Sök i Ratio Lex

Angående bildande af en jernvägshypoteksf’ond

1879-02-26 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1879:29, Angående bildande af en jernvägshypoteksf’ond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 29.

1

N:o 29.

Ant. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1879, kl. 2 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående bildande

af en jernvägshypoteksf’ond; Gifven Stockholms

slott den 24 Februari 1879.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll i finansärenden af den

24 Februari detta år, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

att under Riksgäldskontorets förvaltning bildas en jernvägshypoteksfond

till belopp af högst trettio millioner kronor;

att medel till denna fonds utlåning måtte beredas hufvudsakligen genom

försäljning inom landet i mån af behof, eller öfverlemnande åt låntagarne

till pris, som fullmäktige i Riksgäldskontoret bestämma, af obligationer,

lydande å svenskt mynt med evalvation i lämplig utländsk myntsort;

att lån ur fonden måtte få på viss tid, dock ej längre än intill slutet

af år 1893, beviljas åt allmänna inrättningar, banker, sparbanker och andra

med af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning försedda kreditanstalter, mot

pant af obligationer, utfärdade af svenska jernvägsbolag, som före utgången

af år 1878 undfått koncession;

att utlåningen ur fonden måtte få af fullmäktige i Riksgäldskontoret

verkställas enligt reglemente, som, efter det förslag dertill af fullmäktige

afgifvits, af Kongl. Maj:t fastställes;

Bill. till Riksd. Prof. 1879. 1 Samt. 1 Afd. 12 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

samt att lånevilkoren må bestämmas med hänsyn dertill, att staten,

jemte betryggande säkerhet för de beviljade lånen, erhåller full ersättning

för de ränte- och öfriga utgifter, som det upptagna statslånet medför.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

O S € A It.

Hans Forssell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29

8

Utdrag af protokollet öfver Finans ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 24

Februari 1879.

Närvar and e:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvård,

von Steyern och

Malmström.

l:o.

Departementschefen, Statsrådet Forssell anförde i underdånighet:

Då jag i öfverensstämmelse med Chefen för Civil-departementet afstyrkt

framställning till Riksdagen om understöd åt vissa jernvägsbolag eller om

inköp af en åt staten på uppgifna vilkor hembjuden jernväg, har detta skett

icke allenast på de af föredraganden anförda skål, utan äfven derför att jag

i dessa och liknande åtgärder sett endast partiella och på det hela föga

verksamma botemedel mot de olägenheter af allmännare betydelse, som för

närvarande anses påkalla statens mellankomst, och hvilka gifvit den egentliga

anledningen till det stora intresse, hvarmed dylika frågor så inom som

utom representationen nu omfattas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 29.

Den förlägenhet, som, efter hvad från flera orter förspörjes, för närvarande

trycker näringslifvet och den allmänna rörelsen, har obestridligen

sin väsentligaste grund i den försämrade afsättningen för två af våra vigtigaste

utförselvaror. De i pressen och inom representationen förebragta

skildringar af denna förlägenhet hafva synts särdeles oroande och bära visserligen

vittne om de farhågor, som uppstått hos ett större eller mindre

antal enskilde industriidkare inom vissa grenar af vårt näringslif. Hvad

åter landets ekonomiska ställning på det hela beträffar, synes en vida mera

gynsam och lugnande föreställning derom vinnas af de officiella uppgifter,

hvilka pläga anses gifva ledning för omdömet om densamma och som för

närvarande äro att tillgå. Sålunda har, för att utvälja de begge industrigrenar,

som af nuvarande konjunkturer äro hårdast träffade, utförseln af

våra förnämsta jern- och trävaror utgjort

Tack- och stångjern.

Centner.

1865—1869 (i medeltal)

1870 ..................................

1871 ...................................

1872 ......

1873 ......

1874 ......

1875 ......

1876 ......

1877 ......

1878 .......................................................................

och företer sålunda visserligen en sänkning från

selsqvantiteten ernådde för jern år 1872 och

hvarje fall

afbrott.

3.280.000.

4.136.000.

4.336.000.

5.009.000.

3.605.000.

3.065.000.

3.650.000.

2.931.000.

3.365.000.

3.342.000.

Bräder och bjelkar.

Kubikfot.

79.000. 000.

92.500.000.

95.000. 000.

109.000. 000.

108.500.000.

100.900.000.

96.600.000.

114.300.000.

121.800.000.

104,000,000.

den höjdpunkt, som utför

för trävaror

1877, men i

icke något om en bestämd vanmakt i produktionen vittnande

Något annorlunda ställer sig väl förhållandet, om man tager hänsyn

till de pris, dessa utförsel varor under de olika åren betingat. Sålunda hafva

de medelpris, som pläga läggas till grund för Kommerskollegii uppskattning

af exportvärdena, blifvit angifna på följande sätt:

Stångjern.

Tackjern.

Bräder.

Bjelkar, större.

pr centner.

pr centner.

pr kubikfot.

pr kubikfot.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1870..........................

......................... 6,50.

4,?

0,50.

0,52.

1871..........................

......................... 6,75.

4,?

0,56.

0,56.

1872..........................

......................... 10,00.

5,oo.

0,69.

0,65.

1873..........................

......................... 13,00.

6,oo.

0,85.

0,74.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 5

1874..........................

...................... 11,00.

4,oo.

0,97.

0,89.

1875...........................

....................... 10,oo.

3,50.

0:8i.

0,74.

1876...........................

....................... 8,oo.

3,50.

0,82.

0,65.

1877.............•..............

......................... 6,50.

3,00.

0,86.

0,60.

1878.........................

......................... 6,50.

2,75.

0,55.

0,60.

till följd hvaraf exportvärdet för stångjern och tackjern år 1878 uppgått till

ungefär samma belopp som 1876 och 1877, men för hvartdera af dessa år

blott till hälften af samma värde åren 1872 och 1873, samt exportvärdet

för bjelkar och bräder nedgått år 1878 till 56,5 procent af samma värde

för 1877 och stält sig betydligt lägre än under något år alltsedan 1871.

Härvid bör emellertid iakttagas, att landets vigtigaste hufvudnäring,

spamnålsproduktionen, så väl under flera föregående år som särskild! år 1878

varit egnad att lemna någon ersättning för den minskning i produktionsvärde,

hvilken försports i jern- och trävarunäringen. Skörden för år 1878

har, enligt de officiella uppgifterna, kunnat betecknas för hela riket med omdömet

“nära god11, för 10 län, med ungefär hälften af rikets gröda, såsom

“ovanligt god“ eller “god“, för de öfriga länen såsom “nära god11 intill

“medelmåttigoch enligt Statistiska centralbyråns omdöme “vill det synas,

som om vårt fädernesland under 1878 välsignats med en sådan gröda, att

dess make hos oss svårligen torde kunna uppvisas

Äfven spanmålen har dock efter 1878 års skörd betingat så låga pris,

att verkningarne af den goda äringen icke kunnat framträda i det höga

exportvärde, som af skördens storlek kunnat förväntas. En sammanställning

af de tre nyssnämnda exportvarornas värde utvisar, i hvad mån minskning

å det ena hållet under olika år varit motvägd af ökning å det andra. Sålunda

utgjorde det uppskattade exportvärdet af

Stångjern

och

Bräder,

plank

och

Spanmål.

Summa.

tackjern.

bjelkar.

Millioner

Millioner

Millioner

Millioner

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

1872 ..................................

.................................... 40,6.

72,9.

31,8.

145,3.

1873 ..................................

................................... 37,3.

87,6.

34,o.

159,9.

1874 .................................

.................................. 26,8.

95,3.

41,9.

164,o.

1875 ..................................

................................... 29,o.

78,6.

35,8.

133,4.

1876 ..................................

................................. 20,6.

88,9.

45,3.

154,8.

1877 ..................................

................................... 19,5.

99,1.

29,3.

137,8.

1878 ..................................

................................... 19,3.

56,i.

36,8.

112,2.

Häraf framgår en tillräcklig antydan om de svårigheter, hvarmed

isynnerhet trävarurörelsen under året 1878 haft att kämpa, och huru skördens

vinster under samma år ej förmått fylla de brister, som på annat håll

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29.

uppstått. Då emellertid exportöfverskottet af 1878 års skörd efter Statistiska

centralbyråns antagande bör kunna uppskattas till åtminstone samma

belopp, som lemnades af 1874 års skörd, eller 22 millioner kubikfot, men

detsamma under hösten 1878 icke uppgått till mer än omkring 6,6 millioner

kubikfot, kommer efter all sannolikhet den på våren i 879 förestående spanmålsutförseln

att för landet i dess helhet bereda tillgångar, egnade att i någon

mån motväga den minskning, som inträdt och ytterligare kan förestå i

afsättningen af våra öfriga produkter. Likaledes får ej förbises, att den

goda skördens verkan till nedsättning i de vigtigaste lefnadsförnödenheternas

pris i högst väsentlig mån bidragit att lindra känningen af den inom flera

industrigrenar framtvungna nedsättningen uti arbetslöner och minskningen

af arbetstillfälle.

Af dessa förhållanden synes man berättigad till det antagandet, att

den förändring, som i konjunkturerna inträdt, ej inom näringslifvet på det

hela skulle hafva framkallat några mera betydande svårigheter, om icke

dertill kommit, att den under näst föregående tidrymd högt uppdrifna företagsamheten

hade uti anläggningar af allehanda slag nedlagt alla tillgängliga

produktionsöfverskott och, som det vill synas, åtskilligt kapital derutöfver,

och om ej dessa anläggningar till ovanligt stor mängd varit af sådan

art, att de endast långsamt och i förstone endast under mycket gynsamma

förhållanden kunnat lemna tillbörlig afkastning å det nedlagda kapitalet.

Jag tilltror mig icke att kunna lemna någon pålitlig uppgift om värdet af

de många och storartade bruks- och sågverksanlägguingar, som under åren

1871—1876 kommit till stånd, men man vinner tillräcklig föreställning om

vidden af denna tidrymds ansträngningar genom en öfversigt af de för våra

förhållanden utomordentliga kostnader, som derunder nedlagts å enskilda

jernvägar, och hvartill för det mesta användts inhemskt kapital. Enligt till

Finansdepartementet inkomna uppgifter, hvilka dock ännu icke vunnit den

fullständighet, att noggranna siffror kunna angifvas, har under åren 1870—

1878 i enskilda jernvägar fästats ett kapital af omkring 190 millioner kronor,

hvaraf staten försträckt eller skänkt omkring 19,5 millioner kronor och

aktieegare inbetalt omkring 79 millioner kronor, under det af återstoden omkring

80 millioner kronor motsvaras af obligationsskuld och omkring 11,5

millioner kronor af bolagens sväfvande skulder.

Det är klart, att, då under nu rådande förhållanden icke alla dessa

företag kunna för tillfället eller för närmaste framtid lemna den afkastning,

som vid anläggningstiden beräknades, skall mången egendom af fastighet

eller värdepapper för ögonblicket befinnas ansenligt förminskad, mången säkerhet,

som förut ansetts fullgod, nu betraktas med mindre förtroende, vissa

enskildes inkomster nedsättas eller upphöra, och för en eller annan förete

sig svårighet att bibehålla erforderlig kredit eller fullgöra åtagna förbindel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 7

ser. Sådana företeelser äro icke alldeles egendomliga för nuvarande tidpunkt

eller för vårt land, och kunna knappast sägas i och för sig innebära

någon samhällsvåda eller ingifva allvarliga farhågor för vår ekonomiska utvecklings

framtid. Man torde framför allt icke böra förbise, att för eu

verkligt svårartad och allmänt ödeläggande industriel kris saknas här åtminstone

tvenne af de för en dylik vanliga förutsättningarne: så väl en

förutgående verklig förstörelse af arbetskrafter och kapital, sådan som vållas

genom krig, epidemier eller missväxt, som eu förutgående period af osund

.och bedräglig svindel. Ty hvad än ur ekonomisk synpunkt må gälla om

öfverdrifterna uti de förflutna årens företagsamhet, lär icke kunna bestridas,

att den, med sällsynta undantag, varit utmärkt för allvarligt och redligt

arbete till stegrande af de enskildes och landets produktionskraft, att af de

mindre väl beräknade företagen knappt något varit grundadt på afsigtlig^

bedrägliga förespeglingar, sådana som i andra länder kännetecknat börsspelens

svindel, hvarför ock, under inträffade trångmål, förtroendet till enskildes

redlighet och goda vilja visat sig vara ett kraftigt stöd för ett lugnt ordnande

af förhållandena. Det är sant, att den under den förflutna goda

tiden stegrade konsumtionen burit vittne om betydligt, i vissa fall öfverdrifvet,

ökade lefnadsbehof inom alla samhällsklasser, men då våra bankers

och sparbankers redogörelser visa, att under åren 1870—1876 behållningarne

å dessas inlåningsräkningar höjdes från 117 millioner till 378 millioner

kronor eller med i medeltal 18,4 procent om året, och då häruti till

större delen ingått besparingar inom de samhällsklasser, hvilka ej fästat sitt

kapital i industriella anläggningar, kan man deraf finna, att den goda tiden

visat sina verkningar icke allenast uti ökad vällefnad, utan äfven uti ökning af

verkliga tillgångar, hvilka visserligen icke kunna anses uttömda dermed, att

under sist förflutna år någon ringa minskning förekommit å depositionsoch

upp- och afskrifningsräkningarne. Ännu vigtigare är, att med den minskade

afsättningen af våra produkter har äfven inträdt en ej ringa begränsning

af konsumtionen, vittnande derom att allmänheten efter tillgångarne

lämpar sina behof, och likaså bör iakttagas, att, om produktionens liflighet

under de goda åren framkallade en betydlig stegring i arbetslöner och varupris,

hvilken menligt återverkade på de vidtomfattande företagens framtida

afkastningsförmåga, så har nu inträdt en långsam, men säker nedsättning i

så väl varupris som arbetslöner. Det är häraf man kan finna, att de förändrade

afsättningsvilkoren äro på god väg att ernå sin enda naturliga och

fullt verksamma reglering — genom en förändring i produktionens vilkor.

Det är otvifvelaktigt af vigt, att eu dylik reglering af mer eller mindre

känbara missförhållanden måtte fä hafva sin naturliga fortgång, utan att

af bry tas eller störas genom sådana konstlade medel, som kunna framkalla

ett förvillande och tillfälligt sken af väsentlig förändring i produktionsvilkoren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Det lär icke heller kunna ifrågasättas att de svårigheter, som derunder kunna

för flere eller färre enskilde uppkomma, skola afhjelpas genom sådana medel,

som på staten öfverflytta dessas lidna eller förestående förluster.

Hvad som i den nuvarande ekonomiska ställningen synes mig egentligen

egnadt att påkalla uppmärksamhet från statens sida är det förhållanlandet,

att under de föregående årens lifliga arbete, i synnerhet för kommunikationsmedlens

utvidgning, hafva icke blott staten, kommuner och de enskilde

täflat i förvånande ansträngningar för detta lofvärda ändamål, utan

äfven en stor del af landets kreditanstalter och kassor af alla slag trädt i

eu nära förbindelse med våra storartade jernvägsföretag. Jag ifrågasätter

ingalunda dessa inrättningars kraft att för egen del bära tyngden af dessa

förbindelser, men oafsedt att flera af dem kunna blifva nödgade att för sin egen

säkerhet till det yttersta inskränka sina funktioner, anser jag att staten både

kan och bör låna sin medverkan till att förekomma den störande oro, som

detta kända förhållande kan till samhällets skada framkalla.

Härvid torde kunna framhållas, att, då det i allmänhet erfordras ett

eller annat tiotal af år för den fulla utvecklingen af den rörelse, som skall

tillföra en jernväg dess trafik och sålunda bereda tillräcklig afkastning å det

i densamma nedlagda kapital, men tider af ekonomiskt betryck hos de enskilde

lätteligen väcka ett oberättigadt misstroende till framtidens löften, är

utan tvifvel staten berättigad att ådagalägga sin tillförsigt till ett sådant

hela landets framåtskridande i välstånd, hvarpå jernvägarnes afkastning

ytterst beror.

Det synes mig ur nu antydda synpunkter kunna anses ändamålsenligt

och ländande till allmänt väl, att staten åt sådane innehafvare af redan befintliga

jernvägsbolags obligationer, hvilkas förbindelser som låntagare i allmänhet

kunna med större trygghet mottagas, bereder tillfälle att vid behof

erhålla lån mot pant af dylika värdepapper, efter ett belåningsvärde, som må

bestämmas med hänsyn såväl till jernvägens nuvarande nettobehållning, som

till utsigterna för dess afkastning under kommande tio eller femton år. Innehafvarne

af dessa obligationer skulle sålunda, under eget ansvar för så väl

kapital som ränta, kunna, på vilkor som skydda staten mot all förlust, blifva

i tillfälle att frigöra det kapital, hvilket en allmän stämning af misstroende

gjort för dem och för landet mer eller mindre orörligt. Fördelen vid en sådan

åtgärd är, att nu bestående förhållande mellan jernvägsbolagen och deras

fordringsägare icke i någon mån varder rubbadt, att således ej heller

undanrödjes något af de naturliga intressen, som innebära en borgen för

jernvägsföretagens ändamålsenliga bedrifvande, men att jernvägsbolagens fordringsegare

sättas i tillfälle att lugnare afvakta gynsammare tider och att

bevilja bolagen de lättnader i vilkor, som af förhållandena må anses betingade.

Derigenom torde ock möjliggöras ett ändamålsenligt ordnande af

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition No 29.

jernvägarnes kreditförhållanden, utan att staten för detta ändamål inledes i

nämnvärda uppoffringar eller oberäkneliga äfventyr.

Jag anser mig icke böra förorda att för fyllande af i fråga varande

uppgift, som måste vara af provisorisk och öfvergående natur och ej bör utsträckas

öfver en tidrymd af femton år, tillskapa en särskild statsinstitution.

Med hänsyn såväl till grundlagens stadgande om förvaltningen af rikets gäld,

som ock till ändamålsenligheten deraf, att alla statens lån af samma myndighet

upptagas, lärer icke annat böra ifrågasättas, än att Riksgäldskontoret

får i uppdrag att ombesörja anskaffandet af de medel, hvilka för nu antydda

ändamål erfordras. Jag föreställer mig derför, att äfven förvaltningen

och utlåningen af dessa medel bör åt samma myndighet anförtros, om ock

med hänsyn till de särskilda förhållanden, som här äro i fråga, Eders Kongl.

Maj:t torde böra förbehålla sig att rörande grunderna för denna utlåning

meddela närmare bestämmelser.

Då ifrågavarande anordning icke medför något annat än ett tillfälle

för nämnde innehafvare af jernvägsobligationer att på vilkor, som hålla staten

skadeslös, mot hypotek af dylika värdepapper, vid behof undfå lån, men

ett sådant behof är väsentligen beroende af mera tillfälliga omständigheter

och således temligen oberäkneligt, möter det naturligtvis någon svårighet att

förutsäga, till hvilket belopp en dylik belåning kan ifrågakomma. Jag

anser dock att, till undvikande af misstag om behofvets storlek, beloppet af

denna lånefond må kunna fastställas till tretio millioner.

Den särskilda beskaffenheten af den ifrågavarande utlåningen bör

naturligtvis noga tagas i betraktande vid frågan om sättet och formen för de

erforderliga medlens anskaffande. Det torde således vara klart, att, om fullmäktige

i Riksgäldskontoret för att möta väntade behof afslutade ett lån om

30 millioner med långifvare inom eller utom landet, hvilka, i likhet med

hvad hittills vanligen förekommit, betingade sig att få genast, eller efter behag,

inbetala beloppet, skulle det lätt kunna hända, att, sedan de SO millionerna

blifvit inbetalda, behof af lån ur den ifrågavarande fonden anmäldes

genast blott för en mindre del af detta belopp, och att fonden sedermera

endast småningom och kanske aldrig till fullo komme till den dermed nu

afsedda användning, hvarigenom det för fullmäktige, som för medlen finge

söka kortare tids placering, måhända mot låg ränta, blefve svårt eller omöjligt

att beräkna, hvilka utlåningsviikor borde i hvarje fall bestämmas, för

att ernå full visshet, att statens kostnader för hela upplåningen blefve betäckta.

I någon män kunde väl denna svårighet undvikas på det sätt, att

fullmäktige läte kungöra vissa tider, inom hvilka lånebehofven skulle anmälas

och efter de inkomna anmälningarne, om så läte sig göra, lämpade

den successiva upptagningen af statens lån. Men då de nu ifrågavarande

Bih. till BiTcsd. Prof. 1879. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. " 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 29.

behofven antagligen äro af den art, att de svårligen på förhand ens af låntagare

kunna till tid och storlek beräknas, skulle det utan tvifvel vara bäst

öfverensstämmande med denna lånefonds egendomliga art, om upp- och utlåning

kunde i hvarje fall ske samtidigt. Och då här är fråga om låntagare,

hvilka äro för sina behof nästan lika väl betjente med statsobligationer som

med penningar, synes mig ändamålet bäst kunna vinnas derigenom, att fullmäktige

i Riksgäldskontoret, så vida ej eljest successiv försäljning inom landet

af obligationerna kan åstadkommas, utbetalade de för hvarje gång beviljade

lån uti statsobligationer, till låntagaren försålda efter af fullmäktige

bestämd kurs. En sådan anordning torde väl ej behöfva utesluta, att för

någon mindre del af behofvet anskaffas medel genom utsläppandet af sådan

andel i äldre lån, som Riksgäldskontoret för egen disposition sig förbehållit,

så vida en dylik åtgärd af hänsyn till äldre långifvare skulle anses påkallad.

Jag har redan sökt framhålla, hvarför staten, så vidt möjligt, bör

undvika att genom konstladt tillskapande af ny kapitaltillgång frambringa

skenet af förändring i produktionsvillkoren. Den uppgift, som nu föreligger,

är också egentligen att stäfja misstroendet och, så vidt staten det förmår,

återställa tillförsigten till vår framtid, hvaremot det för statsmakten torde

vara omöjligt att bedöma, huruvida och i hvad mån rörelsen för närvarande

eller närmaste framtid har verkligt behof af förstärkning genom utländskt

kapital. Jag föreställer mig derför ock, att de till ifrågavarande lån hörande

statsobligationer böra utställas i svenskt mynt, med vidfogande af

evalvation i något lämpligt utländskt myntslag, hvarigenom åt obligationerna

skulle beredas lätt tillträde till svensk marknad, på samma gång som de

kunde, om denna mot förmodan icke skulle för dem ega utrymme, genom

låntagarnes försorg söka sig naturlig placering i utlandet.

Då ifrågavarande lån skola återbetalas senast inom femton år, kan

väl ur vissa synpunkter ifrågasättas, att de utgifna statsobligationerna måtte

ställas på amortering inom utgången af 1893, men då det ur den svenska

statskreditens synpunkt möjligen kan anses önskvärd!, att de i detta hänseende

stäldes i närmare öfverensstämmelse med de hittills förekommande

statslånen, antager jag, att de af en sådan anordning befarade olägenheter

skulle kunna undanrödjas genom den bestämmelsen, att, derest de inom loppet

af femton år åter inflytande utlånta medlen ej finnas erforderliga för vare

sig fortsättning af stambanebyggnaderna eller nybyggnader vid statsjernvägarne,

desamma skola användas för att påskynda amorteringen af statens skuld.

Med åberopande af hvad sålunda är anfördt, får jag härmed i underdånighet

tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att i nådig proposition till Riksdagen

föreslå:

att under Riksgäld skontorets förvaltning måtte bildas en jernvägshypo''- teksfond till belopp af högst trettio millioner kronor;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

att medel till denna fonds utlåning måtte beredas hufvudsakligen genom

försäljning inom landet i mån af behof eller öfverlemnande åt lantagarne,

till pris som Fullmäktige i Riksgäldskontoret bestämma, af obligationer lydande

å svenskt mynt med evalvation i lämplig utländsk myntsort;

att lån ur fonden måtte på viss tid, dock ej längre än intill slutet af

1893, beviljas åt allmänna inrättningar, banker, sparbanker och andra med

af Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning försedda kreditanstalter, mot pant af

obligationer, utfärdade af svenska jernvägsbolag, som före utgången af 1878

undfått koncession;

att utlåningen ur fonden måtte få af fullmäktige i Riksgäldskontoret

verkställas enligt reglemente, som, efter det förslag dertill af fullmäktige

afgifvits, af Eders Kongl. Maj:t fastställes; samt

att lånevilkoren må bestämmas med hänsyn dertill, att staten, jemte

betryggande säkerhet för de beviljade lånen, erhaller full ersättning för de

rånte- och öfriga utgifter, som det upptagna statslånet medför.

Häruti instämde Statsrådets öfrige ledamöter, och

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla

hvad Statsrådet sålunda hemstält.

Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af bifall

till hans omförmälda underdåniga hemställan, i förväg uppsatt förslag till

nådig proposition;

och befalde Kongl. Maj:t att, i enlighet med berörda,

detta protokoll bilagda förslag, proposition skulle till Riksdagen

aflåtas.

Jäx protocollo

Hans Wachtmeister.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.