenspensionerna eller någon del deraf, — hvilket vore

uppenbart orimligt. Häremot har också reglementet för Arméns pensionskassa

i § 62 lagt ett uppenbart hinder, och till undanrödjande häraf har

skål icke förekommit.

Annorlunda visar sig förhållandet, då frågan är om en lön på annan

stat än arméns. Den nyss anförda betänkligheten kan dervid icke framträda

såsom motvägande den uppenbara fördelen för staten att kunna

draga nytta af en pensionärs återstående verksamhetsförmåga och under

en föregående tjenstetid vunna erfarenhet. Den praktiska svårigheten vid

frågans lösning torde ligga i att fastställa beloppet af det afdrag å

pensionsförmånerna, hvilket bör blifva en följd af lönens åtnjutande. Att

pensionen bör alldeles upphöra, om pensionstagaren af Kongl. Maj:t kallas

till något af statens högre och bättre aflönade embeten, lärer väl öfverensstämma

med den nu allmänt rådande åsigten. Att emellertid, såsom

skett i Arméns pensionskassa, bestämma en viss lönesiffra, vid hvilken

åtnjutande af pensionen skall upphöra, har den olägenhet, att endast en

ringa skilnad i aflöning är nog att fråntaga en löntagare den pension,

som af en annan får till fullo åtnjutas. Hvad särskildt beträffar det i

Arméns pensionskassas reglemente nu för sådant fall bestämda belopp,

3,000 kronor, så måste detsamma, såsom faststäldt för öfver 20 år sedan,

till följd af den sjunkning i penningevärdet, hvilken sedan dess inträffat

och gjort en allmän lönereglering behöflig, icke längre motsvara den

afsigt, som af lagstiftaren dermed velat vinnas. Bättre lärer väl således

vara att stadga ett afdrag i pensionen i förhållande till den löneinkomst,

som åtnjutes. Det afdrag, som bör ega rum, måste emellertid å ena

sidan ej vara så stort, att pensionärens håg till vidare tjenst slappas

eller förtages, å andra ej mindre, än att någon nämnvärd besparing för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

statsverket derigenom uppstår. Vid en undersökning af de olika förhållanden,

hvilka skulle uppkomma, allt efter som afdraget bestämdes

till den ena eller andra bråkdelen af löneförmånerna, hvarvid i detta fall

tjenstgöringspenningarna inberäknats, har afdraget ansetts böra bestämmas

till två femtedelar af lönebeloppet.

Med detta afdrag skulle pensionen, som allt efter lönens stigande

successivt minskades, helt och hållet förloras af en sergeant af 2:dra

klassen vid en löneinkomst af........................................................ 900 kronor,

en sergeant af lista klassen vid en dylik inkomst af ......... 1,275 »

en fanjunkare vid d:o af................................................................. 2,175 »

en kapten af 2:dra klassen vid d:o af ....................................... 3,600 »

en d:o af lista klassen vid d:o af............................................... 5,600 »

en major vid d:o af......................................................................... 7,000 »

en öfverstelöjtnant vid d:o af......................................................... 8,000 »

Vidkommande öfverstar, så och då deras pensionsålder är satt så

sent som till 60 år, lära de väl sällan komma att efter afskedstagandet

användas i civil tjenst och då endast i högre befattningar, hvarvid man

derföre bör märka, att öfverstepensionen helt och hållet borttages af en

landshöfdings lön. Då generalens pensionsålder sammanfaller med den

för civila befattningar bestämda, lärer en pensionerad generals anbringande

i civil tjenst öfver hufvud icke ifrågakomma. Såsom departementschef i

Konungens Råd kan han, med nu ifrågasatt afdrag, icke uppbära något

af pensionen.

Slutligen har ej bort lemnas obemärkt, hurusom i de för flottans

pensionerande vid 1876 års riksdag faststälda grunder väl finnes samma

stadgande, som i nu ifrågavarande nionde punkt af de nya pensionsgrunderna

för armén, men då dels fyllnadspensionen vid flottan uppgår

till endast procent af sammanlagda pensionsbeloppet mot omkring

68 procent vid armén, dels de två tredjedelarne af pensionssumman,

hvilka vid flottan anses utgöra pension från Amiralitetskrigsmanskassan,

icke kunna i något fall förloras, hafva förhållandena inom armén och

flottan i detta hänseende synts så olika, att Kongl. Maj:t, som ej ansett

sig böra för armén begära samma förmåner i nu ifrågavarande hänseende

som de, hvilka af flottan åtnjutas, funnit någon verklig likhet

mellan pensionsstadgandena icke kunna i detta fall genomföras.

De förändrade bestämmelser angående åtnjutande jemte annan inkomst

från statsmedel af pension ur Arméns pensionskassa och fyllnadspension

från statsverket, hvilkas antagande, enligt hvad här ofvan angifvits,

synas önskvärda, kunna sammanfattas sålunda:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

7

arfvode utgör ej hinder för bibehållande af pension och fyllnadspension;
dessa

pensioner få ej uppbäras samtidigt med lön å militärstat;

vid åtnjutande af pension från andra allmänna medel eller lön å

annan rikets stat skall pensionstagare i pension och fyllnadspension lida

en minskning, motsvarande två femtedelar af hvad han sålunda från

annat håll uppbär.

På grund af hvad nu blifvit anfördt vill Kongl. Maj:t, som har

för afsigt att framdeles till krigsbefälet eller arméns fullmäktige göra

framställning om den ändring i 63 § af Arméns pensionskassas reglemente,

hvilken betingas af det beslut, Riksdagen nu kan komma att

fatta, härmed föreslå Riksdagen att, med afseende å sättet för användande

af det till fyllnadspensioner anvisade kreditiv, medgifva, det andra och

nionde punkterna i de vid 1877 års riksdag faststälda grunder för pensionering

af arméns befäl och underbefäl med vederlikar må erhålla följande

förändrade lydelse:

2.

En hvar af förenämnde embets- och tjensteman, hvilken vid afskedstagandet

stått i statens tjenst i 30 år etc. (för öfrigt blifver punkten

oförändrad).

9.

Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt dessa

grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.

Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från

andra allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,

skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två

femtedelar af hvad han sålunda från annat håll uppbär.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

J. H. Rosensvärd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Disposition No 23.

Utdrag af protokollet öfver Landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

den 1 Mars 1878.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd.

r

Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Rosensvärd uppläste

till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå

Statsrådets enhälliga tillstyrkan, förut fattade beslut uppsatt förslag till

nådig proposition till Riksdagen angående ändringar i grunderna för

pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med vederlikar.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets underdåniga

tillstyrkan, i nåder gilla berörda förslag, sådant

det finnes detta protokoll bilagdt, samt förordna,

att, i öfverensstämmelse dermed, nådig proposition skulle

till Riksdagen afgå.

Ex protocollo

M. P. Bandelin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1878:12 Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatem Nionde hufvudtitel. s. 2 i texten