Sök i Ratio Lex

Angående ny lönest åt för Arméförvaltningen

1880-02-21 · 35 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1880:13, Angående ny lönest åt för Arméförvaltningen

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

N:o 13.

Ank, till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1880, kl. 6 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående ny lönest åt

för Arméförvaltningen: Gifven Stockholms Slott den 23 Januari

1880.

Med hänvisning till hvad bilagda protokoll öfver landtförsvarsärenden för

denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t— under förutsättning att Arméförvaltningens

å fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, sedan utredningsförrådet i Göteborg

redan blifvit indraget, varder, med bifall till Kongl. Maj:ts afgifna förslag att

till andra anslag öfverflytta aflöningen för personalen vid Stockholms utredningsförråd

samt för kronobagaren och slotts- och proviantmästaren derstädes, i sin

helhet för aflöning åt den egentliga Arméförvaltningen tillgängligt — föreslå

Riksdagen att:

dels, med godkännande af ej mindre det förslag till stat för Arméförvaltningen,

som finnes i nämnda protokoll intaget, än äfven de vilkor och förbehåll,

som blifvit i fråga om samma stat föreslagna, från ingången af år 1881 förhöja

Arméförvaltningens förenämnda ordinarie anslag med 24,525 kronor från 118,175

kronor till 142,700 kronor;

dels ock medgifva, att för Arméförvaltningens embets- och tjensteman samt

betjente ifrågakommande ålderstillägg å lön samt den för assistenten å Intendentsdepartementet

under viss förutsättning föreslagna tillökning i arfvode må få utgå

från fjerde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott

tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och

ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

J. H. Rosensvärd.

Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott den 23

Januari 1880.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna.

Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,

von Steyern

Malmström.

27:o.

Departements-chefen, Statsrådet Rosensvärd, föredrog i underdånighet chefernes

för Arméförvaltningens särskilda departement skrifvelse den 27 December

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

1877 angående lönereglering för Arméförvaltningen, löneregleringskomiténs underdåniga

betänkande och förslag den 6 Juli 1878 angående samma ämne jemte

Arméförvaltningens öfver sistnämnda förslag den 7 November samma år afgifna

underdåniga utlåtande, och slutligen löneregleringskomiténs underdåniga betänkande

och förslag den 6 November 1878 om lönereglering för Kammarrätten, i

hvad det angick det Arméförvaltningen åliggande revisionsarbete; samt anförde

derefter:

Till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning den 4 Januari 1878

öfverlemnades frågan om Arméförvaltningens aflöningsförhållanden till handläggning

af löneregleringskomitén under General-krigskommissarien m. m. N. A. Yarenius

såsom ordförande, och då ifrågavarande embetsverk så nyligen som år

1865 blifvit förändradt''från ett Krigskollegium till en Arméförvaltning efter de

grunder, som sedermera blifvit hufvudsakligen tillämpade vid ombildningen af

öfriga centrala [ embetsverk, hyste jag vid föredragning den 7:de i förenämuda

månad af förslag till utgifter under riksstatens fjerde hufvudtitel vid då förestående

statsreglering den förhoppning, att Arméförvaltningens lönereglering skulle

kunna föreläggas den då snart sammanträdande Riksdagen nog tidigt, för att

hinna af Riksdagen pröfvas. Denna förutsättning gick emellertid icke i fullbordan.

Löneregleringskomiténs betänkande i ämnet kunde först afgifvas den 28

Augusti 1878 och Arméförvaltningens deröfver infordrade yttrande den 7 derpå

följande December. De betydliga förändringar i Arméförvaltningens organisation,

som af komiterade blifvit föreslagna, och hvilka fordrade en sorgfällig pröfning

och utredning, blefvo nu ett hinder för frågans bringande i det skick, att den

kunde efter föredragning inför Eders Kongl. Maj:t blifva föremål för en nådig

proposition till 1879 års Riksdag.

På sätt statsrådsprotokollet för landtförsvarsärenden, hvilket åtföljer Eders

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande års Riksdag om statsverkets tillstånd

ocli behof, innehåller, anmälde jag den 9 dennes, att frågan om Arméförvaltningens

lönereglering nu vore färdig att underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga

pröfning, men att denna fråga, i hvad den rörde det centrala embetsverket

med denna benämning, lämpligen kunde blifva föremål för särskild! underdånig

föredragning, och behagade Eders Kongl. Maj:t, med bifall härtill och i öfverensstämmelse

med min underdåniga tillstyrkan, vid nämnda tillfälle besluta att i statsregleringspropositionen

föreslå Riksdagen att från Arméförvaltningens stat till andra

anslagstitlar omföra aflöningen för embets- och tjenstemännen vid utredningsförrådet,

slotts- och proviantmagasinet samt kronobageriet i Stockholm, äfvensom

att i samma proposition borde i Arméförvaltningens anslag beräknas eu förhöjning

af 24,525 kronor. Jag torde nu få inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla

frågan om löneregleringen för den egentliga Arméförvaltningen, samt redogöra

för de dermed sammanhang egande omständigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Körtel. Majds Nåd Proposition, N:o 13.

Ur den historiska redogörelse, löneregleringskomiténs betänkande innehåller

öfver uppkomsten och utvecklingen af det embetsverk, som haft sig bestyret

med arméns angelägenheter anförtrodt, torde jag endast behöfva anföra det

väsendtligaste.

Under Konung Gustaf II Adolfs regering inrättades ett Krigsråd eller Krigskollegium,

hvilket, under riksmarsken såsom ordförande, skulle utgöra ett af de

fem rikskollegierna. Ledamöter voro två riksråd och fyra officerare, bland hvilka

senare fältmarskalken, rikstygmästaren och generalvaktmästaren voro sjelfskrifne.

Sedan riksmarskembetet år 1696 indragits, var ett Kong!, råd president i Krigskollegiet,

till dess detta embetsverk genom 1713 års kansliordning förändrades

till eu s. k. krigsexpedition under chefskap af först ett ombudsråd och sedan en

stats-sekreterare. Genom 1-720 års regeringsform återupprättades rikskollegierna,

deribland äfven Krigskollegiet, som nu erhöll särskild president och till ledamöter

geueralfälttygmästaren, generalqvartermästaren och två till fyra krigsråd. Förekommande

ärenden afgjordes vid allmän sammankomst af ledamöterne till år 1782, då

Kollegiet, för målens handläggning, delades under presidentens chefsskap i särskilda

departement eller afdelningar, hvilkas antal och benämningar vexla! i enlighet med

de instruktioner för Kollegiet, som tid efter annan utfärdades. Sedan Krigskollegiets

göromål från och med år 1850 ökats med fördelningen och redovisningen af hela

den å riksstatens fjerde hufvudtitel för försvaret till lands anvisade summa, samt

med åliggandet att ombesörja indelta och värfvade arméens aflöning, blef Kollegiet

genom Kongl. brefvet den 21 November sistnämnda år organiseradt på fyra afdelningar,

nemligen artilleri-, fortifikations-, intendents- och aflöningsafdelningarne,

hvilka fortfarande egde gemensam president, samt såsom ledamöter generalfälttygmästaren,

chefen för ingeniörcorpsen, generalintendenten och 3 krigsråd, af

hvilka sistnämnde ett tjenstgjorde på flera afdelningar. Artilleri- och fortifikationsafdelningarne

hade gemensamt kansli och gemensamt räkenskapskontor, men

do båda öfriga afdelniugarne hade hvardera sitt kansli och sitt kontor, hvarjemte

de dittills skilda boksluten förenades till eu hufvudbok, omfattande hela fjerde

hufvudtiteln.

Genom nådigt bref den 28 Februari 1865 föreskrefs, att med utgången af

samma år presidentsembetet i Krigskollegiet skulle upphöra och Kollegiet förändras

till en Arméförvaltning, hvilken egde öfvertaga de göromål, som förut ålegat

Krigskollegiet. Enligt den nådiga instruktionen af den 26 September nämnda år

består Arméförvaltningen nu af fyra departement, hvardera med sin chef, nemligen:

artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila departementet. Chef för artilleri-departementet

är generalfälttygmästaren, för fortifikationsdepartementet chefen

för fortifikationen, för intendents-departementet generalintendenten och för

civila departementet generalkrigskommissarien. Hvart departement skulle hafva

två ledamöter, hvaraf å de tre första departementen den ene skulle vara militär

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

och den andre civil embetsman. De civile ledamöterna benämndes krigsråd, de

militäre ledamöterna å de respektive departementen blefvo fälttygmästaren, öfversten

vid fortifikationen och intendenten. Ledamöter på civila departementet blefvo

två krigsråd. Artilleri- och intendentsdepartementen fingo hvardera ett militäroch

ett kammarkontor samt ett kansli; fortifikationsdepartementet ett gemensamt

kansli och kammarkontor; civila departementet ett aflöningskontor, ett pensionsoch

fondförvaltningskontor samt ett kansli. Gemensamt för hela Arméförvaltningen,

men stälda under civila departementet, inrättades ett kassa-, ett bokslutsocb

ett advokatfiskalskontor. För kammar-, aflönings-, pensions- och fondförvaltnings-,

samt bokslutskontoren blefvo kamererare föreståndare, för kassakontoret,

krigskassöreu, för advokatfiskalskontoret advokatfiskalen och för kanslien sekreterare.

På fortifikationsdepartementet förenades dock kamererare- och sekreterarebefattningarne

i samma person. Å hvardera militärkontoret skulle en adjutant

tjenstgöra. Den öfriga civila tjenstemannapersonalen, bestående af revisorer, bokhållare,

kammarskrifvare och kanslister, uppgick till 21 personer.

Äfven efter genomförandet af denna omorganisation hafva emellertid några,

ehuru mindre betydande, förändringar egt rum i fråga om Arméförvaltningens

personal och omfånget af de ärenden, som tillhöra dess handläggning. Redan

från 1867 års ingång måste revisionspersonalen ökas med en revisor och fyra

kammarskrifvare, för hvilka aflöningen utgått från förenade mötespassevolansfonden,

till dess medel för deras aflönande från och med år 1878 blefvo å extra stat

af Riksdagen anvisade. — Sedan fondförvaltningen blifvit till Statskontoret Överflyttad,

förordnades genom nådigt bref den 27 December 1873, att en ledig krigsrådsbefattning

å civila departementet icke skulle tillsättas, att krigsrådet å fortifikationsdepartementet

äfven skulle såsom andre ledamot tjenstgöra å civila departementet,

samt att pensions- och fondförvaltningskontoret skulle upplösas, och dess

återstående göromål jemte dess personal, sedan kamererare!)efattningen indragits,

öfverflyttas på aflöningskontoret, hvilket derefter skulle benämnas aflönings- och

pensionskontor. — Vidare har Arméförvaltningen, efter det komitén för salpeterärenden

år 1867 blifvit upplöst, fått öfvertaga handläggningen af salpeterärendena

samt år 1872 bestyret med kronomagasinet och kronobageriet i Stockholm, som

förut ålegat Statskontoret, hvarjemte Förvaltningen år 1876 bemyndigats fastställa

reglementen för regementens och corpsers enskilda pensionskassor samt pröfva förslag

till ändringar i dylika reglementen, hvilka förut blifvit af Kongl. Maj:t faststälda.

— Slutligen har uppsigten öfver indelta arméns boställen, hvaraf inkomsten

till följd af den nya löneregleringen skall ingå till statsverket, med 1878 års

början öfvergått från Arméförvaltningen till Kammarkollegiet.

De ärenden, som tillhöra Arméförvaltningen, äro i allmänhet till handläggning

på de särskilda departementen fördelade efter deras inre beskaffenhet. Å

de tre militära departementen eger chefen ensam besluta, sedan ledamöterne sin

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 13.

9

mening yttrat, med rätt för ledamot att sin afvikande mening till protokollet anteckna.

Å civila departementet deremot behandlas ärendena kollegialt och fattas

beslut genom omröstning, hvarvid, om tre meningar förekomma, chefens blir gällande.

En del ärenden, som äro gemensamma för hela Arméförvaltningen, handläggas i dess

plenum, som består af samtlige departementschefer och civila ledamöter, såvida ärendet

icke tillhör militärledamots föredragning, då denne ingår i civilledamotens å departementet

ställe. Ordföranden är den i tjensten äldste departementschefen. Två

eller flera departement kunna äfven sammanträda till gemensamma öfverläggningar

och beslut. I Arméförvaltningens plenum, äfvensom vid sammanträde af två eller

flera departement, afgöras frågorna genom omröstning. I militärdepartementschefs

frånvaro utöfvas lians embete af militär- och civilledamoten gemensamt. År åter

chefen för civila departementet frånvarande, deltager eu af departementets kamererare

eller sekreterare i målens afgörande.

Den organisation af arméns förvaltande centrala embetsverk, hvilken med

1866 års ingång trädde i verkställighet och för hvilken jag nu i hufvuddrageu redogjort,

var frukten af en lika långvarig som sorgfällig utredning och pröfning af dithörande

förhållanden. Val hade det gamla Krigskollegiet redan för längre tid tillbaka,

såsom jag redan omnämnt, blifvit för målens behandling deladt i särskilda

afdelningar eller departement under presidentens ordförandeskap, och endast en del

ärenden förbehållits Kollegiets plenum, men i mån af göromålens alltjemt växande

antal och krigsväsendets utveckling samt de deraf stegrade fordringarne på skyndsamhet

vid behandling af ärendenas flertal, stadgades den åsigt, att det kollegiala

arbetssättet med sina vidlyftigare former icke i allmänhet vore lämpligt för ernbetsverket,

till hvars handläggning hörde ett stort antal rena verkställighetsåtgärder samt

öfvervakånde af gällande författningars efterlefnad. Härtill kom svårigheten för presidenten

att, såsom ensam chef och ordförande, öfvervaka och leda arbetet, icke endast

i Kollegiets plenum, utan äfven på de särskilda departementen, samt med full

sakkännedom intränga i och följa de många och olikartade ärenden, som dervid

handlades. Redan 1858 års komité för styrelseverkens organisation föreslog derföre,

att Krigskollegiet, med presidentsembetets indragning, skulle förändras till en Arméförvaltning

å fyra af hvarandra oberoende afdelningar med hvar sin chef, nemligen

artilleriafdelningen med generalfälttygmästare^ fortifikationsafdelningen med

fortifikationsgeneralen, intendentsafdelningen med generalintendenten och aflöningsafdelningen

med en generalkrigskommissarie; och med föredragande ledamöter: på

artilleriafdelningen fälttygmästare!! och ett krigsråd, på fortifikationsafdelningen öfversten

vid ingeniörcorpsen och ett krigsråd, på intendentsafdelningen en intendent och

ett krigsråd samt på aflöningsafdelningen ett krigsråd och kamererare!! å pensionsBih.

till Riksd. Prot. 1880. 1 Sami. 1 Afd. 8 PLäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 13.

och fondförvaltningskontoret; samt att i alla förekommande ärenden, med undantag

af sådana, som tillhörde plenum samt pensions- och fondförvaltningsmål, hvilka

alla borde behandlas kollegialt, afdelningschef skulle ensamt besluta och ledamot endast

i öfverläggningen deltaga.

Sedan Krigskollegiet häröfver afgifvit utlåtande, blef frågan öfverlemnad till

den år 1861 sammanträdande s. k. landtförsvarskomitén, hvilken den 30 April 1862

afgaf särskildt underdånigt utlåtande och förslag om Krigskollegiets organisation,

landtförsvarskomitén delade i väsentliga afseenden de af 1858 års komité uttalade

åsigter, nemligen om presidentsembetets indragning, Krigskollegiets förändring till

ett förvaltande verk på af hvarandra oberoende afdelningar under egna chefer, hvilka

i de flesta mål egde beslutande rätt. Den af landtförsvarskomitén föreslagna »krigsförvaltningen»

hade emellertid endast tre hufvudafdelningar eller s. k. embeten, nemligen

generalfälttygmästareembetet, generalingeniörsembetet och generalintendentsembetet,

hvilket senare skulle öfvertaga de ärenden, som 1858 års komité hade afsett

för aflöningsafdelningen. Embetschefer voro generaltälttygmästaren, chefen för ingeniörcorpsen

och generalintendenten. Frågor om underdåniga förslag till eller ändring

af allmänna författningar, äfvensom om tolkning och tillämpning deraf, mål angående

indelningsverket, afskrifningsfrågor och fondförvaltningsärenden skulle dock

på de särskilda embetena afgöras genom samfäld omröstning. För alla tre embetena

gemensamt skulle finnas ett advokatfiskalskontor, ett kassakontor och ett hufvudbokskontor.

Efter det Krigskollegiet afgifvit yttrande öfver landtförsvarskomiténs förslag

och komitén fått med påminnelser i anledning af detta yttrande inkomma, hänsköts

frågan, genom nådig proposition vid 1862—1863 års riksdag, till Rikets Ständers

granskning och yttrande.

I dess med anledning deraf aflåtna underdåniga skrifvelse den 30 November

1863 framstälde Rikets Ständer utförligt sina åsigter rörande sättet för ett ändamålsenligt

ordnande af det embetsverk, som skulle få sig anförtrodt vården af arméns

ekonomiska angelägenheter, och yttrade dervid, bland annat:

att för tillämpning af de grunder, hvarpå detta verk borde byggas, hufvudsakligen

fordrades att noga särskilja sådana ärenden, som för behandlingen fordrade

militärisk sakkännedom och krälde skyndsamhet eller en obehindrad beslutanderätt

hos chefen, samt att för dessa ärenden inom Arméförvaltningen inrätta särskilda,

med afseende på ärendenas olika beskaffenhet anordnade, afdelningar och att åt chefen

för hvarje af dessa afdelningar öfverlemna att på eget ansvar behandla och afgöra

de till afdelningen hörande ärenden.- I öfrigt borde, jemte dessa afdelningar, ställas

en särskild afdelning, som skulle bestå af civile embetsman och ega kollegial sammansättning

samt öfvertaga allt hvad i öfrigt till Arméförvaltningen hörde, hvarmed förstnämnde

afdelningschefer således icke skulle ega någon befattning. På detta sätt

skulle undvikas, att ärenden, som fordrade militäriska insigter, komme att afgöras

af civile embetsman, och de militäre skulle icke heller belastas med deltagande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

i pröfningen af ärenden, hvilka fordrade insigter och en utbildning, som man icke

hade vare sig rättighet eller anledning att hos dem förutsätta. Då emellertid,

enligt den utredning frågan vid behandlingen hos Rikets Ständer erhållit, eu

mängd ärenden förekomme, hvilkas pröfning berodde till en del på militäriskt

tekniska insigter och till en annan del på kunskap och erfarenhet i författningarnes

tillämpning, samt såväl 1858 års komité som landtförsvarskomitén försett äfven de

militära afdelningarne med civila ledamöter, syntes Rikets Ständer grundsatsen

att åt de militära ledamöterna anvisa endast sådana mål, som vore rent militäriska,

och att lemna de öfriga åt en kollegial behandling af civile embetsman

böra så modifieras, att, vid särskiljandet af de mål, som borde tilldelas dessa afdelningar

med ensamt beslutande chefer, åt dem lemnades alla sådana mål, som

i något hänseende fordrade tekniska insigter och att den organisation af rådgifvande

ledamöter medgåfves, hvarom begge nyssnämnda förslagen vore eniga,

Rikets Ständer, som funnit Krigskollegiets organisation i flera hänseenden olämplig

och bristfällig, medgåfvo derföre, att Kollegiet förändrades till en Arméförvaltning

på det sätt, att inom densamma bildades tre särskilda afdelningar, hvardera

stäld under en militärchef, och att åt desse chefer uppdroges att, hvar inom sin

afdelning, med nödigt biträde och på eget ansvar handlägga och afgöra alla sådana

mål, som i något hänseende fordrade militäriskt tekniska insigter, men att

alla öfriga mål och ärenden öfverlemnades till en särskild, af militärcheferne oberoende

afdelning, som utgjordes af endast civile medlemmar med kollegialt arbetssätt,

åt hvilken afdelning tillika borde uppdragas den omedelbara dispositionen af

Arméförvaltningens kassa och kontrollen deröfver, jemte den bokföring, som afsåge

att redovisa för embetsverkets hela förvaltning; i sammanhang hvarmed

Rikets Ständer i underdånighet anhöllo, att Kongl. Maj:t ville från Arméförvaltningen

skilja så väl vården och inseendet öfver arméns boställen, som ock förvaltningen

af de landtförsvaret tillhöriga fonder, men om dessa ärenden icke

komme att från Arméförvaltningen skiljas, borde de, enligt Rikets Ständers åsigt,

uppdragas åt Förvaltniugens civila afdelning.

Hvad Rikets Ständer sålunda i afseende å Krigskollegiets förändring till en

Arméförvaltning medgifvit och hemstält, vann genom Kongl. brefvet den 28 Februari

1865 fullständigt godkännande utom i hvad angick skiljandet från Arméförvaltningen

af bestyret med fonderna och med arméns boställen, hvilket för det

dåvarande, efter Krigs- och Kammarkollegiernas hörande, ansågs icke kunna bifallas;

och förklarade Kongl. Maj:t i samma nådiga bref, bland annat, att, då

Rikets Ständer jemväl yttrat den mening, att hvardera af de tre afdelningarne,

iuom hvilka cheferne finge beslutande rätt, borde hafva till uppdrag att använda

de medel och anslag, som för afdelningens särskilda ändamål blifvit anvisade,

samt då Rikets Ständer genom detta förklarande icke blott närmare uppdragit

den gräns, som enligt Rikets Ständers åsigt borde bestämma de militära

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Mgj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

afdelningarnes verksamhet,'' utan tillika undanröjt hvarje föreställning derom, att

till ämnen, som erfordrade “militärisk teknisk kunskap11, icke skulle få hänföras

dispositionen och användandet af de medel, som af Kongl. Maj:t genom årligen

utfärdade specialstater för de militära afdelningarnes pröfvade behof anvisades,

ville Kongl. Maj:t desto hellre i nåder bifalla, hvad Rikets Ständer i denna omständighet

yttrat och föreslagit, som åt generalintendentsafdelningen, omfattande bestyr om

arméns rekrytering, underhåll, beklädnad, utredning och sjukvård, redan under

fredstillstånd borde gifvas en så beskaffad tilldelning af göromål, att denna afdelning,

vid inträffande krig, skild från bestyr som för henne vore främmande,

genast kunde, med en lämplig tillökning i sin tjenstemannapersonal, såsom centralförvaltning

öfvertaga vården, fördelningen och redovisandet af de för krigets utförande

afsedda medelstillgångarne, hvarjemte Kongl. Maj:t förordnade, att med

December månads utgång nämnda år dåvarande Krigskollegiet skulle förändras

till en Arméförvaltning, organiserad på fyra särskilda afdelningar, hvar och en

med sin chef, hvilket embetsverk skulle öfvertaga alla de befattningar och göromål,

som förut ålegat Krigskollegiet, samt uppdrog åt en särskild kommission att

afgifva underdånigt förslag beträffande åtskilliga med den beslutade förändringen

sammanhängande frågor. Sedan denna kommission den 15 Juli 1865 fullgjort sitt

uppdrag, utfärdades den 26 September den instruktion, hvarigenom den organisation

af Arméförvaltningen, för hvars hufvuddrag jag härofvan redogjort, afslutades,

och hvarefter endast mindre, i embetsverkets organiska förhållanden ej ingripande

ändringar i afseende på personal och kompetens, såsom jemväl förut är anfördt,

blifvit vidtagna.

Då frågan om ordnandet af Arméförvaltningens aflöningsförhållanden, i

ändamål att bringa dessa i öfverensstämmelse med dem, som för andra centrala

embetsverk under den senaste tiden blifvit faststälda, öfverlemnades till löneregleringskomitén,

åtföljdes den af ett af cheferne i Förvaltningens departement

uppgjordt förslag till ny aflöningsstat, enligt hvilket ytterligare ett krigsrådsembete

skulle indragas och första gradens tjensteman ersättas af amanuenser. Någon

mera genomgripande förändring af embetsverket ifrågasattes icke då, enär detsamma

så nyligen och efter så sorgfällig pröfning och beredning blifvit organiseradt

efter grunder, som vunnit tillämpning på de under senare tider reglerade

eller till sin organisation förändrade centrala embetsverk, och då, utom det nu

till indragning föreslagna krigsrådsembetet, redan med år 1874, till följd af ofvan

nämnda förändrade förhållande, tjenstemannapersonalen blifvit minskad med ett

krigsråd och en kamererare. Löneregleringskomitén har emellertid, efter pröfning

af Arméförvaltningens verksamhet och arbetsordning, ansett, att större förändringar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

13

i embetsverkets organisation, personal och arbetssätt vore möjliga och lämpliga

samt i sådant afseende hufvudsakligen föreslagit:

att, med civila departementets indragning, Arméförvaltningen må organiseras

på tre departement, nemligen artilleri-, fortifikations-, och intendentsdepartementen;

att, fortfarande, såsom nu är förhållandet, generalfälttygmästaren må vara

chef för artilleridepartementet, chefen för fortifikationen för fortifikationsdepartementet

samt generalintendenten för intendentsdepartementet;

att med indragning af kamererarebefattningarne och militärkontoren inom

Arméförvaltningen, å hvardera af artilleri- och fortifikationsdepartementen må inrättas

en militär- och en civilbyrå samt å intendentsdepartementet en militärbyrå

och två civilbyråer;

att föredragande och chefer för militärbyråerna må blifva å artilleridepartementet

fälttygmästaren, å fortifikationsdepartementet öfversten eller, vid hans frånvaro,

öfverstelöjtnanten vid fortifikationen och å intendentsdepartementet intendenten

;

att hvardera civilbyrån å intendentsdepartementet må erhålla sin särskilda

chef, som tillika är föredragande, men civilbyråerna å de begge öfrige departementen

förses med en gemensam chef och föredragande ledamot;

att adjutanterne å artilleri- och intendentsdepartementens nuvarande militärkontor

må placeras å dessa departements militärbyråer, och att jemväl å fortifikationsdepartementets

militärt yrå må anställas en adjutant;

att alla å Arméförvaltningens departement förekommande ärenden må afgöras

af departementets chef, sedan han deröfver inhemtat föredragandens och, om

ärendets vigt det kräfver, jemväl den eller de öfrige ledamöternes å departementet

mening;

att för artilleri- och fortifikationsdepartementen må anställas en registrator,

med skyldighet att, utöfver de honom i denna egenskap åliggande göromål, dels

bestrida registratorsåliggandena för plenum och dels verkställa aktuariegöromålen

inom förvaltningen;

att å intendentsdepartementet må anställas en särskild registrator;

att de föreskrifter, som blifvit meddelade i afseende på kassaförvaltningen

i Statskontoret, må i tillämpliga delar blifva gällande jemväl för Arméförvaltningens

kassa;

att inom Arméförvaltningen förekommande räkenskaps- och revisionsarbete,

med undantag endast af den granskning, som bor ligga till grund för anordningsbeslut,

må förläggas till ett för samtliga departementen gemensamt räkenskapsoch

revisionskontor;

att Arméförvaltningen underlydande myndigheters medelsredovisningar må,

der så lämpligen ske kan, afgifvas månads- eller qvartalsvis;

att inom Arméförvaltningen må föras sådana anteckningar, att af desamma

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

när som helst kan erhållas visshet om ej blott de belopp, som af hvarje anslag

blifvit utbetalte, utan ock de å samma anslag beslutade, fastän ej verkstälda,

utgifter;

att, med indragning af Arméförvaltningens advokatfiskalskontor, dithörande

göromål må förenas med sekreterarebefattningen å förvaltningens fortifikationsdepartement;
att

å hvardera af Arméförvaltningens departement må fortfarande iinnas ett

kansli;

att kansliet å artilleridepartementet må utgöras af eu sekreterare, tillika

sekreterare för plenum, och eu registrator, tillika registrator för plenum och fortifikationsdepartementet

samt aktuarie inom förvaltningen, kansliet å sistnämnda

departement af en sekreterare, tillika advokatfiskal i förvaltningen, samt kansliet

å intendentsdepartementet af en sekreterare, en notarie och en registrator;

att å hvarje civilbyrå inom Arméförvaltningen må anställas en kammarförvandt

och å det för hela verket gemensamma räkenskaps- och revisionskontoret

en kamererare samt åtta revisorer och bokhållare;

att å kassakontoret må anställas en kassör;

att vaktbetjeningen hos Arméförvaltningen må bestämmas till eu förste vaktmästare

och fem vaktmästare;

att i tjenst varande militärperson, som inom Arméförvaltningen innehar

tjenstebefattning, icke må för denna befattning uppbära lön eller arfvode på Förvaltningens

stat;

att löneförmånerna för öfrige Arméförvaltningens embets- och tjensteman,

äfvensom för vaktbetjeningen, må bestämmas i enlighet med det betänkandet bifogade

statsförslag; samt

att ett årligt anslag af 20,000 kronor ställes till Arméförvaltningens förfogande

för att användas till arfvoden åt extra biträden, vikariatsersättning under semester

samt renskrifningskostnad.

I sitt betänkande angående Arméförvaltningens lönereglering har komitén

_ med förmälan, hurusom cheferne för förvaltningens samtliga departement uti

sitt den 29 December 1877 afgifna förslag till lönereglering för samma embetsverk

ifrågasatt, att indelta arméns aflöningsräkningar skulle, i likhet med hvad

vid värfvade armén eger rum, från regementena insändas till Arméförvaltningen,

för att derstädes i första hand granskas och först derefter till Kammarrätten öfverlemnas

— tillkännagifvit sig vilja öfver detta förslag afgifva yttrande, då komitén,

i sammanhang med regleringen af Kammarrätten, finge tillfälle att utlåta sig

om revisionen af statens räkenskaper i allmänhet.

Uti sitt underdåniga betänkande och förslag angående lönereglering m. m.

af Kammarrätten, afgifvet den 26 November 1878, har komitén, med anledning

häraf, i afseende på revisionen af samtliga redogörelserna för de från fjerde huf
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

15

vudtitelns anslag till redogörare, direktioner m. fl. emot redovisning utanordnade

förskottsmedel, ansett sig böra till en början erinra:

att, jeinlikt Kongl. brefvet den 13 Mars 1835, indelta regementens och corpsers

aflöningsräkenskaper, hvilka afslutas för kalenderår, i och för granskning från

vederbörande chefsembeten insändas direkt till Kammarrätten och att, i sammanhang

med dessa räkenskaper, numera till nyssnämnda embetsverk, likmätigt stadgandet

uti Arméförvaltningens intendentsdepartements cirkulär den 27 Februari

1874, jemväl ingå sagda regementens och corpsers redogörelser för besparade

volontärvakansmedel;

att, på grund af Kongl. brefvet den 31 December 1877, Landtförsvarsdepartementets

kansliexpeditions aflöningsräkning numera skall, utan förutgången granskning

i Arméförvaltningen, aflemnas till Kammarrätten för revision derstädes;

att såväl indelta regementenas och corpsernas samt Vermlands fältjägarecorps’

gamla stanis som arméns regementens och corpsers beväringsmanskaps

möteskostnadsredogörelser från vederbörande direktioner genom chefsembetena, likmätigt

58 § 1 mom. och 63 § uti mötesunderhållsreglementet den 14 September

1858, ingå till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der regementenas mötesplatser

äro belägna, och uti dessa läns landskontor undergå granskning, innan

de till Kammarrätten öfversändas;

att redogörelserna för öfningsläger eller arméns fälttjenstöfningar, till hvilka

kostnaders bestridande af Arméförvaltningen utanordnas förskott till disposition af

generalintendenten derstädes, insändas från denne till Kammarrätten, sedan det i

och för öfningarne tillsatta kommissariats revision verkstält granskning af bilagorna

till dessa redogörelser, som af generalintendenten attesteras;

att deremot alla öfriga redogörelser för förskottsmedel från förenämnda hufvudtitels

anslag eller för landtförsvaret tillhörande persedlar aflemnas till Arméförvaltningen,

der de före insändandet till Kammarrätten undergå granskning;

att genom Kongl. brefvet den 6 November 1849 blifvit i afseende på nyssnämnda

granskning stadgadt, att de redogörelser, hvilka från Arméförvaltningen

direkt underlydande förråd och tjensteman till detta verk på derför bestämda

tider insändas, skola undergå detaljgranskning derstädes, men att deremot alla

årliga redogörelser af förvaltande verk, direktioner och komitéer icke böra i Arméförvaltningen

undergå granskning annat än till in- och utgående balansen samt till

kontroll å debiteringen af de från verket under redogörelseåret utbekomna poster;

samt

att, till följd af detta nådiga stadgande, värfvade regementenas förvaltningsdirektioners

redogörelser för anslagen till mathållning, fouragering, remontering,

skoning, hästlega, manskapets beklädnad, remtyg, utrednings-, ridskole- och sjukvårdspersedlar,

kaserninventarier, hästutrednings- och sadelmunderingspersedlar,

indelta regementenas, bekläduadsdirektioners, arméns beväringsbeklädnadsdirek
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

tioners, allmänna garnisonssjukhusets och krigsskolans räkenskaper, generalstabens

topografiska afdelnings redogörelse för extra anslaget till arbetena m. fl. redogörelser

sålunda icke undergå någon detaljgrauskning i Arméförvaltningen, hvarest

deremot sådan revision verkställes i afseende å värfvade arméns aflöningsräkenskaper

— hvilka i allmänhet qvartalsvis afgifvas — inqvarterings- och servismedelsredogörelser

samt redogörelser för de från invalidhusfonden emot redovisning

utanordnade svärdspensions- och svärdsmedaljpensionsmedel, äfvensom redogörelser

för Vadstena krigsmanshus’ gratialistmedel, expensmedelsredogörelser in. fl.

Någon viss grund vore sålunda, enligt komiténs mening, icke följd vid bestämmandet

af det eller de embetsverk, der revisionen af berörda räkenskaper

skulle försiggå, hvadan också inträffade, att af fullkomligt likartade räkenskaper

en del granskades blott i Kammarrätten, en annan del såväl i Arméförvaltningen

som i förstnämnda verk, samt att somliga räkenskaper i Arméförvaltningen granskades

fullständigt i detalj och andra blott till några få detaljer. Med anledning

af dessa förhållanden har komitén ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida

och i hvad mån ändring i nu gällande bestämmelser för granskningen af redogörelserna

från de från fjerde hufvudtitelns anslag utanordnade förskottsmedel vore

af behofvet påkallad, och förklarat sig dervid hafva funnit dels att, då regementenas

och corpsernas gamla stams- och beväringsmanskaps möteskostnadsredogörelser

undergå revision i landskontoren, innan de till Kammarrätten insändas,

samt vidare fälttjenst- eller öfningslägersräkenskaper undergå revision hos kommissariatet

för lägret och jemväl attesteras af generalintendenten — hvarföre

någon granskning af desamma äfven i Arméförvaltningen, enligt komiténs mening,

rimligen ej kunde ifrågaställas — någon ändring i afseende å revisionen af samtliga

dessa räkenskaper ej borde vidtagas, dels ock att — enär uti indelta regementenas

aflöningsräkningar redovisades dagaflöning åt befäl och underbefäl, men

eu noggrann granskning af dessa utgiftsposter icke kunde verkställas utan tillgång

till möteskostnadsredogörelserna — dessa räkenskaper jemväl fortfarande borde

till Kammarrätten direkt ingå, helst de uti dem förekommande afföringar uteslutande

grundade sig på gällande stater och allmänna författningar. — Då det

sålunda borde anses fullt riktigt, att indelta regementenas aflöningsräkningar

direkt öfverlemnades till Kammarrätten, funnes, enligt komiténs åsigt, ingen anledning,

hvarföre icke äfven värfvade arméns befäls- och manskapsaflöningsräkenskaper,

hvilka före år 1850 uteslutande granskades i Kammarrätten, skulle

för revision dit direkt ingå. Vidare syntes, i likhet med Landtförsvarsdepartementets

kansliexpeditions (nu Landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli), äfven samma departements begge expeditioners, äfvensom krigsvetenskapsakademiens

expensmedelsräkningar böra endast i Kammarrätten granskas; liksom

— då Arméförvaltningen egentligen endast hade att tillhandahålla krigsskolan,

allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm och generalstabens topografiska afdelning

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

de för desamma anvisade ordinarie eller extra ordinarie anslag, men ej egde utöfva

någon vidare tillsyn öfver dessa inrättningars förvaltning — äfven räkenskaperna

för berörda anslag hädanefter borde, enligt komiténs mening, såsom

förhållandet varit före år 1850, ingå direkt till Kammarrätten för granskning; och

borde samma föreskrift lemnas om de nyinrättade krigshögskolans och garnisonssjukhusets

på Karlsborg räkenskaper.

Af de no till Arméförvaltningens civila departement ingående räkenskaper

skulle således, enligt komiténs åsigt, till Kammarrätten för granskning direkt

öfverlemnas vederbörande expeditioners, stabers, chefsembetens, direktioners med

fleres års- och qvartalsredogörelser för emot redovisning utanordnade medel från

fjerde hufvudtitelns anslag till: Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition;

generalstaben; artilleristaben; öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm; krigshögskolan;

krigsskolan; garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg; lifgardet

till häst; husarregementet Konung Carl XV; Svea lifgarde; andra lifgardet; Vermlands

fältjägarecorps; Svea, Göta och Vendes artilleriregementen; marinregementet;

fortifikationen; värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning; lifbeväringsregementet;

Gotlands nationalbeväring; Hallands beväring; Vesternorrlands

beväring; skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för Landtförsvarsdepartementets

kansliexpedition; extra utgifter, så vidt angår anslaget till krigsvetenskapsakademien;

disciplinkompaniet; äfvensom generalstabens topografiska afdelning.

Deremot och då Arméförvaltningen hade sig såsom hufvudsakligt åliggande

anförtrodd uppsigten och vården öfver allt, som hörer till arméns förvaltning

och dess materiel, har komitén ansett någon annan myndighet ej vara mera behörig

än Arméförvaltningen att genom sina underordnade tjensteman i första hand

i detalj vaka öfver, att de från embetsverket å anslag, som afse tillgodoseendet

af arméns materiela behof, utanordnade förskott — vare sig att dessa skola

redovisas af direktioner eller särskild! anstälde kassörer eller förvaltare — varda

behörigen redovisade, hvadan komitén för sin del förordat, att värfvade arméns

förvaltnings- och beklädnads-direktioners räkenskaper för anslagen till remontering,

skoning, lega för hästar, fourragering af hästar, mathållning för manskapet,

beklädnad, utredning m. m., indelta regementenas och corpsernas beklädnadsdirektioners

samt arméns beväringsbeklädnadsdirektioners medels- och persedelsräkenskaper

må i Arméförvaltniugen undergå detaljgranskning, innan de till Kammarrätten

i sammanhang med verkets hufvudbok insändas.

Då vidden och beskaffenheten af de ärenden, som komma att höra till

Arméförvaltningens behandling, naturligen måste i väsentligaste grad inverka på

embetsverkets organisation, torde det finnas ej olämpligt att först till behandling

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 1 Samt. 1 Afd. 8 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kong!. Maj-.ts Nåd, Proposition No 13.

upptaga de frågor, som biiivit åt komitén i detta hänseende uppstälda. Det visar

sig då, af hvad blifvit om komiténs förslag nu anfördt, att det egentligen

är beträffande omfattningen af de Arméförvaltningen åliggande revisionsgöromål,

komitén föreslagit förändring. Ur den af komitén lemnade redogörelsen för

sättet att gå till väga vid granskning af räkenskaperna öfver utgifter å riksstatens

fjerde hufvudtitel synes mig framgå berättigandet af den af komitén uttryckta

åsigt, att någon viss grund icke blifvit följd vid bestämmandet af det

eller de embetsverk, der revisionen af berörda räkenskaper skall försiggå, hvarför

också inträffar, att af fullkomligt likartade räkenskaper en del granskas blott

i Kammarrätten, en annan del deremot såväl i Arméförvaltningen som i förstnämnda

verk. För det fall att af hvad komitén vidare yttrat får dragas den

slutsats, att komitén velat såsom regel uppställa, det detaljgranskningen i första

hand bör tillkomma det verk, som har att förvalta anslaget, d. v. s. både utbetala

detsamma och vaka öfver dess behöriga användande, kan jag ej annat än

åt denna åsigt skänka mitt bifall. Den är, enligt mitt förmenande, så vigtig, att

utan densammas tillämpning en verklig sparsamhet med statsmedlen och en, så

vidt möjligt, grundad säkerhet för dessas rätta användande icke kan förefinnas.

Af en till ett enda embetsverk, sådant som hos oss Kammarrätten, sammanförd

öfverrevision af alla statsräkenskaperna kan icke rimligtvis fordras mera än eu

tillsyn, att författningarnes bokstaf fått vid utbetalning lända till efterrättelse. Af

det embetsverk åter, åt ''hvilket uppsigt öfver en förvaltningsgren och dertill anslagna

medel blifvit anförtrodd, kan deremot förväntas, det hand hålles äfven deröfver,

att författningarnes anda efterlefves. De fel i detta sistnämnda hänseende,

hvilka vid granskning i embetsverket upptäckas, kunna kanske ej föranleda en direkt

revisionsanmärkning med deraf möjligen härflytande återbäring af för mycket

utbetalda medel, men den bristfällighet i gällande föreskrifter eller i om tankan

vid deras tillämpning, hvilken gjort en dylik anordning af utgifter möjlig,

skall säkerligen afhjelpas antingen af embetsverket sjelft eller uppå dess framställning

af Kongl. Maj:t.

Vid tillämpningen af den antydda åsigten har dock komitén ifrågasatt

flera afvikelse!-, hvilka jag icke kan tillstyrka. Väl anser jag mig i öfverensstämmelse

med den uppstälda och gillade regeln böra till fullo instämma i komiténs

förslag, att Arméförvalttfingen bör i första hand granska ej mindre värfvade arméns

förvaltningsdirektioners räkenskaper för anslagen till remontering, skoning,

lega för hästar, fourragering, mathållning för manskapet, beklädnad, utredning

in. m., än äfven indelta regementenas och corpsernas beklädnadsdirektioners medelsoch

persedelsräkenskaper, hvilka alla nu nämnda räkenskaper hittills, med förbigående

af Arméförvaltningen, granskats endast i Kammarrätten. Men då vidare, på

den grund att tillgång till möteskostnadsredogörelserna, som nu gå till granskning

från landskontoren direkt till Kammarrätten, kan vara nyttig eller till och med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

uddig för granskning af den till indelta armébefälet, utbetalda mötesdagaflöning,

den slutsats dragés, att indelta arméns aflöningsräkenskaper böra af Kammarrätten

i första hand granskas, och att, vid sådant förhållande, det ej heller finnes

skäl, hvarför ej med redogörelserna för aflöningen åt värfvade arméns såväl

befäl som manskap, — hvilka redogörelser nu undergå förberedande granskning

i Arméförvaltningen, — bör på samma sätt förfaras, synes mig komitén mera

hafva tagit hänsyn till bestående förhållanden, som hafva sin kända historiska

förklaring, än till den uppstälda rigtiga grundregeln. Hvad först beträffar aflöningsräkenskaperna,

är med afseende å dessa, såsom kändt, förhållandet sådant,

att alltsedan 1850 års ingång, (vid hvilken tidpunkt vidtogs den åtgärd, hvars

klokhet hittills ej blifvit bestridd, att till det för arméns förvaltning afsedda och

med särskild sakkunskap dertill utrustade embetsverket — då Krigskollegiet, nu

Arméförvaltningen — öfverflytta från Statskontoret omsorgen om fjerde hufvudtitelns

anslag), hushållningen med värfvade arméns aflöningsanslag, hvilka i sin

helhet från Arméförvaltningen utauordnas, af denna också genom räkenskapernas

granskning i första hand öfvervakas, hvaremot räkningen öfver indelta arméns

aflöning, som till ojemförligt största delen bestreds från tillgångar, med hvilka

Arméförvaltningen hade intet att skaffa, ingått direkt till Kammarrätten. Då nu,

efter det indelta aflöningssättets upphörande för befälet, alla de till öfver fyra

millioner kronor uppgående medel, med hvilka befälsaflöningen vid indelta armén

bestrides, finnas å fjerde hufvudtiteln uppförda och af Arméförvaltningen för deras

ändamål utanordnas till under embetsverket lydande förvaltningsdirektioner

och redogörare, så synes det hafva legat nära till hands att, såsom ock af Arméförvaltningens

afdelningschefer uti deras afgifna förslag till lönereglering för embetsverket

yrkats, låta redovisningarne för äfven indelta arméns befälsaflöning,

liksom redan förut den värfvades, ingå från redogörarne till Arméförvaltningen

för förberedande granskning. Att vidtaga den motsatta anordning, som af komitén

föreslagits, kunde endast hafva skäl för sig, om verkligen, såsom komitén

tyckes hafva antagit, aflöningens utbetalning efter gällande föreskrifter vore så

enkel och- erbjöde så ringa spelrum för enskildes tolkningsförmåga, att den öfvervakande

myndighetens tillsyn vore öfverflödig. Till följd af egendomligheterna

i vår arméorganisation har emellertid aflöningen, och särskiidt den indelta arméns,

ej kunnat genom så enkla stadganden ordnas. De föreskrifter, som måst

i detta hänseende utfärdas, företrädesvis de, som angå åtnjutande af dagaflöning,

tjenstgöringspenningar, häst- och fourragemedel, göra en högre myndighets öfvervakande

af sättet för deras efterlefnad synnerligen nödigt, och det lider intet

tvifvel, att ju ej uteblifvandet åt eu dylik uppsigt kan, utan att dålig vilja från

vederbörande förvaltningsdirektioners eller andra underordnade myndigheters sida

behöfver förutsättas, vålla förlust såväl för staten som för enskilde. På samma

sätt förhåller det sig i lika eller ännu högre grad med anslaget till aflöning åt man
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

skåpet vid värfvade armén och de å detta uppförda medel till samma manskaps

rekrytering.

Det synes mig följaktligen af vigt, att revisionen af räkenskaperna icke

blott för värfvade arméns aflöning åt såväl befäl som manskap, utan äfven för

indelta arméns befälsaflöning, bibehålies vid eller tillägges Arméförvaltningen,

och, om för sagda revision det skulle, såsom komitén efter mitt förmenande med

rätta anmärker, finnas behöfligt att ega tillgång till möteskostnadsredogörelserna,

borde dessas granskning redan af detta skäl åläggas Arméförvaltningen. Men

det finnes för vidtagande af en sådan förändring i granskningssättet af sistberörda

redogörelser skäl, hemtade från möteskostnadernas egen beskaffenhet. Arméförvaltningen

har till hufvudsakligt åliggande uppsigten och vården af allt, som

hörer till arméns förvaltning. Om emellertid någonsin några ärenden må anses

tillhöra den rent militära förvaltningen och följaktligen böra stå under det militära

centralembetsverkets högsta uppsigt, måste det vara den sida af arméns intendenturväsende,

som afser truppernas underhåll, då de äro till tjenstgöring sammandragna,

vare sig till följd af mobilisering, större fälttjenstöfningar eller vanliga

öfningsmöten. Yid mobilisering och fälttjenstöfningar granskas räkenskaperna

i första hand, naturligt nog, af den fältintendenturen tillhörande revisionspersonal,

som står under den armécorpsen åtföljande generalintendentens inseende,

och då dessa räkenskaper således undergått en förberedande sakkunnig granskning,

kunna de derefter utan olägenhet förbi Arméförvaltningen insändas till Kammarrätten.

För de vanliga öfningarne deremot böra räkenskaperna ingå till Arméförvaltningens

intendentsdepartement, om eljest skall kunna öfvervakas, att ej

blott eu vigtig tillämpning af författningarne utan äfven, hvad i detta fall är för

Kronan af ännu större vigt, en klok hushållning med mötesmedlen varder iakttagen.

Det synes mig således ur den uppstäda grundsatsen såväl som ur sakens

egen natur framgå, att möteskostnadsredogörelserna böra i Arméförvaltningen undergå

eu förberedande granskning, och denna fordran lärer ej kunna förringas af

det faktum, att dessa räkenskaper undergå granskning i landskontoren. Denna

granskning kan nemligen i hufvudsak icke omfatta annat än kronobetjeningens

marschkostnadsredogörelser, äfvensom redogörelsen för en del dermed sammanhängande

resekostnad, hvilka redogörelser i sjelfva verket ej äro annat än verifikationer

till landskontorens egna redovisning för det af Arméförvaltningen för

ändamålet desamma lemnade förskott från vapenöfningsanslagen. Med någon granskning

af militärmyndigheternas administrativa åtgärder med afseende å vapenöfningarne

eller af kostnaderna för underhåll af vare sig trupperna å mötesplatserna

eller dessa platser sjelfva med derå uppförda byggnader, lärer väl deremot

Konungens Befallningshafvande svårligen sig befatta. — Till sist torde äfven böra

anmärkas, att, då komitén, såsom mig synes rigtigt, ansett räkenskaperna för

värfvade truppernas naturaunderhåll, utgående från anslagen till mathållning och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

fourragering, böra af Arméförvaltningen granskas, detta väl äfven borde ega rum

med redogörelserna för naturaunderhåll af indelt trupp under öfningsmöten.

Den mest genomgripande förändring i Arméförvaltningens organisation, som

komitén anse-tt sig böra föreslå, är den, att, med indragning af civila departementet,

de detta nu tillkommande ärenden antingen fördelas på de tre återstående

departementen: artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementet, eller ock tilldelas

ensamt intendentsdepartementet, som, enär sistnämnda departement, hvilkendera

utvägen än valdes, alltid komme att öfvertaga största parten af civila departementets

ärenden, af sådan anledning skulle förstärkas med ytterligare eu byrå,

d. v. s. enligt komiténs organisation, med ett krigsråd och en kammarförvandt, (till

hvilken senare grad de hittills varande kamereraretjensterna blifvit nedsatta), vidare

med en krigskassor och nödig bokslutspersonal. Den vinst, som härigenom skulle uppkomma,

bestode således hufvudsakligen i generalkrigskommissariebefattningens indragning.

Den år 1865 genomförda ombildningen af det gamla Krigskollegiet till den

nuvarande Arméförvaltningen var, såsom jag förut anmärkt, följden af en från både

Konungens och folkrepresentationens sida särdeles sorgfällig pröfning af de fordringar,

som hos oss måste ställas på det centrala embetsverk, i hvilket den militära

administrationens trådar öfverst sammanlöpa. Den afdelning, hvars indragande

nu af komitén föreslås, hade, såsom förut är nämndt, tillkommit på Rikets

Ständers uttryckliga anhållan, hvilken af Kongl. Maj:t så mycket hellre bifallits,

som derigenom vanns ett vigtigt militärt mål, i det nemligen bereddes möjligheten

för en anordning af intendentsdepartementet så, att det, skildt från bestyr,

som för detsamma vore främmande, kunde efter en lämplig tillökning i personalen

vid inträffande krig med generalintendenten i spetsen såsom centralförvaltning

öfvertaga vården, fördelningen och redovisandet af de för krigets utförande

anslagna mcdelstillgångarne. Under den tid Arméförvaltningen med sin nuvarande

organisation varit verksam, har också, mig veterligen, ingen berättigad

klagan försports öfver det sätt, hvarpå de militära förvaltningsärendena blifvit

derstädes handlagda, till hvilket goda resultat väl hufvudsakljgast bidragit den i

allmänhet tillfredsställande fördelningen mellan departementena af ärendena enligt

dessas inre beskaffenhet och sammanhang, samt det för Arméförvaltningens

tre militära departement stadgade och., numera allmänt antagna sättet för rent administrativa

ärendens afgörande genom eu ensamt beslutande chef, hvilket sätt

för fattande af beslut inom de gamla centrala embetsverken först infördes vid

Krigskollegiets ombildning till Arméförvaltningen. Under sådant förhållande kan

jag ej finna annat, än att de starkaste skäl fordras för att i denna organisation,

som bestått just länge nog för att pröfvas och vid pröfniugen godkännas, men ej

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kol tgl. Maj: ta Nåd. Proposition N:o 13.

tillräckligt länge för att blifva föråldrad, vidtaga så genomgripande förändring,

som den nu ifrågasatta. Och skäl af sådan beskaffenhet hafva, såsom mig synes,

ej blifvit förebragta. Jag får i detta hänseende i första rummet hänvisa till hvad

emot komiténs förevarande förslag blifvit af komiténs ordförande i dess reservation

och af Arméförvaltningen i dess nu föredragna underdåniga utlåtande anfördt,

men skall dessutom äfven sjelf yttra mig något närmare i frågan.

Till eu början således kan jag, lika litet som förenämnda reservant och

Arméförvaltningen sjelf, godkänna den hufvudgrund, — upphörandet af Arméförvaltningens

befattning med fonderna och boställsvården, — hvarpå komitén tyckes

stödja sitt förslag om indragning af civila departementet. På samma gång som

Riksens Ständer vid 1862—1863 årens riksdag anhöllo om Krigskollegiets ombildning

till en Arméförvaltning på fyra departement, hemstälde de äfven, det Kongl.

Maj:t ville från Arméförvaltningen skilja såväl vården och inseendet öfver arméns

boställen, som förvaltningen af de landtförsvaret tillhöriga fonder, och tillkännagåfvo

således tydligt nog sin åsigt om behöfligheten af det civila departementet,

äfven om dessa ärenden undantogos från krigsförvaltningen. För att rubba denna

af Konung och Riksdag gillade åsigt, behöfves således, enligt min mening, kraftigare

skäl än det. att nämnda ärenden nu verkligen blifvit från förvaltningen bortflyttade.

Af denna omständighet kan nemligen på sin höjd dragas den slutsats,

att, på grund af lindring i tjenstegöromål, tjenstemannapersonalen bör minskas,

men denna fordran är af Kongl. Maj:t uppfyld, då, till följd af fondförvaltningens

öfverflyttande till Statskontoret, uppå Kong]. Maj:ts förslag, vid 1874 års riksdag

från Arméförvaltningens stat affördes lönerna för ett krigsråd och en kamererare.

Hvad beträffar den minskning i göromål, som för Arméförvaltningen uppkommer

genom det indelta aflöningssättets upphörande, så är den, enligt min åsigt, af komitén

väsentligen öfverskattad. De i instruktionen för Arméförvaltningen den 26

September 1865 uppräknade ärenden, som angå boställsvården, kunna, vid en

hastig blick och otillförlitlig kännedom af deras omfattning, väl synas många, men

äro i sjelfva verket antingen sällan förekommande eller utan synnerlig vigt, och i

intetdera fallet erbjudande någon betydande svårighet vid behandlingen. Allmängiltigheten

af detta omdöme förringas ej af det förhållande, att omedelbart före och

efter genomförandet af arméns lönereglering af år 1875 och således jemväl under

året 1877, för hvilket komiténs beräkningar äro gjorda, till följd af det med

löneregleringen förenade öfverlemnandet af indelta arméns aflöningstillgångar till

statsverket och utbetalande af fardagsårsersättning till sagda armés befäl, de ärenden

af nu ifrågavarande slag, som måst af Arméförvaltningen handläggas, naturligt

nog varit flera än förut. Nu har visserligen komitén sökt ännu mera förminska

civila departementets ärenden genom att föreslå, det revisionen af värlvade

arméns aflöningsmedel skulle verkställas ensamt i Kammarrätten, men om,

såsom jag vågar hoppas, Eders Kongl. Maj:t uppå de af mig anförda skäl finner

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

23

ett sådant förfarande olämpligt, och i stället besluter, att jemväl redovisningarne

för indelta armébefälets aflöning skola i första hand undergå granskning i Arméförvaltningen,

så lärer genom denna tillökning i göromål civila departementet få

full ersättning för den minskning, som egt rum genom omflyttning till Kammarkollegiet

af inseende öfver boställsvården. Yäl har komiténs flertal förklarat,

att en sådan tillökning i den Arméförvaltningen åliggande grauskningsskyldighet

icke skulle komma att medföra någon åtgärd af civila departementet, såsom styrelse

betraktadt, i annat fall än då redogörelse blefve föremål för anmärkning, och

att således den tillökning i göromål, som af den föreslagna åtgärden blefve en

följd, egentligen komme att drabba revisionspersonalen, hvadan genom sagda

granskning styrelsens verksamhetsområde icke i nämnvärd mån komme att ökas,

men denna komiténs åsigt torde få anses framgå ur dess, enligt mitt förmenande,

origtiga uppfattning om betydelsen af denna i Arméförvaltningen verkstälda granskning.

Om nemligen, såsom jag ofvan antydt, först genom eu sådan granskningsrätt

och skyldighet Arméförvaltningens befattning med aflöningsanslaget förbytes

från ett mekaniskt utanordnade af detsamma i öfverensstämmelse med staternas

slutsumma till en verklig förvaltning af anslaget, ett öfvervakande af såväl att

det användes i öfverensstämmelse med gifna föreskrifter, som ock att, vid tolkning

af dessa, kronans rätt, ej mindre än enskildes berättigade anspråk, ses till

godo, så torde förhållandet blifva ett annat än det af komitén förutsedda, och

genom berörda öfverflyttningsåtgärd åt styrelsen och i främsta rummet åt departementets

chef anvisas eu betydligt utvidgad verksamhetsfer.

Liksom sålunda den grund, hvarpå blifvit byggd förslaget om civila departementets

indragning, torde finnas otillräcklig, så lärer ej heller kunna godkännas

de alternativa utvägar, som af sagda flertal anvisats för behandlingen inom Arméförvaltningen

af de ärenden, som nu tillhöra meranämnda departement. Då det

lärer få anses ostridigt, att ärendena böra emellan departementen fördelas efter

deras inre beskaffenhet, lärer ett sådant förfaringssätt, som det af flertalet i

första rummet tillstyrkta, eller att artilleridepartementet skulle öfvertaga aflöningen

m. m. af artilleritrupperna, fortifikationsdepartementet af fortifikationstrupperna,

och naturligtvis intendentsdepartementet af kavalleriet och infanteriet, icke

kunna med fördel användas. . Den gifna slutföljden deraf skulle blifva en fullständig

förändring i ärendenas fördelning inom Arméförvaltningen, hvarigenom således

äfven beklädnaden, beväpningen, provianteringen o. s. v. för de olika ^uppslagen

tillädes de med dem likuämnda departementen och intendentsdepartementet.

Olämpligheten deraf, att förvaltningen af samma anslag efter samma författningar

skulle tillkomma tre olika och sidoordnade högsta myndigheter, och att således

inom samma garnisonsort, exempelvis bufvudstaden, reglerna för aflöning, beklädnad

m. m. skulle, om ej Kongl. Maj:t deri direkt ingrepe, kunna, enligt Arméförvaltningens

på olika departement fattade beslut, olika tillämpas vid Svea

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

artilleriregemente, pontonierbataljonen ocli gardesregementena, torde icke kunna

bestridas. Och icke lärer förslaget kunna hemta något stöd af namnen på ett

par åt Arméförvaltningens departement. Artilleridepartementets hufvuduppgift är

nemligen att förse hela armén, — artilleri, kavalleri, infanteri och ingeniörtrupper,

— med vapen och ammunition samt fästningarne med bestyckning, och har

intet att i öfrigt skaffa med de tre artilleriregementena; fortifikationsdepartementet

sörjer för byggande och underhåll af kronans hus i fästnings- och garnisonsorter

samt förvaltande af de till fästningsbyggande anvisade extra anslag, och har

intet annat gemensamt med fortifikationstrupperna än en gemensam chef, fortifikationsgeueralen.

Deremot sörja, enligt nuvarande organisation, intendents- och

civila departementen för beklädnad, underhåll och aflöning af alla trupper, af

hvad beskaffenhet de vara må. I en sådan fördelning af ärendena efter deras

inre beskaffenhet kan skäligen ej ifrågasättas annan ändring än den jemkning,

som kan mellan departementen ega rum medelst öfverflyttning af några mindre

grupper af ärenden från ett departement till annat.

Det andra sättet, som föreslagits för att se till godo den behandling af

ärenden, hvilken civila departementet nu ombesörjer, är dess öfverflyttande i

klump till intendentsdepartementet. Oaktadt denna åtgärd ej lede af den principiella

olägenhet, hvarmed den förut angifna är behäftad, nemligen att förrycka hela

tanken i departementsindelningen, skulle den medföra eu sådan skada, att den

måste på det allvarligaste frånrådas. Om man nemligen än, genom att öka personalen

å intendentsdepartementet i det förhållande, som ansetts, enligt de af

komitén följda grunder för beräkning af behöfliga arbetskrafter, nödigt till följd

af de nu å civila departementet behandlade ärendens läggande till förstnämnda

departement, skulle kunna få utrymme för arbetet med målens beredning, föredragning

och expediering, återstår dock alltid att visa möjligheten att pålägga

den å departementet ensamt beslutande chefen, generalintendenten, en sådan

tillökning i arbete, som den, hvilken för honom skulle uppstå. Komiténs flertal,

som naturligtvis väntat sig en sådan fråga, har verkstält en beräkning af det

antal mål, som, efter den ifrågavarande öfverflyttningen, intendentsdepartementets

dunder skulle komma att årligen upptaga, och funnit detta icke, i jemförelse med

chefernes åligganden inom andra embetsverk, blifva öfver liöfvan betungande. Om

den ringa beviskraft, som kan ligga i eu sådan sifferuppgift och särskild! i den

nu ifrågavarande, får man en föreställning genom Arméförvaltningens yttrande

derom i sitt underdåniga utlåtande (§§ 9 tf.). Dessutom synes komitén icke

hafva tillräckligt fästat uppmärksamheten å den redan i och för sig och i ännu

högre grad vid jemförelse med andra centrala embetsverk ovanliga omvexlingen

i de ärendens art, som af Arméförvaltningen handläggas och som derföre äfven

framkallat behofvet af detta embetsverk fördelning i skilda, fristående afdelningar

under egna chefer. Genom den föreslagna öfverflyttningen komme att på

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13. 25

generalintendenten, — som nu skall, bland annat och hufvudsakligast, hafva inträngt

uti och beherska hela den mångfald af lagbestämmelser m. m., som reglera

frågorna om arméns beklädnad och naturaunderhän, olika i garnisonerna,

på mötesplatserna, samt under marscher och kommenderingar, liksom han, åtminstone

till en viss grad, bör förstå den för dylik anskaffning nödiga affärsverksamhet,

— ställas den fordran, att han äfven skall inom sitt vetandes område hafva

fullständigt indragit frågorna om arméns aflöning; och då häri innefattas äfven

gällande rättsbestämmelser angående aflöningen för indelta arméns manskap,

hvarom frågor, genom år efter år talrikare förekommande besvärsmål, dragas under

Kongl. Maj:ts pröfning och vid afgörandet af hvilka besvär Arméförvaltningens

biträde måste i form af underdåniga utlåtanden anlitas, så finner man, att den

förordade sammanslagningen af de båda departementen skulle kräfva af generalintendenten,

utom en mängd andra nya kunskaper, jemväl något för honom förut

så obehöfligt och främmande, som en tillförlitlig insigt i de talrika författningar,

hvilka angå rust- och rotehållet. Det stöd, som kan för sammanslagningens möjlighet

bemtas ur det sannolika antalet af mål, som skulle komma att på de till

ett förenade båda departementen diariiföras, torde således, på grund af hvad

redan blifvit af mig och Arméförvaltningen anfördt, få antagas ej bevisa att generalintendenten

kunde medhinna de för honom uppkommande ökade göromål;

och dertill kommer nu dessutom, att komitén ej fästat afseende vid den omständigheten,

att å generalintendenten, såsom chef för en af de Arméförvaltningens

afdelningar, å hvilka erfordras särskilda tekniska insigter, ställas anspråk på

ett arbete i och för ökande af dessa insigter, hvartill tid måste vara honom lemnad,

oaktadt spår af detta arbete icke kan i diarierna skönjas. Att med fullständig

uppmärksamhet följa den i alla arméer rastlöst pågående utvecklingen

inom intendenturens vidsträckta område och fullständigt känna denna utvecklings

resultat, är ett arbete, som ej skäligen kan fordras, och säkerligen ej utföras, af

den, hvars hela arbetshåg och tid tages i anspråk för administrationens löpande

göromål.

Då det, efter mitt förmenande, således visat sig, att det hufvudsakliga skäl,

som af komiténs flertal uppstälts för en indragning af det civila departementet,

nemligen öfverflyttningen derifrån till andra embetsverk af fondförvaltningen och

öfverinseendet öfver indelta arméns boställen, icke eger den deraf fordrade beviskraft,

och det likaledes torde få anses klart, att de göromåls, hvilka nu tillhöra

civila departementets handläggning, fördelning på flera eller öfverförande till ett

af de öfriga departementen icke låter sig med fördel verkställa, så borde väl redan

deraf följa, att den väckta frågan om indragningen borde förfalla. Jag anser

mig dock böra fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på ännu en omständighet,

som naturligt nog icke af komitén tagits i beräkning, men som, efter

min åsigt, är för frågans slutliga bedömande fullkomligt afgörande.

Bih. till Biksd. Prot. 1880. 1 Sami 1 Afd. 8 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Då det gamla Krigskollegiet år 1865 ombildades till en Arméförvaltning

på fyra fristående departement med egna chefer, var ett af de hufvudsakligaste

mål, som dermed afsågs att vinnas, utom ärendenas snabbare behandling, möjligheten

för den högsta krigsstyrelsen, representerad af chefen för Landtförsvarsdepartementet,

att inom Arméförvaltningen och särskild! i dess chefer ega tillgång

på det sakkunniga och erfarna biträde, som för sagde styrelse vid handläggning

i sista hand till föredragning inför Kongl. Maj:t af departementets mångskiftande

ärenden var högeligen af behofvet påkalladt, och hvilket biträde ej kunde, äfven

om departementets kansli vore nöjaktigt besatt, inom detta i tillräckligt mått eller

med nödig specialinsigt lemnas. På sådant sätt har ock Arméförvaltningen fått

sedan sin stiftelse fungera och den, om ej största, så i hvarje fall icke oväsentligaste

frukten af det arbete, söm fullgjorts af Arméförvaltningens personal, återfinnes

i embetspromemorier till chefen för Landtförsvarsdepartementet, hvilka innehålla

stundom genom embetsskrifvelser, oftast under hand, infordrade utredningar

och utlåtanden i allehanda frågor, men hvilka sällan äro synliga i diarier eller

registratur^''. En stor rol, och för chefen för Landtförsvarsdepartementet den

vigtigaste, är vid detta arbete tilldelad de särskilda afdelningscheferne, med hvilka

chefen för Landtförsvarsdepartementet måste ständigt hålla skriftlig eller muntlig

öfverläggning. Vid sådant förhållande kan det ej skattas såsom en ringa förmån

för sistnämnde chef att, utom de militäriskt tekniskt bildade cheferne för de tre

militära departementen i Arméförvaltningen, äfven ega tillgång till biträde af en

civil embetsman af den framstående duglighet och erfarenhet, som hos generalkrigskommissarien

måste förutsättas, och då bibehållande af denna befattning —

den enda rent civila inom landtförsvaret, som är af beskaffenhet att kunna för

de civile embetsmännen inom Arméförvaltningen, liksom för en ej obetydlig del

af den militära förvaltningens öfriga civilstat, framstå såsom eftersträfvansvärdt

slutligt mål för en civil embetsmannaförmåga af första klassen, — är vilkoret för

bevarandet af sagda förmån, är detta ett ytterligare skäl för mig, utom de redan

anförda, att icke kunna lemna mitt förord åt komiténs förslag om ifrågavarande

befattnings indragning, så mycket mindre som den direkta vinst, statsverket derigenom

skulle erhålla, komme, efter mitt förmenande, att föra i sitt följe en mångdubbel

indirekt förlust.

På grund af hvad jag nu i denna fråga anfört, hemställer jag i underdånighet,

det komiténs förslag om indragning af Arméförvaltningens civila departement

icke måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts bifall.

Hvad vidare föreslagits angående upphörande äfven å civila departementet

af den kollegiala formen för ärendenas behandling och beslutanderättens öfver
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

lemnande åt departementets chef, anser jag mig, sedan fondförvaltningen blifvit

från Arméförvaltningen bortflyttad, kunna biträda, liksom jag i hvad af reservanten

inom komitén och af Arméförvaltningen blifvit anförclt ej finner tillräckliga skäl att

afstyrka komiténs förslag om indragning af militärkontoren och departementens

organiserande på byråer med ledamöterne såsom byråchefer. Utom hvad för en

sådan anordning kan i öfrigt anföras och hvaraf vigten vid flere föregående regleringar

blifvit af Eders Kongl. Maj:t pröfvad, talar för dess införande i Arméförvaltningen

dessutom, att densamma redan blifvit å en del med Arméförvaltningen

i någon mån jemförliga embetsverk, särskildt Marinförvaltningen, införd och att

den i sjelfva verket synes vara en följdrigtig utveckling af den idé, som vid Krigskollegiets

ombildning till Arméförvaltningen gjorde sig gällande. De skäl emot

byråindelningen, hvilka af reservanten och Arméförvaltningen sjelf blifvit andragna,

synas mig ej heller tala så mycket emot införande af denna organisation som

emot den i sammanhang dermed af komitén föreslagna indragning af kamereraretjensterna

eller, kanske rättare uttryckt, dessas utbytande mot eu lägre och

sämre aflönad tjenst, med benämningen kammarförvandt. I detta afseende kan

ej heller jag följa komitén, då de anmärkningar, som mot förslaget blifvit framstälda,

synas mig allt för mycket tala mot detsamma. I sjelfva verket är det,

hvad slutsats man än tror sig kunna genom forskning i diarierna draga, en beklaglig

verklighet, att Arméförvaltningen, och i synnerhet dess intendents- och

civila departement, är ett af löpande arbete med uppsigten af alla militäradministrationens

detaljer hårdt betungadt embetsverk. Att gifva de till det minsta

möjliga antal reducerade civile byråcheferne till biträde, utom amanuenser, endast

en andra gradens tjensteman kommer att i den grad betunga byråchefen sjelf

med utarbetande af de, större insigt i förvaltningen erfordrande beräkningar och

sifferuppgifter, hvilka skola ligga till grund för embetsverkets åtgärder och beslut,

att tiden och hågen för öfvervägande af sjelfva besluten måste i betänklig mån

minskas och följaktligen den egentliga förvaltningen deruppå lida. I hvarje fall,

och då de löpande ärendena måste i första rummet ombesörjas, kommer chefen

för Landtförsvarsdepartementet att få erfara en högst betydlig minskning i embetsverkets

förmåga att prestera de för honom nödiga sifferuppgifter, om dessa, i

saknad af erfaret räkenskapsbiträde å byråerna, måste åvägabringas af byråcheferne

sjelfve, som derigenom i öfrigt skulle hindras i det dem, utöfver de löpande

förvaltningsärendena, tillkommande åliggande att utarbeta förslag till reglementen,

instruktioner o. d. för handhafvandet af särskilda grenar af förvaltningsområdet.

Då således kamererarnes indragning skulle, efter min åsigt, i högst betydlig

mån förringa Arméförvaltningens kraft att arbeta för sitt hufvudändamål, ett

klokt användande af de till landtförsvaret anslagna medel, så, och då i öfrigt

kamereraretjensterne äro bibehållna i ett, med afseende å göromål, med Arméförvaltningen

så jemförligt embetsverk som Marinförvaltningen, får jag, med hänvis
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konrjl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

ning i öfrigt till de skäl, som af reservanten inom komitén och af Arméförvaltningen

sjelf i frågan andragits, i underdånighet afstyrka bifall till detta komiténs

förslag.

Hvad beträffar tjenstemannapersonalen för öfrigt, har jag, då jag icke kunnat

godkänna komiténs förslag om indragning af civila departementet och kamereraretjensterna,

naturligen måst aflägsna mig från den af komitén uppgjorda

stat och närma mig den, som framlagts af Arméförvaltningens chefer. Lika med

desse och komitén samt i öfverensstämmelse med hvad allmänt vid nu snart afslutade

lönereglering för de centrala embetsverken egt rum, har jag ansett den

nuvarande första lönegraden böra försvinna och ersättas medelst arfvoden åt amanuenser.

Likaså har jag ansett mig böra omfatta chefernes förslag om indragning

af ett krigsråd, så att desses antal komme att från fyra nedgå till tre. I

betraktande deraf, att sparsamhet måste, så långt som möjligtvis kan ske, iakttagas,

har jag vidare ansett mig böra tillse, huruvida icke i bemälde chefers förslag

ytterligare kunde göras någon nedsättning. Utan att frånkänna vigt åt

den åsigt, som anser det för Arméförvaltningen, särskilt intendentsdepartementet,

vara nyttigt att vid bedrifvande af sin betydliga upphandlingsrörelse ega tillgång

på ett ständigt juridiskt biträde, anser jag dock, i likhet med komitén, att, sedan

fondförvaltningen frångått Arméförvaltningen, en särskild tjensteman ej är behöflig

för detta ändamål. Då, om kamererarne bibehållas vid sina göromål, det

emellertid icke låter sig verkställa att, i enlighet med komiténs förslag, lägga

på sekreteraren i fortifikationsdepartementet, som då skall tjenstgöra jemväl såsom

kamererare vid departementets civilbyrå, att lemna juridiskt biträde inom

förvaltningen -— ett förslag, som dessutom innebär den olägenhet, att kompetensvilkoren

för sekreterarebefattningarne måste vid de särskilda departementen uppställas

olika, — har jag ansett, att, såsom vid andra reglerade verk egt rum,

borde å staten för ändamålet uppföras ett arfvode, hvilket synts mig kunna bestämmas

till 2,000 kronor. Då advokatfiskalen är af departementscheferne föreslagen

till en aflöning af 4,500 kronor, minskas staten härigenom med 2,500

kronor.

Då det vidare torde låta sig göra att öfverflytta någon mindre del af de

civilgöromål, som nu tillhöra artilleridepartementets handläggning, till civila departementet,

har jag trott det kunna försvaras att å förstnämnda departement

sammanslå sekreterare- och kamererarebefattningarne, hvarigenom uppkommer en

besparing, äfven om framtida ålderstillägg icke medräknas, af 4,500 kronor.

Slutligen har jag ansett en nedsättning i de för adjutanterne å artillerioch

intendentsdepartementen af Förvaltningens chefer föreslagna arfvoden kunna,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Majits Nåd. Proposition No 13.

utan större olägenhet, ega ruin. Utgående från den uppfattning om sagde adjutanters

tjensteåligganden, att de vore jemförliga med kamererarnes, hafva bemälde

chefer ansett hvardera böra tillgodokomma en aflöning af 4,500 kronor, men, då

aflöningen på vederbörande regementes eller corps’ stat skulle bibehållas, har,

under antagande att till adjutant förordnades officer af minst löjtnantsgrad, uppförts

å förslagsstaten för adjutanten å artilleridepartementet fyllnaden i löjtnantslön

och dagaflöning vid artilleriet med 2,570 kronor och för adjutanten å intendentsdepartementet

fyllnaden i löjtnantslön af lista klassen jemte tjeustgöringspenningar

vid indelta Armén med 3,180 kronor. Då deremot den adjutant, som

Arméförvaltningens chefer ansett böra tillsättas äfven å fortifikationsdepartementet

för att biträda med utredningen i militärtekniska ärenden, icke blifvit föreslagen

till arfvode, har komitén, hvilken det synts lämpligast och med ordning

öfverensstämmande, att embets- och tjensteman endast på en stat uppbär aflöning,

häraf funnit anledning att föreslå, det ingen af adjutanterne i Arméförvaltningeu

tillägges arfvode för sin tjenstgöring derstädes. Mot denna slutdragning kan emellertid

grundade invändningar anföras.

Då man vid 1865 års organisation å artilleri- och intendentsdepartementen

anslog arfvoden åt s. k. adjutanter, men underlät detsamma å fortifikationsdepartementet,

har detta berott derpå, att ifrågavarande adjutanter ingalunda, såsom

namnet tyckes antyda, voro afsedde att vara en hjelp och biträde till vederbörande

militärledamöter personligen vid utöfvandet af deras embetsåligganden, utan

tilldelades en vida sjelfständigare verksamhet, framför allt den, att adjutanten

skulle träda såsom ledamot i Ai-méförvaltningen i fälttygmästarens och intendentens

ställe, vid förfall för någondera. En sådan vikarie hade deremot öfversten

för fortifikationen genom instruktionen för Arméförvaltningen erhållit i öfverstelöjtnanten

vid fortifikationen, under hvilket förhållande, och då eljest behöflig

tillfällig hjelp alltid kunde erhållas genom kommendering af en fortifikationsofficer,

någon ersättning på Arméförvaltningens stat för adjutant å fortifikationsdepartementet

icke ansågs behöflig. I detta hänseende lärer förhållandet ej hafva undergått

någon förändring och fortifikationsdepartementets behof kunna, nu som

förut, ses till godo genom tillfällig kommendering. Af den åter, som skall vara

fälttygmästaren eller intendenten till verklig hjelp och kunna, i fall af behof,

företräda desses ställe inom förvaltningen, fordras särskilda egenskaper och en

längre tid fortsatt tjenstgöring, än att man kan hoppas för platsen förvärfva desamma,

om tjensten skall skötas utan eller mot otillräcklig ersättning. Jag anser

derför det nödigt, att åt de båda ifrågavarande tjenstemännen, hvilkas benämning

jag skulle önska se, till förekommande af missförstånd, förbytt från adjutant till

det mera egentliga assistent, bereda för deras tjenstgöring i Arméförvaltningen

särskild ersättning. Det af komitén deremot anförda principiella skäl kan jag,

vid det förhållande att tjenstgöringen inom ett ej obetydligt antal militära insti
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

tutioner — exempelvis kommendantskapen, militärläroverken, artilleristaben —

är anordnad så, att den upprätthålles genom arfvoden på specialstaterna utöfver

aflöning vid regemente eller corps, ej tillmäta synnerlig vigt, så mycket mindre

som jag hyser den öfvertygelse, att det är såväl med statens fördel som rättvisans

kraf mest öfverensstämmande, att den alla officerare tillkommande aflöningen

(lön och tjenstgöringspenningar, lön och dagaflöning) blifvit faststäld efter

beräkning att utgöra lämplig ersättning för det slag af arbete och duglighet, som

kan af hvarje sådan tjensteman efter vapenslagets natur och den derefter lämpade

utbildningen fordras, men att det öfver jemnmåttet ökade arbetet, som kan någon,

framför likar i samma tjenstegrad påläggas, eller de särskilda egenskaper och den

speciella skicklighet, som för vissa ändamål af staten tages i anspråk, vedergällas

genom särskilda förmåner (arfvoden). Om jag än således anser det nödvändigt

att bereda ersättning åt assistenter på artilleri- och intendentsdepartementens

militärbyråer, har det dock synts mig, som om de af departementscheferne, på

grund af en jemförelse med kamererarnes aflöning, föreslagna arfvoden vore väl

höga; och har jag, vid jemförelse med de arfvoden, som utgå för tjenstgöring å

de af mig ofvan nämnda militära institutionerna, nu ansett arfvodet för assistenten

å artilleridepartementet kunna, under förutsättning att dertill förordnas officer af

minst löjtnants grad, sättas till 1,000 kronor, hvaremot arfvodet å intendentsdepartementet,

hvarest assistenten bör vara officer vid indelt regemente eller corps,

der han ej åtnjuter dagaflöning, utan i stället tjenstgöringspenningar till jemförelsevis

obetydligt belopp och beräknade för den i allmänhet föga kostsamma

tjenstgöringen på roten, måste under samma förutsättning upptagas till åtminstone

1,500 kronor. Om man emellertid skall kunna å intendentsdepartementet, såsom

är i hög grad önskligt, under någon längre tid behålla en till assistent duglig

officer, anser jag honom, i betraktande af den vid indelta armén betydligt lägre

aflöningen, icke, i motsats mot hvad fallet torde komma att blifva med assistenten

på artilleridepartementet, kunna vid mera framskriden ålder åtnöja sig med det

nu ifrågasatta arfvodet, hvilket derför torde böra, då assistenten vid sitt regemente

uppnått kaptens grad, höjas med 500 kronor, hvilken förhöjning till följd af

sin natur rimligtvis torde böra utgå från anslaget till ålderstillägg.

Vidkommande registratorsgöromålen, torde dessa, såsom af Arméförvaltningens

chefer antagits, kunna, under inseende af de särskilda departementens sekreterare,

bestridas af amanuenser med något högre arfvoden än de öfriges.

Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän och renskrifningskostnad

har komitén föreslagit ett belopp af 20,000 kronor, departementscheferne

deremot för samma ändamål och till flitpenningar 26,000 kronor.

Då emellertid i denna summa ingår äfven kostnaden för registratorsgöromålens

bestridande, för hvilket ändamål komitén velat hafva anvisade två löner å 3,000

kronor, så komma summorna i sjelfva verket att uppgå mot hvarandra och skil

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

naden endast att blifva den, att som, efter chefernes förslag, erfordras större utgifter

till vikariatsersättning, för registratorsgöromålen fått anslås mindre vedergällning.

Under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t godkänner hvad jag nu yttrat,

skulle följande stat ifrågakomma att för Arméförvaltningen fastställas.

Tjenstgö-

Missräk-

" -------

Lön

ringspen-

ningspen-

Summa

ningar

ningar

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

—

—

—

)

\

/åtnjuta aflöning a andra

I stater.

—

—

——

1,000

)

4,400

3,000

1,800

1,800

2,000

1,500

1,200

1,200

—

6,400

4,500

3,000

3,000

VEfter 5 sår kan lönen höjaa

/ med 600 kronor.

I Efter 5 år kan lönen höjas

l med 500 kronor och ef- / ter 10 år med ytterli- I gare 500 kronor.

;

—_

—

Åtnjuta aflöning å andra

stater.

3,000

1,800

1,500

1,200

—

4,500

3,000

i Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 500 kronor och ef- [ ter 10 år med ytterligare

1 500 kronor.

__

—

25,400

Artilleridepartementet.

Chef, generalfälttygmästaren ..............

Militärbyrån.

Chef och föredragande, fälttygmästaren...

1 Assistent ................................. arfvode

Civilbyrån.

Chef och föredragande, krigsråd.........

1 Sekreterare, tillika kamererare

1 Revisor ..........................................

1 Revisor och bokhållare ..............

Fortifikationsdepartementet.

Chef, chefen för fortifikationen

Militärbyrån.

Chef och föredragande, öfversten eller,

vid hans frånvaro, öfverstelöjtnanten

vid fortifikationen ...............................

1 Adjutant................................................

Oivilbyrån.

Chef och föredragande, chefen för artilleridepartementets

civilbyrå..............

1 Sekreterare, tillika kamererare .........

T Revisor och bokhållare .....................

Transport

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

11

Ijenstgö-

Missräk-

Lön

tungspen-

ningspen-

Summa

ningar

ningar

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

Transport

---

-—

25,400

Intendentsdepartementet.

Chef, generalintendenten .........................

6,200

2,800

—

9,000

Militärbyrän.

Chef och föredragande, intendenten.........

4,400

2,000

—

6,400

k Efter 5 år kali lönen höjas

/ med 600 kronor,

i Om assistenten är kapten

1 Assistent ................................. arfvode

___

—

—

1,500

1 på stat vid indelta ar- ( mén, höjes arfvodetmed

j 500 kronor.

Oivilbyrån.

Chef och föredragande, krigsråd...............

4,400

2,000

-_____

6,400

Efter 5 år kan lönen höjas

med 600 kronor.

1 Sekreterare ...................................

3,000

1,500

—

4,500

1 Kamererare .................................

3,000

1,500

—

4,500

Efter 5 år kan lönen höjas

1 Revisor ..............................

1,800

1,200

—

3,000

med 500 kronor och et- ter 10 år med ytterligare

1 D:o ......................................

1,800

1,200

—

3,000

500 kronor.

1 Bokhållare .....................................

1,800

1,200

—

3,000

Civila departementet.

Chef, generalkrigskommissarien..................

6,200

2,800

—

9,000

En civilbyrå.

Chef och föredragande, krigsråd ............

4,400

2,000

—

6,400

Efter 5 år kan lönen höjas

med 600 kronor.

1 Sekreterare .......................................

3,000

1,500

—

4,500

1 Kamererare .....................................

3,000

1,500

—

4,500

1 Revisor................................................

1,800

1,200

—

3,000

1 Revisor och bokhållare.......................

1,800

1,200

—

3,000

Efter 5 år kan lönen höjas

Bokslutskontoret.

med 500 kronor och ef- ter 10 år med ytterligare

1 Kamererare .......................................

3,000

1,500

—

4,500

500 kronor.

1 Bokhållare ................................

1,800

1,200

—

3,000

Kassakontoret.

1 Krigskassor

3,000

1,500

500

5,000

Transport

—

j---

--| 109,600

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

33

Lön

kronor.

Tjenstgö-

ringspen-

ningar

kronor.

Missräk-

ningspen-

ningar

kronor.

Summa

kronor.

Transport

—

•--

—

109,600

Ett juridiskt biträde för hela embetsver- ket .......................................... arfvode

—

—

•

2,000

Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

ordinarie tjensteman, flitpenningar,

tillfälligt biträde och renskrifnings- kostnad .

26,000

1.100

1 förste vaktmästare

800

300

1 vaktmästare

500

300

____

800

4 d:o

2,000

1,200

__

3,200

liöjas med 100 kronor.

J

Summa

142,700

1

* Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma honom

såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150 kronor inberäknas

under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor och för vaktmästare med

350 kronor kontant.

Det belopp, som erfordras för att bereda tillgång till ålderstillägg åt

Arméförvaltningens personal samt tillökning i arfvodet åt assistenten å intendentsdepartementets

militärbyrå, torde böra föreslås att utgå från det å fjerde hufvudtiteln

uppförda anslag till ålderstillägg.

De vilkor, under hvilka den sålunda föreslagna aflöningen bör af Arméförvaltningens

personal åtnjutas, torde, i öfverensstämmelse med komiténs förslag,

böra föreslås sålunda:

att embets- och tjensteman vid Arméförvaltningen skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en

möjligen inträdande förändrad organisation af Förvaltningen eller dess särskilda

afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest i en

framtid verkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej

Bill. till Rilisd. Prot. j 880. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande

af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den nya arbetsordningen

sköta de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i Arméförvaltningen icke må förenas annan

tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i

Förvaltningen; dock att tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande

redan innehar tjenst utom Förvaltningen, må densamma bibehålla, så länge den

icke är för tjenstgöringen i Förvaltningen hinderlig;

att aflöningarne för Arméförvaltningens embets- och tjensteman samt betjente

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras endast

för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men

skola, för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som

tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom, hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära hela

lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten utöfver

sinji tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af semester,

tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning

inom Arméförvaltningen, densamma, emot åtnjutande, i förstnämnda fall,

af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot sva - rande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre

än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjenst

i samma lönegrad anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes

att inträda efter fem år, under vilkor, att innehafvaren mera än fyra år

af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande annan statens

tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester;

och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, på samma

vilkor, under iakttagande, hvad så väl den ena som den andra förhöjningen angår,

deraf, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret

näst efter det den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren

dervid tillgodoräknas den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från

hans tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial, eller

på grund af förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår,

vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension från tjensten afgå, Kongl.

Maj:t eller Arméförvaltningen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 13.

obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna

och kan finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas, när sadant utan hinder lör göromålens behöriga

gång kan ske, af generalintendenten och generalkrigskommissarien samt af tredje

och andra gradens tjensteman under en och en half månad samt af första gradens

tjensteman under eu månad årligen.

Den aflöning, hvilken tjensteman inom den till'' indragning föreslagna första

lönegraden, kanslister och kammarskrifvare, kan vara genom fullmakt tillförsäkrad,

torde, enär sådane tjensteman lära finna användning inom embetsverket såsom

amanuenser, kunna bestridas från det för extra ordinarie tjensteman m. m. afsedda

anslagsbelopp. Den föreslagna indragningen af ett krigsråd, liksom sammanslåendet

af en sekreterare- och en kamereraretjenst, torde jemväl, på grund

af

ej blifvit fylda genom tjenstemän med fullmakt, äfven kunna utan särskild kostnad

för statsverket försiggå. Deremot och då, med indragning af advokatfiskalstjensten,

blifvit å förslagsstaten för juridiskt biträde uppfördt ett arfvode af 2,000

kionoi, under det att advokatfiskalen uppbär, oberäknadt en å extra stat uppförd

löneförbättring å 500 kronor, i lön och dyrtidstillägg tillhopa 3,600 kronor, kommer

häi eu brist att uppstå, hvilken jag dock, åtminstone tills vidare, anser

kunna från fjerde hufvudtitelns besparingar fyllas, hvarföre jag ej anser den nu

böra föranleda någon framställning till Riksdagen.

För att åstadkomma en fullständig jemförelse mellan kostnaden för Arméförvaltningen

enligt nu gällande och föreslagen stat måste man erinra sig, ej mindre

att de nu för Arméförvaltningen uppförda anslag omfatta anslag äfven till

Stockholms och Göteborgs utredningsförråd samt för kronobagaren och slottsoch

proviantmästaren härstädes, hvaremot den nu framlagda staten endast omfattar

den egentliga Arméförvaltningen, än äfven att för Arméförvaltuingen nu

utgå andra statsmedel än de å riksstaten anslagna. Samtliga för Arméförvaltningen

nu anslagna aflöningsmedel utgöra:

ordinarie anslaget................................................................... fcr_ jyg 175. _

Extra anslag:

dyrtidstillägg............................................. kr. 19,240: —

tjenstgöringspenningar.............................. » 3,250: —

öfvertaliga tjenstemän m. m................... » 7,400: — » 99 399. _

Inqvarteringsersättning åt generalintendenten och intendenten

från anslaget till inqvarteringskostnader i Stockholm

(afsedd att indragas) ..............................•..................................... » 1 875; _

Transport kr. 149,940: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Transport kr. 149,940: —

dyrtidstillägg åt den öfvertaliga revisionspersonalen, hvars

löner utgå från förenämnda extra anslag (utgår från anslaget

till extra utgifter) ........................................................................... kr.

gratifikationer åt extra biträden (från förenade mötes
passevolans-fonden)

........................................................................ *

vikaidatsersättningar utöfver hvad tjensteman är under

ledighet författningsenligt skyldig att af sin aflöning afstå

(hvilka ersättningar utgå från fjerde hufvudtitelns allmänna

besparingar)...................................................................... omkring »

Summa kr.

1,240: —

3.650:

4,000: —

158,830: —

Den nu uppgjorda förslags staten för

den egentliga Arméförvaltningen slutar

med ............................................................... kr. 142,700: —

och det belopp, som i propositionen

om statsverkets tillstånd och behof föreslagits

för nämnda förrådstjenstemäu m. fl.

att dels utgå från anslaget till försvarsverket

till lands i allmänhet..................... » 9,825: —-

dels öfverflyttas till anslaget för mathållning

åt garnisonsregementena.............. » 450: — kr.

och utgör således skilnaden ......................................................... kr.

den minskning i utgift från allmänna medel, som, möjliga

ålderstillägg oberäknade, ansetts vid Arméförvaltningens lönereglering

nu kunna åstadkommas. Men till detta belopp bör

rätteligen äfven läggas de redan från 1875 års början, i afvaktan

på denna lönereglering, indragna lönerna för ett krigsråd

och en kamererare...................................................................

då besparingen uppgår till............................................................ kr.

Från anslag å riksstaten utgå nu, såsom nyss är nänindt,

till Arméförvaltningen jemte förrådspersonalen:

Arméförvaltningens ordinarie aflö
-

riingsanslag................................................... kr. 118,175:

dess extra d:o............................................... » 29,890:

från anslaget till inqvarteringskostnader

i Stockholm.......................................... » 1,875:

från anslaget till extra utgifter................. » 1,240:

Transport kr. 151,180: —

152,975: —- 5,855: —

8,000: —

13,855: —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13. 37

Transport kr. 151,180: —

hvartill bör läggas anslaget till de under

nu pågående lönereglering redan indragna

ett krigsråd och en kamererare

med ......................................... » 8,000: — kr. 159,180: —

För samma ändamål skulle nu

komma att å riksstaten uppföras:

för den egentliga Arméförvaltningen........ kr. 142,700: —

för förrådspersonalen m. fl. dels å anslaget

till försvarsverket till lands i allmänhet.

.................................................. » 9,825: —

dels å mathållningsanslaget........................ » 450: — kr. 152,975: —

hvilket äfven enligt denna beräkning utvisar eu skilnad

till fördel för den nya löneregleringen af.................................... » 6,205: —

Den nya förslagsstaten för Arméförvaltningen slutar på » 142,700: —

Om Eders Kongl. Maj:ts förslag att öfverflytta den nu å

Arméförvaltningens anslag uppförda aflöning för förrådspersonalen

vid Stockholms utredningsförråd samt slotts- och proviantmästaren

i Stockholm till anslaget för försvarsverket till

lands i allmänhet samt för kronobagaren till mathållningsanslaget,

varder af Riksdagen bifallet, blifver, enär Göteborgs

utredningsförråd redan är indraget, hela Arméförvaltningens

ordinarie anslag............................................................................... » 118,175: —

till aflöning åt den egentliga Arméförvaltningen disponibelt.

Skilnaden............................................................................ » 24,525: —

utgör den tillökning i sagda ordinarie anslag, hvilken erfordras för löneregleringens

genomförande.

Efter denna kommer naturligtvis det nu å riksstaten för Arméförvaltningen

uppförda extra anslag, 29,890 kronor, att ej mer blifva erforderligt, liksom

äfven i anslaget till inqvarteringskostnader i Stockholm, hvilket anslag under sista

åren ej behöft till fullo tagas i anspråk, kan ega rum en nedsättning af, i rundt

tal, 1,900 kronor, hvaremot och då det bidrag, som från anslaget till extra utgifter

utgått från Arméförvaltningens aflöning, varit af tillfällig natur och endast

en kortare tid fortvarat, någon minskning i sistnämnda anslag, för hvilket alltid

full användning finnes, torde icke böra ifrågasättas.

Hvad komitén föreslagit rörande kassaförvaltningen, ett för hela Arméförvaltningen

gemensamt räkenskaps- och revisions-kontor m. m., som egentligen

faller inom området för en blifvande instruktion för embetsverket, har jag ansett

böra, i likhet med hvad vid föregående löneregleringar egt rum, icke nu, i samBih.

till Riksd. Prof, 1880. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

manhang med organisationsfrågorna, föredragas; utan torde dessa förslag, hvilka

möjligtvis komma att medföra förändringar i verkets arbetsordning, få, efter löneregleringens

fastställande, föredragas.

Till slut torde jag få erinra derom, att frågan om nytt bokslutsformulär

för Arméförvaltningen samt om tiden för hufvudbokens öfverlemnande till Kammarrätten

blifvit genom Eders Kongl. Majrts nådiga beslut af den 7 November

1879 afgjord i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af löneregleringskomitén

i ämnet afgifna förslag.

På grund af hvad jag nu i underdånighet anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t — under förutsättning att Arméförvaltningens å fjerde hufvudtiteln

uppförda ordinarie anslag, sedan utredningsförrådet i Göteborg redan blifvit indraget,

varder, med bifall till Kongl. Maj:ts afgifna förslag att till andra anslag

öfverflytta aflöningen för personalen vid Stockholms utredningsförråd samt för

kronobagaren och slotts- och proviantmästaren derstädes, i sin helhet för aflöning

åt den egentliga Arméförvaltningen tillgängligt — täcktes föreslå Riksdagen

att:

dels, med godkännande af ej mindre det nu framlagda förslaget till stat

för Arméförvaltningen, än äfven af de vilkor och förbehåll, som blifvit i fråga om

samma stat föreslagna, från ingången af år 1881 förhöja Arméförvaltningens förenämnda

ordinarie anslag med 24,525 kronor från 118,175 kronor till 142,700 kronor;

dels ock medgifva, att för Arméförvaltningens embets- och tjensteman samt

betjente ifrågakommande ålderstillägg å lön samt den för assistenten å intendents-departementet

under viss förutsättning föreslagna tillökning i arfvode må få

utgå från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg.

Uppå Statsrådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan

behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla

hvad Departementschefen sålunda hemstält, och förordna, att

nådig proposition i ämnet, sådan den finnes detta protokoll

bilagd, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Edv. Kolmodin.

Stockholm, tryckt hos Å. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.