Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående förlag sinteckning och i sammanhang dermed erforderliga författningar

1882-02-06 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1882:21, Med förslag till förordning angående förlag sinteckning och i sammanhang dermed erforderliga författningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Rikad. Kansli den 6 Febr. 1882, kl. 3 e. m.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående förlag sinteckning och i sammanhang

dermed erforderliga författningar; Gifven Stockholms

Slott den 27 Januari 1882.

Sedan med anledning af Riksdagens underdåniga skrifvelse den

17 Maj 1879 förslag uppgjorts till förordning angående förlagsinteckning

och dermed sammanhang egande författningar, vill Kongl. Maj:t,

efter det Högsta Domstolen blifvit hörd, med bifogande af de angående

ämnet i Högsta Domstolen och Statsrådet förda protokoll, enligt 87 §

Regeringsformen, föreslå Riksdagen

dels att antaga i ett sammanhang närlagda förslag till

l:o) Förordning angående förlagsinteckning;

2:o) Förordning angående förändrad lydelse af 17 Kap. 7 § Handelsbalken,

och

3:o) Förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående

särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden den 16 Juni 1875;

dels att, under förutsättning och vilkor af bifall till förenämnda

förordningar, antaga bifogade förslag till

4:o) Förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ konkurslagen

den 18 September 1862;

Bih. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. lå Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

dels ock att antaga närlagda förslag till

5:o) Förordning angående fredande från utmätning af lösören, som

jordegare lemnat landbo till egendomens bruk.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steyern.

Förslag

till

Förordning angående förlagsinteckning.

Med upphäfvande af Förordningen om förlag vid bergs- och brukshandteringen

den 24 Februari 1748 och Hallordningen den 2 April

1770 så ock med ändring af hvad lag och författningar i öfrigt innehålla

mot denna förordning stridande, stadgas som följer:

1 §•

Gifver någon förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift,

eller för att drifva sågverk eller fabrik eller annan dermed jemförlig

inrättning, ony hvars drifvande anmälan eller ansökning skall enligt särskilda

författningar göras, och varder förlaget intecknadt i den ordning

här nedan stadgas; njute förlagsman sedan för sin fordran den förmånsrätt,

som i 17 Kap. Handelsbalken sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kotigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

3

2 §,

Förlagsinteckning sökes, då rörelsen drifves i stad, der Rådstufvurätt

finnes, vid denna Rätt och, då rörelsen drifves å landet eller i

stad lydande under landsrätt, vid Rådstufvurätten i den stad, der Konungens

Befallningshafvande i länet har sitt säte.

3 §•

Vid ånsökan om förlagsinteckning skall till Rätten ingifvas i hufvudskrift

den handling, på grund hvaraf inteckning äskas; skolande

handlingen innehålla såväl uttryckligt erkännande af försträckningens

egenskap af förlag för viss uppgifven rörelse jemte uppgift om stället,

hvarest denna drifves, som ock af vittnen styrkt medgifvande att förlagsinteckning

tagas må. Sökanden bifoge intyg af magistrat, kronofogde

eller länsman, att förlagstagaren utöfvar den uppgifna rörelsen,

så ock, der enligt särskilda författningar anmälan hos embetsmyndighet

eller tillstånd af sådan myndighet fordras för rörelsens drifvande, bevis

att anmälan skett eller tillstånd meddelats.

Fullgör sökanden ej hvad sålunda föreskrifvet är, varde ansökningen

genast afslagen.

4 §•

Rätten läte den handling, som ligger till grund för ansökningen,

offentligen uppläsas och i särskildt protokoll öfver förlagsinteckningar

intagas.

5 §•

Ej må förlagsinteckning beviljas utan till visst belopp i penningar

eller varor.

6 §•

Då förlagsinteckning blifvit beviljad, teckne Rätten bevis derom

å den handling, hvarå den intecknade fordran är grundad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 21.

7 §•

Förlagsinteckning skall förnyas i den ordning, som i 8 § bestämmes,

första gången inom tio år sedan den beviljades och derefter inom

tio år från hvarje förnyelse. Sker ej sådant, vare inteckningen förfallen,

ändå att inom nämnda tid med densamma vidtagits sådan åtgärd, som

i 9 § sägs.

8 §.

Vill någon låta förnya förlagsinteckning, uppvise hos den Rätt,

som inteckningen beviljat, inteckningshandlingen i hufvudskrift, och

skrifve Rätten derå bevis om inteckningsförnyelsen. Stånde ock sökanden

fritt att inför annan Rådstufvurätt förete inteckningshandlingen:

den Rätt läte, då sådant sker, i sitt protokoll öfver förlagsinteckningar

korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och årtal då den

utgafs, af hvilken Rätt förlagsinteckningen är beviljad, när och under

hvilken paragraf i protokollet det skedde, och, om inteckningen förut förnyats,

när det egt rum; teckne ock bevis å handlingen att den varit företedd

till vinnande af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet

deröfver till . den Rätt, som beviljat inteckningen, inom tid, som i 7 §

sägs; och vare detta så gildt, som om handlingen der blifvit företedd.

9 §•

Vill någon låta förlagsinteckning helt och hållet eller till viss del

dödas; uppvise inteckningshandlingen i hufvudskrift för den Rätt, som

beviljat inteckningen, och skrifve Rätten å handlingen bevis om dödandet.

Askas åtgärden af annan än förlagstagaren, må dödandet ej beviljas

utan dennes samtycke.

Vill någon låta förlagsinteckning under annan nedsättas, förfares

i enlighet med hvad här ofvan om intecknings dödande är sagdt.

10 §.

År intecknad förlagsförbindelse inlöst af förlagstagaren eller eljest

åter kommen i hans hand, vare honom ej förment att, der inteckningen

ännu är gällande, ånyo utgifva handlingen med fortfarande inteckningsrätt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 21.

5

11 §•

Ärende angående förlagsinteokning må af Rätten upptagas endast

å måndag, eller, om helgdag då inträffar, nästa söknedag derefter; dock

att fråga om intecknings förnyelse må handläggas jemväl å annan

rättegångsdag.

12 §.

Den, som ej nöjes åt Underrätts beslut i ärende angående förlagsinteckning,

eger deröfver sig, besvära inom den i 16 Kap. 1 § Rättegångsbalken

stadgade tid. Öfver Iiofrättens utslag må klagan genom

besvär hos Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning som

i 30 Kap. 18 § nämnda Balk föreskrifves.

13 §.

Har beslut hvarigenom Rådstufvurätt helt och hållet eller till någon

del afslagit ansökan om förlagsintecknings beviljande blifvit till följd

af besvär ändradt af högre Rätt, vare sökanden pligtig att, inom tre

månader från det utslaget om ändringen vunnit laga kraft, förete detsamma

hos Rådstufvurätten, vid äfventyr att i annat fall den förlagsinteckning,

som på grund af utslaget beviljas, gäller såsom vore den

sökt först å den dag utslaget vid Rådstufvurätten företes.

14 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1883.

Derförinnan meddelad förlagsinteokning bedömes efter äldre lag,

men skall, för att bibehållas gällande, inom ett år från nyssnämnda

dag förnyas hos den Rådstufvurätt, som, derest ny förlagsinteokning då

sökes, är behörig att upptaga ansökningen, samt derefter hos nämnda

Rätt vidare förnyas efter ty i 7 § stadgadt är. Samma Rätt tillkomma

ock att i fråga om sådan inteckning upptaga ärende, hvarom i 9 § sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

> I i

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 17 Kap. 7 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 Kap. 7 § Handelsbalken skall erhålla

följande förändrade lydelse:

7 §•

Häfver någon sådant bilbref, som i sjölagen beskrifvet är; ege

han förmån i skeppet, så ock i godset, då skeppsfolk betaldt är, som

i 5 § är sagdt. Dernäst gånge det lån ut, som skeppare på bodmeri

tagit; hafve ock det yngre bil- eller bodmeribref företräde för det äldre.

Gifver någon förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift,

eller för att drifva sågverk eller fabrik eller annan dermed jemförlig

inrättning, om hvars drifvande anmälan eller ansökning skall enligt

särskilda författningar göras, och varder förlaget intecknadt, på sätt

särskildt är stadgadt, njute förlagsman sedan förmånsrätt för sin fordran

i det, som å ställe, som inteckningen afser, tillverkadt är, i de för

tillverkningen nödiga råämnen samt i all den lösegendom, vare sig

maskiner, redskap, dragare eller annat, som till bergsbrukets, grufvans,

sågverkets, fabrikens eller inrättningens drift hörer, så ock i fordringar

för sådana förskott i penningar eller varor, som för rörelsen lemnade

äro; dock gälle ej förmånsrätt för ränta, som före början af konkurs

upplupen är, för längre tid än tre år, År förlagsinteckning beviljad för

fleres fordringar, hafve den företräde, som inteckning först sökt; hafve

flere sökt inteckning å en dag, ege lika rätt. Börjar konkurs inom en

månad efter det förlagsinteckning blifvit sökt, vare inteckningen utan

verkan. Ej heller gälle förlagsinteckning, som blifvit sökt samma dag,

då konkurs börjats eller derefter.

Denna förordning skall icke tillämpas i de förmånsrättstvister, som

göras anhängiga före utgången af December månad 1882.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

7

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående

särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden

den 16 Juni 1875.

Härigenom förordnas, att 1 § i Förordningen angående särskilda

protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 Juni

1875 skall erhålla följande förändrade lydelse:

1 §•

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,

nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver

inteckningar i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver förmyndares

tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar,

morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och inteckningsprotokollen

skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet

på den egendom, som lagfares eller intecknas, och uti öfriga protokollen

för hvarje ärende med undantag af bouppteckningarne namnet å den

person ärendet rörer.

Vid Rådstufvurätt skall ock föras särskildt protokoll öfver förlagsinteckningar.

I det protokoll skall för hvarje ärende å brädden tecknas

namnet på den inrättning förlagsinteckningen afser, äfvensom stället

hvarest inrättningen är belägen.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde

det i protokollet anmärkt.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari

1883.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurslagen den 18

September 1862.

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ Konkurslagen den 18 September

1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

2 §■

Mom. 1. Borgenär ege ock söka, att gäldenärs egendom afträdas

skall i följande fall, nemligen:

1) då gäldenär är för skuld rymd, eller veterligen ur riket faren

och anledning är för handen, att han förblifver utrikes för att undgå

borgenärers kraf;

2) då verkställighet af utmätning, hvarigenom all gäldenärs kända

egendom medtagas skulle, blifvit för annans fordran sökt;

3) då gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, afhänder sig eller

undanskaffar sina tillgångar.

Mom. 2. Borgenär ege jemväl söka att gäldenärs egendom afträdas

skall, då egendom, deri borgenären på grund af förlagsinteckning

eger förmånsrätt, blifvit för annans fordran utmätt och skälig anledning

är att befara, att den öfriga egendom, hvari han eger förmånsrätt, till

gäldande af hans fordran otillräcklig är.

5 §•

Der likväl borgenärs fordran tillkommit sednare än de omständigheter,

på hvilka han sin ansökning om egendomsafträdet grundar, vare

den ansökning utan verkan.

Har borgenär för sin fordran säkerhet genom pant eller genom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 21.

inteckning i fast egendom; ege ej heller den rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld

är, der han ej gitter visa att panten eller inteckningen till gäldande

af hans fordran otillräcklig är.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari

1883.

Förslag

till

Förordning angående fredande från utmätning af lösören, som jordegare lemnat

landbo till egendomens bruk.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har jordegare, som sin fasta egendom till landbo upplåtit, dervid

lemnat landbon kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, med

vilkor att sådana lösören till lika värde skola vid egendomen hållas och

höra jordegaren till, ändock att andra varda satta i stället för dem som

lemnade blifvit; och är skriftlig afhandling, som i 2 § sägs, derom upprättad

och med densamma förfaret på sätt i nämnda paragraf föreskrifves,

då må kreatur, redskap och andra lösören till egendomens

bruk till lika värde med de lemnade, såsom utgörande jordegarens tillhörighet,

ej i mät tagas för landbons gäld.

2 §•

Afhandling, hvarom i 1 § förmäles, skall innehålla förteckning å

de lösören, som af landbon mottagas, jemte å dem satta värden, och

vara af vittnen styrkt. Den afhandling skall inom två månader från den

Pih. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 14 llcift. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

dag landbon tillträdt den till honom upplåtna fastigheten uppvisas för

utmätningsmannen i orten och i bestyrkt afskrift honom tillställas; hvarefter

afhandlingen, försedd med bevis derom, skall ingifvas å landet

eller i stad lydande under landsrätt till Häradsrätten, i Stockholm till

Öfverståthållareembetet och i rikets öfriga städer till Rådstufvurätten;

och varde afhandlingen intagen af öfverståthållareembetet i dess kanslis

protokoll samt af Häradsrätt eller Rådstufvurätt i protokollet öfver bouppteckningar,

morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1883.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms

Slott Fredagen den 14 November 1881,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: von Steyebn,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i

underdånighet:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

11

5:o.

Under erinran att Kommerskollegium den 12 sistlidne Augusti

erhållit nådig befallning att inkomma med underdånigt utlåtande öfver

de af komitén för utarbetande af förslag till revision af samtliga gällande

stadganden om förlag i underdånighet öfverlemnade förslag till

l:o. Förordning angående förlagsinteckning;

2:o. Förordning angående förändrad lydelse af 17 Kap. 7 S Handelsbalken;
3:o.

Förordning angående förändrad lydelse af 1 § i Kongl. Förordningen

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och

andra ärenden den 16 Juni 1875;

4:o. Förordning angående förändrad lydelse af 2 § Konkurslagen;

och

5:o. Förordning om vissa legoaftal angående kreatur;

anmälde Föredraganden att Kommerskollegium uti underdånig

skrifvelse den 20 sistlidne Oktober, med öfverlemnande af yttranden från

fullmäktige i Jernkontoret samt från åtskilliga fabriks- och handtverksföreningar

i rikets städer, för egen del i ämnet sig utlåtit; hvarjemte

Föredraganden tillkännagaf, att Landtbruksakademiens förvaltningskomité

den 28 i samma månad afgifvit infordradt underdånigt utlåtande öfver

komiténs förslag till förordning om vissa legoaftal angående kreatur;

och hemstälde Föredraganden i underdånighet, att Kongl. Maj:t behagade

för det ändamål, 87 § Regeringsformen omförmäler, öfver ifrågavarande

under Litt A. vid detta protokoll fogade förslag inhemta Högsta

Domstolens underdåniga utlåtande.

Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lemna

bifall.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

Utdrag af protokollet Öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

Högsta Domstol Torsdagen den 24 November 1881.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Friherre Leuhusen,

Almqvist,

Carleson,

von Hofsten,

Rabe,

von Segebaden,

Hernmarck.

Efter fortsatt föredragning af Expeditionschefen Annerstedt afslutades

den i gårdagens protokoll senast omförmälda granskningen af

följande förslag, nemligen till:

l:o) Förordning angående förlagsinteckning;

2:o) Förordning angående förändrad lydelse af 17 Kap. 7 § Handelsbalken;
3:o)

Förordning angående förändrad lydelse af 2 § Konkurslagen den

18 September 1862;

4:o) Förordning angående förändrad lydelse af 1 § i Förordningen angående

särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden den 16 Juni 1875; samt

5:o) Förordning om vissa legoaftal angående kreatur; hvilka förslag

äro detta protokoll bilagda i tryckt exemplar.

Emot förslagen framstäldes inom Högsta Domstolen följande anmärkningar,

nemligen vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 21.

l:o.

Förordningen angående förlag sinteckning.

1 §• ''

Enär, på sätt af Kommerskollegium blifvit anmärkt, för närvarande

alla företag, hvilka äro att anse såsom inbegripna under

benämningen grufvedrift, lära vara att hänföra under gällande

grufvestadgas bestämmelser, ansåg Högsta Domstolen det i fråga

om grufvedrift i paragrafen förekommande tillägg »äfven der denna

ej är att till bergsbruk hänföra» såsom obehöfligt böra utgå.

För öfrigt syntes Högsta Domstolen vid det förhållande att,

såsom i Kommerskollegii yttrande anföres, i följd af näringslifvets

utveckling, det icke vore möjligt att genom en allmängiltig

och uttömmande bestämning angifva de yrken, hvilka skola räknas

till fabriker, till skilnad från dem, som böra till handtverk hänföras,

utan benämningen af ett industrielt yrke uteslutande berodde

på den formella omständigheten, huruvida yrket blifvit anmäldt såsom

fabrik eller såsom handtverk, tillräckligt skäl saknas att, på

sätt i förslaget skett, bland de industriella anläggningar, med afseende

å hvilka förlagsinteckningar skulle kunna meddelas, jemte

fabriker upptaga »annan inrättning till beredande eller förädling

af råämnen så beskaffad att handelsböcker öfver röfelsen föras

skola». Innehafvarne af sistberörda inrättningar stode det nemligen

öppet att, der de ville förskaffa sig rättigheten att lemna förlagsinteckning

i dylik inrättning, anmäla densamma såsom fabrik,

och der en sådan anmälan skett, följde af föreskrifterna i Förordningen

den 4 Maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar,

att innehafvaren vore skyldig att föra handelsböcker. Genom

uteslutande af sist anmärkta ord undveke man ock de förvecklingar,

som lätteligen kunde uppkomma deraf att, såsom erfarenheten

gåfve vid handen, olika meningar förefunnos derom, huru

vidsträckt skyldigheten att föra handelsbok vore enligt nämnda

förordning påbjuden. På dessa skäl hemstälde Högsta Domstolen,

att början af denna paragraf måtte erhålla följande lydelse: y>Gifver

någon förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift eller att

dermed drifva sågverk eller fabrik och varder etcj).

Justitierådet Almqvist gjorde dessutom för sin del följande

anmärkning vid denna paragraf. Förordningen den 18 Juni 1864

angående utvidgad näringsfrihet har, enligt sin 8 §, icke tillämpning

på boktryckeri, bränvinstillverkning, krutbruk eller mjöl- och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition No 21.

sågqvämär. Af dessa näringsgrenar, hvilka således ej egentligen

komma under benämningen fabriker, nämnes i förevarande paragraf

endast sågverk, hvaraf möjligen kunde slutas, att de öfrige

icke äro här afsedde. . Då likväl detta ej lärer få anses* vara afsigten

med det föreslagna stadgandet, synes rätta meningen böra tydliggöras

genom att efter ordet fabrik införas orden eller annan

jemförlig inrättning; eller på annat sätt.

3§-

Justitierådet Almqvist yttrade:

Då bergsbruk eller annan större fabriksrörelse ofta icke är

inskränkt till ett enda ställe, fastän rörelsen är att anse såsom en

enda och samma, kunde det vara lämpligt att framför ordet drifves

på femte raden insätta ordet hufvudsakligen.

Sista punkten i första stycket från ordet sökanden till utöfvar,

anser jag böra uteslutas, alldenstund inteckning af förlagsaftalet

ej skäligen kan göras beroende deraf, huruvida anmälan om rörelsen

skett eller om densamma redan kommit i full utöfning. Stadgandet

skulle lägga ett onödigt hinder i vägen för en näringsidkare

att erhålla förlag då det bäst behöfdes, eller för brukets eller

fabrikens första anläggning och ordnande. Att förlagsinteckningen

i sådant fall måhända lemnade blott ringa trygghet för förlagsgifvaren,

bör desto hellre vara hans ensak att bedöma, som hela värdet

af förlagsinteckningen beror på, huru hans förtroende till förlagstagaren

personligen motsvaras.

Då det äfven i fråga om förlagsinteckningar syntes vara af

vigt att, derest Rådstufvurättens beslut, hvarigenom ansökan om

förlagsinteckning afslagits, blifvit till följd af besvär ändradt af

högre Rätt, sådant så skyndsamt som möjligt bringades till Rådstufvurättens

kännedom, så att fastställelse der kan ske af förlagsinteckningen,

hvars förmånsrätt syntes böra beräknas från ansökningsdagen,

hemstälde Högsta Domstolen att näst efter den 12 §

måtte intagas ett stadgande, öfverensstämmande med föreskriften i

65 § Förordningen angående inteckning i fast egendom den 16

Juni 1875, eller att, der beslut, hvarigenom Rådstufvurätt helt och

hållet eller till någon del afslagit ansökan om beviljande af för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 15

lagsinteckning, blifvit till följd af besvär ändradt af högre Rätt, sökanden

skall vara pligtig att inom tre månader från det utslaget

om ändringen vunnit laga kraft, detsamma hos Rådstufvurätten

förete, vid äfventyr att i annat fall den förlagsinteckning, som på

grund af utslaget beviljas, komme att gälla såsom vore den sökt

först å den dag utslaget vid Rådstufvurätten företes.

13 §.

Slutligen hemstäldes af Högsta Domstolen att, då stadgandet

det förlagsinteckning, som vore meddelad efter äldre lag, skulle

förnyas hos den Rådstufvurätt, hvilken, derest förordningen varit

gällande då inteckningen söktes, enligt 2 § skolat upptaga ansökningen,

syntes i åtskilliga fall kunna medföra svårighet vid bestämmande

af hvilken Rådstufvurätt vore behörigt forum för förnyelsen,

anmärkta bestämmelsen måtte utbytas mot föreskrift att den Rådstufvurätt,

som, derest ny inteckning då söktes, vore behörig att

ansökningen upptaga, skulle vara behörig att meddela förnyelsen.

2:o.

Förordningen angående förändrad lydelse af 11 Kap. 7 § Handélsbalken.

Under _ åberopande af hvad blifvit anfördt vid 1 § i förslaget

till förordning angående förlagsinteckning, hemstälde Högsta Domstolen

att första punkten af andra stycket i förevarande förslag

måtte omredigeras till öfverensstämmelse med den föreslagna lydelsen

af nyssnämnda paragraf.

Vidare anmärktes af Justitieråden Friherre Leuliusen, Carleson,

von Hofsten,

förlagstagaren, jemte den rörelse med afseende å hvilken en förlagsinteckning

_ blifvit faststäld, drifver annan rörelse af beskaffenhet

att förlagsinteckning jemväl deri är tillåten, förslagets bestämmelse,

att innehafvaren af förlagsinteckningen njuter förmånsrätt

för sin fordran i det som tillverkadt är, syntes icke med tillräcklig

tydlighet begränsa den tillverkning, i hvilken innehafvaren af

förstnämnda förlagsinteckningar åtnjöte förmånsrätt; hvadan hemstäldes

att förtydligande häraf måtte ske i den rigtning, att förlagsinteckningen

komme att medföra förmånsrätt i det som tillverkadt

är å ställe, som inteckningen enligt stadgandena i 2 och 3 §§ i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.

förslaget till Förordning angående förlagsinteckning afser. Ett

dylikt förtydligande kunde ske exempelvis derigenom, att före orden

»tillverkadt är» inskötes orden »å ställe, som inteckningen

cifsGr^.

Slutligen syntes tillräckliga skäl saknas att i fråga om förlagsinteckning

afvika från de i 17 Kap. 9 § Handelsbalken med afseende

å inteckning i fast egendom gifna föreskrifter ått förmånsrätt

gäller från den dag inteckning sökes, samt att, om konkuis

börjar inom en månad efter det inteckningen söktes, inteckningen

skall vara utan verkan. Härförutom syntes jemväl i fråga om förlagsinteckning,

i likhet med hvad eger rum med afseende å inteckning

i fast egendom, böra uttryckligen uttalas, att förlagsinteckning

ej skall gälla då den blifvit sökt samma dag konkurs

börjats eller derefter.

På grund häraf bemstälde Högsta Domstolen, att slutet al

ifrågavarande författningsförslag måtte omredigeras i öfverensstämmelse

med hvad 1 och 2 mom. 9 § nyssnämnda kapitel och

balk innehålla i fråga om inteckning i fast egendom.

3:o.

Förordningen angående förändrad lydelse af 2 § Konkur slag en.

Justitieråden Almqvist, Kabe och von Segebaden förenade sig i föl

iande yttrande: Enligt gällande konkurslag har prioriterad borgenär

ej större rätt, än oprioriterad, att söka gäldenärs försättande i

konkurstillstånd, och giltigt skäl synes oss ej.förekomma att härifrån

afvika till förmån för förlagsgifvare, åtminstone ej ända derhän,

att sådan rätt skulle honom tillkomma, äfven om hans fordran

ej vore till betalning förfallen och änskönt utmätning hos

förlagstagaren för annans fordran omfattat allenast så obetydlig

del af den egendom, hvari förlagsgifvaren har förmånsrätt, att

skälig anledning icke är att befara, det förlagsgifvaren ej kan utfå

sin fordran eller att förlagstagaren ej kan fortsätta den rörelse,

till hvars utöfvande förlaget lemnats.

Justitierådet Carleson yttrade: Anledningen till en utmätning

liksom obetydligheten och beskaffenheten af det utmätta godset

kunna vara sådana, att man icke har ringaste skäl att från utmätningen

å någon för förlagsinteckning häftande egendom sluta

till förlagstagarens obestånd; och då den åsyftade ändringen af konkurslagens

andra paragraf hittills icke visat sig behöflig, men skul e

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl, Maf.ts Nåd, Proposition N:o 21.

kunna i särskilda fall lända förlagstagare till verkligt förfång,

måste jag afstyrka nådigt bifall till förslaget.

Justitieråden Friherre Leuhusen, von Hofsten och Hernmarck

lemnade förslaget utan anmärkning.

4:o.

Förordningen angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden den 16 Juni 1875.

Med afseende å hvad vid förslaget till förordning angående

förändrad lydelse af 17 Kap. 7 § Handelsbalken blifvit anmärkt

och till vinnande af lättnad vid uppsökandet af de särskilda förlagsinteckningar,

hvilka kunna angå en viss inrättning, ansågo

Justitieråden Friherre Leuhusen, Carleson, von Hofsten, Eabe, von

Segebaden och Hernmarck att jemväl stället, hvar inrättningen är

belägen, borde i protokollets brädd antecknas.

5:o.

Förordningen om vissa legoaftal angående kreatur.

Justitieråden Friherre Leuhusen, Almqvist, von Hofsten, von

Segebaden och Hernmarck förenade sig om följande yttrande: De

skäl, som blifvit anförda för medgifvande åt jordegaren af den i

detta förslag omförmälda rätt till kreatur, som af honom vid utarrenderande

af hans jord öfverlemnas till en arrendator, synas

följdrigtigt leda dertill att samma rätt medgifves jordegare jemväl

med afseende å öfriga gårdsinventarier. Dessa äro ock i

Förordningen den 22 Oktober 1867 i fråga om joi’degarens förmånsrätt

i landbos lösören för lega och ersättning derför likstälda

med de af jordegaren till landbon öfverlemnade kreatur.

Förslaget synes derföre böra omarbetas, så att detsamma kommer

att gälla icke blott kreatur, som jordegare, hvilken upplåter sin

fasta egendom till landbo, dervid till honom öfverlemnat, utan

jemväl redskap och annat, som egaren lemnat landbon till egendomens

bruk. Godkändes denna anmärkning, borde författningens

rubrik äfven undergå motsvarande förändring. Härjemte ansågs

förslaget böra omredigeras, så att tydligen blefve utmärkt, att

förslagets syfte icke vore att angifva, huru i allmänhet legoaftal

om inventarier borde upprättas, utan blott att stadga, att,, då med

Bih. till Rilcsä. Prat. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

dylika aftal blifvit förfaret så som i förslaget föreskrifves, inventarierna

skulle vara fredade från utmätning för arrendatorns gäld.

Justitierådet Rabe anförde: Efter mitt omdöme förekommer

icke giltigt skäl att, när tredje mans rätt är i fråga, kreatur äfven

af annat slag än de, som blifvit af jordegaren till landbon

lemnade, skola, såsom förslagets motiv antyda och af förslagets

ordalydelse äfven torde följa, anses såsom jordegarens tillhörighet;

och jag hemställer förty att förslaget måtte i nämnda hänseende

ändras.

Vidare och då, efter min tanka, i afseende å ifrågavarande

aftal enahanda regel bör gälla vid landbons konkurs, som vid

utmätning hos honom, synes mig förslaget böra erhålla ett tillägg,

enligt hvilket, om emellan jordegare och landbo afhandling upprättats

och med densamma förfarits på sätt i förslaget föreskrifves,

kreatur, hvilka, såsom jordegarens tillhörighet, skulle fredas från

utmätning för landbons gäld, icke heller vid landbons konkurs

finge till hans konkursbo räknas, hvarom eljest icke utan skäl

tvekan i flera fall torde kunna uppstå, särskildt med hänsyn till

de åsigter, som gjort sig gällande vid tillämpning af Förordningen

den 20 November 1845 angående lösöreköp.

I öfrigt får jag vid förslagets redaktion anmärka,

att då förslaget icke lärer böra antagas afse andra emellan

jordegare och landbo träffade aftal, än just sådana, enligt hvilka

landbon skulle ega sätta andra kreatur i stället för dem, som han

emottagit, satsen i första punkten »ändock att andra varda satta

i stället för dem, som lemnade blifvit», äfvensom motsvarande

sats i sista punkten synas mig böra utgå såsom oegentliga och

möjligen förvillande;

att med afseende å förslagets rubrik och första punktens innehåll:

»Vill jordegare — — — upprätte derom» — — förslaget

torde kunna gifva anledning till den föreställning, att så beskaffade

aftal, om hvilka förslaget handlar, äfven då fråga ej är om utmätning

hos landbon, icke ega giltighet, derest ej sådan afhandling

emellan jordegaren och landbon är upprättad, som i förslaget

stadgas, och med densamma blifvit förfaret på sätt i förslaget

föreskrifves.

Slutligen anser jag mig böra fästa uppmärksamheten derpå,

att, om meningen är, att landbon skall stå risken för olycksfall,

som träffa den till honom af jordegaren lemnade kreatursstammen,

till antagande hvaraf förslagets motiv lära kunna gifva anledning,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

ett stadgande derom torde böra införas, enär ett sådant äfventyr

för landbon, som nämndt är, afviker från vanliga regler, på sätt

anförts såsom skäl för den i Lagkomiténs och Lagberedningens

förslag till Handelsbalk, 10 Kap. 8 §, förekommande bestämmelse.

Justitierådet Carleson yttrade: Enahanda skäl, som blifvit anförda

till stöd för förslaget, synes mig med lika fog kräfva enahanda

författning i afseende å redskap och annat som jordegare

vid sin fasta egendoms utarrenderande upplåter åt landbo till egendomens

bruk med vilkor att hvad sålunda lemnadt blifvit skulle

till lika värde vid egendomen hållas och höra jordegaren till, ändock

att annat gods varder satt i stället för det emottagna. Under

förutsättning af den ändring, som berörda förhållande skulle

påkalla, lemnas förslaget af mig utan anmärkning. Ut supra.

Ex protocollo

E. Adlerstråhle.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

.RfriiOn i a‘(iul ohmf im

•fö''l

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements-ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms

Slott Fredagen den 27 Januari 1882,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Justitieråden: von Segebaden,

Hernmarck.

Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde

i underdånighet, att, sedan Kongl- Maj:t behagat den 4 sistlidne November

i nåder förordna, att Högsta Domstolens utlåtande skulle, för det

ändamål 87 § Regeringsformen förmäler, infordras öfver särskilda af

utsedde komiterade upprättade förslag till förordning angående förlagsinteckning

och dermed sammanhang egande författningar, hade Högsta

Domstolen i ärendet afgifvit yttrande sådant detsamma finnes intaget

i Domstolens protokoll den 24 i samma månad.

Efter att hafva redogjort för innehållet af såväl komiterades förslag

som de af åtskilliga fabriks- och handtverksföreningar i rikets städer,

Jernkontorets fullmäktige, Kommerskollegium, Landtbruksakade
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

miens förvaltningskomité och Högsta Domstolen deröfver afgifna yttranden,

anförde Departementschefen:

»På de af Kommerskollegium vid 1 § i förslaget till förordning

angående förlagsinteckning anförda, af Högsta Domstolen åberopade

skål synas mig nr denna paragraf böra såsom öfverflödiga uteslutas de

i fråga om grufvedrift tillagda orden: »äfven der denna ej är att till

bergsbruk hänföra.»

Jag instämmer med komiterade deri, att förlagsinteckningsrätten

bör såsom hittills tillkomma, jemte samtlige idkare af bergsbruk och

grufvedrift, för öfrigt endast den större industrien, icke i allmänhet de

egentliga handtverken. Ett fullt exakt uttryck gifves måhända icke åt

denna tanke genom att fästa förlagsinteckningsrätten vid drifvande af

fabrik, enär, på sätt Kommerskollegium erinrat, skilnaden mellan fabrik

och handtverk ej är mer bestämd, än att ett yrkes hänförande till den

ena eller andra af dessa hufvudklasser kan bero af den benämning industriidkaren,

då han anmäler sitt yrke, åt detsamma gifver. Om derigenom

ett eller annat större handtverk skulle komma i åtnjutande af

förlagsinteckningsrätt, synes mig detta emellertid icke innebära någon

olägenhet, utan snarare en fördel, då dessa handtverk utan tvifvel ofta

arbeta under förhållanden fullt jemförliga med dem, som äro utmärkande

för verkliga fabriker.

En annan fråga blifver, huruvida, såsom Högsta Domstolens pluralitet

antagit, ordet fabrik är tillräckligt omfattande för att inbegripa

alla sådana näringar, hvilka man vill tilldela förlagsinteckningsrätt.

Komiterade hafva för sin del funnit nödigt att fullständiga uttrycket

genom att tillägga: »annan inrättning till beredande eller förädling af

råämnen så beskaffad, att handelsböcker öfver rörelsen föras skola».

Häremot har dock Högsta Domstolen med skäl erinrat, att det ej kan

vara lämpligt att begränsa det område, inom hvilket den föreslagna

förordningen skall verka, genom hänvisning till en annan författning,

om hvars tydning i vissa delar olika meningar gjort sig gällande.

Stannar man i följd häraf vid att helt enkelt utesluta detta tillägg,

kunde man dock, i synnerhet om man fäster sig vid ofvan anmärkta

förhållande, att det ankommer på idkare af en rörelse, att anmäla denna

såsom fabrik och derigenom komma i åtnjutande af förlagsinteckningsrätt,

möjligen ledas till den slutsats, att från dylik rätt vore utesluten

den med fabrik fullt jemförliga rörelse, om hvilken anmälan enligt särskilda

författningar skall ske i annan ordning än den för drifvande af

fabrik i allmänhet föreskrifna, eller för hvilkens utöfvande fordras ej

blott anmälan utan derjemte särskildt tillstånd. Detta är fallet med de

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

i 8 § af förordningen den 18 Juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet

uppräknade industriella yrken. För att bereda full klarhet i detta

hänseende torde det vara nödigt att utbyta det af Högsta Domstolen

afstyrkta tillägget i denna paragraf mot ett annat, hvarigenom den

anmärkta delen af paragrafen skulle lyda sålunda: »eller för att drifva

sågverk, fabrik eller annan dermed jemförlig inrättning, om hvars drifvande

anmälan eller ansökning skall enligt särskilda författningar göras».

Enligt förslagets 3 § skall den, som söker förlagsinteckning, vid

ansökningen foga bevis att förlagstagaren om sin rörelse gjort sådan

anmälan, som för rättighet att densamma drifva är föreskrifven, eller,

der rörelsen är af beskaffenhet att för dess utöfvande dylik anmälan

icke erfordras, intyg af magistrat, kronofogde eller länsman att förlagstagaren

utöfvar den uppgifna rörelsen. Då anmälan i och för sig icke

innefattar tillfyllestgörande bevis att rörelsen verkligen drifves, men

visshet derom torde vara erforderlig, derest ej rättigheten till förlagsinteckning

skall missbrukas, synes mig, på sätt Kommerskollegium anmärkt,

företeende af dylikt bevis böra ovilkorligen stadgas. Andra punkten

af 3 § skulle i öfverensstämmelse härmed erhålla följande lydelse:

»Sökanden bifoge intyg af magistrat, kronofogde eller länsman, att förlagstagaren

utöfvar den uppgifna rörelsen, så ock, der enligt särskilda

författningar anmälan hos embetsmyndighet eller tillstånd af sådan myndighet

erfordras för rörelsens drifvande, bevis att anmälan skett eller

tillstånd meddelats.»

I enlighet med Högsta Domstolens erinringar har jag ansett böra

i förslaget näst efter § 12 intagas ett stadgande, öfverensstämmande

med 65 § i förordningen om inteckning i fast egendom den 16 Juni

1875, äfvensom en ändring göras i förslagets sista paragraf.

Såväl af Fullmäktige i Jernkontoret som af Kommerskollegium

har anmärkts, att det icke funnes någon anledning, hvarföre i en förordning

angående förlagsinteckning icke skulle kunna inrymmas ett

stadgande liknande bestämmelsen i 28 § af 1875 års förordning angående

inteckning i fast egendom, eller det förklarande att om innehafvare

af intecknad förlagsfordran låter ny egare till verket å inteckningshandlingen

teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager den intecknade

skulden, förre gäldenären skall vara fri från sin förbindelse,

der ej annorlunda är aftaladt. I de två fall, som sålunda ansetts med

hvarandra jemförliga, äro dock förhållandena ganska vidt åtskilda. Genom

inteckning i fast egendom förvärfvar man panträtt i egendomen,

och en derpå grundad rätt att ur köpeskillingen för egendomen få sin

intecknade fordran gulden, hvilken rätt utan vidare aftal med dem, i

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

hvilkas hand egendomen sedermera öfvergår, kan göras gällande mot

hvilken af dessa som helst. Det är således icke skyldighet att med

fastigheten svara för den intecknade gälden, som genom påskrift å inteckningshandlingen

öfverflyttas på den nye egaren — han har denna

skyldighet redan förut — utan det är det personliga ansvaret för skulden,

som derigenom öfvergår från den förre egaren till den nye. Genom

förlagsinteckningen åter förvärfvar man i den del af gäldenärens egendom,

som intecknas, icke någon panträtt, som kan göras gällande mot

hvilken innehafvare af egendomen som helst, utan blott en förmånsrätt

till betalning ur samma egendom, i händelse den finnes qvar i den ursprunglige

gäldenärens eg o, då denne gör konkurs. Ofverlåter han den

intecknade lösegendomen jemte den fastighet, der rörelsen drifves, till

en annan egare, upphör dermed enligt regeln hela förlagsinteckningens

verkan; i den nye egarens hand häftar egendomen icke vidare för förlagsskulden.

Det är klart att vid sådant förhållande en påskrift å inteckningshandlingen,

sådan som Fullmäktige i Jernkontoret tänkt sig

den, icke kan, om den skall ega någon verklig betydelse, innebära endast

detsamma, som enahanda påskrift i fråga om fastighetsinteckningar,

eller att nye egaren åtager sig personligt ansvar för skulden. Dermed

vore förlagsgifvaren föga belåten, och en sådan ansvarighet kunde lika

väl öfvertagas genom en ny förbindelse, som genom en påskrift å den

gamla. Men påskriften skulle, enligt Fullmäktiges mening, uppenbarligen

hafva en helt annan betydelse. Den skulle afse, att den förmånsrätt,

som förlagsgifvaren hade i den förre egarens tillhörigheter, skulle

genom påskriften öfvergå till en förmånsrätt i den nye egarens gods.

En förmånsrätt, för hvars inträdande lagen fordrar inteckning, och som

oaktadt inteckningen förfaller, när egendomen afträdes till annan person,

skulle således i detta fall kunna stiftas utan inteckning genom öfverenskommelse

mellan en föregående och en efterföljande egare af

godset. Detta förslag måste i grunden hvila på den föreställning, att

den rätt, förlagsgifvaren har, i sjelfva verket är en panträtt i viss lösegendom,

som består medan egarne till densamma vexla, en förblandning

af panträtt och förmånsrätt, som är så n^cket angelägnare att

undanrödja, som panträtten medför helt andra rättsverkningar än förmånsrätten.

Syftemålet med det föreslagna stadgandet är uppenbarligen att

underlätta köpeaftal om bruks- eller fabriksegendom genom att bereda

möjlighet för 113m egaren att öfvertaga äldre förlagslån. Detta ändamål

vinnes derigenom att köparen låter taga nya inteckningar för lånen,

med iakttagande af den ordning, hvilken de förut innehade. Yisserli
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 31.

gen medför ett sådant förfarande skyldighet att belägga de nya inteckningshandlingarna

med stämpelpapper; men skulle man anse detta obilligt,

skulle man vilja i detta hänseende ställa förlagsinteckning lika med

fastighetsinteckningar, bör sådant kunna ske genom en ändring i stämpelpappersförordningen,

hellre än att man skulle genom ett stadgande

i den konstitutiva rätten tillägga förlagsinteckningen en verkan, som

den efter sin natur icke eger.

Förslaget till förändrad lydelse af 17 kap. 7 § Handelsbalken bör

ändras i öfverensstämmelse med 1 § af förordningen om förlagsinteckning,

äfvensom i enlighet med de af Högsta Domstolen i öfrigt gjorda

erinringar.

I förslaget till förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden den 16 Juni 1875 synes böra intagas det af Högsta

Domstolens fleste ledamöter föreslagna tillägg.

Med anledning af hvad inom Högsta Domstolen blifvit anmärkt

vid förslaget till förändrad lydelse af 2 § Konkurslagen har jag ansett

den för innehafvare af förlagsinteckning ifrågasatta rätt att, då egendom,

hvari han på grund af inteckningen eger förmånsrätt, för annans fordran

blifvit utmätt, söka gäldenären, försatt i konkurstillstånd, böra inskränkas

till det fall, att skälig anledning förefinnes att befara, att den

öfriga egendom, hvari borgenären eger förmånsrätt, ej skall blifva tillräcklig

till hans förnöjande. Om detta förslag godkännes, kunde det

synas, som om 2 § 2 mom. ej stode väl tillsammans med andrastycket

i 5 §, derest det i sistnämnda lagrum använda ordet »inteckning» skulle

tolkas så allmänt, att det omfattade äfven förlagsinteckning. Till förekommande

af all tvekan härutinnan, och då uppenbart är att här afses

endast inteckning i fast egendom, borde detta genom en ändring i 5 §

andra stycket bestämdt antydas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Förslaget till förordning om vissa legoaftal angående kreatur har

Landtbruksakademiens förvaltningskomité ansett vara för jordbrukets

utveckling och förkofran vigtigt och ändamålsenligt.

På de af Högsta Domstolens fleste ledamöter anförda skäl torde

förslagets bestämmelser, till fördel så väl för jordegare som landbo,

kunna utsträckas så, att de komma att omfatta jemväl redskap och annat,

som jordegare lemnat landbo till egendomens bruk, hvarjemte likaledes,

i öfverensstämmelse med hvad af Högsta Domstolens fleste ledamöter

blifvit anmärkt, förslaget blifvit omredigeradt, på det att tydligare

må utmärkas, att förslagets syfte icke är att angifva, huru i allmänhet

legoaftal om inventarier bör upprättas, utan att stadga, att, då med dylikt

aftal förfarits så som i förslaget föreskrifvits, inventarierna skola

vara fredade från utmätning för landbons gäld.

En förändring i författningens rubrik är vidtagen, hvarigenom

denna torde mera noggrant återgifva författningens innehåll.

Af förslagens innehåll framgår, att förordningen angående förlagsinteckning,

förordningen angående förändrad lydelse af 17 kap. 7 §

Handelsbalken samt förordningen angående förändrad lydelse af 1 § i

författningen angående särskilda protokoll öfver vissa ärenden måste i

ett sammanhang antagas, äfvensom att förordningen om ändring i Konkurslagen

endast kan antagas under förutsättning af bifall till de tre

förut nämnda.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, enligt 87 § Regeringsformen, i öfverensstämmelse med komiterades,

på sätt jag nu förordat, jemkade förslag

dels i ett sammanhang antaga

l:o) förordning angående förlagsinteckning;

2:o) förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7 § Handelsbalken;

och

3:o) förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående

särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden den 16 Juni 1875;

dels under förutsättning och vilkor af bifall till förenämnda förslag

antaga

4:o) förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurslagen

den 18 September 1862;

Bih. till Rilcsd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

dels ock antaga

5:o) förordning angående fredande från utmätning af lösören, som jordegare

lemnat landbo till egendomens bruk.»

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade

Hans Maj:ts Konungen bifalla hvad föredragande

Departementschefen sålunda hemstält; och

skulle till följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition

af innehåll bilagan Ditt. A till detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo

Otto Rooth.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktr.-Aktiebolag, 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.