Sök i Ratio Lex

Angående försäljning af åtskilliga kronans egendomar

1882-02-06 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1882:19, Angående försäljning af åtskilliga kronans egendomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

1

N:0 19.

Au k. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1882, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning

af åtskilliga kronans egendomar; Gifven Stockholms

Slott den 23 December 1881.

På derom af Kongl. Maj:t gjord framställning, medgaf 1874 års

Riksdag, att sådana kronan tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning

stälda och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter,

för hvilka årliga arrendeafgiften icke öfversteg 200 kronor, och

hvilkas bibehållande åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång

eller af annan särskild anledning påkallades, skulle i den mån gällande

arrendekontrakter efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt

slut, få, under iakttagande af de föreskrifter, Kongl. Maj: t kunde finna

lämpligt meddela, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas

under vilkor: att köpare, som sådant åstundade, skulle eg a att, efter

derom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen under

loppet af sex år med 1 0 årligen, såvida han, för fullgörandet deraf, vid

auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta anbudets antaglighet komme

att underställas Kongl. Maj:ts pröfning; att försäljningen skulle ega

rum utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som

utginge endast af kronoskatteegendomar; samt att, sedan köpebref utfärdats,

de sålda hemmanen och lägenheterna skulle komma att i jordeboken

upptagas under titel “utsockne eller allmänt frälse” och för betecknande

af denna deras natur påföras ränta till kronan i likhet med

andra frälsehemman i orten.

Till de egendomar, hvilkas försäljning sålunda medgafs, hafva,

enligt Riksdagens i underdånig skrifvelse den 20 Maj 1879 anmälda,

af Kongl. Maj:t den 6 Juni samma år godkända beslut, blifvit hänförda

äfven de egendomar af enahanda beskaffenhet, hvilka, efter det beBih.

till Rilcsd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afä. 12 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

slutet år 1874 fattades, kommit under Kammarkollegii förvaltning; och

är, i afseende på dispositionen af de genom försäljningen inflytande

medlen genom Riksdagens år 1877 meddelade, af Kongl. Maj:t likaledes

gillade beslut, stadgadt, att desamma må, i den mån tillfällen

dertill sig yppa, användas till sådana inköp af skogbärande eller till

skogsodling tjenlig mark, hvilka af Kongl. Maj:t pröfvas vara fördelaktiga

och hvartill medel icke kunna beredas från det till skogsväsendet

anvisade reservationsanslag.

Af skäl, som i bilagda protokoll öfver finansärenden för denna

dag finnas angifna, liar Kongl. Maj: t funnit försäljning af ytterligare

en del kronoegendomar önsklig; och vill, med åberopande af samma

protokoll, härmed föreslå Riksdagen att, utan rubbning i förut fattade

beslut rörande försäljning af hemman och lägenheter, hvilkas årliga

arrende icke öfverstiger 200 kronor, medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana kronan tillhöriga,

under Kammarkollegii förvaltning nu befintliga och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, för hvilka årliga arrendeafgiften är

högre än 200 kronor, men icke öfverstiger 500 kronor, det må bero

af Kongl. Maj:t att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt

fall, förordna, huruvida egendomen fortfarande bör för kronan

bibehållas eller till större eller mindre del försäljas;

att på enahanda sätt må förfaras äfven i afseende å dylika, i de

norrländska länen belägna egendomar, för hvilka årliga arrendet öfverstiger

500 kronor;

att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum, densamma

må ske i den ordning och under de vilkor, som nu gälla för försäljningen

af mindre hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte

af de särskilda bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, vare

sig i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela;

samt att de genom den nu förslagna försäljningen inflytande

medlen må, intilldess annorlunda kan af Kongl. Maj:t och Riksdagen

beslutas, öfverlemnas till Riksgäldskontoret, för att genom uppköp af

obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning å statens för

jernvägsbyggnader upptagna lån.

De handlingar, som röra detta ärende, skola hållas Riksdagens

vederbörande Utskott till handa; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen

med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Mafit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 23

December 1881.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

Taube,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander.

2:o.

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Themptander yttrade:

“I det under sistlidet år inom Finansdepartementet utarbetade förslag

angående domänförvaltningen, hvilket jag nyss inför Eders Kongl.

Maj:t föredragit, ifrågasattes äfven, huruvida det icke kunde anses vara

till kronans fördel att i de orter, der de utarrenderade kronoegendomarne

äro jemförelsevis få till antalet och af mindre betydenhet samt

lemna ringa afkomst, afyttra desamma och i deras ställe förvärfva

andra för jordbrukets bedrifvande och för förvaltningen lämpligare belägna

jordegendomar. Närmast och hufvudsakligast åsyftades härvid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

kronoegendomarne i de norrländska länen, i afseende å hvilka anfördes:

att dessa egendomars hufvudsakliga värde utgjordes af de stora skogsvidder,

som vid skattläggningar och afvittringar blifvit dem tilldelade,

och att, i den mån vid ny utarrendering skogsmarken till större eller

mindre del undantoges, för att ställas under. skogsstatens förvaltning,

och arrendatorns dispositionsrätt öfver skogen med dess betesmarker

sålunda inskränktes, svårighet, efter hvad erfarenheten redan visat, uppstode

för den återstående egendomens utarrendering till skälig afgift;

att den arrendeafkomst, de ifrågavarande egendomarne nu lemnade,

jemförd med egendomarnes taxeringsvärde, vore betydligt lägre, än

den efter samma grund beräknade arrendeinkomsten af kronans egendomar-

i det öfriga riket, i det att inom de norra länen arrendeafgifterna

i medeltal utgjorde endast 3,15, men i det öfriga landet 4,60 procent

af taxeringsvärdet, hvilket missförhållande antogs, i mån af skogarnes

afskiljande, komma att framträda än skarpare; samt att, på

samma gång af nu anförda omständigheter kunde dragas den slutsats,

att ett utbyte af de norrländska egendomarne mot andra i mellersta

och södra Sverige skulle bereda kronan en högre inkomst, förvaltningskostnaderna

borde genom en dylik åtgärd minskas.

Genom nådig skrifvelse den 6 Maj 1881 anbefalde Eders Kongl.

Maj:t Kammarkollegium att, efter inhemtande af yttranden från Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de norrländska länen och fullständig

utredning af de omständigheter, som kunde inverka på den sålunda

väckta frågan angående försäljning af domänerna i de nämnda länen,

inkomma med underdånigt utlåtande och i sammanhang dermed, efter

vederbörandes hörande, jemväl taga under öfvervägande, huruvida äfven

inom rikets öfriga län försäljning af utarrenderade kronoegendomar,

utöfver hvad genom nådiga brefven den 29 Maj 1874 och den 6 Juni

1879 blifvit förordnadt, kunde anses af omständigheterna påkallad.

Efter att hafva i anledning häraf inhemtat yttrande från Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga län, har Kammarkollegium

i skrifvelse den 25 November 1881 afgifvit underdånigt utlåtande

i detta ärende, och torde Eders Kongl. Maj:t nu tillåta mig

att redogöra för den af kollegium åvägabragta utredning i frågan och

de af myndigheterna deruti uttalade åsigter.“

Sedan Departementschefen derefter föredragit så väl länsstyrelsernas

yttranden som Ivammarkollegii utlåtande med dervid fogade

bilagor, hvilket senare utlåtande skulle detta protokoll bifogas, yttrade

Departementschefen vidare:

“Det vill synas mig att, huru delade tankarne än må vara om

lämpligheten eller olämpligheten för kronan att i stort drifva ett arrende
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Mcij.is Nåd. Proposition A’:o 19.

väsen, åsigterna borde kunna enas derom, att det i alla händelser icke

kan vara till kronans fördel, att föremålet för dess arrendeförvaltande

verksamhet till en betydande del utgöres af smärre fastigheter. Utgående

från en sådan uppfattning var det ock, som Riksdagen ej mindre

år 1874, efter derom af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning,

beslöt, att de för statsverkets räkning då utarrenderade fastigheter, för

hvilka årliga arrendeafgiften icke öfversteg 200 kronor, och hvilkas

bibehållande åt kronan icke af befintlig skogstillgång eller annan särskild

anledning påkallades, skulle i mån af inträffande arrendeledigheter

försäljas, än ock år 1879 utsträckte tillämpningen af detta beslut

jemväl till de af staten dåmera öfvertagna militie- och hospitalsegendomarne.

Om resultatet af denna försäljning föreligga i Kammarkollegii nu

föredragna utlåtande upplysningar, af hvilka framgår, att för de hittills

sålda kronoegendomarne erhållits en köpeskilling, som med 150 procent

öfverstiger egendomarnes taxeringsvärde, och å hvilken räntan,

beräknad efter fyra procent, är nära tre gånger större, än den förut

uppburna arrendeafgiften. Härvid bör visserligen icke förbises, att,

såsom Kammarkollegium erinrat, det vid tiden för egendomarnes försäljning

för dem utgående arrende, hvilket blifvit till sitt dåvarande

beiopp bestämdt tjugu eller trettio år förut, icke kan anses utvisa det

arrendevärde, egendomarne vid försäljningen i verkligheten egt eller

skulle betingat, om de upplåtits på nytt arrende i stället att säljas;

men om man antager, att vid ny utarrendering det gamla arrendet

skulle ökats i samma proportion som arrendeafgiften stegrats för de åt

kronan bibehållna egendomar, hvilka under senare åren blifvit på nya

arrenden upplåtna — och någon anledning att förutsätta en större ökning

i arrendet för de sålda egendomarne torde ej förefinnas — skulle,

enligt hvad kollegii utredning gifver vid handen, den nya arrendesumman

i allt fall icke hafva stält sig i fördelaktigare förhållande till

den för egendomarne erhållna köpeskilling, än att den representerat en

ränta derå af 2,-i till 2,2 procent. Häraf synes mig otvetydigt framgå,

att den beslutade och till en del verkstälda försäljningen varit en

finansielt rigtig åtgärd, och detta så mycket mer, som derigenom eu

icke oväsentlig besparing uppstår i utgifter för arrendeuppskattningar,

syner och besigtningar m. m., hvilka utgifter drabba de smärre fastigheterna

vida tyngre än de större.

Men, utom den omedelbara ekonomiska vinsten genom ökad kapitaltillgång

och afkomst samt minskade omkostnader, medför försäljningen

. af de smärre fastigheterna en annan och, efter min uppfattning,

än mer betydande fördel derutinnan, att de myndigheter, åt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

hvilka domänernas administration är eller kan varda öfverlemnad, frigjorda

från de tyngande förvaltningsbestyren för de mindre egendomarne,

blifva i tillfälle att med samlad kraft egna sig åt vården om

och tillsynen öfver de genom sitt högre värde för kronan långt vigtigare

större egendomarne och derigenom med mera framgång verka

för dessas tidsenliga förkofran.

Hufvudsakligen ur dessa synpunkter och då jag för min del är

öfvertygad, att, om de nu bestämda gränserna för försäljningen något

vidgas, ett gynsamt ekonomiskt resultat af forsäljningarne fortfarande

kan förväntas, anser jag mig böra, lika med Kammarkollegium och de

flera länsstyrelser, som yttrat sig i sådan rigtning, tillstyrka en utsträckning

af den nu pågående försäljningen.

I fråga om det omfång, som kan böra gifvas åt en sålunda utsträckt

försäljning, är jag visserligen med Kammarkollegium ense derom,

att i alla händelser de egendomar icke böra afyttras, som, till

följd af i orten pågående eller förestående utdiknings- och vattenafledningsföretag

eller andra omständigheter, såsom exempelvis belägenhet

i den omedelbara närheten till en stad eller uppväxande handelsplats,

kunna förväntas inom en närmare framtid erhålla ett ökadt värde, och

jag anser äfven, att försäljning icke heller bör ifrågakomma af egendom,

som lämpar sig att sammanslås med annan angränsande kronan

tillhörig jordbruksfastighet, eller kan för något särskildt statsändamål

anses behöflig, likasom att från försäljning bör undantagas mark, som

egnar sig för skogsbörd och är så belägen, att den med fördel kan

till förvaltning af skogsstaten öfvertagas. Det synes mig följaktligen

och med fästadt afseende jemväl å önskligheten deraf att, vid inträffande

sämre konjunkturer försäljningsåtgärder må kunna inställas,

lämpligt att, på sätt Kammarkollegium tillstyrkt, det beslut, som kan

fattas om en utsträckt försäljning, icke må göras ovilkorligt, utan att

åt Eders Kongl. Maj:t må öfverlemnas att, inom de gränser för försäljningen

Riksdagen kan, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, utstaka,

efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall afgöra,

huruvida vid inträffande arrendeledighet en egendom bör försäljas

eller icke.

Deremot anser jag mig icke böra biträda det förslag, Kammarkollegium

framstält i afseende på gränserna för försäljningen. Såsom

jag förut, vid föredragningen af kollegii utlåtande, haft tillfälle nämna,

går kollegii hemställan i denna del ut derpå, att försäljningen skulle

göras beroende, icke af det för egendomarne utgående arrende, utan

af det arrendevärde, egendom vid företagen arrendeuppskattning ansåges

ega, samt att, med tillämpning häraf jemväl å den försäljning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

som enligt fattade beslut redan nu pågår, försäljningen skulle komma

att omfatta de egendomar, för bvilka vid arrendeuppskattning icke

fastställes högre maximiarrende än 500 kronor. Om, med ledning af

de upplysningar, kollegium lemnat rörande de under de senare åren

verkstälda utarrenderingar, det får förutsättas, att arrendevärdet vid nu

förestående nya arrendeuppskattningar kommer att stiga med i medeltal

omkring 50 procent, är det uppenbart, att, med antagande af detta

kollegii förslag och med de ytterligare inskränkningar i afseende å

försäljningen, jag nyss angifvit såsom efter min åsigt erforderliga, den

åsyftade utsträckningen i försäljningen skulle blifva snart sagdt ingen

eller åtminstone ytterst obetydlig.

För min del vågar jag föreställa mig, att, derest det ändamål,

hvartill försäljningsåtgärderna efter min tanke böra företrädesvis syfta,

eller beredande af tillfälle för de förvaltande myndigheterna att mera

odeladt egna sig åt de större och värderikare egendomarnes förkofran,

skall i någon afsevärd mån kunna vinnas, försäljningen bör, i enlighet

med hvad flere Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillstyrkt, utsträckas

till de fastigheter, för hvilka det hittills utgående arrendet

icke öfverstiger 500 kronor. Ett förslag i denna syftning synes mig

äfven i det hänseendet ega företräde framför Kammarkollegii förslag,

att det lemnar tillfälle att med säkerhet bedöma, hvilken omfattning

försäljningen högst skulle kunna erhålla, under det att man för sitt

omdöme härutinnan, enligt kollegii förslag, blir hänvisad endast till

mer eller mindre ovissa antaganden.

De nya fastigheter, hvilka, i händelse gränsen för försäljningen

bestämdes i öfverensstämmelse med den af mig nu uttryckta åsigt,

skulle ifrågakomma att afyttras, utgöra, enligt hvad Kammarkollegium

upplyst, tillsammans 951 med ett taxeringsvärde af 8,324,740 kronor;

men af dessa fastigheter skulle utan tvifvel en icke ringa del komma

att från försäljning undantagas, om de öfriga grunder vid försäljningen

följdes, som jag ofvan förordat. Då vid de många tillfällen, när fråga

om en utsträckt försäljning af kronans utarrenderade egendomar varit

å bane inom Riksdagen, såsom skäl deremot, bland annat, anförts, att

ett samtidigt utbjudande af ett större antal kronoegendomar skulle

verka till nedtryckning i fastighetsvärdet, anser jag mig böra i detta

sammanhang erinra, att, då försäljningen af kronoegendomarne komme

att ske i mån af inträffande arrendeledighet, medeltalet af de årligen

för hela riket till försäljning ifrågakommande egendomarne, med inberäknande

jemväl af osålda lägenheter med arrende icke öfverstigande

200 kronor, icke komme att uppgå till högre antal än 79, samt att,

enligt i Kammarkollegium upprättade tabeller, förutom under året 1891,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

då till försäljning skulle kunna ifrågakomma 157 fastigheter, deribland

dock 50 såsom särskilda egendomar upptagna lotter i Upsala hofstalläng,

högsta antalet egendomar, som något år skulle kunna utbjudas,

komme att utgöra 111. Ehuru i och för sig betydande, synes mig

denna siffra, om densamma fördelas på de 18 län, inom hvilka egendomarne

äro belägna, och vidare det antal fastigheter afräknas, som^

kan antagas komma att från försäljning undantagas, icke vara egnad

att ingifva några allvarliga farhågor för fastighetsvärdets nedgång,

särdeles om afseende tillika fästes vid de ifrågavarande egendomarnes

jemförelsevis ringa betydenhet och värde.

Hvad särskildt angår kronoegendomarne i de norrländska länen,

upplyses af Kammarkollegii utlåtande, att derest försäljning blefve medgifven

af alla egendomar, som lemna en arrendeafgift, icke öfverstigande

500 kronor, endast 24 egendomar skulle på grund af högre

arrendebelopp blifva af försäljningsbeslutet oberörda, deraf

13 i Jemtlands län med årligt arrende af 15,523 kronor 84 öre ock taxeringsvärde af235,500 kronor.

8 i Gefleborgs ,, „

d:o

„ 6,185

„ 40 „ „

d:o

„ 162,900 „

1 i Vesterbottens „ „

(1:0

„ 668

?> 8o ,, f.

d:o

25,000 „

ocb 2 i Norrbottens „ „

d:o

„ 2,706

o

d:o

„ 46,400 „

Då, enligt hvad kollegium vitsordat, det nuvarande arrendet för

flera bland dessa egendomar är hufvudsakligen beroende af tillydande

stora skogar, hvilka vid ny utarrendering torde komma att från egendomarne

skiljas, för att utläggas till kronoparker, synes det antagligt,

att arrendet för en del af dessa egendomar framdeles kommer att nedgå

under det belopp af 500 kronor, som nu blifvit ifrågasatt såsom

gräns för försäljningen. Vid detta förhållande, och då bibehållandet

inom de vidsträckta norrländska länen af endast en eller annan jordbruksdomän

i hvarje län icke kan anses med en klok administration

förenligt, finner jag det önskligt, att de berörda 24 egendomarne, ehuru

nu lemnande högre arrende än 500 kronor, kunde varda inbegripne

bland dem, om hvilkas försäljning Eders Kongl. Maj:t skulle ega att

förordna, derest icke särskilda förhållanden påkallade deras fortfarande

användning för kronans räkning.

De allmänna vilkor, hvarunder försäljningen af kronoegendomar

nu eger rum, i afseende å så väl sättet för egendomarnes utbjudande

och köpeskillingens erläggande, som de sålda hemmanens skattskyldighet,

synas mig vara af den beskaffenhet att böra tillämpas äfven vid

den utsträckta försäljning, hvarom beslut kan blifva fattadt; men i den

mån värdet å de till försäljning ifrågakommande fastigheterna ökas,

blir det ock af större vigt, att till ledning vid pröfningen af köpe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

anbuden noggrannare upplysningar om egendomarne må vara att tillgå,

än dem, på hvilka köpeanbudens godkännande eller förkastande

nu i allmänhet grundas, eller uppgifter om senast erlagda arrenden

och taxeringsvärden jemte myndigheternas allmänna omdöme om ain

budets antaglighet. Jag finner det derföre ock, ehuru jag, såsom

redan är nämndt, icke anser en arrendeuppskattning erforderlig för

det ändamål, Kammarkollegium förutsatt, nödigt att innan pröfning

eger rum af köpeanbud å egendomar, hvilkas försäljning nu kan varda

medgifven, en undersökning, enligt de närmare föreskrifter Eders Kongl.

Maj:t torde få meddela, företages å egendomarne till utrönande af deras

såväl arrende- som saluvärde.

De medel, hvilka inflyta vid den nu pågående försäljningen af

kronoegendomar, eger Eders Kong!. Maj:t, enligt Riksdagens dertill

lemnade medgifvande, att, i den mån tillfällen yppas, använda till inköp

af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark. Att utsträcka

detta medgifvande äfven till köpeskillingen för de egendomar, hvilkas

försäljning nu skulle komma att föreslås, saknar jag anledning ifrågasätta,

då de till Eders Kongl. Majrts förfogande sålunda redan stälda

försäljningsmedlen tillika med de belopp, som kunna disponeras af

reservationsanslaget till skogsväsendet, torde blifva tillräckliga för de

skogsköp, hvartill lägliga tillfällen kunna erbjuda sig inom orter, der

förvärfvaudet af skog för kronans räkning synes böra eftersträfvas.

Icke heller kan det, efter min åsigt, anses lämpligt att, om kronan afhänder

sig en del af sina jordbruksfastigheter i det särskilda syftet

att begränsa området för denna förvaltningsgren, inköpa andra dylika

egendomar i de såldas ställe, och om i ett eller, annat fall för arrendering

af några smärre domäner eller af annan anledning förvärfvandet

af någon jordbruksfastighet skulle finnas önskligt, torde särskild framställning

kunna derom till Riksdagen aflåtas.

Att tillstyrka en disposition af de inflytande försäljningsmedlen,

som innebure den realiserade kapitaltillgångens förvandling till lös

egendom, finner jag dock betänkligt, och förhandlingarne inom Riksdagen

vid de tillfällen, då fråga der förevarit om försäljning af kronans

egendomar, synes mig tillräckligt utvisa, att, derest en sådan

användning af försäljningsmedlen ifrågasattes, Riksdagens bifall till en

utsträckt försäljning svårligen skulle kunna förväntas. Fasthåller man

vid önskan att för den tillgång, som här är i fråga, fortfarande bibehålla

karakteren af fast egendom, men af skäl, som jag nyss antydt,

anser det icke böra ifrågakomma att för de inflytande försäljningsmedlen

inköpa vare sig andra jordbruksegendomar eller skogsmark, synes

Bill, till RiJcsd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afä, 12 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

det ligga nära till hands att, såsom motionärer inom Riksdagen vid

flera tillfällen föreslagit, använda försäljningsmedlen för afbetalning å

statens för jern vägsbyggnader upptagna lån. Då den sålunda tillkomna

skulden i sjelfva verket är att betrakta såsom en ogulden del af de

utgifter, med hvilka jernvägarnes åstadkommande varit förenadt, och

jernvägarne följaktligen först i den mån berörda skuld infrias kunna

anses vara en statens ograverade egendom, måste det erkännas, att

genom de ifrågavarande försäljningsmedlens användning på nu angifvet

sätt staten, i stället för de fastigheter den afhänder sig, förvärfvar

en annan fast egendom, som med hänsyn till förändrade tidsförhållanden

måste anses i värde och betydelse åtminstone fullt jemförlig med

den sålda. På samma gång således de, hvilka strängt påyrka att

kronans fasta egendom må bibehållas oförminskad, borde med en sådan

disposition af medlen finna sig tillfredsstälde, skulle derigenom

äfven vinnas den synnerligen beaktansvärda fördelen af en hastigare

minskning i den utländska statsskulden.

Då jag följaktligen finner mig böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t

att hos Riksdagen föreslå de inflytande försäljningsmedlens användning

för minskande af statens skuld för dess jernvägsbyggnader, hvilket

naturligtvis icke utesluter tillfället att framdeles på annat sätt disponera

dessa medel, derest Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen skulle finna

sådant af dåmera inträdda förhållanden påkalladt, torde jag slutligen,

ehuru sådant redan framgår af det förut anförda, få betona, att med

det nu af mig framstälda förslaget icke afses någon ändring i gällande

bestämmelser om dispositionen af köpeskillingarne för de egendomar,

hvilkas försäljning redan är beslutad.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, utan rubbning i förut fattade beslut rörande försäljning af

hemman och lägenheter, hvilkas årliga arrende icke öfverstiger 200

kronor, medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana kronan tillhöriga,

under Kammarkollegii förvaltning nu befintliga och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, för hvilka årliga arrendeafgiften är

högre än 200 kronor, men ej öfverstiger 500 kronor, det må bero af

Eders Kongl. Maj:t att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje

särskildt fall, förordna, huruvida egendomen fortfarande bör för kronan

bibehållas eller till större eller mindre del försäljas;

att på enahanda sätt må förfäras äfven i afseende å dylika, i de

norrländska länen belägna egendomar, för hvilka årliga arrendet öfverstiger

500 kronor;

att, der Eders Kongl. Maj: t pröfvar försäljning böra ega rum.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som nu gälla

för försäljningen af mindre hemman och lägenheter, med iakttagande

derjemte af de särskilda bestämmelser, Eders Kongi. Maj:t kan finna

lämpligt att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen

meddela;

samt att de genom den nu föreslagna försäljningen inflytande

medlen må, intill dess annorlunda kan af Eders Kongi. Maj:t och Riksdagen

beslutas, öfverlemnas till Riksgäldskontoret, för att genom uppköp

af obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning å statens

för jernvägsbyggnader upptagna lån.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda anfört och hemstält,

deri Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t

Konungen i nåder gilla och bifalla, samt befalde, att i enlighet dermed

proposition, så lydande som bilagan C till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

A. L. Fris.

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Då vid infordrande af Kammarkollegii underdåniga utlåtande öfver

det under nästlidet år inom Finansdepartementet af särskilda komiterade

uppgjorda förslag till domänförvaltningens ordnande yttranden

icke äskats öfver den af komiterade i sammanhang med berörda förslag

väckta fråga om försäljning af kronans egendomar i de norrländska

länen, har Eders Kongi. Maj:t, enligt Herr Statsrådets och Chefens

för Finansdepartementet skrifvelse den 6 sistlidne Maj, i nåder anbefalt

Kammarkollegium att, efter inhemtande af yttranden från Eders

Kongi. Majrts Befallningshafvande i de norrländska länen och fullständig

utredning af de omständigheter, som kunde inverka på berörda af

komiterade väckta fråga, deröfver afgifva underdånigt utlåtande och i

sammanhang dermed, efter vederbörandes hörande, jemväl taga under

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.

öfvervägande, huruvida inom öfriga rikets län försäljning af kronoegendomar,

utöfver hvad genom nådiga brefven den 29 Maj 1874 och den

6 Juni 1879 blifvit förordnadt, kunde anses med kronans fördel förenlig

eller eljest af omständigheterna påkallad.

Af innehållet i de underdåniga utlåtanden, hvilka kollegium till

underdånig åtlydnad häraf från länsstyrelserna infordrat, tillåter sig

Kollegium underdånigst anföra följande:

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län har, med

uppgift att inom länet funnes tio kronoegendomar, af hvilka tvenne såsom

gifvande under 200 kronor i årligt arrende antagligen komme att

på grund af förut gifna bestämmelser vid nuvarande arrendeperiods utgång

försäljas, beträffande de öfriga hufvudsakligen anfört att, ehuru

väl antagas måste, att dessa egendomar, af hvilka de flesta hade goda

odlingslägenheter, skulle genom öfvergång i enskildes eg o komma i

bättre häfd och följaktligen gifva högre afkastning än hvad vid utarrendering

vore fallet, det dock vore betänkligt, att staten afyttrade all

jordegendom i denna aflägsna del af fäderneslandet, och dessutom tvifvelaktigt,

huruvida berörda egendomar, hvilka, med undantag af militiebostället

Tureholm, vore belägna vid kusten nära allmänna landsvägen

och i allmänhet väl bebyggda samt såsom lämpliga bostadslägenheter

gåfve ett jemförelsevis högt arrende, vid en blifvande försäljning

skulle betinga en köpeskilling, hvarå räntan komme att motsvara nuvarande

arrendebeloppet. På grund häraf har Eders Kongl. Majrts

Befallningshafvande i underdånighet föreslagit, att bostället Tureholm,

såsom liggande inuti landet, måtte försäljas samt de öfrige sju egendomarne

vid arrendetidens utgång alternativt utbjudas på arrende eller

till försäljning, men endast i det fall afhändas statsverket, att derigenom

erhölles en större statsinkomst, än om de utarrenderades.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län anser

ej mindre en del särskildt uppräknade kronoegendomar inom länet,

hvilkas nuvarande arrende understiger 200 kronor och om hvilka särskild

nådig föreskrift om försäljning ännu ej gifvits, än äfven öfriga

kronans egendomar i länet böra fortfarande’ för Eders Kongl. Maj:ts

och kronans räkning bibehållas, enär dels förvaltningskostnaden för

desamma vore ringa, dels desse egendomar, deraf de, som antingen varit

bostadsboställen eller stått under boställsdirektionens tillsjm, före den

nuvarande arrendetiden varit mindre väl brukade, otvifvelaktigt på grund

af jordbrukets pågående utveckling och, derest de komme att utarrenderas

med större frihet för arrendatorerne, men med noggrannare kontroll

i afseende å arrendatorernes skyldigheter än hvad hittills varit fallet,

inom kort komme att erhålla ett vida högre värde än de nu ega.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

[ Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län funne visserligen

ej osannolikt, att flere af kronoegendomarne i länet, livilka, om

den del af skogsmarken som för dem icke erfordrades frånskildes, vore

af jemförelsevis ringa betydenhet, skulle betinga ett köpeskillingsbelopp-,

som med beräkning af den i allmänhet nu påräkneliga penningeränta

skulle lemna större behållen inkomst, än genom egendomarnes

nuvarande arrenden erhölles, men ansåge försäljning af egendomarne

för närvarande ej vara'' med statsverkets fördel förenlig, då nuvarande

låga arrenden antagligen skulle, i den mån skogsrörelsen inskränktes

och be/olkningen nödgades nedlägga sitt hufvudsakliga arbete på jordbruket

samt kommunikationerna underlättades, komma att betydligt

stegras, samt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hyste den förväntan

att, efter till äfventyrs skedd omgestaltning af domänförvaltningen,

framför allt den lokala, jordbruket å kronans jordegendomar

skulle kunna med den omsorg öfvervakas och ledas, att det komme

att framställa ett efter omständigheterna tillfredsställande och mönstergildt

föredöme för ortens jordbrukande befolkning, hvarjemte Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hölle för en stor statsekonomi

fördel att genom ett inom alla deler af landet väl ordnadt och högt

utveckladt arrendeväsen söka bereda ett växande antal mindre bemedlade

jordbruksidkare, som sakna utväg till förvärfvande af egen fastighet,

ett godt tillfälle att använda sin arbetsflit och duglighet på brukningen

af andras, en fördel som syntes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

vida uppväga den förvaltningskostnad, som för egendomarnes

bibehållande vore oundgänglig. För den händelse likväl en utsträckt

försäljning af kronoegendomarne beslötes, hemstälde Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet, att såsom vilkor för försäljningen

uppstäldes, att från egendomarne först afskildes den del af

skogsmarken, som ej till husbehofvet erfordrades och som lämpade sig

att såsom kronopark ställas under skogsstatens vård och förvaltning

eller att mot särskildt skogsarrende upplåtas; att noggrann uppskattning

af återstående skogsmark och andra egor, som till försäljning utbjödes,

derförinnan skedde, eller andra betryggande föreskrifter mot

egendoms försäljning under dess verkliga värde meddelades, samt att

de för egendomarne inflytande medel användes till inköp af andra för

statsverket fördelaktigare fastigheter.

Landshöfdingeembetet i Vesternorrlands län har ansett kronans

domäner i länet, hvilka utgjordes af en hospitalslägenhet och ett fiske,

kunna utan förlust för statsverket försäljas, då anledning ej förefunnes

antaga, hvarken att desamma på grund af sin belägenhet kunde komma

att för Eders Kong]. Maj:ts och kronans räkning behöfvas eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

att de i en framtid skulle kunna betinga högre arrendeafgift eller

salupris.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län har, med

hänsyn till de af kronoegendomarne i länet i förhållande till taxeringsvärdet

utgående låga arrenden, egendomarnes ringa ytvidd och den i

händelse af skogsmarkens afskiljande troligen uppkommande svårighet

att få desamma utarrenderade åtminstone mot högre arrende än de

nu betinga, i underdånighet uttalat den åsigt, att det syntes vara med

statsverkets fördel mest förenligt, att de af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

uppgifna egendomar, hvilkas nuvarande arrende-understeg

500 kronor, försåldes.

Beträffande frågan, huruvida inom rikets öfriga län försäljning af

kronoegendomar, utöfver hvad genom nådiga brefven den 29 Maj 1874

och den 6 Juni 1879 blifvit förordnadt, kan anses med kronans fördel

förenlig eller eljest af omständigheterna påkallad, hafva Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Hallands,

Elfsborgs, Vestraanlands, Östergötlands och Skaraborgs län samt

Landshöfdingeembetet i Göteborgs och Bohus län yttrat sig mot en

sådan försäljning;

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län, under anförande

att arrendena af egendomarne inom länet motsvara 5,4 procent

af taxeringsvärdena, hvarvid jemväl vore att märka, att för det vida

öfvervägande antalet egendomar arrendebeloppen utgå på grund af

äldre kontrakt och att en väsentligen förhöjd arrendeinkomst kan vid

förnyad utarrendering påräknas, hvarföre Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

med erinran derjemte att 1879 och 1880 årens Riksdagar

afslagit väckta motioner om utsträckt försäljning af kronoegendomar

utöfver hvad redan vore stadgadt, ansett någon ytterligare försäljning

icke bereda kronan fördel, helst jordens värde fortgår i jemnt

stigande under det penningens värde sjunker, hvarjemte Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande ansett en något mera ökad erfarenhet om

de förhållanden, hvilka vid frågans bedömande borde komma under

öfvervägande, vara önskvärd, innan någon åtgärd vidtages ledande till

en utsträckt försäljning af kronans egendomar, hvilka under en på

kloka och ändamålsenliga grunder ordnad lagstiftning rörande desammas

förvaltning otvifvelaktigt skulle åt statsverket inbringa en fullt

nöjaktig afkastning.

Eders Kongl. Majäs Befallningshafvande i Kronobergs län, alldenstund

jordvärdet i länet vore i stigande äfven i följd af ständigt pågående

utdikningsföretag samt många af kronoegendomarne inom länet

hade stora och värderika odlingslägenheter, hvilka först efter mera om
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.

fattande utdikningar kunde tillgodogöras, hvarföre Eders Kongl. Majrts

Befallningshafvande ansett med kronans fördel förenligt att fortfarande

i statsverkets ego bibehålla sådana egendomar, af hvilka för framtiden

kan påräknas större afkomst än den som för närvarande deraf utgår,

synnerligast som förvaltningskostnaderna icke kunde i nämnvärd mån

genom utsträckt försäljning minskas;

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län, emedan antalet

af kronoegendomar inom länet vore ringa och det för kronan vore

fördelaktigt att inom hvarje län bibehålla åtminstone ett mindre antal

att i händelse af behof kunna till ett eller annat statsändamål användas.

Eders Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i Hallands och Vesimanlands

län, enär en dylik försäljning icke syntes vara med kronans fördel

förenlig eller eljest af omständigheterna påkallad;

Eders Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i Elfsborgs län, under anförande

hufvudsakligen, att efterfrågan efter arrenden på längre tid i

allmänhet vore så stor att, särdeles der odlingstillfällen funnes, en betydlig

tillökning i arrendebeloppen kunde påräknas, liksom öppnandet

af nya kommunikationsleder och förbättrad jordkultur i väsentlig mån

komme att bidraga till stegring i arrendena samt det dessutom vore

olämpligt att för närvarande besluta om försäljning, då fullständig

kännedom om egendomarnes areal, odlingstillfällen och jordens beskaffenhet

ännu ej kunnat vinnas; samt

Landshöjdingeembetet i Göteborgs och Bohus län, under förklarande

att Landshöfdingeembetet icke hade sig bekant några särskilda omständigheter,

som för närvarande borde till försäljning föranleda. Deremot

har

Landshöfdingeembetet i Östergötlands län ansett större behållen

inkomst kunna beredas statsverket genom försäljning än bibehållande

af en mängd inom länet befintliga mindre kronolägenheter, hvilkas

vård och tillsyn medförde dryga kostnader, men likväl underdånigst

afstyrkt en sådan försäljning intill dess beslut i laga ordning tillkommit,

att försäljningsmedlen skulle samlas till en ständig räntegifvande

domänfond, som ej finge utan Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens gemensamma

medgifvande för något statens tillfälliga behof anlitas.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaradorgs län har äfven

uttalat sig mot försäljning af kronoegendomar utöfver hvad redan vore

förordnadt, dervid framhållande vigten för hvarje stat såväl ur nationalekonomisk

som politisk synpunkt att vara egare till viss del af den

inom dess område belägna jord, enär äfven om arrendeafkomsten af

de egendomar, som icke omedelbart användes för något statsändamål,

någon gång skulle finnas understiga räntan å den köpesskilling, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.

kunde betingas för samma fastigheter, deras egande likväl i längden

vore att föredraga framför förvärfvandet af ett räntebärande kapital,

hvars bibehållande vid oförminskad afkastningsförmåga kunde vara

ovisst och alltid blifver med svårigheter förenadt. De skäl, som enligt

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande kunna påkalla

försäljning af kronans egendomar i allmänhet, eller deras för stora

mängd eller område eller förvaltningskostnadens storlek i förhållande

till kronans inkomst af egendomarne, vore ej för handen i det Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anförtrodda län, icke heller hade

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig bekant något för staten

eller länet vigtigt ändamål, som genom viss kronoegendoms afyttrande

kunde beredas. Derest dock beslut om en mera utsträckt försäljningskulle

fattas, ville Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet

föreslå, att densamma måtte ega rum endast med sådana mindre

kronoegendomar, hvilka efter undersökning i den ordning, som för arrendeuppskattning

vore eller blefve stadgad, funnes vara af beskaffenhet

att böra under enskild eganderätt upplåtas, samt derjemte i underdånighet

hemställa, att försäljningssumman måtte användas till inköp

af lämplig jordbruksfastighet eller skogsmark.

Eclers Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län har beträffande

de inom länet befintliga kronoegendomarne på landet i underdånighet

uttalat den åsigt, att desamma, med undantag dels af

trenne, om hvilkas användande till länsmansboställen underdånig framställning

vore gjord, dels af åtskilliga andra särskildt uppgifna hemman,

som antingen lämpade sig att med annan kronoegendom sammanslås

eller hade betydligare skogsmark, borde försäljas samt jemväl med

hänseende till de inom Visby stads område belägna kronolägenheter,

af hvilka en del vore anordnad för vissa ändamål, andra sedan lång

tid tillbaka innehafda af enskilde som ansågo sig till densamma hafva

ett slags ständig besittningsrätt, samt en del i framtiden torde blifva

för stadens eller det allmännas behof nödvändig, i underdånighet föreslagit,

att desamma med några få undantag måtte försäljas.

Af öfriga länstyrelsers underdåniga utlåtanden torde Eders Kongl.

Maj:t i nåder inhemta:

att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län ansett

sig ej böra för närvarande, då jorden vore i ständigt stigande, förorda

en utsträckt försäljning af kronoegendomar i annat fall, än att

köpeskillingen användes till inköp af annan jord, försedd med skog

eller tjenlig till skogsmark, men under sådan förutsättning i underdånighet

tillstyrkt försäljning af egendomar, hvilkas nuvarande arrenden

ej öfverstege'' 500 kronor;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N-o 19.

att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län

visserligen ansett kronans egendomar, såvidt möjligt, böra bibehållas,

men, i betraktande af de dryga kostnader för förvaltningen af mindre

kronoegendomar, aflägse från annan kronoegendom eller från jernväg

eller ångbåtsled, i underdånighet tillstyrkt försäljning af sådana kronoegendomar,

som för närvarande ej lemnade eller vid förnyad arrendeuppskattning

ansåges kunna lemna 300 kronor i årligt arrende, dock

med undantag för egendomar med betydligare skogstillgång och sådana,

som antingen till följd af sitt läge lämpligen kunde med annan

kronoegendom under ett bruk utarrenderas eller genom utdikning kunde

erhålla ett väsentligen ökadt eller förbättradt egoområde;

att Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i Vermlands län, som

jemväl ansett en utsträckt försäljning af kronans egendomar, då, som

för närvarande vore fallet, jorden alltjemt stege i värde, ej vara till

statsverkets fördel, dock ej såge ett bibehållande åt kronan af alltför

små jordegendomar vara af någon afsevärd förmån och derföre lika med

Eders Kongl Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län, i underdånighet

hemstält om försäljning af kronoegendomar, hvilkas arrenden

ej öfverstege 300 kronor, derest särskild anledning för deras bibehållande

ej förefunnes;

att Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i Örebro län hänvisat

till sitt öfver särskilde komiterades förslag till domänförvaltningens

ordnande afgifna underdåniga yttrande, deri Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

bland annat anfört, att, äfven om svenska staten

komme att uppehålla det för förverkligande af statens allmänna och

väsentliga ändamål främmande systemet af privatdomäner, det likväl

skulle lända både statsverket och enskilde till fördel, om minskning i

statsdomänernas antal åstadkommes genom försäljning af de mindre

inkomstgifvande och att de egendomar, hvilkas arrenden ej uppginge

till 500 kronor, af sådan anledning borde försäljas, hvarigenom föremålen

såväl för den centrala som lokala förvaltningen skulle betydligt

minskas, och bättre tillsyn kunna egnas åt de kronan behållna större

egendomarne, äfvensom att en lycklig följd af försäljningen läge deruti,

att köpare af dessa egendomar komma i en mera tryggad ställning än

arrendatorer af desamma innehade, och tillfällen till öfverspekulation

på arrenden af de så begärliga små egendomarne minskades;

att Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i Kopparbergs län i

underdånighet föreslagit, att kronoegendomar, som lemnade under 500

kronor i arrende och ej vore högre taxerade än till 10,000 kronor, måtte

försäljas, alldenstund staten med sannoliket kunde påräkna en köpeBih.

till Bilcsd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 A fä. 12 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 19.

skilling, hvarå räntan skulle uppgå till högre belopp än arrendet, besparing

i förvaltningskostnaden skulle uppkomma, större uppoffringar

på jordens förbättring nedläggas och i öfrigt fördelen af en ökad hemmansegarebefolkning

dymedelst blifva tillgodosedd;

att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län och

Landshöfdingeembetet i Upsala län, vid betraktande af kostnaden för

förvaltningen af statens mindre egendomar, i underdånighet tillstyrkt

försäljning i respektive länen af de egendomar, som lemnade under 500

kronors arrenden; Landshöfdingeembetet i Upsala län under hemställan,

att försäljningsmedlen användes till inköp af annan fast egendom,

som vore bättre egnad att af staten innehafvas;

att Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i Malmöhus län på

enahanda skäl, som af länsstyrelserna i Kalmar och Upsala anförts,

i underdånighet föreslagit, att mindre kronoegendomar, dit Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande hänförde dem, som kunde skötas af brukaren

och hans familj utan främmande biträde, hvilka vid nästa utarrendering

ej lemnade i årligt arrende öfver 600 kronor, måtte, der de ej

kunde med annan egendom lämpligen sammanslås, försäljas, samt dessutom

ansett, att äfven större egendomar, som antingen genom sitt aflägsna

läge fördyrade förvaltningskostnaden, eller genom sitt styckade

läge försvårade brukningen, eller i följd af särskilda omständigheter

kunde betinga en hög köpeskilling, borde efter särskild undersökning

af förhållandena säljas, likasom till större egendomar hörande aflägse

liggande utjordar lämpligen kunde afyttras, då stamhemmanets afkastningsförmåga

ej i motsvarande mån derigenom skulle minskas; samt att

Landshöfdingeemhetet i Kristianstads län ansett försäljning lämplig,

då egendomen vore belägen i flera från hvarandra långt aflägse

skiften eller vore lämplig att sönderdela till byggnadstomter, eller der

andra på försäljningspriset inverkande omständigheter förefunnes, och

i underdånighet hemstält, huruvida icke i de fall, der skäl tydligen

vore för handen, att försäljning skulle blifva fördelaktigare än utarrendering,

det måtte ankomma på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

i hvarje särskildt fall, huruvida försäljning borde ega rum.

Efter att sålunda i korthet hafva anfört de åsigter, som af länsstyrelserna

blifvit i underdånighet uttalade, tillåter sig Kollegium framhålla,

att Kollegium till ledning för bedömandet af de frågor, hvaröfver

Eders Kongl. Maj:t behagat infordra Kollegii yttrande, låtit ur tillgängliga

handlingar upprätta här bifogade tabellariska öfversigt öfver antal,

taxeringsvärden och arrendeafgifter af de för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, hvilkas arrendeafgift icke öfverstigit 1,000

kronor. (Litt. A och B.)

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19. ■

Af dessa tabeller behagade Eders Kongl. Maj:t finna:

att de egendomar, för hvilka i arrende erläggas öfver 200 intill

500 kronor, utgöra ett antal af ..................... 951,

hafva ett taxeringsvärde af....................................... kronor 8,324,740: —

och inbringa ett arrendebelopp af ........................ ,, 326,385: 96;

att de egendomar, för hvilka i arrende erläggas öfver 500 intill

1,000 kronor, utgöra ett antal af .................. 921,

hafva ett taxeringsvärde af .................................... kronor 14,865,805: —

och inbringa ett arrendebelopp af ................... ,, 667,570: 87.

Förhållandet mellan arrendebelopp och taxeringsvärde å de utarrenderade

egendomarne inom nyss anförda tvenne grupper framgår

af bifogade tab. Litt. C, hvilken utvisar, att af taxeringsvärdet utgör

arrende beloppet i medeltal:

för egendomar, hvilkas arrenden utgöra mellan 200 och 300 kr. 3,5 proc.

11

11

11

11

11

11

300

11

400

11

4,0

11

11

. 11

11

11

11

11

400

M

500

V

4,3

11

11

11

11

11

V

11

500

11

600

11

4,1

11

11

11

11

11

V

11

600

11

700

11

4,4

11

11

11

11

11

11

11

700

11

800

11

4,6

11

11

11

V

11

11

11

800

11

900

11

4,7

11

11

V

11

11

11 .

11

900

11

1,000

11

. 4,8

11

Hvad särskildt de fem norrländska länen beträffar, utvisa de upprättade

tabellerna:

att egendomar, som gifva från 200 till 500 kronor i arrendeafgift,

utgöra ett antal af .................................................. 53

och eg a ett taxeringsvärde af...................................... kronor 622,700: —

samt erlägga en arrendeafgift af................................ „ 16,476: 34;

att egendomar, som gifva från 500 till 1,000 kronor i arrendeafgift,

utgöra ett antal af ...................................... 14

och ega ett taxeringsvärde af .................................... kronor 261,600: —

samt erlägga en arrendeafgift af .............................. ,, 9,644: 14;

att egendomar, som gifva öfver 1,000 kronor i arrendeafgift, utgöra

ett antal af......................................................... 10

och ega ett taxeringsvärde af...................................... kronor 208,200: —

samt erlägga en arrendeafgift af ............................. „ 15,440: 05.

De försäljningar af kronoegendomar, som hittills egt rum, hafva

utvisat följande resultat med afseende å förhållandet mellan de försålda

egendomarnes köpeskilling, taxeringsvärde och förutvarande arrendeafgift

:

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Från 1875 till den 19 Oktober 1881 hafva försålts 95 egendomar,

hvilkas taxeringsvärde sammanlagdt uppgick till 243,984 kronor och

af hvilka under senast tilländalupna arrendeperiod hade erlagts ett

arrende af tillsammans 8,792 kronor 14 öre eller 3,6 proc. af taxering-svärdet.

För samtliga dessa egendomar har erhållits en köpeskilling af

600,280 kronor 15 öre eller 363,296 kronor 15 öre mera än taxeringsvärdet,

och räntan efter 4 proc. å denna köpeskilling (omkring 24,000

kronor) är sålunda nära tre gånger större än den arrendesumma de

förut betingat.

Vid dessa summariska siffror, som utvisa en särdeles stor skilnad

mellan taxeringsvärde och köpeskilling likasom mellan köpeskillingens

ränta och den hittills erlagda arrendeafgiften, torde emellertid böra

iakttagas, att det för 20 eller 30 år sedan bestämda arrendebeloppet

icke får anses utvisa det arrendevärde, som egendomarne verkligen egde

vid försäljningen eller som de skulle hafva betingat, om de uttarrenderats

i stället för att försäljas. För att utröna i hvad mån en stegring

i arrendevärdet från en arrendeperiod till annan kan påräknas,

har Kollegium efter de för Kollegium tillgängliga handlingar låtit upprätta

en jemförande öfversigt af de arrendebelopp, som erhållits vid

utarrendering efter 1878 af de före denna tid till statsverket indragna

egendomar, och af de arrendebelopp, som under föregående arrendeperiod

varit för samma egendomar bestämda; och torde Eders Kongl.

Maj:t af denna tabell Litt. D inhemta, att då summan af de för dessa

egendomar under föregående arrendeperiod utgående arrenden utgjorde

112,454 kronor 75 öre, hafva de vid senaste utarrendering erhållna

arrenden för samma egendomar uppgått till 160,338 kronor 26 öre,

hvilket utvisar en tillökning af 42,6 proc. Skulle man tillämpa denna

medeltalssiffra på förut anförda, nyligen försålda egendomar, skulle det

visa sig, att om de, i stället för att försäljas, blifvit utarrenderade,

borde deras arrendeafgift hafva uppgått till omkring 12,500 kronor,

hvilken summa visserligen utgör 5, i proc. af taxeringsvärdet för samma

egendomar, men allenast 2,i proc. å den för dem influtna köpeskilling.

Såvidt Kollegium kan finna, är dock den sålunda vunna erfarenhet

alldeles icke tillräckligt omfattande för att deraf skulle kunna dragas

den slutsatsen, att försäljningen af samtliga kronoegendomar måste

medföra samma eller liknande fördel. Det är mycket naturligt, att de

små egendomar, hvilka hittills pa särdeles fördelaktiga köpevilkor utbjudits

till försäljning, skolat locka en stor mängd spekulanter. Utsigten

att förvärfva egen jord har här erbjudits åt de månge, som kunnat

till de första liqviderna disponera några få tusen kronor, och vid för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

säljningen af dessa små lägenheter hafva dessutom åtskilliga köpares

af beräkning på afkastning oberoende önskningar lätteligen kunnat till

köpeskillingens höjande medverka. Men i samma mån de utbjudna

egendomarnes storlek växer, i samma mån minskas ock antalet af spekulanter,

som kunna både fullgöra de drygare köpevilkoren och anskaffa

det för egendomarnes skötande erforderliga större driftkapitalet, hvarjemte

vid inköp af större egendomar beräkningen å omedelbar afkastning

alltid måste utgöra köparens främsta omtanke. Kollegium kan

derför icke af de upplysningar, som nu stått detsamma till buds, finna

sig föranlåtet att väcka fråga om försäljning af all kronans jordegendom,

och har sig icke heller några andra omständigheter bekanta,

hvilka nu skulle påkalla en så väsentlig rubbning af statsverkets

finansförvaltning.

Deremot anser sig Kollegium böra, i öfverensstämmelse med sin

uti underdåniga utlåtandet af den 26 Oktober 1876 yttrade mening, för

Eders Kongl. Maj:t framhålla, att det ändamålsenliga ordnandet och

handhafvandet af den stora domänförvaltning, som nu åligger kronan,

skulle i någon mån underlättas, och förhållandet mellan domänernas

afkastning och förvaltningskostnad antagligen ställa sig något gynsammare,

om afyttrandet af mindre kronoegendomar finge uttsträckas

något utöfver den gräns, som efter Riksdagens medgifvande af Eders

Kongl. Maj:t faststälts genom nådiga brefvet af den 29 Maj 1874.

Kollegium, som i åberopade underdåniga utlåtande tillät sig förorda

försäljning af sådana hemman och lägenheter, för hvilka det årliga

arrendet, ej öfversteg 500 kronor, anser fortfarande, att de egendomar,

af hvilka kronan ej har att påräkna högre arrendeafgift än 500

kronor, i de flesta fall kunna med omedelbar fördel för statsverket försäljas,

och att deras afyttrande skulle möjliggöra en bättre vård af

återstående kronodomäner.

De uppgifter, som nu kommit Kollegium till handa i fråga om

förhållandet mellan de i senare tid utarrenderade egendomars förra

och nuvarande arrenden, hafva emellertid gifvit Kollegium anledning

att fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på ett förhållande, som

vid Kollegii förra utlåtande lemnades utan särskildt afseende.

Om de bestämmelser, som genom nådiga brefvet af den 29 Maj

1874 blifvit meddelade rörande försäljning af kronoegendomar, hvilkas

arrendeafgift ej öfverstiger 200 kronor, skulle utan förändring tillämpas

på alla de kronoegendomar, hvilkas arrendeafgift uppgår till 500

kronor, så skulle alla de egendomar, hvilkas för 20 eller 30 år sedan

bestämda arrende icke öfverstiger detta belopp, komma att försäljas, så

vida de ej för något särskildt statsändamål funnes beliöfliga. Den af

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Kollegium under Litt. D meddelade tabellariskt öfversigt utvisar emellertid,

att, såsom Kollegium redan varit i tillfälle omnämna, arrendeanbuden

vid i senare tid hållna auktioner högst betydligt öfverstigit

de af egendomarne näst förut utgående arrenden, och denna stegring

framträder äfven vid sådana medelstora egendomar, hvarom nu närmast

är fråga. Det finnes åtskilliga af dem, för hvilka vid senaste

utarrendering erhållits arrenden, uppgående till 75 å 100 proc. af förut

erlagda arrendeafgifter; i medeltal utgör för egendomar, hvilkas

förra arrende understeg 500 kronor, förhöjningen 50,4 proc. Så länge

det var fråga om försäljning af allenast de allra minsta egendomarne,

kunde det i sjelfva verket vara af föga vigt, om gränsen för försäljningen

bestämdes efter senaste arrendeafgift eller efter det arrendevärde,

som vid tiden för försäljningen kunde egendomen tillkomma;

men i fråga om de medelstora egendomarne vill det synas Kollegium,

som om, före afgörandet af frågan om deras försäljning, uppskattning

i vanlig ordning af deras arrendevärde borde ega rum, och endast de

egendomar till försäljning ifrågakomma, för hvilka det dervid åsätta

maximiarrendet ej uppgår till 500 kronor.

Derjemte tillåter sig Kollegium, i öfverensstämmelse med hvad

jemväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län anfört,

fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att i .åtskilliga

trakter af vårt land för närvarande pågå och framgent torde ifrågakomma

utdiknings- och vattenafledningsföretag, genom hvilka inom

icke aflägsen framtid åtskilliga egendomar kunna förväntas erhålla en

förökning i värde så stor, att kronan icke skäligen bör till förmån för

enskilde afhända sig desamma, äfven om för ögonblicket kunde påräknas

en köpeskilling, hvars ränteafkomst öfverstege det nuvarande arrendet,

hvarför den nuvarande bestämmelsen, som kan anses innebäi-a, att

egendom af visst arrende värde i hvarje fall bör till försäljning utbjudas,

synes böra utbytas mot ett medgifvande att efter pröfning af

alla för handen varande omständigheter besluta om egendomens förnyade

utarrendering eller försäljning.

Kollegium tillåter sig derföre i underdånighet tillstyrka Eders

Kongl. Maj:t att i nådig proposition föreslå Riksdagen att, der vid företagen

arrendeuppskattning till utarrendering af kronoegendom det af

vederbörande myndigheter faststälda maximiarrendebelopp icke öfverstiger

500 kronor, Eders Kongl. Maj:t må vara berättigad att afgöra,

huruvida egendomen bör ånyo utarrenderas eller till försäljning utbjudas.

Såvida Eders Kongl. Maj:t skulle behaga gilla Koilegii nu framstälda

förslag, föreställer sig Kollegium, att någon särskild framställning

till Riksdagen rörande försäljning af alla kronoegendomar i de norr
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

ländska länen knappast torde för närvarande vara af behof påkallad.

De i de norrländska länen befintliga kronoegendomar, af hvilka för

närvarande utgår ett arrende öfverstigande 500 kronor, äro nemligen

till antalet icke flera än 24, deraf

i Jemtlands län 13 st. med årligt arrende af ........ kronor 15,523: 84;

och taxeringsvärde ............................................................ „ 235,500: —

i Gefleborgs län 8 st. med årligt arrende af ............ „ 6,185: 40;

och taxeringsvärde................................................................ ,, 162,900: —

i Vesterbottens län 1 med årligt arrende af ............ „ 668: 85;

och taxeringsvärde ............................................................ „ 25,000: —

i Norrbottens län 2 st. med årligt arrende af ......... „ 2,706: 10;

och taxeringsvärde ............................................................ „ 46,400: —.

Vid det förhållande, att å flere af dessa egendomar arrendevärdet

hufvudsakligen bestämmes af tillydande stora skogstillgångar, hvilka

enligt nuvarande bestämmelser antagligen komme att vid ny utarrendering

hemmanen frånskiljas för att till kronoparker utläggas, hvarigenom

återstående egendomens arrendevärde måste högst betydligt

nedgå, synes det vara antagligt nog, att endast genom en tillämpning

af de bestämmelser, som enligt Kollegii tanke borde gälla för hela

riket, kronodomänerna i de norrländska länen skulle till allra största

delen blifva att hänföra till dem, om hvilkas försäljning Eders Kongl.

Maj:t komme att efter sig företeende omständigheter besluta. Särskilda

bestämmelser, genom hvilka en ovilkorlig försäljning af de norrländska

kronoegendomarne skulle föreskrifvas, synas Kollegium så mycket

mindre påkallade, som möjligen omständigheter kunna förekomma,

hvilka göra det önskligt att äfven i dessa län bibehålla en eller annan

domän under kronans förvaltning alldeles oberoende af hänsyn till dess

nuvarande arrendeafkastning.

Stormäktigste Allernådigste Konung!

FR. BERGSTRÖM.

J. M. AHLMARK.

J. K. M. MARTIN.

Stockholm den 25

Eders Kongl. Maj:ts

FR. M. SIVARD.

C. A. HERMELIN,

Föredragande.

November 1881.

underdånigste, tropligtigste

tjenare och undersåtar

HANS FORSELL.

TH. S. LUNDBERG.

J. LÖFDAHL.

F. W. Hoffstedt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

-24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Utdrag af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegii protokoll,

hållet i Stockholm den 25 November 1881.

N ärvarande:

Herr Presidenten och kommendören

Herrar Kammarråden och riddarne

Herr Kammarrådet

Herrar t. f. Kammarråden och riddarne

Friherre

Adjungerade ledamöterne:

Arkivarien

Notarien

Forssell;

Bergström ;

Sivard;

Lundberg;

Ahlmark ;

Hermelin;

Löfdaiil ;

Martin ;

S. D. Fortsattes och afslutades öfverläggningen af det den 28

och 31 sistlidne Oktober samt den 18 innevarande November handlagda

ärendet angående försäljning af kronoegendomar; och beslöts

underdånigt utlåtande på sätt registraturet närmare utvisar.

Från beslutet var t. f. Kammarrådet Ahlmark i viss mån skiljaktig

och yttrade:

På de i komiterades förslag till domänförvaltningens ordnande

anförda skäl anser jag försäljning af alla kronans för statsverkets räkning

utarrenderadei jordegendomar i de norrländska länen i den mån

nuvarande arrendeperioder tilländagå böra ske, oberoende af frågan

om utsträckt försäljning af egendomarne i allmänhet, hvarvid likväl

såsom sjelfklart torde följa, att de i Kongl. brefvet den 29 Maj 1874

antagna bestämmelser om undantag i vissa fall från allmänna stadgandet

om försäljningar bör'' tillämpas jemväl å egendomar i norrländska

länen.

Som ofvan.

In fidem

F. W. Hoffstedt.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOL4 G, 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.