Med förslag till ny förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin
1882-01-04 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1882:26, Med förslag till ny förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
1
N:0 26.
Kongl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ny förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin;
gifven Stockholms slott den 4 januari 1882.
j., 1 underdånig skrifvelse den 17 maj 1877 anhöll Riksdagen, att
Kongl. Maj.t täcktes genom sakkunnige män låta öfverse gällande författningar
angående tillverkning och försäljning af bränvin. För berörda
ändamål tillsatte Kongl. Maj:t den'' 24 påföljande augusti en
komité, som den 20 december 1878 afgaf underdånigt betänkande med
förslag till författningar angående tillverkning och försäljning afbränY1?-
,fyver rörd a förslag hafva underdåniga utlåtanden inhemtats
från öfverstå thållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
rikets samtliga län.
Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af en utaf nämnda komité i
underdånig skrifvelse den 19 maj 1879 framstäld begäran, åt justeringsdirektören
L. A. Forssman uppdragit att i Ryssland inhemta kännedom
om en derstädes använd kontrollapparat och Forssman efter fullgjordt
uppdrag _ afgifvit berättelse härom, anbefalde Kongl. Maj:t den
28 november sistnämnda år bränvinslagstiftningskomitén att afgifva
utlåtande, huruvida och under hvilka vilkor nämnde kontrollapparat
ans åges höra införas vid de svenska brännerierna. Till åtlydnad häraf
afgaf komitén den 23 januari 1880 underdånigt betänkande i berörda
hänseende med förnyadt förslag till förordning angående tillverkning
af bränvin. ö
Bih. till Riksä. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Åfd. 17 Häft.
1
2
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 26.
Kongl. Maj:t, som hört högste domstolen öfver de i ifrågavarande
författningsförslag förekommande nya eller förändrade bestämmelser af
kriminalrättslig natur, vill, med åberopande af bifogade protokoll öfver
finansärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen att antaga
närlagda förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning af
bränvin, att tillämpas från och med den 1 januari 1883.
Det protokoll, som innefattar högste domstolens yttrande, varder
härjemte bifogadt; skolande alla öfriga till ärendet hörande handlingar
Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj ds Nåd, Proposition N:o 26.
3
Förslag
till
*
förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
Art. I.
Om rättighet till bränvins tillverkning och destillering.
§ I
1.
Bränvin må tillverkas af en hvar, som är behörig att idka
fabriksrörelse eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskildt
skattlagd jord; och må flere till bränvinstillverkning berättigade förena
sig om bedrifvande å samma ställe af sådan tillverkning.
2. Domare på landet samt embets- eller tjensteman, som till
följd af sin befattning kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning
eller i kontroll derå, så ock ecklesiastik embets- eller tjensteman,
kyrkobetjent och folkskolelärare må dock icke befatta sig med
dylik tillverkning.
3. Vill aktiebolag utöfva bränvinstillverkning, skall bolagets
styrelse utgöras af personer, som till sådan tillverkning äro berättigade.
4. Å ecklesiastika, civila och militära boställen, afsedde att af
tjensteinnehafvaren bebos, vare bränvinstillverkning förbjuden; så ock
å annan kronans jord, som ej med stadgad åborätt besittes, såvida icke
tillåtelse dertill meddelas af den myndighet, som öfver sådan jord eger
att utöfva tillsyn; dock vare den, som å den tid, kongl. förordningen
den 18 januari 1855 angående vilkoren för bränvinstillverkning kungjordes,
på grund af kontrakt med kronan, vederbörande myndighet,
korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare eller arrendator
innehade sådan jord, för sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka
bränvin, på sätt om jordinnehafvare är stadgadt, likväl icke i
något fall längre, än samma kontrakt gäller.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
§ 2.
1. Den, som vill tillverka bränvin utan att genom jords innehafvande
vara dertill behörig, göre ansökning, om bränneriet är beläget
å landet, hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande och, om bränneriet
är beläget i stad, hos magistraten eller, der sådan ej finnes, hos stadsstyrelsen.
Vid ansökningen fogas bevis, som styrker hans behörighet.
Derest sökanden finnes vara till handteringens utöfning behörig, varde
tillståndsbref för honom utfärdadt.
2. Besvär i sådan fråga anföras öfver magistrats- eller stadsstyrelses
beslut hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom fjorton dagar
och öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut hos Kongl.
Maj:t i dess finansdepartement inom trettio dagar efter delfåendet af
beslutet.
§ 3.
1. Bränvinstillverkning skall vara tillåten från kl. 12 på dagen
första helgfria dag i oktober månad till första helgfria dag i maj månad
det derpå följande året vid samma timme, så framt ej högst vigtiga
omständigheter föranleda Kongl. Maj:t att föreskrifva dess inställande
under viss tid.
2. Bränvinstillverkning må på grund af tillståndsbevis, hvarom
här nedan i § 5 sägs, under ofvan nämnde tidrymd utöfvas huru lång
tid som helst, derest ej tillverkningsrätten dessförinnan upphör i följd
af Kongl. Maj:ts ofvan nämnda föreskrift eller sådan anmälan, som i
§ 7 omförmäles. .
3. Under hvarje tid, tillståndsbeviset gäller, ehvad tillverkningen
oafbrutet fortgått eller ej, vare tillverkningen minst 8,000 liter samt
derjemte begränsad mellan 500 ocjr 5,000 liter i medeltal för hvarje
tillverkningsdygn. Stadgandet om minsta tillverkningen af 8,000 liter
gälle dock ej för de fall, att tillverkningsrättens upphörande grundar
sig på anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 sägs, eller på Kongl.
Maj:ts ofvan omförmälda föreskrift. Har tillverkningsrätten upphört på
grund af anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 nämnes, skall
vid medeltalsberäkningen icke det tillverkningsdygn medtagas, hvarunder
afbrottet skedde.
4. Med tillverkningsdygn förstås tiden från kl. 12 på dagen den
ena till samme timme å nästföljande helgfria dag.
5. Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej medgifven
från kl. 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till kl. 10
om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsme
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26. 5
toders begagnande undantag från denna bestämmelse skulle finnas
oudgängligen nödigt, Kongl. Maj:t vill på särskild underdånig ansökning
pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.
§ 4.
För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek
och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för
kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna.
§ 5‘
Minst fjorton dagar före den, då bränvinstillverkning är afsedd
att börja, skall densamma hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande skriftligen
anmälas samt dervid tillika uppgifvas såväl stället för tillverkningens
bedrifvande som ock dagen, då den skall taga sin början.
Vid anmälningsskriften fogas antingen tillståndsbref, som i § 2 omförmäles,
eller ock bevis, att tillverkaren eger eller innehar i mantal
satt eller särskildt skattlagd jord. Då tillverkningen är afsedd att af
flera personer bedrifvas å samma ställe, skola samtlige delegarne i sådan
förening göra anmälan derom till Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Af aktiebolag tillämnad tillverkning skall anmälas af bolagets styrelse,
som har att ingifva bolagsordning samt förteckning på styrelsens medlemmar,
jemte sadana handlingar, som utmärka, att desse äro till idkande
af bränvinstillverkning behörige. Finner Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hinder icke möta för handteringens utöfvande, varde tillståndsbevis
utfärdadt.
§ 6.
Vill den, som anmält sig till bränvinstillverkning, afstå derifrån,
ege han hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande återkalla sin anmälan
minst åtta dagar, innan tid inträdt för sådan tillverknings utöfvande; sker
återkallelsen senare, vare han skyldig att enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
pröfning ersätta de kostnader, som möjligen uppstå
genom kontrollörs inkallande i tjenstgöring.
§ 7‘
1. Yill bränvinstillverkare före den allmänna tillverkningstidens
utgång afstå ifrån tillverkningsrätten, skall han derom göra skriftlig
anmälan hos kontrollören minst tre dagar före utgången af det tillverkningsdygn,
med livilket lian anmäler sig vilja afsluta tillverkningen,
dock att, om bränneri eller deri begagnad redskap genom vådeld eller
annan olyckshändelse blifvit väsentligen skadad, tillverkningsrätten må
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
upphöra omedelbart efter det egaren gjort skriftlig anmälan derom.
Kontrollören åligger att dels lemna tillverkaren bevis om gjord anmälan,
dels ock ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
öfverkontrollör och kronobetjent om tiden för tillverkningsrättens
upphörande.
2. I bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta tiden ega rum utan förnyad anmälan,
som i § 5 sägs.
§ 8.
Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid, eller bränvinstillverkning
afbrytes utan sådan anmälan, som i § 7 omförmäles, eller utan Kongl.
Maj:ts derom meddelade föreskrift och ej inom fem tillverkningsdygn, det
oräknadt, hvarunder af brottet inträdde, ånyo företages, åligger det
bränvinstillverkaren att för hela den tid, hvarunder tillverkningen sålunda
icke utöfvats, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inbetala på
bränneriet belöpande kontrollkostnader.
§ 9.
Bränvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning må
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunna medgifvas äfven under
tiden från den 1 maj till den 1 oktober mot vilkor, som dels i denna
förordning äro föreskrifna, dels ock ytterligare af Kongl. Maj:t pröfvas
erforderliga.
§. 10.
Öfver anmälningar och uppgifter, som enligt §§ 5, 6, 7 och 9
inkomma till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, låte han förteckningar
tillställas öfverkontrollörer äfvensom i stad polismyndighet och å landet
vederbörande kronobetjent.
§ 11.
1. Vill någon under den tid, då han är till bränvinstillverkning
berättigad, å tillverkningsstället genom särskild destillering rena
bränvin, må sådant ske under tillsyn af kontrollör.
2. I öfrigt må bränvins rening, vare sig genom destillering eller
på kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande
näringsförordning stadgas.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
7
Art. II.
Om br än vins beskattning och uppläggande på nederlag.
§ 12.
1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall, med det undantag,
hvarom här nedan i mom. 3 sägs, erläggas en skatt af fyratio
öre för hvarje liter, så bestämd som i § 23 omförmäles. Denna skatt
skall inbetalas till landtränteriet, dock hvarje gång icke för mindre än
1,500 liter.
2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket skatt blifvit erlagd,
må, efter hvad särskildt stadgas, åtnjutas restitution med 40,8 öre för
hvarje liter renadt och med 40 öre för hvarje liter icke renadt bränvin
af normalstyrka.
3. Från sådant nederlag, som omförmäles i § 19 och är beläget
i stapelstad vid saltsjön, må under de vilkor och kontroller, som Kongl.
Maj:t finner för godt föreskrifva, bränvin kunna för utförsel ur riket
uttagas, utan att tillverkningsskatt derför erlägges.
4. För bränvin, som eljest uttages från nederlag, skall med det
undantag, som följer af § 14 mom. 1, erläggas den skatt, som är gällande
då inbetalningen sker.
§ 13.
1. Har tillverkningen vid något bränneri öfverstigit det i § 3
mom. 3 bestämda högsta litertal af 5,000 liter i medeltal för hvarje
tillverkningsdygn eller icke uppgått till det der bestämda minsta litertal,
vare sig. af 8,000 liter för hela den tid, tillverkningsrätten gält,
eller af 500 liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn, då skall utöfver
den i nästföregående § faststälde skatt erläggas en särskild afgift af
10 öre för hvarje liter bränvin, hvarmed tillverkningen antingen öfverstiger
det högsta eller varit mindre än det i hvarje fall medgifna
lägsta litertalet.
2. Den i nästföregående moment bestämda särskilda afgift skall
inom. fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande jemlikt uträkning,
som kontrollören åligger att genast lemna tillverkaren, af
denne inbetalas till landtränteriet. Sker det ej, läte Kongl. Maj:ts be
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
fallningshafvande ofördröjligen utmäta afgiften; och skall emellertid
det vid bränneriet tillverkade och vid afverkningstidens slut under offentlig
vård qvarvarande bränvin utgöra pant för afgiften.
* § 14.
1. Af det bränvin, för hvilket skatt ej blifvit erlagd, skola såsom
säkerhet för skatten vara liggande på nederlag minst åttio
procent. Öfver återstoden eger tillverkaren eller egaren fritt förfoga,
dock med skyldighet att före den 1 derpå följande oktober inbetala
den skatt, som gälde vid tiden för samma bränvins tillverkning, vid
påföljd att Kongl.1 Maj:ts befallningshafvande eljest låter ofördröjligen
utmäta skatten.
2. Då bränvinsbränning afbrytes af någon bland de i § 3 mom.
3 omförmälda anledningar, må återbäring beviljas af så stor del af
erlagd skatt, som ej motsvaras af tillverkadt bränvin. Ansökan derom,
åtföljd, der olyckshändelse vållat afbrottet, af undersökningshandlingar
rörande dennas tillkomst och förloppet dervid, ingifves till Kong],
Maj:ts befallningshafvande, hvilken pröfvar ansökningen och underställer
sitt beslut Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt.
§ 15.
Magasin eller rum för nederlag af bränvin skall finnas vid hvarje
bränneri, vara beläget i dess närhet och af tillverkaren uteslutande för
ändamålet upplåtet samt så inrättadt och godkändt, som ordningsstadgan
för bränvinsbrännerierna i riket föreskrifver. Sådant nederlagsmagasin
skall förses med två olika lås, hvilkas nycklar skola förvaras,
den ene hos bränvinstillverkaren och den andre hos den, som å kronans
vägnar utöfvar tillsynen öfver nederlaget. Denne åligger att föra
journal öfver nederlaget enligt föreskrifterna i ordningsstadgan. I journalen
skall tillverkaren eller hans befullmägtigade ombud, hvarje gång
bränvin inlägges å eller uttages fråu nederlaget, teckna sitt erkännande.
§ 16.
1. Bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande mot
nederlagsafgift hafva bränvin, dock icke under 3,000 liter, qvarliggande
å nederlag vid bränneriet, om anmälan derom blifvit gjord hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande minst tio dagar före tillverkningens upphörande.
2. Sättes bränneri ånyo i gång inom åtta månader från tillverkningsrättens
upphörande, och har nederlaget emellertid icke blifvit
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
utrymdt, skall detta senare, på sätt i ordningsstadgan föreskrifves, öfvertagas
af den i tjenstgöring inträdande kontrollör.
3. Har åter bränneriet icke satts i gång inom åtta månader
från tillverkningsrättens upphörande och nederlaget emellertid icke
blifvit utrymdt, då må efter ny anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
minst tio dagar före nämnda tids utgång bränvinet fortfarande
ligga på nederlag emot förnyad nederlagsafgift och i öfrigt
oförändrade vilkor. Dylik förnyelse för högst åtta månader i sender
må under enahanda vilkor eg a rum mot ny nederlagsafgift för hvarje
gång.
4. Nederlagsafgiften, som utgår med 3 kronor 75 öre för hvarje
helt tusental liter bränvin, skall beräknas
a) vid tillverknings upphörande å den myckenhet, som då finnes
liggande å nederlaget, med afdrag likväl af hvad å nederlaget qvarlåg
vid samma tillverknings början, samt
b) vid förnyelse af nederlagsrätt enligt mom. 3 å den myckenhet,
som då qvarligger på nederlaget.
Nederlagsafgiften skall erläggas för minst 8,000 liter, äfven om
det inneliggande bränvinet ej utgör så mycket.
5. Nederlagsafgiften skall i sin helhet gäldas senast i sammanhang
med betalning af tillverkningsskatt, då uttag från nederlag första gången
sker, men bör alltid vara gulden, då tillverkning ånyo börjar eller anmälan
göres om förlängd nederlagsrätt.
6. Nederlagsafgift, som är ogulden, då tillverkning ånyo börjar,
skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen låta utmäta.
7. För den nederlagsrätt, som åtnjutes under pågående tillverkning,
erlägges ej särskild afgift.
§ 17.
1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning
eller olyckshändelse i det å nederlag upplagda bränvinets litertal eller
styrka, skola ändock tillverkningsskatt och nederlagsafgift erläggas
för allt det bränvin, hvarför enligt journalen skatt är ogulden, dock
vill Kongl. Maj:t, der minskningen utan egarens vållande uppkommit
genom olyckshändelse, medgifva den lindring i afgifterna, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.
2. Å nederlag befintligt bränvin utgör pant för ogulden skatt
och nederlagsafgift. Till ytterligare säkerhet för berörda afgifters utbekommande,
skall det bränvin, som vid tillverkningens upphörande
finnes qvar å nederlaget, vara mot eldskada försäkradt till ett värde
Bi k. till Piksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afä. 17 Häft. 2
10
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 26.
ej understigande afgifternas belopp; och åligger tillverkaren att vid
nämnda tid till den, som öfver nederlaget utöfvar tillsyn, aflemna försäkringshandlingarna
jemte behörigt bevis, att kronan eger rätt till så
stor del af försäkringssumman, som fordras för afgifternas gäldande.
Går försäkringstiden till ända, innan nederlagsrätten upphör eller nederlaget
blifvit af kontrollör öfvertaget på sätt i § 16 mom. 2 sägs,
skall försäkringen förnyas. Underlåter tillverkare att fullgöra hvad
sålunda är föreskrifvet, vare afgifterna genast till betalning förfallna,
och skall nederlaget, enligt hvad i ordningsst.adgan närmare föreskrifves,
ställas under särskild uppsigt samt kostnaden härför bestridas af
nederlagets innehafvare.
§ 18-
1. Från nederlag eger bränvinstillverkare icke utbekomma mera
bränvin, än att det qvarliggande utgör minst åttio procent af allt det
tillverkade bränvin, för hvilket qvitto å erlagd skatt ej blifvit aflemnadt.
Uttag må endast ske i helt eller hela kärl, der ej fasta cisterner begagnas.
Sedan tillverkningen vid bränneriet upphört, må från nederlaget
för hvarje gång icke uttagas mindre än 1,500 liter. I öfrigt
gällé i afseende å uttagningarna de föreskrifter, som i ordningsstadgan
meddelas.
2. Uppgår bränvin, som qvarligger å nederlag, sedan tillverkningen
upphört, ej till 3,000 liter, skall bränvinet senast inom åtta
dagar på föreskrifvet sätt uttagas från nederlaget. Sker det ej, läte
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen utmäta de afgifter, för
hvilka bränvinet utgör pant; och skall på samma sätt förfaras, der
nederlagsmagasin icke blifvit utrymdt inom den i § 16 mom. 3 bestämda
tid, utan att förlängd nederlagsrätt i föreskrifven ordning inträdt.
§ 19.
På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero, om
och under hvilka vilkor och kontroller samt mot hvilken nederlagsafgift
annat slag af bränvinsnederlag, än här ofvan förmäles, må medgifvas,
samt förflyttning af bränvin eg a rum från ett till annat nederlag.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
11
Art. III.
Om tillsyn vid bränvinstillverkning och nederlag.
§ 2°-
1. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t till erforderligt
antal att hafva tillsyn å förordningens efterlefnad. Öfverkontrollör
lyder under chefen för byrån för kontrollen å tillverkningsafgifter och
åtnjuter det arfvode samt den skjuts- och traktamentsersättning, som i
ordningsstadgan bestämmas.
2. Tillsyn vid bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller
med stöd af § 11 destilleras, utöfvas af edsvuren kontrollör. Efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör bestämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande
det eller de brännerier inom länet, hvilka skola
ställas under hvarje kontrollörs tillsyn.
3. Kontrollör utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och
lyder i allmänhet under öfverkontrollör, men är i län, der öfverkontrollör
ej blifvit inkallad i tjenstgöring, stäld omedelbart under chefen
för kontrollbyrån.
4. Kontrollör erhåller af staten under tjenstgöringstiden arfvode
till följande belopp, nemligen:
vid tillsyn å 1 bränneri ................................................ 6 kronor om dagen,
„ „ å 2 brännerier............................................. 7 „ „ „
„ å 3 eller flera d:o ................................... 8 „ ,, ,,
Kontrollör åtnjuter tillika af staten enligt gällande ordningsstadga
skjuts- och traktamentsersättning för resa till och från tjenstgöringsområdet
äfvensom ersättning för skrif-och förseglingsmaterialier
samt postporto.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger föranstalta derom att kontrollör
på statsverkets bekostnad erhåller bostad och kost samt skjuts
inom tjenstgöringsområdet; och må ersättningen af statsmedlen i detta
hänseende utgöra för bostad och kost högst tre kronor om dagen
samt för skjuts högst hvad som motsvarar gällande skjutslega för en
häst med åkdon. Möter hinder att bereda kontrollör dessa förmåner
utan att tillverkare derom anlitas, vare den tillverkare, som Kongl. Maj:ts
befallningshafvande bestämmer, pligtig att emot förut nämnda ersättning
lemna kontrollören kost och eget möbleradt, eldadt och städadt bo
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
ningsrum å plats, som af Kong], Maj:ts befallningshafvande godkännes,
och hvarje tillverkare eller nederlagsinnehafvare pligtig att senast en
timme efter derom af kontrollören erhållen tillsägelse lemna honom
skjuts af en häst med åkdon och körsven till annat inom tjenstgöringsområdet
beläget bränneri eller nederlag eller hans bostad mot ersättning
efter gällande skjutslega. Rörande tiden, sättet och vilkoren för
här ofvan bestämda ersättningars utbetalande meddelas i ordningsstadgan
föreskrifter.
6. Kontrollör vare, så länge han är i tjenstgöring, tillika tillsyningsman
å de inom hans tjenstgöringsområde befintliga nederlag.
För nederlag, som ej stå under tjenstgörande kontrollörs tillsyn, skall
särskild tillsyningsman förordnas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som tillika bestämmer det eller de nederlag, som skola stå under
hvarje tillsyningsmans uppsigt.
7. Tillsyningsman vid nederlag, hvilken ej tillika utöfvar kontrollörstjenst
inom området, erhåller af staten dels arfvode till belopp
af fyra kronor för hvarje förrättning vid nederlaget, hvarför godtgörelse,
enligt hvad i mom. 8 sägs, icke skall lemnas af nederlagets
innehafvare, dels ock enligt gällande ordningsstadgas bestämmelser
ersättning för skjuts, skrifmaterialier och postporto.
8. Nederlagets innehafvare vare skyldig att för hvarje förrättning
utöfver en gång i veckan, som tillsyningsman på begäran vid
nederlaget verkställer, lemna honom fri skjuts eller skjutsersättning
enligt ordningsstadgans föreskrift och derjemte, i fall tillsyningsmannen
ej är tjenstgörande kontrollör inom området, arfvode af fyra kronor.
§ 21.
1. Ofverkontrollörer, kontrollörer och tillsyningsmän ställe sig
till efterrättelse de föreskrifter, som i ordningsstadgan äro meddelade.
2. Bränvinstillverkare ställe sig till efterrättelse hvad nämnda
stadga om hans åligganden innehåller samt de föreskrifter, öfverkontrollören
eller kontrollören i enlighet med densamma meddelar.
§ 22.
1. Bränvinstillverkning må ej företagas, innan tillståndsbeviset
blifvit för kontrollören uppvisadt samt bränneriet och nederlagsmagasinet
af honom besigtigade samt befunna icke vara i strid mot ordningsstadgans
föreskrifter. Sådan besigtning bör anställas, innan tiden
för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen af kontrollör
fördröjd, förhålles som i ordningsstadgan föreskrifves. Vid besigtningen
skall kontrollören öfver bränneriet och nederlaget upprätta beskrif
-
13
Kongl. Irlaj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
ning i tre exemplar, hvilka skola af honom och bränvinstillverkaren
undertecknas. Ett exemplar insändes till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
och skola kontrollören och bränvinstillv.erkaren till sig taga
hvardera ett.
2. Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören
likaledes, innan bränvinstillverkning må der företagas, öfver
de verkstälda förändringarna upprätta beskrifning i tre exemplar, med
hvilka förfares på sätt i mom. 1 är stadgadt i afseende på der omförmälda
beskrifning.
§ 23.
1. Det tillverkade bränvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst en i bränneriet uppstäld, behörigen justerad kontrollapparat.
Från hvad denne angifver afdrages för afdunstning två procent.
Återstoden utgör det bränvin, för hvilket skatt samt öfriga afgifter
beräknas och som ligger till grund för bestämmande af gränserna för
tillverknings- och nederlagsrätten.
Med bränvin af normalstyrka förstås sådant, som innehåller 50
volumprocent alkohol vid + 15° å Celsii termometer.
2. Vid bränneri, der kontrollapparat ej finnes anbragt eller apparaten
kommit i olag, skall, i enlighet med föreskrifterna i ordningsstadgan,
bränvinet på tillverkningsstället af kontrollören uppmätas och profvas
samt reduceras till normalstyrka, hvarefter så förfares, som i mom. 1
sägs om det förmedelst apparaten uppmätta bränvinet. Bränvinstillverkaren,
som bör om tiden för uppmätningen underrättas, eger att
dervid sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen
må för hans uteblifvande inställas. All för uppmätningen behöflig
handräckning och redskap, sådan Kongl. Maj:t den föreskrifver,
tillhandahållas af bränvinstillverkaren.
3. Skulle kontrollapparat under pågående tillverkning komma i
olag, skall tillverkaren omedelbart derom underrätta kontrollören, och
skall under dennes tillsyn apparaten frånskiljas redskapen samt särskildt
rör för spritens ledning till sprithållaren anbringas. Om förhållandet
gör kontrollören genast anmälan hos Kongl. Majrts befallningshafvande
och hos öfverkontrollören, der sådan finnes i tjenstgöring.
Skulle kontrollören i följd af annan tjenstgöring inom området
vara hindrad att utöfva nödig tillsyn vid bränneriet, eger han att tillkalla
sakkunnig person att såsom kontrollör tjenstgöra, till dess öfverkontrollör
eller Kong], Maj:ts befallningshafvande beslutit om kontrollens
uppehållande; och skall denne särskilde kontrollör, der så nödigt
finnes, af tillverkaren erhålla rum och kost mot den ersättning, som i
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
§ 20 mom. 5 sägs. Det bränvin, som tillverkats från närmast föregående
afläsning af kontrollapparaten till dess sprithållaren blifvit satt
under kronans lås, beräknas efter tillverkningens storlek under motsvarande
tid, innan apparaten kommit i olag, så vida tillförlitlig uppgift
ej kan på annat sätt erhållas; och skall i hvarje fall beräkningen
underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning.
§ 24.
1. Kontrollapparat anskaffas och underhålles af staten.
2. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta afhemta
kontrollapparaten från den plats inom länet, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bestämmer, samt att likaledes bestrida kostnaden för
apparatens uppsättning i enlighet med ordningsstadgan.
3. Efter tillverkningens upphörande qvarstannar kontrollapparaten
vid bränneriet under tillverkarens vård, så vida denne ej hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäler sig vilja återlemna apparaten
eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande finner skäl att återfordra
densamma; och skall i båda dessa fall apparaten på tillverkarens bekostnad
inpackas och forslas till den plats inom länet, som Kongl.
Maj:ts befallningshafvande anvisar, allt i öfverensstämmelse med ordningsstadgan.
4. All å apparaten eller dess tillbehör uppkommen skada, som
kunnat förekommas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren
enligt faststäld taxa.
§ 25.
1. Kontrollören skall å tider, som i ordningsstadgan bestämmas,
afläsa kontrollapparaten, och eger bränviustillverkaren att dervid sjelf
eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen må för
hans uteblifvande inställas.
2. Omedelbart efter den afläsning å kontrollapparaten, hvarom
i mom. 1 sägs, åligger tillverkaren att, på sätt ordningsstadgan föreskrifver,
under kontrollörens tillsyn låta uppmäta och å nederlaget inlägga
det bränvin, som i § 14 bestämmes.
3. Skulle det bränvin, som skall inläggas å nederlag, ej af tillverkaren
aflemnas, skall kronans lås sättas för sprithållaren och sprithållarerummet,
och, derest icke klockan 12 å nästföljande helgfria dag
minst åttio procent af allt det bränvin, för hvilket skatt är ogulden,
blifvit stälda till statens säkerhet, tillverkningen då afbrytas samt
kontrollören om förhållandet ofördröjligen göra anmälan hos Kongl.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26. 15
Maj:ts befallningshafvande, som genast, låter utmäta den bristande tillverkningsskatten.
§ 26.
1. Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om
bränvinets alkoholhalt, skall af bränvinet tagas prof, hvilket under
bådas försegling af tillverkaren insändes till kontrollbyrån jemte bestyrkt
utdrag af journalen för dagen. Chefen för byrån undersöker
derefter eller låter genom annan sakkunnig person undersöka profvet
och meddelar skriftligt yttrande derom till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som afgör tvisten genom beslut, hvaröfver klagan ej må
föras. Den af undersökningen uppkommande kostnad gäldas af tillverkaren,
om han tappar tvisten, men eljest af kronan.
2. Anmäler tillverkare hos kontrollören inom sex tillverkningsdygn
före tillverkningsrättens upphörande missnöje med kontrollappatens
mätning, skall, så fort sig göra låter, kontrollmätning verkställas
enligt ordningsstadgans föreskrifter. Om efter tre tillverkningsdygns
kontrollmätning skilnaden emellan dennas resultat och apparatens icke
uppgår till en och en half procent af det förra, föranleder anmälningen
ingen vidare åtgärd, och åligger tillverkaren att betala kostnaden för
kontrollmätningen. År åter nämda skilnad en och en half procent
eller deröfver, skall apparaten genast undergå inre revision och omjustering
eller utbytas mot annan. Hvad i detta fall genom apparatens
felaktighet blifvit i tillverkningsjournalen för högt upptaget afdrages,
dock ej för längre tid än från den afläsning, som närmast föregick anmälan
om missnöje.
§ 27.
Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången
vid något under hans uppsigt stäldt bränneri eller nederlagsmagasin,
gifve ofördröjligen sådant tillkänna för allmän åklagare, hvilken har
att i laga ordning anställa åtal.
Art. IV.
Om ansvar för öfverträdelser af förordningens föreskrifter.
§ 28.
1. Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt tillstånd
eller under tid, då på grund af Kongl. Maj:ts nådiga beslut
16
Kongl. Majits Nåd. Proposition N.-o 26.
bränvinstillverkning blifvit instäld, gälde den i § 12 stadgade tillverk - ningsskatt och böte för lönbränning första gången ett med skatten
lika belopp och andra gången dubbelt. Den, som andra gången beträdes
med sådan förbrytelse, hafve derjemte förverkat rättighet att tillverka
bränvin. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd, erlägge
tillverkningsskatt och böte fyra gånger skattens belopp.
2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbaidigen med eld
drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans
rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter
500 liters tillverkning under dygn. År tillverkningen utöfvad med
mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap, beräknas skatten
för den myckenhet, som, efter hvad utredas kan, blifvit tillverkad,
dock för minst 800 liter på dygnet. I begge dessa fall skall skatten
utgå för minst en månad; men har tillverkningen blifvit utöfvad in på
andra månaden, utgöres skatt för två månader, in på tredje månaden
för tre månader, o. s. v.
§ 29.
Då lönbränning skett, vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället
befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras, förbrutna. Kan det
styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen tillverkad, vare dock
sådan del icke förbruten.
§ 30.
1. Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det bränvin, som tillverkas, eller för sådant ändamål
begagnar tillverkningsredskap eller sprithållare med dold öppning
eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas, eller på något
annat sätt försnillar den skatt, som bör erläggas, eller olofligen
bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrollör åsatt
till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande, eller
gör åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten, eller af
tillverkadt bränvin icke å den i § 25 mom. 3 utsatta senaste tid till
statens säkerhet för skatten öfverlemnar hvad föreskrifvet är, straffes
med böter från och med 500 till och med 1,500 kronor, gälde den
skatt, som belöper sig för det undansnillade bränvinet, och hafve förbrutit
redskapen, det i bränneriet vid beslagstillfället befintliga bränvin
och de kärl, i hvilka det förvaras.
2. Varder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med att
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
bortsmyga bränvin, vare sig från nederlaget eller under forsling från
ett nederlag till annat eller under utförsel till främmande ört, böte från
och med två till och med fyra gånger den tillverkningsskatt, som för
bränvinet bort utgöras, dock icke under ett hundra kronor. Föröfvar
han sådan förbrytelse tredje gången eller oftare, dömes till fängelse från
och med en månad till och med två år; äro omständigheterna synnerligen
mildrande, då må till böter efter ofvannämnde grund dömas.
3. I fall som i mom. 2 sägs vare jemväl det förskingrade bränvinet
förverkadt.
4. Förskingrar någon bränvin, som enligt mom. 3 skall såsom
förverkadt anses, så att det ej kan tillrättaskaffas, gälde dess värde.
§ 31.
Till redskap, som enligt § 29 eller 30 mom. 1 är förbruten, räknas
hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning
inrättad redskap äfvensom sprithållare.
§ 32.
1. Öfverträder bränvinstillverkare det förbud, som är gifvet i §
3 mom. 5, böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20 till
och med 200 kronor.
2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn
vid malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och klockan
5 om aftonen å sön- eller helgdag, böte bränvinstillverkare från
och med 5 till och med 50 kronor.
§ 33.
1. För öfverträdelse af hvad i § 21 mom. 2, § 23 mom. 2 och §
25 mom. 2 angående bränvinstillverkare stadgas vare ansvaret böter
från och med 20 till och med 200 kronor.
2. Den, som tillverkar bränvin på grund af § 9 utan att samtidigt
det i ordningsstadgan bestämde minsta utbyte af jäst i medeltal
erhålles, böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.
§ 34.
Vägrar man den, som eger anställa undersökning i afseende å
förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, der
enligt § 44 mom. 3 undersökning får ske, böte från och med 100 till
och med 1,000 kronor.
Bih. till Bilcsd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 17 Höft.
3.
18
Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
§ 35.
1. När förbrytelse mot denna förordning åtalas, angvare bränvinstillverkare
för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anstälde
arbetares gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af redskap eller
tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer, derest icke
omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap
och vilja.
2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola,
fastän bränvinstillverkare icke är egare deraf, dömas förbrutna, när
förbrytelse, som medför sådan påföljd, är begången af bränneriets arrendator
eller föreståndare eller ock efter arrendators eller föreståndares
föreskrift.
3. Då förbi-ytelse, som enligt denna förordning medför förlust
af redskap, tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, blifvit begången
af annan än dessas egare, och denne senare finnes vara berättigad
att dem behålla, skall den brottslige utgifva redskapens, varans
eller kärlens värde.
§ 36.
Bränvinstillverkare eller destilleringsidkare, som åt den vid hans
bränneri anstälde kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva något
gifver eller erbjuder, böte från och med 20 till och med 200 kronor.
Kontrollör eller tillsyningsman, som gåfvan mottager, vare lika ansvar
underkastad och miste derjemte befattningen.
§ 37.
Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri
eller vid nederlag, eller den, hvilken är tjenstepligtig att åtala förbrytelse
mot denna förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning
eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning
af den skatt, han bör erlägga; varde dömd till fängelse eller
straffarbete från och med sex månader till och med två år. Visar
han försummelse eller vårdslöshet i fullgörande af sina åligganden,
varde antingen för alltid eller under viss tid från tjensten eller befattningen
skild eller ock fäld till högst 200 kronors böter.
§ 38.
Om undersökning, hvarom i § 44 sägs, hos någon anställes, men
förbrytelse ej upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5 till
Kongl. 31.ij:ts IS åd. Proposition N:o 26. 19
och med 50 kronor, der han ej haft giltig anledning till undersökningen.
§ 39.
Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgång till
deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
§ 40.
Då tillverkningsskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.
§ 41.
1. Af böter, som ådömas enligt denna förordning, samt värdet
af bränneriredskap och annan egendom, som anses förbruten, tillfälle
två tredjedelar åklagaren och en tredjedel staten. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel.
2. Efter anmälan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande kominer
att på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare
för ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande af förbrytelse
mot denna förordning gjort sig förtjent af någon särskild uppmuntran
utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda böter samt redskap
eller annat förbrutet gods.
Art, Y.
Föreskrifter i afseende ä förordningens verkställighet.
§ 42.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande liålle allvarlig hand öfver iakttagande
af hvad i denna förordning är stadgadt,
§ 43.
1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente samt
de personer, hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna förordnings
efterlefnad, åligger att åtala förbrytelser mot densamma.
2. I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
20
Kongl. Mdj:ts JSåd. Proposition N:o 56.
hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller
tjenare mot hubondefolk under den tid, de äro i tjensten.
3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i
mom. 1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.
§ 44.
1. De i § 43 mom. 1 omförmälde allmänne åklagare ega att
anställa undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom
att verkställa beslag.
2. Den, som förrättar undersökningen, bör, för att tillgodonjuta
det skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig
synbart bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen företages,
uppvisa fullmagt eller förordnande. I orten boende eller känd kronoeller
stadsbetjent vare likväl frikallad från skyldigheten att sålunda
styrka sin behörighet.
3. Undersökningen må anställas i bränneri så ock i annat ruin
eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning.
§ 45.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad
i beslag tages eller i hans frånvaro hans ombud på stället eller någon
af hans husfolk skall förut tillsägas om beslaget.
§ 46.
Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin
och sig dertill behörigen anmält, må ej panna utbrytas eller någon del
af tillverkningsredskapen honom fråntagas eller han från tillverkningens
fortsättande hindras, innan förste domstol i målet dömt redskapen förbruten,
der ej vid tillverkningen i ändamål att undansnilla bränvin
från beskattning begagnats redskap eller sprithållare med dold öppning
eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas, eller åverkan
skett å kontrollapparaten.
§ 47.
Redskap, som tages i beslag, skall till förekommande af dess utbyte
mot annan af beslagaren utmärkas med särskild stämpel, der ej
redskapen vid beslaget fråntages egaren, i hvilket fall den skall sättas
i allmänt förvar.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26,
21
§ 48.
Vid beslag skall till säkerhet för den skatt och de böter, som
kunna ådömas, det i bränneriet och dertill hörande förvaringsrum jemte
nederlagsmagasin befintliga, lofiigen tillverkade bränvin tagas i förvar.
Öfvergående stadgande.
§ 49.
Bränvin, som ligger å nederlag vid tiden för denna förordnings
trädande i kraft, må enligt bestämmelserna i kongl. förordningen den
23 augusti 1876 angående vilkoren för tillverkning af bränvin samt
ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna i riket af samma dag qvarligga
å nederlaget intill den 1 oktober det år, då denna förordning
trädt i gällande kraft, utan annan afgift än som i nämnda äldre förordning
finnes stadgad. Vill tillverkare låta sådant bränvin derefter
qvarligga å nederlaget, tillämpas för den följande tiden bestämmelserna
i denna förordning.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26,
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari
1882.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyekn,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander.
l:o.
Under erinran, att komitén för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning
dels med underdånig skrifvelse den 20 december 1878 afgifvit
förslag till författningar angående tillverkning och försäljning
af bränvin, öfver hvilka förslag öfveratåthållareembetet och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i rikets samtliga län afgifvit infordrade underdåniga
utlåtanden, dels, på grund af nådig befallning att inkomma med yttrande
rörande användandet af kontrollapparater vid de svenska brännerierna,
den 23 januari 1880 afgifvit underdånigt betänkande i berörda
hänseende med förnyadt förslag till förordning angående till
-
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
verkning af bränvin, samt att Kongl. Maj:t den 5 november sistnämnda
år anbefalt högste domstolen att afgifva underdånigt yttrande öfver de
uti ifrågavarande författningsförslag förekommande nya eller förändrade
bestämmelser af kriminalrättslig natur, anmälde chefen för finansdepartementet,
statsrådet Themptander, att högste domstolen den 7 påföljande
december afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet. Departementschefen
föredrog derefter i underdånighet samtliga förut omförmälda
förslag och utlåtanden, så vidt de rörde ändring i gällande föreskrifter
rörande tillverkning af bränvin, och anförde vidare:
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 17 maj 1877 anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta öfverse
nu gällande författningar angående tillverkning och försäljning
af bränvin, så har den med anledning häraf af Eders Kongl. Maj:t tillsatta
komité den 20 december 1878 och den 23 januari 1880 afgifvit
underdåniga betänkanden med dervid fogade förslag till nya förordningar
i ämnet. Ehuru dessa betänkanden och förslag blifvit öfverlemnade
till skatteregleringskomitén, och derför icke i sin helhet torde böra
företagas till slutlig behandling förr än i sammanhang med de förslag,
sist nämnde komité kan komma att framlägga, är likväl förslaget till
ny tillverkningslag af beskaffenhet att jag anser detsamma i de delar,
som ej afse eller i väsentlig mån inverka på sjelfva skatten, eller
innebära någon hufvudsaklig afvikelse från hittills följda grunder för
denna lagstiftning, böra vinna skyndsam tillämpning, för att dels en
af behofvet påkallad starkare kontroll öfver tillverkningen må varda
åstadkommen, och dels rätten till bränvins uppläggande på nederlagmå
erhålla större utsträckning, och dylika nederlag kunna anordnas på
ett sätt, mera än det närvarande egnadt att befrämja den utförsel af
svensk sprit, hvilken under de senaste åren visat sig kunna bedrifvas;
hvarjemte på samma gång det metriska måttsystemet, som redan
blifvit infördt vid tullverket, jern vägstrafiken och åtskilliga andra statsförvaltningsgrenar,
torde böra tillämpas äfven i lagstiftningen angående
bränvinstillverkningen.
I det afgifna förslaget om ny tillverkningslag har komitén dels,
i allmänhet fortgående i den riktning, lagstiftningsarbetet rörande denna
tillverkning under de senare tjugo åren följt, sökt befria industrien
från sådana band, som, utan att vara erforderliga för kontrollen eller
betingade af det sedliga syftet med denna lagstiftning, endast försvårade
handteringens rationella utöfvande, dels föreslagit åtgärder till
kontrollens förstärkande. De väsentligaste förändringar, komitén i
det förra hänseendet föreslagit, äro utsträckning af den årliga tillverkningstiden,
nedsättning i det lägsta och höjning af det högsta för
24
Kongl. Maj-is Nåd. Proposition N:o 26.
dagen tillåtna tillverkningsbeloppet samt utsträckning af och förändring
i rättigheten att upplägga inom landet tillverkadt bränvin på nederlag.
1 det senare hänseendet har komitén hemstält om införandet af mekaniska
kontrollapparater vid brännerierna. Slutligen har komitén i
sammanhang med förslaget till ny försäljningslag föreslagit en jemförelsevis
betydlig förhöjning af tillverkningsskatten.
Hvad först den årliga tillverkningstiden beträffar, så var denna
enligt 1855 års tillverkningslag begränsad till allenast två månader,
men utsträcktes år 1858 till fem och 1867 till sju månader, hvarjemte
år 1871 bränvinstillverkning medgafs äfven under den återstående
delen af året, dock endast i förening med pressjästberedning. Komitén
föreslår nu, att lagstiftningen ej vidare måtte lägga hinder i vägen
mot tillverkningens fortgång hela året. Ehuru komitén för denna utsträckning
anfört principielt giltiga skäl, lärer dock det praktiska gagnet
af en dylik utsträckning icke åtminstone för närvarande blifva synnerligen
stort och, för att icke i denna ömtåliga lagstiftning göra större
rubbningar än som af ett ådagalagdt bestämdt behof påkallas, vill jag
icke nu ifrågasätta att ändra den gällande föreskriften i detta afseende,
hvarmed torde kunna anstå åtminstone tilldess frågan om en
mera betydlig förhöjning i tillverkningsskatten förekommer till pröfning.
Enligt 1855 års tillverkningslag voro de lägsta och högsta tillåtna
dagliga tillverkningsbeloppen 300 och 1,000 kannor; dessa gränser
hafva sedermera ändrats och bestämdes år 1871 till 200 och 1,200
kannor; dock att hela tillverkningen vid något bränneri ej fick vara
mindre än 3,000 kannor. Komitén har nu föreslagit en ytterligare utsträckning,
genom samma gränsers lastställande till 100 och 2,400
kannor med bibehållande af 3,000 kannor såsom minsta^tillåtna tillverkningsbeloppet
för hvarje tidrymd, ett bränneri anmäles för tillverknings
bedrifvande. Genom den föreslagna nedsättningen i det lägsta
tillåtna beloppet för dagen afser komitén, att sätta mindre jordbrukare
i tillfälle att bättre än hittills kunna använda det vid tillverkningen
uppkommande affallet, hvaremot förslaget om förhöjning tillkommit
för att på orter, der riklig tillgång på råämnen förefinnes, underlätta
handteringens mera fabriksmessiga bedrifvande. Af kontrollbyråns berättelser
framgår, att det dagliga tillverkningsbeloppet i medeltal ej
synnerligen vexlat under de senaste 15 åren; det har under denna
tid legat emellan 430 och 470 kannor samt visar för närvarande en
tydlig benägenhet att stiga, hvarjemte, enligt från samma byrå erhållen
upplysning, det endast är undantagsvis som den dagliga tillverkningen
vid något bränneri i medeltal nedgår till det nu medgifna lägsta beloppet.
Vid sådant förhållande synes mig den föreslagna nedsättnin
-
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
gen ej vara af behofvet påkallad, men väl af beskaffenhet att hos en
eller annan kunna uppfattas såsom ett steg, hvilket skulle åter närma
oss till det sätt för rörelsens bedrifvande, — på hvarje ställe i mindre
omfång men deremot på så många flera ställen, — hvilket var vanligt
under husbehofsbränningens dagar, hvarför jag hemställer, att hvad
komitén i detta afseende föreslagit ej måtte af Eders Kongl. Maj:t
bifallas. För förhöjning af det högsta dagligen medgifna tillverkningsbeloppet,
såsom komitén föreslagit, synes åter någon betänklighet icke
kunna möta, om än det torde vara tillräckligt att, med minimibeloppets
fastställande i rundt tal till 500 liter per dag, låta maximibeloppet
blifva tio gånger större, eller 5,000 liter. Den minsta tillverkningen
för hela den tid, tillståndsbeviset gäller, och som nu är bestämd till
3,000 kannor, lärer böra sättas till i rundt tal närmast deremot svarande
8,000 liter.
I sammanhang med uppgjordt förslag till ny försäljningslag och
med afseende å dervid väckt fråga om sammanförande af tillverknings-
och försäljningsafgifterna har komitén föreslagit en förhöjning
af tillverkningsskatten från 1 krona till 1 krona 20 öre för hvarje
beskattningsbar kanna bränvin; men då frågan om denna omfattande
åtgärd, såsom jag redan antydt, ej kan blifva föremål för nådig pröfning
förr än i sammanhang med skatteregleringsfrågan i sin helhet äfvensom
framläggandet af förslag till ny försäljningslag, hemställer jag,
att för närvarande ingen annan rubbning af tillverkningsskatten måtte
föreslås än den som blir en följd af öfvergången till det metriska
måttsystemet. Den nu utgående skatten af en krona för kanna motsvarar
38,21 öre för litern; men då bibehållandet af en dylik skattesiffra
svårligen kan ifrågakomma, hemställer jag att skatten måtte blifva
föreslagen till närmast högre jemna tal, eller 40 öre för hvarje beskattningsbar
liter bränvin, en skattesiffra som redan tyckes hafva varit
förutsatt vid bestämmandet af nu gällande tullsats å bränvin. Denna
utgör nemligen 60 öre per liter och har uppenbarligen tillkommit
derigenom att den inhemska bränvinsskatten räknats till 40 öre,
hvarefter tillagts den surtaxe eller förhöjning med 50 procent, som
motsvarade den förut befintliga skilnaden mellan tillverkningsskatten
och tullsatsen och är afsedd för den inhemska brännerinäringens skydd.
Den af mig föreslagna höjningen af tillverkningsskatten skulle belöpa
sig till icke fullt fem procent af den nuvarande skattesiffran. I sammanhang
härmed lära i förslaget beloppet af restitution vid utförsel
få beräknas till 40,8 öre för renadt och 40 öre för icke renadt bränvin
per liter.
Bih. till Iliksd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 17 Häft.
4
opaginerad Kontrollera mot PDF
2G
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
Genom 1871 års tillverkningslag medgafs tillverkaren rätt att i
stället för skattens inbetalande i förskott, som dittills ovilkorligen
skolat ske, inlägga det tillverkade bränvinet på nederlag vid bränneriet;
dock är såsom vilkor härför stadgadt bland annat, att skatten skall
vara erlagd senast vid tillverkningsårets slut, eller den 1 oktober hvarje
år, vid påföljd att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i motsatt fall låter
genast utmäta det å nederlaget qvarvarande bränvin. Komitén har
härvid erinrat, “att om mot slutet af september månad en stor myckenhet
bränvin ännu qvarligger å nederlag, så kommer i följd af åberopade
stadgandet ett skatten motsvarande kapital att på en gång dragas
ur rörelsen, hvarigenom den allmänna penningeställningen kan ganska
menligt åverkas. År tillgången på rörligt kapital förut ringa, så nedtryckes
naturligtvis härigenom äfven bränvinspriset betydligt, en omständighet
som måste verka skadligt både i sedligt och industrielt
hänseende.“
Till undanrödjande af dessa olägenheter har nu komitén hufvudsakligen
föreslagit följande förändrade bestämmelser för nämnda nederlagsrätts
åtnjutande:
l:o) bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande mot
nederlagsafgift hafva bränvin, dock ej under 1,000 kannor, qvarliggande
å nederlag vid bränneriet;
2:o) sättes bränneri ånyo i gång inom sex månader från tillverkningsrättens
upphörande, och har nederlaget emellertid icke blifvit utrymdt,
skall detta senare, på sätt i ordningsstadgan| föreskrifves, öfvertagas
af den i tjenstgöring inträdande kontrollören;
3:o) har åter bränneriet icke satts i gång inom sex månader
från tillverkningsrättens upphörande och nederlaget emellertid icke blifvit
utrymdt, då må efter ny anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bränvinet fortfarande ligga på nederlag mot förnyad nederlagsafgift
och i öfrigt oförändrade vilkor. Dylik förnyelse för högst sex
månader i sender må under enahanda vilkor ega rum mot ny nederlagsafgift
för hvarje gång;
4:o) nederlagsafgiften, som utgår med tio kronor för hvarje
helt tusental kannor bränvin, skall beräknas:
a) vid tillverknings upphörande å den myckenhet, som då finnes
liggande å nederlaget, med afdrag likväl af hvad å nederlaget qvarlåg
vid samma tillverknings början, samt
b) vid förnyelse af nederlagsrätt enligt mom. 3 å den myckenhet,
som då qvarligger å nederlaget;
5:oj nederlagsafgift skall erläggas för minst 3,000 kannor, äfven
om det inneliggande bränvinet ej utgör så mycket.
27
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
Komitén har derjemte, och såsom ett vilkor för mekaniska kontrollapparaters
införande vid brännerierna, och hvartill jag längre fram
skall återkomma, föreslagit, att bränvinstillverkaren måtte erhålla samma
rätt som importören af utländska tullpligtiga varor, att å nederlag
hafva liggande blott så stor del af det skattepligtiga godset, att derigenom
statens säkerhet är fullt betryggad.
Mot dessa bestämmelser har jag, med bortseende från några
mindre redaktionsförändringar, ej annat att erinra, än att den tid af
sex månader, hvarunder bränvin utan erläggande af förnyad afgift
skulle få å nederlag qvarligga, synes mig vara väl kort. Enligt nu
gällande tillverkningslag må nemligen vid hvarje bränneri, der tillverkningen
afslutats under hösten, bränvinet mot den faststälda afgiften,
i hvilken icke någon nedsättning är föreslagen, qvarligga å nederlaget
mer än nio månader; och der tillverkningen slutats, blott före mars
månads utgång, mer än sex månader. Hade enligt komiténs förslag
tillverkning fått utöfvas hela året, så skulle sannolikt den föreslagna
inskränkningen kommit att kännas mindre tryckande, emedan i sådant
fall i allmänhet de brännerier, hvilka varit afsedda för fortsatt tillverkning,
sällan torde hafva kommit att under fulla sex månader hafva sin
verksamhet afbruten; men om, såsom jag här ofvan hemstält, tillverkningen
fortfarande ej blifver i regel medgifven under de fem sommarmånaderna,
blir förhållandet i detta afseende tydligen helt annorlunda.
Med anledning häraf och då genom de anordningar, komitén i öfrigt
föreslagit till minskning af omkostnaderna för tillsynen öfver nederlagen,
hvarigenom dessa kostnader böra komma att väl betäckas med
de inflytande nederlagsafgifterna, vågar jag hemställa att ofvan föreslagna
sex månader måtte ökas till åtta.
Beträffande de i senast anförda förslag till stadganden förekommande
kannetal hemställer jag, att 1,000 kannor måtte omsättas till 3,000
liter och 3,000 kannor till 8,000 liter, samt att nederlagsafgiften måtte
bestämmas till 3 kronor 75 öre för hvarje helt tusental liter bränvin,
genom hvilka bestämmelser lägsta nederlagsafgiften fortfarande såsom
hittills blifver 30 kronor.
De uti nu gällande tillverkningslag medgifna brännerinederlagen
äro helt och hållet bundna vid brännerierna. Saknaden af nederlag,
fristående från brännerier, är en stor olägenhet för denna näring och
föranleder att skatten i allmänhet måste erläggas långt innan bränvinet
utgår i rörelsen eller aflastas för utförsel. Komitén har med anledning häraf
i särskild skrifvelse den 20 december 1878 föreslagit, att bränvin må
kunna från brännerinederlag förflyttas till andra nederlag, belägna vid
reningsverk eller exportorter, utan att skatten behöfde erläggas, dock
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
att vilkoren för rätt till begagnandet af dylikt nederlag äfvensom kontrollen
deröfver måtte bero af Eders Kongl. Maj:ts särskilda pröfning.
Hvad komitén sålunda föreslagit synes grundadt på goda skäl.
Att de närmare bestämmelserna om dylika nederlags inrättande och
öfvervakande och om kontrollen vid bränvinstransporterna från ett till
annat nederlag bero ensamt af Eders Kongl. Maj:ts pröfning, har sin
motsvarighet i hvad som eger rum för de med dessa nederlag jemförliga
tullnederlagen. Tillverkningslagen innehåller väl i åtskilliga fall
en mängd ordningsföreskrifter af fullkomligt administrativ natur, men
att belasta denna lag med alla de stadganden, som för nederlagsrörelsens
utvidgande erfordras, kan så mycket mindre vara lämpligt, som
åtminstone till en början, innan någon erfarenhet på detta område
vunnits, det lärer böra ankomma på särskild nådig pröfning i hvarje
fall, huruvida och under hvilka vilkor från bränneri fristående nederlag
får anordnas. Jag vågar emellertid hemställa, ätt stadgandet i denna
lag måtte blifva så formuleradt, att deraf tydligen framgår, att på Eders
Kongl. Maj:ts särskilda pröfning för hvarje fall må bero icke blott
vil horen för och kontrollen öfver detta slag af nederlag, utan äfven
bestämmandet af den nederlagsafgift, som för å dem inlagdt bränvin
skall erläggas. Det är nemligen påtagligt att, då dessa nederlag ofta
torde komma att innehålla ganska stora qvantiteter bränvin, nederlagsafgiften
bör kunna sättas betydligt lägre än vid de spridda brännerinederlagen
och äfven stundom lämpas efter lokala och tillfälliga förhållanden.
Med dylika större nederlag bör en väsentlig fördel för utförseln
af svensk sprit kunna vinnas. Denna utförsel tillgår nemligen för
närvarande i allmänhet sålunda att, sedan skatten blifvit erlagd för
det så kallade råbränvinet, detta från brännerinederlagen föres till större
reningsverk för åstadkommande af fin sprit, hvilken derefter expo rteras,
och först sedan den sålunda utförda varan blifvit lossad i ut^ andet
eger exportören att utfå restitution af skatten för hvad sålunda blifvit
utfördt. Exportören nödgas således i statens kassor nedlägga hela
skattebeloppet, för att efter veckor eller månader återlyfta samma belopp,
och gör härigenom en ränteuppoffring, som ej är att förbise, då
skatten uppgår till 2 å 3 gånger varans eget värde. Det nedsatta
skattebeloppet är ändamålslöst draget ur den allmänna rörelsen, och
statskassan får emottaga betydliga penningesummor för att efter en
kortare eller längre, men i allmänhet oberäknelig tid återbära större
eller mindre, men lika oberäkneliga andelar deraf. Tillvägagåendet
medför alltså olägenheter i alla riktningar utan något motsvarande
gagn, och dessa olägenheter synas mig kunna undanrödjas genom att
29
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2G.
medgifva, att bränvin må kunna, utan tillverkningsskattens erläggande,
från nederlag utföras med iakttagande af fullkomligt enahanda kontrollbestämmelser
som de, hvilka gälla för reexport från tullnederlag af
tullpligtiga varor. Dessa vilkor förutsätta likväl att nederlaget är
beläget i stapelstad vid saltsjön. Ett stadgande i detta syfte är ock
infördt såsom mom. 3 i § 12 af författningsförslaget.
Allt sedan införandet af 1855 års bränvinslagstiftning har bränvinet
i mån af tillverkningens fortgång vid brännerierna uppmätts och
profvats af derstädes utaf vederbörande länsstyrelser förordnade kontrollörer.
Till ytterligare kontroll är af kommunalstyrelsen vid hvarje
bränneri tillsatt ett vittne, en inom orten boende trovärdig och skrifkunnig
person, som skall vara närvarande vid uppmätnings- och profningsförrättningarna.
Det har emellertid länge varit ett önskningsmål
att, förnämligast till åstadkommande af en tillförlitligare kontroll och
äfven, ehuru i andra rummet, till minskning af kostnaderna, någon
mekanisk apparat blefve konstruerad, förmedelst hvilken uppmätningen
och profningen kunde verkställas utan omedelbar åtgärd från kontrolltjenstemännens
sida. Bland åtskilliga sådana apparater hafva de af
Gebruder Siemens i Berlin redan för längre tid sedan konstruerade
och derefter ytterligare fullkomnade ådragit sig den största uppmärksamheten.
Noggrant undersökta och väl vitsordade af bland andra
den preussiska Normal-Eichungs-Kommissionen, hafva de blifvit allmänt
införda vid brännerierna i Ryssland, d''er de under mer än sex år lemnat
tillfredsställande resultat. Efter derom af komitén gjord framställning
uppdrog ock Eders Kongl. Maj:t åt justeringsdirektören L.
A. Forssman att afresa till sistnämnda land, för att der inhemta noggrann
och fullständig kännedom ej mindre om de anordningar och
detaljbestämmelser, som äro förenade med användandet af berörde
kontrollapparat, än äfven om resultaten af densammas användning.
Komitén, som erhållit del af Forssmans öfver resan afgifna berättelse,
har derefter, kraftigt betonande önskvärdheten af kontrollapparaters
införande vid de svenska brännerierna, föreslagit de bestämmelser,
som för sådant ändamål borde intagas i tillverkningslagen, äfvensom
öfriga erforderliga åtgärder.
Komitén har derjemte på anförda skäl föreslagit att apparaterna
skola anskaffas på statsverkets bekostnad, men genom tillverkarens
försorg enligt meddelade noggranna föreskrifter anbringas i brännerierna.
Sedan apparaterna blifvit allmänt införda och deras utslag
lagda till grund för skattebeloppens bestämmande, skola, enligt förslaget,
brännerierna fördelas i mindre distrikt, som st-ällas under tillsyn
af en kontrollör. Vidare bör enligt komiténs åsigt den, tillverkare för
30
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
närvarande åliggande skyldigheten att utan ersättning lemna kontrollör
bostad och kost upphöra och således kontrollörerne ej i allmänhet
blifva boende på sjelfva bränneriställena.
Då det enligt nu gällande tillverkningslag åligger brämvinstillverkarne
att på egen bekostnad anskaffa och underhålla de särskilda
instrument för bestämmande af det tillverkade bränvinets myckenhet,
om hvilka Eders Kongl. Maj:t kan finna för godt förordna, har komitén
— som i stället vill på statsverket öfverflytta kostnaden för dessa
instruments eller kontrollapparaters anskaffande, — för att emellertid bereda
statsverket ersättning såväl derför som för de kostnader, hvilka
uppkomma derigenom att tillverkarne befrias från åliggandet att lemna
kontrollörerna bostad och kost, m. m., föreslagit, att de tre procent af
tillverkningen, som enligt nu gällande lag äro fria från beskattning,
skola nedsättas till två, hvarigenom staten sålunda skulle beredas en
tillökning i inkomst, motsvarande en procent af hela tillverkningsskatten.
I och med kontrollapparaternas införande vid brännerierna anser
komitén ock att de derstädes anstälde brännerivittnena utan olägenhet
kunna indragas, hvarigenom äfvensom genom minskning i kontrollörernes
antal, enligt af komitén uppgjord beräkning, en jemförelsevis ej
ringa besparing i den nu utgående kostnaden bör uppkomma.
Då jag delar komiténs åsigt om angelägenheten af kontrollapparaters
införande vid brännerierna och ej har något att i hufvudsak
erinra mot de föreskrifter, komitén för åvägabringande af ett dylikt
kontrollsystem föreslagit, får jag i underdånighet hemställa, att denna
vigtiga del af komiténs förslag måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts bifall.
Det torde i sammanhang härmed tillåtas mig erinra, att två
svenske uppfinnare anmält af dem inventerade apparater såsom lämpliga
att användas vid kontrollen i brännerierna öfver tillverkningens
mängd och styrka; och enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordnande
hafva sakkunnige män, justeringsdirektören Forssman och lektorn
vid Chalmerska slöjdskolan i Göteborg C. R. Ekstrand anstält omfattande
och noggranna undersökningar rörande dessa apparaters användbarhet.
Resultatet af dessa undersökningar har emellertid blifvit ett
bestämdt uttalande af bemälde sakkunnige män om apparaternas otillfredsställande
beskaffenhet för det ifrågavarande ändamålet. Det gifves
sålunda för närvarande icke någon anledning att, i händelse mekaniska
kontrollapparater skola här införas, frångå komiténs hemställan,
att de af Gebriider Siemens i Berlin konstruerade dylika apparater
må för ändamålet anskaffas.
För de förändringar i nu gällande tillverkningslag, hvilka komitén
31
Kongl. Ivlaj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
i öfrigt föreslagit, för så vidt dessa ändringar i författningsförslaget
upptagits, torde jag få hänvisa till de af komiterade anförda skäl;
hvarjemte, der ändringar i komitéförslaget af mig ifrågasättas, jag torde
böra derför nu särskildt redogöra.
I § 1 mom. 1 synes mig lämpligast att utesluta bestämmelserna angående
bolags bildande för bränvinstillverkning. Deremot torde i ett särskildt
mom. böra föreskrifvas att om aktiebolag vill utöfva dylik tillverkning,
skall bolagets styrelse utgöras af personer, som äro behöriga att idka
sådan handtering. Det är nemligen denna styrelse, som bör bära ansvaret
för tillverkningens lagenliga bedrifvande. Hvad aktieegarne i
öfrigt beträffar, lärer det väl svårligen låta sig göra att genom lag
hindra det bland dem kunna förekomma personer, som ej äro behörige
att sjelfve tillverka bränvin.
Då uttrycket uallmänna boställen1,1 möjligen kan misstydas, har
detsamma blifvit utbytt mot en fullständigare definition på hvad dermed
lärer böra i detta fall rätteligen afses, likasom förbudet mot bränvinstillverkning
å bostadsboställen med allt skäl torde böra vara ovilkorligt.
§ 5 är lämpad efter den förut föreslagna lydelsen af § 1.
Då jag på anförda skäl ansett mig icke böra tillstyrka komiténs
förslag om allmän rätt till bränvinstillverknings utöfvande under hela
året, så har jag deremot ur nu gällande författning bibehållit stadgandet
om bränvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning
under tiden från den 1 maj till den 1 oktober, i följd hvaraf
några redaktionsändringar måst ske på vissa andra ställen äfvensom i
§ 33 införts ett särskildt mom., innehållande dermed sammanhängande
ansvarsbestämmelse.
Komitén har i § 26 af sitt förslag bibehållit det nu gällande
stadgandet derom att, vid uppkommen tvist emellan bränvinstillverkare
och kontrollör om bränvinets alkoholhalf, den som tappar tvisten skall
godtgöra den af undersökningen uppkommande kostnad samt ersätta
vederparten hans utgifter och besvär. Jag föreställer mig likväl såsom
mindre lämpligt, om man verkligen vill framkalla och underhålla önskvärd
noggrannhet vid kontrollen, att kontrollören alltför lätt utsättes
för förluster af detta slag, helst dessa kunna i vissa fall uppkomma
genom någon ringa felaktighet hos profvaren eller någon ovarsamhet
med det insända profvet. I öfverensstämmelse med denna min uppfattning
är § 26 af författningsförslaget ändrad.
I nu gällande tillverkningslag, likasom i komiténs förslag saknas
särskild ansvarsbestämmelse för egare af på nederlag liggande bränvin,
som beträdes med att från nederlaget olofligen bortsmyga bränvin,
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Om ock strafflagen innehåller ansvar för det fall att kronans lås eller
insegel blifvit obehörigen brutet, äro dess bestämmelser dock icke tillfyllestgörande
för alla de fall af försnillning, hvilka i detta fall kunna
ifrågakomma, och bär lika väl som med afseende å tullnederlagen lärer
fordras skyddet af särskilda ansvarsbestämmelser. Detta blir ännu
angelägnare i händelse hvad ofvan föreslagits angående nederlagsrättens
utsträckning äfven till andra nederlag än de vid sjelfva bränneriställena
vinner bifall. Mod anledning deraf bar jag till § 30 fogat
tre särskilda inom., väsentligen likartade med motsvarande bestämmelser
i gällande tullstadga angående nederlag af utländska tullpligtiga
varor.
Då komiténs förslag att i § 36 utbyta ordet gåfva mot muta
framkallat anmärkning i högste domstolen, torde det vara lämpligast
att bibehålla detta stadgande i samma form det för närvarande eger.
Det kan visserligen erinras, att gifvandet eller erbjudandet af gåfva till
embetsman ej är i allmänhet med ansvar belagdt samt att ansvar enligt
nu gällande tillverkningslag lärer kunna drabba kontrollör eller
tillsyningsman för mottagande af gåfva äfven i fall, der sådant efter
allmän lag möjligen icke kan ifrågakomma, men att, der den grundsats,
gällande tillverkningslag innehåller, redan finnes i lagstiftningen
uttalad, frångå densamma, kan jag för min del icke tillstyrka.
I § 41 hafva komiterade ur gällande författning bibehållit stadgandet
om fördelning af böter jemte värdet af bränneriredskap och
annan egendom, som anses förbruten mellan åklagaren och den stads
eller sockens fattigkassa, hvari förbrytelsen är begången. Då det inträffat
att kommun, som egt att uppbära bötesandelar, efterskänkt
desamma, hvarigenom den brottslige sålunda åtminstone delvis undandragits
det straff, han bordt lida, hemställer jag att nämnde andel af
böterna i stället måtte tillfalla staten.
I § 49 har en redaktionsförändring egt rum för att mera uttryckligt
betona, att det bränvin, som ligger på nederlag vid författningens
trädande i kraft, ej får belastas med högre afgift än enligt nu gällande
bestämmelser för fortsatt qvarliggande på nederlaget till den 1 derpå
följande oktober. Att, om bränneriet under tiden sättes i gång, tillsynen
öfver nederlaget öfvertages af kontrollör, är en ordningsföreskrift,
som ej torde behöfva i detta öfvergångsstadgande särskildt upprepas,
hvarför det af komitén derom föreslagna stadgande blifvit ur
förslaget uteslutet.
I afseende å den föreslagna författningens trädande i kraft, får
jag slutligen och i öfverensstämmelse med komiténs förslag hemställa,
att detta måtte ske från början af år 1883. Skulle vid ett eller annat
33
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
bränneri kontrollapparater till denna tid ej hafva kunnat uppsättas, så
får uppmätningen af det derstädes tillverkade bränvinet verkställas på
sätt i § 23 mom. 3 af författningsförslaget finnes föreskrifvet. Skall
emellertid en så skyndsam tillämpning af författningen kunna ega rum,
torde blifva nödigt att tillverkarne genom särskild kungörelse ålägges
att redan under innevarande år, i den mån apparater hinna anskaffas,
låta i brännerierna uppsätta desamma.
Sedan ett författningsförslag blifvit af mig uppgjordt. med iakttagande
af de erinringar vid och tillägg till komiténs betänkande, för
hvilka jag nu redogjort, tillåter jag mig i underdånighet hemställa, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att
antaga berörda förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin.
Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt, deruti
statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Axel Äclelgren.
Bih. till Riksd. Prof. 1882.
1 Sami. 1 Afd. 17 Haft.
34
Köngl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högste domstol, tisdagen den 7 december 1880.
Andra rummet.
Närv avande.
Justitieråden: Friherre Leuhusen,
Wretman,
Naumann,
Huss,
SvEDELIUS,
Östergren,
Glimstedt.
Tillförordnade revisionssekreteraren och byråchefen hofrättsassessoren
friherre Staél von Holstein föredrog i underdånighet:
utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet den 5 nästlidne november, hvaraf inhemtades,
att Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning nämnda dag af dels
komiténs för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning den 20 december
1878 aflåtna underdåniga skrifvelse med betänkande angående
försäljning af bränvin jemte förslag till författning i ärendet, dels ock
bemälda komités den 20 december 1878 och den 2 februari innevarande
år aflåtna underdåniga skrifvelser med betänkande angående tillverkning
af .bränvin samt införande af kontrollapparater vid de svenska
brännerierna äfvensom derpå grundadt, den 23 januari innevarande
år afgifvet förslag till förordning angående tillverkning af bränvin,
anbefalt högste domstolen att afgifva underdånigt yttrande öfver de
uti ifrågavarande författningsförslag förekommande nya eller förändrade
bestämmelser af kriminalrättslig natur.
35
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Härefter föredrogos de remitterade förslagen, hvilka, för så vidt
de utgjorde föremål för högste domstolens granskning, funnos gifva
anledning till följande anmärkningar:
Vid 35 § af förslaget till förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin, ansågo sig högste domstolens fleste ledamöter böra
erinra, hurusom strafflagen icke stadgade ansvar för gifvande eller erbjudande
af muta, men deremot i 25 .kap. 5 och 22 §§ innehölle bestämmelser,
som voro tillämpliga på det fall, att kontrollör eller tillsyningsman
mottoge muta af tillverkaren, och då det hvarken syntes
vara skäligt att i förenämnda hänseende för bränvin stillverkare i hans
förhållande till kontrollör och tillsyningsman stadga en straffpåföljd,
som icke ansetts erforderlig med afseende på andra yrkesidkare under
liknande förhållanden, eller vore lämpligt att för kontrollör eller tillsyningsman
stadga annat straff, än som enligt strafflagen drabbade andra
personer i liknande offentlig ställning då de förbröte sig med att
mottaga muta, hemstälde desse ledamöter, att ifrågavarande paragraf
måtte utgå.
Justitierådet Naumann lemnade nämnde paragraf utan anmärkning,
så mycket hellre som äfven enligt allmänna strafflagen den, som erbjuder
tjensteman muta, kan komma att efter omständigheterna ådraga
sig ansvar enligt 3 kap. 1 § i samma lag.
Vid 38 § hemstälde justitierådet Naumann, huruvida det vore
lämpligt att i en ekonomisk förordning stadga ett kroppsligt affliktift
straff, nämligen fängelse vid vatten och bröd, såsom förvandlingspåföljd
om tillgång saknas till böters gäldande, enär detta straff längesedan
blifvit afskaffadt i de flesta kulturländer och äfven hos oss Riksdagen
gjort framställning om det sammas uteslutande ur brottmålslagstiftningen;
tilläggande justitierådet den anmärkning, att i flera af våra
äldre ekonomiska författningar enkelt fängelse var stadgadt som förvandlingsstraff.
Vid förslaget till förordning angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, anmärkte
högste domstolen — — — — — — — — -— — — — — — —
Ex protocollo:
E. Adlerstråhle.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.