Sök i Ratio Lex

Med. förslag till förändrad lydelse af 87 § 1 mom. Regeringsformen och 42 § 1 mom. Riksdagsordningen

1880-02-21 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1880:18, Med. förslag till förändrad lydelse af 87 § 1 mom. Regeringsformen och 42 § 1 mom. Riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj As Nåd. Proposition N:o 18.

1

JN:o IS.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1880 kl. G e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, med. förslag till

förändrad lydelse af 87 § 1 mom. Regeringsformen och

42 § 1 mom. Riksdagsordningen; Gifven Stockholms

Slott den 20 Februari 1880.

Strafflagen för krigsmakten torde obestridligen efter allmänna konstitutionella

grunder falla inom det lagstiftningsområde, som tillhör regeringen

och representationen gemensamt. Enligt 1809 åys Regeringsform

är dock åt representationen icke tillerkänd rätt att deltaga i stiftandet

af sådan strafflag, utan tillkommer denna lagstiftning Konungen

ensam. Den sålunda åt Konungen inrymda makt erhåller emellertid

en mera omfattande betydelse, än den vid Grundlagens antagande egde,

i samma mån som hela landets manliga befolkning för kortare eller

längre tid underkastas värnpligt och ställes under krigslag.

Med afseende härpå vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga

följande förändrade lydelse af Regeringsformens 87 § 1 mom. och Riksdagsordningens

42 § 1 mom.

Regeringsformen.

§ 87.

l:o. Riksdagen eger gemensamt med Konungen makt att stifta

allmän civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmakten

och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen

utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens,

någon ny lag . göra eller gammal afskaffa. Frågor härom må i RiksBih.

till Riksd. Prof. 18SO. 1 Sami. 1 Afd. 1.1 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kong}. Majds Nåd. Proposition N:o 18.

dagens Kamrar kunna väckas och skola, sedan Lag-Utskottet- deröfver

blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del

någon ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflemnas

förslag derom till Konungen, som inhemte Statsrådets och Högsta domstolens

tankar deröfver, och, sedan Han Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen

antingen Sitt samtycke till dess åstundan eller Sina skäl att det

vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen åtskiljes, fatta och meddela

Sitt beslut, vare Han oförhindrad att före nästföljande riksdags

öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse derom utfärda.

Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen underrätte

då Riksdagen vid dess nästa sammankomst om de skäl, som hindrat

förslagets antagande. Finner Konungen godt någon lagfråga för

Riksdagen framställa, äske Han Statsrådets och Högsta domstolens

yttrande deröfver, samt meddele Sin proposition tillika med berörda

yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riksdagsordningen

sägs.

Riksdagsordningen.

§ 42.

1. Lag-Utskottet skall meddela utlåtande öfver de från Kamrarna

dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af civil-, kriminal- och kyrkolag; börande under civil- och kriminallag

äfven förstås de delar af krigslagar och författningar rörande

krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Ludv. Almqvist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

o

Utdrag af protokollet öfver Justi tie-Departementets

ärenden, hållet inför lans Maj :t Konungen i Statsrådet

å Stockholms Slott Fredagen den 20 Februari 1880,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geek,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Boven,

Friherre von Otter,

F orssell,

Rosensvärd,

von Steyern,

Malmström.

U.VJ .

Departementschefen, Statsrådet Almqvist anförde:

»Det torde icke kunna bestridas, att Strafflagen för krigsmakten

efter allmänna konstitutionella grunder faller inom det lagstiftningsområde,

som rätteligen tillhör Regeringen och Representationen gemensamt.

1 olikhet med förhållandet i andra konstitutionella länder, har

likväl hos oss genom 1809 års Regeringsform icke blifvit åt Representationen

tillerkänd rätt att deltaga i stiftandet af sådan strafflag, utan

tillkommer denna lagstiftning Konungen ensam. Så länge krigsmakten,

såsom vid Grundlagens antagande var fallet, blott utgjordes af en stående

armé oqh en flotta, i hvilka ingen var förpligtad att mot sin

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

vilja ingå, egde denna åt Konungen inrymda makt eu vida mindre omfattande

betydelse än den erhåller i samma mån, som hela landets

manliga befolkning för längre eller kortare tid underkastas värnpligt

och ställes under krigslag. Med afseende härpå och enär grundad anledning

till motstånd emot den utsträckning af värnpligten, som må

pröfvas nödig, kan vara att hemta derifrån, att Riksdagen icke egen

rätt att deltaga i krigslagstiftningen, torde en grundlagsförändring,

hvarigenom Riksdagen tillerkännes en sådan rätt, nu vara af omständigheterna

påkallad. De sannolika följderna af en sådan förändring

synas icke böra ingifva någon vigtigare betänklighet emot densamma.

Det kan nemligen för visst antagas att, oberoende af sättet för lagstiftningen,

strafflagen för krigsmakten måste i allt väsentligt lämpas efter

den allmänna strafflagen; och i fråga om behöfliga ändringar lära väl

Riksdagens framställningar tillvinna sig samma uppmärksamhet hos

Konungen, antingen de ske i form af önskningar eller i form af beslut.

För öfrigt torde strängare straffbestämmelser än de som nu gälla, och

emot hvilkas ändring Konungen i alla händelser bibehåller sitt veto,

icke vara af nöden; ej heller bör hos Riksdagen förutsättas någon obenägenhet

emot de reformer i humanare anda, som Konungen kan vilja

föreslå.

Ett stadgande uti nu angifven rigtning synes lämpligast kunna införas

i grundlagen genom ett tillägg till 87 § Regeringsformen, hvarigenom

ifrågavarande slag af lagar komme att nämnas bland dem, som

bero af Konungens och Riksdagens gemensamma beslutanderätt. Men

härvid måste tagas i betraktande, dels att då grundlagen icke innehåller

någon närmare bestämning i fråga om omfånget af de lagstiftningsämnen,

som 87 § Regeringsformen nu afse]-, nemligen allmän civil- och

kriminallag samt kyrkolag, så torde icke heller någon mera noggrann

bestämning af omfånget för den krigslag, som åsyftas, kunna i denna

paragraf intagas; och dels, att, om all sådan bestämning utelemnas och

endast ordet krigslag i paragrafen tillsättes, på sätt Konstitutions-Utskottet

uti ett vid 1878 års riksdag afgifvet betänkande föreslagit, villrådighet

om hvad med krigslag här bör förstås lätteligen skulle kunna

uppkomma. Ty flera krigslagar finnas än de som, under benämning

af de liga krigslagarne, år 1868 utfärdades, till exempel tjenstgöringsreglementen

och andra författningar, hvilka icke böra läggas under

Riksdagens lagstiftningsrätt; och jemväl i 1868 års disciplinstadga förekomma

åtskilliga stadganden af sådan egenskap. Men då 87 § Regeringsformen

nu talar om allmän civil- och kriminallag, och det vunnit

befästad häfd, så väl att derunder begripes den allmänna rättegångs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 18.

ordningen för civila och kriminella mål, som att Konungen icke af detta

grundlagsstadgande är förhindrad att meddela ordningsbestämmelser

och polisföreskrifter i sådana ämnen, som icke i den allmänna civileller

kriminallagen äro omförmälda, vill det synas, som skulle det tjenligaste

uttrycket för hvad som nu afses vara att, med användande af

paragrafens nuvarande terminologi i lista momentet, efter begynnelseorden:

»Riksdagen eger gemensamt med Konungen makt att stifta allmän

civil- och kriminallag» insätta orden: »äfvensom kriminallag för

krigsmakten''». Häraf skulle följa, att sistnämnda speciallag komme under

Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning i alldeles samma

utsträckning som den allmänna kriminallagen med dertill hörande rättegångsordning;

hvarjemte den fördel vunnes, att ändring "ej behöfde vidtagas

i några andra grundlagsparagrafer, utom i 42 § Riksdagsordningen,

uti hvilken ordet »allmän» framför »Civil-, kriminal- och kyrkolag»

borde utgå.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t må täckas föreslå

Riksdagen att antaga följande förändrade lydelse af Regeringsformens

87 § 1‘mom. och Riksdagsordningens 42 § i mom.

Regeringsformen.

§ 87.

l:o. Riksdagen eger gemensamt med Konungen makt att stifta

allmän civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmakten

och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen

utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens,

någon ny lag göra eller gammal afskaffa. Frågor härom må i Riksdagens

Kamrar kunna väckas och skola, sedan Lag-Utskottet deröfver

blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del

någon ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflemnas

förslag derom till Konungen, som inhemte Statsrådets och Högsta domstolens

tankar deröfver, och, sedan Han Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen

antingen Sitt samtycke till dess åstundan eller Sina skäl att det

vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen åtskiljes, fatta och

meddela Sitt beslut, vare han oförhindrad att före nästföljande riksdags

öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse derom

utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen

underrätte då Riksdagen vid dess nästa sammankomst om de skäl, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 18.

hindrat förslagets antagande. Finner Konungen godt någon lagfråga

för Riksdagen framställa, äske lian Statsrådets och Högsta Domstolens

yttrande deröfver, samt meddele Sin proposition tillika med berörda

yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riksdagsordningen

sägs.

Riksdagsordningen.

§ 42.

1. Lag-Utskottet skall meddela Utlåtande öfver de från Kamrarne

dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af civil-, kriminal- och kyrkolag; börande under civil- och kriminallag

äfven förstås de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet,

som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.»

Hvad föredragande Departementschefen sålunda

hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde

täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder gilla;

och skulle Proposition i ämnet, sådan den finnes detta

protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

TL Wilh. Malm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.