Sök i Ratio Lex

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 14

1880-02-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1880:14, Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 14.

1

14.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1880, kl. 6 e. in.

Kong1. Maj:ts nådiga Proposition till Piksdagen, angående eftergift

af kronans rätt till danaarf efter Maria Mattsson och

arkitekten Folke Birger Oppman; Gifven Stockholms Slott

den 23 Januari 1880.

Genom testamente den 23 Oktober 1846 förordnade Maria Mattsson

i Helsingborg, att efter hennes död hennes oäkta dotter Carolina Amalia,

gift med grosshandlanden Carl Gustaf Pfeiff, samt ogifta Maria Hellström

skulle ega att dels ur Maria Mattssons bo uttaga och till gemensamt bruk

under deras lifstid disponera lösören till visst uppgifvet värde, dels ock

under deras lifstid årligen uppbära afkastningen af såväl den öfriga lösa

egendomen, hvilken borde förvandlas i räntebärande kapital, som ock af

Maria Mattssons kontanta tillgångar och utestående fordringar; och skulle

Carolina Amalia Pfeiff ega att bestämma, hvilken eller hvilka personer

qvarlåtenskapen efter hennes och Maria Hellströms död borde tillfalla, dock

med den inskränkning att mannen Pfeiff icke finge komma i åtnjutande

af någon del deraf.

År 1849 afled Maria Mattsson utan att efterlemna kända lagliga

arfvingar, men på grund af nyssberörda testamente hafva Carolina Amalia

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 1 Sami. 1 Afl. .9 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Pfeiff och Maria Hellström gemensamt uppburit afkomsten af Maria

Mattssons efterlemnade tillgångar till den 11 November 1857, då Carolina

Amalia Pfeiff afled, hvarefter, med stöd af i testamentet meddelad föreskrift,

Maria Hellström ensam åtnjutit samma afkomst till sin död den 3

Juni 1878.

I ett den 21 Oktober 1857 upprättadt testamente har Carolina Amalia

Pfeiff väl föreskrifvit, att efter hennes och Maria Hellströms död qvarlåtenskapen

efter Maria Mattsson skulle, med undantag af åttahundra riksdaler

banko, om hvilket belopp särskildt förordnande meddelats, tillfalla

grosshandlanden Pfeiff, men som han aflidit före Maria Hellström, finnes

ingen af Carolina Amalia Pfeiff meddelad föreskrift, huru med den grosshandlanden

Pfeiff tillämnade delen af Maria Mattssons qvarlåtenskap nu

skall förfaras.

Med anledning häraf och under antagande att sistberörda qvarlåtenskap

vore att anse såsom danaarf efter Maria Mattsson har vice häradshöfdingen

W. Montelius i egenskap af förmyndare för grosshandlanden

Pfeiffs år 1862 födda oäkta dotter Ingeborg Mathilda Pfeiff anhållit, att

kronans rätt till danaarf efter Maria Mattsson måtte öfverlåtas å sökandens

bemälda myndling, och har sökanden till stöd härför anfört, att såväl

grosshandlanden Pfeiff som Maria Hellström genom särskilda, behörigen

bevakade testam en tar iska förordnanden föreskrifvit, att all deras efterlemnade

egendom skulle tillfalla Ingeborg Mathilda Pfeiff; att med andan i

dessa testamenten öfverensstämde, att Ingeborg Mathilda Pfeiff skulle

komma i åtnjutande jemväl af Maria Mattssons efterlemnade tillgångar,

samt att hvad som på grund af de båda sistnämnda testamentena hittills

kommit Ingeborg Mathilda Pfeiff till godo, vore otillräckligt för hennes

underhåll.

Öfver ansökningen hörd har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus

län i utlåtande den 3 Januari 1879 anfört, att som icke utan skäl

kunde ifrågasättas, huruvida ej genom Maria Mattssons testamente eganderätten

till den testamenterade egendomen, om också väsentligen inskränkt,

så väl i afseende å dispositionen under lifstiden, som äfven beträffande

testamentsrätten, dock tillfallit först Carolina Amalia Pfeiff och Maria

Hellström gemensamt och sedermera, efter det den förra aflidit, den senare

ensamt, samt kronans rätt till danaarf efter Maria Mattsson således i förevarande

fall kunde anses tvifvelaktig, desto mindre betänklighet borde

möta mot efterskänkande af allt anspråk å kronans sida på sådant danaarf

till förmån för Ingeborg Mathilda Pfeiff.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Sedan härefter yttrande i ämnet infordrats från advokatfiskalen vid

Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium, har denne till Rådstufvurätten

i Helsingborg instämt kaptenen A. E. Carlsson och förste bataljonsläkaren

O. L. Bruzelius, hvilka på anmodan af Maria Hellström omhänderhaft

och fortfarande innehade Maria Mattssons ifrågavarande qvarlåtenskap,

under yrkande att berörda medel måtte förklaras böra tillfalla kronan

såsom danaarf, hvarefter Rådstufvurätten genom utslag den 24 Februari

1879, som vunnit laga kraft, bifallit nämnda yrkande samt förpligtat

Carlsson och Bruzelius att till kronan redovisa de ifrågavarande medlen,

som enligt räkning den 81 December 1878 utgjorde 5,066 kronor 89 öre.

I underdånigt utlåtande den 11 Mars 1879 har advokatfiskalen tillstyrkt

bifall till ansökningen, under förbehåll likväl af den rätt, som lagligen

tillkommer advokatsfiskalsembetet.

På grund af hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, och då

kronans rätt till ifrågavarande medel såsom danaarf icke kan anses afgjord

genom den rättegång advokatfiskalen utfört mot innehafvarne af

medlen kaptenen Carlsson samt bataljonsläkaren Bruzelius, men i hvilken

rättegång Ingeborg Mathilda Pfeiff, som på grund af testamente innehar

Maria Hellströms rätt, icke är vorden hörd, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

att medgifva, det kronan må till förmån för Ingeborg Mathilda

Pfeiff afstå från anspråk på ifrågavarande medel, dock med förbehåll för

kammaradvokatfiskalen af den rätt till andel i medlen, som lagligen må

honom tillkomma.

Arkitekten Folke Birger Oppman och hans hustru Johanna Wilhelmina

Oppman, född Hedvall, upprättade den 19 November 1868 inbördes

testamente, hvarigenom förordnades, att den af makarne, som öfverlefde

den andra, skulle under oinskränkt dispositionsrätt behålla och evärdligen

besitta allt hvad i boet vid dödsfallet funnes. Sedan arkitekten Oppman

den 4 Maj 1876 aflidit utan att efterlemna kända arfvingar, lät enkan

höra testamentsvittnena på ed och communicerade testamentet med fabrikören

F. J. Westerström, som af domstolen förordnats att i egenskap

af god man bevaka de okända arfvingarnes rätt, och hvilken å testamentet

tecknade, att han godkände detsamma. Då emellertid inga arfvingar till

Oppman läto sig afköra, väckte advokatfiskalen vid Kongl. Maj:ts och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sötigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Rikets Kammarkollegium å kronans vägnar anspråk på Oppmans lott i

boet såsom danaarf; och genom utslag den 29 April 1879, som vunnit

laga kraft, har Aska häradsrätt yttrat, att enär testamentet efter mannens

död icke blifvit af enkan i laga ordning bevakadt, förty och utan afseende

derå att Westerström i sin egenskap af god man för den aflidnes

okända arfvingar godkänt förordnandet, ogillades testamentet äfvensom de

derpå grundade anspråken, och ålades enkan Oppman och Westerström

att inom viss tid redovisa och till kronan öfverlemna hvad Oppman vid

sitt frånfälle i boet egt, vare sig såsom giftorätt eller enskild egendom.

I en till Kongl. Magt ingifven skrift har enkan Oppman, under förmälan

att hennes underlåtenhet att bevaka testamentet härrörde af obekantskap

med lagens föreskrifter, i underdånighet anhållit, att då hon,

som enligt hvad företedda prest- och läkarebetyg utvisade uppnått en

ålder af 56 år och sedan flera år tillbaka led af ögonsjukdom, ej kunde

försörja sig med arbete och dessutom nödgats till vård och uppfostran

upptaga eu afliden broders minderårige son, kronans rätt till ifrågavarande

danaarf måtte varda å henne öfverlåten; till stöd för hvilken ansökning

hon ytterligare anfört, att den efterlemnade egendomen ej kunde anses

större, än att densamma erfordrades för att trygga henne mot nöd pa

ålderdomen.

Bouppteckningen efter Oppman upptager boets behållning till 15,007

kronor 81 öre, och vid ett den 21 Oktober 1879 hållet arfskifte mellan

enkan och kronan har såsom danaarf tillskiftats kronan 7,47 0 kronor 15

öre jemte hälften i en osäker fordran till belopp af 1,500 kronor.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län och kammaradvokatfiskalen,

i ärendet hörde, hafva förordat bifall till ansökningen,

den senare under förbehåll af den honom författningsenligt tillkommande

andelen af qvarlåtenskapen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då den ifrågavarande

qvarlåtenskapen icke skulle fallit kronan till, derest enkan Oppman förstått

att göra sin på testamentet grundade rätt lagligen gällande, vill

Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf

må öfverlåtas å enkan Oppman; med skyldighet för henne att deraf

afstå så stor del, som enligt gällande författningar tillkommer karnmaradvokatfiskalen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.

5

De till omförmälda ärenden hörande handlingar skola Riksdagens

vederbörande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hans Forssell.

Utdrag af Protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maf:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 23 Januari

1880.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Boven,

Friherre von Offer,

Forssell,

Rosensvärd,

von Steyern och

Malmström.

Departementschefen Statsrådet Forssell föredrog härefter:

3:o.

En af vice häradshöfdingen W. Montelius, i egenskap af förmyndare

för aflidne grosshandlanden Carl Gustaf Pfeiffs oäkta dotter Ingeborg

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 14.

Mathilda Pfeiff, i underdånighet gjord ansökning att, sedan Maria Mattsson

i Helsingborg år 1849 aflidit utan att lemna kända lagliga arfvingar,

och hennes oäkta dotter Carolina Amalia, gift med grosshandlanden Pfeiff,

samt ogifta Maria Hellström, hvilka genom testamente af Maria Mattsson

berättigats under deras lifstid gemensamt disponera hennes qvarlåtenskap,

jemväl aflidit, den rätt till danaarf efter Maria Mattsson, som kunde kronan

tillkomma, måtte å sökandens ofvanbemälda myndling öfverlåtas;

Uti hvilket ärende så väl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus

län som advokatfiskalen i Kammarkollegium afgifvit infordrade underdåniga

utlåtanden, hvarjemte advokatfiskalen anmält, att Rådstufvurätten

i Helsingborg, uppå derom af advokatfiskalen efter stämning förd

talan, genom utslag den 24 Februari 1879, som vunnit laga kraft, förklarat,

att ifrågavarande qvarlåtenskap, hvilken omhänderhades af kaptenen

A. E. Carlsson och bataljonsläkaren O. L. Bruzelius och enligt af dem

afgifven redogörelse utgjorde 5,066 kronor 89 öre, borde såsom danaarf

Kongl. Maj:t och kronan tillfalla.

På grund af hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, och då

kronans rätt till ifrågavarande medel såsom danaarf icke kunde anses

afgjord genom den rättegång, advokatfiskalen utfört mot innehafvarne af

medlen, kaptenen Carlsson samt bataljonsläkaren Bruzelius, men i hvilken

rättegång Ingeborg Mathilda Pfeiff, som på grund af testamente

innehade Maria Hellströms rätt, icke blifvit hörd, tillstyrkte Statsrådet,

att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att medgifva, det kronan måtte

till förmån för Ingeborg Mathilda Pfeiff afstå från anspråk på ifrågavarande

medel, dock med förbehåll för kammaradvokatfiskalen af den rätt

till andel i medlen, som lagligen kunde honom tillkomma.

4:o.

En af enkan Johanna Wilhelmina Oppman, född Hedvall, i underdånighet

gjord ansökning att kronans rätt till danaarf efter hennes aflidne

man, arkitekten Folke Birger Oppman, måtte varda å henne öfverlåten;

Uti hvilket ärende så väl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands

län som kammaradvokatfiskalsembetet afgifvit infordrade underdåniga

utlåtanden.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och då den ifrågavarande

qvarlåtenskapen icke skulle fallit kronan till, derest enkan Oppman för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.

stått att göra sin på hennes aflidne mans testamente grundade rått lagligen

gällande, tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att kronans rått till ifrågavarande danaarf måtte öfverlåtas å

enkan Oppman, med skyldighet för henne att deraf afstå så stor del,

som enligt gällande författningar tillkomme kammaradvokatfiskalen.

Hvad Statsrådet sålunda i de under 3:o och Ro

antecknade ärenden tillstyrkt behagade Hans Maj:t

Konungen i nåder gilla och bifalla.

Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af bifall

till ifrågavarande båda ansökningar, i förväg uppsatt förslag till nådioproposition;
och

befalde Kongl. Maj:t att, i enlighet med berörda,

detta protokoll bilagda förslag, proposition skulle

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Hans Wachtmeister.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.