Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning i tiälafgiften för bränvin och sprit, som införes i mindre parti än 40 liter

1882-02-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1882:24, Angående förhöjning i tiälafgiften för bränvin och sprit, som införes i mindre parti än 40 liter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.

1

■>i:o *4.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1882, kl. 3 e. m.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöjning

i tiälafgiften för bränvin och sprit, som införes i mindre

parti än 40 liter; Gifven Stockholms Slott den 30 Januari

1882.

I underdånig skrifvelse den 7 April nästlidet år, angående vilkoren

för tillverkning och försäljning af bränvin, anmälde Riksdagen bland annat,

att Riksdagen, för motverkande af den mot principerna i gällande bränvinslagstiftning

stridande rörelse, som af resande agenter för utländska

handelshus här i riket idkades, i det de af ett stort antal personer upptoge

order å smärre belopp spirituösa, hvarefter dessa, hvart för sig, från utlandet

tillsändes köparne, utan att stadgad minuteringsafgift derför erlades,

beslutit, att 4 § 1 mom. i bränvinsförsäljningslagen skulle erhålla

följande förändrade lydelse:

»Ej må någon till salu utbjuda eller tillhandagå allmänheten med

anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.»

På sätt af bilagde protokoll öfver finansärenden för denna dag närmare

inhemtas, har Kongl. Maj:t, vid föredragning af Riksdagens skrifvelse

i nämnda del, äfvensom i sammanhang dermed af en utaf komitén för

öfverseende af gällande bränvinslagstiftning i ämnet gjord framställning,

Bill. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

funnit sig icke kunna godkänna den af Riksdagen beslutade ändring af

4 § 1 mom. i gällande förordning angående vilkoren för försäljning af

bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker; men, med

föranledande af syftet i såväl Riksdagens nämnda beslut som bränvinslagstiftningskomiténs

framställning, vill Kongl. Maj:t, med åberopande af

nyss omförmäld a protokoll och under förutsättning af de med Frankrike

afslutade nya handels- och sjöfartstraktaternas godkännande, härmed föreslå

Riksdagen, att i den tulltaxa, som i följd af nämnda traktaters trädande

i tillämpning måste utfärdas, varder intagen bestämmelse derom,

att, när bränvin eller sprit förtullas i mindre parti än 40 liter, den eljest

stadgade tullafgiften skall utgå med en förhöjning af 10 öre för liter.

~ De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR,

O. R. Themptander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 24.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 30 Januari

1882.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Ottek,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert och

Thempt ander.

Departementschefen Statsrådet Themptander anförde i underdånighet:

»Genom nådig remiss den 11 Februari nästlidet år öfverlemnade

Eders Kongl. Maj:t till Riksdagens Bevillnings-Utskott tre särskilda, af åtskilliga

vin- och spirituosahandlande i Stockholm, Göteborg och Norrköping

till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdåniga ansökningar om vidtagande

af lagstiftningsåtgärder i fråga om den handel med spritvaror'', som

af utländingar här i landet idkades.

I underdånig skrifvelse den 7 April samma år, angående vilkoren

för tillverkning och försäljning af bränvin, tillkännagaf Riksdagen — med

förmälan, att Riksdagen vid pröfning af nämnda ansökningar, äfvensom af

en inom Riksdagen i ämnet gjord framställning, erfarit, att ifrågavarande

handel i allmänhet tillginge på det sätt, att resande agenter för utländska

handelshus af ett stort antal personer upptoge order å smärre belopp

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Koncjl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 24.

spirituösa, hvarefter dessa, hvart för sig, från utlandet tillsändes köparne

— att, då denna rörelse måste anses stridande mot de principer, som

låge till grund för gällande lagstiftning angående bränvinshandelns ordnande,

samt den dessutom lände till förfång för de inhemske spritvaruhandlandena,

hvilka måste vidkännas icke obetydliga afgifter för rättigheten

att idka minuthandel med bränvin, Riksdagen ansett nämnda rörelse

böra genom lagstiftningen motverkas och att, då det i 4 § 1 mom. af

gällande bränvinsförsäljningslag befintliga stadgande, att icke någon finge

tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp än

han sjelf egde försälja, i detta afseende icke befunnits tillfyllestgörande,

enär, enligt rådande uppfattning, denna föreskrift icke kunnat anses öfverträdd,

med mindre säljaren, agenten eller ombudet verkligen fullgjort aftalet

och låtit aflemna varan till köparen, det synts Riksdagen lämpligt

att genom ett förtydligande af nämnda lagrum göra ifrågavarande förbud

tillämpligt jemväl på de utländska handelsagenternas ofvan omförmälda

tillvägagående vid spritvarors föryttrande inom landet; i hvilket afseende

Riksdagen beslutit, att 4 § 1 mom. i bränvinsförsäljningslagen skulle erhålla

följande förändrade lydelse:

»Ej må någon till salu utbjuda eller tillhandagå allmänheten med

anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.»

Efter det Kommerskollegium erhållit nådig befallning att yttra sig

öfver Riksdagens berörda förslag, har Kollegium den 7 Oktober sistlidet

år afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet. Kollegium, som ansett förslagets

antagande vara hufvudsakligen beroende äf möjligheten att åstadkomma

någon verksam kontroll å de föreslagna stadgandenas behöriga

efterlefnad och fördenskull anmodat Öfverståthållareeinbetet och samtliga

länsstyrelser att i ärendet sig yttra, har med sitt underdåniga utlåtande

öfverlemnat från bemälda myndigheter inkomna yttranden. Af dessa inhemtas,

att flertalet af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, utan att

yttra sig om frågan ur polissynpunkt betraktad, dels tillstyrkt eller, ehuru

ändamålet ansetts icke med förslaget vinnas, ej afstyrkt och dels förmält

sig icke hafva något att erinra mot den föreslagna lagförändringen. Sju

länsstyrelser hafva deremot afstyrkt nämnda förändring, till stöd för hvilket

afstyrkande hufvudsakligen anförts, dels att kontroll å lagbudets efterlefnad

blefve nära nog omöjlig, då bevisning om varans utbjudande eller, i allt

fall, om dess utbjudande i mindre parti än 100 kannor, svårligen läte sig

åstadkommas, dels att det skydd för inhemska spritvaruhandlande, som

genom den ifrågavarande bestämmelsen skulle vinnas, vore såsom i viss

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

mån ledande till monopol för dessa, med allmänhetens fördel oförenligt

och jemväl för nämnde handlande obehöfligt, då enskildes reqvisitioner af

spirituösa icke vore af den beskaffenhet, att den stora handeln deraf kunde

anses lida någon anmärkningsvärd skada, och spirituösa, införd på buteljer,

redan droge betydligt högre tull än den, som infördes på fat.

För egen del har Kollegium anfört, att Kollegium, som lika med

Riksdagen funne det vara af rättvisans kraf och fosterlandets intresse påkalladt,

att den inhemska spritvaruförsäljningen icke betungades med högre

afgifter än den, som genom kringresande agenter här i riket bedrefves

för utländske försäljares räkning, likväl, under antagande, att en sådan

ojemnhet i beskattningen för närvarande egde rum, icke kunde annat än

med Eders Kongl. Majtts nyssbemälde Befallningshafvande anse det af

Riksdagen framstälda förslag till afhjelpande af denna ojemnhet icke vara

för det åsyftade ändamålet tillfyllestgörande. De flesta af samma länsstyrelser

mot förslaget gjorda anmärkningar sjmtes Kollegium äfven vara

befogade. Kollegium insåge nemligen icke, huru genom att det i 4 § 1

mom. af nådiga förordningen den 24 Augusti 1877, angående vilkoren för

försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker,

intagna förbud för en hvar att tillhandagå allmänheten vid anskaffande

af bränvin i mindre belopp, än han sjelf egde försälja, utsträcktes

till att gälla äfven den, som till salu utbjöde varan i sådant mindre belopp,

skulle, så länge försäljningen af bränvin uppgående till 100 kannor

eller derutöfver vore fri jemväl för utländingar, som erlagt stadgad bevillning,

och så länge en hvar vore tillåtet att från utrikes ort mot betalande

af föreskrifven tullafgift införa spritdrycker, kunna förekommas,

att sådana af utländska handelshus genom kringresande agenter utbjödes

till salu eller af här i riket boende personer från utlandet reqvirerades

och inköptes jemväl i mindre qvantitet än 100 kannor. Men funnes ingen

möjlighet att kontrollera det föreslagna stadgandets efterlefnad, hvilket

Kollegium för sin del hölle före och hvilket syntes vitsoi’dadt af bemälda

länsstyrelsers yttranden, borde en sådan föreskrift icke lämpligen

utfärdas, ty följden deraf kunde med skäl befaras endast blifva, dels ett

nedsättande af lagens och den lagskipande maktens värdighet, dels en frestelse

för den enskilde att trotsa eller kringgå lagens förbud, hvilket skulle

menligt inverka på den allmänna moralen. Och att, för beredande af

möjligheten till någon kontroll, antingen förklara, att berörda i 1 § af

bränvinsförsäljningsförordningen medgifna frihet att försälja belopp af 100

kannor och derutöfver icke tillkomme utländska handelsagenter, eller att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

inskränka den enskildes frihet att införa mindre belopp, skulle, i förra

fallet, sannolikt framkalla repressalier och verka hämmande på vår egen

handel samt, i senare fallet, leda till monopol eller privilegium för särskilde

spritvaruhandlare, hvilket icke kunde anses förenligt med nuvarande

näringslagstiftning.

Ville man, såsom Riksdagen åsyftat, motverka det förfång för inhemska

spritvaruhandlare, som kunde uppstå deraf, att genom kringresande

agenters bemedling utländska spritvaror i mindre qvantiteter direkte infördes

af härvarande konsumenter, vore, enligt Kollegii mening och på

sätt äfven blifvit antydt i ett af poliskammaren i Göteborg till dervarande

länsstyrelse afgifvet yttrande, den enda praktiska utvägen att uppnå detta

ändamål att för sådan införsel af spritvaror bestämma förhöjda tullafgifter.

Men, oafsedt att genom en dylik åtgärd den verklige varusäljaren,

från hvilken det öfverklagade förfånget skulle utgå, icke blefve träffad,

syntes åtgärden, så länge den med Frankrike år 1865 afslutade handelstraktaten

vore gällande, icke utan fördragsbrott kunna vidtagas, enär införselsafgifterna

för franskt drufbränvin vore i Art. 7 af sagda traktat noga

bestämda, och varan icke ensidigt kunde betungas med ytterligare umgälder.

Men Kollegium funne det slutligen böra tillses, om den försäljning

af spritvaror, som egde rum genom utländske handelsresande på det sätt,

att desse upptoge order å smärre belopp och sedermera från utlandet direkte

sända varorna till reqvirenterne eller köparne, verkligen kunde, såsom

uppgifvits, lända de inhemska spritvaruhandlarne till så stort förfång

på den grund, att desse senare i olikhet med de förre måste vidkännas

minuteringsafgiften, hvilken enligt gällande förordning utgjorde 25 öre

för hvarje kanna. 1 detta hänseende förekomme, att, medan den största

delen af de spritvaror, som af inhemska spritvaruhandlare i handelsändamål

infördes, inkomme på fat, de smärre partier, hvilka genom agenternes

förmedling direkte tillsändes konsumenterne, vanligen inkomme på

buteljer eller krus. Då nu gällande tullsats å bränvin, som infördes på

fastager, vore för hvarje liter af 50 % alkoholhalt i allmänhet 60 Öre

och för franskt drufbränvin af samma alkoholhalt endast 44 öre, men

för bränvin, som infördes på buteljer eller krus, alla slag, utan afseende

på alkoholhalten, 88 öre, så syntes nämnda minuteringsafgift, 25 öre för

kanna eller 9,6 öre för liter, tillräckligt motvägas af den högre tullafgiften

för omförmälda smärre partier spirituösa, utom i de antagligen

ganska få fall, då äfven dessa inkomme på fastager. Det öfverklagade

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24. 7

förhållandet syntes Kollegium alltså icke vara af nå^on synnerlig betydenhet,

° J ö J

Pa grund af hvad sålunda anförts ansåge Kollegium sig icke kunna

tillstyrka nådigt bifall till den af Riksdagen föreslagna ändring i 4 ^ 1

mom. af bränvinsförsäljningslagen.

Innan jag gar att yttra mig öfver det af Riksdagen framstälda förslag

till ändring i 4 § 1 mom. af bränvinsförsäljningslagen, torde det

tillåtas mig att påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för ett annat

till Eders Kongl. Maj:t inkommet ärende, som med det af mig nu föredragna

eger den närmaste gemenskap.

Samtidigt med. det den af Eders Kongl. Maj:t för öfverseende af gällande

bränvinslagstiftmng tillsatta komité afgaf underdånigt betänkande

med förslag till författningar angående tillverkning och försäljning af bränvin

förmälde nemligen komitén i särskild underdånig skrifvelse af den

20 December 1878, att komitén funnit anmärkningsvärdt, att, under det

bränvmslagstiftnmgen icke medgåfve någon att utan särskildt tillstånd sälja

bränvin i mindre myckenhet än 100 kannor, nuvarande tullförfattnino-ar

deremot icke. hide något hinder i vägen för en hvar att från utrikes ort

införa bränvin och andra starka drycker i huru ringa myckenhet som

helst, pa hvilket förhållande komitén ansett sig böra fästa Eders Koiml

Majds uppmärksamhet för den åtgärd, som i anledning deraf kunde anses

böra vidtagas.

Generaltullstyrelsen, hvars yttrande häröfver blifvit af Eders Kongl.

Majd lnfordradt, har i underdånigt utlåtande af den 10 sistlidne November

anfört, att, då. den nuvarande bränvinslagstiftningen, med alla de inskränkande

föreskrifter den innehölle i fråga om handel med spritdrycker

i syfte att såmedelst försvåra åtkomsten af dessa, uteslutande vände sig

emot säljaren af dylika, drycker, men deremot lemnade köparen fullkomlig

frihet att förse sig med den qvantitet af dessa drycker, som han

åstunda de, hvarhelst lian kunde och utan att han behöfde ingå i någon

undersökning om säljarens behörighet att dem afyttra, och detta ända

derhän, , att han icke vore straff underkastad ens i det fall, att han köpte

sitt spritbehof af den, som honom veterligen vore oberättio-ad till försäljning

deraf, så, vore det blott i full öfverensstämmelse härmed, som

tullagstiftningen tilläte den, som i utlandet tillhandlade sig spritvaror af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

en säljare, hvilken icke kunde vara underkastad den svenska lagstiftningens

inskränkningar rörande försäljning af bränvin, att emot stadgade

införselsafgifter fritt förfoga öfver den vara, han sålunda pa fullt lagligt

sätt förvärfvat, utan hänsyn till den större eller mindre qvantitet, hvari

inköpet skett. Men om således någon motsägelse mellan bränvinslagstiftningens

och tullagstiftningens föreskrifter uti förevarande hänseende icke

förefunnes, kunde en annan fråga visserligen vara, huruvida denna rättighet

för en hvar att i huru ringa myckenhet som helst från ulrikes ort

införa bränvin, kunde anses motverka det ändamål, bränvinslagstiftningen

åsyftade, nemligen förekommandet af spritdryckers missbruk genom försvårandet

af tillgången till desamma, och huruvida af denna anledning

och i detta fall, der lagstiftningens mot säljaren rigtade inskränkningar

icke kunde göras verksamma, sådana inskränkningar, rigtade mot köparen,

kunde vara af behof påkallade och fördenskull böra avägabringas.

För bedömande häraf ansåge Generaltullstyrelsen följande omständigheter

böra tagas i betraktande, nemligen:

dels att införsel från utrikes ort af bränvin utaf säd eller potatis,

hvilken spritdryck dock företrädesvis vore den, som utgjorde föremal för

missbruk, icke i någon nämnvärd mån egde rum, en naturlig följd af

den surtaxe af 50 öre, hvarmed tullsatsen öfverstege den bestämda tillverkningsafgiften

för hvarje kanna bränvin, hvilken surtaxe utgjorde^dubbelt

så stort belopp som minuthandelsafgiften och under vissa förhållanden

mera än hela tillverkningskostnaden för en kanna bränvin, hvarför

det icke sällan inträffade, att tullsatsen å bränvin vore högre än det pris

svenskt bränvin vid försäljning i parti betingade, vid hvilka tillfällen surtaxen

följaktligen verkade fullkomligt såsom ett införselsförbud;

dels att genom införsel från utrikes ort af spritvaror i mindre qvantiteter

än de till fri försäljning laggifna förbrukaren i sjelfva verket icke

beredde sig någon lättad tillgång till dessa drycker, enär införseln endast

finge ega rum till rikets stapelstäder, der en förbrukare i allt fall hos

den laglige försäljaren hade obehindradt tillfälle att förskaffa sig hvad

slags spritdrycker som helst i hvilken qvantitet han astundade;

dels ock att, likasom i allmänhet den internationella handeln egde

rum i större partier och icke i minut, äfven införseln af spritvaror från

utrikes ort i allmänhet skedde i större qvantiteter än dem, för försäljning

af hvilka lagstiftningen fordrade särskildt berättigande; dock hade från

denna allmänna regel på sista tiden undantag gjort sig gällande i fråga

om införsel af cognac från Frankrike, hvaraf till följd af öppnade di
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 24.

rekta ångfartygsförbindelser med produktionsorterna i detta land och genom

franska handelsagenters åtgörande att direkte till förbrukare utbjuda

varan och dera upptaga order, införsel numera stundom egde rum

i mindre partier än de för fri handel med spritvaror medgifna, utan att

likväl härigenom, till följd så väl af varans beskaffenhet och pris som af

hvad i fråga om dess införselsorter förut af Styrelsen anmärkts, något

ökadt missbruk af spritdrycker kunde anses hafva blifvit orsakadt.

Med afseende härå ville det synas Generaltullstyrelsen, som om det

sedliga mål bränvinslagstiftningen åsyftade lemnades fullkomligt oberördt

af den obehindrade införseln af spritdrycker utan afseende å den qvantitet

hvari den egde rum, och komitén hade icke ens antydt ett motsatt

förhållande. Betecknande i detta hänseende vore ock att, ehuru införsel

af spritdrycker utan inskränkning till qvantiteten egt rum under hela den

tid nuvarande bränvinslagstiftning varit gällande, bland alla do otaliga

klagomål, som förnummits öfver lagstiftningens otillräcklighet att förebygga

missbruket af starka drycker och öfver de nya utvägar att vid

sidan af lagen förskaffa sig sådana, som begäret efter dem vetat utfinna,

intet enda, Generaltullstyrelsen veterligt, varit rigtadt mot denna obehindrade

införsel.

Deremot hade klagomål af helt annan art försports öfver förut omförmälda

införsel i mindre qvantiteter af fransk cognac, nemligen från de

lagberättigade försäljarnes sida, hvilka härvid förmenat sig lida intrång i

sin näring och komma i en ofördelaktig ställning vid försäljningen°af

denna vara derigenom, att de importerade småpartier, som sålunda utginge

direkte till förbrukningen, icke vore underkastade de försäljningsafgifter,

som för handel med sprit i dylika mindre qvantiteter inom

landet vore stadgade.

Generaltullstyrelsen ville väl icke förneka, att dessa klagomål kunde

vara i viss mån berättigade, men Styrelsen kunde dock icke finna annat,

än att afhjelpandet af det öfverklagade förhållandet genom förändring af

tullagstiftningen svårligen läte sig göra. Att förbjuda införsel af sprit i

mindre qvantiteter än 15 kannor för alla andra än dem, som inom landet

beredt sig laglig rätt till minuthandel med bränvin, eller att vid sådan

införsel af annan än lagberättigad bränvinsförsäljare bestämma särskilda

och andra tullsatser, än de för sådan införsel i allmänhet stadgade, och

således härvid taga hänsyn till importörens person, vore så stridande mot

den i tullagstiftningen antagna allmänna grundsats af lika berättigande

och lika tullbeskattning för alla, att, enligt Styrelsens mening, ingendera

Bih. till Biksd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

af dessa utvägar borde ifrågasättas. Att deremot för spritinförsel i mindre

qvantitet än 15 kannor, af hvem den än skedde, stadga en särskild, försäljningsafgifterna

motsvarande tilläggsafgift utöfver den i allmänhet för

sprit bestämda tullsatsen skulle visserligen utan väsentlig olägenhet för

tullverket låta sig göra, men härför lade för det närvarande den med

Frankrike ingångna handelstraktat hinder i vägen, och fullkomligt afhjelpt

skulle den öfverklagade olägenheten härigenom icke blifva, enär

de lagberättigade spritförsäljarne äfven komme att få erlägga denna tillläggsafgift

vid införsel i mindre parti än 15 kannor, något som dock

blefve af föga praktisk betydenhet, enär import af så ringa qvantiteter

för dem väl endast högst sällan och undantagsvis ifrågakomme.

I fråga om behöfligheten af någon förändring i ifrågavarande syfte

och beskaffenheten af densamma har Styrelsen slutligen ansett hänsyn böra

tagas till den förändring bränvinslagstiftningen kunde komma att undergå,

emedan så väl bränvinslagstiftningskomiténs flertal som reservanterne inom

densamma ifrågasatt borttagande af de nuvarande försäljningsafgifterna.

Med afseende på hvad sålunda blifvit anfördt har Generaltullstyrelsen

i underdånighet hemstält, att för närvarande icke någon åtgärd måtte vidtagas

till förändring i afseende på införseln af bränvin och sprit i hvilka

qvantiteter som helst.

Den af sistlidne Riksdag beslutade ändring af 4 § 1 mom. i bränvinsförsäljningslagen

synes mig, på sätt Kommerskollegium och åtskilliga

länsstyrelser erinrat, icke vara af beskaffenhet att på ett tillfredsställande

sätt lösa den uppgift, lagstiftaren i förevarande fall för sig uppstält.

Det kan icke nekas, både att svårigheterna för ett öfvervakande af bestämmelsens

efterlefnad skulle blifva ganska stora och äfven att åtskilliga

utvägar lätt erbjuda sig för kringgående af förbudet. Dertill kommer,

att då med förslaget måste afses, att för agenturverksamhet, som befattade

sig med utbjudande i mindre partier än 100 kannor af drycker, hvarom

i bränvinsförsäljningslagen stadgas, ovilkorligen skulle kräfvas här i landet

förvärfvad rätt till handel med bränvin i sådana mindre partier, men

denna rätt icke står en hvar öppet att för sig erhålla, utan tvärtom lagstiftningen

derför uppställer åtskilliga förutsättningar och kräfver medgifvanden

såväl af kommunala som embets-myndigheter, det kan med säkerhet

antagas, att åtminstone utländska handelsresande endast i undantagsfall

skulle vara i stånd att vinna behörighet till bedrifvande af den verksamhet,

hvarom här är fråga. Att i lag tillskapa sådana hinder för de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Koncjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.

utländska agenter, hvilka egna sig åt utbjudandet af en viss artikel, synes

icke vara förenligt med de grundsatser, som finnas uttalade i de flera

af oss under senare tider afslutade handelstraktater med andra makter,

deri utan inskränkning medgifves deras handelsresande att upptaga beställningar

å varor. Att en sådan verksamhet beskattas och ej beredes någon

förmån framför den inhemska handelsrörelsen, är rättvist, men att den

skulle förhindras, är stridande mot både de förpligtelser, vi iklädt oss i

förhållande till andra makter, och de grundsatser, som allmänneligen göra

sig gällande vid ordnandet af den kommersiella samfärdseln emellan länderna.

Jag kan derföre icke tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att godkänna

den af sis''tlidne Riksdag beslutade ändring i nyssnämnda paragraf af bränvinsför

sälj rån gslagen.

Lika med Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen finner jag

äfvenledes olämpligt att upphäfva eller inskränka den rätt, en hvar nu

eger att från utlandet införa bränvin och dermed likstälcla drycker i huru

ringa myckenhet som helst och att således tillskapa ett monopol för en

viss klass af handlande att från utlandet införskaffa de varor af detta

slag, som för den inhemska konsumtionen erfordras.

Deremot gillar jag fullkomligt det gemensamma syftet i såväl Riksdagens

beslut som bränvinskomiténs förslag, men föreställer mig att detta

syfte kan vinnas på en annan väg, hvarom antydan göres i både Kommerskollegii

och Generaltullstyrelsens nu föredragna utlåtanden och för

hvars beträdande det hinder, som ansetts ligga i den nu gällande handelstraktaten

med Frankrike, icke kommer att förefinnas, så snart den trädt

ur kraft. Härmed åsyftar jag att låta vid införsel af sprit i mindre partier

än 15 kannor tullen utgå med en tilläggsafgift utöfver den i allmänhet

bestämda tullsatsen, hvilken tilläggsafgift skulle motsvara den inhemska

minuthandelsafgiften. På önskvärdheten att åstadkomma en sådan

anordning fästes vid de nyligen afslutade traktatsförhandlingarne med

Frankrike särskild uppmärksamhet, och de franska ombuden medgåfvo,

att derigenom traktatens bestämmelser icke träddes för nära; och de förbehåll

af våra fullmäktige, hvilka upprepas i den vid handelstraktaten

fogade deklaration, afse just åsättande af en dylik tilläggsafgift å de

smärre spritpartierna- vid deras införsel. Genom denna tilläggsafgift skulle

utjemnas det obestridliga missförhållande, som nu eger rum, att den,

hvilken direkt från utlandet inköper en mindre spritqvantitet, undgår att

få varan belagd med den minuthandelsafgift, hvilken han skulle få vidkännas,

om han inom landet köpte samma qvantitet. Detta innebär en

ojemnhet i beskattningen, hvilken så mycket hellre synes böra undan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

rödjas, som den tillika kan i vissa fall lända till förfång för de inhemske

spritvaruhandlandena. v Generaltullstyrelsen har ock medgifvit, att

uppbärandet af en tilläggsafgift för de mindre spritqvantiteterna kan ske

utan väsentlig olägenhet för tullverket. Det lärer derföre icke kunna

möta något hinder att i tulltaxan inrymma en bestämmelse i sådan syftning,

hvarvid jag dock torde böra särskildt framhålla, att gränsen för de

qvantiteter, som skola drabbas af tilläggsafgiften, ej kan sättas högre än

intill 15 kannor. Det är väl sant att först för qvantiteter af 100 kannor

sprithandeln inom landet är fullkomligt fri, men märkas måste, att

för den så kallade mindre partihandeln väl gälla vissa reglementariska bestämmelser,

men att den ej är underkastad någon särskild på valman lagd

beskattning.

Då tulltaxan är uppstäld efter det metriska måttsystemet, fordras,

att den af mig föreslagna bestämmelsen i enlighet dermed affattas, och

tilläggsafgiften skulle derföre blifva 10 öre per liter samt utgå för qvantiteter,

understigande 40 liter, hvilka båda siffror närmast motsvara de

nuvarande bestämmelserna af 25 öre per kanna och 15 kannor.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet:

dels att Eders Kongl. Maj:t må förklara Sig icke kunna godkänna

den af sistlidne Riksdag beslutade ändring af 4 § 1 mom. i gällande förordning

angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända

eller distillerade spirituösa drycker;

och dels att Eders Kongl. Maj:t, med föranledande af syftet i såväl

Riksdagens nämnda beslut som den framställning i ämnet, hvilken gjorts

af komitén lör öfverseende af gällande bränvinslagstiftning, må, under

förutsättning af de med Frankrike afslutade nya traktaternas godkännande,

föreslå Riksdagen att i den tulltaxa, som i följd af nämnda traktaters

trädande i tillämpning måste utfärdas, varder intagen bestämmelse derom,

att, när bränvin eller sprit förtullas i mindre parti än 40 liter, den eljest

stadgade tullafgiften skall utgå med en förhöjning af 10 öre för liter.

Denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af

den lydelse bilagan litt. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

A. L. Fris.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.