Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition n:o 2

47 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 43 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1880:2, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition n:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition n:o 2

1

N:o 2.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen., med förslag till

!'' exellag samt till förordning om nya. Vexellaqens införande

och hvad i afseende derå iakttagas skall; Gifven

Stockholms slott den 31 December 1879.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 9 Maj 1876 anhållit

att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en fullständig

handelslag för Sverige äfvensom egna nödig omsorg deråt att

öfverensstämmelse, så vidt ske kan, med motsvarande norsk och dansk

lagstiftning dervid åstadkommes, samt Kongl. Maj:t, enär det funnits

tjänligast för närmande till det synnerligen önskvärda målet af öfverensstämmande

handelslagar för Sverige, Norge och Danmark, att börja

med någon mindre omfattande del af detta stora lagstiftningsområde,

och vexellagen ansetts såsom lämpligaste ämnet för en sådan början,

tillsatt en komité för utarbetande af förslag till vexellag så vidt möjligt

öfverensstämmande med de lagförslag angående samma ämne, som

samtidigt kunde blifva uppgjorda af komitéer i Norge och Danmark,

så hafva förslag till Vexellagar af lika innehåll för Sverige, Norge och

Danmark blifvit af Svenske, Norske och Danske komiterade utarbetade.

Sedan förslaget till Vexellag tillika med förslag till förordning om

nya Vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall

underkastats grundlagsenlig granskning i Högsta Domstolen, samt

derefter förslaget till Vexellag blifvit öfversedt och ett reviderad!, förslag’

till Vexellagar af lika innehall för Sverige, Norge och Danmark

upprättadt, vill Kong. Maj:t, med bifogande af Högsta Domstolens och

Statsrådets i ämnet hallna protokoll, jemlikt 87 § Regeringsformen,

till Riksdagens godkännande öfverlemna närlagda förslag till

Bih. till Pdksd. Prof. ,1880. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Höft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

l:o. Vexel-lag och

2:o. Förordning om nya Vexellagens införande

och hvad i afseende derå iakttagas skall;

dock med det förbehåll, att författningarne ej skola blifva gällande i

annat fall, än att med Yexellagsförslaget öfverensstämmande Vexellagar

varda i Norge och Danmark antagne.

Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Ludv. Almqvist.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

Förslag till Vexellag.

Första Afdelningm

Om dragna (trasserade) vcxlar.

FÖRSTA KAPITLET.

Om vexels form.

§ I
Vexel

skall innehålla:

uttrycklig, i sjelfva texten införd, benämning af vexel eller, der den

är affattad å främmande språk, motsvarande uttryck å detta språk;

det penningebelopp, som skall betalas (vexelsumma);

dens namn, till hvilken betalning skall ske (vexeltagare, remittent);

dens namn, som skall infria vexeln (vexelbetalare, godkännare, trassat);

tid och ort för vexelns utställande;

den ort, hvarest betalningen skall ske;

dens underskrift, som utställer vexeln (vexelgifvare, vexelutställare,

trassent).

I 2-

Vexel kan lyda på betalning till vexelgifvaren sjelf (vexel till

egen order).

År vexel dragen att inlösas af vexelgifvaren sjelf (trasserad egen

vexel), skall den anses såsom egen vexel, hvarom i § 95 sägs.

§ 3.

Betalningstiden skall vara en och densamma för hela vexelsumman.

Vexeln kan endast lyda på betalning:

å viss dag;

vid uppvisandet (vid sigt, a vista);

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong!,. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 2.

å viss tid efter uppvisandet (efter sigt, a viso); eller

å viss tid efter utställandet (a dato).

År icke någon betalningstid nämnd, anses vexeln såsom betalbar

vid uppvisandet.

§ 4.

Vexel kan lyda på betalning å annan ort, än der vexelbetalaren

bor (domicilierad vexel).

År särskild betalningsort ej nämnd, gälle såsom vexelns betalningsort

den vid vexelbetalarens namn utsatta ort, hvilken jemväl anses

såsom hans boningsort.

§ 5‘

År handlingen icke affattad i öfverensstämmelse med här ofvan

gifna föreskrifter, medföre den icke vexelrätt. Icke heller hafve de på

sådan handling tecknade förbindelser, såsom godkännande, öfverlåtelse

eller borgen, någon verkan efter vexellag.

§ 6-

År vexelsumma flere gånger utsatt, men till olika belopp, gälle

det, som minst är.

§ 7.

Utfästes i vexel ränta, vare det ogilt.

ANDRA KAPITLET.

Om vexelgifvares ansvarighet.

§ 8.

Vexelgifvare svare efter vexelrätt för vexels godkännande (accept)

och betalning.

TREDJE KAPITLET.

Om öfverlåtelse af vexel (indossament, giro).

§ 9.

Vexel må öfverlåtas till annan (indossatarie), ändå att ej något

härom är i vexeln nämndt. Har vexelgifvaren i vexelns text med

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Majds Säd. Proposition N:o 2.

orden “icke till order11 eller dylikt förbjudit öfverlåtelse, gifve öfverlåtelse,

som ändå sker, ingen vexelrätt.

§ 10.

Genom öfverlåtelse (indossament, giro) varda alla af vexeln härflytande

rättigheter, deribland ock rätt att vidare öfverlåta vexeln,

öfverflyttade på den, till hvilken öfverlåtelsen skett. Vexel kan öfverlåtas

äfven till vexelgifvare, till vexelbetalare, till godkännare eller till

föregående öfverlåtare och af dessa åter till andra.

§ n
Öfverlåtelse

skall tecknas å sj elfva vexeln eller å en afskrift deraf

(kopia) eller å ett vid vexeln eller afskriften häftadt blad (alonge).

§ 12.

Öfverlåtelse kan ske antingen sålunda, att öfverlåtaren utsätter

dens namn, till hvilken öfverlåtelsen sker, och dervid skriiver sin

namnteckning (fullständigt indossament), eller ock medelst öfverlåtarens

blotta namnteckning å vexelns eller afskriftens baksida eller å det vidhäftade

bladet (öfverlåtelse in blanco, indossament in blanco).

§ 13.

Öfverlåtelse, som skett medelst öfverlåtarens blotta namnteckning,

må af vexelinnehafvare fyllas genom insättande af indossataries namn.

§ 14-

Hvar, som vexel öfverlåter, stånde för dess godkännande och

betalning i ansvarighet efter vexelrätt till alla dem, som efter honom

blifva deraf innehafvare, så framt han ej i öfverlåtelsen med orden

“utan förbindelse11, “utan ansvar41, “utan obligo44, “utan retur44 eller

dylikt uttryckligen förbehållit sig att vara från sådan ansvarighet fri.

§ 15.

Innehåller öfverlåtelse uttryckligt förbud att vexeln vidare öfverlåta,

och öfverlåtes den ändå, hafve senare vexelinnehafvare icke vexelrätt

mot den öfverlåtare, som förbudet gaf.

§ 46.

Öfverlåtelse, som innehåller blott en fullmakt eller ett uppdrag

“till inkassering44 eller dylikt (procuraindossament), medföre icke eganderätt

till vexeln, utan vare sysslomannen endast behörig att vidtaga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

erforderliga åtgärder till vexelrättens bevarande samt att utsöka och

uppbära vexelsumman, så ock att, derest det icke blifvit uttryckligen i

öfverlåtelsen förbjudet, öfverlåta vexeln genom nytt procura-indossament.

FJERDE KAPITLET.

Om vexels uppvisande till godkännande.

§ 17.

Eu hvar, som har vexel i händer, är berättigad att strax uppvisa

densamma till godkännande och att, der sådant icke inom den i § 21

stadgade tid erhålles, protestera för uteblifvet godkännande (de non

acceptatione). Aftal, som strider häremot, hafve icke verkan efter

vexellag.

§ 18-

Lyder vexel på betalning å annan ort än der vexelbetalare!! bor,

och har ej vexelgifvaren i vexeln utsatt, af hvem betalning bör å den

andra orten erläggas, skall den före förfallodagen förevisas vexelbetalaren

till godkännande och, derest sådant icke erhålles, protesteras.

I örsummas det, förloras vexelrätten mot vexelgifvare och öfverlåtare.

§ 19.

_ År vexel stöld att betalas viss tid efter uppvisandet, skall den

uppvisas till godkännande inom tid, som dertill i vexelns text föreskrifven

är, eller, der sådan föreskrift saknas, inom sex månader från

utgifningsdagen, om den är dragen från eller på någon ort i Europa,

med undantag af Island och Färöarne, samt inom ett år, om den är

dragen från eller på sistnämnde orter eller någon ort utom Europa.

Varder vexeln icke godkänd eller blifver godkännande icke dateradt,

skall vexeln före uppvisningstidens utgång protesteras; och räknas i

sådan händelse förfallotiden från protestdagen. Försummas hvad här

är stadgadt, förloras vexelrätten mot vexelgifvare och öfverlåtare.

öfverlåtare, som i öfverlåtelse af sådan vexel föreskrifvit särskild

uppvisningstid, vare fri från vexelansvarighet, om den tid försittes.

I förhållande till godkännare, som icke daterat sitt godkännande,

skall, i händelse protest icke skett, förfallotiden räknas från uppvisningstidens

sista dag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

7

§ 20.

I hvarje fall, då på grund af uteblifvet godkännande protest skett,

skall underrättelse (notifikation) derom gifvas på sätt och vid påföljd,

som i §§ 45—47 sägs.

FEMTE KAPITLET.

Om vexels godkännande.

§ 21.

När vexel uppvisas till godkännande, skall bestämdt svar, jakande

eller nekande, gifvas inom tjugofyra timmar. Gifves icke svar inom

den tid, anses godkännande vägradt.

Godkännande skall skrifvas på vexeln och förses med godkännarens

underskrift. Giltigt godkännande kan ock lemnas medelst godkännarens

blotta namnteckning på vexelns framsida.

Sedan godkännande blifvit å vexeln tecknadt, kan det icke med

laga verkan utstrykas, ändras eller återkallas.

§ 22.

Vexel skall godkännas efter sin lydelse utan vilkor eller förbehåll;

dock må godkännande inskränkas till en del af vexelsumman.

Göras andra inskränkningar eller vilkor, vare de utan verkan.

§ 23.

Hvar, som vexel godkänt, svare efter vexelrätt för betalning af

det godkända beloppet å förfallodagen.

Godkännare vare till följd af sitt godkännande äfven vexelgifvaren

ansvarig efter vexelrätt. Deremot hafve godkännaren icke vexelrätt

mot vexelgifvaren.

§ 24.

År vexel stäld att betalas å annan ort än der godkännaren bor,

och bär ej vexelgifvaren i vexeln utsatt, af hvem betalning å den andra

orten skall erläggas, sätte godkännaren det ut å vexeln. Gör lian det

ej, vare det så ansedt, som ville lian sjelf inlösa vexeln på betalningsorten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ hongl. Maj-.t?, Nåd. Proposition N:o 2.

SJETTE KAPITLET.

Om ätergängstalan för uteblifvet eller osäkert godkännande.

§ 25.

• ! .V?rder y®*el iclf g°dkätid inom den i § 21 stadgade tid, eller

mskrankes godkännande till en del af vexelsumman, vare innehafvaren

sedan han derför protesterat, berättigad att af hvilken som helst bland

olverlatarne eller af vexelgifvaren, mot protestens aflemnande, med

vexelrätt fordra säkerhet för betalning å förfallotiden icke allena af

vexelsumman eller af det icke godkända beloppet, utan ock af de genom

det uteblifna eller ofullständiga godkännandet vållade omkostnader.

§ 26.

.öfverlåtare kåfve, på grund af protesten för uteblifvet eller ofullständigt,

godkännande likaledes rätt att, mot protestens aflemnande,

aldra säkerhet af hvilken som helst bland föregående öfverlåtare eller

åt vexelgifvaren.

§ 27.

Har vexelgäldenär lemnat säkerhet åt någon af dem, som följa

efter honom^ galle den äfven till fördel för säkerhetsgifvarens öfriga

efterföljare, nar de fordra sådant. Ej må någon, som följer efter säkere

sgi varen, ordia ytterligare säkerhet åt någon vexelgäldenär, så

tramt det ej visas, att den redan stälda. säkerheten är otillräcklig.

§ 28.

... ,.V.in d®?’„ ä k vilken vexel är dragen, efter protesten meddela fullständigt

godkännande, och ersätter han de genom det uteblifna godkännandet

vallade omkostnader, må uppvisaren icke vägra att mottaga

godkännandet, sa framt vexeln ännu är i hans värjo. Sedan godkännande

skett, efter ty na är sagdt, upphöre rätten att forda säkerhet.

Var sådan redan stäld, skall den återlemnas. Likaledes skall stäld

säkerhet aterlemnas, derest icke inom ett år efter vexelns förfallodag

käromål om dess inlösen blifvit anstäldt emot den, som har lemnat

säkerheten, sa ock nar vexeln infriats, eller när vexelansvarigheten på

annat satt upphört. r

§ 29.

1 ~+f?aib df;-n S01? P,å grund af Protest för uteblifvet godkännande är

berättigad till säkerhet enligt § 25 eller § 26, vexeln i händer, ege

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

han utan att afvakta förfallotiden i stället för säkerhet strax fordra

betalning’ af vexelsumman eller det icke godkända beloppet tillika med

de genom det uteblifna godkännandet vållade omkostnader och provision.

enligt §§ 50—52; dock må vexelgäldenär å vexelsumman eller

det icke godkända beloppet afkorta ränta derå, efter fem för hundra om

året, . under den tid, som vid betalningen kan återstå till vexelvis förfallotid.

Fordrar vexelinnehafvare säkerhet, men vill vexelgäldenär hellre

strax med ofvannämnda vilkor infria vexeln, stående det honom fritt.

§ 30.

.Har den, som godkänt vexel, före förfallotiden kommit i konkurstillstånd

eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin

gäld eller ock, om lian är köpman, instält sina betalningar, och har

han ej, när den, som vexeln i händer häfver, af sådan anledning det

äskat, stält säkerhet för vexelvis inlösen å förfallotiden, vare vexelinnehafvaren

och öfverlåtare, sedan förhållandet blifvit styrkt genom

protest, berättigade att mot protestens aflemnande fordra säkerhet af

föregående öfverlåtare eller vexelgifvare^ som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse gifvas på sätt och vid påföljd,

som i §§ 45—47 stadgas.

SJUNDE KAPITLET.

Om vexels förfallotid och betalning-.

Vexa

ej rum.

ska

§ 31.

11 å förfallodagen infrias; och ege förty uppskofsdagar

§ 32.

Vexel, som lyder å betalning vid uppvisandet, varde vid uppvisandet

iidöst. Om tiden, inom hvilken sådan vexel skall uppvisas

till betalning, och om påföljden af uraktlåtenhet deraf gälle hvad i

§19 är stadgadt om uppvisande till godkännande af vexel, den der

Ijder å betalning viss tid efter uppvisandet.

§ 33.

År vexels förfallotid bestämd till början af en månad, skall den

infrias å månadens första dag. Med midten af eu månad förstås månadens

femtonde dag och med slutet af eu månad dess sista dag.

liih. till Riksd. Prof. 1880. 1 Sand. 1 Afd. 2 IRilt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

År vexels förfallotid utsatt i visst antal dagar efter utställandet

eller efter uppvisandet, värde dagen för utställandet eller uppvisandet

ej räknad. Half månad räknas lika med femton dagar. Lyder betalningstiden

på en eller flere hela månader jemte eu half månad, varde

den halfva månaden räknad sist.

§ 34.

År vexel utgifven å ort, hvarest tidräkning efter gamla stilen

begagnas, anses tidsbestämmelserna i vexeln gifna efter nämnda stil,

derest icke annat af vexeln framgår.

§ 35.

Vexel skall betalas i det myntslag, hvarå den lyder. År det

mynt ej gångbart på betalningsorten, och har icke vexelgifvaren genom

ordet »effektiv» eller motsvarande uttryck särskildt föreskrifvit betalning

i det främmande myntslaget; då må vexelsumman gäldas i inländskt

mynt efter den vexelkurs, hvartill på den ort, der betalningen

sker, eller på närmaste inländska vexelplats vexlar, utstälda i det främmande

myntslaget och lydande på betalning vid uppvisandet, köpas å

den tid, inlösen sker.

§ 36.

Infriar icke godkännare vexel, när den å eller efter förfallodag

uppvisas till betalning; vare han skyldig att å vexelsumman gälda

ränta efter sex för hundra om året från den dag vexeln till betalning

honom förevistes, så ock att gifva full ersättning för de vexelinnehafvaren

genom dröjsmålet åbragta kostnader. Skall betalning ske

efter vexelkurs och har den efter vexelns uppvisande fallit, värde den

kurs beräknad, som gälde när uppvisandet skedde; dock må vexelinnehafvaren,

om han dröjt med vexelns uppvisande, icke beräkna högre

kurs än den, som gälde å förfallodagen.

§ 37.

Vexelinnehafvaren må ej vägra att mottaga afbetalning å vexelsumman.

§ 38.

Vexelgäldenär vare ej skyldig betala, der ej vexeln till honom

aflemnas med påtecknadt qvitto. Betalar han eu del af vexelsumman,

varde afbetalningen å vexeln tecknad, så ock, om det äskas, särskildt

qvitto honom meddeladt å eu afskrift af vexeln.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:!s Nåd. Proposition N:o 2.

11

§ 39.

Då förfallotid inne är, vare deri, som vexeln i händer häfver,

berättigad att fordra och uppbära betalning för vexeln, så framt han

genom innehållet af dess text eller genom behörigen sammanhängande

och till honom fortgående följd af fullständiga öfverlåtelse!-eller öfverlåtelser

in blanco visar sig vara rätt innehafvare af vexeln. Ej vare

den, som då infriar vexeln, förbunden pröfva, om öfverlåtelserna äro äkta.

§ «.

Infrias vexel före förfallodagen, och visar sig sedan, att betalning

erlagts till obehörig innehafvare, svare då den, som vexeln inlöst,

för deraf uppkommande skada.

ÅTTONDE KAPITLET.

Om ätergängstalan för bristande betalning.

§ 41.

Vill vexelinnehafvare emot vexelgifvaren och öfverlåtare bevara

sin rätt till återgångs talan för bristande betalning, skall han, ehvad

vexeln förut blifvit godkänd eller ej, till betalning uppvisa deri förfallna

vexeln för den, å hvilken vexeln är dragen, samt, om denne

icke erlägger full betalning, derför protestera (de non solutione) å förfallodagen

eller sist å andra söckendagen derefter. Sådan uppvisning

och protest vare dock icke af nöden, der protest för uteblifvet godkännande

förut skett samt derjemte vexeln är vorden enligt § 29 inlöst

eller på grund af stadgandet i samma § käromål blifvit anstäldt

om vexelns betalning.

§ 42.

Uppmaning att ej protestera (»utan protest», »utan kostnad» eller

dylikt) fritage från skyldighet att protestera, men icke från skyldighet

att i rätt tid uppvisa vexeln till betalning. Uteblifver betalningen,

vare vexelinnehafvaren skyldig att derom gifva underrättelse på sätt

och vid påföljd, som i §§ 45—47 sägs. Påstår vexelgäldenär, att uppvisande

icke egt rum i rätt tid, åligge det honom att bevisa sådant.

Från skyldighet att ersätta protestkostnad, när oaktadt uppmaningen

protest skett, vare han icke fritagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kont fl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

§ 43.

År vexel stäld att betalas å annan ort än der vexelbetalare!! bor,

skall vexeln å betalningsorten uppvisas för den, af hvilken betalningen

skall erläggas (domiciliaten), eller, der en sådan ej är i vexeln nämnd,

hos godkännaren sjelf. Erhålles ej betalning, eller kan den, för hvilken

vexeln borde uppvisas, icke träffas å betalningsorten; då skall

vexelinnehafvaren, så framt han vill bevara sin rätt till återgångstalan

emot vexelgifvaren och öfverlåtare, på den ort protestera, efter ty i §

41 sagdt är. Skall betalningen erläggas af annan man än godkännaren,

och försummar vexelinnehafvaren att hos den man protestera, förloras

vexel rätten äfven emot godkännaren.

§ 44.

För bevarande af vexelrätt emot godkännaren erfordras, med

undantag af det i § 43 nämnda fall, hvarken vexelns uppvisande till

betalning, ej heller protest.

§ 45.

Innehafvare af en för bristande betalning protesterad vexel skall

inom tvenne söckendagar efter den dag, då protesten skett, gifva skriftlig

underrättelse (notifikation) om protesten till den honom närmast

föregående vexelgäldenär, vid hvars namn å vexeln uppgift om ort finnes.

Denna skyldighet må anses uppfyld, när skriftlig underrättelse

inom nämnde tid blifvit inlemnad å posten eller, der post ej går, på

annat ändamålsenligt sätt afsänd.

Hvarje om protesten underrättad öfverlåtare vare pligtig att inom

tvenne söckendagar efter underrättelsens mottagande på lika sätt underrätta

den honom närmast föregående vexelgäldenär, vid hvars namn

å vexeln uppgift om ort finnes. Vexelgifvare, hvilken mottagit underrättelse,

att vexel, som är stäld att betalas å annan ort än der godkännaren

bor, blifvit protesterad hos den, af hvilken betalning skall

erläggas, vare likaledes pligtig att härom underrätta godkännaren.

§ 46.

Hvar, som försummar att gifva sådan underrättelse, som i § 45

sägs, svare den eller de föregående vexelgäldenärer, som till följd deraf

saknat underrättelse, för den genom försummelsen vållade skada. Han

må af dem icke fordra godtgörelse för utgifter, utan vare blott berättigad

att erhålla vexelsumman jemte ränta efter fem för hundra om

året från den dag, betalning sökes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

18

§ 47.

Företer deri, som var pligtig gifva underrättelse, intyg från postan

stalt derom, att lian inlem nät bref till föregående vexelgäldenär, gälle

det såsom bevis, att å den tid, intyget innehåller, underrättelse blifvit

till vexelgäldenären afsänd, så framt ej styrkt varder, att brefvet haft

annat innehåll.

§ 48.

Hvarje vexelgäldenär ege, mot erläggande af vexelsumman jemte

ränta och omkostnader, rätt att af vexelinnehafvaren utbekomma deri

protesterade vexeln med påtecknadt qvitto tillika med protesten.

§ 49.

Åter gångstalan för bristande betalning må anställas på eu gång

emot flere eller alla vexelgäldenärer eller särskildt emot hvilken som

helst af dem. Vexelinnehafvare vare ej bunden vid öfverlåtelsernas

ordning eller det val, han en gång gjort.

År af vexelinnehafvaren eller med hans samtycke vexelgifvarens

eller någon öfverlåtares namn utstruket å vexeln, vare sådan vexelgäldenär,

äfvensom öfverlåtare, Indika följa efter honom, frie från vexelansvarighet.

§ so.

Vid återgångskraf på grund af bristande betalning för vexeln ege

vexelinnehafvaren rätt att bekomma:

den obetalda vexelsumman jemte ränta derå efter sex för hundra

om året från vexelns förfallodag;

ersättning för protestkostnader, postpenningar och andra nödiga

utgifter; samt

provision till en tredjedel för hundra af vexelsumman.

§ ÖL

Lyder vexeln på utländskt mynt; gånge med betalningen deraf

i inländsk!, mynt, som i § 35 sagd!, är; dock skall betalningen, i händelse

kursen efter vexelns förfallodag fallit, erläggas efter den kurs,

som då var gällande.

§ 52.

Har öfverlåtare inlöst återgången vexel, ege han vid återgångskraf

rätt att bekomma:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong!-. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hela det belopp, han jemlikt §§ 50 och 51 varit nödgad att betala,

jemte ränta derå efter sex för hundra om året från betalningsdagen

;

ersättning för egna nödiga utgifter; samt

provision till eu tredjedel för hundra af vexelsumman.

Rätten att beräkna provision upphöre, när provisionernas sammanlagda

belopp redan uppgått till två för hundra al vexelsumman.

§ 53.

Återgångsfordran må uttagas genom ny vexel, dragen tillbaka

på deri, hos hvilken betalningen äskas (recambio-vexel, återvexel). I

ty fall må till fordrans belopp läggas mäklarearfvode för återvexelns

försäljning samt stämpelafgift, så vidt sådan skall erläggas.

Sådan vexel skall lyda på betalning vid uppvisandet och dragas

omedelbart (a drittura).

§ 54.

Deri, mot hvilken återgångskraf frarnställes, vare ej pligtig betala,

med mindre protesten och qvitterad räkning å hvad som betalas (returräkning)

jemte vexeln till honom aflemna».

§ 55.

Öfverlåtare, som godtgjort någon af dem, som följa efter honom,

ege utstryka sin egen och efterföljande öfverlåtelse!''.

NIONDE KAPITLET.

Om vexel» godkännande eller betalning efter nödfall sadress

eller till heder.

§ 56.

År vexel, som blifvit protesterad för uteblifvet eller osäkert godkännande,

försedd med anvisning till någon å betalningsorten, ellei,

om stadgandet i § 18 eger tillämpning å vexeln, till någon å uppvisningsorten

att vexeln i nödfall godkänna (nödfallsadress); då skall,

innan återgångstalan på grund åt protesten må anställas, godkännande

äskas hos den, å hvilken sådan anvisning lyder (nödfallsaÖressat), och,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kong!,. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

der detsamma vägras, protest hos honom verkställas. Åro nödfallsadresser

gifna å flere, som äro villiga att meddela godkännande, kåfve

den företräde, genom hvilken de fleste vexelgäldenärer befrias.

§ 57.

Varder vexel ej godkänd af någon bland dem, på hvilka den är

stäld, som i § 56 sägs, må annan man (intervenient), sedan protest

skett, godkänna vexeln till heder för vexelgifvare!) eller någon af öfver1

åtar ne; dock vare ej vexelinnehafvaren pligtig att sådant godkännande

antaga, der det ej bjudes af den, å hvilken vexeln dragen är. Bjndes

godkännande jemväl af någon bland dem, på hvilka nödfallsadress

lyder, och befrias genom honom lika många vexelgäldenärer, hafve han

företräde.

§ 58.

Godkännande efter nödfallsadress eller till heder skall tecknas å

sjelfva vexeln; dock må, derest å en afskrift deraf finnes nödfallsadress

i original eller originalöfverlåtelse, godkännande efter adressen eller

till heder för öfverlåtaren tecknas å afskriften. Der ej af godkännandet

eller af detsamma i förbindelse med nödfallsadress synes, för hvars

räkning det är gifvet, skall det anses meddeladt för vexelgifvarens

räkning.

§ 59.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder godkänner vexel,

vare berättigad att mot ersättning för protestkostnaderna utbekomma

protesten för uteblifvet eller osäkert godkännande, försedd med påteckning

om hans eget godkännande och om tiden, då det meddelades.

Senast å andra söckendag^! efter dagen för godkännandet skall han

med posten eller, der post ej går, på annat ändamålsenligt sätt, öfversända

protesten till den, för hvars räkning vexeln blef godkänd. Underlåter

han detta, svare till skadan.

§ 60.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder godkänt vexel, svare

såsom annan godkännare för vexelns betalning till hvarje öfverlåtare,

som följer efter den, för hvars räkning lian meddelat sitt godkännande,

så framt vexeln med förut verkstad protest förevisas honom till betalning

inom den i § 62 stadgade tid.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kom fl. Mnj:ts Nåd. Proposition No 2.

§ 61.

Har vexel blifvit godkänd efter nödfallsadress eller till heder,

Lafve hvarken vexelinnehafvaren, ej heller någon af de öfverlåtare, som

följa efter den, för hvars räkning vexeln blef godkänd, rätt till återgångstalan

för uteblifvet eller osäkert godkännande. Deremot kan

sådan talan göras gällande af den, för hvars räkning godkännandet

gafs. och af de öfverlåtare, som föregå denne.

§ 62.

År en för bristande betalning protesterad vexel försedd med nödfallsadress

eller är godkännande till heder å vexeln tecknadt, och lyder

adressen eller godkännandet å betalningsorten, skall vexeln tillika med

protesten sist å andra söckendagen efter förfallodagen till betalning

uppvisas och, der sådan ej erhålles, protesteras hos alla dem, på Indika

nödfallsadresser lyda, och hos den, som lemnat godkännande till heder.

Försummas detta, vare vexelinnehafvaren förlustig sin återgångst a lan

mot hvarje vexelgäldenär, som skulle blifvit befriad genom betalningen.

Lag samma vare, derest vexelinnehafvaren vägrar mottaga betalning,

som honom erbjudes till heder för någon vexelgäldenär.

§ 63.

Hvar, som efter nödfallsadress eller till heder betalar vexelsumman

med ränta och ersätter de genom protesten vållade omkostnader,

eg»'' att utbekomma vexeln och protesten med påteckning om betalningen

och för hvem den skett, samt inträde i vexelinnehafvarens rätt

mot den, för hvars räkning han betalt, mot de öfverlåtare, som föregå

denne, samt mot godkännaren.

§ 64.

Erbjuda sig flere att efter protest betala, Lafve den företräde,

genom hvilken de fleste vexelgäldenärer befrias. Den, som med betalning

mellankommit, oaktadt af vexeln eller protesten framgick, afl

annan, som erbjudit betalning, var närmare berättigad till vexelns inlösande,

Lafve icke återgångstalan mot de vexelgäldenärer, som skulle

blifvit befriade, om den andre betalt.

§ 65.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder godkänt vexel, men

från betalning hindras deraf, att annan infriar vexeln, vare berättigad

att af denne erhålla provision till en tredjedel för hundra.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

17

TIONDE KAPITLET.

Om duplett och afskrift af vexel.

§ 66.

Vexel må utgifvas i flera exemplar (dupletter), af hvilka hvarje

särskild! exemplar skall i sjelfva texten utmärka sill ordning, såsom

första, andra, tredje o. s. v. (prima, secunda, tertia o. s. v.), men som

lör öfrig! skola vara lika lydande. Åro exemplaren icke sålunda betecknade,

gälle hvarje af dem såsom sjelfständig, i ett exemplar utg-ifven

vexel (solavexel).

§ 67.

Såväl vexeltagaren som senare innehafvare af vexeln vare berättigade

att af vexelgifvare^ mot ersättning för kostnaderna, erhålla

dupletter af vexeln. Senare vexelinnehafvare ege jemväl vända sig med

begäran derom till deri, som vexeln till honom öfverlåtit, denne till

sin man och så vidare, till dess begäran hinner vexelgifvaren. Öfverlåtare

vare pligtig^ att på duplettexemplar förnya öfverlåtelserna efter

deras ordningsföljd.

§ 68.

Infrias ett vexelexemplar, vare de öfriga kraftlösa. Dock svare

godkännare fortfarande för hvarje efter infriandet utelöpande exemplar,

som finnes försedt med hans godkännande. Likaledes svare öfverlåtare,

som till olika personer öfverlåtit vexelexemplar, äfvensom senare öfverlåtare

af dessa, för hvarje efter infriandet utelöpande exemplar, hvarå

deras öfverlåtelse finnes tecknad.

§ 69.

År ett exemplar af vexeln till godkännande afsändt, då skall, när

annat exemplar öfverlåtes, å detta tecknas, hos hvem det till godkännande

afsända exemplaret finnes. Deri, som har detsamma i förvar,

vare pligtig att utlemna det till den, som jemlik! § 39 eller på annat

sätt visar sin rätt att det utfå.

§ 70.

Innehafvare af vexelduplett, hvarå antecknad! är, hos hvem det

till godkännande afsända exemplaret finnes, vare icke berättigad att

Bill, till Riksd. Prof. 1880. 1 Sami 1 Afd. 2 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

anställa återgångstalan för uteblifvet godkännande eller för bristande

betalning, innan han genom protest ådagalagt, att han icke kunnat

utfå nämnda exemplar och att han ej heller å dupletten kunnat få

godkännande eller betalning.

§ 71.

Tages afskrift af vexel i afsigt att derå teckna öfverlåtelse, då

skall afskriften innefatta äfven de å vexeln redan befintliga öfverlåtelser

och öfriga påteckningar. Afskriften skall förses med anmärkning,

huru långt den är afskrift eller hvar originalöfverlåtelserna vidtaga

samt hos hvem originalvexeln finnes.

§ 72-

Hvar, som har originalvexeln i förvar, vare pligtig att densamma

aflemna till den, som jemlikt § 39 eller på annat sätt visar sin rätt

att den utfå. Innehafvare af en afskrift af vexeln vare, när hall icke

kan utfå originalvexeln, berättigad att, efter protest för vägradt utlemnande,

anställa återgångstalan mot de öfverlåtare, hvilkas originalöfverlåtelser

finnas på afskriften.

ELFTE KAPITLET.

Om förkommen vexel.

§ 73.

Har vexel förkommit, må den kunna dödas på sätt derom Barsk

i! dt stadgas.

§ 74.

När stämning i sådant mål blifvit, i stadgad ordning kungjord,

vare vexelgifvaren pligtig att utställa nytt vexelbref. Var den förkomna

vexeln godkänd, åligge det godkännaren att, när förfallotid är inne,

betala till den, som visar sin rätt att betalningen uppbära. Åt vexelgifvaren

eller godkännaren skall i ty fall ställas antaglig säkerhet till

dess vexeln blifvit dödad eller hvarderas ansvarighet för den förkomna

vexeln eljest upphört.

§ 75.

År vexelrätten beroende deraf, att vexel inom viss tid varder

uppvisad eller protesterad, kan den, för hvilketwexeln förkommit, be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 19

vara den rätt mot vexelgifvare och godkännare, hvarom i § 74 sägs,

genom att före protesttidens utgång protestera i anledning af vexelns

förlust, Om sådan protest skall underrättelse gifvas till nämnde vexelgäldenärer

på sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 sägs.

§ 76.

Den, som med sådan åtkomst, som i § 39 omförmäles, har vexel

i händer, vare, der ej visas, att han vid vexelns förvärfvande icke

vant i god tro eller att han dervid förfarit med grof vårdslöshet, icke

pligtig att utlemna vexeln till den, för hvilken densamma förkommit,

TOLFTE KAPITLET.

Om vexels preskription.

§ 77.

Vexelfordran mot godkännare vare preskriberad efter en tidrymd

af tre år, räknade från vexelns förfallodag. År vexel betalbar vid uppvisandet,

räknas tiden från utgången af den i § 32 stadgade tid eller,

om vexeln tidigare blifvit till betalning uppvisad, från den dag uppvisandet

skedde.

§ 78.

Återgångsfordran, som jemlikt § 29 eller § 50 tillkommer vexelinnehafvare,

vare i förhållande till vexelgifvaren och öfverlåtare preskriberad

sex månader efter förfallodagen, om vexeln var betalbar å någon

ort i Europa med undantag af Island och Färöarne, samt ett år efter

nämnde dag, om vexeln var betalbar på sistnämnde orter eller någon

ort utom Europa.

§ 79.

Återgångsfordran, som tillkommer öfverlåtare, hvilken vexel infriat,

preskriberas i förhållande till vexelgifvaren och föregående öfverlåtare,

efter sex månader om öfverlåtaren, som vexeln infriat, bor i Europa

med undantag af Island och Färöarne, och efter ett år, om han bor på

sistnämnde orter eller någon ort utom Europa; och skall tiden räknas

från betalningsdagen, derest han utan rättegång infriat vexeln, men i

annat fall från den dag, då stämning i vexelmål^! blef honom delgifven

eller vexelfordringen i hans till konkurs afträdda bo bevakad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 80.

Vexelpreskription af bry tes genom stämnings delgifvande eller

vexelfordringens bevakning i gäldenärs till konkurs afträdda bo.

Preskription afbrytes icke i förhållande till annan vexelgäldenär,

än den, mot hvilken någon af nämnda åtgärder vidtagits, men dess

afbrytande gälle till fördel för alla vexelgäldenärer, hvilka föregå den,

som åtgärden vidtagit.

Har afbrott af preskription egt rum, utan att vexelmålet föres till

slut, skall ny preskriptionstid begynna att löpa från den dag, målet

sist af Rätten handlades.

TRETTONDE KAPITLET.

Om verkställighet af protest.

§ 81.

Protest skall verkställas af Notarius Publicus eller annan dertill

i lag bemyndigad person; och skall deröfver protokoll föras.

§ 82.

Den öfver protesten upprättade handling skall innehålla: afskrift

af vexeln eller vexelkopian med allt hvad derå finnes tecknadt; den

sökandes begäran eller påstående; det svar, som gifves af den, mot

hvilken protesteras eller anmärkning, att svar ej kunnat erhållas, eller

att han ej kunnat träffas; uppgift på orten hvarest och tiden när protesten

sker, samt slutligen underskrift af den, som protesten verkställer.

Om verkstäld protest skall anteckning göras å vexeln eller alskriften

deraf.

§ 83.

Begäres vexelprotest mot flere personer på samma ort, må endast

ett protokoll deröfver upprättas.

FJORTONDE KAPITLET.

Om förhållandet till utländsk lag.

§ 84.

Utländings rätt att ingå vexelföHändelse varde pröfvad efter hans

eget lands lag. År han efter den lag oberättigad dertill, och atager

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

han sig här i riket sådan förbindelse, vare han ändå derför ansvarig,

så vida han efter här gällande lag må vexelförbindelse ingå*

§ 85.

Giltighet af hvarje vexelförbindelses form varde pröfvad efter

lagen å den ort, der förbindelsen är ingången. Men uppfylla utomlands

tecknade vexelförbindelser här gällande lags fordringar, vare då de

förbindelser, som sedan här i riket å vexeln tecknas, giltiga, ändå att

de utomlands ingångna förbindelserna voro bristfälliga efter utländsk

lag. Likaledes kåfve vexelförbindelser, som inländsk man utomlands

åtager sig till Svensk, Norsk eller Dansk man, giltighet, så vidt de

uppfylla här gällande lags fordringar.

§ 86.

1 fråga om sättet att verkställa åtgärder, som å utrikes ort böra

vidtagas till utöfvande eller bevarande af vexelrätt, lände till efterrättelse

den å sådan ort gällande lag.

FEMTONDE KAPITLET.

Allmänna bestämmelser.

§ 87.

Vexelgäldenärer svare en för alla och alla för en för sina förbindelser.

Den eller de, som å vexelförbindelse tecknat borgen, (aval), samt

deri, för hvilken sådan borgen tecknats, svare ock eu för alla och alla

för en för samma förbindelse.

§ 88.

Förekomma å vexel underskrifter, som äro falska eller tecknade

åt personer, de der icke kunna med laga verkan ingå vexelförbindelse,

eller finnas derå underskrifter, hvilka på annan grund icke äro förbindande

för dem, i hvilkas namn de äro tecknade, lände sådant icke

till förändring i Övriga vexelgäldenärers ansvarighet.

§ 89.

Vexels uppvisande till godkännande eller betalning, verkställande

af protest samt alla öfriga åtgärder enligt denna lag, hvilka hos någon

vidtagas, skola, der annan öfverenskommelse ej träffas, verkställas mellan

kl. 9 förmiddagen och 7 eftermiddagen i hans affärslokal eller, om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kong!,. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 2.

han icke har sådan, i hans bostad. Träffas ej den, mot hvilken skall

protesteras, varde protesten verkstäld vid hans affärslokal eller bostad.

År hans affärslokal eller bostad icke känd, och kan upplysning derom

af den, som verkställer protesten, icke heller erhållas hos ortens polismyndighet,

varde förhållandet i protesten anmärkt.

§ 90.

Då förfallodag eller annan tid, som i denna lag är omförmäld,

skall räknas efter vecka, månad eller år, varde den dag för förfalloeller

slutdag ansedd, som genom sitt namn i veckan eller sitt tal i

månaden motsvarar den, från hvilken tidräkningen börjas. Finnes ej

motsvarande dag i slutmånaden, varde den månadens sista dag ansedd

för förfallo- eller slutdag.

§ 91.

Inträffar vexels förfallodag å söndag eller annan allmän helgedag,

vare nästa söckendag ansedd såsom förfallodag. Infaller tid, då åtgärd

enligt denna lag sist bör företagas, på söndag eller annan allmän

helgedag, må den å nästa söckendag företagas. Likaså må vexelduplett,

godkännande och dylikt endast å söckendag äskas.

§ 92.

Varder det, i följd af antingen lagbud (moratorium) eller ock afbrott

i den allmänna samfärdseln eller liknande utomordentliga tilldragelser

(vis major), för någon omöjligt att företaga en handling,

hvaraf vexelrättens bevarande är beroende, hafve han, utom i de fall,

som i tolfte kapitlet omförmälas, sin rätt förvarad, derest han oförtöfvadt

efter sådant hinders upphörande företager hvad honom ålåg.

§ 93.

År vexelfordran preskriberad, eller har vexelrätten gått förlorad

genom försummelse att företaga någon för dess bevarande föreskri

fven handling, stånde dock vexelinnehafvaren öppet att, såsom i

vanligt skuldfordringsmål, hos vexelgäldenär utsöka hvad denne till

fördringsegarens skada skulle vinna, der fordringen förfölle.

§ 94.

I fråga om de regler, som skola tillämpas i vexelmål för att

främja deras skyndsamma afgörande, gälle hvad derom skärskildt

stadgas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Alaj.is Nåd. Proposition N:o 2.

23

Andra Afdelningen.

Om egna vexla!*.

§ 95.

Hvad i denna lag är stadgadt om dragna vexlar galle äfven om

vexlar, som äro stälda att inlösas af vexelgifvaren sjelf (egna vexlar)

dock med de undantag, som följa deraf, att vexelgifvaren häftar såsom

vore han godkännare, att särskild! godkännande af sådana vexlar ej

erfordras, samt att hvad i tionde kapitlet stadgas angående vexeldupletter

å dem icke eger tillämpning. Ej heller må dylika vexlar

utställas till egen order.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kong!. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 2-

Förslag

till förordning om nya yexellagens införande och hvad

i afseende derå iakttagas skall:

§ !•

Den vexellag, som nu gillad och antagen är, så ock hvad här

nedan stadgas, skall gälla från den 1 Januari 1881 för alla vexlar,

som derefter utgifvas.

§ 2.

Genom nya lagen upphäfves Vexellagen den 28 Augusti 1851,

tillika med § 21 i Förordningen den 10 Augusti 1877 om nya Utsökningslagens

införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.

§ 3-

Angående förfarandet då vexel förkommit förordnas som följer:

Har vexel förkommit, ege den, som vexeln förlorat, hos Rätten

i betalningsorten göra ansökan om vexelns dödande, och inlemne då

afskrift af samma vexel, eller sådan uppgift om dess innehåll, som

Rätten pröfvar nödig för vexelns säkra igenkännande. Viser sökanden

sannolik anledning att vexeln verkligen förkommit; varde offentlig

stämning af Rätten utfärdad och å dess dörr anslagen, så ock tre gånger,

minst fjorton dagar emellan hvarje gång, i allmänna tidningarna

införd, hvarigenom innehafvare af vexeln kallas att den vid Rätten

uppvisa inom år och dag sedan stämningen i tidningarna sist infördes,

om vexeln då var förfallen, men eljest inom år och dag från förfallotiden.

Varder ej vexeln inom föreskrifven tid uppvist, och fullföljes

derefter ansökningen; gifve Rätten utslag, hvarigenom vexeln dödas.

§ 4.

I fråga om verkställaTide af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af Notarius Publicus på sätt i

§ 81 nya Vexellagen stadgas, i stad af magistratsperson och å landet

af kronofogde eller länsman i orten eller af magistratsperson från närmaste

stad; och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt vittne närvara.

Protokoll, i hvilket protest blifvit införd, skall oek af vittnet

underski-ifvas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

25

§ 5-

Om laga domstol och rättegång i vexelmål gälla följande stadganden:
1.

Domstol i vexelmål vare Rådstufvurätt i den stad, der svaranden

bor eller anträffas, men, om lian å landet bor eller anträffas,

Rådstufvurätten i närmaste stad derintill.

2. Vexelinnehafvare må för hela sin fordran stämma en af vexelgäldenärerna,

och stånde det i hans fria val hvilken af dem han först

stämma vill.

3. Stämning i vexelmål skall, der sökanden det äskar, meddelas

till samma dag, som den sökes, om Rätten då sitter och svaranden

är så till hands, att han kan före rättegångstim mans slut sig infinna.

4. Pröfvar Rätten sökandens påstående vara af den beskaffenhet

att det genast bifallas må; döme då till betalning och förordne

tillika att, i brist deraf, utmätning strax ske må; dock skall för inrikes

vexel, som blifvit för bristande betalning protesterad, utmätning

mot vexelgifvare!! eller öfverlåtare ej verkställas förr än tre dagar, förflutit

från det han bevisligen blifvit kräfd.

5. År målet af den beskaffenhet, att det ej kan å första rättegångsdagen

afgöras; då må Rätten, der käranden det äskar och omständigheterna

pröfvas dertill föranleda, ålägga svaranden att nedsätta

penningar i allmänt ränteri eller ställa antaglig pant eller borgen samt

förbjuda honom att, der sådant ej fnllgöres, resa från orten före sakens

slut, vid det äfventyr, som för öfverträdande af reseförbud är i

153 § Utsökningslagen stadgadt.

6. Dom i.vexelmål gånge, der den vinnande det äskar, i verkställighet

genom utmätning och det utmättas försäljning ändå att ändring

i domen sökes; vare dock den, som vunnit, skyldig att ställa pant

eller borgen för hvad honom tilldömdt blifvit, der han, innan domen

vunnit laga kraft, det lyfta vill.

7. * Vexelgäldenär ege begagna endast sådana jäf eller invändningar,

som äro grundade på vexelns beskaffenhet och i sjelfva vexelrätten,

eller till hvilka han kan vara befogad på grund af sitt omedelbara

förhållandet till käranden.

8. Beropar sig någon på utländsk lag eller sedvana och vill han

att afseende derå fästas skall; vare han skyldig att sin uppgift styrka,

dei1 den ej af vederparten medgifves.

Bih. till Bihsd. Prot. 1880. 1 Sami. 1 Afd. 2 Raft

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag ur ''protokollet öfver justitiedepartements ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

slott Fredagen den !2 Juli 1878,

i närvaro af:

Hägg Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvård,

von Steyern.

Herr Statsministern och Chefen för Justitiedepartementet anmälde

i underdånighet:

6:o.

Det af komiterade för utarbetande af förslag till ny vexel lag

medelst underdånig skrifvelse i sistlidne Juni månad öfverlemnade utkast-

till sådan lag jemte motiv.

Hans Maj:t Konungen täcktes, i enlighet med

Statsrådets tillstyrkan, i nåder förordna att öfver

ifrågavarande förslag Högsta Domstolens utlåtande

skulle, för det ändamål, §87 Regeringsformen omförmäler,

genom note ur protokollet infordras.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts A''ad. Proposition N:o 2

27

7:o.

Att, sedan komiterade för utarbetande af förslag- till ny vexel lagvid

öfverlemnandet af utkast till sådan lag tillkännagifvit att den fullkomliga

öfverensstämmelse mellan förslagen till nya vexellagar för

Sverige, Norge och Danmark, hvilken genom framläggande af förberörda

gemensamma lagutkast vunnits, icke stått att vinna på annat

sätt, än att komiterade i samma utkast icke upptagit de särskilda bestämmelser,

hvilka gällande svenska vexellag innehölle dels i § 70 angående

det rättsliga förfarandet vid dödande af förkommen vexel, dels

i § 72 derom att protest må verkställas, i stad af notarius publicus

eller magistratsperson, och å landet antingen genom kronofogde eller

länsman i orten eller genom notarius publicus eller magistratsperson

ifrån närmaste stad, äfvensom att ojäfvigt och skrifkunnigt vittne skall

vid protest närvara; dels ock i 13 kapitlet angående laga domstol och

rättegång i vexelmål, samt i följd häraf det vore nödigt att, derest det

af komiterade utarbetade utkastet till ny vexellag blefve, med upphäfvande

af nu gällande vexelstadga, upphöjdt till lag, omförmälda bestämmelser

varda i särskild författning intagna; så hade inom JustitieDepartementet

upprättats förslag till förordning om nya vexellagens

införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, så lydande:

“1 §•

Den vexellag, som nu---— — — — — — — — — — —

5 §•

Om laga domstol — — — — — —--— — — — — —

— — — — — — — der den ej af vederparten medgifves.u

På Statsrådets tillstyrkan täcktes Hans Maj:t

Konungen i nåder förordna att öfver ifrågavarande

förslag Högsta Domstolens utlåtande skulle, för det

ändamål § 87 Regeringsformen omförmäler, genom

note ur protokollet infordras.

Ex protocollo

Carl Boheman,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

Protokoll öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts Högsta Domstol

Måndagen den 16 December 1878.

Andra rummet.

N är vara vide:

Justitieråden: Carreson,

Weetman,

von Segebaden,

Lindhagen,

Hernmarck,

Östergren.

Wedberg.

Efter det handlingarne i de till Högsta Domstolens utlåtande

öfverlemnade lagärenden, hvarom protokollet för den lb nästlidne

Augusti förmäler, cirkulerat mellan de ledamöter, som ölvervarit ärendenas

föredragning, så företogs nu till förnyad handläggning:

Do).

Utkast till vexellag i tryckt exemplar bilagdt detta protokoll.

Högsta Domstolens underdåniga utlåtande innefattades i följande

anmärkningar, så vidt ej blifvit, rörande vissa delar af lagutkastet för

enskilda ledamöters mening redogjordt, nemligen:

§ I
I

öfverensstämmelse med allmänt gällande vexelrätt är i svenska

vexellagen vexelns betalningsort upptagen bland det nödvändiga innehållet

af eu vexel, och då i vexelns ändamål ingår att vexelsumman

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skall på en bestämd ort betalas, samt denna ort sålunda är vid vexeln

af väsentlig betydelse, kunde de skäl, som gälla för nödvändigheten

att öfriga för eu vexel väsentliga omständigheter skola ur sjelfva vexeln

framgå, åberopas jemväl för behöfligheten deraf, att vexeln innehölle

bestämd uppgift om betalningsorten, en uppgift, som icke lämpligen

läte sig annorledes ersättas. T den händelse att acceptanten under

vexelns omloppstid ändrade vistelseort, som ock i de fall, att personer

med det namn, som i vexeln angåfves såsom acceptantens, funnes på

olika orter, eller att acceptanten på flere ställen både kontor för bankeller

annan affärsrörelse, kunde ock lätteligen tvekan uppstå i fråga

om orten, hvarest de för återgångstalans bevarande erforderliga åtgärder

borde vidtagas, och i följd af misstag i afseende å denna ort

vexelinnehafvaren utan eget förvållande ådragas förlust. Derför och

då någon anmärkningsvärd fördel ej vunnes genom att från vexelns

nödvändiga innehåll utesluta uppgiften å betalningsorten, förordades att

i denna § måtte intagas ett nytt moment lika lydande med mom. f. i

1 § af nu gällande vexellag.

Benämningen “vexelbetalare11 syntes äfven vara mindre egentlig

än den i gällande vexellag begagnade benämningen “godkännare''1 och

fördenskull böra mot den senare utbytas.

§ 4.

Derest anmärkningen vid 1 § godkändes, borde senare inom. i

denna § utgå.

§ 13.

Då jemväl den innehafvare af vexeln, som till densamma icke

är egare, kan enligt vexellagen vidtaga den åtgärd, hvarom i denna

§ är fråga, samt utöfva öfriga rättigheter, som med vexelns innehafvande

äro förenade, allenast han är så legitimerad, som i 40 § föreskrifves,

syntes den af gällande vexellag, i öfverensstämmelse med

den tyska, använda beteckningen vexelinnehafvare ega företräde framför

det i utkastet begagnade ordet vexelegare. Deri omständighet att,

för utöfvande af de på vexelns innehafvande grundade rättigheter erfordrades

legitimation, på sätt i 40 § stadgades, torde icke föranleda

dertill att benämningen innehafvare skulle blifva mindre nöjaktig. Ej

heller borde det förhållande, att i 16 § stadgades en begränsad befogenhet

för den, som genom procura-indossament blifvit innehafvare af

eu vexel, rätteligen kunna åberopas såsom skäl att i stället för vexelinnehafvare

använda uttrycket vexelegare.

1 betraktande häraf tillstyrktes, att i denna § ordet “vexelegare11

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

måtte utbytas mot uttrycket “vexelinnehafvare44 eller “innehafvare!! af

vexeln“, samt att äfven å öfriga ställen i lagen, der ordet “vexelegare“

användes, en sådan förändring måtte ske, med undantag likväl för de

§§, i hvilka för sammanhangets skull de till antagande föreslagna uttrycken

icke lämpligen kunna begagnas såsom i §§ 73—75 och hvarest

följaktligen i stället för “vexelegare“ annat passande uttryck skulle

väljas.

§ 14-

Den åsyftade meningen torde öfverensstämma med den i 15 §

af gällande vexellag, men syntes icke vara riktigt uttryckt, under det

den deremot klart framstode i sistnämnda lagparagraf. Skulle det anses

nödigt att i lagen framställa exempel på ord, hvarmed frikallelse från

ansvar efter vexelrätt vanligen plägar uttryckas, borde bland exemplen

icke saknas det uttryck: “utan retur14, som i Sverige lärer mycket

allmänt användas.

§ 18-

Den i denna § föreslagna ovilkorliga skyldigheten att förevisa

domicilierade vexlar stadgades icke i gällande vexellag, och någon

olägenhet af bristen på ett dylikt stadgande lärer icke hafva i Sverige

visat sig. Vid sådant förhållande syntes betänkligt att för vexelrörelsen

föreskrifva en ny formalitet med det stränga äfventyret af vexelrättens

förlust. Icke heller vore i tyska vexellagen denna förevisningsskyldighet

upptagen i den utsträckning, hvari densamma i förslaget

förekommer, och på grund jemväl deraf tillstyrktes, att denna § måtte

utgå eller att åtminstone förevisningsskyldigheten inskränktes till det

fall, då densamma efter tysk vexelrätt förefinnes, vid hvilket förhållande

§:n kunde affattas i öfverensstämmelse med 24 art. 2 mom. i

tyska vexellagen.

Derjemte erinrades, att en sådan tidsbestämmelse, som “i god

tid44 före en viss dag, icke lämpligen kunde utgöra en fatalietid, hvars

försummande skulle medföra vexelrättens förlust.

§ 19-

Med erforderlig tydlighet vore ej utmärkt att, i de fall då annan

uppvisningstid än den i §:n bestämda funnes i vexeln utsatt, försummelse

att förevisa vexeln och protestera inom den i vexeln utsatta

tiden medförde förlust af vexelrätten.

Justitierådet Wedberg ansåg att det borde tydligare utmärkas,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

att, stadgandena i mom. 2 och 3 afsågo endast vexel, som lydde pa

betalning viss tid efter uppvisandet.

§ 20.

För den händelse att, på sätt här nedan vid 45—47 §§ komma

att hemställas, notifikationsskyldigliet vid protest för bristande betalning

icke skulle ega rum, saknades skäl att stadga denna skyldighetvid

protest för uteblifvet godkännande, helst i sistnämnda fall dylik

skyldighet ej heller förefunnes enligt tyska vexellagen.

I följd häraf tillstyrktes, att ifrågavarande § 20 måtte uteslutas.

§ 21.

För så vidt något hinder ej mötte att låta stadgandet om t-rassatens

rätt till 24 timmars betänketid vid fråga om vexel» godkännande

tillämpas äfven på sigt-vexlar, der vexelinnehafvaren, i stället

för att yrka betalning genast, endast fordrar vexelvis godkännande,

lemnades §:n utan anmärkning, — men om, i likhet med hvad i de

vid förslaget fogade motiverna antagits, stadgandet ej skulle gälla om

nyssnämnda slags vexlar, borde sådant till undvikande af missförstånd

särskildt utmärkas.

Just-itierådet Hernmarck yttrade: I sammanhang med föreskrift

om sättet och formen för godkännande af vexel är i 21 § af gällande

vexellag stadgadt, att om vexel är stäld att betalas viss tid efter uppvisandet,

skall ock dagen utsättas, å hvilken godkännandet sker. Något

dylikt stadgande förekommer ej i utkastet, antagligen emedan det

ansetts obehöflig!- på grund deraf att i § 19, som hufvudsakligen handlar

om tiden för eftersigts-vexels uppvisande till godkännande och påföljden

för försummelse i detta afseende, inskjutits en så lydande bestämmelse:

»Kan daterad! godkännande icke erhållas, skall vexeln

före uppvisningstidens utgång protesteras». Härigenom är dock icke

med den tydlighet, som bör utmärka ett lagbud, förklarad!, att utsättande

af datum i godkännande å eftersigt-vexel är ett- åliggande för

godkännaren; och då utkastets 5:te kapitel, till hvilket- § 21, men ej

§ 19. hörer, just har till föremål att bestämma ej mindre trassat-ens

skyldigheter i fråga om vexel* godkännande, än äfven innehållet och

formen för en giltig accept, anser jag att — till förekommande af

hvarje tvekan om utkastets mening i förevarande afseende samt jemväl

ur den synpunkten, att för vinnande af reda och klarhet i uppställningen

det är af vigt att i hvarje kapitel af lagen sammanföras

alla . de rättsregler, som äro hänförliga till det i kapitlet enligt dess

rubrik behandlade ämne — i utkastets § 21 bör införas en föreskrift
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Komjl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

motsvarande den, som, efter hvad ofvan sagdt är, innehålles i gällande

vexellags 21 §.

§ 22.

Ur teoretisk synpunkt läte sig svårligen försvaras, att en påskrift,

som innefattade vägradt godkännande af en vexel, förklarades vara

att anse lika med ett gifvet godkännande. Detta skulle dock blifva

följden af förslagets stadgande, att tillägg, som upphäfva ett godkännande,

skola anses såsom oskrifna, och betydelsen af en påskrift sådan

som till exempel »godkännes ej» skulle enligt nämnda stadgande blifva

motsatsen till den, som orden innebära.

Äfvenledes torde det föreslagna stadgandet att tillägg, som inskränka

eller på annat sätt förändra ett godkännande, derest de ej

blifvit tecknade under den för uteblifvet godkännande verkstälda protest

eller under annan notariei förrättning, skola anses såsom oskrifna,

vara mindre väl förenligt icke blott med grunderna för svensk lagstiftning

angående aftal och deras afslutande, utan äfven med de i allmänhet

inom handelsrätten uppstälda principer.

Redan på dessa skäl kunde införandet i vår vexelrätt af de i

denna § föreslagna bestämmelserna angående betydelsen af tillägg,

Indika upphäfva, inskränka eller på annat sätt förändra godkännandet,

icke annat än afstyrkas. Men dertill komme, att införandet af de ifrågasatta

bestämmelserna i praktiskt afseende skulle komma att medföra

ej ringa olägenheter, i det nemligen vexlar i Sverige vunnit eu vidsträckt

användning icke blott mellan köpmän, utan äfven af öfrige

samhällsmedlemmar, samt ett stadgande, h valk et för allmänna rättsuppfattningen

i Sverige sannolikt skulle under en längre tid förblifva mer

eller mindre främmande, lätteligen kunde missbrukas till föröfvande af

bedrägerier utaf hvarjehanda slag.

Anmärkningsvärdt vore ock, att förslag i samma syfte, som.ifrågavarande

bestämmelser i utkastet afse, blifvit under öfverläggningarne

angående tyska vexellagen framstälda, men efter vidlyftiga förhandlingar

förkastats.

På grund deraf och då någon förändring af nu gällande vexellags

stadgande rörande betydelsen och verkan af ofullständigt godkännande

hittills icke visat sig vara af behofvet påkallad, tillstyrktes

att i stället för ifrågavarande § måtte införas 24 § i gällande lag.

§ 25.

Derest den vid 22 § framstälda anmärkning godkändes, borde

förevarande § omskrifvas i öfverensstämmelse med 28 § i nu gällande

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

vexellag, dock med iakttagande att framför ordet “fordra” infördes orden

»med vexelrätt».

§ 29.

Att i denna § särskildt uttala, att regress-sökande, för att ega

befogenhet att kräfva betalning, skall innehafva vexeln med behörig

åtkomst, syntes obehöfligt och endast föranledande till oriktig tolkning

af öfriga stadganden i vexellagen, der ett dylikt vilkor förutsattes utan

att vara uttryckligen uttaladt.

Justitieråden Hernmarck och Östergren ansågo att jemväl borde

erinras, att då det i 1 mom. af denna § talas icke om något särskildt

sätt för vexels infriande utan om vilkoren för betalning af vexel i

visst fall, syntes de i sista mom. af §:n begagnade orden ”på ofvannämnda

sätt” böra utbytas mot andra, lämpligare.

§ 30.

I öfverensstämmelse med hvad som yttrats vid 20 § hemstäldes,

att senare momentet i denna § måtte utgå.

Justitierådet Hernmarck anförde: Det synes ligga en inkonseqvens

deri, att då i fråga om rättigheten till säkerhetsregress uti § 29 hänvisas

till §§ 25 och 26, deremot i § 30 åberopas utom nyssnämnda

två §§ äfven § 27, hvarför jag hemställer, att hänvisningen i begge

ifrågavarande §§ måtte blifva lika (jfr 31 och 33 §§ svenska vexellagen).

§ 37.

Justitierådet Hernmarck yttrade: Så väl af 41 § i gällande svenska

vexellag, som ock af motsvarande stadgande i tyska vexellagen,

nemligen art. 38, framgår, att vexelinnehafvarens skyldighet att mottaga

betalning af en del af vexelsumman inträder först efter förfallotiden,

hvilket äfven är meningen med utkastet, såsom af motiven (sid.

44) inhemtas. Ordalagen i § 37 utesluta dock icke den tolkning, att

nämnda skyldighet skulle förefinnas redan före förfallotiden, hvarför

det synes nödigt att, till förekommande af misstydning, i ifrågavarande

§ efter orden »må ej» införa »efter förfallotiden».

§ 89.

Genom rättigheten för godkännare att på vexelinnehafvarens kostnad

och äfventyr låta, utan underrättelse till honom, nedsätta vexelsumman,

vare sig hos offentlig myndighet eller i säker bankinrättning,

kunde vexelinnehafvaren tillskyndas obehörig kostnad och omgång.

Pilt. till Piilcsd. Prof. 1880. 7 Sand. 1 Afd. 2 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 2.

En sådan rättighet öfverensstämde icke med de allmänna reglerna

inom privaträtten i fråga om betalning af gäld. Dessutom saknades

i Sverige sådan myndighet, som vore behörig att emottaga dylika deposita,

och förslaget anvisade ej huruledes bankinrättnings säkerhet

skulle pröfvas och afgöras. Paragrafen syntes derför böra utgå.

§ 40.

Enär meningen i första momentets första punkt med orden : Innehafvare

af vexel vare berättigad att vid förfallotiden fordra dess inlösen,

så framt lian visar sin åtkomst genom vexelns text, torde vara oriktigt

uttryckt, samt bestämningen i momentets senare punkt rörande

verkan deraf att den, som inlöser vexel, ej handlar i god tro eller förfar

med grof vårdslöshet, icke tillhörde vexellagen, tillstyrktes, att

första momentet måtte omskrifvas med ledning af 1 och 3 punkterna

i 42 § af gällande vexellag; och som den vidsträcktare skadeersättningsskyldighet,

som enligt senare momentet skulle drabba godkännare,

hvilken före förfallodagen inlöste vexel, icke stode väl tillsammans

med den i 10 § godkännare gifna rätt att före förfallodagen

genom öfverlåtelse förvärfva vexeln, ansågs detta senare moment böra

uteslutas.

§ 41.

Af ordalagen i sista punkten af denna § vore man berättigad antaga,

att 29 § skulle stadga något särskild! sätt för vexels inlösande

och handla om ordningen för anställande af rättegång om sådant inlösande

; men då så icke vore förhållandet, ansågs punkten böra omskrifvas

på sådant sätt, att deraf meningen med uttrycket »i öfverensstämmelse

med § 29» klart framginge, hvarvid uppställningen i 43 §

af gällande lag lämpligen kunde följas.

§ 42.

Lika litet som något uttryckligt stadgande angående verkan af

en uppmaning att icke protestera hittills visat sig vara behöflig^, torde

upptagandet i lagen af ett dylikt stadgande vara af behofvet påkalladt.

Hvad särskild! angår frågan, huruvida det kunde vara erforderligt att

i lagen bestämma om en slik uppmanings verkan på notifikationsskyldigheten,

derest sådan varder löreskrifven, så vore denna fråga naturligtvis

beroende på den lydelse § 45 komme att få. Med den lydelse

sistnämnde § i utkastet hade vore det klart, att om den, som erhållit

uppmaning att ej protestera, stälde sig uppmaningen till efterrättelse,

så hade han ingenting att fullgöra enligt § 45, men att, om han, oak
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

tadt uppmaningen, protesterade, den i § 45 ovilkorligt stadgade notifikationsskyldighet

måste af honom fullgöras. Äfven om notifikationsskyldighet

föreskrefves, på sätt i § 45 skett, skulle den i förevarande

§ derom intagna bestämmelse vara öfverflödig.

§§ 45—47.

I det af Lagberedningen afgifna förslaget till lag för inrikes och

utrikes vexlar var i 42 § upptaget ett stadgande, att innehafvare af

en för bristande betalning protesterad vexel skulle med första post,

som afgick efter den dag protesten skedde eller, der post ej gick,

annorledes utan dröjsmål skriftligen gifva den, som vexeln till honom

öfverlåtit, underrättelse att betalning ej blifvit erlagd; att hvarje öfverlåtare,

som erhållit dylik underrättelse var skyldig att derefter likaledes

skriftligen underrätta den honom närmast föregående vexelgäldenären,

samt att den, som uraktlåt att i sin ordning lemna sådan underrättelse,

skulle svara till skadan. Vid förslagets föredragning inför

Konungen i Statsrådet den 22 April 1851 yttrades af Justitiestatsministern:
”Beträffande

den i 42 § stadgade skyldigheten att man ifrån man

underrätta närmast föregående vexelgäldenär om vexelns uteblifna betalning,

så enär ett underlätet fullgörande af denna skyldighet ändock

icke skulle kunna hindra vexelns innehafvare att om betalningen hålla

sig till hvilken af gäldenärerna han behagade, samt vid sådant för-- hållande fördelen af berörda stadgande enligt hvad sakkunnige personer

intygat icke skulle kunna anses uppväga olägenheterna af den

mängd skadeståndsprocesser, som deraf kunde föranledas, särdeles med

hänseende till svårigheten att i hvarje fall kunna styrka att den med

posten afsända underrättelsen till rätter man framkommit, synes hela

detta stadgande desto hellre böra utgå, som det, så snart den så kallade

hoppande regressen medgifves, rätteligen måste öfverlemnas åt

vexelgäldenärens egen omtanka att göra sig förvissad om vexelns öde,

eller genom anvisad nödfallsadress skydda sig mot äfventyret af ett

oförväntadt kraf i återgångsväg”. På dessa grunder blef ur 1851 års

vexellag stadgandena om notifikationsskyldighet uteslutna, och under

den tid af närmare tre decennier, som denna lag haft gällande kraft,

har, så vidt erfaras kunnat, någon olägenhet utaf saknaden aflagstadgad

notifikationsskyldighet icke varit i Sverige förspord.

Vid sådant förhållande och då hvad Justitiestatsminister!! i berörda

hänseende andragit syntes fortfarande ega giltighet samt något

här i Sverige allmänt lämpligt sätt att ådagalägga notifikationens fullgö
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

rande ej vore anvisadt, tillstyrktes, att §§ 45—47 måtte ur förslaget

utgå.

§ 49.

Justitieråden Hernmarck, Östergren och Wedberg ansågo, att 2

mom. af denna § borde så uppställas att det blefve tydligt, att med

ordet »vexelgäldenär» ej afsågs godkännaren.

§ 53.

Justitierådet Wedberg yttrade: Då föreskrifter angående det sätt,

hvarpå fordran på grund af regressanspråk kan uttagas, ej höra till

vexelrätten, hemställer jag att denna § måtte utgå.

§ 56.

Derest den vid 18 § framstälda anmärkning blefve godkänd,

borde i denna § orden »eller om vexeln är domicilierad, till någon å

uppvisningsorten» uteslutas.

§ 57.

Då af §:ns redaktion icke med tillräcklig tydlighet framginge

hvad som med godkännande till heder betecknades eller att, innan

dylikt godkännande mottages, protest för uteblifvet godkännande borde

hafva skett, tillstyrktes, att §:ns första punkt måtte omskrifvas i närmare

likhet med 50 § i nu gällande vexellag.

, § 67.

Justitieråden Hernmarck och Wedberg hemstälde, att §:n måtte

omskrifvas så, att den komme att tydligt uttrycka meningen att den,

som efter öfverlåtelse vore innehafvare af vexel, egde att med begäran

om duplett vända sig så väl till vexelgifvaren som till sin närmaste

föregångare.

§ 74.

Till förekommande af tvekan, när, i de fall som i §:n afses, vexelinnehafvarens

rätt att erhålla nytt vexelbref eller betalning inträdt,

torde orden »blifvit kungjord» böra utbytas mot meningen »blifvit så

kungjord, som särskildt är stadgadt».

§ 75.

Då för vexelrättens bibehållande genom protest i anledning af

vexelns förlust blifvit såsom vilkor uppstälda tidsbestämmelser, hvilka

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

i lagen ej kunnat närmare angifvas än med uttrycken »oförtöfvadt)) och

»utan dröjsmål», syntes det ifrågasatta stadgandet, hvilket, såsom motiven

utvisa, hemtats från en vexellagstiftning, byggd på ett annat

system än det i utkastet följda, komma att i tillämpningen föranleda

så många rättstvister, att dess införande i vexellagen antagligen

skulle medföra olägenheter vida öfverstigande de fördelar, som dermed

kunde vara förenade. Vid sådant förhållande tillstyrktes, att §:n

måtte utgå.

§ 77.

Sista meningen i denna § syntes påkalla omskrifning till förtydligande

af hvad dermed åsyftades, eller att om vexel, som vore betalbar

vid uppvisandet, blifvit förevisad tidigare, än den i 19 och 32 §§

stadgade sista tid, preskriptionstiden skulle räknas från uppvisningsdagen.

§ 79.

I slutet af §:n torde böra bestämdt uttalas, att med gäldenär

bo afses hans till konkurs afträdda bo.

§ 80.

Att jemte stämning och bevakning i gäldenärs till borgenärer

afträdda bo upptaga den s. k. litis denunciatio såsom ett särskild!, sätt

för afbrytande af vexels preskription syntes ej väl stå tillsammans

med stadgandena i den svenska civilprocessen.

Icke heller vore det med vexellagens fordran på en betryggande

form för de handlingar, hvilka för bevarande af vexelrätt äro föreskrifna,

öfverensstämmande att medgifva det preskription af vexelfordran

kan mot godkännare afbrytas blott genom att underrätta godkännaren

om att talan blifvit genom stämning anhängiggjord.

Med afseende härå tillstyrktes, att första stycket i denna § måtte

omskrifvas, så att deri upptoges endast stämning och bevakning i

gäldenärs till borgenärer afträdda bo såsom sätt för afbrytande af

vexels preskription.

§ 83.

Då meningen i denna § torde vara, att, der vexelprotest skall

ske mot flera personer i fråga om ett anspråk på grund af vexelrätt,

blott ett protokoll deröfver är erforderligt, men denna mening icke

otvetydigt framginge af den använda redaktionen, ansågs att §:n, om

den funnes nödig, borde omskrifvas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 2.

§ 89.

Uti 74 § af gällande vexellag föreskrifves, att, derest den, mot

hvilken protesteras skall, ej anträffas, protesten skall verkställas vid

hans bostad. Då ett stadgande kan vara nödigt huru förfaras skall

för det fall att, fastän gäldenärens affärslokal eller bostad är känd,

tillträde dertill likväl ej kan i och för protestens verkställande beredas,

tillstyrktes att bristen härutinnan måtte medelst ett tillägg till förevarande

§ afhjelpas.

§ 92.

Enär den i denna § medgifna suspensiva verkan af så kallad vis

major torde böra vara inskränkt till endast de fall, då utomordentliga

tilldragelser inträffa, men genom bibehållande af orden »afbrott i den

offentliga samfärdseln» icke blott ringa rubbningar i samfärdsmedlens

ostörda bruk utan äfven temligen vanliga ofall kunde hänföras under

de tilldragelser, livilka skulle medföra en dylik verkan, tillstyrktes ätt

de nyssanförda orden måtte ur §:n uteslutas.

Justitierådet Wedberg yttrade: Äfven om det vid detta lagstiftningsarbete,

mera än vid andra dylika, skulle anses nödigt att taga i betraktande

hvad verkan må tilläggas tilldragelser, så utomordentliga

och sällsynta, som de i denna § afsedda, anser jag att åt desamma,

i _ syftning att berättiga till undantag från lagens föreskrifter, ej bör

gifvas större betydelse, än i andra lagar af privaträttslig natur, der

äfven rättigheter äro beroende på ett noggrant iakttagande af vissa

former eller fatalietider, utan att något »laga förfall» kan åberopas till

ursäkt för hvad derutinnan blifvit försummadt. Derföre och då, i allt

fall, den som förlorat rätt till återgångstalan enligt vexellag likväl har

sig öppet att i vanlig rättegång utsöka sin fordran hos vexelgäldenär,

som enligt 93 § finnes böra densamma gälda, tillstyrker jag att förevarande

§ måtte utelemnas.

§ 93.

I afseende å innehållet af denna § anmärktes:

att det vore tvifvelaktigt huruvida första momentet i §:n skulle,

på sätt i motiverna blifvit antydt, komma att vid tillämpningen gifvas

den betydelse, att vexelinnehafvaren skulle i trots af preskriptionen

kunna göra något fordringsanspråk gällande på grund af de rättsförhållanden,

som legat till grund för det ingångna vexelslutet;

att den i §:n uppstälda skilnaden mellan verkningarne af vexels

preskription och dess prejudicering ej vore, i fråga om rättigheten att

i vanlig civil rättegångsväg söka ersättning för den skada vexelinne
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

häfvare!! genom vexeirättens förlust lidit, grundad på någon i förhållandenas

natur liggande olikhet emellan de båda fallen;

att det icke syntes vara riktigt, att såsom en allmängiltig regel

förklara att en prejudicerad vexel vore jemngod med ett skuldebref;

att i allmänhet gällande bevisningsregler borde iakttagas vid fördelningen

af bevisningsskyldigheten emellan vexelinnehafvaren och

den, emot hvilken han rigtade sin talan, och att giltiga grunder ej

funno b att i förevarande fall åtnöja sig med ringare grad af visshet

än eljest erfordrades; samt

att skäl saknades, att i afseende å ifrågavarande betalningsskyldighet

uppställa någon skilnad emellan vexelgifvaren och i visst fall

godkännaren, å ena sidan, samt öfriga vexelgäldenärer, å den andra.

Den föreslagna §:n syntes derföre icke vara att föredraga framför

96 § i nu gällande vexellag och tillstyrktes derför att stadgandena

i sistnämnda § måtte bibehållas.

Justitierådet Wretman yttrade: Då uppställningen af stadgandena

i denna § är sådan, att antagas kunde det eu innehafvare af en efter

vexellag preskriberad vexel skulle vara förhindrad att göra något

fordringsanspråk gällande på grund af de rättsförhållanden, som legat

till grund för det ingångna vexelaftalet, och den i §:n uppstälda skilnaden

emellan verkningarne af vexels preskription och dess prejudicering

. i afseende å rättigheten att i vanlig civil rättegångsväg söka

ersättning för den skada vexelinnehafvaren genom vexeirättens förlust

lidit icke synes grundad på någon i förhållandenas natur liggande

olikhet emellan de båda fallen, hemställer jag att §:n bör i sådan syftning

omredigeras.

§ 95.

Enligt § 67 skulle det åligga vexelgifvare att, der sådant fordras,

utgifva vexeln i flera exemplar och från detta stadgande är i förevarande

§ 95 undantag icke gjordt för den, som utgifver egen vexel.

Då likväl utställaren af sådan vexel för densamma häftar såsom godkännare

samt detta förhållande i och för sig icke, såsom i motiven

antages, kan anses utesluta beliofvet af en uttrycklig föreskrift, att

den allmänna regeln om utfärdande af vexel i flera exemplar ej är

tillämplig i fråga om egna vexlar, tillstyrktes, att en sådan föreskrift

måtte varda införd.

Enär föreskrift angående tiden då den nya vexellagen skall träda

i kraft blifvit intagen i förslaget till promulgationslag, erinrades att

det i utkastet till vexellagen upptagna öfvorgående stadgandet kunde

uteslutas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

I öfrigt'' anmärktes, att i den män de nu gjorda framställningarne

godkändes, borde ändringar ske i paragrafföljden, och jemväl iakttagas

vid de på särskilda ställen förekommande hänvisningar till andra §§.

Slutligen fästades uppmärksamheten derpå att användandet i

svensk lag af latinska uttryck hemtade från rättsvetenskapen näppeligen

kunde hädanefter blifva mindre otjenligt än det hittills funnits

vara; att utkastet nyttjar onödigtvis en mängd för det vårdade lagspråket

främmande ord, såsom »fyllesgöra», »vexelrättlig», »sigt», »notifikation»,

»indossament», »kopia», »domicilierad» med flera, och understundom

använder för språket främmande ordställningar, såsom bland

annat »upptaga protest», den som »protesthandlingen verkställer» understundom

begagnar svenska ord i oriktig betydelse, såsom t. ex.

ordet rättegångshandling i betydelsen af förhandling inför rätta; samt

att gällande vexellags stadganden ofta omskrifvits utan att någon

ändring af meningen varit åsyftad eller tankens uttryck vunnit i klarhet

eller språkriktighet.

2:o).

Förslag till förordning om, nya

seende derå iakttagas skall, så lydande:

F örslag

till förordning om nya vexellagens införande och hvad i afseende derå

iakttagas skall:

1 §•

Den vexellag, som nu gillad och antagen är, så ock hvad här

nedan stadgas, skall gälla från den 1 Januari 18''"'' för alla vexlar,

som derefter utgifvas.

2 §•

Genom nya lagen upphäfves Vexellagen den 23 Augusti 1851,

tillika med 21 § i Förordningen den 10 Augusti 1877 om nya Utsökningslagens

införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.

3 §-

Angående förfarandet då vexel förkommit förordnas som följer:

Har vexel förkommit, ege den, som vexeln förlorat, hos Rätten

i betalningsorten göra ansökan om vexelns dödande, och inlemne då

afskrift af samma vexel, eller sådan uppgift om dess innehåll, som

Rätten pröfvar nödig för vexelns säkra igenkännande. \ is er sökanden

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

sannolik anledning att vexeln verkligen förkommit; varde offentlig

stämning af Rätten utfärdad och å dess dörr anslagen, så ock tre gånger,

minst fjorton dagar emellan hvarje gång, i allmänna tidningarne

införd, hvarigenom innehafvare af vexeln kallas att den vid Rätten

uppvisa inom år och dag sedan stämningen i tidningarna sist infördes,

om vexeln då var förfallen, men eljest inom år och dag från förfallotiden.

Varder ej vexeln inom föreskrifven tid uppvist, och fullföljes

derefter ansökningen; gifve Rätten utslag, hvarigenom vexeln dödas.

4 §-

1 fråga om verkställande af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af Notarius Publicus, på sätt i

81 § nya Vexellagen stadgas, i stad af magistratsperson och å landet

af kronofogde eller länsman i orten eller af magistratsperson från närmaste

stad; och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt vittne närvara.

Protokoll, i hvilket protest blifvit införd, skall ock af vittnet

underskrifvas.

5 §. ''

Om laga domstol och rättegång i vexelmål gälla följande stadganden:
1.

Domstol i vexelmål vare Rådstufvurätt i den stad, der svaranden

bor eller anträffas, men, om han å landet bor eller anträffas,

Rådstufvurätten i närmaste stad derintill.

2. Vexelinnehafvare må för hela sin fordran stämma en af vexel

gäldenärerna, och stånde det i hans fria val hvilken af dem lian

först stämma vill.

3. Stämning i vexelmål skall, der sökanden det äskar, meddelas

till samma dag, som den sökes, om Rätten då sitter och svaranden bisa

till hands, att han kan före rättegångstimmans slut sig infinna.

4. Pröfvar Rätten sökandens påstående vara af den beskaffenhet

att det genast bifallas må; döme då till betalning och förordne tillika

att, i brist deraf, utmätning strax ske må; dock skall för inrikes vexel,

som blifvit för bristande betalning protesterad, utmätning mot vexelgifvare]!

eller öfverlåtare ej verkställas förr än tre dagar förflutit från

det han bevisligen blifvit krafd.

5. År målet af den beskaffenhet, att det ej kan å första rättegångsdagen

afgöras; då må Rätten, der käranden det äskar och omständigheterna

pröfvas dertill föranleda, ålägga svaranden att nedsätta

penningar i allmänt ränteri eller ställa antaglig pant eller borgen samt

förbjuda honom att, der sådant ej fullgöres, resa från orten före sakens

Bih. till Päksd. Prof. 1880. 1 Sami. 1 Afd. 2 Haft. G .

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

slut, vid det äfventyr, som för öfverträdande af reseförbud är i 153 §

Utsökningslagen stadgadt.

6. Dom i vexelmål gånge, der den vinnande det äskar, i verkställighet

genom utmätning och det utmättas försäljning ändå att ändring

i domen sökes; vare dock den, som vunnit, skyldig att ställa

pant eller borgen för hvad honom tilldömdt blifvit, der han, innan

domen vunnit laga kraft, det lyfta vill.

7. Vexelgäldenär ege begagna endast sådana jäf eller invändningar,

som äro grundade på vexelns beskaffenhet och i sjelfva vexelrätten,

eller till hvilka han kan vara befogad på grund af sitt omedelbara

förhållande till käranden.

8. Beropar sig någon på utländsk lag eller sedvana och vill han

att afseende derå fästas skall; vare han skyldig att sin uppgift styrka,

der den ej af vederparten medgifves.

Högsta Domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

In fide™

E. Adlerstråhle.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

43

U t dr ap af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

den 31 December 1379,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Boven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,

von Steyern,

Malmström.

Justitieråden: Östergren,

Wedbehg.

Chefen för Justitiedepartementet, Statsrådet Almqvist anförde i

underdånighet:

»Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 9 Maj 1876 anhållit

att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en

fullständig handelslag för Sverige äfvensom egna nödig omsorg deråt

att öfverensstämmelse, så vidt ske kunde, med motsvarande Norsk och

Dansk lagstiftning dervid åstadkommes, så har, enär vexellagen ansågs

såsom det ämne, hvarmed början lämpligen borde vid ett sådant lagstiftningsarbete

göras, Kongl. Maj:t den 26 Januari 1877 tillsatt en

komité med uppdrag att utarbeta förslag till vexellag; så vidt möjligt

öfverensstämmande med de lagförslag angående samma ämne, som

samtidigt kunde blifva uppgjorda af komitéer i Norge och Danmark.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Efter det de svenske komiterade till gemensamma öfver] äggningar

sammanträdt med de för Norge och Danmark utsedde, har ett förslag

till vexellag af lika innehåll för alla tre rikena blifvit af dem utarbetadt,

hvilket jemte ett inom Justitiedepartementet upprättadt förslag

till förordning om nja vexellagens införande och hvad i afseende derå

iakttagas skall, öfverlemnades till ''Högsta Domstolens yttrande genom

Eders Kongl. Maj:ts beslut den 12 Juli 1878.»

Efter redogörelse för innehållet af berörda två förslag samt för

det utlåtande, som Högsta Domstolen deröfver afgifvit, yttrade föredraganden

vidare:

»Till största delen har jag funnit de i Högsta Domstolen framstå

Ida anmärkningar mot vexellagsförslaget böra iakttagas, men likväl

i eu hufvudsaklig punkt, nemligen den som angår den så kallade notifieationsskyldigheten,

ansett hvad Högsta Domstolen yttrat icke föranleda

ändring i förslaget. Emot nämnda skyldighets bibehållande har

af Högsta Domstolen blifvit framhållet, dels att, på sätt redan mot del

af äldre Lag-Beredningen afgifna förslaget till vexellag, i hvilket förslag

notificationsskyldigheten var upptagen, blifvit anmärkt, fördelen

af stadgandet derom icke skulle kunna anses uppväga olägenheterna

af den mängd skadeståndsprocesser, som deraf kunde föranledas, samt

att man, så snart den så kallade hoppande regressen medgåfves, rätteligen

måste öfverlemna åt vexelgäldenärens egen omtanka att göra sig

förvissad om vexelns öde, dels ock att, sedan på dessa skäl notificationsskyldigheten

blifvit ur 1851 års vexellag utesluten, någon olägenhet

af saknaden af lagstadgad notificationsskyldighet icke varit i Sverige

forspord. Men häremot synes kunna erinras, att — om man bortser från

den franska vexelrätten, för hvilken i följd af dess korta regresstider

något behof af notification icke kan uppkomma, — skyldigheten att

notificera finnes stadgad i alla öfriga länders vexellag-lagstiftning med

undantag af Sveriges och Finlands. Då sålunda notificationsskyldigheten

torde kunna betraktas såsom ingående i allmän europeisk vexelrätt

och det icke heller under de förhandlingar, hvilka i senare tider framkallats

af sträfvandena att åstadkomma åtminstone förarbeten till en

för alla civiliserade länder likartad vexellagstiftning, från något håll

uttalats önskan om notificationsskyldighetens borttagande, synes föreskrift

derom icke böra längre saknas i svenska vexellagen likasom man

icke torde kunna vänta, att Norge och Danmark, der notificationsskyldigheten

för närvarande finnes stadgad i vida strängare form, än i

förslaget blifvit ifrågasatt, skola befinnas villiga att helt och hållet

borttaga denna skyldighet. I den form stadgandet i förslaget förekommer

hafva för öfrig! påföljderna af försummelse i fråga om notifi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

cationsskyldighetens iakttagande blifvit inskränkta till dels förlust vid

återgångstalan af godtgörelse för kostnader jemte förlust af ränta som

eljest skulle tillkomma regressökanden, dels till ersättning för den

genom försummelser förorsakade skada.

Derjemte innehåller förslaget — häri olika med den äldre LagBeredningens

förslag i ämnet — att notificationsskyldigheten skall

anses vara fullgjord allenast bref med underrättelse till vederbörande

vexelgäldenär blifvit å posten inlemnadt. Då härtill kommer att förslaget

uppställer den presumption att bref afsändt till eu föregående

vexelgäldenär antages innehålla föreskrifven notification intill dess motsatsen

blifver bevisad, tror jag icke, att berörda skyldighets iakttagande

skall kunna anses blifva för vexelrörelsen betungande. Med den så

kallade hoppande regressen synes notificationsskyldigheten enligt hvad

andra lands exempel gifva vid handen titan svårighet låta sig förena,

och icke heller lärer erfarenheten från de land, i hvilkas lagstiftning

notificationsskyldigheten under förslagets form redan finnes införd, tala

derför att skadeståndsprocessernas antal skulle genom dylika stadgande!)

komma att i någon nämnvärd grad ökas.

Tages derjemte i betraktande, att den föreslagna skyldigheten,

om den ock skulle för dem, hvilka drifva vexelrörelse i större skala,

komma att medföra i någon mån ökadt besvär, likväl torde få anses

för den mindre affärsmannen blifva bestämdt gagnande; att saknaden

åt eu dylik skyldighet i fråga om inländska vexlar visat sig hafva föranledt

dertill att nödvändigheten af notificationens iakttagande vid

utrikes vexlar blifvit af svenska affärsmän förbisedd och förlust dymedelst

dem tillskyndad, samt att enligt hvad upplyst blifvit notificationen

redan ofta hos oss frivilligt iakttages, har jag stannat i den

mening att notificationsskyldigheten bör i förslaget qvarstå.

I fråga om den i 18 § af förslaget upptagna skyldigheten att till

godkännande uppvisa domicilierade vexlar är af Högsta Domstolen

anmärkt, bland annat, att då denna ovilkorliga förevisningspligt icke

stadgas i gällande vexellag och någon olägenhet af bristen på ett dylikt

stadgande _ i Sverige icke visat sig, det vid sådant förhållande

syntes betänkligt att för vexelrörelsen föreskrifva) en ny formalitet

med det stränga äfventyret af vexelrättens förlust, hvadan Högsta Domstolen

tillstyrkte att denna § måtte utgå eller åtminstone förevisningspligten

inskränkas till de fall att vexelgifvaren i vexeln föreskrifvit

dess uppvisande.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt har vidtagits den.

förändring i förslaget, att förenämnda förevisningsskyldighet blifvit inskränkt

till sådana domicilierade vexlar, i hvilka vexelgifvaren ej ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4(5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

satt af hvem betalning bör å den andra orten erläggas. Med denna

inskränkning synes mig det ifrågasatta stadgandet icke böra möta

någon betänklighet, då detsamma icke föreskrifver något annat än

hvild vexelinnehafvaren ändock skulle vara nödsakad iakttaga, så vida

han ej, i saknad af kännedom om hvilken å förfallodagen bör tillhandahålla

liqvid, skall å nämnda dag blifva inskränkt till afgifvande

af en så kallad protest i vädret. Äfven torde det stadgande jag, såsom

nyss nämndes, ansett böra i förslaget införas, bättre stå i öfverensstämmelse

med den strängt formela karakteren hos vexellagen, än

den af Högsta Domstolen ifrågasatta föreskriften att på vexelgifvare^

godtfinnande skulle bero, huruvida ifrågavarande formalitet skall iakttagas

eller icke.

Med godkännande af hvad Högsta Domstolen anmärkt mot den

i 22 § af förslaget intagna bestämmelsen att tillägg som upphäfva,

inskränka eller på annat sätt förändra godkännandet, och icke hafva

stöd i vexellagen, skola anses såsom oskrifna, derest de icke blifvit

gjorda under iakttagande af den form, som i samma § blifvit föreskrifven,

bär jag funnit stadgandet böra erhålla den förändrade lydelse,

att godkännande väl må inskränkas till en del af vexelsumman, men

att andra inskränkningar och vilkor skola vara utan verkan. Då härigenom

ej mindre den föreskrift, hvaremot Högsta Domstolens anmärkning

i främsta rummet var riktad eller att en förvägrad accept skulle

kunna likställas med en gifven, blifvit borttaget, än ock det partiella

eller till en del af vexelsumman inskränkta godkännandet, hvilket torde

vara den enda mera allmänt förekommande inskränkning, som i den

vanliga vexelrörelsen plägar tillfogas ett godkännande, blifvit skyddadt,

synes stadgandet i sådan form kunna godkännas. Ty något

praktiskt behof att skydda andra vilkorliga eller med inskränkningar

tecknade aceepter, än det partiella godkännandet, kan icke antagas

vara för handen, och det torde icke heller kunna nekas att med vexelns

formela beskaffenhet är föga öfverrensstämmande, att verkan af

ett å vexeln tecknadt godkännande skall göras beroende af omständigheter,

hvilka för vexeln såsom sådan äro mer eller mindre främmande,

såsom t. ex. beskaffenheten af levererade varor, ankomsten

af betäckning för vexeln före förfallodagen o. s. v.

Med iakttagande af nu omnämnda jemte andra mindre väsentliga

ändringar, hvartill jag fann anledning på grund af inom Högsta Domstolen

framstälda anmärkningar, till eu del äfven afseende i förslaget

begagnade uttryckssätt, blot'' inom Justitiedepartementet förslaget öfversedt

och i öfverensstämmelse härmed jemkadt, hvilket reviderade

förslag till vexellag jag ansåg mig böra, innan detsamma för Eders

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o ,2. 47

Kong]. Maj:t framlades, öfverlemna till Cheferna för Norska och Danska

Justitiedepartementen; och sedan i anledning deraf de Norske och

Danske komiterade jemte delegerade för Sverige åter sammanträdt till

öfverläggning i ämnet samt blifvit ense om förslagets lydelse, hafva

bemälde chefer tillkännagifvit att de godkände det sålunda reviderade

förslaget och hvar för sig ämnade tillstyrka dess framläggande till antagande

af nationalrepresentationerna.

Nämnda förslag till vexellag jemte förslag till förordning om nya

vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, emot hvilket

sistnämnda förslag någon anmärkning inom Högsta Domstolen ej förekommit,

får jag alltså nu för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framlägga,

med hemställan att Eders Kongl. Maj:t täcktes, enligt 87 § Regeringsformen

till Riksdagens antagande öfverlemna omförmälda vid

detta protokoll bilagda båda förslag, dock med det af den föreslagna

Vexellagens innehåll och af de derom förda förhandlingarne emellan

Sverige samt Danmark och Norge föranledda förbehåll, att författningarne

ej skola blifva gällande i annat fall, än att med Vexellagsförslaget.

öfverensstämmande vexellagar varda i Norge och Danmark antagna.»

Justitieråden Östergren och Wedberg åberopade sina vid förslagets

granskning hos Högsta Domstolen afgifne yttranden. *

På tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande

Departementschefen hemställt; och skulle

till följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition

af det innehåll, som bilagan till detta protokoll under

litt. A. utvisar.

♦

Ex protocollo

C. P. Hagberg It.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.