Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog inom Westerbottens län, m. m

11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1882:3, Angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog inom Westerbottens län, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

1

N:0 3.

Kongl. Maj:ts nädiga proposition till Riksdagen angående åtgärder

till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog

inom Westerbottens län, m. m.; gifven Stockholms

slott den 16 december 1881.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver fmansärenden

för denna dag. vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

dels att § 5 i kongl. kungörelsen den 29 september 1874, angående

åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog

inom Norrbottens län, må erhålla ett tillägg af följande lydelse:

»Dylik utsyning eller stämpling å skog, indelad till ordnad hushållning

enligt plan, som blifvit af skogsstyrelsen godkänd, verkställes utan

kostnad för jordegaren, der tjensteåtgärden afser virke, som enligt planen

är bestämdt att afverkas.»

dels ock att bestämmelserna i omförmälda kongl. kungörelse med

nyssnämnda tillägg till dess § 5 må från början af nästkommande oktober

månad vinna tillämpning jemväl i de delar af Westerbottens län,

som ej höra till lappmarken.

De handlingar, som röra detta ärende, skola hållas Riksdagens

vederbörande utskott tillhanda; och Kongl. Majd förblifver Riksdagen

med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Bill. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition No S.

Utdrag af protokollet öfver ftnansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december

1881.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre

Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert och

Themptander.

Departementschefen, statsrådet Themptander anförde härefter:

I underdånig skrifvelse den 22 september 1873 anmälde Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län, att den misshushållning

med de enskilda skogarne, som delvis egde rum inom länet,

redan ledt derhän, att åtskilliga byar och hemman å kustlandet vore i

saknad af nödigt husbehofsvirke och på en del ställen jemväl af vedbrand,

åtminstone på nära håll, samt att afverkning af omogen skog till

sparrar, efter att i många år hafva bedrifvits i norra delen af länet och

hufvudsakligen i Skellefteå socken, under de två sista åren sträckt sig

äfven till två andra socknar inom länet.

Den 17 påföljande oktober insände och förordade Eders Kongl.

Maj:ts bemälde befallningshafvande en ansökning af länets landsting,

deri landstinget, under åberopande af det trängande behofvet af åtgär
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

ders vidtagande för hämmande af den öfverdrifna afverkningen af ungskog,

hemstälde, att enahanda föreskrifter, som uti kongl. förordningen

den 10 september 1869 angående åtgärders vidtagande till förekommande

af skogsförödelse på Gotland blifvit meddelade, skulle tillämpas äfven

inom nedre landet af Vesterbottens län, samt att förbud måtte utfärdas

mot export under viss tid af pitprops och sparrar af mindre dimensioner.

I underdånig skrifvelse den 10 oktober 1874 tillkännagaf landstinget,

att under den tid, som förflutit efter landstingets nyssberörda hemställan,

afverkningen af ungskog inom länet fortgått i en utsträckning,

som vore egnad att ingifva de allvarligaste bekymmer för framtiden; och

anhöll landstinget, att ett skrifvelsen bilagd t, af landstinget enhälligt anlaget

förslag till författning rörande dispositionsrätten öfver enskildes

skogar inom länet, med undantag af lappmarken, måtte, derest detsamma

af Kongl. Maj:t gillades, Riksdagen till antagande föreläggas.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som insände denna landslingets

förnyade framställning med underdånig skrifvelse den 17 i samma

månad, hemstälde tillika, att landstingets förslag måtte godkännas, och

upplyste dervid, bland annat, att af de trävaror, som under åren 1859

—1878 endast från Skellefteå tull kammaredistrikt blifvit till utlandet skeppade,

sparrarnes sammanräknade antal utgjort, under första qvinqvenniet

565,256, under det andra 1,606,836, under det tredje 3,653,868, under

år 1872 431,254 och under år 1874 603,545, äfvensom att dessutom ett

betydligt antal unga träd under sistnämnda års vinter blifvit fälda och i

skogen qvarlemnade, för att, i den mån sådant medhunnes, apteras till

sparrar.

Sedan underdåniga framställningar i enahanda syfte inkommit från

Skellefteå kommun, kommunalfullmäktige i Säfvar samt Umeå, Löfångers

och Bygdeå socknemän, samt handlingarne i ärendet remitterats till

skogsstyrelsen, förklarade skogsstyrelsen i särskilda afgifna underdåniga

utlåtanden sig af anförda orsaker icke kunna tillstyrka godkännande af

landstingets förenämnda förslag, hvaremot skogsstyrelsen, som ansåg

samma behof af skydd för ungskogen förefinnas inom Vesterbottens som

Norrbottens län, hemstälde, att nådiga förordningen den 29 september

1874, angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å

ungskog inom Norrbottens län, måtte oförändrad antagas äfven för Vesterbottens

län.

Efter erhållen del af skogsstyrelsens berörda utlåtanden förnyade

landstinget i underdånig skrifvelse den 9 oktober 1875 sin anhållan, att

det af landstinget antagna förslaget måtte varda upphöjdt till lag, men,

för den händelse att hinder för bifall härtill mötte, anhöll landstinget

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

att, enär Vesterbottens och Norrbottens läns lokala förhållanden, såvidt

de anginge förevarande fråga, vore väsentligen lika och det vore af allra

största vigt, att en lag till skydd för länets ungskog snart utfärdades,

ofvannämnda nådiga förordning måtte förklaras skola gälla äfven för

Vesterbottens län.

Äfven till denna landstingets hemställan tillstyrkte Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 25 oktober 1875

bifall.

Sedan skogsstyrelsen å nyo blifvit i ämnet hörd, förklarade Eders

Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning den 14 januari 1876 landstingets

anhållan, att dess förslag till författning i ämnet måtte varda till lag

upphöjdt, icke till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda, hvarjemte Eders

Kongl. Maj:t, beträffande frågan om Norrbottenslagens tillämpning äfven

för Vesterbotten, af anförda skäl ansåg landstingets äfvensom öfriga från

Vesterbottens län inkomna framställningar i ämnet icke innefatta tillräcklig

anledning att till Riksdagen aflåta proposition i ärendet.

Vid 1876 års riksdag väcktes inom Riksdagens båda kamrar motion

om Norrbottenslagens tillämpning äfven inom Vesterbottens län, och i

afgifvet utlåtande hemstälde lag-utskottet, att Riksdagen måtte för sin

del besluta, att hvad för Norrbottens län blifvit angående åtgärder till

förekommande af öfverdrifven afverkning ä ungskog stadgadt genom nådiga

förordningen den 29 september 1874 skulle gälla äfven för Vesterbottens

län. Denna utskottets hemställan bifölls af Andra kammaren,

hvaremot Första kammaren afslog densamma, dock endast med några

få rösters pluralitet. Vid följande årets riksdag väcktes inom Andra

kammaren motion i enahanda syfte; lag-utskottet tillstyrkte, men resultatet

blef detsamma som förra året, att Andra kammaren biföll och den

Första afslog, dock med något större pluralitet.

Mellan riksdagarne hade emellertid landstinget upptagit frågan på

nytt. Under uppgift att utförseln af sparrar från Skellefteå tullkammare,

hvilken utförsel år 1875 utgjort 319,593 träd, under tiden från den 1 januari

till den 26 augusti 1876 ökats till 421,979 träd, hvartill innan årets

slut antagligen komme ytterligare 100,000 träd, förnyade nämligen landstinget

i underdånig skrifvelse den 4 oktober sistnämnda år sin förut gjorda,

jemväl nu af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkta ansökning,

att Norrbottenslagen måtte förklaras skola gälla äfven för Vesterbottens

län, men, sedan åtskilliga ansökningar i motsatt syfte inkommit

från hemmansegare inom Umeå, Skellefteå, Ryske, Norsjö och Jörns

socknar, förklarade Eders Kongl. Maj:t, efter skogsstyrelsens hörande, den

11 september 1877 att, enär den export af smärre virke, som under

året 1876 egt rum från hemman i Vesterbottens län, icke syntes hafva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N‘o 3. 5

berott på sådana för sparrhandeln förmånliga konjunkturer, som kunde

ingifva farhåga för framgent öfverdrifven afverkning af ungskog i länet,

hvilket antagande vunne bekräftelse deraf, att samma export under dittills

förflutna del af året 1877 åter nedgått, Eders Kongl. Maj:t på

grund häraf och i öfrigt anförda skal fann landstingets framställning icke

för det dåvarande till någon åtgärd föranleda.

Nu har Eders Kongl. Majits befallningshafvande i Vesterbottens

län i underdånig skrifvelse den 10 november 1880 tillkännagifvit, att

den öfverdrifna afverkningen af ung- och undermålig skog ohejdadt fortfore

samt att sparrhygget under de senare åren tilltagit, ehuru trävarukonjunkturerna

icke varit synnerligen gynsamma.

Under erinran, hurusom redan den år 1868 tillsatta komitén för

afgifvande af förslag till ordnande af de norrländska skogsförhållandena

i sitt år 1870 afgifna betänkande framhållit, att den misshushållning, för

hvilken de norrländska skogarne voro utsatta, måste, om den finge

fortgå, förr eller senare medföra allmän skogsbrist, samt att detta förhållande

vore så mycket mer egnadt att ingifva bekymmer för framtiden,

som för Norrland med dess hårda klimat tillräcklig mängd af

skogsprodukter till bränsle och byggnadsämnen utgjorde nästan första

vilkoret för landets beboelighet, har Eders Kongl. Majits befallningshafvande

anföll, att, enligt hvad en, Eders Kongl. Majits befallningshafvandes

skrifvelse bilagd afskrift af en, i femårsberättelsen för åren

1871—1875 intagen, på officiela rapporter från kronofogdarne grundad

uppgift rörande skogstillgången å en del hemman och lägenheter inom

Nysätra, Lölångers, Skellefteå, Bygdeå, Säfvars, Umeå, Vännäs och Bjurholms

socknar utvisade, 656 hemmansegare med sammanlagdt skattetal

af 65f£jj mantal å sin skog saknade hus- och byggnadstimmer samt

571 hemmansegare med tillsammans 67HM mantal saknade icke allenast

hus- och byggnadstimmer utan i det närmaste jemväl vedbrand.

Då, enligt hvad Eders Kongl. Majits befallningshafvande vidare upplyst,

sammanlagda skattetalet inom hela länet, med undantag af lappmarken,

utgjorde endast 805^V mantal; då redan vid tiden för nyssnämnda

uppgifts meddelande mer än 133 mantal saknade hus- och byggnadstimmer,

och af sistnämnda skattetal mer än 67 mantal i det närmaste

icke ens egde virke till vedbrand ; då, enligt af ofvannämnda

komité verkstäld beräkning, de enskilda skogarne i länet år 1868, vid

hvilken tid länet egde en folkmängd af 89,237 menniskor, varit utsatta

för en öfverafverkning af mer än 699,000 träd; samt då öfverafverkningen

under de sedermera förflutna åren, derunder folkmängden i länet

årligen ökats, så att den nu uppginge till mer än 105,000 innevånare,

med afl säkerhet stigit i ännu större proportion, har Eders Kongl. Majits

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

befallningshafvande ansett behofvet af lagstiftningens mellankomst till

förhindrande af de ännu återstående enskilda skogarnes ruinerande vara

oafvisligt.

Hvad särskildt angår afverkningen af ungskog, eller det så kallade

sparrhygget, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat, att

denna afverkning, som af 1868 års komité beräknats utgöra år 1863

120,019 träd, år 1865 205,336 träd och år 1868 325,386 träd, sedan den

tiden i oroväckande grad tilltagit, hvilket visade sig deraf, att, enligt

från tullinspektionen i Skellefteå och tullkammaren i Umeå meddelade

uppgifter, under år 1880 sparrar af furu och gran, under 6,6 tum, utskeppats

från Skellefteå tullinspektionsdistrikt till antal af 767,201 och

från .Umeå tullkammaredistrikt till antal af 35,909, eller från hela länet

till antal af 803,110, hvartill komme den betydliga mängd dylikt virke,

som inom Skellefteå revir dels qvarlåge i åtskilliga mindre vattendrag,

derifrån det i brist af vatten ej kunnat flottas, dels ock blifvit framtlottadt

men ej hunnit utskeppas; så att hela antalet af de inom länet

år 1880 afverkade sparrar kunde antagas uppgå Lill minst 950,000.

I Eders Kongl. Majds befallningshafvandes skrifvelse bilagda uppgifter

från vederbörande kronofogdar hafva desse tjenstemän bland annat

framhållit, att sparrhygget, förutom den skada, som derigenom tillskyndades

skogen, hade till följd att arbetskrafterna droges från jordbruket

och att detta försummades, hvilket, sedan den tillfälliga inkomst, sparrhygget

lemnade, genom skogens förstörande upphört, måste för befolkningen

medföra de svåraste följder; och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förmält, att vid en af länets hushållningssällskap i september

1880 hållen, af mellan ett och två tusen personer besökt sammankomst

i Byske, der sparrhygge länge bedrifvits, den åsigt enhälligt

uttalades, att sparrhygge icke vore nyttigt för den ekonomiska sjelfständigt!

eten.

Då inskränkning i den rådande misshushållningen med skogen

icke på öfvertygelsens väg kunde åstadkommas, har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, som anser länets framtida väl eller ve vara beroende

af hushållningen med de enskilda skogarne, hemstält, att nådiga förordningen

den 29 september 1874, angående åtgärder till förekommande af

öfverdrifven afverkning af ungskog inom Norrbottens län, måtte förklaras

skola gälla äfven för Vesterbottens län.

Sedan skogsstyrelsen i underdånigt memorial den 30 december

1880, med åberopande af sin förut i ämnet gjorda hemställan, tillstyrkt

den s. k. Norrbottenslagens tillämpning äfven för kustlandet af Vesterbottens

län, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i skrifvelse den

17 oktober 1881, öfverlemnat infordrade yttranden från såväl länets

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

landsting sotn de särskilda kommunerna i länet, utom lappmarken; och

har landstinget, med förmälan att afverkningen af sparrar under de senaste

åren i oroväckande grad tilltagit i länets kustsocknar samt att,

derest denna skogssköfling finge ohejdadt fortfara, allmän skogsbrist inom

en icke aflägsen framtid komme att derstädes uppstå, hvarigenom klimatet

skulle försämras och landet beröfvas ett oeftergifligt vilkor för

kultur, på det kraftigaste tillstyrkt, att Norrbottenslagen med allra första

måtte varda antagen till efterlefnad äfven för Vesterbottens län.

Af de i ärendet hörda kommunerna hafva Skellefteå, Burträsks och

Löfångers socknar, de båda sistnämnda enhälligt, tillstyrkt Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes hemställan, hvaremot öfriga elfva kommuner

afstyrkt densamma. Af dessa sistnämnda har Säfvars kommun visserligen

uttalat den åsigten, att afverkning af sparrar under 6 tum på 16

lots längd icke borde ega rum såsom allt för skogsförödande, men icke

förty afstyrkt Eders Kongl. Maj.ds befallninghafvandes framställning, utan

att för afstyrkandet anföra några skäl. Bjurholms kommun afstyrker

likaledes utan att anföra något skäl. Byske kommun stödjer sitt afstyrkande

hufvudsakligen på följande grunder: att den ifrågasatta lagen innebure

ett tryck på friheten att sjelf sköta sin egendom efter bästa förstånd;

att nöd och elände skulle uppkomma inom kommunen genom

att stänga de arbetstillfällen, som skogsbruket i dess nuvarande form

gåfve den lösa befolkningen, samt att det i allmänhet skulle blifva svårt

att anskaffa nödiga medel för utskyldernas bestridande, om det icke fortfarande

lemnades skogsegaren öppet att afverka skog af större eller

mindre dimensioner, allt efter köpares efterfrågan. Ue öfriga kommunerna

afstyrka på ett eller flera af dessa skäl, och hafva åtskilliga kommuner

jemväl stödt sitt afstyrkande på de kostnader, som genom lagens

införande skulle drabba skogsegaren för utstämpling af virke, som, ehuru

undermåligt, dock vore af beskaffenhet att böra afverkas. Inom de flesta

af de 11 kommunerna, som afstyrkt förslaget, hafva dock många och

betydande röster höjts för bifall till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag.

1 fråga om de af kommunerna afgifna yttranden har Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande erinrat, att Säfvars, Umeå och Bygdeå socknar

redan år 1874 gjort underdånig framställning om åtgärder till förhindrande

af den unga skogens utödande, och att sedan den tiden de enskilda

skogarne långt ifrån att förökas tvertom på ett ganska betänkligt

sätt förminskats; och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat,

att, enligt uppgifter från tullkammaren i Umeå och tullinspektionen

i Skellefteå, under tiden från den 1 januari till den 8 oktober innevarande

år från länet skeppats 711,848 sparrar samt att, enligt veder
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

hörande kronofogdars rapporter, omkring 283,200 sparrar och till sparrar

afsedda träd qvarlåge i skogen och vattendragen.

Då, vid det förhållande att under innevarande år afverkningen af

sparrar således uppgått till omkring 995,000 stycken, förlidet års öfverdrifvet

höga afverkning, beräknad till 950,000 sparrar, icke synts hafva

varit beroende på någon tillfällighet, samt kändt vore, att i Norrbottens

län, der 1874 års förordning nu mera under flera år varit tillämpad

och der man således hade erfarenhet om dess verkningar, belåtenheten

med förordningen var allmän, har Eders Kongl. Maj d s befallningshafvande

förnyat sin anhållan, att nämnda förordning måtte förklaras

skola gälla äfven för Vesterbottens län.

I en till chefen för finansdepartementet den 27 sistlidne oktober

aflåten skrifvelse har landshöldingen i Vesterbottens län öfverlemnat afskrift

af länsstyrelsen tillhandakomna uppgifter från jägmästarne i Skellefteå,

Norsjö och Burträsks revir, af hvilka uppgifter, afsedda att tjena

till ledning vid uppsättning af femårsberättelsen för länet, inhemtas:

att någon ordnad hushållning i allmänhet icke förekommer å de

enskilda skogarne inom nämnda revir, utan att allt virke, som möjligen

kan afsättas, stort eller smått, nedhugges utan hänsyn till skogens framtida

bestånd och utan att några åtgärder vidtagas för skogens återväxt;

att inom Skellefteå revir sparrhygget under de två sista åren utsträckts

från kustsocknarne ända till lappmarksgränsen, så att flera hemmansdelar

inom Jörns kapellförsamling redan sakna husbehofsvirke och

ännu flera virke till afsalu;

att inom Norsjö revir sparrhygget, som förut hufvudsakligen och

i ringa utsträckning egt rum inom nedre delen af Norsjö socken, under

eftervintern 1880 vunnit utbredning och nu förekommer ända upp emot

lappmarksgränsen, förnämligast efter Petikån, Skellefteå eif och Malån

med bivatten;

att inom Burträsks revir sparrhygget i fruktansvärd grad tilltagit

och nu bedrifves icke allenast inom Bygdeå socken, utan äfven inom

Burträsks och Nysätra socknar;

att inom sistnämnda revir, hvarest sparrar påträffas öfverallt och

vid somliga vattendrag i liera tusental, många skattehemman sakna husoc.

h byggnadstimmer, hvarjemte en del hemman ega mycket knapp tillgång

på bränsle;

att inom alla tre reviren sågverksegare och sparrexportörer, i synnerhet

på sista tiden, under hand inköpt dels hemman, dels ock rätt

att på viss tid afverka träd, äfven af mycket små dimensioner, å en

mängd hemman, så att exempelvis inom Jörns socken sålts afverkningsrätt

till skogen, antingen i sin helhet eller delvis, på omkring 50 skatte
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

hemman samt omkring 20 dylika hemman under full eganderätt köpts

af trävaruexportörer;

samt att ifrågavarande tre jägeri tjensteman samstämmande vitsordat

behofvet af att åtgärder snart vidtagas för skyddande af den ännu

återstående ungskogen.

Hvad jag nu anfört synes mig ådagalägga behofvet deraf, att den

öfverdrifna afverkning af ungskog inom Vesterbottens län, som egt och

eger rum genom det allt mer och mer tilltagande sparrhygget, måtte

stäfjas. Det för hela ortens framtid betydelsefulla intresse, som dermed

är förbundet, bör efter mitt förmenande icke af lagstiftningen förbises.

Såsom den åtgärd, lagstiftaren i detta fall bör vidtaga, har Eders Kongl.

Majds befallningshafvande föreslagit, att den för Norrbottens län gällande

särkilda lag, prornulgerad genom nådiga förordningen den 29 september

1874, angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning

å ungskog inom Norrbottens län, varder införd äfven i Vesterbottens

läns kustland. Vesterbottens läns landsting har “på det kraftigaste1 ‘

understödt detta förslag, under förklarande att länets framtida väl eller

ve vore beroende af att ungskogen erhölle behöfligt skydd. Förslaget

har jemväl förordats af ortens skogsförvaltning och af skogsstyrelsen.

Af länets ifrågavarande 14 kommuner hafva 3 instämt i hvad Eders

Kongl. Majds befallningshafvande sålunda föreslagit. De öfriga 11 kommunerna

hafva visserligen afstyrkt den ifrågasatta åtgärden, men på skäl,

som med hänsyn till föreliggande officiel a uppgifter icke torde böra tillmätas

särdeles vigt.

Den af Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande förordade lagen har

under de 7 är, densamma tillämpats inom Norrbottens län, visat sig

lämplig för ortens förhållanden och medfört ett afsevärdt och erkändt

gagn. Långt ifrån att framkalla något missnöje hos ortens befolkning,

har denna lag mottagits med tillfredsställelse, och något yrkande om dess

upphäfvande har icke försports. De kostnader för det allmänna och de

svårigheter vid kontrollens utöfvande, som före lagens tillkomst på många

håll befarades skola blifva förbundna med dess tillämpning, hafva visat

sig vara helt obetydliga. Naturförhållandena inom Vesterbotten äro hufvudsakligen

desamma som inom Norrbotten, sättet för skogsrorelsens bedrifvande

i båda länen väsentligen enahanda, och dä såväl Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande och den skogsförvallande myndigheten som

ock länets representativa församling, landstinget, föreslagit Norrbottenslagens

tillämpning jemväl å Vesterbottens kustland, tvekar jag således

ej att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att vidtaga åtgärder för att, till hämmande

af clen nu pågående sköflingen af ungskogen i Vesterbottens kustland,

Norrbottenslagen må varda der införd.

Bih. till Biksd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd 2 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. May.ts Nådiga Proposition N:o 3.

Såsom jag förut nämnt hafva en del kommuner, såsom skäl mot

Norrbottenslagens införande i Yesterbotten, åberopat de kostnader, som

derigenom skulle drabba skogsegarne för utstämpling af undermåligt virke,

af beskaffenhet att dess afverkning vore af en rationel skogshushållning

påkallad. Detta skäl kan i visst hänseende vara förtjent af uppmärksamhet.

Norrbottenslagen stadgar i § 5:

“Jordegare vare ej pligtig att för utsyning eller stämpling, hvarom

i § 3 eller 4 sägs, vidkännas annan kostnad än godtgörelse till förrättningsmannen

för den tid, förrättningen å stället upptager, i hvilket afseende

jordegaren skall erlägga såsom arvode för hvarje dag 5 kronor äfvensom

förse förrättningsmannen med kost och husrum eller gifva ersättning

derför".

Då en skogsegare låtit indela sin skog till ordnad hushållning, förekommer

vid tillämpningen af hushållningsplanen i de flesta fall, om ej

alltid, afverkning jemväl af undermåligt virke, och det synes mig ej obilligt

att, när hushållningsplanen är så uppgjord, att den vunnit skogsstyrelsens

godkännande, och egaren gör hvad på honom ankommer för att

afverka sin skog endast i det omfång, som med en väl ordnad hushållning

är förenligt, skogsegaren också befrias från alla särskilda kostnader

för utstämpling af det virke, som afverkas enligt en sådan plan.

Ett stadgande i dylikt syfte är dessutom egnadt att uppmuntra til!

införande af ordnad hushållning å de enskilda skogarne, hvilket ju är

af vigt icke allenast för egarne utan äfven för det allmänna, hvarföre det

ock hör af lagstiftningen främjas, helst hela den nu ifrågasatta lagstiftningen

kan på visst sätt betraktas såsom en öfvergångsåtgärd för den

omogna skogens skydd, till dess en ordnad skogshushållning varder i allmänhet

tillämpad. Den kostnad för staten, som uppstår, om den bestrider

utgifterna för undermåligt virkes utstämpling i dylika fall, blifver, enligt

hvad jag inhemtat, icke af någon afsevärd betydelse. Jag anser mig

derföre böra förorda en bestämmelse, i syftning att befria jordegare från

alla kostnader för utsyning och stämpling af undermåligt virke i de fall,

dä afverkning af dylikt virke sker i öfverensstämmelse med skogshusliållningsplan,

som blifvit af skogsstyrelsen godkänd. Om än behofvet

af en dylik bestämmelse hittills gjort sig mindre gällande inom Norrbottens

län, der en på nyss angifna sätt ordnad afverkning å de enskildes

skogar mera sällan förekommer, bör dock enahanda grundsats vinna tillämpning

i skogslagstiftningen för båda länen och ett tillägg i sådant syfte

följaktligen göras såsom ändring af § 5 i lagen för Norrbottens län.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 3.

dels att § 5 i nådiga kungörelsen den 29 september 1874, angående

åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog

inom Norrbottens län, må erhålla ett tillägg af följande lydelse:

“Dylik utsyning eller stämpling å skog, indelad till ordnad hushållning

enligt plan, som blifvit af skogsstyrelsen godkänd, verkställes utan

kostnad för jordegaren, der tjensteåtgärden afser virke, som enligt planen

är bestämdt att afverkas“.

dels ock att bestämmelserna i omförmälda nådiga kungörelse med

nyss nämnda tillägg till dess § 5 må från början af nästkommande oktober

månad vinna tillämpning jemväl i de delar af Vesterbottens län,

som ej höra till lappmarken.

Sedan statsrådets öfriga ledamöter instämt i hvad

föredragande departementschefen sålunda hemstält, behagade

Hans Maj:t Konungen dertill lemna nådigt bifall

; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Axel Adelgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.