Sök i Ratio Lex

Med förslag till förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Förordningen om nya Strafflagens införande, och hvad i afseende derå iakttagas skall, den 16 Februari 1864

1878-01-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1878:7, Med förslag till förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Förordningen om nya Strafflagens införande, och hvad i afseende derå iakttagas skall, den 16 Februari 1864

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Eiksd. Kansli den 25 Jan. 1878, kl. 3 e. m.

Kong!,. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Förordningen

om nya Strafflagens införande, och hvad i afseende derå

iakttagas skall, den 16 Februari 1864; Gifven Stockholms

Slott den 4 Januari 1878.

Sedan lios 1876 års Riksdag framställning blifvit gjord om lagstiftningsåtgärders

vidtagande till förekommande deraf, att våldsverkare genom ombyte

af vistelseort och underlåtenhet att hörsamma stämning undandroge sig ransakning,

åtminstone till dess vittnen icke längre funnes tillgängliga, och dymedelst

sj sällan blefvo från bestraffning fria, samt att polismyndigheterna äfven då de

voro närvarande vid brottens begående icke kunde i saknad af rätt att häkta

våldsverkan^ göra sig åtlydda, har Riksdagen anhållit, att Kongl. Maj.-t måtte

lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana lagförändringar,

hvilka kunde anses erforderliga för uppnående af det ändamål, som med de hos

Riksdagen i ämnet gjorda framställningar åsyftades.

Då detta ändamål synes kunna uppnås derigenom att rätt att häkta en för

blott misstänkt person medgifves äfven vid sådana brott, der fängelse utgör strafflatitudens

maximum, för de fall att den misstänkte saknar stadigt hemvist och

derjemte mot honom förekommer skälig anledning att han ämnar afvika, och då,

genom en dylik utsträckning af rätten att häkta, det skydd för den personliga

friheten, som gällande lags bestämmelser angående häktning äro afsedda att innebära,

ej synes blifva trädt för nära, har ett lagförslag i sådant syfte blifvit upp
Bih.

till micsd. Prof. 1878. 1 Sand. 1 Afd. 3 Häft. l

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 7.

rättadt, och, efter att deröfver hafva hört Högsta Domstolen och Statsrådet, hyil

kas protokoll i frågan härhos bifogas, vill Kongl. Maj:t, jemlikt 87 § Regeringsformen,

föreslå Riksdagen antagande af följande

Förordning angående förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Förordningen

om nya Strafflagens införande och hvad i afseende dera iakttagas skall

den 16 Februari 1864.

Misstankes någon att hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten

sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den ma i häkte tagas. Häfver

han embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest stadigt hemvist eller yrke,

och kan det ej skäligen befaras, att han afviker, eller att han genom undanrödjande

af bevis eller egendom sakens tillbörliga utredning hindrar; da skall han

på fri fot lemnas.

Varder den, som ej häfver stadigt hemvist, misstänkt för brott, som ringare

är än förut sägs, men hvarå dock fängelse efter lag följa kan, och förekommer

emot honom skälig anledning att han afviker; han må ock i häkte tagas.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

OSCAR.

Louis De Geer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

3

Utdrag) af protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms

Slott Fredagen den 16 November 1877,

i närvaro af

Hans Excellens, Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thy selins,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Bosensvärd.

Herr Statsministern och Chefen för Justitie-departementet anmälde i underdånighet

:

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 14 Maj 1876, angående väckta förslag

om vidtagande af lagstiftningsåtgärder till betryggande af den allmänna ordningen

och personliga säkerheten; hvarvid Herr Statsministern anförde:

»Sedan Riksdagen år 1875 till hämmande af de våldsgerningar och fridsbrott,

som enligt Riksdagens åsigt tilltagit i synnerhet bland den del af befolkningen,

som på främmande orter söker arbetsförtjenst, för sin del beslutat eu

sådan ändring af 6 punkten i 19 § promulgationslagen till Nya Strafflagen, att

enligt detta lagrum häktning skulle blifva tillåten å den, som misstänktes för

hemfrids- eller vägafridsbrott, oberoende af hvilket straff kunde på brottet följa,

men Eders Kongl. Maj:t — efter det Högsta domstolen icke tillstyrkt bifall till

förslaget med afseende derå, bland annat, att enligt det samma häktning skulle

kunna ega rum allenast på misstanke om brott af så ringa beskaffenhet, att detsamma

finge försonas med lägsta bötesbeloppet — icke funnit skäl att godkänna

Riksdagens förslag, har Riksdagen i förevarande underdåniga skrifvelse anhållit,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådana lagförändringar, som kunde anses erforderliga till förekommande deraf,

att våldsverkare genom ombyte af vistelseort och underlåtenhet att hörsamma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

stämning undandroge sig ransakning, åtminstone till dess vittnen icke längre funnos

tillgängliga, och såmedelst ej sällan blefvo från bestraffning fria, samt att

polismyndigheterna, äfven då de voro närvarande vid brottens begående, icke

kunde i saknad af rätt att häkta våldsverkan^ göra sig åtlydda.

De af Riksdagen anförda missförhållanden synas kunna i icke oväsentlig

grad afhjelpas derigenom, att rätt att häkta en för brott misstänkt person medgifves

äfven vid sådana brott, der fängelse utgör strafflatitudens maximum, i de

fall att den misstänkte saknar stadigt hemvist och derjemte mot houom förekommer

skälig anledning att han ämnar afvika för att undandraga sig ransakningen

och det möjliga straffet. Genom en dylik utsträckning af rätten att häkta synes

mig det skydd för den personliga friheten, som nu gällande lags bestämmelser

angående häktning äro afsedda att innebära, ej blifva trädt för nära. En för

brott misstänkt, hvilken träffas å flyende fot, har af ålder ansetts kunna gripas,

och äfven senaste tiders straffprocessordningar i främmande länder medgifva en

vidsträcktare rätt att häkta den, som misstankes vilja afvika, än den som nu af

mig ifrågasättes. Det sätt, hvarpå den mera omfattande häktningsrätten, hvilken

förefanns före Nya Stafflagens införande, hos oss i allmänhet blef tillämpad, utesluter

ock hvarje farhåga, att en under förenämnda vilkor medgifven rätt att häkta

skall komma att blifva använd i andra fall, än der densammas tillämpande för

upprätthållandet af en verksam rättsskipning verkligen vore af nöden.

På grund häraf har jag inom Justitie-departementet låtit upprätta förslag

till förändrad lydelse af G punkten i 19 § af Förordningen om Nya Strafflagens

införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, enligt hvilket förslag nämnda

lagrum skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»Misstänkes någon att hafva begått brott, som ringare är än i 5 punkten

sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den må i häkte tagas.

Häfver han embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest stadigt hemvist eller

yrke, och kan det ej skäligen befaras, att han afviker eller att han genom undanrödjande

af bevis eller egendom sakens tillbörliga utredning hindrar; då skall

han på fri fot lemnas.

Varder den, som ej häfver stadigt hemvist, och emot hvilken skälig anledning

förekommer, att han afviker, misstänkt för brott, som ringare är, än förut

sägs, men hvarå dock fängelse efter lag följa kan; han må ock i häkte tagas»;

Och hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes förordna, att öfver berörda

förslag Högsta Domstolens utlåtande måtte, för det ändamål § 87 Regeringsformen

omförmäler, genom note ur protokollet infordras».

Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda,

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

5

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ls

Högsta Domstol Tisdagen den 11 December 1877.

Andra Rummet.

När varan de:

Justitieråden: Södergren.

Olivccrona,

Huss,

Lindhage n,

Svedelius,

Hcrnmarclc,

Östergren.

Tillförordnade Byråchefen, Revisionssekreteraren Annerstedt föredrog i underdånighet:
Note

ur protokollet, öfver Justitiedepartements-ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet den 16 nästlidne November, hvarigenom, efter det

Riksdagen i underdånig skrifvelse den 14 Maj 1876 anhållit att Kongl. Maj:t måtte

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana lagförändringar, som

kunde anses erforderliga till förekommande deraf, att våldsverkare genom ombyte

af vistelseort och underlåtenhet att hörsamma stämning undandroge sig ransakning,

åtminstone till dess vittnen icke längre funnos tillgängliga, och såmedelst

ej sällan blefvo från bestraffning frie, samt att polismyndigheterna äfven då de

voro närvarande vid brottens begående icke kunde, i saknad af rätt att häkta

våldsverkan^, göra sig åtlydda, — Högsta Domstolens utlåtande blifvit, för det

ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, infordradt öfver ett inom Justitiedepartementet

upprättadt förslag till förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Förordningen

om Nya Strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall,

enligt hvilket förslag nämnda lagrum skulle erhålla följande förändrade lydelse:

“Misstänkes någon att hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten

sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den må i häkte tagas.

Häfver han embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest stadigt hemvist eller

yrke, och kan det ej skäligen befaras, att han afviker, eller att han genom undanrödjande

af bevis eller egendom sakens tillbörliga utredning hindrar; då skall

han på fri fot lemnas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Varder den, som ej häfver stadigt hemvist och emot hvilken skälig anledning

förekommer, att han afviker, misstänkt för brott, som ringare är, än förut

sägs, men hvarå dock fängelse efter lag följa kan, han må ock i häkte tagas“.

Då nu gällande lagstiftning medgifver, att häktning får ega rum för vissa

af de brott, som ej må åtalas af annan än målseganden, samt detta stadgande

veterligen icke gifvit anledning till något missbruk, funno i betraktande häraf och

enär lagens straffbestämningar ej mindre för den der falskeligen angifver annan

för brott, än äfven för tjensteman, som utan laga skäl verkställer häktning, syntes

innebära ett verksamt skydd emot obehörig kränkning af den personliga friheten,

Högsta Domstolens fleste ledamöter någon betänklighet mot förslagets antagande

ej böra möta deraf, att enligt detsamma antalet af de under allmänt åtal icke

hörande förbrytelser, för hvilka den misstänkte må sättas i häkte, komme att

i icke obetydlig mån ökas; och ansågo desse ledamöter förslaget ej heller i öfrigt

föranleda annan anmärkning än att, då med den redaktion, som blifvit vald

för förslagets sista punkt, skiljaktigheten i innehållet mellan denna punkt och de

föregående icke med önskvärd klarhet framstode, åt sista punkten borde gifvas

eu häremot svarande förändrad uppställning.

Justitieråden Södergren, Svedelius och Östergren lemnade förslaget utan

anmärkning.

Ex protocollo

E. Adlerstråhle.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

7

Utdrag af protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott

Fredagen den 4 Januari 1878,

i närvaro af:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Geer;

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna;

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmcr,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,

Justitieråden: von Segebaden,

Wedherg.

Herr Statsministern och Chefen för Justitie-departementet anmälde, att, till

åtlydnad af Kongl. Maj:ts den 16 sistlidne November meddelade föreskrift, Högsta

Domstolen, enligt dess protokoll den 11 nästpåföljande December, afgifvit underdånigt

utlåtande öfver ett inom nämnda departement lipprättadt, i Statsrådsprotokollet

öfver Justitie-departements ärenden för förstnämnda dag intaget förslag till

förändrad lydelse af G punkten i 19 § af förordningen om Nya Strafflagens införande

och hvad i afseende derå iakttagas skall.

Af Högsta Domstolens berörda protokoll inhemtades, att, vid granskningen

af ifrågavarande förslag, fyra af Domstolens ledamöter funnit förslaget ej föranleda

annan anmärkning än, att, då med den redaktion, som blifvit vald för förslagets

sista punkt, skiljaktigheten i innehållet mellan denna punkt och de föregående

icke med önskvärd klarhet framstode, åt sista punkten borde gifvas en

deremot svarande förändrad uppställning; hvaremot tre af Högsta Domstolens ledamöter

lemnat förslaget utan anmärkning.

Herr Statsministern yttrade, att ett förtydligande af sista punkten i förslaget

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

i den syftning, som blifvit inom Högsta Domstolen ifrågasatt, syntes honom lämpligast

kunna åstadkommas genom allenast en omflyttning af de begagnade ordalagen;

hvarefter och sedan förslag till en dylik redaktionsförändring upplästs, Herr

Statsministern hemstälde, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att antaga

följande förändrade lydelse af 6 punkten i 19 § af förordningen om Nya Strafflagens

införande och hvad i afseende derå iakttagas skall:

“Misstankes någon att hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten

sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den må i häkte tagas.

Häfver han embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest stadigt hemvist

eller yrke, och kan det ej skäligen befaras, att han afviker, eller att han genom

undanrödjande af bevis eller egendom sakens tillbörliga utredning hindrar; då

skall han på fri fot lemnas.

Varder den, som ej häfver stadigt hemvist, misstänkt för brott, som ringare

är än förut sägs, men hvarå dock fängelse efter lag följa kan, och förekommer

emot honom skälig anledning att han afviker; han må ock i häkte tagas“.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter täcktes

Hans Maj:t Konungen bifalla hvad Herr Statsministern sålunda

hemstält samt förordna att, i enlighet med ofvan intagna förslag,

nådig proposition af den lydelse, bilagan till detta protokoll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 Jan. 1878, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående beviljande

af låneunderstöd för fullbordande af Bergslager■

nas jemn äg saktiebolags jernvägsanläggning; Gifven Stockholms

Slott den 11 Januari 1878.

Under den 26 September 1871 beviljade Kongl. Maj:t t. f. Bergmästaren

G. A. Lundhqvist, Friherre Svante Fleetwood, Bruksegaren E. G. Danielsson, Justitie
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.