Med. förslag till förändrad lydelse af 87 § 1 mom. Regeringsformen och 42 § 1 mom. Riksdagsordningen
1880-02-21 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1880:18, Med. förslag till förändrad lydelse af 87 § 1 mom. Regeringsformen och 42 § 1 mom. Riksdagsordningen
Dokumentets text
Kongl. Maj As Nåd. Proposition N:o 18.
1
JN:o IS.
Ank. till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1880 kl. G e. in.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, med. förslag till
förändrad lydelse af 87 § 1 mom. Regeringsformen och
42 § 1 mom. Riksdagsordningen; Gifven Stockholms
Slott den 20 Februari 1880.
Strafflagen för krigsmakten torde obestridligen efter allmänna konstitutionella
grunder falla inom det lagstiftningsområde, som tillhör regeringen
och representationen gemensamt. Enligt 1809 åys Regeringsform
är dock åt representationen icke tillerkänd rätt att deltaga i stiftandet
af sådan strafflag, utan tillkommer denna lagstiftning Konungen
ensam. Den sålunda åt Konungen inrymda makt erhåller emellertid
en mera omfattande betydelse, än den vid Grundlagens antagande egde,
i samma mån som hela landets manliga befolkning för kortare eller
längre tid underkastas värnpligt och ställes under krigslag.
Med afseende härpå vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga
följande förändrade lydelse af Regeringsformens 87 § 1 mom. och Riksdagsordningens
42 § 1 mom.
Regeringsformen.
§ 87.
l:o. Riksdagen eger gemensamt med Konungen makt att stifta
allmän civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmakten
och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen
utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens,
någon ny lag . göra eller gammal afskaffa. Frågor härom må i RiksBih.
till Riksd. Prof. 18SO. 1 Sami. 1 Afd. 1.1 Haft. 1
2 Kong}. Majds Nåd. Proposition N:o 18.
dagens Kamrar kunna väckas och skola, sedan Lag-Utskottet- deröfver
blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del
någon ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflemnas
förslag derom till Konungen, som inhemte Statsrådets och Högsta domstolens
tankar deröfver, och, sedan Han Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen
antingen Sitt samtycke till dess åstundan eller Sina skäl att det
vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen åtskiljes, fatta och meddela
Sitt beslut, vare Han oförhindrad att före nästföljande riksdags
öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse derom utfärda.
Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen underrätte
då Riksdagen vid dess nästa sammankomst om de skäl, som hindrat
förslagets antagande. Finner Konungen godt någon lagfråga för
Riksdagen framställa, äske Han Statsrådets och Högsta domstolens
yttrande deröfver, samt meddele Sin proposition tillika med berörda
yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riksdagsordningen
sägs.
Riksdagsordningen.
§ 42.
1. Lag-Utskottet skall meddela utlåtande öfver de från Kamrarna
dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af civil-, kriminal- och kyrkolag; börande under civil- och kriminallag
äfven förstås de delar af krigslagar och författningar rörande
krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Ludv. Almqvist.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
o
Utdrag af protokollet öfver Justi tie-Departementets
ärenden, hållet inför lans Maj :t Konungen i Statsrådet
å Stockholms Slott Fredagen den 20 Februari 1880,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Almqvist,
Herr Thyselius,
Boven,
Friherre von Otter,
F orssell,
Rosensvärd,
von Steyern,
Malmström.
U.VJ .
Departementschefen, Statsrådet Almqvist anförde:
»Det torde icke kunna bestridas, att Strafflagen för krigsmakten
efter allmänna konstitutionella grunder faller inom det lagstiftningsområde,
som rätteligen tillhör Regeringen och Representationen gemensamt.
1 olikhet med förhållandet i andra konstitutionella länder, har
likväl hos oss genom 1809 års Regeringsform icke blifvit åt Representationen
tillerkänd rätt att deltaga i stiftandet af sådan strafflag, utan
tillkommer denna lagstiftning Konungen ensam. Så länge krigsmakten,
såsom vid Grundlagens antagande var fallet, blott utgjordes af en stående
armé oqh en flotta, i hvilka ingen var förpligtad att mot sin
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
vilja ingå, egde denna åt Konungen inrymda makt eu vida mindre omfattande
betydelse än den erhåller i samma mån, som hela landets
manliga befolkning för längre eller kortare tid underkastas värnpligt
och ställes under krigslag. Med afseende härpå och enär grundad anledning
till motstånd emot den utsträckning af värnpligten, som må
pröfvas nödig, kan vara att hemta derifrån, att Riksdagen icke egen
rätt att deltaga i krigslagstiftningen, torde en grundlagsförändring,
hvarigenom Riksdagen tillerkännes en sådan rätt, nu vara af omständigheterna
påkallad. De sannolika följderna af en sådan förändring
synas icke böra ingifva någon vigtigare betänklighet emot densamma.
Det kan nemligen för visst antagas att, oberoende af sättet för lagstiftningen,
strafflagen för krigsmakten måste i allt väsentligt lämpas efter
den allmänna strafflagen; och i fråga om behöfliga ändringar lära väl
Riksdagens framställningar tillvinna sig samma uppmärksamhet hos
Konungen, antingen de ske i form af önskningar eller i form af beslut.
För öfrigt torde strängare straffbestämmelser än de som nu gälla, och
emot hvilkas ändring Konungen i alla händelser bibehåller sitt veto,
icke vara af nöden; ej heller bör hos Riksdagen förutsättas någon obenägenhet
emot de reformer i humanare anda, som Konungen kan vilja
föreslå.
Ett stadgande uti nu angifven rigtning synes lämpligast kunna införas
i grundlagen genom ett tillägg till 87 § Regeringsformen, hvarigenom
ifrågavarande slag af lagar komme att nämnas bland dem, som
bero af Konungens och Riksdagens gemensamma beslutanderätt. Men
härvid måste tagas i betraktande, dels att då grundlagen icke innehåller
någon närmare bestämning i fråga om omfånget af de lagstiftningsämnen,
som 87 § Regeringsformen nu afse]-, nemligen allmän civil- och
kriminallag samt kyrkolag, så torde icke heller någon mera noggrann
bestämning af omfånget för den krigslag, som åsyftas, kunna i denna
paragraf intagas; och dels, att, om all sådan bestämning utelemnas och
endast ordet krigslag i paragrafen tillsättes, på sätt Konstitutions-Utskottet
uti ett vid 1878 års riksdag afgifvet betänkande föreslagit, villrådighet
om hvad med krigslag här bör förstås lätteligen skulle kunna
uppkomma. Ty flera krigslagar finnas än de som, under benämning
af de liga krigslagarne, år 1868 utfärdades, till exempel tjenstgöringsreglementen
och andra författningar, hvilka icke böra läggas under
Riksdagens lagstiftningsrätt; och jemväl i 1868 års disciplinstadga förekomma
åtskilliga stadganden af sådan egenskap. Men då 87 § Regeringsformen
nu talar om allmän civil- och kriminallag, och det vunnit
befästad häfd, så väl att derunder begripes den allmänna rättegångs
-
5
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 18.
ordningen för civila och kriminella mål, som att Konungen icke af detta
grundlagsstadgande är förhindrad att meddela ordningsbestämmelser
och polisföreskrifter i sådana ämnen, som icke i den allmänna civileller
kriminallagen äro omförmälda, vill det synas, som skulle det tjenligaste
uttrycket för hvad som nu afses vara att, med användande af
paragrafens nuvarande terminologi i lista momentet, efter begynnelseorden:
»Riksdagen eger gemensamt med Konungen makt att stifta allmän
civil- och kriminallag» insätta orden: »äfvensom kriminallag för
krigsmakten''». Häraf skulle följa, att sistnämnda speciallag komme under
Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning i alldeles samma
utsträckning som den allmänna kriminallagen med dertill hörande rättegångsordning;
hvarjemte den fördel vunnes, att ändring "ej behöfde vidtagas
i några andra grundlagsparagrafer, utom i 42 § Riksdagsordningen,
uti hvilken ordet »allmän» framför »Civil-, kriminal- och kyrkolag»
borde utgå.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t må täckas föreslå
Riksdagen att antaga följande förändrade lydelse af Regeringsformens
87 § 1‘mom. och Riksdagsordningens 42 § i mom.
Regeringsformen.
§ 87.
l:o. Riksdagen eger gemensamt med Konungen makt att stifta
allmän civil- och kriminallag äfvensom kriminallag för krigsmakten
och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva. Ej må Konungen
utan Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen utan Konungens,
någon ny lag göra eller gammal afskaffa. Frågor härom må i Riksdagens
Kamrar kunna väckas och skola, sedan Lag-Utskottet deröfver
blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen för sin del
någon ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflemnas
förslag derom till Konungen, som inhemte Statsrådets och Högsta domstolens
tankar deröfver, och, sedan Han Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen
antingen Sitt samtycke till dess åstundan eller Sina skäl att det
vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen åtskiljes, fatta och
meddela Sitt beslut, vare han oförhindrad att före nästföljande riksdags
öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse derom
utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen
underrätte då Riksdagen vid dess nästa sammankomst om de skäl, som
6
Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 18.
hindrat förslagets antagande. Finner Konungen godt någon lagfråga
för Riksdagen framställa, äske lian Statsrådets och Högsta Domstolens
yttrande deröfver, samt meddele Sin proposition tillika med berörda
yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riksdagsordningen
sägs.
Riksdagsordningen.
§ 42.
1. Lag-Utskottet skall meddela Utlåtande öfver de från Kamrarne
dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af civil-, kriminal- och kyrkolag; börande under civil- och kriminallag
äfven förstås de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet,
som ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.»
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde
täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder gilla;
och skulle Proposition i ämnet, sådan den finnes detta
protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
TL Wilh. Malm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.