Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående äktenskaps af slutande i visst fall inför borgerlig myndighet

1880-02-21 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1880:17, Med förslag till förordning angående äktenskaps af slutande i visst fall inför borgerlig myndighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Éongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

1

Nso 17.

Ant till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1880, kl. 6 e. m.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående äktenskaps af slutande i visst fall

inför borgerlig myndighet; Gifven Stockholms Slott den

20 Februari 1880.

I underdånig skrifvelse den 1 Maj sistlidne år har Riksdagen anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till lagstadganden, hvarigenom för sådana inom svenska kyrkan qvarstående

medlemmar, som, oaktadt till mogen ålder komne, antingen icke blifvit döpte

eller, fastän döpte, icke på sätt samma kyrka godkänner låtit sig konfirmera

och begått Herrans heliga Nattvard, rättighet beredes att inför borgerlig

myndighet ingå äktenskap. Med anledning häraf och enär för handen varande

förhållanden påkalla, att ett stadgande meddelas beträffande sättet för

äktenskaps ingående af den, som icke tillhör främmande trossamfund, men

icke heller inom svenska kyrkan blifvit döpt eller begått nattvarden och af

sådan orsak ej kan erhålla vigsel af kyrkans presterskap, har lagförslag i

ämnet blifvit uppgjordt; och vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnade af de i

Högsta Domstolen och Statsrådet angående denna fråga förda protokoll,

härmed enligt 87 § Regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga följande

förslag till

Bill. till Riksd. Prat. 1880. 1 Sand. 1 Afd. 10 Höft.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Förordning angående äktenskaps af slutande i visst fall inför borgerlig

myndighet''.

Vill någon, som icke tillhör främmande trossamfund, men icke heller

inom svenska kyrkan blifvit döpt eller begått Herrans Nattvard, ingå äktenskap,

må det afslutas inför borgerlig myndighet, i den ordning och med

tillämpning af de föreskrifter, som angående borgerligt äktenskap af främmande

trosbekännare och hvad i sammanhang dermed så väl i afseende å

lysning som för öfrigt bör iakttagas, äro stadgade i Förordningen den 31

Oktober 1873.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest

städse välbevågen.

O S C A R.

Ludvig Almqvist.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kong!, Majds Nåd. Proposition No 17,

3

Utdrag ur protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms

Slott Fredagen den 5 December 1879,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

S ta tsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,

von Steyern,

Malmström,

2:o.

Departementschefen Statsrådet Almqvist anförde härefter:

I underdånig skrifvelse den 1 Maj innevarande år har Riksdagen anhållit,

att Eders Kongl Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lagstadganden, hvarigenom för sådane inom svenska kyrkan

qvarstående medlemmar, som, oaktadt till mogen ålder komne, antingen

icke blifvit döpte eller fastän döpte, icke på sätt samma kyrka godkänner,

låtit sig konfirmera och begått Herrans heliga Nattvard, rättighet beredes

att inför borgerlig myndighet ingå äktenskap.

Såsom skäl för denna underdåniga framställning åberopas i Riksdagens

skrifvelse, att antalet af de inom statskyrkan qvarstående personer, som antingen

icke blifvit döpte, eller, ehuru döpte, af samvetsbetänkligheter för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 17.

hindrades att låta sig konfirmera samt att begå nattvarden och sålunda på

grund af’ stadgandet i 15 kap. 11 § kyrkolagen icke kunde ingå med vigsel

helgadt äktenskap, ökades dag för dag; att visserligen desse personer

endast hade att ur statskyrkan utträda för att erhålla rättighet att ingå äktenskap

inför borgerlig myndighet; men då de, med få undantag, icke ville

begagna sig af denna rätt, kunde det icke vara förenligt med statens skyldiga

omsorg om den allmänna sedligheten att för dem endast lemna öppet

vare sig ingående af lösliga förbindelser eller begagnande af den utväg att

få sina förbindelser erkända såsom lagliga äktenskap, 3 kap. 9 och 10 §§

Giftermålsbalken dem lemnar; samt att för afhjelpande af missförhållandet

syntes, då man frånsåge den med en statskyrkas ställning föga förenliga utvägen

att mot deras vilja skilja ifrågavarande personer från kyrkans gemenskap

och sålunda lemna dem rätt till borgerligt äktenskap, endast, vid deras

qvarstående inom statskyrkan, tvenne sätt förefinnas, nemligen att, med

upphäfvande eller ändring af 15 kap. 11 § kyrkolagen, lemna dem rätt att

utan vilkor eller under vissa andra än nu föreskrifna, af dem antagliga vilkor

erhålla kyrklig vigsel, eller ock att hänvisa dem till borgerligt äktenskap;

och har Riksdagen på vidare anförda skäl förklarat sig anse, att af

de antydda tvenne utvägarne borgerligt äktenskap obetingadt borde föredragas.

Sedan öfver denna Riksdagens skrifvelse samtlige Domkapitlen jemte

Stockholms stads och Hof-konsistorierna inkommit med infordrade underdåniga

utlåtanden, hvaraf inhemtas, att de flesta Domkapitlen — der de ej

ansett de ifrågavarande personerna, särskilt de odöpte, redan vara genom

Förordningen den 31 Oktober 1873 berättigade att ingå äktenskap inför

borgerlig myndighet — funnit sig böra, om än med vissa erinringar och

förbehåll, tillstyrka en lagstiftning i det syfte, Riksdagen begärt, men blott

Domkapitlen i Upsala och Strengnäs anmärkt, att en sådan lagstiftning skulle

innefatta ändring i kyrkolag och sålunda erfordra kyrkomötets samtycke, får

jag nu inför Eders Kongl. Maj:t anmäla detta ärende; hvarvid, alldenstund

omsorgen om den allmänna sedligheten, såsom Riksdagen yttrat, samt angelägenheten

att vidmakthålla vördnaden för ett lagligt äktenskaps vigt och

betydelse jemte den bjudande nödvändigheten att ordna de ifrågavarande, på

sätt upplyst är, allt oftare förekommande äktenskapsförbindelsernas rättsliga

verkningar och följder såväl för makarne som för deras barn, gifva staten

kraftig maning att utan dröjsmål, bestämma och trygga dessa rättsförhållanden

genom en lagstiftning, hvilken bereder tillfälle för de i Riksdagens skrifvelse

afsedde svenske medborgare, som af samvetsbetänkligheter finna sig ej

kunna uppfylla de fordringar, kyrkolagen uppställer som vilkor för kyrklig

vigsel, men hvilkas äktenskapsförbindelser dock i sedligt afseende kunna

vara rena och aktningsvärda, att få offentligen inför borgerlig myndighet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

afsluta giltigt äktenskap, jag anser mig böra i underdånighet tillstyrka hufvudsakligt

bifall till Riksdagens framställning; och som det af Riksdagen

åsyftade ändamål lämpligast synes mig kunna vinnas genom en författning,

innefattande det tillägg till Förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873, att det för dessa trosbekännare

genom samma förordning redan gifna stadgande om borgerligt äktenskap

finge jemväl å nu ifrågavarande personer tillämpas, har inom Justitiedepartementet

blifvit upprättadt förslag till Förordning angående utsträckt

tillämpning af gällande stadgande om äktenskaps ingående inför borgerlig

myndighet; hemställande jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade

för det ändamål 87 § Regeringsformen omformäler, öfver berörda vid

detta protokoll bilagda förslag inhemta Högsta Domstolens utlåtande.

Föredragandens hemställan om nämnda förslags öfverlemnande

till Högsta Domstolens utlåtande biträddes

af Statsrådets öfriga ledamöter och blef af Hans Maj:t

Konungen i nåder bifallen.

ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

Förslag till Förordning

angående utsträckt tillämpning af gällande stadgande om äktenskaps ingående

inför borgerlig myndighet:

Vill någon, som ej blifvit döpt eller som icke begått Herrans Nattvard,

men dock ej ur svenska kyrkan utträdt, ingå äktenskap, må det ske inför

borgerlig myndighet i den ordning och med tillämpning af de föreskrifter,

som angående borgerligt äktenskap af främmande trosbekännare och hvad

i sammanhang dermed bör iakttagas äro stadgade i Förordningen den 31

Oktober 1873.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17,

Protokoll öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta

Domstol Tisdagen den 16 December 1879.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Södergren,

Wretman,

Naumann,

von Hofsten,

Rabe,

Huss,

Lindhagen.

Expeditionschefen Annerstedt föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartements ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 5 innevarande månad,

hvarmedelst, för det ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, Högsta

Domstolens utlåtande blifvit infordradt öfver följande inom Justitiedepartementet

upprättade

Förslag till förordning

angående utsträckt tillämpning af gällande stadgande om äktenskaps ingående

inför borgerlig myndighet:

Yill någon, som ej blifvit döpt eller som icke begått Herrans Nattvard,

men dock ej ur svenska kyrkan utträdt, ingå äktenskap, må det ske

inför borgerlig myndighet i den ordning och med tillämpning af de föreskrifter,

som angående borgerligt äktenskap af främmande trosbekännare och

hvad i sammanhang dermed bör iakttagas äro stadgade i Förordningen den

31 Oktober 1873.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Justitierådet Lindhagen anförde: Behofvet af eu lagstiftning i det

syfte, Riksdagen begärt, synes uppenbart och är äfven medgifvet af de flesta

domkapitlen; men några domkapitels erinran att en del af förslaget skulle

omfatta ett ämne, hvaröfver kyrkomötet måste höras, påkallar en undersökning

härom redan af det skäl att, om så vore fallet, förslaget borde delas

i två särskilda lagförslag, enär det icke kan vara lämpligt att i samma lagintaga

stadganden, af hviika en del kunde afgöras af Konung och Riksdag

allena, men den öfriga delen skulle behandlas jemväl af kyrkomötet.

Då flera domkapitels erinran att odöpta personer ej tillhöra svenska

kyrkan icke torde kunna jäfvas, så hör förslagets förra del ostridigt till lagstiftningen

om främmande trosbekännare och behöfver följaktligen, såsom ej

varande af kyrkolags natur, icke hemställas till kyrkomötet.

Men äfven senare delen, som handlar om rätt i vissa fall att ingå

äktenskap utan att hafva begått Herrans heliga Nattvard, lärer lika litet

som den förra kunna hänföras till kyrkolag. Den genom äktenskapet bildade

familjen är det borgerliga samhällets hörnsten, och detta samhälle kan

derföre icke afsåga sig, och har ej heller hos oss afsagt sig rättigheten att

ensamt bestämma hvad som för äktenskap skall anses, vilkoren för rättigheten

att ingå äktenskap samt huru ett äktenskapsband skall knytas för att

såsom sådant vara gällande. Stadgandena härom, hviika, såsom nyss antyddes,

till följd af sin natur tillhöra den borgerliga lagen, återfinnas ock i

denna lags giftermålsbalk. De intogos uti den i detta afseende ännu gällande

1734 års lag, fastän vid tiden för samma lags stiftande 1686 års

kyrkolag då redan från lång tid tillbaka var gällande med det i dess 15

kapitel 11 § förekommande stadgande, hvilket nu åberopats såsom hinder

för Konung och Riksdag att ensamma besluta i förevarande fråga, eller att

“ingen skall trolofvas, som icke kan Luthers katekes och häfver begått Herrans

Nattvard samt oaktadt att den borgerliga lagen sjelf då ännu antog

kyrklig vigsel såsom enda lagliga formen för äktenskaps ingående. Då sålunda

det ifrågavarande lagförslagsstadgandet är af civillags natur och hörer

till ett lagstiftningsämne, som i vår civillag faktiskt behandlas, samt

grundlagen uti första stycket af 87 § Regeringsformen oförändrad t stadgar,

att det är Konung och Riksdag, som ega makt att stifta, ändra och upphäfva

civillag, så lärer den i samma grundlagsparagrafs andra stycke sedermera

införda föreskrift att kyrkomötets samtycke fordras för stiftande,

förändring eller upphäfvande af kyrkolag icke utgöra hinder för Konung

och Riksdag att utan kyrkomötets hörande besluta i förevarande ämne. Statskyrkan

har, fortfarande såsom hittills, att för sina bekännare göra gällande

sin uppfattning af kyrklig vigsel såsom nödvändigt vilkor för kristligt äktenskap,

och att med alla lagliga medel, som stå henne till buds, bringa denna

uppfattning till efterlefnad äfven i sådana fall, der vigsel ej är i borgerliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

lagen anbefalld. I denna betydelse gäller äfven, framgent såsom förut,

kyrkolagens föreskrift om nattvardsgång såsom vilkor för trolofning. Denna

föreskrift kan i den ordning, som finnes bestämd för stiftande af kyrkolag,

efter behof noggrannare bestämmas, skärpas eller annorlunda ändras; men

Konungens och Riksdagens rätt att utan kyrkomötets hörande stifta, upphäfva

eller ändra civillag samt att dervid lagstifta om sättet och vilkoren

för äktenskaps ingående, kan icke af detta eller annat kyrkolagsstadgande

rubbas.

Hvad angår några domkapitels anmärkning att förslagets förra de!,

som afser odöpta personer, vore obehöflig; så, om ock domkapitlens uppfattning

att dessa personer ej tillhöra kyrkan må anses obestridlig, utesluter

denna omständighet likväl icke behofvet af det föreslagna lagstadgandet, ty

allmänna föreställningssättet torde i afseende å de odöptas ställning till kyrkan

icke vara på långt när så bestämd, som domkapitlens åsigt; och om

man skulle inskränka sig till att förutsätta, att Kongl. Förordningen den 31

Oktober 1873 utan vidare vore tillämplig för odöpta, är fara värdi att en

sådan tillämpning af nämnda författning, utan något uttryckligt lagbud derom,

ingalunda skulle varda allmänt antagen. En bestämd lag i frågan synes

således af behofvet påkallad.

Emot det framlagda förslaget har jag ej annat att erinra, än att ordalagen

måtte väljas så, att författningens föreskrift ej må kunna anses omfatta

äfven sådana odöpta, för hvilka Kongl. Förordningen den 31 Oktober

1873 redan otvetydigt gäller. Då här ej är fråga att upphäfva eller ändra

hvarken 11 § i 15 kapitlet kyrkolagen eller annat gällande lagbud, påkallas

icke någon inledande föreskrift om upphäfvande eller ändring af förut befintlig

lag.

.1 ustitierådet Huss yttrade: Riksdagens till Kongl. Maj:t i förevarande

ämne den 1 sistlidne Maj aflåtna skrifvelse utgår från den uppfattning att

personer, som icke blifvit döpte, likväl kunna vara medlemmar af svenska

kyrkan. Denna uppfattning har af domkapitlens flertal, hvars åsigt härutinnan

äfven jag delar, blifvit bestridd, enär en menniska först genom

dopet upptages till medlem af kyrkan och således, der dop saknas, icke

kan anses någonsin hafva tillhört henne. Uti det nu remitterade förslaget

synes ock tillbörligt afseende å denna domkapitlens anmärkning hafva blifvit

fästadt, enär de i samma förslag förekommande orden “men dock ej ur

svenska kyrkan utträda, enligt min uppfattning, kunna och böra hänföras

endast till den nästföregående satsen »som icke begått Herrans Nattvard»,

men deremot ej till de i förslagets början stående orden “någon, som ej

blifvit döpt“. Sist anförda ord, som följaktligen sakna närmare bestämning,

synas, vid sådant förhållande, till följd af deras allmänna lydelse, omfatta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kong1. Maj-M Nåd. Proposition N:o 17.

alla odöpta personer, icke allenast dem, hvilkas föräldrar äro medlemmar

åt svenska kyrkan, utan äfven sådane, som äro födde af föräldrar tillhörande

främmande trossamfund och som sjelfva tillhöra sådant samfund. Då likväl

rörande desse senares rätt att ingå äktenskap och sättet för dess afsilande

bestämmelser redan äro meddelade i Förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873, synas med de

ofvan anförda orden »någon, som ej blifvit döpt» icke kunna åsyftas andra

personel'' än sådane, hvilkas föräldrar tillhöra svenska kyrkan eller som

eljest bort i den evangeliskt lutherska läran uppfostras. Beträffande desse

åter kunna tva tall tänkas, antingen

staten erkändt främmande trossamfund, eller hafva de icke blifvit i något

sådant samfund upptagna. 1 afseende å de förstnämnde torde det vara

uppenbart, att 1873 års förordningsstadganden angående rätt till äktenskaps

ingående och sättet derför äro på dem tillämplige. Någon ny lag derom

är således för dem ej behöflig och det nu föreliggande förslaget torde så

mycket mindre böra till dem utsträckas, som förslagets stadgande om äktenskapets

ingående inför borgerlig myndighet skulle råka i strid med sagde

förordning, uti hvilken äktenskapets afslutande med vigsel är i visst fall

obligatoriskt föreskrifvet, i andra fall fakultativt medgifvet. Har deremot

den odöpte personen icke tillträdt något främmande trossamfund, synes det

mig vara åtminstone tvifvelaktigt, huruvida 1873 års förordning kan på

honom ega tillämpning, och en för fall af denna beskaffenhet afsedd ny lagsynes

mig derför vara af behof påkallad; och har jag, under förutsättning

att ordalagen i förslaget så förändras att dermed utmärkas endast nyssnämnda

fall, emot förslaget i denna del intet vidare att erinra, likasom

förslaget i öfrigt af mig lemnas utan anmärkning.

Slutligen och af anledning, Justitierådet Lindhagen angifvit, anser äfven

jag ung böra yttra några ord angående frågan, huruvida förevarande lagförslag

må anses angå sådant ämne, hvarom handlas i andra momentet af

87 § Regeringsformen.

Sedan 1686 års kyrkolag utfärdades, hafva angående trolofning nya

bestämmelser blifvit meddelade uti Gifter målsbal ken af 1734 års lag. Till

följd af detta lagstiftningens rörande trolofning upptagande uti den allmänna

civillagen torde den i kyrkolagens 15 kapitel 11 § befintliga föreskrift, att

ingen skall trolofvas, som icke kan Luthers katekes och har begått Herrans

Nattvard, numera endast ega betydelse i fråga om, huruvida äktenskap må

afslutas genom vigsel af prest inom svenska kyrkan. Vid sådant förhållande

och då någon rubbning af kyrkolagens bud i nyssnämnda hänseende icke

genom det remitterade lagförslaget åsyftas, samt frågan om odöpte personers

äktenskap icke rörer medlemmar af svenska kyrkan, synes mig förslagets

innehåll vara att hänföra till de ämnen, hvarom Konung och Riksdag, enligt

TM. till Piksd, Prat. 1 Sami, 1 Afd. 10 Raft.

o

opaginerad Kontrollera mot PDF

iö Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 17.

1 momentet i 87 § Regeringsformen, ega att gemensamt stifta lag, utan att

dertill erfordras samtycke af allmänt kyrkomöte.

Justitierådet Hake anförde: I den Riksdagens skrifvelse, som föranledt

det remitterade lagförslaget och som synes hafva tillkommit egentligen i

ändamål att bereda de baptister, hvilka ej tillhöra särskild, af staten erkänd

baptistförsamling, tillfälle att ingå lagliga äktenskap utan hinder deraf att de,

»oaktadt till mogen ålder komne, antingen icke blifvit döpte eller, fastän

döpte, icke», på" sätt Svenska kyrkan godkänner, »låtit sig konfirmera och

begått Herrans Nattvard», är förutsatt, att äfven förstnämnde personer äro

medlemmar af svenska kyrkan. Häri kan jag icke instämma, utan delar

jag den af åtskilliga domkapitel uttalade mening, att ingen är medlem af

svenska kyrkan, som icke blifvit döpt; i följd hvaraf och med tillämpning

af stadgandena i 5 § af Förordningen den Öl Oktober 1873 angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning jag anser äktenskap af dem,

som till mogen ålder kommit och icke blifvit rätteligen döpte, men uppfostrats

i och bekänna sig till baptistisk troslära, äfven om de ej tillhöra

särskild baptistförsamling, vara, likasom äktenskap af odöpte personer i allmänhet,

redan nu tillåtna utom i det fall, att någon af ifrågavarande personer

icke skulle kunna antagas vara kristen trosbekännare och vilja ingå äktenskap

med medlem af svenska kyrkan. Men i anledning af sistberörda äktenskapshinder

synes mig ändring af eller tillägg till 1873 års förordning icke

vara af nöden, enär till mogen ålder komne baptister kunna, om så erfordras,

genom ådagaläggande deraf, att de i enlighet med sin, af staten såsom kristen

erkända, troslära erhållit dop, styrka, att de äro kristna trosbekännare, samt

hvarken Riksdagen torde hafva åsyftat eller eljest för handen varande omständigheter,

så vidt mig är bekant, påkalla, att lag skall stiftas för afslutande

af äktenskap emellan medlem af svenska kyrkan och okristen eller

hedning.

På grund häraf hemställer jag, att hvad förslaget innehåller beträffande

äktenskap af den, som icke blifvit döpt, måtte uteslutas.

För den händelse likväl, att denna min hemställan icke godkännes,

får jag vid förslaget i dess omförmälta del anmärka, att, derest stadgandena

i 5 § af ofvan åberopade förordning ega den tillämpning, som jag antagit,

förslaget synes mig icke öfverensstämma med desamma. Om ock förslaget

ej skulle komma att medföra afvikelse från föreskriften i nämnda §, att

äktenskap emellan dem, hvilka bägge tillhöra samma främmande trossamfund

med presterskap, hvilket Konungen medgifva rättighet att vigsel med laga

verkan förrätta, »skall» afslutas med vigsel efter samfundets bruk, strider

dock förslaget mot den i samma § meddelade tillåtelse till äktenskaps afslutande

antingen medelst vigsel eller inför borgerlig myndighet. Derest

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

nemligen medlem af främmande trossamfund med sådant presterskap, som

sagdt är, ville ingå äktenskap med odöpt person, eller medlem af svenska

kyrkan ville träda i äktenskap med någon, som ej blifvit rätteligen döpt, men

likväl vore att betrakta såsom kristen trosbekännare, finge, om förslaget

blefve lag, äktenskapet ej, såsom nu jemlikt 1873 års förordning, afslutas

medelst vigsel.

''Vidkommande åter förslaget, i hvad det afser att gifva den, som, fastän

döpt, ej begått Herrans heliga Nattvard, men icke ur svenska kyrkan utträda

tillåtelse att ingå äktenskap, anser jag mig böra framställa följande

anmärkningar:

att på här ofvan anförda skäl rörande äktenskap emellan medlem af

svenska kyrkan och (»kristen eller hedning, förslaget, efter min åsigt, bör inskränkas

till stadgande om äktenskaps ingående emellan medlemmar af svenska

kyrkan, hvilka ej begått Herrans heliga Nattvard, samt emellan sådan

person och annan medlem af svenska kyrkan eller bekännare af främmande

kristen troslära;

att, i öfverensstämmelse med hvad 5 § i 1873 års förordning innehåller,

äktenskapet, i min tanke, borde få antingen ingås i den ordning, som

är stadgad angående äktenskaps afsilande inför borgerlig myndighet, eller

ock, der den, med hvilken medlem af svenska kyrkan, som ej begått Herrans

heliga Nattvard, vill träda i äktenskap, tillhör främmande kristet trossamfund

med sådant presterskap, som i berörda § sägs, afslutas medelst vigsel,

förrättad af dertill berättigad prest inom nämnda trossamfund; samt

att det lätteligen torde undgå uppmärksamheten, att hvad förslaget

innehåller derom, att äktenskapet skall ingås ”med tillämpning af de föreskrifter,

som angående borgerligt äktenskap af främmande trosbekännare, och

hvad i sammanhang dermed bör iakttagas, äro stadgade i Förordningen den

31 Oktober 1873”, skall syfta, bland annat, derpå, att lysning till äktenskapet

bör ega rum, — hvarföre och då lysning till äktenskap är i 7 kapitlet

Giftermålsbalken äfvensom i kyrkolagen föreskrifven endast när äktenskap

skall afslutas genom vigsel, samt förslaget afser, jemte andra fall, äfven det,

att medlemmar af svenska kyrkan, hvilka ej begått Herrans heliga Nattvard,

vilja, ingå äktenskap med hvarandra, men 1873 års förordning alls icke angår

äktenskap emellan medlemmar af svenska kyrkan, mera bestämd och

tydlig föreskrift om lysning, än som af förslaget kan härledas, synes mig

böra meddelas.

I öfrigt får jag erinra, att, om förslaget blir lag och deraf skulle följa,

att medlem af svenska kyrkan, som ej begått Herrans heliga Nattvard, finge

träda i äktenskap med okristen, tvekan torde uppstå, huruvida ej äfven annan

medlem af svenska kyrkan egde ingå dylikt äktenskap inför borgerlig

myndighet oaktadt det hinder, som deremot i nu gällande lag förekommer,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

samt, att derest förslaget omredigeras så, att äktenskap emellan medlem af

svenska kyrkan, som ej begått Herrans heliga Nattvard, och medlem af främmande

kristet trossamfund må ingås jemväl genom vigsel af prest inom den

sednares trossamfund, ändring af förslagets rubrik lärer erfordras.

Slutligen anser jag mig böra i underdånighet tillägga:

dels att jag, på grund af hvad 1734 års lag innehåller om trolofning,

instämmer med Justitierådet Huss deri, att det i den till tiden äldre kyrkolagens

15 kapitel 11 § befintliga stadgande, att ingen skall trolofvas, som

icke kan Luthers katekes och begått Herrans Nattvard, endast har betydelse

såsom vilkor för äktenskaps afsittande genom vigsel af prest inom svenska

kyrkan, hvaraf följer, att, efter mitt omdöme, det remitterade lagförslaget

icke innefattar ämne, hvarom 2 mom. i 87 .§ Regeringsformen handlar;

dels ock att, i min tanke, för den händelse att förslaget skulle antagas

till lag och således för medlem af svenska kyrkan verkstäld lysning till

äktenskap komme att ej längre utgöra bevis derom, att han begått Herrans

heliga Nattvard, det vore både nödigt och lämpligt att, till förekommande,

att ej ofvan omförmälta vigselförbud skulle förbises eller kringgås, blefve i

den ordning, som för kyrkolags stiftande är stadgad, meddelad en föreskrift,

enligt hvilken medlem af svenska kyrkan ej finge vigas utan att styrkt blifvit,

att han begått Herrans heliga Nattvard, eller den prest, som skall förrätta

vigseln, ändock har kännedom derom.

Justitierådet von Hofstat, utlät sig: Då förslagets ordställning är sådan,

att detsamma kan anses innefatta föreskrift om äktenskap af en hvar, som

ej blifvit döpt, men förslaget ej torde böra angå andra icke döpta personer

än sådane, Indika i så måtto tillhöra Svenska kyrkan, att deras föräldrar

bekänna den evangeliskt lutherska trosläran, eller att de eljest enligt lag

bort i samma tro uppfostras, hemställer jag att förslaget måtte i sådan syftning

omredigeras.

I öfrigt bar jag ingen anmärkning att framställa emot sjelfva förslaget,

dock torde rubriken kunna förändras till mera öfverensstämmelse med

den föreslagna förordningens innehåll.

Hvad slutligen angår frågan, huruvida ifrågavarande förslag är att till

kyrkolag hänföra, instämmer jag med Justitieråden Rabc och Huss.

Justitierådet Naumann yttrade: Emot det remitterade förslagets syftemål

finner jag ingen anmärkning vara att framställa.

Men då förslaget är ämnadt att öfvergå till lag, torde de blifvande

stadgandena derutinnan behöfva närmare bestämmas och förtydligas.

I sådant afseende^ finner jag, i likhet med flera af domkapitlen i deras

infordrade, underdåniga utlåtanden, orden: uej ur svenska kyrkan utträda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17. 13

höra undvikas såsom oegentliga med afseende på odöpta personer. För (ifrigt

torde i den blifvande lagen böra meddelas följande bestämningar:

l:o) att sådane personer, som enligt gällande lag bort eller böra uppfostras

i den rena evangeliska läran, men vid uppnådda femton års ålder

icke blifvit döpta, skola derefter betraktas lika med främmande trosbekännare

och i följd deraf, när de till äktenskaps ingående äro i borgerligt hänseende

behörige, vara berättigade att sådant inför borgerlig myndighet ansluta

i den ordning och med tillämpning af de föreskrifter, som, angående

så kallade civilt eller borgerligt äktenskap af främmande trosbekännare och

hvad i sammanhang dermed bör iakttagas, äro stadgade i Förordningen den

31 Oktober 1873.

2:o) att enahanda rätt till äktenskaps ingående inför borgerlig myndighet

tillerkännes den medlem af svenska kyrkan, som, ehuru till mogen

ålder kommen, icke i enlighet med svenska församlingens ordning begått

Herrans heliga Nattvard.

I afseende på den tillämnade lagens rubrik torde densamma kunna

sålunda ändras: Angående utsträckning af rättigheten att inför borgerlig

myndighet ingå äktenskap.

Huruvida förevarande lagstiftningsåtgärd, för att komma till stånd erfordrar

samtycke af allmänt kyrkomöte, är en fråga, hvilken, efter mitt omdöme,

grundlagsenligt icke utgör föremål för något Högsta Domstolens utlåtande.

Justitierådet Wretman instämde med Justitierådet von Hofsten.

Justitierådet Södergren anförde: Den ifrågasatta förordningens föreslagna

öfverskrift synes mig sakna egentlighet och tydlighet. “Äktenskaps

ingående inför borgerlig myndighet14 har hitintills icke blifvit taget till fristående

ämne för någon lag eller författning, som skulle i allmänhet bestämma

huru dylikt äktenskap skulle vara beskaffadt och i hvilka fall det

vore åt lagen tillåtet; ingen sådan författning eller någon dess afdelning

har kommit att bära en derom utmärkande titel eller öfverskrift; förgäfves

skulle man genomleta registren till våra lagar och svenska författningssamling

för att upptäcka “gällande stadgande11 i sådant ämne. Väl förekommer

i en författning, Förordningen den 31 Oktober 1873 angående

“främmande trosbekännare och deras religionsöfning11, en kategori, som just

är raka motsatsen (ill deras ställning, för hvilka nu skulle lagstiftas, nemligen

medlemmar af svenska kyrkan, — väl förekommer deruti bestämmande

af särskildt sätt för dessa främmande trosbekännares inträdande i äktenskap,

och nu vore fråga att om sättet för vissa svenska kyrkans medlemmars inträdande

i äktenskap lagstifta i likhet med nämnde bestämmande. Men

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kuttgl. Majds Nåd. Proposition N:o 17.

icke rimligtvis skulle det uu föreslagna stadgandet för medlemmar af svenska

kyrkan kunna infogas i lagtexten uti omförmälda förordning såsom ett tilllägg

för “utsträckt tillämpning44 deraf; och likaså, då man i den nya lagen

ville upptaga likartad! stadgande om äktenskapssättet, bör väl icke detta

sägas vara eu 44utsträckt tillämpning44 af någon del i denna förordning om

främmande trosbekännare. Författningens öfverskrift lärer väl, för att uppfylla

sitt verkliga ändamål, böra angifva, att den rörer de i lagtexten omförmälda

personers inträdande i äktenskap — detta i sa få och korta ordalag,

som öfverskriftens behof af tydlighet må tillåta.

I följd af denna min åsigt synes mig icke heller i den föreslagna

lagtexten ordet 44tillämpning44 vara det rätta eller det tillämpliga; likasom

jag betvifla!'' det tjenliga deruti, att i en lag till rättelse för svenska kyrkans

medlemmar enkelt och kort hänvisas i det allra vigtigaste till en speciel

undantagslag om främmande trosbekännare och deras religionsöfning,

hvilken lag med dess många bestämningar de förra icke hafva egentlig anledning

att inpregla i minnet. Det blefve icke den beqvämlighet för den

stora allmänheten, hvarom man i våra dagar talar så mycket både i stora

och i små saker. Hvarföre göra en ensamt för sig stiftad och utfärdad

dissenters till ett för sjelfva den enkla begripligheten oundgängligt bihang

åt en särskild lag om ordningen inom svenska kyrkan?

Vidare måste jag i afseende på det yttre af närvarande lagförslag anmärka

saknaden åt sådan ingress, hvarmed i utkommande författningar

vanligen anvisas det lagstadgande, som upphäfves eller ändras.^ Om ändring

i nu gällande lag är ju nu fråga. Det synes mig icke böra lemnas

ovisshet om qvarblifvande giltighet, bland annat, för det bud i 15 kapitlet

11 § kyrkolagen, som hitintills antagits stadga äktenskapshinder

för den svenska kyrkans medlem, hvilken icke begått Nattvarden. I

sådant afseende blef, i enlighet med Högsta Domstolens den 20 November

1878 gina tillstyrkande, nämnda lagrum åberopadt uti ett, efter

föredragning i Statsrådet, af Kongl. Maj:t under den 13 December samma

år meddeladt utslag. Det är således i detta kyrkolagens bud ändring skulle

göras medelst den nu förslagna lag. Det synes då böra i författningens

ingress omförmälas till undvikande af framtida villrådighet och skiljaktiga

meningar; och det desto heldre då Riksdagen vid sin pröfning af lagförslaget

borde kunna beräkna, om dermed förslagets öde slutligen afgjordes eller om

Riksdagens möjligen bifallande beslut måste, jemlikt andra momentet i 87 §

Regeringsformen, till sin giltighet bero af allmänna kyrkomötets vägran eller

samtycke. Jag vet visserligen att försök göres till bevisning, att ett stadgande,

som till upprätthållande af Nattvardssakramentets helgd och till befrämjande

af det för familjlifvets pligter i både andlig och verldslig rigtning

nödiga religiösa sinnelag biifvit i kyrkolagen inlagdt och sedermera icke ge
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 17. 15

nom något) lagstiftning blifvit rubbad t — ett stadgande sådant som det nu

omförmälda — icke skulle hafva egenskapen af befintlig kyrkolag. En sådan

lära kan jag icke biträda. Men i allt fall — kyrkolag eller icke kyrkolag

''— är 15 kap. 11 § kyrkolagen just det lagbud, som genom ifrågavarande

lagstiftning skulle upphäfvas; och det är åtminstone detta förhållande, som

borde i lagförslaget Öppet tillkännagifvas.

Hvad angår sjelfva lagförslaget, instämmer jag i det af Justitierådet

Rabe derom afgifna yttrande.

Rätt afskrifvet; betygar:

Ex officio

E. Adlersträhle.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS:o 17.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott

Fredagen den 20 Februari 1880,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Boven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,

von Steyern,

Malmström.

Justitieråden: Naumann,

Olivecrona.

Chefen för Justitiedepartementet, Statsrådet Almqvist, anmälde i underdånighet

Högsta Domstolens, i dess protokoll för den 16 sistlidne

December intagna yttrande öfver ett inför Kongl. Maj:t den 5 i samma

månad föredraget förslag till förordning angående utsträckt tillämpning åt

gällande stadgande om äktenskaps ingående inför borgerlig'' myndighet. Efter

redogörelse för samma förslag samt för Högsta Domstolens utlåtande, yttrade

föredraganden, att, enär den af honom vid ärendets underdåniga föredragning

den 5 December framstälda åsigt, att det tillkommer staten, eller Konung

och Riksdag, att stifta lag i förevarande fall, blifvit biträdd af Högsta Domstolens

fleste ledamöter, hvilka ansett kyrkomötets samtycke till den föreslagna

författningen icke erfordras, ansåg föredraganden någon betänklighet mot

förslagets framläggande för Riksdagen såsom civillag icke böra möta. Med

anledning af vissa i Högsta Domstolen mot förslaget eljest framstälda an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.

märkningar hade, såsom föredraganden vidare anmälde, vidtagits dels ändring

af förslagets öfverskrift och dels något förtydligande af dess lydelse i öfrig!;

och hemstälde föredraganden, med åberopande af sitt underdåniga yttrande

vid ärendets förra föredragning, att Kongl. Maj:t behagade i nådig proposition

enligt 87 § Regeringsformen framlägga till Riksdagens antagande följande

förslag till förordning angående äktenskaps afsilande i visst fall inför

borgerlig myndighet:

Vill någon, som icke tillhör främmande trossamfund, men icke heller

inom Svenska kyrkan blilvit döpt eller begått Herrans Nattvard, ingå äktenskap,

må det afslutas inför borgerlig myndighet, i den ordning och med

tillämpning af de föreskrifter, som angående borgerligt äktenskap af främmande

trosbekännare och hvad i sammanhang dermed så väl i afseende å

lysning som för öfrigt bör iakttagas, äro stadgade i Förordningen den 31

Oktober 1873.

Statsrådet Malmström anförde:

»Då den föreslagna förändringen afser att inskränka giltigheten af ett

endast i kyrkolag stadgadt äktenskapsvilkor, som ända tills nu ansetts vara

gällande för svenska kyrkans medlemmar, äfven då dem tillåtits ingå äktenskap

inför borgerlig myndighet — såsom man kan sluta af § 4 i Kongl.

Förordningen den 31 Oktober 1873 om främmande trosbekännare — så synes

det mig visserligen icke vara så alldeles klart, att det föreliggande lagförslaget

skulle helt och hållet falla inom den civila lagstiftningens område. För

att förebygga hvarje tvekan i detta afseende, hvarje möjlig föreställning atr

kyrkomötets rätt blifvit satt å sido, skulle det enligt mitt förmenande hafva

varit bäst, om den nu föreslagna åtgärden blifvit satt i sammanhang med en

ändring af kyrkolagens 15 kap. 11 §, hvarigenom förklarats att detta lagrum

endast afsåge sådant äktenskap, som genom kyrklig vigsel afslötes. Men då

en motsatt åsigt, stödjande sig på skäl, hvilkas vigt jag ej förnekar, om de

än för mig icke varit öfvertygande, blifvit omfattad af Högsta Domstolens

pluralitet och af Statsrådets samtlige lagfarne ledamöter, så anser jag mig

icke kunna afstyrka Eders Kongl. Maj:t från att låta ärendet behandlas

efter föreskrifterna för civil lagstiftning.

Hvad förslagets innehåll beträffar, så framställer sig genast den betänkligheten,

att det icke kan vara önskvärd!, att antalet ökas af sådana

äktenskap, som endast hafva karakteren af borgerlig öfverenskommelse. Styrkan

af denna betänklighet synes mig dock försvagas derigenom, att en stor del

af dem, hvilka genom denna förordning skulle få rätt att ingå borgerliga

äktenskap, förmodligen icke torde underlåta att åt dem gifva jemväl en religiös

invigning; och i alla fall måste äfven en blott juridisk giltighet, gifven

åt familjebanden, vara bättre än ingen.

Bill. till Itilcsd. Prof. 1880. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Sant är, att den föreslagna förordningen i hufvudsaklig man kommer

sådana personer till godo, som trädt i ett mer eller mindre fiendtligt förhållande

till den svenska kyrkan, och för hvilka en väg redan står öppen

att ingå lagliga äktenskap, om de nemligen äfven i det yttre sluta sig till

de trossamfund, som de med hjertat tillhöra. Men bland dem, som icke

tillhöra något främmande trossamfund, men icke heller inom den svenska

kyrkan begått Herrans Nattvard, finnas äfven personer, som utan att vara

mot kyrkan fiendtligt eller från hennes lära skiljaktiga, återhållas från

sakramentets bruk af samvetsbetänkligheter och oro öfver eget själatillstånd.

Det synes mig hafva varit önskligast, om för dessa, hvilkas belägenhet utan

tvifvel förtjenar att på det ömmaste behjertas, möjlighet att ingå lagligt

äktenskap hade blifvit beredd derigenom, att på kyrkolagstiftnings väg undantag

för dem medgifvits från föreskriften i kyrkolagens 15 kap. 11 §,

om detta skeft under vilkor, som kunnat betrygga, att icke ett kyrkofiendtiigt

sinnelag derigenom fått tillfälle att trotsa sig till att qvarstanna inom

kyrkan. Men då förslag i denna rigtning hittills icke rönt någon framgång,

och då dessa personer hvarken böra ur kyrkan afsöndras eller från rättigheten

att ingå äktenskap uteslutas, så får jag i synnerhet för deras skull

underdånigst tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att bifalla det nu framlagda

lagförslaget. “

Justitierådet Olivecrona yttrade:

“Vidkommande först frågan, huruvida detta lagförslag berör ett ämne,

hvaröfver utom Riksdagen äfven allmänt kyrkomöte egen besluta, är jag af

den mening, att förslagets innehåll allena tillhör den civila lagstiftningens

område. Då man icke drager i tvifvelsmål statens rätt att i civil-lagen

ensam stadga de rättsnormer, hvarefter alla rättsförhållanden äkta makar

emellan skola bedömas, så ock alla rättsförhållanden mellan dem, å ena sidan,

och främmande personer, å den andra, torde man icke heller böra

tveka att äfven medgifva staten rätt att allena föreskrifva alla de vilkor,

hvarunder staten, från sin synpunkt, vill erkänna en förening mellan man

och qvinna såsom ett i laga ordning fullkomnadt äktenskap. Till dessa

vilkor hörer icke blott allt hvad som angår personernas behörighet att med

hvarandra knyta en äktenskaplig förening, utan ock de formaliteter, hvilka

åsyfta att göra äktenskaps afslutande till en notorisk handling, hvarigenom

den tidpunkt varder allmänligen bekant, då äktenskap skall anses taga sin

begynnelse och alla rättsföljderna deraf träda i verksamhet. Betraktar man

den utveckling, som lagstiftningen i vårt fädernesland rörande äktenskaps

ingående tagit, skall man finna att i äldre tider hade vissa rättsseder utbildat

sig i privaträttsligt hänseende, hvilkas ändamål var att utmärka begynnelsepunkten

för äktenskap och den dermed förknippade juridiska verkan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 17.

När den äldre kyrkoordningen sedermera år 1571 stadgade, att äktenskap

skulle genom vigsel fullkomnas, blefvo likväl de privaträttsliga följderna af

äktenskap icke förbundne med denna religiösa akt, utan qvarstodo förenade

med de urgamla plägseder, som lands- och stadslagarna upptagit och bibehållit;

och det var 1734 års lagstiftare, som hos oss i den civila lagstiftningen

allra först påbjöd såsom regel, att äktenskap skulle med vigsel fullkomnas,

och att äktenskapets alla juridiska följder skulle inträda från och

med den dag, då vigsel egt rum.

Det var den religiösa intoleransen, som i utlandet framkallade införandet

af civil-äktenskap. För att möjliggöra lagligt äktenskap mellan kristne

och mosaiske trosbekännare, var det Förordningen den 20 Januari 1863, som

här i landet först stadgade formerna för civil-äktenskaps afslutande; och Förordningen

den 31 Oktober 1873, angående främmande trosbekännare och

deras religionsöfning'', har åt ingåendet af sådana äktenskap gifvit en ännu

större utsträckning.

Det närvarande lagförslaget åsyftar att än ytterligare utvidga användningen

af formen för äktenskaps ingående inför civil embetsmyndighet i de

fall, der religiösa betänkligheter från ena eller andra kontrahentens eller

från svenska kyrkans sida förhindra äktenskapsbandets bekräftande medelst

kyrklig vigsel. Emot förslagets innehåll i detta afseende har jag icke något

att erinra. Men det synes mig hafva varit önskligt, om så väl detta

som hvad 1873 års nyssnämnde förordning i § 5 upptager, hade blifvit sammanfördt

på ett enda ställe och såsom ett tillägg fogats till 7 kapitlet Giftermålsbalken

i 1734 års lag. Derigenom hade detta kapitel kommit att

angifva på en gång den allmänna regeln om äktenskaps fullkomnande genom

vigsel äfvensom de undantagsfall, der, till följd af kontrahenternas

skiljaktighet i trosbekännelse eller af andra orsaker, en embetsåtgärd från

den civila myndighetens sida skulle ersätta den religiösa akt, hvarigenom

kyrkan eljest helgar äktenskapsbandet.“

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade

Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla föredragande

Departementschefens hemställan samt befalde, att nådig

proposition af det innehåll, bilagan till detta protokoll utvisar,

skulle till riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.