Sök i Ratio Lex

Om antagande af en lag angående flottan tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet under fredstid

1880-01-25 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1880:7, Om antagande af en lag angående flottan tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet under fredstid

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition No 7.

1

N:o

Ank. till Riksd. Kansli den 25 Jan. 1880, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, om antagande af en

lag angående flottan tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet

under fredstid; gifven Stockholms Slott den 31 December

1879.

Sedan Kongl. Maj:t denna dag beslutat föreslå Riksdagen att antaga eu

lag om allmänna värnpligten, enligt hvilken värnpligtig skall, efter det han blifva

utskrifven, vara skyldig att för sin utbildning under fredstid tjenstgöra den tid

som nu är eller genom lag framdeles varder bestämd, sa har Kongl. Maj:t, med

hänvisning till det öfver sjöförsvarsärenden denna dag föida protokoll, nu velat

föreslå Riksdagen att, under förutsättning af bifall till nämnde lag, antaga en så

lydande

”Lag
om

Flottan tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet under fredstid.

§ I
All

till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som är å sjömanshusen eller i

magistraternas rullor inskrifvet; så ock sjökaptener och styrmän, hvilka aflagt de

för befälhafvare eller styrmän å svenskt handelsfartyg i författningarna föreskrifna

kunskapsprof, äfvensom maskinister a ångfartyg, tillhörande enskilde personel

Bill. till Riksd. Prof, 1880. 1 Sand1 Afd. 6 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj: t k Nåd. Propositim N:o 7.

eller bolag, skola tills vidare fortfarande såsom hittills vara befriade från all vapenöfning

eller tjenstgöringsskyldighet med de värnpligtige under fredstid.

§ 2.

Öfrige flottan tillhörige värnpligtige skola under fredstid för sin utbildning

tjenstgöra under 30 dagar utan afbrott det år de utskrifvas.

§ 3.

Denna lag skall vara gällande från ingången af år 1882.»

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

OSCAR.

F. W. von Offer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

3

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 31 December

1879.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geee,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,

von Steyern och

Malmström.

9:o.

Vidare yttrade Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter:

Enligt nådiga kungörelsen angående den allmänna beväringen den 13 November

1860 består den s. k. sjöbeväringen — eller de beväringsskyldige, som vid

infallande krig äro pligtige att tjenstgöra å flottan — dels af alla inom landet

bosatte sjökaptener, styrmän och sjöfolk samt maskinister af handelsflottan, dels

af öfrigt beväringsmanskap inom vissa till hafvet gränsande län, fögderier eller

socknar eller vid hafvet belägna städer, utan afseende å det yrke eller näring de

utöfva eller huruvida de vid flottan undergått vapenöfning eller icke. De förre

äro befriade från all vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet med beväringsmanskapet

i fredstid mot skyldigheten att under krig tjenstgöra i flottan intill en lefnadsålder,

som med 10 år öfverstiger den för öfrige beväringsskyldige i allmänhet

stadgade, och äro i regeln helt och hållet oöfvade i vapnens bruk. Deras

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.

antal utgjorde vid början af år 1879 enligt inkomna uppgifter 17,900. De senare

åter, hvilkas antal enligt senast inkomna förslag utgjorde 36,342 man, derutaf

24,005 vapenöfvats af arméns befäl, men återstoden eller 12,337 man voro oexercerade,

hafva lika tjenstgöringsskyldighet med beväringen i allmänhet. Sådant

förhållandet nu är, förfogar flottan sålunda vid krigsutbrott dels öfver ett betydligt

antal sjömän, hvilka emellertid, såsom alldeles oöfvade i vapnens bruk, lära

endast i ringa mån kunna utan föregående vapenöfning anses användbara till förstärkande

af flottans bemanning, dels ock öfver ett stort antal beväringsskyldige,

af hvilka måhända flertalet icke har någon erfarenhet å sjön, och hvilka, öfvade

endast med arméns vapen, näppeligen skulle kunna, i händelse af uppbåd, vid

flottan användas i vidare mån än till förstärkning å de sjöbefästningar och fasta

positioner i skärgårdarne, hvilka af flottan komme att bemannas.

Det förslag till lag om allmän värnpligt, hvilket Eders Kongl. Maj:t beslutat

förelägga snart sammanträdande Kiksdag, är i flere hänseenden fotadt på väsentligen

olika grunder. Till flottan skulle utskrifvas, — förutom ett erforderligt

antal ingeniörer, ritare och handtverkare vid skeppsvarf och sådana mekaniska

verkstäder, som hufvudsakligen bedrifva skeppsbyggeri m. fl. — endast sådane

värnpligtige, som på ett eller annat sätt hafva sin näring af sjön, de må för öfrigt

vara bosatte i hvilken del utaf landet som helst, och blott i det fall att icke flottans

behof af förstärkningsmanskap på förenämnde sätt blifver fyldt, torde den

utväg komma att anlitas, som förslagets § 11 mom. 3 a) angifver, eller att andra än

de nyss omförmälda till flottan utskrifvas från de kusttrakter, der befolkningen

mest sysselsätter sig med kustfart och fiske. Förslaget är vidare bygdt på fullständig

likhet för alla, så med afseende å värnpligtsålderns utsträckning, som

tjenstgöringsskyldighet, och någon befrielse från vapenöfning mot förpligtelsen af

en utsträcktare tjenstskyldighet skulle sålunda icke enligt de allmänna grunderna

för förslaget ega rum, hvarifrån likväl i följd af det i 24 § inrymda stadgande

derom att, så länge icke genom särskild lag annorledes blefve förskrifvet, det

skulle i afseende å tiden för tjenstgöringsskyldigheten under fredstid förblifva vid

hvad nu vore bestämdt, undantag komme att ega rum beträffande det å sjömanshusen

och i magistraternas rullor inskrifna sjöfolk m. fl. Slutligen innebär förslagets

stadgande derom, att värnpligtig skall under de 12 första åren af sin tjenstskyldighetstid,

eller den tid af värnpligtsåren, som han fullgör i beväringen, tillhöra

det vapen, vid hvilket han fått sin första utbildning, en från nu gällande

bestämmelser afvikande ordning, till följd hvaraf flottan tillhörige värnpligtige,

efter denna lags trädande i gällande kraft, böra, i olikhet med hvad som under

senare tider varit brukligt, vapenöfvas vid flottan. Enligt förslaget skola således

flottans värnpligtige utgöras af sjöfolk, de skola undergå öfning vid det vapen,

hvartill de blifvit utskrifne, och de skola under de 12 första åren af värnpligtsåldern

tillhöra flottan, derest de derstädes en gång blifvit vapenöfvade, utan af
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.

seende derå om de under tiden välja annan bosättningsort eller omfatta annat

yrke, ett stadgande, som komme att gälla äfven dem, hvilka, utskrifne till flottan,

skulle i fredstid tills vidare fortfarande vara befriade från vapenöfning.

Men den vapenöfning, som eu del af flottans värnpligtige sålunda med

den nya lagens tillämpning bör undergå vid flottan, kan icke utan åsidosättande

af vissa fördelar för så väl staten som den enskilde fördelas på vare sig två eller

flere år. Flottans värnpligtige böra från de olika beväringsområdenas samlingsplatser

på statens bekostnad öfverföras till flottans stationer. Kostnaden härför

blefve hälften så stor, om öfningarne utfördes under ett år, som om de fördelades

på två. Den mångsidiga vapenöfning sjökrigsmannen bör bibringas, inhemtas

med större fördel under en oafbruten tidslängd — åtminstone så länge

icke denna är längre än nu blifvit ifrågasatt eller 30 dagar — än om öfningen

skulle fördelas på flera år. Om, bland de värnpligtige, som enligt § 11 mom. 2

skola till flottan utskrifvas, man undantager dem, hvilka, enligt hvad ofvan anförts,

tills vidare blifva från vapenöfning befriade, torde för närvarande i regeln

icke andra komma att vid flottan vapenöfvas än dels fiskare, som idkat kusteller

hafsfiske såsom yrke minst 12 månader, dels ock lotsar och lotslärlingar.

Desses antal kan icke antagas blifva särdeles stort och särskildt för dem bör det

vara långt fördelaktigare att få under ett och samma år erhålla all den utbildning,

som inalles skall tillkomma en hvar värnpligtig, än om den fördelas på flere år.

Med afseende sålunda å hvad lagförslaget innehåller och då med dettas

upphöjande till lag nådiga kungörelsen den 13 November 1860 och följaktligen

jemväl det i dess 2:dra § förekommande stadgande om befrielse för handelsflottans

sjöfolk m. fl. från vapenöfning i fredstid lärer komma att upphäfvas; då med upphäfvande

af denna paragraf särskildt stadgande derom, att värnpligtige bland

desse tills vidare fortfarande vore befriade från sådan öfning komme att saknas,

och då det torde böra vara i allo fördelaktigare, att, på sätt Eders Kongl. Maj:t

föreslagit 1875 och 1877 årens riksdagar, flottans värnpligtige böra undergå stadgad

vapenöfning utan afbrott det år de utskrifvas, hemställer jag,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att

Riksdagen, under förutsättning af bifall till i fråga varande förslag till värnpligtslag,

ville för sin del antaga följande

”Lag

om flottan tillhörige värnpligtiges tjenstgöringsskyldighet under fredstid.

§ 1.

Allt till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som är å sjömanshusen eller i

magistraternas rullor inskrifvet, så ock sjökaptener och styrmän, hvilka aflagt de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 7.

för befälhafvare eller styrmän å svenskt handelsfartyg i författningarna föreskrifna

kunskapsprof, äfvensom maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer

eller bolag, skola tills vidare fortfarande såsom hittills vara befriade från all

vapenöfning eller tjenstgöringsskyldighet med de värnpligtige under fredstid.

§ 2-

Öfrige flottan tillhörige värnpligtige skola under fredstid för sin utbildning

tjenstgöra under 30 dagar utan afbrott det år de utskrifvas.

§ 3.

Denna lag skall vara gällande från ingången af år 1882“.

I denna Departementschefens hemställan förenade sig Statsrådets öfrige

ledamöter; och tillstyrkte Statsrådet att, i händelse af nådigt bifall till hvad sålunda

blifvit föreslaget, nådig proposition af den lydelse, bilagan till detta protokoll

utvisar, Ange till Eiksdagen aflåtas.

Hvad Statsrådet uti förestående 10 mål i underdånighet

hemstält och tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

gilla och bifalla.

Ex protocollo

Carl Silfversvärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.