Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19

1879-01-31 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1879:19, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

i Q

JL u

N:o 19.

Ank. till Riksd. Kansli deu 19 Peta. 1879, kl. 7 e. in.

kongl. Maj:t.s nådiga proposition, till Riksdagen, angående eftergift

af dm; jordeboksränta, emu enligt Kong!, kungörelsen

den 9 Juni 1871 bär hemman och lägenheter i rissel

bergslager piff öras; Gifven Stockholms Slott den 31

Januari 1879.

Sedan i proposition till 1871 års Riksdag'' föreslagits, att hyttorna

inom bergslag måtte från utgörande af tackjernstionde befrias, utan

att de räntor, hvilka eu gång inom bergslag upphört, åter påfördes,

äfvensom att skattejern och hyttegälsjern jemväl måtte upphäfvas, samt

att hemman och lägenheter i de bergslager, som icke redan vore underkastade

ordinarie rotering, måtte efter det rotetal, till hvilket de vore

extra roterade, åläggas rotevakansafgifter till hälften emot annan roterad

jord i samma län, anmälde Riksdagen i underdånig skrifvelse den

19 Maj nämnda år, att omförmälda proposition blifvit på det sätt bifallen,

att Riksdagen medgifvit, det skyldigheten inom privilegierad

bergslagsort till utgörande af tackjernstionde äfvensom af skattejern

och hyttegälsjern, der någondera af dessa senare afgiftsposter blifvit

åsatt och ännu qvarstode, finge för framtiden upphöra, emot det att

hemman och lägenheter i de bergslager, som icke redan vore underkastade

ordinarie rotering, skulle, efter det rotetal, till hvilket de vore

extra roterade, åläggas rotevakansafgifter till hälften emot annan roterad

jord i samma län, och att, med hufvudsaklig tillämpning af hvad

Kammar- och Kommerskollegierna i underdånigt utlåtande den 31 December

1867 rörande grunderna och sättet för berörda förändrings

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong!, Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 19.

genomförande förordat och hemstält, hvarje hemman och lägenhet inom

privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort,

åtnjöte någon frihet i afseende å ränta, skulle, på ofvan angifna vilkor

och i de fall som vederborde, till hälften åsättas de skyldigheter härutinnan,

som, efter vederbörandes hörande, funnes med författningarne

öfverensstämma, samt att de nya rättsförhållanden, som af omförmälda

förändring kunde varda en följd, skulle komma att inträda från och

med början af år 1872; hvarjemte Riksdagen anhöll, att, derest vid de

sålunda bestämda skyldigheternas påförande, någon ytterligare lindring

skulle i särskilda fall visa sig af omständigheterna påkallad, Riksdagen

måtte derom få emottaga nådig framställning.

Det af Riksdagen sålunda fattade, genom Kong], kungörelse den

1) Juni 1871 till allmän efterrättelse meddelade beslut, angående vilkoren

för tack]ermstioudens upphörande, har numera blifvit fullständigt

bragt till verkställighet, förutom att jordeboksränta i enlighet med beslutet

icke blifvit påförd inom nedannämnda bergslager, nemligen Skinnskattebergs

och Norbergs inom Vestmanlands län, Nora, Hjulsjö, Lindes,

Ramsbergs, Grythytte, Hellefors, * larlskoga, Lekebergs och Lerbäcks

bergslager i Örebro län, Vesterbergslagen i Stora Kopparbergs

och Filipstads bergslag i Vermlands län.

Åberopande hvad bilagda protokoll öfver finansärenden för clen

31 innevarande månad derom innehåller, vill Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande

att Kongl. Maj:t funnit den berörda, återstående räntepåföringen

i nu nämnda bergslager svårligen kunna, utan kränkning

af enskildes rätt, verkställas, härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att den del af den förut frinjutna jordeboksräntan i ofvan uppräknade

bergslager, som, enligt Riksdagens år 1871 fattade, genom Kongl. kungörelsen

den 9 Juni samma år till efterrättelse meddelade beslut, skall

hemman och lägenheter i dessa bergslager påföras, må helt och hållet

eftergifvas.

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas; och Kongl. Magt förblifver Riksdagen

med afl Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O S C A R.

Hans Forssell.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majts Nåd. Proposition No 19.

15

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 31

Januari 1879.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,

von Steyern och

Malmström.

17:o.

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Forssell anförde

härefter:

I den till 1871 års Riksdag afgifna nådiga proposition, som

ledde till borttagande inom de privilegierade bergslagerna af tackjernstionden

äfvensom af skatte- och hyttegälsjernet, föreslogs såsom vilkor

för denna eftergift endast, att hemman och lägenheter i de bergslager,

som icke redan vore underkastade ordinarie rotering, skulle efter det

rotetal, till hvilket de voro extra roterade, påföras rotevakansafgifter

till hälften emot annan roterad jord i länet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Riksdagen, som i öfrigt biföll den Kongl. propositionen, fäste

dock vid sitt godkännande deraf det ytterligare vilkor, att, med hufvudsaklig

tillämpning af hvad Kammar- och Kommerskollegierna i

underdånigt utlåtande af den 31 December 1867 rörande grunderna

och sättet för tackjernsskattens upphörande hemstält, hvarje hemman

och lägenhet inom privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskap att

tillhöra sådan ort, åtnjöte någon frihet i afseende på ränta, skulle till

hälften åsättas de skyldigheter härutinnan, som, efter vederbörandes

hörande, funnes med författningarne öfverensstämma; men anhöll Riksdagen

tillika, att, derest vid de sålunda bestämda skyldigheternas påförande

någon ytterligare lindring skulle i särskilda fall visa sig af

omständigheterna påkallad, Riksdagen då måtte få derom emottaga

nådig framställning.

Det af Riksdagen sålunda fattade beslut i afseende på vilkoren

för tackjernstiondens eftergifvande har numera i vissa bergslager blifvit

fullständigt bragd till verkställighet, hvaremot i följande bergslager,

nemligen Skinnskattebergs och Norbergs inom Vestmanlands län, Nora,

Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte, Hellefors, Carlskoga, Lekebergs

och Lerbäcks bergslager i Örebro län, Vesterbergslagen i Stora Kopparbergs

och Filipstads bergslag i Vermlands län väl rotevakansafgifter

och mantalsränta blifvit i enlighet med grunderna för det nämnda

beslutet påförda, men för åsättande af jordeboksränta hinder af den

väsentliga beskaffenhet mött, att beslutet i denna del hittills icke kunnat

genomföras.

Efter att hafva erhållit nådig befallning att, jemte vidtagande af

andra åtgärder för verkställighet af Riksdagens omförmälda beslut,

föranstalta om påförande af jordeboksränta i nämnda bergslager, anmälde

Kammarkollegium i underdånig skrifvelse den 19 December

1873, att, då vid åsättande af denna ränta vore nödigt att återgå till

de förhållanden, som egde rum i början af 1600-talet, vid hvilken tid

genom Kongl. brefven den 18 Februari och den 26 Mars 1608 med

flera författningar räntofrihet för tack] ems tillverkning först medgafs,

och hos länsstyrelserna icke funnes att tillgå de handlingar och upplysningar,

som för meddelande af riktiga beslut, angående räntans påförande

erfordrades, utan sådana upplysningar, om någonstädes, stode

att finna endast i kollega arkiv, kollegium ansett lämpligt att, förr

än frågan behandlades hos vederbörande befallningshafvande, låta inom

Kollegium anställa en undersökning i ämnet, hvilken kunde läggas till

grund för de beslut, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

hade att meddela. Vid den undersökning, som i anledning häraf företagits

och sträckt sig till flera bergslager, såsom Skinnskattebergs,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 19.

Norbergs och Lindes samt Westerbergslagen hade det emellertid visat

sig, att, utom det att de skattehandlingar af jordeböcker, debiteringsoch

tiondelängder, livilka rådfrågats, befunnits ofullständiga och för

mellanrum af liera år saknats, de samtidiga af dessa handlingar icke

alltid öfverensstämt med hvarandra, utan företett olikheter i hemmantal,

räntor och åboernas antal, som gjort det omöjligt att utreda hvilken

ränta, enligt de föreskrifna grunderna, borde hvarje nu befintligt

hemman såsom dess ursprungliga eller rätta påföras. Kollegium anlörde

exempelvis, hurusom, då i 1620 års jordebok förekomme två

hemman Rosendal i Norbergs socken med hvar sin åbo och olika räntor,

men i längden, efter hvilken gärdkolen debiterades, fyra hemman,

med samma namn om ett hälft mantal hvardera, äfvenledes med hvar

sin åbo, stannade man i ovisshet, Indika af de senare hemmanen motsvarade

hvartdera af de båda förra och huru stor del af räntan å dessa

följaktligen borde påföras hvarje af de halfva hemmanen, hvilken svårighet

än mer okades derigenom att dessa hemman i jordeboken tio

är senare väl bibehållits till antalet, men minskats i hemmantalet till

det ännu för dem förekommande af tillsammans 1 V2 mantal, dock

med tillökning i räntan från 12 till 13 dagsverken. Dylika svårigheter

af flerehanda slag hade bill vit. anmärkta för åtskilliga andra hemman

i denna och andra bergslager, och kunde det i allmänhet sägas,

att, när olikheterna, äfven i början af 1600-talet, i jordeböckerna vore

sa många emellan åboernas antal och hemmantalet i en by, helst

när det sistnämnda blifvit ökadt, det icke läte sig afgöra, Indika af de

nu befintliga hemmanen haft gammal, afskrifven jordeboksränta, och

huru stor lör hvartdera, och Indika åter vore nyhemman, som borde

ny ränta åsättas, enligt den al Kammar- och Kommerskollegierna i

deras underdåniga utlåtande den 31 December 1867 uppgifna och,

efter hvad Kollegium antog, af Riksdagen, med nedsättning blott till

halfva beloppet, gillade grundsats att dels påföra skattlagdt hemman

dess rätta ränta, dels ock beträffande hemman, som icke blifvit till

jordeboksränta skattlagdt, förordna om bestämmandet af sådan ränta

genom jemförelse med annat jemngod! hemman i orten; en åtgärd,

hvilken, erm den skulle ske genom refning och skattläggning efter

metoden, dessutom skulle medföra alltför betydliga kostnader, jemförda

med det resultat, som derigenom stode att vinna.

Då Kollegium sålunda funnit nu antydda sätt för räntornas åsättande

i allmänhet overkställbar!, hade i stället fråga hos Kollegium

uppstått att vid räntornas påförande använda taxeringsvärdet, såsom

bättre än hemmantalet bestämmande hemmanens ömsesidiga • värJBill.

Ull Rik sd. Prut, 1879. 1 Sand. 1 A/d. 8 Raft. '' 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

den och skattdragande förmåga. Men vid eu i Kollegium, bland annat,

för samtliga de hyttor i Filipstads bergslag, hvilka enligt Kollegiernas

merberörda utlåtande dragit jordeboksränta af osmundsjern,

företagen beräkning öfver de räntebelopp, som skulle drabba hvardera

af dessa hyttor, om de afskrifna jernräntorna för hela bergslagen

sammansloges och efter 1862 års taxeringsvärden fördelades på hyttorna,

hade det befunnits att, under det en hel hytta, taxerad till

90.000 kronor, derigenom skulle tillgodonjuta en lindring i beskattningen

af 169,02 procent, skulle deremot eu half hytta, taxerad till

80.000 kronor, få sin ränta ökad med 136,02 procent; och då en sådan

jemförelse, derest den gjordes endast mellan två och två hemman

i en socken, den lindrigast och högst beskattade efter hemmantal,

jemfördt med taxeringsvärdet, utfölle ännu ofördelaktigare för de högst

taxerade, hade Kollegium ansett äfven detta sätt att utföra det fattade

beslutet, då nu vore fråga om återinförande af grundräntor, icke böra

ifrågakomma.

Det hade under sådana förhållanden synts Kollegium vara den

lämpligaste utvägen att, likasom hemmantalsränta.!! bestämdes efter

hemmantalet, för hvarje bergslag fördela jordeboksräntans halfva frinjutna

belopp lika på alla de skatte- och kronohemman, som vore

derifrån befriade, dervid visserligen intet hemman blefve för drygt

beskaffad!, då i allt fall halfva räntan eftergåfves. Enär likväl, i följd

deraf att jordeboksränta!! icke vore såsom hemmantalsränta!! lika stor

för hvarje mantal, utan kunde för det ena mantalet vara större än för

det andra, beroende på olika skattläggning, det i allt fall kunde inträffa,

att genom en så beskaffad lika påföring af half ränta ett och

annat hemman icke komme att åtnjuta befrielse från sin särskilda

halfva jordeboksränta, utan finge erlägga något derutöfver, under det

ett annat hemman derigenom lindrades mer än vederborde, hemstälde

Kollegium, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t, för undanrödjande på

förhand af hvarje anledning till klagan, skulle finna skäl, enligt den

af Riksdagen meddelade anvisning, hos Riksdagen göra framställning

om den ytterligare lindring i ränta för de ifrågavarande bergslagerna,

att af den för hvarje bergslag eftergift!a jordeboksränta!! endast

en tredjedel måtte de hemman, som vore derifrån befriade, till

lika belopp efter hemmantalet hvardera påföras enligt de inom hvarje

bergslag särskild! förekommande förhållanden. Då, enligt en vid Kollega

skrifvelse fogad uträkning, halfva jordeboksränta!! för alla de

7 5 5 53/fi0 mantal i dessa bergslager, hvilka åtnjöte frihet från dylik

ränta, utgjorde, efter de i Kollegiernas förut åberopade utlåtanden upptagna

värden, tillsammans 4,504 kronor 60 öre och för hvarje helt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.

mantal i medeltal 5 kronor 96 öre, samt enligt nådiga förordningen

den 23 Juli 1869 tillköpa 4,493 kronor 24 öre och på mantalet 5

kronor 94 öre, skulle, med den af Kollegium föreslagna nedsättning,

hela beloppet af den jordeboksränta, som komme att i de ifrågavarande

bergslagerna påföras, uppgå enligt det första alternativet till

3,003 kronor 7 öre, utgörande i medeltal för hvarje mantal 3 kronor

97 öre, och enligt det''andra alternativet 2,995 kronor 49 öre, eller på

mantalet 3 kronor 96 öre.

I enlighet med denna Kollega hemställan, föreslog Eders Kongl.

Maj:t i nådig proposition till Riksdagen den 8 April 1874, att vid tillämpningen

af de enligt Riksdagens beslut genom kungörelsen den 9

Juni 1871 meddelade föreskrifter angående framtida skattskyldigheten

för sådana hemman och lägenheter inom privilegierad bergslagsort,

som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort, dittills åtnjutit någon frihet

i afseende på räntan, måtte få så förfaras, att af den för hvarje bergslag

eftergifna jordeboksränta!! endast en tredjedel måtte de hemman,

som derifrån voro befriade, till lika belopp efter hemmantalet hvardera

påföras, enligt de inom hvarje bergslag särskild! förekommande förhållanden.

Vid remissen till Stats-Utskottet af berörda nådiga proposition

uttalade en ledamot i Andra Kammaren, hvilken verkstält eu omfattande

undersökning af de med tack]''ernstiond eris eftergifvande sammanhängande

förhållanden, såsom sin åsigt, att en tillfredsställande lösning af

frågan icke kunde uppnås, med mindre den till påförande bestämda

delen af jordeboksränta!! helt och hållet eftergåfves. Detta yttrande

föranledde Stats-Utskottet att från vederbörande provinskontor i Kammarkollegium

under hand förskaffa sig ytterligare upplysningar i ämnet;

men då de sålunda erhållna upplysningarna icke befunnos lemna tillräcklig

ledning för frågans fullständiga bedömande, förklarade sig Utskottet,

i utlåtande öfver propositionen den 8 Maj 1874, anse frågans

slutliga afgörande böra uppskjutas, till dess den ytterligare utredning

i ämnet, som enligt Utskottets åsigt erfordrades, kunde åstadkommas.

Utskottet anförde vidare, att ehuru den i propositionen

föreslagna räntenedsättningen afsåg att på förhand undanrödja alla skäl

till klagan öfver ifrågavarande beskattning, densamma likväl förefallit

Utskottet väl godtycklig. Då, enligt hvad i propositionen upplystes,

det med afseende på många bergslagsorter varit omöjligt att utreda,

hvilken ränta borde hvarje befintligt hemman såsom dess ursprungliga

eller rätta påföras, hade den föreslagna nedsättningen synts Utskottet

icke innebära full säkerhet, för att icke, densamma oaktadt, möjligen

ett och annat hemman blefve högre beskattadt, än rättvist vore, lika
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

som ock lura syntes vara för handen, att genom det ifrågasatta skattläggningssåttet

jordeboksränta komma att påföras hemman, hvilket

rättvisligen icke vore skyldigt att utgöra''dylik skatt, Under sådana

förhallanden skulle ifrågavarande beskattning antagligen gifva anledning

till ett stort antal tvister, hvarigenom åter skulle nödvändiggöras den

ytterligare utredning i ämnet, som Utskottet funnit erforderlig. Visserligen

skulle de anmärkta olägenheterna undanrödja*, om ifrågavarande

skatt helt och hållet eftergåfves; men dä något förslag i sådant syfte

icke olif vi t till Utskottet hänskjuta!, häda Utskottet ansett sig sakna

anledning att närmare uttala sig derom. Ett sådant eftergifvande synte®

Utskottet i allt fall icke böra ifrågakomma annat än i sammanhang

med en allmän skattereglering och desto mindre böra blifva föremål

för den da samlade Riksdagens pröfning och afgörande, som till nästföljande

Riksdag nådig proposition om grundskatternas upphörande i

allmänhet antogs vara att förvänta.

Åberopande hvad Utskottet sålunda anfört, hemstälde Utskottet,

att den i ämnet gjorda nådiga propositionen för det dåvarande icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Detta Utskottets betänkande godkändes af Andra Kammaren,

hvaremot Första Kammaren, med afslag å betänkandet, biföll den

nadiga propositionen med ett sa lydande tillägg: »ägare af jord inom

bergslagen derigenom icke betaget att, i händelse han tilltror sig

kunna leda i bevis, att halfva jordeboksränta^ rätteligen bestämd och

beräknad, icke uppgår till det belopp, som enligt den i den nådiga

propositionen föreslagna grund skulle jorden påföras, sin talan i detta

hänseende efter befogenhet utföra.» Under ärendets behandling i Kamrarna

erkändes äfven af dem, som yttrade sig för betänkandet, de stora

svårigheter, hvarmed den beslutade beskattningens påförande vore förenadt,

och eu ledamot, tillhörande Utskottet, antydde Rimligen bestämdt,

att, derest ett förslag förelegat om räntans fullständiga eftergifvande,

detsamma kunnat påräkna Utskottets understöd, likasom äfven andra

ledamöter inom båda Kamrarna fram holk) önskligheten af eu dylik

eftergift.

Till följd af Kamrarnas skiljaktiga beslut hade emellertid frågan

förfallit, hvithet af Riksdagen i underdånig skrifvelse den 20 Maj 1874

inför Eders Kongl. Vaja anmäldes.

Sedan detta Riksdagens beslut blifvit Kammarkollegium meddeladt,

anbefallde Kollegium Eders Kongl. Maj ds vederbörande Befallningshafvande

att hos alle ägare och innehafvare af hemman och lägenheter

inom ofvannämnda bergslager, hvilka enligt Kollegiernas utlåtande den

31 December 1867 åtnjutit lindring i jordeboksränta, låta ofördröjligen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

i stadgad ordning- anställa reservationskraf för den hälft af räntan,

som från och med år 1872 borde dem påföras; men då de förut af

Kollegium anmärkta svårigheterna att påföra hvarje särskild! gammalt

hemman i dessa bergslager dess halfva frinjutna ränta, likasom att

dermed belägga senare tillkomna hemman af privilegierad berg,slagsnatur

oförminskade qvarstodo, fann Kollegium sig föranlåtet att i underdånig

skrifvelse den 20 November 1874 hos Eders Kong], Maj:t göra

förnyad framställning i förevarande ämne.

Kollo gill in erinrar härvid, hurusom Kollegium redan i sitt förra

utlåtande framhållit vanskligheten att genom arkivundersökningar

komma till visshet om den ränta, hemmanen i bergslagerna nu borde

draga. Men härtill komma vidare, att under 1600-talet, i flora, om icke

alla, rikets landskap betydliga förändringar egt rum i hemmanens ursprungliga

områden, torp på skattlägga hemmans områden blifvit åsätta,

hemmantal och nya hemman uppstått på bolbysmark, hvilket tvifvelsutan

varit fallet äfven i bergslagerna, endast med den åtskilnad, att

då annorstädes häraf föranleda nya allmänna jordrefningar med åtföljande

skattläggningar och skatt ejemkningar, sådana deremot icke företagits

i bergslagerna. Att vid ifrågavarande skattepåföring lägga etthemmans

gamla ränta till grund, sedan hemmanets område förändrats,

funne Kollegium icke lämpligt, och att företaga ny skattläggning vore

dels för kostsamt, dels äfven obilligt, enär deraf äfven skulle komma

att drabbas uppodlingar, som i senare tider blifvit verkställa, och Indika

enligt Förordningen om landskulturens upphjelpande den 25 November

1.740 med flera författningar skulle från skattläggning åtnjuta befrielse.

Att åter till grund för räntornas åsättande taga hemmanens nuvarande

taxeringsvärden skulle, utom att dessa vore förändring underkastade,

vara lika otjenligt, emedan deri till förhöjande af hemmanens värde

ingått icke allenast de från skattläggning befriade uppodlingarna, utan

ock numera värdet af deras skogsmark, hvilket vid den ursprunglig;!

skattläggningen alls icke eller åtminstone endast i underordnad män

tagits i beräkning.

I betraktande af alla dessa svårigheter för räntans åsättande, har

Kollegium hemstält, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna

skäligt i nådig proposition föreslå Riksdagen, att den jordeboksränta,

som inom hvar och en af ofvan uppräknade bergslager bör påföras,

ma, de hemman och lägenheter derinom, Indika varit i åtnjutande af

bergslagsfrihet, åsättas genom särskilda kommissioner, i ungefärlig

likhet med de genom nådiga instruktionen den 20 December 1825 förordnade

roteringskommissioner, sammansatta af landshöfdingen i länet,

såsom ordförande, landskamreraren och förste landtmätaron såsom leda
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 19.

möter, samt derjemte två ledamöter, valda af länets landsting. Om

vid dessa kommissioners sammanträden jordeböcker och kartehandlingar

från provinslandtmäterikontoret blefve att tillgå, samt för upplysningars

meddelande kronofogden och häradsskrifvaren i orten vore tillstädes;

om derjemte hvarje jordegare berättigades att vid sammanträdena

infinna sig och bevaka sin talan, skulle, enligt hvad Kollegium

förestält sig, blifva sörjdt för ett så noggrant bestämmande af den

ifrågavarande beskattningen, som under närvarande omständigheter

vore möjligt. Man skulle då icke behöfva inskränka sig till mekaniskt

påförande af half jordeboksränta för hvarje mantal, utan, der omständigheterna

kunde föranleda, att hemman eller byar efter räntebefrielsen

erhållit ökade områden eller hemmantal, skulle något större ränta

kunna dem åsättas, jemte det motsvarande lindring tillgodokomme de

hemman, för hvilka motsatsen inträffat. Efter förrättningens slut skulle

kommissionens beslut underställas Kollegii pröfning och genom vederbörande

Befallningshafvandes försorg kungöras jordegarne inom bergslagen

med hänvisning för hvar och en, som dermed funne sig missnöjd,

att inom behörig tid hos Kollegium anföra besvär, då således

ytterligare tillfälle vunnes för den, som ansåge sin rätt förnärmad, att

erhålla rättelse, och borde målet derefter på vanligt sätt kunna medelst

besvär öfver Kollegii utslag hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet

fullföljas.

Innan jag går att yttra mig i anledning af Kollegii omförmälda

framställning, bör jag icke underlåta att nämna, det förevarande beskattningsfråga

äfven varit föremål för behandling vid sistlidne års

Riksdag, då i Andra Kammaren motion väcktes derom, att Riksdagen

skulle för sin del besluta, att alla åtgärder för räntornas påförande

skulle inställas, till dess frågan om en förändrad jordbeskattning för

hela riket blifvit vederbörligen afgjord. 1 häröfver den 13 Maj 1878

afgifvet betänkande hemstälde Stats-Utskottet, på anförda skäl och med

särskilt åberopande att, derest ifrågavarande skadereglering skulle

finnas medföra alltför störa olägenheter, Eders Kongl. Maj:t icke torde

underlåta att, i anledning af Kammarkollegii sistberörda utlåtande den

20 November 1874, till Riksdagen göra de framställningar i ämnet,

hvartill förhållandena kunde gifva anledning, att motionen ej måtte

till någon åtgärd föranleda; hvilken hemställan af båda Kamrarne bifölls.

Till någon ledning för bedömande af de kostnader, som skulle

föranledas af den ifrågavarande räntepåföringens verkställande genom

särskilda kommissioner i enlighet med Kammarkollegii förslag, hav jag

från vederbörande tjensteman i Arméförvaltningen förskaffat mig upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 19.

gift å utgifterna för den enligt nådiga Brefvet den 4 Juli 1868 för

rotering af vissa hemman i Kils m. fl. socknar af Örebro län tillsatta

kommission, hvars sammansättning var hufvudsakligen densamma, som

för de nu ifrågasatta kommissionerna blifvit föreslagen; utvisande den

mig lemnade uppgiften, att till ledamöterna i nämnda kommission och

till de af kommissionen använda biträden utbetalats 635 kronor 32 öre.

Den tvifvelsutan långt mer invecklade och svårlösta uppgift, som komma

att föreligga de nu föreslagna kommissionerna, tillåter väl icke,

att af den anförda kostnaden för 1868 års roteringskommission draga

någon bestämd slutsats om de utgifter, som i förevarande fall skulle

för kommissionernas verksamhet blifva erforderliga; men då roteringskommissionens

uppdrag omfattade endast 101-J mantal, belägna inom

samma län och, med undantag af 1| mantal, tillhörande allenast tre

särskilda socknar, under det att här skulle gälla att påföra ränta å

tillsamman 755;;;; mantal inom 4 olika län och tillhörande 13 särskilda

bergslager med tillsamman 39 socknar eller sockenandelar, torde det

med temlig visshet kunna förutsägas, att de föreslagna skattekommissionerna

skulle medföra så stor kostnad, att denna icke komme

att stå i något rimligt förhållande till den fördel för statsverket, som

genom räntepåföringen skulle vinnas, helst om, i sammanhang med

en allmän reglering af grundskatterna, den påförda räntan i en måhända

icke aflägsen framtid skulle till större eller mindre del upphöra

att utgå.

Detta oaktadt skulle jag dock icke draga i betänkande att tillstyrka

den af Kammarkollegium föreslagna åtgärden, derest det syntes

mig i någon män antagligt, att de nämnda kommissionerna skulle blifva

i stånd att på ett tillfredsställande sätt lösa svårigheter, Indika Kammarkollegium,

med tillgång till landets vigtigaste kamerala urkunder,

icke förmått att öfvervinna, Visserligen skulle för de på stället arbetande

kommissionerna åtskilliga upplysningar sannolikt blifva att tillgå,

af hvilka Kollegium varit i saknad; men knappast torde genom dessa

upplysningar kommissionerna sättas i tillfälle att med större säkerhet,

än Kammarkollegium, afgöra, vare sig hvilka hemman, som mot vederlag

af taekjcrnstionde åtnjutit rän tefrihet, der ovissh et derom förekommer,

eller huru stor del af en bergslags frinjutna ränta rättvisligen

bör hvarje hemman påföras, efter de förändringar, jorden inom bergslagen

genom styckningar och uppodlingar under tidernas lopp undergått,

Den utredning, Kammarkollegii omförmälda underdåniga utlåta nden

innehålla tillika med hvad i förevarande ämne förekommit allt sedan

frågan om tackjernstiondens upphörande först väcktes, synes mig

till fullo ådagalägga, att den, af 1871 års Riksdag beslutade påföringen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

af jordeboksränta uti ifrågavarande bergslager svårligen kan verkställas,

utan att enskilde dervid i sin rätt förnärmas, likasom att för de

myndigheter, under hvilkas pröfning beskattningsåtgärderna kunna

blifva dragna, i de flesta fall måste komma att saknas all bestämd grand

för bedömande, huruvida orätt skett den ene eller den andre, och jag

hemtar häraf anledning i underdånighet hemställa, att Eders Kong!.

Maj:t ville i nådig proposition till Riksdagen, med tillkännagifvande

att Eders Kongl. Magt funnit den ifrågavarande beskattningsåtgärden

svårligen kunna utan kränkning af enskildes rätt verkställas, föreslå

Riksdagen att medgifva, att, den del af den förut frinjutna jordeboksräntan

i förenämnda, bergslager, som, enligt Riksdagens år'' 1871 fettade,

genom nådiga kungörelsen den 9 Juni samma år till efterrättelse

meddelade beslut, skulle hemman och lägenheter i dessa bergslager

påföras, må helt och hållet eftergifvas.

I hvad föredragande Departementschefen sålunda hemstält, instämde

Statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt, behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af

bifall till omförmälda underdåniga hemställan, i förväg uppsatt förslag

till nådig proposition;

och befalde Kongl. Maj:t att, i enlighet med

berörda, detta protokoll bilagda förslag, proposition

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Han s Wachtm eister.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1879.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.