Sök i Ratio Lex

Angående ändring i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873

1881-03-31 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1881:27, Angående ändring i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27

Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1881, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående ändring

i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873; Gifven Stockholms

Slott den 26 Mars 1881.

I underdånig skrifvelse den 4 Maj 1880 tillkännagaf Riksdagen, att

Riksdagen för sin del funne önskvärd! att guldmynt å fem kronor för

statens och Riksbankens räkning blefve preglade efter samma grunder

i fråga om balt och vigt, som gälla för tio- och tjugo-kronestyckena samt

till sådan storlek, att de blefve på samma gång lätt handterliga och

väl kunde skiljas från närmast högre guldmyntvalör; och anhöll Riksdagen

tillika, att Kongl. Maj:t måtte, så snart lämpligt funnes, gå i

författning om ^reglande af guldmynt å fem kronor att genom Myntverket

och Riksbanken hållas den mindre rörelsen till hända.

Med hänsyn till den mellan Sverige, Norge och Danmark gällande

myntkonventionen inhemtade Kongl. Maj:t Kongl. Norska och Danska

regeringarnes yttrande, huruvida från deras sida något hinder mötte för

pregling och utgifvande inom Sverige af ifrågavarande guldmynt å fem

kronor, på hvilken framställning nämnda regeringar förklarade sig villiga

att träda i underhandling om ett sådant tillägg till gällande myntkonvention,

att guldmynt å fem kronor blefve lagligt betalningsmedel

i de tre rikena.

Sedan myntdirektören afgifvit infordradt yttrande angående de

ifrågavarande myntstyckenas storlek, halt, vigt och remedium, blef, i

öfverensstämmelse med hvad myntdirektören härutinnan föreslagit, inom

Kongl. Finansdepartementet upprättadt förslag till tilläggsartikel till den

mellan Sverige, Norge och Danmark gällande myntkonventionen, hvilket

förslag delgafs Norska och Danska regeringarne.

Bill. till lliksd. Prat. 1881. 1 Sami. 1 Afd. 16 Iläft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

På framställning af dessa regeringar och sedan myntdirektören i

ärendet sig vidare yttrat, beslöt Kongl. Maj:t vissa ändringar i det framlagda

.förslaget., hvarefter under denna dag afslutats en tilläggsartikel

till myntkonventionen, innefattande följande bestämmelser:

l:o.

Det skall vara hvarje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin räkning

låta pregla guldmynt å fem kronor, hvilka skola vara lagligt betalningsmedel

efter det värde, hvarå de lyda, i alla tre rikena, utan

hänsyn till i hvilket, af rikena de äro preglade, så snart de blott ej

blifvit vanstälda eller på olagligt s''ätt skadade.

2:o.

Dessa myntstycken utmyntas af myntguld, så att 496 stycken innehålla

ett kilogram fint guld, och att hvarje myntstycke väger 2,24015

gram. Fem-kronestyckets diameter skall vara 16 millimeter.

3:o.

För så vidt fullkomlig noggrannhet i afseende å vigt och finhet ej

kan iakttagas för hvarje myntstycke, må afvikelsen i vigt ej öfverstiga

tre tusendelar öfver eller under rätta vigten, och vid utmyntningen

iakttagas, att afvikelsen i vigt af hvart parti af tio kilogram myntguld

ej får öfverstiga fem gram. Afvikelsen i finhet får ej öfverskrida femton

tiotusendelar af hvarje myntstyckes bruttovigt öfver eller under den rätta

finheten.

4:o.

Fem-kronestycken upphöra att vara lagligt betalningsmedel till

statskassorna, när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas,

för hvilket rikes räkning de äro preglade, men till alla andra, när de

förlorat mer än sex tiondedels procent af sin rätta vigt.

5:o.

1 öfrigt gälla i afseende å fem-kronestyckena i tillämpliga delar de

uti myntkonventionen af den 27 Maj 1873 intagna bestämmelser.

6:o.

Denna tilläggsartikel förblifver gällande intill dess ett år förflutit

från den dag, då något af rikena uppsagt densamma, dock så att den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Konal. MajUs Nåd. Proposition N:o 27.

i Bistå stycket af Art, 11 uti myntkonventionen af den 27 Maj 1873

gifna bestämmelse fortfar att gälla under en tid af två år efter konventionens

upphörande.

7:o.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers

samtycke blifvit meddeladt, och ratifikationerna utvexlas i

Stockholm, så snart ske kan.

Under hänvisning till bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att med godkännande

af nämnda tilläggsartikel till myntkonventionen besluta, att

§§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873 skola,

under förutsättning att berörda tilläggsartikel varder i behörig ordning

ratificerad, erhålla följande förändrade lydelse:

§ 4‘

Af guld preglas tre hufvudmynt, ett å fem, ett å tio och ett å

tjugo kronor. Af ett tusen gram eller ett kilogram fint guld utmyntas:

Fyrahundranittiosex Fem-kronestycken eller Tvåhundrafyratioåtta

Tio-krones:tycken eller Etthundratjugofyra Tjugo-kronestycken.

Guldmynten preglas af myntguld, som är en legering af Niohundra

vigtdelar fint guld och Etthundra vigtdelar koppar.

Alltså skall hvarje

Fem-kronestycke väga 2,24015 gram och hålla 2,016129 gram fint guld.

Tio-kronestycke » 4,4803 » » » 4,032258 » » »

Tjugo-kronestycke » 8,9606 ''» » )) 8,064516 » >< »

§ 8.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade halt få högst

utgöra

å Guldmynten: Femton tiotusendelar fint guld.

å Silfvermynten: Trettio tiotusendelar fint silfver af hvarje myntstyckes

bruttovigt.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade vigt få högst

utgöra:

för hvarje Tjugo-kronestycke: Femton tiotusendelar,

» y> Tio-kronestycke: Tjugo tiotusendelar,

» » Fem-kronestycke: Trettio tiotusendelar,

» » Två-kronestycke: Trettio tiotusendelar,

» » En-kronestycke: Femtio tiotusendelar,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

för hvarje kilogram af Femtio-örestycken: Sextio tiotusendelar,

)) j) )> )) Tjugufem-örestycken: Etthundra tiotusendelar,

3) » » » Tio-örestycken: Etthundrafemtio tiotusendelar,

allt af hvarje myntstyckes rätta vigt. _ ...

Vid utmyntning af guld må dock iakttagas, att afvikelsen i vigt

för hvart parti af tio kilogram myntguld ej får öfverskrida fem gram.

§ 9.

En hvar, som vid rikets myntverk till myntning inlemnar guld,

eger att derför erhålla Tjugo-kronestycken eller Tio-kronestycken, dock

mot erläggande, till myntningskostnadens betäckande, för Tjugo-kronestycken

af V4 procent och för Tio-kronestycken af Vs procent af det

utmyntade beloppets värde.

Fem-kronestycken utmyntas endast för statsverkets och Riksbankens

räkning; i senare fallet mot erläggande till myntningskostnadens

betäckande af Vs procent af det utmyntade beloppets värde.

§ 14.

Tjugo-kronestycken och Tio-kronestycken upphöra .att vara lagligt

betalningsmedel i förhållande till statens kassor, när de genom nötning

förlorat mer än två procent, men till alla andra, när de förlorat mer än

en half procent af den vigt, som de enligt § 4 af denna lag skola ega,

Fem-kronestycket upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande

till statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas,

huruvida det för rikets räkning är pregladt, men till alla andra, när

det förlorat mer än sex tiondels procent af nyssnämnda vigt.

Skiljemynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande

till statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas,

huruvida det för rikets räkning är pregladt, men till alla andra, när

pregeln genom nötning blifvit otydlig.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

(HJSTÅF.

O. R. Themptander.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 27.

5

Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans .

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms

Slott den 26 Mars 1881.

Närvarande:

Hane Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steg em,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskj öld,

Richert och

Themptander.

Departementschefen, Statsrådet Themptander erinrade, att med anledning''

af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 4 Maj 1880 gjorda

framställning om preglimg af guldmynt å fem kronor underhandlingar

inledts med Kongl. Norska och Danska regeringarne om en tilläggsartikel

till den mellan Sverige, Norge och Danmark gällande rnyntkonventionen,

samt att Kongl. Maj:t den 21 i denna månad med godkännande

af ett i detta hänseende upprättadt förslag förordnat, att

handlingarne i ärendet skulle öfverlemnas till Utrikes-departementet för

vidtagande af de ytterligare åtgärder, som erfordrades; och anmälde

Departementschefen tillika, att Hans Excellens Herr Ministern för utrikes

ärendena för honom tillkännagifvit, att Herr Ministern denna dag med

härvarande Kongl. Danske Minister undertecknat omförmälda tilläggsartikel,

hvarjemte Herr Ministern öfverlemnat tilläggsartikeln i afskrift.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Sedan Departementschefen redogjort för innehållet af nämnda

tilläggsartikel, som finnes detta protokoll bilagd under litt. C, anförde

Departementschefen:

»I sin förut nämnda skrifvelse har Riksdagen förklarat sig anse,

dels att fem-kronestvcket borde utmyntas efter samma grunder med afseende

å vigt och halt, som gälla för tio-och tjugo-kronestyckena, endast

att med afseende å remediet någon större frihet syntes böra medgifvas,

samt att fem-kronestycket skulle upphöra att vara lagligt betalningsmedel

under enahanda förhållanden, som rörande nuvarande guldmynt är

bestämdt, dels ock att myntet borde bekomma en lämplig storlek, hvilket

Riksdagen förestälde sig kunna vinnas, derest det erhölle ungefärligen

samma diameter som det i Frankrike senast preglade femfrancsstycket

om 16Vi millimeter, hvarigenom det nya myntet såväl i afseende

å omfång som tjocklek blefve skildt från tjugofem-örestycket och tiokronestycket,

hvilka hade en genomskärningslinie af respektive 17 och

18 millimeter, och sålunda blefve icke så obetydligt större än tio-örestycket,

hvars diameter af 15 millimeter syntes Riksdagen vara för ett

guldmynt väl ringa.

Granskar man nu tilläggsartikelns bestämmelser i dessa hänseenden,

finner man att fem-kronestycket kommer att erhålla samma halt som tiooch

tjugo-kronestyckena, och att i afseende å vigten tillämpats enahanda

grunder, som gälla för sistnämnda myntstycken, endast med den förändringen,

att då vigtremediet vid justering styckevis utgör för tjugokronestycket

0,0015 och för tio-kronestycket 0,0020, det för fem-kronestycket

bestämts till 0,0030. Vid justering kilogramvis gälla samma bestämmelser

för fem-kronestyckena som för de andra guldmynten. Tjugooch

tio-kronestyckena upphöra att vara lagligt betalningsmedel man och

man emellan, när de förlorat mer än en V2 procent af sin rätta vigt. För

fem-kronestycket har denna slitningsgräns, med hänsyn dertill att detta

myntstycke till följd af sin natur är mera utsatt för nötning, blifvit bestämd

till 6/io procent af den rätta vigten. I fråga åter om denna gräns

i förhållande till statskassorna har i tilläggsartikeln uppdragits en större

skilnad mellan fem-kronestyckena och de större guldmynten. För sistnämnda

mynt är slitningsgränsen i detta fall 2 procent, hvaremot för

fem-kronestyckena stadgats, att dessa upphöra att vara lagligt betalningsmedel

till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med

säkerhet kan skönjas, för hvilket rikes räkning de äro preglade. Denna

bestämmelse, som äfven har sin grund i den omständigheten, att femkronestyckena

äro mera utsatta för nötning än de större guldmynten,

har tillkommit på yrkande af Norska och Danska regeringarne; och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

myntdirektören har i afseende härå anfört, att denna bestämmelse måhända

kommer att medföra den verkan, att mynten, innan de till inlösen

allemnas till statskassorna, kunna blifva betydligt undervigtiga, men

att hvad staten sålunda kommer att förlora genom den större guldförlusten

i de inlösta mynten, ersättes genom fördelen att de mindre ofta

behöfva ommyntas, hvarjemte myntdirektören påpekar, att myntningskostnaden

för fem-kronestycken är betydligt större än för de andra guldmynten.

Fem-kronestyckets storlek är bestämd till 16 millimeters diameter.

Bestämmelserna i tilläggsartikeln äro sålunda hufvudsakligen

sådana, som Riksdagen i sin skrifvelse förklarat sig åstunda.

Riksdagen bär i nämnda skrifvelse jemväl uttalat den åsigten, att

till en början och innan sig visat, huruvida det nya myntet vunne allmänhetens

tycke och inginge i den dagliga rörelsen, borde stadgas, att

utmyntning af fem-kronestycken finge verkställas endast för statens och

Riksbankens räkning. I öfverensstämmelse härmed har också i tilläggsartikelns

l:a punkt intagits en bestämmelse, att rätten att låta pregla

fem-kronestycken är förbehållen hvarje rikes finansförvaltning. Till myntningskostnadens

betäckande erlägger Riksbanken, enligt gällande myntlag

för tjugo-kronestycken y4 procent och för tio-kronestycken V3 procent

af det utmyntade beloppets värde. I afgifven underdånig promemoria

bär myntdirektören förklarat myntningskostnaden för fem-kronestyckena

icke kunna betäckas med mindre än 1/i procent af det utmyntades

värde.

Ett godkännande af tilläggsartikeln och en bestämmelse om utmyntningsrätt

i det syfte, jag nyss omförmält, påkalla vissa ändringar

och tillägg i §§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om rikets mynt den 30 Maj

1873. I § 4 bör fem-kronestycket upptagas bland hufvudmynten och

bestämmelser meddelas om dess vigt och finhet, Stadgandena*angående

vigtremedium böra intagas i § 8. § 9 bör erhålla ett tillägg, att fem
kronestycken

utmyntas endast för statsverkets och Riksbankens räkning,

i senare fallet mot ersättning för myntningskostnaden, och i § 14 höra

intagas bestämmelser om fem-kronestyckets slitningsgräns.»

Departementschefen föredrog härefter ett förslag till förändrad lydelse

af nämnda §§, hvilket förslag finnes detta protokoll bilagdt under

litt. D; och anförde vidare:

»På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kongl.

Maj:t i nådig proposition föreslår Riksdagen att med godkännande af

den ifrågavarande tilläggsartikeln besluta, att förut nämnda §§ i lagen

om rikets mynt skola, under förutsättning att berörda tilläggsartikel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

varder i behörig ordning ratificerad, erhålla den förändrade lydelse, det

af mig nyss föredragna förslaget utvisar.

Framdeles och sedan sig visat om tilläggsartikeln varder godkänd

och ratificerad torde jag få göra underdånig framställning om de bestämmelser,

som må erfordras dels i afseende å ifrågavarande myntstyckes

pregel, inskrift och utseende i öfrigt, dels ock angående dess

vexling och spridning.»

1 hvad föredragande Departementschefen sålunda anfört och hemstält

instämde Statsrådets öfriga ledamöter.

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten biföll i

nåder hvad Statsrådet sålunda hemstält; och skulle proposition

i ämnet till Riksdagen aflåtas af den lydelse

bil. E till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Hans Wachtmeister.

Stockholm, ”tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.